Sök i Ratio Lex

Angående förhöjning i de från Vadstena krigsmanshuskassa till afskedadt manskap utgående underhållsbelopp m. in

1909-03-19 · 49 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 49 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:151, Angående förhöjning i de från Vadstena krigsmanshuskassa till afskedadt manskap utgående underhållsbelopp m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

1

N:o 151.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

förhöjning i de från Vadstena krigsmanshuskassa till

afskedadt manskap utgående underhållsbelopp m. in.;

gifven Stockholms slott den 19 mars 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

dels medgifva,

att afsked må meddelas indelt manskap efter uppnådda 20 tjänstår

med rätt att anmälas till underhåll på expektans i Vadstena krigsmanshuskassas

tredje klass, så snart den afskedade uppnått 50 års åldei'',

att hvarje från Vadstena krigsmanshuskassa nu och framdeles utgående,

enligt gällande föreskrift bestämdt underhåll (gratial) må ökas

med 25 kronor årligen under villkor, att sådant tillägg icke må åtnjutas

af annan än den, som uppnått 50 års ålder; dock att underhållstagare,

som på grund af kroppsskada eller liknande anledning fått sig

tillerkändt underhåll från nämnda kassa, må äfven före 50 års ålder,

enligt Kungl. Maj:ts särskilda medgifvande, komma i åtnjutande af

ifrågavarande underhållsförhöjning, samt

att till bestridande af kostnaden härför må till Vadstena krigsmanshuskassa

utgå ett årligt bidrag från Invalidhusfonden af 84,300 kronor;

dels ock öka anslaget till förhöjning i gratialen åt afskedadt indelt

manskap,

nu ..........................................

....................................... kronor

83,000: —

med......................................

...................................... »

211,000: —

till.........................................

...................................... kronor

294,000: —

samt i riksstaten uppföra detta anslag under benämning: »förhöjning i

gratialen åt afskedadt manskap».

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

O. B. Malm.

Bih. till Biksd. Prof. 19011. 1 Samt. 1 AJil. 106 Höft. (N:o 151.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Departementschefen, statsrådet Malm anförde härefter:

Vid 1907 års Riksdag väcktes inom Andra kammaren en motion

(n:r 79), hvari hemställdes, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till förbättrad pensionering af såväl

hädanefter afgående pensionsberättigadt som ock redan pensioneradt

indelt manskap.

Till stöd för denna framställning anförde motionären, att från alla

håll gjorts eller gjordes framställningar om förbättrade löne- och pensionsförhållanden

på grund af alltjämt stegrade lefnadsomkostnader. Riksdagen

hade ock i berömvärd grad antingen redan behjärtat dessa fram
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

ställningar eller ock vidtagit åtgärder för åstadkommande af förbättringar

härutinnan. Några åtgärder för en förbättrad pensionering af

det indelta manskapet vid armén hade dock, oaktadt äfven där omförmälda

skäl i icke mindre grad förefunnes, icke vidtagits, om man undantoge

den måttliga förhöjning i gratialerna, som delvis ägde rum från

och med år 1901. Emellertid hade Andra kammaren vid 1905 års lagtima

Riksdag uttalat sina sympatier för en dylik förbättring genom att

bifalla en då väckt motion, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla, »att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag dels till förbättrad pensionering af det indelta manskapet

vid armén, dels ock till förhöjning i de gratialer och ålderdomsunderstöd,

som enligt nu tillämpade grunder utginge till redan afskedadt

manskap, och i samband därmed utreda hvad. utöfver för sådant

ändamål redan befintliga tillgångar, i såväl de under statskontorets som

under de olika regementsförvaltningarnas vård stående kassor och fonder,

kräfdes af statsmedel för en dylik förbättrad pensionerings fullständiga

genomförande.»

De nu utgående pensionsbeloppen vore enligt motionärens förmenande

allt för små och otillräckliga.

''i u-jljjStatsutskottet anförde i sitt häröfver afgifna utlåtande (n:o 11, punkt

64), ’ att utskottet, som ej saknat medkänsla för den i motionen uttalade

önskan särskildt i fråga om beredande åt redan pensioneradt, äldre

indelt manskap vid armén af förbättrade pensionsvillkor, sökt utreda, om

medel ur redan befintliga, för hithörande ändamål afsedda kassor möjligen

vore att tillgå, och hade utskottet i anledning däraf tagit kännedom om

kassornas ställning inom såväl »Vadstena krigsmanshusfond» som »Invalidhusfonden»

och »Beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond»,

den sistnämnda på grund af samhörigheten med Vadstena krigsmanshusfond.

Kassornas behållning vid slutet af åren 1902—1905 framginge af

följande jämförande öfversikt:

Vadstena krigsmanshusfond.

Behållning vid 1901 års slut

» » 1902 » » ..

» » 1903 » » ..

» » 1904 » » ..

» » 1905 » » ..

kronor 4,411,314: 79

» 4,419,622: 91

» 4,398,223:59

» 4,387,225:07

» 4,375,705: 14

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

Invalidhus/onden.

Behållning vid 1901 års slut

» 1902 » »

» » 1903 » »

» » 1904 » »

)) » 1905 » »

kronor 2,952,040: 43

» 3,002,936: 43

» 3,051,435: 21

)) 3,102,533: 09

» 3,157,785: 77

Beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond.

Behållning vid 1901 års slut ....................................... kronor 1,764,843: 40

d » 1902 » » 3) 1,892,870: 33

3> )> 1903 3) 3> 3) 2,019,134: 33

» » 1904 3> 3> » 2,154,245: 97

» » 1905 33 3> » 2,291,279: 69

De båda förstnämnda fondernas afkastning — fortsätter statsutskottet

— syntes sålunda redan vara tagen i anspråk. Detta torde visserligen icke

vara fallet med beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond, hvilken på

grund af inflytande räntor och l)ötesmedel visat en ökning af omkring

130,000 kronor årligen i medeltal under de fyra sist angifna åren; men då

denna fond vore afsedd »för dem af beväringsmanskapet, som under

tjänstgöring erhållit sådan skada, att de därigenom blifvit i mer eller

mindre mån oförmögna att sig med arbete försörja, samt för i krig

aflidna beväringskarlars änkor och barn», så hade utskottet icke ansett, att

dess tillgångar kunde för det af motionären åsyftade ändamålet användas.

Och då andra medel för sagda ändamål icke, efter hvad utskottet

hade sig bekant, funnes tillgängliga, hade utskottet icke ansett sig böra

tillstyrka ifrågavarande motion.

Vid frågans behandling i Riksdagen stannade dess kamrar vid olika

beslut, i anledning hvaraf frågan för den Riksdagen ansågs förfallen.

Enligt det vid innevarande års statsverksproposition under tionde

hufvudtiteln fogade statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den

11 december 1908 (sid. 25) har jag redan anmält, att utredning blifvit

genom tillkallade sakkunniga inom departementet verkställd angående

förbättrad pensionering af allt hären och marinen nu och förut tillhörande

manskap, som redan är eller framdeles enligt gällande bestämmelser

kan blifva berättigad! till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

eller flottans pensionskassa.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

5

Jag redogjorde därvid för den hufvudsakliga innebörden af de sakkunnigas

förslag i ämnet samt för det af dem ifrågasatta sättet för

gäldandet af de med en förhöjning i de till ifrågavarande manskap nu

utgående underkållsbelopp förenade kostnader. Som emellertid yttranden

då ännu ej inkommit från alla de myndigheter, som därom skulle

höras, kunde redogörelse för frågan i dess helhet ej lämnas, men enär

förslagets genomförande kräfde ökadt anslag af Riksdagen, ansåg jag

mig böra redan då göra underdånig hemställan angående framställning

till Riksdagen om beviljande af de för dess genomförande erforderliga

medlen.

Sedan numera samtliga infordrade yttranden i ärendet inkommit,

anhåller jag att få redogöra för såväl de sakkunnigas betänkande och

förslag som de afgifna yttrandena. Därvid torde jag dock endast behöfva

yttra mig om den del af frågan, som afser manskap från armén.

För att vara tillgängliga vid fullgörandet af de sakkunnigas uppdrag

hafva till dem varit öfverlämnade dels ett af särskild person utarbetadt

utlåtande öfver Vadstena krigsmanshuskassas ställning, dels år

1907 från samtliga truppförband inkomna uppgifter angående underhållstagare

och i tjänst varande indelt manskap, hvilka uppgifter legat till

grund för betänkandet, dels ock förteckning öfver de gratialister, som

i arméförvaltningens kassa uppbära dem tillförsäkradt underhåll från

nämnda kassa.

Vidare hafva de sakkunniga fått emottaga uppgifter och utlåtanden,

som till landtförsvarsdepartementet inkommit i anledning af väckta förslag

om beredande af rätt för ännu i tjänst varande indelt manskap,

som erhållit afsked efter 20 tjänstår, att vid uppnådda 45 lefnadsår

tillträda pension från Vadstena krigsmanshuskassa, hvarjämte från pensionera^

och i tjänst varande manskap vid särskilda truppförband till

dem inkommit åtskilliga skrivelser, hvari, bland annat, gjorts gällande

behofvet af förbättrad pensionering särskildt med anledning af nu

rådande stegring i priset å lifsförnödenheter.

De sakkunniga hafva till eu början redogjort för de kassor, från

hvilka understöd utgå till afskedadt manskap, som tillhört armén, samt

för de bestämmelser, hvilka äro gällande i fråga om erhållande af sådant

understöd. Beträffande först

Vadstena krigsmanshuskassa

framgår af de sakkunnigas utredning samt af gällande föreskrifter

i hufvudsak följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition No 151.

År 1622 beslöt konung Gustaf II Adolf, att uti Birgittinerklostret

i Vadstena skulle inrättas ett invalid- och. krigsmanshus. Till dettas

upprätthållande anvisades tid efter annan heromansräntor och åtskilliga

andra inkomster, hvarjemte gåfvor tillföllo detsamma. År 1647 intogos

där de första gratialisterna, krigare af alla grader. Genom kungi.

förordningen den 10 januari 1757 bestämdes emellertid, att tre femtedelar

af krigsmanshusets dåvarande inkomster skulle årligen genom

krigskollegii försorg aflämnas till arméns pensionskassa, som därefter

ägde bestrida afskedade officerares och underofficerares jämte vederlikars

underhåll. De återstående två femtedelarna af krigsmanshusets

årsinkomster .skulle däremot fortfarande användas till korpralers och

soldaters jämte deras vederlikars underhåll. År 1783 beslöts likväl, att

krigsmanshuset skulle indragas, samt att dess medel skulle, sedan förutnämnda

årliga afdrag ägt rum, bilda en fond, som uteslutande borde

användas till pensionering för afskedadt manskap.

Senare bestämdes genom kungl. kungörelsen den 23 januari 1811,

att i likviden med arméns pensionskassa icke skulle ingå de afgifter

och tillökningar i kassans inkomster, som då fastställdes, eller de

så kallade nyare medlen. Fondens medel hafva således varit af två

slag, de äldre medlen, som tillkommit före, och de nyare, som tillkommit

efter år 1811. Dessa inkomster hafva tid efter annan mot vederlag

indragits till statsverket och reglerats samt slutligen alla ersatts

med ett numera å tionde hufvudtiteln uppfördt årligt anslag till belopp

af 243,640 kronor, hvaraf enligt förutnämnda föreskrift årligen till

arméns pensionskassa öfverföres ett belopp af omkring 106,000 kronor,

motsvarande enligt beräkning tre femtedelar af de äldre medlen.

Den 5 december 1815 utfärdades af Kungl. Maj:t förnyadt nådigt

underhållsreglemente för Vadstena krigsmanshus gratialister. På sätt

jämväl förut varit stadgadt, skulle den pensionsstat, hvarefter gratialisterna

åtnjöte underhåll, fortfarande vara indelad i fyra klasser.

Detta reglemente var med vissa medgifvanden i fråga om uppflyttning

i högre klass gällande intill 1881 års utgång. Genom kungl. bref

den 6 maj 1881 (Svensk författningssamling år 1881 n:o 35) meddelade

Kungl. Maj:t förändrade bestämmelser om underhåll från Vadstena

krigsmansliuskassa, hvarigenom förordnades,

l:o) att underhållstagare i fjärde klassen af Vadstena krigsmanshuskassa

skola, i likhet med hvad redan då fanns stadgadt, om de vid

afskedets erhållande tillhört värfvade armén, vid upphunnen sextio års

ålder, men då de afskedats från indelta armén, vid uppnådda sextiofem

lefnadsår uppflyttas i tredje underhållsklassen;

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

2: o) att underhållstagare i tredje klassen af förenämnda kassa

skola, då de hunnit en ålder af sjuttiotvå år, uppflyttas i andra underhållsklassen;
3:o)

att alla underhållstagare, som uppnå åttio års ålder, skola vid

nämnda ålder uppflyttas i första underhållsklassen;

4:o) att korpraler af infanteriet och deras vederlikar af arméns

öfriga truppslag, hvilka i berörda egenskap berömligt tjänstgjort minst

två år före afskedet, skola erhålla en tillökning af 24 kronor utöfver

det vanliga för afskedade soldater bestämda underhållsbeloppet; och

5:o) att vicekorpraler, hvilka undfått afsked efter 1878 års ingång

och i sådan egenskap berömligt tjänstgjort minst två år före afskedet,

skola erhålla en förhöjning af 12 kronor utöfver det vanliga soldatunderhållet;
hvarjämte

arméförvaltningen bemyndigades att hos Kungl. Maj:t göra

framställning om sådana speciella undantag från den allmänna underhållsklassifikationen,

som af särskilda omständigheter kunde föranledas.

I sammanhang härmed bestämdes, att till åtnjutande af underhåll

från nämnda kassa finge uppföras:

i första klassen, med årligt gratial af 72 kronor, a) den, som i

fält mot rikets fiender eller vid annat tillfälle i kronans tjänst förlorat

arm eller ben; och b) den, som vid något af berörda tillfällen ådragit

sig kroppsskada af sådan beskaffenhet, att skadan haft till påföljd vare

sig sinnesrubbning eller förlust af syn eller obotlig sjukdom med däraf

föranledd oförmåga att i någon mån genom arbete bidraga till sin utkomst;

skolande arméförvaltningen äga att, när särdeles bevekande

omständigheter förekomma, hos Kungl. Maj:t anmäla personer i denna

klass till ännu högre underhåll, intill 100 kronor årligen;

i andra klassen, med årligt gratial af 48 kronor, den, som uti något

af omförmälda fall antingen förlorat bruket af en eller flera lemmar

eller på annat sätt blifvit så svårt skadad eller ock ådragit sig sådan

sjuklighet, att han till följd däraf endast i ringa mån kan med arbete

bidraga till sin utkomst;

i tredje klassen, med årligt gratial af 24 kronor, den, som under

tjänstgöring ådragit sig antingen mindre skada, hvilken vid arbete är

honom till hinder, eller sådan sjukdomsåkomma, som kan hafva menlig

inverkan på hans arbetsförmåga, äfvensom den, hvilken med utmärkt

välförhållande deltagit i krig mot rikets fiender eller varit i kronans

tjänst fulla trettio år eller därutöfver; och

i fjärde klassen, med årligt gratial af 15 kronor, a) den af manskapet

vid värfvade armén, med undanlag för Värmlands fältjägarkår,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

eller den vid optiska telegrafstaten anställde telegrafist, som vid afskedstagandet

fyllt 40 år och tjänat i minst 20 år; b) den af manskapet

vid arméns jägarkårer, hvilken uppnått 45 lefnads- och 25 tjänstår;

samt c) manskap vid indelta kavalleriet och infanteriet, som enligt

grunderna i kungl. brefven den 10 september 1831 och den 30 december

1835, kungjorda genom krigskollegii kungörelser den 18 november

1831 och den 27 januari 1836, erhållit afsked med anmälan till underhåll

på expektans, så snart den afskedade uppnått en ålder af 50 år

och 30 år från hans antagande i tjänst förflutit.

Genom samma kungl. bref den 6 maj 1881 förklarades tillika, att

genom hvad sålunda blifvit föreskrifvet ändring icke skett uti föreskriften

dels i kungl. brefvet den 11 september 1837, att manskap af gardesregementena,

som vid generalmönstringstillfället uppnått 19 tjänstår,

kunna afskedas, med rättighet att vid afgång ur krigstjänsten undfå

underhåll, så framt karlen då tjänat i fulla 20 år och uppnått eller så

snart han uppnår 40 lefnadsår, dels ock i kungl. kungörelsen den 3

april 1821 därom att, när pensionär genom döden afgår, begrafningshjälp

med 4 kronor 50 öre må till den aflidnes anhöriga eller rättsinnehafvare

från krigsmanshuskassan utbetalas, hvilka stadganden sålunda

fortfarande skulle lända till efterrättelse.

Genom kungl. bref den 28 september 1888 hafva afskedade volontärer

tillerkänts underhåll från Vadstena krigsmansliuskassa i likhet med

arméns öfriga manskap. Tillämpning af denna föreskrift torde numera

kunna förekomma endast i de fall, att volontär blifvit skadad under

tjänstgöring. Särskild!, förslag till nya bestämmelser härom är emellertid

underställdt Eiksdagens pröfning genom Eders Kungl. Maj ds

nådiga proposition den 5 i denna månad om ersättning i anledning af

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring in. m.

Genom kung], brefvet den 26 januari 1894 (Bihang till Svensk författningssamling

år 1894 n:o 19) förordnades, att innehafvare af förmansbeställning

vid intendenturkåren må vid afsked, meddeladt efter

uppnådda 60 lefnadsår, komma i åtnjutande af underhåll i första klassen

af Vadstena krigsmansliuskassa till belopp af 100 kronor årligen

jämte korpralstillägg 24 kronor, med rätt dock för honom att, om

eljest hinder därför ej möter, i tjänsten kvarstå till fyllda 65 år; att

samma pensionsförmåner må tillkomma förmän, som nödgas att vid tidigare

lefnadsålder än 60 år ur tjänsten afgå på grund af sådan genom

förmanstjänstens utöfning ådragen skada eller obotlig sjukdom, hvilken

för annat manskap medför rätt till underhåll i första klassen, men att,

där den på sådant sätt ådragna skadan eller sjukligheten är af lindri
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. May.ts Nåd. Proposition No 151.

gare art, än ofvan sagts, underhållet får utgå endast med det vanliga

beloppet för första klassen, nämligen 72 kronor jämte korpralstillägg,

samt att, när pensionär med döden afgår, begrafningshjälp må med

samma belopp som för annat manskap till den aflidnes anhöriga eller

rättsinnehafvare från Vadstena krigsmanshuskassa utbetalas. Fråga om

ändring i dessa förmäns (vaktmästarna vid intendenturkåren) pensionsförhållanden

i syfte att möjligen öfverföra dem till arméns pensionskassa

är numera föremål för särskild utredning.

Sedan 1900 års Riksdag bifallit i ämnet gjord framställning, har

Kungi. Maj:t genom kungl. bref den 22 juni samma år (Svensk författningssamling

år 1900 n:o 70) förordnat, att de för manskap af indelta

armén, som efter ingången af år 1901 afskedas, utgående gratial

från Vadstena krigsmanshuskassa skola höjas till 36 kronor i tredje

klassen och 24 kronor i fjärde klassen. För sådant ändamål beviljades

ett belopp af 83,000 kronor årligen, kvilket belopp, enär detsamma

skulle helt tillkomma nämnda kassa men icke delas med arméns pensionskassa,

uppfördes såsom ett särskildt anslag under tionde hufvudtiteln.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgaf

1905 års lagtima Riksdag, att indelt manskap, som afskedas efter minst

25 års tjänstetid, finge åtnjuta underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

med 36 kronor årligen, hvarjämte Riksdagen för pensionering

af dylikt manskap under tionde hufvudtiteln å extra stat för år 1906

anvisade ett förslagsanslag å 50,000 kronor med benämning »för tidigare

pensionering af afskedadt indelt manskap att tilldelas krigsmanshuskassan».

För hvartdera af åren 1907 och 1908 har Riksdagen för

samma ändamål å extra stat beviljat enahanda anslag, hvilket, enligt

Eders Kungl. Maj:ts förslag, för år 1909 minskats till 40,000 kronor

att tilldelas Vadstena krigsmanshuskassa. Genom kungl. bref den 7 juli

1905 (Svensk författningssamling år 1905 n:o 47) är ock förordnadt, att

indelt manskap, som afskedas efter minst 25 års tjänstetid, skall åtnjuta

underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa med 36 kronor årligen.

På grund af nu omförmälda bestämmelser utgingo uuder år 1906,

enligt uppgjorda förteckningar, understöd, korpralstilläggen inberäknade,

med följande belopp:

15 kronor till ............................. 1,286 underhållstagare

24 » » .............................. 4,966 »

Transport 6,252 underhållstagare

Bih. till liik.td. rrot. 1909. 1 Sami. 1 Afl. 106 Höft,

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 151.

Transport 6,252 underhållstagare

27

kronor

till ...

....................

26

3)

36

33

33 ...

..... 2,164

3)

39

3>

3) ...

.. .. 217

3)

48

3>

3) ...

..... 2,595

3)

60

3>

3) ...

..... 438

33

72

»

33 ...

..... 1,020

3)

84

3)

3) ...

6

33

96

3>

3) ...

84

33

100

3)

3) ...

9

33

112

3)

3) ...

1

33

120

3)

3) ...

1

33

124

3)

33 ...

13

3)

Summa 12,826 underhållstagare,

bland hvilka 1,040 nu skulle vara från 80 till 96 år samt 2,138 från

och med 72 till och med 80 år gamla.

Då emellertid förändringar kunde inträda genom dödsfall inom de

olika underhållsklasserna och uppflyttningar från den ena till den andra

klassen, framhålla de sakkunniga, att dessa uppgifter icke kunna göra

anspråk på att vara ovillkorligt riktiga, men att ändamålet med uppgifternas

meddelande dock vore vunnet, då därigenom kunde inhämtas upplysning,

huru det afskedade manskapets understödjande från Vadstena

krigsmanshu skassa för närvarande gestaltade sig.

För det indelta manskap, som efter upprättandet af de förteckningar,

på hvilka förestående uppgifter äro grundade, redan erhållit eller därefter

kunde erhålla afsked med rätt till underhåll från krigsmanshuskassan,

skulle årliga underhållet, korpralstillägg inberäknadt, till en början utgå

med följande belopp:

36 kronor till .............................. 6,622 underhållstagare

48 » » .............................. 285 »

60 3) » .............................. 463 »

Summa 7,370 underhållstagare,

hvilken summa vore ett maximum, som icke kunde uppnås, med mindre

samtliga nu i tjänst varande skulle lefva och kvarstå i tjänsten, intill

dess villkoren för erhållande af understöd vore uppfyllda. Bland de 34

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

11

yngsta af detta manskap vore 32 födda år 1884, en år 1885 och en

år 1886. Sammanräknade utgjorde summorna af nuvarande och blifvande

underhållstagare 20,196. Men det vore lätt att inse, det underhållstagarnas

antal aldrig kunde blifva så stort.

Härefter öfvergå de sakkunniga till en redogörelse för

Invalidhusfonden

och anföra därom följande.

På förslag af Kungl. Maj:t medgåfvo Rikets Ständer vid 1812 års

Riksdag, att adelsfaneregementets boställen och indelningar, hvilkas indragning

till statsverket blifvit vid 1809—1810 års riksmöte beslutad,

skulle vid inneliafvarnes afgång få användas för inrättande af ett invalidhus,

hvartill något af de kungliga lustslotten finge begagnas. Till följd

häraf förordnades genom kungl. brefvet den 28 juli 1812, att alla ledigblifvande

boställen och indelta räntor vid nämnda regemente skulle anslås

till underhåll af en invalidinrättning. Sedan härigenom tillräckliga

medel för ändamålet hunnit samlas, erhöll krigskollegium genom kungl.

brefvet den 29 maj 1821 befallning att vidtaga nödiga anstalter för invalidinrättningens

anordnande vid Ulriksdals lustslott. Inrättningen, som

ställdes under en direktion, öppnades den 28 januari 1822 för mottagande

af ålderstigna eller blesserade krigsmän af såväl öfver- och underbefäl som

manskap. Enligt det för inrättningen den 30 september 1823 utfärdade

reglemente skulle såsom invalider mottagas afskedade krigsmän från

armén och flottan, företrädesvis sådana, som blifvit blesserade eller utmärkt

sig genom tapperhet och välförhållande. Sedan emellertid Rikets

Ständer funnit kostnaderna för invalidinrättningen alltför höga i förhållande

till antalet därstädes underhållna korpraler och soldater, samt

gjort framställning om inrättningens upplösande, gaf Kungl. Maj:t

i skrifvelse den 3 december 1847 Riksdagen tillkänna, att förordning

utfärdats därom, att tillsvidare ingen invalid finge å Ulriksdal intagas;

men förbehöll sig Kungl. Maj:t, att de till inrättningen anslagna liernmansräntor

äfvensom invalidhusfondens samlade kapital fortfarande skulle

förblifva till Kungl. Maj:ts disposition, så att de af ifrågavarande räntor

och kapital inflytande årliga tillgångar måtte efter behof kunna användas

till pensioner och gratifikationer åt sådana afskedade och i behof

stadda krigsmän af såväl armén som flottan, för hvilka invalidinrättningen

vant afsedd; och ansåg Kungl. Maj:t pensionerna kunna

bestämmas till 200 riksdaler för officer, 133 riksdaler 16 skillingar för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

underofficer och 80 riksdaler, allt banko, för korpral eller soldat, hvarj

ämte uppkommande öfverskott borde läggas till den redan befintliga

kapitalfonden. Med anledning häraf medgåfvo Ständerna enligt skrifvelse

den 2 juni 1848, att de till invalidinrättningen anslagna hemmansräntorna

och Invalidhusfondens samlade kapital fortfarande som dittills

förblefve till Kungl. Maj:ts disposition.

Sedan den slutliga upplösningen af invalidinrättningen å Ulriksdal

blifvit den 5 juni 1849 beslutad, förordnades genom kungl. brefvet den

18 december samma år, dels att direktionens förvaltning skulle med samma

års slut upphöra samt denna förvaltning och därmed sammanhang ägande

bestyr från och med år 1850 öfvertagas af krigskollegium, dels att, då

förnämsta syftemålet vore att befrämja fondens tillväxt, så att vid möjligt

utbrott af krig erforderliga tillgångar ej måtte saknas till pensioner

och understöd, som då blefve af nöden, fördenskull endast en mindre

del af fondens årliga inkomster finge under tiden användas, och att,

sedan därifrån afdragits förvaltningskostnaden samt beviljade pensioner

och understöd, hvad därefter öfverblefve skulle jämte samlade kapitalet

förräntas.

Sedermera hafva fondens hemmansräntor och arrendemedel blifvit

till statsverket indragna, och åtnjuter fonden såsom ersättning härför

ett numera å tionde hufvudtiteln uppfördt årligt anslag till belopp af

60,350 kronor.

För understöd åt afskedade personer, som tillhört armén och flottan,

afsättes å denna fond årligen ett visst belopp. Vidare har Kungl.

Maj:t den 26 juni 1850, i sammanhang med instiftande af svärdstecknet

och svärdsmedaljen till belöning åt underbefäl och manskap af armén

och flottan för ådagalagda utmärkta förtjänster, bestämt, särskildt för

underbefäl och särskildt för manskap, ett visst antal svärdspensioner,

att, efter erhållet afsked och sedan den lefnads- och tjänstålder uppnåtts,

som till gratials erhållande ur Vadstena krigsmanhuskassa eller

flottans pensionskassa berättigade, utgå af de för ändamålet anvisade

medel. Svärdsmansgraden gifves endast åt underofficerare, som tjänat

minst 16 år, däraf minst 6 år som underofficerare. Svärdsmedaljen åter

tilldelas däraf förtjänt manskap vid armén och flottan. För att kunna

föreslås till erhållande af denna medalj måste korpral, konstapel, soldat,

båtsman eller matros hafva tjänat Kungl. Maj:t och kronan minst 16

år. Svärdspensionernas antal är genom kungl. brefvet den 23 september

1892 bestämdt till 284 för svärdsmän, hvaraf 232 för armén och 50

för flottan, samt 550 för svärdsmedaljer, gemensamt för armén och

flottan. Pensionsbeloppet utgör 45 kronor för svärdsmän och 15 kronor

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

till innehafvare af svärdsmedalj ; och utdelas pensionerna, som gäldas af

Invalidhusfonden, i den tur och ordning, hvari enhvar skulle kommit i

åtnjutande af sådan pension, därest vid hans afskedstagande pensionsrum

då funnits ledigt.

Beträffande utdelningen i öfrigt af understöd från Invalidhusfonden

kunna följande uppgifter meddelas.

För officerare, underofficerare och vederlikar hafva i allmänhet

understödsbeloppen varit: i sergeantsgraden 100 kronor, i fanjunkargraden

150 kronor, i löjtnantsgraden 200 kronor och i öfriga grader

300 kronor. Dock hafva under de senare åren understöden ej alltid

begränsats till dessa belopp, då tillgången på medel ansetts medgifva

undantag och en sökandes behof af hjälp funnits vara särskild!; framträdande,

jämför dt med andra sökandes. Den, som uppbär pension enligt

bestämmelserna vid senaste löneregleringen, erhåller icke gratifikation,

ej heller den, som fått understöd af de till H. M. Konungens

disposition afsätta medel från Vadstena krigsmanshuskassa. Intyg om

medellöshet skall företes, hvilken fordran noggrann! tillämpas. Den,

som blifvit skadad i tjänsten, har företräde till gratifikation, dock alltid

under förutsättning att verkligt behof föreligger.

Bland afskedadt manskap kan den, som åtnjuter underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa, undfå årligen

15 kronor, så snart han fyllt eller under löpande kvartalet fyller

65 år, med förhöjning till

Den åter, som blifvit skadad i kronans tjänst, erhåller 15 kronor

årligen, oberoende af ålder och tjänstetid; och kan i sådant fall, då

särskilda omständigheter därtill föranleda, understödet till och med bestämmas

till afsevärdt högre belopp.

Understöd till belopp af 15 kronor årligen kan äfven tilldelas den,

6om fyllt 70 år, ehuru han icke tjänat så länge, att han kommit i åtnjutande

af underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, dock under

förutsättning att tjänstetiden ej varit allt för kort (minst 10 år) och att

afskedstagande! varit mer eller mindre ofrivilligt, såsom föranledt af

sjukdom eller annan giltig anledning. Har någon drabbats af svar

olycka, såsom blindhet, total lamhet in. m., kunna nu omförmälda villkor

modifieras.

30 » » »

35 » » »

20 kronor vid fyllda .......

25 » » »

80 år

85 »

90 »

95 »

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

Ansökningar om understöd från denna fond pröfvas fyra gånger

årligen. Under år 1907 utgingo, enligt kungl. bref ven den 31 december

1906, den 27 mars 1907, den 28 juni 1907 och den 28 september

1907, understöd för afskedadt manskap, som tillhört hären, med

15

kronor

till...

........................... 2,839

understödstagare

20

»

» ...

........................... 609

x>

25

»

» ...

........................... 198

»

30

»

» ...

........................... 36

»

35

»

» ...

........................... 2

»

40

»

» ...

.......................... 3

)>

50

»

>.» ...

......................... 1

»

100

»

» ....

........................... 3

»

125

»

» ....

........................... 1

»

250

»

» ...

.......................... 1

»

tillsammans 3,693

understödstagare

med ett sammanräknadt understödsbelopp af 61,710 kronor, eller i medeltal

16 kronor 71 öre för hvarje understödstagare. Af dessa åtnjuta det

öfvervägande flertalet jämväl underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.

Öfriga understödskassor.

Konungens allmänna hospitalsfond är bildad dels genom ett anslag

af Stockholms stads borgarskap och magistrat, dels af insamlade medel,

dels af en gåfva utaf konung Gustaf IV Adolf.

Pensionerna (understöden) från fonden utgå i fyra klasser med 24

kronor i första, 36 kronor i andra, 48 kronor i tredje och 60 kronor i

fjärde klassen, allt årligen. För att kunna komma i åtnjutande af understöd

från fonden erfordras att vara berättigad till underhåll från Vadstena

krigsmanshuBkassa enligt bestämmelserna i förutnämnda kungl.

bref den 6 maj 1881. Understödstagarna i första, andra och tredje

klasserna blifva i sin tur uppflyttade i närmast högre klass, i den mån

fondens tillgångar sådant medgifva. Fondens kapital utgjorde vid 1906

års slut 335,208 kronor 48 öre.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151. 15

Från fonden ntgingo under år 1907 understöd med belopp af

24 kronor till.................................. 112 understödstagare

36 » » 195 )>

48 » » 43 D

60 » )) .................................... 6 »

således tillsammans 356 understödstagare

med understöd till sammanlagdt belopp af 12,132 kronor.

Denna fond medverkar således i sin mån till att förbättra afskedadt

manskaps lefnadsvillkor, och torde komma att enligt gällande reglemente

därmed fortfara, så länge ännu finnes afskedadt manskap, som

är berättigadt till understöd. Men som fonden tillkommit uteslutande

genom donationer utan något tillskott från statsverket, lära densammas

tillgångar icke kunna på annat sätt tagas i anspråk för det ändamål,

som nu är i fråga.

Enligt ett af Kungl. Maj:t den 30 oktober 1866 gilladt och fastställdt

reglemente för den vid marinregementet under benämning Hans

Kungl. Höghet Hertigen af Östergötland Prins Oscar Fredriks pensionsinrättning

bildade anstalt för afskedadt manskaps understödjande skulle

samma inrättnings ändamål vara att, i mån af tillgångarna, pensionera

alla från kungl. marinregementet afskedade nummerkarlar, livilka enligt

bestämda grunder borde till sådan förmån komma i åtanke. Sedan

emellertid de i reglementet stadgade bidrag från regementets rekryter

och rekapitulanter upphört till följd af manskapsstyrkans upplösning,

blef räntan å det kapital, som tillhörde denna pensionsinrättning, otillräcklig

för pensioneringen. Men för att densamma skulle upprätthållas

förordnade Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 21 mars 1873, att det

inrättningen tillhörande kapital jämte därefter tilläfventyrs inflytande

gåfvomedel och andra inkomster skulle öfverflyttas till och ingå uti

Vadstena krigsmanshuskassas kapital, med skyldighet för nämnda kassa

att framgent tillhandahålla för pensioneringen erforderliga medel.

För afskedadt manskaps understödjande finnas dessutom vid de

flesta truppförband bildade särskilda pensions- eller understöd skassor. Af

de sakkunnigas betänkande inhämtas, att alla för manskaps understödjande

befintliga kassor bildats och upprätthållas genom gåfvor af kungl.

personer och af andra hufvudsakligast förutvarande och i tjänst varande

officerare, bidrag af rust- och rotehållare samt i vissa fall äfven inträdes-

eller årliga afgifter af manskapet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. 31aj:ts Nåd. Proposition No 151.

Det torde böra erinras, att Norra och Södra skånska infanteriregementenas

pensionskassor till icke oväsentlig del tillkommit genom

de öfverskott af rotejämkningsmedel, hvarmed regementenas rotehållare

bidragit. Enär dessa rotejämkningsmedel i anledning af indelningsverkets

upphörande från och med år 1904 indragits, men bidragen till

pensionsinrättningarna voro oundgängligen nödiga för att dessa inrättningar

skulle kunna fullgöra sina förbindelser, har 1907 års Riksdag

på framställning af Kungl. Maj:t medgifvit, att från Invalidhusfonden

må utbetalas dels för hvart och ett af åren 1904, 1905, 1906 och 1907

till Norra skånska infanteriregementets pensionskassa 987 kronor 87 öre

och till Södra skånska infanteriregementets pensionskassa 1,000 kronor

34 öre, dels ock för hvarje följande år, så länge pensionsberättigade

finnas, till hvardera kassan det belopp, ej öfverstigande nu nämnda,

som efter Kungl. Maj:ts pröfning kan finnas böra utgå.

Då ifrågavarande inrättningars fonder eller kassor äro tillkomna

genom donationer och årliga gåfvor utan annat bidrag af statsmedel

än de här ofvan omförmälda å Invalidhusfonden anvisade tillskott till

Norra och Södra skånska infanteriregementenas pensionskassor samt

af andra skäl, hafva de sakkunniga ansett uppenbart, att någon reglering

eller sammanslagning af dessa fonder eller kassor icke kan från

statsmakternas sida ifrågasättas eller påbjudas och att desamma därför

icke kunna tagas i anspråk för nu ifrågavarande ändamål.

För att gifva en föreställning om arten och omfånget af den understödjande

verksamhet, som genom dessa inrättningar utöfvas beträffande

afskedadt manskap, hafva de sakkunniga meddelat följande uppgifter.

År 1884 funnos — förutom 9 pensionskassor för musikpersonal, 12 sådana

kassor för musikpersonal jämte änkor och barn och 5 kassor för

musikpersonals änkor och barn, samt 1 kassa för underofficerares

och manskaps änkor och barn och 9 kassor för manskaps änkor och

barn — 1 pensionskassa för officerare, underofficerare och manskap, 10

kassor för underofficerare och manskap, 3 kassor för underofficerare

och manskap jämte änkor och barn, 37 kassor för manskap och 9 kassor

för manskap jämte änkor och barn, således tillsammans 60 kassor, hvarur

afskedadt manskap kunde erhålla understöd. Bland dessa kassor voro

14 till beloppen ganska ringa och afsedda endast för visst kompani.

Antalet pensionsrum för manskap uppgick till sammanräknade 3,195.

I de flesta af dessa kassor växlade det årliga understödet från 4 kronor

till 25 kronor. Från ett fåtal utgingo understöden med högre belopp.

De år 1884 utdelade understödens belopp uppgingo sammanräknade till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151. 17

56,965 kronor 49 öre, med i medeltal 17 kronor 83 öre för hvarje

pensionsrum.

De sakkunniga hafva påpekat, att i allmänhet från de värfvade

truppförbandens pensionskassor utdelades årliga understöd till högre

belopp än från de öfriga. Detta förhållande kunde i viss mån motväga

den af Riksdagen medgifna och genom kungl. brefvet den 22 juni 1900

föreskrift^ förhöjning af underhållen från Vadstena krigsmanshuskassa

i tredje och fjärde klasserna, hvilken förhöjning gäller endast för manskap

af indelta armén.

Såsom en sammanfattning af den sålunda lämnade redogörelsen för

samtliga understödsanordningar anföra de sakkunniga, att en afskedad

soldat, som uppnått 80 års ålder och i framträdande grad vore i behof

af understöd, kunde få, om ej särskilda förhållanden föranledde förhöjning,

åtnjuta från Vadstena krigsmanshuskassa 72 kronor och från Invalidhusfonden

20 kronor, tillsammans 92 kronor, hvartill kunde komma

korpralstillägg högst 24 kronor och understöd från enskild kassa i

medeltal 17 kronor 83 öre. Vid uppnådd 95 års lefnadsålder kunde tillkomma

ytterligare 15 kronor, hvarjämte ett fåtal kunde komma i åtnjutande

af understöd från Konungens allmänna hospitalsfond.

Lägsta understödsbeloppet utgjorde däremot 15 kronor årligen och

kunde icke förr än sådan underhållstagare uppnått 60 eller 65 lefnadsår

höjas, såvida icke understöd erhölles jämväl från vederbörande truppförbands

understödskassa.

Statens skyldighet att understödja krigsmanskap efter erhållet afsked.

Beträffande statens skyldigheter i nu förevarande afseende hafva

de sakkunniga framhållit, att det förutvarande och ännu tjänande manskap

af armén och marinen, hvarom nu vore fråga, hade utan undantag

vunnit anställning i statens tjänst genom frivilligt åtagande. Rättsförhållandet

mellan dem och staten vore således att bedöma uteslutande

efter tjänsteaftalet. Med stöd af detta aftal kunde emot staten göras

gällande anspråk på uppfyllande af de förpliktelser, som staten åtagit

sig genom särskilda vid avtalet uppgifna villkor eller genom utfärdade

allmänna bestämmelser rörande aflönings-, pensions- och andra förmåner.

Till statens förpliktelser i detta hänseende måste ock räknas, beträffande

manskap vid indelt trupp samt båtsmän, skyldighet att tillse, det vederBili.

till Eiksd. Bröt, 1909. t Sand. 1 Afd. 106 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

börande rust- och rotehållare behörigen utgjorde hvad dem enligt gällande

föreskrifter ålåge. Beträffande pension eller rättare ålderdomsunderstöd

vore således enhvar, som undfinge afsked och därvid uppfyllt de för hvarje

fall stadgade villkor eller förutsättningar, berättigad komma i åtnjutande

af sådan förmån enligt de allmänna bestämmelser, som gällde vid

antagandet i tjänst eller därefter blifvit före afskedstagandet utfärdade.

Men härutöfver kunde uppenbarligen inga rättsanspråk mot staten

framställas. Samtliga underhållstagare, med undantag för ett fåtal vaktmästare

vid intendenturkåren, hade fått eller kunnat få afsked vid

sådan ålder, att förmågan till själfförsörjning genom arbete ingalunda

kunde anses hafva varit uttömd. Härtill komme den beaktansvärda omständigheten,

att förutvarande och delvis äfven nuvarande manskap i

allmänhet icke varit eller vore upptaget af tjänstgöring under längre

del af hvarje år, än att de äfven kunnat ägna sig åt enskild verksamhet

och därigenom sörja för sitt underhåll vid ålderdom. Fördetvärfvade

manskap af armén, som icke åtnjutit sådan frihet från tjänstgöring,

motvägdes saknaden af denna förmån till icke oväsentlig del

genom rätten att erhålla afsked med understöd redan vid så tidig ålder

som 40 år.

Med afseende å dessa förhållanden hade det synts de sakkunniga

icke kunna skäligen ifrågasättas en pensionsreglering i egentlig mening

eller så, att enhvar underhållstagare skulle kunna endast genom det

honom tillkommande underhåll försörja sig. Kostnaden härför skulle

uppgå till sådant belopp, att densammas bestridande utan tvifvel blefve

för statsverket alltför betungande. I fråga härom hafva de sakkunniga

meddelat, att höjning af underhållsbeloppet med allenast 1 krona för

enhvar af arméns och marinens nuvarande underhållstagare, 14,771

till antalet, och blifvande underhållstagare, livilkas antal, under förutsättning

att samtliga nu i tjänst kvarstående komme att uppfylla villkoren

för understöds erhållande, skulle uppgå till 7,562, komme att

kräfva ett årligt anslag under minst 30 år till belopp af omkring 12,000

kronor. För höjning med 100 kronor skulle således erfordras under

samma tid 1,200,000 kronor årligen.

Men å andra sidan kunde visserligen icke förnekas, att med jämförelsevis

få undantag underhållsbeloppen vore synnerligen knappt tillmätta

i förhållande till nutida lefnadskostnader och att ifrågavarande

statstjänare, åtminstone i allmänhet, icke blott väl behöfde utan äfven

vore väl värda att af staten bispringas med ytterligare underhållsbidrag,

så att deras näringsbekymmer under ålderns sena dagar måtte kunna i

någon mån lättas, dock under förutsättning att sådant kunde ske med

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

anlitande af redan för ändamålet anvisade tillgångar och därutöfver ett

måttligt årligt fyllnadsanslag.

Vid bedömandet af frågan, om och i hvad mån en sådan lösning

kunde åstadkommas, ansåge de sakkuhniga, att hänsyn borde tagas

därtill, att, i den mån underhållsbidrag kunde anses vara för en hvar af

billighetshänsyn påkalladt, såvidt möjligt lika förmån borde beredas för

arméns och flottans manskap. Härvid hafva de sakkunniga emellertid

framhållit, att förhållandena inom dessa två hufvudgrupper af underhållstagare

vore i högst väsentlig mån olika såväl beträffande nu bestående

understödsbelopp och villkoren för deras tillgodonjutande, som

i fråga om åstadkommandet af de för understödjandet erforderliga penningmedel.

På grund häraf ansåge de sakkunniga sig böra först

behandla frågan om förbättring i underhållet för arméns nuvarande

och blifvande underhållstagare och sättet att bestrida härför

nödiga kostnader, samt därefter, med ledning af härvid framställda

förslag, afgifva yttrande angående flottans manskap. I bägge fallen

borde framställningen omfatta jämväl de få värnpliktiga, hvilka till följd

af skada under tjänstgöring fått sig tillerkända underhåll från Va dstena

krigsmanshuskassa eller flottans pensionskassa i enlighet med de för

pensionering från dessa kassor gällande, förut omförmälda bestämmelser.

Förbättring af underhållet åt manskap från armén.

Vid behandlingen af frågan om förbättradt underhåll åt manskap

från armén hafva de sakkunniga först lämnat en redogörelse för innehållet

af förut omnämnda, till dem inkomna eller öfverlämnade skrivelser

i ämnet.

Sålunda hade korpraler och vice korpraler af indelta manskapet

vid Lifregementets grenadjärer, Västgöta regemente, Upplands regemente,

Kronobergs regemente, Dalregementet, Hälsinge regemente,

Västmanlands regemente, Norrbottens regemente, Kalmar regemente,

Jämtlands fältjägarregemente och Norra skånska infanteriregementet

uti lika lydande skrivelser åberopat, att deras tjänstgöring blifvit i

högst väsentlig mån mera betungande, än då deras aflöning bestämdes,

samt på grund däraf hemställt, att deras lön måtte höjas till 400 kronor

årligen och pensionen efter erhållet afsked bestämmas till 80 procent

af lönen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

Korpraler och vice korpraler af Andra lifgrenadjärregementets indelta

manskap hade anfört, att den förbättring i underhållet, som medgifvits

vid 1900 och 1905 års Riksdagar, icke kunde anses motsvara

den under senare åren förlängda tjänstgöringsskyldigheten, och att, då

korpraler af de värnpliktigas klass icke kvarhölles i tjänst längre än

till uppnådda 32 lefnadsår, korpraler af det indelta manskapet icke skäligen

bordo tvingas att för erhållande af understöd underkasta sig

en tjugufemårig tjänstgöringstid, på grund hvaraf de hemställt, att

tjänstetiden måtte bestämmas till 20 år och underhållsbeloppet höjas

med 100 kronor för korpraler och vice korpraler på stat, 75 kronor

för korpraler och vice korpraler i regementet, beställningsmän och

soldater, som genomgått underbefälsskola, och 50 kronor för öfriga

soldater.

Uti särskild skrifvelse hade 69 soldater vid Dalregementet erinrat,

att de underhållsmedel, som kunde komma att till dem utgå från Vadstena

krigsmanshuskassa, delvis blifvit bestämda för lång tid sedan, då

lefnadskostnaderna icke ens närmelsevis vore så höga som nu, samt

att de senare medgifna förhöjningarna måste anses alltför obetydliga.

Efter uppnådd föreskrifven tjänstetid komme de alla att blifva

ganska gamla och orkeslösa, så att åtminstone de flesta af dem blefve

hänvisade att lefva på detta underhåll, hvilket icke ens med de lägsta

möjliga anspråk kunde räcka till fyllande af lifvets nödtorft. De hade

därför framställt såsom önskemål förhöjdt understöd för dem, som uppnått

fullt antal tjänstår, till exempelvis 75 procent af nuvarande löneförmåner

eller till omkring 150 kronor samt afkortadt underhåll för

dem, som uppnått exempelvis 20 tjänstår eller därutöfver.

Fyra distinktionskorpraler af indelta manskapet vid Första lifgrenadjärregementet

hade under åberopande af underhållsbeloppens otillräcklighet

särskildt med hänsyn till penningvärdets minskning hemställt

om förhöjning utöfver nuvarande underhåll med 100 kronor för korpraler

samt 75 kronor för vice korpraler, äfvensom i sammanhang härmed

ifrågasatt, att underhållet, vare sig i sin helhet eller till någon del,

kunde få utgå till efterlefvande änka och minderåriga barn; och hade

regementschefen medelst anteckning å skrifvelsen förklarat sig anse

denna framställning mycket belijärtansvärd och därför vilja förorda

bifall till densamma.

Två korpraler och tre soldater af Jämtlands fältjägarregemente

hade å egna och kamraters vägnar anfört hufvudsakligen, att underhållsbeloppen

från Vadstena krigsmanshuskassa icke numera motsvarade

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

tidens kraf, och att tjänstgöringens beskaffenhet hide hinder i vägen

för en skridt, förvärf. På grund häraf hade de hemställt, att underhållet

hädanefter finge utgå med 100 kronor årligen samt för korpraler i förhållande

härtill, äfvensom att sådant underhåll finge utgå äfven till

dem, som till följd af sjukdom måste lämna tjänsten utan att hafva uppnått

25 tjänstår.

Bland det i tjänst varande indelta manskapet hade slutligen 33

korpraler, vice korpraler och soldater vid Värmlands regemente, under

åberopande af enahanda skäl, som uti öfriga skrivelser anförts, hemställt,

att underhållsbeloppet måtte i alla klasser höjas med 25 kronor, att

tjänstetiden för att erhålla understöd måtte bestämmas till 20 år, samt

att korpraler i regementet och menige beställningsmän måtte i fråga

om underhållsförmåner likställas med korpraler på stat.

Under åberopande af att de understöd, som erhölles från Vadstena

krigsmanshuskassa, vore alltför ringa för att kunna i nämnvärd mån

afhjälpa de anspråkslösaste lefnadsbehof, hade vidare 17 gratialister,

som tillhört Jönköpings regemente, anhållit, att äfven deras bekymmersamma

ställning måtte behjärtas; hvarjämte å 520 gratialisters inom

Östergötlands län vägnar föreslagits, att det understöd, som hvarje

gratialist erhölle från krigsmanshuskassan, måtte ökas till 100 kronor;

och hade slutligen ej namngifne »f. d. soldater» anhållit att komma i

åtnjutande af samma understöd, som hädanefter kunde blifva beviljadt

för afskedad soldat.

Af dessa nu anförda framställningar syntes de sakkunniga framgå,

att icke blott ännu tjänande manskap utan äfven de, som redan undfått

afsked med underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, allmänt närde

bekymmer till följd af underhållsbeloppens ringhet i förhållande till

nutida lefnadskostnader; och hade de sakkunniga, hvilka såsom redan

framhållits hyste den uppfattningen, att just detta förhållande utgjorde

skälet för förslag om förbättring af underhållet, icke kunnat finna

annat, än att, om sådan förbättring skulle äga rum, densamma borde

tillgodokomma icke allenast det ännu tjänande utan äfven det redan

afskedade manskapet, desto hellre som det ännu tjänande manskapet

under tiden, intill dess detsamma kunde uppflyttas i andra underhållsklassen,

komme att åtnjuta väsentligen högre underhåll än alla de, som

erhållit afsked före år 1901, åtnjutit eller ännu åtnjöte. Af den verkställda

utredningen syntes de sakkunniga således vara ådagalagdt, att

det förslag, do hade att framställa, borde, såsom ock enligt uppdraget

varit förutsatt, omfatta såväl redan afskedadt som ännu tjänando

manskap.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 151.

Däremot ansåge de sakkunniga kunna ifrågasättas, att underhållsbidrag

skulle tillgodokomma allenast sådana underhållstagare, som

styrktes vara i verkligt behof däraf eller åtminstone att sådana, hvilka

kunde sägas hafva en god ekonomisk ställning, borde undantagas från

bidrags tillgodonjutande. Efter sorgfälligt öfvervägande hade emellertid

de sakkunniga funnit sig icke böra föreslå bestämmelser i sådan riktning.

De underhållstagare, hvilka af antydd anledning kunde komma

att uteslutas från bidrags åtnjutande, skulle utan tvifvel utgöra ett

jämförelsevis ringa fåtal; och som bidraget under alla förhållanden

måste, såsom förut vore antydt, inskränkas till ett ganska blygsamt

belopp, skulle, enligt de sakkunnigas mening, således den besparing för

statsverket, som uppkomme genom uteslutandet, säkerligen icke närmelsevis

uppväga allt det besvär för underhållstagare och myndigheter

jämte kostnader, som skulle uppstå, om för hvarje underhållstagare

måste år efter år företes och pröfvas handlingar, som ådagalade hans

behof af bidraget. Att vid sådan pröfning i hvarje fall träffa det rätta

blefve förenadt med stor svårighet, om icke omöjligt. Och hos alla

uteslutna skulle väckas missnöje, som väl finge anses lätt förklarligt,

då de visste med sig, att de tjänat staten lika länge och lika väl som

de icke uteslutna.

Om således underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa och därmed

möjligen förenadt tillägg borde anses likställdt med vanlig tjänstepension

i så måtto, att underhåll med tillägg utginge oberoende af underhållstagarens

ekonomiska ställning och försörjningsförmåga, så funnes

emellertid genom fortsatt anlitande af Invalidhusfonden och Konungens

hospitalsfond utvägar att lämna de fattigaste och mest hjälplösa bland

afskedadt manskap ytterligare bidrag. Härigenom kunde en utjämning

åstadkommas, hvilken, såvidt möjligt vore, tillfredsställde billighetens

fordringar.

Likasom de sakkunniga ansett, att beträffande understödens belopp

någon pensionsreglering i egentlig mening icke kunde ifrågakomma,

likaså hölle de före, att rubbning uti den sedan lång tid tillbaka

gällande klassindelningen inom Vadstena krigsmanshuskassa och uti

de föreskrifna villkoren för uppflyttning från lägre till högre klass

icke borde äga rum. Klassindelningen och det därigenom stadgade

förhållandet mellan understödsbeloppen i de särskilda klasserna måste

ju anses grundade på en under lång tid vunnen och pröfvad erfarenhet

rörande lämpligaste afvägandet af understödet vid olika grad af invaliditet

och olika ålder.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

Såsom en måliända följdriktig tillämpning af den utaf de sakkunniga

sålunda uttalade åsikten borde det underhållstillägg, som nu

kunde ifrågakomma, bestämmas till viss procent af hvarje från Vadstena

krigsmanshuskassa utgående underhållsbelopp, procenttalet lika

för alla. Ett sådant tillvägagående skulle emellertid leda därhän, att,

om procenttalet exempelvis bestämdes till 50, tillägget för enhvar af de

1,286 underhållstagare, hvilkas underhåll uppginge till 15 kronor årligen,

skulle utgöra endast 7 kronor 50 öre samt för enhvar af de 4,966

underhållstagare, hvilkas underhåll uppginge till 24 kronor, endast 12

kronor. De 1,134 underhållstagare, hvilkas underhåll uppginge till 72

kronor eller därutöfver, skulle åter undfå tillägg till belopp växlande

från 36 kronor till 62 kronor. Men flertalet af dessa sistnämnda underhållstagare

undfinge jämväl understöd från Invalidhusfonden med belopp

från och med 15 kronor till och med 35 kronor. Ett afsevärdt antal

bland dem torde äfven åtnjuta understöd från Konungens hospitalsfond,

hvars tillgångar uppenbarligen icke i allmänhet medgåfve utdelning åt

underhållstagare i de lägre underhållsklasserna. De, som nu åtnjöte

underhåll till belopp af 48 kronor eller därunder, utgjorde 11,254,

hvartill komme 6,907 ännu tjänande, hvilkas årliga underhåll vid afskedstagande!

skulle bestämmas till 36 kronor eller 48 kronor. Ett för

enhvar underhållstagare lika tillägg till belopp ungefärligen motsvarande

hälften af underhållsbelÖppet i andra klassen, som utgjorde 48 kronor,

skulle för 2,880 nuvarande och blifvande underhållstagare, som åtnjöte

underhåll till detta belopp, tillskynda dem samma fördel, som om

underhållet för alla höjdes med 50 procent. Men för 15,281 nuvarando

och blifvande underhållstagare skulle tilläggets bestämmande till det

antydda lika beloppet vara i väsentlig mån fördelaktigare. Endast 2,035

underhållstagare skulle hafva fördel af tilläggets bestämmande till 50

procent af underhållets belopp. Skulle tillägget utgå med viss procent,

blefve, om procenttalet bestämdes högre än 50, skillnaden mellan

det belopp, som tillfölle fåtalet, och det, som tillgodokomme flertalet,

uppenbarligen ännu större, i samma mån som procenttalet höjdes.

Med hänsyn till nu antydda förhållanden hafva de sakkunniga såsom

sin mening uttalat, att det underhållstillägg, som kunde ifrågakomma,

borde bestämmas lika för enhvar underhållstagare. Skulle

någon afsevärd hjälp därigenom beredas, borde detta tilläggsbelopp

icke bestämmas lägre än enligt det af korpraler, vice korpraler och

soldater vid Värmlands regemente afgifna förslag eller till 25 kronor

för hvarje underhållstagare.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

Men som kostnaden skulle i ganska afsevärd mån ökas, om tillägget

finge tillgodonjutas redan vid uppnådd 45 års eller lägre ålder, och

själfförsörjningsförmågan kunde anses i allmänhet då ännu ett antal år

vara oförminskad, ansåge de sakkunniga, att tillägget icke borde tillgodonjutas

af andra än dem, som uppnått 50 års ålder.

Kostnadsberäkning och sättet för kostnadernas bestridande.

Utgående från den förutsättning, att en åldersgräns af 50 år blefve

bestämd för rätten att tillträda det ifrågasatta underhållstillägget, hafva

de sakkunniga lämnat följande utredning i fråga om kostnaden för

den ökade underhållsutdelningen.

Enligt beräkningar, stödda på försäkringstekniska grunder och

verkställda med biträde af sakkunnig person, utgjorde skuldvärdet

för höjning med 1 krona af alla år 1906 utgående underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa i rundt tal 129,900 kronor samt skuldvärdet

för lika höjning af underhållet till alla därefter afskedstagande

i rundt tal 65,700 kronor eller tillsammans 195,600 kronor. Denna

summa utgjorde det närvarande värdet af ett årligt anslag, som utginge

under 30 år, till belopp af 10,640 kronor. Det årliga anslag, som under

samma tid skulle erfordras för höjning med

10

kronor,

utgjorde således

20

»

»

25

3)

»

30

D

D

50

»

»

»

100

1)

x>

»

106,400 kronor

212,800 d

266.000 5)

319,200 »

532.000 »

1,064,000 »

Då emellertid icke kunde antagas, att alla vid 1907 års ingång

tjänande komme att kvarstå, till dess de blefve berättigade till underhåll,

hölle de sakkunniga före, att ofvannämnda belopp borde anses vara

de högsta, som kunde för ändamålet ifrågakomma. Därför borde ock,

om det för förhöjning med 25 kronor erforderliga årliga anslag beräknades

till 266,000 kronor, denna beräkning kunna anses fullt betryggande.

Enligt redan verkställd beräkning, som omförmälts uti ett den

17 december 1907 till Eders Kungl. Maj:t afgifvet betänkande i fråga

om ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under militär
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 151.

tjänstgöring m. m., utgjorde kapitalvärdet (skuldvärdet) af alla från

Vadstena krigsmanshuskassa redan utgående underhåll med möjligen

ifrågakommande förhöjningar genom uppflyttning i högre klass 5,491,098

kronor. Denna beräkning hade grundats endast på från truppförbanden

infordrade förteckningar, hvadan de underhållstagare, som enligt de sakkunniga

meddelad förteckning uppbure sina underhållsbelopp omedelbart

hos arméförvaltningen, icke varit medtagna i beräkningen. Kapitalvärdet

af dessas underhåll, på enahanda sätt beräknadt, utgjorde i rundt

tal 63,000 kronor. Hela kapitalvärdet af redan utgående underhåll

borde således beräknas till 5,554,098 kronor; och om härtill lades

kapitalvärdet af hädanefter ifrågakommande underhåll, 3,156,746 kronor,

utgjorde således hela det beräknade värdet 8,710,844 kronor. Denna

summa utgjorde det närvarande värdet af ett årligt anslag under 30 år

till belopp af 473,672 kronor, som dock, på grund af hvad förut anförts,

de sakkunniga ansåge såsom ett maximum och därför kunde upptagas i

rundt tal till 473,600 kronor. Nuvarande och kommande underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa, ökadt med 25 kronor för hvarje

underhållstagare, skulle således kräfva ett årligt anslag under 30 år

till belopp af 473,600 + 266,000 = 739,600 kronor.

Beträffande sättet för bestridandet af kostnaden för den ökade

underhållsutdelningen erinra de sakkunniga först, att för detta ändamål

kuude anlitas Vadstena krigsmanshuskassa och Invalidhusfonden jämte

de till dessa fonder utgående på ordinarie stat uppförda anslag.

Invalidhusfondens hufvudsakliga syftemål vore emellertid, såsom förut

blifvit upplyst, att vid möjligt utbrott af krig erforderliga tillgångar

ej saknades till pensioner och understöd, som då blefve af nöden.

Hvad åter anginge Vadstena krigsmanshuskassa gåfve bestämmelserna

angående villkoren för utdelning därifrån åt afskedadt manskap vid

handen, att kassans hufvudändamål i berörda hänseende numera borde

anses vara att utdela underhåll åt det stammanskap, som under fredstid

efter långvarig tjänstgöring eller på grund af ådragen kroppsskada

afskedats, men att'' kassan likväl äfven vore afsedd för underhåll åt

dem, som »i fält mot rikets fiender» blifvit skadade, så att de icke

vidare kunde bibehållas i tjänst.

De sakkunniga ansåge sig vidare böra erinra därom, att det vid

förut omnämnda den 17 december 1907 afgifna betänkande fogade

förslag till lag om ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under

värnpliktigas och stammanskaps militärtjänstgöring, vore affattadt

så, att detsamma borde vinna tillämpning å skada, ådragen icke blott

Bih. till Eilcsd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 106 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

under fredsöfningar utan äfven under krig mot rikets fiender. Uti

samma betänkande hemställdes, att de enligt lagförslaget, ifrågakommande

ersättningar måtte utgå från Beväringsmanskapets invalid- och

pensionsfond, samt att nämnda fond måtte beredas ett för ändamålet

behöfligt årligt tillskott, hvars belopp under nuvarande förhållanden

ansetts kunna begränsas till 30,000 kronor. Enligt hvad i nämnda

betänkande funnes antydt, blefve emellertid sistnämnda fonds årliga

inkomster, tillskottet däri inberäknadt, ingalunda tillräckliga, därest

vårt land en gång skulle hemsökas af krig, utan blefve det i sådant

fall nödvändigt att anlita andra medel för utbetalandet af de till antalet

väsentligen ökade understöden. De sakkunniga ansåge därför att,

om än Invalidhusfonden kunde af sina inkomster lämna årliga bidrag

för den ifrågasatta understödstillökningen, densammas redan uppsamlade

kapital likväl borde i enlighet med uttalandet i kungl. brefvet den 18

december 1849 bibehållas orubbadt för att kunna tagas i anspråk, för

fondens ofvan angifna hufvudändamål. Behofvet af Vadstena krigsmanshuskassas

användande för dess förut angifna hufvudändamål syntes

däremot komma att upphöra, sedan nuvarande underhållstagare och

ännu tjänande manskap, som efter afskedstagande berättigades till underhåll,

gått ur tiden. Det stammanskap, som efter den allmänna värnpliktens

tillämpning och indelningsverkets fullständiga upphörande kunde

komma att fortfarande användas för landets försvar, skulle nämligen

icke såsom sådant kvarhållas i tjänst så länge, att enligt gällande bestämmelser

därigenom kunde förvärfvas rätt till underhåll ur-kassan,

och för underhåll åt sådant manskap i anledning af skada, ådragen under

militärtjänstgöring, blefve sörjdt, därest lag i ämnet utfärdades enligt

förut omförmälda förslag. Vid sådant förhållande hölle de sakkunniga

före, att icke blott kassans årliga inkomster utan äfven kapitaltillgången,

åtminstone till hufvudsaklig del, skäligen kunde tagas i anspråk^ för

fullgörande af den kassan åliggande underhållsutdelning jämte nu ifrågasatta

tillökning af underhållsbeloppen.

I fråga om kostnadens bestridande hafva de" sakkunniga således

såsom sin mening uttalat,

att för ändamålet borde tagas i anspråk Vadstena krigsmanshuskassas

årliga ordinarie anslag, i den mån desamma icke skulle anlitas

för andra utgifter, hufvudsakliga delen af kassans kapitaltillgång, årliga

räntan å återstoden, arrendemedel in. m., årligt bidrag från Invalidhusfonden

och anslag af statsmedel för täckande af hvad som härutöfver

erfordrades;

att återstoden af kassans kapital skulle bibehållas såsom säkerhets
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

fond, hvilken, sedan underhållsutdelningen upphört, skulle sammanföras

med Invalidhusfonden; samt

att Invalidhusfondens nuvarande kapital borde bibehållas orubbadt,

jämte någon del af dess årliga inkomster, så att denna fond kunde, så

vidt möjligt, växa till det belopp, som med vidare upplöpande ränta

vore erforderligt för vinnande af fondens hufvudändamål.

De sakkunniga hafva härefter lämnat en närmare redogörelse för

genomförandet af den utaf dem uppställda planen och i sådant afseende

i hufvudsak anfört följande.

Enligt gifna föreskrifter skulle från Vadstena krigsmanshuskassa,

förutom gratialistunderhållen, årligen afsättas a) till Kungl. Maj:ts egen

disposition 3,000 kronor, att användas till gratifikationer och understöd

åt afskedade officerare, underofficerare och soldater samt deras

vederlikar, hvilka i rikets tjänst sig fördelaktigt utmärkt men efter afskedstagande

befunne sig i styrkt fattigdom och behof af skyndsam

hjälp, b) till Kungl. Maj:ts disposition 1,050 kronor till gamla afskedade

och nödlidande officerares underhåll, c) till arméförvaltningens disposition,

att användas till nådegåfvor åt fattiga, bräckliga och gamla

krigsmän af afskedadt manskap ett belopp, som under åren 1902 — 1906

växlat från 90 kronor lägst till 230 kronor högst, d) till understöd för

fattiga och sjuka f. d. soldater af Stockholms garnison 1,000 kronor,

som utbetalades till stadens fattigvårdsnämnd, e) bidrag till arméns

pensionskassa, motsvarande tre femtedelar af krigsmanshusets äldre medel,

hvilket bidrag under åren 1902—1906 växlat från 105,540 kronor

88 öre år 1904 till 107,160 kronor 47 öre år 1903, f) pension från

Svedenheimska fonden, hvars kapital öfverlämnats till krigsmanshuskassan,

125 kronor, som skulle tilldelas en värdig afskedad regementsofficer

eller kapten i torftiga omständigheter, helst en sådan, som hade

hustru, och med företräde för den, som på hederligt sätt blifvit i

krig illa blesserad, samt g) förut omförmälda understöd åt marinsoldater,

hvilket anslags belopp år efter år minskats och år 1906 utgjorde 368

kronor 34 öre.

Enligt ett för kassan med ledning af de för statskontoret och

arméförvaltningen tillgängliga uppgifter upprättadt bokslut utgjorde

fondens behållning vid 1907 års slut 4,424,467 kronor 38 öre, bestående

af

kronor 63,536: 57

j> 4,316,300:05

» 44,630: 76

Kontant behållning

Utlånta medel.........

Fordringar................

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

Hvad anginge de till Eders Kungl. Maj ds särskilda disposition för

gratifikationer ocli pensioner afsätta medel, utvisade en från arméförvaltningen

meddelad uppgift, att af dessa medel under år 1907 utbetalts

understöd till 9 f. d. officerare med belopp, växlande från 200

kronor till 600 kronor, till 4 f. d. underofficerare och vederlikar med

belopp, växlande från 50 kronor till 100 kronor och till en gevärshandtverkare

med 100 kronor, tillsammans 3,375 kronor. Enligt hvad de

sakkunniga hade sig bekant, vore åtminstone en bland dessa understödstagare,

hvars årliga underhåll uppginge till 600 kronor, numera

afliden. De öfriga hade alla uppnått ganska hög ålder, och som en

tillfredsställande pensionering för befäl och underbefäl numera blifvit

genomförd, kunde det antagas, att understödstagarnes antal och understödens

sammanräknade belopp år efter år skulle minskas. Årliga

utgiften från dessa anslag torde därför icke behöfva beräknas till mera

än 2,500 kronor i medeltal.

Den andel af årsinkomsten, som borde öfverföras till arméns pensionskassa,

ansåge de sakkunniga böra för framtiden beräknas till i

rundt tal 106,000 kronor årligen.

Det anslag å 1,000 kronor, som Stockholms fattigvårdsnämnd årligen

uppbure till understöd för fattiga och sjuka f. d. soldater af

Stockholms garnison, skulle enligt kungl. brefvet den 14 oktober 1851

utgå i afräkning på det underhåll, nämnden för dessa personers vårdande

ägde att jämlikt gällande förordning om fattigvården af allmänna

medel utbekomma. I berörda hänseende hade numera genom den allmänna

värnpliktens införande väsentligen förändrade förhållanden inträda

och krigsmanshuskassan torde icke skäligen böra belastas med

utgift för andra än sådana f. d. soldater af Stockholms garnison, som värfvats

enligt förut gällande bestämmelser. I mån som dessa f. d. soldater

ginge bort, syntes därför anslaget kunna minskas och slutligen alldeles

upphöra samt Stockholms kommun böra likställas med andra kommuner,

inom hvilkas område truppförband funnes förlagdt.

Samtliga förut omförmälda utgifter jämte expenser, hvilka skulle

gäldas af krigsmanshuskassan utöfver därifrån utgående gratialistunderhåll,

kunde, enligt hvad de sakkunniga sålunda anfört, sammanräknade

icke komma att uppgå till mera än 110,000 kronor årligen i medeltal,

och om detta belopp afräknades från kassans egna ordinarie anslag, tillsammans

326,640 kronor, så återstode af dessa anslag årligen 216,640

kronor, som vore att påräkna för gratialistunderhållet.

Af kassans kapital, som, enligt hvad redan nämnts, den 31 december

1907 uppgick till 4,424,467 kronor 38 öre, borde enligt förut

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

29

angifva plan kunna tagas i anspråk 3,678,000 kronor, och utgjorde

denna summa det närvarande värdet af ett för ifrågavarande ändamål

under 30 år utgående årligt anslag till belopp af 200,000 kronor.

Sedan nämnda kapitalandel tagits i anspråk, återstode af kapitalet

i rundt tal 746,500 kronor såsom säkerhetsfond. Efter samma räntefot,

3,5 procent, som tillämpats vid förut nämnda på försäkringstekniska

grunder stödda beräkningar, skulle årliga ränteafkastningen å sistnämnda

belopp utgöra omkring 26,100 kronor. Då därjämte till kassan årligen

inflöte arrendemedel jämte skatte- och åborättsafgift, tillsammans omkring

1,600 kronor, syntes kassan kunna utan vidare anlitande af kapitalet

årligen använda minst 27,660 kronor.

För ifrågavarande ändamål borde kassan således kunna af egna

tillgångar årligen bestrida 444,300 kronor.

Enligt uppgifter från arméförvaltningen och statskontoret hade

Invalidbusfondens kapitalbehållning vid 1907 års slut uppgått till i rundt

tal 3,272,500 kronor. Denna fond både att årligen bestrida, förutom understöd

till afskedadt manskap af armén och flottan, jämväl gratifikationer

åt f. d. officerare och underofficerare, och i sistnämnda hänseende

hade enligt förutnämnda kungl. bref för år 1907 beviljats sammanräknade

17,610 kronor. Med. hänsyn till förut omförmälda reglering

af pensioneringen för officerare och underofficerare ansåge de sakkunniga

det med visshet kunna antagas, att detta belopp icke allenast icke

ökades utan äfven under årens lopp mer och mer minskades. Då vidare

arméns och flottans manskap efter allmänna värnpliktens fullständiga

genomförande icke kunde antagas uppfylla nu stadgade villkor

för erhållande af svärdsmedalj pensioner, torde ock det för medaljpensioner

erforderliga belopp komma att år efter år minskas. Så måste

äfven blifva förhållandet med de till Norra skånska och Södra skånska

infanteriregementenas pensionskassor beviljade bidrag.

Enligt hvad kapitalkonto till rikshufvudboken utvisade, både summan

af Invalidhusfondens inkomster af räntemedel m. m. jämte förut

omförmälda från statsverket utgående ersättningsanslag öfverskjuta

summan af fondens utgifter för gratifikationer och nådegåfvor samt

svärds- och medaljpensioner år 1902 med 80,316 kronor, år 1903 med

78,498 kronor 78 öre, år 1904 med 81,097 kronor 88 öre, år 1905

med 85,252 kronor 68 öre och år 1906 med 89,697 kronor 86 öre.

År 1907 utbetaltes alla de för åren 1904, 1905, 1906 och 1907 beviljade

bidragen till Norra och Södra skånska infanteriregementenas pensionskassor,

men detta oaktadt skulle enligt meddelade uppgifter skill
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

naden mellan berörda två summor för sistnämnda år utgöra 85,070

kronor 8 öre.

Då det på grund af ofvan anförda förhållanden måste kunna med visshet

antagas, att fondens utgifter skulle år efter år i afsevärd mån

minskas, ansåge de sakkunniga, att till ifrågavarande ändamål kunde

utan äfventyr tagas i anspråk årligt bidrag från fonden till belopp af

minst 84,300 kronor, häri naturligtvis inberäknadt det belopp, 30,000

kronor, som enligt särskild föreskrift årligen från och med år 1885

öfverförts och fortfarande öfverfördes från fonden till Vadstena krigsmanshuskassa

för denna kassas förstärkande. Visserligen vore uti förut

omnämnda, den 17 december 1907 afgifna betänkande i fråga om ersättning

i anledning af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

m. m., antydt. att, därest Invalidhusfonden icke skulle hafva behof af

omförmälda årliga ersättningsanslag af statsmedel, 60,350 kronor,

(sid. 12) det kunde ifrågasättas, huruvida icke detta anslag borde fördelas

mellan Vadstena krigsmanshuskassa samt Beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond med 30,000 kronor till den förstnämnda och

30,350 kronor till den sistnämnda fonden. Men som med Invalidhusfondens

ändamål mera öfverensstämde, att dess medel användes för

understöd åt afskedadt manskap, borde, enligt de sakkunnigas mening,

Invalidhusfondens årliga öfverskott oafkortadt användas för detta ändamål

samt Beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond beredas det

för denna fond erforderliga bidrag genom anvisande af särskildt årligt

anslag.

Om således till det belopp, 444,300 kronor, som Vadstena krigsmanshuskassa

borde kunna af egna tillgångar bestrida, lades ett årligt

bidrag från Invalidhusfonden till belopp af 84,300 kronor, blefve det

för ifrågavarande ändamål årligen tillgängliga belopp tillsammans

528.600 kronor. Då emellertid det årligen erforderliga beloppet för

nuvarande och kommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

ökadt med 25 kronor för hvarje underhållstagare, beräknats uppgå till

739.600 kronor (sid. 25), måste således krigsmanshuskassan för att

kunna fullgöra berörda förpliktelse komma i åtnjutande af ett årligt

tillskott från statsverket till belopp af 211,000 kronor. Statsverkets

årliga utgiftssumma skulle dock icke behöfva ökas med hela detta

belopp. För den tidigare pensionering af arméns indelta manskap,

som vore omförmäld uti kungl. brefvet den 7 juli 1905, hade nämligen,

såsom förut omförmälts (sid. 9), sistnämnda års Riksdag på extra stat

beviljat ett å tionde hufvudtiteln uppfördt förslagsanslag till belopp af

50,000 kronor. Detta anslag uppfördes i riksstaterna för åren 1907

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

och 1908 med oförändradt belopp, men vore för år 1909 beviijadt

med nedsatt belopp, 40,000 kronor. Då vid beräknandet af hela

den årliga kostnadssumman hänsyn tagits till berörda tidigare pensionering,

men däremot det för ändamålet anvisade anslaget icke

ingått bland de medel, som ansetts vara tillgängliga för kostnadssummans

bestridande, skulle, om nämnda anslag fortfarande finge utgå,

därutöfver icke erfordras mera än 171,000 kronor för att komma upp

till det erforderliga fyllnadsanslagets belopp 211,000 kronor. Budgetens

verkliga ökniug skulle således utgöra 171,000 kronor.

Visserligen kunde det inträffa, att, sedan, enligt planen för ifrågavarande

angelägenhets ordnande, af Vadstena krigsmansbuskassas kapital

förbrukats 3,678,000 kronor, flera eller färre underhållstagare ännu funnes

i lifvet och fortfarande skulle åtnjuta underhåll från kassan. Men

otvifvelaktigt blefve då kassans årliga ordinarie anslag fullt tillräckliga

för bestridande af den ännu återstående underkållsutdelningen.

Med visshet kunde således antagas, att, när en gång underhållsutdelningen

upphörde och samtidigt därmed de årliga gratifikationerna

och nådegåfvorna från Invalidhusfonden, om icke alldeles indroges, likväl

komme att tillsammans utgå med väsentligen minskadt belopp, ej

mindre återstoden af Vadstena krigsmanshuskassas kapital, 746,500

kronor, än äfven Invalidhusfondens kapital, som torde hafva vuxit till

minst 3,353,500 kronor, tillsammans 4,100,000 kronor, skulle finnas i

behåll. Detta kapital komme att blifva räntebärande, och om .de två

kassorna jämväl efter nämnda tidpunkt finge åtnjuta dem tillkommande

årliga ersättningsanslag, hölle de sakkunniga före, att det sammanräknade

kapitalet kunde växa till en ganska ansenlig fond för tillgodoseende

af de understödsbehof, som uppstode, därest vårt land skulle

blifva inveckladt i krig.

Nedsättning i den för rätt till underhåll bestämda tjänstetiden.

I sammanhang med den sålunda verkställda utredningen rörande

förbättrad underhållsutdelning af det hären nu och förut tillhörande manskap,

som redan är eller framdeles enligt gällande bestämmelser kan blifva

berättigad! till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, hafva de sakkunniga

tagit, i öfvervägande till dem öfverlämnade uppgifter och utlåtanden

i fråga om rätt för ännu i tjänst varande indelt manskap,

som erhåller afsked efter 20 tjänstår, att vid uppnådda 45 lefnadsår

tillträda pension från Vadstena krigsmanshuskassa.

Redan vid 1904 års Riksdag väcktes i Andra kammaren motion

om skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att åtgärder måtte vid
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

tagas, så att kvarstående indelt manskap blefve berättigadt att redan efter

20 tjänstår och vid uppnådda minst 50 lefnadsår undfå underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa. Denna motion åsyftade således,

att bestämmelserna i kung!, brefven den 6 maj 1881 och den 22 juni

1900 därom, att till underhåll i fjärde klassen med årligt gratial af

24 kronor finge uppföras indelt manskap, som erhållit afsked med

anmälan till underhåll på expektans, så snart den afskedade uppnått

en ålder af 50 år och 30 år från hans antagande i tjänst förflutit,

skulle ändras i så måtto, att den afskedade finge anmälas till underhåll

på expektans efter 20 års tjänstetid. Statsutskottet hemställde

om. af slag å motionen, enär befaras kunde, att en alltför hastig afgång

af indelt manskap blefve följden af en sådan bestämmelse, hvilket icke

vore lämpligt under härordningens första öfvergångsperiod. Denna

hemställan bifölls af bägge kamrarna.

Motionen upprepades vid 1905 års Riksdag, men, enär någon tids

erfarenhet borde afvaktas beträffande verkningarna af då fattadt beslut

om rätt för indelt manskap att afgå med full pension efter uppnådda

25 tjänstår, afstyrkte statsutskottet bifall. Utskottets hemställan bifölls

af Första kammaren, hvaremot Andra kammaren biföll motionen.

1 anledning af dessa motioner afläts emellertid från landtförsvarsdepartementet

den 20 november 1905 skrifvelse till arméfördelningscheferna

med anmodan att inhämta och med eget utlåtande till Kungl.

Maj:t öfverlämna yttranden från cheferna för de till hvarje fördelning

hörande indelta truppförband i fråga om det inflytande på truppförbandets

tjänstbarhet. en bestämmelse om rätt för indelt manskap, som erhållit

afsked efter 20 tjänstår, att vid uppnådda 45 lefnadsår tillträda

pension från Vadstena krigsmanshuskassa skulle utöfva; och skulle vid

omförmälda yttranden fogas uppgift å antalet vid truppförbandet kvarstående

indelt manskap, som under år 1907 uppnådde eller redan förut

uppnått 20 men icke 25 tjänstår samt under samma år fyllt 45 lefnadsår.

För vinnande af ytterligare utredning rörande denna fråga,

hvari chefen för generalstaben den 3 februari 1906 afgifvit utlåtande,

anmodades arméfördelningscheferna genom skrifvelse den 12 i samma

månad att infordra och insända uppgifter angående antalet af indelt

manskap, som under hvart och ett af åren från och med 1908 till och

med 1912 uppnådde 20 tjänstår samt 45 lefnadsår.

Enligt de sålunda infordrade uppgifterna skulle, jämlikt de sakkunnigas

därpå grundade yttrande, det indelta manskap, som under hvart

och ett af nedannämnda år uppnått eller uppnådde 20 tjänst- och

45 lefnadsår, utgöra

s. 33 Kontrollera mot PDF

år 1907

» 1909

» 1911

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

293 man,

250 »

248 »

33

339 man, år 1908

232 » » 1910

280 » » 1912

Af truppförbandscheferna hafva 24 ansett den ifrågasatta ändringen

i bestämmelserna om rätt till underhåll från krigsmanshuskassan icke

komma att utöfva något menligt inflytande på vederbörande truppförbands

tjenstbarhet, hvaremot 5 mer eller mindre bestämdt uttalat motsatt

åsikt.

Cheferna för Andra, Fjärde, Femte och Sjätte arméfördelningarna

hafva omfattat den förstnämnda åsikten och således ansett den ifrågasatta

ändrade bestämmelsen icke kunna utöfva menligt inflytande å

dem underlydande truppförbands tjänstbarhet. Bestämmelsen tillämpad

på obefordradt manskap har af chefen för Tredje arméfördelningen

ansetts icke komma att minska truppförbandens tjänstduglighet.

Utsträcktes tillämpningen åter till det befordrade manskapet, kunde

fara vara för handen, att afgången bland detta blefve så stor, att

regementena mera, än önskligt vore, hänvisades till volontärbefäl under

de för utbildningsarbetet särskildt kräfvande öfvergångsåren. Då

emellertid ett tidigare pensionerande af det indelta manskapet kunde

irr åtskilliga synpunkter vara önskvärdt, syntes den anförda olägenheten

ej böra tillmätas den betydelse, att åtgärden i fråga ej borde komma

till utförande.

Chefen för Första arméfördelningen hade i utlåtande den 23 december

1905 anfört, att den ifrågasatta bestämmelsen utan tvifvel komme

att påskynda det indelta manskapets afgång. Intill år 1911, då för första

gången tre årsklasser värnpliktiga skulle deltaga i regementsöfningarna

vid infanteriet, komme emellertid manskapsstyrkan ändock att minskas

ganska afsevärdt dels genom det indelta manskapets afgång, dels emedan

uttagningen till kavalleriet måste från och med år 1908 ökas. Det lede

ej heller något tvifvel, att redan med gällande bestämmelser manskapsstyrkan

under åren närmast före år 1911 vid infanteriets regementsöfningar

blefve så knapp, att regementena endast med svårighet kunde

indelas på tre bataljoner. Med hänsyn härtill måste därför hvarje

åtgärd, hvilken skulle ytterligare inskränka infanteriets manskapsstyrka

under de närmaste åren, betraktas såsom en afsevärd olägenhet. Innan

indelningsverket började indragas, fortplantades vid regementena traditionerna

och den häfdvunna disciplinära uppfattningen till väsentlig

del genom det indelta underbefälet. Enligt 1901 års härordning skulle

volontärbefälet träda i det indelta underbefälets ställe. Men så länge

Bill. till Eiksd. Prut. 1909. I Sami. 1 Afä. 106 Httft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 151.

volontärernas utbildning hufvudsakligen vore förlagd till skolor utom

regementena, kunde de med nuvarande korta tjänstetid icke blifva

bärare af regementenas traditioner. Först sedan infanteriregementena

några år varit under eget tak, kunde volontärernas uppfostran blifva

sådan, att regementena kunde utan afsaknad helt och hållet afvara det

indelta underbefälet. Då till den tjänstbarhet, som kräfdes af infanteriregementena,

måste anses höra, att de, när så fordrades, kunde lämna

en väpnad disciplinerad styrka för att upprätthålla ordningen inom

landet och för att bevaka militära förråd eller annan statens egendom,

syntes det indelta manskapet äfven ur denna synpunkt erbjuda en

ganska välbehöflig komplettering af härorganisationen. Vid kavalleriet

gjorde sig nämnda förhållanden visserligen icke lika kraftigt gällande

som vid infanteriet. Men i visst hänseende kunde äfven inom kavalleriets

truppförband det kvarstående indelta manskapet, intill dess den öfriga

manskapsstyrkan komme att ökas, blifva i hög grad nyttigt. Hvad

som utgjorde största svårigheten att uppehålla de indelta truppförbandens

tjänstbarhet vore bristen på duktigt underbefäl af manskapsklassen.

Den ifrågasatta åtgärden skulle naturligtvis öka de redan

befintliga svårigheterna att kvarhålla i tjänst just de åldersklasser af

de indelta korpralerna, som ännu innehade nöjaktig militär användbarhet.

På grund af det sålunda anförda ansåge arméfördelningschefen

den ifrågasatta ändrade bestämmelsen skola i afsevärd grad nedsätta

truppförbandens tjänstbarhet, därest densamma genomfördes före år

1911.

Chefen för generalstaben hade erinrat, att de väsentliga skiljaktigheterna

i truppmyndigheternas uppfattning tydligen hade sin grund

uti det sätt, hvarpå indelningsverkets afveckling försiggått inom olika

delar af riket. Där ett jämförelsevis obetydligt antal indelt manskap

kvarstode i rullorna, funne man den ifrågasatta förändringen icke förenad

med någon större risk. Vid de truppförband åter, där afvecklingen

försiggått långsammare och således en afsevärd indelt stam

ännu stode till förfogande, ställde man sig afvisande emot sänkning af

pensionsåldern utöfver hvad som redan vid 1905 års Riksdag beslutits.

Försiktigheten bjöde att icke påskynda det indelta manskapets afgång,

förr än den nya organisationen vunnit erforderlig stadga, så mycket

hellre som man saknade erfarenhet om verkningarna utaf den år 1905

beslutade förändringen i fråga om pensionsåldern. Skulle en ytterligare

sänkning af pensionsåldern medföra ett massafskedande af indelt manskap,

komme persontillgången intill år 1911, då ytterligare en årsklass

värnpliktiga underginge repetitionsöfning, att blifva så knapp, att ut
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

35

bildning på tre bataljoner under regementsöfningarna måhända ej kunde

äga rum. Under åberopande af hvad sålunda och i öfrigt anförts hemställde

chefen för generalstaben, att pensionsåldern för indelt manskap

»för närvarande» icke måtte ytterligare sänkas.

Vidare erinra de sakkunniga, att vid 1908 års Riksdag ånyo

inom Andra kammaren väckts en motion med hemställan, att Riksdagen

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes snarast möjligt vidtaga åtgärder för beredande af underhåll på

expektans från Vadstena krigsmanshuskassa åt indelt manskap efter

minst 20 tjänstår. Statsutskottet hemställde med hänvisning till det

uppdrag, som lämnats de sakkunniga, att motionen icke måtte vinna

Riksdagens bifall. Denna utskottets hemställan godkändes af Första

kammaren, hvaremot Andra kammaren med afslag å densamma biföll

motionen.

Beträffande förslaget om nedsättning af de till pension berättigande

tjänstårens antal, såvidt detta förslag hade omedelbart samband med de

sakkunnigas uppdrag beträffande förbättrad pensionering af det hären

nu och förut tillhörande manskap, som vore eller framdeles enligt

gällande bestämmelser kunde blifva berättigadt till pension (underhåll)

från Vadstena krigsmanshuskassa, hafva de sakkunniga erinrat, att vid

utarbetandet af förut omförmälda, på försäkringstekniska grunder stödda

beräkningar antagits, att allt det indelta manskap, som vid upprättande

af de till dem öfverlämnade förteckningarna ännu tjänstgjorde,

skulle kvarstå i tjänst så länge, att detsamma i sin helhet blefve berättigadt

till pension enligt gällande bestämmelser. Den beräknade

kostnadssumman för manskapets pensionering vore således ett maximum.

Vid sådant förhållande och då förslaget icke afsåge nedsättning af det

minsta antal lefnadsår, som skulle vara uppnådt, innan pensionen finge

tillträdas, kunde den ifrågasatta förändringen i villkoren, enligt de sakkunnigas

åsikt, icke i och för sig verka höjning af berörda kostnadssumma

annorledes, än att, då enligt nu gällande bestämmelse de, som vunnit

anställning vid 21 års eller högre ålder, icke kunde tillträda pension

förr än 25 år därefter, således vid något högre ålder än 45 år, däremot

efter antalet tjänstårs nedsättning till 20 pensionen alltid skulle få

tillträdas redan vid uppnådda 45 lefnadsår. Någon mera afsevärd

ökning af kostnadssumman vore emellertid icke till följd häraf att befara.

Men tydligt vore, att, om genom nedsättning af det för rätt till

pension nödiga antalet tjänstår möjligheten att blifva pensionsberättigad

i väsentlig mån underlättades, många kunde komma att för vinnande

af denna förmån afstå från afskedstagande under den tid, som kunde

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 151.

återstå, intill dess den förkortade tjänståldern uppnåtts, och att dymedelst

Vadstena krigsmanshuskassa kunde komma att få under en lång

följd af år utbetala pension, som eljest icke ifrågakommit. För att

motväga den ökning i utgift, hvarmed krigsmanshuskassan på nu

nämnda sätt kunde blifva betungad, ansåge de sakkunniga, att sådan

bestämmelse borde meddelas, att den, som erhölle afsked efter endast

20 tjänstår, icke finge tillträda pension förr än han uppnått 50 lefnadsår,

detta desto hellre som de, hvilka tjänat endast 20 år, icke

skäligen borde i allo likställas med dem, hvilkas tjänstetid uppginge

till 25 år. Under förutsättning af bifall till detta förslag ansåge de

sakkunniga sig kunna förorda, att äfven de, som erhölle afsked efter

endast 20 tjänstår, kuude komma i åtnjutande af pension (underhåll) i

tredje klassen med 36 kronor årligen, korpralstillägg oberäknadt.

Därutöfver skulle de vid pensionens tillträdande komma i åtnjutande

af den förbättring i pensionen, som de sakkunniga, såsom förut blifvit

nämndt, ansett sig böra förorda. Den för bestridande af kostnaden

härför beräknade årliga summan skulle icke undergå någon förändring

genom tillämpning af de ifrågasatta ändrade bestämmelserna.

Vidkommande härefter den inverkan, som dessa bestämmelser

skulle komma att utöfva å de särskilda truppförbandens tjänstbarbet,

hafva de sakkunniga ansett sig böra fästa uppmärksamhet därå, att

utlåtandena i ärendet afgifvits i slutet af år 1905 eller början af år 1906

och grundade sig å då rådande förhållanden, samt att de nya bestämmelserna

icke kunde komma att tillämpas förr än tidigast år 1910.

Under tiden hade vid Riksdagarna åren 1907 och 1908 fattats beslut

om afsevärd förbättring i aflöningsvillkoren för ej mindre volontärer

af alla grader än äfven korpraler och menige af det indelta manskapet

under viss tjänstgöring, hvarjämte åtgärd vidtagits för underlättande af

manskapsrekryteringen. Dessa anordningar torde öppna utsikt till erhållande

af bättre tillgång på lämpligt underbefäl bland volontärer samt

bereda möjlighet att i tjänst kvarhålla för öfningarna behöfligt indelt

manskap, så länge detsamma vore härför fullt användbart. Härtill

komme att, såsom redan vore antydt, de ifrågasatta nya bestämmelserna

icke kunde vinna afsevärd tillämpning förr än vid den tidpunkt, då

redan tre årsklasser af värnpliktiga komme att deltaga i regementsöfningarna

och det indelta manskapet således blefve mindre behöfligt

för uppbringande af trupp förbanden till nödig manskapsstyrka. Med

hänsyn till sålunda inträdda förändrade förhållanden hölle de sakkunniga

före, att de uttalade betänkligheterna numera icke kunde tillmätas

afgörande betydelse.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

37

De sakkunniga ansåge sig således kunna förorda, att kvarvarande

indelt manskap måtte kunna efter uppnådda 20 tjänstår erhålla afsked

med rätt att anmälas till underhåll på expektans i tredje klassen, så

snart den afskedade uppnått 50 års ålder.

Slutligen hafva de sakkunniga ansett sig böra fästa uppmärksamhet

därå, att, enligt de till dem öfverlämnade förteckningarna, från Vadstena

krigsmanshuskassa utbetalas underhåll till åtskilliga underhållstagare,

hvilka fått afsked eller eljest kommit i åtnjutande af underhåll

vid så unga år, att de ingalunda kunnat ens närmelsevis uppfylla stadgade

villkor i afseende å tjänstår och lefnadsålder. Underhållet måste

således hafva meddelats på grund af kroppsskada, ådragen under tjänstgöring,

och dess belopp bestämts med hänsyn till den af skadan förorsakade

grad af invaliditet. Dessa underhållstagare finge ju vänta jämförelsevis

lång tid, innan de uppnådde 50 års ålder och då komme i

åtnjutande af det ifrågasatta tillägget. Men, därest af sådan anledning

något särskildt understödsbidrag under tiden kunde vara af verkligt

behof påkalladt och behofvet icke kunde afhjälpas genom utdelning från

Invalid husfonden, syntes fråga härom böra uppå framställning blifva

föremål för undersökning och pröfning i hvarje särskildt fall.

Någon allmängiltig regel ansåge de sakkunniga icke kunna i detta

hänsende angifvas.

På grund af det anförda hemställde de sakkunniga dels om vidtagande

af erforderliga åtgärder, så att

afsked måtte meddelas indelt manskap efter uppnådda 20 tjänstår med

rätt att anmälas till underhåll på expektans i Vadstena krigsmanshuskassas

tredje klass, så snart den afskedade uppnått 50 års ålder samt

hvarje från Vadstena krigsmanshuskassa nu och framdeles utgående,

enligt gällande föreskrift bestämdt underhåll (gratial) måtte ökas

med 25 kronor årligen under villkor, att sådant tillägg icke finge åtnjutas

af annan än den, som uppnått 50 års ålder,

dels ock att till bestridande af kostnaden härför Vadstena krigsmanshuskassa

måtte tillerkännas

på ordinarie stat under tionde hufvudtiteln i stället för det nu till

belopp af 83,000 kronor uppförda anslag till »förhöjning i gratialen åt

afskedadt indelt manskap» ett till 294,000 kronor förhöjdt årligt anslag

under benämning »förhöjning i gratialen åt afskedadt manskap»,

äfvensom ett årligt bidrag från Invalidhusfonden till förhöjdt belopp

af 84,300 kronor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition No 151.

Myndigheternas yttranden öfver förslaget.

På grund af nådig remiss har arméförvaltningens civila departement,

efter det arméfördelningscheferna, militärbefälhafvaren på Gottland,

kommendanten i Boden och generalintendenten blifvit hörda, den 26

september 1908 afgifvit underdånigt utlåtande öfver det af de sakkunniga

framställda förslaget.

I första punkten af detta förslag hafva de sakkunniga hemställt, att

afsked måtte meddelas indelt manskap efter uppnådda 20 tjänstår med

rätt att anmälas till underhåll på expektans i Vadstena krigsmanshuskassas

tredje klass, så snart den afskedade uppnått 50 års ålder.

Chefen för Tredje arméfördelningen har i detta afseende uttalat

den åsikten, att, därest det befordrade indelta manskapet alltför brådstörtadt

aflägsnades, innan volontärunderbefälet vore ägnadt att fylla

behofvet af underbefäl utaf manskapsklassen, ett nedsättande af truppförbandens

tjänstbarhet kunde inträda. Därjämte har han anfört, att

det indelta manskapet möjligen kunde blifva behöfligt för upprätthållandet

af ordningen inom landet och för bevakningen af militära förråd,

det senare intilldess alla truppförband erhållit fullständiga kasernetablissemang.

Då afgången af indelt manskap under senare åren varit större än

förut antagits, hvaremot antalet anställda volontärer ej motsvarat behofvet,

har äfven chefen för Fjärde arméfördelningen uttalat farhåga för,

att truppförbandens tjänstbarhet skulle under de närmaste åren lida

men genom ett bifall till förslaget om rätt för indelt manskap att ur

tjänsten afgå redan efter 20 tjänstår med rätt till underhåll efter uppnådda

50 lefnadsår.

Tjänstförrättande chefen för Första arméfördelningen, cheferna för

Andra, Femte och Sjätte arméfördelningarna samt kommendanten i Boden

hafva däremot icke gjort någon erinran mot förslaget i denna del.

I andra punkten hafva de sakkunniga föreslagit, bland annat, att

hvarje från Vadstena krigsmanshuskassa nu och framdeles utgående enligt

gällande föreskrift bestämdt underhåll ^(gratial) må ökas med 25

kronor årligen, under villkor att sådant tillägg icke må åtnjutas af annan

än den, som uppnått 50 års ålder.

Den sålunda föreslagna underhållsförbättringen har af samtliga i

ärendet hörda myndigheter tillstyrkts såsom varande synnerligen välbehöflig.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

Af tjänstförrättande chefen för Första arméfördelningen har framhållits,

att i första hand korpralstillägget borde höjas, enär korpralers

och vice korpralers tjänstgöring blifvit afsevärdt ökad genom 1901 års

härordning. I detta hänseende har å andra sidan chefen för Andra

arméfördelningen erinrat, att korpraler och vicekorpraler erhålla särskild

godtgörelse under den ökade tjänstgöringen, samt att, om någon ytterligare

förmån skulle anses böra dem beredas, densamma borde, enär

alla icke toges i anspråk i lika mån, utgå genom högre aflöning för

verkligt utförd tjänstgöring och ej genom en svårberäknelig underhållsförhöjning,

att utgå efter erhållet afsked.

För bestridandet af den kostnad, som skulle blifva förenad med

den föreslagna underhållsförhöjningen, hafva de sakkunniga ifrågasatt,

att, bland andra tillgångar, en hufvudsaklig del af Vadstena krigsmanshuskassas

kapitaltillgång skulle tagas i anspråk. Häremot hafva de

flesta arméfördelningscheferna äfvensom kommendanten i Boden erinrat,

att denna kassa borde åtminstone till största delen bibehållas för att

underlätta den underhållsskyldighet, som efter ett krig ålåge staten

gent emot i kriget skadadt manskap. Kommendanten i Boden har därjämte

anfört, att anspråk på pensionering af fast anställdt manskap väl

kunde i framtiden uppstå och böra i arméns intresse förverkligas.

Äfven af denna anledning borde kassan bibehållas om möjligt oförminskad.

Arméförvaltningens civila departement, som granskat de uppgjorda

beräkningarna för kostnadernas bestridande, för såvidt ske kunnat, har

tillstyrkt förslaget i alla delar; dock under uttalande, att departementet

funne de af förut omförmälda myndigheter angifna skäl för bibehållandet

af Vadstena krigsmanhuskassas kapital orubbadt särdeles beaktansvärda.

Statskontoret har enligt underdånigt yttrande af den 25 nästlidne

februari ansett sig böra biträda hvad i förevarande betänkande anförts

om behofvet af pensionsförhöjning för arméns och en del af flottans

manskap samt om angelägenheten däraf, att förbättring i sådant afseende

beredes icke blott hädanefter afgående utan äfven redan afskedadt

manskap. Icke heller hade statskontoret något att erinra mot förslaget,

att förbättringen bereddes i form af en för alla ifrågavarande pensionärer

lika stor tilläggspension; och syntes det i betänkandet framlagda

förslaget jämväl i öfrigt vara af beskaffenhet att kunna i hufvudsak af

statskontoret förordas. Kostnaderna för förslagets genomförande vore

dock högst betydliga. Då statskontoret ansåge tilläggspensionens föreslagna

belopp, 25 kronor, vara det minsta, som gärna borde komma

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 151.

i fråga, samt alltså icke kunde finna nedsättning däraf tillrådlig, syntes

det till kostnadernas minskande kunna i stället ifrågasättas, huruvida

icke den föreslagna tidpunkten för tillträde af tilläggspension — uppnådda

50 lefnadsår — skulle kunna utan olägenhet något framflyttas.

Åtminstone intill uppnådd 55 års ålder torde nämligen arbetsförmågan

i allmänhet kunna antagas vara i det närmaste oförminskad och beliofvet

af pensionsförhöjning ännu i någon mån mindre framträdande.

Statskontoret kunde icke ingå i bedömande af de i betänkandet

angifna, på försäkringstekniska grunder stödda beräkningar rörande

kostnaderna för förslagets genomförande. I saknad af upplysningar i

betänkandet rörande den detaljerade planen och särskildt angående beräknade

antalet pensionärer under hvart år af den för anslagens utgående

föreslagna trettioårsperioden läte sig en ingående granskning icke

verkställa. Det ville emellertid förefalla statskontoret i viss mån tvifvelaktigt,

huruvida de föreslagna anslagsförhöjningarna vid hvarje tidpunkt

af perioden kunde förslå till gäldande af tilläggspensionerna. Att den

beräknade anslagsförhöjningen jämte det ökade bidraget från Invalidhusfonden

äfvensom den i betänkandet angifna delen af Vadstena krigsmanshuskassas

nuvarande kapitaltillgång skulle förslå till den föreslagna

gratialförhöjningen för arméns manskap kunde dock icke betviflas; men

därför syntes den möjligheten dock icke vara alldeles utesluten, att det

till exempel efter 20 år kunde visa sig, att kassans hela kapitaltillgång

vore uttömd samt att öfriga för ändamålet anslagna medel icke räckte

till. De sista årens öfverskott komme dock att fylla bristen. Statskontoret

både velat härå fästa uppmärksamheten särskildt med hänsyn

till de ökade anspråk på statsverket, som under sådana förhållanden

utan tvifvel måste uppstå. Statsverket finge nämligen vara beredt att

förskjuta medel till täckande af en eventuell brist för att sedermera

göra sig ersatt genom de öfverskott, som, därest beräkningarna vore

riktiga, måste uppkomma å de anslagna medlen under trettioårsperiodens

sista år.

Slutligen ville statskontoret påpeka, att de af de sakkunniga meddelade

uppgifterna rörande Vadstena krigsmanshuskassas ställning under

år 1907 (sid. 27) i sedermera verkställdt bokslut undergått vissa

jämkningar. Skilj aktigheterna, som framginge vid jämförelse med det

från trycket utgifna »kapitalkonto till rikshufvudboken för år 1907»

vore emellertid så obetydliga, att de icke syntes kunna inverka förryckande

på de i betänkandet meddelade beräkniugarna.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

De _ erinringar, som från militärt håll gjorts mot ett bifall till de

sakkunnigas förslag i första punkten eller i fråga om nedsättning af den

tjänstålder, som erfordras för rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

afse eventuella svårigheter under regementsöfningarna

till följd af befarad hastigare afgång af indelt manskap, möjligen uppkommande

brist på dugligt underbefäl af manskapsklassen, behofvet

af indelt manskap för bevakning af truppförbandens förråd, till dess

nya kasernetablissemang blifvit för alla trupper uppförda, samt för upprätthållandet

af den allmänna ordningen. Innan jag yttrar mig om

betydelsen af dessa erinringar, anhåller jag att få i''korthet angifva nu

gällande föreskrifter om indelt manskaps rätt att erhålla afsked.

Genom nådiga kungörelsen den 2 december 1905, angående sättet

lör afskedande af indelt manskap och kasserande af rusthållshästar vid

armén, är stadgadt i § 2 mom. 2, att afsked må beviljas åt den, som

för öfvertagande af hemmansbruk önskar afgå, eller, enligt regementschefens

bepröfvande, ådagalägger, att det för hans framtida väl är af

vikt, att han erhåller afsked från krigstjänsten, samt i mom. 3, att den,

hvilken enligt gällande bestämmelser är berättigad att efter afskedet

komma i åtnjutande af underhåll från Vadstena krigsmanhuskassa, skalf

om han det begär, erhålla afsked. Den för rätt att kvarstå i tjänst

bestämda maximiåldern är 55 år.

S^som af de sakkunnigas utredning framgår, är indelt manskap,

som nu afgår efter minst 25 års tjänst, berättigadt till underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa och alltså på grund af nu angifna bestämmelser

jämväl berättigadt att utan angifvande af särskilt skäl erhålla

afsked efter samma tjänstetid.

Företer indelt soldat sådana skäl, som afses i § 2 mom. 2 af nådiga

kungörelsen den 2 december 1905, erhåller han i regel begärdt

afsked äfven före uppnådda 25 tjänstår, men äger då ej rätt till underhåll

från krigsmanshuskassan.

Genom den af de sakkunniga föreslagna nya bestämmelsen, hvilken

alser, att indelt manskap, som tjänat 20 år, skulle blifva berättigadt att

erhålla afsked med rätt till underhåll af 36 kronor om året, att tillträdas

vid 50 års ålder, skulle alltså den ändring ske, att den, som

uppnått 20 tjänstår, skulle blifva berättigad till afsked utan uppgifvande

åt särskild! skäl och till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

ehuru underhållet ej finge tillträdas före 50 års ålder.

Mig vill det synas, som om ett bifall till de sakkunnigas förslag

i förevarande afseende icke skulle komma att föranleda till någorr afsevärdt

större afgång bland det indelta manskapet, än som i allt fall är

Bill. till Biksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afl. 106 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

att motse. De af detta manskap, som antagits vid 20 års ålder, äro

enligt nu gällande bestämmelser berättigade till underhåll vid uppnådda

45 lefnadsår, de, som antagits vid ännu lägre ålder, redan före 45 år

och de, som vunnit anställning efter 20 års ålder, något senare. Enligt

de sakkunnigas förslag skulle däremot understödet få tillträdas först vid

50 års ålder af dem, som toge afsked efter 20, men mindre än 25 års

tjänst. Det synes därför troligt, att större delen af dem, hvilka genom

att kvarstå i tjänsten ett eller annat år blifva berättigade att genast

vid afskedet tillträda underhåll från krigsmanshuskassan, icke skall

finna med sin fördel förenligt att, för erhållande af afsked något tidigare,

undanskjuta denna rätt till uppnådda 50 års ålder.

Härvid är äfven att märka,'' att det kvarvarande indelta manskapet,

som utan undantag torde hafva genomgått de för dess egen utbildning

afsedda kurser och skolor, måste anses hafva en ganska god ersättningför

den tjänstgöring vid regementena, som numera kräfves af detsamma.

För den del af detta manskap, som icke användes till underbefäl, instruktörer

eller beställningsmän, är denna tjänstgöring i allmänhet inskränkt till

regementsöfningarna. De förmåner, manskapet åtnjuter af rust- och rotehållarna,

hafva uppskattats till minst 150 kronor. Därtill kommer dagaflöning,

underhåll och beklädnad under tjänstgöringen. Den del åter

af ifrågavarande manskap, som användes såsom underbefäl, instruktörer

eller beställningsmän, erhåller, utöfver nu nämnda förmåner, ett tillägg

i dagaflöningen af 2 kronor för korpral, vicekorpral och menig beställningsman

samt 2 kronor 10 öre för annan menig. Detta tillägg utgår

dock icke under regementsöfningarna. Under förutsättning att den

militära tjänstgöringen icke medför allt för stort afbräck i manskapets

förvärf under mellantiderna, vill det därför synas, som om den nu föreslagna

nedsättningen i den tjänstetid, som erfordras för rätt till underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa, icke skulle i och för sig komma

att medföra någon afsevärd ökning i afgången bland det indelta manskapet.

I de fall däremot, då den militära tjänstgöringen är hinderlig

för den indelte soldaten att förbättra sin ekonomiska ställning, exempelvis

genom tillträdande af en befattning, som erbjudes honom, eller

dylikt, synes det mig med billigheten öfverensstämmande, att han erhåller

afsked utan att därigenom gå miste om det understöd från statens

sida, hvaraf han skäligen kan anses hafva gjort sig förtjänt.

Från och med år 1908 har den nya värnpliktslagens bestämmelse

om längre öfningstid för de värnpliktiga trädt i full tillämpning. Till följd

däraf kommer från och med år 1911 det antal värnpliktsklasser att vara

inkalladt till repetitionsöfningarna, som genom nya härordningen är afsedt,

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

43

och. således jämväl manskapsnumerären vid regementena att uppgå till den

efter härordningens genomförande beräknade. Före nämnda år komma endast

två årsklasser att vara inkallade vid infanteriet under repetitionsöfningarna,

men synes mig den stegrade afgång bland det indelta manskapet,

som möjligen kan under tiden framkallas af ett bifall till de

sakkunnigas förslag, icke kunna blifva af den betydenhet, att den bör

utgöra hinder för förslagets antagande redan nu jämväl i denna del.

Äfven torde böra beaktas, att, sedan rust- och rotehållarna numera

erhålla full ersättning för det uppskattade värdet af rustnings- och

roteringsbesväret, statens kostnader för det indelta manskapet äro

ganska avsevärda.

Inträdandet af den längre tjänstgöringen för de värnpliktiga torde

i någon mån komma att bidraga till underlättandet af manskap srekryteringen

beträffande såväl antalet rekryter som deras lämplighet för

utbildning till befäl. Man torde därför kunna hoppas, att olägenheterna

af den framträdande bristen på lämpligt underbefäl af manskapsklassen

skola, med iakttagande jämväl af särskilda åtgärder i sådant syfte,

kunna undanrödjas, utan att det indelta manskapet af sådan anledning

behöfver kvarhåUas längre tid, än som eljest är nödvändigt.

Beträffande bevakningen af förråden å arméns äldre mötesplatser

torde särskilda åtgärder kunna i mån af behof vidtagas och hvad angår

det indelta manskapets användande för upprätthållande af den allmänna

ordningen lärer det vara tillräckligt erinra, att under alla omständigheter

den tidpunkt icke är aflägsen, då sådant manskap icke finnes att

tillgå för detta ändamål.

På grund af hvad jag sålunda anfört, anser jag de från militärt

håll gjorda erinringarna mot de sakkunnigas förslag i denna punkt icke

vara af den betydelse, att de böra ställa sig hindrande i vägen för förslagets

godkännande; och då jag med hänsyn till manskapets intressen

anser förslaget vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande,

får jag i underdånighet tillstyrka detsamma.

Beträffande den af tjänstförrättande chefen för Första arméfördelningen

mot de sakkunnigas förslag i andra punkten gjorda erinran, att

i första hand korpraler och vicekorpraler borde beredas ökade underhållsbelopp

efter erhållet afsked på grund af ökad tjänstgöringsskyldighet,

anser jag mig böra instämma uti hvad chefen för Andra arméfördelningen

i detta hänseende yttrat. Det torde nämligen, såsom

ock af de sakkunniga antydts, böra beaktas, att det »underhåll», som

utgår från Vadstena krigsmanshuskassa, mera är att anse såsom ett

understöd än som en pension, och att man därför vid underhållsboloppets

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

bestämmande mera torde böra fästa sig vid beliofvet än omfattningen

af tjänstgöringen. Till den senare omständigheten torde dock nödighänsyn

kunna tagas vid utdelning af gratifikationer från Invalidhusfonden

i de fall, då särskild! ömmande förhållanden föreligga.

Det har äfven framhållits, att sådant tillägg borde göras till andra

punkten i förslaget, att den, hvilken under krig eller tjänstgöring i

fredstid ådragit sig sådan kroppsskada eller sjuklighet, att han är oförmögen

till krigstjänst, skulle vid afskedet komma i åtnjutande af det

föreslagna underhållstillägget, äfven om han då ej uppnått 50 lefnadsår.

I detta hänseende tillåter jag mig erinra, att Eders Kungi. Maj:t

redan beslutat aflåta proposition till Riksdagen om utfärdande af en

särskild lag angående ersättning åt värnpliktiga och'' fast anställdt manskap

för skada, ådragen under militär tjänstgöring. Bifalles den däri

gjorda framställningen, torde någon ändring uti nu ifrågavarande punkt

ej påkallas med hänsyn till dem, som efter nämnda lags antagande

kunna ådraga sig skada eller sjukdom, som berättigar till särskild godtgörelse

enligt samma lag. Beträffande dem åter, som enligt nu gällande

bestämmelser erhållit eller komma att tillerkännas underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa på grund af ådragen kroppsskada eller

liknande anledning, torde bestämmelser böra meddelas, hvarigenom

möjlighet beredes dem att komma i åtnjutande af förhöjning i underhållet

redan före 50 års ålder. De sakkunniga hafva tänkt sig (sid.

37), att fråga om sådan förhöjning skulle göras till föremål för särskild

pröfning i hvarje fall, och häremot har jag intet att erinra; men

synes det mig nödigt, att uttrycklig bestämmelse därom meddelas.

Fördenskull torde ett tillägg till de sakkunnigas förslag vara erforderligt.

Beträffande storleken af det föreslagna underhållstillägget anser

jag mig böra ansluta mig till hvad de sakkunniga därom anfört. Visserligen

skulle det med hänsyn till underliållstagarna varit önskvärd! att

kunna föreslå något högre belopp, men dels är att märka, såsom redan

förut påpekats, att det icke kan vara fråga om någon pensionering i

vanlig mening, bland annat af det skälet, att det ojämförligt största

antalet af underhållstagarna uppburit den hufvudsakliga ersättningen

för sin tjänstgöring vid armén icke af staten utan af vederbörande rustoch

rotehållare och att deras anställning i statens tjänst i hufvudsak

hvilat på ett aftal mellan dem samt rust- och rotehållarna, dels torde

den ifrågasatta förbättringen i jämförelse med de underhållsbelopp, som

nu utgå, icke kunna anses oväsentlig, dels måste afseende fästas vid

storleken af kostnaderna. Å andra sidan torde dock, såsom de sakkunniga

framhållit, den föreslagna ökningen vara den lägsta, som bör ifrågakomma.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

Jag instämmer till alla delar i de sakkunnigas uppfattning, att

någon ändring icke bör äga rum vare sig i den nuvarande indelningen

af underhållstagarna i särskilda klasser eller i öfriga grunder för underhållens

bestämmande och utdelning. Föreskrifterna härom, grundade

på mångårig erfarenhet och länge tillämpade, torde nämligen icke böra

utan särskildt viktiga skäl rubbas vid en tidpunkt, då de på grund af

ändrade förhållanden i allt fall skola inom jämförelsevis kort tid upphöra

att gälla.

Af hvad jag nu anfört (sid. 25) framgår, såsom jag ock i mitt

anförande till statsrådsprotokollet den 11 december nästlidet år (Statsverkspropositionen,

tionde hufvudtiteln, punkt 3, sid. 25) angifvit, att,

enligt de sakkunnigas utredning, nuvarande och kommande underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa, ökade med 25 kronor för hvarje

underhållstagare, skulle kräfva ett årligt anslag af 739,600 kronor,

hvilket anslag anses böra utgå under en tid af 30 år.

Medel till dessa utgifters bestridande skulle erhållas på följande

sätt:

Nuvarande anslag å ordinarie stat under tionde hufvudtiteln:

Vadstena krigsmanshuskassa..................... kr. 243,640: —

Förhöjning i gratialen åt afskedadt indelt

manskap.................................................. » 83,000: —

Af Vadstena krigsmanshuskassas kapital

och räntor m. m..................................... » 227,660: —

tillhopa kronor 554,300: —

Afgår enligt särskilda föreskrifter:

Bidrag till arméns pensionskassa från

Vadstena krigsmanshuskassa m. m.,

omkring .................................................... kr. 110,000:— kr. 444,300: —

Nuvarande anslaget å extra ordinarie stat under tionde

hufvudtiteln till tidigare pensionering af afskedadt

indelt manskap .....................................

............................... kr.

40,000: —

Från Invalidhusfondens inkomster..........

............................... )>

84,300: —

Nytt anslagsbehof.......................................

............................ »

171,000: —

Summa kronor

739,600: —

Det anslagsbelopp, som, utöfver hvad redan nu utgår för manskapspensioneringen

vid armén, skulle erfordras, utgör alltså 171,000

kronor. Lägges härtill förenämnda anslag å extra ordinarie stat, 40,000

kronor, hvilket anslag, i händelse af bifall till de sakkunnigas förslag,

icke vidare skulle utgå, utvisar sammanlagda beloppet, (171,000 + 40,000

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

=) 211,000 kronor, den summa, hvarmed nuvarande anslaget å ordinarie

stat: »förhöjning i gratialen åt afskedadt indelt manskap» skulle

behöfva höjas. Detta anslag torde, såsom de sakkunniga föreslagit

och beräknat, böra under hela perioden af 30 år oafkortadt ingå till

Vadstena krigsmanshusfond.

Af Invalidhusfondens inkomster skulle för den ifrågasatta underhållsregleringens

genomförande användas ett belopp af 84,300 kronor om

året. Såsom redan förut anförts utgår nu ett årligt belopp af 30,000 kronor

af Invalidhusfondens inkomster till Vadstena krigsmanshuskassa för

denna kassas förstärkande. Detta belopp skulle alltså ökas med 54,300

kronor till 84,300 kronor. Enligt Riksdagens medgifvande står visserligen

Invalidhusfonden under Eders Kungl. Maj:ts disposition, men då

denna fonds användande under fredstid hufvudsakligen torde böra afse

gratifikationer och pensioner af mera tillfällig art, under det att förevarande

förslag afser användandet af ett betydande belopp utaf fondens

inkomster för en genom särskilda föreskrifter fastslagen underhållsutdelning,

torde frågan härom lämpligen böra underställas Riksdagens pröfning.

Såsom jag redan anfört, hafva i de öfver förslaget inhämtade

yttranden starka betänkligheter uttalats däremot, att Vadstena krigsmanshuskassas

kapital skulle tagas i anspråk för ifrågavarande utgifters

bestridande; och onekligen skulle det varit synnerligen önskvärd!, om

detsamma kunnat lämnas orubbadt såsom en reserverad tillgång för

fullgörandet af den pensioneringsskyldighet, hvilken i händelse af

krig kommer att åligga staten. Men en sådan afvikelse från de sakkunnigas

beräkning skulle gifvetvis påkalla en motsvarande höjning

i det anslag, som måste begäras af Riksdagen. Jag tillåter mig härvid

erinra, att de sakkunniga icke tänkt sig, att kassans hela kapital

skulle förbrukas, samt att den af de sakkunniga beräknade kostnadssumman

är att anse som ett maximum.

De uppgjorda beräkningarna äro baserade på uppgifter, inhämtade

år 1907. Enligt dessa utgjorde då antalet underhållstagare från A7adstena

krigsmanshuskassa 12,826 och antalet blifvande underhållstagare

7,370. Enligt nu tillgängliga uppgifter var den 1 nästlidne januari

antalet indelt manskap vid armén:

korpraler ..........................................

.......... 314

vice korpraler ..................................

......... 243

sjukvårdsmanskap.............................

.......... 156

gevärshandtverkarmanskap...........

.......... 21

hofslagarmanskap.............................

....... 15

öfriga meniga ...................................

.......... 5,046

Summa 5,795,

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

af hvilka dock icke alla torde komma att kvarstå i tjänst till den ålder, då

de blifva berättigade till underhåll från krigsmanshuskassan.

Det beräknade antalet blifvande underhållstagare har alltså minskats

från 7,370 till 5,795 eller med 1,575. Visserligen torde de flesta

af dessa hafva vid afskedet tillerkänts underhåll från kassan, men å

andra sidan har naturligen de äldre underhållstagarnas antal genom

dödsfall under tiden minskats.

Antalet underhållstagare uppgick den 1 januari innevarande år till

omkring 13,820. Lägges därtill antalet i tjänst varande indelt manskap

vid armén eller 5,795, erhålles en summa af 19,615, motsvarande det

högsta möjliga antalet af nuvarande och blifvande underhållstagare. De

sakkunniga hafva räknat med ett sammanlagdt antal af högst 20,196;

således har en minskning inträdt af 581.

Statskontoret har uttalat den farhågan, att Vadstena krigsmanshuskassas

hela kapitaltillgång vid någon viss tidpunkt under den beräknade

trettioårsperioden skulle kunna blifva alldeles uttömd, samt

påpekat, att statsverket i sådant fall finge vara beredt att under någon

tid förskjuta erforderliga medel, utöfver hvad nu beräknats. I detta

hänseende tillåter jag mig erinra, att, enligt hvad jag nyss anfört,

antalet underhållstagare för närvarande uppgår till omkring 13,820.

Då af dessa ett icke ringa antal helt visst erhållit afsked före 50 års

ålder, men det föreslagna underhållstillägget icke skulle utgå till andra

än dem, som uppnått denna ålder, torde antalet af dem, som omedelbart

komma i åtnjutande af berörda tillägg, icke öfverstiga 13,000.

Ej heller torde detta antal komma att framdeles ökas, ty i samma mån

som nya, till underhållstillägg berättigade underhållstagare tillkomma,

i samma mån torde äldre sådana genom döden afgå. En förhöjning

med 25 kronor åt en hvar af 13,000 underhållstagare motsvarar en

utgift af 325,000 kronor. För att möta denna utgift föreslås nu, bland

annat, ett nytt anslag på 171,000 kronor samt förhöjdt bidrag från

Invalidhusfonden till Vadstena krigsmanshuskassa med 54,300 kronor

eller tillhopa 225,300 kronor. Om således ytterligare omkring 100,000

kronor för ändamålet beviljades af Riksdagen, skulle Vadstena krigsmanshusfond

icke behöfva till någon del anlitas. Denna summa synes

mig icke vara så afsevärd, att allvarliga betänkligheter mot förslagets

realiserande däraf böra framkallas.

Skulle nu en såvidt möjligt exakt beräkning af det årliga kostnadsbeloppet

föreläggas Riksdagen, borde nya uppgifter insamlas och

nya beräkningar göras. Men därigenom skulle frågan i sin helhet

uppskjutas, hvilket åter med hänsyn till det behjärtansvärda syftet

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 151.

vore att beklaga. Mig s}Tnes fördenskull lämpligast att för närvarande

följa de sakkunnigas förslag; men om det skulle visa sig, att Vadstena

krigsmansliuskassas-kapital i allt för afsevärd grad måste för de höjda

underhållsbeloppens utbetalande anlitas, torde nya beräkningar då höra

uppgöras och frågan ånyo tagas under ompröfning af Eders Kungl.

Maj:t och Riksdagen. Efter några års förlopp kunna utan tvifvel kostnaderna

noggrannare beräknas än nu.

För kostnadernas nedbringande har statskontoret framkastat den

tanken, att tidpunkten för tillträdandet af det ifrågasatta underhållstillägget

skulle framskjutas till 55 års ålder. Om det än, såsom statskontoret

framhåller, kan antagas, att de flesta af manskapet intill denna ålder

bibehålla sin arbetsförmåga i det närmaste oförminskad, synes mig dock

vid bedömande af denna fråga hänsyn jämväl böra tagas därtill, att

underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa hittills fått uppbäras senast

vid 50 års ålder, och då nu endast ifrågasättes ett tillägg till dessa

underhåll, torde tillräckliga skäl ej förefinnas för framskjutandet af

denna åldersgräns beträffande rätten att tillträda nämnda tillägg.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, får jag i anslutningtill

hvad de sakkunniga föreslagit och den i årets statsverksproposition

under tionde hufvudtiteln, punkt 3, gjorda framställning i underdånighet

hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels medgifva,

att afsked må meddelas indelt manskap efter uppnådda 20 tjänstår

med rätt att anmälas till underhåll på expektans i Vadstena krigsmanshuskassas

tredje klass, så snart den afskedade uppnått 50 års ålder,

att hvarje från Vadstena krigsmanshuskassa nu och framdeles utgående,

enligt gällande föreskrift bestämdt underhåll (gratial) må ökas

med 25 kronor årligen under villkor, att sådant tillägg icke må åtnjutas

af annan än den, som uppnått 50 års ålder; dock att underhållstagare,

som på grund af kroppsskada eller liknande anledning fått sig

tillerkändt underhåll från nämnda kassa, må äfven före 50 års ålder,

enligt Kungl. Maj:ts särskilda medgifvande, komma i åtnjutande af

ifrågavarande underhållsförhöjning, samt

att till bestridande af kostnaden härför må till Vadstena krigsmanshuskassa

utgå ett årligt bidrag från Invalidhusfonden af 84,300 kronor;

dels ock öka anslaget till förhöjning i gratialen åt afskedadt indelt

manskap,

nu ............................................................................ kronor 83,000: —

med .......................................................................... )) 211,000: —

till .....................................................•.................... kronor 294,000: —

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

samt i riksstaten uppföra detta anslag under benämning: »förhöjning i

gratialen åt afskedadt manskap'').

Till denna departementschefens hemställan, hvari

statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans

Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Erik von Horn.

/

Bill. till lliksd. Vrot. 1909,

1 Sami. / Afl. I0(i Häjt.

7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.