Sök i Ratio Lex

Angående reglering af löneförhållandena rn. rn. vid rikets hofrätter

1909-03-19 · 195 sidor, varav 192 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 192 av 195 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:135, Angående reglering af löneförhållandena rn. rn. vid rikets hofrätter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 135.

1

N:o 185.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående reglering

af löneförhållandena rn. rn. vid rikets hofrätter;

gifven Stockholms slott den 19 mars 1909.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed

föreslå Riksdagen att

dels godkänna följande förslag till aflöningsstater för rikets hofrätter

att tillämpas från och med år 1910:

lHh. till Riksd. Prof, 1909. 1 Sand. 1 Afd. 96 Höft,

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Svea hofrätt.

Lön.

Tjänst-

görings*

pen-

ningar.

Arf-

vode.

Orts-

tillägg.

Summa,

1 president.........

8,500

3,500

12,000

1 hofrättsråd ..

5,000

2,500

500

8,000

6

30,000

15,000

3.000

_

48,000

1

5,000

2,500

—

—

7,500

27

135,000

67,500

—

202,500

1 sekreterare.....

4,000

2,000

—

400

6,400

1 advokatfiskal

3,600

1,800

—

400

5,800

1 aktuarie .........

2,600

1.600

_

300

4,500

1

2,600

1,600

—

300

4,500

1 arkivarie.........

2,600

1,600

—

300

4,500

1 notarie ...........

2,600

1,600

300

4,500

6 notarier ........

15,600

9,600

1,800

27,000

1 fiskal ...............

2,500

1,500

—

_

4,000

5 fiskaler...........

1 förste vakt-

12,500

7,500

20,000

mästare...........

900

450

—

150

1,500

1 vaktmästare

700

350

—

150

1,200

7 vaktmästare..

Till arfvoden åt

amanuenser, vi- kariatsersättnin- gar samt grati- fikationer till

extra ordinarie

4,900

2,450

1,050

8.400 i

tjänstemän .........

—

—

—

—

23,250

För renskrifning

—

—

—

—

20,000

Summa

_

—

—

—

413,550

Efter 5 år kan lönen

höjas med 600 kronor

och efter 10 år med

ytterligare 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 5C0 kronor, efter 10

år med ytterligare 500 kronor

och efter 15 år med än

ytterligare 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjasj

med 500 kronor och efter!

10 år med ytterligare 500

kronor.

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kronor,!

efter 10 år med ytter-i

ligare 500 kronor ochj

efter 15 år med änj

ytterligare 500 kronor.

höjas med 100 kronor.

1. Såsom pensionsunderlag skall för hofrättsråd och fiskal gälla det belopp, hvartill

lönen uppgår efter afdrag af 600 kronor för hofrättsråd och 300 kronor för fiskal.

2. Arfvode utgår till hofrättsråd, som tjänstgör såsom ordförande å division, och åtnjutes

under samma villkor som tjänstgöringsp.enningar.

3. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge

denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Göta hofrätt.

3

Lön.

Tjänst-

görings-

pen-

ningar.

Arf-

vode.

Summa.

1 president ..................

8,500

3,500

12,000

1 hofrättsråd ............

5,000

2.500

500

8,000

3 „ ...............

15,000

7,500

1,500

24,000

1 „ ...............

5,000

2,500

—

7,500

15 „ ..............

75,000

37,500

—

112,500

1 sekreterare..............

4,000

2,000

6,000

1 advokatfiskal...........

3,600

1,800

—

5,400

1 aktuarie ..................

2,600

1,600

—

4,200

1 arkivarie .................

2,600

1,600

—

4,200

1 notarie ....................

2,600

1,600

—

4,200

3 notarier.....................

7,800

4,800

1,500

—

12,600

4,000

1 fiskal ......................

2,500

—

3 fiskaler ...................

7,500

4,500

—

12,000

1 förste vaktmästare.

900

450

—

1,350

1 vaktmästare ...........

700

350

—

1,050

o

° u ............

Till arfvoden åt amanu- enser, vikariatsersätt- ningar samt gratifika- tioner till extra ordi-

2,100

1,050

3,150

narie tjänstemän.......

—

.

—

12,000

För renskrifning ........

—

—

—

10,100

Summa

Anm.

244,250

Efter 5 år kan lönen liöjas

med 600 kronor och efter

> 10 år med ytterligare 600

kronor.

500 kronor, efter 10 år med

ytterligare 500 kronor och

efter 15 år med än ytterligare

500 kronor.

500 kronor och efter 10 år med

ytterligare 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor, efter 10

år med ytterligare 500

kronor och efter 15 år

med än ytterligare 500

kronor.

tafi

''ter 5 år kan lönen höjas

med 100 kronor.

1. Såsom pensionsunderlag skall för hofrättsråd och fiskal gälla det belopp,

hvartill lönen uppgår efter afdrag af 600 kronor för hofrättsråd och 300 kronor för fiskal.

2. Arfvode utgår till hofrättsråd, som tjänstgör såsom ordförande å division, och

åtnjutes under samma villkor som tjänstgöringspenningar.

3. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så

länge denna förmån kvarstår, å lönen afdragas det belopp, som af Kungl. Maj:t bestämmes.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge.

Lön.

Tjänst-

görings-

pen-

ningar.

Arf-

vode.

Summa.

1 president.....................

8,500

3,500

12.000

1 hofrättsråd .............

5.000

2,500

500

8,000

1 „ ...............

5,000

2,500

—

7,500

7 „ ...............

35,000

17,500

—

52,500

1 sekreterare .............

3,600

1,800

5,400

1 advokatfiskal ............

3,600

1,800

—

5,400

1 notarie .....................

2,600

1,600

_

4,200

1 „ ........................

2,600

1,600

—

4,200

1 fiskal ..........................

2,500

1.500

—

4.000

1 „ ........................

2,500

1,500

—

4,000

1 förste vaktmästare...

900

450

—

1,350

1 vaktmästare...............

700

350

—

1,050

1 „ ...............

Till arfvoden åt ama- nuenser, vikariatser- sättningar samt grati- fikationer till extra

700

350

1,050

ordinarie tjänstemän

—

—

—

6,000

För renskrifning ........

—

—

—

6,400

Summa

—

—

—

123,050

1Efter 5 år kan lönen höjas

I med 600 kronor och efter

| 10 år med ytterligare 600

) kronor.

'' Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare 500

kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor, efter 10 år

med ytterligare 500 kronor

och efter 15 år med än

ytterligare 500 kronor.

\ Efter 5 år kan lönen höjas

J med 100 kronor.

Anm.

1. Såsom pensionsunderlag skall gälla:

för hofrättsråd det belopp, hvartill lönen uppgår efter afdrag af 600 kronor,

för sekreteraren det belopp, hvartill lönen uppgår efter tillägg af 400 kronor,

samt för fiskal det belopp, hvartill lönen uppgår efter afdrag af 300 kronor.

2. Arfvode utgår till hofrättsråd, som tjänstgör såsom ordförande å division, och

åtnjutes under samma villkor som tjänstgöringspenningar.

3. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så

länge denna förmån kvarstår, å lönen afdragas det belopp, som af Kungl. Maj:t bestämmes.

dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande

af de i nämnda stater upptagna aflöningsförmåner, nämligen:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135. 5

att innehafvare af ordinarie befattning i hofrätt skall vara underkastad

den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden

äfvensom den förflyttning till annan ort, hvarom vid möjligen

inträdande förändringar i afseende å hofrätternas organisation eller

förläggningsorter eller eljest i allmänhet kan varda stadgadt, dock,

hvad förflyttning till annan ort angår, mot ersättning för flyttningskostnad

och med iakttagande, att inom vederbörande tjänstegrad skyldigheten

uti ifrågavarande hänseende åligger de i graden yngre framför

de äldre;

att med ordinarie befattning i hofrätt icke må lörenas annan

tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i hofrätt ej heller må förenas vare

sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller

bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller

bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, sa framt ej,

hvad angår president eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare

af annan befattning, hofrätten uppå därom gjord framställning

och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej

må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i hofrätten, finner uppdraget

eller befattningen kunna fö tills vidare mottagas och bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit ferier eller semester,

men för den tid, han eljest varit befriad från tjänstgöring, skola utgå

till den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant utgår, men att den,

som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorei ellei andi a

särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöiing

eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas

att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket

af lönen eller ortstillägget, som erfordras för befattningens uppehållande

eller eljest pröfvas skäligt; _ _

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder

han afhåll it sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall; ^

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.

böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,

såvida det ej befinnes skäligt låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af

semester, tjänsteman skall vara skyldig att, om han förordnas till högre

eller med hans egen likställd befattning i hofrätten, bestrida densamma,

dock ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och samma

kalenderår; ägande han att i stället för egna tjänstgöringspenningar

åtnjuta, om förordnandet erfordras i följd af sjukdomsförfall, de med

den tjänstlediges befattning förenade tjänstgöringspenningar, men, då

förordnandet erfordras för beredande af semester, ett mot den semesterlediges

tjänstgöringspenningar svarande belopp;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

al befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor

att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som

erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom

till last den tid, han åtnjutit ferier eller semester, och för andra förhöjningen,

om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma

villkor, samt för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än

ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor, under iakttagande,

hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre

aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter

det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;

att löntagare därvid bör tillgodoräknas den tid, som före den

nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till

befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller på

grund af förordnande i följd af frågan om reglering af löneförhållanden

m. m. vid rikets hofrätter;

att i fråga om rätt till löneförhöjning af omförmälda slag hofrättsråd

jämväl må räkna sig till godo den tid, han innehaft assessorstjänst;
att

likväl löntagare, som, då hau intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

som berättigar bonom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att president, ledamöter och fiskaler äga årligen åtnjuta sommarferier,

presidenten och en hvar af ledamöterna två månader samt fiskalerna

en hvar efter hofrättens bestämmande högst två månader;

att notarierna äga, efter hofrättens bestämmande, åtnjuta kostnadsfri

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

ledighet en hvar en månad under sommarferierna, hvilken ledighet må

kunna af hofrätten utsträckas öfver en månad under tid, då division

på hvilken notarie är indelad, har sommarferier, tinder förutsättning

likväl att notarien afslutat sitt arbete för divisionen samt han icke heller

hehöfver under nämnda tid tagas i anspråk vare sig såsom biträde vid

notariegöromål å annan division eller för bestridande af högre eller

med hans egen likställd befattning;

att öfriga tjänstemän äga årligen, när sådant kan ske utan hinder

för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester, sekreterare och advokatfiskal

en hvar en och en half månad samt aktuarie och arkivarie en

hvar en månad;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägg utgå till

månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare al befattning, som därefter

tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgad; samt

att den, som tillträder ny aflöningsstat, skall vara skyldig underkasta

sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller minskning

i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå

för bestyr i sammanhang därmed,

dels förklara, att en hvar, som med eller efter ingången af år 1910

tillträder befattning i någon af rikets hofrätter, skall vara pliktig att

underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser;

dels, i fråga om sättet för genomförande af den föreslagna indragningen

af visst antal notariebefattningar vid hofrätterna, godkänna

af departementschefen härutinnan framställdt, i statsrådsprotollet intaget

förslag,

dels, förklara, att de förutvarande innehafvare af öfriga befattningar

i hofrätterna, hvilka, oaktadt härtill berättigade, icke före den

1 november 1909 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten

samt ofvannämnda villkor och bestämmelser och som icke lagligen

kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande

aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes

af bestämmelserna i förenämnda lag, vid den rätt till pension, som dittills

tillkommit dem, dock att, mot befrielse från åliggande skyldighet

att bekosta renskrifning, till befattningarna i fråga anslagna renskrifningspenningar

skola upphöra att utgå samt att i stället lör sportler,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

som i sammanhang med löneregleringen indragas, skall utgå godtgörelse,

beräknad efter medeltalet af den inkomst, tjänstinnehafvare

må anses hafva åtnjutit af sålunda indragna sportler under den senast

förflutna tid, såvidt möjligt ej understigande fem år, därför denna inkomst

kan utrönas;

dels besluta

ej mindre, att de tjänstemän och liofrättsposter, hvilka såsom

öfvertaliga icke varda å de nya staterna uppförda, skola, i den mån ej

ofvanberörda i fråga om notariebefattningarna föreslagna särskilda bestämmelser

till annat föranleda, samtidigt som de nya staterna träda i

kraft, uppföras å allmänna indragningsstaten,

än äfven att å allmänna indragningsstaten uppförda öfvertaliga

befattningshafvande skola vara berättigade uppbära de löner jämte ålderstillägg

och de tjänstgöringspenningar, hvaraf de vid öfverflyttningen

äro i åtnjutande; dock med skyldighet dels att, i händelse de, efter

förflyttning till indragningsstaten, erhålla annan ordinarie befattning å

rikets, Riksdagens eller kommuns stat i allo frånträda aflöningsförmånerna

å indragningsstaten, såvida de understiga eller äro lika med de

nya aflöningsförmånerna samt, därest aflöningsförmånerna å indragningsstaten

öfverstiga berörda nya aflöningsförmåner, vidkännas mot de senare

svarande afdrag, dels ock att, när de, kvarstående å indragningsstaten,

uppnått 65 lefnadsår, åtnöjas med pension å indragningsstat motsvarande

den del af aflöningsförmånerna, som är att hänföra till lön jämte ålderstillägg;
dels

ock höja de i riksstaten under andra hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag för Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat från

698,787 kronor till 787,837 kronor eller således med 89,050 kronor,

för Göta hofrätt med därunder lydande justitiestat från 482,913 kronor

till 528,763 kronor eller sålunda med 45,850 kronor samt för hofrätten

öfver Skåne och Bleking med därunder lydande justitiestat från 211,213

kronor till 227,463 kronor eller sålunda med 16,250 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

9

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms

slott den 19 mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve EHRENSVÄRD,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anförde

härefter *

Den 16 juli 1908 afgaf löneregleringskommittén underdånigt betänkande

angående reglering af löneförhållanden m. m. vid rikets

hofrätter. _ , *

Öfver nämnda betänkande hafva infordrade underdåniga utlåtanden

afgifvits af Svea hofrätt den 13, af Göta hofrätt den 2 och af hofrätten

öfver Skåne och Blekinge den 26 oktober 1908. Af förstnämnda båda

hofrätter hafva vid utlåtandena fogats till hofrätterna ingifna yttranden

af tjänstemän och vaktbetjänte vid samma hofrätter.

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. I Afd. 96 Höft. 2

Ny lönereglering

för rikett

hofrätter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Sedermera hafva från notarier i Svea hofrätt inkommit särskilda

underdåniga framställningar i ämnet af den 16 och den 18 november 1908.

I detta sammanhang har jag vidare att anmäla en underdånig

skrifvelse af Riksdagens justitieombudsman af den 27 november 1908

i fråga om befordringsförhållandena vid hofrätterna.

Slutligen är att märka, att kommittén, som den 1 juli 1908, då

kommittén redan i hufvudsakliga delar affatta t sitt ifrågavarande betänkande,

fått från justitiedepartementet mottaga åtskilliga handlingar

rörande en af stadsfullmäktige i Malmö gjord framställning om förflyttande

till nämnda stad af hofrätten öfver Skåne och Blekinge, uti

särskild skrifvelse den 16 juli 1908 afgifvit yttrande i anledning af

sistnämnda framställning.

Då förevarande frågor icke hunnit inom departementet undergå

sådan behandling, att slutligt förslag kunde inflyta i den till innevarande

års Riksdag aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd

och behof, anmälde jag, som ansåg kommitténs förslag vara af beskaffenhet

att kunna i hufvudsakliga delar af Eders Kungl. Maj:t godkännas,

vid föredragning den 12 nästlidna januari af frågor om regleringen af

andra hufvudtitelns stat för år 1910, att jag ämnade under Riksdagens

lopp för Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag till ny lönereglering

för rikets hofrätter. I sammanhang härmed anförde jag

vidare, att, under förutsättning af bifall till hvad jag därutinnan komme

att tillstyrka, erfordrades en förhöjning af de i riksstaten för rikets

hofrätter med därunder lydande justitiestater uppförda ordinarie anslag,

hvad anginge Svea hofrätt med 89,050, Göta hofrätt med 45,850

samt hofrätten öfver Skåne och Blekinge med 16,250 kronor. Jag

hemställde därför, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att i afvaktan på den proposition angående ny lönereglering för rikets

hofrätter, som Eders Kungl. Maj:t kunde komma att till Riksdagen

aflåta, i de för hofrätterna med därunder lydande justitiestater nu uppförda

ordinarie anslag eller respektive 698,787 kronor, 482,913 kronor

och 211,213 kronor, måtte beräknas en förhöjning med ofvan angifna

belopp och anslagen i deras helhet sålunda beräknas till respektive

787,837 kronor, 528,763 kronor och 227,463 kronor. Denna framställning

vann Eders Kungl. Maj:ts bifall.

Då jag med ledning af den föreliggande utredningen nu går att

för Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag till nya lönestater för rikets

hofrätter, torde jag till en början böra i korthet erinra om hufvuddragen

af

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.

Hofrätternas nuvarande organisation och arbetssätt.

Enhet den för hofrätterna gällande arbetsordning af den 29

november &1901 består Svea hofrätt af president, 14 hofrättsråd och 21

assessorer, Göta hofrätt af president, 8 hofrättsråd och G assessorer

samt hofrätten öfver Skåne och Blekinge åt president, 4 hofrättsråd

Därjämte finnas vid hofrätterna anställda följande ordinarie tjanste
1

vid Svea hofrätt, sekreterare, advokatfiskal, aktuarie, arkivarie,

6 fiskaler och 14 notarier; , . . . . . . , • •

vid Göta hofrätt, sekreterare, advokatfiskal, aktuarie, arkivarie,

4 fiskaler och 8 notarier; samt i i

vid hofrätten öfver Skåne och Blekinge, sekreterare, advokatfiskal,

aktuarie, hvilken tillika är arkivarie, 2 fiskaler och 4 notarier.

Till biträde åt sekreteraren, advokatfiskal och öfnga tjänsteman,

som däraf finnas vara i behof, kunna af hofrätterna förordnas amanuenser.

Sådana äro för närvarande förordnade till ett antal al:

vid Svea hofrätt 5, nämligen till biträde åt en hvar af sekreteraren,

advokatfiskal, aktnarien och arkivarien äfvensom åt fiskalerna;

vid Göta hofrätt 4, nämligen till biträde åt en hvar al sekreteraren,

advokatfiskal, aktuarien och arkivarien; samt

vid hofrätten öfver Skåne och Blekinge 2, till biträde den ene åt

sekreteraren samt den andre åt advokatfiskal och aktuarien.

Yaktbetiäningen utgöres af:

vid Svea hofrätt 1 vaktmästare och 10 hofrättsposter;

vid Göta hofrätt 1 vaktmästare och 5 hofrättsposter; samt

vid hofrätten öfver Skåne och Blekinge 1 vaktmästare och - hol
rattspjjo£r^tterna

äro i och för tjänstgöringen fördelade i divisioner

med fem ledamöter å hvarje. Antalet ordinarie divisioner utgör sålunda

i Svea hofrätt 7, i Göta hofrätt 4 och i hofrätten öfver Skåne och

Blekino-e 2. Vid Svea hofrätt tjänstgör dessutom från den 1 september

1904 en extra division, för hvilket ändamål å extra stat medel äro anvisade

till arfvoden åt 5 adjungerade ledamöter och två t. f. notarier

iämte nödigt vaktmästarebiträde m. m. ,

Vid hvarje division äro anställda 1 fiskal och 2 notarier med

undantag inom''Svea hofrätt för en ordinarie division och ofvannamnda

extra division, å hvilka såsom uteslutande handläggande vadjade och

instämda mål någon fiskal ej är anställd.

Hofrätternas

sammansätt
ning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Arbet$>ätt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Hofrätternas divisioner arbeta å särskilda arbetsrum med undantag

allenast vid behandlingen af vissa ärenden, som skola handläggas i

plenum eller, hvad Svea hofrätt angår, af två divisioner samfälldt.

I plenum handläggas åtskilliga Kungl. Mapts remisser samt frågor

om tjänsters tillsättande, om afsked och tjänstledighet, om adjunktion

och förordnande att bestrida annan tjänstgöring i hofrätten äfvensom

allmänna ärenden af ekonomisk och administrativ natur m. m.

Hvad angår frågor om tjänstledighet för underdomare och om

förordnande af vikarier för dem, handläggas dessa frågor uti Göta hofrätt

samt hofrätten öfver Skåne och Blekinge i plenum. I Svea hofrätt

ankomma däremot enligt § 8 i arbetsordningen dessa frågor på samfälld

handläggning af två bland hofrättens divisioner, hvilka af Kungl. Maj:t

därtill förordnas för löpande året efter förslag af hofrätten.

Sex divisioner i Svea hofrätt samt de andra hofrätternas divisioner

arbeta en vecka i sänder och i tur hvar efter annan å olika sessionsriim.

Denna cirkulering sammanhänger därmed, att enligt arbetsordningen

mål och ärenden af olika slag skola förekomma till behandling

å särskilda därför bestämda rum. Den sjunde ordinarie divisionen i

Svea hofrätt äfvensom den extra divisionen, hvilka, såsom ofvan nämnts,

uteshitande handlägga vädjade och instämda mål, deltaga icke i denna

flyttning. Under ferierna gälla i förevarande afseende särskilda bestämmelser.

Hofrätterna halla sammanträden å sina ämbetsrum fyra timmar

hvar ^helgfri måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, med undantag

af^ påsk- och julferier, som infalla, de förra emellan tisdagen före och

måndagen efter påsk samt de senare emellan den 20 december och den

14 januari. Presidenten kan dock från sammanträden å onsdagarna

befria division, som därför bereder det allmänna full ersättning genom

hemarbete. I Svea hofrätt kan presidenten under samma villkor från

sammanträden å ytterligare en dag i veckan befria division, som handuteslutande

vädjade och instämda mål. Skulle mellan sessionsdagarna

förekomma ärende af så brådskande beskaffenhet, att med dess

handläggning ej kan anstå till nästa sessionsdag, skall extra sammanträde

hållas.

Ordinarie session, då alla divisionerna samtidigt tjänstgöra, hålles

under tiden från och med den 14 januari till och med den 31 maj

samt från och med den 1 oktober till och med den 20 december.

Under sommarferierna, som omfatta månaderna juni—september,

skall hvarje division tjänstgöra två månader, i den ordning hofrätterna

hvar för sig bestämma. Under jul- och påskferierna sammanträder en divi
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Bion, så ofta sådant erfordras för behandling af vissa mål rörande häktade

samt af löpande ärenden. Sistnämnda tjänstgöringsskyldighet fördelas i

tur emellan divisionerna, efter som hofrätterna hvar för sig bestämma.

Presidenterna åtnjuta årligen under sommarferierna 2 månaders

ledighet å den eller de tider, de hvar för sig bestämma; och äger president

tillika att för enskilda angelägenheter vara befriad från ämbetsutöfning

högst 14 dagar under hvarje session, då han finner sig däraf

vara i behof. En hvar ledamot åtnjuter årligen 2 månaders ledighet

under sommarferierna. Sekreteraren, advokatfiskal en, aktuarien och

arkivarien äga att årligen å den tid, sådant utan olägenhet kan ske,

erhålla 1 Va månads frihet från tjänstgöring med skyldighet att själfva

bekosta vikarie. Fiskaler och notarier åtnjuta högst 2 månaders ledighet,

efter som hofrätten bestämmer.

För hofrätternas uppgift i afseende å rättsskipningens handhafvande

m. m. torde det ej vara erforderligt att här redogöra. De särskilda

tjänsteinnehafvarnes åligganden äro enligt arbetsordningen följande.

Presidenten är Kungl. Maj:t ansvarig för ärendenas jämna gång

och skall således tillse, att en hvar af hofrättens ledamöter och tjänstemän

fullgör sina åligganden.

Förutom hvad redan i det föregående blifvit i vissa hänseenden

omnämndt, tillhör det presidenten vidare: att öppna till hofrätten ankommande

bref; att, då omständigheterna därtill föranleda, utfärda

kallelse till plenum eller till extra sammanträde å division eller, hvad

Svea hofrätt angår, till sådant sammanträde af två divisioner, som omnämnes

i § 8; att föra ordet i hofrättens plenum och på den division,

där han för tillfället deltager i arbetet, samt, i Svea hofrätt, vid behandlingen

af ärenden, som afses i § 8; att, äfven i de fall, då af

Kungl. Maj:t infordradt utlåtande icke skall afgifvas i plenum, deltaga i

besvarandet af Kungl. Maj:ts remisser, de där icke angå något i presidentens

frånvaro å division handlagdt mål; att vid början af hvarje år

aflämna till chefen för justitiedepartementet uppgift å dem, som hofrätten

under nästföregående år förordnat till adjungerade ledamöter; att

underteckna de expeditioner, som böra underskrifvas på hofrättens

vägnar; samt att bestämma ledamöters och andra tjänstemäns fördelning

till tjänstgöring på divisionerna, dock med iakttagande dels att de

äldsta hofrättsråden blifva ordförande å division och, hvad beträffaT Svea

hofrätt, bland dem de yngste ordförande på de divisioner, som hand
-

Ferier och

semester.

De särskilda

tjänsteinnehafvarnas

åligganden.

Presidenten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Ledamöter.

14 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.

lägga uteslutande vädjade och instämda mål, dels ock att ledamot icke

å annan tid än vid sessions början må flyttas från en till annan division,

utan att hofrätten i plenum godkänner sådant.

År presidenten frånvarande, bestridas hans åligganden af den äldste

tjänstgörande ledamoten, dock att härutinnan i Svea hofrätt för ärenden,

som afses i § 8, gälla särskilda regler.

Hofrätts ledamöter föredraga de mål och ärenden, hvilkas föredragning

icke, på sätt nedan närmare förmäles, ankommer på sekreteraren

eller fiskalerna. Ordförande å division deltager emellertid icke i föredragningen

utom å de förutnämnda två divisioner i Svea hofrätt, hvilka

uteslutande handlägga vädjade och instämda mål, där ordförandena till

hälften mot öfriga ledamöter deltaga i föredragningen.

Ordförande å division har i sådan egenskap att utötva närmaste

tillsynen därå, att beslut i mål och ärenden, som icke annan ledamot

föredragit, varda, så fort ske kan, i behörig ordning uppsatta och expedierade;

och bör ordföranden i öfrigt tillse, att stadgad ordning vid

arbetet iakttages samt att vederbörande expeditionshafvande och andra

tjänstemän fullgöra sina skyldigheter, såvidt divisionen angår.

Hofrätts öfriga ledamöter hafva, med det undantag för Svea hofrätt,

som framgår af föreskrifterna i § 8, lika tjänstgöringsskyldighet;

och åligger dem äfvensom ordförandena på de divisioner i Svea hofrätt,

som handlägga uteslutande vädjade och instämda mål, att, en hvar i

afseende å de honom såsom referent tillhörande mål, dels skyndsamt

bereda, det målen komma i skick att kunna med slut afhjälpas, för

hvilket ändamål referenten, bland annat, bör, så snart ske kan, anmäla

hos hofrätten, om beslut tarfvas öfver invändning eller annan fråga i

rättegången, innan dom eller utslag meddelas i hufvudsaken, om anledning

förekommer att hålla förhör med parter eller vittnen, eller om

eljest någon hofrättens åtgärd erfordras, innan målet företages till

hufvudsaklig pröfning, samt verkställa den fördragning, som i sådant

afseende finnes nödig; dels, sedan alla förberedande åtgärder ägt rum,

föredraga målen till afgörande, hvilket bör ske i tur ledamöterna

emellan; dels granska protokoll, bref och andra expeditioner, innan de

anmälas till justering; dels ock hafva närmaste tillsynen därå, att besluten,

så fört ske kan, uppsättas och expedieras, och att i de mål, däri anmälan

af missnöje med hofrätts utslag enligt 30 kapitlet 12 § rättegångsbalken

skett, handlingarna insändas till nedre justitierevisionen.

Då mai föredrages till afgörande, skall förslag till rubrik å dom eller

utslag i målet vara af referenten uppsatt och underskrifvet. Vid förhör

i vädjadt mål föres ordet af referenten; dock tillkommer divisionens ordförande

att afkunna beslut, som meddelas vid förhör.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

För måls beredande till föredragning och afgörande må division

lämna ledamot under högst en vecka i sänder befrielse från tjänstgöring

å ämbetsrummet, dock endast i fall divisionen enhälligt finner det

vara erforderligt och det icke föranleder till behof af ledamots adjungerande

eller eljest vållar hinder i det gemensamma arbetets gång.

Sekreteraren åligger :

att föredraga civila mål och ärenden samt fiskaliska åtal, som icke

äro lottade;

att uppsätta och till expedition befordra hofrättens i plenimål samt

i Svea hofrätt jämväl dess enligt § 8 fattade beslut, då de ej genom

protokollsutdrag utfärdas, stämningar, förordnanden, som ej genom utdrag

af protokollet meddelas, kungörelser och bevis angående förmynderskap

samt skrivelser och utlåtanden i civila mål och ärenden, som beslutas å

division och icke afse endast öfversändande af expeditioner eller blott

innefatta föreskrift om insändande af handlingar;

att kontrasignera alla utgående expeditioner, som af hofrätten

eller å dess vägnar underskrifvas;

att ombesörja lottning af Kungl. Maj:ts remisser, skriftväxlingar

i civila mål och ärenden äfvensom fiskaliska aktioner samt upprättande

af rotlar däröfver och öfver de ärenden, som föredragas af sekreteraren;

att verkställa upprop till utgifvande af domar;

att, då i vädjadt mål part söker anstånd, eller vid utgången af

tiden för ingifvande af inlagor från kärandens sida protokoll eller vadebevis

felas, om förhållandet göra anmälan hos hofrätten;

att, på grund af uppgifter från vederbörande expeditionshafvande,

hvarje vecka upprätta och till allmänna tidningarna insända förteckning

å vissa af hofrätten meddelade utslag, efter hvad därom är särskildt

stadgadt;

att hålla förteckningar dels öfver hofrättens tjänstemän och auskultanter,

dels öfver förmyndare, som af hofrätten förordnas eller entledigas,

dels öfver hofrättens beslut angående beviljad tjänstledighet för underdomare

och förordnande för andra personer att förvalta deras ämbeten

och dels öfver dem, som genom anmälan till hofrätten ställt ombud

för besvärshandlingars mottagande; samt

att låta upprätta hofrättens arbetsförteckning och tillse, att de

uppgifter, som i öfrigt böra aflämnas från hofrätten, blifva behörigen

expedierade.

Sekreteraren i hofrätten öfver Skåne och Blekinge åligger därjämte

dels att emottaga och i diarierna anteckna inkommande handlingar, med

undantag af dem, som aflämnas vid förhör, och dels att verkställa belägg
-

Sekreterare.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Advokatfiskal.

Aktuarie.

Kungl. Mctj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

ning med stämpelpapper af hofrättens utgående expeditioner, tillhandahålla

dem åt vederbörande och redovisa de för dem inflytande medel.

Advokatfiskalen är kronans ombudsman och allmän åklagare i

hofrätten och har i denna egenskap att ställa sig till efterrättelse de

föreskrifter, som äro gifna i lag och särskilda författningar eller meddelas

honom af vederbörande.

Honom åligger vidare:

att tillse, dels att renoverade exemplar af underrätternas protokoll

och domböcker varda inom föreskrifven tid insända till hofrätten och i

behörig ordning förvarade, dels att fångförteckningar i stadgad ordning

inkomma och granskas, dels att behöriga utdrag af saköreslängd varda

i rätt tid öfversända till vederbörande för böternas uttagande, och dels,

på grund af inkomna förteckningar å döda personer af frälseståndet, att

bouppteckningar i rätt tid ingifvas till hofrätten;

att i hofrätten inlämna besvär eller andra handlingar, som för

sådant ändamål varda honom tillsända af allmän åklagare;

att, då allmän åklagare vill hos justitiekanslern hemställa om fullföljd

af talan mot hofrättens utslag i brottmål, tillhandagå åklagaren

med handlingars uttagande och öfversändande till justitiekanslern efter

hvad därom särskildt stadgas;

att hafva vård om hofrättens boksamling och öfriga tillhörigheter;

samt

att hålla diarier och förteckningar öfver alla till hans handläggning

hörande mål och ärenden.

Aktuarien skall utfärda anslag om upprop till domars utgifvande,

ordna handlingar i vädjade mål, verkställa lottning af instämda och

vädjade mål, upprätta rotlar däröfver samt öfverlämna emottagna handlingar

till vederbörande föredragande.

I Svea och Göta hofrätter åligger ock aktuarien:

att mottaga och i diarierna anteckna inkommande handlingar,

undantagandes sådana, som aflämnas vid förhör, äfvensom, hvad Svea

hofrätt angår, handlingar i brottmål;

att, då i vädjadt mål part söker anstånd, eller vid utgången af

tiden för ingifvande af inlagor från kärandens sida protokoll eller vadebevis

felas, ofördröjligen gifva sådant tillkänna för sekreteraren; samt

att verkställa beläggning med stämpelpapper af hofrättens utgående

expeditioner, tillhandahålla dem åt vederbörande och redovisa de för dem

inflytande medel.

I hofrätten öfver Skåne och Blekinge bestrider aktuarien jämväl

de göromål, som tillhöra arkivariens befattning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Till arkivariens befattning hör:

att af expeditionshafvande emottaga och i behörig ordning förvara

inkomna handlingar i afgjorda mål och ärenden samt hofrättens protokoll

och inneliggande exemplar af domar, utslag, bref, utlåtanden och andra

expeditioner;

att hafva närmaste tillsyn öfver arkivet, föra förteckning öfver dess

innehåll samt minst fyra timmar hvarje söckendag hålla arkivet öppet;

att i mål, däri missnöjes anmälan enligt 30 kapitlet 12 § rättegångsbalken

skett, insända till nedre justitiere visionen de till hofrätten inkomna

och icke af parterna uttagna handlingar; samt

att expediera utdrag af protokoll i afgjorda mål äfvensom afskrifter

af andra till arkivet hörande handlingar.

Fiskalerna föra rotlar angående brottmål och verkställa lottning

af dessa mål, där sådan skall ske, föredraga alla dylika mål och ärenden

samt uppsätta och expediera hofrättens däri beslutade utslag, skidfvelser

och utlåtanden, med undantag af sådana utslag, som meddeks i

anledning af besvär, ansökningar och andra skrifter, däröfver förklaring

icke infordrats.

Fiskalerna skola jämväl granska inkomna fånglistor och däri göra

erforderliga anteckningar.

År advokatfiskalen hindrad att föra talan, som bör bevakas af

advokatfiskalsämbetet, skall någon af fiskalerna fullgöra detta åliggande.

Därjämte åligger fiskalerna i Svea hofrätt dels att emottaga och i

diarium anteckna inkommande handlingar rörande brottmål, dels att,

då hofrätten därom förordnar, i sekreterarens ställe fullgöra den honom

åliggande skyldighet att föredraga civila besvärsmål.

Hofrätten äger förordna extra ordinarie tjänsteman att i fiskals

ställe fullgöra någon del af den honom åliggande tjänstgöringsskyldigheten,

när sådant pröfvas nödigt för arbetets jämna gång eller af annan

anledning lämpligt.

Notarierna åligger att föra hofrättens protokoll i alla mål och ärenden

samt uppsätta och expediera hofrättens domar och utslag i civila

mål, sådana skrifvelser i dylika mål, som ej expedieras af sekreteraren,

samt de utslag angående brottmål, som ej tillhöra fiskalernas expedition.

Hofrätten äger förordna den eller dem af sina underlydande

tjänstemän, som anses lämpliga därtill, att emottaga och förvalta expensmedel,

som anordnas till hofrätten, att ombesörja upphandling af skrifmaterialier

och ved samt andra inköp och arbeten, som erfordras för

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 96 Eäft. 3

Arkivarie.

Fiskaler.

Notarier.

Särskilda

uppdrag åt

tjänstemän.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Instruktioner

för vaktbetjäningen.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

hofrättens räkning, äfvensom att i öfverensstämmelse med särskildt

meddelade föreskrifter upprätta rekvisition å samt utdela och redovisa

för hofrättens aflöning.

Svea och Göta hofrätter äga, om det linnes nödigt för ärendenas

obehindrade gång, uppdraga åt amanuensen hos aktuarien att i dennes

ställe emottaga och i diarium anteckna inkommande handlingar i vädjade

och instämda mål och ordna handlingarna i vädjade mål äfvensom göra

sådant tillkännagifvande hos sekreteraren, hvarom ofvan är nämndt,

samt utfärda anslag om upprop till domars utgifvande.

Hofrätterna äga i öfrigt att hvar för sig meddela nödiga föreskrifter

angående sina underlydande tjänstemäns åligganden.

För vaktbetjaningen äro särskilda instruktioner utfärdade af hofrätterna.

Vaktmästaren i Svea hofrätt, som är de därstädes anställda hofrättsposternas

närmaste förman, tillhör enligt den för vaktbetjäningen i

nämnda hofrätt utfärdade instruktion hufvudsakligen:

att vaka däröfver, att hofrättsposterna fullgöra sina skyldigheter;

att före sessionstidens början infinna sig i hofrätten och undersöka,

huruvida vädring, eldning och städning i samtliga ämbetslokaler i behörig

ordning ägt rum, samt att kvarstanna, tills ledamöterna lämnat

verket; att mellan hofrättsposterna fördela kallelser till parter eller

andra; att tillse, att föreskrifna anslagsböcker finnas på sina behöriga

platser, samt att tillhandahålla vederbörande dessa böcker; att till vård

emottaga skrifmaterialier, som upphandlas för hofrättens räkning, och

i mån af behof tillhandahålla bläck, omslagspapper med flera mindre

förbrukningsartiklar samt på rekvisition af tjänstemännen mot kvitto

utlämna skrifpapper och pennor; att emottaga och utdela till vederbörande

exemplar af svensk författningssamling; att i enlighet med

föreskrifter af arkivarien ombesörja upphandling af ved för ämbetsverket

och hafva vård och uppsikt öfver vedförrådet, samt att hafva

tillsyn å hofrättens möbler och andra inventarier.

Enligt samma instruktion äro hofrättsposternas i Svea hofrätt

hufvudsakliga åligganden:

att hvarje söckendag sist före kl. 10 f. m. inställa sig i hofrätten

för uppassning samt kvarstanna där, tills divisionerna åtskilts; att efter

befallning uträtta tjänsteärenden jämväl utom verket; att delgifva hofrättens

kallelser åt parter och andra; att inom tilldelad trakt hembära

handlingar till hofrättens ledamöter och andra tjänstemän; samt att

hvar efter annan i fastställd ordning tjänstgöra dels en vecka såsom

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

vakt i hofrättens ämbetslokal, dels eu vecka såsom »brefdragare» och

dels en vecka å advokatfiskal- och arkivariekontoren samt kansliet.

I sistnämnda hänseenden skall följande iakttagas: .

Den såsom vakt tjänstgörande hofrättsposten får ej lämna lokalen

under veckan mera än högst två timmar hvarje söckendags förmiddag.

Vakten har att tillåsa lokalerna, ordna under dagen ur bokförråden

framtagna böcker, tillse att lokalerna i våningen en trappa upp i vederbörlig

ordning sopas och dammas af därtill anställd person, vädra lokalerna

samt tillse eldningen, hvilken hofrätten kan uppdraga åt vakten

att mot särskild ersättning själf utföra.

Den såsom »brefdragare» anställda hofrättsposten har att hämta

och afsända samtliga bref och i förekommande fall för erhållande af

ledamöters underskrift till dem hembära och efter underskriften återställa

expeditioner.

Den på advokatfiskal- och arkivariekontoren samt kansliet tjänstgörande

hofrättsposten skall tillse, att rummen på nedra botten och två

trappor upp sopas, städas och vädras, äfvensom hålla tillsyn öfver eldningen

i dessa våningar och i trappuppgångarna med nyssnämnda skyldighet

i afseende å eldningens verkställande mot särskild ersättning.

I öfrigt åligger det vaktbetjäningen att ställa sig till efterrättelse

de ytterligare föreskrifter i afseende å tjänstgöringen, som kunna varda

meddelade af hofrätten eller dess president.

Vaktbetjäningen står under omedelbar tillsyn af advokatfiskal.

De för vaktbetjäningen i Göta hofrätt samt hofrätten öfver Skane

och Blekinge utfärdade instruktioner innehålla bestämmelser i hufvudsak

likartade med dem, som sålunda meddelats för vaktbetjäningen i

Svea hofrätt.

Kommitténs förslag angående hofrätternas organisation.

Åttonde divisionen i Svea hofrätt.

Den första fråga, kommittén upptagit till behandling, är spörsmålet,

huruvida behofvet af den åttonde divisionen i Svea hofrätt kan

anses vara af så stadigvarande natur, att samma division bör uppföras

å ordinarie stat. _ -

Ifrågavarande division, hvilken, såsom jag redan i det föregående

erinrat, varit i verksamhet från den 1 september 1904, tillkom närmast

i anledning af den väsentliga ökning af de till hofrätten inkommande

s. 20 Kontrollera mot PDF

Kommittén.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 135.

vädjade mål, som gjorde sig gällande efter det den nya fullfölj dslagen

den 1 januari 1902 trädt i kraft.

I det utlåtande, som hofrätten afgaf den 20 december 1905

beträffande behofvet och lämpligheten af en särskild hofrätt för de

norra delarna af riket, upptog hofrätten till besvarande frågan, huruvida

behofvet af en åttonde division vid hofrätten kunde antagas blifva

konstant eller icke; och ansåg hofrätten, att denna fråga kunde sägas

vara hufvudsakligen beroende därpå, om väsentlig och bestående nedgång

inträdde i antalet vademål, sådant det visat sig från och med år 1902.

Hvad intill slutet af år 1905 förekommit syntes hofrätten icke gifva

anledning att förutsätta återgång i antalet dylika mål, och det ansågs

föga antagligt, att efter hand skulle i det hela uppstå sådan verklig

och varaktig minskning i hofrättens arbetsmaterial, att den åttonde

divisionen kunde undvaras.

Uti underdånig skrifvelse den 1 oktober 1906 angående anslag

för fortsatt uppehållande af den åttonde divisionens verksamhet meddelade

hofrätten, att under de tre första kvartalen af samma år till

hofrätten inkommit nya vademål till ett antal, som något öfverstege

antalet under motsvarande kvartal af år 1905. Behofvet af den extra

divisionen kvarstode sålunda fortfarande och detta vore så stadigvarande,

att hofrätten ansåge det kunna ifrågasättas, huruvida icke åtgärd genast

borde vidtagas för den extra divisionens uppförande på ordinarie stat.

Till upplysning rörande förhållandet mellan inkomna och afgjorda

vädjade mål hos Svea hofrätt under åren 1903—1907 har kommittén

meddelat följande å tillgängliga statistiska uppgifter grundade tabell:

Ar.

Från före- gående år

balanserade.

Under året

inkomna.

Summa.

Under året

afgjorda.

Till näst- kommande

år

balanserade.

1903 .................................

970

1,449

2,419

1,272

1,147

1904 .................................

1,147

1,507

2,654

1,363

1,291

1905 .................................

1,291

1,437

2,728

1,500

1,228

1906 .................................

1,228

1,547

2,775

1,498

1,277

1907 .................................

1,277

1,433

2,710

1,542

1,168

Med erinran att, på sätt af nämnda tabell framgår, under år 1907

till hofrätten inkommit ett ej oväsentligt mindre antal vädjade mål än

under näst föregående år äfvensom att balansen af dylika mål vid 1907

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.

års utgång ej obetydligt nedgått, har kommittén i förevarande fråga

vidare anfört följande.

Af de balanserade vademålen torde ett antal af ungefär 500 kunna

räknas till normal balans. För att vederbörande referenter måtte hinna

att få förslag till domsrubriker i vädjade mål uppsatta och till föredragning

bereda dylika mål samt för föredragningens jämna fortgång

äga tillgång till vädjade mål af olika beskaffenhet och omfång, vore det

nämligen fördelaktigt, att ett ej alltför ringa antal dylika mål funnes

att tillgå för en hvar af de 34 ledamöter i Svea hofrätt, som hade

att föredraga sådana mål. Vidare borde i den nämnda normala balansen

inräknas ett ej obetydligt antal till hofrätten inkomna mål, som ej

kunde företagas till afgörande, enär parternas skriftväxling, hvartill i

allmänhet åtginge högst åtta veckor, icke afslutats och målen följaktligen

ej vore färdiga att lottas. Af andra mål än vädjade förekomme hos hofrätten

i regel icke balans af nämnvärd omfattning.

Om än följaktligen, med hänsyn till de vädjade målen, ringa utsikt

funnes, att Svea hofrätt ännu under en följd af år skulle kunna undvara

den åttonde divisionen, syntes dock kommittén möjlighet föreligga,

att, såsom i slutet af 1890-talet ägde rum, antalet inkommande dylika

mål kunde åtminstone för några år komma att nedgå och alltså den under

år 1907 inträffade minskade tillströmningen af mål fortfara.

I hvarje fall hade enligt kommitténs åsikt sistnämnda division

allt för kort tid varit i verksamhet för att ett bestämdt omdöme

ännu kunde uttalas, huruvida behofvet af densamma kunde blifva stadigvarande

och divisionen fördenskull böra uppföras å ordinarie stat.

Mot det af kommittén sålunda gjorda uttalande har hofrätten i

sitt öfver kommittébetänkandet afgifna utlåtande icke haft något att

erinra.

Efter hvad jag inhämtat, har under år 1908 till hofrätten inkommit

vädjade och instämda mål till ett antal af 1,528 samt afgjorts

dylika mål till ett antal af 1,512, hvadan balansen af dylika mål vid

1908 års slut, utgörande 1,184 mål, åter i någon mån ökats. Då

emellertid ännu någon tids erfarenhet härutinnan torde böra afvaktas,

har jag i likhet med kommittén funnit frågan om uppförande å ordinarie

stat af den åttonde divisionen i Svea hofrätt böra tillsvidare anstå

och medel till uppehållande af samma division, om hvars fortsatta behöflighet

under nuvarande förhållanden någon meningsskiljaktighet icke

försports, sålunda fortfarande äskas å extra stat.

Svea hofrätt.

Departement!-

chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Särskild hofrätt för Norrland.

Då det sålunda må antagas, att Svea hofrätt måste under den närmaste

framtiden arbeta på åtta divisioner, har för kommittén framställt

sig det spörsmålet, huruvida ej detta förhållande lämpligen bör föranleda

till utbrytande från nämnda hofrätt af några divisioner för upprättande

af en särskild hofrätt för de norra delarna af riket.

Detta spörsmål har kommittén ansett böra för närvarande besvaras

nekande, och är kommitténs uttalande härutinnan enhälligt.

Innan jag emellertid ingår på redogörelse för de skäl, kommittén

åberopat till stöd för denna sin uppfattning, torde jag böra i korthet

erinra om hufvuddragen af denna frågas föregående behandling under

senare tid.

Den 13 april 1905 undfick Svea hofrätt nådig befallning att förebringa

utredning och afgifva utlåtande, bland annat, rörande behofvet

och lämpligheten af en särskild hofrätt för de norra delarna af riket.

Den 20 december 1905 afgaf hofrätten det sålunda infordrade utlåtandet.

I detta utlåtande upptog hofrätten till granskning de skäl, som hufvudsakligen

från två olika synpunkter framkommit till stöd för den ifrågasatta

åtgärden, den ena att hofrättens storlek tydligt vis måste medföra

åtskilliga olägenheter och den andra att den angifna åtgärden skulle

vara af behofvet påkallad för de nordligaste delarna af riket.

Hofrätten fann de i förra hänseendet anförda skälen icke ådagalägga

nödvändigheten af den föreslagna anordningen. Och de fördelar, som

för den rättssökande allmänheten eller eljes ur processuell synpunkt

kunde under nu gällande rättgångsordning vinnas genom upprättande

af en särskild hofrätt för de norra delarna af riket, ansåg hofrätten vara

alltför oväsentliga för att kunna i och för sig utgöra grund för vidtagande

af en dylik genomgripande åtgärd.

Härtill komme vissa omständigheter, som enligt hofrättens uppfattning

syntes tala emot den ifrågasatta förändringen, såsom att en

tilltänkt rättegångsreform uppenbarligen skulle i flere afseenden betinga

helt andra anordningar, än som under nuvarande förhållanden kunde

ifrågakomma, samt den sannolika svårigheten att i längden på fullt tillfredsställande

sätt besätta ett större antal ledamotsplatser inom en hofrätt

i Norrland.

Hofrätten fann sålunda framgå, att upprättande af särskildjhofrätt

för de nordligare delarna i riket ej i verkligheten påkallades af något

förefintligt oundgängligt behof eller ens kunde betecknas såsom under

förkandenvarande förhållanden i öfvervägande grad lämpligi.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Vid anmälan i statsrådet den 12 januari 1907 af hofrättens ofvan

omförmälda underdåniga skrifvelse den 1 oktober 1906 hade jag för

egen del anledning uttala mig i denna fråga. Jag yttrade därvid, att

jag visserligen ansåge högst troligt, att växande folkmängd och ökad

utveckling inom rikets norra del så småningom komme att göra en

särskild mellaninstans för denna del nödvändig, men att meningarna

härom ännu icke torde hafva så enat sig, att frågan kunde anses mogen

för afgörande. Någon olägenhet af att den ännu någon tid uppskötes

syntes mig i allt fall ej kunna påvisas. Huruvida med anordningen

borde dröjas ända till den tid, då en reform af vår rättegångsordning

kunde tänkas blifva genomförd, syntes mig vid dåvarande tidpunkt icke

kunna bedömas. Men det afgörande skälet mot att då söka genomföra

anordningen var för mig det, att, innan hofrättsledamöternas aflöning

blifvit så reglerad, att de i ekonomiskt hänseende intoge en tillräckligt

oberoende ställning, inrättandet af en hofrätt för Norrland ej syntes mig

tillrådligt.

Sedermera har justitieombudsmannen uti underdånig skrifvelse den

15 juli 1907 till bemötande upptagit vissa delar i hofrättens förenämnda

utlåtande den 20 december 1905.

Slutligen vill jag i detta sammanhang erinra, att från landshöfdingen

i Jämtlands län och stadsfullmäktige i vissa städer i Norrland till justitiedepartementet

inkommit särskilda framställningar, innefattande önskemål

angående platsen för förläggningen af en norrländsk hofrätt.

För att härefter öfvergå till kommitténs yttrande i förevarande

fråga har kommittén, hvad först angår den farhåga, som uttalats därom,

att genom Svea hofrätts storlek enheten i rättsskipningen på hofrättens

olika divisioner kunde äfventyras, utan tvekan anslutit sig till den af

Svea hofrätt i dess utlåtande den 20 december 1905 häfdade meningen,

att enhet i rättsskipningen bättre främjas med bibehållande af hofrättens

nuvarande divisioner på samma ort.

Beträffande den från vissa håll uttryckta farhåga, att en hofrätt,

bestående af ett så stort antal divisioner som Svea hofrätt, icke skulle

kunna äga tillräcklig kännedom om de personer, som sträfvade efter att

vinna fast anställning i verket, och således ej skulle kunna göra ett

riktigt och rättvist urval bland de sökande, har kommittén erinrat, att

den tid, under hvilken den extra ordinarie tjänstemannen har att tjänstgöra

i hofrätten, innan fråga uppstår om erhållande af ett första förordnande

såsom fiskal, plägat, enligt hvad i hofrättens sistberörda

utlåtande uppgifves, uppgå till minst 2 år, ofta nog till 3 år och däx--

Kommittén.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

öfver, hvilken tid dock, såsom af justitieombudsmannen framhållits, något

förkortats, sedan hofrättens yttrande afgafs. Det har emellertid synts

kommittén, som om sistnämnda förhållande ej behöfver ■medföra, att ett

färre antal ledamöter än förut blifva i tillfälle att erhålla kännedom om

vederbörandes duglighet. I samma mån nämligen som en minskning

inträdt i antalet af dem, som eftersträfva fiskalsförordnanden, hade, enligt

kommitténs uppfattning, möjligheten för dessa ökats att kunna samtidigt

tjänstgöra på olika divisioner och såmedelst komma i tillfälle att i arbetet

biträda ett större antal ledamöter. Kommittén hade sig äfven bekant,

att så varit förhållandet under de senaste åren; och det ville därför

synas kommittén, som om, äfven med en förkortad tjänstgöringstid för

erhållande af fiskalsförordnande, behörig ledning borde kunna vinnas för

bedömande af sökandes större eller mindre duglighet. Under alla förhållanden

torde väl alltid minst ett lika stort antal ledamöter i Svea

hofrätt som i de mindre hofrätterna komma att äga personlig kännedom

om skickligheten hos dem, som söka dylikt förordnande.

De i nu nämnda hänseenden uttalade farhågorna med afseende å

Svea hofrätts storlek som ämbetsverk syntes kommittén sålunda icke

påkalla hofrättens uppdelning i två öfverdomstolar. Om så ausåges böra

ske, torde fördenskull behofvet och lämpligheten däraf vara att söka

i andra förhållanden.

I sådant afseende har af kommittén erinrats, hurusom ofta anförts,

att på grund af de stora afstånden mellan de norrländska orterna och

hufvudstaden de rättssökande skulle åsamkas olägenheter och dryga

kostnader vid målens utförande i Svea hofrätt, hvarjämte svårigheter

skulle föreligga att anordna förhör med parter eller vittnen inför

hofrätten.

I anslutning till hvad Svea hofrätt i sitt berörda utlåtande härutinnan

andragit, har emellertid kommittén såsom sin åsikt uttalat, att förmånen

för de rättssökande med inrättandet af en särskild hofrätt i Norrland

torde blifva inskränkt till hufvudsakligen dem, som bo i den stad,

där hofrätten blefve förlagd, och denna stads närmaste grannskap. Af

huru ringa betydelse denna förmån i öfrigt skulle blifva, torde framgå

redan vid betraktande af Norrlands ofantliga utsträckning. Så länge

rättegångsförfarandet i hofrätt vore i hufvudsak skriftligt, syntes med

nuvarande postförbindelser afståndet till vederbörande hofrätt i allmänhet

vara för parter af jämförelsevis underordnad betydelse. Fördelen

för de rättssökande att bland de rättsbildade advokater, som finnas i

hufvudstaden, kunna vinna biträde för talans fullföljd såväl i hofrätten

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

som sedermera vid behof hos Kungl. Maj:t ansåg kommittén däremot

vara synnerligen beaktansvärd.

Att intresset för inrättandet af en särskild hofrätt för Norrland vore

stort i den stad och uärmaste ort däromkring, hvilkas invånare trodde sig

hafva utsikt att få en dylik hofrätt förlagd dit, vore ju uppenbart. Men

att förevarande fråga skulle vara en hela Norrland eller större delen

däraf omfattande angelägenhet af synnerligen stor betydelse, tilläte sig

kommittén draga i tvifvelsmål. Från nationella och kulturella synpunkter

borde enligt kommitténs åsikt denna fråga lämpligen ej betraktas.

Ur nu berörda förhållanden syntes fördenskull öfvertygande skäl

icke heller kunna hämtas för den ifrågasatta delningen af Svea hofrätt;

och kommittén hölle före, att i en vid 1908 års riksdag inträffad omständighet

ett ganska starkt talande skäl framkommit emot att för närvarande

inrätta en ny hofrätt. Kommittén syftade härvid på den omständighet,

att frågan om en modernare processordning, som länge stått

på dagordningen i vårt land, kunde anses hafva ryckt ett stort steg

framåt därigenom, att chefen för justitiedepartementet ställt i utsikt, att

berörda fråga skulle inom en snar framtid blifva föremål för utredning.

I hvilken riktning processreformen beträffande mellaninstansen

komme att gå, torde, framhåller kommittén, ännu ej kunna förutsägas,

lika litet som de lämpligaste förläggningsorterna för sådana domstolar

på förhand torde kuuna bestämmas. Att emellertid under så beskaffade

förhållanden för närvarande besluta inrättande af en hofrätt i Norrland,

hvars organisation, sådan den under nuvarande ordning kunde vara

bestämd, med stor sannolikhet ej komme att under synnerligen långtid

blifva beståndande, ansåge kommittén ej välbetänkt. Det kunde

jämväl befaras, att den plats, å hvilken lokal för en norrländsk hofrätt

med stora kostnader blefve uppförd, i en ej aflägsen framtid komme

att visa sig såsom olämplig förläggningsort för en öfverdomstol, samt

att, i sammanhang med de förändringar i organisation och verksamhetsområden,

som processreformens genomförande torde medföra, en delning

af den nu ifrågasatta hofrätten ocli dess arkiv finge verkställas.

En annan omständighet, som vid afgörandet af föreliggande fråga

ej torde kunna lämnas utan beaktande, vore rekryteringen af hofrätternas

personal. Ehuru antagas borde, att med de förhöjda aflöningar, som

kommittén föreslagit, de största svårigheterna i afseende å rekryteringen

inom de i landsorten förlagda hofrätterna skulle komma att häfvas, delade

kommittén dock i hufvudsak Svea hofrätts i dess oftaberörda utlåtande

gjorda uttalanden om den större lättheten att vid en stor hofrätt

Bill. till Riksd. Prat. 1903. 1 Sami. I Afd. 96 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Svea hofrätt.

Departements
chefen.

Kommittén.

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

i hufvudstaden kunna draga till sig största antalet dugande extra ordinarie

tjänstemän.

Svea hofrätt har i sitt utlåtande öfver kommitténs betänkande ej

funnit anledning ånyo uttala sig i frågan.

Genom bifall till den nya lönestat för hofrätterna, som jag

nu går att föreslå, skulle visserligen det tidigare af mig i främsta rummet

åberopade skälet mot att omedelbart skrida till inrättande af en

särskild hofrätt för Norrland förlora sin betydelse. Oafsedt denna omständighet

synes emellertid uppenbart, att hvad jag vid samma tillfälle

yttrade därom, att denna fråga ännu icke kan anses mogen för afgörande,

fortfarande äger giltighet. Kommitténs enhälliga uttalande torde härutinnan

bära tillräckligt vittnesbörd. Då härtill kommer, att frågan om

eu reform af vårt rättegångsväsen synes blifva allt mera aktuell och

säkerligen ej kan för någon längre framtid undanskjutas, torde häri

ligga ett ytterligare talande skäl för att för närvarande jämväl låta med

frågan om inrättandet af en hofrätt för Norrland tillsvidare anstå.

Särskild afdelning vid Svea hofrätt för vissa Norrlandsmål.

Kommittén har emellertid i detta sammanhang till undersökning

upptagit frågan, om ej de önskemål, som legat till grund för krafvet

på en särskild hofrätt för Norrland, skulle kunna i viss mån tillgodoses

genom andra anordningar, vidtagna inom den bestående hofrättsorganisationens

ram. I sådant afseende har kommittén, med erinran

att en af hofrätternas hufvudsakliga uppgifter är att hålla uppsikt

öfver underdomstolarna, till en början framhållit, att hofrätts verksamhet

i nämnda hänseende väl endast i undantagsfall torde kunna komma

att utöfvas genom inspektioner, men att ju mindre omfattning en hofrätt

har, desto oftare får den enskilde ledamoten tillfälle att pröfva mål

från samma domsaga och därigenom bilda sig ett omdöme om rättsskipningens

allmänna tillstånd inom domsagan. Af vikt vore ju ock för

hofrättens särskilda ledamöter att erhålla personlig erfarenhet om dugligheten

hos underdomarnas vikarier och dessas lämplighet för domarekallet,

och naturligt vore, att svårigheten i nämnda hänseende växer, i samma

mån som verket tilltager i omfattning. Svea hofrätt hade sökt att minska

verkningarne däraf genom att utverka sådan ändring i arbetsordningen,

att åt presidenten ocli två af hofrättens divisioner uppdragits afgörandet

af frågor om underdomares ledighet och om förordnande af deras

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.

vikarier. En sådan anordning kunde dock ej i längden anses tillfredsställande.

Med den omfattning hofrätten har, torde det nämligen understundom

kunna inträffa, att pröfning af fullföljda mål till större antal

från samma domsaga komme att tillfalla någon af de divisioner, som under

löpande arbetsåret ej deltaga i handläggningen af nyssberörda ärenden.

Vid uppkommen fråga om en föreslagen vikaries lämplighet till erhållande

af fortsatt förordnande kunde alltså ett värdefullt material vara undandraget

de ledamöters kännedom, som hade att afgöra denna fråga och

för dess rätta bedömande beliöft hafva tillgång därtill.

Från anhängarna af en särskild norrländsk hofrätt hade därjämte

blifvit anfördt, att inom en dylik hofrätt skulle, till rättsskipningens

fromma, kunna koncenfreras en noggrannare och djupare kunskap om

de för Norrland speciella förhållandena, och att för pröfningen af de

speciella Norrlandsmålen det sålunda skulle vara en mycket stor fördel,

om afgörandet öfverlämnades åt domare, som lefde och verkade midt i

de förhållanden, ur hvilka tvisterna uppkommit. Hvad i sistnämnda

hänseende anförts innebure visserligen enligt kommitténs åsikt en betydlig

öfverdrift, men det torde dock få anses vara till gagn för rättsskipningen,

att vissa hofrättsledamöter genom att en längre tid syssla uteslutande

med tvistemål från Norrland vunne en speciell utbildning för

bedömande af dylika mål, som nog ej sällan ägde sin säregna karaktär.

Hvad nu sagts om tvistemål ansåge kommittén däremot icke äga tillämplighet

på öfriga norrländska mål, som i hofrätt förekomma till afdömande.

Dessa kunde nämligen i allmänhet icke sägas i väsentlig grad

skilja sig från sådana mål från öfriga landskap under Svea hofrätts

domvärjo.

Kommittén, som för afhjälpande af de nu antydda angelägenheterna

ingalunda ansett nödvändigt att tillgripa en så vidtgående och

kostbar åtgärd som inrättande af ny hofrätt i Norrland, har däremot

funnit dessa olägenheter kunna undanröjas eller åtminstone i betydlig

mån inskränkas genom vidtagande af särskilda anordningar inom Svea

hofrätt.

Kommittén har i sådant hänseende ansett, att åt vissa divisioner

i hofrätten skulle kunna uppdragas att i främsta rummet handlägga

norrländska tvistemål samt frågor om norrländska underdomares

ledighet och förordnande af deras vikarier. Frånsedt tvistemål samt

ärenden om ledighet för underdomare och förordnande af . deras

vikarier, skulle dessa divisioner lika med öfriga divisioner i hofrätten

deltaga i behandling af andra mål och ärenden. Det skulle

ankomma på presidenten att tillse, att de ledamöter, som kunna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

anses äga största erfarenheten beträffande de speciella Norrlandsrnålen,

också i främsta rummet blefve indelade på de divisioner, som finge åt

sig uppdraget att behandla dessa mål. Området för dessa divisioners

verksamhet borde emellertid, enligt kommitténs mening, begränsas till

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. De divisioner

i Svea hofrätt, livilka ej komme att deltaga i handläggningen

af de ifrågavarande målen och ärendena från nyssnämnda län, skulle

samfälldt deltaga i behandlingen af frågor om ledighet för underdomare

och förordnande af deras vikarier inom återstående delen af Svea

hofrätts jurisdiktionsområde.

_ Genomförandet af dessa förändringar syntes böra medföra, att ett

särskildt diarium upplades för vädjade mål från de fyra nordligaste

länen, likasom att inneliggande exemplar af domar i mål från dessa län

bundes skilda från öfriga domar. Härigenom vunnes den beaktansvärda

fördelen, att, om inrättandet af en särskild hofrätt för ifrågavarande

län i en framtid komme till stånd, den viktigaste delen af dess

arkiv förut funnes afskild.

I en blifvande ny arbetsordning borde, enligt kommitténs uppfattning)

äfven intagas bestämmelse i det syfte, att, därest omständigheterna

därtill föranledde, de'' divisioner i Svea hofrätt, som i främsta rummet

skulle syssla med norrländska tvistemål, jämväl skulle vara skyldiga att

behandla tvistemål från öfriga delar af hofrättens jurisdiktionsområde,

likasom att det skulle åligga öfriga divisioner att vid behof vara behjälpliga

med afgörandet af norrländska tvistemål.

Vid beräkning af behofvet utaf arbetskrafter för en afdelning inom

Svea hofrätt, afsedd för de fyra nordligaste länen, kunde, framhåller

kommittén, ledning hämtas i främsta rummet från antalet till hofrätten

iukomna tvistemål. Af en vid kommitténs betänkande fogad tabell

framginge, att under femårsperioden 1903—1907 antalet dylika mål,

inkomna från nämnda fyra län, uppgått till 32,3 5 % af hela antalet

till hofrätten inkomna tvistemål. Lades detta till grund för bedömande

af den rätta fördelningen af nuvarande divisioner inom Svea hofrätt

på de ifrågasatta särskilda afdelningarna, ville det synas kommittén,

som . om afdelningen för de fyra nordligaste länen borde bestå af tre

divisioner.

Kommittén har därför hemställt, att inom Svea hofrätt måtte uppdragas

åt vissa divisioner att handlägga i främsta rummet de från

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län inkommande

tvistemål och frågor om underdomares ledigheter samt förordnande

af deras vikarier; äfvensom att, med ändring af nu gällande

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

arbetsordnings bestämmelser, behandling af frågor om dylika ledigheter

och vikariat från den återstående delen af Svea hofrätts jurisdiktionsområde

uppdrages åt samtliga öfriga divisioner.

Innan jag öfvergår till Svea hofrätts yttrande i anledning af

kommitténs berörda förslag vill jag erinra om vissa tidigare uttalanden,

i fråga om den säregna karaktär, som å vissa håll ansetts förefinnas

hos s. k. Norrlandsmål.

I sitt ofvan omförmälda utlåtande den 20 december 1905 framhöll

hofrätten i nämnda afseende, att de rättegångsmål, som sålunda åsyftades,

enligt hofrättens åsikt hufvudsakligen vore sådana, som på ett eller

annat sätt hade sammanhang med skogsliandteringen och trävaruindustrien,

såsom rättegångar angående ägande- eller nyttjanderätt till skog,

oloflig skogsafverkning, flottning, trävara försäljningar med mera dylikt.

Mål af samma slag och liknande beskaffenhet inkomme dock i rätt stort

antal jämväl från andra landsdelar, där skogsnäring i större skala bedrefves,

såsom Dalarne och Värmland. I de norrländska målen tvistades

visserligen ofta om jämförelsevis höga värden, men däremot kunde om

samma mål knappast med skäl sägas, att de i allmänhet i jämförelse

med dylika mål från Dalarne och Värmland vore af någon verkligt

säregen karaktär.

Emot hvad hofrätten sålunda uttalat har justitieombudsmannen i sin

ofvan omförmälda skrifvelse den 15 juli 1907 såsom sin åsikt framhållit,

att de inom Norrland uppkommande rättstvister, som kunde hafva en säregen,

från tvister inom mellersta och södra Sverige skild karaktär, ingalunda

vore inskränkta till de af hofrätten angifna slag af mål. I jämbredd

med Norrlands storartade uppsving på åtskilliga områden hade

där undan för undan uppkommit komplicerade rättsförhållanden, till

hvilka man i allmänhet icke funne motsvarighet inom öfriga delar af

vårt land. Den särskilda lagstiftning för Norrland, som under senare

tider ansetts erforderlig, syntes för öfrigt i och för sig vara ett tillfyllestgörande

bevis för, att, förhållandena där i mångt och mycket vore

af säregen art.

Svea hofrätt har i sitt utlåtande öfver kommittébetänkandet i denna

del ansett sig till eu början böra påpeka, att den anordning, enligt hvilken

afgörandet af frågor om underdomares ledighet och förordnande af deras

vikarier uppdragits åt presidenten och två af hofrättens divisioner, skett

uteslutande i syfte att, sedan antalet divisioner så betydligt ökats, ej

alltför mycken arbetstid skulle tagas i anspråk för berörda förvaltnings
-

lidigarc

uttalanden

angående

s. k. Norrlandsmål.

Svea hofrätt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

30 Kungl. Maj.ts Nåd Proposition N:o 135.

ärenden. Beträffande därefter kommitténs förslag rörande sättet för

behandlingen af dessa ärenden, syntes nämnda förslag icke vara ägnadt

att på ett tillfredsställande sätt afhjälpa de angifna olägenheterna. De,

som vikariera för underdomarne, söka nämligen ofta förordnande än i

en, än i en annan domsaga, och till följd däraf kunde det lätt inträffa,

att till exempel en person, som förut tjänstgjort endast i domsagor

inom de fyra nordligaste länen, sökte förordnande i annan under hofrätten

hörande domsaga. Detta ärende skulle då, vid tillämpning af

den föreslagna anordningen, afgöras af hofrättsledamöter, som i allmänhet

icke hade närmare kännedom om sökandens föregående domareverksamhet.

Beträffande det andra af kommittén anförda skälet vore först att

märka, det kommittén själf icke sjmtes i någon högre grad öfvertygad

om de åsyftade rättegångsmålens säregenhet. Vidare borde framhållas,

att om kommitténs ifrågavarande skäl skulle äga giltighet, detsamma

med vida större fog kunde anföras beträffande vissa andra grupper af

mål af egenartad beskaffenhet, såsom handels- och sjörättsmål, patentmål,

vattenrätts mål och så vidare, med afseende å hvilka dock en liknande

anordning icke ifrågasatts. Då för öfrigt växling af ledamöter

mellan de med Norrlandsmål sysslande divisionerna och hofrättens öfriga

divisioner väl icke skulle kunna mer än till en viss grad undvikas,

måste denna omständighet i sin mån förminska värdet af anordningen.

Hofrätten kunde icke finna, att de af kommittén föreslagna förändringarna

skulle medföra mera afsevärda fördelar, hvaremot de skulle komma att

leda till vissa svårigheter i afseende å arbetets ordnande inom hofrätten

och målens fördelning. Skulle likväl den föreslagna anordningen

anses önskvärd, syntes icke förefinnas afgörande hinder för dess genomförande.

Rörande det förslag af kommittén, för hvilket jag nu redogjort,

delar jag den af Svea hofrätt uttalade uppfattning, att några mera afsevärda

fördelar af förslagets genomförande knappast torde vara att förvänta,

liksom äfven att vissa olägenheter däraf i praktiskt hänseende

icke torde kunna undvikas. Men, på sätt hofrätten framhållit, innefatta

dessa olägenheter icke några afgörande hinder mot den ifrågasatta

anordningen. Och skulle, såsom kommittén ansett, den inom de norra

delarne af riket ganska allmänt framträdande önskan om en särskild

hofrätt för Norrland kunna antagas blifva genom en dylik anordning i

någon mån tillgodosedd, ligger naturligtvis häruti ett viktigt skäl för

kommitténs förslag. Jag vill härvid endast framhålla, att därest åt vissa

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

af hofrättens divisioner uppdrages att handlägga s. k. Norrlandsmål,

det synes mig tvifvelaktigt, om brottmålen därvid böra undantagas, då

dessa, såsom exempelvis är fallet med mål rörande olaga afverkning och

dylikt, ofta nog kunna vara väsentligen likartade med tvistemålen.

Hofrätternas jurisdiktionsområden.

I samband med frågan om inrättande af en särskild hofrätt för

Norrland har kommittén ingått på bedömande af det spörsmål, huruvida,

äfven om en särskild hofrätt i Norrland icke kommer till stånd, en förändring

af de nuvarande tre hofrätternas jurisdiktionsområden lämpligen

bör äga rum.

Med erinran att dylikt spörsmål under senare tider gång efter

annan varit föremål för behandling, senast i anledning af en motion

vid 1907 års riksdag, och att därvid framhållits olämpligheten i de

nuvarande förhållandena med tre hofrätter af väsentligt olika omfattning,

har kommittén förklarat, att kommittén under sitt arbete med

hofrätternas organisations- och löneförhållanden jämväl kommit till insikt

därom, att en större öfverensstämmelse i afseende å de olika hofrätternas

storlek vore önskvärd. Enligt kommitténs uppfattning ligger det

för öfrig! i sakens natur, att om det är af vikt, att en öfverdomstol för

att rätt kunna handhafva samtliga sina uppgifter icke bör hafva alltför

stor omfattning, så är det af ej mindre vikt, särskildt med hänsyn till

organisations-, rekryterings- och befordringsfrågor, att en dylik domstol

icke är till sin omfattning allt för obetydlig.

Då Svea hofrätt för närvarande består af åtta divisioner, Göta

hofrätt af fyra och hofrätten öfver Skåne och Blekinge af två divisioner,

skulle en utjämning af hofrätternas nuvarande olika omfattning

kunna tänkas genomförd antingen på det sätt, att de båda sistnämnda

hofrätterna sammansloges, eller ock sålunda, att, med bibehållande af

det nuvarande antalet hofrätter, deras jurisdiktionsområden förändrades,

så att arbetsmaterialet för hvarje hofrätt blefve ungefär lika stort.

Beträffande först frågan om en sammanslagning af de båda mindre

hofrätterna har kommittén erinrat, att förslag i sådant syfte förelegat

i motioner vid riksdagarna åren 1895 och 1907, men icke vunnit Riksdagens

godkännande. Jämväl i afseende å detta spörsmål gäller emellertid,

enligt kommitténs uppfattning, hvad kommittén anfört såsom ett

af de hufvudsakliga skälen för sitt afstyrkande af förslaget om en särskild

hofrätt i Norrland, nämligen att frågan om en modernare processordning

allt mera träd t i förgrunden; och kommittén har därför ansett,

Kommittén.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.

att det skulle vara mindre välbetänkt att för närvarande, innan denna

fråga bragts vidare till sin lösning, vidtaga en dylik sammanslagning.

Med större fog, framhåller kommittén, skulle möjligen kunna ifrågasättas

en förändring af hofrätternas jurisdiktionsområden och följaktligen

äfven af antalet tjänstemän inom de särskilda hofrätterna i syfte

att åvägabringa större öfverensstämmelse i afseende å deras storlek.

Ehuru det i flera afseenden vore önskligt att åvägabringa en dylik utjämning,

har kommittén dock icke ansett sig böra utan tvingande skäl

framkomma med förslag i sådan riktning, särskildt som ett dylikt förslag

helt naturligt skulle från de orter, som häraf beröras, komma att

möta det kraftigaste motstånd. I detta hänseende har kommittén erinrat

om de bestämda gensagor, som inlades mot det vid 1895 års riksdagframlagda

förslaget om Värmlands och Gottlauds läns förläggande under

Göta liofrätts domvärjo.

Kommittén, som fördenskull inskränkt sig till att undersöka, huruvida

med den nuvarande organisationen arbetsmaterialet är med hänsyn

till tillgängliga arbetskrafter någorlunda jämnt fördeladt mellan de olika

hofrätterna, har uti nämnda hänseende framhållit, att, på sätt af en vid

kommitténs betänkande fogad tabell framgår, af samtliga till hofrätterna

under-femårsperioden 1903—1907 inkomma vademål belöpt å Svea hofrätt

56,1 %, å Göta hofrätt 27 % och å hofrätten öfver Skåne och

Blekinge 16,9 %• Motsvarande siffror beträffande civila besvärsmål

utgjorde för Svea hofrätt 59.5 %, för Göta hofrätt 26,7 % och för hofrätten

öfver Skåne och Blekinge 13,8 %. Af underställda brottmål och

kriminella besvärsmål under samma tid belöpte på Svea hofrätt 55,8 %,

på Göta hofrätt 26,7 % och på hofrätten öfver Skåne och Blekinge

17,5 °/0. Då, i förhållande till antalet divisioner inom de olika hofrätterna,

af hela arbetsmaterialet borde å Svea hofrätt komma 57,l %, å

Göta hofrätt 28,6 % och å hofrätten öfver Skåne och Blekinge 14,3 °/0,

har kommittén sålunda funnit, att från synpunkten af arbetets jämna

fördelning mellan de olika hofrätterna i förhållande till antalet divisioner

inom hvarje hofrätt någon förändring i hofrätternas nuvarande

jurisdiktionsområden icke kan anses vara af behofvet påkallad.

Då kommittén i sitt förslag äfven sökt att inom de olika hofrätterna

fördela arbetsmängden så, att hvarje tjänsteman skulle blifva

fullt upptagen af sina åligganden, har kommittén icke heller ansett, att

en förändring i ena eller andra riktningen af de tre hofrätternas jurisdiktionsområden

skulle kunna medföra någon indragning af tjänster utöfver

hvad kommittén föreslagit. På grund af hvad sålunda anförts har

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungi. Majds Råd. Proposition N:o 135.

kommittén funnit sig icke böra framkomma med något förslag om förändring

af de nuvarande hofrätternas jurisdiktionsområden.

I anslutning härtill har kommittén, beträffande den af stadsfull- Fråga om

mäktige i Malmö gjorda framställning om förflyttande till nämnda stad hofrätten ö/v£

af hofrätten öfver Skåne och Blekinge uti sin ofvan omförmälda särskilda Skåne och

skrifvelse den 16 juli 1908 anfört, att kommittén anser jämväl detta Blrf^ötdl

spörsmål böra komma under ompröfning först i samband med frågan

om ombildning af rättegångsförfarandet i öfverrätterna. Kommittén

har fördenskull hemställt, att den ifrågavarande framställningen icke

måtte för närvarande till någon åtgärd föranleda.

Då i afvaktan på den tilltänkta omarbetningen af rättegångsbalken Departementsoch

därmed sammanhängande författningar någon förändring af de nu- chefen.

varande hofrätternas jurisdiktionsområden eller förläggning uppenbarligen

lika litet som inrättande af en särskild hofrätt för Norrland bör ifrågakomma,

instämmer jag jämväl hvad angår nu senast behandlade frågor

i hvad kommittén härutinnan anfört och hemställt.

President.

Behöfligheten af presidentbefattningarna.

Vid behandling af spörsmålet, i hvad mån ändringar i hofrätternas

nuvarande organisation kunna ifrågasättas, har kommittén först berört

den äfven vid närmast föregående lönereglering för hofrätterna väckta

frågan om behöfligheten af presidentbefattningarna.

Uti en reservation till det den 12 december 1874 afgifna kommittébetänkande,

som låg till grund för nämnda lönereglering, framhöllo

nämligen två ledamöter af dåvarande löneregleringskommirté, att de,

med afseende å personalens talrikhet i Svea och Göta hofrätter, tvekade

att förorda indragning af presidentbefattningarna vid dessa hofrätter,

men att, då obehöfligheten af presidentbefattningen i hofrätten öfver

Skåne och Blekinge syntes dem till fullo ådagalagd, de ansågo samma

befattning böra indragas.

Nya lagberedningen ägnade i sitt den 6 juni 1884 afgifna betänkande

angående rättegångsväsendets ombildning särskild uppmärksamhet

åt förevarande fråga. Efter erinran att, enligt beredningens förslag,

hofrätternas dåvarande personal med någon tillökning skulle fördelas

på fem hofrätter i stället för tre, framhöll beredningen, hurusom

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 96 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Kommittén.

Departementschefen.

Kommittén.

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

det tidigare anmärkts, att behofvet af president i synnerhet vid hofrätt

med fåtaligare personal vore tvifvelaktigt. För beredningen syntes

det emellertid uppenbart, att i en kollegial domstol, bestående af två

eller flera divisioner, en permanent ordförande, vare sig med benämning

af president eller icke, vore nödig för ledningen och sammanhållningen

af det hela, i synnerhet i administrativt hänseende. Då dessutom bland

domstolens åligganden inginge att utöfva tillsyn öfver ett större antal

underdomstolar och ordna förhållandena vid dessa, då sjukdomsfall inträffade

eller eljest, ansåg beredningen det nyttigt och nödigt, att den

erforderliga tillsynen koncentrerades hos en person, helst i någon förnämligare

ställning. I enlighet med detta uttalande föreslog nya lagberedningen

i sitt betänkande, att i hvarje af de fem föreslagna hofrätterna

skulle finnas särskild ordförande (president); och biträddes detta

förslag af förstärkta lagberedningen i dess den 20 juni 1887 afgifna

yttrande.

I statsråd den 22 april 1904 uttalade ock dåvarande chefen för

justitiedepartementet såsom sin mening, att, vare sig en hofrätt bestode

af flera eller färre divisioner, en chef, som vore Kungl. Maj:t ansvarig

för ärendenas jämna gång, icke kunde undvaras, samt att en indragning

af presidentbefattningarna i hofrätterna fördenskull icke under några

omständigheter borde ifrågakomma.

Kommittén har förklarat sig i allo biträda nyssberörda af nya lagberedningen

och chefen för justitiedepartementet uttalade uppfattning

i förevarande fråga. Med hänsyn särskildt till det inom hofrätterna

rådande arbetssättet, enligt hvilket för större delen af personalen det

hufvudsakliga och mest kräfvande arbetet är förlagdt utom ämbetsrummet,

äfvensom med afseende å den ständiga växling af arbetskrafter,

som inom hofrätterna plägar förekomma, har det synts kommittén vara

ställdt utom tvifvel, att en för arbetets behöriga fortgång ansvarig chef

icke utan afsevärd olägenhet kan för hofrätterna undvaras.

I denna fråga ansluter jag mig obetingadt till den af kommittén

sålunda, utan meningsskiljaktighet omfattade mening.

Ökning af presidenternas göromål.

I sammanhang härmed har kommittén ansett det vara af vikt

att tillse, huruvida, till vinnande af större arbetsprodukt eller besparing

af nu befintlig arbetskraft, det läte sig göra att öfverflytta å president

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

göromål, som för närvarande lillkomma ledamot. Vid öfvervägande af

denna fråga har kommittén kommit till den uppfattning, att en dylik

öfverflyttning låter sig genomföra. Emellertid har kommittén därvid

ansett olika anordningar böra träffas för, å ena sidan, Svea och Göta

hofrätt er samt, å andra sidan, hofrätten öfver Skåne och Blekinge.

Hvad angår förstnämnda två hofrätter, har kommittén såsom sin ökning af gSåsikt

uttalat, att presidenterna därstädes lämpligen böra kunna öfver''

taga föredragningsskyldighet beträffande sådana Kungl. Maj:ts remisser, i Svea och

som ej angå klagan öfver något hofrättens beslut. fjätter,T

Enligt af kommittén införskaffade uppgifter har antalet dylika remisser,

i hvilkas besvarande presidenten redan nu är pliktig att taga

del, för åren 1903—1907 utgjort i Svea hofrätt omkring 30 och i Göta

hofrätt omkring 15 i medeltal för hvarje år. På sätt kommittén erinrat,

afse flertalet af ifrågavarande remisser stiftande eller ändring af lag eller

författning, dispenser från stadganden i fideikommisstiftelser samt åtskilliga

administrativa åtgärder, såsom organisation af städernas rådhusrätter

och magistrater samt ändringar i rikets judiciella indelning

m. m.; och en del af dessa remisser — framförallt de, som angå stiftande

eller ändring af lag eller författning — kräfva af vederbörande föredragande

ett synnerligen tidsödande arbete, hvadan, såsom kommittén

framhållit, öfverflyttningen skulle i ej oväsentlig mån bereda vederbörande

ledamöter tillfälle att ägna ökad tid åt andra dem åliggande tjänstegöromål.

Någon vidare olägenhet där af, att presidenten komme att öfvertaga

ifrågavarande föredragningsskyldighet, har synts kommittén så

mycket mindre vara att befara, som redan tidigare inom Svea hofrätt

under en följd af år dåvarande presidenten, enligt eget åtagande, fullgjort

dylik föredragning. För de fall, då remisserna tarfvade besvarande

å tid, när presidenten åtnjöte ledighet under sommarferierna,

torde presidentens föredragningsskyldighet böra öfvertagas af då tjänstgörande

ledamot, därom föreskrift borde inflyta i arbetsordningen.

Äfven om de i arbetsordningen stadgade åligganden för presidenterna

i Svea och Göta hofrätter sålunda ökades med berörda föredragningsskyldighet,

torde dock enligt kommitténs åsikt för dessa presidenter

tid blifva öfrig att deltaga jämväl i de egentliga domaregöromålen.

Särskildt borde detta blifva förhållandet beträffande presidenten

i Göta hofrätt. Gifvetvis vore presidenternas deltagande i rättsskipningsarbetet

af synnerlig nytta och endast härigenom torde de ock

kunna vinna tillförlitlig kännedom om personalen i sina verk. Det har

s. 36 Kontrollera mot PDF

Svea hofrätt.

Presidenten i

Svea hofrätt.

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

fördenskull synts kommittén, att presidenterna i Svea och Göta hofrätter

böra i den omfattning, deras öfriga göromål medgifva, å någon af divisionerna

taga del i handläggningen och afgörandet af där förekommande

mål.

I anslutning till hvad sålunda anförts, har kommittén hemställt,

att lör presidenterna i Svea och Göta hofrätter måtte i arbetsordningen

dels stadgas skyldighet att föredraga sådana Kungl. Maj:ts remisser,

som ej angå klagan öfver något hofrättens beslut, dels ock intagas

lämpliga föreskrifter i fråga om deras deltagande i hofrätternas rättsskipande

verksamhet.

Svea hofrätt har beträffande kommitténs förslag i fråga om remissers

föredragning af presidenten framhållit, att därest dylik föredragningsskyldighet

införes, det dock uppenbarligen icke vore lämpligt

att därvid en gång för alla fastslås, att samtliga till hofrätten ankommande

remisser af ifrågavarande slag skola föredragas af presidenten, oafsedt

remissernas antal och öfriga omständigheter af växlande beskaffenhet,

som kunna inverka på frågan, i hvad mån föredragningen kan ombesörjas

af presidenten utan men för hans egentliga ämbetsverksamhet.

Det har därför synts hofrätten nödvändigt, att åt det stadgande, som

kan komma att meddelas i ämnet, gifves sådan affattning, att omfånget

af ifrågavarande föredragningsskyldighet kan genom närmare bestämmelser

af Kungl. Maj:t regleras i enlighet med hvad förhållandena vid

olika tidsskeden kräfva.

Presidenten i Svea hofrätt, hvilken biträdt hofrättens utlåtande i

denna del, har till frågans närmare belysande i särskildt yttrande

erinrat, bland annat, att en del af här ifrågavarande remissärenden,

såsom kommittén i sitt betänkande ock framhållit, kräfva af föredraganden

ett synnerligen tidsödande arbete, att presidenten, som skall

vara dagligen tillstädes i hofrätten, följaktligen icke blifver i tillfälle

att åt beredande af remitterade vidlyftigare ärenden och uppsättande

af utlåtanden i desamma under så kallade hem dagar ägna längre sammanhängande

arbetstid och att antalet remisser, hvilket i Svea hofrätt

redan är afsevärdt stort, kan komma att efter hand och särskildt under

perioder af liflig utveckling i allmänhet eller genomgripande ombildningar

inom domstols- och rättegångsväsendet tillväxa i betydande grad.

I sammanhang härmed har presidenten i fråga om Svea hofrätt

vidare erinrat, att till följd af nämnda hofrätts storlek och dess

jurisdiktionsområdes betydande omfattning jämte en del andra förhål
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

landeri presidenten i denna hofrätt i vida högre grad än de öfriga hofrättspresidenterna

upptages af förvaltningsgöromålen jämte utöfvandet

af de egentliga chefsplikterna, samt att det kan förutses, att ämbetsverkets

administration måste än mera taga tid och omtanke i anspråk,

därest hofrätten, på sätt af kommittén föreslagits, uppdelas uti två, i

åtskilliga men icke i alla afseeuden åtskilda hufvudafdelningar i syfte att

den ena af nämnda afdelningar skulle komma att handlägga i främsta

rummet vissa från Norrland inkommande mål och ärenden.

Under erinran att på Eders Kungl. Maj:ts pröfning är för närvarande

beroende ett lagförslag, enligt hvilket krigshofrätten skulle

förläggas till Svea hofrätt såsom en särskild afdelning samt presidenten

därstädes deltaga i krigshofrättens arbeten i egenskap af dess ordförande,

har presidenten slutligen framhållit, att därest den sålunda

föreslagna anordningen kommer till stånd, presidenten i Svea hofrätt

svårligen torde kunna tillika fullgöra den ifrågasatta föredragningen af

remisser.

Göta hofrätts majoritet har lämnat kommitténs förslag i denna

del utan anmärkning.

Presidenten i hofrätten har emellertid härvid varit skiljaktig samt

förklarat sig anse förslaget att president skall föredraga vissa Kungl.

Mapts remisser ej stå i öfverensstämmelse med den ställning, en hofrättspresident

intager och fortfarande bör intaga såsom chef för det

verk han tillhör. Under framhållande att en bestämmelse i nämnda

riktning synes ägnad att förrycka denna presidentens ställning och därigenom

skulle kunna menligt inverka på hans förmåga att fullgöra

sina chefsplikter samt då den föreslagna anordningen därjämte torde

sakna motstycke inom förvaltningen i öfrigt, har presidenten därför

funnit sig böra afstyrka bifall till densamma.

Under förutsättning emellertid att en sådan föredragningsskyldighet

anses böra åläggas president, har presidenten i Göta hofrätt gjort

enahanda erinringar, som innefattas i Svea hofrätts utlåtande i Irågan.

En ledamot i Göta hofrätt har likaledes funnit ifrågavarande förslag

olämpligt. Med erinran att föredraganden i hvarje ärende skall

först yttra sin mening, har nämnda ledamot såsom sin åsikt framhållit,

att om presidentens yttrande i anledning afen Kungl. Maj:ts remiss skall

underkastas sådan kritik, som i allmänhet äger rum med afseende å

andra yttranden i hofrätten, sådant skulle kunna inverka menligt på

presidentens ställning såsom chef för verket. Återhölles åter någon af

Göta hofrätt.

Skiljaktiga

meningar i

Göta hofrätt,

s. 38 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen,

Indragning aj

ett ho/rättsradsämbete

i

hofrätten öfver

Skåne och

Blekinge.

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

undseende för verkets chef från att framställa anmärkning mot ett

dylik"t yttrande af honom, kunde detta till äfventyrs vara skadligt för

själfva sakens allsidiga pröfning.

Kommitténs förslag i fråga om ökning af de presidenterna i Svea

och Göta hofrätter åliggande göromål finner jag beaktansvärdt och skall

detsamma naturligtvis i sammanhang med frågan om ny arbetsordning

för hofrätterna tagas under noggrann ompröfning.

Beträffande föredragningen af vissa remissärenden vill jag emellertid

redan nu framhålla, att jag icke kan dela de betänkligheter mot den

föreslagna anordningen härutinnan, som anförts af presidenten i Göta

hofrätt jämte en ledamot därstädes. I detta hänseende kan erinras, att

då presidenten i Svea hofrätt under en följd af år enligt eget åtagande

fullgjorde föredragning af sådana remisser, hvarom nu är fråga, icke,

såvidt mig är bekant, försports någon menlig inverkan af den art, som

i nyssnämnda yttrande antydts. Å andra sidan delar jag den af Svea

hofrätt uttalade uppfattning, att det icke torde vara lämpligt, att det uti

instruktionen en gång för alla fastslås, att samtliga remisser af ifrågavarande

slag, utan hänsyn till deras antal och öfriga föreliggande omständigheter,

skola af presidenten föredragas. Ur kontinuitetens synpunkt

synes det mig särskildt lämpligt, om presidenten regelmässigt

öfvertoge föredragningen af de relativt talrika remisser, som angå dispenser

från gifna fideikommissbestämmelser, nya eller ändrade arbetsordningar

för rådhusrätter och magistrater m. fl. dylika frågor. Däremot

torde exempelvis remisser, som afse stiftande eller ändring af lag

eller författning, ofta nog kunna vara af den beskaffenhet, att föredragningen

af desamma och det därmed förenade arbetet icke lämpligen bör

åligga presidenten. Jag erinrar härvid för öfrigt, att vid behandlingen af

dylika ärenden af vidlyftigare beskaffenhet hofrätterna ofta pläga utse

vissa ledamöter att jämte presidenten och vederbörande referent afgifva

förslag till det yttrande, som af Kungl. Maj:t infordrats.

Skulle det på Eders Kungl. Maj:ls pröfning beroende förslaget

om krigshofrättens ombildning till en särskild afdelning vid Svea hofrätt

med presidenten därstädes såsom ordförande upphöjas till lag, synes,

på sätt jämväl erinrats, presidenten i nämnda hofrätt näppeligen kunna

tillika fullgöra den nu ifrågasatta föredragningsskyldigheten.

Hvad härefter angår hofrätten öfver Skåne och Blekinge, har, på

sätt kommittén erinrat, frågan om ökadt arbete för presidenten i nämnda

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

hofrätt redan tidigare varit föremål för såväl liofrättens yttrande som

Kungl. Maj:ts behandling.

Uti statsråd den 22 april 1904 anförde dåvarande chefen för justi- chefens för

tiedepartementet, efter erinran att presidentbefattningen i nämnda hofrätt

då blifvit ledig, att det syntes honom böra tagas i öfvervägande, huru- rande den

vida icke en förändrad anordning af denna befattning kunde genomföras. ,l 190

Vid liera tillfällen hade — yttrade departementschefen — förslag

väckts att helt och hållet indraga presidentbefattningarna i hofrätterna,

särskild presidentbefattningen uti ifrågavarande hofrätt, hvilken bestode

af allenast två divisioner. En sådan åtgärd syntes dock departementschefen

under inga omständigheter böra ifrågakomma.

Emellertid kunde det, enligt departementschefens åsikt, icke bestridas,

att de göromål, som enligt gällande ordning vore förenade med

ifrågavarande presidentbefattning, icke lämnade dess innehafvare tillräcklig

sysselsättning. I detta hänseende behöfde endast erinras, hurusom under

år 1900 dåvarande presidenten uti infordrad uppgift om sin dagliga tjänstgöringstid

meddelat, att han uppkomme å liofrättens stora sessionsrum

mellan kl. 12 och 1 på dagen och deltoge i där förekommande arbete

återstående sessionstiden till kl. 2, samt att hans verksamhet utom tjänsterummet

upptoge en tid af i medeltal en half timme för hvarje tjbotgöringsdag.

Att en ökning af de presidenten åliggande göromål borde ske, ansåg

departementschefen alltså vara ställdt utom tvifvel. En sådan ökning

syntes honom lämpligast och till största fördel för statsverket kunna åstadkommas

därigenom, att presidenten förpliktades att tjänstgöra som ordförande

å division och i samband därmed en hofrättsrådstjänst indroges.

Några afsevärda olägenheter skulle, såvidt departementschefen kunde

bedöma, icke vara att befara af en dylik anordning, men för vinnande

af närmare utredning derutinnan ansåg han det vara erforderligt att

inhämta liofrättens yttrande.

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört, hemställde

han, att Kungl. Maj:t måtte anbefalla hofrätten att i plenum dels afgifva

yttrande, huruvida den af departementschefen ifrågasatta anordningen

lämpligen läte sig genomföra, dels ock upprätta förslag till de ändringar

i hofrätternas arbetsordning, som af berörda anordning skulle påkallas;

och blef denna departementschefens hemställan af Kungl. Maj:t bifallen.

Hofrätten afgaf det infordrade yttrandet jämte förslag till ändringar Hofräucns

i arbetsordningen medelst underdånig skrifvelse den 1 december 1904. v''ir/“nd1l0j°n

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

I nämnda yttrande anfördes till en början, att hofrätten för bedömande

af det till densamma hänskjutna spörsmål först tagit under öfvervägande,

på hvilket sätt en anordning uti ifrågavarande syfte med

minsta olägenhet skulle kunna åvägabringas.

Därvid hade hofrätten utgått från den förutsättning, att presidenten

alltid borde tjänstgöra såsom ordförande å stora sessionsrummet

och äldsta hofrättsrådet, frånsedt de tider, då presidenten ej vore i

tjänstgöring, såsom ordförande å andra rummet. Ofriga ledamöters indelning

till tjänstgöring under sessionerna skulle, efter hvad hofrätten

framhöll, kunna tänkas ordnad antingen så, att dessa ledamöter, såsom

dittills, finge hvarje vecka alternera mellan de båda sessionsrummen,

eller ock så, att de, i likhet med presidenten och äldsta hofrättsrådet,

finge sin tjänstgöring å visst rum. Den ständiga växling i divisionernas

sammansättning, som den förra anordningen komme att medföra,

skulle gifvetvis verka i hög grad hämmande å arbetets jämna gång

och i all synnerhet vålla afbräck i fråga om justeringen af protokoll

och expeditioner, hvilken enligt arbetsordningen skulle äga rum inför

hofrätten och plägade upptaga en ej ringa tid. Genom den senare anordningen

åter skulle väl vissa olägenheter uppstå, men då dessa syntes

hofrätten i allt fall vara mindre väsentliga än de ofvan antydda, höll

hofrätten före, att sistnämnda anordning med divisioner, bestående af

fem fast indelade medlemmar å hvarje, skulle vara att föredraga.

Därest flyttningen mellan sessionsrummen, enligt hvad sålunda

föreslagits, skulle komma att upphöra, ansågos de gällande bestämmelserna

angående göromålens fördelning mellan de båda rummen böra

undergå förändring i syfte att bereda så stor likformighet som möjligt

åt arbetet å de skilda divisionerna. För detta ändamål syntes det hofrätten,

som om brottmål och civila besvärsmål borde mellan divisionerna

liklottigt fördelas, hvaremot till stora sessionsrummet borde alltjämt förläggas

handläggning af dels sådana Kungl. Maj:ts remisser, som ej

anginge klagan öfver något hofrättens beslut, och dels ansökningsärenden

med flera ärenden, i hvilkas behandling presidenten borde, såsom

dittills, taga del.

I sammanhang härmed framhöll hofrätten vidare, att den justeringsplikt,

som enligt gällande bestämmelser i första hand ålåge ordförande

å division, syntes hofrätten vara alldeles oförenlig med presidentens

ställning såsom chef och fördenskull böra öfverflyttas från honom å de

på stora sessionsrummet tjänstgörande ledamöterna.

Sedan hofrätten sålunda angifvit de hufvudsakliga ändringar, som

genomförandet af den ifrågasatta anordningen, enligt dess förmenande,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

borde medföra i det rådande arbetssättet, öfvergick hofrätten till att

yttra sig öfver de olägenheter, som skulle blifva en följd af anordningen,

genomförd på det af hofrätten angifna sätt.

Att en minskning i arbetsprodukten skulle inträda, syntes hofrätten

vara ställdt utom tvifvel. Den väsentliga ökning i justeringsgöromål,

som skulle uppkomma för de å stora sessionsrummet tjänstgörande

ledamöterna, måste gifvetvis verka hämmande å arbetet på

detta rum. Härtill komme, att afbrott i arbetet därstädes understundom

ej kunde undvikas vid de tillfällen, då presidenten för fullgörandet af

vissa chefssysslor vore nödsakad att lämna sessionsrummet. Från ifrågavarande

synpunkt ansågs jämväl böra framhållas, att de tillfällen, då

ledamot, som åtnjöte befrielse från tjänstgöring å tjänsterummet för

beredande af mål till föredragning och afgörande, måste tillkallas för

att taga del i afgörandet af mål, beträffande hvilka skiljaktiga meningar

yppat sig, efter anordningens genomförande skulle blifva betydligt talrikare,

än hvad fallet vore förut, då i mån af presidentens deltagande

i arbetet å stora sessionsrummet dylikt tillkallande därstädes ej erfordrades.

Presidentens öfvertagande af ordförandeskapet å den på stora

sessionsrummet tjänstgörande divisionen skulle, enligt hofrättens mening,

äfven under förutsättning att han fritoges från justeringsplikt i första

hand, i allt fall medföra, att han genom att nödgas i detalj deltaga i

alla de å detta rum förekommande, synnerligen växlande göromål näppeligen

skulle få nödig tid öfrig till förvaltningen af de presidentbefattningen

tillhörande åligganden i fråga om verkets organisatoriska angelägenheter

m. m.

Att presidentens ställning såsom chef för verket måste blifva i

hög grad lidande däraf, att han skulle hafva att i hufvudsak fullgöra

enahanda göromål, som tillkomme ett af hofrättsråden, syntes hofrätten

ligga i öppen dag; och ansåg hofrätten ock antagligt, att afsevärda

svårigheter skulle yppas i fråga om utöfvandet af den ledning inom

verket, synnerligast i administrativt hänseende, som af nära till hands

liggande skäl borde vara koncentrerad hos verkets chef.

Den betydliga minskning i befordringsutsikter, som blefve en

följd af indragningen utaf en hofrättsrådstjänst, komme, enligt hofrättens

uppfattning, i sin ordning att menligt inverka på den i ett så litet

verk redan förut svårlösta frågan att på ett tillfredsställande sätt ordna

rekryteringen inom verket.

En annan olägenhet af indragningen blefve, att de flesta ledamöterna

först inemot pensionsåldern, åtskilliga kanske aldrig, skulle

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

blifva befriade från föredragningsskyldigliet, ett förhållande, som säkerligen

skulle vara till föga fromma för arbetsproduktens både kvalitet

och kvantitet.

Såsom af hofrätten förut antydts, skulle därjämte särskilda olägenheter

uppstå för den händelse, att, på sätt hofrätten föreslagit, flyttning

mellan sessionsrummen ej komme att äga rum.

I detta hänseende framhöll hofrätten, att genom presidentens öfvertagande

af ordförandeskapet å den ena divisionen han blefve urståndsatt

att å andra tider, än då denna ej tjänstgjorde, taga någon som

helst del i arbetet å andra divisionen. Gfifvetvis måste det vid sådant

förhållande — förmenade hofrätten — blifva presidenten synnerligen

svårt att vederbörligen tillse, huru de till tjänstgöring å sistnämnda

division indelade ledamöterna och öfriga tjänstemännen fullgjorde sina

åligganden. Den kännedom, han i detta hänseende kunde förskaffa

sig, blefve nästan inskränkt till hvad rotlarna utvisade och således ej

af annan art, än att den kunde inhämtas af de myndigheter, hvilka i

allmänhet hade att öfva tillsyn öfver domstolarna. Att presidenten sålunda

skulle komma att under långa tider vara utesluten från nära nog

hvarje beröring i arbetet med mer än halfva au talet ledamöter och ett

flertal af hofrättens öfriga tjänstemän, måste, enligt hofrättens åsikt,

ur flera synpunkter vara synnerligen olämpligt. Olägenheterna däraf

skulle dock kunna mildras genom att indelningen å divisionerna regelbundet

omändrades vid de särskilda sessionernas början äfvensom vid

påskferiernas slut. En dylik omflyttning å divisionerna ansåg hofrätten

för öfrigt äfven vara lämplig för utjämning af den olikhet i arbetet å

de båda rummen, som skulle uppkomma i följd af det stora antalet

ansökningsärendens och flertalet remissers förläggande enbart till stora

sessionsrummet och ökningen i justeringsgöromål för ledamöterna på

detta rum. A andra sidan komme en sådan omflyttning att verka en

icke oväsentlig inskränkning i den frihet, presidenten förut ägde att

ordna sammansättningen af divisionerna så, som han med hänsyn till

för handen varande förhållanden kunde finna vara fördelaktigast för ett

fruktbringande arbete.

Såsom en annan menlig följd af att flyttning mellan sessionsrummen

ej komme att ske framhölls, att särskildt vädjade mål, ankommande

å de på stora sessionsrummet tjänstgörande ledamöternas föredragning,

skulle förekomma till afgörande senare än enahanda mål å andra rummet.

Tydligt vore nämligen, att de förhållanden, som, enligt hvad ofvan

nämnts, borde påkalla omflyttning å divisionerna, jämväl måste föranleda,

att de å stora sessionsrummet tjänstgörande ledamöterna ej skulle med
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135. 43

hinna föredragning af mål till så stort antal som ledamöterna å andra

rummet.

Efter att sålunda hafva påvisat de skilda olägenheterna, som, enligt

liofrättens mening, skulle blifva en följd af den ifrågasatta anordningen,

anmärkte hofrätten vidare, hurusom det vore själ Ifallet, att presidentbefattningen

i hofrätten efter anordningens genomförande skulle blifva

långt ifrån jämbördig med enahanda befattning i de öfriga hofrätterna.

Enligt hofrättens förmenande skulle i själfva verket genom berörda

anordning presidenten, med frånseende af benämningen och olikheten i

aflöning, blifva i det allra närmaste likställd med äldsta hofrättsrådet.

Sålunda skulle exempelvis den presidenten förut tillkommande rätten att

under sommarferierna själf välja tiden för sin ledighet upphöra, i det

att hans ledighet måste inträffa å den af hofrätten, törhända mot hans

önskan, bestämda tid, då den division, han tillhörde, icke vore i tjänstgöring.

I detta sammanhang ansåg hofrätten sig tillika böra fästa

uppmärksamheten därå, att, om den föreslagna anordningen genomfördes,

presidenten därstädes, för att i fråga om aftöningen blifva likställd med

presidenterna i de öfriga hofrätterna, borde tillförsäkras tjänstgöringspenningar

äfven för den tid, då han begagnade sig af den honom tillkommande

rätten till befrielse från tjänsteutöfning för enskilda ange

lägenheter under viss del af hvarje session.

Såsom en följd af hvad hofrätten anfört om huru, enligt dess

förmenande, presidentbefattningen skulle komma att gestalta sig genom

den ifrågasatta anordningens genomförande, ansåg sig hofrätten äga

tullgoda grunder för det antagande, att nämnda befattning skulle te sig

betydligt mindre eftersträfvansvärd än motsvarande befattning i de öfriga

hofrätterna.

Frågan om den föreslagna anordningen lämpligen läte sig genomföra

skulle, enligt hofrättens uppfattning, rätt mycket närma sig det

spörsmålet, huruvida presidentbefattningarna och andra därmed jämförliga

chefsbefattningar öfver hufvud taget vore öfverflödiga. Detta ifrågasattes

dock ej af chefen för justitiedepartementet, hvilken tvärtom

framhållit behofvet af ifrågavarande chefsbefattning och såsom motiv

för det af honom väckta förslaget anfört allenast, att de göromål, som

enligt gällande ordning vore förenade med nämnda befattning, icke

lämnade dess innehafvare tillräcklig sysselsättning. Det syntes dock

hofrätten, att, om presidenten, såsom borde vara fallet, under sessionstimmarna

vore tillstädes i hofrätten och, i den mån hans öfriga åligganden

lämnade honom tillfälle därtill, deltoge i handläggning och afgörande

af förekommande mål, därigenom skulle beredas honom tillräcklig syssel
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Skiljaktiga

meningar

inom hofrätt

en.

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

sättning. Skulle det åter anses önskligt ålägga honom någon föredragningsskyldighet,

tycktes detta lämpligast kunna ske beträdande sådana

Kungl. Maj:ts remisser, som ej anginge klagan öfver något hofrättens

beslut.

Med stöd af hvad sålunda anförts och under framhållande att de

olägenheter, som skulle följa af den ifrågasatta anordningen, vida öfvervägde

den däraf uppkommande, jämförelsevis obetydliga besparingen

för statsverket, hemställde hofrätten, att det väckta förslaget icke måtte

föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Från hofrättens yttrande i ärendet voro fyra ledamöter skiljaktiga.

Tre af dessa förklarade sig icke dela pluralitetens mening, att

den ifrågasätta anordningen med minsta olägenhet skulle kunna åvägabringas

genom anordnandet af fasta divisioner med tjänstgöring för hvardera

å visst rum. De däraf härflytande, af pluraliteten angifna olägenheter,

hvilka, enligt r^imnda ledamöters förmenande, skulle leda därhän,

att ifrågavarande lilla hofrätt blefve uppdelad i två af hvarandra skäligen

oberoende hälfter, syntes samma ledamöter vara af den afgörande

betydelse, att det icke borde ifrågakomma att välja en dylik anordning.

Under öfverläggningarna hade — yttrade vidare ifrågavarande

ledamöter — jämväl föreslagits att lösa frågan genom föreskrift, att

presidenten skulle vara ordförande å ena divisionen och äldsta tjänstgörande

ledamoten å den andra, hvarvid divisionerna skulle alternera

mellan de båda sessionsrummen såsom dittills, men då en dylik lösning

komme att i än högre grad än den af pluraliteten föreslagna nedsätta

presidentbefattningens värdighet och försvåra dess behöriga handhafvande,

kunde den, enligt bemälda ledamöters mening, lämnas ur räkningen.

Därest den ifrågasatta indragningen skulle kunna genomföras återstode

således, enligt deras förmenande, endast att välja den anordningen,

att presidenten alltid finge tjänstgöra såsom ordförande å stora sessionsrummet

och äldsta tjänstgörande ledamoten — frånsedt de tider, då presidenten

ej vore i tjänstgöring — såsom ordförande å andra rummet,

under det öfriga ledamöter finge alternera mellan sessionsrummen såsom

dittills. Genom en dylik anordning undvekes ock den föreslagna, ganska

invecklade fördelningen af målen mellau divisionerna, afsedd att gälla

enbart för ifrågavarande hofrätt.

Bemälda ledamöter sade sig ingalunda förbise de olägenheter, som

skulle följa af en dylik anordning, men de hade dock kommit till den

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majdi Nåd. Proposition N:o 135.

uppfattning, att hofrätten bort i sitt yttrande utgå från att samma anordning

skulle vinna tillämpning.

I öfrigt voro de ense med pluraliteten.

Den återstående skiljaktige ledamoten ansåg, i likhet med pluraliteten,

att, om den ifrågasatta anordningen skulle genomföras, hofrättens indelning

i två divisioner med vissa bestämda ledamöter å hvarje borde bibehållas.

En anordning i syfte att presidenten alltid skulle tjänstgöra å hofrättens

ena sessionsrum och äldsta ledamoten å det andra samt öfriga ledamöter

alternera mellan rummen innebure, enligt denne ledamots mening, en

genomgripande förändring i arbetssättet, hvilken skulle inverka menligt

på ar-betet och svårligen kunde inrymmas i gällande arbetsordning.

Ifrågavarande ledamot ansåg sig emellertid ej kunna biträda pluralitetens

förslag, att divisionernas flyttning mellan rummen skulle upphöra.

Berörda förslag hade nämligen, såsom af pluraliteten anmärkts,

till följd, att vädjade mål skulle förekomma till afgörande senare å ena

divisionen än å den andra, hvilket vore en alltför stor olägenhet. Den

lika fördelning af målen, som verkades genom flyttningen, kunde knappast

åstadkommas på något annat lika lämpligt sätt; och det syntes ej

vara nödvändigt, att den ledamot, som erhölle titeln president, ständigt

skulle tjänstgöra å stora sessionsrummet.

Då emellertid flertalet af de skäl, pluraliteten anfört mot den ifrågasatta

indragningen, ägde sin giltighet, äfven om flyttningen mellan

rummen bibehölles, instämde jämväl denne ledamot i pluralitetens hemställan,

att det väckta förslaget ej måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts

åtgärd.

Hofrättens ofvan omförmäld a yttrande jämte tillhörande förslag chefens för

till ändringar i arbetsordningen anmäldes af chefen för justitiedepartementet

i statsråd den 31 december 1904. Efter att därvid hafva när- yttrande den

mare redogjort för innehållet af berörda handlingar yttrade departe- "/** 19°4- mentschefen följande.

De skäl, hofrätten anfört för sitt afstyrkande af den föreslagna

anordningen, syntes departementschefen visserligen icke vara tillräckligt

öfvertygande, utan vore han fortfarande af den åsikt, att samma anordning

borde kunna genomföras utan väsentligare olägenheter. Då

emellertid löneregleringskommittén jämväl hade att taga under öfvervägande,

huruvida genom förenklingar i förvaltningen tillfälle kunde •

beredas till indragning af tjänster, som genom de förändrade anordningarna

kunde undvaras, syntes den af departementschefen väckta frågan

lämpligen böra hänskjuta^ till nämnda kommitté.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kommittén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Vid sådant förhållande ansåg departementschefen skäl icke förefinnas

att låta vidare anstå med återbesättande af den lediga presidentbefattningen

i hofrätten, nåder förutsättning att en blifvande innehafvare

af befattningen tillförbundes att framdeles underkasta sig den förändring

i tjänstgöring och åligganden, som kunde blifva en följd af ett genomförande

af den ifrågasatta anordningen.

På hemställan af chefen för justitiedepartementet utnämnde därefter

Kungl. Maj:t sistnämnda dag till president i hofrätten den nuvarande

innehafvaren af samma befattning med skyldighet för honom

att underkasta sig den ändring i tjänstgöringsskyldighet och åligganden,

som framdeles kunde varda bestämd.

I sitt nu afgifna betänkande har kommittén i denna fråga uttalat,

att kommittén funnit den föreslagna anordningen, att presidenten i omförmälda

hofrätt skall tjänstgöra som ordförande å division och i samband

därmed en hofrättsrådstjänst därstädes indragas, vara synnerligen

önskvärd, för den händelse en sådan anordning utan afsevärda olägenheter

låter sig genomföra.

För bedömande af detta spörsmål har kommittén funnit sig först

böra taga i öfvervägande, på hvad sätt en dylik anordning lämpligen

skulle kunna genomföras.

Af de tre olika förslag härutinnan, som inom hofrätten framställts,

har kommittén förklarat sig ej kunna biträda den af tre reservanter i

hofrätten omfattade mening, enligt hvilken presidenten och den äldste

tjänstgörande ledamoten borde ständigt vara ordförande, den förre å

stora sessionsrummet och den senare å det andra rummet, under det

att de öfriga åtta ledamöterna borde, såsom hittills, hvarje vecka alternera

mellan de båda rummen. Det har nämligen synts kommittén i likhet

med hofrättens pluralitet vara fullt visst, att med hänsyn till arbetssättet

inom hofrätten det hvarje vecka återkommande ombytet af ordförande

å division, som nämnda förslag innebär, skulle komma att verka

synnerligen menligt å arbetets jämna gång.

Kommittén har ock ansett sig böra erinra, att, i händelse detta

förslag, såsom af de tre reservanterna afsetts, skulle genomföras, utan

att ändring vidtoges i nu gällande bestämmelser angående göromålens

fördelning mellan de båda sessionsrummen, följden skulle blifva den,

att presidenten, som komme att deltaga i handläggningen och afgörande!

af, bland annat, samtliga till hofrätten inkommande brottmål och civila

besvärsmål, endast i ringa utsträckning finge taga befattning med det

mera kräfvande arbetet rörande vädjade och instämda mål, medan där
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 135. 47

emot ordföranden å det andra rummet komme att deltaga uteslutande i

sådana mål.

Hvad härefter anginge de två öfriga förslagen, hvilka båda utginge

från den jämväl af kommittén biträdda uppfattningen, att den nuvarande

indelningen af fem bestämda medlemmar å hvardera divisionen borde

bibehållas, har det synts kommittén vara af mindre vikt, huruvida den

hittillsvarande flyttningen af divisionerna mellan rummen komme att

fortfara eller icke.

Skulle, i enlighet med den af hofrättens pluralitet uttalade mening,

flyttningen mellan rummen komma att upphöra, måste gifvetvis väsentliga

förändringar vidtagas beträffande fördelningen af göromålen mellan

de båda rummen. Jämte det kommittén uttalat sin anslutning till

grunderna för de af hofrättens pluralitet i sådant hänseende föreslagna

ändringar i arbetsordningen, har kommittén ansett sig tillika böra anmärka,

att, äfven för den händelse att, i enlighet med hvad af en

ledamot i hofrätten föreslagits, flyttningen mellan rummen skulle fortfara,

sådana bestämmelser borde träffas, att presidenten städse komme

att deltaga i behandlingen af sådana Kungl. Maj:ts remisser, som ej

angå klagan öfver något hofrättens beslut, och åtminstone vissa slag af

ansöknings- och därmed likställda ärenden.

Med anledning af den i hofrättens yttrande uttalade uppfattning,

att den justeringsplikt, som enligt gällande bestämmelse i första hand

ålåge ordförande å division, af nära till hands liggande skäl syntes

vara alldeles oförenlig med presidentens ställning såsom chef och fördenskull

borde öfverflyttas å de på samma sessionsrum som presidenten

tjänstgörande ledamöterna, har kommittén efter redogörelse för den åsyftade

bestämmelsen och den i viss mån olika utsträckning, hvari densamma

inom de särskilda hofrätterna för närvarande tillämpas, förklarat sig

för sin del icke dela berörda uppfattning. Visserligen skulle det med

afl sannolikhet ej sällan komma att inträffa, att ledamöterna å den

division, som presidenten tillhörde, vid den efterföljande granskningen

af de utslag, som af presidenten justerats i första hand, finge anledning

att påyrka jämkningar och ändringar i den affattning, som utslagen

vid nämnda justering förberedelsevis erhållit, men att presidentens

auktoritet skulle blifva lidande af ett dylikt förhållande, har icke synts

kommittén vara att befara, allrahelst som, såvidt kommittén erfarit,

några nämnvärda slitningar i samarbetet mellan ordföranden och öfriga

ledamöter å division ej föranledts af det justeringsai’bete i första hand,

som för näx-varande verkställes af ordföranden.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Då det emellertid ej kunde anses uteslutet, att för presidenten vid

utöfningen af de honom i sådan egenskap tillkommande åligganden

understundom skulle kunna yppas svårighet att medhinna ifrågavarande

justeringsarbete med åtföljande, ofta ganska tidsödande kontrolläsning

af handlingar, torde enligt kommitténs åsikt presidenten för sådana fall

böra berättigas att, i den män han så kunde finna nödigt, öfverflytta

berörda arbete till ledamöterna å den''division, där han utöfvade ordförandeskapet.

I detta sammanhang vill jag emellertid fästa uppmärksamheten

därå, att kommittén ur synpunkten af arbetets jämna fördelning inom

divisionerna och ernåendet af största möjliga arbetsprodukt ansett, att

omförmälda justeringsarbete med åtföljande kontrolläsning af handlingar

i så stor utsträckning som möjligt bör verkställas af ordföranden å

division; och har kommittén härvid framhållit såsom önskvärdt, att, i

den mån berörda arbete inom de särskilda hofrätterna påhvilar öfriga

ledamöter i större omfattning, än som af förhandenvarande förhållanden

kan anses påkalladt, ändring härutinnan snarast måtte ske.

Sedan kommittén sålunda uttalat sig angående det sätt, hvarpå

den ifrågasatta anordningen enligt kommitténs uppfattning synes kunna

lämpligast genomföras, har kommittén öfvergått till att yttra sig öfver

de möjliga olägenheter, som anordningen, sålunda genomförd, skulle

kunna komma att medföra.

Hvad först angår den förmenta svårigheten för presidenten att

kunna medhinna förvaltningen af de till presidentbefattningen hörande

göromål, har det synts kommittén uppenbart, att de egentliga presidentsysslorna

i en hofrätt af så liten omfattning som denna endast i enstaka

undantagsfall kunna upptaga någon nämnvärd tid. Riktigheten af denna

kommitténs uppfattning bestyrktes dels däraf, att, på sätt två reservanter

till kommittébetänkandet den 12 december 1874 framhållit, innehafvaren

af ifrågavarande befattning under åtta på hvarandra följande vårsessioner

kunnat vistas å annan ort långt ifrån hofrätten, utan att någon varit

förordnad att uppehålla befattningen, och dels i ej mindre mån af de

under år 1900 afgifna uppgifter angående dåvarande presidentens dagliga

tj änstgöringstid.

Med erinran att kommittén redan såsom sin mening uttalat, att

presidentens auktoritet icke borde blifva lidande däraf, att lian fullgjorde

det ordförande å division tillkommande åliggandet att i första hand

justera vissa utslag, har kommittén förklarat sig ej heller finna anledningvara

att befara, det presidenten i öfrigt skulle hafva att emotse svårig
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

heter i sitt chefskap, därigenom att han komme att tjänstgöra såsom

ordförande å division.

De farhågor, åt livilka hofrätten gifvit uttryck i fråga om svårigheten

för presidenten att utöfva vederbörlig tillsyn öfver samtliga ledamöters

och öfriga tjänstemäns arbete, har kommittén funnit vara i

väsentlig mån öfverdrifna. Med hänsyn till det ringa antalet personer,

hvaraf personalen i denna hofrätt utgöres, skulle nämligen, enligt kommitténs

förmenande, ingen nämnvärd svårighet komma att yppas i detta

hänseende, därest, i hufvudsaklig anslutning till hvad hofrätten framhållit

såsom ur flera synpunkter önskligt, indelningen å divisionerna omändrades

vid de särskilda sessionernas början i så stor utsträckning, som lämpligen

läte sig göra.

Att någon minskning i arbetsprodukten skulle komma att inträda

på grund af den ifrågasatta anordningens genomförande, torde val, framhåller

kommittén, ej få anses alldeles uteslutet, men berörda minskningskulle

förvisso i allt fall blifva af ringa omfattning. Genom att presidenten

hvarje sessionsdag å viss tillkännagifven tid före eller efter

sessionstiden vore å sitt tjänsterum tillgänglig för hofrättens personal

och öfriga personer, som önskade att samtala med honom i och för

tjänsten, skulle, enligt kommitténs åsikt, afbrott i arbetet å det sessions - rum, hvarest presidenten tjänstgjorde, icke, på sätt hofrätten förmenat,

behöfva äga rum. Vidare har kommittén i detta sammanhang erinrat,

att, såsom kommittén förut framhållit, det endast mera sällan torde

komma att för presidenten yppas behof att öfverflytta någon del af de

honom såsom ordförande å division åliggande göromål till de å divisionen

tjänstgörande ledamöterna. Den minskning i arbetsprodukten, som

möjligen vore att motse, skulle åter närmast föranledas däraf, att

presidenten hittills genom deltagande i arbetet å stora sessionsrummet

ej sällan förebyggt, att ledamot, som åtnjutit befrielse från tjänstgöring

å tjänsterummet för hemarbete, måst vid yppade skiljaktiga meningar

tillkallas såsom femte ledamot. Med ledning af för kommittén tillgängliga

uppgifter har kommittén ansett sig kunna för hvartdera af

åren 1906 och 1907 beräkna antalet mål, i bvilka tillkallandet af ledamot

på dylikt sätt förebyggts, till omkring 20. I samband härmed

har kommittén emellertid erinrat, att, medan antalet under åren 1906

och 1907 till hofrätten inkomna vädjade mål utgjort respektive 430 och

444, antalet afgjorda dylika mål under samma år uppgått till respektive

478 och 482, samt att balansen af sådana mål, som vid 1906 års ingång

utgjort 412, följaktligen nedgått under sistnämnda år till 364 och under

1907 till 326. Af dessa uppgifter har kommittén ansett sig med fog

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

Skiljaktig

mening.

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

kunna draga den slutsatsen, att den möjliga minskningen i arbetsprodukt,

som kan förutsättas blifva en följd af den ifrågasatta anordningens

genomförande, i allt fall icke skulle komma att i nämnvärd mån motverka

den under de sista åren i denna hofrätt inträdda nedgången i

balansen af vädjade mål.

Vidkommande de al liofrätten i öfrigt påpekade olägenheter af

anordningens genomförande har kommittén anmärkt, hurusom kommittén

i annat sammanhang hemställt dels om införande af sådan bestämmelse

i arbetsordningen, hvarigenom en utjämning af antalet icke föredragna

vädjade mål mellan de olika ledamotsrotlarna skulle möjliggöras tid efter

annan, dels om ändring i arbetsordningen af sådan innebörd, att till

ordförande å division måtte af Kungl. Maj:t tills vidare på viss tid förordnas

därtill lämplig ledamot, oafsedt dennes tjänstålder, och dels att

t ^ einas föl delnin^ i t\a grader måtte upphöra. Uppenbart vore,

att, i den mån kommitténs framställning i dess» afseenden komme att

vinna bifall, betydelsen af hvad liofrätten i nu förevarande hänseenden

anmärkt skulle väsentligen förminskas.

Hvad slutligen angår liofrättens uppfattning, att presidentbefättningen

efter anordningens genomförande skulle blifva långt ifrån jämbördig

med enahanda befattning i de öfriga hofrätterna, och att det på

fullgoda grunder tillika kunde antagas, att förstnämnda befattning skulle

te sig betydligt mindre eftersträfvansvärd än motsvarande befattning i

de andra hofrätterna, har kommittén förklarat sig icke dela den af

hoträtten sålunda uttalade uppfattning. Kommittén, som i sitt förslag till ny

lönestat för hofrätterna hemställt om lika aflöningsförmåner för presidenterna

i samtliga hofrätterna, hyste för sin del den öfvertygelsen, att

presidentbefattningen i liofrätten öfver Skåne och Blekinge icke genom

den föreslagna anordningen skulle nedsättas i värde, och att, äfven efter

anordningens genomförande, till samma befattning borde kunna förvärfvas

fullt skicklig och lämplig person.

Då kommittén alltså funnit den föreslagna anordningen kunna

utan nämnvärda olägenheter genomföras, har kommittén hemställt, att i

liofrätten öfver Skåne och Blekinge den förändring måtte vidtagas, att

presidenten skall tjänstgöra som ordförande å division och att i samband

därmed en. hofrättsrådstjänst indrages, samt att vid genomförandet af

berörda anordning de af kommittén i sådant hänseende angifna grunder

måtte beaktas.

En ledamot i kommittén — representanten för liofrätten öfver

Skåne och Blekinge — har i förevarande spörsmål uttalat afvikande

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

mening'' samt under hänvisning'' till hofrättens ofvanberörda den 1 december

1904 afgifna yttrande, däri lian inom hofrätten deltagit, förklarat sig

vidhålla den uti nämnda yttrande i frågan uttalande uppfattning.

Väl skulle, på sätt kommittén erinrat, betydelsen af hvad hofrätten

uti vissa hänseenden anmärkt emot en dylik anordnings genomförande

komma att förminskas, i händelse af kommittén föreslagna ändringar i

hofrätternas nuvarande organisation och arbetssätt vunne bifall. De

hufvudskäl, som legat, till grund för hofrättens afstyrkande utlåtande,

skulle emellertid, enligt nämnda ledamots mening, allt fortfarande komma

att gälla med oförminskad styrka. Redan den olikhet i uppfattning,

som inom hofrätten gjort sig gällande i fråga om det sätt, hvarpå anordningen

med minsta olägenhet skulle kunna åvägabringas, vittnade i

sin mån om svårigheten att ur rent organisatorisk synpunkt kunna

genomföra anordningen.

Beträffande omfattningen utaf det justeringsarbete i första hand

med åtföljande kontrolläsning af handlingar, som enligt kommitténs

förslag skulle komma att åligga presidenten, vore att märka, att antalet

mål, i hvilka dylikt arbete skulle komma att påhvila denne, torde böra

beräknas till omkring 180 om året.

Skulle berörda arbete icke åläggas presidenten, blefve följden

oafvisligen den, att arbetsprodukten å den division, hvars arbete han

komme att leda, skulle blifva högst väsentligt mindre än arbetsprodukten

å den andra divisionen. En påtaglig bekräftelse härpå lämnade den

olikhet i arbetsprodukt, som å hofrättens särskilda divisioner uppnåtts

de senare åren, då ifrågavarande arbete å den ena divisionen ombesörjts

af ordföranden ensam och å den andra divisionen till hufvudsaklig del

af dess öfriga ledamöter.

Visserligen hade, på sätt kommittén framhållit, balansen al vädjade

mål i hofrätten under de senare åren nedgått, men det syntes i allt

fall, med hänsyn till den förefintliga balansen af dylika mal, betänkligt

att minska antalet af de i rättsskipningsarbetet deltagande personerna.

Jämväl ur en annan synpunkt vore detta ej att tillråda. Den

ringa utsträckning, som donna'' hofrätts domsområde äger, och de göda

kommunikationsförhållanden, som inom detsamma äro rådande, gjorde

det nämligen synnerligen önskligt, att, då i de på hofrättens pröfning

beroende mål erfordrades förhör med parter eller vittnen, dylika förliöi

i regel hölles inför hofrätten. Skyldig hänsyn till den förefintliga

balansen af vädjade mål hade emellertid hittills ej medgifvit ett dylikt

förfarande i den utsträckning, som varit önskvärdt, och genom ned
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.

bringandet af antalet ledamotsplatser i hofrätten skulle möjligheten därför

ytterligare minskas.

Hofrätten öfver

Skåne och

Blekinge.

Hofiätten öfver Skåne och Blekinge har i sitt yttrande i frågan

åberopat, hvad härom blifvit anfört i hofrättens utlåtande den 1 december

1904, och ofvanberörda inom kommittén yttrade skiljaktighet.

Härvid har hofrätten såsom sin åsikt framhållit, att — hvad

kommittén jämväl ansett icke vara uteslutet — en minskning i arbetsprodukten

otvifvelaktigt måste inträda på grund af den ifrågasatta anordningens

genomförande. Detta förhållande torde i och för sig vara

af den betydelse, att kommittén, som med nämnda anordning väsentligen

afsett att bereda innehafvaren af presidentbefattningen inom hofrätten

fullt, af arbetsordningen regleradt arbete, icke bort lämna utan

vidaie öfvervägande den frågan, huruvida ej samma ändamål kunde

vinnas på annat lämpligare sätt.

Väl hade, på sätt kommittén påpekat, balansen af vädjade saker

inom hofrätten under åren 1906 och 1907 ej oväsentligt nedbringats.

Att så skett innebure emellertid ej tillräckligt stöd för den slutsats''

kommittén däraf dragit, eller att den sålunda inträdda nedgången i

balansen skulle fortfara. Orsaken till balansens nedbringande under

nämnda år torde vara att söka dels däri, att antalet under nämnda år

inkomna vädjade saker varit relativt ringa, och dels däri, att sådana

undei samma år afgjord a saker uppgått till osedvanligt stort antal.

Mgon ytterligare mera afsevärd ökning i arbetsprodukten torde ej med

nuvarande arbetskraft och arbetsfördelning inom hofrätten kunna''ernås

och än mindre vara att förvänta, om kommitténs nu föreslagna anordning

vunne godkännande. Genom en något starkare tillströmning till

hofrätten af vädjade saker komme alltså balansen lätteligen att ökas i

stället för att minskas, i hvilket afseende hofrätten framhållit, att under

år 1908 intill den 1 oktober inkommit ej mindre än 77 vädjade saker

mera än under motsvarande tid nästförflutna år. Denna ökning enbart

motsvarade i det närmaste den af kommittén åberopade minskningen i

balansen under de senaste åren. \ idare vore att märka, hurusom redan

den vid ingången af år 1908 i hofrätten befintliga balansen af 326

vädjade saker varit synnerligen afsevärd. Af kommitténs utlåtande

framgmge, att den vore relativt åtskilligt större än balansen af sådana

mål i Svea hofrätt och öfver 2 Va gånger så stor, som hvad kommittén

ansett vara normal balans.

För uppnående af det ändamål, kommittén afsett med den före
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

slagna anordningen, skulle det enligt hofrättens förmenande vara lämpligare,

att sådana bestämmelser meddelades, hvarigenom presidenten utan

att öfvertaga ordförandeskap å division komme att regelbundet deltaga

i rättsskipningsarbetet inom hofrätten och så medelst, genom däraf föranledd

ytterligare utsträckning af ledamöternas hemarbete, möjliggjorde

ökad arbetsprodukt.

Då kommittén föreslagit, att för presidenterna i Svea och Göta hofrätter

måtte i arbetsordningen dels stadgas skyldighet att föredraga

sådana Kungl. Maj:ts remisser, som ej angå klagan öfver något hofrättens

beslut, dels ock intagas lämpliga föreskrifter i fråga om deras

deltagande i hofrätternas rättsskipande verksamhet, syntes det ligga nära

till hands, att äfven i fråga om presidenten i denna hofrätt föreskrifter

meddelades i dylik riktning. Med afseende å den mindre omfattningen

af de egentliga presidentgöromålen i denna hofrätt borde gifvetvis

presidentens skyldighet att deltaga i hofrättens rättsskipande verksamhet

härstädes blifva mera omfattande än i de öfriga hofrätterna.

Lämpligast vore därför, att i arbetsordningen stadgades skyldighet

för presidenten i denna hofrätt att föredraga sådana Kungl. Maj:ts

remisser, som ej angå klagan öfver något hofrättens beslut, att under

minst tre dagar i veckan öfvervara och deltaga i hofrättens arbete å

stora sessionsrummet samt att deltaga i afgörande af samtliga sådana

mål och ärenden, vid hvilkas föredragning presidenten ej eljest närvarit,

men som på grund af yppade skiljaktiga meningar måste liänskjutas

till femte man. Bestämdes tillika, att under de tre dagar, presidenten

sålunda ägde skyldighet att deltaga i arbetet å stort sessionsrum, de tre

å samma rum tjänstgörande föredragande ledamöterna turvis vore fria

från tjänstgöringsskyldighet, vunnes otvifvelaktigt ej mindre hvad kommittén

afsett med den af kommittén föreslagna anordningen — fullt,

genom arbetsordningen regleradt arbete för presidenten — än äfven en

icke oväsentlig ökning i hofrättens arbetsprodukt. Att eu dylik ökning

komme att af den nu föreslagna anordningen blifva eu följd, ehuru

hofrättens arbete å ämbetsrummet ej därigenom blifvit utsträckt, vore

enligt hofrättens åsikt ställdt utom tvifvel. Hofrätten har i detta sammanhang

påpekat, hurusom den ökning i hofrättens arbetsprodukt, som

under åren 1906 och 1907 inträdt, väsentligen berott på ändring, som

vidtagits i hofrättens arbetssätt därutinnan, att granskning och läsning

af handlingar, som förut plägat ske å ämbetsrummet, börjat fullgöras

såsom hemarbete och att i samband därmed ledamöterna befriats från

tjänstgöringsskyldighet å onsdagar. Den nu föreslagna anordningen

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Skiljaktiga

meningar

inom hofrätt

en.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 135.

vore endast en utvidgning- af nämnda förändring i liofrättens arbetssätt.

Genom densamma blefve referenterna beredd större tid till ostördt

hemarbete, Irvilket åter skulle medföra, att föredragningen af vädjade

saker i motsvarande grad ökades.

En ledamot i hoträtten har lämnat kommitténs förslag i denna

del utan anmärkning.

En annan ledamot har, under instämmande i öfrigt med pluraliteten,

förklarat sig anse'' några vidare föreskrifter för beredande af ökadt

arbete åt presidenten, än hvad liofrättens den 1 december 1904 afgifna

yttrande innehåller, icke vara lämpliga. Samma ledamot har förklarat

sig ej heller gilla det förslag, liofrättens nu afgifna yttrande innehåller

om införande *af den anordning, att då presidenten tjänstgör å stora

sessionsrummet, de tre å detta rum tjänstgörande föredragande ledamöterna

skulle turvis vara lediga från tjänstgöringsskyldighet.

Med sistnämnde ledamot liar presidenten i hofrätten instämt.

I sammanhang härmed har presidenten, med anledning af kommitténs

förslag angående rättighet för presidenten att i den mån han

kunde finna nödigt, å ledamöterna öfverflytta honom eljest åliggande

justeringsskyldighet, framhållit, att då begagnandet af en dylik rättighet

säkerligen skulle blifva motbjudande och svårighet att rättvist fördela

arbetet jämväl läte tänka sig, omfattningen af presidentens arbetsskyldighet

borde i arbetsordningen uttryckligen angifvas.

Liknande uppfattning har uttalats af en i hofrätten adjungerad

ledamot, hvilken jämväl framställt särskildt förslag rörande fördelningen

af justeringsskyldigheten mellan presidenten och ledamöterna.

^ id öfvervägande af de skäl för och emot den sålunda föreslagna

anordningen, som å ömse sidor anförts, har jag i likhet med kommittén

stannat vid den uppfattningen, att samma anordning — ur flere synpunkter

önskvärd — låter sig genomföras.

Beträffande lämpligaste sättet härför synas mig visserligen öfvervägande

skäl tala för det af liofrättens pluralitet i utlåtandet den 1

december 1904 förordade förslaget om fasta divisioner med tjänstgöringför

hvardera å visst rum, liksom jag äfven på de af presidenten i hofrätten

anförda skäl i likhet med honom finner förslaget om rättighet

för presidenten att efter eget bepröfvande å ledamöterna öfverflytta

honom eljest åliggande justeringsskyldighet mindre lämplig. Men det

slutliga afgörandet i dessa frågor liksom äfven om ordnandet af arbetet

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135-

i öfrigt synes mig ej böra träffas, innan hofrätten lämnats tillfälle att

ytterligare uttala sig härom. Samtliga hithörande bestämmelser hafva

ock sin naturliga plats i hofrättens arbetsordning.

Ledamöter.

Upphäfvande af ledamöternas fördelning i två grader.

Hofrätternas ledamöter äro, såsom bekant, för närvarande fördelade

i tvenne grader, hofrättsråd och assessorer, med inbördes samma kvalifikationer

och — frånsedt endast, i viss mån, divisionsordförandena —

samma tjänstgöringsskyldighet men olika titlar, rang och aflöningsförmåner.

1 sitt den 6 juni 1884 afgifna betänkande angående rättegångsväsendets

ombildning föreslog nya lagberedningen, att denna fördelningskulle

upphöra samt att ledamöterna skulle med benämningen hofrättsråd

utnämnas i den för tillsättande af assessorsämbeten gällande ordning.

Till motivering af nämnda förslag framhöll nya lagberedningen,

att fördelningen i två grader, hvartill någon motsvarighet numera icke

förefunnes inom andra ämbetsverk, icke livilade på hållbara grunder. I

strid mot det åskådningssätt, som eljest syntes utmärka vår tid, skapades

därigenom emellan lika berättigade personer olikheter i titlar och rang,

i och för sig själfva betydelselösa men just därför icke heller förtjänta

att bibehållas. I materiellt hänseende vore olikheterna kännbarare.

Särskildt vållades genom ledamöternas fördelning i de två olika graderna

och aflöningarnas bestämmande efter olika grunder i hvardera stundom

oskäliga missförhållanden därigenom, att ålderstilläggen beräknades inom

hvarje grad men icke efter den sammanräknade tjänstetiden.

Då det vore nästan exumpellöst, att assessor icke i sin tur och

ordning befordrades till hofrättsråd, ägde i själfva verket skiljaktighet

emellan de bägge graderna allenast rum i afseende på lönevillkoren,

under det dock den förbättring i dessa villkor, som befordran till hofrättsråd

medförde, vore helt och hållet beroende af äldre ledamöters

afskedstagande eller bortgång och sålunda ofta nog lcomme en ledamot

till godo efter långt mindre tjänstetid än en annan. Olämpligheten

häraf vore så uppenbar, att beredningen icke tvekat förorda, att, med

upphäfvande af nämnda gradskillnad emellan ledamöterna, dessas aflöning

måtte bestämmas att för dem alla utgå med lika belopp.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kommittén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Berörda förslag biträddes af förstärkta lagberedningen utan meningsskiljaktighet.

Enligt hvad kommittén meddelat, hafva uti särskilda till kommittén

ingifna skrifter ett flertal nuvarande assessorer hemställt, att då enligt

deras åsikt de af nya lagberedningen anförda skäl för en förändrad

sammansättning af hofrätterna måste allt fortfarande anses vara fullt

gällande, vid afgifvande af förslag uti ifrågavarande hänseende de af

beredningen, på sätt ofvan nämnts, angifna grunder jnåtte i möjligaste

mån beaktas.

Då assessorer med afseende å kvalifikationer äro fullt likställda

med hofrättsråd och hafva alldeles enahanda tjänstgöring som de hofrättsråd,

hvilka ej äro ordförande å division, samt någon motsvarighet

till en dylik åtskillnad mellan till såväl kvalifikationer som åligganden

jämnställda tjänstemän icke längre förefinnes inom andra ämbetsverk,

har kommittén förklarat sig biträda nya lagberedningens uppfattning,

att den nuvarande fördelningen af ledamöter i två grader bör af principiella

skäl bortfalla.

Att för framtiden uppehålla en sådan gradskillnad enbart för hofrätterna

har synts kommittén böra ske allenast för den händelse, att ur

praktisk synpunkt synnerligen vägande skäl därför kunde åberopas. Så

vore emellertid, enligt kommitténs förmenande, icke i någon mån fallet.

Tvärtom hade från praktisk synpunkt sedt den ifrågavarande gradskillnaden

visat sig medföra högst väsentliga missförhållanden med hänsyn

till den ojämnhet i aflöning, som däraf för ledamöterna föranledts.

Gifvet vore, att då, såsom hittills nästan undantagslöst varit fallet,

assessorer i tur och ordning befordrades till hofrättsråd inom den hofrätt,

de tillhörde, dylik befordran skulle komma att inträffa för somliga

ledamöter efter betydligt kortare ledamotstid än för andra, samt att, ju

mindre hofrätten vore, desto mera framträdande blefve lätteligen ojämnheten

i berörda hänseende.

Till belysning af nu nämnda förhållanden har kommittén låtit

sammanställa uppgilter rörande det antal år, de nuvarande hofrättsråden

inom de särskilda hofrätterna vid sin befordran till denna tjänst varit

assessorer. Dessa uppgifter utvisa, dels att antalet nämnda år för de

särskilda hofrättsråden utgjort: för en 4 år, en 5 år, en 6 år, tre 7 år,

fem 8 år, två 9 år, fem 10 år, två 11 år, två 14 år, en 16 år, en 17 år,

en 18 år och en 19 år, och dels att berörda tid växlat i Svea hofrätt

mellan 7—11 år, i Göta hofrätt mellan 6—19 år och i hofrätten öfver

Skåne och Blekinge mellan 4—14 år samt utgjort i medeltal för Svea

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.

hofrätt 9 år, för Göta hofrätt 13 Va år och för hofrätten öfver Skåne

och Blekinge 7 s/i år.

På grund af den stora ojämnhet, som sålunda vore rådande i fråga

om tiden för assessorernas befordran till hofrättsråd, inträffade det gifvetvis

i stor utsträckning, att somliga ledamöter finge år efter år uppbära

betydligt större aflöning än vissa af deras kolleger i de andra hofrätterna

med längre ledamotstid. Att ett sådant förhållande vore synnerligen

ägnadt att framkalla misstämning hos dem, som däraf berördes, läge i

öppen dag; och ansåge kommittén det vara en bjudande nödvändighet,

att rättelse i nu förevarande hänseende åstadkommes.

Enligt kommitténs uppfattning läte det sig emellertid icke göra

att med bibehållande af gradskillnaden råda bot på missförhållandena

i fråga. Väl hade det i sådant hänseende under kommitténs öfverläggningar

härom ifrågasatts, dels att låta befordran till hofrättsråd

inträffa efter visst antal års tjänstgöring som assessor, och dels att

höja antalet hofrättsråd med exempelvis en för hvarje division. Medan

emellertid den förra utvägen skulle betinga en ständig växling i antalet

hofrättsrådstjänster och fördenskull ej synts kommittén kunna komma

till användning, skulle åter den senare utvägen endast delvis förebygga

den ifrågavarande olägenheten.

En annan utväg vore, att — såsom af justitieombudsmannen i

sammanhang med frågan om inrättandet af särskild hofrätt för Norrland

ifrågasatts — den nu rådande praxis, enligt hvilken en hvar af hofrätterna

i befordringsafseende behandlas såsom ett från de öfriga fullständigt

afskildt område, komme att frånträdas i hvad angår besättandet

af hofrättsrådstjänster. Det har emellertid ej synts kommittén tillrådligt,

att vid befordran till hofrättsråd en brytning med den hittills

följda praxis komme att ske i den utsträckning, justitieombudsmannen

förordat. Då nämligen en af hofrätterna är förlagd i Stockholm, skulle

med den dragningskraft, hufvudstaden visat sig äga, besättande af

ledigvordet hofrättsråd sämbete med assessor från annan hofrätt än den,

där ledighet uppstått, med visshet kunna antagas i regel komma att

inträffa allenast i hvad angår den i hufvudstaden förlagda hofrätten.

Följden däraf skulle blifva, att assessorerna vid sistnämnda hofrätt

komme att sakna tillförlitlig grund för beräknande af den tidpunkt, då

de kunde äga utsikt att vinna befordran till hofrättsråd, och säkerligen

skulle mången dugande kraft däraf föranledas att, i större omfattning

än hvad nu äger rum, till skada för rättsskipningen söka anställning

inom andra områden, hellre än att utsätta sig för risken att vid uppBih.

till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

kommen ledighet inom hofrättsrådsgraden blifva förbigången af en i

tjänstemeriter måhända endast obetydligt öfverlägsen assessor från annan

hofrätt. Ett genomförande af en dylik obegränsad fri förflyttning skulle

därför, enligt kommitténs förmenande, verka ojämnt i befordringsafseende

inom hofrätterna och försvåra för Svea hofrätt att kvarhålla vid verket

mången skicklig ledamot.

För enstaka undantagsfall åter skulle väl, enligt kommitténs uppfattning,

ett frångående af den hittillsvarande praxis med afseende å

besättandet af hofrättsrådstjänster kunna ifrågasättas. Då emellertid

därigenom i allt fall ej vunnes nödig utjämning med afseende å tiden

för assessorernas befordran till hofrättsråd, har det synts kommittén,

för vinnande af erforderlig rättelse uti nu ifrågavarande missförhållanden,

allenast återstå att, i enlighet med nya lagberedningens förslag, låta

den nuvarande fördelningen af ledamöter i två grader bortfalla.

Hvad angår sättet för tillsättandet af ledamöter i hofrätt, har

kommittén erinrat, att, enligt nu gällande ordning, vid uppkommen

ledighet inom assessorsgraden tjänsten anslås ledig att sökas hos vederbörande

hofrätt, som efter pröfning af de sökandes skicklighet och förtjänst

uppför tre å förslag, hvarefter med ledning däraf utnämningen

verkställes af Kungl. Maj:t. Utnämningen till hofrättsråd, likasom till

ledamot i kollegierna eller motsvarande ämbetsverk, sker däremot utan

ansökning, sedan Kungl. Maj:t inhämtat yttrande från verkets chef.

I detta fall lämnas öfriga ledamöter i verket sålunda icke tillfälle att,

såsom vid upprättande af tjänsteförslag sker, uttala sig i fråga om

tjänstens återbesättande.

Då det synts kommittén vara af synnerlig vikt, att vid besättandet

af ledamotsbefattning i hofrätt största möjliga trygghet ernås, för

att till befattningen ej utses annan än därtill fullt kompetent person,

och såsom en värdefull garanti i detta hänseende måste anses, att,

utom verkets chef, samtliga i tjänst varande ordinarie ledamöter beredas

tillfälle att uttala sin mening angående dem, som kunna till befattningen

ifrågakomma, har kommittén ansett, att, i händelse den nuvarande

gradskillnaden mellan ledamöterna skulle upphöra, dessa böra,

på sätt nya lagberedningen ock föreslagit, utnämnas i den ordning,

som för närvarande följes vid tillsättandet af assessorstjänst.

Vidkommande den benämning, som i händelse af gradskillnadens

upphörande bör komma till användning för ledamöterna, har kommittén,

i likhet med nya lagberedningen, ansett ledamöterna böra benämnas

hofrättsråd.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Efter genomförande af hvad kommittén sålunda äfvensom beträffande

presidentbefattningen i hofrätten öfver Skåne och Blekinge föreslagit,

skulle, påpekar kommittén, antalet hofrättsråd komma att utgöra i Svea

hofrätt 35, i Göta hofrätt 20 och i hofrätten öfver Skåne och Blekinge 9.

Mot förslaget om upphörande af den nuvarande fördelningen af

hofrätternas ledamöter i två grader har representanten i kommittén för

Svea hofrätt med instämmande af ytterligare en kommittéledamot reserverat

sig.

Af nya lagberedningens till stöd för berörda förslag åberopade

betänkande framginge, att hufvudsakliga anledningen till beredningens

förordande, att nämnda gradskillnad skulle upphäfvas, vore att söka i

beredningens åsikt, att, enär tjänstgöringen för båda gradernas befattningshafvare

vore enahanda, aflöningsförmånerna för samtliga ledamöter

i hofrätt också borde utgå med lika belopp. I afseende å storleken af

detta belopp hade beredningen uttalat den mening, att densamma borde

sättas i öfverensstämmelse med livad ledamöter i öfriga kollegier i sådant

hänseende ägde uppbära.

Den af den nya lagberedningen anmärkta olikhet beträffande titlar

och rang — en olikhet som af beredningen karakteriserats såsom betydelselös

— hade kommittén genom sitt förslag velat afskaffa. Men

däremot hade kommittén funnit sig icke kunna följa beredningen vid

genomförandet af dess hufvudprineip, eller att åt samtliga ledamöter i

hofrätt bereda lika lön med den, som tjänstemän inom tredje normalgraden

vanligen tillkomme. Af kommitténs betänkande rörande aflöningarna

för hofrätternas ledamöter framginge nämligen, att dessas

begynnelselön enligt kommitténs förslag skulle sättas till 7,000 kronor

och löneförmånerna för dem först efter tre ålderstillägg uppgå till det

belopp, som för tredje gradens tjänstemäns slutaflöning fastslagits.

Reservanten har förklarat sig visserligen finna de af kommittén

ur principiell synpunkt hämtade skälen för borttagandet af nuvarande

fördelningen af ledamöter i två grader äga sin giltighet. Men då, med

hänsyn till de afsevärdt ökade utgifter för statsverket, som förslagets

genomförande i dess hufvudprineip skulle medföra, någon utsikt till

framgång för ett dylikt förslag icke syntes föreligga, hade reservanten

stannat vid att ej föreslå förändring i den nuvarande, från äldsta tiden

bestående fördelningen af ledamöterna i två grader. Enär enligt kommitténs

förslag hofrättsråd i verkligheten endast i vissa, mindre väsentliga

afseenden skulle blifva likställda med öfriga innehafvare af nämnda

grads tjänst och i det väsentliga eller beträffande aflöningsförmånerna

Skiljaktig

mening.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.

blifva dessa betydligt underlägsna, syntes det lämpligare att på annat

sätt, än kommittén föreslagit, söka afhjälpa de ojämnheter i befordringsafseenden,

som hufvudsakligen föranledt kommittén att framlägga ifrågavarande

förslag.

Reservanten har tillika förmenat, att detta förslag komme att

medföra åtskilliga oegentligheter i lönehänseenden och att jämväl i öfrigt

vissa betänkligheter mot förslaget kunde framdragas.

Emot hvad kommittén anfört, att omförmälda gradskillnad mellan

till såväl kvalifikationer som åligganden jämställda tjänstemän skulle

vara något för hofrätterna enastående, har reservanten sålunda framhållit,

att äfven annorstädes, och jämväl inom det judiciella området,

torde förefinnas motsvarande olikhet mellan i hufvudsak likställda tjänstemän,

såsom t. ex. den indelning i rådmän och stadsnotarier, som förekommer

bland domare vid rådhusrätterna i de större städerna.

Vidare skulle en fullt genomförd förändring i antydd riktning''

uti hofrätternas sammansättning medföra en väsentlig skillnad i afseende

å åldern vid befordran till hofrättsråd och till motsvarande tredje grads

tjänst i kollegierna. Genomsnittsåldern vid utnämning för nuvarande

assessorer och hofrättsråd vore respektive 367e år för assessorer och 45

år för hofrättsråd, hvaremot samma ålder för tredje gradens tjänstemän

i kollegierna vore 3974 år. Att märka härvid vore dock, att i följd

af den mot slutet af 1890-talet rådande starka tillströmningen på den

juridiska banan, medelåldern för befordran till assessor för närvarande

vore väsentligt högre, än hvad den var för 10 å 15 år sedan; och med

den minskade tillgången på ämbetsmannabanan, som nu inträdt, torde

en nedgång af nämnda medelålder åter vara att motse. Emellertid

komme i hvarje fall, i händelse kommitténs förslag i förevarande afseende

godkändes, ledamot i hofrätt vid betydligt yngre år än tjänstemän af

motsvarande grad i andra verk att nå den ställning, som tjänstebefattning

inom tredje normalgraden medför.

Härvid har reservanten ansett jämväl böra framhållas det ovanliga

i befordringsafseende, som blefve en följd däraf, att, då ledamotsgrad i

hofrätt nästan undantagslöst rekryteras från fiskaler, ledamot i hofrätt

skulle komma att från lägsta gradens tjänst direkt förflyttas till den

högsta,

Den ifrågasatta reformen syntes ej heller böra vara från de yngre

ledamöternas egen synpunkt vidare eftersträfvansvärd. Efter att vid

jämförelsevis unga år hafva nått befordran till hofrättsråd skulle för

dem, som kvarstannade vid hofrätterna, icke återstå att vänta vidare

befordran. Den uppmuntran och eggelse, som till gagn för arbetet i

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

allmänhet måste anses ligga i befordringsutsikt till högre grads tjänst

efter vissa år, skulle för ledamot i hofrätt sålunda helt och hållet

försvinna.

I fråga om öfvergångsförhållandena kunde också lätteligen för de

äldre assessorerna uppstå en orättvisa, som lättast kunde belysas medelst

ett exempel. En assessor, som då nya lönestaten skulle börja tillämpas,

antag i januari 1910, bestridt assessorstjänst i sju år och på grund utaf

afgång bland hofrättsråden med visshet kunnat beräkna att sistnämnda

år befordras till hofrättsråd, skulle, därest nu gällande indelning af

ledamöterna i två grader ägde bestånd, vid utnämningen komma i

åtnjutande af begynnelselönen för tredje grads tjänst eller 8,100 kronor.

Med tillämpning däremot af de utaf kommittén föreslagna lönesatserna

komme en dylik ledamot att ytterligare i tre år få vänta att uppnå

nyssnämnda lönebelopp.

En olägenhet af annat slag låge däri, att då antagligen jämväl

för framtiden det komme att visa sig erforderligt att i stor utsträckning

anlita hofrätternas yngre ledamöter för att på förordnande uppehålla

befattningar utom verket, svårigheter att lå dylika förordnanden besatta

understundom torde komma att uppstå därigenom, att samtliga ledamöter

i hofrätt på grund af sin ordinarie befattning skulle komma att innehafva

ställning, motsvarande högsta normalgradens.

I ett annat afseende framträdde oegentligheterna af det ifrågavarande

förslaget särdeles skarpt. \ id de löneregleringar för olika

ämbetsverk, som under de sista åren genomförts, hade en kraftig sträfvan

efter största möjliga likformighet i afseende å lönesatser, aflöningsvillkor

m. m. gjort sig gällande. Kommittén, hvilken såväl i sina föregående

betänkanden som jämväl i öfrigt i det nu föreliggande i största möjliga

mån konsekvent häfdat en dylik princip, hade emellertid i sitt förslag

till aflöningar åt ledamöter i hofrätt fullständigt frångått densamma.

Ej nog med att begynnelselönen i förslaget med 1,100 kronor understege

det i sådant afseende för tredje normalgraden fastslagna belopp,

utan antalet ålderstillägg hade, i motsats till det för nämnda grads

tjänstemän vanliga eller ett, föreslagits till tre, hvaraf det ena ej ens

till lika belopp med det i tredje normalgraden vedertagna.

Slutligen har reservanten fästat uppmärksamheten å den olikhet,

förslagets genomförande komme att medföra i afseende å sättet för

utnämning af hofrättsråd och med dem likställda ledamöter i kollegier

eller motsvarande ämbetsverk.

Reservanten har härefter öfvergått till att angifva, på hvad sätt

han för sin del anser den önskvärda utjämningen af befordringsförhållan
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Hofrätterna.

.Departementachefen.

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

dena inom hofrätterna lämpligen böra åstadkommas. I sådant afseende

har reservanten föreslagit ökning inom de särskilda hofrätterna af antalet

hofrättsråd med ett hofrättsråd på hvarje division och en däremot svarande

minskning inom assessorsgraden. Med en dylik anordning skulle för

assessorerna yppas väsentligt större utsikter att inom skälig tid vinna

befordran och därmed komma i åtnjutande af den tillökning i aflöningsförmåner,

hvartill längre tids tjänstgöring rättvisligen berättigade. Härigenom

skulle enligt reservantens åsikt den af kommittén så kraftigt

framhållna ojämnheten i befordringstur till allra största delen undanröjas.

Likaledes skulle genom bifall till detta förslag större öfverensstämmelse

kunna väntas inträda i afseende å åldern för befordran till

hofrättsråd i jämförelse med utnämning till tredje gradens tjänst i kollegierna.

Ej heller syntes samma förslag komma att öka statsverkets

utgifter för hofrätterna utöfver det belopp, hvartill desamma enligt

kommitterades hemställan skulle komma att uppgå.

Hofrätterna hafva utan meningsskiljaktighet anslutit sig till den

af kommitténs majoritet uttalade uppfattning i frågan. Reservationen

har sålunda icke från något håll vunnit understöd.

Äfven jag är i denna fråga ense med kommittén. Att den

nuvarande fördelningen af hofrätternas ledamöter i två grader ur principiell

synpunkt saknar giltig grund, synes mig obestridligt. Och af den

utredning, kommittén förebragt, torde med tydlighet framgå, att endast

genom upphäfvande af nämnda gradskillnad verklig bot kan rådas för de

ur praktisk synpunkt väsentliga missförhållanden i afseende å aflöningens

ojämnhet, som den nuvarande anordningen medför.

Beträffande reservationen tillåter jag mig till en början påpeka,

att hvad nya lagberedningen med sitt förslag innerst åsyftade var,

att samtliga ledamöter i hofrätt skulle tillhöra en och samma lönegrad

utan annan åtskillnad i lönevillkor, än som föranleddes af intjänade

ålderstillägg. Att nya lagberedningen samtidigt, med afseende å aflöningens

belopp, föreslog, att ledamot i hofrätt skulle tilldelas lika aflöning

med ledamöterna i rikets kollegier, sammanhängde icke med förslagets

hufvudsyfte att undanröja de af ojämna befordringsförhållanden föranledda

olikheter i lönevillkor mellan hofrättsledamöterna inbördes. Det

synes mig därför icke vara fullt riktigt, när i reservationen påstås, att

förslagets hufvudprincip utgjort, att åt samtliga hofrättsledamöter bereda

lika lön, som i allmänhet tillkomme tjänstemän inom tredje lönegraden.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Fastliåller man, hvad, enligt min uppfattning, i verkligheten utgjort

förslagets hufvudprincip, torde man ej heller i den omständigheten,

att begynnelseaflöningen för hofrättsledamot af särskilda skäl

må böra bestämmas till något lägre belopp, än som för tjänstemän

i tredje lönegraden i allmänhet stadgats, kunna finna någon befogad

grund att motsätta sig upphäfvande af den nuvarande gradskillnaden,

för så vidt man eljest finner ett dylikt upphäfvande principiellt berättigadt.

I öfrigt föranleder reservationen till följande erinringar från

min sida.

Den bland domare vid rådhusrätterna i vissa större städer förekommande

indelningen i rådmän och stadsnotarier torde knappast

kunna anses analog med hofrättsledamöternas indelning i hofrättsråd

och assessorer. Exempelvis i Stockholm äro stadsnotarierna visserligen

liksom rådmännen bisittare i rätten, men äro dessutom protokollsförare

med expeditionsskyldighet och i deras aflöningsförmåner ingå

äfven sportler. A andra sidan hafva rådmännen såsom magistratsledamöter

särskilda tjänsteåligganden. I flertalet smärre städer, där utom rådmän

äfven förekomma stadsnotarier, äro för öfrigt de senare icke ordinarie

bisittare i rätten, utan inträda såsom ledamöter däri endast vid förfall

för rådman eller då vikarie för sådan eljest erfordras.

Därest begynnelseaflöningen för ledamot i hofrätt afpassas med

hänsyn till den i jämförelse med andra motsvarande ämbetsverk något

lägre medelåldern för befordran till ledamotsgraden, torde någon berättigad

anmärkning icke kunna framställas i det hänseende, att hofrättsledamot

skulle tidigare än motsvarande tjänstemän i andra verk uppnå den

ställning, som tjänstebefattning inom tredje normalgraden medför. Rangfrågan

anser jag nämligen härvidlag icke böra tillmätas någon vidare

betydelse.

Den omständigheten, att vid bifall till kommitténs förslag ledamot

i hofrätt regelmässigt skulle komma att från lägsta gradens tjänst direkt

förflyttas till den högsta, kan väl synas innebära en oegentlighet, men

denna oegentlighet är af enbart formell natur. Då fiskal befordras till

assessor, har han ju undantagslöst redan ett flertal år tjänstgjort såsom

adjungerad ledamot i hofrätt. Under senare åren hafva till och med

de till assessorer befordrade fiskaler med endast ett fåtal undantag härvid

innehaft revisionssekreterareförordnande eller annat därmed jämförligt

uppdrag.

Då under nuvarande förhållanden befordran till hofrättsråd icke

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

innebär någon förändring beträffande tjänstgöringsskyldigheten, utan i

själfva verket endast har karaktären af en vid inträffad ledighet i tur

och ordning verkställd uppflyttning i högre lönegrad, synes det mig

knappast ens kunna på allvar ifrågasättas, att denna anordning skulle

innefatta något sådant för arbetet gagneligt, uppmuntrande och eggande

moment, som onekligen i allmänhet medföljer befordringsutsikt till

högre tjänst. Att upphäfvande af den nuvarande gradskillnaden skulle

komma att utöfva någon menlig inverkan i berörda hänseende synes

mig därför icke antagligt.

Vid öfvergång från en lönestat till en annan kunna visserligen i

speciella fall oegentligheter af ett eller annat slag lätteligen uppstå.

Att det af reservanten anförda exempel skulle innebära någon verklig

orättvisa, kan jag dock ej medgifva. Ty såsom sådan lärer icke kunna

anses, att en tjänsteman till följd af ett verks omreglering eller en

tjänsts indragning går miste om en befordran, som han trott sig kunna

påräkna. Emellertid vill jag framhålla, att i händelse af bifall till

det från kommitténs i viss mån afvikande förslag till ny lönestat, som

jag ämnar framlägga, i ett fall sådant som det af reservanten anförda

vederbörande skulle vid den nya lönestatens ikraftträdande äga uppbära

aflöning till belopp af 8,100 kronor.

Att genom förbättring af hofrättsledamöternas aflöningsförmåner

torde komma att föranledas någon minskning i afgången från hofrätterna

till nedre justitierevisionen och öfriga dylika förordnanden, hvartill hofrättsledamöter

för närvarande i stor utsträckning anlitas, håller jag

visserligen icke för otroligt och har i viss mån äfven af kommittén åsyftats.

Men om också härigenom vissa svårigheter att få dylika förordnanden

besatta från hofrätterna framdeles skulle uppstå, synes det mig dock

föga antagligt, att dessa svårigheter, såsom reservanten synes anse,

skulle blifva större, i händelse i enlighet med kommitténs af mig biträdda

förslag den nuvarande gradskillnaden upphäfves och samtliga ledamöter

blifva hofrättsråd, än ifall den nuvarande gradskillnaden mellan hofrättsråd

och assessorer bibehålies. Den härvid afgörande synpunkten torde väl

nämligen icke vara rangfrågan, utan i främsta rummet huruvida genom

att emottaga erbjudet förordnande beredas ökade befordringsutsikter

eller höjda löneförmåner.

Att i fråga om hofrätterna med deras talrika ledamotspersonal

och säregna förhållanden i öfrigt vissa afvikelser kunna påkallas från

de i afseende å lönesatser m. m. vid andra ämbetsverk tillämpade principer,

synes mig knappast kunna anses innebära någon oegentlighet. I

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

allt fall skulle emellertid genom det förslag, jag går att framlägga,

dessa afvikelser i vissa hänsenden blifva icke obetydligt mindre än

enligt kommitténs förslag.

Medan jag sålunda icke kan finna de af reservanten mot kommitténs

förslag i denna del framställda anmärkningar vara af någon afgörande

betydelse, delar jag, på sätt af det redan anförda torde framgå,

kommitténs uppfattning af reservantens eget förslag såsom endast innefattande

en halfmesyr, hvilken blott delvis skulle råda bot för de missförhållanden,

man önskar afhjälpa. Särskildt hjärt skulle detta komma

att framträda i fråga om hofrätten öfver Skåne och Blekinge, såsom

af en ledamot därstädes påpekats. Om nämligen i enlighet med reservantens

förslag antalet hofrättsråd i nämnda hofrätt bestämmes till fem

och de två äldsta assessorerna därstädes från och med år 1910 uppflyttas

till hofrättsråd, skulle de fyra öfriga assessorerna, om de kvarstanna

vid hofrätten, ej kunna med visshet påräkna utnämning till

hofrättsråd förrän efter en tjänstgöringstid som assessorer af för en af

dem 23 och för de öfriga öfver 30 år.

I sammanhang med denna fråga om upphäfvande af den nuvarande

gradindelningen af hofrätternas ledamöter torde jag böra redogöra för

justitieombudsmannens i det föregående omförmälda underdåniga skrifvelse

den 27 november 1908 angående befordringsförhållandena vid hofrätterna.

1 nämnda skrifvelse har justitieombudsmannen till bemötande upptagit,

hvad kommittén i sitt betänkande anfört gent emot justitieombudsmannen

tidigare framställning rörande brytning af den hittills tillämpade

praxis vid befordran till hofrättsråd.

Justitieombudsmannen har i berörda hänseende erinrat, att om,

såsom kommittén föreslagit, den nuvarande assessorsgraden bortfaller

och alltså samtliga ledamöter komma att utgöras af hofrättsråd, den sålunda

af honom väckta frågan visserligen skulle delvis förlora sin betydelse.

l)å emellertid de af justitieombudsmannen framhållna olägenheterna af

den uti ifrågavarande afseende hittills följda praxis skulle, äfven med

genomförande af en dylik anordning, kunna göra sig gällande, nämligen

i fråga om befordran från tjänstemannagraden till ledamotskap, hade

justitieombudsmannen ansett sig icke kunna lämna kommitténs ofvanberörda

uttalande alldeles utan bemötande.

Justitieombudsmannen ville härvid till en början förutskicka, att

kommittén i viss mån missuppfattat innebörden af hans framställning i

ämnet. Justitieombudsmannen hade icke förordat någon »obegränsad»

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sand. 1 Afd. 96 Höft. 9

Justitieombudsmannens

skrifvelse

den 27 november

1908.

s. 66 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

fri förflyttning eller ovillkorlig rätt för assessor i en liolrätt att erhålla

befordran till hofrättsråd i annan hofrätt, så snart han i tjänsteni eriter

vore, om ock »endast obetydligt», öfverlägsen äldste assessorn i den

senare hofrätten. Framställningen hade riktats mot den praxis, enligt

hvilken ett i en hofrätt ledigvordet hofrättsrådsämbete städse besatts med

äldste assessorn i samma hofrätt, utan afseende därå att denne möjligen

varit ej obetydligt yngre än åtskilliga af assessorerna i de andra hofrätterna.

Hvad anginge kommitténs uttalande i öfrigt, kunde justitieombudsmannen

naturligtvis icke frånkänna de af kommittén där framhållna

synpunkter betydelse. De kunde dock ingalunda vara för saken afgörande.

De skäl, som af kommittén anförts till stöd för att en inom Svea

hofrätt uppkommen ledighet inom holrättsrådsgraden icke borde besättas

med assessor från annan hofrätt, ägde tydligen sin tulla tillämplighet

äfven då fråga vore om besättande af ett ledigblifvet assessorsämbete

inom Svea hofrätt. Den mest meriterade tjänstemannen därstädes skulle

alltså, om kommitténs skäl toges lör tullgoda, komma i åtanke, utan

hänsyn därtill att medsökande tjänsteman från annan hofrätt vore honom

icke obetydligt öfverlägsen i meriter. Och hvad framtiden beträffade,

skulle, i händelse kommitténs förslag om bortfallande af den nuvarande

fördelningen af ledamöter i två grader tillika vunne bilall, förhållandet

ju blifva enahanda i fråga om hvarje ledig ledamotsbefattning inom

Svea hofrätt. Detta skulle emellertid uppenbarligen icke stämma väl

öfverens med stadgandet i 28 § regeringsformen, enligt hvilket- Konungen

har att vid alla befordringar fästa afseende endast å de sökandes förtjänst

och skicklighet.

1 afseende å den af justitieombudsmannen sålunda berörda fråga

anser jag mig till en början kunna meddela^ att under senare tid fråga

verkligen varit att besätta hofrättsrådsämbete i en hofrätt med assessor

från annan hofrätt, men att detta strandat därpå, att två assessorer, som

i ärendet tillsports, vägrat mottaga en utnämning, som för dem skulle

föranleda förflyttning till annan ort. Hvad angår de framtida befordringsförhållandena,

i händelse förslaget om bortfallande af nuvarande

gradskillnad mellan hofrättsråd och assessorer skulle godkännas, får jag

erinra därom, att enligt kommitténs förslag hofrättsråd skulle utnämnas

i den ordning, som för närvarande följes vid tillsättande af assessorstjänst,

och sedan ansökningarna inkommit och hofrätten uppgjort sitt,

förslag, lärer Kungl. Maj:t icke underlåta att beakta, hvad rikets grundlagar

härutinnan innehålla.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

67

Ordförande å division.

I arbetsordningen för hofrätterna är åt presidenten i allmänhet

anförtrodt att bestämma ledamöternas fördelning till tjänstgöring på

divisionerna. Därvid måste emellertid städse iakttagas, att de äldsta

hofrättsråden blifva ordförande å division.

Sistnämnda bestämmelse infördes genom 1858 års arbetsordning.

Dessförinnan var presidentens befogenhet att fördela ledamöterna på

divisioner ej på något sätt inskränkt. Tva ledamöter af 1874 ars löneregleringskommitté

— hvilken kommitté, bland annat, föreslog, att ordförandena

skulle till hälften med öfriga ledamöter deltaga i föredragningen

— förklarade, att då därigenom ordförandena skulle blifva, lika

med de öfriga, arbetande ledamöter och det, enligt reservanternas mening,

finge anses gifvet, såväl att förmåga att fullgöra ordförandens åligganden

icke ovillkorligen vore alla hofrättsråd gifven, som att denna förmåga

icke alltid vid tilltagande år fortfore i tillräckligt matt, det synts reservanterna

lämpligast, att ordförandebefattningarna ej blefve fasta, utan

att därtill skulle utses tills vidare de mest lämpliga.

I afseende å den i förevarande afseende nu gällande bestämmelse

liar kommittén framhållit, att om också i de allra flesta fall densamma

har fog för sig, det dock understundom kan inträffa, att ett undantag

från regeln måste anses gagneligt. För ernående af ett tillfredsställande

arbetsresultat på de särskilda divisionerna är det nämligen af stor betydelse,

att ordföranden äger förmåga att leda och öfvervaka divisionens arbete. Till

gagn för arbetets jämna gång är ock, att en viss stadga och kontinuitet

i detsamma är rådande inom hvarje division, och ordföranden, hvilken på

grund af arbetsfördelningen inom hofrätten tjänstgör hvarje sessionsdag,

är gifvetvis, såväl i följd däraf som på grund af sin ställning i öfrigt,

bäst lämpad att tillvarataga ett dylikt intresse. Ett hofrättsråd, som t. ex.

i följd af försvagad hälsa är eller kan antagas blifva i behof af ofta

återkommande ledighet, bör fördenskull enligt kommitténs åsikt ej äga

rätt att allenast på grund af sin ålder erhålla ordförandeplats å division.

Ej heller bör en divisionsordförande, som icke vidare befinnes lämplig

att behörigen sköta ordförandeskapet, hafva ovillkorlig rätt att ändock,

såsom nu är fallet, ända till afskedstagande! kvarstå i denna sin egenskap.

Tillfälle till pröfning i nämnda hänseenden bör därför, framhåller

kommittén, stå öppet, och denna pröfning torde böra förbehållas Kungl.

Maj:t. Kommittén liar härvid tänkt sig, att förordnande af ifrågavarande

Kommittén.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Skiljaktig

mening.

Svea hofrätt.

Gota hofrätt.

Departementi•

chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

slag bör meddelas endast tills vidare lör vissa år, exempelvis tre år

sänder, samt att yttrande från vederbörande president gifvetvis bör föreligga,

innan förordnande att bestrida ordförandebefattning meddelas eller

dylikt förordnande återkallas.

Åt vederbörande president liar kommittén ansett kunna uppdragas

att vid kortare tids förfall för ordförande förordna ställföreträdare.

Representanten i kommittén för Svea hofrätt har i förevarande

hänseende, i anslutning till sitt förslag om bibehållande af två ledamotsgrader,

hemställt om den inskränkning i kommitténs förslag, att till ordförande

å division måtte, på sätt kommittén föreslagit, förordnas lämplig

person inom hofrättsrådsgraden. Ehuru reservanten vore öfvertvgad, att

endast i undantagsfall ett frångående af den nu stadgade ordningen,

att äldste hofrättsråd skola bekläda ordförandeplats å division, kornrne

att inträffa, kunde han dock ej annat än motsätta sig ett förslag, hvarigenom

infördes möjlighet för den yngste ledamoten att förordnas till

ordförande å division.

I;lider framhållande att då äldre ledamot, därest han är lämplig

att utöfva ordförandeskap å division, bör härtill äga företräde framför

yngre, har Svea hofrätt vid behandlingen af detta förslag framhållit,

att vid införande i arbetsordningen af bestämmelse om ordförandes

förordnande nämnda synpunkt enligt hofrättens åsikt bör vederbörligen

framhållas.

Inom Göta hofrätt har en ledamot förklarat sig finna detta förslagbetänkligt.

A ena sidan torde det vara en djupt rotad åsikt, att allenast

en misstanke om, att regeringsmakten skulle kunna utöfva något slags

tryck på en domare, vore förhatlig. Å andra sidan borde en ordförandes

ställning icke vara på något sätt vacklande eller osjälfständig, då ordförande

behöfde all den prestige, som vore möjlig, för att hans önskningar

i fråga om arbetets påskyndande skulle tillbörligt beaktas.

Kommitténs ifrågavarande hemställan synes mig vara af beskaffenhet

att böra bifallas och kan jag ej finna, att ordförandens auktoritet

genom en dylik anordning skulle blifva lidande.

Att en äldre ledamot, som är lämplig till ordförande å division,

icke bör vid förordnande därtill skjutas åt sidan för en yngre, synes

mig uppenbart och torde ej heller ''behöfva befaras. Ett ‘uttalande af

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 135.

denna princip i arbetsordningen synes mig därför icke möta någon betänklighet

allenast en sådan form därför står att finna, att icke syftet

med anordningen i dess helhet varder förfeladt eller äfventyradt.

Tjänstemän.

I fråga om de vid hofrätterna anställda tjänstemännen har kommittén

till en början föreslagit

Inrättande af ytterligare en aktuarietjänst vid Svea hofrätt.

På sätt redan i det föregående framhållits, åligger det aktuarien

i Svea hofrätt, bland annat, att mottaga inkommande handlingar och

däröfver föra diarier äfvensom att stämpelbelägga hofrättens utgående

expeditioner, tillhandahålla dem åt vederbörande och redovisa de för

dem inflytande medel. En inskränkning i skyldigheten beträffande diariebestyren

förefinnes emellertid så till vida, att handlingar rörande brottmål

skola emottagas och i diarium antecknas af fiskalerna. Före år

1870 ingick ej heller i aktuariens åligganden att mottaga och registrera

andra i civila mål och ärenden till hofrätten inkommande handlingar än

sådana, som ingåfvos i instämda och vädjade mål. Handlingar i öfriga

civila mål och ärenden inlämnades nämligen därförut till sekreteraren.

Genom nådigt bref den 22 december 1869 förordnades dock, att till allmänhetens

bekvämlighet det tills vidare skulle åligga aktuarien att mottaga

och i diarium anteckna de till hofrätten inkommande handlingarna

i alla civila mål och ärenden samt fiskaliska aktioner.

I anslutning härtill ansågo de kommitterade, som den 12 december

1874 afgåfvo förslag angående lönereglering m. m. vid hofrätterna, skyldigheten

att mottaga i brottmål inkommande handlingar böra öfverflyttas

från fiskalerna till aktuarien, så att en och samma person finge

mottaga alla till hofrätten inkommande handlingar. Kommitterade höllo

i detta afseende före, att tillökningen i göromål för aktuarien genom en

dy] i k öfverflyttning ej skulle blifva större, än att befattningen likasom

i Göta hofrätt kunde tillfredsställande skötas, i händelse å aktuariekontoret

fortfarande bibehölles en af statsmedel aflönad amanuens för

biträde vid diarieföring och registrering samt för uppehållande af aktuarietjänsten

vid förfall för ordinarie innehafvare!!.

Vid behandlingen i statsrådet den 10 december 1875 af frågan

om lönereglering för hofrätterna anslöt sig emellertid dåvarande chefen

för justitiedepartementet till hvad Svea hofrätt uti infordradt utlåtande

i anledning af nämnda kommitterades betänkande yttrat angående omöjlig
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

heten för aktuarien att i denna hofrätt medhinna mottagandet af alla

inkommande handlingar, och förklarade sig departementschefen fördenskull

ej kunna biträda kommitterades berörda förslag. Fiskalerna fingo

alltså behålla bestyret med diariet i brottmål.

I samband med den framställning, som Kungl. Maj:t gjorde till

1890 års Riksdag om inrättandet af en sjätte ordinarie division vid Svea

hofrätt, framlades äfven förslag till upprättandet af en andre aktuarietjänst

vid denna hofrätt. Vid behandlingen af detta ärende i statsrådet

den 11 januari 1890 åberopade chefen för justitiedepartementet hvad

Svea hofrätt i underdånig skrifvelse den 18 november 1889 anfört

rörande, bland annat, behofvet af en sådan tjänst.

I nämnda skrifvelse erinrade hofrätten först, hurusom i den skrifvelse,

hvari hofrätten hemställt om sådan förändring rörande emottagandet

af inkommande handlingar, som sedermera genom förenämnda

nådiga bref den 22 december 1869 införts, hofrätten anfört, att i anseende

till den ständigt fortgående tillväxten i antalet af de civila målen hofrätten

icke kunnat med visshet antaga, att en person skulle allt framgent

medhinna att emottaga och i diarium anteckna alla dylika mål, och

att hofrätten därför ej trott sig böra tillstyrka ett definitivt stadgande

därom, intill dess erfarenheten visat, huruvida en sådan förändring i

arbetssättet läte sig utan olägenhet verkställas,

Erfarenheten hade emellertid, fortsatte hofrätten i sin berörda

skrifvelse den 18 november 1889, ådagalagt, att förändringen visserligen

varit till stor fördel för allmänheten, men att däremot hofrättens farhåga

i afseende på möjligheten för aktuarien att hinna utföra det honom

sålunda förelagda, högst väsentligt ökade arbetet visat sig grundad.

Svårigheten för aktuarien att medhinna sina dels genom nämnda öfverflyttning,

dels genom tillväxten i de inkommande målens antal mer än

fördubblade göromål berodde till en del på ett för Svea hofrätt egendomligt

förhållande, som saknade motsvarighet inom de andra liofrätterna.

Medan i Göta hofrätt nästan alla handlingar ingåfves af några

få, för det dåvarande fyra, vid hofrätten anställda s. k. hofrättskommissarier,

uppträdde i Svea hofrätt parterna dels själfva, hvilket vore fallet

med ett stort antal rättssökande från Stockholm och omgifvande landsbvgd,

dels genom något af de många ombud, hvilka, till stor del utan

juridisk underbyggnad, i hufvudstaden erbjöde sig till parternas tjänst

och jämväl af de egentliga sakförarna användes såsom mellanhänder

vid ingifvande af handlingar i hofrätten. Uppenbart vore, att till följd

däraf den tjänsteman i Svea hofrätt, till hvilken de rättssökande ägde

vända sig för handlingars ingifvande och uttagande samt upplysningars

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

erhållande m. m., finge en långt besvärligare tjänstgöring än aktuarien

i Göta hofrätt. Under det att hofrättskommissarierna, väl bekanta med

förhållandena inom hofrätten, förstode ätt ur de för allmänheten utan

aktuariens anlitande tillgängliga anslags- och registerböckerna inhämta

nödiga upplysningar om fortgången af de mål, de hade att bevaka, och

följaktligen endast i ringa grad behöfde medelst förfrågningar afbryta

aktuariens arbete, vore de rättssökande i Svea hofrätt, lämnade åt sig

själfva, icke i stånd att förskaffa sig erforderliga upplysningar om de

till hofrättens behandling öfverlämnade mål. Aktuarien i Svea hofrätt

vore därför nästan oafbrutet under den tid af fyra timmar dagligen,

då aktuariekontoret borde hållas öppet för allmänheten, upptagen med

handlingars mottagande och utlämnande samt besvarande af de rättssökandes

frågor.

Sålunda toges i Svea hofrätt kanske mer än eljest någonstädes

aktuariens ämbetsverksamhet i anspråk för allmänhetens räkning. Men

då hans plikter mot ämbetsverket icke finge af denna anledning eftersättas,

hade hans tjänstegöromål tagit ett sådant omfång, att arbetstiden

för honom uppginge till nio eller tio timmar dagligen. Visserligen

biträddes aktuarien af en på viss tid, vanligen ett år i sänder,

förordnad amanuens, hvilken med ett arfvode af 1,800 kronor årligen

hade till åliggande att under aktuariens tillsyn och på hans ansvar föra

diariet öfver vädjade mål samt lämna parter de upplysningar, som kunde

hämtas ur detta diarium. Men denne amanuens, hvilkens tjänstgöring

vid diariet icke vore af beskaffenhet att göra honom skicklig att befordras

till annan tjänst inom hofrätten än aktuariens, måste för att förvärfva

meriter till annan ordinarie befattning allt som oftast tjänstgöra vid hofrättens

protokoll och blefve därigenom hindrad att, så ofta som erfordrades,

vara tillstädes å aktuariekontoret. Hans ovissa ställning nödgade

honom ock att vid första tillfälle söka befordran på annat håll. Det

därigenom föranledda täta ombytet af amanuens både ett ganska menligt

inflytande på den art af verksamhet, som på aktuariekontoret toges

i anspråk. Hofrätten ansåge sig därför böra föreslå, att aktuarien måtte

erhålla ett ständigt biträde med lön på stat, hvilket biträde kunde benämnas

andre aktuarie.

1 Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1890 angående regleringen

af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel anfördes emellertid,

att Riksdagen funnit den å förslaget till stat uppförda, men af den nya

divisionens inrättande icke särskildt påkallade andre aktuariebefattningen

kunna undvaras, helst om, såsom hofrätten i sitt utlåtande själf förutsatt

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

och hvilket Riksdagen jämväl funne skäligt, anslaget till amanuenser

och extra ordinarie biträden ökades från 7,500 till 9,000 kronor.

Då Kungl. Maj:t till 1896 års Riksdag gjorde framställning om

öfverflyttandet af en division från Göta till Svea hofrätt, äskades, i anledning

af förnyad hemställan från Svea hofrätt, ånyo medel till en

andra aktuarietjänst vid denna hofrätt.

I statsutskottets utlåtande i frågan uttalades i anledning däraf, bland

annat, att utskottet, i likhet med hvad 1890 års Riksdag ansett, icke kunde

finna inrättandet af en andre, med pensionsrätt förenad aktuarietjänst

inom Svea hofrätt af något synnerligt behof påkalladt. Någon klagan

från allmänhetens sida hade ej försports öfver att aktuariegöromålen

bestredes af aktuarien med biträde af amanuens; och någon svårighet

att under dåvarande starka tillopp till den juridiska banan mot ett

årligt arfvode af 2,400 kronor erhålla dugligt biträde syntes icke vara

att befara, helst som arfvodet vore dubbelt så stort som de föreslagna

tjänstgöringspenningarna för en andre aktuarie, med hvilka en vikarie

under dennes ledighet skulle åtnöjas. Utskottet hade därför ansett

lämpligare, att hofrättens anslag till amanuenser och extra biträden,

som för det dåvarande utginge med 9,000 kronor eller 1,500 kronor för

hvarje division, i sammanhang med en ökning af divisionernas antal

förhöjdes med 1,500 kronor.

Riksdagen afslog ånyo förslaget om en andra aktuarietjänst och

beviljade en förhöjning af 1,500 kronor i anslaget till amanuenser och

extra ordinarie biträden.

Sedan Svea hofrätts förenämda yttranden rörande behofvet af en

andre aktuarie därstädes afgåfvos, har, såsom redan i det föregående

omnämnts, antalet divisioner vid hofrätten ökats till åtta, den extra

divisionen däri inberäknad. Mängden af handlingar, som inkomma till

hofrättens aktuarieexpedition, har jämväl betydligt vuxit äfvensom i

samband därmed aktuariens arbete med att tillhandagå allmänheten med

upplysningar ökats, särskildt till följd däraf att enligt lagen den 14

juni 1901 skriftväxlingen i vädjade mål numera så godt som uteslutande

sker genom handlingars inlämnande till aktuarien, under det att före

denna lags tillkomst största delen af parternas skriftväxlingar i dylika

mål ägde rum vid förhör inför hofrätten, utan att därvid inlämnade

handlingar behöfde antecknas i vederbörligt diarium.

Kommittén har i detta afseende meddelat, att enligt af kommittén

inhämtade upplysningar det antal nummer, under hvilka inkommande

handlingar af aktuarien i Svea hofrätt föras i olika diarier, under åren

1903—1907 i medeltal uppgått till: i diariet öfver civila besvärsmål

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

samt ansöknings- m. fl. ärenden 1957 samt i diariet öfver instämda och

vädjade mål 1,477. Antalet nummer i brottmålsdiariet för samma år

belöpte sig i medeltal till 1,532. Därvid är emellertid att märka, att

under ett och samma nummer samtliga de handlingar diarieföras, som

i samma mål ingifvas.

På sätt kommittén erinrat, skulle, om dess förslag angående inrättande

af en särskild afdelning inom Svea hofrätt för vissa mål och

ärenden från delar af Norrland godkännes, jämväl däraf aktuariens

åligganden komma att i någon mån ökas.

Enligt gällande arbetsordning äger visserligen Svea hofrätt, om

det för ärendenas obehindrade gång finnes nödigt, uppdraga åt den å

aktuariekontoret anställda amanuensen att i aktuariens ställe emottaga

och i diarium anteckna inkommande handlingar i vädjade och instämda

mål. Arfvodet till denne amanuens, hvilkens tjänstgöring är synnerligen

omfattande, har plägat utgå efter 1,800 kronor under första tiden af

anställningen samt, när amanuensen efter förvärfvad större vana erhållit

uppdrag att på eget ansvar handhafva vissa göromål, såsom ofvannämnda

diarieföring, efter 2,400 kronor för år räknadt. Enligt hvad hofrätten

i underdånig skrifvelse den 26 november 1907 uppgifvit, har i senare

fallet amanuensen hos aktuarien en arbetstid, som under vissa delar af

året till följd af göromålens stora mängd upptager ända till tre å fyra

timmar utöfver den tid af fyra timmar, hvarunder aktuariekontoret då

var öppet för allmänheten.

Det har emellertid synts kommittén mindre lämpligt att i den

utsträckning, som sålunda äger rum, använda en extra ordinarie tjänsteman

till bestridande af göromål, som tillhöra vederbörande ordinarie tjänsteman.

Därtill komme att, då ifrågavarande amanuenstjänstgöring icke

är af beskaffenhet att utbilda till annan tjänst inom hofrätten än aktuarietjänst,

det på senare tider, med den betydligt minskade tillgången å

extra ordinarie tjänstemän i hofrätten, visat sig alltmera svårt att få

denna amanuenssyssla besatt.

I sammanhang härmed har kommittén erinrat, hurusom i Svea

hofrätt fiskalerna vid emottagandet af inkommande handlingar i brottmål

erhålla biträde af en amanuens. Intill senaste tiden har dock dylik

amanuens varit anställd endast den del af sommaren, då allenast en

division och samtidigt blott en fiskal varit: tjänstgörande, eller från och

med den 11 juli till och med den 19 augusti, och har arfvode för denna

tid utgått efter 100 kronor i månaden. Till följd däraf att åtskilliga

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft. 10

Kommittén.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 135.

af de myndigheter, som hafva att ombesörja verkställigheten af domstols

utslag i brottmål, ansett nödigt att, innan dylikt af underdomstol meddeladt

utslag verkställes, erhålla upplysning, huruvida utslaget vunnit

laga kraft, hafva under senare åren diariebevis i allt talrikare fall rekvirerats

hos hofrättens fiskalsexpedition. För närvarande uppgår antalet

dylika bevis till 8,000 å 9,000 årligen. Hufvudsakligen i följd häraf

har behof uppstått af en ständig amanuens å fiskalsexpeditionen. Sedan

början af 1907 års höstsession är äfven dylik amanuens året om anställd

därstädes, men af brist på tillräckliga medel har hittills ej kunnat af

hofrätten åt denne anslås högre ersättning än efter 50 kronor för hvarje

månad. Hofrätten ansåg dock i sin förenämnda skrifvelse af den 20

november 1907, att arfvodet åt denne amanuens borde beräknas till

förslagsvis omkring 1,200 kronor årligen.

Att hskalerna skola hafva till åliggande att emottaga inkommande

handlingar, har synts kommittén mindre lämpligt. Tjänstgöringen vid

brottmålsdiariet växlar nämligen med korta mellanrum högst betydligt

mellan de olika fiskalerna, och denna omständighet måste helt naturligt,

såsom ock blifvit framhållet, inverka menligt på den art af verksamhet, som

diarieföringen innebär. Dessutom torde denna diarietjänstgöring ofta inverka

Underligt å fiskalernas egentliga tjänsteåligganden eller beredning och

föredragning af brottmål. Den å fiskalsexpeditionen anställde amanuensen

stannar i de flesta fall ej länge på denna plats. Hittills har lian nämligen

ganska snart erhållit förordnande som fiskal; och gäller alltså

rörande denna amanuensbefattning med dess täta ombyten af innehafvare

samma olägenhet, som förut påpekats i fråga om amarmensbefattningen

hos aktuarien.

Det nu skildrade arbete, som sålunda i Svea hofrätt utföres af

aktuarien, fiskalerna och nämnda två amanuenser, är, enligt kommitténs

förmenande, af sådan omfattning, att det måste anses fullt sysselsätta

två personer under en daglig arbetstid af minst sex timmar. Då nämnda

göromål dessutom, såsom framhållits, äro af sådan beskaffenhet, att de

böra utföras af personer, hvilka under en längre tidsföljd kunna oafbrutet

ägna sig däråt, har det synts kommittén, att dessa göromål lämpligen

böra fördelas mellan två på ordinarie stat uppförda aktuarier. Jämte

det kommittén sålunda föreslagit, att å ordinarie stat måtte uppföras

ytterligare en aktuarietjänst vid Svea hofrätt, har kommittén i sammanhang

därmed hemställt, att fiskalerna i nämnda hofrätt måtte befrias

från skyldigheten att emottaga och diarieföra handlingar i brottmål.

Den närmare fördelningen af de båda aktuariernas tjänsteåligganden

har kommittén ansett böra öfverlämnas åt hofrätten eller efter dess förslag

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 135.

få ankomma på Kungl. Maj:t. 1 händelse en ny aktuarietjänst kommer

att inrättas vid Svea hofrätt, kunna enligt kommitténs åsikt berörda två

amanuensbefattningar indragas. Med erinran att för närvarande aktuarien

är skyldig att själf bekosta det biträde, han behöfver vid bestyret med

hofrättens utgående expeditioner, har kommittén slutligen framhållit, att

därest kommitténs förslag till aflöningsbestämmelser godkännes, den

nämnda hjälpen bör lämnas vederbörande aktuarie af ett fast skrifbiträde.

Med anledning af kommitténs förslag om indragning af vissa

amanuensbefattningar i Svea hofrätt har nämnda hofrätt anmärkt,

att behofvet af amanuens å fiskalsexpeditionen, såsom kommittén

jämväl erinrat, uppkommit af den särskilda anledning att åtskilliga

af de myndigheter, som hafva att ombesörja verkställigheten

af domstols utslag i brottmål, ansett nödigt att, innan dylikt af

underdomstol meddeladt utslag verkställes, erhålla upplysning, huruvida

utslaget vunnit laga kraft, samt att antalet af diariebevis, som

af myndigheterna rekvirerats, under de senare åren så ökats, att de för

närvarande uppgå till icke mindre än åtta å niotusen årligen. Med

erkännande att de allt talrikare rekvisitionerna af dylika diariebevis

syntes komma att allt för mycket inkräkta på vederbörande tjänstemans,

det vill säga aktuariens, tid, hade kommittén framhållit, att en ändring

i förhållandet borde kunna vinnas genom lagstiftningsåtg-ärder. Hofrätten

ansåge sig emellertid icke kunna underlåta att erinra, att tills

vidare och så länge diariebevis af myndigheterna rekvireras i den utsträckning

som hittills, å aktuariekontoret ej torde kunna undvaras en

amanuens med behörighet att å eget ansvar utfärda ifrågakomma slags

bevis.

De skäl, som anförts för inrättande af en ny aktuarietjänst i Svea

hofrätt, synas mig öfvertygande och biträder jag alltså kommitténs förslag

därutinnan.

Hvad åter angår förslaget om indragning af vissa amanuensbefattningar

i hofrätten, vill jag framhålla, att jag visserligen är ense med

kommittén rörande önskvärdheten af lagstiftningsåtgärder i syfte att

vinna inskränkning i de för ofvan omförmälda ändamål talrikt förekommande

rekvisitionerna af laga kraftsbevis i brottmål. Innan emellertid

eu sådan lagstiftning torde hinna åvägabringas, måste otvifvelaktigt

ännu någon tid förflyta. Vid sådant förhållande torde, på sätt hofrätten

erinrat, å aktuariekontoret därstädes tillsvidare icke kunna undvaras en

Svea hofrätt.

Departement!-

chefen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

amanuens med behörighet att å eget ansvar utfärda bevis af ifrågavarande

slag.

Vidare har kommittén föreslagit:

Indragning af aktuarie- och arkivariebefattningen vid hofrätten

öfver Skåne och Blekinge.

I det underdåniga utlåtande, som hofrätten öfver Skåne och

Blekinge afgaf den 23 april 1902 i anledning af nådiga cirkuläret den

25 oktober 1901 rörande förenklingar i förvaltningen m. m., uttalade

hofrätten som sin mening, att omfattningen af de göromål, hvilka tillhörde

den förenade aktuarie- och arkivariebefattningen i hofrätten, ej

vore större, än att dessa göromål kunde utan olägenhet fördelas mellan

sekreteraren och advokatfiskalen. Då sekreteraren hade sig anförtrodda

åtskilliga göromål, hvilka i de andra hofrätterna tillhörde aktuarien,

samt advokatfiskalen redan omhänderhade den del af hofrättens arkiv,

som bestode af renoverade exemplar af underrätternas protokoll och

domböcker, syntes vid den blifvande fördelningen de göromål, som

tillhörde aktuariesysslan, lämpligen kunna tilldelas sekreteraren och de,

som folie å arkivariesysslan, läggas å advokatfiskalen.

I fråga om den sistnämnde ansåg hofrätten en dylik anordning

ej möta någon betänklighet. Hans viktigaste och i förekommande fall

mest tidsödande åliggande vore att vara kronans ombudsman och allmän

åklagare i hofrätten. Emellertid hade under de sista tio åren

sammanlagda antalet mål, i hvilka advokatfiskalen fört kronans talan,

uppgått till allenast 30 och antalet fiskaliska aktioner till endast 37.

Enligt de af hofrätten den 19 december 1900 lämnade uppgifter utgjorde

advokatfiskalens dagliga arbetstid fyra timmar å tjänsterummet, under

det aktuariens befattning medförde för sin innehafvare, utom fyra

timmars dagligt arbete å tjänsterummet, omkring en timmes hemarbete.

Det syntes hofrätten, att advokatfiskalen skulle med biträde af

amanuens kunna utan svårighet medhinna att under fyra timmars dagligt

arbete å tjänsterummet sköta de löpande ärenden, som komme att

åligga honom både såsom advokatfiskal och såsom arkivarie; och det

hemarbete, som kunde erfordras för bestridande af öfriga med dessa

befattningar förenade göromål, ansåg hofrätten ej blifva öfver höfvan

betungande.

Betänkligare kunde det vara att öka arbetet för sekreteraren,

hvilket redan vore ganska drygt. En stor del af de göromål, som

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

skulle tilläggas sekreteraren, ansågos dock vara af beskaffenhet att

under hans tillsyn kunna skötas af den hos honom anställda amanuensen,

åt hvilken hofrätten i anledning däraf föreslog förhöjdt arfvode.

Det sålunda väckta förslaget att indraga den förenade aktuarieoch

arkivariebefattningen vid hofrätten öfver Skåne och Blekinge och

att uppdela de till denna befattning hörande göromål mellan sekreteraren

och advokatfiskal har kommittén förklarat sig finna synnerligen välbetänkt

och fördenskull biträdt detsamma.

För egen del finner jag intet att däremot erinra.

Härjämte har kommittén föreslagit:

Indragning af halfva antalet notarietjänster vid hofrätterna.

Enligt skrifvelse från chefen för justitiedepartementet till samtliga

hofrätterna fingo dessa den 31 januari 1902 sig anbefalldt att vid verkställandet

af den i förenämnda cirkulär den 25 oktober 1901 omförmälda

utredning särskildt taga under ompröfning, huruvida i följd af

stadgandena i lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken den

14 juni 1901 eller eljest sådana förändrade förhållanden inträdt, att

derå eller färre af de hos hofrätterna inrättade notarietjänster kunde

indragas.

1 sitt i anledning häraf den 29 april 1902 afgifna underdåniga

utlåtande meddelade Svea hofrätt beträffande notarierna därstädes, att

desamma, fjorton till antalet, vore indelade till tjänstgöring två å hvarje

division. A de sex cirkulerande divisionerna hade notarierna att turvis

tjänstgöra vid protokollet de dagar i veckan, då dessa divisioner sammanträdde

till arbete å ämbetsrummet, och att verkställa den uppsättning

och expedition af protokoll, utslag m. m., som medföljde protokollstjänstgöringen.

De å sjunde divisionen indelade två notarier tjänstgjorde

vid protokollet enligt särskildt för denna division verkställd

indelning. Därjämte vore hvarje notarie indelad såsom referentnotarie

åt två af den divisions ledamöter, där notarien tjänstgjorde. I denna

egenskap hade han att biträda med uppsättning samt ombesörja utskrift

och expedition af domar och utslag i de å nämnda ledamöters rotlar

lottade vädjade mål och civila skriftväxlingar. För att bereda öfning

åt de extra ordinarie tjänstemän, som anmälde sig till tjänstgöring i

Kommittén.

Departements
chefen.

Svea hofrätts

utlåtande den

29 april 1902.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Skiljaktiga

meningar i

Svea hofrätt.

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

hofrätten, plägade emellertid en del af protokollstjänstgöringen anförtros

åt dessa, dock med skyldighet för vederbörande ordinarie notarie att

öfver vaka, att den extra ordinarie tjänstemannen behörigen fullgjorde

den åt honom anförtrodda tjänstgöring, och att tillhandagå honom med

erforderliga upplysningar.

Genom förut omförmälda lag angående ändring i vissa delar af rättegångsbalken

och genom den nya arbetsordningen för hofrätterna af den

29 november 1901 hade vissa lättnader inträdt beträffande protokollstjänstgöringen,

hufvudsakligast genom de förändrade stadganden, som

meddelats i fråga om fullföljd af talan mot hofrättens domar och utslag,

i fråga om affattningen af hofrättens protokoll i vissa besvärsmål, då

förklaring infordrades, och i fråga om muntliga förhör. Å andra sidan

borde dock icke lämnas oanmärkt, att den förändrade lagstiftningen kunde

i ett eller annat hänseende medföra ökadt arbete för notarierna, särskildt

för den händelse att, såsom antagligt syntes, antalet af till hofrätten

fullföljda kriminella besvärsmål till följd af nyssnämnda förändrade lagstiftning

komme att ökas.

Emellertid ansågs omförmälda lättnad i notariernas arbete medföra,

att en minskning af notariernas antal under vissa förutsättningar, om än

icke utan olägenhet för hofrätten, skulle kunna äga rum. Med afseende å

hofrättens arbetssätt och då hvarje notarie lämpligen kunde tjänstgöra

endast å en division, syntes dock en reducering af notarietjänsterna icke

kunna verkställas, med mindre än att densamma utsträcktes så långt, att den

komme att omfatta sju af de fjorton notarietjänsterna, i hvilket fall endast

en notarie skulle komma att finnas för hvarje division.

Den protokollsföring, uppsättning af utslag m. m. samt de expeditionsgöromål,

som förekomme å en division, utgjorde likväl, enligt hofrättens

åsikt, större arbetsbörda, än som med anspråk på arbetets ordentliga

utförande lämpligen kunde läggas på en enda person. Hofrätten ansåg därför,

att, om å hvarje division komme att finnas endast en ordinarie

notarie, det blefve oundgängligt, att denne på ett eller annat sätt bereddes

stadigvarande biträde af person med full vana vid notariegöromål. I

sådant hänseende föreslogs, att å en hvar af de sju divisionerna måtte

anställas en amanuens med angifven tjänstgöringsskyldighet.

För händelse af bifall till nämnda anordning föreslog hofrätten,

att sju notarietjänster i mån af tjänstinnehafvarnas afgång skulle indragas.

Åtskilliga skiljaktiga meningar uttalades emellertid i denna fråga.

Tre ledamöter hemställde, att endast fem notarietjänster måtte

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 135. 79

indragas, i den mån sådant genom dåvarande innehafvares afgång kunde

äga rum.

En ledamot höll före, att indragningen af notarietjänster ej borde

utsträckas längre än att omfatta tre sådana tjänster.

Två ledamöter ansågo, att vid nuvarande antalet'' notarier borde

förblifva. Det syntes bemälda två ledamöter, att den jämförelsevis ringa

besparing för staten, som genom den föreslagna indragningen af notarietjänster

och deras ersättande med amanuensbefattningar skulle vinnas,

ej uppvägde de olägenheter, som nämnda anordning skulle medföra för

hofrätten.

En ledamot anförde, att den tid af ej fullt fyra månader, under

hvilken lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken den 14 juni

1901 i hofrätten tillämpats, enligt bemälde ledamots åsikt vore alldeles

för kort, för att det skulle vara möjligt att med erforderlig tillförlitlighet

besvara frågan, huruvida i följd af stadgandena i samma lag sådana

förhållanden inträdt, att flere eller färre af de hos hofrätten inrättade

notarietjänster kunde indragas; och fann ifrågavarande ledamot sig af

sådan anledning för det dåvarande förhindrad att afgifva yttrande angående

nämnda fråga.

Slutligen förklarade en ledamot, att han, i hufvudsak instämmande

i hvad de tre nästföregående ledamöterna anfört beträffande frågan om

indragning af notarietjänster i hofrätten, emellertid ville erinra, att den

lindring i arbete, som notarierna skulle erhålla i följd af lagen den 14

juni 1901 och hofrättens nya arbetsordning, icke vidkomme den tidsödande,

om än icke så ansträngande, tjänstgöringen å ämbetsrummet,

hvilken blefve densamma som förut, utan allenast det arbete, som ägde

rum i hemmet och därför vore svårt att kvantitativt uppskatta.

Göta hofrätt förklarade i utlåtande den 5 maj 1902, att enligt Göta uträtta

hofrättens åsikt någon indragning af tjänster vid hofrätten icke lämpligen utlåtande dm

kunde ske. Ehuru genom lagen den 14 juni 1901 en del lättnader in- 5 ma> 1902

förts i notariernas tjänståligganden, hade å andra sidan i vissa afseenden

ökade göromål därigenom tillförts dem; och de förändrade förhållandena

vore, enligt hofrättens åsikt, icke sådana, att de utan fara

att rubba arbetets behöriga fortgång medgåfve indragning af flera eller

färre af de befintliga notarietjänsterna. Att utbyta en del af dessa

tjänster mot amanuensbefattningar på extra stat syntes hofrätten obilligt

mot de tjänstemän, som ägnade sig åt denna gren af statens tjänst och

som redan i allmänhet Ange vänta ganska länge på ordinarie anställning.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Hofrätt en a

öfver Skåne

och Blekinge

utlåtande den

23 april 1902

Skrifvelse till

kommittén den

16 mars 1908

af notariei'' i

Svea hofrätt.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.

Fyra ledamöter ansågo, att med hänsyn till den förminskning i

notariernas göromål, som dåmera inträdt, två af notarietjänsterna i Göta

hofrätt kunde indragas.

Hofrätten- öfver Skåne och Blekinge anförde i sitt ofvan omförmälda

utlåtande den 23 april 1902.

I hofrätten voro fyra ordinarie notarier anställda, mellan hvilka

tjänstgöringen var så delad, att två voro anställda vid hvardera af hofrätt

ens två divisioner. De två notarierna å hvarje division plägade

alternera med hvarandra, så att en hvar af dem skötte protokollet vid

divisionens sammanträden under en vecka och var därifrån ledig under

nästföljande vecka. Dessutom hade notarierna betydande hemarbete,

bestående i uppsättande af protokoll, domar och utslag, hvartill komme

kollationerande och expedierande af utgående expeditioner. Af de uppgifter,

hofrätten i skrifvelse den 19 december 1900 lämnat Kungl. Maj:t

rörande den tid, de hos hofrätten anställda tjänstemän sysselsattes med

arbete å och utom tjänsterummet, framginge, att hvarje notarie i medeltal

behöft arbeta dagligen omkring fyra och en half timmar utom

ämbetsrummet.

På det hela taget hade, enligt hofrättens åsikt, genom lagen den

14 juni 1901 och den nya arbetsordningens införande notariearbetet

minskats, dock näppeligen i den grad, att hofrätten ansåge sig kunna

våga föreslå en minskning i antalet af de personer, åt hvilka detta,

arbete vore uppdraget. Däremot vore arbetets beskaffenhet sådant, att

det icke syntes behöfvas fyra hvar för sig själfständiga tjänstemän till

dess utförande. Kollationering och expediering af utgående expeditioner

t. ex. fordrade hufvudsakligen noggrannhet och kunde mycket väl under

notariens öfverinseende utföras af ett honom underordnadt biträde. Det

syntes därför icke vara någon omöjlighet att indraga två af notariebefattningarna

i hofrätten, så att därefter endast en notarie å hvardera

af hofrättens divisioner funnes, dock endast under förutsättning att hvar

och en af dessa notarier finge till sitt biträde en amanuens, aflönad så,

att han kunde existera å aflöningen.

I en den 16 mars 1908 dagtecknad, till kommittén ingifven skrift

hafva nio ordinarie notarier i Svea hofrätt uttalat vissa önskemål, bland

annat, i förevarande fråga.

De nya lagbestämmelserna om fullföljd af talan äfvensom åtskilliga

af Svea hofrätt på sista åren vidtagna förenklingar i fråga om protokollsföringen

hade medfört, att arbetet för notarierna i viss mån förminskats.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 135.

Om man emellertid bestämde, att endast en notarie skulle tjänstgöra

å hvarje division, kunde detta tänkas ske allenast under den

förutsättning, att notarie erhölle biträde såväl, såsom hittills, af i hofrätten

tjänstgörande extra ordinarie tjänstemän som ock i visst fall af

en amanuens.

För de tider, då division arbetade å störa sessionsrummet, syntes

nämligen den där tjänstgörande notarien icke kunna i sitt vid dessa tillfällen

synnerligen omfattande och brådskande arbete undvara biträde af

en för ständig tjänstgöring å stora sessionsrummet förordnad amanuens.

Det hade nämligen på senare tider visat sig, att af flera orsaker — ej

minst den att de unga juristerna funne för sig fördelaktigare att ägna

sig åt privat juridisk verksamhet — tillgången till extra arbetskrafter i

hofrätterna så aftagit, att erforderlig hjälp af sådana arbetskrafter icke

med säkerhet kunnat erhållas.

Under det att i midten af 1890-talet antalet extra ordinarie tjänstemän

i Svea hofrätt uppgått till 70 å 80, utgjordes det numera vanligen

af omkring 25, af livilka flera i följd af notarie- eller fiskalsförordnanden

blefve hindrade att biträda såsom extra å den division, på hvilken de

indelats till tjänstgöring. Det vore numera icke ovanligt, att i hofrätterna

samma person uppehölle två amanuenstjänster. Och den omständigheten,

att häradshöfdingarna numera hade synnerligen svårt att

erhålla tingsbiträden, innebure, att man måste anse nedgåendet i antalet

af de extra ordinarie tjänstemännen i hofrätterna såsom konstant.

Det arbete, som, därest en notarie skulle tjänstgöra å hvarje division

komme att kräfvas af denne, blefve, oafsedt förut antydda förenklingar

i protokollsföringen, enligt sökandenas mening betydligt tidsödande.

I detta afseende framhölls, bland annat, att de civila och kriminella

mål samt ansökningsärenden, livilka afgjordes, utan att tillfälle bereddes

vederpart till afgifvande af förklaring, och i hvilka mål det ålåge notarie

att uppsätta utslag, utgjorde bortåt hälften af hela antalet till Svea

hofrätt inkommande civila och kriminella mål samt ansökningsärenden.

Efter hvad sökandena höllo före, komme ock själfva protokollstjänstgöringen

att ökas till mer än dubbelt mot den nuvarande.

Såsom ett önskemål framhöllo vidare dessa notarier, att renskrifningen

af såväl utgående expeditioner som hofrättens inneliggande domar

och utslag äfvensom renovation af hofrättens protokoll uppdroges åt

särskilda, fast anställda skrifbiträden.

Af hvad sålunda flertalet af hofrättens ledamöter äfvensom åtskilliga

bland notarierna anfört, har kommittén funnit otvifvelaktigt framgå, att

Bih. till Rikad. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft. 11

Kommittén.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

med det nuvarande antalet notarier dessas göromål icke bereda dem

full sysselsättning.

För bedömande, i hvad mån detta förhållande bör medföra indragning

af flera eller färre af de nu befintliga notarietjänsterna, äfvensom

under hvilka förutsättningar en dylik indragning kan ske, har kommittén

emellertid funnit nödigt att ingå i en närmare undersökning rörande

omfattningen och beskaffenheten af notariernas göromål äfvensom i

hvilka afseenden under senare tider lättnader beredts dem i deras tjänstgöring

antingen i följd af förändrad lagstiftning eller genom vidtagna

anordningar i fråga om arbetssättet.

Efter att hafva i betänkandet lämnat en detaljerad utredning i

berörda hänseenden — å hvilken utredning jag emellertid ej finner

nödigt att här ingå — liar kommittén i förevarande fråga vidare anfört

följande.

Af den lämnade utredningen torde framgå, dels att notarietjänstgöringen

under de senare åren, särskildt till följd af lagen den 14 juni

1901, i högst betydlig mån minskats, och dels att en stor del af det till

notarietjänsten hörande arbete borde kunna utan svårighet under notariens

tillsyn verkställas af skrifbiträde utan juridisk kompetens.

Efter den granskning, kommittén ägnat denna fråga, hade kommittén,

i likhet med Svea hofrätts pluralitet äfvensom hofrätten öfver

Skåne och Blekinge, kommit till den uppfattning, att en indragning af

notarietjänsterna till halfva antalet kunde äga rum, men då dessa hofrätter

i sina afgifna utlåtanden framhållit, att en dylik indragning kunde

ske endast om en väl aflönad amanuens anvisades åt hvarje notarie,

ansåge kommittén däremot att i stället borde anställas fasta, af statsverket

aflönade skrifbiträden med uppgift att biträda notarierna icke

blott med utskrift och kollationering af utgående expeditioner utan

jämväl, under notariens ledning, med uppsättande af protokoll och

expeditioner af enklare beskaffenhet äfvensom att i öfrigt lämna honom

erforderlig hjälp. Kommittén vore förvissad, att sedan ett dylikt biträde

förvärfvat någon vana och erfarenhet, det i allmänhet ej skulle för

notarien möta någon svårighet att ensam bestrida notarietjänstgöringen

å en division. Med det ökade ansvaret torde äfven följa större intresse

för tjänsten, hvilken jämväl vunne i betydelse, då notarien ej längre

behöfde syssla med renskrifning och annat dylikt arbete.

Under de tider på sommaren, då allenast en division vore tjänstgörande,

torde till följd af mängden af därvid förekommande mål och

ärenden notarien, åtminstone i de båda större hofrätterna, icke utan

hjälp af annan tjänsteman kunna fullgöra sina samtliga tjänsteåligganden.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

För sådana tillfällen syntes lämpligt, att annan notarie kunde förordnas

att biträda. De närmare bestämmelserna i detta hänseende torde få

ankomma på hofrätterna själfva.

Vid bifall till kommitténs förevarande förslag skulle sålunda antalet

ordinarie notarier blifva i Svea hofrätt 7, i Göta hofrätt 4 och i

hofrätt en öfver Skåne och Blekinge 2.

Beträffande förslaget om indragning af halfva antalet notariebefattningar

har Svea hofrätt erinrat, hurusom i det underdåniga utlåtandet

den 20 april 1902 hofrätten angifvit såsom förutsättning

för att notarietjänstgöringen för hvarje division skulle kunna bestridas

af en notarie, att denne till stadigvarande biträde erhölle en

amanuens. Sedan utlåtandet afgafs, hade emellertid afsevärda ytterligare

förenklingar i de notarierna åliggande göromålen införts, och

med hänsyn härtill torde man, enligt hofrättens åsikt, numera våga

hoppas, att en notarie skulle i allmänhet kunna ensam fullgöra notariegöromålen

å en division, om än detta icke blefve möjligt vid alla tillfällen.

Af kommittén hade påpekats, hurusom under de tider på sommaren,

då allenast en division är tjänstgörande, notarien till följd af

mängden af därvid förekommande mål och ärenden icke utan hjälp af

annan tjänsteman skulle kunna fullgöra sina samtliga tjänsteåligganden.

Men jämväl under årets öfriga delar vore i Svea hofrätt notariegöroniålen,

då division arbetar å det så kallade stora sessionsrummet,

så omfattande och brådskande, att det för en notarie ofta vore ogörligt

att medhinna dem utan hjälp. Sådan hjälp skulle emellertid å de tider,

då den af kommittén föreslagna utvägen att förordna annan notarie till

biträde icke erbjöde sig, kunna beredas på det sätt, att det ålades dels

den notarie, som är indelad å den så kallade sjunde divisionen och

hvilkens tjänstgöring är lindrigare än de öfriga notariernas, dels ock de

hos sekreteraren, advokatfiskal och arkivarien anställda amanuenserna

att turvis, efter närmare bestämmelser af hofrätten, biträda vid protokollsföringen

å stora rummet.

1 särskilda underdåniga skrivelser den IG och den 18 november

1908 hafva ett flertal notarier vid Svea hofrätt gjort framställning om

bifall till den af nio notarier vid hofrätten redan hos kommittén gjorda

hemställan om biträde jämväl af en för tjänstgöring å stora sessionsrummet

förordnad amanuens.

Göta hofrätt har mot det föreslagna indragandet af halfva antalet

notarietjänster ej haft något att erinra.

Svea hofrätt.

Skrift; ds er af

notarier i Svea

hofrätt.

Göta hofrätt.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Hofrätten

öfver Skåne

och Blekinge.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Endast en ledamot har härvid varit skiljaktig samt på de skäl,

som anförts i nämnda hofrätts underdåniga utlåtande den 5 maj 1902,

förklarat sig fortfarande anse någon indragning af notarietjänster icke

lämpligen böra ske.

Af handlingar, fogade vid hofrättens nu ifrågavarande utlåtande,

framgår, att fem notarier vid hofrätten funnit hvarken beskaffenheten

eller mängden af notaries göromål utgöra hinder för att notarietjänsten

å en division kan på ett tillfredsställande sätt bestridas af en notarie,

under förutsättning dock att till hans ständiga förfogande ställes ett

af staten fast anställdt skrifbiträde, hvaremot en notarie härutinnan uttalat

motsatt uppfattning.

Mot det nu behandlade förslaget, i hvad detsamma angår hofrätten öfver

Skåne och Blekinge, har nämnda hofrätt icke framställt någon anmärkning.

I förslaget om indragning af halfva nuvarande antalet notariebefattningar

vid samtliga hofrätterna anser jag mig böra instämma.

Hvad angår frågan om biträde åt notarierna i Svea hofrätt vid

tjänstgöring å det så kallade stora sessionsrummet, synas goda skäl

tala för den uppfattningen, att sådant biträde kan blifva erforderligt

icke blott under de tider på sommaren, då allenast en division är

tjänstgörande, utan jämväl i öfrigt. Emellertid finner jag icke behöfligt,

att en särskild amanuens förordnas till biträde vid protokollstjänstgöringen

å nämnda sessionsrum, utan torde de af hofrätten härutinnan

föreslagna åtgärder vara tillfyllest.

I fråga om

Öfriga tjänstemannabefattningar

har kommittén icke föreslagit andra förändringar i den nuvarande

organisationen än vissa jämkningar och ändringar i vederbörandes

tjänsteåligganden. Syftet med sistberörda förslag har hufvudsakligen

varit att åt ifrågavarande tjänstemän, af hvilka ansetts kunna utkräfvas

i viss mån större arbetsprodukt än hittills, bereda full sysselsättning.

Delvis har emellertid äfven åsyftats att bereda lindring i arbetsbördan,

där sådant genom förändrade anordningar i öfrigt befunnits erforderligt.

Ifrågavarande förslag jämte de ändringsförslag härutinnan, som i

vissa delar vid granskningen inom hofrätterna framställts, skola naturligtvis

i samband med frågan om ny arbetsordning för hofrätterna

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 135.

tagas under sorgfällig ompröfning. För närvarande anser jag mig

endast böra fästa uppmärksamhet å vissa delar af beskaffenhet att

inverka i anslagshänseende eller eljest af särskild t intresse.

Enligt kommitténs förslag skulle sålunda å sekreteraren i Svea sekreterarna »

hofrätt öfverflyttas vissa bestyr, som för närvarande åligga advokat- Sve<l0f°ltt®ot“

fiskalen och arkivarien därstädes, nämligen från den förre bestyret med

aflöningsmedlen samt från den senare uppdraget att förvalta expensmedlen

samt ombesörja uppköp och arbeten för hofrättens räkning.

Vidare har det, med hänsyn till de lokala förhållandena samt arten af

sekreterarnas tjänsteåligganden i öfrigt, synts kommittén lämpligt, att

i nämnda liksom i Göta hofrätt åt sekreteraren måtte uppdragas att

utöfva den närmaste tillsynen öfver vaktbetjäningen, hvilken tillsyn i

Svea hofrätt för närvarande utöfvas af advokatfiskalen, medan däremot

i Göta hofrätt någon särskild föreskrift i detta hänseende icke är meddelad.

Å andra sidan har kommittén, som inhämtat, att Svea hofrätt

med föranledande af arbetsordningens föreskrifter uppdragit å fiskalerna

att, undantagandes månaderna juni—september, fullgöra den sekreteraren

eljest åliggande skyldighet att föredraga civila besvärsmål, ifrågasatt,

huruvida icke befrielsen för sekreteraren från nämnda föredragningsskyldighet

bör utsträckas att omfatta åtminstone äfven juni månad,

då de flesta af hofrättens divisioner ännu äro i tjänst och sekreterarens

göromål följaktligen äro och jämväl fortfarande torde blifva ganska

omfattande. I Göta hofrätt skulle däremot enligt kommitténs förslag

sekreteraren fortfarande såsom hittills under hela året uppehålla denna

föredragning.

Hvad angår sekreteraren i hofrätten öfver Skåne och Blekinge, sekreteraren i

har kommittén, för att efter öfverflyttningen till denne af vissa af de ho^sfl™ °J^her

göromål, som för närvarande åligga aktuarien och arkivarien i samma Blekinge.

hofrätt, sekreterarens arbete icke måtte blifva alltför betungande, föreslagit,

att fiskalerna därstädes hädanefter skulle öfvertaga föredragningsskyldighet

beträffande civila besvärsmål. Den lättnad i arbetet, som

därigenom skulle beredas sekreteraren, finge anses vara ganska väsentlig.

Såsom af en vid betänkandet fogad tabell framginge, hade nämligen

antalet af de till hofrätten under femårsperioden 1903—1907

inkomna civila besvärsmål i medeltal för hvarje år utgjort omkring

90. Genom en dylik öfverflyttning af föredragningsskyldighet från

sekreteraren till fiskalerna vunnes ock den beaktansvärda förmånen, att

sekreteraren, frånsedt den i allmänhet korta tid, som under sessionsdagarna

åtgår för föredragning af ansökningsärenden och vissa anmäl
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Advokat fiskaler

na i Svea

och Göta

hofrätter.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 135.

ningar, blefve i tillfälle att, under det sekreterarexpeditionen är tillgänglig

för den rättssökande allmänheten, kunna ostördt betjäna densamma.

I sammanhang med dessa förslag har kommittén, under förutsättning

att vederbörande sekreterare erhålla nödig hjälp af fasta, af statsverket

aflönade skrifbiträden, förklarat sig anse sekreterarne i Göta

hofrätt samt hofrätten öfver Skåne och Blekinge ej vidare vara i behof

af amanuensbiträde och amanuensbefattningarna hos nämnda sekreterare

följaktligen böra indragas. Hvad angår sekreteraren i hofrätten öfver

Skåne och Blekinge, har kommittén härvid särskildt framhållit, att efter

de ifrågasatta förändringarnas genomförande en ej ringa del af sekreterarens

göromål torde blifva af den beskaffenhet, att för utförandet

däraf ej kräfves juridisk bildning.

De göromål, som enligt arbetsordningen åligga advokatfiskalerna

i Svea och Göta hofrätter, hafva synts kommittén icke bereda dem full

sysselsättning. Då kommittén icke funnit det vara möjligt, hvad nyssnämnda

båda hofrätter beträffar, att, med indragning af annan ordinarie

tjänstebefattning, öfverflytta denna tillhörande göromål å advokatfiskalen,

har i fråga om det ytterligare arbete, som lämpligen må kunna uppdragas

åt advokatfiskalerna vid dessa hofrätter, kommittén riktat sin

uppmärksamhet på den granskning af stämpelbeläggningen vid underrätterna,

som enligt föreskrift i förordningen angående stämpelafgiften

skall verkställas i advokatfiskalskontoren genom därtill af hofrätten

förordnade tjänstemän.

Detta granskningsarbete verkställes nu i såväl Svea som Göta hofrätt

af en ordinarie notarie. Denne, som uppbär sin lön såsom notarie,

åtnjuter i ersättning för sagda arbete, förutom andel i anmärkningsprovisionen,

ett särskildt arfvode å 1,800 kronor, som enligt föreskrift

i § 41 i ofvannämnda förordning utgår af stämpelmedel. För insamlande

och bearbetande af statistiska uppgifter öfver inkomsten af stämpelpapper,

användt till beläggning af lagfarts- och intecknings- m. fl. handlingar,

utgår jämlikt nådiga brefven den 12 september 1884 och den

19 april 1895 för hvardera af dessa två hofrätter ett arfvode af 1,000

kronor, och utföres detta arbete i Göta hofrätt af samma notarie, som

verkställer stämpelgranskningen, men i Svea hofrätt af en annan ordinarie

notarie.

Det har synts kommittén särdeles lämpligt, att ifrågavarande

granskningsarbete, som står i nära sammanhang med advokatfiskalens

verksamhet i öfrigt, öfverflyttas såsom ett tjänsteåliggande, således

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

utan åtnjutande af särskildt arfvode, å advokatfiskal i den mån detta,

med hänsyn till arbetets omfattning, kan låta sig göra. Härvid har

kommittén efter redogörelse för arbetsmaterialets storlek icke ansett

det kunna ifrågasättas, att advokatfiskalen i Svea hofrätt jämte sina

öfriga tjänsteåligganden skall kunna medhinna hela stämpelgranskningen;

men då det icke torde möta några svårigheter att uppdela detta arbete

å två personer, har kommittén föreslagit, att i Svea hofrätt stämpelgranskningen

delas mellan advokatfiskalen och arkivarien, hvilken sistnämnde

jämväl måste antagas vara i stånd att utföra mera arbete än

hvad honom nu åligger.

I Göta hofrätt däremot bör enligt kommitténs åsikt advokatfiskalen

kunna medhinna ifrågavarande stämpelgranskning i dess helhet.

Bestyret med ofvan omförmälda statistiska uppgifter, hvartill enligt

uppgift lära åtgå i Svea hofrätt ungefär tre timmar hvarje söckendag,

har synts kommittén böra i Svea och Göta hofrätter ombesörjas, under

advokatfiskalens uppsikt, af därtill af hofrätten utsedd person mot uppbärande

af stadgadt arfvode. Då detta arbete icke torde vara af sådan

beskaffenhet, att för detsamma juridisk bildning erfordras, har kommittén

ansett detsamma, om så finnes lämpligt, kunna anförtros jämväl åt

person utan dylik bildning. Icke under några förhållanden bör dock,

enligt kommitténs mening, detta arbete uppdragas åt ordinarie tjänsteman

i hofrätterna.

Under förutsättning att göromålen för advokatfiskalerna i Svea och

Göta hofrätter varda, på sätt kommittén föreslagit, ökade, har kommittén

emellertid ansett samma tjänstemän böra befrias från vissa andra

dem nu åliggande göromål såsom skyldigheten att hafva vård om hofrätternas

boksamlingar och öfriga tillhörigheter samt tillsynen och

vårdnaden öfver den del af hofrätternas arkiv, som omfattar renoverade

exemplar af underrätternas domböcker och öfriga protokoll. Jag erinrar

härvid äfven om kommitténs af mig redan förut omförmälda förslag

rörande öfverflyttning från advokatfiskalen i Svea hofrätt till sekreteraren

därstädes af bestyret med aflöningsmedlen samt tillsynen öfver

vaktbetjäningen.

I likhet med hvad kommittén föreslagit i fråga om indragning af

amanuensbefattningen hos sekreteraren vid Göta hofrätt, anser kommittén,

att ej heller hos advokatfiskalen vid denna hofrätt amanuens bör vara

behöflig, därest jämväl advokatfiskalen erhåller hjälp af ett fast skrifbiträde.

Hvad angår advokatfiskalsämbetet vid hofrätten öfver Skåne och

Blekinge, har åt innehafvaren af nämnda befattning uppdragits, bland

Advokatfiskalen

i hofrätten

öfver Skåne ooh

Blekinge.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.

annat, ej mindre att, mot ett därför utgående arfvode af 900 kronor om

året, verkställa ofvannämnda granskning af stämpelbeläggningen vid

underrätterna än. äfven att insamla och bearbeta statistiska uppgifter

öfver inkomst af stämpelpapper, för hvilket sistberörda bestyr utgår ett

arfvode för år af 300 kronor.

:-!•> I anslutning till den af samma hofrätt uttalade uppfattning, att

advokatfiskalen bör kunna utan svårighet med ett biträde medhinna att

sköta de sysslor, som komme att åligga honom både såsom advokatfiskal

och såsom arkivarie, har kommittén emellertid framhållit att advokatfiskalen

bör kunna — äfven med bibehållandet af vissa andra honom

särskildt anförtrodda åligganden såsom handhafvande af expensmedlen

och aflöningsmedlen samt ombesörjande af inköp och arbeten m. m. —

få nödig tid öfrig jämväl till den granskning af stämpelbeläggningen

vid underrätterna, som af den nuvarande innehafvaren af advokatfiskals•tjänsten

utöfvas.

Endast för de mera sällan förekommande fall, att advokatfiskalen

såsom ombud för Kungl. Majrt och kronan eller såsom allmän åklagare

hade att utföra talan i mål af sådan beskaffenhet, att därför kräfdes ett

mera tidsödande arbete, torde svårigheter kunna för honom yppas att

medhinna öfriga göromål. För sådana fall stode emellertid den i arbetsordningen

anvisade utväg öppen att låta någon af hofrättens fiskaler i

advokatfiskalens ställe utföra samma talan.

Kommittén har fördenskull ansett sig böra föreslå, att stämpelgranskningen

i förevarande hofrätt öfverflyttas å advokatfiskalen såsom

ett tjänsteåliggande.

Hvad åter angår bestyret med om förmälda statistiska uppgifter,

hafva desamma synts kommittén lämpligen kunna i denna hofrätt utföras

af ett skrifbiträde under tillsyn af advokatfiskalen. Efter arkivariegöromålens

förläggande till advokatfiskalsexpeditionen skulle jämväl i

öfrigt komma att å denna expedition förefinnas en ej ringa mängd göromål,

för hvilkas utförande ej kräfves juridisk bildning; och har kommittén

förklarat sig hysa den öfvertygelsen, att det må vara till fyllest, om,

med indragning af den nuvarande amanuensbefattningen, hos advokatfiskalen

anställes ett fast skrifbiträde.

Kommittén har ansett sig böra erinra, att ett bifall till dess hemställan

i fråga om stämpelgranskningen — hvarigenom nu från sjunde

hufvudtiteln utgående arfvoden å tillhopa 4,500 kronor skulle upphöra

att utgå — betingar en ändrad lydelse af § 41 mom. 1 förordningen

angående stämpelafgiften. Därjämte skulle ett bifall till kommitténs

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

förslag rörande insamlandet och bearbetandet af statistiska uppgifter

föranleda ändring i föreskrifterna uti de förut åberopade nådiga brefven

den 12 september 1884 och den 19 april 1895, hvarförutom det i förstnämnda

bref för berörda arbetes utförande i hofrätten öfver Skåne och

Blekinge bestämda arfvode å 300 kronor skulle upphöra att utgå.

Vidkommande aktuarietjänsten i Göta hofrätt har kommittén, som

med hänsyn till omfattningen af aktuariens göromål ansett amanuensbefattningen

hos denne fortfarande böra bibehållas, härjämte erinrat, att

aktuarien i denna hofrätt, liksom motsvarande tjänsteman i Svea hofrätt,

för närvarande är skyldig att själf bekosta det biträde, han behöfver vid

bestyret med hofrättens utgående expeditioner. Därest kommitténs förslag

till aflöningsbestämmelser godkännes, bör emellertid enligt kommitténs

åsikt, i likhet med hvad beträffande Svea hofrätt föreslagits, aktuarien

i Göta hofrätt för utförandet af nämnda bestyr erhålla hjälp af ett fast

skrifbiträde.

Såsom redan i det föregående angifvits, har kommittén hemställt,

att i Svea hofrätt arbetet med stämpelgranskningen skulle till en del

öfverflyttas å arkivarien därstädes, medan denne å andra sidan skulle

befrias från handhafvande af expensmedlen samt ombesörjande af uppköp

och arbeten för hofrättens räkning. Vidare har kommittén föreslagit, att

den advokatfiskalen nu åliggande vård och tillsyn öfver en del af hofrättens

arkiv borde tillkomma arkivarien.

Med erinran att i Göta hofrätt hittills varit uppdraget åt en

extra ordinarie tjänsteman mot särskild ersättning att handhafva hofrättens

expensmedel äfvensom att upprätta rekvisition å hofrättens

aflöningsmedel samt utdela och redovisa för desamma, har kommittén

förklarat sig anse lämpligt, att dessa göromål åläggas arkivarien därstädes.

Denne tjänsteman, å hvilken dessutom skulle från advokatfiskalen

öfverflyttas ombesörjandet af inköp och arbeten för hofrättens räkning,

skulle således jämte sina egentliga arkivariegöromål, tillökade på enahanda

sätt, som beträffande arkivarien i Svea hofrätt föreslagits, få om hand

samtliga ekonomiärenden. De göromål, som sålunda skulle tillkomma

honom, har kommittén ansett böra kunna medhinnas utan biträde af

amanuens, därest nödig hjälp af ett fäst skrifbiträde beredes honom.

Då det visat sig möjligt för fiskalerna i Svea hofrätt att med

undantag för sommarmånaderna medhinna fördragningen icke blott af

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 96 Häft. 12

Aktuarien i

Göta hofrätt.

Arkivarien i

Svea hofrätt.

Arkivarien i

Göta hofrätt.

Fiskalerna i

Göta hofrätt.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Fiskalerna i

hofrätten öfver

Skåne och

Blekinge.

Amanuenser.

Svea hofrätt.

90 Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 135.

brottmål utan jämväl af civila besvärsmål, bar det synts kommittén, att

af fiskalerna i Göta hofrätt större arbetsprodukt skulle kunna utkräfvas,

än hvad nu är fallet. Såsom en lämplig anordning i detta syfte har

kommittén föreslagit, att fiskalerna i Göta hofrätt måtte få sig ålagdt

att föredraga skriftväxlingar i civila mål och ärenden samt fiskaliska

aktioner, hvilka mål nu föredragas af ledamöter.

Hvad angår hofrätten öfver Skåne och Blekinge, har kommittén,

på sätt förut meddelats, hemställt, att till vinnande af lättnad i sekreterarens

arbete måtte å fiskalerna öfverflyttas den sekreteraren nu åliggande

skyldigheten att föredraga civila besvärsmål. Det har emellertid sjmts

kommittén önskligt, att, i samband med berörda anordning, å fiskalerna

ytterligare öfverflyttas — såsom för Göta hofrätt föreslagits — den ledamöter

nu åliggande skyldigheten att föredraga skriftväxlingar i civila

mål och ärenden samt fiskaliska aktioner. Den ökning i göromål, som

såmedelst skulle komma att tillföras fiskalerna i denna hofrätt, betingar

emellertid enligt kommitténs åsikt, med nödvändighet, att någon lättnad

i arbetet i annan ordning beredes dessa tjänstemän. Kommittén har i

detta afseende föreslagit, att å notarierna måtte öfverflyttas vissa

expeditionsgöromål, som nu åligga fiskalerna.

Af hvad ofvan anförts, framgår, att i fråga om de för närvarande

vid hofrätterna inrättade amanuensbefattningarna kommittén

föreslagit, att af nämnda befattningar skulle indragas: vid Svea hofrätt

amanuensbefattningarna hos aktuarien och fiskalerna, vid Göta hofrätt

amanuensbefattningarna hos sekreteraren, advokatfiskalen och arkivarien

samt vid hofrätten öfver Skåne och Blekinge båda de vid denna hofrätt

inrättade amanuensbefattningarna. Härvid bör emellertid fasthållas, att

indragningen af nämnda amanuensbefattningar och inskränkningen i

notariernas antal äfvensom andra af kommittén föreslagna organisativa

förändringar af kommittén ansetts kunna äga rum allenast under förutsättning,

att vederbörande tjänstemän erhålla nödig hjälp af skrifbiträden.

Till frågan om sådana biträden har kommittén i det följande

af betänkandet vidare återkommit.

Svea hofrätt har till en början framställt vissa anmärkningar

beträffande den af kommittén föreslagna fördelningen af göromålen

mellan sekreteraren, advokatfiskalen och arkivarien. Hofrätten har härvid

på anförda skäl förklarat sig för sin del anse det vara mest ändamålsenligt,

att bestyret med aflöningsm edlen samt förvaltningen af expens
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.

medlen och ombesörjandet af uppköp och arbeten för hofrättens räkning

uppdragas åt arkivarien, samt att skyldighet stadgas för advokatfiskalen

och sekreteraren att enligt den fördelning, hofrätten bestämmer, verkställa

den i förordningen angående stämpelafgiften föreskrifna granskning af

stämpelbeläggningen af vissa handlingar vid underrätterna. I öfrigt

har hofrätten mot kommitténs förevarande förslag, i hvad nämnda hofrätt

angår, ej haft annat att erinra, än att, på sätt redan i det föregående

omnämnts, hofrätten ansett en amanuensbefattning hos aktuarien åtminstone

tillsvidare icke kunna undvaras.

Göta hofrätts flesta ledamöter hafva, i hvad denna hofrätt angår,

lämnat förslagen i fråga utan anmärkning.

Hofrättens arkivarie har uti en till hofrätten ingifven skrift erinrat,

att denne tjänsteman vid bifall till kommitténs förslag skulle få hand

om hofrättens samtliga arkiv- och ekonomiärenden. Oaktadt arkivariens

arbete sålunda komme att högst väsentligt ökas, hade kommittén likväl

funnit lämpligt föreslå, att den hos arkivarien nu anställda amanuensen

skulle indragas, i antagande att arkivariens göromål med hänsyn till

den jämväl föreslagna utsträckningen af tjänstetid, skulle kunna medhinnas

af arkivarien utan annan hjälp än den, som skulle kunna lämnas

af ett jämväl hos sekreteraren anställdt skrifbiträde. Hå detta emellertid

säkerligen komme att erhålla full sysselsättning med utskrift af

begärda expeditioner, hvilket arbete nu verkställdes af personer utom

hofrätten, komme i själfva verket arkivarien att sakna all nämnvärd

hjälp vid utförande af sina åligganden. Med den erfarenhet, nuvarande

tjänstinnehafvaren ägde om arkivariens göromål, och de upplysningar,

han förskaffat sig om de nya åligganden, som skulle tillkomma arkivarien,

vågade han dock påstå, att en dylik anordning skulle vara i hög

grad menlig för arkivarietjänstens nöjaktiga bestridande. I detta afseende

kunde äfven framhållas, hurusom arkivarien för fullgörande af

åtskilliga tjänsteärenden ofta nödgades under tjänstetiden aflägsna sig

från tjänsterummet. Men då såväl allmänheten som hofrättens ämbetsoch

tjänstemän oupphörligt påkallade arkivariens biträde och borde kunna

påräkna detta utan tidsutdräkt, framginge redan häraf behöfligheten af

ett hos arkivarien anställdt, med arkivariegöromålen förtroget biträde.

Därjämte torde för arbetets jämna gång stor vikt ligga uppå, att vid

laga förfall för arkivarien tillgång funnes på en tjänsteman, som ägde

kännedom om de många olikartade göromål, som åligga arkivarien.

Det syntes sålunda nödvändigt, att allt framgent en amanuens anställdes

Oöta hofrätt.

Arkivarien i

Bota hofrätt.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Skiljaktiga

meningar

inom Göta

hofrätt.

Hofrätten öfver

Skåne oeh

Blekinge.

Departements
chefen.

92 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135■

hos arkivarien till biträde vid utförande af de olika tjänsteåliggandena

utom renskrifningsarbetet; och borde en sådan anordning hafva så mycket

större fog för sig, som det blefve i öfverensstämmelse med hvad som

af kommittén föreslagits beträffande aktuarien, hvilkens arbetsbörda förvisso

ej vore tyngre än den, som tillärnats arkivarien.

Med åberopande af hvad arkivarien sålunda anfört och med hänsyn

särskildt till den omständigheten, att den hufvudsakliga delen af hofrättens

arkiv förvaras i annan byggnad än den, där arkivarien har sin

ämbetslokal, hafva presidenten i hofrätten samt tre ledamöter därstädes

förklarat sig anse arkivarien för behörigt utöfvande af de honom anförtrodda

ämbetsgöromål vara i behof af biträde af en amanuens.

En ledamot har ansett samtliga amanuensbefattningarna böra

bibehållas.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har framställt vissa anmärkningar

beträffande kommitténs förslag i afseende å notarietjänstgöringens

ordnande vid nämnda hofrätt, men i öfrigt mot kommitténs förevarande

förslag ej haft något att erinra.

Åtskilliga skäl synas visserligen tala för behöfligheten att fortfarande

bibehålla den till biträde åt arkivarien i Göta hofrätt inrättade

amanuensbefattningen. Då emellertid hofrättens majoritet ansett kommitténs

förslag härutinnan genomförbart, finner icke heller jag för min

del anledning att frångå detsamma. Hvad angår öfriga af kommittén

till indragning föreslagna amanuensbefattningar, är jag ense med kommittén,

utom ^så vidt angår den amanuensbefattning, hvilken jag, såsom

jag redan i *det föregående framhållit, anser tillsvidare erforderlig för

biträde å aktuariekontoret i Svea hofrätt.

Mot kommitténs förslag rörande öfverflyttning af stämpel granskningen

m. fl. göromål, för livilka för närvarande särskild ersättning utgår, till

vissa tjänstemän vid hofrätterna att af dem ombesörjas såsom tjänsteåligganden

har jag i likhet med hofrätterna, hvad angår själfva hufvudsaken,

ingenting att erinra. Till frågan om den lämpligaste fördelningen

af dessa göromål i Svea hofrätt vill jag återkomma i sammanhang med

frågan om ny arbetsordning för hofrätterna.

Yaktbetjäning.

Såsom redan nämnts, äro vid Svea hofrätt anställda en vaktmästare

och tio liofrättsposter, vid Göta hofrätt en vaktmästare och fem

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

liofrättsposter samt vid hofrätten öfver Skåne och Blekinge en vaktmästare

och två hofrättsposter. Därjämte är, i anledning af Svea hofrätts

förstärkning med en extra division, därstädes anställd en extra

hofrättspost.

Uti underdånig skrifvelse den 31 oktober 1901 rörande höjning

af tjänstgöringspenningarna för hofrättsposterna i Svea hofrätt erinrade

nämnda hofrätt, bland annat, att en minskning i hofrättsposternas extra

inkomster af omkring 2,000 kronor för dem alla eller ungefär 200

kronor för en hvar från och med år 1902 komme att orsakas däraf, att

genom lagen den 14 juni 1901 dels de i 22 kapitlet rättegångsbalken

i vissa mål föreskrifna skriftliga berättelserna skulle upphöra, dels ock

antalet af de förut i synnerligen stor utsträckning påkallade muntliga

förhören i vademalen blefve inskränkta, hvarigenom de inkomster, som

tillfallit hofrättsposterna genom tillställande af berättelser och delgifvande

af kallelser till förhör, komme att i väsentlig mån nedgå. Oaktadt

den minskning i hofrättsposternas göromål, som blefve en följd af den

nya lagen, ansåg sig hofrätten dock icke kunna föreslå nedsättning af

vaktbetjäningens antal, enär hofrätten utvidgats med två ordinarie

divisioner, utan att tillökning i den ordinarie vaktbetjäningen därvid ägt

rum, samt såväl denna omständighet som äfven hufvudstadens fortgående

utvidgning medfört, att vaktbetjäningens tjänstgöring för ämbetsverket

i väsentlig grad ökats.

Enligt skrifvelse den 15 maj 1902 biföll Biksdagen af Kungl.

Maj:t i anledning af hofrättens berörda skrifvelse gjord framställning

om höjning af hofrättsposternas tjänstgöringspenningar. Därvid framhölls

emellertid af Riksdagen, att, på samma gång ifrågavarande hofrättsposter

till följd af de angifna omständigheterna komme att få

vidkännas minskning i sina af tjänsten härflytande extra inkomster,

de ock af samma orsaker finge åtnjuta viss lindring i afseende å göromålen.

I Gröta hofrätts ofvan omförmälda utlåtande den 5 maj 1902 förklarade

nämnda hofrätt — med erinran att i 1876 års lönestat upptagits

aflöning till fem hofrättsposter eller en sådan för hvarje division — sig

anse, att som antalet divisioner då mera utgjorde endast fyra, en hofrättspostbefattning

kunde utan olägenhet indragas.

De af Svea hofrätt i dess skrifvelse den 31 oktober 1901 åberopade

skäl för bibehållande af samma antal hofrättsposter som före 1902 hafva

ej synts kommittén öfvertygande. Visserligen har hofrätten tillväxt med

två ordinarie divisioner förutom den extra, men då, såvidt kommittén

Kommittén.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 135.

hade sig bekant, någon anmälan om behof af ökadt antal hofrättsposter,

utöfver hvad som påkallats af den extra divisionen, ej framkommit, läge

det antagandet nära, att hofrättsposternas arbetskrafter före hofrättens

utvidgning med de två ordinarie divisionerna ej varit i tillräcklig grad

utnyttjade. Då i ersättning för hvarje delgifning af ofvannämnda berättelser

och kallelser utgick en ersättning af 50 öre, torde det enligt

kommitténs åsikt kunna antagas, att genom den ändrade lagstiftningen

hofrättsposterna befriats från besväret med dylik delgifning i ungefär

4,000 fall om året. Att en så väsentlig minskning i deras arbete med

delgifningar i en stad af Stockholms utsträckning synnerligen väl måste

anses motivera en indragning af platser inom vaktbetjäntgraden, torde

svårligen kunna bestridas. I hvarje fall hade konflnittén svårt föreställa

sig, att, därest det hofrättsposterna åliggande arbetet på ett rätt

sätt fördelades och lämpliga anordningar i öfrigt vidtoges, mera än åtta

ordinarie hofrättsposter erfordrades. Kommittén har i detta sammanhang

såsom sin åsikt framhållit, att vissa lindringar i hofrättsposternas

nuvarande åligganden torde kunna genomföras. Så syntes den nu föreskrifna

vakttjänstgöringen i hofrätten dygnet om kunna borttagas eller

åtminstone väsentligt inskränkas. Likaledes borde, i möjligaste mån,

inskränkning äga rum beträffande hembärning af handlingar till hofrättens

tjänstemän. Genom tidsenliga anordningar i afseende å uppvärmningen

och belysningen af det hus, däri hofrättens ämbetslokaler

äro inrymda, äfvensom genom telefonförbindelse mellan dessa lokaler

torde måhända, framhåller kommittén vidare, ytterligare arbetskrafter

inom vaktbetjäntgraden kunna inbesparas.

På grund af hvad sålunda förekommit, har kommittén hemställt,

att vid Svea hofrätt två ordinarie hofrättspostbefattningar och vid Göta

hofrätt en ordinarie hofrättspostbefattning måtte indragas. I fråga

om hofrätten öfver Skåne och Blekinge har kommittén ansett sig ej

äga anledning föreslå någon inskränkning af den ordinarie vaktbetjäntpersonalen.

För ernående af likformighet i benämningen å jämnställda statstjänare

vid hofrätterna och inom administrationen har i sammanhang

härmed kommittén hemställt, att i blifvande lönestater de nuvarande

benämningarna å vaktbetjäningen vid hofrätterna måtte utbytas »vaktmästare»

mot »förste vaktmästare» samt »hofrättspost» mot »vaktmästare».

Svea hofrätt. I anledning af förslaget om indragning af två ordinarie hofrätts
postbefattningar

vid Svea hofrätt har nämnda hofrätt erinrat, hurusom

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

bestyret med delgifning af berättelser i vädjade mål och kallelser till

förhör i verkligheten varit för de ordinarie hofrättsposterna mindre betungande,

än som kunde slutas blott och bart af antalet berättelser och

kallelser, enär en stor del af dessa tillställdes ett fåtal allmänt anlitade

sakförare, hvilka som oftast mottogo berättelserna vid sina besök i hofrättens

lokal. För delgifningen utgick därjämte särskild ersättning och

de ordinarie hofrättsposterna rönte ingen svårighet att erhålla biträde

af extra ordinarie hofrättsposter, hvarpå fanns riklig tillgång.

Under de senare åren hade vaktbetjäningen börjat att i stället

allt mera för ämbetsverkets egen räkning tagas i anspråk för budskickningar

inom staden, itv att hofrätten och dess tjänstemän, till undvikande

i möjligaste mån af den omgång och tidsutdräkt, som äro förenade

med skriftväxling, företagit sig i växande grad att söka, där så

lämpligen kunde ske, genom direkta bud införskaffa vid måls eller ärendens

behandling erforderliga upplysningar med mera från andra verk

eller myndigheter inom hufvudstaden. Dessa uppdrag kunde, i motsats

till delgifning af kallelser och dylikt, i regel uträttas endast under förmiddagen,

hvilket ju ökade behofvet af samtidigt tillgänglig vaktbetjaning.

Då vidare handlingarna i mål, som handlades af hofrätten, borde

för läsning eller granskning i hemmet vara tillgängliga icke blott för

föredraganden, utan äfven i tur och ordning för de ledamöter, som

öfvervarit föredragningen, kunde ej undvikas att äfven efter sessionstidens

slut vaktbetjäningen måste tagas i anspråk tidtals i stor utsträckning

för hembärande af akter.

Tillgången på extra personal, som i hopp om befordran till ordinarie

befattning var villig att mot en ringa ersättning biträda vid göromålen

inom och utom ämbetslokaleu, hade, såsom antydts, förr varit

riklig, men förhållandena hade härutinnan helt och hållet förändrats,

och torde för framtiden dylik extra hjälp allt mindre vara att påräkna,

hvaremot arbetet torde alltjämt ökas till följd, bland annat, af hufvudstadens

tillväxt i omfång.

Genom anordnande för hofrättens vidsträckta ämbetslokal af centraluppvärmning

jämte tidsenlig belysning samt beredande inom ämbetslokalen

af bostad för en vaktmästare skulle måhända vaktbetjäning

i viss mån inbesparas, men under de för handen varande förhållandena

kunde förslaget om minskning af den ordinarie vaktbetjäningen icke af

hofrätten tillstyrkas.

Hvad Svea hofrätt sålunda anfört synes mig knappast ådagalägga,

att icke med lämpliga anordningar en vaktmästarepersonal till

Departementt
chefen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Kommittén.

96 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

det af kommittén föreslagna antal skall vara för hofrätten tillräcklig.

Antalet skulle ju i alla händelser proportionsvis blifva något större än

i de öfriga hofrätterna. Äfven i denna del anser jag mig sålunda böra

biträda kommitténs förslag.

Tillsättning af tjänster.

I fråga om tiden, inom hvilken ansökningar till civila tjänstebefattningar,

som af Kungl. Maj:t tillsättas, skola ingifvas till vederbörande

ämbetsmyndigheter för att från dessa efter upprättadt förslag

eller afgifvet förord insändas till Kungl. Maj:t, återfinnes det allmänna

stadgandet i nådiga förordningarna den 27 februari och den 9 maj 1739,

där nämnda tid är bestämd till två månader, hvilka, jämlikt förklaringen

den 31 mars 1767, skola beräknas till 56 dagar, oberäknadt den dag,

då ledigheten inträdt. Enligt särskilda instruktioner har ifrågavarande

ansökningstid för en mängd verk numera begränsats till 30 dagar, räknade

från ledighetens kungörande. För de tjänstebefattningar inom hofrätterna,

som för närvarande tillsättas af Kungl. Maj:t efter ingifna ansökningar,

eller assessors-, sekreterar- och advokatfiskalstjänster gäller

emellertid ofvanberörda generella stadgande. Sedan efter ansökningstidens

utgång förslag till den lediga tjänstens återbesättande af vederbörande

hofrätt upprättats och till Kungl. Maj:t insändts, äger sökande,

som ej åtnöjes med förslaget, att inom 56 dagar anföra besvär däröfver

hos Kungl. Maj:t. Det torde sålunda i allmänhet kunna beräknas, att

för tillsättande af ifrågavarande tjänstebefattningar åtgå inemot fem

månader och, därest besvär anföras öfver förslaget, ännu längre tid.

De äldre* tidsbestämmelser, om hvilka nu är fråga, ägde säkerligen,

framhåller kommittén, vid den tid, då de tillkommo, sitt berättigande

i följd af då rådande outvecklade och långsamma kommunikationsförhållanden.

Men i närvarande tid är uppenbarligen en så långvarig

procedur vid tjänstebefattningars tillsättande ingalunda erforderlig

och medför därjämte åtskilliga olägenheter.

Redan i och för sig måste det anses mindre lämpligt, att, därest

ej alldeles särskilda förhållanden äro för handen, lediga tjänster under

så pass långa tider uppehållas på förordnanden. För hofrätterna särskildt,

där så många ordinarie befattningar måste, oafsedt uppkommande

vakanser, skötas af vikarier, göra omförmälda föråldrade tidsbestämmelser,

hvad assessorstjänsterna angår, nödigt att för rättsskipningens upprätthållande

anlita adjungerade ledamöter i än större utsträckning.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

Enligt kommitténs åsikt måste en tid af 30 dagar för ansökningars

ingifvande till ofvanberörda tjänstebefattningar vid hofrätterna anses

fullt tillräcklig; och torde, för ernående af i möjligaste mån likartade

bestämmelser härutinnan, nämnda tidsperiod, såsom numera i många fall

iakttages, böra räknas från den dag, då ledigheten kungöres i allmänna

tidningarna. För underdåniga besvärs anförande öfver upprättadt tjänsteförslag

synes kommittén likaledes en tid af 30 dagar böra vara tillfyllest,

hvilken tid torde böra beräknas från den dag, då förslaget upprättades.

Ehuru beträffande de tjänstemannabefattningar, hvilka hofrätterna

äga själfva tillsätta, eller arkivarie-, notarie- och fiskalstjänster det borde

vara uppenbart, att, innan tillsättningen sker, tjänsten skall i behörig

ordning anslås ledig till ansökan, har det dock, påpekar kommittén, visat

sig, att dylik tjänst blifvit besatt-med ordinarie innehafvare utan att

hafva varit vederbörligen ledigförklarad. Till förekommande häraf anser

kommittén nödigt, att i arbetsordning för hofrätterna införes uttryckligt

stadgande om viss ansökningstid till dessa tjänstebefattningar, och synes

denna tid, i enlighet med hvad ofvan framhållits, böra bestämmas till

30 dagar från det tjänsten i allmänna tidningarna kungöres ledig. Jämväl

för klagan öfver tillsättning af dessa tjänster bör enligt kommitténs

åsikt en besvärstid af 30 dagar vara tillfyllest, hvilken tid lämpligen

torde böra beräknas från den dag, meddelande om tillsättningen blifvit

i allmänna tidningarna infördt.

Ehuru det ej torde finnas behöfligt, att vid tillsättande af amanuensbefattningar

de nu föreslagna bestämmelserna vinna tillämpning, har

det dock synts kommittén önskvärdt, att äfven före tillsättandet af dylik

befattning, såsom nu inom Svea hofrätt lärer iakttagas, tillkännagifvande

därom på lämpligt sätt göres.

Göta hofrätt, som föreslagit, att aktuarietjänsten måtte tilldelas osta hofrätt.

samma aflöningsförmåner som andra gradens tjänstemän i de redan reglerade

centrala ämbetsverken, har, i öfverensstämmelse med hvad som

är gällande vid tillsättning af nämnda tjänster, hemställt, att med afseende

å aktuarietjänstens tillsättning samma bestämmelser måtte varda

meddelade, som föreslagits att gälla för återbesättande af lediga ledamots-,

sekreterare- och advokatliskalstjänster.

Med anledning af kommitténs berörda förslag, som jag biträder, bepartemmsanser

jag mig emellertid böra fästa uppmärksamheten därå, att genom ch*f*ndylik

förkortning af ansökningstiden till lediga ledamots-, sekreterareoch

advokattiskalstjänster vid hofrätterna äfvensom af klagotiden öfver

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 96 Höft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

Kommittén.

98 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

upprättade förslag till dessa tjänster kommer att föranledas en ej oväsentlig

reducering af de medel, som eljest tillgodoföras andra hufvudtitelns

allmänna besparingar.

Hvad angår Göta ho frätts förslag om aktuarietjänstens likställande

i förevarande hänseende med sekreterare- och advokatfiskalstjänsterna

sammanhänger ju denna fråga på det närmaste med aflöningsfrågan, till

hvilken jag i det följande återkommer.

Ferier och semester.

För nuvarande anordning med afseende å ferier vid hofrätterna

samt den rätt till viss tids årlig semesterledighet, som tillkommer tjänstemännen

därstädes, har jag redan i det föregående redogjort.

Före senaste lönereglering åtnjöto presidenter och ledamöter i hofrätt,

järnte öfliga jul- och påskferier, tre månaders sommarferier. T

kommittébetänkandet den 12 december 1874 framhölls emellertid, att i

rättsskipningens intresse och då därjämte, enligt kommitterades uppfattning,

två månaders ferier, äfven om någon del däraf skulle användas

för expeditionsgöromål efter sessionen, fullt motsvarande den tid af en

och en half månads årlig ledighet, som eljest ansetts för äldre tjänstemän

tillräcklig, vid en väsentlig förbättring i aflöningarna tiden för

sommarferierna borde inskränkas till två månader. I enlighet härmed

begränsades ock tiden för nämnda ledighet på sätt för närvarande är

gällande.

Hvad angår sekreterare, advokatfiskal, aktuarie och arkivarie, ansågo

nämnda kommitterade skäligt att, i den mån dessa tjänstemän

inginge på den nya staten, åt dem bereddes tillfälle att, då sådant af

vederbörande hofrätt pröfvades kunna äga rum utan olägenhet, erhålla

någon tids ledighet utan uppoffring af sina till beloppet bestämda inkomster.

Enligt de grunder, som annorstädes följts i dylika fall, ansågo

kommitterade denna tid böra bestämmas till en och en half månad för

sekreteraren och advokatfiskal en samt en månad för aktuarien och arkivarien.

I denna del vann emellertid kommitterades framställning icke

bifall, utan gjordes ledigheten för nämnda tjänstemän fortfarande såsom

dittills beroende därpå, att de själfva vidkändes aflöning till vikarie,

hvaremot under dylik förutsättning aktuarie och arkivarie liksom sekreterare

och advokatfiskal tillerkändes rätt till ledighet under en och en

half månad.

Kommittén, som funnit någon principiell förändring i det vid hofrätterna

rådande feriesystemet ej böra ifrågakomma, har emellertid ansett

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

sig böra undersöka, huruvida i samband med förestående lönereglering

någon ytterligare inskränkning i afseende å hofrätternas ferier må kunna

med fördel genomföras.

Efter redogörelse för det hufvudsakliga arbete, som åligger hofrätternas

ledamöter och föredragningsskyldiga tjänstemän har kommittén

härvid till en början framhållit, dels att till föredragning kräfves ett

ofta vidlyftigt förberedande arbete, dels att, sedan föredragning skett,

åtskilligt efterarbete återstår. Då arbetet vid hofrätterna oafbrutet måste

fortgå ända till feriernas inträde och föredragningen tager sin början

omedelbart efter feriernas slut, följer däraf, såväl att mycket efterarbete

oftast återstår, sedan ferierna inträdt, som ock att åtskillig tid under

ferierna åtgår till förarbeten. Tiden för dessa efter- och förarbeten,

torde, hvad sommarferierna beträffar, ej kunna beräknas till mindre än

sammanlagdt två veckor.

Skulle för hofrätternas ledamöter ferierna under sommaren inskränkas

till den tid af en och en half månad, under hvilken tredje

gradens tjänstemän inom de administrativa verken äga att åtnjuta

semester, komme alltså hofrätternas ledamöter att erhålla kortare ledighet

än nyssnämnda tjänstemän. Men arten af domares verksamhet krafvel''

helt visst för dem minst lika lång hvila som för tjänstemän af motsvarande

grad i andra verk.

Äfven en annan synpunkt har kommittén ansett sig böra i detta

sammanhang beröra. Med det forcerade lagstiftningsarbete, som nu

bedrifves, och med det trägna arbete, som hofrättstjänstgöringen under

sessionerna innebär, måste hofrätternas ledamöter, hvilka ju på grund

af sin ämbetsverksamhet hafva att noggrant sätta sig in i en mängd

nya lagar och författningar, väl behöfva använda en del af sommarferierna

för sagda ändamål.

I sammanhang härmed har kommittén erinrat, att i ledamöternas

och andra föredragningsskyldiga tjänstemäns åligganden i stort sedt

icke komme att inträda några väsentliga förändringar genom bifall till

kommitténs förslag om öfverflyttning af föredragningsskyldighet i vissa

mål och ärenden, hvarjämte kommittén beträffande målens beskaffenhet

framhållit, att högsta domstolen i särskilda yttranden under de senaste

åren vitsordat, att målen tendera att blifva allt mera invecklade, omfångsrika

och svårlösta.

Då kommittén alltså funnit någon ändring i nu gällande ordning

beträffande sommarferierna för hofrätternas ledamöter ej böra vidtagas,

har kommittén emellertid såsom uttrycklig förutsättning härför angifvit,

att, såsom hittills, arbetet vid hofrätterna skall fortgå oafbrutet ända

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

till sommarferiernas inträde samt att föredragningen skall taga sin

början omedelbart efter dessa feriers slut.

Hvad angår de s. k. jul- och påskferierna, har kommittén med

hänsyn till arbetssättet vid hofrätterna funnit dessa afbrott ej medföra

egentlig ledighet och benämningen ferier fördenskull för dem vara

oegentlig.

Ofta inträffar, framhåller kommittén, att ett större antal föredragna

mål af mera svårlöst beskaffenhet hopar sig å en division. Det kan ej

undvikas, att, då behandling af mål af mera brådskande beskaffenhet

oafbrutet måste fortgå och inläsning af nya mål ej kan uppskjutas,

vissa af berörda svårare mål, som ej påkalla särskild skyndsamhet,

måste läggas å sido, till dess möjlighet finnes att under en längre, från

annat arbete mera ostörd tidsföljd få ägna dessa mål nödig behandling.

En sådan möjlighet yppas ofta ej förr än under nämnda afbrott

vid jul och påsk, då tillfälle jämväl beredes för inläsning till föredragning

af mål af större omfattning eller mera invecklad beskaffenhet.

I detta sammanhang har kommittén vidare erinrat, dels att, förutom

den division, som under dessa afbrott åligger att hålla sammanträde

så ofta det erfordras, ledamöterna å öfriga divisioner rätt allmänt

särskildt vid julen sammankomma till extra sammanträden för måls

återställande och justering äfvensom för pleniärendens behandling, dels

ock att i nådiga propositionen till 1908 års Riksdag angående reglering

af löneförhållandena m. m. vid kammarrätten tiden för afbrott i föredragningsarbetet

vid kammarrätten under de s. k. julferierna föreslagits

att fastställas i ungefärlig likhet med hvad härutinnan nu gäller för

hofrätterna, och att från Riksdagens sida någon erinran däremot ej

gjorts. Vid nyssberörda förhållande har kommittén funnit något vidare

yttrande i fråga om borttagande af eller inskränkning i tiden för hofrätternas

julferier ej erfordras. Hvad angår hofrätternas påskferier,

under hvilka, frånsedt onsdagar, allenast fyra ordinarie sessionsdagar

infalla, har kommittén, på grund af hvad ofvan anförts, icke heller

ansett sig böra ifrågasätta någon ändring.

Beträffande presidenterna måste gifvetvis, framhåller kommittén,

i händelse kommitténs förslag rörande presidentbefattningen i hofrätten

öfver Skåne och Blekinge vinner godkännande, presidenten i denna

hofrätt i fråga om sommarledighet likställas med ledamöter. Presidenterna

i de båda öfriga hofrätterna, hvilkas göromål, därest kommitténs

förslag därutinnan godkännes, blifva i väsentlig grad ökade, synas ock

skäligen böra åtnjuta enahanda sommarledighet som ledamöter. Ej

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135. 101

heller för presidenterna ifrågakommer någon egentlig ledighet vid jul

och påsk.

I fråga om sekreterare, advokatfiskal, aktuarie och arkivarie har

kommittén föreslagit att, i den mån dessa tjänstemän tillträda de nva

lönestaterna, semesterledighet skall, såsom numera i allmänhet äger

rum, af dem erhållas utan skyldighet för dem att under berörda ledighet

afstå sina tjänstgöringspenningar.

För sekreterare och advokatfiskal har kommittén ansett tiden för

semesterledigheten böra, såsom jämväl nu är fallet bestämmas till en

och en half månad, hvaremot skäl ej synts kommittén föreligga, att

för aktuarie och arkivarie tiden för semesterlecjigheten utsträckes utöfver

hvad för första gradens tjänstemän gäller eller en månad.

Oaktadt vid bifall till kommitténs förslag om indragning af halfva

antalet notarietjänster de återstående notariernas arbete komme att

väsentligen ökas, har kommittén dock ansett tillfyllest, om kostnadsfri,

fullständig och alltså af efterarbeten i expeditionsväg ej upptagen ledighet

en månad under sommarferierna kommer notarierna till godo. Under

den tid i öfrigt, då den division, å hvilken notarie är indelad, har

ferier, torde notaries arbetskraft böra användas för andra erforderliga

göromål.

I afseende härå har kommittén särskildt erinrat om skyldigheten

för notarie enligt af kommittén föreslagna aflöningsvillkor att mottaga

förordnande å högre eller med hans egen likställd befattning inom

verket. Utom förmånen för hofrätten att vid behof äga tillgång till

vikarier i nämnda hänseende, skulle därigenom beredas tillfälle att allmännare

pröfva notarierna i sådana befattningar, som i befordringshänseende

böra för dessa tjänstemän stå öppna.

Vidare har kommittén erinrat om sitt i annat sammanhang framställda

förslag angående skyldighet för notarie att under sommarferierna

biträda notarie å annan division.

Hvad slutligen angår fiskalerna, har kommittén såsom sin uppfattning

uttalat, att det mycket ansträngande och ofta ytterst forcerade

arbete, som den dem åliggande föredragning medför, berättigar till ungefär

lika lång ledighet för dem som för ledamöterna. Då emellertid för

hofrätterna understundom visat sig behöfligt att för fiskalstjänstgöringens

behöriga upprätthållande vidtaga inskränkningar i fiskalernas ledighet,

torde enligt kommitténs åsikt nu gällande bestämmelser härutinnan lämpligen

böra bibehållas.

I fråga om utsträckningen af den president, ledamöter och fiskaler

Skiljaktig

mening.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Svea hofrätt.

Göta hofrätt.

102 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

tillkommande ledighet under sommarferierna har en ledamot i kommittén

uttalat från kommitténs flertal afvikande mening samt ansett

skäl ej föreligga att för nämnda tjänstemän medgifva längre dylik ledighet

än en och en half månad.

Till stöd härför har reservanten hufvudsakligen åberopat, att då

under de två senaste riksdagarna flera ämbetsverks lönestater blifvit

omreglerade, ej åt några tjänstemän vid dessa verk längre kostnadsfri

ledighet blifvit tillerkänd än en och en half månad. Särskildt har reservanten

härvid hänvisat å kammarrätten. Väl hade kommittén i sina

motiv för bibehållande af nu medgifna två månaders ferier vid hofrätterna

sökt framhålla, att såväl efter feriernas inträde som innan desamma

gått till ända, åtskilligt efter- och förarbete utgöres, hvilket

beräknats upptaga en tid af två veckor, men, såvidt reservanten kunnat

finna, vore något särskildt arbete icke ålagdt tjänstemannen att utföra

under den tid af två månader, hvartill ferierna beräknats. Att på ett

område, där arbetsmaterialet hopade sig i stor mängd samt i följd däraf

pröfning och afgörande af mål väl länge fördröjdes, lämna vederbörande,

förutom afsevärd lindring och frihet från arbetet under jul- och påsktiden,

två månader, d. v. s. en sjättedel af året, fullständig ledighet

utan något regleradt arbete, syntes vare slöseri med arbetskraft. Det

kunde ock ifrågasättas, om denna långa frihet vore nyttig eller behöflig

för tjänstemännen själfva. Ingen torde nämligen handla efter en sådan

regel att arbeta öfver höfvan i tio månader för att få hvila i två och

detta skulle ej heller stärka vare sig arbetshåg eller arbetskraft.

Svea hofrätt har ej funnit skäl till annan erinran mot kommitténs

betänkande i denna del, än att det enligt hofrättens åsikt bör vara hofrätt

obetaget att bevilja notarie semesterledighet öfver en månad under

den tid, då division, på hvilken notarien är indelad, har sommarferier,

under förutsättning likväl att notarien fullständigt afslutat sitt

arbete för divisionen samt han icke heller behöfver af hofrätt under

nämnda tid tagas i anspråk vare sig såsom biträde vid notariegöromål

å annan division eller för bestridande af högre eller med hans egen

likställd befattning.

Göta hofrätt har i sitt utlåtande till närmare bemötande upptagit

de skäl, som af den inom'' kommittén skiljaktige ledamoten anförts för

inskränkning af den president, ledamöter och fiskaler i hofrätterna under

sommarferierna tillkommande ledighet till en och en half månad.

Att en ej obetydlig del af ferierna måste upptagas af förberedande

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

arbete för den kommande sessionen, anser hofrätten uppenbart framgå

däraf, att ett ej ringa antal af de till hofrätt inkommande vädjade mål

äro af så vidlyftig beskaffenhet att, då under sessionen föredragningen

måste af ledamöterna oafbrutet uppehållas, dessa mål i allmänhet ej

kunna i sin vederbörliga tur under sessionen till föredragning behörigen

beredas, i följd hvaraf arbetet därmed liksom äfven med de ytterligare

dylika mål, som före sommarferiernas början kunna inkomma, måste

anstå till sommarferierna. Då föredraganden dessutom måste hafva

åtskilliga andra mål beredda till sessionens början, på det att arbetet

genast måtte kunna börjas och i behörig ordning fortsättas, vitsordar

hofrätten, att det arbete, föredraganden i sådant afseende har att under

ferierna ombesörja, i allmänhet medtager en tid af minst fjorton dagar.

Om ledamot vid lottning erhållit ett af de vidlyftigaste målen eller

flera vidlyftiga, åtgår för arbetet till och med längre tid.

Emot den anmärkning, som framställts, att någon plikt att under

ferierna utföra dylikt särskildt arbete ej blifvit vederbörande ålagdt,

framhåller hofrätten, att enligt dess åsikt en sådan plikt följer af föreskriften

i 24 § första stycket af den för hofrätterna gällande arbetsordning,

däri föreskrifves, att föredragande åligger iakttaga, att mål

och ärenden, som på hans föredragning ankomma, varda i den ordning,

de inkommit, till föredragning anmälda, såvidt ej afvikelse från nämnda

ordning påkallats af särskilda omständigheter. En sådan omständighet

är enligt hofrättens uppfattning tydligen den, att till följd af målets

vidlyftighet ledamot saknat nödig tid att under sessionen vederbörligen

bereda målet till föredragning. Men har målet af denna anledningförbigåtts,

måste, med anledning af ofvannämnda föreskrift, målet dock

under sommarferierna beredas, ty dess föredragning får uppenbarligen

ej, sällsynta undantagsfall frånsedda, öfver ytterligare en session uppskjutas.

Såsom kommittén anmärkt, framhåller hofrätten vidare, måste

någon del af ferierna användas till studium af nyutkomna lagar och

författningar. Lagstiftningsarbetet drifves nu med synnerlig ifver. Nyttan

häraf torde dock i afsevärd mån förringas, om ej de, som skola tillämpa

lagarna, lämnas tillfälle att om dem taga noggrann kännedom. Och

då under sessionerna till följd af då pågående arbete föga tid härtill

finnes, måste en del af ferierna till detta ändamål användas.

Slutligen fäster hofrätten uppmärksamheten därå, att på domaren

och särskildt på en ledamot i en öfverdomstol med rätta ställes det

anspråk, att han, för att vinna ökad skicklighet i sitt kall, bör taga

kännedom om utkommande vetenskapliga -arbeten, som behandla den

s. 104 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

104 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

gällande rätten. Af nyss anförda skäl måste ett dylikt studium hufvudsakligen

förläggas till ferierna.

Af hvad nu anförts anser hofrätten framgå, att om, såsom ifrågasatts,

sommarferierna skulle bestämmas till allenast en och en half månad,

hofrättsledamöterna i själfva verket komme att erhålla kortare ledighet

än den, som förunnats andra tjänstemän, som ansetts böra i detta hänseende

likställas med hofrätternas ledamöter.

På dessa skäl förklarar sig hofrätten, i likhet med kommitténs

pluralitet, på det bestämdaste tillstyrka, att ifrågavarande ämbets- och

tjänstemän måtte få, såsom hittills, under sommaren åtnjuta två månaders

ledighet från tjänstgöring å ämbetsrummet.

Slutligen har hofrätten erinrat, att därest hofrättens hemställan,

att aktuarien jämställes med andra gradens tjänstemän, vinner bifall,

denne tjänsteman torde böra komma i åtnjutande af semester under

en och en half månad.

Att ytterligare inskränka den president, ledamöter och fiskaler

tillkommande ledighet under sommarferierna anser jag icke tillrådligt.

Utöfver de skäl, som af kommitténs majoritet i nämnda hänseende

åberopats, tillåter jag mig framhålla, att medan de administrativa ämbetsverken

i stort sedt hafva mer begränsade områden för sin verksamhet

och regelmässigt endast hafva att tillämpa ett jämförelsevis mindre

antal specialförfattningar, de allmänna domstolarnas arbetsmaterial är

af den mest skiftande och olikartade natur, hvadan man på ledamöter

af en allmän domstol — i all synnerhet af en allmän öfverdomstol —

måste ställa alldeles särskilda fordringar i afseende å omfattande kännedom

om lagar och författningar. Särskildt vid jämförelse med kammarrätten

bör dessutom beaktas, att hofrättsmålen otvifvelaktigt i stort

sedt äro både vidlyftigare och mera invecklade än kammarrättsmålen,

hvaraf å andra sidan följer att arbetet med deras beredande till föredragning

också regelmässigt är tyngre och mera tidsödande. Äfven

dessa omständigheter synas mig tala för, att president, ledamöter och

fiskaler i hofrätt böra fortfarande få under sommarmånaderna åtnjuta

den för dem ur flere synpunkter välbehöfliga frihet från tjänstgöringunder

två månader, som för närvarande tillkommer dem.

Den erinran, Svea hofrätt gjort beträffande tiden, hvarunder

notarierna i hofrätt skulle åtnjuta semesterledighet, synes mig berättigad.

Att under de af hofrätten angifna förutsättningar kvarhålla vederbörande

notarie i tjänstgöring vore ju uppenbarligen ändamålslöst. Dock bör, i

händelse sådan utsträckt semesterledighet af hofrätt beviljas, densamma

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 135.

naturligtvis endast vara villkorlig och vederbörande följaktligen skyldig

att, där så påfordras, efter kallelse åter inställa sig till tjänstgöring.

Hvad angår den af Göta hofrätt väckta frågan om utsträckt

semesterledighet för aktuarien, vill jag återkomma härtill i sammanhang

med frågan om den nämnda tjänsteman tillkommande aflöning.

Utsträckning af arbetstiden.

I samband med de löneregleringar för vissa centrala ämbetsverk,

som under de senaste åren antagits, har såsom förutsättning för ikraftträdandet

af nya lönestaterna i allmänhet stadgats skyldighet för samtliga

ordinarie tjänstemän och betjänte, att, i den mån ej undantag kunna

anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara

å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag. Från

detta stadgande hafva dock, hvad kammarrätten angår, undantagits

presidenten, kammarrättsråden och revisionskommissarierna.

Äfven i fråga om hofrätterna med deras hufvudsakliga egenskap

af dömande verk har kommittén ansett en daglig minimiarbetstid af

sex timmar å tjänsterummen ej kunna föreskrifvas för personalen i dess

helhet.

Hvad först angår ledamöterna har kommittén — med erinran att

i nu gällande arbetsordning tiden för hofrätts sammanträden är bestämd

till fyra timmar, men att åtskilliga omständigheter ofta påkalla en ej

oväsentlig utsträckning af nämnda tid — funnit det ej böra ifrågasättas

att föreskrifva utsträckt sammanträdestid å tjänsterummet. Arbetet som

föredragande eller bisittare torde nämligen, framhåller kommittén, vara

af den ansträngande art, att vederbörandes arbetskraft ej skulle stå bi

med att dagligen ett större antal timmar oafbrutet deltaga i dylik

verksamhet.

Ej heller kunde det, enligt kommitténs uppfattning, ifrågakomma

att på dessa tjänstemän ställa den fordran, att de utöfver de tider, då

de hafva att närvara vid sammanträdena, skola förlägga så stor del af

sina arbeten på tjänsterummen, att äfven för dem den dagliga arbetstiden

därstädes blefve minst sex timmar. Arbetet med målens beredande

till föredragning äfvensom åtskilligt efterföljande arbete torde nämligen

utan tvifvel vara af beskaffenhet att bäst utföras i hemmet.

Kommittén, som emellertid förutsatt, att af ifrågavarande tjänstemän

äskas så stor arbetsprodukt, att den kan anses skäligen betinga

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft. 14

Kommittén.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

åtminstone lika mycket dagligt arbete, som fordras af andra tjänstemän

enligt kommitténs förslag, har då ansett det böra tillses, huruvida höjning

af arbetsprodukten står att ernå genom ökning af sammanträdenas antal.

Efter redogörelse för nuvarande anordning i berörda afseende — därvid

kommittén särskildt framhållit, att med den i allmänhet i största möjliga

utsträckning begagnade rättigheten för president att från sammanträden

å onsdagarna befria division, som därför bereder det allmänna

full ersättning genom hemarbete, åsyftats, att arbetet inom hofrätterna

skulle ej blott underlättas utan ock vinna i mängd och beskaffenhet —

har kommittén såsom sin uppfattning uttalat, att det icke torde vara

tvifvel underkastadt, att nämnda anordning visat sig motsvara förväntningarna.

En höjning af arbetsprodukten i hofrätterna torde således ej

stå att vinna genom ökning af sammanträdenas antal. Utvägarna härför

måste, framhåller hofrätten, sökas på annat håll. Kommittén har i

sådant afseende hänvisat till sina förslag och önskemål i fråga om

lämpligare fördelning af föredragningsskyldighet, vissa kvalifikationer

hos divisionernas ordförande, minskning i antalet adjungerade ledamöter

m. m.

Från annan synpunkt än arbetsproduktens höjande torde dock enligt

kommitténs åsikt för visst fall en ökning af antalet sammanträden böra

ifrågasättas. Med erinran att det i Svea hofrätt med dess mängd af brottmål

understundom inträffar, att s. k. kriminella skriftväxlingar hopas å en division

till så stort antal, att deras afgörande fördröjes längre än vederbör,

har till förekommande häraf kommittén funnit önskvärdt, att, då ett mera

afsevärdt antal kriminella skriftväxlingar under ordinarie session finnas

å division färdiga till föredragning, presidenten, så länge sådant erfordras

för balansens nedbringande, ej begagnar sig af sin rätt att befria jämväl

sådan division från att hålla sammanträde å onsdagarna i de veckor,

då divisionen tjänstgör å rum, där brottmål förekomma till behandling.

Vid sådana tillfällen komme visserligen vederbörande fiskal att få bestrida

föredragningsskyldighet fem dagar å rad, men någon lindring torde

kunna beredas honom därigenom, att sekreteraren under tiden ålades

återtaga sin föredragningsskyldighet beträffande divisionen tillkommande

civila besvärsmål.

Ehuru, enligt kommitténs åsikt, för president likasom för ledamöter

ej bör meddelas föreskrift om utsträckt arbetstid å tjänsterummet, har

dock kommittén, i likhet med hvad den yttrat i sitt betänkande angående

kammarrätten, ansett, att presidenten bör hvarje söckendag infinna sig

i ämbetsverket. Utan en sådan daglig närvaro i sitt verk torde det

icke vara möjligt att på ett verksamt sätt fullgöra den honom åliggande

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

tillsynen öfver underlydande och deras arbeten. Kommittén har därför

hemställt, att för president i hofrätt måtte i arbetsordningen stadgas

skyldighet att hvarje söckendag infinna sig i ämbetsverket.

För fiskalerna, till hvilkas hufvudsakliga åligganden hör föredragningsskyldighet,

bör, enligt kommitténs åsikt, ej heller meddelas föreskrift

om viss tids arbete å tjänsterummet.

I den mån på sekreteraren hvilar annan föredragningsskyldighet

än beträffande ansöknings- och anmälningsärenden, har kommittén ansett

ej böra ifrågakomma att utkräfva af honom minst sex timmars närvaro

hvarje söckendag å tjänstelokalen, utan torde under sådant förhållande

honom allenast åläggas att hvarje söckendag vara under viss tid tillstädes

å nämnda lokal. I annan händelse har kommittén däremot funnit

anledning saknas att för honom frångå regeln om minst sex timmars

arbetstid å tjänsterummet.

För öfriga ordinarie tjänstemän äfvensom betjänte vid hofrätterna

har kommittén ansett enahanda föreskrift böra gälla som vid centrala

ämbetsverk i allmänhet angående arbetstiden å tjänsterummet. Visserligen

disponera notarierna för närvarande ej i regel tillräckligt antal

lokaler, men denna olägenhet, som skulle i väsentlig mån förminskas

genom den af kommittén föreslagna inskränkningen i notariernas antal,

torde i öfrigt kunna och böra afhjälpas oberoende af kommitténs förslag.

I detta sammanhang vill jag omnämna, att i den förut omförmälda

af nio ordinarie notarier i Svea hofrätt till kommittén ingifna skrifvelse

rörande tiden för notaries arbete å tjänsterummet uttalats det önskemål,

att vederbörande division måtte få bestämma därom. De principer,

som beträffande dylik tjänstgöring hittills följts af kommittén, syntes

icke äga tillämpning beträffande hofrätt. Dess verksamhet vore nämligen

af helt annat slag än de centrala ämbetsverkens och arten af en

notaries verksamhet i hofrätt gjorde det ingalunda nödvändigt, att han

vare sig för hofrättens egen eller för allmänhetens skull uppehölle sig

sex timmar å tjänsterummet. Däremot kräfdes ostördhet vid inläsande

af mål och uppsättande af utslag m. m. Det vore därför nödvändigt,

att en afsevärd del af arbetet finge af notarie utföras i hemmet samt

att han ej onödigtvis tvingades att utöfver hvad vederbörande division

ansåge behöfligt, fullgöra sitt arbete i hofrättens alltför trånga och för

ändamålet mindre lämpliga kanslirum.

En ledamot af kommittén, nämligen representanten för Göta hofrätt,

har förklarat sig ej kunna biträda förslaget att samtliga ordinarie tjänste
-

Notarier i Svea

hofrätt.

Skiljaktig

mening i

kommittén.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

män och betjänte i hofrätt, undantagandes president, ledamöter och fiskaler,

skola regelmässigt vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar hvarje

söckendag. Med hänsyn till det sätt, på hvilket arbetet inom hofrätt är ordnadt,

torde nämligen ett dylikt stadgande icke i någon mån kunna leda till

en ökning af arbetsprodukten, och reservanten har ej heller kunnat finna

annat giltigt skäl för detsamma. Enligt reservantens förmenande blir,

såsom ju kommittén äfven afsett, hvar och en af hofrättens tjänstemän

fullt upptagen af sina åligganden och i sitt arbete, äfven om det sker

i hemmet, underkastad sträng kontroll. Under sådana förhållanden har

reservanten funnit hvarje reglementerande om viss tids närvaro å tjänsterummet,

därest det icke påkallas af arbetets art eller hänsyn till allmänhetens

bekvämlighet, ändamålslöst och följaktligen olämpligt.

Hvad särskildt beträffar notarierna, anser reservanten en djdik

föreskrift jämväl innebära en obillighet. Dessa tjänstemän äro bundna

vid division, deras arbete är i allt beroende på divisionens arbete, och

omfattningen af detsamma är högst växlande under olika tider. En

anordning, hvarigenom notarierna skulle bindas vid tjänsterummet viss

tid utöfver sessionstiden, skulle utan att medföra något gagn endast

verka hindrande för deras arbete, och reservanten för sin del anser,

att, då man så väsentligt ökat notariernas göromål, man äfven i möjligaste

mån bör bereda dem lättnad i deras arbete.

Därtill kommer, hvad notarierna i Göta hofrätt angår, att dessa

sakna nödiga lokaler inom hofrättens byggnad för att ostördt kunna

ägna sig åt sitt arbete. För närvarande disponera samtliga notarierna

tillhopa ett rum å vinden till hofrättsbyggnaden, och någon möjlighet

att därstädes bereda dem ytterligare utrymme lärer icke finnas, isynnerhet

som plats skall beredas åt de skrifbiträden, som enligt kommitténs

förslag skola i hofrätten anställas. Under alla förhållanden lärer sålunda

beträffande notarierna i Göta hofrätt en tillämpning af det af kommittén

föreslagna stadgandet icke kunna ifrågakomma.

Svea hofrätt. Svea hofrätt har, utan meningsskiljaktighet, anslutit sig till det

af den i kommittén skiljaktige ledamoten i denna fråga afgifna särskilda

yttrande, i de delar yttrandet icke berör Göta hofrätts speciella lokalförhållanden.

Hofrätten har därvid särskildt betonat, att i arbetsordningen

naturligtvis bör fastställas rymlig tid, hvarunder hofrättens

olika expeditionslokaler skola hållas öppna för allmänheten.

Göta hofrätt. Göta hofrätts majoritet har likaledes biträdt reservationen, med

erinran att de närmare föreskrifter angående vederbörandes arbetstid,

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 135.

hvilka påkallas af arbetets natur eller hänsyn till allmänhetens bekvämlighet,

lämpligen torde böra inflyta i arbetsordningen.

Två ledamöter hafva emellertid lämnat utan anmärkning, hvad

kommittén i förevarande afseende föreslagit.

Två andra ledamöter hafva funnit den föreslagna föreskriften i

fråga om skyldighet för president att hvarje söckendag infinna sig i

ämbetsverket onödig.

I hofrätten öfver Skåne och Blekinge har flertalet ledamöter, med Hofrätten

hänsyn till den högst växlande omfattningen af notariernas göromål

och den kontroll, de ständigt äro i sitt arbete underkastade, förklarat

sig anse en utsträckning af notariernas arbetstid å tjänsterummet, utöfver

hvad för närvarande gäller, ej vara af behofvet påkallad, utan fastmera

kunna verka hindrande för deras arbete, samt förty afstyrkt kommitténs

förslag i denna del.

En ledamot har lämnat kommitténs förslag jämväl i denna del

utan anmärkning, hvaremot en annan ledamot på de skäl, som af

reservanten i kommittén anförts, förklarat sig anse en föreskrift om

ökad tjänstgöringstid å tjänsterummet äfven för de öfriga tjänstemännen

fullständigt värdelös.

I de förut omförmälda från flertalet notarier i Svea hofrätt till skrivelser

Kungl. Maj:t ingifna framställningar i ämnet hafva sökandena, med ^^"hofrätt

åberopande af innehållet i reservationen, uttalat den förhoppning, att

kommitténs ifrågavarande hemställan icke måtte, hvad notarierna beträffar,

vinna bifall.

Liknande uttalande förekommer dessutom i en af samma hofrätt

öfverlämnad underdånig framställning i ämnet från ytterligare en notarie

därstädes.

y''

Beträffande president, ledamöter och fiskaler är jag i denna fråga Departementsense

med kommittén. chefen.

Hvad atigår de vid hofrätterna anställda tjänstemännen, vill jag

till en början erinra, att nuvarande arbetsordning beträffande deras

dagliga tjänstgöringstid icke innehåller någon särskild bestämmelse,

utan hvad angår arkivarien, för hvilken i arbetsordningen stadgas

skyldighet att minst fyra timmar hvarje söckendag hålla arkivet öppet.

Samma mottagningstid har emellertid enligt af vederbörande hofrätter

meddelade föreskrifter intill senaste tid tillämpats äfven beträffande

öfriga tjänstemän, hvilka på grund af sin befattning hafva beröring

s. 110 Kontrollera mot PDF

110

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

med allmänheten. Enligt Eders Kungl. Maj:ts den 23 oktober 1908

meddelade beslut rörande tjänstgöringstiden å ämbetsrummet hos vissa

verk och myndigheter, hvilkas aflönings förhålland en ännu icke undergått

omreglering, utsträcktes den för allmänhetens mottagande afsedda tid

till fyra och en half timme dagligen, hvilken bestämmelse sålunda för

närvarande är gällande i Svea hofrätt för aktuarien, fiskalsexpeditionen

och arkivarien, i Göta hofrätt för aktuarien och arkivarien samt i hofrätten

öfver Skåne och Blekinge för sekreteraren och arkivarien. I sammanhang

med denna utsträckning al den dagliga mottagningstiden föreskrefs

äfven, att i den mån vederbörande presidenter funne det erforderligt,

viss daglig mottagningstid skulle bestämmas och tillkännagifvas

äfven för andra hofrättstjänstemän än de ofvan särskildt omförmälda.

Däremot meddelades i öfrigt ingen bestämmelse om viss daglig arbetstid

å tjänsterummet för hofrättstjänstemännen, då detta under nuvarande

förhållanden syntes i hufvudsak ändamålslöst, och härtill komme, att

åtminstone beträffande vissa af samma tjänstemän hinder härutinnan

mötte på grund af tjänstelokalernas beskaffenhet.

Då kommittén nu för samtliga dessa tjänstemän föreslagit skyldighet

att vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag

med undantag allenast för sekreteraren, i den mån annan föredragningsskyldighet

än beträffande ansöknings- och anmälningsärenden

åligger honom, så finner jag, hvad angår sekreterare, advokatfiskal,

aktuarier och arkivarier, ej anledning motsätta mig kommitténs förslag

härutinnan. Nämnda tjänstemän äro icke såsom notarierna i sitt arbete

helt och hållet beroende af arbetet å de olika divisionerna, utan intaga

en väsentligt själfständigare ställning. Särskildt genom nu föreslagna

förändringar i afseende å göromålen och desammas fördelning — vare sig

kommitténs förslag härutinnan oförändradt godtages eller vissa jämkningar

häri ske i enlighet med af hofrätterna uttalade önskemål — synes mig

äfven behörigen sörjdt för, att de nämnda tjänstemän åliggande göromål,

i den mån så ej redan är fallet, blifva af den omfattning, att de

under alla förhållanden skola bereda full sysselsättning å tjänsterummet

under en daglig tjänstgöringstid af minst sex timmar. Då hvad dessa

tjänstemän angår, icke heller försports att hinder härutinnan någonstädes

skulle möta på grund af tjänstelokalernas beskaffenhet, har jag, såsom

nämnts, i fråga om samma tjänstemän funnit förslaget i denna del

kunna bifallas, äfven om jag finner några väsentligare fördelar af detsamma

knappast vara att förvänta.

Hvad åter angår notarierna, har jag icke ansett mig böra biträda

kommitténs förslag i förevarande afseende och åberopar jag till stöd

s. 111 Kontrollera mot PDF

111

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

härför, hvad af kommittéreservanten samt hofrätten öfver Skåne och

Blekinge härutinnan anförts. Jag ansluter mig sålunda obetingadt till

den uppfattningen, att en föreskrift af ifrågavarande innehåll för notarierna

med deras af de särskilda divisionernas arbete fullständigt beroende,

till såväl omfång som beskaffenhet synnerligen växlande arbetsbörda

icke allenast är onödig och ändamålslös, utan rent af kan blifva

till men för arbetets beskaffenhet. Intet torde väl nämligen vara i

högre grad ägnadt att slappa intresset för tjänsten, än att tjänstemannen

i sin tjänsteutöfning bindes af obilliga, för arbetet hinderliga restriktioner.

Anses särskilda föreskrifter erforderliga rörande tiden för

notariernas tjänstgöring å tjänsterummet, torde därför åt vederbörande

divisioner böra öfverlåtas att härom bestämma.

Äfven hvad angår v aktbetjäning en synes mig en afvikelse från

kommitténs förslag af omständigheterna påkallad.

Jag erinrar i detta afseende, att då i statsverkspropositionen till

innevarande års Riksdag gjordes framställning om ny lönestat för högsta

domstolens vaktmästare, härvid förutsattes, att någon allmän föreskrift

- för vaktmästarne i högsta domstolen att minst sex timmar hvarje söckendag

vara å tjänsterummet tillstädes icke skulle ifrågakomma, utan att

det skulle öfverlåtas åt domstolen att efter eget bepröfvande afgöra,

i hvad mån närvaro af vaktmästare å tjänsterummet borde påfordras

utöfver den tid af fyra timmar dagligen utom å lördagar, då domstolens

sessioner påginge.

Statsutskottet fäste i sitt utlåtande uppmärksamhet vid nämnda

förhållande, men fann detsamma påkalladt af det inom domstolen rådande

arbetssättet. Vid ärendets afgörande höjdes inom Riksdagen ingen

gensaga mot statsutskottets berörda yttrande.

Hvad sålunda anförts beträffande högsta domstolens vaktmästare,

synes, åtminstone delvis, äga tillämplighet äfven beträffande vaktbetjäningen

i hofrätterna. Jämväl i hofrätterna är den dagliga session stiden

fyra timmar och härutinnan har ju kommittén icke ifrågasatt någon

förändring. Äfven under förutsättning af till minst sex timmar dagligen

utsträckt tjänstgöring å ämbetsrummet för vissa af de vid hofrätterna

anställda tjänstemännen, synes det uppenbarligen ändamålslöst att för

vaktbetjäntpersonalen i dess helhet föreskrifva samma tid. Jag anser

sålunda, att, i öfverensstämmelse med hvad som uttalats om vaktmästarne

i högsta domstolen, det bör åt hofrätterna öfverlämnas att bestämma, i

hvad mån vaktmästarne därstädes böra vara å tjänsterummet tillstädes

utöfver sessionstiden.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N o 135.

Förenklingar i fråga om arbetssättet.

Kommittén, har vidare gjort åtskilliga hemställanden och förslag

rörande sättet för ärendenas handläggning m. m., hvarigenom i främsta

rummet åsyftats förenklingar i arbetssättet. Till hithörande förslag, som

i hufvudsak grunda sig på ett af hofrättspresidenterna den 15 oktober

1907 i nämnda hänseende afgifvet underdånigt utlåtande, torde jag få

återkomma i sammanhang med frågan om ny arbetsordning för hofrätterna.

Emellertid vill jag redan nu framhålla, att ifrågavarande förslag synas

mig beaktansvärda och i hufvudsak af beskaffenhet att böra genomföras.

Nuvarande afiöningsfdrhållanden.

Nu gällande aflöningsstater

för hofrätterna fastställdes vid 1876 års Riksdag. Till grund för

den då skedda löneregleringen låg förutnämnda den 12 december 1874

afgifna betänkande, däri emellertid Kungl. Maj:t vid ärendets framläggande

för Riksdagen föreslog vissa ändringar, hvilka i hufvudsak af

Riksdagen biföllos.

De aflöningsbelopp, som sålunda år 1876 fastställdes för hofrätternas

personal, äro fortfarande gällande med allenast det undantag, att

för hofrättsposterna i Svea hofrätt tjänstgöringspenningarna — hvilka,

med hänsyn till påräknad inkomst af s. k. kallelsepenningar, varit bestämda

tiil allenast 200 kronor — på sätt redan i det föregående

omnämnts, vid 1902 års Riksdag höjdes till samma belopp som för hofrättsposter

i Göta hofrätt samt hofrätten öfver Skåne och Blekinge,

eller till 300 kronor.

Förutom i nyssberörda afseende hafva för tiden till och med år

1908 aflöningsstaterna för rikets hofrätter ej undergått ändringar i

annan måtto, än som föranledts, dels däraf att vid 1890 års Riksdag

Svea hofrätt erhöll en sjätte ordinarie division, dels ock däraf att vid

1896 års Riksdag Kungl. Maj:ts framställning om öfverflyttning af en

division från Göta till Svea hofrätt bifölls.

Slutligen vidtogs vid 1908 års Riksdag på Eders Kungl. Maj:ts

förslag den ändring i aflöningsstaterna, att anslagen till amanuenser och

e. o. biträden, hvilka anslag hittills utgjort i Svea hofrätt 10,500, i

Göta hofrätt 6,000 och i hofrätten öfver Skåne och Blekinge 3,500

kronor, från och med år 1909 höjdes till deras nuvarande belopp eller

respektive 21,000, 12,000 och 6,000 kronor.

Hofrätternas aflöningsstater hafva sålunda för närvarande följande

lydelse:

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135

113

Svea hofrätt.

Lön

Tjänst- i Ren- görings- skrifnings- penningar penningar

Summa

1 president....................................

7,600

_

2,400

—

—

_

10,000

—

\ Etter 5 år kan

1 hofrättsråd.................................

4,400

—

2,000

—

—

-

6,400

—

13 dito .......................................

57,200

—

26,000

—

—

—

83,200

—

j 600 kr.

1 assessor ...................................

3,300

-

2,000

—

—

—

5,300

-

|Efter 5 år kan

} lönen liöjas med

I 20 assessorer.................................

66,000

—

40,000

—

—

—

106,000

—

) 500 kr.

j1 sekreterare................................

3,800

—

2,000

—

-

—

5,800

—

| 1 advokatfiskal..............................

2,800

—

1,700

—

—

—

4,500

-

Efter 5 år kan

11 notarie.......................................

2,000

-

1,200

—

400

3,600

-

lönen höjas med

, 500 kr. och efter

| 13 notarier....................................

26,000

—

15,600

—

5,200

—

46,800

—

j 10 år med ytter- * ligare 500 kr.

1 aktuarie ....................................

2,000

—

1,200

—

'' —

—

3,200

—

1 arkivarie....................................

2,000

—

1,200

—

200

-

3,400

-

1

■ 1 fiskal .......................................

1,500

—

1,000

—

200

—

2,700

—

5 fiskaler ....................................

1 Anslag till amanuenser och e. o. bi-

7,500

—

5,000

—

1,000

—

13,500

—

träden.......................................

-

—

—

—

-

-

21,000

—

11 vaktmästare ..............................

800

—

300

—

—

—

1,100

-

j 1 hofrättspost ..............................

500

—

300

-

—

—

800

—

lEfter 5 år kan

; lönen höjas med

9 hofrättsposter..............................

4,500

—

2,700

—

—

—

7,200

—

I 100 kr.

Summa; —

j-

—

1-

—

—

324,500|—

Göta hofrätt.

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Ren-

skrifnings-

penningar

Summa

1 president...................................

7,600

_

2,400

_

_

10,000

—

[Efter 5 år kan

1 hofrättsråd...............................

4,400

—

2,000

—

—

-

6,400

-

7 dito ........................................

30,800

—

14,000

—

—

—

44,800

—

) 600 kr.

1 assessor ....................................

3,300

—

2,000

—

-

—

5,300

-

[Efter 5 år kan

( lönen höjasmed

1 500 kr.

11 assessorer.................................

36,300

—

22,000

—

~~

—

58,300

I

1 sekreterare ................................

3,800

—

2,000

_

__

-

5,800

t

1 advokatfiskal............................

2,800

—

1,700

—

— -V

—

4,500

_

J Efter 5 år kan

1 notarie......................................

2,000

-

1,200

—

4<X>

—

3,600

-

1 lönen höjas med

, 500 kr. och efter

7 notarier ....................................

14,000

—

8,400

—

2,800

—

25,200

—

10 år med ytter- ligare 500 kr.

1 aktuarie ...................................

2,000

—

1,200

—

—

—

3,200

-

1 arkivarie...................................

2,000

—

1,200

—

200

-

3,400

—

1 fiskal ....................................

1,500

—

1,000

—

200

—

2,700

—

3 fiskaler ...................................

Anslag till amanuenser och e. o. bi-

4,500

—

3,000

—

600

8,100

1

träden .......................................

-

—

—

—

-

—

12,000

—

| 1 vaktmästare .............................

800

—

300

—

-

1,100

—

1 Efter 5 år kan

/ lönen höjus med

1 hofrättspost ..............................

500

—

300

—

—

-

800

—

j 4 hofrättsposter .........................

2,0001 —

1,200

—

—

—

3,200| -

) .r)«0 kr.

Summa

-

j —

—

-

_

-

198,400

_

Bih. till Riksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.

Tjänst

•

Ken-

Lön

görings-

skrifnings-

Summa

Hofrätten öfver

penningar

penningar

Skåne och Blekinge.

.

1 president.................................

7,600

—

2,400

—

_

_

10,000

—

1 hofrättsråd................................

4,400

2,000

_

6,400

_

| Efter 5 år kan

3 dito ........................................

13*200

_

6,000

_

_

—

19,200

—

} lönen liöias med

) 600 kr.

1 assessor ....................... ...........

3,300

2,000

5,300

| Efter 5 år kan

> lönenhöiasmed

5 assessorer ...............................

16,500

10,000

—

—

—

20,500

—

j 500 kr.

1 sekreterare ..............................

2,800

—

1,200

—

—

—

4,000

—

1 advokatfiskal..............................

2,300

—

1,200

—

—

—

3,500

—

Efter 5 år kan

2,000

1,200

400

3,600

lönen höjasmed

3 notarier ................................:

500 kr. och efter

6,000

—

3,600

—

1,200

—

10,800

—

10 år med ytter- ligare 500 kr.

2,000

1,500

1,200

1,000

200

3,400

2,700

1 fiskal ...................................

—

—

200

—

—

1,500

1,000

200

2,700

Anslag till amanuenser och e. o. bi-

träden.......................................

—

_

—

—

—

—

6.000

1 vaktmästare ..............................

800

—

300

—

—

—

1,100

—

1 hofrättspost ..............................

1 dito ..........................................

500

500

_

300

300

_

—

I

800

800

—

|Efter 5 år kan

J* lönen höjas med

I 100 kr.

Summa

- I-i - l-l - 1 —

106,800

_

Sportler.

I detta sammanhang har kommittén lämnat en redogörelse för

de sportler, som tillkomma vissa af hofrätternas tjänstemän och vaktbetjänte.

De kommitterade, hvilka den 12 december 1874 afgåfvo betänkande

angående lönereglering m. m. vid hofrätterna, behandlade äfven frågan

om dylik extra inkomst. Så vidt tjänstemännen angick, bestodo sportlerna

då, likasom för närvarande, dels i lösen, som vederbörande tjänsteman,

enligt gällande förordning angående expeditionslösen, ägde uppbära

för vissa expeditioner, dels ock för en del tjänstemän i anmärkningsarfvode,

andel i böter samt stämpelprovision. Därjämte förekom

för advokatfiskalen i Göta hofrätt inkomst genom s. k. inbindningseller

dombokspenningar. Hvad angick vaktbetjäningen, så ägde denna,

enligt då gällande förordning angående expeditionslösen, att uppbära

en viss afgift, benämnd sigillpenningar, för hvarje från hofrätt utgående,

med sigill försedd expedition, hvarförutom hofrättspost, enligt

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

annan samma dag meddelad förordning, var berättigad till ersättning

med 25 öre för delgifning af hvarje utaf hofrätt utfärdad kallelse.

1874 års kommitterade utgingo i fråga om sportlerna från den

grundsats, att denna till beloppet obestämda och osäkra form utaf aflöning

borde i allmänhet ej komma till användning. I sådant hänseende

hemställdes, att den advokatfiskal då tillkommande hälft af viten och

ensaksböter äfvensom andel i böter, ådömda enligt då gällande förordning

angående expeditionslösen, måtte indragas, samt att likaledes de

advokatfiskalen i Göta hofrätt dittills tillgodokomna s. k. inbindningseller

dombokspenningar och vaktbetjäningen i hofrätterna tillkommande

s. k. sigillpenningar måtte upphöra att utgå. Däremot syntes det kommitterade,

att den då utgående anmärknings- och aktoratsprovisionen af

undansnillade eller för ringa erlagda stämpelafgifter samt af sådana

böter, som kunde inflyta i anledning af granskning af underdomares

stämpelpappersredogörelser, borde, likasom fallet vore med dylika sportler

inom andra ämbetsverk, fortfarande utgå. Äfvenledes höllo kommitterade

före, att hofrättspost då tillkommande kallelsepenningar, såsom utgörande

godtgörelse för särskildt arbete till de rättssökandes fördel och bekvämlighet,

kunde med skäl bibehållas och måhända icke utan skada afskaffas.

Beträffande åter lösen för expeditioner ansågo kommitterade i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med de beslut, som då nyligen fattats

uti detta hänseende i sammanhang med regleringen af häradshöfdingarnas

löneförmåner, att tjänsteman vid hofrätt endast för sådana expeditioner,

som part icke vore författningsenligt pliktig att lösa, utan på grund

af egen begäran erhölle, borde åtnjuta lösen och då allenast till så

stort belopp, som antagligen motsvarade det med tillhandahållandet af

dylik expedition förenade besvär.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad 1874 års kommitterade

sålunda föreslagit, indrogos i samband med de nuvarande aflöningsstaternas

fastställande vissa då utgående sportelinkomster, hvaremot

öfriga bibehöllos med tillämpning, beträffande expeditionslösen, af den

af kommitterade föreslagna princip, hvilken är bibehållen i den nu

gällande förordning angående expeditionslösen af den 7 december 1883.

De olika slag af lösen, som enligt denna förordning kunna hos

hofrätterna förekomma, äro:

a) lösen till den tjänsteman, under hvars vård en handling finnes,

för afskrift däraf med vidimation äfvensom lösen till vederbörande

tjänsteman för enbär vidimation af afskrifven handling;

b) lösen för diariebevis, utfärdade af den tjänsteman, som det tillkommer

att emottaga och i diarium anteckna inkommande handlingar,

Lösen.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Anmärknings •

arfvode.

Andel i böter.

116 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

nämligen i Svea hofrätt vederbörande fiskal i brottmål samt aktuarien

i alla civila mål och ärenden äfvensom fiskaliska aktioner, i Göta hofrätt

aktuarien samt i hofrätten öfver Skåne och Blekinge sekreteraren;

c) lösen till advokatfiskal för gravationsbevis samt bevis rörande

försäljning af lösören, som kvarblifva i säljarens vård;

d) lösen för förmynderskaps- och myndighetsbevis samt stämningar,

hvilka expeditioner utfärdas af sekreteraren;

e) lösen för annat bevis än förenämnda, åt vederbörande tjänsteman,

som utfärdar detsamma;

f) lösen till arkivarie eller vederbörande notarie för protokoll, utgifvet

till annan än part, hvilken enligt ifrågavarande förordning är

utan särskild begäran skyldig att lösa detsamma;

g) lösen till arkivarien för dom, utslag eller resolution med rubrik,

då dessa expeditioner utgifvas till annan än part, hvilken enligt förordningen

är utan särskild begäran skyldig att lösa desamma; samt

b) lösen för s. k. terminssedel (kallelse till inställelse), hvilken

lösen tillfaller vederbörande notarie.

Utom expeditionslösen förekomma, såsom nämnts, för vissa tjänstemän

i hofrätterna äfven andra extra inkomster i form af sportler.

I förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften

finnes stadgadt, att, då renoveradt exemplar af underrätts protokoll öfver

lagfarter, inteckningar, äktenskapsförord samt bouppteckningar, testamenten,

som vid domstolen bevakas, morgongåfvebref och afhandlingar

om lösöreköp till hofrätt insändas, därvid skola fogas med n:r 2 märkta

delar af de dubbla beläggningsstämplar, med livilka de till protokollen

hörande handlingar blifvit försedda. De insända stämpeldelarna skola

i bofrätternas advokatfiskalskontor granskas och jämföras med protokollen

genom därtill af hofrätterna förordnade tjänstemän, hvilka böra

bos vederbörande advokatfiskal anmäla förekommande felaktigheter.

Föranleder dylik anmärkning, att högre stämpelbelopp, än vid handlings

stämpelbeläggning varit beräknadt, kommer statsverket till godo, utgår

anmärkningsarfvode å dessa medel med femton procent, hvaraf ena

hälften tillfaller advokatfiskal och den andra hälften den tjänsteman,

af hvilken granskningen utförts. Till verkställande af ifrågavarande

granskningsarbete äro, såsom ofvan angifvits, för närvarande förordnade,

i Svea och Göta hofrätter ordinarie notarie och i hoträtten öfver Skåne

och Blekinge advokatfiskal.

Finner advokatfiskal anledning att mot tjänsteman anställa åtal

för fel eller försummelse i afseende å stämpelbeläggning, äger han

anhängiggöra och utföra dylik talan. Därest i sådant fall böter och

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

annat skadestånd, än hvarom förut är nämndt, ådömas enligt ifrågavarande

förordning, tillfaller ena hälften af böterna och skadeståndet

åklagaren och den andra hälften kronan.

Ännu ett fall, då advokatfiskal fortfarande har rätt till andel i

böter, förekommer enligt förordningen den 16 juni 1875 angående

särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

I sistnämnda förordning är föreskrifvet, att häradshöfding senast tre

månader efter hvarje hållet ting samt rådstufvurätt för hvarje månad

inom utgången af nästa månad därefter skola, vid bot af 1 krona

50 öre för hvarje dag, som med något protokoll uteblifves, till vederbörande

hofrätt insända renoverade exemplar af de vid rätten förda

särskilda pi-otokoll öfver lagfai''ter med fång af fast egendom, inteckningar

i sådan egendom, äktenskapsförord, förmyndares tillsättande och

entledigande samt bouppteckningar m. m. äfvensom, hvad rådstufvurätt

angår, jämväl protokoll öfver förlagsinteckningar och, beträffande

särskildt Stockholms rådstufvurätt, äfvenledes protokoll öfver inteckningar

i fartyg. Vidare stadgas i samma förordning, att, för den händelse någondera

af de ärenden, som nu nämnda protokoll omfatta, icke förevarit,

skall anmärkning därom verkställas i respektive protokoll vid påföljd

för underlåtenhet därutinnan af enahanda bot som för försummelse att

insända protokoll. Af böter, hvartill dörnes enligt ifrågavarande förordning,

tillfaller hälften kronan och hälften åklagaren.

Extra inkomster tillfalla vidare uti Svea och Göta hofrätter aktuarien

samt i hofrätten öfver Skåne och Blekinge sekreteraren i deras

egenskap af försäljningsmän af stämplar.

Enligt § 49 i förordningen den 18 september 1908 angående

stämpelafgiften äger försäljningsman att vid redovisning för stämplar

såsom ersättning för besvär och kostnader räkna sig till godo, i Stockholm

2 samt i öfriga städex- och å landet 3 procent af det belopp, för

hvilket stämplar försålts, till och med en årlig försäljningssumma af

20.000 kronor. För öfverskjutande belopp till och med 200,000 kronor

beräknas provisionen efter 1 procent och för belopp utöfver 200,000

kronor efter Vio procent. Enligt där för ut gällande stämpelförordning af

den 2 juni 1899 utgjorde provisionen å belopp intill 20,000 kronor äfven

i Stockholm 3 procent samt för öfverskjutande belopp till och med

200.000 kronor 2 procent1).

0 Enligt af kommittén införskaffade upplysningar har den totala stämpeluppbörden

inom hofrätterna under femårsperioden 1903 —1907 utgjort i medeltal för år i

Svea hofrätt 164.286 kronor 34 öre. i Göta hofrätt 55,304 kronor 32 öre samt i hofrätten

öfver Skåne och Blekinge 42,447 kronor 70 öre.

Stämpel
provision.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Ersättning

enligt nådigt

bref den

8/« 1816.

Kallelse ■

penningar.

Uppgifter

angående

inkomst af

sportler.

Sekreterare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Enligt arbetsordningen för hofrätterna åligger det ock bemälda

tjänstemän att inom de olika hofrätterna verkställa beläggning med

stämpelpapper af hofrätternas utgående expeditioner, tillhandahålla dem

åt vederbörande och redovisa de för dem inflytande medel. Såsom ersättning

för detta arbete är en hvar af ifrågavarande tjänstemän, enligt

nådigt bref den 8 december 1876, berättigad att utöfver den godtgörelse,

han såsom försäljningsman af stämpladt papper äger uppbära,

åtnjuta 5 procents provision utaf det belopp, som enligt redogörelse

inflyter i stämpelpappersafgift för de utgående expeditionerna.

För vaktbetjäningen i hofrätterna förekommer numera inkomst i

form af sportler endast beträffande delgifning af kallelser till förhör

inför hofrätt.

Enligt § 4 i förordningen den 12 juli 1878 angående ersättning

till förrättningsmän för utmätning i enskilda mål samt till stämningsmän

m. m. skall för delgifning af domstols kallelse jämte bevis om

delgifningen erläggas till betjänt, som verkställer delgifningen, 50 öre

för hvarje person, som undfår del af handlingen.

Då emellertid dylik delgifning af kallelser till förhör förekommer

allenast i Svea hofrätt, är det blott vaktbetjäningen därstädes, som åtnjuter

någon inkomst af förevarande slag.

Från de olika tjänstemän och vaktbetjänte inom hofrätterna, hvilka

sålunda kunna komma i åtnjutande af sportler, har kommittén erhållit

upplysningar angående de belopp, till hvilka deras inkomst däraf belöper

sig.

Enligt nämnda redogörelse har i Svea hofrätt sekreteraren under

åren 1903—1907 i expeditionslösen haft en bruttoinkomst af i medeltal

170 kronor för år. Efter afdrag för renskrifningskostnader under samma

tid, i medeltal omkring 44 kronor årligen, har nettobehållningen af

ifrågavarande inkomst utgjort cirka 126 kronor för år.

Sekreteraren i Göta hofrätt har af expeditionslösen i medeltal för

hvart och ett af nämnda fem år haft en inkomst, ej öfverstigande 15

kronor.

I hofrätten öfver Skåne och Blekinge har sekreterarens behållna

inkomst af expeditionslösen under »de senare åren» uppgått i medeltal

för månad till omkring 50 kronor eller sålunda 600 kronor för år.

Dessutom har, såsom förut är sagdt, i sistnämnda hofrätt sekreteraren

extra inkomst i provisioner. Dylik inkomst har, omkostnader

oberäknade, åren 1903—1907 uppgått till:

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

119

År

Provision enligt

§ 51 i förordn. ang.

stämpelafgiften

Provision enligt

k. bref s/12 1876

Summa

___________ i

Kronor

öre

Kronor

öre

Kronor

öre

1903..................

744

07

822

90

1,566

97

1904..................

923

21

803

65

1,726

86

1905..................

1,069

2 9

797

30

1,866

59

1906..................

1,164

32

855

05

2,019

3 7

1907..................

1,343

88

894

50

2,238

38

I Svea hofrätt hafva för nuvarande innehafvaren af advokatfiskal- AivoUtMvi.

tjänsten, hvilken år 1907 utnämndes till nämnda befattning, de extra

inkomsterna, utan afdrag för omkostnader, under samma år uppgått till

15 kronor 85 öre i expeditionslösen, 248 kronor 78 öre i anmärkningsarfvode

samt 215 kronor 85 öre uti andel i böter eller tillhopa 480

kronor 48 öre.

Advokatfiskalen i Göta hofrätt har under åren 1903—1907 uppburit

i medeltal för år 23 kronor 5 öre i expeditionslösen, 204 kronor

53 öre i anmärkningsarfvode, 55 kronor 57 öre uti andel i böter samt

8 kronor såsom ersättning för arkivforskning eller tillsammans 291

kronor 15 öre.

I hofrätten öfver Skåne och Blekinge hafva advokatfiskalens extra

inkomster under samma tidsperiod i medeltal för år ej öfverstigit i anmärkningsarfvode

106 kronor 67 öre samt i expeditionslösen 1 krona.

I Svea hofrätt hafva under åren 1903—1907 aktuariens extra ixi- Aktuarie*

komster ställt sig, såsom följande tabell utvisar:

År.

Expeditions-

lösen.

Provision en- ligt § 51 i för- ordn. ang.

stämpelaf- giften.

Provision en- ligt k. bref 8/u

1876.

Summa

extra

inkomster.

Afgår för en- skildt biträde

med skrifning

m. m.

Behållen

inkomst.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Kronor.

öro.

Kronor.

öre.

1903 .........

1,423

2,305

70

2,365

75

6,094

4 5

1,129

50

4,964

95

1904 .........

1,541

—

4,066

92

2,181

05

7,788

97

1,120

—

6,668

97

1905 .........

1,042

—

4,236

1 6

2,499

85

7,778

01

1,116

—

6,662

01

1906 .........

1,384

—

2,575

8 9

2,525

2 5

6,485

14

1,123

—

5,362

14

1907 .......

•

1,880

—

3,556

82

2,654

55

8,091

37

1,144

_

6,947

3 7

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Arkivarie.

Xotarier.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Aktuariens i Göta hofrätt extra inkomster för åren 1903—1907

utvisas af följande tabell, i hvilken fördelningen af provision enligt §

51 i förordningen angående stämpelafgiften och enligt brefvet den 8

december 1876 verkställts inom kommittén med ledning af aktuariens

till länsstyrelsen i Jönköping ingifna redogörelser rörande stämpeluppbörden.

År.

Expeditions-

lösen

Provision en- ligt § 51 i för- ordn. ang.

stämpelaf- giften.

Provision en- ligt k. bref 8/xj

1876.

Summa

extra

inkomster.

Afgår för

arfvode till

biträde.

Behållen

inkomst.

Kronor.

ör e.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Kronor, öre.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

1903 .........

609

50

1,422

72

1,178

50

3,210 7 2

800

_

2,410

72

1904 .........

632

25

1,108

29

1,143

05

2,883 5 9

750

—

2,133

5 9

1905 ........

759

25

1,673

65

1,087

80

3,520 | 7 0

600

—

2,920

70

1906 .........

795

50

1,069

09

1,135

25

3,000 1 4 4

600

2,400

44

1907 .........

978

50

1,256

06

1,320

—

3,554 | 5 c

600

—

2,954

56

I hofrätten öfver Skåne och Blekinge har innehafvaren af den

gemensamma befattningen som aktuarie och arkivarie under åren 1903

—1907 i expeditionslösen haft en bruttoinkomst af i medeltal 537 kronor

65 öre årligen. Utskriftskostnaden för samma år har i medeltal utgjort

68 kronor 50 öre, hvadan nettobehållningen uppgått till 469 kronor

15 öre.

Arkivarien i Svea hofrätt, hvilken utnämndes till nämnda befattning

under år 1906, har i expeditionslösen under år 1907 uppburit

1,417 kronor 70 öre samt arkivarien i Göta hofrätt under åren 1903—

1907 likaledes i expeditionslösen i medeltal 775 kronor 20 öre årligen.

I Svea hofrätt skall, enligt uppgift af 5 ordinarie notarier därstädes,

under de senaste fem åren sportelinkomsten för hvarje notarie

i medeltal ej hafva öfverstigit 5 kronor årligen.

Dylik ''inkomst har i Göta hofrätt under åren 1903—1907 ej förekommit"

för en notarie samt för öfriga notarier uppgått till belopp,

växlande mellan högst 2 och högst 10 kronor i medeltal för år.

I hofrätten öfver Skåne och Blekinge har under nämnda femårsperiod

notariernas behållna inkomst af sportler för år i medeltal ej

öfverstigit 5 kronor för hvarje notarie.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.

Fiskalerna i Svea hofrätt hafva under åren 1903—1907 i expeditionslösen

tillhopa uppburit 400 å 450 kronor för år.

I de båda öfriga hofrätterna lärer fiskalernas inkomst af expeditionslösen

ej hafva för hvarje fiskal belöpt sig till mera än några

kronor för år.

I Svea hofrätt hafva under åren 1903—1907 hofrättsposterna

genom delgifning af kallelser till förhör haft en inkomst, som för hvarje

hofrättspost utgjort i medeltal 7—8 kronor för år.

Förutom sportler förekommer särskild ersättning åt de såsom

stämpelkontrollanter förordnade tjänstemännen. På sätt redan i det

föregående omnämnts, disponeras i sådant hänseende från det å sjunde

hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till stämpelkostnader årligen af

Svea och Göta hofrätter hvardera 1,800 kronor samt af hofrätten öfver

Skåne och Blekinge 900 kronor.

Vidare utgå jämlikt nådiga brefven den 12 september 1884 och

den 19 april 1895 för det arbete, som erfordras för insamlande och

bearbetande af statistiska uppgifter öfver inkomsten af stämpelpapper,

användt till beläggning af lagfarts-, intecknings- m. fl. handlingar, till

vederbörande stämpelkontrollant eller annan till ifrågavarande arbetes

utförande förordnad tjänsteman i hofrätt ett arfvode, som i hvardera

af Svea och Göta hofrätter utgör 1,000 kronor samt i hofrätten öfver

Skåne och Blekinge 300 kronor årligen.

I detta sammanhang har kommittén omnämnt, att hofrättsposterna

i Svea hofrätt äga tillfälle till extra inkomst på grund af där utbildad

praxis, att part eller ombud på begäran underrättas genom hofrättspost

om dagen, då hofrättens domar komma att meddelas. Enligt kommittén

lämnade upplysningar har för hvar och en af de tio hofrättsposterna i

Svea hofrätt inkomsten af dylika meddelanden under åren 1903—1907

utgjort i medeltal 116 kronor 77 öre årligen.

Äfvenså har kommittén meddelat, att i Göta hofrätt vaktbetjäningen

tillagts rätt att uppbära hyra för en i hofrättsbyggnaden befintlig

källarlägenhet; och har inkomsten däraf under åren 1903—1907 uppgått

till 20 kronor årligen för hvar och en af vaktbetjaningen därstädes.

Slutligen har kommittén anmärkt, att i Svea hofrätt eldningen

inom verkets lokaler uppdragits åt de såsom vakt turvis tjänstgörande

hofrättsposterna emot en godtgörelse af tillhopa 730 kronor för år samt

att i Göta hofrätt tillsynen öfver därvarande värmeledning anförtrotts

Bih. till JRiksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft. 16

Fiskaler.

Vaktbetjä«

ningen.

Ersättning för

särskilda

bestyr.

Extra inkomster

för vaktbetjäningen.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

åt en med dylika göromål förtrogen hofrättspost emot en årlig ersättning

af 150 kronor.

Kommitténs förslag till lönereglering.

Sportler.

Innan kommittén ingått på frågan om aflöningarna å stat vid

hofrätterna, har kommittén ansett sig böra upptaga till behandling,

huruvida och i hvad mån ännu kvarstående sportler lämpligen böra

indragas.

I sådant hänseende liar det synts kommittén, att det anmärkningsarfvode,

som kan uppkomma för vissa tjänstemän i anledning af granskningen

af stämpelbeläggning vid underrätterna, ej bör borttagas, så

länge dylikt arfvode i allmänhet utgår. Kommittén har härvid erinrat,

att vid 1908 års Riksdag anmärkningsarfvode för tjänstemän vid kammarrätten

ansetts böra bibehållas, ehuru med begränsning af dess

storlek i vissa fall. Då anmärkningsarfvodet i hofrätt uppgår till jämförelsevis

obetydliga belopp, har kommittén emellertid ansett sig sakna

anledning att föreslå någon begränsning däri. Godkännes kommitténs

förslag, att i Svea hofrätt advokatfiskalen och arkivarien samt i Göta

hofrätt advokatfiskalen skola utföra nämnda granskningsarbete, skulle

således anmärkningsarfvodet i den förra hofrätten komma att tillfalla

till en del advokatfiskalen och till en del arkivarien samt i den senare

hofrätten, likasom i hofrätten öfver Skåne och Blekinge, odeladt tillfalla

advokatfiskalen.

Advokatfiskalen torde likaledes, framhåller kommittén, böra bibehållas

vid den rätt till andel i böter, som i de båda ofvan angifna

fallen ännu tillkommer honom.

Kommittén har ej heller ansett sig böra ifrågasätta någon ändring

beträffande den stämpelprovision, som i enlighet med förordningen angående

stämpelafgiften uppbäres i Svea och Göta hofrätter af aktuarien

samt i hofrätten öfver Skåne och Blekinge af sekreteraren i deras egenskap

af försäljningsman af stämplar. Nämnda provision har, framhåller

kommittén, under olika år växlat ganska betydligt och i Svea hofrätt

under senare år medfört, att vederbörande tjänsteman nått en i jämförelse

med öfriga hofrättstjänstemän oskäligt hög årsinkomst. Med de ändringar

rörande stämpelprovisionen, hvilka vid 1908 års Riksdag vidtagits, komme

emellertid provisionen att väsentligt minskas och följaktligen växlingarna

opaginerad Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

i dess belopp att blifva mindre. Och därest, såsom kommittén föreslagit,

en ytterligare aktuarietjänst inrättas vid Svea hofrätt, komme till följd

däraf provisionsbeloppet att i nämnda hofrätt fördelas mellan två stämpelförsäljare.

Om således kommittén ej funnit anledning föreslå ändring beträffande

nämnda provision, har däremot den ersättning, som enligt nådiga brefvet

den 8 december 1876 tillkommer ifrågavarande tjänstemän för det de

med stämpelpapper belägga hofrätternas utgående expeditioner, tillhandahålla

dem åt vederbörande och redovisa de för dem inflytande medel,

synts kommittén böra upphöra. Detta arbete, hvilket enligt arbetsordningen

åligger nämnda tjänstemän, torde nämligen enligt kommitténs

åsikt böra af dem fullgöras såsom tjänsteåliggande utan särskild godtgörelse

utöfver dem på stat tillkommande aflöning.

I afseende å den inkomst, som i Svea hofrätt tillgodonjutes af

vaktbetjaningen för delgifning af kallelser till förhör (kallelsepenningar),

har kommittén ej ifrågasatt någon ändring.

Beträffande expeditionslösen har kommittén erinrat, att vid senaste

lönereglering för hofrätterna dylik lösen inskränktes till de expeditioner,

som part ej är pliktig lösa utan erhåller på egen begäran. Det steg

mot afskaffandet af expeditionslösen, som då togs, har synts kommittén

nu böra i största möjliga mån fullföljas. Kommittén håller nämligen

före, att det arbete, som ännu betalas med dylik lösen inom hofrätterna,

i allmänhet är af beskaffenhet att böra hänföras till de tjänsteåligganden,

som skola fullgöras mot aflöning å stat.

Ett undantag härifrån har dock synts kommittén af billighet påkalladt

beträffande gravationsbevis. Särskildt med hänsyn därtill, att

utfärdandet af dylika bevis är förenadt med ekonomisk risk, understundom

högst betydande, har kommittén ansett sig ej böra föreslå borttagandet

af lösen för dessa bevis. Den i öfrigt vid hofrätterna kvarstående expeditionslösen

bör däremot, enligt kommitténs åsikt, utbytas mot stämpel

till motsvarande belopp.

T fråga om de för särskilda bestyr utgående ersättningar har kommittén

erinrat om sina i det föregående redan omförmälda förslag dels

att granskningen af den vid underrätterna förekommande stämpelbeläggningen

af vissa handlingar skulle såsom tjänsteåliggande tillhöra i Svea

hofrätt advokatfiskal en och arkivarien samt i Gröta hofrätt och hofrätten

öfver Skåne och Blekinge advokatfiskalen, i följd hvaraf de hittills af

stämpelmedel utgående arfvoden för berörda granskningsarbete skulle

upphöra att utgå, dels ock att det arbete, som erfordras för insamlande

och bearbetande af statistiska uppgifter öfver inkomsten af stämpel
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Göta hofrätt.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

papper, användt till beläggning af lagfarts-, intecknings- m. fl. handlingar,

skulle i hofrätten öfver Skåne och Blekinge utföras af ett skrifbiträde

under tillsjön af advokatfiskal, på grund hvaraf det hittillsvarande

särskilda arfvodet för detta arbete i nämnda hofrätt ej skulle vidare

erfordras.

Den vaktbetjäningen i Göta hofrätt tillagda rätt att uppbära hyra

för en i hofrättsbyggnaden befintlig källarlägenhet bör, enligt kommitténs

åsikt, gifvetvis upphöra i och med den nya löneregleringen.

Kommittén anser ock med fog kunna ifrågasättas, att den godtgörelse,

som nu tillkommer hofrättsposter i Svea hofrätt för eldning inom

hofrättens lokaler, bör upphöra.

I anledning af kommitténs förslag om upphörande af den ännu

vid hofrätterna kvarstående expeditionslösen med undantag af lösen för

gravationsbevis har Göta hofrätt anmärkt, att arkivarien därigenom

skulle gå miste om lösen icke allenast för afskrifter af hofrättens protokoll,

som utfärdas i anledning af tillärnad fullföljd af talan mot hofrätts

beslut utan äfven för afskrifter af andra arkivhandlingar. För bibehållande

af lösen åtminstone vid sistnämnda handlingar funnes det dock

enligt hofrättens åsikt giltiga skäl. Den åldriga och svårlästa stil, som

icke sällan utmärkte handlingar från äldre tider, gjorde, att de begärda

afskrifterna i många fall icke kunde verkställas af skrifbiträde, utan att

arkivarien själf vore nödsakad att ombesörja utskriften. Äfven torde

en tidsödande forskning för uppsökande af hufvudliandlingen till den

begärda afskriften icke sällan kunna ifrågakomma. Hofrätten har därför

hemställt, att lösen för dylika afskrifter fortfarande måtte utgå.

I öfrigt har från hofrätternas sida ingen anmärkning förekommit

mot kommitténs förslag i denna del.

Mot den föreslagna indragningen af den enligt nådiga brefvet

den 8 december 1876 aktuarierna i Svea och Göta liofrätter samt sekreteraren

i hofrätten öfver Skåne och Blekinge tillkommande godtgörelse

har jag ingenting att erinra.

Hvad angår förslaget att, med undantag af lösen för gravationsbevis,

den ännu vid hofrätterna kvarstående expeditionslösen måtte upphöra

och utbytas mot stämpel till motsvarande belopp är jag ense med

kommittén om lämpligheten af en sådan åtgärd. Att, på sätt Göta

hofrätt hemställt, med gravationsbevis i förevarande afseende likställa

vissa afskrifter, som af arkivarien ombesörjas synes mig dock knappast

erforderligt.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Frågan om de ändringar i förordningen angående expeditionslösen

och stämpelförordningen, som skulle föranledas af bifall till kommitténs

förevarande hemställan, innefattar emellertid ett ämne, som icke ankommer

på justitiedepartementets föredragning. Efter hvad jag inhämtat, torde

det kunna anses mindre sannolikt, att förslag till erforderliga ändringar

i stämpelförordningen kan hinna föreläggas nu pågående Riksdag, särskildt

som det synes med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke motsvarande

ändringar samtidigt böra vidtagas äfven beträffande de verk och myndigheter,

som i nämnda förordningar likställts med hofrätterna. Det synes

vid sådant förhållande ganska antagligt, att, äfven efter det eventuellt

med 1910 års ingång nya lönestater för hofrätterna trädt i kraft,

expeditionslösen därstädes enligt nu gällande förordning ännu någon

tid skulle komma att utgå. Till förekommande af den oegentligheten,

att tjänsteman, som ingått på ny lönestat, härigenom skulle få tillgodonjuta

högre inkomst af sin tjänstebefattning, än som åsyftats, torde för

sådant fall böra stadgas, att dylik expeditionslösen icke må af vederbörande

behållas utan skall till statsverket redovisas.

Hvad angår kommitténs förslag rörande kontrollgranskningen

af den vid underrätterna förekommande stämpelbeläggningen m. m.

jämte den indragning af vissa härför nu utgående ersättningsbelopp,

som af nämnda förslag skulle föranledas, har jag redan i det föregående

uttalat mig. Jag erinrar endast, att i händelse i Svea hofrätt

arbetet med stämpelgranskningen, på sätt nämnda hofrätt hemställt,

fördelas mellan sekreteraren och advokatfiskalen i stället för, såsom

kommittén föreslagit, mellan den sistnämnde och arkivarien, andel i inkomsten

på grund af anmärkningsarfvode följaktligen i samma hofrätt

skulle tillkomma sekreteraren i stället för arkivarien.

I anledning af hvad kommittén yttrat rörande den godtgörelse för

eldning inom hofrättens lokaler, som nu tillkommer hofrättsposterna i

Svea hofrätt, vill jag framhålla, att i de olika statsdepartementen liksom

i åtskilliga andra i hufvudstaden förlagda centrala ämbetsverk,

hvarifrån jag låtit införskaffa upplysning i berörda hänseende, bestyret

med eldningen icke anses ingå i vaktbetjäningens tjänsteåligganden utan

särskildt godtgöres.

Aflöningar A stat.

Vid behandling af frågan om de aflöningsförmåner, som böra å

stat upptagas för hofrätternas ordinarie personal, bar kommittén ansett

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 135.

sig böra ägna särskild uppmärksamhet åt ett spörsmål, som med hänsyn

till de fordringar, hvilka måste ställas å hofrätterna såsom öfverdomstolar,

är af mycket stor betydelse, nämligen rekryteringsmöjligheterna vid de

olika hofrätterna.

Af representanterna inom kommittén för Göta hofrätt och hofrätten

öfver Skåne och Blekinge hade framhållits de synnerligen svåra

förhållanden, som inträdt för dessa hofrätter därigenom, att tillgången

på extra ordinarie tjänstemän under senare tider varit stadd i ständig

minskning och för närvarande vore ytterst ringa. Till följd af denna

brist på extra ordinarie arbetskrafter hade i dessa hofrätter inträffat,

att personer endast efter ett par veckors tjänstgöring i hofrätten förordnats

att bestrida fiskalstjänst och att adjunktion måst lämnas åt personer,

hvilka ännu ej hunnit förvärfva den vana och erfarenhet vid hofrättstjänstgöring,

som borde kräfvas för ledamotsarbetet.

Bristen på extra ordinarie arbetskrafter hade äfven af nämnda

hofrätter kraftigt framhållits i deras under november 1907 till Kungl.

Maj:t afiåtna skrifvelser om höjning af anslagen till amanuenser och

extra ordinarie biträden, hvilka skrifvelser jämväl föranledt en ökning

af dessa anslag från 1909 års ingång. Sålunda hade Göta hofrätt uppgifvit,

att antalet af i hofrätten tjänstgörande extra ordinarie tjänstemän,

hvilka ej voro indelade till fiskals- eller amanuenstjänstgöring,

under vårsessionen 1906 uppgick till två, under höstsessionen samma år

till tre och under vårsessionen 1907 likaledes till tre. Under höstsessionen

1907 hade i hofrätten tjänstgjort två extra ordinarie tjänstemän,

hvilka vid sessionens början icke voro indelade till fiskals- eller amanuenstjänstgöring,

men sedermera erhöllo förordnande att intill sessionens

slut bestrida hvar sin amanuensbefattning inom hofrätten. Hofrätten

öfver Skåne och Blekinge hade uppgifvit, att vid början af vårsessionen

1907 icke någon extra ordinarie tjänsteman varit i hofrätten att tillgå

för bestridande af då erforderlig tjänstgöring vid protokollet och att vid

påföljande höstsessions början måst åt två extra ordinarie tjänstemän

uppdragas att sköta hvardera två ordinarie tjänstebefattningar.

Bristen på extra ordinarie tjänstemän medförde uppenbarligen för

hofrätterna betydande olägenheter med afseende å arbetets jämna och

obehindrade gång. Men denna brist måste jämväl, om den komme att

fortfara, innebära fara för möjligheten att rekrytera hofrätterna med fullt

lämpliga och skickliga ledamöter, såsom jämväl af Göta hofrätt i dess

förenämnda underdåniga skrifvelse framhållits.

Äfven inom Svea hofrätt hade under senare tider konstaterats en

betydlig minskning af antalet extra ordinarie tjänstemän. Att förhål
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

landena i detta afseende dock ännu voro bättre vid Svea hofrätt än vid

de båda andra hofrätterna, syntes till en del bero därpå, att befordringsutsikterna

äro jämnare i ett större verk än i ett mindre. Den liufvudsakliga

anledningen torde dock vara den dragningskraft, som liufvudstaden

med dess större möjligheter till befordran inom skilda områden

och dess många tillfällen till extra inkomstförvärf utöfvade på den

unge juristen. Redan i sammanhang med frågan om inrättande af en

särskild hofrätt för Norrland hade kommittén haft tillfälle påpeka denna

omständighet.

Af de nu antydda förhållandena har kommittén ansett oafvisligen

följa, att aflöningen till den del af hofrätternas ordinarie personal, som

bestrider det egentliga domarekallet, nämligen president och ledamöter,

äfvensom till de tjänstemän, från lxvilka ledamotsklassen i allmänhet rekryteras,

nämligen fiskalerna, ej kan sättas lägre för de båda i landsorten

förlagda hofrätterna än för Svea hofrätt, därest möjligheten för de

förstnämda hofrätterna att till det viktiga ledamotskallet erhålla fullt

skickade personer ej skall ytterligare försvåras. Då det nämligen redan

med nuvarande lika aflöningsförmåner för alla tre hofrätterna visat sig,

att rekryteringsförliållandena äro gynnsammare för Svea hofrätt än för

de båda andra hofrätterna, skulle detta otvifvelaktigt blifva än mera

fallet, om till de öfriga företräden, Svea hofrätt ur ofvan angifna synpunkter

erbjuder, jämväl komme högre aflöning för dess ifrågavarande

personal.

Kommittén har fördenskull funnit sig böra för samtliga hofrätterna,

oafsedt förläggningsort och däraf betingade olikheter i lefnadskostnader,

föreslå lika aflöningsförhållanden beträffande president, ledamöter och

fiskaler; och har kommittén alltså, för främjande af ett viktigt statsintresse,

beträffande nämnda tjänstemän frångått den vid löneregleringar

under åren 1907 och 1908 i allmänhet följda principen med olika afiöningsbelopp

för enahanda befattningar å skilda orter. Härvid har dock

af kommittén betonats, att detta förslag icke afser att verka till höjning

af de pensionsbelopp, som eljest skulle tillkomma vederbörande.

Däremot har det synts kommittén, att tillräckliga anledningar ej

föreligga, att beträffande hofrätternas öfriga personal frångå nämnda

princip. I öfverensstämmelse med hvad i fråga om lönereglering för

länsstyrelserna beslutats vid 1908 års Riksdag, har kommittén sålunda

ansett ortstillägg icke böra tillkomma sistnämnda personal vid de båda

• i landsorten förlagda hofrätterna.

I öfrigt torde enligt kommitténs åsikt aflöningarna vid hofrätterna

fortfarande såsom hittills böra fördelas i lön, tjänstgöringspeuningar och,

s. 128 Kontrollera mot PDF

Kommittén.

Hofrättsråd.

Departementschefen

.

Kommittén.

128 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.

i förekommande fall, ålderstillägg. Af kommitténs förslag om anställande

af skrifbiträden med aflöning från statsverket följde, att den nu till

vissa tjänstemän utgående ersättningen för renskrifningskostnad skulle

upphöra.

President.

Med erinran att enligt den vid 1908 års Biksdag antagna aflöningsstat

för kammarrätten presidenten i detta verk åtnjuter i aflöning 12,000

kronor, fördelad i lön 7,500, tjänstgöringspenningar 3,500 och ortstillägg

1,000 kronor, har kommittén förklarat sig anse aflöningen för president

i hofrätt äfven böra bestämmas till 12,000 kronor. Då emellertid härvidlag

titeln ortstillägg ej skulle ifrågakomma, men enligt senaste löneregleringar

ortstillägg skall utgå i enahanda ordning som lön, har kommittén

föreslagit, att aflöningsbeloppet för president i hofrätt måtte så

fördelas, att 8,500 kronor utgöra lön och 3,500 kronor tjänstgöringspenningar.

1 fråga om kommitténs hemställan rörande aflöningen för president

har från hofrätternas sida ingen annan erinran förekommit, än att i Göta

hofrätt två ledamöter, under framhållande att presidenterna i hofrätterna

haft ursprungligen högre och under senare tid lika stor aflöning som

justitieråd, funnit någon rimlig anledning icke föreligga att göra ändring

i detta förhållande. Tvärtom syntes det rätt betänkligt att visa njugghet

vid utmätande af aflöning åt cheferna för domstolar af sådan omfattning

och vikt som hofrätterna.

Emot kommitténs förslag i denna del har jag intet att erinra.

Hofrättsråd.

Under framhållande att ledamotstjänst i hofrätt i fråga om vikt

och betydelse visserligen ej kan skattas lägre än motsvarande befattningar

i centrala ämbetsverk, har kommittén emellertid i fråga om hofrättsrådens

aflöning icke funnit sig böra föreslå full tillämpning af de principer,

som vid de nya löneregleringarna följts beträffande tredje gradens

tjänstemän i centrala ämbetsverk. Frånsedt den afsevärda ökning i

utgifterna för statsverket, som däraf skulle föranledas, har nämligen den

omständigheten, att befordran till ledamot i hofrätt i regel vinnes ej

obetydligt tidigare än till tredje gradens tjänst i allmänhet, synts kom
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

mitten utgöra ett talande skäl för, att begynnelseäflöningen för ledamöterna

i hofrätt ej sättes lika hög som för ihnehafvarna af tredje gradens

tjänster i centrala ämbetsverk och att genom anordnande af flera ålderstillägg

den för sistnämnda tjänstinnehafvare afsedda slutaflöningen, 8,700

kronor, af ledamot i hofrätt vinnes först efter längre tids ledamotskap.

Ett dylikt aflöningssvstem skulle ock mera ansluta sig till de för ledamöter

i hofrätt nu gällande aflöningsförhållanden, enligt hvilka dessa i

regel komma. i åtnjutande af tre lönetillägg, nämligen ett å 500 kronor

efter fem års tjänstgöring såsom assessor, ett å 600 kronor efter utnämning

till hofrättsråd och ett likaledes å 600 kronor efter fem års

tjänstgöring såsom hofrättsråd.

I öfverensstämmelse härmed har kommittén föreslagit, att aflöningen

för hofrättsråd måtte bestämmas till 7,000 kronor med tre ålderstillägg

till lönen efter respektive fem, tio och femton år, det första å 500 kronor

och de båda öfriga hvartdera å 600 kronor. Slutaflöningen skulle således

utgöra 8,700 kronor eller samma belopp, som i nya lönestater är bestämdt

för tredje gradens tjänstemän. Aflöningen har kommittén ansett

lämpligen böra fördelas så, att 4,500 kronor skulle utgöra lön och 2,500

kronor tjänstgöringspenningar.

I fråga om pensionsunderlagets bestämmande skulle enligt kommitténs

förslag från lönen afräknas det belopp, 600 kronor, som i aflöningsstater

för omreglerade verk upptagits såsom ortstillägg för tredje

gradens tjänstemän.

Representanten i kommittén för Svea hofrätt har, med instämmande

af ytterligare en kommittéledamot, i anslutning till sin reservation om

bibehållande af den nuvarande fördelningen af hofrätternas ledamöter i

två grader, hemställt, att aflöningen för hofrättsråd måtte bestämmas

till 8,100 kronor, däraf 5,600 kronor i lön och 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar,

hvartill skulle komma ett ålderstillägg till lönen efter

fem år med 600 kronor, samt att aflöningen för assessor måtte bestämmas

till 7,000 kronor, däraf 4,500 kronor i lön och 2,500 kronor i

tjänstgöringspenningar, hvartill likaledes efter fem år skulle komma ett

ålderstillägg å 500 kronor.

Under hänvisning till de i förutnämnda reservation lämnade uppgifter

rörande nuvarande medelåldern för befordran till assessor och

hofrättsråd samt till tredje gradens tjänst i kollegierna, har Svea hofrätt

i sitt utlåtande framhållit, att äfven om den under sista tiden minskade

tillgången på extra ordinarie tjänstemän skulle tillfälligt inverka till

Bih. till Biksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 90 Höft. 17

Skiljaktig

mening.

Svea hofrätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135

befordran vid något tidigare ålder, andra förhållanden utan tvifvel kunde

komma att verka i motsatt riktning, i hvilket afseende hofrätten erinrat,

hurusom kommittén förordat inskränkning i de ordinarie ledamöternas

användning i befattningar utom hofrätten, äfvensom att minskad omsättning

af ordinarie ledamöter jämväl torde blifva en följd af en förbättrad

ekonomisk ställning för dessa samt förhöjningen af den ålder, vid

hvilken de berättigades att afgå med pension. 1 hvarje fall syntes den

åberopade skillnaden i utnämningsåldern icke utgöra skäl för att hofrätternas

ledamöter i fråga om aflöningen skulle intaga en i jämförelse

med kollegiernas ledamöter så ofördelaktig ställning, som kommitténs

förslag innebure. Enligt detta förslag skulle nämligen hofrättsledamot

tidigast tio år, räknadt från början af året näst efter utnämningen, eller

sålunda, om utnämningen i öfverensstämmelse med ofvanberörda uppgift

antoges inträffa vid en ålder af trettiosex och ett sjättedels år, i medeltal

först vid en ålder af mellan fyrtiosex och fyrtiosju år erhålla den för

tredje gradens tjänstemän i allmänhet bestämda begynnelselönen af

8,100 kronor, under det att ledamöterna i andra ämbetsverk erhölle

samma aflöning redan vid en ålder i medeltal af trettionio och ett

fjärdedels år. I hofrättspresidenternas underdåniga utlåtande af den 15

oktober 1907 hade, med vitsordande af vikten att hofrätternas arbetskrafter

på bästa möjliga sätt utnyttjas, tillika framhållits, hurusom det

å andra sidan vore icke mindre maktpåliggande, att genom snar lönereglering

hofrätterna bereddes möjlighet att till det arbete, som skall

utföras, förvärfva och bibehålla personer, som kunde motsvara äfven

högt ställda anspråk. Fara vore att detta mål ej vunnes, därest hofrättsledamöterna

tillbakasattes i löneafseende.

En ökning i utgifterna måste naturligtvis för statsverket uppstå

genom full tillämpning för hofrättsledamöternas del af de i allmänhet

beträffande tredje gradens tjänstemän i centrala ämbetsverk tillämpade

aflöningsprinciperna, men då hofrättsledamöternas arbete icke hade

mindre värde än det, som nämnda tjänstemän presterade, syntes föga

öfverensstämmande med rättvisa, om vid aflöningens fastställande besparings

synpunkter gjordes gällande företrädesvis gent emot hofrätternas

ledamöter på grund af deras jämförelsevis stora antal.

Då hofrätten alltså ansett, att hofrätternas ledamöter såsom i fråga

om kvalifikationer samt sina ämbetens vikt och betydelse jämnställda

med tredje gradens tjänstemän inom de centrala ämbetsverken ock böra

fullt likställas med dem i fråga om lönevillkor, har hofrätten hemställt,

att aflöningen för hofrättsråd måtte bestämmas till 8,100 kronor, däraf

5,600 kronor i lön och 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mtij.ts Nåd. Proposition N:o 1S5. 131

skulle kunna komma ett ålderstillägg till lönen efter fem år med 600

kronor.

Äf de ledamöter i Svea hofrätt, hvilka deltagit i behandlingen af

förevarande ärende, hafva åtta ledamöter, under instämmande i alla delar

i det af pluraliteten beslutade yttrandet, förklarat sig anse, att till detsamma

borde vidare fogas följande uttalande:

»Under alla förhållanden torde hvad kommittén anfört icke kunna

leda till annat, än att begynnelselönen för hofrättsledamöterna sättes

något lägre än begynnelselönen för tredje gradens tjänstemän i de centrala

ämbetsverken, exempelvis med ett belopp, motsvarande ett ålderstillägg,

eller således till 7,500 kronor, ty rättvisligen böra väl efter fem

tjänsteår hofrättsledamöterna, hvilkas medelålder då redan åtskilligt öfverstiger

medelutnämningsåldern för tredje gradens tjänstemän i de centrala

ämbetsverken, komma i åtnjutande af enahanda löneförmåner som dessa.»

Göta ho frätts majoritet har i denna fråga gjort enahanda uttalande

som Svea hofrätt.

En ledamot har ansett billighet och rättvisa fordra, att med afseende

å nuvarande höga lefnadsomkostnader aflöningarna till hofrätternas

ledamöter — liksom äfven till dess tjänstemän och vaktbetjäning

— icke bestämmas lägre än till nuvarande belopp, förhöjda med 30

procent utom hvad som motsvarar de summor, hvilka under form af

pensionsafdrag komma att utaf staten innehållas af de nominella aflöningsbeloppen.

♦

Tre ledamöter hafva förklarat sig ej finna skäl till anmärkning

emot hvad kommittén föreslagit i fråga om hofrättsledamöternas löneförmåner.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har i sitt utlåtande framhållit,

att då enligt uppgift i ofvannämnda reservation genomsnittsåldern vid

utnämning är endast 3Vi2 år lägre för assessorerna än för tredje gradens

tjänstemän i kollegierna, det syntes, som om kommittén bort sätta hofrättsledamöternas

begytinelseaflöning högre sin till 7,000 kronor. Af flera

skäl, framför allt den omständigheten, att kommittén framhållit såsom

ett bestämdt önskemsvl, att hofrätternas ordinarie ledamöter ej måtte tagas

i anspråk för andra värf i så stor utsträckning som nu, vore det emellertid

högst antagligt, att genomsnittsåldern vid utnämning till ledamot

i hofrätten komme att stiga väsentligt, och med hänsyn härtill skulle

Särskildt

uttalande af

ledamöter i

Svea hofrätt.

G ota hofrätt

Hofrätten

öfver Skåne

och ''Blekinge,

s. 132 Kontrollera mot PDF

Fråga om särskildt

arfvode

åt ordförande

å division.

Kommittén.

132 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

det hafva varit rättvist att jämnställa hofrättsledamöterna med ofvannämnda

tredje gradens tjänstemän.

En ledamot var härutinnan skiljaktig och lämnade kommittéförslaget

i denna del utan anmärkning.

I det förut omförmälda kommittébetänkandet af den 12 december

1874 väcktes förslag, att särskilda arfvoden borde tilläggas de hofrättsråd,

som vore ordförande å divisioner, med skyldighet likväl för dem

att, i den mån sådant vore förenligt med ordförandebestyren, deltaga

med öfriga ledamöter i föredragningen. Därvid ansågs kunna skäligen

bestämmas, att ordföranden skulle till hälften mot annan ledamot,

efter lottning, föredraga vädjade mål. Sagda arfvode borde såsom godtgörelse

för de särskilda åligganden, hvilka vore förenade med ordförandeplatsen,

alltid tillfalla den, som tjänstgjorde i nämnda egenskap, och

alltså åtnjutas under samma villkor som tjänstgöringspenningar. Dess

belopp upptogs i förslaget till 600 kronor.

Vid föredragning i statsrådet den 10 december 1875 af kommitterades

förslag anförde vederbörande departementschef, att, med den af

kommitterade för åtnjutande af det nämnda arfvodet ifrågasatta föredragningsskyldighet

för ordförande, dennes tjänstgöring sannolikt blefve

mera ansträngande än öfriga ledamöters. En sådan anordning syntes

departementschefen icke vara lämplig, om ordförandebefattningen skulle,

såsom då vore föreskrifvet och kommitterade jämväl afsett, utöfvas af

den äldste, som vanligen redan tillryggalagt sin kraftigaste ålder och

snarare behöfde minskning än tillökning i arbete.

1 öfverensstämmelse med den af departementschefen sålunda uttalade

meningen upptogs ej heller det ifrågasatta arfvodet i Kungl.

Maj:ts framställning till 1876 års Riksdag angående hofrätterna.

Med särskild hänsyn till det förslag, kommittén framställt i fråga

om ordförandebefattning å division, har kommittén ansett sig böra upptaga

spörsmålet om särskildt arfvode åt ledamot i hofrätt, som är ordförande

å division.

Hufvudsakliga anledningen till att förutnämnda kommitterades förslag

om dylikt arfvode icke vann godkännande syntes vara att söka

däri, att det ansågs mindre lämpligt att, med bibehållande af föreskriften

att de äldsta hofrättsråden städse skulle bekläda ordförandeplats å division,

öka ordförandenas arbete genom skyldighet för dem att deltaga i

föredragning af vädjade mål, och att, därest ordförandenas arbete ej

blefve mera betungande än öfriga ledamöters, giltigt skäl ansågs saknas

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 133. 133

att bereda ordförandena högre tjänstgöringspenningar än de andra ledamöterna.

För kommittén hade i detta sammanhang själfmant framträdt det

spörsmålet, huru divisionsordförandenas arbete, rent kvantitativt taget,

ställde sig i jämförelse med öfriga ledamöters. Ordförande å division

vore tjänstgörande å ämbetsrummet alla sessionsdagar, medan öfriga

ledamöter beredts tillfälle att hvar fjärde sessionsdag eller hvar Ijärde vecka

uteslutande ägna sig åt hemarbete. Han deltoge ej i allmänhet i föredragningen

och ansåges ej heller skyldig att kontrolläsa af öfriga ledamöter

föredragna mål. Befrielsen från föredragningsskyldighet för ordföranden

torde kunna antagas någorlunda uppvägas af hans åliggande

att deltaga i alla måls behandling å divisionen, likasom hans frihet från

kontrolläsning af de mål, som öfriga ledamöter föredragit, kunde anses

i ungefärlig grad motsvara det honom åliggande arbete att i första

hand justera utslag i vissa mål samt kontrolläsa till dessa mål hörande

handlingar.

Kunde alltså divisionsordförande ej anses hafva mera betungande

arbete än öfriga ledamöter och följaktligen däraf ej hämtas stöd för att

tillägga honom ett särskildt arfvode, återstode att tillse, huruvida eljest

fog måtte finnas för ett sådant arfvode. Af huru stor vikt för ernående

af ett tillfredsställande arbetsresultat det vore, att divisionschefen ägde

förmåga att på ett rätt sätt sköta ordförandeskapet på divisionen, hade

förut berörts i sammanhang med kommitténs förslag, att, med frångående

af den hittills följda ordningen, de till ordförandebefattning

lämpligaste ledamöter måtte därtill förordnas. De kraf, som vid bifall

till detta förslag måste ställas på en divisionsordförande, syntes kommittén

tala för, att särskild godtgörelse utginge för denna befattning.

Visserligen läge hos presidenten den högsta öfvervakande ledningen af

arbetet inom hofrätten, men då presidenten själffallet endast undantagsvis

kunde öfvervara och leda arbetet å de särskilda divisionerna, blefve

det så godt som uteslutande ordföranden å division, som hade sig anförtrodt

chefskapet å densamma; och att märka vore, att hvarje division

utgjorde för sig en fullt själfständig domstol.

Kommittén hade fördenskull i arten och beskaffenheten af divisionsordförandes

arbete och ställning funnit giltigt skäl att återupptaga

förslaget om särskildt arfvode åt denne. I afseende å storleken af detta

arfvode hade kommittén dock ansett sig böra stanna vid ett belopp af

500 kronor, som gifvetvis borde få åtnjutas under samma villkor som

tjänstgöringspenningar.

Vid bifall till detta förslag skulle visserligen sluta Hön i ngen för

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Skiljaktig

mening.

Svea hofrätt.

Departements
chefen.

Kungl. Majtts Nåd. Proposition N:o 135.

vissa ledamöter i hofrätt komma att i någon mån öfverstiga hvad

tredje gradens tjänstemän i allmänhet tillagts, men detta syntes kommittén

så mycket mindre obilligt, som begynnelseaflöningen för ledamot

i hofrätt enligt kommitténs förslag skulle blifva väsentligt lägre än för

nämnda andra tjänstemän. En jämförelse med aflöningsförmånerna för

de flesta häradshöfdingar, borgmästare i de medelstora och rådmän i de

största städerna torde ock i sin mån gifva stöd åt nu förevarande förslag.

I anslutning till hvad sålunda anförts, har kommittén hemställt,

att till hofrättsråd, som tjänstgör såsom ordförande å division, måtte

utgå ett särskildt arfvode å 500 kronor att åtnjutas under samma villkor

som tjänstgöringspenningar.

Från kommitténs förevarande hemställan var en ledamot i kommittén

skiljaktig.

De skäl, hvilka i kommitténs betänkande anförts för arfvodets utgående,

syntes ej öfvertygande. Vare sig någon af de yngre ledamöterna

utsåges som ordförande, eller föreslagna begynnelselönen för hofrättsråd

understege hvad tredje gradens tjänstemän i allmänhet tillagts,

eller möjligen en eller annan häradshöfdings eller borgmästares i de

medelstora städerna och rådmäns i de största städerna löneinkomster

öfverstege hvad kommittén föreslagit för hofrättsråd, borde detta ej vara

bestämmande för ifrågavarande arfvodes utgående såsom löneförmån.

Att ledamot, som förordnats till ordförande, i sådan egenskap tilldelas

särskildt arfvode, har synts Svea hofrätt välbetänkt äfven ur den

synpunkt, att denna förmån, enligt liofrättens åsikt, bör kunna i sin

mån främja, att ledamöter med de egenskaper, som kräfvas för ordförandeskapet,

till gagn för ämbetsverket kvarstå i sina befattningar

och icke för bättre utkomst söka utbyta tjänstgöringen i hofrätten mot

annan verksamhet.

Beträffande begynnelseaflöningen för liofrätternas ledamöter är jag

af annan mening än kommittén, i det jag anser denna aflöning böra

sättas högre, än kommittén föreslagit. Kommittén har själf vitsordat,

att ledamotstjänst i hofrätt i fråga om vikt och betydelse icke kan

skattas lägre än motsvarande befattningar i centrala ämbetsverk. Då

kommittén det oaktadt föreslagit en så väsentlig afvikelse från de vid.

de nya löneregleringarna eljest tillämpade principer, att ledamot i hofrätt

först efter tio år skulle uppnå det aflöningsbelopp, som utgör be
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

gynnelseaflöningen för tredje gradens tjänstemän i de nyreglerade centrala

ämbetsverken, har kommittén motiverat detta förslag därmed, att

befordran till ledamot i hofrätt i regel vinnes ej obetydligt tidigare än

till tredje gradens tjänst i allmänhet.

Kommittén har visserligen äfven, om också mera i förbigående,

påpekat den afsevärda ökning i utgifter för statsverket, som skulle föranledas

af full tillämpning af ofvanberörda principer jämväl beträffande

hofrätterna. Men den omständigheten att ett ämbetsverk har talrik

personal utgör uppenbarligen icke i och för sig någon giltig grund att

under i öfrigt likartade förhållanden i aflöningshänseende försätta detta

verk uti sämre ställning än ett verk med fåtalig personal.

Skall därför kommitténs ifrågavarande förslag kunna anses skäligt

och rättvist, förutsattes härför ovillkorligen, att befordran till ledamot

i hofrätt regelmässigt sker sfi mycket tidigare än befordran till tredje

gradens tjänst i allmänhet, att tidsskillnaden ungefärligen uppväger den

senare inträdande likställigheten i aflöningsförmåner.

Vid bedömande af kommitténs förslag ur denna synpunkt må till

en början framhållas, att kommittén i sin motivering icke sökt att med

sifferuppgifter ådagalägga förslagets rättmätighet, utan inskränkt sig

till ofvanberörda allmänna uttalande, att befordran till ledamot i hofrätt

i regel vinnes »ej obetydligt tidigare» än i andra verk.

Af de statistiska * utredningar, hvilka bifogats kommitténs betänkande

I angående allmänna förutsättningar och grunder för nu pågående

löneregleringar inhämtas, att vid 1903 års början medelåldern för

befordran i den mellangrad mellan tredje och andra lönegraden, hvartill,

bland andra, höra hofrätternas assessorer, utgjorde 35.4 år. Medelåldern

för befordran till tredje lönegraden var samtidigt 42.4 år, hvadan

åldersskillnaden sålunda vid denna tidpunkt utgjorde 7 år.

Härvid må emellertid beaktas, dels att ofvannämnda mellangrad

äfven omfattar andra tjänstemän än hofrätternas assessorer, äfven om

dessa däri utgöra flertalet, dels ock att vid nyssnämnda beräkning af

medelåldern för befordran till tredje lönegraden medtagits äfven hofrättsråden,

hvilkas befordringsålder regelmässigt är jämförelsevis hög. Så

till exempel utgjorde, enligt samma statistiska utredningar, för tidrymden

1877 —1902 lefnadsåldern vid befordran till hofrättsråd i medeltal

48.2 år, medan motsvarande siffra för öfriga tjänstemän af tredje lönegraden

var 43.8.

Till närmare belysning af hithörande förhållanden har i justitiedepartementet

verkställts en undersökning rörande medelåldern för befordran

till assessor under hvart och ett af åren 1880, 1885, 1890,

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

1895, 1900 och 1905 äfvensom rörande den nuvarande ställningen i

berörda afseende. Vidare har till jämförelse härmed undersökts den

nuvarande medelåldern. för befordran till tredje gradens tjänst i Kungl.

Maj:ts kansli och de centrala ämbetsverken.

Kesultatet af denna undersökning innefattas i efterföljande tabeller:

1. Tabell utvisande medelåldern för befordran till assessor under

nedanangifna år.

1880

1885

1890

1895

1900

1905

1909

År

År

År

År

År

År

År

i Svea hofrätt ..........................

37.6

37.6

37

35.3

34.7

35.7

36.6

i Göta » ...........................

i hofrätten öfver Skåne och

35.7

36.1

35.1

34.6

35.2

36.3

38.2

Blekinge .................................

i samtliga hofrätterna tillsam-

39

38.7

37.2

32.7

34.7

33.8

33.2

mans..........................................

37

37.2

36.6

34.6

34.9

35.6

36.5 j

2. Tabell utvisande nuvarande medelåldern för befordran

till tredje gradens tjänst i nedanstående verk.

År

Kungl. Majrts kansli........................................

45.7

Fångvårdsstyrelsen...........................................

39.5

Arméförvaltningen .............................................

39.2

Marinförvaltningen.............................................

39

Lotsstyrelsen........................................................

53

Generalpoststyrelsen ..........................................

43.4

Telegrafstyrelsen ...............................................

37

Kammarkollegium................................................

36.4 j

Statskontoret.......................................................

38

Kommerskollegium.............................................

45

Kammarrätten......

39.2

Generaltullstyrelsen ........................................!

44

Domänstyrelsen ..................................................

40.5 j

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Medelåldern för befordran till tredje lönegraden i ofvannämnda

ämbetsverk tillsammans utgör för närvarande 42 år. I sammanhang

härmed må anmärkas, att motsvarande siffra för befordran till hofrättsråd

för närvarande är 44.5 år.

En jämförelse mellan förestående två tabeller gifver vid handen,

att befordran till assessor uppnås i medeltal så mycket tidigare än

befordran till tjänst i tredje lönegraden i allmänhet, som efterföljande

tabell för hvarje där upptaget verk utvisar: "

År

Lotsstyrelsen.........................................................

16.5

Kungl. Maj:ts kansli..........................................

9.2

Kommerskollegium .......................................

8.5

Generaltullstyrelsen .........................................

7.5

Generalpoststyrelsen..........................................

6.9

Domänstyrelsen..............................................

4.0

Fångvårdsstyrelsen..........................................

3.0

Arméförvaltningen .............................................

2.7

Kammarrätten....................................

2.7

Marinförvaltningen.............................................

2.5

Statskontoret.................................................

1.5

Telegrafstyrelsen................................................

0.5

I kammarkollegium understiger medelåldern för befordran till ledamot

för närvarande i någon, om ock obetydlig mån den nuvarande

medelåldern för befordran till assessor.

Endast hvad lotsstyrelsen angår är sålunda nuvarande åldersskillnaden

i befordringshänseende större än 10 år. Härvid bör emellertid

beaktas, att i lotsstyrelsen allenast finnes 1 civil tjänsteman af tredje

lönegraden, hvadan detta ämbetsverk påtagligen föga lämpar sig till

jämförelse i förevarande afseende med hofrätterna. I flertalet öfriga

ämbetsverk är åldersskillnaden mindre än 5 år.

Vid jämförelse med medelåldern för befordran till tredje lönegraden

i allmänhet framgår, att densamma för närvarande öfverstiger medelåldern

för befordran till assessor med 5.5 år. Emellertid bör härvid

beaktas, att om denna jämförelse, såsom måhända torde vara riktigare,

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

inskränkes till de af förestående ämbetsverk, hvilka närmast äro att

likställa med hofrätterna, d. v. s. rikets kollegier eller de i deras ställe

inrättade verk, åldersskillnaden vid befordran blifver icke oväsentligt

mindre. I sistnämnda ämbetsverk, för sig tagna, utgör medelåldern

för befordran till ledamot för närvarande 39.2 år. I genomsnitt sker

följaktligen för närvarande befordran till assessor allenast 2.7 år tidigare

än befordran till ledamot i rikets kollegier och med dem jämförliga

verk.

Såsom ofvan först meddelade tabell utvisar, bar medelåldern för

befordran till assessor, efter att under 1890-talet hafva varit stadd i

sjunkande, sedermera åter konstant stigit, frånsedt allenast i hofrätten

öfver Skåne och Blekinge, där emellertid exceptionella förhållanden

under senare tider varit rådande. Nu har visserligen framhållits, att i följd

af den under sista tiden inträdda minskade tillgången på extra ordinarie

tjänstemän i hofrätterna en nedgång af nämnda medelåldern åter torde

vara att emotse. Men äfven om någon inverkan häraf i dylik riktning

skulle komma att göra sig gällande, torde, på sätt Svea hofrätt i sitt

utlåtande erinrat, andra af hofrätten närmare angifna förhållanden kunna

antagas komma att verka i motsatt riktning. Jag åberopar i detta

afseende, hvad hofrätten härutinnan anfört, och vill jag endast tillägga,

att med hänsyn till de nuvarande hofrättsfiskalernas lefnadsålder någon

sänkning af medelåldern för befordran till ledamot i hofrätt uppenbarligen

icke under den närmaste framtiden är att förvänta utan snarare

motsatsen. Nämnda tjänstemän, upptagna i sin befordringsordning,

innehafva nämligen för närvarande följande lefnadsålder:

i Svea hofrätt: 39, 37, 35, 36, 36 och 34 år

i Göta hofrätt: 35, 40, 40 och 39 år; samt

i hofrätten öfver Skåne och Blekinge: 37 och 35 år.

Härvid erinrar jag jämväl, att för närvarande ingen ledamotsbefattning

vid hofrätterna är vakant utom en hofrättsrådstjänst vid

hofrätten öfver Skåne och Blekinge, hvilken emellertid i afbidan på

slutlig pröfning af kommitténs förslag om indragning af en dylik befattning

tillsvidare hålles obesatt.

Slutligen tillåter jag mig i detta sammanhang påpeka, att bland hofrätternas

nuvarande ledamöter skyldighet att afgå på grund af uppnådd 70

års ålder under närmaste tioårsperiod inträder i allenast sex fall nämligen

för två hofrättsråd i Göta hofrätt under år 1911, för ett hofrättsråd i

samma hofrätt under år 1914, för ett hofrättsråd i hvardera af Svea

och Göta hofrätter under år 1918 samt för ett hofrättsråd i Svea hofrätt

under år 1919. I hofrätten öfver Skåne och Blekinge kan i nu
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj-.ts Nåd. Provosition N:o 135.

varande hofrättsrådsgraden ingen afgång med säkerhet påräknas förr

än under år 1928.

På grund af hvad sålunda anförts, synes mig ovedersägligt, att

kommitténs förslag, enligt hvilket en hofrättsledamot först vid en ålder

af i genomsnitt 46 1/2 år skulle uppnå den normala begynnelseaflöningen

för tredje gradens tjänstemän, icke kan anses vara med rättvisa och

billighet öfverensstämmande. Den nuvarande ringa tillströmningen af

extra arbetskrafter i hofrätterna innebär i och för sig en allvarlig fara

för hofrätternas framtida rekrytering. Skulle därtill komma, att

hofrätternas ledamöter blifva i aflöningshänseende jämförelsevis så

mycket sämre ställda än ledamöterna i de centrala ämbetsverken, synes

man hafva grundad anledning att befara ytterligare svårigheter i berörda

hänseende. Och dock är det uppenbarligen ur flere synpunkter

af synnerlig vikt, att hofrätterna städse hafva möjlighet att draga till

sig skickliga och i domarevärf utbildade unga jurister i rätt stort antal.

Men om jag sålunda anser kommitténs förslag i denna del icke

kunna godkännas, kan jag å andra sidan icke heller biträda hofrätternas

åsikt, att begynnelseaflöningen för ledamot i hofrätt bör vara densamma

som för tredje gradens tjänstemän i allmänhet. Obestridligt

är ju dock, att befordran till ledamot regelmässigt vinnes i någon

mån tidigare i hofrätt än i de centrala ämbetsverken. Redan personalens

relativa talrikhet bereder ju, särskildt i de båda större hofrätterna,

möjligheter till snabbare omsättning. I högre grad än andra

ämbetsverk erbjuda hofrätterna utsikter till vidare befordran. Genom

förslaget om särskildt arfvode åt ordförande å division skulle beredas

en förmån, som på andra håll saknar motsvarighet. Vid öfvervägande

af dessa och öfriga å frågan inverkande omständigheter har jag därför

stannat vid den uppfattningen, att, såsom jämväl några ledamöter i

Svea hofrätt alternativt föreslagit, begynnelseaflöningen för ledamot i

hofrätt bör bestämmas till 7,500 kronor, fördelade i lön 5,000 och tjänstgöringspenningar

2,500 kronor, hvartill skulle komma två ålderstillägg,

hvartdera å 600 kronor, efter respektive fem och tio år. Härigenom

skulle sålunda hofrättsledamot efter fem tjänsteår uppnå samma aflöning,

som för tredje gradens tjänstemän i allmänhet utgör begynnelselönen,

hvilken anordning synes mig så väl afpassad efter förhandenvarande

förhållanden, som öfverhufvud taget är möjligt.

Kommitténs förslag om särskildt arfvode för ordförande å division

finner jag väl befogadt.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 135.

Sekreterare.

I kommittébetänkandet den 12 december 1874 anfördes beträffande

sekreterarebefattningen vid hofrätterna, bland annat, att nämnda befattning

med hänsyn till dess vikt och betydelse samt därmed förenade

arbete och ansvar visserligen förtjänade att ställas högt, men att kommitterade

icke kunnat finna något tillräckligt skäl, hvarför aflöningen

skulle, på sätt hofrätterna då föreslagit, blifva ungefär lika med eller

till och med högre än högsta lönen för hofrättsråd. Väl hade Svea

hofrätt framhållit, att innehafvare af sekreterartjänst borde tillförsäkras

så nöjaktiga inkomster, att han icke kunde finna sig föranlåten att söka

förflyttning från sin plats, men något bindande skäl för den åsikten,

att en hofrättssekreterare sålunda borde för hela sin tjänstetid kvarhållas

vid denna plats, syntes kommitterade näppeligen kunna förebringas.

I händelse sekreterarens aflöning blefve för framtiden bestämd

i lämpligt förhållande till aflöningen för hofrättsråd,'' ansågo kommitterade,

att befordran från den förra till den senare befattningen måhända

skulle kunna lättare äga rum än dittills.

Med stöd af hvad kommitterade sålunda och i öfrigt anfört och

med hänsyn till beloppen af de löner, de föreslagit för hofrättsråd och

assessorer, föreslogo kommitterade för sekreterare i Svea och Göta hofrätter

i lön 3,500 och i tjänstgöringspenningar 1,500 eller tillhopa 5,000

kronor jämte två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter

fem och tio års tjänstgöring. För sekreteraren i hofrätten öfver Skåne

och Blekinge föreslogs begynnelseaflöningen till 4,000 kronor, däraf lön

2,500 och tjänstgöringspenningar 1,500 kronor, med samma ålderstillägg

som för sekreterarna i Svea och Göta hofrätter. I händelse emellertid

Kungl. Maj:t icke skulle finna skäl medgifva, det skyldigheten att emottaga

inkommande handlingar, på sätt kommitterade föreslagit, öfverflyttades

från sekreteraren till annan tjänsteman i hofrätten öfver Skåne

och Blekinge, och då nämnda sekreterare i sådant fall skulle fortfarande

blifva i åtnjutande af lösen för utgifna diariebevis, hvilken sportelinkomst

syntes kunna antagas till 500 kronor årligen, ansågo sig kommitterade

böra föreslå den jämkning i ofvan angifna löneförmåner, att lönen nedsattes

med sistberörda belopp eller sålunda till 2,000 kronor.

Vid anmälan af nämnda kommittébetänkande i statsrådet den 10

december 1875 anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet, att

då sekreterarbefattningen i de större hofrätterna i anseende såväl till

dess vikt som till det arbete och den ämbetsmannaskicklighet, densamma

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

toge i anspråk, vore fullt jämförlig med en ledamotsplats samt befordran

från sekreterare till hofrättsråd endast undantagsvis kunde komma i

fråga, departementschefen ansåge, att sekreterarnas i Svea och Göta

hofrätter löneförmåner borde bestämmas något högre än kommitterade,

under andra förutsättningar, föreslagit. Om lönen sattes till 4,000

kronor med två ålderstillägg och tjänstgöringspenningarna till 1,800

kronor, skulle visserligen det slutliga totalbeloppet, 6,800 kronor, närma

sig till den högsta hofrättsrådsaflöningen 7,000 kronor, men med beräkning

att sekreteraren finge för två månaders tjänstledighet afstå

300 kronor, under det att hofrättsrådet utan afkortning åtnjöte lika

lång tids semester, blefve sekreteraren slutligen i själfva verket endast

ungefärligen likställd med de yngsta hofrättsråden, hvilket icke syntes

oskäligt.

Till kommitterades förslag, att sekreteraren i hofrätten öfver Skåne

och Blekinge skulle befrias från åliggandet att emottaga till hofrätten

inkommande handlingar, ansåg departementschefen sig icke kunna tillstyrka

bifall, men ansåg under sådan förutsättning någon förhöjning af

totalbeloppet af nämnda sekreterares aflöning enligt kommitterades första

alternativ icke böra begäras.

I enlighet med departementschefens hemställan afläts proposition

till 1876 års Riksdag, som därvid godkände Kungl. Maj:ts förslag

allenast med den ändring beträffande aflöningens fördelning i lön- och

tjänstgöringspenningar, som af gällande aflöningsstater utvisas.

I de förut omförmälda utlåtanden, som afgåfvos af Svea hofrätt

den 29 april, Göta hofrätt den 5 maj och hofrätten öfver Skåne och

Blekinge den 23 april 1902, gjordes beträffande aflöningen till sekreteraren

följande uttalanden.

Af Svea hofrätt anfördes, att med afseende å beskaffenheten af

de sekreteraren åliggande göromål samt för ernående af ett lämpligen

afvägdt förhållande mellan ledamöternas och sekreterarens aflöningsförmåner

hofrätten ansåge sig böra såsom förhöjning i sekreterarens aflöning

föreslå 700 kronor, hvarigenom sekreterarens slutaflöning alltså skulle

blifva 7,500 kronor.

Den aflöningsförhöjning, som sålunda föreslogs för sekreteraren,

utgjorde något mer än hälften af det belopp, som ansågs böra ifrågakomma

för assessorerna.

Härvid voro emellertid presidenten och fem ledamöter af skiljaktig

mening samt ansågo, att förhöjningen borde fastställas till 1,300 kronor.

I sådant hänseende anfördes, att efter fastställandet af 1876 års lönestat

sekreterarens tjänstgöring visserligen blifvit i viss mån lindrigare än

s. 142 Kontrollera mot PDF

Rommittin.

142 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

förut, i det han befriats från föredragning under viss tid af året utaf

civila besvärsmål. Men å andra sidan hade hans ämbetsgöromål på

senare tider ökats, dels i allmänhet på grund däraf att hofrätten erhållit

icke mindre än två nya ordinarie divisioner, dels särskildt därigenom

att från och med år 1895 till följd af de nya stadgandena angående

stämpelafgiften hans arbete med beredande till föredragning af till hofrätten

för inregistrering ingifna bouppteckningar blifvit mera betungande

än förut, hvarjämte sekreteraren på senare åren fått sig ålagdt åtskilliga

andra nya, hvart för sig visserligen mindre betydande, men tillsammans

ganska tidsödande göromål. Skäl förefunnes därför icke till rubbning

uti ifrågavarande hänseende i det vid 1876 års lönereglering fastställda

förhållandet mellan ledamöternas, sekreterarens och öfriga tjänstemäns

aflöning. Hänsynen till sekreterarbefattningens vikt och betydelse för

arbetets jämna och behöriga gång i ett ämbetsverk af den storlek som

Svea hofrätt med därunder lydande många underdo mstolar samt de

anspråk, som måste ställas på befattningens innehafvare, kräfde, såsom

vid nämnda reglering ock erkändes, att befattningen ställdes jämförelsevis

högt på löneskalan. Det erinrades jämväl, att sekreteraren fortfarande

såsom dittills komme att vid semester själf bekosta ersättning

till sin ställföreträdare.

Göta hofrätt, som hemställde, att löneförmånerna i hofrätten måtte

höjas med 20 procent, undantog emellertid härvid, bland andra, sekreteraren,

för hvilken föreslogs en förhöjning af allenast 10 procent.

Såsom skäl för detta • undantag åberopades, att sekreteraren enligt

gällande lönestat åtnjöte i lön med ålderstillägg och tjänstgöringspenningar

vida mer än öfriga tjänstemän och flertalet ledamöter.

Fem ledamöter i hofrätten föreslogo äfven för sekreteraren en

förhöjning af 20 procent af dennes fasta löneförmåner.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge hemställde, att i sammanhang

med indragning af den nuvarande aktuarie- och arkivariebefattningen

samt öfverflyttning af vissa förut till nämnda befattning hörande göromål

å sekreteraren, den sistnämndes aflöning måtte höjas till 4,800 kronor

jämte såsom förut två ålderstillägg å hvartdera 500 kronor.

Kommittén, som erinrat, att, oafsedt de med ifrågavarande befattningar

förenade sportler, sekreterarna i Svea och Göta hofrätter

med hänsyn till löneförhållanden för närvarande intaga en ställning,

vida fördelaktigare än assessorernas och, med afseende å slutaflöningen,

i det närmaste likställd med hofrättsrådens, har visserligen funnit dessa

två sekreterartjänster vara af stor vikt och betydelse, men dock ansett,

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135. 143

att desamma icke böra i lönehänseende jämställas med ledamotsbefattning.

Härvid har kommittén till en början framhållit, att efter genomförandet

af dess förslag om indragning af vissa sportler, af de sekreterartjänsternas

innehafvare nu tillfallande extra inkomster skulle kvarstå

allenast provision å stämpelpappersförsäljning för sekreteraren i hofrätten

öfver Skåne och Blekinge. Denna provision hade under de

senaste fem åren i medeltal utgjort 1,048 kronor 95 öre om året. Under

förutsättning att stämpeluppbörden framdeles blefve lika stor som under

nämnda femårsperiod, skulle till följd af den af 1908 års Riksdag

beslutade nedsättningen i provision för försäljningsmän af stämplar den

sekreteraren i sistnämnda hofrätt tillkommande provision å stämpelpappersförsäljning

komma att uppgå till allenast 624 kronor 47 öre i

medeltal för år.

Med erinran att enligt kommitténs förslag sekreterare i hofrätt

hädanefter skulle komma i åtnjutande af kostnadsfri semester, har kommittén

förklarat sig finna, att ett lämpligen afvägdt förhållande mellan

å ena sidan ledamöternas och å andra sidan sekreterarnas i Svea och

Göta hofrätter aflöningsförmåner skulle åstadkommas, om aflöningen för

sekreterarna i dessa båda hofrätter, frånsedt ortstillägg till sekreteraren

i den förstnämnda liofrätten, bestämmes till 6,000 kronor med två

ålderstillägg till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter 5 och 10 år.

Därtill skulle för sekreteraren i Svea hofrätt komma ortstillägg med

samma belopp, som i nya lönestater för centrala ämbetsverk är upptaget

för andra gradens tjänstemän, eller 400 kronor. Likasom för

närvarande är fallet, borde af aflöningen 2,000 kronor utgöra tjänstgöringspenningar.

Med hänsyn därtill att sekreteraren i hofrätten öfver Skåne och

Blekinge enligt kommitténs förslag hufvudsakligen skulle få sig anförtrodda

göromål, som i de andra hofrätterna tillkomma tjänstemän af

lägre grad, och med afseende jämväl därå, att provision fortfarande

skulle tillkomma honom såsom försäljningsman af stämpelpapper, har

kommittén ansett, att denne tjänstemans aflöning bör bestämmas lägre

än sekreterarnas i de båda andra hofrätterna. Det torde enligt kommitténs

uppfattning vara med billighet och rättvisa mest öfverensstämmande,

om sekreteraren i denna hofrätt beträffande aflöning å stat

likställes med advokatfiskal. Enligt hvad föreslagits, skulle dennes

aflöning, frånsedt ortstillägg i Svea hofrätt, utgöra 5,400 kronor, däraf

3,600 kronor i lön och 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar, med två

ålderstillägg till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter 5 och 10 år. På

s. 144 Kontrollera mot PDF

Skiljaktiga

meningar.

Svea hofrätt.

144 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

grund häraf har kommittén hemställt, att aflöningen till sekreteraren

i hofrätten öfver Skåne och Blekinge måtte bestämmas att utgå med

enahanda belopp.

Två ledamöter i kommittén hafva förklarat sig ej kunna biträda

det förslag till fördelning i lön- och tjänstgöringspenningar för sekreteraren

i hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som kommittén uppgjort.

Såsom skäl härför hafva nämnda ledamöter anfört, bland annat, att genom

en sådan fördelning sagde sekreterare ej skulle kunna komma i åtnjutande

af samma pension som sekreterarna i de två andra hofrätterna samt

att, då kvalifikationerna för sekreteraren i hofrätten öfver Skåne och

Blekinge vore lika med kollegernas i de öfriga hofrätterna och hans

tid därjämte vore fullt upptagen af arbete i hofrättens tjänst, han syntes

äfven böra komma i åtnjutande af samma pensionsförmåner.

Nämnda kommittéledamöter hafva därför föreslagit, att sekreteraren

i hofrätten öfver Skåne och Blekinge måtte erhålla i lön 4,000 kronor

och i tjänstgöringspenningar 1,400 kronor samt två ålderstillägg, å 500

kronor hvartdera, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring.

Två andra ledamöter hafva förklarat sig likaledes anse billighetsskäl

tala därför, att innehafvaren af denna befattning beredes samma pension

som motsvarande tjänstinnehafvare i de båda öfriga hofrätterna. Då

emellertid tjänstgöringspenningarna för sekreteraren i hofrätten öfver

Skåne och Blekinge syntes böra sättas något högre än tjänstgöringspenningarna

för notarierna, hvilka vid förekommande förfall för sekreteraren

i regel torde förordnas att bestrida dennes befattning, hafva

ifrågavarande två ledamöter ej kunnat biträda förslaget om sådan fördelning

af aflöningsbeloppet för sekreteraren, att lönen skulle bestämmas

till 4,000 kronor och tjänstgöringspenningarna sålunda komma att utgöra

allenast 1,400 kronor, utan ansett den åsyftade likställigheten i pensionshänseende

bäst ernås därigenom, att, med bibehållande af den fördelning

af aflöningsbeloppet i lön och tjänstgöringspenningar, som kommittén

föreslagit för ifrågavarande sekreter artjänst, såsom pensionsunderlag för

samma tjänst i lönestaten fastställes det belopp, hvartill lönen, efter

tillägg af 400 kronor, komme att uppgå.

Svea hofrätt har beträffande sekreterarens aflöning gjort följande

enhälliga uttalande:

Sekreteraren skulle enligt kommittéförslaget få sina redan förut

omfattande göromål ytterligare ökade och, till möjliggörande af den

föreslagna indragningen af ännu kvarstående sportler, nödgas afstå från

de af honom hittills uppburna sportler, hvilka beräknats efter afdrag af

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

omkostnader lämna en behållning- af 126 kronor för år. Vidare skulle

i och med löneregleringen tillkomma skyldighet för sekreteraren att vidkännas

afdrag å lönen i form af bidrag till kostnaden för egen pensionering,

en afgift, som kan beräknas till omkring 250 kronor årligen.

Den aflönings förhöj ning, hvilken i vederlag och med anledning af

den efter 1876 års lönereglering uppkomna prisstegringen blifvit för

sekreteraren föreslagen, inskränker sig till ökning i den fasta lönen med

200 kronor eller från 3,800 kronor till 4,000 kronor samt ett ortstillägg

af 400 kronor, hvilket senare väl egentligen i likhet med ortstillägg i

allmänhet, skulle hafva till ändamål att utjämna verkningarna däraf att

lefnadskostnaderna i hufvudstaden stigit i ännu högre grad än i andra

delar af landet. I tjänstgöringspenningarna, 2,000 kronor, har icke föreslagits

någon förhöjning. Däremot skulle sekreteraren i likhet med

samtliga öfriga tjänstemän komma i åtnjutande af kostnadsfri semester.

Hvad kommittén sålunda i fråga om reglering af aflöningen för

sekreterarebefattningen föreslagit kan hofrätten icke biträda.

Redan förut har vid särskilda tillfällen, då fråga om lönereglering

för detta ämbetsverk förevarit, framhållits sekreterarebefattningens vikt

och betydelse för arbetets jämna och behöriga gång i ett ämbetsverk

af den storlek som Svea hofrätt med därunder lydande många underdomstolar;

och det är i verkligheten synnerligen angeläget att till ifrågavarande

befattning städse må kunna erhållas person, som kan motsvara

äfven högt ställda anspråk på tjänstemannaduglighet jämte ordningssinne

samt nit och intresse för tjänsten. Med hänsyn härtill och då utsikterna

att från sekreterarebefattningen vinna vidare befordran äro ringa, bör

till ifrågavarande befattning, såsom vid löneregleringen år 1876 erinrades,

anslås jämförelsevis god aflöning. Det belopp, hvarmed sekreterarens

aflöning nu borde höjas, anser hofrätten icke skäligen kunna beräknas

lägre än till åtminstone 1,200 kronor, däraf 400 kronor torde

böra utgöra ortstillägg och återstoden, 800 kronor, fördelas lika å den

fasta lönen och tjänstgöringspenningarna. Förhöjning af tjänstgöringspenningarna

påkallas uppenbarligen, förutom af minskningen i penningvärdet,

särskildt af den ökade tjänstgöringen jämte upphörandet af

sportelinkomsten, men synes nödvändig äfven af den orsak att nu utgående

tjänstgöringspenningar blefve alltför otillräckliga såsom ersättning

åt den, som vid förfall för sekreteraren eller under tid, då denne åtnjuter

semester, maste anlitas att såsom vikarie fullgöra det med befattningen

förenade arbetet.

Med erinran att ifråga om pensionsunderlaget sekreterarne i de

båda största hofrätterna böra, i öfverensstämmelse med kommitténs

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

Göta hofrätt.

Hofrätten

öfver Skare

och Blekinge.

Skiljaktig

mening i

hofrätten

öfver Skåne

och Blekinge.

146 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

förslag, blifva likställda, har hofrätten alltså hemställt, att för sekreteraren

i Svea hofrätt aflöningen må bestämmas till 7,000 kronor, däraf

4,200 kronor i lön, 2,400 kronor i tjänstgöringspenningar och 400 kronor

i ortstillägg, hvartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, det

ena å 500 kronor efter fem år och det andra likaledes å 500 kronor efter

ytterligare fem år, samt att såsom pensionsunderlag måtte för sekreteraren

i Svea hofrätt gälla det belopp, hvartill lönen efter afdrag af 200

kronor uppgår.

Göta hofrätt har i afseende å denna fråga till en början erinrat,

att då enligt kommitténs förslag sekreterarens aflöning skulle ökas med

allenast 200 kronor, men å andra sidan i enlighet med pensionslagens

stadgande sekreterare, som ingått på ny lönereglering, vore skyldig

bidraga till sin egen pensionering med 250 kronor i högsta lönegraden,

förslaget i själfva verket skulle medföra en minskning af inkomster för

sekreterare i Göta hofrätt med minst 50 kronor, frånsedt att äfven

honom nu tillkommande sportler skulle upphöra. Däremot komme sekreteraren

att få åtnjuta kostnadsfri semester under en och en half månad.

I betraktande af sekreteraretjänstens stora vikt och betydelse för hofrättsarbetets

jämna och obehindrade gång samt nödvändigheten af att

till platsen kunna erhålla en person, som gjort sig känd för framstående

duglighet och ordentlighet jämte nit och intresse för sina tjänsteåligganden,

har emellertid hofrätten ansett den för sekreteraren föreslagna aflöningen

böra något höjas. I sådant afseende har hofrätten föreslagit, att

med bibehållande af den af kommittén föreslagna begynnelseaflöningen

för sekreteraren i Göta hofrätt, 6,000 kronor, fördelad" i lön 4,000 och

tjänstgöringspenningar 2,000 kronor, antalet ålderstillägg måtte ökas

från två till tre, samtliga å 500 kronor, så att sekreteraren efter femton

års tjänstgöring skulle uppnå ett aflöningsbelopp af tillhopa 7,500 kronor.

'' Af hofrättens ledamöter hafva fyra lämnat utan anmärkning hvad

kommittén hemställt i fråga om löneförmånerna för hofrättens sekreterare.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har, då giltiga skäl för att

sekreteraren i denna hofrätt skulle i pensionshänseende blifva sämre

ställd än innehafvarne af motsvarande befattningar vid de ofri ga två

hofrätterna icke torde förefinnas, hemställt om rättelse i kommitténs

förslag härutinnan i enlighet med innehållet i den senare af ofvannämnda

båda vid kommittébetänkandet fogade reservationer i denna del.

Två ledamöter i hofrätten hafva förklarat sig gilla kommitténs

förslag beträffande pensionen för sekreteraren.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Den ene af nämnda ledamöter har till stöd för sin uppfattning

härutinnan åberopat, att efter regleringens genomförande sekreteraretjänsten

i denna hofrätt ingalunda kunde jämnställas med sekreterartjänsterna

i de andra hofrätterna. Dessa senare tjänster, hvilka skulle

blifva förenade med skyldighet att föredraga besvär, komme sålunda

fortfarande att kräfva ett större mått af juridisk insikt och erfarenhet,

under det att de med sekreterartjänsten i denna hofrätt förenade göromål

hufvudsakligen skulle blifva af sådant slag, som i de andra hofrätterna

skulle anförtros tjänstemän af lägre grad. Vid sådant förhållande

funnes enligt reservantens förmenande ej någon anledning tillerkänna

sekreteraren i denna hofrätt högre pension än kommittén föreslagit,

i synnerhet som denne därigenom skulle i pensionsafseende

ställas å ett högre plan än advokatfiskalen i hofrätten, ehuru för skötande

af dennes tjänst torde komma att erfordras betydligt större juridiska

kvalifikationer.

Hvad angår sekreterarebefattningarna i Svea och Göta hofrätter,

anser jag, att de med dessa befattningar förenade löneförmåner blifvit

af kommittén väl knappt tillmätta och förty böra i viss mån höjas;

och åberopar jag till stöd härför de skäl, som af nämnda hofrätter

i deras utlåtande härutinnan anförts. Beträffande lämpligaste sättet

för denna förhöjning synes mig Göta hofrätts förslag i detta afseende

äga företräde, särskildt med hänsyn till de ringa utsikter, som torde

förefinnas att från sekreterarebefattningen vinna vidare befordran. Jag

anser därför, att, med bibehållande af den af kommittén för ifrågavarande

befattningar föreslagna begynnelseaflöning, 6,000 kronor, fördelad

i lön 4,000 och tjänstgöringspenningar 2,000 kronor, den önskvärda

löneförbättringen bör åstadkommas genom tillerkännande af ett

tredje ålderstillägg å 500 kronor att inträda efter femton års tjänstgöring.

Slutaflöningen skulle sålunda utgöra för sekreteraren i Svea

hofrätt, med inberäkning af denne tillkommande ortstillägg, 7,900 och

för sekreteraren Göta hofrätt 7,500 kronor. Jag vill i detta sammanhang

tillika framhålla, att då till vikarie för sekreterare väl torde regelmässigt

böra kunna förordnas ordinarie notarie, hvars årliga tjänstgöringspenningar

enligt kommitténs förslag skulle utgöra 1,600 kronor,

Svea hofrätts anmärkning rörande otillräckligheten af de för sekreterarebefattningen

därstädes anslagna tjänstgöringspenningar icke synes mig

befogad.

I fråga om sekreteraren i hofrätten öfver Skåne och Blekinge

anser jag i likhet med fyra kommittéledamöter och hofrättens majoritet,

Departements
chefen.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Kommittén.

148 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 135.

att denne bör i pensionshänseende erhålla en något gynnsammare ställning,

än som af kommitténs förslag i och för sig skulle föranledas.

Det har för vinnande af detta syftemål ifrågasatts, antingen att öka

lönen för ifrågavarande tjänsteman från föreslagna 3,600 kronor till

4,000 kronor och samtidigt minska tjänstgöringspenningarna med motsvarande

belopp, eller ock att i aflöningsstaten skulle såsom pensionsunderlag

för tjänsten fastställas det belopp, hvartill lönen, efter tillägg

af 400 kronor, komme att uppgå. I båda fallen skulle vinnas, att

sekreteraren i denna hofrätt blefve i pensionshänseende fullt likställd

med motsvarande tjänstinnehafvare i de båda öfriga hofrätterna. Nu

skulle visserligen genom bifall till hvad jag ofvan beträffande sistnämnda

båda tjänstinnehafvare föreslagit, högsta pensionsunderlaget för dem

ökas från 5,000 till 5,500 kronor. Att i öfverensstämmelse härmed än

ytterligare öka pensionsunderlaget för sekreteraren i liofrätten öfver

Skåne och Blekinge anser jag dock icke böra ifrågakomma, utan synes

man skäligen böra stanna vid det af reservanterna och hofrättens majoritet

i detta hänseende föreslagna belopp. Då af anförd orsak någon

sänkning af tjänstgöringspenningarna icke lämpligen torde kunna''ske,

biträder jag det senare af de båda för vinnande af ifrågavarande

syftemål framställda förslag, hvilket jämväl af hofrättens majoritet

omfattats.

Advokatfiskal.

Beträffande advokatfiskal löneförmåner har kommittén till en

början erinrat, att enligt nu gällande lönestater advokatfiskalerna i Svea

och Göta hofrätter, med någon afvikelse i afseende å aflöningsbeloppets

fördelning, tillhöra den andra normalgraden, under det att advokatfiskalen

i hofrätten öfver Skåne och Blekinge åtnjuter i aflöning 2,000 kronor

mindre än tjänstemännen i nämnda normalgrad, samt att förutom aflöningen

å stat advokatfiskalerna uppbära i sportler, enligt därom meddelade

uppgifter, i Svea hofrätt inemot 500 kronor, i Göta hofrätt inemot

300 kronor och i hofrätten öfver Skåne och Blekinge omkring 100

kronor om året.

Under framhållande tillika att därest kommitténs förslag angående

stämpelkontrollgranskningen godkännes, advokatfiskalerna i de två förstnämnda

hofrätterna borde kunna hvardera påräkna en förhöjning i extra

inkomster till belopp af 100—200 kronor om året, har kommiftén såsom

sin åsikt uttalat, att i Svea och Göta hofrätter dessa tjänstemän böra,

frånsedt ortstillägg å 400 kronor för advokatfiskalen i förstnämnda

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

hofrätt, tillgodonjuta samma aflöning som tjänstemännen i andra normalgraden,

och då enligt kommitténs förslag i fråga om hofrätternas

organisation advokatfiskalen i hofrätten öfver Skåne och Blekinge

skulle få sina göromål väsentligt ökade, har kommittén ansett billigheten

kräfva, att denne tjänsteman tilldelas samma aflöning som advokatfiskalen

i Göta hofrätt.

Kommittén har fördenskull hemställt, att, för advokatfiskalen i

Svea hofrätt måtte bestämmas eu aflöning af 5,800 kronor, däraf 3,600

kronor i lön, 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar och 400 kronor i

ortstillägg, samt att för advokatfiskalerna i de båda öfriga hofrätterna

aflöningen måtte bestämmas till 5,400 kronor, fördelade i lön och tjäustgöringspenningar,

på sätt ofvan nämnts, hvartill för dem samtliga skulle

kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter

respektive fem och tio år.

Mot kommitténs förslag i denna del har från hofrätternas sida Departement»- ingen anmärkning framställts; och finner icke heller jag för min del chefen''

någon anledning till anmärkning härutinnan.

Aktuarie, arkivarie och notarier.

Med erinran att aktuarier, arkivarier och notarier enligt nu gällande Kommittén.

stater intaga en mellanställning mellan första och andra normalgraderna,

har kommittén förklarat sig anse, att innehafvare af ifrågavarande befattningar

böra, fortfarande såsom hittills, sinsemellan hafva enahanda

aflöningsförmåner å stat och att dessa böra blifva desamma, som vid

1908 års Riksdag tillerkänts revisorer i kammarrätten, undantagandes att

i Göta hofrätt och hofrätten öfver Skåne och Blekinge ortstillägg ej

skulle utgå.

I afseende å de ifrågavarande tjänstemän för närvarande tillkommande

sportler har kommittén i detta sammanhang vidare erinrat, att

enligt kommitténs förslag de nuvarande sportlerna skulle för arkivarier

och notarier helt och hållet upphöra samt för aktuarierna väsentligt

minskas och hädanefter komma att utgöras allenast af provision å

stämpelpappersförsäljningen. Denna provision, som under de senaste

fem åren i medeltal för år utgjort för aktuarien i Svea hofrätt 3,348

kronor 30 öre och för aktuarien i Göta hofrätt 1,306 kronor 8 öre,

skulle emellertid, med beräkning af lika hög stämpeluppbörd som under

senaste femårsperiod, till följd af den vid 1908 års Riksdag beslutade

nedsättningen uti ifrågavarande provision komma att nedgå i Svea hof
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

rätt till 1,777 kronor 76 öre och i Göta hofrätt till 753 kronor 4 öre

årligen. Kommittén har härvid jämväl erinrat, att, därest kommitténs

förslag om inrättande af ytterligare en aktuariebefattning i Svea hofrätt

bifalles, provisionen å stämpelpappersförsäljning därstädes komme att

fördelas mellan två aktuarier. Det torde därför enligt kommitténs åsikt

icke kunna anses obilligt, att vederbörande aktuarier utöfver aflöningen

å stat komma i åtnjutande af de extra inkomster, som ifrågavarande

provision skulle medföra. Slutligen har kommittén härvid framhållit,

att genom öfverflyttning till arkivarien i Svea hofrätt af en del stämpelgranskningsarbete

nämnda tjänsteman skulle i förekommande fall få

tillgodonjuta andel i anmärkningsarfvode.

Med erinran slutligen, att enligt kommitténs förslag innehafvarna

af ifrågavarande befattningar skulle komma i åtnjutande af viss tids

kostnadsfri ledighet årligen, har kommittén hemställt, att för aktuarier,

arkivarie och notarier i Svea hofrätt måtte bestämmas en aflöning af

4,500 kronor, däraf 2,600 kronor i lön, 1,600 kronor i tjänstgöringspenningar

och 300 kronor i ortstillägg, hvartill skulle kunna komma

tre ålderstillägg till lönen, hvartdera å 500 kronor efter respektive fem,

tio och femton år, samt att för aktuarie och arkivarie i Göta hofrätt

samt notarier i sistnämnda hofrätt och i hofrätten öfver Skåne och

Blekinge aflöningen måtte bestämmas till 4,200 kronor, däraf 2,600

kronor i lön och 1,600 kronor i tjänstgö ringspenningar, jämte tre

ålderstillägg till lönen, på sätt ofvan nämnts.

Notarier i Svea Uti förut omförmälda, från nio notarier i Svea hofrätt till kom
hofratt.

mittén ingifna skrifvelse hemställdes, att enär möjlighet för notarierna

till erhållande af inkomst genom extra arbete vore utesluten, därest den

ifrågasatta åtgärden med minskning af antalet notarier genomfördes,

ifrågavarande tjänster måtte i aflöningshänseende likställas med andra

gradens tjänst i de centrala ämbetsverken, samt att begynnelseaflöningen

således måtte sättas till 5,800 kronor.

I en af de från samma håll till Kungl. Maj:t inkomna framställningarna

i ämnet har likaledes anmärkts, att den af kommittén för

notarierna föreslagna aflöning med hänsyn till det ökade arbetet vore

för ringa.

Göta hofrätt. Göta hofrätt har i sitt utlåtande framhållit, att med inberäkning

af extra inkomster aktuariens i nämnda hofrätt löneförmåner, enligt af

honom lämnade uppgifter, med åtnjutande af de båda ålderstilläggen

under de sista åren uppgått till i medeltal 6,810 kronor 30 öre, hvar
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 135.

till komme ytterligare uppgifvet belopp af 49 kronor 48 öre. Kommittén

åter både föreslagit, att samtliga extra inkomster med undantag af

stämpelprovisionen skulle bortfalla. Efter den nedsättning af stämpelprovisionen,

som genom beshit af 1908 års Riksdag komme att tillämpas,

beräknades densamma komma att uppgå till 753 kronor 4 öre. Aktuariens

inkomster af tjänsten skulle således enligt kommitténs förslag komma

att i medeltal uppgå till högst 6,453 kronor 4 öre, hvilket gjorde en

minskning i inkomster af omkring 400 kronor. Kommittén hade nämligen

utgått från den synpunkten, att innehafvare af aktuarietjänst bör

i aflöningsförhållanden jämnställas med arkivarien och notarierna. Denna

uppfattning ansåge sig hofrätten icke kunna dela. Arten och beskaffenheten

af aktuariens göromål vore vida mera maktpåliggande och ansträngande

än arkivariens och notariernas arbete samt kräfde en oaflåtlig

uppmärksamhet och noggrannhet. I sådant afseende kunde särskildt erinras

om aktuariens skyldighet i fråga om underrätts utslag i brottmål att

på begäran utfärda diariebevis, hvilka, enligt hvad aktuarien meddelat,

i denna hofrätt uppgå till mellan 15,000 och 20,000 stycken om året

och sålunda i synnerlig hög grad måste anses taga aktuariens tid och

arbetsförmåga i anspråk.

På grund af dessa omständigheter har hofrätten ansett, att aktuarien

bör jämnställas med andra gradens tjänstemän i de centrala ämbetsverken

och förty hemställt, att för aktuarien i Göta hofrätt aflöningen

måtte bestämmas till 5,400 kronor, däraf 3,600 kronor i lön och

1.800 kronor i tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg till lönen,

det ena å 500 kronor efter fem år och det andra likaledes å 500 kronor

efter ytterligare fem år.

Hvad härefter angår arkivarien och notarierna, har hofrätten

förklarat, enär dessa tjänstemän skulle få sig ålagdt betydligt ökad

tjänstgöringsskyldighet, och det tillfälle till ytterligare inkomster, som

särskildt notarierna under nuvarande förhållanden lätteligen kunna bereda

sig, skulle nära nog försvinna, hofrätten ansåge den föreslagna

afiöningen vara väl låg, och därför hemställt att i Göta hofrätt aflöriingen

åt samma tjänstemän måtte bestämmas till 4,500 kronor, däraf

2.800 kronor i lön och 1,700 kronor i tjänstgöringspenningar jämte

tre ålderstillägg till lönen, på sätt kommittén föreslagit.

I sammanhang härmed har hofrätten upplyst,- att den lösen för

vissa afskrifter, som enligt hofrättens förslag skulle af arkivarien få

behållas, enligt verkställd beräkning skulle uppgå till omkring 200

kronor årligen.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Skiljaktig

mening i

Göta hofrätt.

Departements
chefen.

Kommittén.

Departementschefen.

Kommittén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Två ledamöter i Göta hofrätt hafva förklarat, att de mot beloppen

af de af kommittén för hofrättens aktuarie, arkivarie och notarier föreslagna

aflöningar icke hade något att erinra.

Hvad angår de för ifrågavarande tjänstemän föreslagna aflöningsförmåner,

synas mig visserligen de härutinnan framställda anmärkningarna

icke alldeles sakna fog. Emellertid kan jag dock icke finna tillräckliga

skäl anförda, för att jag skulle för närvarande anse mig böra

tillstyrka någon afvikelse från kommitténs enhälliga förslag.

Fiskaler.

Hvad beträffar fiskal erna, har kommittén erinrat, att dessa tjänstemän

för närvarande åtnjuta i aflöning 500 kronor mindre än första

gradens tjänstemän i normalgrad och ej äro berättigade till ålderstillägg.

Härvid har kommittén jämväl påpekat, att aflöningen för fiskalerna

uppenbarligen satts så lågt med hänsyn till dessa befattningars natur

af öfVergångsplatser, hvilket jämväl framginge af hvad 1874 års löneregleringsbetänkande

innehåller i fråga om ålderstillägg för dessa

tjänstemän.

Enligt kommitténs åsikt bör visserligen vid bestämmandet af aflöningen

för fiskalerna hänsyn tagas till berörda omständighet, men

billighet och rättvisa synas dock fordra, att för dessa viktiga och ansträngande

tjänstebefattningar aflöningen åtminstone ej sättes lägre än

begynnelseaflöningen för första gradens tjänstemän. Däremot torde i

betraktande af den utsikt till snar befordran, som erbjudes för fiskalerna,

ålderstillägg för dem icke böra ifrågakomma.

På grund häraf har kommittén hemställt, att aflöningen för fiskal

måtte bestämmas till 4,000 kronor, däraf 2,500 kronor i lön och 1,500

kronor i tjänstgöringspenningar, samt att såsom pensionsunderlag måtte

för fiskal gälla det belopp, hvartill lönen uppgår efter afdrag af 300

kronor, motsvarande eljest utgående ortstillägg.

Kommitténs ifrågavarande, af hofrätterna utan anmärkning lämnade

förslag anser jag mig böra biträda.

Vaktbetjäning.

Med tillämpning af de i stater för centrala ämbetsverk och länsstyrelserna

vid 1907 och 1908 årens Riksdagar upptagna aflöningar och

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

med erinran om de af kommittén föreslagna förändringar i benämningen

å hofrätternas vaktbetjäning har kommittén hemställt, att aflöningen för

v aktbetjäning en i Svea hofrätt måtte bestämmas till följande belopp,

nämligen:

för förste vaktmästaren 1,500 kronor, däraf 900 kronor i lön, 450

kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg, samt för

vaktmästare 1,200 kronor, däraf 700 kronor i lön, 350 kronor i tjänstgöringspenningar

och 150 kronor i ortstillägg, hvartill för vaktmästare

skulle kunna komma ett ålderstillägg till lönen efter fem år med 100

kronor; samt att aflöningen för v aktbetjäning en i Göta hofrätt och hof

rätten öfver Skåne och Blekinge måtte bestämmas till följande belopp,

nämligen:

för förste vaktmästare 1,350 kronor, däraf 900 kronor i lön och

450 kronor i tjänstgöringspenningar, samt för vaktmästare 1,050 kronor,

däraf 700 kronor i lön och 350 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill

för vaktmästare liksom i Svea hofrätt skulle kunna komma ett ålderstillägg

till lönen efter fem år med 100 kronor.

Under erinran att för närvarande ej i någon af hofrätterna finnes

vaktmästare eller hofrättspost, som i sådan egenskap åtnjuter fri bostad,

har kommittén slutligen framhållit, att därest framdeles förmånen af

dylik bostad jämte bränsle skulle tillerkännas någon af vaktbetjäningen,

beträffande Svea hofrätt naturligtvis bör gälla hvad i sådant hänseende

blifvit i stater för centrala ämbetsverk föreskrifvet vid 1907 och 1908

årens riksdagar, eller att, därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter

fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstiilägg

ej utgå till honom äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

För de båda öfriga hofrätterna torde, i anslutning till hvad kommittén

föreslagit beträffande länsstyrelsernas vaktmästare, få öfverlämnas

åt Kungl. Maj:t att bestämma det afdrag å lönen, som skall ske, därest

någon af vaktbetjäningen vid dessa hofrätter i sådan egenskap erhåller

fri bostad med bränsle.

Svea hofrätt har såsom sin mening framhållit, att de för vaktbetjäningen

i nämnda hofrätt föreslagna aflöningarna, med hänsyn till de

höga kostnaderna i hufvudstaden för bostad och andra oundgängliga

lefnadsförnödenheter, äro alltför knappa. Sagda aflöningar synas hofrätten

böra bestämmas för förste vaktmästaren till 1,800 kronor, däraf

1,100 i lön, 550 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg,

samt för vaktmästare till 1,500 kronor, däraf 900 kronor i lön,

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft. 20

Svea hofrätt.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

450 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg, jämte

ett ålderstillägg till lönen efter fem år med 100 kronor.

Göta hofrätt. Göta hofrätt har likaledes funnit den för vaktbetjäningen föreslagna

aflöningen vara väl lågt tilltagen, i all synnerhet som vaktbetjäningen

i landsorten saknar de rikliga tillfällen till biförtjänster, som i en hufvudstad

lätteligen stå vaktmästare i ämbetsverken till buds. Med fästadt

afseende härå har hofrätten hemställt, att aflöningen för vaktbetjäningen

i Göta hofrätt måtte bestämmas till följande belopp nämligen:

för förste vaktmästaren 1,500 kronor, däraf 1,000 kronor i lön och

500 kronor i tjänstgöringspenningar, samt för vaktmästare 1,050 kronor,

däraf 700 kronor i lön och 350 kronor i tjänstgöringspenningar, jämte

två ålderstillägg till lönen, det ena å 100 kronor efter fem år och det

andra likaledes å 100 kronor efter ytterligare fem år.

Hofrätten öfver Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har i denna fråga anfört,

Skåne och cJe aflöningsförmåner, kommittén föreslagit för vaktbetjänte i hof
Wffe''

rätten, enligt hofrättens åsikt, äro i betraktande af nuvarande dryga lefnadsomkostnader

och höga arbetslöner för lågt beräknade. Visserligen

borde vaktbetjänte inom hofrätterna med hänsyn till beskaffenheten af

deras tjänstgöring kunna påräkna inkomster af göromål utom tjänsten.

Möjligheten att förvärfva dylik extra inkomst torde emellertid ställa

sig väsentligen olika för vaktbetjänte i de olika hofrätterna, beroende

på orten för hofrätternas förläggning. Å ena sidan kunde ganska goda

tillfällen till extra inkomst för vaktbetjänte finnas i en stor stad, då

däremot å andra sidan så gifvetvis ej alltid vore fallet i en mindre, och,

hvad särskildt anginge vaktbetjänte i hofrätten öfver Skåne och Blekinge,

hade det visat sig, att de tillfällen till extra inkomst, som för dem yppats,

vore ganska fåtaliga. Detta förhållande borde vid reglering af vaktbetjäntes

i hofrätten löner vinna tillbörligt afseende. Hofrätten har

därför hemställt om sådan ändring i kommitténs förslag, att begynnelselönen

för vaktbetjänte i hofrätten måtte bestämmas, för förste vaktmästaren

till 1,500 kronor och för en hvar af de två vaktmästame till

1,200 kronor. Den ytterligare löneförbättring af 150 kronor, som härigenom,

utöfver hvad kommittén föreslagit, skulle beredas en hvar af

hofrättens vaktbetjänte, motsvarade till beloppet det af kommittén för

vaktbetjänte i Svea hofrätt föreslagna ortstillägg och syntes hofrätten

lämpligen böra utgå i form af tjänstgöringspenningar.

Departement s- Då löneförmånerna för vaktbetjäningen, sådana de af kommittén

chefen. föreslagits, motsvara de löneförmåner, som redan antagits för vakt
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135-

betjäningen såväl i de nyreglerade ämbetsverken i hufvudstaden som

vid länsstyrelserna, saknar jag anledning att i denna del frångå kommitténs

förslag.

Aflöningsvillkor.

För åtnjutande af de uti nuvarande lönestater för rikets hofrätter

upptagna löneförmåner gälla de villkor, som inneliållas i kungörelsen

den 19 maj 1876. I dessa villkor hafva sedermera inga andra förändringar

vidtagits, än att i Svea hofrätt antalet af de assessorer,

notarier och fiskaler, hvilka äga skyldighet att emot ersättning för

flyttningskostnaden låta sig förflyttas till annan hofrätt, ökats i sammanhang

med hofrättens förstärkning med en sjätte ordinarie division samt

öfverflyttning till samma hofrätt af en division från Göta hofrätt.

Beträffande de nu föreslagna nya aflöningsstaterna har kommittén

ansett enahanda villkor, som vid 1907 och 1908 årens riksdagar antagits

för statskontoret och kammarrätten, böra i de flesta delar komma i

tillämpning. De punkter, i afseende å hvilka någon väsentlig skiljaktighet

förekommer mellan sistnämnda villkor och de af kommittén för hofrätterna

föreslagna, äro följande.

Vid affattandet af villkoret rörande skyldighet för ordinarie befattningshafvande

att underkasta sig vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

och jämkning i åligganden har kommittén, med aktgifvande å de nuvarande

aflöningsvillkoren för hofrätterna, ansett till denna skyldighet

böra läggas förpliktelse att låta sig förflyttas till annan ort, mot ersättning

för flyttningskostnaden; och har dylik förpliktelse ansetts böra

gälla hela den ordinarie personalen, dock att inom vederbörande tjänstegrader

förpliktelsen skulle åligga de i graden yngre framför de äldre.

Bland de nya aflönings villkoren har kommittén ej funnit lämpligt

eller erforderligt att intaga bestämmelser motsvarande dem, som innefattas

i stadganden därom, att tjänsteman i första lönegraden vid centralt

ämbetsverk skall vara skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning

inom graden, där han finnes lämplig och behöflig, samt att tjänsteman,

som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll därå, är pliktig att begagna

sig af semester å tid af året, som af öfverordnad myndighet

bestämmes.

Däremot har ansetts behöfligt att bland aflöningsvillkoren för hofrätterna

intaga en bestämmelse, hvarigenom förpliktelse för tjänsteman

att vid sjukdomsfall eller semester mottaga förordnande att bestrida

Kommittén.

s. 156 Kontrollera mot PDF

,, Gota hofrätt.

156 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 135.

högre befattning i verket utsträckes till att gälla äfven förordnande å

befattning, som är likställd med hans egen.

Beträffande ålderstillägg har det synts kommittén såsom en gifven

följd af dess förslag om upphörande af den nuvarande fördelningen af

hofrättens ledamöter i två grader, att för erhållande af ålderstillägg

enligt de nya lönestaterna hofrättsråd bör få tillgodoräkna sig sin tjänstetid

såsom assessor. Därjämte har det synts kommittén vara med billighet

öfverensstämmande, att de, som vid de nya staternas trädande i kraft

redan äro utnämnda till hofrättsråd, skola anses hafva i och med utnämningen

intjänat stadgad tid för erhållande af andra löneförhöjningen.

Aflöningsvillkoren i afseende å kostnadsfri ledighet för hofrätternas

tjänstemän hafva naturligtvis affattats i öfverensstämmelse med kommitténs

förslag i detta ämne.

I detta sammanhang har kommittén ansett sig böra uttala den

uppfattning, att, därest i blifvande arbetsordning bibehålies rätt för

president att, utöfver ledigheten under sommarferierna, vara för enskilda

angelägenheter befriad från ämbetsutöfning viss tid under hvarje session,

lian för tid, hvarunder han begagnar sig däraf, ej bör få uppbära några

tjänstgöringspenningar, äfven om särskild vikarie ej förordnas för honom.

I öfvergångsbestämmelserna till de vid 1876 års riksdag antagna

lönestaterna för hofrätterna stadgades, att de af dåvarande tjänstemän

och vaktbetjänte, som inom förelagd tid förklarade sig icke vilja ingå

på ny stat, skulle bibehållas vid sina förutvarande aflöningsförmåner,

dock så att i stället för sportler skulle utgå godtgörelse, beräknad efter

medeltalet af den sportelinkomst, de kunde anses hafva åtnjutit under

de senast förflutna lem år, för hvilka denna inkomst vore fullständigt

känd. I nu förevarande förslag har motsvarande bestämmelse så till

vida annorlunda aflattats, att godtgörelsen för indragna sportler föreslagits

att beräknas efter medeltalet under den senast förflutna tid, såvidt

möjligt ej understigande fem år, därför dylik inkomst kan utrönas.

Enligt hvad kommittén framhållit, har detta berott därpå, att en del

tjänster endast en kortare tid beklädts af sina nuvarande innehafvare

och att i anledning däraf svårigheter torde möta att erhålla kännedom

om de sportler, som under samtliga senaste fem år åtföljt nämnda tjänster.

Göta hofrätt har i sitt utlåtande fäst uppmärksamheten därå, att

kommittén såsom villkor för att innehafvare af ordinarie befattning

i hofrätt skall komma i åtnjutande af ålderstillägg hemställt, bland

annat, att föreskrift måtte meddelas därom, att innehafvaren af den

befattning, hvarom fråga är, skall hafva :»med godt vitsord bestridt sin

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

egen eller på grund af förordnande annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag».

Gent emot kommitténs förslag härutinnan, såvidt det afser liofrätternas

ledamöter, har hofrätten erinrat om följande. Uti det af 1874

års löneregleringskommitté afgifna betänkande angående hofrätterna

hade sistnämnde kommitté uttalat den mening, att såsom villkor för

åtnjutande af löneförhöjning efter viss tids tjänst den bestämmelse borde

meddelas, att vederbörande ämbetsverk eller beträffande de med kungl.

fullmakt försedda tjänstemän Kungl. Maj:t efter anmälan af ämbetsverket

skulle pröfva tjänsteman vara genom fortsatt tjänstgöring och därunder

ådagalagd fortfarande duglighet och välförhållande förtjänt af löneförhöjning.

Mot denna bestämmelse framställdes anmärkning från hofrätternas

sida och vid underdånig föredragning den 10 december 1876

af frågan om lönereglering för hofrätterna yttrade dåvarande justitiestatsministern

härutinnan, bland annat, att han ansåge det olämpligt att

göra ålderstilläggen beroende af eu särskild pröfning för hvarje gång

af ådagalagd skicklighet och välförhållande, samt att, hvad särskildt

anginge hofrätternas ledamöter, det icke vore tjänligt, att de skulle

själfva hos Kungl. Maj:t göra anmälan om sina egna ämbetsbröders

duglighet och välförhållande eller att den, som förklarades af brist på

duglighet och välförhållande icke böra komma i åtnjutande af ålderstillägg,

likväl tillätes att fortsätta med alldeles samma tjänstgöring.

Någon sådan bestämmelse, som af kommittén ifrågasatts, ingick icke

heller bland de af Kungl. Maj:t föreslagna och af Riksdagen godkända

villkor för åtnjutande af de nuvarande löneförmånerna i rikets hofrätter.

De mot föregående löneregleringskommittés förslag i nämnda

afseende framställda anmärkningar torde, enligt hofrättens åsikt, fortfarande

vara af beskaffenhet att böra beaktas, hvartill komme, att i

förevarande betänkande icke ens antydts, hvem som skulle i de olika

fallen meddela det erforderliga vitsordet om tjänstgöringens beskaffenhet.

Den ifrågasatta pröfningen af eu tjänstemans förhållande i tjänsten, vare

sig denna pröfning sker af förman eller ämbetsbröder, syntes föga öfverensstämma

med den allmänt antagna grundsatsen, att en domare bör

intaga en själfständig och oberoende ställning. Äfven hos den rättssökande

allmänheten skulle måhända mången gång ett domslut, däri

deltagit en domare, som icke befunnits förtjänt af ålderstillägg, kunna

göras till föremål för obefogade utläggningar och komma att sakna

erforderlig auktoritet. På grund af det anförda har hofrätten därför

afstyrkt bifall till kommitténs förslag, såvidt däri hemställts, att

s. 158 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

158 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

tilldelande af ålderstillägg åt hofrättsledamot skulle bero af att vederbörande

i afseende å sin tjänstgöring undfått »godt vitsord».

Hvad angår den af Göta hofrätt sålunda framställda anmärkning

mot kommitténs förslag i denna del erinrar jag, att liknande anmärkningar

framställdes af kammarkollegium och kammarrätten i deras den

29 april 1904 och den 13 maj 1905 afgifna underdåniga utlåtanden

rörande kommitténs förslag angående reglering af löneförhållanden m. m.

vid nämnda ämbetsverk. Dessa anmärkningar föranledde emellertid

ingen ändring i kommitténs förslag, utan har bland lönevillkoren för

såväl kammarkollegium och kammarrätten som öfriga ämbetsverk, hvilkas

löneförhållanden vid senaste riksdagar omreglerats, intagits föreskrift

af enahanda innehåll som den här afsedda. Vid sådant förhållande

torde någon ändring i kommitténs förslag härutinnan beträffande hofrätterna

icke heller böra ifrågakomma. Emellertid vill jag framhålla,

att den åsyftade bestämmelsen icke torde böra så förstås, att anmälan

om inträdande rätt till ålderstillägg för att vinna afseende skall åtföljas

af tjänstgöringsbetyg för den till ålderstillägg berättigade.

Anslag till arfroden åt amanuenser in. m.

På sätt redan i det föregående omnämnts, äro på ordinarie stat

för hofrätterna uppförda årliga anslag till amanuenser och extra ordinarie

biträden, hvilka anslag intill utgången af år 1908 utgjorde för

Svea hofrätt 10,500, för Göta hofrätt 6,000 och för liofrätten öfver

Skåne och Blekinge 3,500 kronor.

Härjämte hafva dock, hvad Svea hofrätt angår, af de medel, som

af de senaste Riksdagarna på extra stat anvisats för hofrättens förstärkande

med en extra division, 1,200 kronor varit afsedda till gratifikationer

åt extra ordinarie tjänstemän samt 300 kronor till ersättningåt

erforderligt vaktmästarbiträde, hvarjämte är att märka, att på särskilda

framställningar af hofrätten alltsedan år 1902 för beredande af

dyrtidstillägg åt de hos hofrätten anställda amanuenser af Kungl.

Maj:t anvisats 600 kronor årligen från det under riksstatens andra

hufvudtitel uppförda anslaget till extra utgifter.

Äfven Göta hofrätt har utöfver berörda anslag, hvilket vid löneregleringen

1876, då hofrätten bestod af fem divisioner, bestämdes till

7,500 kronor, men från och med år 1897, sedan en af hofrättens divisioner

öfverflyttats till Svea hofrätt, utgått med allenast 6,000 kronor,

under senare tid disponerat ytterligare medel till arfvoden åt amanuenser

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Mafts Nåd. Proposition N:o 135.

och extra ordinarie biträden. Då nämligen behofvet af amanuenser i

Göta hofrätt icke genom den skedda indragningen af en division undergått

någon förändring och anslaget i anledning däraf befunnits otillräckligt,

har Kungl. Maj:t på underdåniga framställningar af hofrätten

från och med år 1903 likaledes af anslaget till extra utgifter årligen

ställt ett belopp af 1,000 kronor till hofrättens förfogande att användas

till det med ifrågavarande anslag afsedda ändamål.

Ifrågavarande å liofrätternas stat uppförda anslag hafva emellertid,

på sätt jämväl i det föregående påpekats, af 1908 års Riksdag höjts

för tiden från och med år 1909 till respektive 21,000, 12,000 och 6,000

kronor. Denna höjning föranleddes af särskilda af hofrätterna under

november månad 1907 afgifna underdåniga framställningar, däri sammanstämmande

påvisades den allvarliga fara för liofrätternas behöriga

rekrytering, som låge i den numera alltför ringa tillgången å extra

ordinarie tjänstemän, lämpliga för hofrättsarbete, kvarjämte samtidigt

framhölls, hurusom en af de bidragande orsakerna härtill vore att söka

i otillräckligheten af den ersättning, som erbjödes den extra ordinarie

tjänstemannen för hans arbete i hofrättens tjänst. Höjningen ansågs

så nödvändig, att den borde vidtagas oberoende af frågan om den

allmänna löneregleringen för själfva hofrätterna.

Rörande den dåvarande dispositionen af ifrågavarande anslag upplystes

i sammanhang härmed af Svea hofrätt, att i nämnda hofrätt af

detta anslag utginge i första rummet arfvoden till de såsom biträde vid

göromålen hos sekreteraren, advokatfiskalen, aktuarien och arkivarien

samt å fiskalexpeditionen anställda amanuenser. Den del af anslaget,

som icke toges i anspråk till amanuensarfvoden, användes, jämte ett

belopp af omkring 300 kronor, utgörande afkastningen af en i hofrätten

förvaltad fond, den s. k. revisionsskillingskassan, till gratifikationer åt

tillförordnade fiskaler och andra extra ordinarie tjänstemän äfvensom åt

extra ordinarie hofrättsposter.

Amanuensarfvodena blefvo till beloppen fastställda af hofrätten,

men hade till följd af anslagets knapphet icke kunnat sättas högre än

till 1,200 kronor årligen för hvardera af amanuensernas hos sekreteraren

och arkivarien samt till 1,000 kronor för amanuensen hos advokatfiskalen.

Till den på aktuariekontoret biträdande amanuensen hade arfvodet

plägat utgå efter 1,800 kronor under första tiden af anställningen samt,

när amanuensen efter förvärfvad större vana erhållit uppdrag att på

eget ansvar handhafva vissa göromål, efter 2,400 kronor för år räknadt.

Å fiskalsexpeditionen hade amanuens intill senaste tiden varit anställd

till tjänstgöring endast under den del af sommaren, hvarunder allenast

s. 160 Kontrollera mot PDF

Kommittén.

160 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 135.

en division och samtidigt endast en fiskal vore inom liofrätten tjänstgörande,

eller från och med den 11 juli till och med den 19 augusti,

och hade arfvodet för denna tid utgått efter 100 kronor i månaden.

Sedan början af 1907 års höstsession vore emellertid ständig amanuens

anställd å fiskalexpeditioneu, men af brist på tillräckliga medel hade åt

denne ej kunnat anslås högre ersättning än efter 50 kronor för hvarje

månad.

Hvad efter från räkning af amanuensar fvodena af anslaget återstått

att användas till flitpenningar eller gratifikationer åt tillförordnade fiskaler

och öfriga extra ordinarie tjänstemän samt åt extra ordinarie hofrättsposter

hade icke uppgått till anslagets halfva belopp. Med de för

ändamålet tillgängliga medlen hade det på hvar och en belöpande gratifikationsbeloppet

blifvit mycket ringa i förhållande till det utförda arbetet.

Endast åt extra ordinarie tjänstemän af adlig börd hade något rikligare

ersättning kunnat beredas, till följd däraf att liofrätten hade till sitt

förfogande en enskild donationsfond, den s. k. Fredenstiernska fonden,

hvars afkastning vore afsedd att användas till förmån för frälsemän,

som tjänstgjort vid protokollet eller såsom tillförordnade fiskaler.

Det af Göta hofrätt för det med ifrågavarande anslag afsedda

ändamål för hvarje år disponerade belopp hade, enligt hvad nämnda

hofrätt upplyste, plägat på det sätt användas, att till en hvar af de i

hofrätten tjänstgörande fyra amanuenser utgått arfvoden med 1,000

kronor och återstoden i form af arfvoden eller s. k. gratifikationer fördelats

bland de i hofrätten tjänstgörande extra ordinarie tjänstemän

med växlande belopp, beroende af tiden, under hvilken de tjänstgjort,

och vikten af de befattningar, de uppehållit. Så hade t. ex. under de

senare åren till de i hofrätten tjänstgörande tillförordnade fiskaler plägat

utdelas gratifikationer å högst 200 å 300 kronor.

Beträffande slutligen hofrätten öfver Skåne och Blekinge tillkännagaf

nämnda hofrätt, att ifrågavarande å dess stat uppförda anslag användts

sålunda, att två amanuenser, en hos sekreteraren och en hos

advokatfiskalen och aktuarien, erhållit 1,000 kronor hvardera och att

vid hvarje års slut 1,500 kronor utdelats såsom gratifikationer åt de

extra ordinarie tjänstemän, som under en större del af året ägnat sig

åt arbete inom hofrätten.

Såsom förut nämnts, har kommittén förutsatt, att af det antal

amanuenser, som för närvarande finnes vid hofrätterna, allenast fyra

böra bibehållas, nämligen en hos sekreteraren, en hos advokatfiskalen

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 135. 161

och en hos arkivarien i Svea hofrätt samt en hos aktuarien i Göta

hofrätt.

Vidkommande arfvodet till dessa fyra biträdande tjänstemän har

kommittén funnit sig böra vid beräknandet af de anslag, hvarifrån

nämnda arfvoden skola utgå, ställa beräkningen efter de grunder, som

följts vid löneregleringarna beträffande kammarkollegium och kammarrätten,

eller till i medeltal 1,800 kronor för hvarje amanuens.

Vid regleringen år 1908 af löneförhållandena vid nyssnämnda två

ämbetsverk har för uppehållande af amauuensbefattning under sjukdom

och semester samt då amanuens förordnats att bestrida ordinarie tjänst

under innehafvarens semester och tjänstledighet beräknats omkring 450

kronor för hvarje amanuens. Med tillämpning häraf har kommittén

i sådant hänseende beräknat vid Svea hofrätt 1,350 och vid Göta hofrätt

450 kronor.

Då för de kostnadsfria semesterledigheter, som enligt kommitténs

förslag skulle tillkomma sekreterare och advokatfiskal under en och en

half månad samt aktuarie och arkivarie under en månad, måste finnas

tillgång till vikariatsersättningar, motsvarande de vederbörande tjänstemän

tillkommande tjänstgöringspenningar, har kommittén i detta hänseende

beräknat för Svea hofrätt 875 kronor och för Göta hofrätt 742

kronor samt för hofrätten öfver Skåne och Blekinge 450 kronor.

Kommittén har vidare såsom sin åsikt uttalat, att de gratifikationsmedel,

hofrätterna hittills ägt att disponera, icke varit tillräckliga för

godtgörande af den extra ordinarie personalen. Härvid har kommittén

till en början erinrat, hurusom en stor del af hofrätternas ordinarie

ledamöter plägar tagas i anspråk för skötande af befattningar utom

hofrätten eller för andra offentliga uppdrag, och att under tiden deras

befattningar i hofrätterna i allmänhet uppehållas af extra ordinarie tjänstemän.

Dessa äga i ersättning för denna tjänstgöring uppbära de med ledamotsbefattning

förenade tjänstgöringspenningar, hvilka för närvarande utgöra

2,000 kronor för år och enligt kommitténs förslag skulle höjas till

2,500 kronor. Det lärer icke kunna bestridas, framhåller kommittén, att

denna ersättning ej står i rimligt förhållande till arten och omfattningen

af det ifrågavarande arbetet. Också har Kungl. Maj:t i allmänhet, då

ordinarie ledamöter användts för uppehållande af befattningar utom hofrätt

och uppburit i stat därför fastställda aflöningar, ställt därigenom

på hofrätts stat besparade löner till vederbörande hofrätts förfogande

att tilldelas adjungerade ledamöter. Som antalet dylika löner dock

icke på långt när motsvarat antalet adjungerade ledamöter, har fall inträffat,

att adjungerade ledamöter under längre tidsperioder, underBih.

till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 96 Häft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

stundom flera år, icke kommit i åtnjutande af annan ersättning än ledamots

tjänstgöringspeuningar. Vid bifall till kommitténs hemställan

rörande aflöningsstaterna för hofrätterna skulle emellertid det lönebelopp,

som hädanefter i förekommande fall af Kungl. Maj:t kunde ställas

till hofrätternas förfogande i ofvan angifvet syfte, blifva så afsevärdt

höjdt, att detsamma i vanliga fall lämpligen syntes kunna fördelas mellan

två adjungerade ledamöter.

Kommittén har ansett sig böra framhålla önskvärdheten däraf, att

de å hofrätternas stater upptagna aflöningarna fortfarande liksom hittills

få af hofrätterna i största möjliga utsträckning åtnjutas för uppehållande

af respektive befattningar. Iakttoges detta och berättigades jämväl,

såsom nyss autydts, hofrätterna att i förekommande fall fördela

lön, som Kungl. Maj:t ställer till hofrätts disposition, komme således

ersättningen till adjungerade ledamöter i afsevärdt flera fall än för närvarande

att utgå med ett i förhållande till arbetet bättre afpassadt belopp.

Undantagsvis torde det ändock komma att inträffa, att för aflönande

af adjungerade ledamöter icke funnes att tillgå annat än respektive

tjänstgöringspenningar.

Jämväl till ersättning för fiskaltjänstgöringen, hvilken för närvarande

i allmänhet bestrides och fortfarande torde komma att hufvudsakligen

bestridas af vikarier, skulle i regel ej finnas att tillgå mera

än tjänstgöringspenningarna, af kommittén föreslagna till 1,500 kronor.

Detta belopp torde ej kunna anses som skälig ersättning för mera

stadigvarande bestridande af denna maktpåliggande tjänst.

Kommittén har fördenskull ansett nödigt, att möjlighet beredes

hofrätterna att vid förefallande behof kunna disponera gratifikationsmedel

till höjande af ersättningen åt extra ordinarie tjänstemän, som

på förordnande uppehålla ledamots- eller fiskalstjänster.

Vidare erfordras, framhåller kommittén, vid hofrätterna likasom vid

andra ämbetsverk medel till uppmuntrande af dem, hvilka för sin utbildning

ägna sig åt verket och därunder utföra ett arbete, som kommer

detta till godo, utan att de dock ännu hafva tillfälle att medelst bestridande

af tjänstebefattning inom verket bereda sig någon mera afsevärd

inkomst. Med fästadt afseende å den minskade tillgången å extra

ordinarie tjänstemän inom hofrätterna har kommittén funnit det vara

af synnerlig vikt, att tillräckliga medel för ifrågavarande ändamål fortfarande

ställas till hofrätternas förfogande.

På grund af nu anförda omständigheter har kommittén ansett sig

böra beräkna behofvet af gratifikationsmedel till 2,000 kronor för hvarje

division, å hvilken fiskal finnes anställd, och till 1,500 kronor för annan

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135-

division. Efter denna beräkningsgrund skulle för ändamålet tillkomma

Svea hofrätt 13,500, Göta hofrätt 8,000 och hofrätt en öfver Skåne och

Blekinge 4,000 kronor. Beträffande de båda sistnämnda hofrätterna

torde emellertid, enligt kommitténs åsikt, i detta hänseende äfven tagas

hänsyn därtill, att enligt kommitténs förslag i Göta hofrätt allenast en

och inom hofrätten öfver Skåne och Blekinge ingen amanuensbefattning

skulle finnas att tilldela extra ordinarie tjänstemän såsom en första

befordran. Af denna orsak har kommittén ansett gratifikations medlen

böra ytterligare något höjas för nämnda båda hofrätter, för den förra

till 9,000 kronor och för den senare till 5,500 kronor.

I enlighet med de sålunda gjorda beräkningarna har kommittén

hemställt, att i blifvande stater för hofrätterna måtte uppföras i jämnade

belopp följande anslag till arfvoden åt amanuenser, vikariatsersättningar

samt gratifikationer till extra ordinarie tjänstemän, nämligen för Svea

hofrätt 21,000 kronor, för Göta hofrätt 12,000 kronor och för hofrätten

öfver Skåne och Blekiuge 6,000 kronor.

Då den vid senaste Riksdag beslutade förhöjning af ifrågavarande

anslag till 21,000 kronor vunnit tillämpning först från och med år 1909

och verkningarna af förhöjningen följaktligen icke förr än efter någon

tids förlopp kunna iakttagas, har hofrätten, hvad angår anslagets belopp,

för närvarande allenast velat förbehålla sig att, för den händelse

erfarenheten skulle gifva vid handen, att ytterligare förhöjning blifver

nödvändig, i sinom tid inkomma med framställning i sådant hänseende.

Med anledning af kommitténs uttalande, att det. borde beredas

hofrätterna möjlighet att vid förefallande behof kunna disponera gratifikationsmedel

jämväl till höjande af ersättningen åt extra ordinarie

tjänstemän, som på förordnande uppehålla ledamots- eller fiskalstjänst,

har hofrätten erinrat, att gratifikationsmedlen hittills aldrig användts

till ersättning åt adjungerade ledamöter, hvartill dessa medel icke heller

skulle lämna tillgång, samt att det för öfrigt ingalunda torde vara

lämpligt, att gratifikation tilldelas den, hvilken i hofrätt tjänstgör i

egenskap af ledamot.

Fjorton ledamöter i hofrätten voro i fråga om anslagets belopp

af skiljaktig mening samt förenade sig om följande yttrande:

»Efter framställning af hofrätten i underdånig skrifvelse den 26

november 1907 blef ifrågavarande anslag af 1908 års Riksdag höjdt

från och med år 1909 till 21,000 kronor. Hofrätten har sålunda ännu

icke varit i tillfälle att iakttaga de verkningar, höjningen kunnat hafva

Svea hofrätt.

Skiljaktig

mening i

Svea hofrätt

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

i de i hofrättens skrifvelse antydda afseenden. Då hofrätten emellertid i

sin berörda skrifvelse uttryckligen betonade, att det då begärda beloppet

vore beräkna dt att förslå allenast till ett någorlunda nöjaktigt tillgodoseende

af de med detsamma afsedda ändamål, anse vi, att i sammanhang

med frågan angående en allmän lönereglering för hofrätterna,

hvilken måste anses vara afsedd att äga bestånd under en längre tid

framåt, redan nu, med hänsyn till det förändrade läge, hvari saken

sålunda kommit, bör tillses, huruvida nämnda belopp kan anses tillfyllest.

Härtill synes desto större anledning förefinnas, som ifrågavarande an
Pa

sätt nedan skall visas, till stor del måste begagnas till fyllnad

i den enligt blifvande lönereglering utgående aflöningen åt tjänstemän,

som uppehålla ordinarie tjänst inom hofrätten.

Till belysande af berörda anslags sjmnerligen stora betydelse för

hofrätten få vi till en början hänvisa till hofrättens förut omförmälda

skrifvelse, af kommittén refererad å sidan 51 i dess betänkande, samt

tillika framhålla, att jämväl kommittén i sitt utlåtande förklarat, att

den med fästadt afseende å den minskade tillgången å extra ordinarie

tjänstemän inom hofrätterna funne det vara af synnerlig vikt, att tillräckliga

medel för ifrågavarande ändamål ställdes till hofrätternas förfogande.

Enligt kommitténs mening skulle anslaget ifråga komma att tagas

i anspråk dels för höjande af ersättningen åt extra ordinarie tjänstemän,

som på förordnande uppehålla ledamots- eller fiskalstjänster, dels till

amanuensarfvoden, dels ock till uppmuntrande af dem, hvilka för sin

utbildning ägna sig åt verket och därunder utföra ett arbete, som

kommer detta till godo, utan att de dock ännu hafva tillfälle att medelst

bestlidande af tjänstebefattning- inom verket bereda sig någon mera

afsevärd inkomst.

Härvid böi erinras, att gratifikationsmedlen hittills aldrig- användts

till ersättning åt adjungerade ledamöter samt att det för öfrigt ingalunda

torde vara lämpligt att gratifikation tilldelas den, hvilken i hofrätt

tjänstgör såsom ledamot, för arbete, som han i denna sin egenskap

fullgjort. Då anslaget icke heller under några förhållanden synes kunna

lämna tillgång härtill, torde man vid beräkningen af anslagets tillräcklighet

böra utgå från att detsamma kommer att användas till allenast

öfriga af kommittén angifna ändamål.

Hvad beträffar fragan huru stor del af anslaget torde komma att

åtgå till höjande af ersättningen åt sådana extra ordinarie tjänstemän,

som på förordnande uppehålla fiskalstjäust, så är att märka, att dessa

extra ordinarie tjänstemäns antal kunna beräknas komma att utgöra

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 135.

åtminstone nio, däraf tre, hvilkas arbetskrafter hufvudsakligast tagas i

anspråk för bestridande vid tillfälliga förfall för ledamöter af dessas

tjänster. Dessa tre sistnämnda extra ordinarie tjänstemän torde kunna

antagas komma att på sina mestadels mycket korta, men därför ej

mindre ansträngande förordnanden såsom ledamöter intjäna i form af

tjänstgöringspenningar för ledamot ett belopp för alla tre tillhopa af

högst 2,500 kronor. Kommittén förutsätter själf, att till ersättning för

fiskalstjänstgöringen i regel icke skulle finnas att tillgå mera än tjänstgöringspenningarne

för fiskalerna, af kommittén föreslagna till 1,500

kronor för hvarje fiskal. Till ersättning åt nyssnämnda nio tjänstemän

skulle följaktligen — om man frånser nu ifrågavarande anslag till arfvoden

med mera — finnas allenast 11,500 kronor, eller således för en

hvar icke fullt 1,300 kronor. Härvid bör framhållas, att 1908 års

Riksdag beträffande arfvoden åt amanuenser i civildepartementet beviljat

förhöjning, som, enligt hvad Riksdagen yttrat, afsåge, att arfvodena i

allmänhet skulle komma att utgå med 2,000 kronor samt i ett eller

annat undantagsfall, såsom vid vederbörandes mer än vanligt långa

tjänstetid och trägna tjänstgöring inom departementet, med ett något

högre belopp. De extra ordinarie tjänstemän, livilka såsom fiskaler

biträda hofrätten, kunna med hänsyn till förutgången långvarig tjänstgöring

inom hofrätten och det synnerligen ansträngande arbete, som af

dem utkräfves, få anses fullt jämnställda med de amanuenser, som enligt

Riksdagens berörda skrifvelse böra komma i åtnjutande af arfvode till

något högre belopp än 2,000 kronor. Härtill kommer, att de i motsats

till hvad förhållandet är beträffande nämnda amanuenser, omöjligen

kunna med sin tjänstgöring förena annat arbete. Ersättningen till en

hvar af hofrättens ifrågavarande extra ordinarie tjänstemän torde därför

icke skäligen kunna sättas lägre än till 2,400 kronor. För att

nämnda nio extra ordinarie tjänstemän skola kunna komma i åtnjutande

af eu dylik godtgörelse, åtgår således af anslaget till arfvoden med mera

minst 10,100 kronor.

På grund häraf och med ledning af kommitténs egna beräkningar

kan ifrågavarande anslag antagas komma att användas för följande

änd amål, nämligen:

till höjande af ersättningen åt dem, som inom hofrätten bestrida

fiskalstjänst ....................................................................... kronor 10,100: —;

till arfvoden åt de tre af kommittén föreslagna

amauuensbefattningarnas innehafvare, af kommittén

beräknade till sammanlagdt .......................... » 5,400: —;

Transport kronor 15,500: —

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136-

Transport kronor

till godtgörelse åt vikarier för samma amanuenser,

af kommittén beräknad till .................. »

till arfvode åt den af hofrätten föreslagna

fjärde amanuensen ........................................................... »

till godtgörelse åt vikarie för samma amanuens »

till ersättningar åt vikarier för sekreterare,

advokatfiskal, aktuarie och arkivarie, af kommittén

beräknade till sammanlagdt.............................. »

summa kronor

15,500: —;

1,350: —;

1,200: —;

300: —;

875: —;

19,225: —;

Om anslaget kommer att utgå med allenast det af kommittén

föreslagna beloppet 21,000 kronor, återstår alltså endast 1,775 kronor

att jämte den till omkring 300 kronor uppgående afkastningen af en

under hofrättens förvaltning stående fond, den så kallade revisionsskillingskassan,

användas till gratifikationer åt sådana extra ordinarie

tjänstemän, hvilka icke innehafva förordnande att bestrida befattning

inom hofrätten, äfvensom åt extra ordinarie hofrättsposter.

Det torde vara uppenbart, att det såluuda återstående beloppet

under inga förhållanden är tillräckligt för att fylla det därmed afsedda

ändamål: att uppmuntra dem, som däraf komma i åtnjutande, och särskildt

dem, som af ekonomiska skäl tveka att fortfarande ägna sina

krafter åt hofrättens tjänst. Vi vilja härvid framhålla, att 1908 års

Riksdag i sammanhang med nyssnämnda ökning af anslaget till aflönade

amanuenser i civildepartementet beviljat sådan förhöjning i gratifikationsmedlen

till oaflönade amanuenser därstädes, att en hvar af dessa, som

förut uppbxxrit i medeltal en årlig gratifikation af omkring 600 kronor,

skulle erhålla en gratifikation af omkring 850 å 900 kronor årligen.

Det torde då icke vara förmätet att begära, att ifrågavarande

extra ordinarie tjänstemän i hofrätten i sammanhang med blifvande

lönereglering erhålla en årlig godtgörelse för sitt arbete af 500 kronor.

Under antagande, att antalet dylika extra ordinarie tjänstemän kommer

att, frånsedt dem, som äro indelade till tjänstgöring på hofrättens åttonde

division, uppgå till tjugu — ett antal, som torde ej obetydligt understiga

såväl medeltalet för de senast förflutna fem åren som ock det

antal, som måste anses nödvändigt för att hofrätten skall äga tillgång

på personer, lämpliga att vid hinder för hofrättens ordinarie .ledamöter

och tjänstemän förvalta deras befattningar — skulle till gratifikationer

åt nyssnämnda extra ordinarie tjänstemän erfordras ett belopp af minst

10,000 kronor. Då de till extra ordinarie hofrättsposterna utgående

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

gratifikationerna icke torde kunna beräknas till lägre belopp än tillhopa

1,000 kronor, skulle följaktligen en förhöjning af ifrågavarande

anslag med 8,925 kronor eller i rundt tal till 30,000. kronor vara af

nöden.

På grund af hvad sålunda anförts och för att i tid söka afhjälpa

de missförhållanden, som i nu ifrågavarande afseende äro för handen,

få vi såsom vår mening uttala, att hofrätten bort i sin nu beslutade

skrifvelse till Kungl. Maj:t i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t

i sammanhang med framläggande af förslag till ny lönereglering för

hofrätterna måtte föreslå, att anslaget till arfvoden med mera till Svea

hofrätt höjes från nuvarande belopp 21,000 kronor till 30,000 kronor».

I de öfriga hofrätterna har ingen annan anmärkning förekommit

mot kommitténs förslag i denna del, än att i Göta hofrätt presidenten

och de ledamöter, hvilka ansett amanuens å arkivariekontoret fortfarande

vara behöflig, hemställt, att ifrågavarande anslag i denna hofrätt måtte

höjas med det för uppehållande af nämnda befattning erforderliga belopp.

Under förutsättning af bifall till Svea hofrätts af mig tillstyrkta

hemställan om bibehållande tillsvidare af den amanuensbefattning, som

för närvarande finnes inrättad vid fiskalsexpeditionen därstädes, torde

beloppet af ifrågavarande anslag, såvidt nämnda hofrätt angår, i enlighet

med de af kommittén tillämpade beräkningsgrunder böra höjas med

2,250 kronor. 1 öfrigt synes mig däremot någon afvikelse från de af

kommittén i förevarande hänseende föreslagna belopp för närvarande

icke böra ifrågasättas.

I likhet med Svea hofrätt anser jag mindre lämpligt, att gratifikationsmedlen

användas till höjande af ersättningen åt adjungerade

ledamöter, hvartill för öfrigt samma medel till deras nu föreslagna

belopp icke lämna tillgång. Sedan af anslaget i fråga bestridts erforderliga

amauuensarfvoden och vikariatsersättningar, torde återstoden

böra i första hand användas till gratifikationer åt tillförordnade fiskaler

och andra extra ordinarie tjänstemän äfvensom till extra vaktmästare.

Mot kommitténs förslag att besparade ledamotslöner, som hädanefter

i förekommande fall ställas till hofrätternas förfogande, må

kunna fördelas mellan två adjungerade ledamöter, har jag ingenting

att erinra. Då ordinarie ledamots lön enligt det förslag, jag i det

föregående framställt, skulle utgöra 5,000 kronor, kunde sålunda adjungerad

ledamots löneförmåner i vanliga fall komma att för år räknadt

uppgå till detta belopp. Jag erinrar härvid, att anslaget till uppe
-

I)c öfriga

hofrälterna.

Dtparlemeutif
chefen.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

hållande af den 8:de divisionen i Svea hofrätt för närvarande är beräknadt

sålunda, att därur skola utgå årliga arfvoden, bland annat, till

fem adjungerade ledamöter efter 5,000 kronor åt dem hvar.

I detta sammanhang vill jag lämna några upplysningar angående

antalet ordinarie hofrättsledamöter, som för närvarande tjänstgöra utom

vederbörande hofrätter, samt antalet besparade löner, som stå till hofrätternas

förfogande m. m.

Af Svea hofrätts ledamöter äro ett hofrättsråd och 15 assessorer

upptagna med tjänstgöring utom hofrätten, hvarjämte ett hofrättsråd

och en assessor åtnjuta stadigvarande tjänstledighet för sjukdom. Till

aflönande åt sålunda erforderliga 18 adjungerade ledamöter stå till hofrätten

s förfogande en hofrättsrådslön, hvarur utgår dels ett belopp motsvarande

en assessorslön dels ock ett särskildt arfvode å 1,100 kronor,

samt 12 assessorslöner. Vid det förhållande att af hofrättens 6 ordinarie

fiskaler för närvarande icke mindre än 5 äro tillförordnade revisionssekreterare

och själfva uppbära sina fiskalslöner, finnes för aflönande

af 5 adjungerade ledamöter, förutom tjänstgöringspenningar, allenast

att tillgå en fiskalslön jämte ofvanberörda särskilda arfvode. Härtill

komma de adjungerade ledamöter, hvilka uppehålla tillfälliga vakanser.

I Göta hofrätt äro för närvarande ett hofrättsråd och 4 assessorer

tjänstgörande utom hofrätten. Ett hofrättsråd åtnjuter längre tids ledighet

för sjukdom och en assessor är för närvarande tjänstledig för fullgörande

af riksdagsmannauppdrag. För sålunda erforderliga 7 adjungerade

ledamöter finnes till hofrättens disposition allenast 3 assessorslöner

jämte 2 fiskalslöner. Öfriga 2 fiskalslöner uppbäras af vederbörande

tjänsteinnehafvare själfva, hvilka åtnjuta ledighet den ene för

kommittéuppdrag och den andre för tjänstgöring som revisionssekreterare.

För 2 adjungerade ledamöter liksom för dem, som tillfälligt

adjungeras, kan sålunda för närvarande icke beredas någon godtgörelse

utöfver tjänstgöringspenningarna.

Af ledamöterna i hofrätten öfver Skåne och Blekinge äro för närvarande

3 stadigvarande sjcsselsatta utom hofrätten. Ett ledigt hoträttsrådsämbete

hålles, såsom redan förut omnämnts, tillsvidare obesatt

och en assessor åtnjuter tjänstledighet för riksdagsmannauppdrag. Af

de båda fiskalerna tjänstgör den ene som tillförordnad revisionssekreterare

och uppbär själf sin lön. För aflönande af 5 erforderliga adjungerade

ledamöter finnes att tillgå allenast den lediga hofrättsrådslönen,

hvilken hofrätten äger fördela på två adjungerade ledamöter, en assessorslön

och en fiskalslön. För en adjungerad ledamot samt för till
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

lalliga adjunkter saknas liksom i de öfriga liofrätterna medel till godtgörelse

utöfver tjänstgöringspenningarna.

Af det sålunda anförda framgår, att en tillämpning under nuvarande

förhållanden af den af kommittén föreslagna delningen af besparade

ledamotslöner skulle medföra, att i Svea hofrätt samtliga och i de öfriga

liofrätterna nära nog samtliga adjungerade ledamöter med stadigvarande

förordnande skulle med den af mig föreslagna begynnelseaflöningen för

ordinarie ledamot kunna beredas en aflöning af 5,000 kronor. I Svea

hofrätt skulle samma löneförmåner äfven kunna beredas adjungerade

ledamöter med allenast tillfälliga förordnande, och verkningarna af den

föreslagna anordningen synas därstädes till och med kunna sträcka sig

därhän, att tjänstförrättande fiskaler kunde komma i åtnjutande jämväl

af den för dylik befattning anslagna lön.

Anslag till renskrifning.

Allt för liofrätterna behöfligt renskrifningsarbete ombesörjes för

närvarande genom tjänstemännen själfva. För bestridande af därmed

förenade kostnader äro, såsom redan i det föregående omnämnts, för

en del tjänstemän, nämligen notarier, arkivarier och fiskaler, renskrifningspenningar

upptagna i stat och utgå för hvarje notariebefattning

med 400 kronor och för hvarje arkivarie- och fiskalsbefattning med 200

kronor om året. 1 öfrigt anses den lösen, som tjänstemän i liofrätterna

enligt nu gällande föreskrifter äga uppbära för vissa expeditioner, utgöra

godtgörelse äfven för därmed förenad renskrifningskostnad.

Redan i förut afgifna betänkanden har kommittén framhållit, att

det måste anses som en misshushållning och böra undvikas att låta

tjänstemän verkställa rent mekaniska arbeten såsom renskrifning och

dylikt. Af samma orsak har kommittén ock, hvad liofrätterna vidkommer,

i nu förevarande betänkande föreslagit, att tjänstemännen må

för utförande af dylika arbeten äga tillgång till fasta, af statsverket

aflönade skrifbiträden.

Ur det allmännas synpunkt liar kommittén ansett böra förutsättas,

att anställning såsom fast biträde ej skulle ifrågakomma annat än för

biträde, hvars arbetskraft varder i hufvudsakligen samma omfattning

som den ordinarie personalens utnyttjad för statstjänsten, samt att därBih.

till Piksd. Prof. 1909. 1 Sami. t Afd, 96 Häft. 22

Kommittén.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

jämte borde för tillstånd att inrätta dylik biträdesbefattning knifvas utredning,

att behofvet af biträdes arbetskraft till nämnda omfattningär

af stadigvarande beskaffenhet. Kungl. Maj:t borde det tillkomma

att, i den mån befintliga anslag lämna tillgång därtill, bestämma,

om och i hvilken omfattning dylika biträden må anställas inom ett

ämbetsverk.

Beträffande storleken af det anslag, som skulle för ifrågavarande

ändamål vara erforderligt att upptaga i staterna för de skilda hofrätterna,

har kommittén utgått från följande beräkningar.

I Svea hofrätt torde, enligt kommitténs åsikt, erfordras ett skrifbiträde

med hufvudsaklig tjänstgöring å sekreterar- och aktuarieexpeditionerna,

ett biträde med hufvudsaklig skyldighet att tjänstgöra

hos advokatfiskal en och arkivarien, ett biträde å fiskalsexpeditionen

samt ett biträde för hvar och en af hofrättens sju ordinarie divisioner

eller sammanlagdt tio biträden.

För Göta hofrätt har kommittén afsett ett skrifbiträde att hufvudsakligen

tillhandagå sekreteraren och arkivarien, ett biträde att hufvudsakligen

tjänstgöra hos advokatfiskalen och aktuarien, livarjämte bägge

dessa biträden äfven skulle tillhandagå fiskalerna, samt fyra biträden

för hofrättens fyra divisioner eller inalles sex dylika biträden.

Hvad hofrätten öfver Skåne och Blekinge vidkommer, hafva

beräknats ett biträde för sekreterarexpeditionen, ett biträde hos advokatfiskalen

samt två biträden för de båda divisionerna eller tillhopa fyra

biträden.

Med den sålunda uppgjorda fördelningen af biträden har kommittén

emellertid, enligt hvad särskildt framhållits, allenast åsyftat, att densamma

skulle tjäna till ledning för beräknande af anslagets storlek.

Gifvetvis skulle biträdes tjänstgöring icke vara inskränkt till endast

den plats, där densamma hufvudsakligen vore förlagd, utan hvarje biträde

skulle, när helst sådant påfordrades af vederbörande, hafva att äfven

utföra annat arbete för hofrättens räkning.

Beträffande aflöningsförmånerna för dylika biträden, hvartill enligt

kommitténs förslag i regel skulle anställas endast kvinnor, har kommittén

erinrat, att kommittén i sitt den 31 oktober 1907 afgifna betänkande

rörande fastare anställning för vissa biträden hos statens ämbetsverk

och nyndigheter uttalat den mening, att vid nu rådaude prisförhållanden

i hufvudstaden begynnelsearfvodet för fasta biträden hos myndigheter

därstädes ej bör bestämmas till lägre belopp än 1,200 kronor för år,

hvilket arfvode sedermera skulle, i den mån sådant funnes påkalladt af

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 135.

förhållandena, kunna efter hand höjas, dock icke utöfver 1,800 kronor

för år. För fasta biträdesbefattningar, hvilka inrättas hos statsmyndigheter

annorstädes än i hufvudstaden, syntes, enligt hvad kommittén i

samma betänkande uttalat, arfvodet kunna på de flesta ställen sättas

något lägre, dock icke i något fall under 900 kronor för år.

Kommittén har vidare erinrat, hurusom kommittén i nyssnämnda

betänkande hemställt, att åt biträden af här i frågavarande slag måtte

gifvas rätt till vissa förmåner, såsom semester, sjukhjälp och, i vissa

fall, ålderdomsunderstöd m. m. Sålunda skulle biträde från och med

kalenderåret näst efter det, då biträdet blifvit antaget, äga att årligen,

när sådant kunde ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta

semester under en månad, med bibehållande af arfvodet för denna

tid. Vid tjänstledighet på grund af styrkt sjukdom skulle biträde äga

att under högst tre månader af ett och samma kalenderår såsom sjukhjälp

behålla två tredjedelar af belöpande arfvode. Under nämnda tid

liksom för semestervikariat skulle till vikarien utgå godtgörelse af statsmedel

med belopp, motsvarande på tiden för ledigheten belöpande andel

af det lediga biträdets begynnelseaflöning. Ålderdomsunderstöd skulle

efter Kungl. Maj:ts pröfning utgå till kvinnligt biträde efter uppnådda

60 lefnads- och 30 tjänsteår med 50 procent af medelbeloppet af biträdets

fasta arfvoden under de sista fem åren.

Till aflöning åt de af kommittén ifrågasatta biträden vid hofrätterna

och till godtgörande af vikarier för desamma vid semester

samt, inom vissa gränser, vid inträffande sjukdomsfall har kommittén

ansett skäligen kunna beräknas, för Svea hofrätt 17,000 kronor, för

Göta hofrätt 8,100 kronor samt för hofrätten öfver Skåne och Blekinge

5,400 kronor.

Då det torde kunna med bestämdhet förutsättas, att ofvannämnda

fasta biträden icke skola under alla omständigheter vara i stånd

att medhinna alla för respektive hofrätter förekommande renskrifningsoch

dylika arbeten, utan att tidtals andra, tillfälliga arbetskrafter måste

i större eller mindre omfattning anlitas, har kommittén ansett, att till

hofrätternas förfogande böra ställas tillräckliga medel för godtgörelse

åt dylika tillfälliga biträden. I sådant hänseende har det synts kommittén

skäligen böra beräknas för Svea hofrätt 3,000 kronor, för Göta

hofrätt 2,000 kronor och för hofrätten öfver Skåne och Blekinge 1,000

kronor.

På grund af hvad sålunda anförts, har kommittén hemställt, att i

blifvande stater för hofrätterna måtto uppföras följande anslag till ren
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

skrifning, nämligen för Svea hofrätt 20,000, för Göta hofrätt 10,000

samt för hofrätten öfver Skåne och Blekinge G,400 kronor.

Hofraticma. Öfver kommitténs förenämnda den 31 oktober 1907 afgifna be
tänkande

hafva på grund af nådiga remisser hofrätterna afgifvit underdåniga

utlåtanden Göta hofrätt den 3 april, hofrätten öfver Skåne och

Blekinge den 29 maj och Svea hofrätt den 7 oktober 1908, i hvilka

utlåtanden vissa anmärkningar framställts såväl mot det af kommittén

för ifrågavarande- biträden föreslagna minimiarfvode som mot andra

detaljbestämmelser i kommitténs förslag, särskildt mot den föreslagna

tidsbegränsningen i fråga om rätten till sjukhjälp. Mot själfva hufvudgrunderna

i förslaget hafva hofrätterna däremot icke haft något väsentligt

att erinra.

Mot kommitténs i nu förevarande betänkande gjorda beräkning

rörande erforderliga antalet skrifbiträden har Svea hofrätt, i hvad densamma

angår, förklarat sig ej hafva något att erinra. Under framhållande

att hofrätten anser skrif biträd enas tjänstgöringsförhållanden

lämpligen kunna ordnas genom bestämmelser i särskild instruktion, har

hofrätten vidare förklarat, att de af hofrätten ifrågasatta jämkningarna

i kommitténs förslag, icke synas med nödvändighet föranleda rubbning

i beloppet af det beräknade anslaget till renskrifningskostnader.

Äfven de båda öfriga hofrätterna hafva i sina nu afgifna utlåtanden

lämnat kommitténs omförmälda beräkningar utan anmärkning.

Departements- Sedan kommittén afgaf sitt förenämnda betänkande af den 31

che/cn. oktober 1907, har frågan om inrättande af fasta biträdesbefattningar

hos statsmyndigheter vid olika tillfällen varit föremål för uttalanden i

sammanhang med afgifvande af förslag till lönereglering för vissa

ämbetsverk.

Sålunda föreslog kommittén i sitt den 2 november 1907 rörande

reglering af löneförhållandena vid landtbruksstyrelsen afgifna betänkande

inrättandet vid detta ämbetsverk af två dylika befattningar, för hvilka

borde i hufvudsak gälla de i kommitténs förstnämnda betänkande för

dylika befattningar föreslagna bestämmelser. Vid anmälan den 13 januari

1908 af detta ärende inför Eders Kungl. Maj:t hemställde föredragande

departementschefen, under erinran hurusom mot kommitténs allmänna

betänkande angående biträdena framställts anmärkningar af djupt ingripande

principiell betydelse, att, i afvaktan på utredningens slutförande,

med lösningen af frågan måtte, vidkommande ifrågavarande ämbetsverk,

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.

någon tid anstå. Denna hemställan vann ock såväl Eders Kungl. Maj:ts

som Riksdagens godkännande. På enahanda sätt har förfarits beträffande

åtskilliga andra ämbetsverk, för livilka löneregleringar under senare tid

ifrågakommit.

I sitt den 28 november 1907 afgifna underdåniga betänkande har

postverkets löneregleringskommission föreslagit, att flera af de hos

generalpoststyrelsen anställda kvinnliga kontorsbiträden måtte uppföras

å ordinarie stat. Vid behandling i årets statsverksproposition af detta

förslag hemställde emellertid föredragande departementschefen, att, enär

utredningen af frågan om biträdenas hos statsmyndigheterna ställning

då ännu icke vore slutförd, de ifrågavarande lcontorsbiträdena måtte

ur statförslaget uteslutas; och vann denna hemställan Eders Kungl.

Maj:ts godkännande.

Beträffande vissa ämbetsverk har dock biträdesfrågan redan vunnit

sin lösning och har den därvid lösts på det sätt, att biträdena uppförts

på ordinarie stat. Så är förhållandet med järnvägsstyrelsen, å hvars

stat äro, under benämning bokhållare eller kontorsskrifvare, uppförda

åtskilliga biträden, af hvilka några äro sysselsatta uteslutande med renskrifningsarbete,

under det andra hafva sig anförtrodda göromål af

mera kvalificerad art. Äfven på telegrafstyrelsens ordinarie stat äro

uppförda ett ''antal biträdesbefattningar nämligen kvinnliga kontorsskrifvare

å katalogexpeditionen.

Efter hvad jag inhämtat, är utredningen i biträdesfrågen ännu

icke fullt afslutad. Huruvida den lösning, samma fråga redan erhållit

vid sistnämnda båda ämbetsverk, kan anses i allmänhet vara att föredraga

framför kommitténs förslag härutinnan, torde sålunda ännu icke

kunna med visshet afgöras. Att biträdenas uppförande å ordinarie

stat skulle i åtskilliga hänseenden innebära fördelar, synes emellertid

obestridligt. En dylik lösning af frågan har jämväl förordats af flertalet

af de centrala ämbetsverken i deras öfver kommitténs omförmälda

betänkande af den 31 oktober 1907 afgifna yttranden.

Uppenbart torde vara, att därest biträdesfrågan i allmänhet anses

böra erhålla samma lösning i förevarande afseende, som den redan erhållit

vid järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen, ingen anledning torde

föreligga att härvid undantaga hofrätterna. Jag erinrar härvid särskildt,

att hofrätternas skrifbiträden skulle hafva till uppgift icke allenast

att regelmässigt ombesörja erforderlig renskrifning för hofrätternas

räkning, utan jämväl att i mån af behof tillhandagå med uppsättande

af enklare expeditioner eller biträda vid vissa göromål, som för när
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

varande i regel handhafvas af amanuenser. Också står ju frågan om

inrättandet af ifrågavarande biträdesbefattningar i hofrätterna i omedelbart

sammanhang med frågan om indragning af halfva nuvarande antalet

notarietjänster samt vissa amanuensbefattningar därstädes.

Men äfven om man skulle i allmänhet stanna vid en sådan lösning

af frågan, att befattningarna i fråga uppföras å ordinarie stat, torde det

emellertid, hvad hofrätterna angår, ur praktisk synpunkt möta betänkligheter

att omedelbart genomföra en dylik anordning. Frånsedt att

hofrätterna i sina yttranden icke utgått från annan förutsättning,

än att skrifbiträdena visserligen i enlighet med kommitténs förslagskulle

blifva fast anställda, men dock icke uppföras å ordinarie stat,

torde det nämligen i alla händelser icke vara lämpligt att då, såsom

här är fallet, fråga är om en nyorganisation, redan från första början,

utan afvaktande af någon tids erfarenhet, gifva densamma den stadga,

som uppförande å ordinarie stat skulle innebära.

I Svea hofrätt tjänstgöra visserligen ett antal kvinnliga biträden,

men, frånsedt biträdet hos aktuarien, tillhandagå dessa uteslutande

eller hufvudsakligen endast med renskrifning och kollationering. I de

båda öfriga hofrätterna finnas icke ens några dylika skrifbiträden

anställda, utan renskrifningsarbetet, i den mån det ej verkställes

af vederbörande tjänstemän själfva, ombesörjes såsom hemarbete af

personer, som syssla med dylikt arbete utan att vara härtill antagna

af hofrätterna.

Hvad Svea hofrätt angår, tillkommer ett ytterligare hinder mot

biträdenas omedelbara uppförande å ordinarie stat därutinnan, att

liofrätten, såsom jag i det följande skall närmare omförmäla, ansett

sig böra ifrågasätta, huruvida reduceringen af notariernas antal till

sju lämpligen skall låta sig på en gång genomföras. Då det föreslagna

antalet fasta biträden är afpassadt, bland annat, efter det af

kommittén föreslagna antalet notarier, torde sålunda anledning föreligga

att i nämnda hofrätt under öfvergångstiden bestämma antalet

biträden annorlunda, än kommittén föreslagit.

På grund af hvad jag sålunda anfört, anser jag frågan om de

fasta skrifbiträdenas ställning i hofrätterna icke för närvarande böra

upptagas till slutlig behandling. I afvaktan på att detta lämpligen

kan ske, torde det böra få ankomma på hofrätterna själfva att, i den

mån anslaget till renskrifning härtill lämnar tillgång, tillsvidare förordna

skrifbiträden i erforderligt antal, dock icke öfverstigande det

för hvarje hofrätt af kommittén föreslagna, äfvensom rörande deras

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition TS:o J35.

tjänstgöringsförhållanden meddela nödiga föreskrifter. För så vidt

dylikt biträdes tjänstgöringsskyldighet härvid anordnas i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad kommittén förutsatt, synas jämväl biträdets

aflöningsförmåner böra regelmässigt bestämmas i enlighet med

kommitténs förslag. Skulle biträde tillsvidare anställas allenast med

uppdrag att ombesörja renskrifningsarbete, böra naturligtvis löneförhållandena

därefter afpassas. Biträde torde, såvidt möjligt, böra beredas

någon tids årlig ledighet, ej öfverstigande en månad, med bibehållande

af det fasta arfvode, som med biträdet öfverenskommits. Äfvenledes torde

biträde böra kunna tillerkännas rättighet att under sjukdom bibehålla

intill två tredjedelar af arfvodet, dock att sådan rättighet icke utan

Kungl. Maj:ts tillstånd torde böra utsträckas under längre tid än tre

månader.

Hvad angår personfrågan, är det min öfvertygelse, att det till

ifrågavarande befattningar skall, åtminstone i allmänhet, befinnas lämpligare

att anställa kvinnor än män. Emellertid anser jag något hinder

icke böra förefinnas för liofrätterna att undantagsvis anställa manligt

skrifbiträcle, om sådant skulle anses ändamålsenligare. Jag vill emellertid

betona, att då dessa befattningar äro afsedda för mera stadigvarande

innehafvare, desamma naturligtvis icke böra användas såsom

öfvergångsplatser för extra ordinarie tjänstemän, hvilka för vinnande

af befordran i hofrätt tjänstgöra därstädes.

Öfvergångsförliållanden.

Enligt kommitténs åsikt vore det synnerligen önskvärdt, att det

omfattande regleringsförslag, som kommittén beträffande rikets liofrätter

framställt, kunde på en gång genomföras och alltså ej blefve

i särskilda delar beroende på vederbörande tjänstinnehafvares successiva

afgång under en längre tidrymd.

Kommittén har därför ansett sig böra föreslå, att de tjänstinnehafvare,

för hvilka platser ej finnas i den af kommittén föreslagna

organisationen, varda såsom öfvertaliga uppförda å allmänna indragningsstaten

med rätt att uppbära de löner jämte ålderstillägg och de

tjänstgöringspenningar, hvartill de voro berättigade vid öfverflyttningen

på indragningsstat, men med skyldighet att mot åtnjutande af dessa

förmåner dels, efter Kungl. Maj:ts eller vederbörande hofrätts bestämmande,

mottaga förordnande i hofrätten å högre tjänstebefattning

Kommittén.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

eller befattning, likställd eller jämförlig med den, de vid öfvertiyttningen

på indragningsstat innehade, dels, om de erhålla annan ordinarie

befattning å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, i allo frånträda

aflöningsförmånerna å indragningsstaten, så vida de understiga

eller äro lika med de nya aflöningsförmånerna, samt, därest aflöningsförmånerna

å indragningsstaten öfverstiga berörda nya aflöningsförmåner,

vidkännas mot de senare svarande afdrag, dels ock, när de,

kvarstående å indragningsstaten, uppnått 65 lefnadsår, åtnöjas med

pension å indragningsstat, motsvarande den del af aflöningsförmånerna,

som är att hänföra till lön jämte ålderstillägg.

Enligt kommitténs förmenande skulle ifrågavarande förslag, i

jämförelse med andra sätt för öfvergångsförhållandenas ordnande, icke

vid tillämpningen medföra för statsverket väsentligt ökade kostnader.

Svea hofrätt. Svea hofrätt har beträffande kommitténs förslag i denna del an
märkt,

att kommittén vid afgifvande af detta förslag syntes beträffande

notarierna hafva förutsatt, att sju af de nuvarande fjorton ordinarie

notarierna i Svea hofrätt skulle komma att öfvergå på den nya aflöningsstaten

och därvid hvar för sig öfvertaga samtliga på en division

förekommande notariegöromål, så att högst sju notarier skulle behöfva

uppföras på allmänna indragningsstaten.

Med framhållande hurusom notariebefattning på ny stat med

ökade aflöningsförmåner väl bör i främsta rummet besättas med notarie

på gammal stat, men att därvid torde böra iakttagas, att notariebefattning

på ny stat ej må uppdragas åt annan än den, som hofrätten

finner kunna uppfylla de fordringar, som måste ställas på notarie med

den utsträckta tjänstgöringsskyldighet, som i förslaget afsetts, har

hofrätten erinrat, att en begränsning af detta slag synes desto mera

af behofvet påkallad, som för närvarande två af de ordinarie notarierna

i hofrätten äro af långvarig sjuklighet hindrade att tjänstgöra.

Att af de ordinarie notarier, livilka skulle kunna öfvertaga notariebefattning

med den utsträckta tjänstgöringsskyldigheten, det beräknade

antalet eller sju skulle föredraga att mot denna tjänstgöringsskyldighet

• öfvergå på ny stat framför öfverflyttning på allmänna indragningsstaten

eller kvarstående på gammal stat har synts hofrätten

tvifvelaktigt. Därest de vid fastställandet af 1876 års lönestat föreskrifna

aflöningsvillkoren icke skulle kunna anses innebära, att notarie

är skyldig att, då det kräfves, åtaga sig notarietjänst med sådan

tjänstgöring, som komme att åligga hofrättens notarier efter indragning

af halfva antalet notariebefattningar, kunde möjligen inträffa, att

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

för förslagets omedelbara genomförande måste å allmänna indra gningsstaten

uppföras ett antal notarier utöfver de sju öfvertaliga.

För notariegöromålens behöriga uppehållande är emellertid, framhåller

hofrätten, icke angeläget, att den ifrågavarande förändrade anordningen

af notarietjänsterna omedelbart och på en gång genomföres.

För den händelse kommitténs förslag till ordnande af denna fråga ej

skulle vinna bifall, har hofrätten förslagsvis hemställt, huruvida icke

beträffande öfvergången kunde bestämmas:

att notariebefattningarna på ny stat böra besättas i främsta

rummet med innehafvare af notariebefattning i hofrätten på gammal

stat, med iakttagande dock att notariebefattning på ny stat ej må

uppdragas åt annan än den, som af hofrätten pröfvas kunna på tillfredsställande

sätt fullgöra den med dylik befattning förenade utsträckta

tj änstgöringsskyldighet;

att tillsättning af notariebefattningar på ny stat skall äga rum

i den mån för hvar sådan befattning, som tillsättes, indragning af två

notariebefattningar på gammal stat kan ske till följd af afgång ur

tjänst eller öfverflyttning till befattning på ny stat; äfvensom- att tillsättning,

där den kan ske medelst öfverflyttning af notarie från gammal

stat, må verkställas efter tillkännagifvande allenast genom anslag inom

ämbetsverket minst fjorton dagar förut;

att notarie, hvilken icke öfvertagit samtliga på en division förekommande

notariegöromål, skall fortfarande åtnjuta aflöning enligt

hittills gällande stat med tillägg af det belopp, som med tillämpning

af bestämmelserna i kungörelsen den 17 juni 1908 skulle tillkomma

honom såsom extra lönetillägg, äfvensom bibehållas vid den rätt till

pension, som hittills tillkommit honom, dock att, mot det notarien

befrias från honom nu åliggande skyldighet att själf bekosta renskrifning,

de till hans tjänst anslagna renskrifningspenningar skola upphöra

att utgå, samt att de sportler, som i sammanhang med löneregleringen

indragas, ersättas med penningar efter medeltalet af den inkomst,

vederbörande tjänstinnehafvare må anses hafva åtnjutit af sålunda

indragna sportler under den senast förflutna tid, såvidt möjligt

ej understigande fem år, därför denna inkomst kan utrönas; samt

att till aflöning åt de på gammal stat kvarstående notarierna

skola användas uppkommande besparingar på det å nya staten uppförda

anslag till aflöning åt notarier jämte de medel, som böra utgå

från anslaget till ålderstillägg eller varda för ändamålet särskildt anvisade.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sund. 1 Afd. 96 Häft

23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Göta hofrätt.

Notarier i

Svea hofrätt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Hofrätten har tillika förbehållit sig att, därest framdeles skulle

till undanröjande af hinder för regleringens slutliga genomförande

finnas nödigt, att en eller flera på gammal stat ännu kvarstående

notarier blefve öfverförda på allmänna indragningsstaten, få i sådant

hänseende göra särskild framställning.

Göta hofrätt har i sitt utlåtande fäst uppmärksamhet därå, att

kommittén ej föreslagit någon bestämmelse om hvilka notarier som

skulle öfverflyttas på indragningsstaten. En sådan föreskrift torde

emellertid vara erforderlig; och har hofrätten ansett en i tjänsten äldre

notarie böra erhålla rätt att framför en yngre få utöfva valrätt i nämnda

hänseende.

Beträffande vidare kommitténs förslag, att de notarier, hvilka

komma att såsom öfvertaliga uppföras å allmänna indragningsstaten,

skulle vara skyldiga att efter Kungl. Maj:ts eller hofrättens bestämmande

mottaga förordnande i hofrätten å högre tjänstebefattning eller

befattning likställd eller jämförlig med den, de vid öfverflyttningen på

indragningsstat innehade, så har hofrätten anmärkt, att denna skyldighet

torde innebära, att notarie å indragningsstat städse måste vara

beredd att återinträda i tjänstgöring för längre eller kortare tid. Den

svårighet, som härigenom skulle komma att uppstå för öfvertalig

notarie att förskaffa sig annan verksamhet, läge i öppen dag och utsikterna

till stadigvarande sysselsättning måste tydligen förminskas för

honom, då han kunde nödgas afbryta densamma för längre eller kortare

tid. Omförmälda skyldighet torde ock faktiskt verka såsom ett

förbud för dylik notarie att, därest han skulle af en eller annan orsak

finna det vara för sig lämpligt, å annan ort än där hofrätten har sitt

säte, skaffa sig annan verksamhet. Hofrätten har därför hemställt, att

omförmälta skyldighet icke måtte varda de öfvertaliga notarierna ålagd.

I den förut omförmälda, från åtta notarier i Svea hofrätt inkomna

underdåniga framställningen af den 16 november 1908 har i förevarande

afseende gjorts följande uttalande:

»Vare sig i fråga om öfvergångsförhållandena kommitténs eller

Svea hofrätts förslag skulle vinna Kungl. Maj:ts bifall, våga vi anhålla,

att hofrätten bemyndigas till öfverflyttning på indragningsstat föreslå

i främsta rummet dem af hofrättens notarier, som inom närmaste

tiden uppnå pensionsåldern eller genom långvarig tjänstledighet på

grund af sjukdom äro oförmögna att sköta notarietjänsten. Ett bifall

till hofrättens hemställan oförändrad skulle leda därhän, att hofrätten

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 135.

kunde till öfverflyttning pa indragningsstat föreslå flere ordinarie

notarier än som erfordras för den nya organisationens genomförande.

Vi hemställa i underdånighet, att notarie, som icke genom permanent

tjänstledighet visat sig olämplig och som är villig att inträda å ny

stat, må efter anciennitet erhålla notariebefattning å ny stat.

Notarie, som nödgas öfvergå på indragningsstat med bibehållande

af aflöningsförmåner enligt gamla staten, har endast att välja emellan

att åtaga sig nytt arbete i hufvudstaden eller flytta från staden till

annan ort med mindre höga lefnadskostnader. Intetdera af dessa

alternativ kan dock af sådan notarie begagnas, om han, såsom kommittén

föreslagit, skall städse vara beredd att emottaga förordnanden

inom hofrätten, hvilka alltid måste blifva oberäkneliga. Det obilliga

i ett sådant villkor framhäfves särskildt, om man betänker, att inom

de närmaste åren en notarie uppnått pensionsåldern och sannolikt två

eller tre notarier afgått till annan ordinarie befattning, att dessutom

eu notarie varit för sjukdom tjänstledig under de sista fem åren, samt

att sålunda på indragningsstat skulle öfverflyttas högst två eller tre

notarier att vid behof anlitas för uppkommande vikariat inom hofrätten,

hvilka notarier sålunda, i synnerhet sedan antalet nedgått till

två eller en, skulle råka i en situation, hvars olidlighet vi icke behöfva

angifva. Om hofrätten skulle, såsom den tänkt sig möjligt, förklara någon

notarie icke kunna på tillfredsställande sätt sköta det tjänsten pålagda

ökade arbete, skulle det innebära en motsägelse, om sådan notarie

sattes på indragningsstat med skyldighet att mottaga förordnande på

just den tjänst, till erhållande hvaraf han ansetts diskvalificerad, eller

än högre befattning. »

Uti den jämväl förut omnämnda särskilda underdåniga skrifvelse,

som af en notarie i Svea hofrätt den 18 november 1908 till Kungl.

Maj:t ingifvits, har likaledes gjorts anmärkning mot den af kommittén

föreslagna skyldigheten för å indragningsstat Överflyttad notarie att

mottaga förordnande i hofrätten. Om icke denna ovillkorliga skyldighet

borttoges, blefve säkerligen följden, att ingen frivillig öfvergång

på indragningsstat kunde ifrågakomma. Hvad vidare anginge det förslag

till ordnande af öfvergångsförhållandet, som hofrätten framställt,

innebure detta icke någon lycklig lösning af frågan i något hänseende,

ty därigenom skulle å ena sidan kommitténs framställda regleringsförslag

ej kunna förrän efter lång tid genomföras och det därmed afsedda

goda ändamålets vinnande i hög grad motverkas och å andra

sidan fördelar beredas vissa nuvarande notarier och mer eller mindre

afsevärda olägenheter andra.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Notarier i

Göta hofrätt.

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

I anledning häraf har i sistberörda skrifvelse hemställts, att

kommitténs förslag i fråga om öfvergångsförliållandena måtte blifva

gällande, dock under det uttryckliga förbehåll att skyldigheten för på

indragningsstat uppförd nuvarande notarie att därefter, utan att han

därtill förklarar sig villig, mottaga förordnande, bortfaller.

Uti en vid Göta liofrätts utlåtande fogad skrifvelse från flertalet

ordinarie notarier därstädes har likaledes inlagts en gensaga mot den

föreslagna skyldigheten för notarie å indragningsstat att mottaga förordnande

i hofrätten. Härvid har, bland annat, påpekats, att någon

föreskrift icke lämnats rörande meddelande af ifrågasatta förordnanden,

hvaraf kunde följa, att förordnanden gång efter annan skulle kunna

meddelas samma person, under det en annan blefve alldeles befriad

därifrån. Under sådana förhållanden skulle en å indragningsstat uppförd

notarie kunna tvingas att under större delen af året, mot ersättning

af högst 4,200 kronor, göra samma tjänst som en å nya staten

uppförd ordinarie notarie mot högre ersättning.

I afseende å frågan, hvilka notarier som skulle ställas å indragningsstat,

har i samma skrifvelse framhållits, att uppenbarligen större

olägenhet skulle uppstå för den ene än för den andre, om han nödgades

ingå på den nya organisationen eller öfverföras å indragningsstat.

Skulle exempelvis de till lefnads- eller tjänsteåren äldste utan

vidare anses öfvertaliga, skulle detta innebära, att de som offrat längst

tid och mest kraft på sitt lefnadsyrke, nödgades att nöja sig med

minskade inkomster just då behofvet af ökade sådana mest gjorde sig

gällande. Däremot kunde en notarie, som tvingades att underkasta

sig ökad tjänstgöring, till följd häraf nödgas afstå från afsevärda förmåner,

som han utan olägenhet för den nuvarande tjänstgöringen

kunnat förskaffa sig, därest han ej hellre ville lämna sin tjänst utan

pension. Sådana olägenheter kunde i någon mån minskas, om en viss

handlingsfrihet i detta afseende tillerkändes notarierna, i det att tvångsentledigande

ifrågakomme endast i den mån erforderligt antal icke

förklarade sig villiga att sättas på indragningsstat, därvid rättvisligen

äldre torde böra tillfrågas framför yngre.

Beträffande frågan om öfvergångsförhållandena skulle det onekligen

erbjuda vissa fördelar, om det föreliggande regleringsförslaget,

såsom kommittén ifrågasatt, kunde omedelbart och på en gång genomföras.

På grund af de betänkligheter härutinnan, som anförts af Svea

hofrätt, lärer emellertid vara uppenbart, att, åtminstone hvad nämnda

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

hofrätt angår, ett successivt genomförande af den förändrade anordningen

af notarietjänsterna icke torde kunna undvikas.

I detta afseende anser jag mig särskildt böra framhålla, att äfven

om enligt nu gällande aflöningsvillkor notarie kan anses pliktig att

åtaga sig sådan utsträckt tjänstgöringsskyldighet, som innefattas i

kommitténs förslag, —- något, hvarom Svea hofrätt synes vara tveksam

— en gynnsam lösning af frågan å denna väg icke torde med säkerhet

vara att påräkna. Med tillämpning af nu gällande aflöningsvillkor kunna

nämligen flertalet af Svea hofrätts nuvarande ordinarie notarier med

dessa tjänster förena tjänstebefattningar i andra verk eller innehafva

andra bisysslor. Därest sådan notarie mot egen önskan skulle åläggas

ökad tjänstgöringsskyldighet af den omfattning, hvarom nu är fråga, kan

detta möjligen komma att hafva den påföljd, att vederbörande finner

med sin fördel mera förenligt att lämna hofrättstjänsten. Därest i

sådant fall i tjänsten kvarstående notarier till större eller mindre antal

icke befinnas lämpliga att öfvertaga notariebefattning med utsträckt

tjänstgöringsskyldighet, skulle måhända för förslagets omedelbara genomförande

det oaktadt blifva behöfligt att till indragningsstat öfverföra

hela det antal notarier, som enligt kommitténs förslag skulle indragas.

Med nuvarande knappa tillgång på extra arbetskrafter kan det under

dylik förutsättning jämväl befaras, att svårigheter skola yppas att på

en gång erhålla lämpliga efterträdare i erforderligt antal. Då det, på

sätt hofrätten framhållit, ur synpunkten af notariegöromålens behöriga

uppehållande icke är angeläget, att den förändrade anordningen af

notarietjänsterna omedelbart och på en gång genomföres, samt ett

successivt genomförande af samma anordning otvifvelaktigt för åtskilliga

af de nuvarande tjänstinnehafvarna skulle innebära afsevärda fördelar,

har jag därför ansett mig böra i hufvudsak, om ock med vissa

afvikelser i detaljerna, biträda hofrättens förslag härutinnan, särskildt

som en dylik anordning icke skulle för statsverket medföra några ökade

utgifter i jämförelse med kommitténs förslag.

Jag anser därför den föreslagna minskningen af antalet notarietjänster

lämpligen böra genomföras sålunda, att vederbörande hofrätter må

äga att till notariebefattning å ny stat öfverflytta så många af de

nuvarande tjänstinnehafvarna, hvilka, härtill villiga, af hofrätterna

pröfvas kunna på tillfredsställande sätt fullgöra den med dylik befattning

förenade utsträckta tjänstgöringsskyldighet. Skulle härvid flere

kompetenta sökande anmäla sig, än som motsvarar antalet af å ny

stat uppförda notariebefattningar, torde de till tjänsteåldern äldre

bland dem, som befunnits lämpliga till öfverflyttning, böra äga före
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

träde framför de till tjänsteåldern yngre. Sedan sålunda bestämts,

huru många af de nuvarande tjänstinnehafvarna som omedelbart skola

öfverflyttas å ny stat, skall det ankomma på hofrätterna att hos

Kungl. Maj:t göra framställning om öfverflyttande å indragningsstat af

lika stort antal af de återstående. Äfven härvid torde af dem, som

önska öfverflyttning å indragningsstat, till tjänsteåldern äldre böra äga

företräde framför yngre, där ej särskilda förhållanden såsom genom

långvarig sjuklighet ådagalagd olämplighet eller dylikt kan anses böra

föranleda undantag från hufvudregeln.

De tjänstinnehafvare, hvilka hvarken öfverflyttas å ny stat eller

uppföras å allmänna indragningsstaten, torde böra, med oförändrad

tjänstgöringsskyldighet, fortfarande åtnjuta aflöning enligt hittills gällande

stat äfvensom bibehållas vid den rätt till ålderstillägg och pension,

som hittills tillkommit dem, dock att, mot befrielse från nuvarande

skyldighet att bekosta renskrifning, de till befattningarna i fråga anslagna

renskrifningspenningar torde böra upphöra att utgå. Vidare

skulle de sportler, som i sammanhang med löneregleringen indragas,

ersättas med penningar efter medeltalet af den inkomst, vederbörande

tjänstinnehafvare må anses hafva åtnjutit af sålunda indragna sportler

under den senast förflutna tid, såviclt möjligt ej understigande fem år,

därför denna inkomst kan utrönas. Slutligen torde ifrågavarande å

gammal stat kvarstående notarier rättvisligen böra komma i åtnjutande

af extra lönetillägg, i den mån sådant lönetillägg fortfarande kommer

att utgå till andra statens tjänstemän med ännu oreglerade löneförhållanden.

Till aflöning åt å gammal stat kvarstående notarier skulle i

främsta rummet användas uppkommande besparingar på det å nya staten

uppförda anslag till aflöning åt notarier jämte de medel, som böra utgå

från anslagen till ålderstillägg och till beredande af extra lönetillägg.

Då emellertid antalet å gammal stat kvarstående notarier skulle blifva

dubbelt mot antalet å nya staten besparade notarielöner, måste, utöfver

förutnämnda medel, ytterligare sådana för ändamålet ställas till vederbörande

hofrätters förfogande. Det belopp, som sålunda må blifva

erforderligt, kan emellertid icke på förhand fixeras. Något visst anslag

för ändamålet i fråga synes icke nödigt, utan torde det erforderliga

beloppet, i den mån detsamma icke möjligen kan bestridas af de

allmänna besparingarna, få af tillgängliga medel förskotteras för att

sedermera årligen hos Riksdagen anmälas till ersättande. Ordnas öfvergångsförhållandena

i enlighet med hvad jag nu föreslagit, varda kostnaderna

för statsverket icke större, utan snarare något mindre, än de

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

skulle blifva, därest de i tjänsten kvarstående öfvertaliga notarierna

omedelbart öfverfördes å allmänna indragningsstaten och de ännu

lediga befattningarna å ny stat samtidigt tillsattes. Härvid har emellertid

icke tagits i beaktande, att de i tjänst kvarstående öfvertaliga

notarierna skulle kunna intjäna ytterligare ålderstillägg enligt härför

nu gällande grunder, medan däremot sådan rätt icke skulle tillkomma

å indragningsstat Överflyttad notarie.

Tillsättning af öfriga notariebefattningar på ny stat torde sedermera

böra äga rum i mån af afgång bland de å gammal stat kvarståendo

notarierna. Äfven härvid torde böra iakttagas, att notariebefattning

på ny stat, där så lämpligen kan ske, i främsta rummet besättes

med innehafvare af notariebefattning på gammal stat, i hvilket fall

någon öfverflyttning å indragningsstat i sammanhang med tillsättningen

icke skulle behöfva förekomma. I motsatt fall skulle naturligtvis,

enligt förut angifna regler, i sammanhang med utnämningen af notarie

å ny stat ytterligare en af de å gammal stat kvarstående notarierna

öfverföras å allmänna indragningsstaten.

Vidkommande de å allmänna indragningsstaten öfverflyttade tjänstinnehafvarnes

ställning finner jag ingen annan anledning till erinran

mot kommitténs förslag, än att på de skäl, som af Göta hofrätt i

fråga om notarierna åberopats, jag anser mig icke böra biträda förslaget,

att ifrågavarande tjänstinnehafvare skulle hafva skyldighet att

mottaga förordnande i vederbörande hofrätt. Jag vill härvid endast

tillägga, att en dylik anordning i alla händelser synes mig knappast

blifva af någon vidare praktisk betydelse, särskildt med hänsyn till

den i de föreslagna nya aflöningsvillkoren intagna bestämmelsen att

vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande af semester,

tjänsteman skall vara skyldig att, om han därtill förordnas, bestrida

äfven med hans egen likställd befattning i hofrätten.

Kostnadsberäkning.

Medan de för rikets hofrätter, utan inberäkning af därunder lydande

justitiestater, nu gällande aflöningsstater sluta ä tillhopa kronor 629,700,

skulle, enligt af kommittén framlagd kostnadsberäkning,

vid bifall till kommitténs förslag hofrätternas stater

sluta å.................................................................................... ,, 746,600

och således öfverstiga förstnämnda stater med 116,900 kronor.

I sammanhang härmed har emellertid kommittén erinrat därom,

Kommittén.

s. 184 Kontrollera mot PDF

Departementschef

en.

184 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

att. arfvoden åt stämpelkontrollanter i de tre kofrätterna samt för insamlande

och bearbetande af vissa statistiska uppgifter vid hofrätten

öfver Skåne och Blekinge för närvarande utgå 4,800 kronor årligen,

samt att under förutsättning att, förutom presidenterna, hela personalen

vid hofrätterna komme i åtnjutande af det enligt kungörelsen

den 17 juni 1908 för samma år utgående extra lönetillägget, detta

skulle, för hofrätternas vidkommande belöpa sig till sammanlagdt

80,765 kronor. Då dessa båda belopp), uppgående till 85,565 kronor,

efter en reglering af hofrätterna enligt kommitténs förslag, icke vidare

skulle komma att utgå och såsom en följd af kommitténs förslag om

indragning af vissa sportler en ökad inkomst af stämpelmedel skulle

för statsverket inträda med ett af kommittén approximativt beräknadt

belopp af 10,885 kronor, skulle ofvanstående, till 116.900 kronor uppgående

skillnad mellan å ena sidan nu gällande stater och å andra

sidan de af kommittén föreslagna staterna böra minskas med 96,400

kronor och således uppgå allenast till vid pass 20,500 kronor.

Yid denna beräkning har emellertid hänsyn ej tagits till ålderstillägg,

hvilka fortfarande såsom hittills skulle utgå af andra hufvudtitelns

gemensamma anslag till ålderstillägg; och har kommittén i detta

sammanhang erinrat, att enligt dess förslag aktuarier, arkivarier och

notarier skulle komma i åtnjutande af ett ytterligare ålderstillägg samt

att, till följd af kommitténs förslag om upphörande af den nuvarande

fördelningen af ledamöter i två grader, i de föreslagna aflöningsstaterna

upptagits tre ålderstillägg för ledamöterna.

Såsom af det föregående framgår, har jag i de afseenden, som

inverka å kostnadsberäkningen, i hufvudsak anslutit mig till kommittén.

I två fall har jag emellertid ansett mig böra hemställa om afvikelse

från kommitténs förslag nämligen dels beträffande hofrättsledamots

begynnelseaflöning, hvilken jag ansett böra bestämmas till 500 kronor

högre än kommittén föreslagit, dels ock i fråga om beloppet af anslaget

till arfvoden åt amanuenser m. m. i Svea hofrätt, i hvilket

anslag jag föreslagit en ökning af 2,250 kronor. Yid bifall härtill

skulle visserligen den af kommittén i de nuvarande aflöningsstaternas

slutsumma beräknade ökningen 116,900 kronor, höjas med 34,250

kronor eller sålunda till 151,150 kronor. Men härvid är att märka,

att denna höjning, frånsedt beloppet å 2,250 kronor, skulle delvis

motvägas genom motsvarande minskning af antalet ålderstillägg, hvilka

enligt mitt förslag skulle för hofrättsledamot begränsas till två å hvardera

600 kronor.

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

I öfrigt afviker mitt förslag i det afseende, hvarom nu är fråga,

frän kommitténs endast därutinnan, att jag för sekreterarne i Svea

och Göta hofrätter föreslagit ett ytterligare ålderstillägg å 500 kronor.

Det enligt kungörelsen den 17 juni 1908 för sagda år utgående

extra lönetillägg har för hofrätterna samfäldt uppgått till något öfver

70,000 kronor eller sålunda i rundt tal till 10,000 kronor mindre än

kommittén beräknat. Å andra sidan torde emellertid böra beaktas

att, utöfver de af kommittén särskildt angifna belopp, från den beräknade

bruttoökningen böra afdragas jämväl de belopp å tillhopa

1,600 kronor, som af det under andra hufvudtiteln uppförda anslaget

till extra utgifter sedan flere år tillbaka utgått till Svea och Göta

hofrätter för det med anlaget till arfvoden åt amanuenser m. m. afsedda

ändamål. ........... ........._.............._——----------

I anslutning till hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig framlägga

följande förslag till nya lönestater för rikets hofrätter att gälla

från och med år 1910:

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami,

1 Afd. 96 Häft,

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungi. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Svea hofrätt.

Tjänst-

Arf-

vode.

Orts-

tillägg.

Lön.

görings-

pen*

ningar.

Summa.

1 president ......

8,500

3,500

_

—

12,000

1 hofrättsråd ...

5,000

2,500

500

—

8,000

6

30,000

15,000

3,000

—

48,000

höjas med 600 kronor

1

5,000

2,500

—

—

7,500

och efter 10 år med

ytterligare 600 kronor.

27

135,000

67,500

—

—

202,500

Efter 5 år kan lönen liöjas

1 sekreterare ...

4,000

2,000

—

400

6,400

med 500 kronor, efter 10

år med ytterligare 500

kronor och efter 15 år med

1,800

än ytterligare 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

1 advokatfiskal

3,600

—

400

5,800

, med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare 500

300

kronor.

1 aktuarie.........

2,600

1,600

4,500

Efter 5 år kan lönen!

1 „ ........

2,600

1,600

—

300

4,500

höjas med 500 kronor,i

1 arkivarie ......

2,600

1,600

—

300

4,500

efter 10 år med ytter-''

ligare 500 kronor och

1 notarie .........

2,600

1,600

—

300

4,500

efter 15 år med än

6 notarier.........

15,600

9,600

—

1,800

27,000

ytterligare 500 kronor.

1 fiskal...............

2,500

1,500

—

—

4,000

5 fiskaler .........

12,500

7,500

—

—

20,000

1 förste vakt-

—

mästare.........

900

450

—

150

1,500

1 vaktmästare

700

350

—

150

1,200

(Efter 5 år kan lönen

7

Till arfvoden åt

4,900

2,450

''

1,050

8,400

J höjas med 100 kronor.

amanuenser, vi- kariatsersättnin- gar samt grati- fikationer till

extra ordinarie

tjänstemän.........

23,250

För renskrifning

—

—

—

—

20,000

Summa

_

—

—

—

413,550

Anm.

1. Såsom pensionsunderlag skall för hofrättsråd och fiskal gälla det belopp, hvartill

lönen uppgår etter afdrag af 600 kronor för hofrättsråd och 300 kronor för fiskal.

2. Arfvode utgår till hofrättsråd, som tjänstgör såsom ordförande å division, och åtnjutes

under samma villkor som tjänstgöringspenningar.

3. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge

denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

187

Göta hofrätt.

Lön.

Tjänst-

görings-

pen*

ningar.

~^1/" | Summa,

vode. !

I

1 president..................

8,500

3,500

— 12,000

1 hofrättsråd...............

5,000

2,500

500 8,000

3 „ ..............

15,000

7,500

1,500 24,000

1 „ ..............

5,000

2,500

—! 7,500

15 „ ..............

75,000

37,500

— 112,500

1 sekreterare..............

4,000

2,000

— 6,000

i j

1 advokatfiskal............

3,600

1,800

— 5,400

1 aktuarie....................

2,600

1,600

— 4,200

1 arkivarie .................

2,600

1,600

— 4,200

1 notarie ....................

2,600

1,600

— 4,200

3 notarier.................

7,800

4,800

— 12,600

1 fiskal ........................

2,500

1,500

—j 4,000

3 fiskaler ....................

7,500

4,500

— 12,000

1 förste vaktmästare.

900

450

— 1.350

1 vaktmästare ............

700

350

— 1,050

3 „ ............

2,100

1,050

— 3,150

Till arfvoden åt amanuenser,

vikariatsersättningar

samt gratifikationer

till extra ordinarie

tjänstemän........

För renskrifning............j

Summa

Efter 5 år kan lönen höjas!

, med 600 kronor och efterj

10 Sr med ytterligare 600

kronor.

Efter 5 år kan lönen liöjas med

500 kronor, efter 10 år med

ytterligare 500 kronor ochl

efter 15 år med än ytterligare

500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas medi

500 kronor och efter 10 år med

ytterligare 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor, efter 10

år med ytterligare 500

kronor och efter 15 år

med än ytterligare 500

kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 100 kronor.

12,000

10,100

—| — — 244,250

Anm.

1. Såsom pensionsunderlag skall för hofrättsråd och fiskal gälla det belopp,

hvartill lönen uppgår efter afdrag af 600 kronor för hofrättsråd och 300 kronor för fiskal.

2. Arfvode utgår till hofrättsråd, som tjänstgör såsom ordförande å division, och

åtnjutes under samma villkor som tjänstgöringspenningar.

3. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så

länge denna förmån kvarstår, å lönen afdragas det belopp, som af Kungl. Maj:t bestämmes

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Hofrätteu öfver Skåne och Blekinge.

Tjänst-

Lön.

görings-

pen-

ningar.

Arf-

vode.

Summa.

1 president..................

8,500

3,500

12,000

1 hofrättsråd................

5,000

2,500

500

8,000

1 '' „ ..................

5,000

35,000

2,500

—

7,500

7 „ ................

17,500

—

52,500

1 sekreterare................

3,600

1,800

—

5,400

1 advokatfiskal ...........

3,600

1,800

—

5,400

1 notarie .....................

2,600

1,600

_

4,200

1 „ .......................

2,600

1,600

—

4,200

1 fiskal ..........................

2,500

1,500

_

4,000

1 „ .........................

2,500

1,500

—

4,000

1 förste vaktmästare .

900

450

1.350

1 vaktmästare...........

700

350

1,050

1. „ ..............

Till arfvoden åt ama-

700

350

—

1,050

nuenser, vikariatser-

•

sättningar samt grati- fikationer till extra

j

ordinarie tjänstemän

—

—

—

6,000

För renskrifning............

—

—:

6,400

Summa

i

—

123,050

) Efter 5 är kan lönen höjas

i med 600 kronor och efter''

10 år med ytterligare 600

kronor.

j Efter 6 år kan lönen höjas:

I med 500 kronor och efter;

10 år med ytterligare 500

kronor,

j Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor, efter 10 år|

med ytterligare 500 kronor!

i och efter 15 år med än''

I ytterligare 500 kronor.

[Efter 5 år kan lönen höjas

J med 100 kronor.

Anm.

1. Såsom pensionsunderlag skall gälla:

för hofrättsråd det belopp, hvartill lönen uppgår efter afdrag af 600 kronor.

för sekreterare det belopp, hvartill lönen uppgår efter tillägg af 400 kronor,

samt för fiskal det belopp, hvartill lönen uppgår efter afdrag af 300 kronor.

2. Arfvode utgår till hofrättsråd, som tjänstgör såsom ordförande å division, och

åtnjutes under samma villkor som tjänstgöringspenningar.

3. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så

länge denna förmån kvarstår, å lönen afdragas det belopp, som af Kungl. Maj:t bestämmes

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 135.

För åtnjutande af de i nämnda stater upptagna aflöningsförmåner

torde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad kommittén

hemställt, böra stadgas följande villkor och bestämmelser nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning i hofrätt skall vara underkastad

den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden

äfvensom den förflyttning till annan ort, hvarom vid möjligen

inträdande förändringar i afseende å lxofrätternas organisation eller

förläggningsorter eller eljest i allmänhet kan varda stadgadt; dock,

hvad förflyttning till annan ort angår, mot ersättning för flyttningskostnad

och med iakttagande, att inom vederbörande tjänstegrad

skyldigheten uti ifrågavarande hänseende åligger de i graden yngre

framför de äldre;

att med ordinarie befattning i hofrätt icke må förenas annan

tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i hofrätt ej heller må förenas vare

sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller

bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom

aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,

så framt ej, hvad angår president eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad

angår innehafvare af annan befattning, hofrätten uppå därom gjord

framställning och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i hofrätten,

finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och

bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit ferier eller

semester, men för den tid, han eljest varit befriad från tjänstgöring,

skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant utgår, men att den,

som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra

särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring

eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas

att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket

af lönen eller ortstillägget, som erfordras för befattningens uppehållande

eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kunyl■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

han af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas

böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden

innehållas, såvida det ej befinnes skäligt låta honom uppbära något

däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af

semester, tjänsteman skall vara skyldig att, om. han förordnas till

högre eller med hans egen likställd befattning i hofrätten, bestrida

densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och

samma kalenderår; ägande han att i stället för egna tjänstgöringspenningar

åtnjuta, om förordnandet erfordras i följd af sjukdomsförfall,

de med den tjänstlediges befattning förenade tjänstgöringspenningar,

men, då förordnandet erfordras för beredande af semester, ett mot den

semesterlediges tjänstgöringspenningar svarande belopp;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor

att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som

erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom

till last den tid, han åtnjutit ferier eller semester, och för andra förhöjningen,

om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma

villkor, samt för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än

ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor, under iakttagande,

hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre

aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter

det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;

att löntagare därvid bör tillgodoräknas den tid, som före den

nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till

befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller

på grund af förordnande i följd af frågan om reglering af löneförhållanden

m. m. vid rikets hofrätter;

att i fråga om rätt till löneförhöjning af omförmälda slag hofrättsråd

jämväl må räkna sig till godo den tid, han innehaft assessorstjänst;
att

likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135. 191

som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;
att

president, ledamöter och fiskaler äga årligen åtnjuta sommarferier,

presidenten och en hvar af ledamöterna två månader samt

fiskalerna en hvar efter hofrättens bestämmande högst två månader;

att notarierna äga, efter hofrättens bestämmande, åtnjuta kostnadsfri

ledighet en hvar en månad under sommarferierna, hvilken

ledighet må kunna af hofrätten utsträckas öfver en månad under

tid, då division, på hvilken notarie är indelad, har sommarferier, under

förutsättning likväl att notarien afslutat sitt arbete för divisionen

samt han icke heller behöfver under nämnda tid tagas i anspråk vare

sig såsom biträde vid notariegöromål ä annan division eller för bestridande

af högre eller med hans egen likställd befattning i hofrätten;

att öfriga tjänstemän äga årligen, när sådant kan ske utan hinder

för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester, sekreterare och advokatfiskal

en hvar en och en half månad samt aktuarie och arkivarie en

hvar en månad;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägg utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter

tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder ny aflöningsstat, skall vara skyldig underkasta

sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Därjämte torde, jämväl i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

kommitténs förslag, böra meddelas bestämmelser angående skyldighet

för den, som efter den nya lönestatens trädande i kraft tillträder befattning

i rikets hofrätter, att underkasta sig nyss omförmälda villkor

och bestämmelser äfvensom angående sådana äldre tjänstinnehafvares

bibehållande vid hittillsvarande aflöningsförmåner och pensionsrätt,

hvilka, oaktadt därtill berättigade, icke före viss tid, hvilken lämpligen

torde kunna bestämmas till den 1 november 1909. anmäla, att de vilja

underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,

och som icke kunna därtill lagligen förbindas.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:ö 135.

dels godkänna det af mig framlagda förslaget till lönestater för

rikets hofrätter äfvensom de villkor ock bestämmelser, som af mig föreslagits

för åtnjutande af de i samma stater upptagna aflöningsförmåner;

dels förklara, att en hvar, som med eller efter ingången af år

1910 tillträder befattning i någon af rikets hofrätter, skall vara pliktig

att underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser;

dels, i fråga om sättet för genomförande af den föreslagna indragningen

af visst antal notariebefattningar vid hofrätterna, godkänna

det af mig härutinnan framställda förslag;

dels förklara, att de förutvarande innehafvare af öfriga befattningar

i hofrätterna, hvilka, oaktadt härtill berättigade, icke före den

1 november 1909 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten

samt ofvannämnda villkor och bestämmelser, och som icke

lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills

tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes

af bestämmelserna i förenämnda lag, vid den rätt till pension,

som dittills tillkommit dem; dock att, mot befrielse från åliggande

skyldighet att bekosta renskrifning, till befattningarna i fråga anslagna

renskrifningspenningar skola upphöra att utgå samt att i stället för

sportler, som i sammanhang med löneregleringen indragas, skall utgå

godtgörelse, beräknad efter medeltalet af den inkomst, tjänstinnehafvare

må anses hafva åtnjutit af sålunda indragna sportler under den

senast förflutna tid, såvidt möjligt ej understigande fem år, därför

denna inkomst kan utrönas;

dels besluta

ej mindre, att de tjänstemän och hofrättsposter, hvilka såsom

öfvertaliga icke varda å de nya staterna uppförda, skola, i den mån

ej ofvanberörda i fråga om notariebefattningarna föreslagna särskilda

bestämmelser till annat föranleda, samtidigt som de nya staterna

träda i kraft, uppföras å allmänna indragningsstaten,

än äfven att å allmänna indragningsstaten uppförda öfvertaliga

befattningshafvande skola vara berättigade att uppbära de löner jämte

ålderstillägg och de tjänstgöringspenningar, hvartill de vid öfverflyttningen

äro i åtnjutande; dock med skyldighet dels att, i händelse de

efter förflyttning till indragningsstaten, erhålla annan ordinarie befattning

å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, i allo frånträda aflöningsförmånerna

å indragningstaten, så vida de understiga eller äro

lika med de nya aflöningsförmånerna samt, därest aflöningsförmånerna

å indragningsstaten öfverstiga berörda nya aflöningsförmåner, vidkännas

mot de senare svarande afdrag, dels ock att, när de, kvarstående å

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

indragningsstaten, uppnått 65 lefnadsår, åtnöjas med pension å indragningsstat,

motsvarande den del af aflöningsförmånerna, som är att

hänföra till lön jämte ålderstillägg;

dels ock höja de i riksstaten under andra hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag för Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat

från 698,787 kronor till 787,837 kronor eller således med 89,050 kronor,

för Göta hofrätt med därunder lydande justitiestat från 482,913

kronor till 528,763 kronor eller sålunda med 45,850 kronor samt för

hofrätten öfver Skåne och Blekinge med därunder lydande justitiestat

från 211,213 kronor till 227,463 kronor eller sålunda med 16,250

kronor.

Till hvad departementschefen sålunda hemställt,

däri statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes

''Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall; och skulle

• nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse

bilaga — — — till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Bih. till Riksd. Prof. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 06 Höft.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

INNEHÅLL.

SiJ.

Kungl. Maj:ts proposition ........................................................................... 1

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartement särenden den 19 mars 1909 9

Hofrätternas nuvarande organisation och arbetssätt ............................ 11

Kommitténs förslag angående hofrätternas organisation 19

Åttonde divisionen i Svea hofrätt ............................................................... 19

Särskild hofrätt för Norrland .................................................................... 22

Särskild afdelning vid Svea hofrätt för vissa Norrlandsmål.................... 26

Hofrätternas jurisdiktionsområden................................................................ 31

President ....................................................................................................... ^3

Behöfligheten af presidentbefattningarna........................................... 33

Ökning af presidenternas göromål .................................................... 34

Ledamöter..................................................................................................... 35

Upphäfvande af ledamöternas fördelning i två grader .................... 55

Ordförande å division............................................................................

Tjänstemän ....................................................................................................

Inrättande af ytterligare en aktuarietjänst vid Svea hofrätt........ 69

Indragning af aktuarie- och arkivariebefat tningen vid hofrätten

öfver Skåne och Blekinge ............................................................ 75

Indragning af halfva antalet notariotjänster vid hofrättema ........ 76

Öfriga tjänstemannahefattningar ........................................................ 34

Vaktbetjäning ................................................................................................ 92

Tillsättning af tjänster ............................................................................... 96

Ferier och semester ....................................................................................... 98

Utsträckning af arbetstiden ........................................................................ 195

Förenklingar i fråga om arbetssättet............................................................ 112

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts Alåd. Proposition N:o 135.

Nuvarande aflöningsförhallanden 112

Nu gällande aflöningsstater ........................................................................ 112

Sportler........................................................................................................... Hl

Kommitténs förslag1 till lönereglering........................................................ 122

Sportler..............................................................................................•.............. 122

Aflöningar å stat............................................................................................ 125

President ................................................................................................ 12°

Hofrättsråd ............................................................................................ 128

Sekreterare ............................................................................................ HO

Advokatfiskal ........................................................................................ H®

Aktuarie, arkivarie och notarier ........................................................ 119

Fiskaler.................................................................................................... 152

Vaktbetjäning ........................................................................................ 152

Aflöning sv illkor................................................................................................ 155

Anslag till arfvoden åt amanuenser m. .................................................. 158

Anslag till renskrifning ................................................................................ 159

Öfvergång sförhållanden ............................................................................... 175

Kostnadsberäkning .................. 183

Departementschefens hemställan 185

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1909:165 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående reglering af löneförhållandena m. m. vid rikets hofrätter jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten