Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation af tekniska högskolan m. m

188 sidor, varav 179 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 179 av 188 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:155, Angående omorganisation af tekniska högskolan m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

1

N:o 155.

Kungl. Majis nådiga proposition till Riksdagen, angående omorganisation

af tekniska högskolan m. m.; gifven Stockholms

slott den 26 mars 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att

A) — under medgifvande, att för uppförande af nya byggnader för

tekniska högskolan i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af kommittén

för den högre tekniska undervisningens ordnande framlagda förslag må

under de närmare villkor, Kungl. Maj:t bestämmer, tagas i anspråk ett

härför erforderligt område af omkring 65,000 kvadratmeter, beläget å en

nordnordväst om Sophiahemmet å norra Djurgårdens mark varande platå,

som begränsas i väster af Riksmarskalksvägen, i öster af Margaretavägen

och mot norr af Mellanvägen — till bestridande af kostnaderna för

ifrågavarande byggnader med utrustning och inredning samt för terras*

seringsarbeten med mera väsentligen i enlighet med nämnda förslag bevilja

ett anslag af 9,312,898 kronor och däraf för påbörjande af berörda byggnadsarbeten

på extra stat för år 1910 anvisa ett belopp af 300,000 kronor;

B) dels bestämma, att i staten för tekniska högskolan skall vidtagas sådan

förändring, ej mindre att för en hvar åt nuvarande fjorton professurer

vid högskolan aflöningen skall utgöra 8,100 kronor, däraf

5,000 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor

ortstillägg, jämte rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års

tjänstgöring, än äfven att, med uteslutande ur staten af anslaget å 5,100

kronor till betjäningens aflöning, i stället i staten uppföras aflöning till eu

förste vaktmästare med 1,500 kronor, däraf 900 kronor lön, 450 kronor

tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, aflöning till eu hvar af

Bih. till Rihail. Frat. 1900. 1 Sami. 1 Afä. 110 Haft. (N:o 155.). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

fyra laboratorietjänare med 1,200 kronor, däraf 700 kronor lön, 350 kronor

tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, aflöning till en maskinist

med 1,200 kronor, däraf 700 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar

och 150 kronor ortstillägg, jämte rätt för en hvar af sist omförmälda

sex befattningshafvare till två ålderstillägg å 100 kronor efter 5,

respektive 10 ar, dock att för en hvar af dessa befattningshafvare, som i

sådan egenskap åtnjuter fri bostad och bränsle, skall, så länge denna förman

kvarstar, ortstillägg ej utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor

årligen, samt arfvode till två portvakter med 300 kronor;

dels medgifva, att de förenämnda befattningshafvare vid tekniska

högskolan tillkommande ålderstillägg må utgå af det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg;

dels godkänna de af departementschefen föreslagna villkor och bestämmelser

för åtnjutande af de nya löneförmånerna;

dels förklara, ej mindre att enhvar, som med eller efter ingången

af år 1910 tillträder nu afsedd befattning vid högskolan, skall vara

pliktig att underkasta sig nyssberörda villkor och bestämmelser, än äfven

att de förutvarande innehafvare af dylika befattningar, hvilka icke före

viss angifven tidpunkt anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten

samt nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen

kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande

aflöningsförmaner äfvensom, i den mån ej annat föranledes

af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension, vid den rätt till pension, soin dittills tillkommit dem;

dels ock för genomförande af nu ifrågavarande förändringar i staten

för tekniska högskolan öka nämnda stat fr in 203,000 kronor till 235,100

kronor eller med 32,100 kronor och förty höja anslaget till de tekniska

läroverken, nu 558,275 kronor, till 590,375 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kung! Maj:t förblifver Riksdagen med all Kung!

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 155.

3

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld, anförde härefter:

Den fråga, jag härnäst anhåller få föredraga för Eders Kungl. Maj:t,

rör omorganisation af tekniska högskolan och lönereglering för den vid

högskolan anställda lärår- och tjänstepersonalen samt ny byggnad för läroverket.

Innan jag ingår på en redogörelse för de i berörda hänseenden framställda

förslag, tillåter jag mig lämna en

Historik

öfver högskolans uppkomst och utveckling intill närvarande tid.

Tekniska högskolan, som leder sitt ursprung från eu år 1798 inrättad

»mekanisk skola», erhöll sina första stadgar den 8 juni 1826. Enligt dessa

stadgar skulle Teknologiska institutet, såsom läroanstalten då benämndes,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl Maj;ts Nåd. Proposition N:o 155.

hafva till ändamål »att samla och meddela kunskaper och upplysningar,

som äro nödvändiga för att med framgång idka slöjder eller hvad man

vanligen kallar handtverk och fabriker». Institutets lärjungar indelades i

ordinarie och extra ordinarie elever, af hvilka de förra skulle deltaga i

den fullständiga undervisningskursen, de senare endast i vissa delar af

densamma. Kunskapsfordringarna för inträde såsom ordinarie elev voro

försvarlig kristendomskunskap, såvida den sökande bekände sig till den

kristna läran, att kunna obehindradt läsa svenska språket och skrifva detsamma

någorlunda läsligt samt att kunna räkna quatuor species i enkla

tal. Dessutom borde den, som sökte blifva ordinarie elev, visa sig äga

utväg till bärgning under den tid undervisningen vid institutet påginge.

Undervisningen omfattade elementär matematik, fysik och kemi, masldnritning,

verkstads- och modellarbete, kemisk teknologi samt s. k. »enskild

industri», hvartill år 1830 kom lefvande språk.

Institutets personal utgjordes af en direktör, två professorer, tre adjunkter,

af hvilka den ene skulle vara sekreterare, tre andra lärare, en

ritare, en skrifvare och en räkenskapsförare.

Anstaltens årsanslag, som år 1813 uppgick till endast 475 rdr banko,

utgjorde från och med år 1826 14,000 rdr banko.

Med anledning af åtskilliga missförhållanden, som efter hand yppat

sig vid institutet, tillsattes år 1844 en kungl. kommitté med uppdrag »att

undersöka Teknologiska institutets tillstånd och afgifva yttranden om medlen

till betryggande af dess nytta och anseende i framtiden».

Denna kommitté utarbetade nya stadgar, hvilka med ett par smärre

ändringar af Kungl. Maj:t stadfästes den 8 maj 1846 och trädde i kraft

med ingången af år 1848. Institutet hade enligt de nya stadgarna till

ändamål att vara »en undervisningsanstalt för sådana unga män, som ägna

sig åt något industriellt yrke, för hvars rätta utöfning naturkännedom och

i synnerhet kemiskt- och mekaniskt-tekniska kunskaper äro behöfliga». Det

är sålunda från denna tid, tekniska högskolan räknar sin tillvaro såsom

högre teknisk undervisningsanstalt. I stället för den äldre indelningen

af eleverna infördes i de nya stadgarne benämningarna elever och åhörare,

af hvilka de förra genomgingo den fullständiga kursen, de senare efter

eget val en del af densamma. För att antagas till elev fordrades att hafva

fyllt 16 år, att, om den sökande bekände sig till den kristna läran, hafva

första gången begått nattvarden, att äga god frejd samt att genom inträdesexamen

vid institutet ådagalägga sig i matematiska kunskaper samt

antingen i tyska, franska eller engelska språken innehafva så stort kunskapsmått,

som erfordrades för att i studentexamen godkännas.

Undervisningen skulle omfatta två år och fördelas i en högre och en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155. 5

lägre kurs, hvardera om ett år. Lärotiden ökades emellertid redan 1851

till tre år, dock så att nya elever antogos blott två år i rad men icke

det tredje, enär läroverkets aflöningsstat ej medgaf, att undervisning lämnades

åt mera än två årsafdelningar samtidigt.

Den ordinarie lärarpersonalen utgjordes af tre professorer och tre

lärare, hvarjämte institutets styrelse ägde att efter behof anställa extra

lärare och repetitörer. Den öfriga tjänstepersonalen utgjordes af en sekreterare,

en bibliotekarie och en kamrerare.

Institutets årsanslag höjdes af 1856 års Riksdag pa Kungl. Maj:ts

framställning till 49,500 kronor, hvarigenom bland annat möjliggjordes,

att nya ordinarie elever kunde årligen antagas.

Därjämte beviljades af samma års Riksdag ett särskild! anslag af

480,000 kronor till egen byggnad för institutet. Denna byggnad uppfördes

under åren 1860—68 å en för ändamålet till ett pris af 50,000

kronor inköpt tomt med adressnummer 95 vid Drottninggatan. Sistnämnda

år inflyttade Teknologiska institutet i den bostad, som intill denna dag

utgjort dess hufvudbvggnad.

Sedan år 1864 årsanslaget ytterligare höjts till 55,500 kronor, hvarigenom

några smärre förbättringar i undervisningen kunde vidtagas, vidtogs

år 1867 åter en genomgripande förändring i institutets organisation. Den

sedan år 1822 bestående Falu bergsskola blef nämligen år 1866 införlifvad

med institutet, sedan Riksdagen beviljat ett anslag å 106,000 kronor till

uppförande och inredning åt det nya bergsläroverket af särskild byggnad,

hvilken uppfördes å en af Brukssocieteten för 16,000 kronor inköpt och

för ändamålet öfverlåten, invid institutet belägen tomt. Sedermera förband

sig Brukssocieteten att bekosta bergsskooleclcvernas praktiska undervisning

med högst 15,000 kronor om året. Årsanslaget till läroanstalten höjdes

år 1869 med 19,500 kronor och utgick alltså från denna tid med 75,000

kronor.

För det sålunda utvidgade institutet utfärdades den 22 mars 1867

nya stadgar, i hvilkas inledningsparagraf anstaltens ändamål angifves vara

»att åt unge män, som vilja ägna sig åt något tekniskt lefnadsyrke meddela

en därför erforderlig vetenskaplig bildning».

Nu infördes indelningen i olika fackskolor, för hvilka undervisningen

ordnades på det sätt, att densamma i första årsafdelningen var gemensam

för samtliga elever, men i de två högre afdelningarna fördelades på fyra

fackskolor, nämligen en för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi,

en för kemisk teknologi, en för bergsvetenskap med tre undcrafdelningar,

samt en för väg- och vattenbyggnadskonst. Lärarpersonalen förstärktes

väsentligen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 155.

Den äldre indelningen af eleverna i ordinarie och extra elever återinfördes,

och för de förstnämnda ökades inträdesfordringarna med de första

grunderna af fysik och kemi. Fyra år senare, år 1871, öppnades institutet

för ännu en grupp elever eller s. k. specialelever, genom en föreskrift

därom, att, där styrelsen funne lämpligt sådant tillåta, i första rummet de,

hvilka vid något af rikets universitet aflagt bergsexamen och därefter andra,

hvilka eljest styrkte sig äga goda förkunskaper, finge begagna undervisningen

vid institutet i ett eller flera ämnen.

Från år 18(i9 uppfördes institutets årsanslag, som fortfarande utgick

med 75,000 kronor, på ordinarie stat.

Sedan vid 1872 års Riksdag motion blifvit väckt om teknologiska institutets

sammanförande med krigshögskolan, skogsinstitutet, farmaceutiska

institutet och den för landtmätares utbildning afsedda kursen till en stor

gemensam teknisk högskola, tillsatte Kungl. Maj:t, på framställning af

Riksdagen, för beredande af frågan en kommitté, hvilken den 4 november

1873 inlämnade förslag att med institutet förena samtliga nämnda läroanstalter

med undantag af krigshögskolan. Detta förslag förföll emellertid

på grund af vederbörande myndigheters utlåtanden. Däremot föranledde

kommitténs utredning jämte ett underdånigt utlåtande af institutets styrelse

att Kungl. Maj:t aflat nådig proposition till 1876 års Riksdag angående

utvidgning af institutet. Sedan detta förslag i hufvudsak af Riksdagen

godkänts, fastställde Kungl. Maj:t den 12 maj 1876 ny stat för läroanstalten,

hvilken därvid erhöll sitt nuvarande namn: Tekniska högskolan.

Arsanslaget höjdes till 139,200 kronor, hvaraf 108,200 kronor skulle utgå

till löner och arfvoden, 3,000 kronor till stipendier samt 28,000 kronor

till bibliotek och samlingar m. m. Den 2 mars 1877 utfärdades nya stadgar

för läroverket. Genom dessa stadgar ocli på grund af det ökade ärsanslaget

undergick tekniska högskolan en väsentlig ombildning och utvidgning.

Lärarpersonalen skulle utgöras af professorer, lektorer samt

extra lärare och assistenter. Antalet professorer blef tolf, nämligen i ren

matematik, i matematik och teoretisk mekanik, i maskinlära med undervisningsskyldighet

i bergsmekanik m. in., i maskinlära med undervisningsskyldighet

i ångmaskinlära in. in., i allmän och tillämpad fysik, i allmän

kemi, mineralogi och geognosi, i kemisk teknologi, i väg- och vattenbyggnadskonst,

i metallurgi och hyttkonst, i gr ^vetenskap, i mekanisk

teknologi samt i arkitektur. Sex lektorsbefattningar upprättades, nämligen

i beskrifvande geometri och ritkonst, i konstruktion af enkla maskindelar,

i elementarmekanik och beskrifvande maskinlära, i allmän byggnadslära, i

husbyggnadskonst och byggnadsstatik samt i metallurgi och hyttkonst.

Härtill kommo fem extra lärarbefattningar, nämligen i frihandsteckning,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 155.

ornamentik, modellering, ångfartygskonstruktion och nationalekonomi. En

ny fackskola i arkitektur anordnades. Lärokurserna för de tre fackskolorna

i maskinbyggnadskonst, bergsvetenskap och arkitektur gjordes dels tredels

fyraåriga, lärokursen för fackskolan i väg- och vattenbyggnadskonst

blef fyraårig, och lärokursen i fackskolan för kemisk teknologi förblef

•såsom dittills treårig. Lönen för professorerna fastställdes till 6,000 kronor,

medan lektorernas löner bestämdes till belopp växlande mellan 2,000

och 4,000 kronor.

Beträffande inträdesfordringarna bestämde 1877 års stadgar, att studentexamen

på reallinjen, äfvensom studentexamen på latinlinjen med

komplettering i matematik, fysik och kemi efter fordringarna å reallinjen

skulle berättiga till inträde vid anstalten utan att, såsom förut varit

händelsen, särskild inträdespröfning behöfde afläggas. Öfriga sökande hade

att undergå särskild pröfning.

Genom riksdagsbeslut år 1884 blef professuren i allmän kemi, mineralogi

och geognosi uppdelad uti en professur i allmän kemi och ett lektorat

i mineralogi och geologi. Samma års Riksdag höjde högskolans

ordinarie anslag till 146,700 kronor.

Vid höstterminen 1889 hade 95 kompetenta sökande anmält sig till

inträde i läroverkets första afdelning, under det undervisningen var afpassad

för högst 80 elever. Tolf af de på grund häraf uteslutna inlämnade

såmfäldt till Kungl. Maj:t en underdånig anhållan att komma i åtnjutande

af högskolans undervisning. Med anledning af nämnda framställning

anvisade Kungl. Maj:t, för att möjliggöra intagandet af de tolf

eleverna, ett särskildt anslag af 4,500 kronor, däraf 2,400 kronor för år

1889 och 2,100 kronor för 1890.

För ifrågavarande ändamål beviljade Riksdagen år 1891 ett extra

anslag af 8,400 kronor. År 1892 höjdes elevantalet i första årsafdelningen

från 80 till 100, och högskolan erhöll för detta ändamål af Kungl. Maj:t

och Riksdagen anslag till ett belopp af sammanlagdt 45,500 kronor.

Med _ hänsyn till den alltsedan slutet af 1880-talet ökade tillströmningen

af inträdessökande och då samtidigt fordringar rörande tidsenligare

anordning af undervisningen gjort sig gällande, tillsatte Kungl. Maj:t den

19 september 1890, sedan Riksdagen för ändamålet anvisat medel, en

kommitté för afgifvande af betänkande och förslag angående behofvet af

och sättet för omorganisation af tekniska högskolan. Kommittén afgaf

deri 15 december 1891 sitt förslag, hvilket, i hufvudsak tillstyrkt af högskolans

lärarkollegium och styrelse, af Kungl. Maj:t förelädes 1894 års

Riksdag. Förslaget blef emellertid icke af Riksdagen godkändt.

Med anledning af de anmärkningar, Riksdagen gjort mot berörda

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

förslag, anbefallde Kungl. Maj:t högskolans styrelse att efter kollegiets

hörande inkomma med nytt utlåtande och förslag till utvidgning af läroverket.

Ett sådant öfverlämnades i september 1894 till Kungl. Maj:t, som

i öfverensstämmelse därmed afgaf nådig proposition till 1895 års Riksdag.

Enligt detta förslag skulle eu ny fackskola för elektroteknik upprättas.

Lärokursen i den kemiska fackskolan skulle göras obligatoriskt treårig, men

med tillägg af en valfri fjärde årskurs.

En ny byggnad skulle uppföras för de kemiska, kemiskt-tekniska och

mineralogiska institutionerna, och de förutvarande kemiska laboratorierna i

hufvudbyggnaden skulle anordnas till fysiska och elektrotekniska laboratorier.

I öfverensstämmelse med den kungl. propositionen beviljade 1895

års Riksdag 308,230 kronor till en ny laboratoriebyggnad för kemi äfvensom

12,000 kronor till maskiner och apparater för mekaniska laborationer.

Vidare beviljade Kungl. Maj:t ur manufakturförlagslånefonden 23,000 kronor

till byggnad för en med högskolan förenad materialprolningsanstalt.

Genom beslut af följande årens Riksdagar höjdes det ordinarie anslaget

till högskolan, så att det år 1899 utgjorde 187,050 kronor. Antajpt

professorer var fortfarande tolf, och antalet lektorer hade ökats till tio. År

1901 tillkom ännu ett lektorat.

Den 28 juni 1901 utfärdade Kungl. Maj:t nya stadgar för högskolan,

hvilka, oafsedt en mindre senare vidtagen ändring, fortfarande gälla och

för hvilka jag längre fram kommer att lämna en närmare redogörelse.

År 1902 blef genom Riksdagens beslut professuren i väg- och vattenbyggnadskonst

delad i två professurer, och 1905 års Riksdag beslöt upprättandet

af en ny professur i teoretisk elektroteknik.

Under år 1906 höjdes det ordinarie anslaget till högskolan till dess

nuvarande belopp 203,000 kronor.

Bland anslag på extra stat må särskilt nämnas det allt sedan år 1904

utgående beloppet af 17,500 kronor för förstärkning af lärarkrafterna

samt det af 1906 års Riksdag äfvensom af följande Riksdagar beviljade

lönetillägget å 1,000 kronor åt en hvar åt högskolans lektorer. Riksdagen

anvisade år 1907 ett extra anslag af 15,279 kronor till undervisningsmateriell

för högskolans maskinlaboratorium. Tilläggas bör, att lärokursen

i den elektrotekniska fackskolan, hvilken förut varit treårig, jämlikt nådigt

bref den 3 april 1908 förlängdes med ett hälft år. Slutligen torde böra

omnämnas, att 1908 års Riksdag anvisade ett extra anslag af 15,000 kronor

till materiell för elektrotekniska laboratoriet, äfvensom 2,000 kronor till

en extra lärare i elektroteknik.

Emellertid hade alltsedan slutet af 1890-talet elevantalet ånyo vuxit

så starkt att af kompetenta inträdessökande eu stor del måste afvisas, och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

detta missförhållande blef icke athjälpt genom senare åtgärder, hvarigenom

eleventalet i första afdelningen från och med år 1899 kunde höjas från

100 till 125. Samtidigt hade jämväl krafven på väsentliga förbättringar

med afseende å själfva undervisningen äfvensom å laboratoriernas utrymme

och utrustning samt den öfriga undervisningsmateriellen ökats i sådan grad,

att de förut omnämnda i sådant afseende vidtagna förbättringar, hvilka åt

lärarkollegiet alltjämt framhållits såsom rent provisoriska och endast under

förutsättning af en därpå följande definitiv organisation vid de underdåniga

framställningarna tillstyrkts, icke kunde anses tillräckliga för högskolans

ändamål.

Med anledning af dessa svårigheter hade, såväl af högskolans föreståndare,

år 1900, som af några bland lärarna, åren 1901 och 1902, nya förslag

till utvidgning utarbetats, hvilka dock icke ledde till några vidare åtgärder.

I april 1903 anmodade högskolans styrelse anstaltens nuvarande rektor

att efter samråd med fackskoleföreståndare och öfriga hufvudlärare framlägga

ett nytt utvidgningsförslag under antagande af ett väsentligt större

antal elever än dittills. Ett sådant förslag utarbetades också samt ingafs

den 27 november 1903 af styrelsen till Kungl. Maj:t. Sedan förslaget

granskats af öfverintendentsämbetet och Kungl. Maj:t den 30 januari 1904

lämnat styrelsen tillfälle att med anledning häraf ånyo yttra sig, uppdrog

nämnda styrelse genom beslut den 19 februari 1904 åt läroverkets rektor,

dels att i samråd med fackskoleföreståndarna och hufvudlärarna underkasta

ifrågavarande utvidgningsförslag förnyad granskning, i ändamål att tillse,

om jämkningar ledande till de beräknade kostnadernas nedsättning eller i

öfrigt kunde i förslaget vidtagas, dels att låta utaf de i ärendet föreliggande

handlingar samarbeta en fullständig redogörelse för utvidgningsfrågans

innebörd, dels slutligen att verkställa utredning om lämpligheten

af och sättet för eventuell höjning af elevafgifterna.

Det reviderade förslag, som på grund häraf utarbetades och hvilket af

styrelsen tillstyrktes med några mindre väsentliga ändringar i kostnadsberäkningen,

blef till Kungl. Maj:t inlämnadt den 26 september 1904. Detsamma

innehöll i hufvudsak följande.

Elevantalet i första årsafdelningen skulle höjas från 125 till 240. De

ordinarie lärarbefattningarna skulle, med borttagande af de nuvarande lektoraten,

utgöras af ordinarie och extra ordinarie professorer, de senare med

större tjänstgöringsskyldighet än de nuvarande lektorerna. 1 stället för

de år 1904 vid högskolan befintliga 13 professorerna och 11 lektorerna

skulle lärarpersonalen hufvudsakligen i följd af elevantalets väsentliga ökning

utgöras af 25 ordinarie professorer och 9 extra ordinarie professorer.

Antalet extra lärare skulle blifva 21 under det dåvarande antalet var 22.

Bill. till Riksd. Prol. 1 Sami. 1 Afd. 110 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 155.

Elevafgiften skulle höjas till 100 kronor i terminen, dock så att för obemedlade

elever afgiften blefve 25 kronor och för mindre bemedlade 50 kronor.

För att åstadkomma det för det ökade elevantalet nödiga utrymmet

af hör- och ritsalar samt för att erhålla tillräcklig plats för de behöfliga

vetenskapliga och tekniska laboratorierna m. m. skulle på högskolans nuvarande

tomt en till- och påbyggnad utföras. Sålunda skulle södra flygeln

påbyggas med en våning och förlängas fram till Teknologgatan samt mellan

denna byggnad och den kemiska institutionen en nybyggnad med en

tillbyggnad inåt gården i fyra våningar uppföras utefter nämnda gata,

hvarjämte den nuvarande materialprofningsanstaltens lokal i norra flygeln

skulle påbyggas och en våning ytterligare läggas ofvanpå nämnda flygel.

Slutligen skulle bergsskolan tillbyggas utefter Kungsstensgatan, hvarjämte

vid slutet af denna tillbyggnad en motsvarande flygelbyggnad midt emot

den kemiska institutionens hus skulle uppföras.

Uttryckligen framhålles dock i förslaget, att dessa lokalutvidgningar,

med undantag möjligen för bergsskolans institutioner, endast voro afsedda

att tillgodose de närmaste behofven.

Beträffande de årliga kostnaderna för genomförandet af detta förslag

o o o

visade de af rektor uppgjorda beräkningarna att medan elevantalet ökades

från 125 till 240, således med 92 procent, skulle statsverkets sammanlagda

årliga utgifter ökas från 217,000 till 333,400 kronor eller med 54

procent och hela den årliga totalutgiften, inberäknadt elevafgifterna, från

257.000 kronor till 445,800 kronor, således med 74 procent.

De egentliga byggnadskostnaderna skulle, efter de af styrelsen, med

anledning af öfverintendentsämbetets erinringar, gjorda höjningar utgöra

1.216.000 kronor samt totalkostnaden för byggnaden med inredning och

utrustning 2,117,370 kronor.

Den 4 november 1904 öfverlämnades förslaget af chefen för ecklesiastikdepartementet

åt tre sakkunnige män, landshöfdingen A. G. J. Svedelius,

dåvarande ingenjören sedermera statsrådet J. Elof Biesért och ingenjören

vid Stockholms stads elektricitetsverk Aug. Decker, hvilka erhöllo

uppdrag att afgifva underdånigt yttrande »angående behofvet af och sättet

för utvidgning och omorganisation af tekniska högskolan enligt af bemälda

högskolas styrelse ingifvet underdånigt förslag».

Efter att den därpå följande 12 december hafva börjat sina arbeten

och efter åtskilliga öfverläggningar inlämnade de sakkunnige den 7 februari

1905 till chefen för ecklesiastikdepartementet en skrifvelse innehållande

att i de till kommitténs bedömande förelagda handlingarna saknades uttalanden,

dels från högskolans lärarkollegium huruvida det nu framlagda

förslaget kunde anses tillfredsställande fylla krafvet på den högre tekniska

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung),. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

utbildningen i vårt land med hänsyn till industriens nuvarande ståndpunkt,

dels från såväl styrelse som lärarkollegium huruvida förslaget innebure

nödiga utvecklingsmöjligheter, såväl kvalitativt som kvantitativt i mån af

framtida ökade anspråk. Kommittén förklarade sig äfvenledes sakna, såväl

från styrelse som kollegium, yttrande huruvida det hittills följda undervisningssystemet

kunde anses vara fullt tillfredsställande eller borde underkastas

några förändringar.

På grund af dessa erinringar anmodades högskolans styrelse den 13

februari 1905, att efter kollegiets hörande inkomma med yttrande i berörda

hänseenden. Härigenom erhöllo högskolans myndigheter förnyad

anledning att uttala sina åsikter i ärendet. Lärarkollegiet behandlade de

olika af kommitterade framställda frågorna vid flera- sammanträden under

februari, mars och april månader samt öfverlämnade den 13 april 1905

sitt utlåtande till styrelsen. Den 27 juli samma år ingaf därpå styrelsen

en längre skrifvelse, hvaruti kollegiets beslut relaterades och kommitténs

spörsmål utförligt behandlades.

Till besvarande af frågan, huruvida det framlagda förslaget kunde

anses tillfredsställande fylla krafvet på den högre tekniska utbildningen

i vårt land, hänvisar styrelsen till de af kollegiet fattade resolutionerna,

i hvilka uttalas att de föreslagna lärarkrafterna i hufvudsak motsvarade de

anspråk, som rimligen kunde ställas, samt att förslaget i fråga om lokalerna

i jämförelse med nuvarande förhållanden innebure en högst väsentlig

utvidgning och förbättring, ej mindre i fråga om utrymmet i hör- och

ritsalar än ock i fråga om de vetenskapliga institutionerna och deras utrustning.

Styrelsen fäster emellertid uppmärksamheten därå, att styrelsen

själf icke ansett sitt förslag motsvara alla fordringar utan, såsom i rektor»

af styrelsen accepterade motivering flerstädes framhölles, hufvudsakligen

af sett att af hjälpa de närmaste behofven.

På grund af teknikens snabba utveckling skulle ytterligare behof af

lärarkrafter för utvidgning af undervisningen framdeles efter hand komma

att göra sig gällande, och hvad som i det afgifna förslaget angifvit-s såsom

erforderligt kunde således endast tillgodose den närmaste framtidens kraf,

men icke göra anspråk på att i alla afseende!) motsvara de behof, som i

följd af den fortgående utvecklingen snart nog kunde komma att framträda.

Med afseende på den frågan, huruvida förslaget kunde anses motsvara

krafvet på den högre tekniska utbildningen ansåge sig styrelsen, i likhet

med lärarkollegiet och såsom vid dera föregående tillfällen skett, ytterligare

böra framhålla bohofvet af att fackskolorna för mask inbyggnad skost och

elektroteknik blefve 4-åriga.

Den af kommitterade framställda frågan, huruvida förslaget innebure

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 155.

nödiga utvecklingsmöjligheter, såväl kvalitativt som kvantitativt, i mån åt

framtida ökade anspråk besvarar styrelsen nekande, för så vidt det skulle

gälla en längre tid än de närmaste 30 åren. Redan en flyktig blick på

den uppgjorda byggnadsplanen visade, såsom jämväl lärarkollegiet i sin

resolution den 16 mars anfört, att någon mera afsevärd ntvecklingsmöjlighet

på denna tomt efter nämnda plans genomförande icke förefunnes.

Handlade det om tillgodoseendet åt äfven en fjärmare framtids behof,

syntes det enda lämpliga vara: en ny högskola. Upprättande af en ny

högskola i stället för den nuvarande eller eljest anskaffande af ytterligare

tomtutrymme för uppförande af vissa af högskolans institutioner skulle

erbjuda den i fråga om utvecklingsmöjligheter för framtiden lyckligaste

lösningen af den förevarande frågan, och de för en dylik lösning erforderliga

betydliga kostnader skulle, enligt styrelsens förmenande, synnerligen

väl motiveras genom högskolans växande betydelse för landets industri

och för den tekniska bildningen i allmänhet. Styrelsen tänker sig dock

möjligheten af, att dessa kostnaders afsevärda belopp skulle under närvarande

förhållanden kunna verka afskräckande.

Då kommitterade vidare anmärkt, att hvarken styrelse eller kollegiet

syntes hafva tagit under ompröfning, huruvida det dittills följda undervisningssystemet

kunde anses vara fullt tillfredsställande, erinrar styrelsen

därom, att vid förslagets uppgörande hufvudsakligen endast sådana frågor

gjorts till föremål för utredning, som för sin lösning kräfde beredande af

erforderliga medel. Lärarkollegiet hade emellertid i anledning af de sakkunniges

skrifvelse uppgjort förslag till genomförande af vissa reformer,

hvilka i vissa fall jämväl enligt styrelsens mening syntes kunna angifva

önskemål för framtiden. Sålunda hade kollegiet vid behandlingen af studieplanerna

den 21 mars föreslagit väsentliga inskränkningar i de obligatoriska

läroämnenas antal, och syntes dessa förändringar i allmänhet kunna godkännas.

Likaledes måste kollegiets den 27 och 29 mars afgifna resolution

angående uppdelningen af lärokurserna i tvenne afdelningar, en förberedande

och en hufvudsakligen teknisk, med möjlighet att erhålla särskildt

betyg för hvardera kursen anses vara synnerligen välbetänkt. I likhet med

kollegiet ansåge jämväl styrelsen, att vid högskolan borde beredas större

möjlighet än hittills för ernående af specialutbildning och utförande af

vetenskapliga arbeten, samt att öfver afslutade specialstudier eller utförda

arbeten särskilda intyg kunde erhållas.

Innan vidare åtgärder för frågans fortsatta utredning hunnit vidtagas

blef den tremannakommitté, som haft uppdraget om hand, genom särskilda

förhållanden upplöst. Landshöfding Svedelius och ingenjör Biesért anmälde

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

sig förhindrade att vidare deltaga i utredningsarbetet, och med anledning

häraf återkallades äfven förordnandet för ingenjör Decker.

Hela utvidgningsfrågan blef nu hyllande till sommaren 1906. Under

tiden hade den emellertid lifligt dryftats äfven inom intresserade fackkretsar

utom högskolan, och den åsikten hade alltmer gjort sig gällande,

att en mera omfattande utredning kräfdes beträffande vårt lands hela

högre tekniska undervisning i alla dess delar. Den 13 juli 1906 tillsatte/sos ån komslutligen

Kungl. Maj:t eu kommitté med uppdrag att afgifva underdånigt

utlåtande och förslag huru den högre tekniska undervisningen i riket

lämpligen borde ordnas.

Till ordförande i denna kommitté förordnades landshöfdingen m. m.

Gerh. Dyrssen och till ledamöter öfveringenjörerna P. T. Berg och Aug.

Decker samt professorerna And. Lindstedt och Aug. Wijkander. Sedan

kommittén i underdånig skrifvelse den 23 november 1906 framhållit, att

det för en allsidig utredning af den ytterligt vidtomfattande och i hela

landets industriella utveckling djupt ingripande fråga, som kommittén fått

sig förelagd, vore särdeles önskvärd!, att dess arbetskrafter ytterligare förstärktes,

förordnades af Kungl. Maj:t den 29 november 1906 majoren m. m.

Harald Lemke och öfveringenjören Axel Wahlberg att jämväl vara ledamöter

i kommittén.

Till kommitténs behandling hafva förelegat det förut omnämnda underdåniga

förslaget till utvidgning och omorganisation af tekniska högskolan,

afgifVet den 26 september 1904 af högskolans styrelse, samt lärarkollegiets

protokoll vid sammanträden under februari—april 1905 för behandling af

sagda förslag, äfvensom en underdånig skrifvelse från styrelsen för Chalmers

tekniska läroanstalt den 16 maj l90ö med förslag till lönereglering för

nämnda anstalt.

Lärarna inom tekniska högskolan och Chalmers tekniska läroanstalt

hafva på anmodan till kommittén afgifvit skriftliga utlåtanden i en del

hithörande frågor, hvarjämte enskilda lärare vid tekniska högskolan äfvensom

andra sakkunniga, efter därom af kommittén gjord framställning, infunnit

sig vid åtskilliga af dess sammanträden och lämnat värdefulla

muntliga upplysningar.

Rörande de med värnpliktstjänsten för eleverna vid tekniska högskolan

och vid Chalmers tekniska läroanstalt sammanhängande förhållanden

har kommittén haft att tillgå biträde från officerare, utsedda af cheferna

för landt- och sjöförsvarsdepartementen.

För åstadkommande af en möjligast fullständig utredning har kom
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl_ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

mitten äfven vändt sig till de viktigaste tekniska föreningarna och samfunden

i vårt land med åtskilliga spörsmål rörande den nuvarande högre

tekniska undervisningen. Härpå ingångna svar återfinnas i en till kommitténs

betänkande fogad bilaga.

Slutligen har den 1 februari 1907 till kommittén öfverlämnats, för

att tagas i öfvervägande vid fullgörande af det lämnade uppdraget, underdånig

framställning från Svenska teknologföreningens styrelse angående

beredande af ökad möjlighet till praktiska studier för elever vid tekniska

högskolan jämte däröfver afgifna yttranden af styrelsen för tekniska högskolan,

järnvägsstyrelsen, arméförvaltningens artilleridepartement, marinförvaltningen

och telegrafstyrelsen.

Efter framställning från kommittén hafva fullmäktige i järnkontoret

låtit verkställa och till kommittén öfverlämnat en utredning angående

möjligheten att vid järnverk bereda elever i fackskolan för bergsvetenskap

tillfälle till praktisk utbildning.

Delegationer af kommittén hafva företagit kortare studieresor till de

tekniska högskolorna i Köpenhamn, Berlin, Darmstadt, Karlsruhe, Dresden,

Stuttgart, Delft, Sheffield och Birmingham för att på ort och ställe taga

närmare kännedom om förhållandena vid dessa läroanstalter. I en till

betänkandet fogad bilaga lämnas redogörelse, dels för tvenne af de sålunda

besökta, dels för några andra utländska tekniska högskolor.

Sedan genom nådigt bref den 16 november 1906 kommittén bemyndigats

att gå i författning om uppgörande af ritningar och kostnadsförslag

till nya byggnader för tekniska högskolan, har åt arkitekten L. Peterson

uppdragits att utföra sådana ritningar och kostnadsförslag.

Från styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt har kommittén mottagit

af arkitekten H. Hedlund uppgjorda ritningar och kostnadsförslag

till om- och tillbyggnad af anstaltens lokaler.

Såsom kommitténs sekreterare hafva tjänstgjort amanuensen P. G.

Widegren till den 8 november 1907 och därefter lektorn vid tekniska

högskolan P. H. Henriques.

Kommittén afgaf sitt betänkande den 27 maj 1908. Betänkandet är

enhälligt.

Till betänkandet är fogad en bilaga, innehållande, bland annat, de

utlåtanden och redogörelser, som jag förut omnämnt, äfvensom detaljerade

kostnadsförslag för nya byggnader för såväl tekniska högskolan som Chalmers’

tekniska läroanstalt äfvensom för de föreslagna undervisningslokalernas

inredning och utrustning in. in.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 155.

öfver kommitténs sålunda afgifna betänkande och förslag hafva på nådig

befallning underdåniga utlåtanden afgifvits af styrelserna för tekniska högskolan

och Chalmers’ tekniska läroanstalt, åtföljda af vederbörande lärarkollegiers

yttranden, äfvensom, rörande vissa delar af ärendet, af öfverintendentsämbetet,

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus

län samt direktionen öfver allmänna barnbördshuset i Stockholm.

Sedan ärendet blifvit sålunda beredt, anhåller jag underdånigst att nu

få föredraga detsamma för Eders Kungl. Maj:t, dock endast hvad angår

tekniska högskolan. Hvad nämligen beträffar Chalmers’ tekniska läroanstalt

har jag, såsom närmare inhämtas af det innevarande års statsverksproposition

bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 12 januari 1909, punkt 116, erinrat därom, att läroanstalten omfattar

två afdelningar, en högre och en lägre, samt att förevarande kommitté,

jämlikt sitt uppdrag, endast afgifvit förslag rörande den högre afdelningens

organisation. Beträffande den lägre afdelningen yttrade jag vid berörda

tillfälle, att förslag rörande dess organisation torde vara att förvänta från

den under den 4 oktober 1907 tillsatta kommitté för afgifvande af utlåtande

och förslag, huru den lägre tekniska undervisningen i riket lämpligen bör

ordnas. Vid sådant förhållande och då läroanstaltens båda afdelningar

icke äro fullt fristående i förhållande till hvarandra, torde med frågan om

anstaltens omorganisation och utvidgning tills vidare böra anstå, så mycket

mera som, såsom jag vid berörda tillfälle erinrat, kommitténs förslag angående

lönereglering för lärarna vid läroanstaltens högre afdelning remitterats

till den under den 3 oktober 1902 tillsatta kommitté för afgifvande

af förslag rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden

m. m., hvilken kommitté ännu icke hunnit i ärendet afgifva

yttrande.

Innan jag emellertid närmare ingår på kommitténs förslag angående

tekniska högskolans organisation torde jag böra lämna en redogörelse för

Tekniska högskolans nuvarande organisation och stat.

Enligt § 1 af nu gällande stadgar har högskolan till ändamål »att

meddela vetenskaplig och konstnärlig bildning samt att främja utvecklingen

af de vetenskaper och konster, som tillhöra området för dess verksamhet».

Högskolan står under ledning af styrelse, lärarkollegium och rektor.

Högskolans styrelse utgöres af en utaf Kungl. Maj:t, förordnad ordförande,

läroverkets rektor, som skall vara föredragande i styrelsen, fyra

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

till ledamöter af Kungl. Maj:t utsedda män samt en af fullmäktige i järnkontoret

för fyra år vald ledamot, De af Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna

förordnas likaledes för en tid af fyra år, och afgår utaf dessa en i tur

och ordning årligen. Vid hvarje ledighet bland sist nämnda ledamöter

äger lärarkollegiet att föreslå tre lämpliga personer, af hvilka en må vara

lärare vid högskolan.

Högskolans lärarkollegium, i hvilket rektor för ordet, utgöres af läroverkets

professorer och lektorer. I lärarekollegiet äger därjämte hvarje

extra och vikarierande lärare säte och stämma vid behandling af frågor,

som röra deras läroämnen.

Högskolans rektor förordnas efter af styrelsen afgifvet förslag af Kungl.

Maj:t för en tid af fyra år bland högskolans professorer och äger under

tiden erhålla minskning i sin undervisningsskyldighet.

Högskolan innehåller för närvarande följande fackskolor och underafdelningar,

nämligen:

a) för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi med tre under
afdelningar:

_

1) för maskiningenjörsväsende (i det följande betecknad med AI),

2) » mekanisk fabriksindustri,

3) för skeppsbyggnadskonst, (S),

b) för elektroteknik (E),

c) » kemisk teknologi (K),

d) » bergsvetenskap med tre underafdelningar:

1) för bergsmekanik (B),

2) » metallurgi och hyttkonst (II).

3) » grufvetenskap (G),

e) för väg- och vattenbyggnadskonst (V),

f) » arkitektur (A).

För af delningen mekanisk fabriksindustri har dock hittills icke förefunnits

någon särskild läroplan.

Lärokurserna äro obligatoriskt 4-åriga inom S, B, V och A och 3- åricra inom AI och K med ett frivilligt fjärde läroår i de båda sistnämnda

fallen. Kursen för E har från och med hösten 1908 ökats från 3 till

3y2 år, med möjlighet af förlängning med ännu ett hälft år. Inom H

och G äro kurserna enligt stadgarna dels 3- och dels 4-åriga, dock i

verkligheten med tillägg af ännu ett hälft år för utförande af praktiska

resor och utarbetande åt därmed sammanhängande reseberättelser och af
handlingar.

4 . ,. ,

Undervisningen består i föredrag, repetitioner, rit-, konstruktions- och

laborations-öfningar, andra praktiska öfningar inom och utom läroverkets

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts. Nåd. Proposition N:o 155.

lokaler, samt besök vid fabriker, byggnader, bruk, bergverk och andra

för eleverna lärorika anläggningar.

Undervisningen skall lämpas efter de särskilda fackskolornas behof

och så ordnas, att nya elever kunna emottagas vid hvarje läroårs början.

Läroåret innefattar två terminer, nämligen höstterminen från och med

den 10 september till och med den 19 december samt vårterminen från och

med den 10 januari till och med den 10 juni, dock med undantag för vissa fall.

För närvarande tillhöra lärarna vid högskolan följande olika kategorier,

nämligen:

a) professorer med 4,000 kronor i lön, 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar,

samt tvenne ålderstillägg till lönen å 500 kronor hvartdera

efter 5 resp. 10 års tjänstetid;

b) lektorer af högre lönegrad med 2,700 kronor i lön, 1,300 kronor

i tjänstgöringspenningar, samt ett ålderstillägg till lönen å 500 kronor

efter 5 års tjänstetid;

c) lektorer af lägre lönegrad med 2,000 kronor i lön, 1,000 kronor

i tjänstgöringspenningar, samt tvenne ålderstillägg till lönen å 500 kronor

hvartdera efter 5 resp. 10 års tjänstetid;

d) extra lärare med arfvoden af växlande belopp;

e) assistenter, likaledes med arfvoden af växlande belopp.

Härtill komma docenter utan arfvode och utan bestämd tjänstgöringsskyldighet.

Af dessa lärare äro professorer och lektorer ordinarie tjänstemän,

och de öfriga antagna tillsvidare (extra lärarna) eller för eu termin i

sänder (assistenterna).

Högsta aflöningen för professor utgör således enligt ofvan angifna

grunder 7,000 kronor och högsta pension 5,000 kronor.

Motsvarande belopp för lektor af högre lönegraden äro resp. 4,500

och 3,200 kronor, och för lektor af lägre lönegraden 4,000 resp. 3.000

kronor. Därjämte har af Riksdagen för åren 1907, 1908 och 1909, för

en hvar af lektorerna beviljats ett tillfälligt lönetillägg af 1,000 kronor,

hvaraf 500 kronor till lönen och 500 kronor till tjänstgöringspenningarna.

Professurerna, som äro 14 till antalet, omfatta följande läroämnen:

ren matematik, matematik och teoretisk mekanik, bergsmekanik och läran

om vattenmotorer, läran om värmemotorer, mekanisk teknologi, elektroteknik,

teoretisk elektroteknik, allmän kemi, kemisk teknologi, vägoch

brobyggnadslära, vattenbyggnadslära, arkitektur, metallurgi och hyttkonst

samt grufvetenskap.*

* Benämningarna ä professurernas läroämnen äro de af kommittén använda, men öfverensstämma i

sak med nu gällande benämningar.

Bih. till Jtiksd. Prat. 1900. 1 Sami. 1 Afl. 110 Raft.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

18j

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Lektoraten af högre lönegraden äro 5 till antalet och omfatta: beskrifvande

geometri, skeppsbyggnadslära, allmän fysik, metallurgi och hyttkonst

samt allmän byggnadslära och byggnadsstatik.

Lektoraten af lägre lönegraden äro 6 till antalet och omfatta: geodesi

och topografi, mineralogi och geologi, konstruktion af maskinelement,

elementarmekanik och beskrifvande maskinlära, husbyggnadslära

samt elektrokemi.

I följd af den pågående utredningen om högskolans utvidgning stå

för närvarande fem lektorat lediga och uppehållas genom förordnanden.

Extra lärare finnas för närvarande vid högskolan i följande 21 läroämnen:

matematik (mindre kurs), beskrifvande geometri (mindre kurs), fysiska laborationer,

elektroteknik (mindre kurs), tillämpad värmelära, konstruktion af

maskinelement (mindre kurs), värmemotorer (mindre kurs), vattenmotorer

(mindre kurs), allmän kemi, zymoteknik, metallografi, metallernas egenskaper,

mekaniska laborationer, teknisk hygien, byggnadskonstruktionslära,

byggnadskonstens historia, träarkitektur, frihandsteckning, ornamentik, modellering

samt nationalekonomi. Dessa lärare aflönas med arfvoden, som

utgå dels af statsmedel på ordinarie eller extra stat och dels af inflytande

elevafgifter.

Slutligen äro i flertalet läroämnen anställda assistenter, som antagas

för en läsetermin i sänder och åtnjuta arfvoden till växlande belopp.

Högskolans elever äro:

a) ordinarie elever, hvilka följa undervisningen till den omfattning,

som erfordras för att efter fullbordad lärokurs kunna undfå afgångsbetyg;

b) extra ordinarie elever, hvilka åtnjuta undervisning endast i ett mindre

antal läroämnen samt öfver sina kunskaper i dessa ämnen kunna erhålla

betyg;

c) tillfälliga elever, hvilka efter eget val begagna undervisningen, men

icke äro berättigade att från högskolan erhålla betyg.

Ordinarie och extra ordinarie elever antagas af styrelsen, men tillfälliga

elever af rektorn.

Vid högskolan emottagas i allmänhet endast manliga elever; dock må,

när utrymme och förhållandena i öfrigt sadant medgifva, till extra ordinarie

eller tillfällig elev antagas äfven kvinna under samma villkor, som

för manlig inträdessökande föreskrifvas.

Elever antagas i allmänhet endast vid hvarje läroårs början.

Befogad att vinna inträde såsom ordinarie elev i högskolans första

afdelning är:

1) deri, som med godkända kunskaper i matematik, fysik och kemi

aflagt mogenhetsexamen på reala linjen och företer vederbörligt intyg om

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.J

godkänd färdighet i linearritning och frihandsteckning till det omfång,

som i stadgan för rikets allmänna läroverk föreskrifves för reala linjen;

2) den, som aflagt mogenhetsexamen på latinlinjen och tillika, efter

en i vederbörlig ordning anställd fyllnadspröfning, erhållit vitsord om

godkända kunskaper i matematik, fysik och kemi, motsvarande dem, som

fordras i mogenhetsexamen !på reala linjen, samt om godkänd färdighet i

linearritning och frihandsteckning till ofvan angifvet omfång;

3) den, som aflagt afgångsexamen från Chalmers’ tekniska läroanstalt

Göteborg eller från någon af rikets tekniska elementarskolor och tillika,

efter en vid högre allmänt läroverk i vederbörlig ordning anställd pröfning,

erhållit vitsord om godkända kunskaper i svenska språket, främmande

lefvande språk, historia och geografi, motsvarande dem, som fordras

i mogenhetsexamen på reala linjen.

Till extra ordinarie elever i högskolans första afdelning må styrelsen

antaga personer med väl vitsordad, längre tid fortsatt praktisk verksamhet

till ett antal af omkring 10 procent af hela elevantalet i samma afdelning.

För att vinna inträde såsom extra ordinarie elev skall sökande ådagalägga,

att han innehar ett af styrelsen bestämdt kunskapsmått.

Om examensbetyg skall äga gällande kraft till vinnande af inträde

vid högskolan, må detsamma icke vara mera än fyra år gammalt.

Skulle ett större antal till inträde vid högskolan kompetenta sökande

anmäla sig, än som läroverket med hänsyn till utrymme och lärarkrafter

kan emottaga, äger styrelsen att bestämma, hvilka af dessa, såsom varande

därtill mest förtjänta, böra emottagas, hvarvid den omständigheten, att

sökanden kan förete goda vitsord om föregående praktisk sysselsättning

vid fabrik, byggnadsarbete, bruk, bergverk eller annat tekniskt företag,

eller att han visat sig äga större skicklighet i de för högskolans undervisning

grundläggande ämnena, matematik, fysik, kemi, linearritning och

frihandsteckning, bör räknas honom till företräde.

Tillika äger styrelsen fästa afseende vid, till hvilken fackskola den

inträdessökande anmäler sig, på det att icke flera elever i en fackskola

emottagas, än utrymme och lärarkrafter därstädes medgifva.

Kompetent inträdessökande, hvilken kan förete intyg, som af styrelsen

godkännes, om minst 12 månaders väl vitsordad praktisk verksamhet, äger

företräde vid inträde i den fackskola, till hvars område denna verksamhet hör.

Vid hvarje termins början skall ordinarie elev erlägga eu öfningsafgift

af femtio kronor.

Lärarkollegiet äger rättighet att för mindre bemedlade elever nedsätta

dessa öfningsafgifter till halfva beloppet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition JS:o 155.

I stället för denna öfningsafgift erlägga extra ordinarie och tillfälliga

elever till högskolans kassa en af styrelsen, särskilt för extra ordinarie

och särskildt för tillfälliga elever, bestämd afgift för hvarje läroämne, i

hvilket det tillätes dem att begagna undervisningen.

Tekniska högskolans hela antal ordinarie elever utgjorde höstterminen

1908 387, hvaraf:

i första årskursen ............................................................... 125

» andra » Ilo

» tredje » 104

» fjärde » 45

Fördelningen på de olika fackskolorna framgår af följande tabell:

Fackskolan för maskinbyggnadskonst incl. skeppsbyggnadskonst m. m. 78

» » elektroteknik .............................................................................. 75

» •> väg- och vattenbyggnadskonst............................................. 100

» » arkitektur.................................................................................... 28

» » bergsvetenskap......................................................................... 61

» » kemisk teknologi........................................................................ 45

Antalet extraordinarie och tillfälliga elever utgjorde respektive 14 och 52.

Högskolans ordinarie stat för år 1909 har i sammandrag följande

utseende:

14 professorer, aflöningar .................

........................................ kronor

84,000

—

11 lektorer, » .................

....................................... »

38,000

—

11 extra lärare » .................

....................................... »

18,300

—

Öfriga extra (tillfälliga) lärare och

assistenter.................. »

14,300

7,500

—

Rektor, kansli m. m...........................

»

—

Betjäning, aflöningar.............................

»

5,100

—

Bibliotek, anslag ...................................

........................................ »

4,500

—

Till samlingar m. m..........................

»

8,000

—

» kemiska laborationer .................

..... »

6,000

—

» verkstaden.....................................

»

2,500

—

» diverse utgifter.............................

»

10,000

—

» stipendier för elever .................

»

3,000

—

» resestipendier åt lärare..............

....................................... »

1,800

—

På extra stat för år 1909 äro

Summa kronor

för högskolan anvisade till:

203,000

—

En extra lärare....................................

........................................ kronor

2,000

—

Tillfällig löneförbättring (å 1,000 kronor hvar) åt 6 lektorer »

6,000

—

Till förstärkning af lärarkrafterna

vid högskolan............

17,500

—

Summa kronor

25,500

—

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 155.

Härtill komma ålderstillägg för år 1908.............................. kronor 8,000: —

Extra lönetillägg för år 1908 ............................................... » 4,817: —

eller tillhopa ...................................................................... kronor 12,817: —

hvadan statens utgifter för högskolan för närvarande kunna sättas till

241,317 kronor. Ofriga utgifter bestridas med elevafgifter, hvilkas belopp

under år 1908 utgjorde 37,945 kronor, hvadan samtliga högskolans inkomster

kunna sättas till 279,262 kronor.

Sedan jag sålunda redogjort för tekniska högskolans nuvarande organisation

och ekonomiska ställning, öfvergår jag till en framställning af

de förslag, kommittén i berörda hänseenden framställt, och torde jag

därvid först böra redogöra för

Kommitténs allmänna synpunkter.

I inledningen till betänkandet (sid. 3—21) anför kommittén följande:

»Läroanstalterna för den högre tekniska undervisningen hafva ej så

gamla anor att uppvisa som den rent vetenskapliga odlingens representanter,

universiteten, h vil ka som bekant räkna sin tillvaro i sekler, medan

de tekniska högskolorna och de vid en del universitet inrättade tekniska

fakulteterna väsentligen äro skapelser af det sistförflutna århundradet.

Orsaken till denna de tekniska högskolornas sena framträdande inom

kulturarbetet torde vara af tvåfaldig art. A ena sidan grundar sig nämligen

den högre tekniken på framstegen inom den rena vetenskapen,

särskildt inom matematik, mekanik, fysik och kemi, och först sedan

dessa vetenskaper mot slutet af det adertonde århundradet börjat framvisa

resultat, som voro af påtagligt värde för den tekniska tillämpningen,

kunde en högre undervisning , på detta område komma till stånd och

blifva af verklig betydelse. A andra sidan är det ock naturligt, att

praktikens män skulle hafva svårt att medgifva nödvändigheten af en fullkomligare

teknisk undervisning förr, än den konkurrens, som under det

förflutna århundradet gjorde sig allt mera gällande inom industrien, otvetydigt

visat den vetenskapliga teknikens öfverlägsenhet öfver de enklare

metoder, som förut varit tillräckliga.

Länder sådana som Frankrike och Tyskland, i hvilka naturvetenskaperna

länge stått högt och hvilka sökt afsättning för sina industriprodukter

utanför de egna gränserna, hafva därför också varit de första

att inse vikten af en vetenskaplig teknisk undervisning. Att England

opaginerad Kontrollera mot PDF

*>2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 155.\

trots dess höga vetenskapliga kultur senare än en del stater på den

europeiska kontinenten ordnat sin högre tekniska undervisning efter

moderna principer, torde företrädesvis bero på de för uppkomsten af

en storartad industri i öfrigt särdeles gynnsamma omständigheter, som

gälla i fråga om detta land. Genom sina rika och vidsträckta kolonier,

som utgöra naturliga afnämare af moderlandets industrialster, genom sin

maritima öfverlägsenhet och sin rikedom på stenkol, har England länge

kunnat framgångsrikt möta konkurrensen, utan att i så utsträckt män

som t. ex. Tyskland nödgas anlita alla vetenskapens hjälpmedel. Såsom

bekant har dock äfven England numera väsentligen förbättrat sin högsta

tekniska undervisning. I ännu högre grad är detta fallet jämväl med

Nordamerikas Förenta Stater.

Hvad vårt eget land beträffar, var jordbruket länge den enda mera

uppmärksammade hufvudnäringen, och den industri, som under 1700-talet

började att utveckla sig, kräfde ännu ej några ingenjörer i modernare

bemärkelse. Först mot midten af 1800-talet, i sammanhang med bergsoch

maskinindustriens samt byggnadsverksamhetens uppblomstring äfvensom

med anledning af de påbörjade järnvägsanläggningarna m. in., gjorde

sig behofvet af bättre utbildade tekniker, åt hvilkas ledning statens och

de enskildas industriella företag kunde anförtros, allt mera gällande.

Äfven började man efterhand inse, att i förhållande till utlandet rikets

ekonomiska välfärd icke i längden vore tillgodosedd allenast genom utskeppning

af råvaror, utan att Sverige, i likhet med öfriga kulturländer,

måste ägna omsorg åt utvecklandet af en verklig konkurrenskraftig industri,

svarande mot den rika tillgången på råmaterial och därjämte möjliggjord

genom befolkningens särskilda begåfning och fallenhet för uppfiningar

och öfrigt industriellt arbete.

Den främsta af våra tekniska läroanstalter, tekniska högskolan,

kan i viss mening också räkna sin tillvaro såsom högre teknisk undervisningsanstalt

från denna tid, nämligen från år 1848, då enligt de

utfärdade nya stadgarna läroverkets uppgift bestämdes att vara »en

undervisningsanstalt för sådana unga män, som ägna sig åt något industriellt

yrke, för hvars rätta utöfning naturkännedom och i synnerhet

kemiska och mekaniskt-tekniska kunskaper äro behöfliga», hvarjämte tre

af lärarna erhöllo titeln af professorer. De därefter följande viktigaste

momenten i högskolans utveckling betecknas af åren 1856, då Riksdagen

beviljade omkring eu half million kronor till fullständig nybyggnad, 1867,

då en särskild afdelninsr för bergsvetenskap med egen byggnad kom till

stånd och läroverkets ställning såsom eu tekniskt vetenskaplig anstalt genom

nya stadgar fastslogs, samt af år 1877, då antalet professurer ökades till

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung}. Majds Kåd. Proposition N;o 155. 23

tolf, ett antal lektorat inrättades m. in., och läroverket afvel* erhöll sin

nuvarande benämning tekniska ‘högskolan. Något tidigare än vid högskolan,

nämligen redan år 1829, gjordes emellertid vid den Chalmerska

läroanstalten i Göteborg försök att införa mera vetenskapliga metoder

i undervisningen, och har anstalten under den, därefter följande tiden

med framgång fortgått på den beträdda vägen. År 1867 erhöll anstalten

ny byggnad och i dess stadgar af år 1877 användes i fråga om den högre

afdelningens uppgift ungefär samma uttryck som i tidigare stadgar för tekniska

högskolan.

Under de senaste årtiondena hafva några mera väsentliga tillökningar

icke förekommit i de båda läroverkens hjälpmedel, förutom uppförandet

år 1898 af den nuvarande kemiska byggnaden vid tekniska högskolan,

och Göteborgs stads upplåtande åt den Chalmerska läroanstalten af den

s. k. vasabyggnaden, hvarjämte tid efter annan mindre summor anslagits

för nödtorftigt anordnande af vissa slag af laborationer med mera: äfvensom

till ökning af lärarpersonalen. För närvarande har tekniska högskolan,

förutom lägre lärarbefattningar, 14 professurer och 11 lektorat,

och Chalmerska läroanstalten 10 lektorat jämte ett antal andr a-lär arbefattningar.

Jämför man nu dessa högre läroanstalters och särskildt tekniska högskolans

utrustning med afseende å lärarkrafter och undervisningsmateriell

med liknande anstalter i utlandet, torde man med fog kunna påstå, att

den ofvan i korthet angifna utvecklingen, för så vidt det gäller tiden före

1880-talet, med hänsyn till landets dåvarande industri, motsvarade de fordringar,

som på den tiden rimligtvis kunde uppställas i fråga om den

högre tekniska undervisningen i vårt land.

Under den mansålder, som sedan nämnda tid förflutit, har industrien

emellertid vunnit en allt större utveckling och inom nästan alla områden

företett ett uppsving af förut ej anadt omfång. Och de fordringar, som

tekniken ställer på sina förnämsta målsmän, hafva helt naturligt vuxit i

jämbredd med industriens framsteg. Ett oundgängligt villkor för framgång

på den internationella täflingsbanan är emellertid, att dessa målsmän,

det! vill säga ingenjörerna, besitta fullgod högskolebildning, och det är i

medvetenhet härom, som alla civiliserade länder under de senaste årtiondena

för höjande af sin högsta tekniska undervisning gjort de största ansträngningar

och för ändamålet bringat ekonomiska offer, som till och

med i fråga om mindre stater kan räknas i flera millioner.

Vårt land har under denna senast förflutna tid visserligen äfven med

framgång deltagit i det allmänna arbetet på teknikens områden, och vår

industri har efterhand vunnit en styrka och eu bärkraft, som utan tvifvel

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj As Nåd. Proposition N:o 155.

motsvarat äfven djärfva förhoppningar. Men i fråga om beskaffenheten af

vår högre tekniska undervisning stå vi dock numera, vid jämförelse med

andra länder, inom de flesta fackriktningar obetingadt tillbaka, och efter

de ansatser, som på 1870-talet gjordes för att höja denna undervisning,

har vårt land utan all fråga med mindre kraft och mindre framgång än

som varit önskligt följt den allmänna utvecklingen. Och dock måste med

hänsyn till den ståndpunkt landet redan intager i industriellt afseende och

i betraktande af industriens växande betydelse för landets ekonomi, det

vara en lifsfråga för detsamma, att den högsta tekniska undervisningen

hålles i jämnhöjd med den moderna teknikens fordringar och att den må

kunna lämna lika goda resultat som utlandets läroanstalter med motsvarande

uppgift.

De ökade fordringar, som de sista årtiondena ställt på den högre

tekniska undervisningen, gälla icke blott undervisningens omfång och planläggning,

utan äfven och framför allt de materiella hjälpmedel, som för

dess framgångsrika bedrifvande äro af nöden.

Hvad brister i undervisningens planläggning beträffar, så kunna desamma

i flera fall afhjälpas genom lämpliga förändringar af stadgarna

och genom åtgärder från läroverksmyndigheternas och lärarnas sida, utan

att erfordra någon mera betydande ökning af anslagen, och vill kommittén

beträffande hithörande frågor på detta ställe endast vidröra några sådana

af mera allmänt intresse, men i öfrigt hänvisa till den i det följande, särskilt

rörande tekniska högskolan, lämnade motiveringen.

Sålunda lägges vid undervisningen i tillämpningsämnena enligt kommitténs

åsikt ej tillräckligt stor vikt vid de ekonomiska synpunkterna. Ingenjörens

verksamhet är visserligen i hufvudsak af teknisk art, men teknikern

arbetar i industriens tjänst, och industrien rör sig med ekonomiska

värden. Elevernas uppmärksamhet bör därför tidigt inriktas härpå, så att

de ekonomisha synpunkterna framhållas och vid undervisningen tilldelas

den vikt de hafva för det praktiska lifvet. Vid undervisningen i flera

ämnen tillämpas visserligen redan nu dessa grundsatser, så att eleverna

erhålla öfning i beräkningar rörande tillverknings- och driftkostnader

och dylikt, men torde ännu mera vikt böra läggas vid denna sida af undervisningen

än hittills i allmänhet varit fallet.

Äfvenledes har från flera håll framhållits nödvändigheten, att i vidsträcktare

mån än hittills bereda eleverna undervisning i sådana merkantila,

juridiska och administrativa ämnen, som äro af betydelse för deras framtida

ställning och verksamhet, och inom tekniska högskolans lärarkollegium

har i sådant syfte för några år sedan föreslagits upprättandet af en särskild

ettårig fackskola för dylika vetenskaper. Af ekonomiska skäl har

s. 25 Kontrollera mot PDF

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

25

kommittén dock ej ansett sig kunna förorda en sådan fackskola, så mycket

mera, som de elever, hvdka vilja närmare studera dithörande ämnen, hafva

tillfälle härtill vid andra läroverk, som mera direkt sysselsätta dg därmed.

Kommittén har dock ansett nödvändigt, att äfven vid de högre tekniska

läroverken tillfälle beredes för dylika studier och har för ändamålet i

sitt förslag upptagit icke oväsentligt ökade anslag. De ifrågavarande ämnena

hafva sammanfattats under den allmänna benämningen »industriell

ekonomi och statskunskap , och undervisningen däri har tänkts böra blifva

obligatorisk för nästan it 11a fackskolor.

Beträffande fordr ngarna för imräde till tekniska högskolan och till Chalmerska

läroanstalten är frågan, huruvida fordran på föregående praktik bör

uppställas eller icke, af särskild betydelse. För närvarande fordras i allmänhet

ej praktik för inträde, men väl, hvad tekniska högskolan beträffar,

tre månaders praktik före inträdet i en fackskolas sista årskurs, under det

att man vid Chalmerska läroanstalten genom verkstadsarbete inom läroverket

sökt ersätta bristen häraf. Kommittén har för sin del funnit fördelarna

af någon längre tids praktik före inträdet ej kunna uppväga olägenheterna

af en därigenom föranledd förlängning af studietiden, och af

detta skäl äfvensom af andra orsaker, som närmare angifvas i det följande,

inskränkt sig till att uppställa fordran på ett hälft års praktik, före uppflyttning

till tredje årskursen i fråg i om tekniska högskolan, och till andra

årskursen i fråga om Chahnerska läroanstalten, allt i samband med anordnandet

af värnpliktsöfningarna.

Med frågan om in trädesfordringarna st"r äfven frågan om förhållandet

mell >n de tekniska elementarläroverken och högskolorna i nära samband, och

då inom några tekniska kretsar framhållits lämpligheten af att ordna detta

förhållande så, att element ^skolan, förutom sin egentliga uppgift äfven

skulle tjäna såsom förberedelse för inträde i högskolan, så ans»-r sig kommittén,

i betraktande af frågans principiella vikt, redan på detta ställe

böra angifva sin ståndpunkt i berörda afseende.

För närvarande finnes intet annat samband mellan de båda slagen af

läroverk, än att inträde i tekniska högskolan står öppet för den, som erhållit

afgångsbetyg från teknisk elementarskola, och därjämte ådagalagt

nöjaktiga insikter i modersmålet, lefvande språk samt historia och geografi.

Oaktadt dessa f ''rdringar äro lindriga, och oaktadt inti ädessökande af denna

kategori vid bedömandet af inträdesansökningarna i allmänhet ansats böra

hafva företriide framför öfriga sökande, hafva dock på senare tiden ytterst

få dylika elever under perioden 1904 — 07 i medeltal endast omkring

4 årligen — blifvit intagna i högskolan.

Redan den sålunda vunna erfarenheten synes häntyda på, att något

Bill. till lliksd. Frot. 1500. 1 Sami. 1 Afd. 110 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

verkligt behof al ett närmare samband mellan elementarskolan och högskolan,

än som för närvarande förefinnes, icke torde vara för handen. Att

mellan de lägre och de högre tekniska läroverken söka åstadkomma ett

förhållande motsvarande det som äger rum mellan de allmänna läroverken

a ena och universiteten jämte de öfriga högskolorna å andra sidan, skulle

dessutom, såsom nedan angifves, i själfva verket möta betydande svårigheter,

och utan tvifvel vida mera skada än gagna den sak man därmed

ville främja.

För att inse, att härvidlag en motsvarighet mellan de tekniska elementarläroverken

och de allmänna läroverken icke förefinnes, bör man

erinra sig, att de senare väsentligen hafva till ändamål att bibringa sina

elever den allmänna bildning och de grundläggande kunskaper, som erfordras

just för att i högre läroverk, universitet eller högre specialskolor,

därpå bygga en vidare utbildning. Den undervisning, som lämnas af de

allmänna läroverken, är i och för sig icke tillräcklig för eller lämpad efter

några särskilda yrkens behof.

Den tekniska elementarskolan däremot har en alldeles bestämd uppgift

sig förelagd, nämligen att med realskolans undervisning såsom förberedelse

och förutsättning och med tillhjälp af en fortsatt rent elementär

undervisning i de grundläggande ämnena: matematik, mekanik med flera

lämna sina elever den tekniska utbildning, som med dessa elementära hjälpmedel

kan vinnas. Fn bildning af denna beskaffenhet är, såsom erfarenheten

visat, fullt tillräcklig för ett framgångsrikt utöfvande af teknisk

verksamhet inom många yrken och på sådana platser inom industrien,

för hvilka hvarken några högre vetenskapliga insikter eller någon mera

omfattande humanistisk bildning äro af nöden.

I likhet med den tekniska elementarskolan har äfven högskolan till

uppgift att arbeta i industriens tjänst. Men under det att den elementära

undervisningen företrädesvis afser utbildning af hvad man understundom

kallat industriens underbefäl, är åter högskolans ändamål i första rummet

att lämna undervisning åt dem, som skola gå i spetsen för den industriella

verksamheten, samt att främja de tekniska metodernas och vetenskapernas

utveckling. Högskolans verksamhet afser således närmast utbildandet af

ledare för statens, kommunernas och enskildas tekniska företag och inrättningar,

af konstruktörer och konsulterande ingenjörer m. m. samt af

lärare vid de tekniska läroverken, såväl högre som lägre. Det är tydligt,

att undervisningen under sådana omständigheter måste vid högskolan anläggas

efter en väsentligen annan, efter de högre fordringarna lämpad, plan

och med vidsträcktare omfattning än vid elementarskolan. Förutsättningarna

för undervisningen måste beträffande de grund läggande ämnena,.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

matematik, fysik och kemi, vara högre och, i enlighet med förhållandena

i flertalet kulturländer, hufvudsakligen motsvara fordringarna i studentexamen.

Därjämte måste, med afseende såväl å studiernas beskaffenhet

som å elevernas framtida ställning och verksamhet i samhället, äfven högre

fordringar i fråga om s. k. allmänbildning göras gällande, och har jämväl

i detta hänseende i vårt land liksom annorstädes den vid de allmänna

läroverken förvärfvade bildningen ansetts närmast motsvara ändamålet.

Ville man nu ställa den tekniska elementarskolan och den tekniska

högskolan i sådant förhållande till hvarandra, att elever från det förra

läroverket utan vidare kunde öfvergå till det senare, samt att högskoleundervisningen

väsentligen skulle komma att blifva ett slags fortsättningtill

den elementära undervisningen, så torde härvid, därest man ej rent af

skulle vilja uppgifva all fordran på allmänbildning hos högskoleeleverna,

endast tvenne utvägar vara möjliga. Antingen skulle elementarskolan omorganiseras

till att, jämte sin nuvarande uppgift att bibringa elementär

teknisk bildning åt dem, för hvilkas lefnadsmål en sådan bildning är tillräcklig

och nödvändig, öfvertaga äfven uppgiften att åt blifvande högskoleelever

meddela den erforderliga allmänbildningen, hvilken beträffande

modersmålet, lefvande språk samt historia och geografi borde äga ungefär

samma omfattning som vid de allmänna läroverken, hvarjämte äfven

undervisningen i de grundläggande ämnena, fysik, kemi och särskild! matematik

torde böra något utvidgas och fördjupas, för att med fördel kunna

läggas till grund för den följande högskoleundervisningen. Eller också

blefve man, såsom vid en del amerikanska högskolor är fallet, nödsakad

att vid högskolan själf inrätta en förberedande kurs för nämnda ändamål.

I båda fallen måste därjämte, såsom ofvan antydts, hela den högre tekniska

undervisningen omläggas från att, såsom hittills i allmänhet ansetts

riktigt, vara fullt fristående och själfständig till att blifva en fortsättning

och utvidgning af den förut genomgångna elementära kursen.

Den förra af de båda antydda utvägarna torde väl svårligen på allvar

kunna ifrågasättas, då det väl icke kan vara lämpligt, att inom ramen

af en och samma undervisning förena två så väsentligt skilda uppgifter

som sitt meddela en speciell teknisk om ock elementär utbildning och samtidigt

belasta undervisningen med ämnen, som för en stor del af eleverna

icke vore behöfliga. De matematiska och de allmänt bildande ämnena

skulle därvid komma att taga för mycken tid i anspråk på bekostnad af

fackämnena, och elementarskolan skulle sålunda närma sig realgymnasiet,

under det att industrien numera äfven i fråga om den tekniska elementarundervisningen

krafvel- större specialisering. Att åter, i enlighet med den

andra utvägen, och såsom jämväl är fallet vid den Chalmerska läroanstal
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

ten i fråga om de grundläggande ämnen !, förlägga en förberedande undervisning

till högskolan själf är visserligen genomförbart, men arten af en

dylik undervisning måste dock i allmänhet anses främmande för ett läroverk

för högskoleundervisning.

Hufvudfelet i en dylik anordning af högskolan såsom en fortsättning

till elementarskolan ligger dock i den ogynnsamma och onaturliga ställning,

som den egentliga tekniska undervisningen skulle komma att, intaga

vid båda läroverken. Kursen vid elementarskolan skulle å ena sidan bilda

ett afslutadt helt för sig för de elever, som därefter utgingo i praktiken,

och samtidigt å andra sidan ordnas så, att den utgjorde en förberedelse

till högskoleundervisningen. Vid högskolan åter skulle undervisningen,

som afser en grundligare utbildning, äfvenledes komma att lida under

olägenheterna af att nödgas ånyo och i enlighet med grundligare förutsättningar

genomgå det mesta af det, som förut behandlats efter elementära

och ofullkomligare metoder, och på det genomgångna därefter bygga

den vidare undervisningen, o. s. v.

Det torde af hvad som nu i korthet anförts framgå, att undervisningen

både vid högskolan och vid elementarskolan skulle blifva lidande

på ett dylikt närmare samband dem emellan, och då, såsom ofvan angifvits,

enligt erfarenheten under senare tider något verkligt behof i förevarande

afseende icke är förhanden, så kan kommittén för sin del icke

finna någon anledning att tillstyrka en sådan omorganisation af hela den

tekniska undervisningen, som skulle blifva nödvändig, därest högskoleundervisningen

väsentligen skulle grundas på den tekniska elementarundervisningen.

Enligt kommitténs bestämda åsikt, och i öfverensstämmelse med förhållandena

i de flesta kulturländer, bör högskoleundervisningen i hufvudsak

grundas på den vid de allmänna läroverken meddelade studentbildningen

och i sin vidare utveckling ordnas fullt själfständigt med hänsyn

allenast till sina speciella uppgifter. Den enklaste och närmast liggande

utvägen för det fåtal ynglingar, hvilka efter genomgången kurs vid tekniskt

elementarläroverk önska högre teknisk utbildning, är utan tvifvel

den, som redan nu står dem öppen, nämligen att först skaffa sig nödiga

insikter i de viktigaste allmänt bildande ämnena och därefter vinna inträde

vid högskolan. Vid det högre läroverket böra dessa elever fortfarande

såsom hittills i möjligaste mån åtnjuta den lindring med afseende

å examensfordringar och den förändring af undervisningsplanen i öfrigt,

som betingas af den förut genomgångna tekniska elementarkursens beskaffenhet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Förutom nu afhandlade frågor af mera allmän innebörd äfvensom

andra dylika, om hvilka kommittén i den följande specialmotiveringen

närmare yttrar sig, har kommitténs uppmärksamhet och arbete dessutom,

och af naturliga skäl, i särskild! hög grad varit riktad på afhjälpandet af

de brister i de högre tekniska läroverkens organisation, som bero på otillräckligheten

af de materiella och ekonomiska hjälpmedel, som stå till dt ras

förfogande.

Såsom ofvan antydts, har nämligen den högre tekniska undervisningen

i vårt land under de senaste två eller tre årtiondena icke understödts

och omhuldats på ett sätt, som kan jämföras med hvad som i öfriga

kulturländer åtgjorts för samma ändamål och som svarar mot industriens

växande betydelse för näringslifvet och de stegrade anspråken på en tidsenlig

undervisning. Vid en närmare undersökning af industriens behof

och vid jämförelse med utländska förhållanden finner man snart, att underlägsenheten

hos vårt lands tekniska undervisning å det högre stadiet företrädesvis

framträder i följande afseenden, nämligen dels beträffande laborationsundervisningen

i de tekniska läroämnena, dels i fråga om studiernas

specialisering och närmare afpassande efter de särskilda industrigrenarnas

olika behof, och dels slutligen i det hänseendet, att våra högre tekniska

läroanstalter, på grund af bristande utrymme och otillräckliga lärarkrafter,

icke längre kunna mottaga mer än eu del af de kompetenta inträdessökande,

medan de öfriga måste utestängas och hänvisas till andra

lefnadsbanor.

Till afhjälpande af de svåraste missförhållandena i nämnda afseenden

hafva visserligen tid efter annan förslag utarbetats af läroverksmyndigheterna,

men äfven det år 1904 i fråga om tekniska högskolan utarbetade

förslaget, ehuru vida fullständigare än föregående förslag, är icke

tillfredsställande, utan måste enligt kommitténs åsikt, och såsom för öfrigt

jämväl i förslagets motivering framhålles, betraktas allenast så-om ett försök,

att med möjligast ringa ekonomiska uppoffringar för statsverket —

förslaget upptog bl. a. 2''/4 millioner till nybyggnader -— åstadkomma en

blott den närmaste framtidens behof omfattande och äfven under denna

förutsättning i flera afseenden ofullständig lösning af den viktiga frågan.

Enligt kommitténs förmenande äro dock vida mera genomgripande åtgärder

af nöden än som i nämnda förslag ansetts kunna ifrågasättas,

därest missförhållandena skola i väsentligare mån undanrödjas och tillika

en anordning komma till stånd, som ej inom den närmaste framtiden

ånyo behöfver omändras och då utan tvifvel skulle kräfva ännu större

kostnader.

Beträffande först de för den tekniska undervisningen erforderliga

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 155.

laborationerna, så hafva dylika såsom bekant sedan gammalt varit förbundna

med den speciella undervisning i kemi, som tillhör de kemiska

och bergsvetenskapliga fackskolorna, och hafva de härför vid våra högre

läroanstalter disponibla laboratorier och öfriga hjälpmedel i allmänhet

motsvarat sitt ändamål. För undervisningen i elektrokemi och bergskemi

måste dock tidsenligare laboratorier än de nuvarande inrättas. Därjämte

har kommittén ansett, att den elementära undervisningen i kemi för andra

fackskolor än de ofvannämnda, icke, såsom för närvarande vid tekniska

högskolan och en del utländska högskolor är fallet, bör bestå allenast i

föreläsningar jämte demonstrationer af läraren, utan äfven, och närmast

med hänsyn till kemiundervisningens ståndpunkt vid de allmänna läroverken,

kompletteras med enklare laborationsöfningar å en för ända målet

afsedd laboratorielokal. Angående undervisningen i fysik har kommittén

äfvenledes ansett utsträckning af labo ratorieöfningarna utöfver de nuvarande

fordringarna vara af behofvet påkallad.

Under det att laborationer i kemi och fysik redan länge tillhört undervisningen,

och deras stora betydelse därför torde ingått i det allmänna

medvetandet, har däremot vikten af laborationer i de speciellt tekniska

läroämnena först under de senaste årtiondena gjort sig gällande och dylika

öfningar i vidsträcktare mån införlifvats med undervisningen. Den

egentliga början till dylika laborationer gjordes något tidigare genom upprättandet

vid en och annan högskola af mekanisk-tekniska laboratorier,

som närmast hade dels en rent vetenskaplig uppgift på hållfasthetslärans

område och dels en praktisk teknisk, att pröfva byggnadsmaterialiers och

andra ämnens hållbarhet och öfriga för industriella ändamål viktiga egenskaper.

Sedermera och framför allt efter Chicago-utställningen 1893, där

resultaten af arbetena å de vid amerikanska högskolor inrättade storar ade

maskinlaboratorierna blefvo bekanta, blef intresset för dylika laboratorier

och förståelsen af deras betydelse inom nästan alla områden af tekniken

och icke minst för undervisningen allt mera allmän, och i våra dagar

gifves det knappast någon enda högskola, som icke är utrustad med laboratorier

för olika områden af industrien.

Sålunda har man laboratorier för elektroteknik, för undersökningar,

mätningar och profningar af elektriska maskiner, apparater och ledningar;

för ångpannor, ångmaskiner och förbränningsmotorer, för liknande undersökningar

å hithörande slag af maskiner och för frågor om bränslebesparing

m. in.; för maskinelement och transmissioner; för vattenkrafrsmaskiner;

för materialprofning; för väg- och vattenbyggnadslaborationer i och för

frågor om vattnets strömning i kanaler och för undersökningar rörande

jordtryck, hvalf, murar m. in.; för skeppsbyggeri o. s. v. Iläi till komma

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

vidare, vid de högskolor, som hafva en afdelning för bergsvetenskap,

laboratorier lör metallurgi och elektriska ugnar; för grufvetenskap, särskildt

anriknings- och magnetometriska undersökningar; för bergsmekanik

o. s. v.

Det är tydbgt, att laboratorier af dessa slag, livilka numera icke

allenast finnas vid de tekniska läroverken utan jämväl vid flera större industri-

och fabriksföretag, skola vara af största betydelse för industrien,

icke allenast genom de teknisk-vetenskapliga undersökningar utan äfven,

genom de prolningar, mätningar och beräkningar rörande färdiga maskiner

in. m., som å dessa laboratorier med särskild noggrannhet och sakkunskap

utföras. I själfva verket hafva också arbetena å de tekniska laboratorierna

väsentligt bidragit till att höja industrien och att gifva densamma

det säkra vetenskapliga underlag, som numera i allt högre grad kräfvesäfven

för utvecklingen inom de industriella områdena.

A andra sidan är dessa institutioners betydelse äfven för den tekniska

undervisningen påtaglig. Genom arbetena å laboratoriet erhåller eleven

en omedelbar och instruktiv tillämpning af de i föreläsningarna genomgångna

teorierna och metoderna och blifver därjämte förtrogen med de

maskiner, apparater och beräkningar, som sedermera möta honom i det

praktiska litver. Af betydelse torde äfven vara, att dessa praktiska öfningar

genom sin beskaffenhet och genom den möjlighet till själfständigt

arbete, som de erbjuda, bilda en motvikt mot de bokliga studierna och

medverka till höjande af elevens sinne för det praktiska och af hans tillit

till den egna förmågan. Framför allt ligger dock betydelsen af laboratoriearbetet

däri, att eleven erhaller en viktig del af den erforderliga praktiska

utbildningen redan under själfva studietiden, och att han således vid afgången

från högskolan numera är vida bättre rustad för sitt framtida

värf i indu-triens tjänst än under förutvarande förhållanden.

Hvad beträffar motsvarande undervisning vid vårt lands båda högre

läroanstalter, så äro de härför afsedda laboratorierna antingen otillräckliga

i följd af bristande utrymme och ofullständig utrustning eller ock att betrakta

såsom rena provisorier. I fråga om eu del viktiga läroämnen

saknas t. o. in. all möjlighet för utförande af laboratorieöfningar. En af

kommitténs viktigaste uppgifter har därför varit att verkställa utredning

och afgifva förslag till afhjälpande af bristerna i detta hänseende. De

förslag, som kommittén utarbetat i nämnda syfte, återfinnas i den följande

specialmotiveringen, till hvilken äfven beträffande den närmare betydelsen

af detta slag af öfningar må hänvisas.

båsom redan framhållits har undervisningen vid de högre tekniska

läroanstalterna, på grund af lärarkrafternas och undervisningsmateriellens

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 155.

otillräcklighet, icke kunnat specialiseras i den grad, som vid flera utländska

högskolor är fallet, och som numera är påkallad af industriens egen

specialisering åtminstone inom vissa fackriktningar. Under hänvisning

i öfrigt till den följande motiveringen vill kommittén på detta ställe inskränka

sig till att anföra slutresultatet af sina öfverläggningar angående

denna fråga.

Förutom läroplaner för de redan nu representerade hufvudfackriktningarna

har kommittén i förevarande syfte förslagsvis upprättat särskilda

läroplaner för en del specialriktningar nämligen: inom fackskolan för

maskinbyggnad och mekanisk teknologi, för de fyra underafdelningarna

för värmemotorer, vattenmotorer, mekanisk teknologi och bergsmekanik;

inom fackskolan för skeppsbyggnad, för de två underafdelninga>na för

skeppsbyggnad och sjömaskiner; inom fackskolan för elektroteknik, för tre

i det följande närmare angifna underafdelningar; samt inom fackskolan

för väg- och vattenbyggnad, för de tre underafdelningarna för väg- och

brobyggnad, järnbyggnad och vattenbyggnad. Därjämte har kommittén

föreslagit en utvidgning af läroverksmyndigheternas nuvarande befogenhet

att för vissa fall, efter därom '' gjord ansökan, medgifva mindre afvikelser

från de gällande läroplanerna till att omfatta jämväl rättighet

att, i den mån disponibla medel sådant medgifva, upprätta särskilda läroplaner

för fackriktningar, som icke innefattas i de gällande läroplanerna,

men hvilka på grund af industriens behof befinnas böra blifva representerade

vid läroverket. Slutligen har genom förslaget om specialelevinstitutionen

möjlighet beredts för bedrifvande af särskilda studier, utöfver hvad

som meddelas genom den reguljära undervisningen, med rätt för den studerande

att öfver ådagalagda kunskaper eller utförda arbeten erhålla betyg.

Då frågan om studietidens längd inom de olika fackskolorna står i

visst samband med ofvan berörda förhållanden, anser sig kommittén böra

på detta ställe äfven angifva sin ställning till denna viktiga fråga.

Såsom framgår af den i det följande meddelade utredningen är vid

de utländska högskolorna studietiden i allmänhet 4-årig, äfven i fråga om

de båda störa fackskolorna för maskinbyggnad och för elektroteknik,

hvilka hos oss äro 3-åriga såväl vid tekniska högskolan som vid Chalmerska

läroanstalten. Öfriga fackskolor, utom den kemiska, äro i likhet

med förhållandena vid motsvarande utländska läroverk jämväl vid tekniska

högskolan i hufvudsak 4-åriga. Under det att högskolans lärarkollegium

och styrelse sedan ett tjugutal år tillbaka varit ense om, att kurserna i

samtliga fackskolor, utom den kemiska, borde beräknas för en studietid

af 4 år, och denna åsikt förut biträdts jämväl af Svenska Teknologföreningen,

har denna gång såsom framgår af de från vårt lands tekniska

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

.föreningar ingångna svaren på vissa af kommittén framställda frågor rörande

den högre tekniska undervisningen, meningarna inom dessa tekniska

kretsar varit delade, i det en del påyrkat 4-åriga en annan del åter 3-åriga

obligatoriska kurser för samtliga fackskolor, i senare fallet dock med tilllägg

af en ettårig frivillig specialkurs.

På grund af önskvärdheten af att studietiden icke måtte blifva längre

än nödvändigt har kommittén noga undersökt möjligheten af att inskränka

kurserna till att omfatta tre eller tre och ett hälft år. Men af skäl, som

.i det följande utförligen angifvas, har kommittén kommit till det resultat,

att hvad tekniska högskolan beträffar, kurserna i samtliga fackskolor, utom

den kemiska, måste beräknas efter en studietid af fyra år, därest det

ändamål skall kunna ernås, som med högskolans undervisning afses.

Slutligen har ofvan framhållits, att våra högre tekniska läroverk och

särskildt tekniska högskolan äfven i det afseendet äro afgiordt underlägsna

motsvarande läroverk i utlandet, att, på grund af bristande utrymme och

otillräckliga lärarkrafter, sedan flera år tillbaka antalet af dem, som kunnat

antagas till elever, varit vida mindre än antalet inträdessökande. Af

den i det följande lämnade utredningen framgår nämligen, att af dem,

som under de senaste 10 åren anmält sig till inträde vid högskolan,

knappast två tredjedelar kunnat mottagas vid läroverket, och att äfven

den återstående tredjedelen utgjorts af ynglingar med betydligt högre

kunskapsbetyg än som enligt stadgarna erfordras för vinnande af inträde

och därjämte med intyg om föregående praktik af afsevärdt omfång. Då

man vidare af denna senare omständighet med all sannolikhet kan draga

den slutsatsen, att eu mängd ynglingar, som på grund af mindre höga.

betyg icke ansett det under förhandenvarande omständigheter löna mödan

att anmäla sig till inträde, under andra förhållanden äfven skulle sökt

inträde, så torde, då för närvarande endast 125 elever årligen kunna intagas

i läroverkets första årskurs, antalet af dem, som skulle önska blifva

delaktiga af högskolans undervisning, böra redan nu beräknas till minst

det dubbla, eller till 250 å 300 årligen.

Kommittén har för sin del af flera skäl ansett, att då det enligt dess

förslag nu gäller att omorganisera högskolan till att i alla afseenden, såvidt

möjligt, motsvara tidens fordringar, omorganisationen jämväl bör omfatta en

utvidgning af högskolan i sådant hänseende, att läroverket åtminstone för en

afsevärd framtid blifver i stånd att motsvara äfven fordringarna beträffande

elevfrekvensen. Huruvida våra dagars industri är i behof af så många ingenjörer

har visserligen någon gång dragits i tvifvelsmål, men kommittén delar

icke dessa tvifvel. Utvidgningen afser i allt ej den dag som i dag är, utan skulle

komma att visa sina verkningar först efter ännu ett eller annat årtionde. De

Bill. till Riksd. Prof. Pion. 1 rami. 1 Afd. 110 Raft.

o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

utgående ingenjörerna komma nog i vårt land, som annorstädes, att skapa nya

fält för den industriella verksamheten, hvarjämte den tekniska bildningen, här

som annorstädes, måste göra sig allt mera gällande äfven inom andra

områden än de rent industriella, såsom inom handeln, jordbruket 0. s. v.

Äfven har en af kommittén verkställd undersökning rörande befogenheten

af den ofta hörda klagan, att högskolans utexaminerade elever i större

antal begifva sig utomlands för att där söka sin framtid, visat, att denna

klagan icke är berättigad.

Af nu antydda skäl har kommittén, såsom längre fram utförligare

angifves, icke ansett för vårt land starkare skäl förefinnas att hindra tillloppet

till högskolan än för andra länder, där som bekant sträfvandet

efter högre teknisk bildning på allt sätt uppmuntras och understödjes.

Och har kommittén därför icke ansett ändamålsenligt att beräkna den

nya högskolan för ett mindre antal årligen inträdande elever än omkring

300, hvilket antal, såsom ofvan påpekats, i det närmaste synes svara mot

det närvarande behofvet.

Det är gifvet, att en omorganisation af vårt högre tekniska undervisningsväsende

i samtliga nu berörda afseenden jämte en nödvändig förbättring

af lärarnas löneförhållanden, erforderliga höjningar i anslagen till

undervisningsmateriell m. in , måste kräfva högst afsevärda ekonomiska

uppoffringar från statsverkets sida, och det blifver därför nödigt att undersöka

i hvad mån de erforderliga kostnaderna må kunna nedbringas.

1 detta afseende blifver utan tvifvel den frågan af största betydelsen,

huruvida mer än en högskola bör utrustas på det sätt, som betingas af

nutida fordringar.

Den högre tekniska undervisningen i vårt land representeras för närvarande

i första rummet af tekniska högskolan och äfven, om ock med

mindre hjälpmedel och i mindre omfattning, af Chalmers tekniska läroanstalts

högre afdelning. Såsom ofvan framhållits står tekniska högskolan

med afseende på såväl lokaler och undervisningsmateriell som lärarkrafter

betydligt efter de flesta af utlandets tekniska högskolor. I ännu högre

grad gäller detta omdöme Chalmerska läroanstalten, och frågan blifver

därför närmast, huruvida den nu afsedda omorganisationen af det högre

tekniska undervisningsväsendet bör ske i den riktning, att båda de nämnda

läroverken utvecklas på sådant sätt, att landet erhölle tvenne med afseende

på studiernas planläggning och omfattning likställda högskolor, försedda

med all den utrustning, som motsvarar nutidens fordringar, eller

man för närvarande bör åtnöja sig med en dylik högskola.

Härvid är då först att märka, att för det årliga tillopp af omkring

300 nya elever, som antagits såsom grund för kommitténs förslag, således

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

för sammanlagdt omkring 1,100 elever inom alla årskurserna, erfordras,

enligt erfarenheten från andra länder, i och för sig ej nödvändigt mer

än en enda högskola. För att bestyrka detta påstående må här antalet

elever vid följande utländska högskolor år 1906 meddelas:

Högskola

Ordinarie

elever

Andra

elever

Berlin (Tyskland) ..................................

........................... 2,683

924

Karlsruhe » ..................................

.......................... 1,469

207

Hannover » ..................................

........................... 1,048

346

Darmstadt » ..................................

.......................... 1,586

381

Mönchen » ..................................

.......................... 2,216

544

Zurich (Schweiz) ........................................

.......................... 1,525

879

Delft (Holland)

.......................... 1,082

94

Wien (Österrike)........................................

.......................... 2,524

250

Prag (tyska högskolan) .........................

.......................... 920

42

» .............................................................

.......................... 2,037

108

Af dessa siffror framgår att i andra länder icke mer än en fullständig

högskola ansetts behöflig för ett elevantal af den storlek, som blifvit lagd

till grund för kommitténs förslag.

Vidare är det klart, att utrustningen af två tidsenligt inrättade

mindre högskolor skulle medföra väsentligt större kostnader än utrustningen

af en enda större högskola. Visserligen kunde en del lokaler,

särskildt hör- och ritsalar, om eleverna fördelades på tvenne högskolor,

göras ej obetydligt mindre på hvartdera stället, än om alla elever samlades

i en enda högskola. Men laboratorierna med deras tillbehör samt den

öfriga undervisningsmateriellen äro vida mindre beroende af elevernas antal

och skulle, i händelse af två högskolor, medföra nära dubbla kostnaden.

Dessutom skulle jämväl lärarpersonalen i sådant fall blifva ungefär

lika stor på båda hållen, och de årliga kostnaderna för statsverket såväl

därigenom som i öfrig! blifva i det närmaste lika stora för båda högskolorna.

Ej heller synes den utvägen vara för handen, att fördela de

olika fackriktningarna mellan de båda högskolorna, så att på hvartdera

stället endast vissa af de fackskolor, som eljest i allmänhet ansetts böra

vara representerade vid en och samma högskola, skulle förefinnas. Det

visar sig nämligen vid en undersökning af denna fråga, att äfven om

man bortser från olämpligheten i och för sig af att sålunda hafva,

så att säga, en half högskola på hvartdera stället, kostnaderna jämväl i

sådant fall skulle blifva icke obetydligt större, än om allenast en högskola

inrättades, alldenstund undervisningen inom flertalet af de grund
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition No. 155.

Ofi

O t)

läggande ämnena och äfven för en del af fackämnena, trots inskränkningens

af fackskolornas antal, måste anordnas särskildt på båda ställen.

Till nu antydda omständigheter kommer därjämte det förhållandet,,

att den Chalmerska läroanstalten, med sina lägre inträdesfordringar och

sina i allmänhet treåriga kurser samt med sin i följd häraf mindre specialiserade

undervisning, visat sig motsvara ett verkligt behof för beredande

af högre teknisk bildning åt dem, som ej önskat eller haft tillfälle

till att genomgå en mera fullständig högskolekurs. Och denna anstaltens

ställning inom det tekniska undervisningsområdet har varit af den vikt

och betydelse, att, om man nu skulle vilja utveckla denna anstalt till

större likhet med tekniska högskolan, behofvet af en ny teknisk läroanstalt

sådan som den Chalmerska utan tvifvel skulle ånyo göra sig

kännbart, och kostnaderna för det hela således komma att ytterligare ökas.

Under sina öfverläggningar har kommittén af nu antydda skäl kommit

till det resultat, att det skulle kräfva större ekonomiska uppoffringar

än som påkallas af landets närvarande behof, att på fullt tidsenligt sätt

utrusta mer än en teknisk högskola, och att den Chalmerska läroanstalten

fortfarande bör bibehållas vid sin nuvarande ställning och uppgift, dock,,

såsom längre fram mera i detalj angifves, med den förbättring i afseende

å lärarkrafter och materiell utrustning, som för fyllandet af denna uppgift

numera måste anses nödig.

I enlighet med hvad sålunda anförts, har kommittén vid uppgörandet

af sitt förslag till ordnande af den högre tekniska undervisningen i riket

ansett såsom sin hufvuduppgift att angifva de åtgärder, som erfordras

för tekniska högskolans utvidgning och omorganisation. Dessa åtgärder

måste blifva särdeles genomgripande och enligt kommitténs mening icke

allenast omfatta undervisningens planläggning och omfång, utan äfven

läroverkets lokaler och materiella utrustning i öfrigt jämte lärarnas aflöningsförhållanden

m. m. De viktigaste förslagen afse upprättandet af

tidsenliga laboratorier för de olika tekniska läroområdena och därmed sammanhängande

förändringar i undervisningen. För detta ändamål, äfvensom

för att möjliggöra mottagandet af flera elever än hittills, föreslås

upprättande af fullständigt nya byggnader för högskolan på eu annan

tomt än den nuvarande och af tillräcklig utsträckning för tillgodoseende

af framtida behof af utvidgning». I

I en särskild afdelning af betänkandet med rubrik behofvet af utvidgning

(sid. 59—70) ingår kommittén närmare på två af förut berörda

frågor, nämligen dels frågan om det antal elever, som bör läggas till

grund för beräkningen af erforderliga lärarkrafter och undervisningslo
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Säd. Proposition N:o 155. 37

kaler, dels frågan om nödiga byggnader. Och anför kommittén härvid

följande:

»Beträffande den ifrågasatta utvidgningens omfattning med afseende

å elevantalet utgingo högskolemyndigheterna i 1904 års förslag från den

förutsättningen, att tillfälle till ernående af fullständig högskolebildning

borde beredas så många som möjligt af dem, som kunde antagas allvarligen

sträfva efter att erhålla en sådan bildning, och som tillika ägde

de nödiga förkunskaperna.

Angående denna fråga anföres i nämnda förslag bland annat följande:

»En af de väsentligaste anledningarna till de i det föregående omförmälda

utredningar och förslag har varit den under senare år alltmera

tilltagande frekvensen af inträdessökande vid högskolan och häraf Uppkommande

svårigheter i fråga om lokaler och lärarekrafter».

»För att åskådliggöra tilloppet af inträdessökande till högskolan under

de senaste 27 åren, under hvilken tid läroverket haft sin nuvarande

år 1877 genomförda organisation, meddelas här en kort tabell, som angifver

de siffror, som för denna frågas belysning äro af närmaste intresse1).

I denna tabell uppgifves:

I jförsta kolumnen, antalet under året kompetente inträdessökande till

första årskursen;

i andra kolumnen, antalet af dem, som intogos i nämnda årskurs;

i tredje kolumnen, antalet antagna elever i procent af de kompetente

inträdessökandes antal;

i fjärde kolumnen, antalet af dem bland de antagna eleverna, som

före inträdet haft praktisk verksamhet;

i femte kolumnen, sistnämnda antal i procent af de antagna elevernas

antal.

Å r

Kompe-

tente

Antagne

Procent

Praktik

Procent

1878 .................................

5(1

50

100

12

21

1879 ................................

42

42

100

9

21

1880 .................................

40

46

100

10

22

1881 ................................

37

37

100

5

14

1982 ................................

44

44

100

4

9

1883 .................................

52

52

100

3

6-

1884 .................................

53

53

100

13

25

Elevantalet.

’) Ang. den föregående tiden se 1890 års kommittés betänkande.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition i\T:o 155.

A r

Kompe-

tente

Antagne

Procent

Praktik

Procent

1885 ................................

68

68

100

8

12

1886 .................................

53

53

100

13

25

1887 .................................

64

64

100

13

20

1888 .................................

66

66

100

14

21

1889 .................................

95

95

100

22

23

1890 .................................

73

73

100

41

56

1891 .................................

100

76

76

42

55

1892 .................................

100

97

97

60

62

1893 .................................

115

98

85

60

61

1894 .................................

98

96

98

58

60

1895 .................................

102

96

94

62

65

1896 ..............................

99

96

97

60

63

1897 .................................

141

97

62

60

62

189S .................................

169

101

60

81

SO

1899 .................................

191

124

64

112

90

1900 .................................

232

127

55

124

98

1901 .................................

217

119

55

117

98

1902 .................................

176

124

70

120

97

1903 .................................

150

118

79

116

98

1904 ................................

176

118

G7

116

98

1905 i) ..............................

190

124

65

122

98

1906 ..................................

185

124

67

122

93

1907 .................................

191

122

64

120

98

»Man finner af denna tabell, att läroverket ända till och med år 1896

var i stånd att mottaga alla eller åtminstone de allra flesta inträdessökande,

som uppfyllt fordringarna för inträde, men att detta under de därpå följande

åren icke längre varit fallet. Under de 8 åren 1897—1904 kunde

nämligen, oaktadt med tillhjälp af ofvan omförmälda provisoriska anordningar

elevantalet i första afdelningen från och med år 1899 höjdes från

100 till 125, af sammanlagdt 1,455 kompetenta inträdessökande endast

928, det vill säga 64 procent intagas i läroverket.

»Såsom redan i ''Förslag 1903’, pag. 4, framhållits äro likväl missförhållandena

i verkligheten ännu större än som framgår af ofvan angifna

siffror. Det har nämligen visat sig, att af dem, som under de senaste åren

]) Tabellen har af kommittén kompletterats för åren 1905—1907.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 155.

sökt inträde vid läroverket, ej mindre än 93 a 94 procent i de för undervisningen

grundläggande läroämnena matematik, fysik, kemi och teckning,

i mogenhetsexamen haft minst ett hälft betyg högre än det betyg ''godkänd’,

som enligt stadgarne erfordras för inträde. För att, vid den starka konkurrensen,

ytterligare öka sina utsikter, hafva därjämte de flesta inträdessökandena

skaffat sig någon tids praktik. Under det att således, enligt

förestående tabell, under perioden 1879—89 knappt en femtedel och under

perioden 1890—97 endast omkring 60 procent af de antagna eleverna

haft föregående praktisk verksamhet, så hafva under de senaste åren 98

procent, det vill säga nästan allesammans, haft betyg öfver dylik praktik

och i de allra flesta fallen för en tid af 3 månader eller däröfver.»

»Betänker man nu, att enligt stadgarne endast betyget ''gpdkänd'' i de

ofvannämnda läroämnena är tillräckligt för vinnande af inträde, äfvensom

att praktisk verksamhet icke för ändamålet fordras, så finner man att numera

i regel inga andra söka inträde vid högskolan än sådana som genom

höga betyg och intyg öfver föregående praktik hafva särskild förhoppning

om att blifva antagna, och med ganska stor säkerhet torde man därför

kunna draga den slutsatsen, att om inträdet, såsom före år 1897 i hufvudsak

var fallet, jämväl under de senaste åren varit beroende allenast på de

stadgade kompetensvillkorens uppfyllande, så skulle antalet kompetenta

inträdessökande under samma tid antagligen hafva uppgått till omkring

dubbla det antal, som nu årligen intages i läroverkets första afdelning.»

»Såsom i ''Förslag 1903’, pag. 4, vidare påpekas, bestyrkes detta antagande

äfven vid en jämförelse med förhållandena i andra med vårt land

jämförbara länder. Sålunda intagas i de polytekniska läroanstalterna i

Danmark1) och Finland årligen något flera och vid Polyteknikum i Schweiz

omkring 50 procent flera infödda elever än vid vår högskola, oaktadt

dessa länders befolkning endast uppgår till omkring hälften af Sveriges,

och oaktadt dessa länder väl svårligen med afseende å möjligheterna för

en framtida industriell utveckling kunna jämföras med vårt land. Jämväl

i Norge är den för en blifvande teknisk högskola uppgjorda planen anlagd

på eu mera storartad basis än vår högskola. Vill man härtill lägga

en jämförelse med Tyskland med sin till omkring 59 millioner uppgående

befolkning, så finner man, att hela antalet ordinarie elever vid detta lands

tekniska högskolor år 1902 uppgick till 13,282, motsvarande 225 elever

J) Under höstterminen 1903 var antalet ordinarie elever vid Köpenhamns polytekniska anstalt 564

under det att motsvarande antal vid tekniska högskolan år 1903 var endast 404, oaktadt vid den förra;

anstalten ingen bergskola finnes; om jämväl de 207 eleverna i högre afdelningen af den Cbalmerska anstalten

medräknas, erhåller man för Sverige med sin jämt dubbelt så stora befolkning ändock ej mer än

611 elever.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

för hvarje million invånare, under det att hos oss för närvarande, motsvarande

vår högskolas 400 ordinarie elever, endast omkring 77 elever,

det vill säga endast omkring en tredjedel så många, komma på hvarje

million invånare.»

»Vid de föregående tillfällen, då frågan om utvidgning af tekniska

högskolan varit föremål för behandling, har man understundom hört den

invändningen att landets närvarande industriella utveckling icke kräfde

utbildning af flere vetenskapligt bildade ingenjörer, än som för tillfället

motsvarade högskolans omfång, och att därför någon mera vidtgående utvidgning

af läroverket icke vore erforderlig eller önskvärd.»

»Med afseende å befogenheten af en dylik invändning torde man väl

dock först böra erinra därom, att de elever, som vid en viss tidpunkt intagas

i läroverket, icke genast medföra en tillökning af de vetenskapligt

bildade ingenjörernas antal, utan att verkan af en utvidgning af läroverket

i sagda hänseende först efter hand och i en mer eller mindre aflägsen

framtid skulle komina att göra sig gällande. Att på den grund, att landets

industri för närvarande icke synes erfordra ett större antal vetenskapligt

bildade tekniker än högskolan nu är i stånd att utbilda, vilja

hindra en stor de! unga män med håg och fallenhet för de tekniska

yrkena — det behöfver väl knappast framhållas, att dylik fallenhet icke

alltid förefinnes allenast hos dem, som erhålla höga betyg i mogenhetsexamen

— att skaffa sig den bästa härför erforderliga utbildning, synes

därför knappast låta försvara sig, då man ju icke af närvarande betryckta

förhållanden på det industriella området är berättigad att bedöma framtiden.

Tvärtom synes för vårt land framtiden i detta hänseende kunna

antagas komma att medföra eu allt rikare utveckling, om man å ena sidan

tager hänsyn till att vår närvarande industri ej på långt när är i stånd

att täcka landets egna behof och i följd häraf fältet för nya anläggningar

och företag är synnerligen vidsträckt, och om man å andra sidan besinnar

landets tillgångar på råmaterial och naturkraft, hvilka tillgångar med afseende

på möjligheten af eu framtida industri äro större än i fråga om

de flesta andra europeiska länder. Då dessa landets ännu till så st or del

obegagnade tillgångar icke utan teknisk bildning kunna göras verkligt

fruktbärande, och denna bildning, på grund af vetenskapens allt större

betydelse för det tekniska arbetet, numera hos de ledande ingenjörerna

måste vara så grundlig som möjligt, så kan man svårligen förstå, hvarför

just i vårt land utbredningen af den högre tekniska bildningen skulle hämmas,

då man i andra civiliserade länder på allt sätt söker att främja densamma.

»

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kunjl. Maj ts Nåd. Proposition N:o 155.

»Den allt sedan 1897 så väsentligt ökade tillströmningen till den

tekniska högskolan torde, liksom motsvarande företeelse i utlandet, finna

sin förklaring i helt naturliga omständigheter. Dels har industriens allt

starkare uppsving verkat lockande, äfvensom öfvertygelsen om, att landets

rikliga tillgångar på material och kraftkällor samt dess behof af en mera

utvecklad industri måste leda till öppnandet af allt flera verksamhetsfält

för den tillräckligt utbildade teknikern. Dels visar det sig redan nu tydligt,

hurusom teknisk kunskap och skicklighet göra sig gällande inom andra

områden än det rent industriella, i det att äfven inom vårt land jordbruket

och handeln alltmera tillgodogöra sig teknikens framsteg. Efter hand

börjar den tekniska bildningen därjämte att i allt flere afseenden komplettera

den hittills allenast på humanistiskt vetande grundade s. k. allmänbildningen.

Ej heller får man vid förklaringen af ingenjörsbanans lockande

kraft glömma de möjligheter, som erbjuda sig för ingenjören därigenom,

att hans bildning är af internationell natur, i följd hvaraf hans arbete

äfven kan göra sig gällande utom det egna landets gränser.»

»I denna sista omständighet, nämligen att en del af våra ingenjörer

söka sitt arbete utomlands i stället för att egna sina krafter åt den inhemska

industrien, har man jämväl sökt ett motiv för obehöfligheten af

någon starkare utveckling af högskolans verksamhet. Härvidlag synes

dock kunna framhållas, dels att det måste för de unga från högskolan

nyss utgångna ingenjörerna vara af största vikt, att genom någon tids

arbete inom utlandets mera utvecklade industrier komplettera sin utbildning,

och dels att, såsom erfarenheten visat, af dem som sålunda begifvit

sig utomlands, det stora flertalet förr eller senare återvändt till fosterlandet

för att ägna detsamma sin genom den rikare erfarenheten ännu

värdefullare arbetskraft. Och i fråga om dem, som icke återvända, torde

man väl knappast kunna tala om en för landet förlorad arbetskraft

i samma mening, som t. ex. i fråga om våra utvandrande unga arbetare,

då ju dessa ingenjörer åtminstone gagna vårt land därigenom, att

de bidraga till att utbreda kännedom om svensk industri och handel och

till att direkt eller indirekt förmedla och öka afsättningen af våra produkter

i utlandet, äfvensom därigenom att de kunna med råd och dåd

bistå de yjjgre svenska ingenjörer, som i utlandet söka fullända sin utbildning.

Åtminstone betraktar man det t, ex. i Danmark, Schweiz

eller Tyskland icke såsom någon nationalförlust, att infödda ingenjörer

finna användning så godt som öfver hela världen, utan torde denna omständighet

tvärtom hafva mäktigt bidragit till utvecklingen af dessa länders

nuvarande höga ståndpunkt i industriellt och kommersiellt hänseende.»

Bill, till llilcsd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 110 11 afl. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

För att i någon man belysa fragan om de unga högskoleingenjörernas

utvandring till främmande länder, har kommittén återupptagit och fortsatt

en för ett tjugutal år sedan vid högskolan utförd undersökning, och har

resultatet blifvit följande.

Af de under åren 1881—95 utexaminerade 702 eleverna hafva 511

anställning inom landet och 103 i utlandet; af de öfriga hafva 53 aflidit

och om 35 har upplysning ej kunnat erhållas. Med visshet känner man

således, att af 614 icke mindre än 511, d. v. s. 83 % eller omkring 5/6

ägnat sig åt verksamhet inom Sverige. Inskränker man sig till de 8

senaste aren 1888 95 erhalles ett i förevarande afseende ännu gynnsam
mare

resultat, nämligen att af 328 elever, hvilkas lefnadsöden varit kända,

181 eller nära 86 % stannat i hemlandet eller återvändt efter vidare studier

i utlandet.

Fördelas eleverna efter de olika hufvudfackriktningarna, visar sig för

de 15 åren 1881—95 följande resultat:

Fack

i Sverige

i utlandet

% i Sverge

Maskinbyggnad...............................

........... 218

64

77 %

Kemi...........................................

........... 71

11

87 »

Bergsvetenskap................................

....... 58

5

92 »

Väg- och vattenbyggnad.............

........... 123

16

88 »

Arkitektur...................................

........... 41

7

85 »

Till jämförelse må äfven anföras resultaten af en liknande undersökning

beträffande »den polytekniske Lmreanstalt» i Köpenhamn, hvilken

visade, att år 1901 af de från anstalten dittills utexaminerade eleverna

följande antal i % ägnat ffg åt verksamhet af olika slag, nämligen:

Lärarverksamhet ......................................................... 1,0 %

Inländsk privatindustri ............................................ 38,7 »

Stats- eller kommunal tjänst.................................... 45,8 »

Verksamhet i utlandet................................................ 14,5 »

och att således sammanlagdt 85,5 % af eleverna stannat inom landet, ett

resultat, som nära öfverensstämmer med det, som ofvan erhållits för

Sverige.

Häraf framgår, att den understundom hörda klagan, att våra högskoleingenjörer

i större antal begifva sig utomlands, ej endast för att

ytterligare fullkomna sina studier utan för att där kvarstanna och söka

sitt arbetsfält för framtiden, icke är grundad på verkliga förhållandet, och

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung!. $laj;ts Nåd. Proposition N:o 155.

att en dylik klagan ej heller i fråga om Danmark äger berättigande,

oaktadt antalet högskoleelever i detta land, i förhållande till folkmängden,

är ungefär dubbelt så stort som i Sverige, och oaktadt den egentliga industrien

därstädes ej synes erbjuda på långt när så många arbetstillfällen

som i vårt fosterland.

I anslutning till hvad ofvan från 1904 års förslag anförts vill jämväl

kommittén för sin del framhålla, att för ett land med Sveriges speciella

förutsättningar för industriell förkofran den tekniska högskolebildningen

torde fa anses fullt lika betydelsefull som den akademiska. Och äfven

om en kunskapssökande ung man efter slutade tekniska högskolestudier

icke skulle komma att bedrifva sitt samhälleliga arbete inom visst speciellt

tekniskt fack, lärer det dock kunna med fog påstås, att den inhämtade

tekniska kunskapen i många fall ute i lifvet blifver för honom och för

land et ° icke mindre värdefull än den, han skulle hafva kunnat förvärfva

vid något af de allmänna universiteten, och ur denna synpunkt torde en

tillströmning till tekniska högskolan — äfven om den i sin mån skulle

minska studentantalet vid akademierna, och äfven om en eller annan af

högskolans elever sedermera icke komme att praktisera som ingenjör —

få anses såsom en för vårt land lycklig omständighet.

Pa grund af de ofvan antydda skälen anser jämväl kommittén, att

vid den nu ifrågasatta utvidgningen af den tekniska högskoleundervisningen

en af de ledande synpunkterna bör vara, att bereda möjlighet till

ernående af högskolebildning för så många, som enligt senaste tidens erfarenhet

kunna antagas äga både vilja och förmåga att tillgodogöra sig

undervisningen. Och med hänsyn till att under den senaste 10-årsperioden

1898—1907 årligen inemot 200 kompetenta sökande anmält sig till

inträde vid högskolan, och att så godt som alla dessa inträdessökande

företett väsentligt bättre vitsord om teoretiska insikter och föregående

praktisk verksamhet*), än som enligt stadgarna erfordras för att vinna inträde,

under det att veterligen många, som i betygsväg varit mindre meriterade,

under närvarande omständigheter ej ansett det löna mödan att

anmäla sig såsom sökande, kan kommittén ej heller finna den i 1904 års

*) Till belysande af denna fråga må här anföras hvad högskolans styrelse i underdåniga skrifvelsen

de_n 26 september 1904 yttrat, nämligen, att af 58 sökande till fackskolan för maskinbyggnadskonst ej

mindre än 20 företedde intyg om minst 12 månaders god praktik och därför på grund af § 18 i stadgarna

intogos i läroverket, samt att för dessa 20 sökande medellängden af praktiktiden uppgick till 15 l/2

månader och medelbetyget i ämnena matematik, fysik, kemi och teckning låg mellan betygen Ba och AB;

af de ofri ga 38 sökande kunde ej flera än 14 intagas, och hade dessa 14 högre medelbetyg än AB och längre

praktik än 8 månader; för de 24 sökande, som måste afvisas, uppgick medelbetyget till nära AB och

praktiktiden till 4 J/2 månad i medeltal; 6 sökande måste afvisas, ehuru de hade A B i medelbetyg och

51/2 månaders god praktik. I fråga om de öfriga fackskolorna voro missförhållandena något mindre skarpt

f ram trädande.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Nybyggnader.

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

förslag antagna siffran af 240 för det årliga tilloppet af elever vara för

högt tilltagen, utan anser kommittén siffran böra antagas till åtminstone

300, så mycket hellre som hänsyn äfven måste tagas till att, förutom de

ordinarie eleverna, många andra personer i egenskap af s. k. tillfälliga

elever, önska deltaga i undervisningen i något eller några speciella ämnen,

som kunna vara af vikt för deras praktiska verksamhet.

Beträffande laboratorier och öfriga undervisningslokaler har det ofvan

framhållits, att tekniska högskolan knappast i fråga om något annat vetenskapligt

område än det kemiska äger de resurser, som numera äro nödvändiga

förutsättningar för åstadkommande af en verklig och fruktbringande

högskoleundervisning, och frågan blifver då i hvilken omfattning

den nödvändiga utvidgningen och förbättringen bör tänkas äga rum.

Ett ganska vidtomfattande förslag till sådan utvidgning föreligger redan i

det ofvan omförmälda af styrelsen afgifna 1904 års förslag, som utgår

från den förutsättningen, att för de erforderliga till- och nybyggnaderna

den nuvarande tomten skulle utnyttjas. Och har man i detta förslag,

som i fråga om byggnaderna och deras inredning slutar på en kostnadssumma

af omkring 21/i millioner kronor, utan tvifvel på ett förtjänstfullt

sätt sökt lösa frågan, så godt den under nämnda förutsättning synes kunna

lösas.

Vid granskning af 1904 års förslag samt efter att dessutom under en

företagen resa hafva tagit ingående kännedom om utrustningen af särskildt

sådana utländska högskolor, som med afseende å elevantalet eller eljest

synts vara jämförbara med hvad som skulle motsvara vårt eget lands behof,

har kommittén emellertid kommit till det resultat, att förslaget i fråga

icke är ägnadt att afhjälpa högskolans svårigheter, då detsamma närmast

måste betraktas såsom ett försök att med minsta möjliga ekonomiska uppoffringar

från det allmännas sida råda bot allenast för den närmaste framtiden,

utan att erbjuda möjlighet för tillgodoseende af de ytterligare behof,

som helt säkert mycket snart skulle komma att göra sig gällande.

Såsom ofvan vid redogörelsen för föregående utvidgningsförslag anförts,

hafva ej heller läroverkets myndigheter varit blinda för detta förhållande,

men hafva uppenbarligen ej tilltrott sig kunna ställa högre fordringar på

statens mellankomst.

Ehuru nämnda förslag var beräknadt för endast 240 nya elever årligen

och under förutsättning af parallellkursers anordnande inom vissa

läroämnen, kan det dock ej ens i fråga om utrymmet i rit- och hörsalar

anses vara fullt tillfredsställande. Antalet rum för samlingar af olika slag

var äfvenledes mycket knappt tilltaget, och utrymmet för biblioteket ej

tillräckligt med hänsyn till de ständigt växande krafven på ökade bok
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

inköp, o. s. v. Framför allt framträda dock förslagets brister i fråga om

de olika laboratorierna. De föreslagna fysiska och elektrotekniska laboratorierna

kunna icke anses tillräckliga, och på grund af den disponibla

tomtens beskaffenhet måste därjämte de båda institutionernas särskilda

lokaler i deras läge i förhållande till hvarandra anordnas på ett konstladt

och i flera afseenden olämpligt sätt. För det föreslagna maskinlaboratoriet

var äfvenledes den disponibla tomtarealen alltför begränsad, i följd hvaraf

denna institution icke kunde erhålla den storlek, som varit erforderlig.

Det föreslagna hydrauliska laboratoriet kan knappast anses öfverträffa den

provisoriska anordning, som redan nu förefinnes. Det elektrokemiska

laboratoriets storlek var äfvenledes otillräcklig, och lokalernas belägenhet

ogynnsam. Samtliga de föreslagna bergsvetenskapliga laboratorierna måste

åtnöja sig med relativt ringa utrymmen och kunna icke mäta sig med

motsvarande institutioner i andra länder. Ej heller kunde nödigt utrymme

beredas den viktiga geologisk-mineralogiska institutionen, och ett väg- och

vattenbyggnadslaboratorium saknades alldeles i förslaget.

Enligt kommitténs mening, och denna mening har, såsom flerstädes i

det nämnda förslagets motivering tydligt framhålles, uppenbarligen äfven

delats af förslagets framställare, måste 1904 års förslag, ehuru vida fullständigare

än föregående förslag i liknande syfte, anses närmast visa omöjligheten

af att på allenast den nuvarande tomten uppföra alla de nybyggnader,

som erfordras för att på ett tillfredsställande sätt tillgodose de

länge befintliga, numera oafvisliga krafven på tidsenliga hjälpmedel för

undervisningen. Kommittén har därför ansett sig böra söka lösa fragorna

på ett mera fullständigt sätt, öfvertygad som kommittén är, att de med

en sådan fullständig och för framtiden tillfredsställande lösning förbundna

stol re kostnader bättre kunna motiveras än de visserligen afsevärdt mindre

kostnaderna för en lösning, som i allt fall måste anses provisorisk och

som inom en nära framtid skulle nödvändiggöra nya och då ännu kostsammare

byggnadsföretag.

Härvidlag har kommittén haft att välja mellan tvenne utvägar. Den

ena skulle bestå däri, att den nuvarande tomten bibehölles och bebyggdes

så långt dess utrymme kunde medgifva, medan för de institutioner, som

ej kunde få plats därstädes, nybyggnader uppfördes på andra tomter. Den

andra utvägen skulle åter bestå däri, att, med uppgifvande af den nuvarande

tomten med därå uppförda byggnader, alla högskolans lokaler förlädes

till en ny och tillräckligt stor tomt.

Utgår man från den förra af nu antydda möjligheter, så skulle den

nuvarande tomten i bästa fall nödtorftligen räcka till för den s. k.

hufvudbyggnaden med hör- och ritsalar, kanslilokaler, bibliotek, rum för

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

samlingar af olika slag, m. m. samt för den fysiska och den dels med afseende

å elektrokemiens behof och dels med hänsyn till elevantalets ökning

ganska betydligt utvidgade kemiska institutionen. De öfriga institutionerna,

nämligen de bergsvetenskapliga lokalerna, den geologiska institutionen,

det elektrotekniska laboratoriet, maskinlaboratoriet samt väg- och

vattenbyggnadslaboratorierna, måste i alla händelser förläggas på en särskild

tomt.

Emellertid är det tydligt, att de sistnämnda institutionerna icke kunna

förläggas i högskolans närhet, alldenstund kostnaderna, på grund af de

höga tomtpriserna, i sådant fall skulle blifva alltför stora. I afsikt att

under nu nämnda förutsättning erhålla ett möjligast billigt förslag har

kommittén bland annat äfven tänkt sig möjligheten af att för ändamålet

kunde disponeras den i högskolans omedelbara närhet belägna s. k.

observatorietomten, men har tanken härpå efter närmare undersökning

af förhållandena måst öfvergifvas. Läggas åter dessa institutioner vid

utkanten af eller utanför staden, uppstå tydligen afsevärda svårigheter

med afseende på undervisningen, som ju då skulle bedrifvas på två olika

ställen, hvilka läge alltför aflägsna från hvarandra.

Då nu härtill kommer att, såsom kommittén vid en ungefärlig kostnadsberäkning

funnit, någon afsevärd besparing ej heller genom sistnämnda

utväg skulle kunna ernås, så har kommittén för sin del kommit

till det resultat, att för frågan om högskolans utvidgning den ur alla

synpunkter bästa lösningen skulle vara, att högskolans samtliga byggnader

förlädes på ett och samma ställe, och att den tomt, som för ändamålet

erfordras, erhölle en sådan storlek, att äfven nödiga utvecklingsmöjligheter

för framtida behof förefunnes.

I enlighet med hvad sålunda anförts har kommittén, vid utarbetandet

af sitt förslag till utvidgning af tekniska högskolan, utgått från följande

allmänna förutsättningar:

1) att högskolan, för att fylla sin för vårt lands

industri viktiga uppgift, måste erhålla en fullt tidsenlig

utrustning, och att för sådant ändamål fullständigt

nya vetenskapliga institutioner och öfriga nödvändiga

lokaler uppföras å en tomt af den storlek, att

jämväl utvecklingsmöjligheter för en afsevärd framtid

förefinnas; samt

2) att dessa institutioner och lokaler måste erhålla

en sådan storlek, att tillfälle till undervisning vid högskolan

kan beredas alla dem, som under en afsevärd

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

framtid kunna antagas önska komma i åtnjutande däraf

samt hafva de härför nödiga förutsättningarna; kommittén

har med afseende på det sannolika elevantalet

trott sig böra utgå från det antagandet, att omkring

300 nya elever årligen skulle kunna intagas i läroverket.»

Härefter

gående

öfvergår jag till en redogörelse för kommitténs förslag an
Fackskolor,

studietid, elever m. m.

och torde jag därvid kunna inskränka mig till sådana delar af förslaget,

som beröra kostnadsfrågan eller som i öfrigt äro af allmännare intresse

(betänkandet sid. 70—157).

I fråga om de olika hufvudfackriktningar, som borde vara representerade

vid högskolan, hade, yttrar kommittén, bland dem, som uttalat

sig i frågan några väsentliga meningsskilj aktigheter icke gjort sig gällande,

och ansåge Jämväl kommittén, att de nu befintliga hufvudafdelningarna

borde bibehållas. Beträffande benämningen fackskola eller underafdelning,

hade det synts kommittén riktigast, att skeppsbyggnadsafdelningen S erhölle

benämningen fackskola, då ju denna afdelning i förhållande till fackskolan

för . maskinbyggnadskonst M, under hvilken den förut hört såsom

underafdelning, i de senare årskurserna vore för ändamålet tillräckligt

specialiserad; bestämmelsen om, att en afdelning med egen läroplan skulle

utgöra särskild fackskola innebure knappast annat än, att den erhölle

egen s._ k. fackskoleföreståndare, och den föreslagna ändringen skulle således

ej heller medföra några kostnader.

Med iakttagande af, att benämningen byggnadskonst i dess olika

sammansättningar utbyttes mot den kortare benämningen byggnad, och

a-tt i fråga om afdelningen för metallurgi och hyttkonst II den öfverflödiga

tilläggsbenämningen hyttkonst utelämnades, skulle således enligt kommitténs

mening fackskolorna vid högskolan, dock med den specialisering under

sista studieåret, som längre fram angåfves, vara följande:

för maskinbyggnad och mekanisk teknologi (M),

» skeppsbyggnad (S),

» elektroteknik (E),

» kemisk teknologi (K),

» bergsvetenskap, med två underafdelningar, nämligen,

a) för grufvetensknp (O),

b) för metallurgi (H),

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kursernas

längd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

för väg- och vattenbyggnad (V),

» arkitektur (A).

Rörande studietidens längd anför kommittén följande:

»Beträffande kursernas längd inom dessa fackskolor hafva något olika

åsikter gjort sig gällande, särskildt i fråga om de båda fackskolorna för

maskinbyggnad (M) och för elektroteknik (E1), hvilkas obligatoriska lärokurser

vid högskolan alltifrån början varit treåriga, medan det fjärde

studieåret varit frivilligt. Redan 181)0 års kommitté framhåller, att dessa

kurser visat sig alldeles otillräckliga, oaktadt lärjungarnes tid varit så

upptagen, att till och med klagomål öfver deras öfveransträngning förekommit.

Kurserna hade därför måst inskränkas och förkortas vida mer

än som varit lämpligt, och detta oaktadt hade föga tid blifvit för eleverna

öfrig för mera själfständiga och djupgående studier. Och dessa

olägenheter, hvilka numera ännu skarpare framträda, hafva föranledt

upprepade framställningar från lärarnas sida om lärotidens förlängning.

Liknande framställningar hafva tid efter annan äfven gjorts från forna

elevers sida, såsom t. ex. i uttalandena vid teknologmötet 1886 och äfven

senare genom Svenska teknologföreningen och dess sektioner för ifrågavarande

fackriktningar. I enlighet härmed gick äfven den nämnda kommittéens

förslag i denna punkt ut på förlängning af samtliga treåriga

kurser till fyraåriga.

Emellertid gjorde sig dessa åsikter icke gällande i 1894 års statsverksproposition;

ej heller vunno desamma statsutskottets gillande. Därjämte

hafva flera af de tekniska föreningar, som af närvarande kommitté

i denna fråga åtsports (se Bil. Litt. A), ansett det vara ändamålsenligt

att bibehålla den treåriga obligatoriska studietiden, ja till och med

ifrågasatt, att med en eller två terminer förkorta studietiden för vissa af de

fackskolor, som för närvarande redan äro fyraåriga, Från andra föreningar

åter har dock bestämdt framhållits vikten af att lärokurserna för de nu

treåriga fackskolorna förlängdes till fyraåriga. I 1904 års förslag gick

man en medelväg, i det att M och E där förutsatts blifva 372-åriga.

I denna fråga ställer sig kommittén obetingadt på deras sida, som

yrka på en förlängning af de nu treåriga kurserna för M och E med ett

helt år. Kommittén har nämligen, efter grundlig pröfning och allvarliga

försök att sammantränga kurserna inom kortare tid än fyra år. i likhet

med 1890 års kommitté, kommit till det resultat, att det icke skulle blifva

möjligt, att på kortare tid, utan öfveransträngning för eleverna och utan

1) Enligt kung!, brefvet den 3 april 1908 skall dock den obligatoriska kursen för fackskolan E från

och med höstterminen 1908 och tills vidare utsträckas till att vara Skårig.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

att i allt för hög grad förminska kursernas omfång eller inskränka antalet

läroämnen, medhinna den undervisning i förevarande fack, som motsvarar

högskolans ändamål. Denna kommitténs åsikt har ock under de senaste

tjugu åren vid olika tillfällen kraftigt häfdats af högskolans lärare, och har

äfven sedan lång tid tillbaka giort sig gällande vid nästan alla de utländska

högskolor, hvilkas förhållanden i öfrigt äro närmast jämförbara med våra.

Sålunda äro kurserna för M och E vid Tysklands samtliga högskolor

4-åriga, och enahanda är förhållandet i Helsingfors. Vid den pylotekniske

Lasreanstalt i Köpensamn äro lärokurserna för M och E sedan några år

tillbaka 4V2-åriga. I Delft (Holland) äro M och E 5-åriga. Hvad Norge

beträffar, så hafva i fråga om den nya högskola, som där förberedes, såväl

vederbörande kommitté som regering och storting anslutit sig till

samma åsikt, nämligen att lärokurserna böra vara minst 4-åriga. Äfven

vid flera af de högsta tekniska läroanstalterna i Nordamerikas Förenta

stater, såsom Cornell University, University of Pennsylvania, Massachusettsinstitutet

i Boston, m. fl. äro läroplanerna för M och E byggda på

förutsättningen af en studietid af 4 år, hvarvid dock bör märkas, att inträdesfordringarna

där äro något lägre än t. ex. i Sverige, Danmark eller

Tyskland, hvarför också undervisningen under det första året är mera

elementär. För vinnande af högre ingenjörsgrad fordras dock å vissa

ställen ytterligare ett eller två års studier. Jämväl i England har man

börjat med 4-åriga kurser med två års specialstudier derutöfver för högre

grad, såsom vid Birminghamuniversitetet. Vid Zurichs Polyteknikum äro

lärokurserna visserligen sedan gammalt formellt afpassade för endast 3V2

år, men äro i realiteten 4-åriga, enär ytterligare ett hälft år ägnas åt s. k.

diplomarbeten, hvilka jämväl fordras för erhållande af fullständigt afgångsbetyg.

Emellertid torde äfven hos de tekniska föreningar, som förordat

3-åriga obligatoriska kurser, meningarna i själfva verket icke skilja sig så

skarpt, som det vid första påseende förefaller, från deras åsikter, hvilka

hålla på nödvändigheten af längre studietid. Samtliga dessa föreningar,

som påyrka en tre-årig kurs, framhålla nämligen därjämte uttryckligen nödvändigheten

af en frivillig minst ett-årig fortsättningskurs för dem, som

vilja bedrifva mera djupgående och själfständiga specialstudier, och särskild!

inom Svenska teknologföreningen har man gifvit uttryck åt den förhoppning,

att begagnandet af en dylik fortsättningskurs icke borde förekomma

endast undantagsvis utan komma att höra till regeln.

Huruvida en dylik frivillig fortsättningskurs verkligen skulle i någon

vidsträcktare mån komma att af eleverna begagnas, torde dock vara tvifvelaktigt,

åtminstone att döma efter den hittills vunna erfarenheten. Inom

Bih. tiU Rikad. Broi. 1.909. 1 Sand. 1 Afd. 110 Eäft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Mnj;ts Nåd. Proposition N:o 155.

de frivilliga fjärde årskurserna af M och E. som redan nu finnas vid högskolan,

och inom hvilka i verkligheten en afsevärd frihet i fråga om valet

af läroämnen råder, hafva nämligen ytterst få elever deltagit i undervisningen,

vanligen en eller två elever bland de omkring 30, som i hvardera

fackskolan genomgått de tre stadgade läroåren. Något bättre skulle måhända

förhållandena komma att gestalta sig, därest högskolan erhåller

tidsenliga laboratorier och tillräckliga lärarkrafter, men fortfarande, såsom

hittills torde nog regeln blifva den, att, efter de tre årens studietid, flertalet

elever, med sin bristfälliga utbildning och med sitt afgångsbetyg såsom

»högskoleingenjörer» på fickan, fortast möjligt söka sig ut i praktiken.

Och följden skulle blifva den, att högskolan i fråga om de förevarande

viktiga fackskolorna i hufvudsak stannade på sin hittillsvarande nivå.

Visserligen är det af största vikt, att studietiden i allmänhet icke

blifver för lång, utan att den unge ingenjören möjligast tidigt må kunna

gå ut i det praktiska lifvet. Men å andra sidan bör en dylik fördel ej

köpas med uppoffringen af den grundlighet och omfattning i studierna,

hvilka i allmänhet äro en nödvändig betingelse för ett framgångsrikt arbete

på de verksamhetsområden, som företrädesvis tillhöra de högskolemässigt

utbildade ingenjörerna.

Till skillnad från de lägre läroverken måste undervisningen vid högskolan

vara af mera vetenskaplig art, så att den utgående eleven erhåller

de nödiga förutsättningarna för att kunna följa med litteraturen och utvecklingen

i öfrigt inom sitt område, och så att därjämte de mest framstående

eleverna icke sakna de kunskaper, som numera i allt högre grad

erfordras, för att själfva kunna bidraga till de tekniska vetenskapernas

och metodernas fullkomnande. Och härvidlag måste man betänka att

fordringarna i dessa afseenden oupphörligt stegras, och att högskoleundervisningen

måste taga hänsyn härtill. Den omständigheten, att under den gångna

tiden många ingenjörer kunnat reda sig godt med den utbildning, som

hittills kunnat meddelas, ja till och med i rätt många fall utan annan

förbildning än den, som de tekniska elementarläroverken lämna, kan naturligtvis

icke äga någon allmänt gällande beviskraft.

Det är äfven tydligt, att man med afseende på denna högskolans

uppgift att bibringa de framtida ledande ingenjörerna den tekniskt-teoretiska

utbildning, som skall utgöra grundvalen för deras arbete, måste

tillse, att undervisningens resultat icke blifva mindre goda än hvad förhållandet

är inom andra länder, som hafva en fullgod undervisning, och

med hvilka vårt land i allt fall måste konkurrera.

Vid öfvervägande af samtliga med denna fråga sammanhängande omständiaheter

och vid jämförelse med motsvarande förhållanden i andra

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:a 155.

länder har kommittén, såsom redan antydts, icke funnit det vara möjligt

att anordna undervisningen vid högskolan så, att den därmed afsedda utbildningen

skulle kunna meddelas under en studietid af allenast tre år,

utan måste denna tid ökas med ännu ett år. Ej heller har kommittén

kunnat ansluta sig till den meningen, enligt hvilken högskolans kurser

skulle blifva af tvenne slag, af hvilka den ena och hufvudsakliga, afsedd

för en studietid af tre år, skulle meddela en lägre utbildning, medan

den andra, såsom fortsättning till den förra, skulle lämna en mera vetenskaplig

och djupgående undervisning. En dylik tudelning skulle, äfven

om det vore möjligt att afpassa undervisningen så, att den förberedande

delen däraf lämpade sig för båda ändamålen, utan tvifvel väsentligen

förrycka högskolans egentliga uppgift och sänka läroverkets nivå, till afgjord

skada för teknikens utveckling och ställning i vårt land.

Då kommittén således är af den åsikten, att de båda fackskolorna

M och E måste göras 4-åriga, så gäller naturligtvis detta äfven om fackskolorna

S, V och A. som alltsedan de inrättades vid högskolan varit

grundade på förutsättningen af 4-åriga lärokurser. I fråga om fackskolan

A torde dock fortfarande, såsom hittills, undervisningen böra ordnas så,

att äfven efter genomgående af allenast de tre första årens kurs inträde

vid fria konsternas akademi kan vinnas.

Beträffande fackskolan för kemisk teknologi (K) har kommittén däremot

icke funnit tillräcklig anledning föreligga, att frångå den nuvarande

ordningen, enligt hvilken kursen är obligatoriskt 3-årig med ett frivilligt

fjärde år. För denna fackskola gälla nämligen i så måtto andra förhållanden

än för de öfriga, att kemien med dess tillämpningar under hela lärotiden

är det centrala läroämnet, och kurserna i öfriga däroämnen äro jämförelsevis

fåtaliga och mindre omfångsrika. I följd häraf kan kursen

högskolemässigt fullbordas på 3 år, och en fortsättningskurs utan svårighet

anordnas.

Hvad slutligen de bergsvetenskapliga fackafdelningarna G och H beträffar,

så äro lärokurserna för dem under nuvarande förhållanden dels

3V2-, dels 4V2-åriga. Enligt kommitténs åsikt torde dessa kurser i hvarje

fall kunna förändras till 4-åriga. Genom den af lärarna förordade minskningen

af de nu väl stora kurserna i de matematiska och maskintekniska

läroämnena, blifver tiden under de sista två studieåren fullt tillräcklig för

specialämnena, och genom att anordna de praktiska resorna under sommaren

mellan tredje och fjärde läroåret, i stället för, såsom för närvarande,

under sommaren efter sista årskursen, kan kursen för de 4’/2-åriga

afdelningarna minskas till 4-årig. Däremot kunna de hittillsvarande 3''/2- åriga afdelningarna, som för öfrigt på senaste tiden vant föga frekvente
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Speoiafoertn

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

rade, då ej längre bibehållas, alldenstund undervisningen i de bergsvetenskapliga

ämnena måste vara gemensam med motsvarande undervisning för

de 4-åriga afdelningarna, och i sådant fall, om kursen bibehölles 3''/Varig,

tillräcklig tid ej blefve öfver för de andra läroämnena. Under sålunda

ändrade förhållanden i fråga om de 4-åriga afdelningarna torde ej heller

behof af särskilda 372-åriga kurser längre förefinnas.

Med afseende å lärokursernas längd inom de olika fackskolorna får

kommittén således föreslå

att lärokurserna blifva fyraåriga inom samtliga

fackskolor utom för fackskolan för kemisk teknologi,

där undervisningen ordnas med obligatorisk treårig kurs

med en frivillig fortsättningskurs af ett år, samt att inom

fackskolan för arkitektur läroplanen uppgöres så, att

äfven efter genomgången treårig kurs inträde i akademien

för de fria konsterna kan vinnas.

Med allt större styrka har från såväl lärare som ingenjörer framhållits,

att industriens utveckling numera kräfver en längre gående specialisering

af undervisningen än som hittills varit fallet vid högskolan. Att

dessa kraf icke kunnat tillgodoses vid högskoleundervisningen har utan

tvifvel haft sin egentliga orsak i bristen på erforderliga lärarkrafter

och i den synnerligen ofullständiga utrustningen i fråga om laboratorier

och öfriga hjälpmedel för undervisningen. Med afseende å de två stora

fackskolorna M och E har därjämte den hittillsvarande korta studietiden

af allenast tre år ej varit tillräcklig för meddelande af annan undervisning

än den, som motsvarat de närmaste behofven för elever tillhörande

dessa fackskolors områden.

I den mån nu antydda brister blifvit afhjälpta, bör man också vara

betänkt på att i vissa afseenden specialisera kurserna, så att eleverna få

tillfälle att mera ägna sin tid åt sådana läroämnen inom en särskild fackskola,

som närmast äro af vikt för deras framtida verksamhet. Emellertid

är det tydligt, att man åtminstone tillsvidare i detta hänseende bör förfara

med försiktighet, så att ej allt för stort intrång göres på den allmänt

tekniska utbildningen inom facket, enär man eljest löper fara att skapa

ensidigt utbildade specialister, som sakna erforderlig känning med de närmast

besläktade områdena. För öfrigt är, såsom ofvan framhållits, studietiden

ej tillräckligt lång för att möjliggöra en verklig specialisering, och

bör ej heller göras längre än som är oundgängligen nödigt, för att ej alltför

mycket framskjuta tiden för den unge ingenjörselevens utträde i det

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 155. 53

praktiska lifvets där dock i hvarje fall den egentliga specialiseringen först

kan börja.

Hvad då närmast förhållandet mellan de särskilda fackafdelningarna

sinsemellan angår, så har kommittén icke ansett specialiseringen i allmänhet

böra inträda tidigare än hvad som för närvarande är fallet. I första

rummet har kommittén därvid låtit leda sig af den öfver tygels eu, att

specialisering redan under det första eller de två första studieåren ej i

och för sig är nödig, enär denna tid i allmänhet ägnas åt grundläggande

för flera fackskolor gemensamma ämnen, men i andra rummet jämväl af

den alltjämt gjorda erfarenheten, att eleven under den första delen af sin

studietid icke sällan är oviss om, hvilken särskild fackskola han slutligen

bör välja och först efter att hafva tillbragt någon tid vid läroverket vinner

klarhet härom.

Kommittén har sålunda ansett, att fortfarande såsom hittills de två

första årens studieplaner böra vara lika för fackskolorna M, S och E —

dock med en ringa modifikation för E — hvilka fackskolor representera

de olika områdena af hela maskinbyggnadsfacket, och att först därefter

fördelningen efter de egentliga hufvudämnena bör vidtaga. Likaså böra

läroplanerna under första året vara gemensamma för K, G och FL och

under andra året i hufvudsak jämväl för G och Fl sinsemellan.

Hvad åter specialiseringen under de senare studieåren inom de särskilda

fackskolorna angår, i hvilket afseende hittills intet väsentligt varit

åtgjordt vid högskolan, anser kommittén, att densamma lämpligen bör inträda

först under sista läroåret, och att i vissa fall, såsom synes af de

längre fram meddelade förslagen till läroplaner, föreläsningarna böra vara

gemensamma och skillnaden mellan de särskilda fackriktningarna inskränkas

till olikhet med afseende å omfånget af konstruktions- och laborationskurserna,

under det i andra fall, såsom i fråga om underafdelningarna till

M, specialiseringen utan tvifvel bör drifvas längre. Därjämte må erinras

att § 21 af nu gällande stadgar innehåller en bestämmelse om, att lärarkollegiet

må kunna medgifva elev att vinna förändring i den för honom

gällande läroplanen, eu bestämmelse, hvilken, om den rätt tillämpas, är

af stor betydelse för undanröjande af missförhållanden i förevarande afseende.

För att i särskilda fall möjliggöra ytterligare specialstudier har

kommittén därjämte föreslagit ett tillägg till bestämmelserna i nämnda

paragraf, för hvilket tillägg nedan redogöres.

Beträffande de särskilda fackskolorna har kommittén sålunda, utan

att förbise, att framdeles ännu flera specialriktningar kunna finnas erforderliga,

nu velat föreslå följande underafdelningar såsom de för närvarande

viktigaste:

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

inom fackskolan M:

Ma: för de elever, hvilka företrädesvis vilja ägna

sig åt den del af maskintekniken, som omfattar värmemotorer;
Mv:

för de elever, som vilja ägna sig åt teorien

och konstruktionen af vattenmotorer:

Mt: för de elever, som vilja ägna sig åt den mekaniska

fabriksindustrien och därför välja den mekaniska

teknologien till specialstudium;

Mb: (motsvarande nuvarande B) för de elever, som

vilja ägna sig åt bergsmekaniken såsom hufvudfack;

inom fackskolan S:

Sb: för elever, som företrädesvis vilja ägna sig åt

det egentliga skeppsbyggeriet;

Sm: för elever, som hafva för afsikt att ägna sig

åt konstruktion af sjömaskiner:

inom fackskolan V:

Vb: med väg- och brobyggnadslära såsom hufvudämne:
Vj:

med järnbyggnadslära såsom hufvudämne;

Vv: » vattenbyggnadslära » »

Inom fackskolan E:s sista termin har kommittén, på sätt å sid. 151

angifves, jämväl tänkt sig tre i någon mån från hvarandra afvikande

studieriktningar, hvaremot inom fackskolorna K, G, H och A särskildt

markerade specialriktningar icke ansetts erforderliga. Med afseende å K

torde, såsom för närvarande är fallet, det fjärde (frivilliga) läsåret få användas

till studium af de specialgrenar, som finnas ändamålsenliga.

Emellertid är det tydligt, att behofvet af specialisering icke blifver

fullt tillgodosedt allenast genom de af kommittén förordade underafdelningarna

till de egentliga fackskolorna. Bestämmelsen i § 21 af nuvarande

stadgar, att elev, som till följd af särskildt bildningsmål eller af

andra giltiga skäl önskar befrielse från vissa läroämnen eller dessas utbytande

mot andra, äger att med lärarkollegiets medgifvande vinna förändring

i eljest för honom gällande läroplan, lämnar visserligen möjlighet

för ytterligare frihet vid val af studieriktning, men synes, åtminstone efter

ordalydelsen, ej vara fullt tillräcklig för att möjliggöra mera väsentliga

afvikelser från de reguljära läroplanerna. Sålunda låta mycket väl sådana

fall tänka sig, att någon elev önskar drifva t. ex. studiet af hiss- och

transportanordningar eller af hygien m. m. såsom specialstudium efter en

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

för sådant ändamål anordnad läroplan, eller att någon önskar bedrifva

studiet af något redan representeradt hufvudfack efter andra grunder än

de föreslagna, såsom t. ex. studiet af bergsmekanik efter en läroplan af

mera bergsvetenskaplig karaktär än som af kommittén förordats, o. s. v.

För att möjliggöra för styrelsen och lärarkollegiet, att i lämplig utsträckning

kunna tillmötesgå elever, som önska drifva dylika speeialstudier,

torde den omnämnda § 21 af stadgarne böra erhålla ett tillägg af

ungefär följande lydelse:

önskar elev att inom sin fackskola bedrifva studierna

efter väsentligen annan läroplan än den gällande

eller att erhålla undervisning inom någon fackriktning,

som icke representeras genom befintliga fackskolor och

underafdelningar, ankomme på styrelsen att, efter lärarkollegiets

hörande och i den mån tillgängliga medel

och lärarkrafter sådant medgifva, för dylikt fall bestämma

särskild och fullständig läroplan.»

Beträffande slutligen specialstudier efter genomgången fackskola, eller

af personer utom högskolan hänvisar kommittén till hvad å sidd. 96 och

102 i betänkandet anföres angående specialelever.

Beträffande läroårets längd, examina m. m. föreslår kommittén, bland Läroårets

annat, exami%a

att vid tekniska högskolan höstterminen tager sin böljan den 1 september

och vårterminen slutar den 31 maj; samt

att tiden för eu föreläsning hädanefter må bestämmas till tre kvarts

timme.

Vidare föreslår kommittén följande bestämmelser:

»Vid vårterminens slut skall en tid af tre veckor och vid höstterminens

slut en tid af en vecka bestämmas för afhållande af examina öfver

de genomgångna kurserna, i enlighet med en af rektor uppgjord examensordning;

därjämte bör vid början af höstterminen en tid af två eller tre

dagar anslås för de i nästa punkt omförmälda ompröfningar.

Elev, som i examen ej erhållit erforderliga vitsord, äger att vid nästföljande

hösttermins början undergå ompröfning i de läroämnen, i hvilka

han ej erhållit betyg. Blifver elev äfven vid denna ompröfning underkänd,

skall han från läroverket skiljas, därest ej lärarkollegiet finner anledning

att tillåta honom kvarstå ännu ett år i sin förra årsafdelning.

Dock må elev icke tillhöra någon årsafdelning mer än två år».

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Studiefrihet.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition iY:o 155.

Angående den ofta debatterade frågan om elevernas studiefrihet yttrar

kommittén:

»Den ofta af handlade frågan om beredande af större studiefrihet vid

högskolan än som för närvarande kan anses vara gällande, innefattar

tvenne olika moment, nämligen dels frågan om valfrihet med afseende å

de i läroplanerna upptagna läroämnena, och dels frågan om lindring i

eller fullständigt upphörande af det nu gällande tvånget för eleverna att

bevista föreläsningar och öfningar.

Beträffande den första frågan eller den om valfrihet mellan läroämnena

innehåller, såsom redan å sid. 78 framhållits, § 21 af nu gällande

stadgar en bestämmelse, att lärarkollegiet i vissa fall må kunna medgifva

elev befrielse från vissa läroämnen eller dessas utbytande mot andra.

Denna bestämmelse, kompletterad på sätt af kommittén å sid. 80 föreslagits,

torde vara för ändamålet fullt tillräcklig, och lärarkollegiet har

äfven, såvidt kommittén har sig bekant, tillämpat bestämmelsen i rätt

riktning, där förhål landen a sådant påfordrat. Kommittén anser sig därför

ej hafva anledning att, utöfver hvad som redan föreslagits, påyrka någon

ytterligare förändring af eller tillägg till denna bestämmelse, utan vill här

endast framhålla, att de uppgjorda undervisningsplanerna visserligen böra

vara för eleverna vägledande, huru en fullständigt ordnad kurs skall kunna

genomgås på den anslagna lärotiden, men icke lägga hinder i vägen för

elev att, efter inhämtande af hufvudlärarnas råd och styrelsens eller lärarkollegiets

bifall, ordna sina studier på annat sätt, som för honom med

afseende på hans framtida verksamhet kan vara mera ändamålsenligt.

Hvad åter angår skyldigheten att bevista föreläsningarna, så hafva mycket

olika meningar gjort sig gällande. Tills för några år tillbaka existerade

vid högskolan ännu det gamla pliktsystemet, enligt hvilket eleven

hade att erlägga en krona i plikt till stipendiekassan för hvarje förfallolöst

försummad lektion. Efter flera därom af eleverna gjorda ansökningar

har dock denna anordning numera afskaffats, — se sid. 43 — men

den obligatoriska skyldigheten att bevista lektionerna kvarstår fortfarande,

och kontrollen utöfvas, där elevantalets storlek sådant påfordrar, genom

namnupprop vid lektionens början eller vid dess slut. Uti lärarkollegiets

ofvan omförmälda yttrande den 13 april 1905 uttalade sig dock kollegiets

majoritet för att denna skyldighet skulle bibehållas allenast för eleverna

i de två första årsafdelningarna, men upphöra i fråga om de högre afdelningarnas

elever, under det att én minoritet inom kollegiet ansåg den

akademiska friheten» höra komma samtliga elever till godo. De tekniska

föreningarna (se Bil. Litt. A.) hafva i allmänhet hållit på den obligatoriska

skyldigheten att bevista lektionerna, åtminstone i de grundläggande

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155. 57

läroämnena. Eleverna själfva åter hålla i regeln på frihet i förevarande

afseende.

Rörande denna fråga framhålles å ena sidan, att den stränga skyldigheten

att bevista lektionerna hindrar en afsevärd del af eleverna från

att allt för mycket försumma sina studier, hvilket bekräftas genom det

förhållandet, att antalet af dem, som aflägga fullständig afgångsexamen,

i förhållande till antalet årligen nyinträdande, är vid högskolan icke obetydligt

större än vid de läroverk, där större frihet råder. Äfven anses att

eleven genom detta system uppfostras till den punktlighet och noggrannhet,

som är så nödvändig för hans kommande uppgift. A andra sidan

hänvisas till, att vid andra högskolor både i vårt land och i andra länder

ett dylikt tvång i regeln icke förefinnes, att det dessutom vid ett större

elevantal är så godt som omöjligt att utöfva den erforderliga kontrollen,

att det vidare icke torde vara lämpligt, att till bevistande af en lektion

tvinga någon, som antingen saknar intresse för ämnet och därför ändock

icke med uppmärksamhet följer undervisningen, eller som på grund af

framstående begåfning eller föregående studier både fortare och med större

framgång skulle inhämta det föredragna genom själfstudium o. s. v.

För sin del har kommittén efter många öfverläggningar kommit till

den öfvertygelsen, att efter den föreslagna omorganisationens genomförande

föreläsningstvånget vid högskolan icke bör bibehållas, och har kommittén

därvid förnämligast låtit bestämma sig af den omständigheten, att redan

vid det elevantal, som högskolan för närvarande uppvisar, kontrollen befunnits

i flera fall vara ofullkomlig, och att därför vid det mer än dubbelt

så stora antal elever, — i vissa fall uppgående ända till 250 ä 300

— som efter högskolans utvidgning komme att bevista lektionerna i en

del ämnen, kontrollen öfver elevernas närvaro antagligen skulle blifva i

det närmaste illusorisk. Kommittén har ej heller ansett sig böra förorda

tvångets bibehållande i fråga om de första årsafdelningarna. _ Det är nämligen

å ena sidan just inom dessa afdelningar som de talrikast besökta

lektionerna förekomma och där således kontrollen ötver elevernas närvaro

skulle stöta på de största svårigheterna, medan det å. andra sidan om de

till dessa afdelningar hörande s. k. grundläggande läroämnena i vida Högre

grad än om de på ett senare stadium föredragna tillämpningsämnena

gäller, att elevens närvaro vid lektionerna ej alltid är nödvändig, utan

att i flera fall de erforderliga kunskaperna kunna inhämtas på egen hand

genom själfstudium.

Kommittén föreslår därför,

att det för närvarande eleverna åliggande tvånget

att närvara vid föreläsningarna må upphöra.

Bih. till Riksd. Prat. UX>9. 1 ti ond. 1 Afd. 110 Häjt.

s

opaginerad Kontrollera mot PDF

53

Olika slag-i

elever.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Däremot förefinnes, enligt kommitténs mening, intet skäl att befria

eleverna från skyldigheten att deltaga i och närvara vid de olika ritoch

laborationsöfningarna, enär det i dessa fall tydligen handlar om utförande

af arbeten, som böra försiggå under lärarens tillsyn, och äfven

antalet elever i hvarje fall icke är större än att den nödiga kontrollen

blifver möjlig.

I fråga om eleverna vid högskolan yttrar kommittén:

»Enligt. § 14 af högskolans stadgar äro eleverna af tre slag, nämligen:

a) ordinarie elever, hvilka följa undervisningen till den omfattning,

som erfordras för att erhålla afgångsbetyg;

b) extra ordinarie elever, hvilka åtnjuta undervisning i ett mindre

antal läroämnen samt öfver sina kunskaper kunna erhålla betyg;

c) tillfälliga elever, hvilka efter eget val begagna undervisningen men

icke äro berättigade att erhålla betyg.

Hvad nu först de s. k. extraordinarie eleverna beträffar, må erinras

därom, att denna benämning tillkommit genom de nya stadgarna i enlighet

med 1890 års kommittéförslag och att den äldre benämningen var

»specialelever». Därjämte har i och med den nya benämningens införande

äfven den förändring vidtagits, att medan de förra »specialeleverna»,

under förutsättning af tillräckliga förkunskaper, ägde rätt att begränsa

sina studier till allenast ett enda eller ett fåtal läroämnen, så äro för de

nuvarande »extra ordinarie» eleverna, liksom för de ordinarie, bestämda

inträdesfordringar och fullständiga läroplaner fastställda. Då nu dessa

läroplaner endast därutinnan skilja sig från dem, som gälla de ordinarie

eleverna, att ett och annat af de mindre läroämnena uteslutits, och då

redan nu enligt ofvan omförmälda §1*1 af stadgarna befrielse från dylika

ämnen äfven af ordinarie elever kan vinnas, finner kommittén det redan

af denna anledning icke vara nödigt, att genom särskilda benämningar

göra åtskillnad mellan de båda slagen af elever.

Härtill kommer dock ännu ett skäl för att låta den omnämnda skillnaden

bortfalla. De extraordinarie eleverna äro nämligen ofta ynglingar,

som tidigt ägnat sig åt praktisk verksamhet på de tekniska områdena

och sedermera finna sig behöfva grundliga teoretiska kunskaper. Enligt

nu gällande föreskrifter måste dessa elever, för att vinna inträde, förete

intyg om minst två års väl vitsordad praktisk verksamhet samt om insikter

i matematik, fysik, kemi, teckning, modersmålet och tyska språket

samt antingen i engelska eller franska språket, motsvarande fordringarna

i studentexamen å reala linjen. I fråga om de för tillgodogörande af

högskoleundervisningen erforderliga teoretiska förutsättningar äro de så
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kung!. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

ledes i hufvudsak jämgoda med de ordinarie eleverna, och livad som brister

i allmänbildning torde uppvägas af den genom den långa praktiska verksamheten

vunna mogenheten. Också har erfarenheten visat, att dessa elever

i fråga om ifver och förmåga att följa undervisningen icke äro kamraterna

underlägsna. Då det uppenbarligen är af stor betydelse att jämna vägen

för dem, som på nu angifvet sätt söka tillägna sig högre teknisk bildning,

och då utan tvifvel den omständigheten, att dessa elever efter afslutad

kurs icke erhålla afgångsbetyg af samma slag som de öfriga eleverna,

i viss mån hallstämplar deras studier såsom mindervärda, så har kommittén

velat förorda, att benämningen extraordinarie elev icke längre må bibehållas

om ifrågavarande elever, utan att de i allt böra likställas med och

räknas såsom ordinarie elever.

Antalet af dem, som sökt inträde vid högskolan såsom extraordinarie

elever, har varit ganska ringa. Sålunda inlämnades år 1905 inalles 13,

år 1906 12 samt år 1907 8 dylika inträdesansökningar till högskolan,

och af dessa resp. 10, 9 och 4 till första årskursen. Af de sökande till

första årskursen hade resp. 7, 8 och 2 ynglingar uppfyllt fordringarna för

inträde och blefvo såsom elever antagna. Man finner således, att det här

gäller undantagsfall, och så torde nog äfven framgent blifva fallet; vid

omformuleringen af stadgarna bör därför äfven lämpligen gifvas uttryck

åt detta förhållande, men torde i stället punkt 2 i § 17 af stadgarna, som

begränsar antalet dylika elever till 10 procent af hela antalet, kunna utgå.

Beträffande öfriga personer, som kunna antagas vilja begagna, undervisningen

vid högskolan och därtill böra uppmuntras, har kommittén i

första rummet tänkt sig en kategori af elever, hvilka visserligen icke

hafva för afsikt att genomgå någon fullständig lärokurs i enlighet med

fastställda läroplaner, men hvilka, sedan de afslutat sin kurs vid högskolan

eller annan högskolekurs eller ock under eu föregående verksamhet

såsom praktiska ingenjörer förvärfvat sig tillräckliga förutsättningar för

grundligare studier, önska att vid högskolan deltaga i undervisningen

inom ett mindre antal tekniska ämnen för att förvärfva sig särskilda

specialinsikter eller för att utföra specialarbeten. För dylika elever, hvilka

inom praktiken finna icke obetydlig användning, eller hvilka hafva för

afsikt att ägna sig åt teknisk lärarverksamhet, har kommittén ansett den

gamla, före tillkomsten af de nuvarande stadgarna — år 190! — använda

benämningen »specialelever» särdeles betecknande och lämplig, och torde

jämväl föi- dessa elever öfver de inom deras specialämnen inhämtade kunskaper

eller öfver de af dem utförda arbeten kunna utfärdas betyg, hvilka

dock naturligtvis ej böra hafva karaktären af afgångsbetyg.

Härigenom torde jämväl vara tillgodosedt det af lärarkollegiet i ytt
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Inträdesfordringar.

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

randet den 13 april 1905 framhållna behofvet af att, med hänsyn till

högskolans uppgift att främja utvecklingen af de tekniska vetenskaperna

äfvensom till de växande fordringarna på de tekniska lärarnas kompetens,

möjlighet utöfver de föreskrifna lärokurserna bereddes för ernående af en

fullständigare vetenskapligt teknisk utbildning genom bedrifvande af specialstudier

eller genom utförande af ven-kapliga arbeten, samt att öfver

dylika studier eller arbeten kunna erhålla särskilda intyg.

1 fråga om den kategori af elever, som för närvarande kallas »tillfälliga

elever4, en benämning, som äfvenledes tillkommit genom de nuvarande

stadgarna, skulle kommittén för sin del vilja förorda en återgång

till den äldre häfdvunna benämningen »extra elever».

Vid högskolan mottagas enligt stadgarna på grund af utrymmesskäl

i allmänhet endast manliga elever, och endast såsom extraordinarie eller

tillfällig, elev har hittills kunnat beredas tillfälle för kvinnor att deltaga

i undervisningen. Efter den utvidgning af högskolan, som nu afses, torde

jämväl kvinnor böra kunna antagas till elever af alla slag på samma

villkor som de manliga eleverna. Äfven utländingar böra, enligt kommitténs

mening, kunna, i den mån utrymmet medgifver, antagas till elever

vid läroverket, om de förete intyg om kunskaper, som enligt styrelsens

pröfning äro jämgoda med de inhemska elevernas.

Med afseende å villkoren för inträde såsom ordinarie elev vid högskolan

gäller för närvarande enligt § 17 af stadgarna, att befogenhet att

vinna inträde i första årskursen tillkommer den, som antingen aflagt studentexamen

å reala linjen med godkända betyg i matematik, fysik, kemi

och teckning, eller studentexamen å latmlinjen med komplettering i nyssnämnda

ämnen, eller ock afgångsexamen från teknisk elementarskola med

komplettering i modersmålet, lefvande språk, historia och geografi. Någon

fordran på föregående praktisk verksamhet är icke föreskrifven; dock stadgar

§ 18 att den som haft 12 månaders dylik verksamhet skall äga företräde

framför öfriga sökande, äfvensom att i hvarje fall föregående praktik

skall vid sökande af inträde räknas såsom merit i likhet med betyg i de

reala ämnena.

éåsom kommittén ofvan vid tal om de s. k. extraordinarie eleverna

framhållit, synes det önskvärdt, att jämväl andra än sådana, som uppfylla

dessa inträdesfordringar, kunna erhålla undervisning såsom ordinarie elever,

och har kommittén, såsom redan antydts, i sådant afseende såsom inträdesfordringar

tänkt sig två års praktik samt kunskaper motsvarande studentexamen

å reallinjen i matematik, fysik, kemi och teckning samt i modersmålet,

två af de tre förnämsta kulturspråken, historia och geografi.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155. Öl

Beträffande afgångsexamen från teknisk elementarskola såsom kornpetensvillkor

för inträde, så har erfarenheten visat, att ytterst få elever från

dylika skolor, oaktadt de vid bedömande af inträdesansökningarna faktiskt

ansetts böra hafva ett visst företräde framför öfriga sökande, anmält sig

till inträde vid högskolan. Sålunda antogs år 1904 2, år 1905 4, år 1906

7 samt år 1907 2 dylika elever till ordinarie eller extraordinarie elevplatser,

hvarjämte åren 1905 och 1907 3 resp. 2 extra ordinarie elever

antogos, som genomgått ännu lägre tekniska läroverk.

Under dylika förhållanden, hvilka för öfrigt, i betraktande af dessa

skolors själfständiga uppgift att lämna eu för sig fullt afslutad kurs med

elementära förutsättningar i de grundläggande ämnena, äro helt naturliga,

har det synts kommittén lämpligast, att icke upptaga andra inträdesvillkor

för dessa skolors elever än som i hufvudsak redan nu äro gällande.

Rörande sättet för erhållande af de för inträde erforderliga betyg i

de ofvan angifna läroämnena, har kommittén ansett lämpligast att befria

högskolan från befattningen med alla inträdespröfningar, och därför tänkt

sig, att dessa betyg skulle kunna erhållas genom pröfning vid allmänt

läroverk efter grunder, som vore analoga med den i § 117 af nu gällande

läroverksstadga omförmälda »fy lin adspr öfning -•>, och hvilka af Kung! Maj:t

närmare bestämmas, dock att afgångsbetyg från teknisk elementarskola

skulle medföra befrielse från särskild pröfning i matematik, fysik, kemi och

teckning.

Med afseende å beskaffenheten af de studier i ett begränsadt antal

ämnen, som i fråga om specialeleverna förutsättas, synas fordringarna för

antagande af dylika elever kunna bestämmas till antingen aflagd examen,

såsom filosofie kandidatexamen m. m. vid någon af högskolorna i riket,

eller ock längre tids praktisk verksamhet — minst två år — jämte ett

för tillgodogörande af undervisningen erforderligt kunskapsmått.

I fråga om extraeleverna — nu »tillfälliga» elever —■ har kommittén

icke ansett ändring nödig i nuvarande bestämmelser men vill, med afseende

därå att dessa bestämmelser för närvarande icke alltid strängt iakttagas,

dock erinra därom, att nämnda elever icke äga rätt att deltaga i

examina och således ej heller att erhålla kunskapsbetyg.

Frågan om den praktik, som bör fordras af eleverna, antingen före

inträdet i högskolan eller sedermera under loppet af och i samband med

deras studier vid läroverket, har sedan lång tid tillbaka varit synnerligen

omdebatterad.

För närvarande fordras enligt stadgarna icke någon föregående praktisk

verksamhet för vinnande af inträde vid högskolan. I § 18 föreskrifves,

såsom ofvan antydts, allenast, att inträdessökande, som kan förete af stv
-

Fordran på

praktik.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

relsen godkändt intyg om minst 12 månaders väl vitsordad praktisk verksamhet,

skall äga företräde framför öfriga sökande, äfvensom att i öfrigt

vid jämförelse mellan de inträdessökande afseende skall fästas ej mindre

å kunskapsbetygen än äfven å föregående praktik. Beträffande åter praktik

under studietiden föreskrifves i § 25, att elev, innan han kan vinna inträde

i fackskolans sista årskurs, skall styrka, att han haft minst tre må

nåders praktisk verksamhet inom området för sin studieriktning.

De synpunkter, som ligga till grund för dessa bestämmelser, framställdes

af 1890 års kommitté och framhöllos jämväl af svenska teknologföreningen

i ett af nämnda kommitté begärdt utlåtande. Hvad teknologföreningen

vid sagda tillfälle i denna fråga anförde — jämför kommitténs

af år 1890 betänkande, pag. 192 och 133 — synes vara af den betydelse

för belysande af hithörande spörsmål, att kommittén ansett sig böra här

återgifva detsamma:

»Alla äro fullt eniga rörande gagnet af en sådan föregående verksamhet

med hänsyn till dess för studiernas bedrifvande uppfostrande betydelse

och det tillfälle den gåfve, att låta den blifvande teknologen pröfva

sina. anlags och sin begåfnings allvar och riktning, som ock med afseende

å den genom en sådan verksamhet vunna, för ynglingens utveckling nyttiga

omväxling i hans sysselsättningars art, då det ju i allmänhet bör förutsättas

såsom efter sträfvan svär dt, att en afslutad, mångårig skolkurs icke

omedelbarligen efterfuljes af en annan, ytterligare själsansträngning kräfvande

sådan. Men om ock på dessa grunder önskvärdheten af en inträdet

vid högskolan föregående praktisk verksamhet synes obestridlig, så torde

en obligatorisk föreskrift om en dylik verksamhet såsom kompetensvillkor

för inträdet till högskolan icke kunna på samma grunder motiveras, och

detta så mycket mindre som en sådan verksamhetsart kan vara så väsentligen

olika, att dess värde för de afsedda ändamålen kan variera ifrån ett

ganska högt och till nästan intet. Det torde därjämte näppeligen ligga

inom möjlighetens gräns, att genom närmare föreskrifter rörande sysselsättningens

art och kvantum åvägabringa ett minimivärde hos densamma,

nog högt att motväga de obestridliga olägenheter, som för rätt mången i

öfrigt fullt kvalificerad yngling skulle blifva en följd af en dylik föregående

praktisk verksamhets införande såsom en obligatorisk inträdesfordran.

Skulle nämligen eu sådan fordran anses böra uppställas, så uppstår svårighet

att fixera någon bestämd tidslängd, under hvilken den ifrågavarande

praktiska verksamheten borde hafva pågått. Det ligger nämligen i sakens

natur, ej mindre att, å ena sidan, en allt för kort tidsbestämmelse i detta

hänseende måste blifva af i samma mån ringa effekt, än äfven att, å andra

sidan, eu till allt för lång tid utsträckt praktisk sysselsättning lätteligen

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

åt det ännu omogna sinnet kan gifva en för fortsatta studier olämplig

riktning, pa samma gång den langa tiden möjligen undergräfver eller i

ett och annat försvagar den teoretiska kunskapsgrund, på hvilken de fortsatta

studierna skola byggas. Denna fara gäller i första rummet dem.

som med stöd af förut aflagd examen äga rätt att utan förpröfning förklaras

berättigade till inträde vid högskolan. Det är förnämligast inom

de. mekaniska verkstäderna, som en föregående praktik anses väsentligen

höja en i teoretiskt. afseende fullt utrustad ingenjörs användbarhet och

kompetens, och just i fråga om verkstadspraktik torde de största svårigheterna

möta att garantera en blifvande teknolog tillfälle till en verksamhet

af den instruktiva art här förutsättes, och befintligheten af en verklig

garanti i detta hänseende synes utgöra ett villkor för, att en föregående

praktisk, verksamhet skall kunna från statens sida föreskrifvas såsom en

obligatorisk inträdesfordran till dess tekniska högskola. Nyttigare än eu

före de tekniska högskolestudiernas början bedrifven praktisk verksamhet

synes^ vara en sådan verksamhet, bedrifven i jämbredd med dessa studiers

fortgång, särskildt under sommarferierna; och önskvärdt synes, att, därest

genom det allmännas försorg tillfälle härtill kunde den tekniska studeranden

beredas,, detta då i första rummet måtte lämnas honom, sedan han påbörjat

sin tekniska högskolekurs. Ett sådant önskningsmål torde ock vara

lättare att förverkliga, än det som en obligatorisk förpraktig förutsätter.»

Ibland de tekniska föreningar, som på hemställan af förevarande

kommitté yttrat sig i fragan (se Bil. Lätt. A), hafva meningarna varit

mycket delade. Under det att några af dessa föreningar ansett de nu

gällande bestämmelserna böra i hufvudsak bibehållas, hafva åter andra

bestämdt hållit på fordran om praktik före inträdet i högskolan och i

vissa fall velat utsträcka omfånget af denna praktik ända till ett eller ett

och ett. haft år. Svenska teknologföreningen har gått en medelväg och

föreslagit tre manaders praktik såsom fordran för uppflyttning till andra

och fika lång tids praktik för uppflyttning till tredje årskursen, och såsom

skäl för en dylik bestämmelse företrädesvis framhållit olägenheten af att

genom ytterligare utsträckta fordringar nödgas med ännu ett år förlänga

tiden för hela studiekursens genomgående.

För sin del har kommittén i hufvudsak anslutit sig till det sistnämnda

förslaget. I öfverensstämmelse med svenska teknologföreningens ofvan

anförda uttalande, anser nämligen äfven kommittén, att eu obligatorisk

fordran på någon längre tids praktik före inträdet i högskolan icke utan

störa olägenheter för eleverna och deras studier vid läroverket skulle

kunna genomföras, och att i alla händelser fördelare af eu dylik längre

tids praktik icke kunna uppväga olägenheterna af studietidens förlängning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G4

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 155.

Däremot anser kommittén, att man strängt bur hålla på, att den tid, öfver

hvilken eleven i allmänhet kan antagas disponera under sin från studier

vid läroverket fria tid, hör af honom användas till praktisk sysselsättning,

och att det ligger särskild vikt uppå, att dylik praktik erhålles, innan

eleven flyttas till den årskurs, nämligen den tredje, i hvilken det egentliga

studiet af tillämpningsämnena i allmänhet tager sin början. I betraktande

af att enligt kommitténs ofvan angifna förslag med afseende å värnpliktens

ordnande en väsentlig del af tiden mellan andra och tredje årsafdelningarna

bäfver för ändamålet disponibel, och då därjämte i många fall sommarferierna

före första året och mellan första och andra året äro lediga, så har kommittén,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med svenska teknologföreningen,

ansett/ att man, utan att en förlängning af studietiden däraf bör föranledas,

med fullt fog kan uppställa fordran på sex månaders praktik såsom villkor

för uppflyttning till den tredje års af delningen.

Kommittén har härvidlag icke förbisett, att en praktik af sex månader

icke kan anses tillräcklig för fackskolan för skeppsbyggnad. För att så

vidt möjligt tillgodose de från många håll framhållna särskilda önskningarna

i fråga om denna fackskola, föreslår kommittén för densamma eu

tid af åtta månaders praktik, en bestämmelse, som synes kunna genomföras

utan att studietiden behöfver förlängas. För eleverna af denna fackskola

torde därjämte den omständigheten, att deras värnpliktsöfningar i

regeln försiggå i flottans tjänst under 10 månader, af hvilka tre månader

tillbringas i sjötjänstgöring, jämväl böra tagas i betraktande såsom bidragande

till deras praktiska utbildning.

Med afseende å beskaffenheten af den praktik, som i ena eller andi a

fallet skulle vara lämplig, kunna svårligen några allmängiltiga regler

uppställas, utan torde bedömandet häraf få öfverlämnas åt lärarna och

styrelsen. _ c

Deii praktik, som af komniittcn sålunda ansetts kunna uppställas»

såsom fordran för erhållande af afgångsbetyg från högskolan, är uppenbarligen

icke tillräcklig för att gorå eleven fullt duglig för fyllande af

de uppgifter, som vänta honom i lifvet. Dessa fordringar kunna nämligen

endast afse hvad som för undervisningens ändamål närmast kräfves. \ erklig

ingenjör blifver eleven naturligtvis först efter ännu ett antal läroår i det

praktiska lifvet. Dock vill kommittén redan i detta^ sammanhang framhålla,

att genom en dylik längre gående fordran på praktik i förening

med arbeten å tidsenligt utrustade laboratorier eleven vid sitt utträde ur

högskolan äfven i detta hänseende bör blifva vida bättre rustad för sin

framtida verksamhet, än som hittills varit möjligt att åstadkomma.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Hvad kommittén sålunda i fråga om olika slags elever vid läroverket

och motsvarande inträdesbestämmelser och fordringar med afseende å

praktik ansett för framtiden böra blifva gällande, sammanfattas i följande

förslag till ändring i motsvarande paragrafer i nuvarande stadgar:

§ 14. Högskolans elever äro:

a) ordinarie elever, Indika följa undervisningen till den omfattning,

som erfordras för att efter fullbordad lärokurs kunna undfå afgångsbetyg;

b) special^lever, hvilka åtnjuta undervisning endast i ett mindre antal

läroämnen samt öfver sina kunskaper i dessa ämnen kunna erhålla betyg;

c) extra elever, hvilka följa undervisningen i vissa ämnen, men icke

äro berättigade att från högskolan erhålla betyg;

Ordinarie och specialelev antagas af styrelsen, extra elev af rektor.

§ 17. Befogad att vinna inträde såsom ordinarie elev i högskolans

första afdelning är:

1) den, som med godkända kunskaper i matematik, fysik och kemi

samt med godkänd färdighet i teckning aflagt studentexamen på reala

linjen;

2) den, som aflagt studentexamen på latinlinjen och tillika efter en

i vederbörlig ordning anställd fyllnadspröfning erhållit vitsord om godkända

kunskaper i matematik, fysik och kemi samt om godkänd färdighet

i teckning, motsvarande hvad som i dessa ämnen fordras i studentexamen

på reala linjen.

Till ordinarie elev må styrelsen jämväl antaga person, som företer

intyg om väl vitsordad, under minst två år bedrifven praktisk verksamhet,

och hvilken på sätt, som af Kungl. Maj:t bestämmes, styrker sig äga nödiga

kunskaper i modersmålet, i två af de tre språken, tyska, engelska

och franska, i historia, geografi, matematik, fysik, kemi, äfvensom tillräcklig

färdighet i teckning; dock att i fråga om den, som företer betyg om

fullständig afgångsexamen från teknisk elementarskola, intyg om föregående

praktik må kunna af styrelsen eftergifvas.

Till ordinarie elev kan, i den mån utrymmet såll ant medgifver, antagas

utländing, som af styrelsen pröfvas innehafva mot ofvan uppställda

fordringar svarande kunskaper.

Till specialelev må antagas den, som aflagt filosofie kandidat- eller

licentiatexamen eller annan motsvarande examen vid någon af rikets universitet

och högskolor, eller som erhållit afgångsbetyg från högre afdelningen

af Chalmers tekniska läroanstalt, eller hvilken utöfvat minst två

års af styrelsen godkänd praktisk verksamhet och ådagalägger, att han

innehar ett af'' styrelsen godkändt kunskapsrnått.

juli, till Rikta. Vrot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 110 Höft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Till extra elev kan, i den man utrymmet sådant medgifver, antagas

den, som rektor anser kunna med fördel följa undervisningen.

Om examensbetyg skall äga gällande kraft till vinnande af inträde i

högskolan, må detsamma icke vara mera än 4 år gammalt.

§ 25. Ordinarie elev bör, så vidt möjligt är, söka att under sommarferierna

erhålla praktisk verksamhet; och skall, innan han kan vinna

inträde i fackskolans tredje årskurs, styrka, att han haft sammanlagdt

minst sex månaders dylik verksamhet, som af styrelsen godkännes.

I fråga om fackskolan för skeppsbyggnad må ofvan omförmälda

verksamhet, för att berättiga till inträde i tredje årskursen, ej omfatta

kortare tid än åtta månader.

Elevernas

rf gift er.

Såsom man i det följande vid beräkningen af kostnaderna för den

här föreslagna utvidgningen och omorganisationen af högskolan skall finna,

blifva beloppen af dessa kostnader, om också i förhållande till det därmed

vunna ändamålet fullt motiverade, dock i och för sig så afsevärda,

att man bör tillse, huruvida ej statsverkets utgifter skulle kunna minskas

genom anskaffande af någon del af de erforderliga kostnaderna på annat

sätt. Och i sådant afseende synes ingen annan utväg finnas än att om

möjligt höja de af gifter, som af eleverna erläggas såsom bidrag till bestridande

af kostnaderna för laborationer och andra öfningar.

Angående denna fråga anföres i 1904 års förslag bl. a. följande:

»Under tiden före höstterminen 1892 var undervisningen för läroverkets

ordinarie elever kostnadsfri. Däremot erlades af de s. k. specialoch

extra-eleverna för hvarje läroämne vissa afgifter, som af styrelsen bestämdes.

»

»Med anledning af de genom elevantalets tillväxt ökade kostnaderna

anhöll emellertid 1892 års Riksdag, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huruvida icke terminsafgifter lämpligen borde åläggas eleverna

vid tekniska högskolan, samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag

i ämnet, hvartill omständigheterna kunde föranleda. Sedan styrelsen och

lärarkollegiet i afgifna yttranden afstyrkt införande af egentliga terminsafgifter,

men förordat åläggande af mindre afgifter för öfningar, bemyndigade

Kungl. Maj:t den 29 juli 1892 styrelsen att, i öfverensstämmelse

med dess och kollegiets förslag, af de från och med läroåret 1892—93

antagna ordinarie elever uppbära afgifter sålunda, att hvarje elev skulle

för gemensamma öfningar, såsom verkstadsarbete, geodetiska mätningar,

vissa ritöfningar o. s. v. erlägga en afgift af 10 kronor för termin, och

elev, hvilken därjämte deltager i andra öfningar, såsom kemiska, kemiskt
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

tekniska, metallurgiska och elektrotekniska laborationer, betala ytterligare

en afgift af 10 kronor för terminen, och skulle dessa öfningsafgifter användas

till bestridande af s. k. diverse utgifter.»

»Från och med höstterminen 1897 blefvo dessa afgifter för därefter

antagna elever höjda till de dubbla beloppen, så att för öfningar af mindre

omfattning en afgift af 20 och för sådana af större omfattning en afgift

af 40 kronor för terminen skulle erläggas, med rättighet för lärarkollegiet,

att för mindre bemedlade elever medgifva nedsättning till de förut gällande

beloppen.»

»Den 15 juni 1900 bestämdes genom kungl. bref, efter framställning

från styrelsen med lärarkollegiets tillstyrkande, att sagda afgifter skulle

höjas till 25 resp. 50 kronor med rätt till nedsättning till halfva beloppen

för mindre bemedlade elever. Dessa afgifter skulle erläggas af samtliga

ordinarie elever, oafsedt om de förut eller först efteråt blifvit i högskolan

intagna.»

»I de nya stadgar för läroverket, som af Kungl. Maj:t utfärdades

den 28 Juni 1901, blef, i enlighet med styrelsens hemställan, i § 20 bestämdt,

att öfningsafgiften för ordinarie elev skulle utgå med 50 kronor,

oafsedt öfningarnas beskaffenhet, dock med samma möjlighet som förut, att

för mindre bemedlade nedsätta beloppet till hälften. Styrelsen motiverade

sitt förslag dels därmed, att en förhöjning af inkomsterna vore behöflig,

dels ock därmed, att det vore mycket svårt att bestämma skillnaden mellan

öfningar af större och dem af mindre omfattning, äfvensom att det icke

vore någon afsevärd skillnad i de omkostnader, som genom de olika slagen

af öfningar förorsakades för de olika fackskolorna.»

»De belopp, som genom dylika öfningsafgifter årligen influtit, meddelas

i följande tabell, i hvilken äfven anföras de belopp, som motsvara

afgifterna från de icke ordinarie eleverna:

0 Influtna afgifter från

Är.

ordinarie elever

andra elever

1892.............

.......... 990 kronor

1,730

kronor

1893.............

........... 2,880

1,965

»

1894.............

........... 5,230

1,900

1895.............

........... 7,000

1,765

7>

1896.............

........... 7,350

1,065

1897.............

........... 8,130 »

3,105

»

1898.............

........... 10,330

3,420

1899 ............

13,620

2,470

1900.............

........... 28,962 »

3,255

»

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kung1. Majits Nåd. Proposition No 155.

o

År.

Influtna utgifter från

ordinarie elever

andra elever

1901 ........................ 39,262 kronor 5,310 kronor

1902 ........................ 35,500 » 5,600

1903*..................... 35,050 » 5,765

»Såsom ofvan blifvit framhållet har någon nämnvärd minskning af

de i »Förslag 1903» beräknade posterna, som afse att tillgodose ej allenast

de med den föreslagna utvidgningen förknippade ökade krafven utan.

äfven de i öfrigt med den raska utvecklingen på det tekniska området

stegrade fordringarna på undervisningens beskaffenhet och omfång samt

den för densammas rätta bedrifvande nödiga materiellen i fråga om deframtida

årliga utgifterna för högskolan, vid den nu skedda granskningen

af nämnda förslag icke kunnat åstadkommas. Den enda utvägen att minska

statsverkets årliga utgifter synes då vara att, så vidt sig göra låter, söka

täcka en del af dessa utgifter genom höjning af elevafgifterna.»

»Det är tydligt, att nu nämnda utväg icke skulle kunna ifrågasättas,

därest afgifterna efter en höjning af deras nuvarande belopp skulle finnas

komma att blifva för betungande. Huru härmed förhåller sig är

naturligtvis svårt att på förhand afgöra, men någon ledning vid frågans

bedömande kan dock erhållas genom jämförelse med förhållandena på

andra håll.»

»Man finner då först, vid en jämförelse med de allmänna läroverken,,

att genom senaste Riksdags beslut i fråga om den s. k. läroverksreformen

terminsafgifterna Hd dessa läroverk bestämts hädanefter i de högre klasserna

skola utgå med omkring 50 kronor, således med samma belopp som

de nuvarande öfningsafgifterna vid högskolan. Redan denna omständighet

tyder på, att en afgift af nämnda belopp ej heller kan anses betungande

för högskolans elever — såsom för öfrigt äfven erfarenheten synes

hafva gifvit vid handen — och att i betraktande af läroverkets högre

ställning, äfven en förhöjning af afgiftsbeloppet, åtminstone för de bemedlade,

skulle kunna ifrågasättas.»

»Hvad förhållandena vid våra universitet angår, så äro visserligen de

egentliga terminsafgifterna mycket låga, men å andra sidan åläggas de

studerande särskilda utgifter för undervisningen under annan form, såsom

ersättning för s. k. kollegier och afgifter för laborationsöfningar, hvilka

utgifter i flertalet fall sammanlagdt torde få beräknas till minst dubbelt

*) Under åren 1904—07 hafva motsvarande belopp utgjort:

1904 ..................... 34,525 kronor 8,440 kronor.

1905 ..................... 33,200 » 7,930 »

1906 ..................... 33,650 » 8,375 »

1907 ..................... 32,525 * 7,785 >

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kangl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

så mycket som de vid högskolan nu gällande afgifterna, och till hvilka

utgifter ingen motsvarighet i egentlig mening finnes vid detta läroverk.»

»Undersöker man förhållandena i utlandet, så finner nian först, att afgifterna

vid högskolan i Köpenhamn äro ungefär desamma som hos oss.

I Tyskland och Schweiz äro afgifterna däremot högre. Sålunda erlägges

i Zurich, utom 30 francs vid inträdet, dels 150 francs om året för föreläsningarna,

således ungefär samma afgift som vid vår högskola, och dcds

dessutom särskilda afgifter för alla slags laborationer, växlande för de

fysiska, kemiska och elektrotekniska öfningarna mellan 20 och 75 francs

i terminen, o. s. v., så att afgifterna inom de fackskolor, där dessa laborationer

speciellt fordras, blifva betydligt drygare än inom de öfriga.

Räknar man alla afgifter tillsammas, torde man i genomsnitt kunna säga,

att terminsafgiften växlar mellan 60 och 120 kronor.»

»Vid de tyska högskolorna äro bestämmelserna rörande afgifterna

icke lika för dem alla. I regeln äro särskilda afgifter bestämda för föreläsningarna,

och särskilda för öfningar och laborationer. Vid vissa högskolor

är afgiftens minimum bestämd. I Berlin beräknas årligen 300—

350 mark i genomsnitt. I Aachen och Hannover äro afgifterna för

öfningar och laborationer något lägre än i Berlin, i följd hvaraf årsafgifterna

därstädes uppgå till allenast omkring 250 mark. Vid tekniska

högskolan i Karlsruhe är årsafgiften, utom afgifterna lör laborationer,

o. d., bestämd till minst 140 mark, och i Darmstadt 1 ill minst 180 mark,

i sistnämnda fall dock äfven afgifterna för laborationer inräknade o. s. v.

I allmänhet torde i genomsnitt terminsafgifterna vid de tyska högskolorna

för de ordinarie eleverna, i de fall då studierna bedrifvas efter de angifna

studieplanerna, kunna anses växla mellan 100 och 150 mark. Obemedlade

kunna befrias från afgifterna.»

»På grund af hvad sålunda anförts vill det synas som en förhöjning

af de nuvarande öfningsafgifterna vid tekniska högskolan från 50 till

100 kronor för terminen icke skulle komma att verka särskild betungande

i jämförelse med de utgifter af motsvarande art, som åligga de

studerande vid våra universitet och de tyska tekniska högskolorna. För

att emellertid med dessa högre afgifter endast träffa de mera bemedlade,

hvilka kunna anses vara i stånd att utan större svårighet bära

den ökade utgiften, torde först och främst, såsom för närvarande, rätt

böra inrymmas åt lärarkollegiet att för samma kategorier af obemedlade

eller mindre bemedlade elever, som nu endast erlägga 25 kronor i

terminen, fortfarande bevilja samma förmån. Därjämte torde, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de för allmänna läroverken gällande föreskrifter,

böra mellan de mera bemedlade, som skulle betala den högsta

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Majits Nåd. Proposition No 155.

termin safgiften af 100 kronor, och dem, som skulle betala allenast

fjärdedelen däraf eller 25 kronor, böra inskjutas en ny kategori af

sådana elever, för Indika visserligen den högsta, men icke den för närvarande

utgående afgiften af 50 kronor kunde anses vara för betun
gande.

Genom införande af bestämmelser i nu antydd riktning skulle

den här föreslagna förhöjningen af öfningsafgifterna i hufvudsak komma

att åläggas dem, som kunna anses jämförelsevis bemedlade, under det

att afgifterna för de öfriga skulle utgå med samma belopp som för

närvarande.»

»Till hvilket årligt belopp de sålunda fixerade öfningsafgifterna för

de ordinarie eleverna skulle komma att uppgå, är icke lätt att förutberäkna.

Förutsätter man det högsta antalet inträdessökande af 240 —

för hvilket antal de föreslagna assistentbefattningarna och arfvodena

äfvensom det antagna beloppet af diverse utgifter beräknats — så skulle

däremot, enligt hittills vunnen erfarenhet angående antalet af de elever,

som vid hvarje läsårs slut uppflyttas till närmast högre årskurs, svara

rundt 800 elever vid läroverket i sin helhet. Efter en terminsafgift

af 100 kronor för hvarje elev, skulle då erhållas en årsinkomst af

160.000 kronor. Då emellertid enligt nuvarande erfarenhet i regeln

omkring en fjärdedel af samtliga elever af lärarkollegiet befriats från

den högre afgiften och endast haft att erlägga 25 kronor för terminen,

och motsvarande antal elever fortfarande skulle åtnjuta samma förmån,

så minskas den anförda summan redan härigenom med 30,000 kronor.

Beträffande åter den kategori af elever, som skulle betala allenast hälften

af den högsta afgiften d. v. s. 50 kronor för terminen, så saknas hvarje

säker utgångspunkt för att bedöma deras antal. Tänker man sig detta

antal begränsadt till lika många som i föregående fall, så, skulle den

anförda maximisumman därigenom reduceras med ytterligare omkring

20.000 kronor. I enlighet med här nämnda beräkningsgrunder skulle

således det årliga beloppet af de ordinarie elevernas afgifter kunna antagas

till omkring 110,000 kronor.»

»Till en ungefär liknande siffra kommer man, om man utgår från

senaste läroverkskommittés undersökningar öfver motsvarande förhållanden

vid allmänna läroverken. Enligt denna kommittés utredning skulle nämligen,

genom de af kommittén föreslagna afgifterna och med hänsyn till

medgifna befrielser resp. nedsättningar, från lärjungarna i klasserna 6—7

vid de allmänna läroverken inflyta i afgifter ungefär 66 % af de belopp,

som skulle hafva influtit, om alla lärjungar hade erlagt den högsta afgiften.

Med hänsyn till att det vid högskolan icke skulle förekomma fullständig

befrielse från afgiften utan allenast nedsättning till lägst fjärde
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

delen af beloppet, och då väl i öfrigt, i öfverensstämmelse med den af

kommittén angifna erfarenhet, motsvarande procenttal synes växa ju

högre upp i klasserna man kommer, och således för högskolans elever

ett ännu gynnsammare förhållande torde kunna förutsättas, så synes man

kunna antaga, att det inflytande afgiftsbeloppet skulle komma att uppgå

till omkring 70 % af det belopp 160,000 kronor, som skulle hafva erhållits,

om alla eleverna betalt den högsta afgiften. Enligt denna beräkningsgrund

kommer man för de inflytande elevafgifterna till ett belopp af

112,000 kronor.»

Äfven kommittén ansluter sig till den mening, som uttalats i ofvan

anförda utredning, särskildt som den ifrågasatta förhöjningen endast

skulle komma att träffa dem, för hvilka de nämnda beloppen icke kunna

anses betungande, under det att för de obemedlade och mindre bemedlade

de nu gällande afgiftsbeloppen skulle komma att förblifva oförändrade.

Kommittén föreslår därför, att den i § 20 af stadgarna bestämda

öfningsafgift af femtio kronor må höjas till ett belopp af etthundra kronor,

med rätt för lärarkollegiet att för mindre bemedlade elever nedsätta

afgiften till hälften och för obemedlade elever till fjärdedelen af

nämnda belopp. Med afseende å gränsen mellan kvalifikationerna »bemedlad»

och »mindre bemedlad» samt »obemedlad» torde de grundsatser

höra i hufvudsak följas, som i motsvarande fall tillämpas vid de allmänna

läroverken.

Beträffande storleken af den årliga inkomst, som läroverket skulle

hafva att påräkna genom dessa sålunda höjda öfningsafgifter, synes den

beräkningsgrund, som angifvits i 1904 års förslag kunna tillämpas.

Utgår man från de å sid. 79 angifna högsta antalen elever inom

första årskursen af hvarje fackskola, och antager man, att ingen afgång

under de följande studieåren äger rum, så skulle, alldenstund alla fackskolor,

utom den kemiska med 25 elever i hvarje årskurs och med treårig

kurs, föreslagits blifva fyraåriga, totalantalet ordinarie elever i högskolan

blifva 4 X 280 fl-3 X 25 = 1,195, och om för hvarje elev beräknades

högsta afgiften 200 kronor, så skulle man sålunda komma till ett

årligt belopp af 239,000 kronor. Med afseende å de föreslagna nedsättningarna

i afgiftens belopp för mindre bemedlade och obemedlade elever

kan dock af denna summa endast 70 %, d. v. s. omkring 167,300 kronor

beräknas såsom mot de gjorda antagandena svarande årsinkomst.

Den verkliga årsinkomsten motsvarande det förutsatta högsta antalet

elever i första årskursen bör emellertid beräknas till ett ännu lägre

belopp, alldenstund totalantalet elever i följd af afgång vid flyttningarna

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

från lägre till högre årskurs eller på grund af utträde ur läroanstalten

af andra anledningar väsentligen reduceras. Men då inkomsten till sitt

belopp i allt fall står i nära direkt proportion till elevernas antal, så

har kommittén i anslutning till 1904 års förslag i detta hänseende ansett,

att med dessa medel först och främst höra bestridas aflöningarna

till de erforderliga assistenterna, enär jämväl assistentbehofvet och de

däremot svarande utgifterna, åtminstone tillnärmelsevis, stå i proportion

ti.l elevernas antal. Och då behofvet af assistenter, såsom längre fram

angifves, beräknats under samma förutsättningar angående elevernas antal

i de olika fackafdelningarna som ofvan lagts till grund för det anförda

beloppet 167,300 kronor, så bör detta belopp till den del däraf, som

beräknats åtgå för assistentaflöningarna, kunna utan reduktion laggas till

grund för beräkningarna öfver de till högskolans stat hörande poster.

Beträffande den återstående delen af det nämnda beloppet bör däremot en

minskning med 25 % för säkerhetens skull beräknas.

Såsom af de å sid. 67 anförda siffrorna framgår, har högskolan

äfven haft att påräkna inkomst genom afgifter från andra elever än de

ordinarie, företrädesvis från de s. k. tillfälliga eleverna. Då emellertid

hädanefter en del af de extra ordinarie eleverna skulle komma att blifva

ordinarie, och således deras afgifter blifva inräknade i det nyss angifna

beloppet, och då de s. k. tillfälliga eleverna hittills ofta utgjorts af

sådana, som på grund af bristande utrymme icke kunnat antagas såsom

ordinarie elever, eller ock af sådana, som icke vunnit uppflyttning till

högre årskurs och därför söka att följa den högre afdelningen genom att

bevista dess lektioner för att icke behöfva försumma ett helt år, och då

båda dessa förhållanden under förutsättning af förslagets genomförande

skulle komma att förändras därhän, att de tillfälliga elevernas antal

väsentligen reduceras, så torde genom dessa elevers afgifter någon mera

afsevärd inkomst, än att den allenast kan anses utgöra ett välbehöfligt

säkerhetstillägg till det ofvan beräknade osäkra beloppet, icke vidare vara

att påräkna.

Kommittén anser af nu anförda skäl, att stadgarnas bestämmelse i

§ 20 angående de ordinarie elevernas öiningsafgifter böra ändras till följande,

nämligen

att ordinarie elev skall vid hvarje termins början

erlägga en öfningsafgift af ett hundra kronor, och att

lärarkollegiet må äga rätt att för mindre bemedlad

elev nedsätta denna afgift till hälften och för obemedlad

elev till fjärdedelen af nämnda belopp.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1Ö5.

I fråga om beloppen af special- och extraelevers afgifter torde, såsom

för närvarande är fallet, bestämmanderätten lämnas åt styrelsen. För

utländing har kommittén tänkt sig en terminsafgift af 50 kronor utöfver

de eljest stadgade afgifterna samt utan rätt till nedsättning.»

Jag öfvergår nu till frågan om

Läroämnen, läroplaner och lärarkrafter.

Såsom jag förut omnämnt, utgöres för närvarande lärarpersonalen vid

tekniska högskolan af professorer, lektorer af högre och lektorer af lägre

löneklass, extra lärare, assistenter och docenter.

Enligt kommitténs förslag skulle lärarpersonalen utgöras af professorer,

speciallärare, assistenter och docenter.

Då enligt förslaget speciallärare endast är en annan benämning för

de nuvarande éxtra lärarna, innebär förslaget i förevarande afseende endast

den ändringen, att lektorsinstitutionen vid högskolan skulle afskaffas. Leklorsi„3titu.

Denna sistnämnda fråga har stått på dagordning under de två senaste tionens afårtiondena.

Redan 1890 års kommitté ansåg, att undervisningens utveck- sk"-Bandelång

kräfde lektoratens ombildning till professurer, och under den därefter

följande tiden hafva läroverkets myndigheter gjort upprepade framställningar

om berörda lärarbefattningars ombildning till extra ordinarie

eller ordinarie professurer eller, i afvaktan härpå, om aflöningsförbättring

för lektorerna.

På grund af det läge, hvari denna fråga sålunda befunnit sig, har

Kungi. Maj:t, på framställning af högskolans styrelse, under senare tider

medgifvit, att lediga lektorstjänster icke besättas med ordinarie innehafvare

utan uppehållas medelst förordnanden. För närvarande äro sålunda

icke mindre än fem af de elfva lektoraten vid högskolan lediga.

Då skälen för lektorsinstitutionens afskaffande vid flera tillfällen,

såsom i proposition till 1904 års Riksdag eller vid under de senare åren

gjorda framställningar till Riksdagen om löneförbättring åt lektorerna

redan blifvit framhållna, torde jag här kunna inskränka mig till att omnämna

hvad kommittén för sin del i frågan anfört. Kommittén yttrar

härom (sid. 174—175) följande:

»Slutligen må erinras om, att i 1904 års förslag till högskolans utvidgning

lektoraten framhöllos såsom i och för sig olämpliga, och då därjämte

undervisningens koncentrering på professurer befanns medföra mindre

kostnader för statsverket än om lektorsinstitutionen bibehölles, så ansågos

Dill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 110 Häft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

lektoraten, under förutsättning af utvidgad tjänstgöringsskyldighet, böra

ersättas genom ordinarie och extra ordinarie professurer.

I likhet med 1890 års kommitté samt i öfverensstämmelse med samtliga

efter den tiden gjorda framställningar i denna fråga, finner äfven

förevarande kommitté lektorsinstitutionen numera icke motsvara ändamålet.

Utan tvifvel hade lektoraten på den tid då de inrättades sitt berättigande

därigenom, att på det sättet ett antal läroämnen kunde blifva representerade,

som visserligen voro nödvändiga för undervisningen, men hvilka

då ännu icke utvecklats till den betydelse för tekniken, som numera är

fallet med så godt som alla dessa ämnen. Såsom ofvan anförts är det

tydligt, att läroämnen sådana som geodesi, skeppsbyggnadslära, husbyggnadslära,

metallurgi, bergskemi, m. fl., hvilka ämnen numera vuxit ut till

hufvudämnen och hvilkas representanter vid högskolan böra vara de förnämsta

tekniskt vetenskapliga auktoriteter på sina områden, icke längre

kunna företrädas af lärare af lägre aflöning och ställning än represetanterna

för de öfriga hufvudämnena. I flertalet fall måste undervisningen i

dessa ämnen mer eller mindre väsentligt utvidgas, så att äfven tjänstgöringsskyldigheten

blifver fullt lika omfattande som de ordinarie professorernas.

Och i de två eller tre fall bland de af kommittén föreslagna 31

ordinarie professurerna, där extra ordinarie eller mindre väl aflönade professurer

möjligen kunnat ifrågasättas, har det visat sig både ur undervisningssynpunkt

fördelaktigare och i fråga om kostnaden billigare att, genom

tjänstgöringsskyldighetens utsträckande till att utöfver hufvudämnet omfatta

jämväl en mindre kurs i samma eller i ett närbesläktadt ämne, kunna

utvidga befattningen till en ordinarie professur, än att dela undervisningen

mellan tvenne mindre väl aflönade lärare.

Såsom framgår af hvad som sålunda anförts, har kommittén funnit

det ur alla synpunkter för läroverket förmånligast, att undervisningen i

samtliga hufvudämnen anförtros åt ordinarie professorer, och hafva således

hvarken lektorat eller extraordinarie professur kunnat af kommittén

i något fall förordas. Kommittén har jämväl funnit att genom en dylik

anordning de för ändamålet nödiga årliga kostnaderna för statsverket nedbringas

till det minsta möjliga, såsom bland annat äfven framgår vid

jämförelse med 1904 års förslag, som i detta afseende gick ut på inrättandet

af 25 ordinarie och 9 extra ordinarie professurer, eller inalles 34

professurer, vid ett antal af omkring 800 ordinarie elever, under det att

kommittén i sitt förslag, för ett antal af omkring 1,100 ordinarie elever

samt med förlängda kurser för tvenne af de största fackskolorna, kommit

till ett resultat af 31 ordinarie professurer.»

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

I fråga om den öfriga lärarpersonalen anför kommittén: SpecMiärar•.

»I enlighet med nu framhållna grundsats har kommittén ansett, att „„uunter.

alla de öfriga läroämnena, i hvilka kurserna äro mindre omfattande än i

fråga om de egentliga hufvudämnena och icke kunnat förenas med något

genom en professur representeraclt läroämne, böra, såsom för närvarande

är fallet, företrädas af lärare, hvilka tillsättas genom förordnande af styrelsen

och aflönas med arfvoden. För lärare af denna kategori, hvilka i

nu gällande stadgar för högskolan benämnas extra lärare, har kommittén

funnit benämningen speciallärare mera lämplig, särskild! som det härvidlag

ofta handlar om verkliga specialämnen, i fråga om hvilka det skulle

vara af vikt för läroverket att bland praktikens män på motsvarande områden

vinna framstående krafter.

I fråga om assistenternas ställning inom undervisningen föreslås af

kommittén ingen egentlig förändring, och ej heller har kommittén något

att erinra mot bibehållandet och utvecklingen af den för högskolan ganska

nya docentinstitutionen.»

Någon utförligare redogörelse för kommitténs förslag angående de

olika lärokursernas omfattning och fördelning på de olika årsafdelningarna

torde här icke vara af nöden, utan får jag i sådant afseende hänvisa till

hvad kommittén å sid. 111—163 angående läroämnen och läroplaner m. m.

anfört. Jag inskränker mig därför här till att med ledning af kommitténs

framställning meddela tabellariska sammanställningar öfver de ämnen, som

de föreslagna professurerna skulle omfatta, samt de ämnen, som skulle

företrädas af speciallärare. I dessa tabeller har jag tillika angifvit, hvilka

kurser skulle föredragas inom de olika fackskolorna, undervisningstider

för eleverna inom hvarje kurs, det beräknade beloppet af assissenternas

arfvoden, äfvensom i den senare tabellen det beräknade beloppet af speciallärarnas

arfvoden.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kung!.. Majits Nåd. Proposition N:o 155.

Professurer.

N:o

Professurens

ämnesbe teckning

1

Matematik............

2

Mekanik................

3

Matematik och me- kanik ................

4

Geodesi ................

5

Beskrifvande geo- metri ................

6

Fysik ....................

7

Konstruktion af

maskinelement.

8

Beskrifvande ma- skinlära ............

9

Angmaskinlära ....

10

Läran om förbrän- ningsmotorer ....

11

Läran om vatten- motorer ............

12

Bergsmekanik ....

13

Mekanisk tekno- logi ....................

14

Skeppsbyggnads-

15

Teoretisk elektro- teknik ................

16

Elektromaskinlära

17

Elektrisk anlägg- ningsteknik ....

Till professuren hörande

lärokurser

Höstt.

Vårt.

Fackafdelningar

Assi-

stentarf-

f.

ö.

f.

ö.

voden

Matematik....................................

6

4

5

5

M, S, E, V ................

4,800

4,000

2

2

M, S, E, V ................

Mekanik........................................

3

2

5

4

M, S, E, V ................

6

4

2

1

K, G, H, A ................

1,200

4

3

K, G, H........................

Geodesi ........................................

2

4

6

2

V, G ............................

5,800

Planmätning och nivelering....

5

-3

m

9

M, S, E, H, A............

Numeriska och grafiska metoder

2

2

—

—

M, E, V........................

—

3

5

3

5

M, S, E........................

3,100

D:o d:o ................

3

5

3

5

V, A ............................

D:o d:o , m. k.....

1

4

Ii, G, K........................

—

Fysik ............................................

4

3

4

3

alla ................................

3,600

2

M, S, E.......................

Konstruktion af maskinelement

4

9

3

9

M, S, E........................

7,500

Grafostatik och hållfasthetslära

2

1

2

1

M, S, E........................

—

Beskrifvande maskinlära............

5

9

4

6

G, Ii, V (A, K) ........

5,200

Hållfasthetslära............................

2

2

K, G, H........................

_

Angmaskinlära ............................

7

10

4

15

Ma, Sm (Mv, Mt, Sb)

6,600

Läran om förbränningsmotorer

3

3

1

9

Ma, Sm (Mv, Mt, Sb)

3,000

3

3

3

E .................................

_

Läran om vatten motorer............

6

9

2

18

Mv (Ma, Mb, Mt) ....

5,100

D:o d:o , m. k.

—

—

3

6

E....................................

—

Bergsmekanik ............................

4

8

6

12

Mb (G, Ii)....................

1,200

Mekanisk teknologi....................

6

4

5

11

Mt (Ma, Mv, Mb, K)

1,500

Skeppsbyggn ad slära....................

6

18

6

21

Sb (Sm)........................

1,200

4

2

2

2

E....................................

1,800

3

3

3

E....................................

2

E....................................

5

6

15

E....................................

2,400

Elektrisk anläggningsteknik ....

4

6

4

13

E....................................

2,400

Elektrisk spår- och järn vägs- teknik ........................................

2

3

9

E....................................

_

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

77

N:o

Professurens

ämnesbeteckning

Till professuren hörande

lärokurser

Höstt.

Vårt.

Fackafdelningar

Assi-

stentarf-

f.

ö.

f.

ö.

voden

18

Oorganisk och

elektrokemi ....

j Allmän och oorganisk kemi ....

\ Elektrokemi ................................

3

6

3

6

K, G, H........................

2,600

2

3

2

3

K (G, H) ....................

19

Organisk och ana- lytisk kemi........

| Organisk och analytisk kemi....

[ Elementarkemi............................

3

12

3

12

K (G, H) ....................

6,000

4

3

3

M, S, E (Y, A) ........

20

Kemisk teknologi

Mineralogi och

geologi ............

Kemisk teknologi........................

5

20

5

20

K....................................

4,000

900

21

Mineralogi och geologi ............

7

6

3

9

G (H, K) ....................

22

Järnets metallurgi

Grufvetenskap ....

Bergskemi och me-

Järnets metallurgi........................

6

6

6

8

H....................................

900

23

Grufvetenskap ............................

6

13

5

13

G....................................

1,100

3,200

24

[ Bergskemi ....................................

2

15

4

24

H (G)............................

tailurgi ............

i

l Andra metallers metallurgi........

4

H, G ............................

[ Byggnadsstatik ............................

5

6

1

3

V (A)............................

2,400

25

Byggnadsstatik ....

< Grafostatik och hållfasthetslära

4

3

V, A ............................

[ Statik............................................

1

A................................

26

Väg- och brobygg- nad slära ............

Väg- och brobyggnadslära........

6

12

4

18

Vb (Vi Vv)................

3,000

3,000

3,000

2,400

27

Järnbyggnadslära

Vattenbyggnads- lära ....................

Järnbyggnadslära ........................

6

12

4

21

Vi (Vb, Vv)................

28

Yattenbyggnadslära ....................

4

6

6

21

Vv (Vb, Vj)................

29

Byggnadsteknik....

| Byggnadsteknik............................

5

12

3

12

A....................................

2

3

M, E, G, H, V ......

30

Husbyggnadslära .

Arkitektur............

Husbyggnadslära ........................

4

6

7

9

A....................................

600

31

Arkitektur....................................

5

21

5

21

A....................................

2,400

31

professurer.

S:a assistentarfvoden

95,900

Anm. Med afseende på beteckningarna för fackafdelningarna hänvisas till hvad förut anförts å sidd.

47 och 54; i kol. fackafdelningarna har parentes satts omkring de afdelningar, som endast skulle deltaga i en

större eller mindre del af kursen; beteckningen m. k. angifver särskild mindre kurs i ämnet; f. = föreläsnings-

och ö. = öfningstimmar.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

Specialämnen.

N:o

Läroämne

Höstt.

Vårterm.

Fackafdelningar

Lärarens

arfvode

Assi-

stent-

arfvode

f.

ö.

f.

ö.

1

Elektroteknik, m. k.....................

3

3

M, S, K, G, H, V, A ....

3,000

1,800

2

Hiss- och transportanordningar....

—

—

3

6

M, S (E, G, H) ................

2,400

1,200

3

Tillämpad värmelära ....................

3

3

M, S, E, K, H....................

2,400

600

4

Teknisk hygien................................

1

M, S, V, K ........................

600

5

Byggnad shygien................................

3

3

A............................................

2,000

6

Hydromekanik ................................

3

S............................................

1,200

7

Varfsanläggningar............................

3

6

S...........................................

1,800

8

Materiallära och materialprofning

—

—

4

3

M, S, E, G, V, A ............

4,000

1,800

9

Järnets och andra metallers egen-

skaper samt metallografi............

2

9

2

9

H............................................

2,400

600

10

Allmän geologi................................

3

V, K, G, H........................

1,200

11

Elektrometallurei............................

3

G, H .................................

1,200

12

Järnets manufakturering................

2

2

Mb, H ................................

1,500

13

Järnets metallurgi, m. k.............

3

Mb, G....................................

1,200

14

Grufvetenskap, m. k.....................

3

Mb, H ................................

1,200

15

Arkitektonisk formlära....................

2

V............................................

900

16

Byggnadskonstens historia ............

3

3

A............................................

2,400

17

Stadsanläggningslära........................

2

A............................................

900

18

Maskinkrokiritning ........................

2

2

M, S, E, K, G, H ............

2,000

1,200

19

Bvggnadskrokiritning ....................

2

2

V............................................

900

20

Frihandsteckning............................

10

10

A............................................

1,800

600

21

Ornamentsritning............................

12

12

A............................................

1,800

600

22

Modellering ....................................

12

12

A............................................

1,800

23

Industriell ekonomi och statskun-

skap................................................

3

3

6,000

24

Skogsskötsel ....................................

3

H............................................

900

25

Jäsningsteknik ................................

1,500

26

Fotografi............................................

D:o ....................

1,500

27

Bokföring ........................................

D:o ....................

1,500

27

Specialämnen

Summa arfvoden

50,000

8,400

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Beträffande beräkningen af special lärarnas och assistenternas arfvoden

yttrar kommittén (sid. 178 —179):

»Vid bestämmandet af arfvodena till speciallärarna har vid högskolan

vanligen beräknats 20 kronor för hvarje lektion, således i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med beräkningsgrunderna för de ordinarie lärarnas aflöning,

dock naturligtvis med hänsyn i hvarje fall till läroämnets och

undervisningens beskaffenhet och elevernas antal. På senare tider har

dock, i den mån tillgångarna varit tillräckliga, en högre siffra lagts till

grund för arfvodets beräkning. Enligt kommitténs åsikt torde det äfven

i närvarande förslag blifva nödvändigt att för speciallärarna beräkna något

högre arfvoden än hittills, om man skall hafva utsikt till att för ändamålet

förvärfva tillräckligt dugliga krafter. I fråga om den ämnesgrupp,

som af kommittén benämnts »industriell ekonomi och statskunskap» (se

sid. 118), har dock ett vida större arfvode föreslagits än som motsvarar

ofvannämnda grunder, beroende på svårigheten att erhålla fullt kompetenta

föreläsare i dessa ämnen, som eljest endast äro representerade vid

universiteten. Då sammanlagda tjänstgöringstiden uppgår till 3/4 af en

universitetsprofessors, så har kommittén därför också föreslagit ett sammanlagt

arfvode motsvarande lika stor del af professorsaflöningen, eller rundt

6,000 kronor.

Jämväl i fråga om assistenterna blifver en höjning af de nu ofta

mycket blygsamma arfvodesbeloppen erforderlig, för att afhjälpa den allt

mera framträdande svårigheten att kunna förmå yngre framstående tekniker

att under några år ägna sig åt undervisningen vid högskolan, i stället

för att på annat håll söka en mera lönande anställning. Kommittén har

därvidlag i regeln tänkt sig en timaflöning af 4 kronor, med någon förhöjning

för sådana fall, där en första assistent befunnits vara af nöden.»

De i tabellerna upptagna assistentarfvodena hafva beräknats under

förutsättning af det teoretiskt högsta möjliga elevantal i hvarje särskild

kurs. I verkligheten torde utgifterna för assistentarfvoden komma att

blifva lägre, än i tabellerna angifvits. Härigenom vållas dock icke någon

rubbning i läroverkets stat, ty assistentarfvodena skulle enligt förslaget

bestridas med elevafgifter. Och i samma mån som elevantalet understiger

det vid beräkningen antagna, minskas jämväl beloppet af elevafgifterna och

behofvet af assistenter i ungefärligen samma proportion.

Härnäst har jag att redogöra för kommitténs beräkning af de för

läroverket erforderliga

Speciallärares

och

assistenters

arfvoden.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

årliga kostnader.

Rektor.

\

För professorerna har kommittén (sid. 175 —178) föreslagit en årsaflöning

af 8,100 kronor, däraf 5,000 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar

samt 600 kronor ortstillägg, jämte rätt till ett ålderstillägg

å 600 kronor efter fem års väl vitsordad tjänstgöring.

Då nu antalet af professorer enligt förslaget skulle blifva 31, kommer

sammanlagda beloppet af professorernas begynnelseaflöningar att uppgå

till 251,100 kronor.

Sammanlagda beloppet af speciallärarnas arfvoden skulle, såsom jag

förut omnämnt, uppgå till 50,000 kronor.

Till frågan om professorernas aflöning återkommer jag längre fram.

Angående öfriga kostnader yttrar kommittén, sid. 179—188, följande:

»Högskolans rektor, som utses bland professorerna, uppbär för närvarande

ett särskildt arfvode af 1,500 kronor, hvarjämte för uppehållande

af den del af hans undervisningsskyldighet, från hvilken han enligt stadgarna

är hefriad, ett årligt belopp af 2,000 kronor är uppfördt i staten.

Med afseende å den väsentliga ökning i arbetsbördan och ansvarigheten

för den ekonomiska förvaltningen, som blifver en följd af läroverkets

utvidgning, torde dock ett något högre arfvode än 1,500 kronor böra anslås

för rektor. Härtill kommer, att det för rektor, som förr hade boställsvåning

inom läroverket, är af största vikt att bo i dess omedelbara närhet,

och att han således är vida mera bunden i fråga om val af bostad

än de öfriga professorerna, äfvensom att med rektorsbeställningen lämpligen

synes böra följa en viss representationsskyldighet, särskildt i fråga

om besökande utländska vetenskapsmän och tekniker, för uppehållande af

nödiga förbindelser med öfriga undervisningsanstalter o. d. Slutligen bör

äfven framhållas, att det på grund af de betungande göromålen, därest

ersättningen ej ökas, ej alltid torde blifva möjligt att till rektorsbefattningen

erhålla fullt lämplig person.

På grund af dessa nu anförda omständigheter anser kommittén en

tillökning i rektorsarfvodet vara af behofvet påkalladt, och torde denna

ökning lämpligast kunna utgå under formen af ett särskildt hyresbidrag

med ett belopp, hvilket ej synes böra bestämmas lägre än till 1,000 kronor.

I.fråga om uppehållandet af den del af undervisningen, från hvilken

rektor är befriad, har det nuvarande anslaget visat sig otillräckligt, och

att man hittills kunnat reda sig utan en förhöjning har berott på särskilda

förhållanden. Enligt kommitténs förmenande kan arfvodet till den vikarierande

läraren, i betraktande af fordringarna för hans kompetens och den

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 155.

ifrågavarande undervisningens omfattning, ej gärna bestämmas till lägre belopp

än 4,000 kronor d. v. s. till ungefär half professorsaflöning utan

ålderstillägg.

Föreståndaren för fackskolan för bergsvetenskap har hittills uppburit

ett årligt arfvode af 600 kronor. Detta arfvode har företrädesvis varit bergsvetenafsedt

att utgöra ersättning för anordnandet och ledningen af elevernasshapl^laf^ck

inom den nämnda fackskolan resor under somrarna till bruk och järnverk,

och torde fortfarande böra utgå med enahanda belopp.

Till sekreteraren utgår för närvarande ett arfvode af 1,200 kronor. Sekreterare

Att detta arfvode redan under förhandenvarande förhållanden är alldeles

otillräckligt framhölls redan af 1890 års kommitté, som föreslog ett arfvode

till belopp af 1,800 kronor. Sekreterarbefattningens upprätthållande

har hittills endast kunnat möjliggöras därigenom, ats densamma skötts af

en bland högskolans lektorer, för hvilken det anslagna arfvodet varit ett

behöfligt och afsevärdt tillägg till den jämförelsevis låga lektorslönen.

Under de senaste åren, då elevantalet jämväl inom de högsta årskurserna

tilltagit så väsentligt, har det blifvit allt tydligare, att den nuvarande befattningen

är otillräcklig, och att man. äfven om hänsyn icke tages till

den väsentliga utvidgning af högskolan, som i förevarande förslag afses,

måste vara betänkt på en förändring.

Med afseende å de ökade göromålen för sekreteraren äfvensom å det

alltmer framträdande behofvet af att hålla kansliet öppet alla dagar i

veckan i stället för, såsom nu, endast två dagar, samt å önskvärdheten

af daglig närvaro och tjänstgöring af någon, som handhafver de löpande

expeditionsgöromålen. synes icke någon lämpligare och mindre kostsam utväg

Törefinnas, än att för ändamålet till sekreterarens hjälp anställa ett

kontor sbiträde med arfvode af 2,000 kronor. Under nämnda förutsättning

torde för sekreteraren, hvilken lämpligen kan vara någon af de med arfvoden

aflönade lärarna, ett arfvode af 2,000 kronor vara tillräckligt.

För tillsynen öfver vatten- och gasanläggningarna samt öfver den intendent.

elektriska belysningen och byggnaderna är till rektors biträde för närvarande

anställd en sakkunnig ingenjör med ett sammanlagdt arfvode af

1,600 kronor om året. Därjämte utgår till en kamrerare ett arfvode af

800 kronor, hvarjämte kamreraren äger att af högskolans donationsmedel

för arbetet med dessa medels förvaltning uppbära ett tilläggsarfvode af

200 kronor.

Det är tydligt att vid de nya förhållanden, som skulle inträda i följd

af högskolans utvidgning, de med nämnda befattningar förenade göromålen

komma, att högst betydligt ökas, och att därför den nuvarande anordningen

svårligen kan blifva lämplig för framtiden. Det ökade b-hofvet

Bill. till R’ksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 110 Käft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

Bibliotekarie.

Biblioteket.

82 Kungl. Majtfs Nåd. Proposition N;o 155.

af tillsyn öfver den i förhållande till de nuvarande byggnaderna mycket

störa byggnadskomplexen äfvensom ökningen i arbetet med högskolans

räkenskaper kräfver utan tvifvel, att den, som skall handhafva dessa göromål,

bör kunna ägna sig vida mera åt sin befattning, än hittills varit erforderligt

eller i följd af bristande medel kunnat påräknas.

Kommittén har för sin del ansett, att om aflöningen blifver tillräcklig,

intendents- och kamrerargöromålen med fördel skulle kunna skötas

af en och samma person, som dagligen vore tillstädes, och af denna anledning

borde erhålla bostad inom läroverkets område. Såvidt kommittén

kunnat finna, skulle ej heller kostnaden för nämnda göromåls bestridande

genom en dylik anordning blifva större än om göromålen delades på

tvenne personer, hvilkas sammanlagda aflöning i sådant fall åtminstone

icke skulle kunna sättas lägre än enligt kommitténs förslag.

Kommittén föreslår därför att till de omnämnda göromålens bestridande

vid högskolan anställes en tekniskt bildad intendent, för hvilken

aflöningen borde bestämmas till 3,600 kronor i lön och 1,800 kronor i

tjänstgöringspenningar, med rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500

kronor, efter resp. 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. För intendenten

skulle dessutom beredas fri bostad vid läroverket jämte fritt bränsle.

Bibliotekariens arfvode föreslogs redan af 1890 års kommitté till 1,500

kronor, men bibehålies ännu vid sitt förutvarande belopp af 1,000 kronor.

Efter den förre bibliotekariens afgång vid början af år 1903 bestämdes i

fråga om den nye bibliotekariens tjänstgöring, att biblioteket hädanefter

skulle hållas öppet under 5 i stället för under 3 dagar i veckan, utan

att arfvodet för honom eller för hans biträde, hvilkens arfvode utgör

400 kronor, kunde höjas.

Samtidigt med ökningen af elevantalet och tillväxten af bokförrådet

stiger helt naturligt äfven massan af göromålen, och då det därjämte är

af vikt, att biblioteket må kunna hållas öppet alla dagar i veckan, icke

allenast såsom hittills för utlåning utan äfven å särskilda tider för läsning

ensamt, måste för bibliotekarien ett arfvode af åtminstone 2,400 och för

hans biträde ett arfvode af 1,200 kronor beräknas.

Det årliga anslaget till biblioteket, som förut utgjorde 3,500, höjdes

af 1898 års Riksdag allenast till 4,500 kronor, ehuru 1890 års kommitté

gjort framställning om ett högre belopp. Hela bokförrådet utgjorde vid

midten af år 1907 något öfver 28,000 volymer.

Sedan lång tid tillbaka har emellertid detta anslag visat sig vara för

knappt, för att det vetenskapligt-tekniska bibliotek, hvarpå högskoleundervisningen

måste stödja sig, skulle kunna tidsenligt motsvara äfven mycket

moderata anspråk. Och om det nämnda anslaget redan under närvarande

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

förhållanden är otillräckligt, blifver naturligtvis detta i ännu högre grad

fallet, då högskolan utvidgas och utvecklas. Den omfångsrika utländska

literaturen med dyrbara planschverk och tidskrifter på teknikens olika

områden har hittills icke kunnat representeras på ett sätt, som motsvarar

undervisningens kraf och behofvet af vetenskapliga hjälpmedel, och biblioteket

kan därför naturligen ej heller uthärda någon jämförelse med motsvarande

institutioner vid utländska högskolor. Vid den betydande ökning

af elevernas antal och af anspråken på en gedigen ingenjörsutbildning,

som med kommitténs förslag afses, blifver därför en ökning af

hjälpmedlen för bibliotekets tidsenliga utveckling i hög grad af behofvet

påkalladt.

Vid närmare undersökning af hithörande omständigheter och med

ledning af motsvarande förhållanden vid sådana medelstora utländska

högskolor, som hafva en med tekniska högskolan jämförbar ställning, har

kommittén kommit till det resultat, att för afhjälpande af de närmaste

behofven anslaget till biblioteket ej bör bestämmas till lägre belopp än

12,000 kronor årligen.

Beträffande de för undervisningen och vetenskapliga undersökningar

erforderliga samlingarna, äfvensom angående de olika laboratorierna, gälla

i allmänhet enahanda skäl som i fråga om biblioteket. Såsom i det föregående

flerstädes blifvit framhållet, är högskolan med afseende å flertalet

af dessa hjälpmedel för undervisningen utrustad på ett sätt, som icke

motsvarar dess ändamål, och det blifver därför nödvändigt att väsentligt

höja beloppen af de erforderliga penningmedlen, därest högskolan ej

i förevarande afseende fortfarande skall komma att arbeta under samma

tryckta förhållanden, som, enligt hvad allmänt kändt är, hittills varit

fallet.

För att gifva en föreställning om hittillsvarande förhållanden med

afseende å anslagen till samlingar och laboratorier, meddelas här en

sammanställning af de för de olika posterna under de fem åren 1903—07

utbetalda belopp. 1 sista kolumnen har medeltalet för de fem åren

angifvits.

Samlingar

och laboratorier.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 155.

Afdelning

1903

1904

1905

1906

1907

Medeltal

Geodetiska ................................................

813

806

660

380

3,990

1,332

Mekaniska ................................................

893

1,103

1,036

1,219

501

950

Fysiska....................................................

1,693

2,188

2,075

1,090

2,269

1,863

Elektrotekniska ..........................................

2,136

3,783

4,137

3,810

3,338

3,440

Kemiska, allmänna......................................

3,573

3,481

3,210

2,995

3,424

3,348

» tekniska.......................................

3,006

'' 4,008

3,646

3,998

4,364

3,804

Elektrokemiska ........................................

626

1,268

1,413

721

1,076

1,021

Mineralogiska ............................................

297

667

484

166

725

468

Metallurgiska .............................................

3,310

2,601

2,308

1,821

3,616

2,731

Grufvetenskapliga ......................................

395

167

142

267

395

273

Bergsmekaniska ...........................................

98

65

66

29

213

94

Hygien.....................................................

297

163

54

49

19

116

Väg- och vattenbyggnad .............................

189

100

304

62

216

176

Arkitektur .............................. .................

317

675

—

431

973

479

Skeppsbyggnad .......................................

Öl

60

228

133

38

102

Ritkonst ..................................................

342

124

233

263

199

232

Summa

18,039

21,259

19,996

17,444

25,416

20,429

För det nu anförda ändamålet har således i medeltal kunnat disponeras

allenast 20,429 kronor årligen. Lägges härtill anslaget 4,500 kronor

till biblioteket, erhålles ett sammanlagdt årligt belopp af 24,929 kronor

årligen för samtliga vetenskapliga institutioner och samlingar.

Till jämförelse meddelas motsvarande belopp för några medelstora

utländska högskolor af ungefär samma ställning som tekniska högskolan,

nämligen:

Delft (Holland) ................................................... kr. 103,500

Aachen (Tyskland).......................................... » 75,200

Hannover » » 58,700

Stuttgart » » 53,100

Danzig » » 62,800

Dresden » » 94,400

Härvid är att märka, att de 4 sistnämnda högskolorna sakna fackafdelning

för bergsvetenskap, men att Aachen och Delft äro fullständiga

i detta afseende, hvilket i fråga om Aachen, som är den minsta af högskolorna,

förklarar det relativt höga anslagsbeloppet.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Om man undersöker förhållandena vid åtskilliga andra högskolor,

blifva siffrorna ännu mera aktningsbjudande. Sålunda lämnar Schweiz,

med hälften så stor befolkning som vårt land, ej mindre än 216,000 kronor

årligen för samma ändamål till sin högskola i Zlirich o. s. v.

Jämför man med nu anförda belopp för andra högskolor det ofvan

för tekniska högskolan för närvarande gällande medelheloppet af 24,929

kronor för bibliotek, laboratorier och samlingar, så blifver det uppenbart,

under hvilka svårigheter i förevarande afseende högskolan hittills haft

att arbeta.

Efter samråd med högskolans lärare och med ledning i vissa fall

af de i 1904 års förslag angifna belopp har kommittén, för de i fråga

varande utgifterna för laborationsarbetena å de olika laboratorierna äfvensom

för anskaffande af modeller, planscher och öfrig undervisningsmateriell

för lektionerna och till samlingarna, beräknat följande, efter

kommitténs mening icke för högt antagna årliga belopp för hvarje läroämne,

nämligen:

Matematik och mekanik

Geodesi...............................

Fysik ..................................

Maskinelement ..........................

Beskrifvande maskinlära ........

Angmaskinlära ..........................

Förbränningsmotorer ..............

Vattenmotorer ..........................

Bergsmekanik............................

Mekanisk teknologi .................

Skeppsbyggnad .........................

Elektroteknik .............................

Oorganisk och elektrokemi

Organisk och analytisk kemi

Kemisk teknologi......................

Mineralogi och geologi ...........

Järnets metallurgi....................

Örtvetenskap............................

Bergskemi m. m.......................

Väg- och vattenbyggnad.......

Arkitektur .............................

Hygien .....................................

200

1.500

4.500

1,200

800

2.500

1,200

2,000

900

1,100

800

6.500

2.500

5.500

5.500

1,200

2,000

1.500

4.500

2,400

1,200

600

Transport 50,100

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Stipendier.

Allmänna utgifter.

Kungl. Majits Nåd. Proposition No 155.

Transport 50,100

Materiallära m. m........................................................ 2,000

Ritning............................................................................. 800

Modellering ..................................................................... 200

Öfriga läroämnen...................................... 1.000

Summa kr. 54,100

så att för nu nämnda ändamål sammanlagdt 54,100 kronor årligen skulle

blifva erforderliga. Till jämförelse må erinras om, att motsvarande summa

i 1904 års förslag, som afsåg en vida mindre utvidgning af högskolan

än det förutvarande förslaget, beräknades till 41,700 kronor.

Det för närvarande till stipendier åt skickliga och behöfvande elever

utgående statsanslaget af 3,000 kronor årligen har icke ansetts behöfva

höjas, då man väl kan hafva förhoppning om, att fortfarande såsom

hittills enskilda donationer för ändamålet skola komma högskolan till

del. Däremot är anslaget å 1,800 kronor till resestipendier för lärarna,

med hänsyn till behofvet af ökad möjlighet för lärarnes utbildning och

till ökningen af lärarnas antal, otillräckligt och torde för framtiden böra

höjas till minst det dubbla beloppet 3,600 kronor.

Till utgifter för uppvärmning, belysning, renhållning, ventilation,

kansligöromål m. m. utgår för närvarande ett årligt statsanslag af 10,000

kronor, men då dessa utgifter uppgått till vida högre belopp, har hvad

som öfverskjuter anslaget bestridts af elevernas öfningsafgifter. Under

femårsperioden 1903—07 uppgingo dessa utgifter till

Uppvärmning och belysning ... ....................

Renhållning .............................................

Reparationer in. m.....................................

Inventarier ...........................................

Kanslikostnader .......................................

Vatten .....................................................

Diverse utgifter .................................

1903

1904

1905

1906

1907

Medeltal.

17,576

5,479

6,107

446

3,220

899

2,235

21,771

5,792

7,103

3,001

2,715

1,402

2,778

19,115

6,045

4,015

490

2,453

746

1,399

15,438

5,745

6,223

593

2,459

970

1,273

21,707

6,587

4,566

366

2,757

961

1,650

19,122

5,929

5.603

979

2,721

996

1,987

Summa

36,562 | 44,562

34,263 | 32,701 38,594

37,337

och således i medeltal till 37,337 kronor om året. Bland utgifterna för

uppvärmning och belysning är äfven arfvodet 1,600 kronor (se sida 181)

för den nuvarande intendenten inbegripet. »Diverse utgifter» bestå af

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

resekostnadsersättningar, utgifter för telefon, brandförsäkring, förvaring af

värdepapper i riksbanken, bidrag till utgifvande af lärokurser, till elevernas

gymnastiköfningar m. m.

Till hvilket belopp motsvarande utgifter skulle komma att stiga efter

den ifrågasatta utvidgningen är naturligtvis mycket svårt att med någon

noggrannhet beräkna. Enligt den utredning, som på föranstaltande af

kommittén verkställts angående byggnadernas uppvärmning, ventilation

och belysning — se Bil. Litt. U — kunna årliga utgifterna härför beräknas

till:

för elektrisk belysning .................................................................... 22,300 kronor

» utbyte af lampor, m. m. ......................................................... 3,000 >

» uppvärmning och ventilation.................................................. 41,400 »

eller tillsammans 66,700 kronor årligen.

Hvad de öfriga utggifterna beträffar, så torde man för säkerhetens

skull ej böra beräkna dem lägre än till tre gånger deras hittillsvarande

belopp, d. v. s. omkring 55,000 kronor årligen, så att alltså sammanlagdt

omkring 121,700 kronor beräknas för hela den ifrågavarande årliga

utgiften.

Till betjäningens aflöning utgår för närvarande, i enlighet med 1890

års kommittéförslag, af statsmedel ett årligt belopp af 5,100 kronor, som

enligt styrelsens pröfning fördelas mellan en vaktmästare för den allmänna

afdelningen, fyra laboratorietjänare för bergsskolan, den kemiska samt den

elektrotekniska och fysikaliska institutionen, en maskinist och två portvakter,

samtliga med bostad inom läroverket. Aflöningen utgår således

under form af arvoden, så att betjäningen vid högskolan icke är berättigad

till pension. Arfvodenas belopp äro för närvarande resp. 900, 850, 800,

750, 750, 750, 240 och 60 kronor.

Emellertid är det tydligt, att denna betjäningspersonal redan under

nuvarande förhållanden på grund af det växande elevantalet och den

däraf direkt eller indirekt ökade tjänstgöringen är otillräcklig för läroverkets

behof. Också har från betjäningens sida redan länge ett utan

tvifvel berättigadt missnöje gjort sig gällande, hvilket missnöje jämväl

och i ännu högre grad yttrat sig i fråga om aflöningens synnerligen låga

belopp samt den osäkerhet i betjäningens ställning, som är eu följd däraf,

att rätt till pension icke är tillerkänd densamma. Högskolestyrelsens underdåniga

framställning år 1907 angående en väsentligare tillfällig förbättring

af lönerna intill dess kommitténs förslag i ämnet kunde föreligga till afgörande,

har i 1908 års riksdagsproposition endast delvis vunnit afseende.

«

Betjäning„

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o. 155.

Å ena sidan kommer nu läroverkets ifrågasatta utvidgning, såväl i

fråga om elevernas antal och antalet ritsalar och auditorier som beträffande

nya laboratorier m. m., helt naturligt att kräfva en afsevärd tillökning

af betjäningspersonalen. Å andra sidan blifver det nödvändigt

att väsentligt öka löneförmånerna och att bereda pensionsrätt för denna

personal, och med afseende å den särskilda utbildning och skicklighet,

som måste kräfvas t. ex. af maskinisterna, äfvensom svårigheten för de

vid högskolan anställda betjänte, i följd af den stränga tjänstgöringen,

att, såsom för flere af de vid andra verk anställda är möjligt, skaffa

sig biförtjänster, måste dessa förmåner bestämmas efter grunder, som åtminstone

icke äro mindre förmånliga än de, som gälla för motsvarande

befattningar inom andra statens verk och inrättningar.

Kommittén har vid uppgörande af sitt förslag beräknat, att vid högskolan

böra finnas följande fast anställda betjänte med aflöning, delad i

lön och tjänstgöringspenningar och således med rätt till pension, i väsentlig

öfverensstämmelse med de nyligen reglerade lönerna vid statskontoret

nämligen:

Tjänst.

kön.

Tjänstgör.-

penningar.

Orts-

tillägg.

Summa.

1

förste vaktmästare vid hufvudbyggnaden

900

450

150

_

l,500i—!

1

vaktmästare

» »

700

—

350

_

150

—

1,200-

1

»

» »

700

—

350

150

—

1,200 —

1

laboratoriet] änare

vid kemiska laboratoriet

700

—

350

—

150

—

1,200;—

1

»

» » »

700

—

350

—

150

—

1,200: —

2

»

» bergsskolan... ........

1,400

—

700

—

CO

o

O

—

2,40ol—

3

»

» elektrotekniska och

fysiska laboratorierna

2,100

—

1,050

—

450

—

3,600;—

3

»

;> maskinlaboratoriet ...

2,100

—

1,050

—

450

3,600 —

1

reparatör .........

900

-

450

—

150

1,500 —

1

1

förste maskinist

1,500

—

750

—

250

—

2,500j—

1

andre »

1,200

—

600

—

200!—

2,000|—

16

betjänte

Summa kronor

12,900|—

6,450

-

2,550

21,900 —

Älders
-

2 ålderstillägg

å 100 kronor

efter 5 resp.

10 ur.

2 ålderstillägg

ä 250 kronor

efter 5 resp.

10 år.

samtliga med bostad inom motsvarande institutioner jämte bränsle.. I

motsvarande fall vid ämbetsverken stadgas vanligen att aflöningen minskas

med ortstillägget och därutöfver af lönen så mycket, att hela minskningen

uppgår till visst mot bostadsförmånen svarande belopp. Med afseende

å de ofvan framhållna särskilda förhållanden rörande betjäningen

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

vid högskolan, nämligen att tjänstgöringens beskaffenhet i regeln krafvel1

vissa särskilda förutsättningar och dels att betjäningen, på grund däraf

att dess tid, åtminstone under läsåret, tages i anspråk vid läroverket under

hela dagen, endast i undantagsfall kan komma i tillfälle att erhålla biförtjänster,

anser kommittén att man i fråga om betjäningspersonalen vid

högskolan bör göra undantag från den eljest vanliga regeln och i enlighet

härmed bestämma, att aflöningen icke skall undergå minskning motsvarande

den föreslagna förmånen af fri bostad och fritt bränsle.

Under förutsättning af ofvan angifna förslag, torde utgifterna för

erforderliga portvakter samt för eldare och öfriga behöfliga arbetare,

såsom hittills utom för portvakter varit fallet, kunna bestridas af de för

diverse allmänna utgifter afsedda medlen. »

Angående det belopp, med hvilket elevafgifterna böra i staten upp-E^>,0/si/(<,rBa

tagas, samt de utgifter, som med dem böra bestridas, anför kommittén,! nya °en''

sid. 192—194, följande:

»Vid beräkningen af de enligt kommitténs förslag erforderliga årsinkomster

har man, då högskolan för bestridande af sina utgifter, förutom

de till stipendier afsedda donationsmedlen, ej har andra inkomster att påräkna

än elevernas afgifter och statsanslagen, först och främst att tillse

huru långt elevafgifterna kunna antagas förslå för detta ändamål.

Enligt hvad kommittén å sid. 110 och 164 anfört, hafva elevafgifterna

närmast tänkts skola användas till bestridande af assistentaflöningarna,

enär beliofvet af assistenter är i hög grad beroende af elevantalet,

och den motsvarande utgiften således svårligen kan beräknas på annat

sätt än genom att bestämma den i förhållande till detta antal, och då

äfven elevafgifternas belopp är proportionellt mot samma antal och således

ej heller låter beräkna sig på annat sätt, så torde den af kommittén,

i enlighet jämväl med 1904 års förslag, i förevarande afseende föreslagna

utvägen utan tvifvel vara den lämpligaste.

Enligt de i tabellerna å sid. 165—169, under förutsättning af högsta

antalet ordinarie elever, beräknade arfvodesbeloppen för de behöfliga assistenterna,

uppgå dessa belopp till 95,900 + 8,400 = 104,300 kr., medan

det under enahanda förutsättning beräknade årliga beloppet af elevafgifterna

-—- se sid. 109 — kunde antagas till 167,300 kr. Då således assistentarfvodena

endast uppgå till 62 % af de beräknade elevafgifterna, äro

dessa senare uppenbarligen icke blott tillräckliga för ändamålet utan kunna

äfven delvis disponeras för andra nedan angifna utgifter.

Då emellertid nu anförda beräkning är utförd allenast under ett enda

antagande beträffande elevantalet och elevernas fördelning på de olika

Bill. till Riksd. Frat. 11)09. 1 Sand. 1 Afd. 110 11.ift. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kung!. Maj:''* Xåd. Proposition N:o 155.

fackskolorna, så är det af vikt att genom en motsvarande beräkning

rörande de nuvarande förhållandena söka erhålla en kontroll.

Antalet ordinarie elever vid högskolan har under de senaste åren

uppgått till omkring 390. Tänker man sig då enligt de å sid. 109 följda

grunder, att de af kommittén föreslagna afgiftsbeloppen redan nu vore

gällande, så bör man, för att det högsta afgiftsbeloppet må erhållas, multiplicera

detta tal 390 med 200 och därpå taga 70 % däraf. Den summa,

som sålunda erhålles, är kr. 54,600, och det är denna summa, som motsvarar

det ofvan anförda beloppet af kr. 167,300.

A andra sidan finner man af de i Bil. Ditt. Y anförda summorna för

assistentarfvodena, att dessa arfvoden för närvarande uppgå till sammanlagdt

kr. 30,700 om året, eller till omkring 56 % af det nyss beräknade

afgiftsbeloppet, medan det på grundvalen af kommitténs förslag beräknade

motsvarande procenttalet befanns utgöra 62 °/0. Skillnaden förklaras tillräckligt

dels däraf, att assistentarfvodena i kommitténs förslag beräknas

något högre — se sid. 179 — än för närvarande är fallet, och dels däraf,

att man på laborationsöfningarna, vid hvilka assistentbehofvet är relativt

stort, i kommitténs förslag lagt vida större vikt än hittills varit möjligt

vid högskolan.

Af det ofvan anförda torde man med tillräcklig säkerhet kunna draga

den slutsatsen, att assistentarfvodenas belopp kan antagas uppgå till omkring

62 procent af de ordinarie eleVernas afgifter, bestämda enligt de af

kommittén föreslagna grunder. Äfvenledes framgår af öfverensstämmelsen

mellan de båda beräkningarna, att behofvet af assistenter i förslaget icke

blifvit för högt beräknadt, utan i hufvudsak antagits motsvara nuvarande

ganska knappt tillmätta förhållanden.

Sedan sålunda af de årligen inflytande elevafgifterna 62 °j0 beräknats

komma att täcka kostnaderna för behofvet af assistenter, återstår att undersöka,

för hvilken del af totalkostnaden den återstående delen af dessa afgifter

lämpligen bör disponeras. Af de öfriga posterna i högskolans utgiftsstat

synas härvid endast utgifterna för samlingar och laborationer

kunna komma i fråga, enär jämväl dessa utgifter, särskildt i fråga om

kostnaden för den vid föreläsningarna och öfningarna nödiga undervisningsmateriellen

m. m., åtminstone till någon del står i proportion till

elevantalet. Af enahanda skäl, som ofvan i fråga om assistentarfvodena

anförts, anser därför kommittén det vara lämpligt, att af elevafgifterna, i

den ipån de äro tillräckliga, äfven bestrida nu nämnda kostnader.

Återgår man därför till de ofvan anförda beräkningsresultaten, så

skulle af de beräknade elevafgifterna till belopp af kr. 167,300, sedan

kostnaden kr. 104,300 för assistenterna fråndragits. för ändamålet återstå

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts Nål. Proposition No 155

kr. 63,000. Emellertid är det belopp, kr. 5-1,100, som å sid. 185 beräknats

för samlingarna och laborationerna, icke såsom i fråga om assistenterna,

beräknadt efter de antagna högsta elevantalen, utan har beräkningen

i detta fall, så vidt sig göra låtit, skett efter mera mot verkligheten svarande

förhållanden, och under sådana omständigheter torde det angifna

beloppet kr. 63,000, enligt hvad å sid. 110 framhållits, böra reduceras

med omkring 25 %, hvarigenom det disponibla beloppet minskas till något

öfver 47,000 kr. Då detta belopp med omkring 7,<)00 kr. understiger det

belopp af 54,100 kr., som genom detsamma skulle täckas, och då därjämte

hela denna beräkning så till vida är osäker, som det verkliga elevantalet,

åtminstone i första början af den nya högskolans verksamhet, icke

utan skäl kan antagas komma att blifva något mindre än det antal, för

hvilket byggnaderna afsetts, och i följd däraf de inflytande afgifterna

skulle mer eller mindre väsentligt komma att understiga hvad som beräknats,

så måste icke allenast det angifna beloppet af 7,000 kr. täckas af

statsmedel, utan bör äfven, åtminstone till en början, ett något högre belopp

anslås. Till ändamålets vinnande torde därför de nu å ordinarie

stat till samlingar och laborationer anslagna beloppen af 8,000 och 6,000

eller tillsammans 14,000 kr. — se ofvan sid. 190 -— fortfarande tillsvidare

böra utgå.»

Härvid bör emellertid erinras, att de poster, som skulle bestridas

genom elevafgifterna, nämligen dels assistentarfvodena och dels större

delen af utgifterna för samlingar m. in., äro beräknade under antagande

af det högsta möjliga antalet elever. 1 verkligheten torde, yttrar kommittén,

dessa belopp inom en nära framtid kunna beräknas till sammanlagdt

omkring 130,000 kronor, däraf ungefär 90,000 kronor till assistentarfvoden

och 40,000 kronor till samlingar m. m.

Högskolans stat

efter den föreslagna omorganisationens genomförande skulle alltså lyda

sålunda:

A) Ordinarie statsanslag.

3! professorer (5,000 lön, 2,500 tjänstgöringspenningar,

600 ortstillägg förutom ett ålderstillägg å 600)..... kronor 251,100: —

Speciallärare i 27 ämnen (arfvoden, varierande från

6,000 till 600) .................................................................. » 50,000: —

Arfvode åt högskolans rektor............................................... » 1,500: —

Transport kronor 302,600: —

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

K ut tgl. Majits Nåd. Proposition N:o 155.

Transport

kronor

302,600: —

Hyresbidrag åt högskolans rektor .......................................

>

1,000: —

Biträde för uppehållande af en del af rektors under-

visningsskyldighet ............................................................

4,000: —

Till bergsskolans föreståndare .............................................

»

600: —

» sekreteraren .......................................................................

»

2.000: —

» kontorsbiträde.....................................................................

2,000: —

» bibliotekarie........................................................................

2,400: —

» biträde åt bibliotekarien ................................................

»

1,200: —

» intendenten (3,600 lön, 1,800 tjänstgöringspenningar

jämte fri bostad och 2 ålderstillägg å 500)...........

»

5,400: —

Vaktmästare, laboratorietjänare, maskinister (förutom

ålderstillägg) ....................................................................

5

21,900: —

Till biblioteket .........................................................................

>

12,000: —

» samlingar och laboratorier.............................................

»

14.000: —

» diverse utgifter för uppvärmning m. m...................

>

121,700: —

» stipendier åt elever .........................................................

»

3,000: —

» resestipendier åt lärare...................................................

>

3,600: —

Summa

kronor

497,400: —

B) Elevafgifter (100, 50, å 25 kr.)

Till assistenters aflöning, rundt............................................

kronor

90,000: —

» samlingar och laborationer, rundt .............................

»

40,000: —

Summa

kronor

130,000: —

Beträffande det sålunda uppgjorda förslaget till normalstat för högskolan

yttrar kommittén, sid. 198—201, följande:

»Lägger man det af elevafgifter bestridda beloppet 130,000 kr. till

statsanslagens belopp 497,400 kr., erhåller man såsom sannolika beloppet

af de årliga utgifterna för den nya högskolan en summa af 627,400 kr.

Hvad statens bidrag beträffar är vidare att märka, att anslaget icke

från början erfordras till hela det beräknade beloppet, alldenstund ej

samtliga nya lärarbefattningar genast behöfvas utan endast efter hand,

allt eftersom årskurserna efter den nya planen fyllas af elever. Först 3

å 4 år efter sedan högskolebyggnaderna blifvit färdiga för inflyttning kan

statsanslaget sägas blifva behöflig! till hela sitt belopp. Den närmare beräkningen

af den plan, efter hvilken öfvergången bör ske, torde få anförtros

åt läroverkets myndigheter.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Majits Nåd. Proposition No 155.

Då det helt naturligt är af intresse att jämföra den föreslagna nya^®/0™^

staten, med iakttagande af de ofvan såsom sannolika antagna posterna och iso* år,

för assistentarfvoden och utgifter för samlingar in. m., ej mindre med förtla9

den för närvarande gällande utgiftsstaten än ock med den stat, som angafs

i 1904 års förslag, och hvarom närmare är angifvet å sid. 55, så

meddelas här i sammandrag en tabell öfver de olika utgiftsposterna i

dessa stater:

till

ordinarie lärare.......................

Nuv. förhåll.

130,000 r)

1904 års förslag

190,500

Komm. förslag

251,100

»

extra (special-) lärare............

30,200

37,700

50,000

>

assistenter .................................

30,700

56,700

90,000

kansli m. in..............................

7,500

13,600

20,100

»

betjäning....................................

5,100

11,100

21,900

bibliotek'', samlingar in. m....

29,900

50,200

66,000

diverse utgifter........................

38,600

80,000

121,700

»

stipendier .................................

4,800

6,000

6,600

Summa kronor

276,800

445,800

627,400

Beträffande tillväxten af de olika hufvudposterna, så beror, i fråga

om de ordinarie lärarna, skillnaden mellan kommitténs förslag och nuvarande

förhållanden dels på lektoratens förvandling till professurer och

inrättandet af ytterligare 6 professurer och dels på den för professorerna,

i likhet med öfriga statens tjänstemän, föreslagna löneregleringen,

under det att skillnaden mellan kommitténs förslag och 1904 års förslag

väsentligen beror allenast på sistnämnda omständighet. Tillväxten i fråga

om assistentarfvodena beror naturligtvis i hufvudsak på elevantalets förutsatta

ökning och i någon mån äfven på höjningen af aflöningen. Stegringen

i »diverse utgifter» sammanhänger åter med byggnadernas betydligt

utvidgade omfång o. s. v.

Vid jämförelse af de för högskolan sålunda beräknade årliga utgifts- Jä,mf°reU.\

belopp med motsvarande belopp tör utländska högskolor stöter man i

flora afseenden på svårigheter. Dels äro de tekniska högskolorna, såsom

i Amerika, England, Italien, Belgien och Danmark ofta förenade med

universitet eller andra läroverk, och det är i sådana tall så godt som

omöjligt att afgöra, huru stor del af läroverkets hela budget bör anses

komma på den tekniska afdelningens lott. Dels sakna högskolorna äfven

i de fall, då de i hufvudsak representera tekniken, vissa af de fackskolor,

som finnas vid högskolan, eller äga de jämte de tekniska utdelningarna 1

1 Häruti inberiiknadt det tillfälliga lönetillägget för lektorerna. (Se sid. 190.)

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

dessutom afdelningar för andra undervisningsområden, såsom landtbruksvetenskap,

farmaci m. m. dylikt. I hufvudsak äro de tyska och österrikiska

högskolorna äfvensom den holländska högskolan i Delft närmast att jämföra

med tekniska högskolan, och det är därför af intresse att sammanställa

hufvudsiffrorna enligt kommitténs förslag med motsvarande siffror

för några medelstora af dessa högskolor.

Beträffande t. ex. högskolorna i Aachen och Delft, hvilka i hufvudsak

hafva samma fackskolor som tekniska högskolan, utfaller en jämförelse

mellan de för något af de senaste åren gällande siffrorna sålunda:

Högskola

Professorer

Elever

Årliga i

itgifter

Stockholm .............

............... 31

1,100

627,000

kronor

Aachen ...................

37

600

533,000

»

Delft .....................

.............. 44

1,100

780,000

»

För att anställa

eu jämförelse med

sådana tyska eller

andra

skolor, som sakna fackskolorna *S, G och H (för skeppshyggnad och

bergsvetenskap) måste siffrorna för tekniska högskolan minskas med de tal,

som motsvara nämnda fackskolor. Man finner därvid följande resultat:

Högskola

Professorer

Elever

Årliga e

itgifter

Stockholm .....................

26

1,000

550,000

kronor.

Darmstadt.....................

32

1,600

620,000

2>

Hannover .....................

37

1,000

585,000

Dresden ........................

38

1,000

709,000

»

Budapest........................

32

1,400

870,000

» O. S. V.

För vissa större högskolor, såsom t. ex. för Polyteknikum i Zurich,

ställer sig utgiftssiffran betydligt högre. Under senaste året uppgingo

därstädes de olika hufvudpostema i budgeten till:

Kansli m. m. och diverse utgifter

Lärarnas allöningar...........................

Bibliotek, samlingar m. m. ............

Öfriga utgifter....................................

kronor 161.000

607,000

» 216,000

> 25,000

Summa kronor 1,009,000

Denna högskola har 1,300 ordinarie elever, hvaraf två tredjedelar äro

schweizare.

Vid den stora högskolan i Boston, Massachusetts Institute of Technology

uppgingo år 1906 utgifterna för löner och samlingar till följande

belopp:

Löner ............................................................ kronor 1,375,000

Bibliotek, samlingar m. m..................... > 182,000

vid ett elevantal af omkring 1,400.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Betänker man vid nu anställda jämförelse därjämte, att utgifterna

för värme och belysning, på grund af vårt lands klimatiska förhållanden

och nordliga läge, måste blifva betydligt högre för den svenska högskolan

än för de sydligare ländernas högskolor, så torde man, i öfverensstämmelse

med hvad å andra ställen i betänkandet framhållits, äfven af denna

jämförelse finna, att i fråga om läroverkets omfång och utrustning de af

kommittén angifna årliga kostnaderna ingalunda kunna anses för högt

beräknade i förhållande till det åsyftade ändamålet.»

Sedan jag sålunda redogjort för hufvuddragen af kommitténs förslag,

i hvad dessa afse undervisningens ordnande vid högskolan, öfvergår jag

till samma förslag i hvad de angå erforderliga byggnader med tillhörande

utrustning.

Byggnader.

Angående högskolans nuvarande byggnader torde jag först i korthet

böra erinra om följande.

Byggnaderna äro uppförda på tomterna n:o 1 och 2 i kvarteret Paris

med adressnummer 95 vid Drottninggatan. Tomterna upptaga sammanlagdt

12,306 kvadratmeter. A desamma äro uppförda tre byggnader,

nämligen hufvudbyggnaden, bergsskolan och kemiska institutionen. Hufvudbyggnaden

utgöres af ett tre våningars stenhus med två västerut gående,

likaledes tre våningar höga flyglar, af hvilka den södra utmed

Rådmansgatan liggande fortsättes af en blott en våning hög tillbyggnad,

hvilken till en början innehöll de kemiska laboratorierna. Byggnadens åt

Drottninggatan vända hufvudfasad är 72 meter lång; bredden af den del

af byggnaden, som är parallell med Drottninggatan, växlar mellan 11 meter

och 18 meter; de bägge tre våningar höga flyglarna äro 27 meter

långa och 12,7 meter breda, och den blott en våning höga laboratorieflygeln

är 29,3 meter lång och 12,7 meter bred. Hela den sålunda bebyggda

ytan utgör något mera än 2,000 kvadratmeter. Institutionen hade

för sin tid och för undervisningens dåvarande fordringar ett så pass rikligt

utrymme, att icke blott nödiga undervisningslokaler där funno plats

utan jämväl bo ställs våningar om 7 rum med kök, tambur o. s. v., såväl

för anstaltens föreståndare som för professorn i kemisk teknologi.

Bergsskolan upptager en grundyta af 385 kvadratmeter och den kemiska

institutionen en grundyta af 960 kvadratmeter.

Sammanlagda bebyggda ytan å högskolans nuvarande tomter utgör

alltså omkring 3,400 kvadratmeter.

Nuvarande

tomt och

byggnader.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. J\Iaj:ts Nåd. Proposition No 155.

Med afseende å erforderliga nya byggnader och för dem behöflig tomt

anför kommittén, sid. 205 — 207, bland annat följande:

»De institutioner, som af kommittén ansetts nödvändiga vid en utvidgning

af högskolan och hvilka därför i det följande föreslagits med de

i Bil. Litt. D angifna lokalerna, upptaga enligt de uppgjorda planerna

följande tomtareal:

Hufvudbyggnaden 9,150 kvadratmeter,

Byggnad för'' fysik och elektroteknik 2,460 kvadratmeter,

Maskinlaboratorium 3,170 kvadratmeter,

Byggnad för kemi 1,760 kvadratmeter,

Byggnad för bergsvetenskap 2,210 kvadratmeter,

Byggnad för centraluppvärmning 315 kvadratmeter.

Härtill komma:

ett mindre geodetiskt observatorium, en intendentbostad samt en mindre paviljong

för magnetometriska mätningar, med resp. 26, 160 och 56 kvadratmeters

grundyta.

Det sammanlagda ytinnehållet för dessa föreslagna nybyggnader utgör

således 19,307 kvadratmeter. Lägges härtill behöfligt fritt utrymme

omkring de olika byggnaderna, såväl med hänsyn till nödig dager som

till framtida utvecklingsmöjligheter, så kommer man till en erforderlig

tomtareal, hvilken högst väsentligt öfverstiger det ytinnehåll af 12,306

kvadratmeter, som högskolans och bergsskolans nuvarande tomter tillsammantagna

erbjuda.

Sedan kommitterade sålunda öfvertygat sig om, att eu ny tomt vore

för anstaltens tidsenliga utvidgning nödvändig, ställde sig såsom närmaste

uppgift att finna en lämplig sådan. De fordringar, som i främsta rummet

synas böra uppställas på en byggnadsplats för tekniska högskolans

institutioner, äro:

att den har tillräckligt utrymme, äfven med hänsyn till framtida utvidgningar;

att dess läge är hygieniskt tillfredsställande och dessutom så

fritt och öppet, att inga höga närliggande byggnader må kunna, nu eller

framdeles, inkräkta på tillgången till riklig dager i anstaltens lokaler; att

grunden är af sådan beskaffenhet, att dyrbarare grundläggningsarbete n ej

behöfva vidtagas och att, med hänsyn till vissa laboratoriearbeten, skakningar

från gatu- och annan trafik i möjligaste mån må kunna undvikas;

att den icke ligger allt för långt från stadens bebyggda delar, hvilket

skulle vålla svårigheter med hänsyn till de studerandes bostadsförhållanden,

och slutligen att statsverket icke behöfver vidkännas särskildt stora

kostnader för densamma.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

En tomtplats, som torde uppfylla dessa fordringar, anser sig kommittén

hafva funnit uti den platå, som är belägen å norra Djurgårdens mark,

nordnordväst om Sophiahemmet, och som begränsas, i väster af Riksmarskalksvägen,

i öster af Margaretavägen och mot norr af Mellanvägen.

Enligt från riksmarskalksämbetet benäget lämnadt meddelande är

nämnda af kommittén föreslagna område ännu icke afsedt för något annat

ändamål.

På detta område, hvars höjd å den för de föreslagna större byggnaderna

begränsade platsen växlar mellan 30 och 41 meter öfver Stockholms

slusströskel, skulle de olika institutionerna anordnas. Hufvudbyggnaden,

liggande på en höjd af 38 meter öfver slusströskeln, jämte byggnaden för

bergsvetenskap i öster, byggnaden för kemi i väster och maskinlaboratoriet

i norr innesluta en större gårdsplan. Sydost om hufvudbyggnaden, på en

höjd af 39 meter öfver slusströskeln tänkes byggnaden för fysik och

elektroteknik förlagd. De mindre byggnaderna, ångpannehuset, observatoriet

och intendentbostaden ligga med hänsyn till sina särskilda ändamål

spridda på området, observatoriet på dess högsta plats, 45 meter öfver

slusströskeln, ångpannehuset på dess lägsta, 24 meter öfver slusströskeln.

Paviljongen för magnetometri har, för att erhålla en åtminstone i möjligaste

mån magnetiskt neutral plats, blifvit förlagd omkring 300 meter

östligt från byggnaden för fysik och elektroteknik.

Den hufvudsakliga uppfartsvägen till anläggningen tänkes gå från

Yalhallavägen förbi nuvarande hofjägarebostället och uppför Bergsvägen

samt mynnande ut framför hufvudbygggnadens södra fasad i en större

förgård. Därjämte tänkas mindre körvägar till byggnaderna utgå från

Riksmarskalks vägen, Margaretavägen och från skärningen mellan denna

senare och Mellanvägen.

Beträffande slutligen det belopp, som torde kunna betingas- vid försäljning

af högskolans nuvarande tomter, hafva kommitterade nhämtat

upplysningar från sakkunnigt håll, nämligen stadsingenjören Herman Ygberg

och direktören i fastighetsbolaget Drott C. O. T. Örtenblad, utaf

hvilka framgår, att närvarande värdet af båda tomterna tillsammans, oafsedt

därå befintliga byggnader, kan uppskattas till 1,940,000 kronor samt

att tomterna med därå befintliga byggnader representera ett värde af

2,200,000 kronor. Den mark, på hvilken högskolans byggnader stå, är

alltså för närvarande värd omkring trettio gånger det sammanlagda belopp,

66,000 kronor, för hvilket de båda tomterna inköptes åren 1859 och

1867. Försäljningssumman för mark och byggnader tillsammans öfverskrider

med 1 million kronor hela den summa af 1,200,000 kronor, hvilBih.

till Rilcsd. Prat. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 110 Haft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

Hufvudbyggnaden.

98 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

ken alltsedan den nuvarande högskolebyggnadens tillkomst hittills för

byggnader, utrustning och inventarier af Riksdagen anvisats.»

Med afseende å de föreslagna byggnadernas anordning å den ifrågasatta

tomtplatsen hänvisar kommittén till de betänkandet bifogade plankartorna

I och II.

Under hänvisning i öfrigt till kommitténs betänkande, sid. 207—239,

öfvergår jag nu till att lämna en summarisk redogörelse för de af kommittén

föreslagna byggnaderna.

Tekniska högskolans blifvande hufvudbyggnad, enligt kommitténs

förslag, utgör i hufvudsak en rektangel af 116 meters yttre längd och 80

meters yttre bredd. Rektangelns längdriktning är ungefär i norr till söder.

Hufvudfasaden på byggnadens södra kortsida markeras af ett 4,2 meter

framspringande 61 meter bredt midtparti, till hvars tre ingångar leda,

dels en 15 meter bred fritrappa, dels från båda sidor uppstigande apparelj

er. Byggnaden har öfver källaren, som innehåller kanaler för ledningar,

en jordvåning, hvilken på grund af terrängens sluttning endast delvis

låter sig användas till undervisnings- och dithörande lokaler, däröfver en

bottenvåning samt två öfre våningar. Enär jordvåningens fönstergluggar

på hufvudfasaden äro anbragta i sockelmuren, så visar byggnaden på

denna sida endast tre våningar öfver sockeln, men på motsatta norra sidan

fyra våningar. Våningarnas invändiga höjd från golf till tak är 4 meter.

Hufvudbyggnaden är afsedd för att inrymma erforderliga rit- och

hörsalar, tentamensrum, lärarrum, rum för samlingar af olika slag, museirum,

lokaler för biblioteket, hygieniskt laboratorium, lokaler för geodesi,

en gymnastiklokal samt en frukostmatsal m. m.

Dessa lokaler äro i förslaget fördelade på de särskilda våningarna

på följande sätt:

De i jordvåningen befintliga lokalerna äro i sammandrag följande:

9 ritsalar med platser för tillsammans 305 elever,

1 hörsal med plats för 210 åhörare,

1 » » » » 60 »

1 geodetiskt öfningsrum,

7 rum för samlingar,

5 lärarrum,

1 tentamensrum,

3 vaktmästarbostäder samt 1 portvaktsrum,

1 gymnastik- och fäktsal jämte duschrum,

1 matsal med kök och källare,

1 rum disponibelt för bibliotekets framtida behof, samt kapprum och

toiletter.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

Bottenvåningens lokaler äro följande:

3 expeditions- och kanslirum jämte arkiv,

1 rektorsrum,

1 styrelserum,

2 kollegie- och samtalsrum,

5 bibliotekslokaler,

1 historiskt museum,

9 ritsalar med plats för sammanlagdt 250 elever,

1 hörsal med plats för 150 åhörare,

1 » » » » 80 »

1 » » » » 60 »

1 rum för öfningar i allmän och kvartär geologi,

6 lärarrum,

2 assistentrum,

3 tentamensrum,

11 rum för samlingar,

1 portvaktslägenhet om 1 rum och kök,

toilettlokaler, tamburer, kassahvalf m. m.

Sammanfattningen af lista våningens lokaler är följande:

aula,

8 ritsalar med plats för 240 elever,

2 hörsalar med hvardera 250 åhörarplatser,

1 hörsal med plats för 120 åhörare,

1 » » » » 100 »

1 » » » » 80 »

1 » » » » 60 »

4 tentamensrum,

4 laboratorierum för hygien,

6 lärarrum,

1 assistentrum,

11 rum för samlingar,

2 smärre materialrum m. m.

2:dra våningens lokaler äro följande:

12 ritsalar med platser för tillsammans 382 elever,

1 sal för frihands- och ornamentsteckning,

1 hörsal med 180 åhörarplatser,

1 tentamensrum,

8 lärår- och assistentrum,

8 rum för samlingar,

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Sammanfatt
ning.

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 155.

1 arkitekturbibliotek,

1 arkitekturmuseum,

1 rum för skulptur,

1 spännrum m. m.

Hela den nu i korthet beskrifna hufvudbyggnaden skulle således utom

öfriga omnämnda lokaler komma att inrymma:

aula,

6 ritsalar, hvardera med platser för 20 elever,

2 » » » »

18

5

4

3

20

25

30

35

40

44

eller sammanlagdt 38 ritsalar;

1 frihandsteckningssal för 40 samt

1 modelleringssal för likaledes 40 elever.

Antalet hörsalar utgör:

3 hörsalar, hvardera med platser för 60 åhörare,

2 » » » » » 80 »

1 hörsal med plats för 100 åhörare,

1 » » » » 120 »

1 » » » » 150 »

1 » » » » 180 »

1 » » » » 210 »

2 hörsalar, hvardera med plats för 250 åhörare, eller sammanlagdt

12 hörsalar.

Till jämförelse må nämnas att högskolans nuvarande hufvudbyggnad

innehåller:

1 ritsal med plats för omkr. 90 elever,

1 » » » » » 62 »

1 » » » » » 17 »

2 ritsalar med plats i hvardera för 25 elever,

3 » »

2 » »

4 » »

2 » »

» » »

» » »

» » »

s » »

» 35

»30 »

» 12 »

» 9 »

eller sammanlagdt 16 ritsalar samt 1 modelleringssal med 18 platser.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Antalet hörsalar i den nuvarande byggnaden är:

3 hörsalar, hvardera med plats för omkr. 80 åhörare

och 1 hörsal med plats för 110 åhörare,

eller sammanlagdt 4 hörsalar.

Ur kommitténs förslag angående byggnad för fysik och elektroteknik,

sid. 214—219, tillåter jag mig göra följande utdrag:

»Den nuvarande fysiska och elektrotekniska institutionen är i hufvudsak

inrymd pa nedra botten i hufvudbyggnadens södra flygel. Till den

fysiska institutionen hör en del af de rum, som förut tillhört den kemiska

institutionen, och hvilka rum blefvo disponibla när den kemiska fackskolan

ar 1898 fick sin egen byggnad. Det förutvarande kemilaboratoriets

lokaler omändrades då för en af Riksdagen anvisad summa af

13,200. kronor och togos våren 1899 i bruk för fysiska och elektrotekniska

institutionerna.

Sedan det här i landet, såsom i utlandet, visat sig, att elektrotekniken

vunnit en allt större betydelse, i följd hvaraf äfven antalet af dem,

som ägna sig åt studiet af detta fack väsentligen ökats, blef i stadgarna

af ar 1901 förordnadt om upprättande af en särskild fackskola för elektroteknik.

Ehuru denna fackskolas obligatoriska lärokurs hittills varit endast

3-årig, hafva laboratorielokalerna ändock visat sig vara för knappa. Det

har sålunda blifvdt nödvändigt att för maskinmätningar taga i anspråk

källarlokaler, hvilka dock icke kunna anses för ändamålet lämpliga, dels

pa grund af den otillfredsställande dagbelysningen och den rådande väggfukten

och dels, i all synnerhet, emedan utrymmet är otillräckligt, så att

endast ett fåtal laboranter kunna samtidigt sysselsättas. Äfven utrustningen

motsvarar icke det starkt ökade behofvet; strömkällorna hafva öfveransträngts,

och maskinerna äro otillräckliga. Den ordning och den öfverskadlighet,

som böra råda i ett för undervisningsändamål afl ed t laboratorium

hafva på grund af lokalernas och utrustningens bristfällighet icke

kunnat nöjaktigt iakttagas. Vissa viktiga undersökningar hafva endast

ofullständigt kunnat genomföras under det att andra, såsom exempelvis

rörande trådlös telegrafi eller rörande den för vårt land så betydelsefulla

fragan om energiöfverföring på långa afstånd, icke alls kunnat upptagas

till experimentell behandling.

Härtill kommer att en ökning af tiden för den elektrotekniska fackskolans

lärokurs till 3 1/2 år redan nu blifvit af Kungl. Maj:t på högskolans

underdåniga framställning medgifven och att dess framtida ytterligare

ökning, i enlighet med kommitténs förslag, till 4 år, icke lärer kunna

undvikas, därest våra unga utgående elektriker skola kunna inhämta de

Byggnad för

fysik och

elektroteknik.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Botten
våningen.

102 Kung!. MajUs Nåd. Proposition N:o 155.

förberedande kunskaper, som äro nödvändiga för deras kommande verksamhet.

Häraf uppstår ytterligare ökadt lokalbehof. Slutligen bar för

vissa andra fackskolor, företrädesvis den mekaniska och fackskolan för

bergsvetenskap, i följd af elektricitetens ökade insteg såsom hjälpmedel på

nästan alla områden af tekniken, behofvet af undervisningens kompletterande

med tillhörande laboratoriearbeten, speciellt i fråga om de elektriska

maskinerna, efterhand gjort sig allt mera gällande.

Äfven de nuvarande lokalerna för den fysiska institutionen hafva

visat sig otillräckliga. Laboratoriet är redan nu för trångt — detsamma

är afsedt för 20 laboranter, men måste under senare åren rymma 28 —

och särskilt är dess vetenskapliga utrustning allt för knapphändig.»

Kommittén har tänkt sig den fysiska och elektrotekniska institutionen

inrymda i en särskild, fristående byggnad. Härigenom kunde nämligen

i möjligaste män ernås den isolering och den vibrationsfrihet, hvilka vore

viktiga önskemål och ofta oundgängliga villkor vid utförandet af fysiska

och elektriska mätningar, undersökningar och experiment.

Den föreslagna byggnaden för fysik och elektroteknik utgöres af ett

rektangulärt, 50,5 meter långt, 36,5 meter bredt midtparti, hvilket på båda

sidor flankeras af 18,5 meter långa, 14,7 meter breda flygelbyggnader.

Densamma har tre våningar om 4 meters höjd.

Den ofvan omnämnda isoleringen mellan den elektrotekniska och den

fysiska institutionen är ernådd genom att den senare är förlagd till vänster

om hufvudingången och medelst dubbla murar skild från den öfriga

delen af byggnaden.

Till bottenvåningen äro alla sådana lokaler förlagda, i hvilka precisionsarbeten

skola företagas, och där således vibrationer i möjligaste mån böra

undvikas. De för den fysiska institutionen afsedda rummen äro, jämte

tre laboratorierum, ett ackumulatorrum, ett maskinrum, ett assistentrum

och en verkstad. Till den elektrotekniska institutionen höra: ett precisionsrum,

ett ackumulatorrum, ett kopplings- och omformningsrum, ett packrum,

en grofverkstad, en finverkstad, ett rum för kabelmätning, ett högspänningsrum,

ett mindre, kemiskt laboratorium, två assistentrum, ett

mörkrum samt tre mindre rum för själfständiga studier och vetenskapliga

specialarbeten.

Till byggnadens östra kortsida är den 19,3 meter långa, 15,3 meter

breda maskinsalen förlagd, hvilken upptager två våningars höjd och i

hvilken motorer, generatorer och transformatorer m. m. skola uppställas.

Utom dessa lokaler samt kapprum och toiletter innehåller bottenvåningen

tre bostadslägenheter för institutionernas tre laboratorietjänare.

Dessa lägenheter utgöras hvardera af två rum med kök och tambur.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj-Js Nåd. Proposition N:o 155.

Första våningen innehåller de för allmänna öfningar afsedda labora- Första

torielokalerna. Det fysiska laboratoriet är fördeladt på tre rum, hvar- våninsen

jämte här finnas tre förrådsrum, ett mörkrum och ett assistentrum. Den

elektrotekniska institutionen har ett laboratorium fördeladt på sex rum.

I öfrigt innehaller vaningen laboratorier för de båda professorerna, assistentrum,

två biblioteksrum, två rum för undervisningsmateriell, samlingar

och planscher, en mindre ritsal för institutionens särskilda behof — fackskolans

egentliga ritsalar äro förlagda till hufvudbyggnaden — samt kappoch

toilettrum.

Till andra våningen äro nödiga hörsalar jämte tillhörande prepara- /nära

tionsrum förlagda. I norra flygelbyggnaden ligger hörsalen för fysik, våninsen

afsedd att. rymma hela första årskursen, i södra flygeln hörsalen för

elektroteknik, hufvudsakligen afsedd för de elever, som icke tillhöra den

elektrotekniska fackskolan. I dessa salar skola jämväl hållas föreläsningar

för ett större antal åhörare i åtskilliga andra ämnen såsom industriell

ekonomi och statskunskap, materiallära m. m. Två andra mindre hörsalar

jämte preparationsrum äro afsedda för den elektrotekniska fackskolans

andra, tredje och fjärde årskurser. Vidare upptager våningen ett rum

för fotometriska arbeten, två ledningslaboratorier, ett lärarrum, ett tentamensrum,

ett assistentrum, sju rum för samlingar samt nödiga kappoch

toilettrum.

Da uppförandet och en någorlunda fullständig utrustning af ett tids- Maskin - enligt maskinlaboratorium äro förknippade med betydande kostnader, ochlaboratorium

då för närvarande endast mycket primitiva anordningar i detta hänseende

finnas vid högskolan, har kommittén ansett en närmare motivering och

redogörelse för hithörande förhållanden vara påkallad. Kommittén yttrar

härvid följande:

»Redan 1868 inrättades vid Miinchens tekniska högskola ett mekanisk-tekniskt

laboratorium, hvilket genom sina hållfasthetsundersökningar

blef. epokgörande och föranledde upprättandet af liknande anstalter vid

åtskilliga andra högskolor. Men först genom senare impulser från Amerika

blef intresset för maskinlaboratorier och förståelsen af deras betydelse

för undervisningen mera allmän i Europa. Allt sedan Chicagoutställningen

1893, då de vid amerikanska tekniska högskolor vunna, i så väl

praktiskt som teoretiskt hänseende synnerligen beaktansvärda resultaten af

arbeten inom de vid dem i stor stil upprättade omfattande maskinlaboratorierna

blefvo bekanta, har vid utlandets tekniska högskolor en oafbruten

och intensiv sträfvan gjort sig gällande, att tillägna sig de betydande fördelar

dylika laboratorier erbjuda den tekniska undervisningen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Hvad vårt eget land beträffar, hafva de experimentella undersökningarna

inom det mekaniska området gamla och ärorika anor. Redan

för två hundra år sedan intog Sverige på detta område en så framskjuten

ställning genom Christoffer Polhems ingripande och fruktbärande verksamhet,

att ett motstycke vid denna tid knappast gafs i något annat land.

År 1697 upprättade Polhem den anstalt, som erhöll namnet »Laboratorium

mechanicum», och som i viss mån kan betecknas såsom det egentliga

ursprunget till våH tekniska undervisningsväsende. Den år 1798 inrättade

»mekaniska skolan» (se sid. 25) fick nämligen under sin vård den

Polhemska samlingen, hvilken hölls för allmänheten tillgänglig vissa dagar

i veckan, då föreståndaren jämte stipendiater visade och förklarade dess

modeller.

Äfven långt efter nämnda tidpunkt hafva de mekaniska undersökningarna,

t. ex. af K. Styffe m. fl., gifvit såväl vetenskapliga som praktiska

resultat, hvilka varit hedrande för vårt land och väckt berättigad

uppmärksamhet långt utom Sveriges gränser.

Emellertid har vår tekniska högskola under senare årtionden på grund

af bristande medel kommit att i detta hänseende stå tillbaka i jämförelse

med högskolorna, äfven i länder, hvilka icke äga större ekonomiska resurser

än vårt, eller för hvilka de experimentella undersökningarna icke

äro af större betydelse än för oss. Kommittén vill i afseende härpå hänvisa

till åtskilliga nedan anförda exempel å sid. 243.

Till belysande af några bland de många olika områden, på hvilka

ett vid vår tekniska högskola inrättadt laboratorium skulle kunna framgångsrikt

verka, må följande framhållas.

Den rikedom på vattenfall, som förefinnes i vårt land, torde icke

kunna komma till en tillräckligt fördelaktig användning med mindre än

att möjlighet beredes till utförande af vetenskapligt ordnade experimentella

undersökningar öfver en hel del detaljer, som utöfva afsevärdt inflytande

på tillgodogörandet af fallande vattens energi. Den praktiska

betydelsen af dessa utredningar är så stor, att redan vinnandet af visshet

om några få hithörande detaljer kan vid planerandet af nya vattenmotoranläggningar

gifva anledning till förbättringar af den vikt, att kostnaden

för den del af maskinlaboratoriet, inom hvilken dylika undersökningar utföras,

genom dem blifver inom kort till fullo, om än indirekt, ersatt.

Och lika väl som det för ett mera fullständigt utnyttjande af landets

vattenfall är nödvändigt, att å de respektive orterna vidtaga ganska omfattande

regleringsarbeten, lika angeläget är det att genom experimentella

undersökningar vinna nödig kontroll på de data, som måste läggas till

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

grund för förbättringar i ett eller annat afseende beträffande vattenmotorers

konstruktion.

Storleken af de kvantiteter bränsle, som årligen förbrukas inom vårt

land för driften af värmemotorer och för en mängd andra ändamål är så

betydande, och nödvändigheten att bland tekniker utbreda vidgad kunskap

om en ekonomisk bränsleförbrukning så stor, att de härvid ifrågakommande

experimenten på ett värmetekniskt laboratorium skulle mera än

väl uppväga kostnaden för den hithörande afdelningen af laboratoriet.

Viktiga för vår maskinindustri äro äfven experimentella undersökningar

beträffande den mekaniska energiomsättningen i maskiner, såsom

biåsmaskiner, kompressorer, smidesmaskiner m. fl. samt i uppfordringsmaskiner

för fasta och flytande ämnen, verktygsmaskiner, transmissioner och

andra mekaniska anordningar. Sammalunda är förhållandet med undersökningar

beträffande materialiers hållfasthet, smörjmedels beskaffenhet

samt kontroll och justering af mätningsinstrument och apparater m. m.

1 väg- och vattenbyggnadslaboratoriet, för hvithet förebilder finnas

uti Berlin, Dre-den, Karlsruhe, Stuttgart m. fl. städer, skola undersökningar

företagas rörande jordtryck, stödjemurar, sten- och betonghvalf, stångsystem,

lageranordningar, nitförband samt rörande de viktiga frågorna om

vattnets strömning i kanaler och lucköppningar m. m.

Om sålunda inrättandet af ett väl utrustadt maskinlaboratorium vid

tekniska högskolan enligt kommitténs mening torde blifva af eminent

praktisk-vetenskaplig nytta för den svenska industrien, så är dess omedelbara

värde icke mindre med hänsyn till de studerande och till den tekniska

undervisningen. Fördelen för de studerande, att red;m vid högskolan

erhålla undervisning om och själfva få utföra hithörande praktiska

och teknisk-vetenskapliga undersökningar ligger dels däri, att de redan

under studietiden få en praktisk syn på tingen vid granskningen af de

färdiga maskinerna, såväl i deras minsta detaljer som ihopsatta och i gång,

dels däri, att deras förmåga att iakttaga och bedöma färdiga maskiner

uppöfvas och utvecklas, enär försöksmaskinerna äro så inrättade, att felaktigheter

af olika slag, som ~ å mindre väl konstruerade maskiner ofta

förekomma, å dem kunna med konst åstadkommas och deras verkan studeras.

För den blifvande maskiningenjören är det icke nog, att kunna

nöjaktigt konstruera en maskin; han måste äfven kunna undersöka i hvad

mån densamma motsvarar de fordringar, som med fog kunna därpå ställas.

Endast genom väl genomtänkta och noggrant utförda teknisk-vetenskapliga

försök blifver detta möjligt, och först på grund af de därvid vunna

resultaten kunna de förändringar vidtagas, som skola bringa maskinen till

större fullkomlighet.

Uih. till Rilcsd. Prof. 1509. 1 Samt. 1 Afd. 110 Ilä/t.

U

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 155.

Hvad beträffar undervisningen i mekanisk teknologi, så torde ligga i

öppen dag, att enbart bokliga studier i ett sådant rent praktiskt ämne

hvarken kunna i tillräcklig grad intressera eleverna eller medföra åsyftadt

gagn; endast genom åtföljande laboratoriearbeten kan detta mål vinnas.

Samtliga studerande tillhörande grupperna M3, K3 och M, böra därför deltaga

uti laborationsöfningar, såväl inom metallbearbetningens som pappersoch

textilindustriens område. Särskildt böra de studerande tillhörande

gruppen M„ hvilka speciellt skola ägna sig åt mekanisk fabriksindustri, få

tillfälle att företaga mera omfattande öfningar genom anstå!lande af smides-

och pressningsförsök, undersökning och profning af verktygsstål på

mekanisk väg, härd långs- och anlöpningsprof, försök rörande skärningsmotstånd

in. m.

Af det ofvanstående framgår, att, om än det föreslagna maskinlaboratoriet

i första rummet kommer den mekaniska facksknlan till godo, äfven

eleverna inom öfriua fack-kolor komma att åtnjuta fördelarna af arbetet

på laboratoriets olika afdelningar.

Kommittén öfvergår nu till en redogörelse öfver plananordningen af

den byggnad, hvilken enligt föreliggande förslag skall rymma högskolans

maskinla1 oratorium.

Jordvåningen upptager fundamenten för de i liufvudvåningen uppställda

ångmaskinerna och förbränningsmotorerna m. m. Däriämte innehåller

våningen en reparationsverkstad, ett häjarrum, en smedja med kölrum,

rum för gasanalvsers verkställande och ett rum för maskinisten. I

byggnadens midt ligger ångpannerummet, som upptager två våningars

höjd och hvars rökkanaler inmynna i en utanför byggnaden uppförd skorsten.

En sal för hällfasthetsprof genomgår likaledes såväl jordvåningen

som hufvudvåningen. Vidare finnas här fyra förrådsrum, fyra lärarrum

samt kapprum. I byggnadens ena hörn är plats anordnad för ett mindre

gasverk.

Vid byggnadens östra sida är det hydrauliska laboratoriet beläget med

dess 35 meter långa vattenränna och dess hela byggnadens höjd genomgående

vattentorn, samt på motsatta västra sidan väg- och vattenbyggnadslaboratoriet

med dess 50 meter långa, 3 meter breda och 1,5 meter djupa

vattenränna. För att denna ränna skall kunna användas med större eller

mindre vattendjup, utan att vatten behöfver bortspillas, är vid dess sida

anordnad en större vat''en cistern. Därjämte finnes här rum för det till

åstadkommande af strömning nödvändiga pumpverket. Den egentliga

laboratorielokalen för väg- och vattenb\ggnadsöfningarna utgöres af ett

vid rännans ena ända be äget rum, å hvars golf skola anbringas vederlag

och pelare för försök med hvalf- och bjälkbärverk, lager m. m.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Hufvudvåningen upptager, utom öfre delarna af ångpannerummet och

rummet för hållfasthetsprof, de tre salarna lör ångmaskiner, för maskinelement

och transmissioner samt för förbränningsmotorer, hvilkas fundament

genomgå jordvåningen. Dessutom äro här belägna salen för vattenmotorer

och pumpar, rum för kompressorer och ventilatorer, för verktygsmaskiner, för

pyrometer och indikatorer, en mindre ritsal, lärarrum, kapprum m. m.

Till våningen två trappor upp äro förlagda ett rum för cementprofningar,

en ritsal samt byggnadens enda hörsal. Därjämte finnas här lärarrum

och kapprum.

1 omedelbar närhet af maskinlaboratoriet föres''ås en mindre byggnad

om 19,5 meters längd och 11,8 meters bredd för tjänstepersonalens bostadslägenheter.

I jordvåningen skulle inrymmas två boställen, hvardera om

två rum och kök för en vaktmästare och en reparatör; i hufvudvåningen

två bostäder, hvardera om två rum och kök för två vaktmästare. Slutligen

skulle öfverstå våningen innehålla likaledes två hosta! lsl;igenheter,

den ena med tre rum och kök för förste maskinisten, den andra med två

rum och kök för andre maskinisten.

Angående den föreslagna byggnaden för kemi anför kommittén, sid.

224—227, bland annat följande.

»Den nuvarande kemiska byggnaden vid tekniska högskolan är, såsom

redan å sid. 204 blifvit nämndt, för icke länge sedan uppförd, i det

densamma togs i användning höstterminen 1898. Denna byggnad var, då

planerna för densamma uppgjordes, afsedd att inrymma:

laboratorium för allmän kemi för andra årskursens kemister samt

andra och tredje årskursens bergselever;

kemiskt-tekniskt laboratorium för K3;

zymotekniskt laboratorium;

mineralogisk-geologiska samlings- och öfningsrum;

en hörsal för 120 elever med tillhörande preparationsrum och rum

för kemisk-tekniska samlingar;

laboratorietjänare- och eldarebostäder, källare- och förrådsrum.

Dessutom har i byggnaden inrymts ett provisoriskt elektrokemiskt

laboratorium i tvenne rum, som egentligen voro afsedda att tillhöra det

kemisk-tekniska laboratoriet; ett mindre rum i laboratoriet för allmän kemi

har upplåtits till samlingar i teknisk hygien. Ett af rummen för de mineralogiska

samlingarna har äfven använda för föreläsningar.

Denna byggnad, som uppfördes efter om-orgsfullt utarbetade och

genomtänkta planer, torde visserligen vara mindre dyrbar än motsvarande

institutioner vid flere utländska högskolor, men har dock visat sig sär
-

Byggnad

för kemi.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 155.

delcs ändamålsenlig och torde kunna sägas uppfylla rimliga anspråk, både

med afseende på inredning och utrymme, för de ändamål, för hvilka den

ursprungligen var afsedd.

Kommittén har med hänsyn härtill ansett det önskligt att äfven den

nya byggnaden i tillämpliga delar anordnas efter mönster af den nuvarande.

De lokaler, som skola inrymmas i den föreslagna nybyggnaden, hafva

samtliga sin motsvarighet i den nuvarande byggnaden, med undantag af

ett laboratorium för första årsafdelningen samt ett elektrokemisk! laboratorium,

hvilka äro nya. De mineralogisk-geologiska samlingarna, hvilka

för närvarande hafva sin plats i den kemiska fackskolans byggnad, hafva

tänkts förflyttade till byggnaden för bergsvetenskap. (Se sid. 234).

Första afdelning ens laboratorium. För l:sta årsafdelningen har man

tänkt sig laborationsöfningarna ordnade sålunda, att eleverna fördelas i

6 grupper, hvardera med omkring 50 studerande, hvarigenom endast ett

laboratorium med 50 arbetsplatser blefve tillräckligt. Hvarje elev skulle

nämligen här i medeltal arbeta endast 1 gång i veckan, och man skulle

på så sätt kunna bereda det stora antalet elever tillfälle till öfningar i ett

laboratorium af relativt inskränkt omfång.

Förbrukade utensilier af glas, porslin o. s. v. böra af eleverna ersättas,

såsom vanligt, och torde det vara af särskild vikt att å lista afdelningens

laboratorium bibehålla denna princip, då dess elever äro minst

öfvade och en ersättningsfri upplåtelse af utensilier bär säkert skulle vålla

betydande utgifter. Att åt hvar och en af de 300 eleverna upplåta ett

eget skåp, till förvaring af utensilier skulle emellertid medföra ett betydligt

ökadt utrymme enkom för detta b'' hof, och har man därför tänkt sig

att 2 ele ver tillsammans skulle kunna disponera ett förvaringsskåp.

Laboratoriet är föreslaget att bestå af en större och en mindre sal

med tillhörande syntesrum m. m. Inredning och utrustning äro beräknade

med hänsyn till beskaffenheten af de öfningar, som å laboratoriet

skola utföras.

Andra af delningens laboratorium. (Laboratorium för kvalitativ analys

och organisk kemi)

A detta laboratorium, hvilket har sin motsvarighet i den nuvarande

byggnaden, skulle bergsskoleeleverna och kemiska fackskolans elever genomgå

öfningar i kvalitativ och kvantitativ analys och, beträffande K2, äfven

i organisk kemi, under loppet af ett år. Då hvarje studerande här skulle

komma att arbeta under ett ansenligt antal veckotimmar och äfven under

annan arbetstid, än den på timplanen upptagna, så måste å detta laboratorium,

i likhet med hvad hittills varit fallet vid högskolan och väl äfven

öfverallt annorstädes, hvarje elev disponera en egen arbetsplats. Härför

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Majits Nåd. Proposition N;o 155.

erfordras med hänsyn till möjliga specialelever omkring 60 arbetsplatser.

Det nuvarande laboratoriet för samma ändamål (»allmänt kemiska laboratoriet»)

har 40 arbetsplatser, och det nya laboratoriet är planlagdt i

enlighet med detta, men med cirka V/2 gång så stort utrymme, motsvarande

ökningen i elevantal. Härtill komma ett par rum för specialarbeten,

något som äfven på denna institution torde böra förutses.

Kemisk-tekniskt laboratorium. Detta laboratorium, hvilket har sin

motsvarighet i den nuvarande byggnaden, är afsedt för öfningar i kvantitativ

analys, öfningar och specialarbeten i kemisk teknologi m. m. med

plats för 25 elever i K3 jämte ytterligare 8 å 10 elever i K±.

Elektrokemisk laboratorium. En väsentlig nyhet i det föreliggande

förslaget är inrättandet af ett fullständigt tidsenligt elektrokemiskt laboratorium.

Vid den tidpunkt då den nuvarande kemiska byggnaden uppfördes

hade den elektrokemiska industrien ännu icke vunnit någon större

betydelse, åtminstone icke för vårt land. Början härtill inträffade nämligen

ungefär samtidigt som medlen till denna byggnad af Riksdagen beviljades,

år 1895. Något elektrokemiskt laboratorium har därför vid uppgörandet

af planerna icke förutsetts. Emellertid blef det redan vid inflyttandet

i den nya byggnaden år 1898 nödvändigt att däri inrätta ett provisoriskt

elektrokemiskt laboratorium, och inreddes för detta ändamål tvenne till

kemisk-tekniska laboratoriet hörande rum, i hvilka det elektrokemiska laboratoriet

allt sedan dess varit inrymdt.

I dessa rum hafva öfningar för kemister och bergselever, fördelade i

grupper, nödtorftligen kunnat äga rum. Dessutom hafva, i den mån förhållandena

medgifvit, tekniska och vetenskapliga undersökningar på elektrokemiens

område af olika personer utförts, men å andra sidan hafva

talrika framställningar från tillfälliga och andra elever om tillfälle till

grundligare utbildning genom öfningar i detta fack eller till specialundersökningar

måst afslås med hänsyn till laboratoriets ringa utrymme och

klena utrustning.

Nödvändigheten af att ett tillfredsställande elektrokemiskt laboratorium

inrättas vid tekniska högskolan framgår äfven af en jämförelse med

förhållandena i andra länder. I Tyskland hafva elektrokemiska laboratorier

med god utrustning inrättats vid samtliga 10 tekniska högskolor,

och i Schweiz är sedan cirka 10 år tillbaka ett väl utrustadt elektrokemiskt

laboratorium upprätta dt vid Zurichs polytek niska skola.

Det har icke heller fattats försök att tidigare söka åstadkomma ett

tidsenligt elektrokemiskt laboratorium vid högskolan, ehuru dessa försök

hittills icke ledt till något resultat, hufvudsakligen på grund af de under

tiden mellankomma planerna på en mera genomgripande utvidgning af

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

anstalten. Sedan redan vid nordiska teknikermötet i Stockholm 1897 en

resolution antogs, hvari inrättandet af särskilda laboratorier för elektrokemi

vid de tekniska läroanstalterna kraftigt förordas, så hafva sedermera

vederbörande lärare vid högskolan flerfaldiga gånger påyrkat inrättandet

af ett sådant laboratorium. I detta sammanhang må äfven nämnas,

att såväl i 1901 års statsverksproposition som i statsutskottets utlåtande

till 1901 års Riksdag rörande inrättandet af ett lektorat i elektrokemi

vid tekniska högskolan framhålles, att provisoriska åtgärder vidtagits för inrättandet

af ett elektrokemisk! laboratorium vid högskolan, och torde väl

detta få uppfattas som en erinran därom, att först genom inrättandet af

ett sådant laboratorium den nya lärarbefattningen kunde göras verkligt

frukt!) ringande.

I de obligatoriska öfningarna å laboratoriet skulle cirka 60 elever

deltaga, fördelade i tre grupper å 20 elever. Härför behöfvas 4 rum med

5 arbetsplatser i hvarje. Vidare föreslås rum för tekniska arbeten samt

några ytterligare laboratorierum för att kunna mottaga intill 10 elever ur

K4 och speeialelever, som önska ägna sig särskild! åt elektrokemi. För

öfrigt skulle laboratoriet innehålla rum för motståndsmätningar, biblioteksrum

och vagrum, ackumulatorrum, arbetsrum för professorn, assistentrum,

verkstads- och förrådsrum.

Beträffande inredningen torde böra erinras om den viktiga roll, som

den elektriska ugnen numera spelar inom indstrien och som gör det nödvändigt

att möjlighet till arbete därmed förefinnas i ett elektrokemiskt

laboratorium. Härför bar upptagits en motorgenerator på 24 kilowatt,

afsedd för såväl likström som växelström. Ett mindre effektbelopp bör

ej gärna förutsättas, då äfven de minsta elektriska försöksugnar kräfva en

ström af 100 amp. vid cirka 100 volts spänning, eller cirka 10 kilowatt.

Till jämförelse må meddelas att å elekrokemiska laboratoriet i Ziirichfinnes

en särskild växelströms- och en särskild likströmsgenerator om resp..

30 och 24 kilowatt.

Laboratorium för jäsning steknik. Då det nuvarande laboratoriet visat

sig vara tillräckligt för sitt ändamål, har i den nya planen förutsatts ett

dylikt af ungefär samma storlek, som det nuvarande.

Hörsalar och tentamensrum. För föreläsningar i elementarkemi m. in.

för lista af delningen kräfves en hörsal för 250 elever samt ett preparationsrum.

För föreläsningarna i alllmän och oorganisk kemi och elektrokemi

för kemister och bergselever samt i analytisk kemi, organisk kemi

och kemisk teknologi för K erfordras därjämte en hörsal för 60 elever

jämte tillhörande preparationsrum, det sistnämnda af samma storlek som

det nuvarande. Dessutom är i förslaget upptaget ett särskildt tentamens
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ill

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

rum, hvilket icke finnes i den nuvarande kemiska byggnaden, men hvaraf

behofvet ofta gjort sig synnerligen kännbart. Detta rum kan äfven användas

för föreläsningar i frivilliga specialämnen.

Kemisk-tekniska samlingar. Då det nuvarande rummet redan är tämligen

fylldt, och en ökning af dessa samlingar alltjämt är att förutse,

under det att de nuvarande samlingarna på grund af sitt historiska intresse

gifvetvis böra bevaras, så har det för de kemisk-tekniska samlingarnas

inrymmande föreslagna rummet antagits dubbelt så stort som det

nuvarande,

Vaktmästarhostäder, källare m. m. I byggnaden böra finnas lägenheter

för laboratorier ånarna, portvaktsrum samt nödigt källarutrymme

för framtida behof».

Då kommitténs förslag angående ny byggnad för bergsvetenskap af- för

ser inrättandet af åtskilliga, i jämförelse med nuvarande förhållanden {ZehZap.

väsentligen nya laboratorier för vissa grenar af denna vetenskap, torde

jag äfven i detta fall böra lämna en utförligare redogörelse för kommitténs

motivering. Kommittén yttrar, sid. 230 — 235, följande:

»Enligt kommitténs förslag skall den nya byggnaden inrymma ett

betydligt ökadt elevantal. Denna ökning härrör icke blott af det större

elevantal, som öfverhufvud blifvit lagdt till grund för kommitténs förslag,

utan äfven af den föreslagna förändringen i studieplanen och i

undervisningens anordning. Under det nämligen för närvarande endast

elever inom bergsskolans sista årskurs åtnjuta undervisning i dess lokaler,

afser kommitténs förslag, att den speciella fackundervisningen skall börja

redan i tredje årskursen, hvadan undervisningen inom byggnaden samtidigt

kommer att meddelas åt två olika årskurser. Härigenom betingas

ett ökadt antal såväl hör- och ritsalar som laboratorie- och öfningsrum.

Hvad särskildt angår uudervisningen i kvantitativ analys och bergskemi,

bör denna på grund af sitt samband med öfriga ämnen meddelas inom

byggnaden redan åt eleverna inom andra årskursen.

Därjämte har det ansetts nödvändigt, att en väsentlig del af den

mineralogisk-geologiska institutionen med dess samlingar och öfningsrum

förflyttas från dess nuvarande lokaler i den kemiska fackskolans byggnad

till den nya bergsskolebyggnaden. Undervisningen i mineralogi och

geologi vid tekniska högskolan har, förutom sin hufvuduppgift att vara

en förskola för grufvetenskapen, äfven den andra uppgiften att meddela

grunderna af mineralogien och geologien åt åtskilliga andra fackskolor

och därjämte speciellt tillgodose väg- och vattenbyggnadselevernas behof

af mineralogisk-geologiskt vetande. Därför böra till bergsskolans nya

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kutig!. MNåd. Proposition N:o 155.

lokaler förläggas de delar af den mineralogiska undervisningen, som

sammanhänga med de blifvande bergselevernas hufvudämne, medan undervisningen

i allmän och kvartär geologi förlägges till högskolans hufvudhyggnad.

Vid bergselevernas specialstudier, vid anrikningsöfningar, malmgeologiska

arbeten, metallurgiska och grufvetenskapliga studier, är dessutom

obehindrad tillgång till de mineralogiska samlingarna behöflig. En

följd af den mineralogisk-geologiska institutionens förflyttning blifver äfven,

att den kurs i mineralogi, som läses af den kemiska fackskolans 2: dra

årskurs, hädanefter skulle komma att öga rum i bergsskolans lokal.

Oafsedt den på det ökade elevantalet beroende utvidgningen måste

emellertid bergsskolans lokaler och hela utrustning i öfrigt anläggas efter

en helt annan måttstock än den nuvarande, hvilken på intet sätt står

i samklang med industriens behof och med de fordringar, som numera

obetingadt måste ställas på landets högsta bergsvetenskapliga undervisningsanstalt.

I den nuvarande lokalen saknas möjlighet att utföra vare

sig metallurgiska smältförsök och andra metallurgiska öfningar eller anrikningsförsök,

ej heller finnes tillfälle till praktiska studier af de vid

bergshandteringen använda maskiner, hvarjämte utrymmet för alla samlingar

är så knappt att dessa måst inskränkas till det minsta möjliga, i

följd hvaraf bl. a. upprepade tillfällen att förvärfva värdefull undervisningsmateriell

måst lämnas obegagnade1. Dessa nu antydda olägenheter

och brister måste undanröjas. På det bergsskolan, som i äldre tider

kunnat tjäna såsom mönster för utlandet, må kunna fylla sin maktpåliggande

uppgift, är bland annat nödvändigt, att densamma äfven hvad

angår undervisningslokaler och undervisningsmateriell icke står tillbaka

för utlandets därmed jämförbara anstalter. Bergshandteringen är särskilt

för vårt land af den genomgripande betydelse, att intet bör försummas

af hvad som rimligtvis kan göras för dess utveckling och höjande.

Härvidlag är en i enlighet med vetenskapens och praktikens fordringar

utrustad undervisningsanstalt af största betydelse. Det är med beaktande

af dessa synpunkter kommittén nu går att angifva, huru den föreslagna

nybyggnaden bör anordnas.

Lokalerna för den metallurgiska undervisningen äro afsedda för 3:dje

årskursens 30 elever, för de 15 eleverna i 4:de årskursen af underafdelningen

//, för de 10 eleverna i Mb äfvensom för specialelever och personer,

som önska utföra själfständiga arbeten inom metallurgien. Enär

l Exempelvis må nämnas, att efter utställningen i Stockholm år 1897 var bergsskolan i tillfälle

att erhålla största delen af den där exponerade värdefulla grufvetenskapliga samlingen, men måste afstå

härifrån på grund af bristande utrymme.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

de metallurgiska föreläsningarna böra åtföljas och illustreras af smältningsförsök

i med koks, gas eller elektricitet upphettade ugnar, af förbränningsförsök

med olika bränslen, eldhärdighetsförsök med olika ugnsmaterial,

försök rörande olika slaggsammansättningars smältvärmebehof,

försök rörande härdningsförhållanden, smidbarhet m. m., så är ett för

dylika öfningar afsedt laboratorium ett behof, som nödvändigt måste

fyllas, därest eleverna skola draga största möjliga nytta af den muntliga

undervisningen.

Ett väl utrustadt metallurgiskt laboratorium är emellertid ej endast

för eleverna, utan äfven för lärarna och därigenom omedelbart för utvecklingen

af vårt lands industri och särskildt för dess järnhandtering af betydelse.

Ty genom laboratorieförsök blifva lärarna iståndsätta att pröfva

värdet af nya rön och att själfva bidraga till utredningen af viktigare

frågor på detta område.

Det jämförelsevis rikliga utrymme, som i den nya byggnaden anslagits

till de metallurgiska laboratorielokalema, betingas af den stora

plats, som de däri uppställda ugnarna, kapellen m. m. komma att intaga.

I dessa lokaler skola äfven de elektriska ugnarna uppställas, hvilka icke

få saknas inom bergsskolan, enär elektrometallurgien är ett af de viktigaste

ämnen för Sveriges bergsingenjörer.

Jämte metallurgiska laboratorier är äfven en rymlig och väl belägen

lokal för metallurgiska samlingar behöflig. För närvarande är en stor

del af de metallurgiska samlingarna förvarad i lådor och lärår, där de

för eleverna äro af ringa nytta. Genom inrättandet af ett rymligt metallurgiskt

museum kunna dessa samlingar blifva till omedelbart gagn

vid studierna.

Slutligen bör tillräckligt utrymme beredas för den metallografiska

undervisningen. Metallografien, som sysselsätter sig med undersökningar

rörande järns, ståls och andra metallers och legeringars mikroskopiska

struktur och sammansättning, är för den svenska bergsvetenskapliga undervisningen

ett nytt läroämne1, enär densamma infördes i bergsskolans

läroplaner först våren 1908, men metallografien har redan visat sig vara

af en betydelse, som såväl vid de utländska bergsskolorna som härstädes

betingar dess obestridliga plats inom den metallurgiska undervisningen.

1 Äfven vid de utländska högskolorna är metallografien af tämligen ungt datum. I Aachen infördes

den såsom läroämne först höstterminen 1904.

Bih. till Riksd. Frot. 1009. 1 Sami. 1 Afd. 110 Raft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Med hänsyn till hvad nu anförts föreslås för den metallurgiska undervisningen:
ett

rum för större ugnar, rum för mindre ugnar, rum för metallografi,

härtill hörande ets- och sliprum, mörkrum, tvenne arbetsrum, jämte

tillhörande laboratorier och vågrum, dels för professorn och assistenten i

metallurgi, dels för extra läraren i metallografi, ett rum för metallurgiska

samlingar, en smedja samt förrådsrum.

Lokalerna för den bergskemiska undervisningen äro afsedda för den

bergsvetenskapliga fackskolans 30 elever i andra årskursen, för samma

fackskolas 30 elever i 3:dje årskursen, för de till samma fackskola hörande

elever, hvilka i fjärde årskursen behöfva utföra bergskemiska ana-''

lyser i samband med sina metallurgiska eller anrikningsstudier, för specialelever

samt för dem, som vid högskolan önska utföra själfständiga bergskemiska

utredningar. De båda för 2:dra och 3:dje årskurserna behöfliga

laboratorierna, i hvilka skola göras undersökningar rörande den kemiska

sammansättningen hos malmer, metaller och andra hyttprodukter m. m.

äro med hänsyn till specialelevema föreslagna för 40 samtidiga laboranter.

De behöfliga lokalerna äro följande:

ett laboratorium för andra årskursen, ett laboratorium för 3:dje årskursen,

ett laboratorium för 4:de årskursen och för själfständiga arbeten,

två vågrum, två assistentrum, två stinkrum, expeditionsrum och laboratorium

för professorn i bergskemi, rum för elektrolytiska bergskemiska

analyser, rum för gasanalytiska arbeten, ett rum för sådana bergskemiska

arbeten, vid hvilka smältning i smärre, därtill afsedda ugnar förekommer,

rum för förvaring af syror och vissa andra kemiska reagenser, förrådsrum

och uppackningsrum.

Lokalerna för den grufvetenskapliga undervisningen äro afsedda för

den bergsvetenskapliga fackskolans 30 elever i 3:dje årskursen, för de 15

eleverna i samma fackskolas underafdelning G i 4:de årskursen, för de

10 eleverna i Mb samt för specialelever och för dem, som vid högskolan

önska utföra teknisk-vetenskapliga undersökningar inom hithörande område.

Af särskild vikt äro här de lokaler, som ägnas åt anrikningsförsök

äfvensom åt samlingar, belysande frågor rörande anrikningstekniken,

modeller ritningar och produkter från anrikningsverk m. m. Malmanrikningen

eller sättet att af fattiga eller oartförande, alltså mindervärdiga,

malmer på mekanisk väg framställa rika och rena, för de metallurgiska

processerna lämpliga, produkter har särskildt under det senaste decenniet

kommit till mycket stor användning inom Sverige och blifvit af största

t

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

115

betydelse för den svenska järnhandteringen. Det är därför nödvändigt,

att vid omorganisation af bergsundervisningen möjlighet beredes att vid

högskolan meddela en fullt tidsenlig undervisning i denna gren af tekniken.

Härtill är erforderligt bland annat att de studerande äga tillfälle,

att i samband med den teoretiska undervisningen göra sig förtrogna med

verkningssättet hos de olika hufvudtyperna af anrikningsinaskiner samt

med dessas konstruktion och handterande, äfvensom att de kunna vid

högskolan utföra experimentella undersökningar rörande olika malmers

lämplighet för anrikning samt beträffande bästa sättet för anrikningens

utförande o. s. v. I likhet med hvad fallet är vid de flesta utländska

bergsakademier är därför en afdelning för malmanrikning anordnad i den

föreslagna nybyggnaden, och böra i de härför afsedda lokalerna inrymmas

de viktigaste typerna af anrikningsmaskiner.

Vidare bör ett rum inrättas för 3:dje årskursens öfningar i magnetometri

eller metoder att genom magnetiska mätningar upptäcka och undersöka

malmfyndigheter.

För 4:de årskursen af afdelningen G äfvensom för utförandet af själfständiga

undersökningar, i syfte att föra den för vårt land synnerligen

viktiga magnetometrien framåt, erfordras därjämte en särskild lokal, i

hvilken icke något material får ingå, som kan inverka på magnetnålen,

alltså hvarken järnbalkar eller rörledningar af järn eller dylikt. Denna

lokal måste därför inrymmas i en särskild, på magnetiskt möjligast neutralt

område uppförd paviljong utom bergsskolans byggnad.

De erforderliga lokalerna äro:

ett rum för större anrikningsförsök, preparationsrum till föregående,

krossrum, förråds- och uppackningsrum, rum för förberedande anrikningsförsök

med smärre modellapparater o. d., rum för samlingar hörande till

anrikningstekniken, rum för tredje årskursens magnetometriska öfningar,

en sal för till grufvetenskapen hörande samlingar samt för den bergsvetenskapliga

fackskolans samtliga elevers öfningar i grufmätning.

Därjämte erfordras:

ett rum för professorn i grufvetenskap, ett assistentrum och instrumentrum

och ett rum för själfständiga arbeten.

För undervisningen i bergsmekanik föreslås inom bergskolans byggnad

ett större rum, afsedt såväl för öfningar som för hithörande samlingar.

Lokalerna för undervisningen i mineralogi och geologi äro afsedda för

den kemiska fackskolans 25 elever i 2:dra årskursen, för den bergsvetenskapliga

fackskolans 30 elever i 2:dra årskursen, för 15 elever i 3:dje och

15 i 4:de årskursen af underafdelningen G samt för specialelever och dem,

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

som önska bedrifva själfständiga studier inom malmgeologien o. s. v. För

närvarande disponeras i den kemiska fackskolans byggnad följande lokaler:

ett mineralkabinett, ett mineralogiskt öfningsrum, ett rum för petrografi,

ett uppacknings- och blåsrörsrum samt ett lärarerum. Samtliga dessa rum

hafva sin motsvarighet i den nya byggnaden, fastän några på grund af

det större elevantalet blifvit dels uppdelade i flera rum, dels erhållit ökadt

utrymme. Särskildt gäller detta senare om rummet för petrografi, hvilket

har en mera än dubbelt så stor golfyta som det nuvarande. Anledningen

härtill är, att det petrografiska rummet redan under närvarande förhållanden

visat sig alldeles otillräckligt, hvadan plats för åskådningsmateriel

saknats, och de angränsande rummen måst tagas i anspråk för tredje

afdelningens öfningar i petrografisk mikroskopi. Då emellertid ifrågavarande

undervisning är särdeles viktig för de blifvande bergsingenjörerna,

bör utrymmet för densamma tagas någorlunda rikligt, i synnerhet som i

lokalen äfven skall inrymmas samlingar och demonstrationsobjekt, Indika

behöfvas vid föreläsningarna. Därjämte är afsikten att i rummet uppställa

montrer, innehållande en typsamling af vårt lands bergarter, i synnerhet

de malmförande trakternas.

Den väsentligaste tillökningen i dessa lokaler utgöres emellertid af

en större museisal för de malmgeologiska samlingarna. Det är ett bland

fackmän allmänt erkändt behof, som genom ett sådant museum skulle

fyllas, och allt sedan den geologiska afdelningens tillkomst har material

till denna samling småningom förvärfvats. Af brist på utrymme har

detta material emellertid ej kunnat uppställas utan ligger för närvarande

till största delen magasineradt i mineralskåpen.

De för den mineralogisk-geologiska undervisningen erforderliga rummen

skulle således blifva:

rum för mineralogiska samlingar, rum för mineralogiska öfningar,

rum för petrografiska öfningar, slip- och uppackningsrum, blåsrörsrum,

instrumentrum, samtidigt rum för själfständiga arbeten af utgående elever

eller andra bergsvetenskapligt intresserade personer, arbetsrum för professorn,

rum dels för assistenten, dels för skåp med mineral- och bergartspreparat,

dels såsom ritsal för utförande af föreläsningsplanscher och kartor,

rum för malmgeologiska samlingar.

Hvad slutligen angår de gemensamma hör- och ritsalarna, så gäller för

dem ett liknande förhållande som för laboratorierna, nämligen att den

samtidiga undervisningen för tredje och fjärde årskursen nödvändiggör

dubbla sådana lokaler.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

117

Angående kommitténs förslag rörande öfriga nybyggnader, nämligen

för central uppvärmning, geodetiskt observatorium, magnetometri, bostad

åt intendenten och elektriska belysnings- och kraftledningar, hänvisar jag

till hvad kommittén i dessa afseenden, sid. 237—239 anfört, och torde

jag nu endast behöfva redogöra för kommitténs motivering i afseende å

den för geodetiskt observatorium afsedda byggnaden.

Kommittén yttrar i afseende härå:

»För den geodetiska undervisningen föreslås uppförandet af ett \nt-nhstrvatorium.

tills vid högskolan saknadt, mindre observatorium, för anställande af

astronomiska, i synnerhet astronomisk- geodetiska, observationer. Ett

sådant observatorium skall otvifvelaktigt blifva af stor nytta för de

studerande, icke blott därigenom att de sättas i tillfälle inlära vissa slag

af iakttagelser, utan äfven därigenom att deras observationsförmåga i

hög grad uppöfvas, deras sinne för precionsarbeten utvecklas, deras omdöme

skarpes och deras intresse för hithörande studier stegras. På flera

ställen i utlandet hafva för de tekniska högskolornas geodetiska undervisning

inrättats sådana mindre observatorier, och man har allestädes uttalat

sin tillfredsställelse med desamma, särskildt ur de synpunkter, som

nu anförts.

Det här föreslagna observatoriet, som antages ligga på högskoleområdets

högsta punkt, 45 meter öfver slusströskeln, skall innehålla ett

meridianrum och ett torn med vridbart tak, båda försedda med luckor

att öppna i väggar och tak. Undre delen af byggnaden göres af betong,

den öfre af trä.

Observatoriets utrustning består af ett universalinstrument för tornrummet

(finnes redan i högskolans samling), ett passageinstrument för

meridianrummet, ett pendelur i förbindelse med en elektrisk registreringsapparat,

anordningar för åstadkommande af en lämplig meridianmir med

elektrisk signal, jämte några smärre tillhörande apparater.»

Det återstår nu att redogöra lör kommitténs förslag i afseende å

Kostnaderna för hela byggnadsarbetet jämte byggnadernas utrustning.

Detalj kostnaderna för ifrågavarande ändamål äro angifna i några till

betänkandet fogade bilagor. En af kommittén gjord sammanställning af

ifrågavarande kostnader lyder sålunda:

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Byggnadskost
nader.

Byggnad.

Byggnads-

arbetet.

Gas,

vatten,

uppvärm- ning m. m.

Inventa- rier, inred- ning m. m.

Apparater

och maski- ner m. m.

Summa.

Hufvudbyggnaden.................................

3,502,200

219,000

280,500

4,001,700

Byggnad för fysik och elektroteknik ......

742,680

66,500

64,400

107,345

980,925

Maskinlaboratorium..............................

624,360

48,500

31,600

430,715

1,135,175

Byggnad för kemi ..............................

641,884

72,000

149,000

46,701

909,585

Byggnad för bergsvetenskap ..................

726,810

72,000

118,000

88,137

1,004,947

Byggnad för centraluppvärmning............

55,360

1,000

—

90,000

146,360

Observatorium ....................... ............

2,300

—

—

6,000

8,300

Paviljong för magnetometri .................

7,560

—

—

—

7,560

Intendentboställe ................................

24,000

1,500

—

—

25,500

Summa kronor

6,327,154

480,500

643,500

768,898

8,220,052

Härtill komma följande poster:

Elektrisk belysnings- och kraftanläggning ..........................................

Yttre ledningar............................................................................................

Vidare erfordras för byggnadsområdets planering, för terrasseringsarbeten,

kulvertar, vägars och planers ordnande m. m.

ett belopp af ......................................................................................

samt slutligen

för ritningar, arbetsledning, kontrollantarfvoden samt administrationskostnader,

c:a 8 % af kostnaderna för byggnads-,

planerings- och terrasseringsarbetena .........................................

således, sammanlagdt, hela kostnaden kronor 9,312,398

Dragés från nämnda summa det belopp, som enligt sakkunniges utlåtande

motsvarar försäljningsvärdet af högskolans nuvarande tomter, nämligen

1,940,000, så skulle skillnaden, kronor, 7,372,398, utgöra statsverkets

direkta utgifter för de af kommittén föreslagna nybyggnaderna jämte deras

fullständiga inredning och utrustning.

Jag öfvergår nu till en redogörelse för de infordrade

114,500

55,000

385,000

537,846

Utlåtandena öfver kommitténs förslag

Högskolans i hvad de afse tekniska högskolan.

lärår- j en till högskolans styrelse ingifven skrift den 12 september 1908

yttrar högskolans lärarkollegium, bland annat följande:

kollegium.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

»Efter att hafva underkastat förslaget ifråga en ingående granskning

får kollegiet för sin del på det lifligaste tillstyrka detsammas antagande,

öfvertygadt som kollegiet är, icke endast att förslaget, vid hvars uppgörande

flertalet af kollegiets ledamöter jämväl varit rådfrågade eller direkt

behjälpliga, är väl ägnadt att afhjälpa de nuvarande bristerna i den högre

tekniska undervisningen, utan äfven att de för förslagets genomförande erforderliga

betydande kostnaderna icke äro för höga i förhållande till värdet af

hvad som därigenom skulle vinnas för höjandet af vårt lands industri, och att

de ej heller skulle kunna beräknas lägre utan att väsentligt försämra

förslaget.

Vid granskningen af förslaget har kollegiet visserligen funnit sig böra

framställa några smärre anmärkningar i vissa punkter, men dessa anmärkningar

beröra endast detaljer fif förslaget och därtill detaljer som icke

hafva nämnvärd inverkan på den ekonomiska sidan af frågan. De flesta

af dessa äro nämligen af den art att de icke gärna kunna blifva definitivt

afgjorda förr än vid fastställandet af nya stadgar för högskolan, men kollegiet

har ändock ansett sig böra redan i detta sammanhang framställa

dem. För öfverskådlighetens skull komma härvid samma rubriker som i

kommittébetänkandet att användas.

Fackskolor. Kollegiet har ingenting att anmärka emot den föreslagna

fördelningen i fackskolor och instämmer med kommittén i dess uppfattning,

att industriens nuvarande ståndpunkt kräfver en längre gående specialisering

i undervisningen än den, som med högskolans nuvarande resurser kan

genomföras, samt att för att denna specialisering skall kunna åstadkommas,

läroplaner för olika specialriktningar inom de flesta fackskolorna böra

upprättas. — — — — — — — — — — — — — -— — — — —

Dock vill kollegiet hafva uttalat att det finner den härför föreslagna

benämningen »underafdelning» mindre lämplig och föreslår i

stället benämningen »specialriktning med läroämnet N. N. såsom hufvudämne».

Beträffande den bergsvetenskapliga fackskolan har kommittén föreslagit

borttagandet af en af de för närvarande förefintliga underafdelningarna

af denna fackskola, nämligen den för bergsmekanik och har velat ersätta

denna med en ny underafdelning (specialriktning) för bergsmekanik under

den mekaniska fackskolan. — — — — — — — — — — — — — —

Då borttagandet af den bergsmekaniska underafdelningen af den bergsvetenskapliga

fackskolan innebär ett minskande af tillfället till specialisering

inom ifrågavarande fackskola, och då bibehållandet af densamma icke

skulle medföra någon som helst ökad kostnad för statsverket, vill kollegiet

uttala sig för densammas bibehållande.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Beträffande studietidens längd vid högskolan instämmer kollegiet till

fullo med kommittén i dess med styrka häfdade ståndpunkt, att eu tidsenlig

högskole-ingenjörsutbridning icke kan medhinnas pa kortare tid än

fyra år. Kommitténs uppfattning att ett undantag i detta hänseende skulle

kunna göras för den kemiska fackskolan och att sålunda en treårig kurs

skulle vara tillräcklig för utbildningen inom denna fackskola kan kollegiet

icke dela. Förhållandet är nämligen att studietiden i den kemiska fackskolan

sedan flera år tillbaka faktiskt är 372-årig, enär samtliga eleverna

inom fackskolan de senaste aren pa förord af fackskolans föreståndare,

professor P. Klason, erhållit en hel termins uppskof med examens afläggande.

Att inom denna fackskola den nuvarande utbildningen icke torde

kunna anses vara tillfyllestgörande, framgar bland annat däraf att ofta

och från många håll framhållits som en brist i densamma att den nuvarande

studietiden icke medgifver tillräcklig utbildning i de mekaniska

tillämpningsämnena. Det torde också vara obestridligt att den kemiska

industrien i icke mindre grad än landets Ofri ga industrier på dess nuvarande

ståndpunkt krafvel'' specialisering i utbildningen af ingenjörer — en

specialisering, som icke kan åstadkommas, med mindre studietiden utsträckes.

Kollegiet finner således tillräckliga skäl ej föreligga att göra studietiden

inom den kemiska fackskolan kortare än inom de öfriga fackskolorna och

stödes i denna sin uppfattning af sådana omständigheter, som t. ex. att

den kungl. kommittén år 1890 föreslog samma studietid (4 ar) för denna

fackskola som för de öfriga. Då därtill kommer att de föreslagna lokalerna

äro fullt tillräckliga äfven för fyraårig kurs, och att, såsom framgår

af bilagda exempel till läroplan för fyraårig kurs i den kemiska fackskolan,

införandet af en dylik kurs icke skulle medföra annan ökning i den

för högskolan föreslagna staten än till arfvode för en speciallärare i läroämnet

»kemiska apparater m. m.» — hvilken ökning enligt kollegiets åsikt

är erforderlig äfven vid bibehållande al tre- och ett hälft arig lärokurs

så vill kollegiet uttala sig för en obligatoriskt fyraårig studietid inom den

kemiska fackskolan i likhet med inom de öfriga fackskolorna.

Kollegiet öfvergår till frågorna studietid, examina m. m., iäroämnen,

läroplaner och erforderliga lärarlcrafter och framställer i dessa afseenden

vissa önskemål. Då, såsom kollegiet själlt uttalat, dessa önskemal beröra

mindre detaljer af förslaget, hvilka icke hafva nämnvärd inverkan på den

ekonomiska sidan af frågan och därför icke nu böra upptagas till ompröfning,

torde jag vid detta tillfälle icke behöfva lämna någon redogörelse

för hvad kollegiet i berörda frågor anfört liksom ej heller för det förut

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155. 121

omnämnda af kollegiet uppgjorda förslaget till läroplan för en fyraårig

kemisk fackskola.

Beträffande de föreslagna byggnaderna yttrar kollegiet följande:

»Vid granskningen af hela byggnadsförslaget har kollegiet icke funnit

något att anmärka med hänsyn till lokalernas storlek och utrustning, men

kollegiet vill, med hänsyn till frågans stora vikt, framhålla betydelsen af

att det slutliga arbetet å byggnadsritningarna må komma att föregås af

en täflan mellan arkitekter, isynnerhet som kollegiet anser, att realiserandet

af kommitténs förslag härigenom icke behöfver blifva väsentligt fördröjdt».

Under det att kommittén och högskolestyrelsen varit enhälliga i sina

framställningar, har inom lärarkollegiet tvenne reservationer afgifvits, den

ena af professor P. Klason, som på anförda skäl väsentligen afstyrkt bifall

till förslaget, och den andra af professor O. E. Westin, hvars reservation

angår vissa detaljer af undervisningen.

Båda dessa reservationer torde få biläggas detta protokoll (Bil A.

och B.)

I underdåning skrifvelse den 28 september 1908 har tekniska högskolans

styrelse anfört följande:

»I likhet med lärarkollegiet vill äfven styrelsen framhålla, att tekniska

högskolan numera, såväl hvad utrymme och lärarkrafter angår som beträffande

erforderliga laboratorier och fullgod undervisningsmateriell, står

väsentligt tillbaka vid jämförelse med motsvarande institutioner i de flesta

andra civiliserade länder, samt att det nu föreliggande förslaget innebär

en verklig och fullt tillfredsställande lösning af frågan om högskolans

tidsenliga utveckling. För sin del får därför jämväl styrelsen på det lifligaste

tillstyrka förslagets genomförande; och delar styrelsen därvid såväl

kommitterades som lärarkollegiets uttalade mening, att de erforderliga

betydande kostnaderna icke äro för höga i förhållande till värdet af hvad

som därigenom skulle vinnas för främjandet af vårt lands industriella utveckling

och för höjandet af den tekniska undervisningen och bildningen

till jämnhöjd med motsvarande förhållanden i andra kulturländer.

I det styrelsen, i fråga om de förslag och utredningar, som under

föregånde tider utförts i förevarande syfte, tillåter sig hänvisa till kommitténs

framställning, får styrelsen, med afseende å de särskilda afdelningarna

af kommitténs motivering och förslag i underdånighet anföra

följande.

Bih. till Riksd. Prof. 11)09. 1 Sami. 1 Afd. 110 Raft. IG

Högskolans

styrelse.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Elevantalet (pag. 59). Beträffande det antal årligen inträdande ordinarie

elever, för hvilket den nya högskolebyggnaden bör beräknas, har kommittén

utgått från ett antal af omkring 300, och får styrelsen för sin del,

i öfverensstämmelse med den motivering, som af kommittén, till stor del

i anslutning till de af styrelsen vid ett föregående tillfälle anförda skäl,

meddelats, tillstyrka, att detta antal lägges till grund för beräkningen af

erforderliga lokaler. Då kommittén, enligt styrelsens mening med rätt,

vid denna beräkning utgått från, att antalet elever är lika stort i alla

årsafdelningar, har detta tydligen berott på, att plats bör beredas icke

allenast de ordinarie eleverna utan äfven sådana ofta från praktiken

kommande personer — special- och extra elever — som vilja studera

vissa ämnen; redan under närvarande förhållanden, då ändock många

dylika sökande måste afvisas af utrymmesskäl, uppgår dessa elevers antal

till omkring 11 % af de ordinarie eleverna.

Till bekräftelse af kommitténs uppfattning rörande befogenheten af

att utgå från det anförda elevantalet för framtiden må ytterligare beträffande

elevantalet vid öfriga kulturländers tekniska högskolor följande

siffror anföras.

I fråga om Schweiz gälla t. ex. för läsåren 1904—1905 och 1907—

1908 för läroverkets första årskurs följande antal infödda ordinarie

elever:

1904—1005 1907—1908

i fackskolan för arkitektur......................................................... 21 20

» » » väg- och vattenbyggnad.............................. 56 64

» » » maskinbyggnad ............................................. 78 57

» » » kemisk teknologi............................................. 41 26

Summa 196 167

motsvarande 56 resp. 48 elever på hvarje million invånare, medan vid

tekniska högskolan nämnda år i samma fackskolor intogos allenast 100

resp. 108 ordinarie elever, motsvarande omkring 20 på en million invånare

; det relativa antalet var således i Schweiz omkring 2 V2 gånger så

stort som vid tekniska högskolan, och det absoluta antalet 96 resp. 55 %

större, medan kommittén, för att ej öfverdrifva, endast tillåtit sig framhålla,

att antalet vore minst 50 % större.

Beträffande Tyskland föreligga inga bestämda uppgifter öfver antalet

utlänningar, som studera vid de tekniska högskolorna. Till hvad kommittén

anfört vill emellertid styrelsen tillägga, att hela antalet elever inom

de rent tekniska facken vid Tysklands tekniska högskolor utgjorde vintersemestern

1906—1907 omkring 15,600 eller 250 per million invå
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

123

nare, medan det motsvarande antalet vid tekniska högskolan var 445

elever eller 83 per million invånare. Relativa antalet är således i

förra fallet jämt 3 gånger så stort som i det senare. Tyskland har ändock

ej dragit sig för att helt nyligen inrätta tvenne nya modernt utrustade

högskolor, nämligen i Danzig och i Breslau. Vill man till det ofvan

för Sverige angifna elevantalet lägga elevantalet vid Chalmerska läroanstaltens

högre afdelning, bör man för Tyskland jämväl öka antalet med

elevantalen för de båda med nämnda anstalt jämnställda läroverken i Mitweida

och Chemnitz, då resultatet af jämförelsen förblifver så godt som

oförändradt.

I Köpenhamns polytekniska läroanstalt utgjorde elevantalet år 1906

687 eller, liksom i Tyskland, 250 på en million invånare, trots att den

danska högskolan saknar fackskolor för bergsvetenskap, för arkitektur

samt väsentligen äfven för skeppsbyggnad.

Till ytterligare belysning af de i kommittébetänkandet framhållna

svårigheterna för kompetenta inträdessökande att under närvarande förhållanden

vinna inträde vid vår tekniska högskola torde här jämväl böra

i korthet redogöras för förhållandena vid början af höstterminen 1908.

Vid nämnda termins början anmälde sig 202 kompetenta sökande till

inträde i högskolans första årskurs. Af dessa kunde, enligt gällande bestämmelser,

allenast 123 antagas till ordinarie elever. Att emellertid äfven

denna gång de öfriga i regeln skaffat sig höga betyg eller längre praktik,

för att öka sina utsikter till inträde framgår däraf, att af de 79 sökande,

som icke kunnat vinna inträde, 10 sökande visade minst betyget AB i

genomsnitt i ämnena matematik, fysik, kemi och teckning samt 5 månaders

praktik, samt 51 sökande mellan Ba och AB i samma ämnen och 4

månaders praktik i medeltal; de återstående 18 hade något mindre

meriter.

Man finner således fortfarande och i ännu högre grad bekräftadt det

af kommittén — pag. 67 och not. —påpekade förhållandet, att en sökande

ej ens kan vara säker om inträde, om han kan uppvisa betyget AB, således

ett helt betyg mer än som enligt stadgarna erfordras i genomsnittsbetyg

jämte 5 å 6 månaders praktik.

Nybyggnader (pag. 67 och 203). Styrelsen instämmer äfven på det

lifligaste i kommitténs åsikt, att helt och hållet nya högskolebyggnader

böra upprättas på särskild tomt af tillräcklig storlek för att äfven kunna

motsvara framtidens ökade anspråk på ytterligare utvidgningar. Mot de

föreslagna lokalernas utrymme och beskaffenhet och mot kostnadsberäkningarna

har styrelsen intet af betydenhet att anmärka. Det är visserligen

klart, att vid ett så omfattande byggnadsföretag man i fråga om en

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

eller annan lokals användning eller läge inom byggnaden kan komma att

önska en förändring, men torde sådana mindre förändringar i byggnadsplanen

utan svårighet, i den mån de finnas erforderliga, kunna vidtagas

under byggnadsarbetets fortgång, och synas i alla händelser ej kunna

blifva af beskaffenhet att inverka på de beräknade kostnadernas storlek.

Beträffande den af prof. P. Klason i en reservation till kollegiets yttrande

uttalade farhågan för rökskador o. d. hänvisade styrelsen till dess

utlåtande bilagda yttranden dels af d:r K. Sondén och dels af prof. 0. E.

Westin m. fl.

Mot kollegiets önskan om anordnandet af en täflan mellan arkitekter,

innan arbetet definitivt påbörjas, har styrelsen ej något att invända. Dock

torde rörande lämpligheten af en dylik täflan äfven böra inhämtas öfverintendentsämbetets

mening. I alla händelser vore det önskvärdt om förslagets

genomförande härigenom ej för mycket komme att fördröjas.

Beträffande den tid, som skulle anses böra åtgå för byggnadsarbetets

utförande, äfvensom rörande fördelningen på de följande åren af de erforderliga

kostnaderna har af rektor i samråd med professor Lallerstedt

och arkitekten Ludvig Peterson följande plan uppgjorts:

under senare hälften af år 1909 samt under år 1910,

kostnaderna för arkitekttäflan, förberedande arbeten å

byggnadstomten äfvensom för anordnandet af entreprenad

......................................................................................... kr. 300,000: —

under år 1911, förskott till entreprenörerna, jämte planeringsarbeten

o. d. omkring............................................... » 1,000,000: —

under hvart och ett af de följande åren, allt eftersom

byggnadsarbetet anses böra utföras på 3, 4 eller 5 år,

resp. kr. 2,000,000, 1,500,000 eller 1,250,000, således,

om för säkerhets skull den längsta tiden antages, under

år 1912...............

........................................................................... * 1,250,000

—

under år 1913.....

........................................................................... » 1,250,000

—

» » 1914.....

........................................................................... » 1,250,000

—

» » 1915......

........................................................................... » 1,250,000

—

» » 1916.....

........................................................................... » 1,250,000

—

» * 1917......

.......................................................................... » 1,250,000

—

samt under 1918

återstoden till inredning, o. d................ » 512,398

—

Summa kr. 9,312,398

—

hvilken utgör den af kommittén beräknade totalkostnaden.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

Enligt denna plan skulle alltså verksamheten i det nya läroverket

först 1919, eller i bästa fall år 1917 kunna börja, och först från nämnda

tidpunkt skulle man således kunna mottaga ett större antal elever, än för

närvarande är möjligt. Styrelsen har velat påpeka denna omständighet

äfvensom att i följd däraf den egentliga ökningen af ingenjörskåren i vårt

land först omkring 15 år härefter skulle taga sin början, för att mildra

de från ett och annat håll uttalade farhågorna för att den ifrågasatta utvidgningen

skulle kunna vara mera betydande än som motsvarade landets

behof af högskolemässigt bildade ingenjörer.

I sammanhang med denna fråga torde äfven få påpekas, att den af

kommittén föreslagna ökningen af de årliga anslagen till högskolan, väsentligen

först efter samma tid skulle blifva erforderlig. Innan högskolebyggnaden

hunnit blifva färdig komma själffallet inga andra ökningar af

högskolans stat att ifrågasättas än dels sådana, som redan under nuvarande

förhållanden kunna blifva behöfliga på grund af undervisningens

och teknikens utveckling, och dels sådana, som erfordras för genomförande

äfven för högskolan af en välbehöflig reglering af lärarnas och betjäningens

aflöningar och ställning.

Of riga af kommittén afgifna förslag. Förutom frågan om det elevantal,

för hvilket den föreslagna nya högskolan torde beräknas, äfvensom

om de erforderliga lokalerna och härför nödiga kostnader, afhandlas därjämte

i kommitténs betänkande dels frågorna om erforderliga lärarkrafter,

om anslag till samlingar m. m. dels äfven de viktigaste frågorna angående

undervisningens ordnande o. d.

Ehuru, såsom ofvan antydts, flertalet af dessa senare frågor knappast

kunna tänkas kunna komma till afgörande förr än längre fram, sedan

Riksdagens beslut angående beviljandet af de för nybyggnaderna erforderliga

medlen blifvit fattadt och byggnadsarbetet hunnit fortskrida så långt,

att uppgörandet af en fullständig plan för hela undervisningen för framtiden

blifver af behofvet. påkalladt, anser sig dock styrelsen redan nu böra

angifva sin uppfattning rörande dessa förhållanden.

Fackskolor (pag. 70). Mot kommitténs förslag angående de föreslagna

fackskolorna har styrelsen intet väsentligt att anmärka. Då lärarkollegiet

påyrkat bibehållandet af den bergsmekaniska underafdelningen af fackskolan

för bergsvetenskap, vill styrelsen påpeka, att en dylik anordning

kan genomföras enligt det af kommittén föreslagna och af styrelsen gillade

tillägget till § 21 af stadgarna, och att kostnadsfrågan däraf ej i

någon mån beröres.

Att studietiden bestämmes till att i allmänhet vara fyraårig finner

äfven styrelsen vara nödvändigt. Då emellertid kommittén i fråga om

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

deri kemiska fackskolan ansett tre års studietid tillräcklig, men kollegiet

påyrkat fyraårig kurs jämväl för denna fackskola, vill styrelsen som sin

åsikt uttala, att studietiden åtminstone bör bestämmas till tre och ett hälft

år, enär erfarenheten visat, att under de senare åren kursen faktiskt ej

kunnat medhinnas på kortare tid. För öfrigt är jämväl denna fråga en

ren stadgefråga och är äfvenledes, då de föreslagna lokalerna äro tillräckliga

jämväl för fyraårig kurs, utan betydelse för kostnadsfrågan.

I fråga om hvad kommittén föreslagit under rubrikerna studietid,

examina m. in. (pag. 83) och eleverna (pag. 94) har styrelsen ingen anmärkning

af betydelse att framställa. Beträffande förslaget om höjandet

af elevafgifterna kan styrelsen så mycket hellre tillstyrka detsamma, som

förslaget redan i »1904 års förslag» blifvit af styrelsen själf framlagdt.

Vissa af kommittén framställda ändringsförslag till stadgarna, såsom t. ex.

om föreläsningstvångets upphörande, komma längre fram, i sammanhang

med stadgarnas omarbetning att ånyo upptagas till diskussion, och torde

därför för närvarande icke erfordras särskildt yttrande häröfver, då kommittéförslaget

i öfrigt icke af dessa stadgefrågor beröres.

Ei heller har styrelsen någon invändning af vikt att framställa mot

hvad kommittén anfört beträffande läroämnen (pag. 111), läroplaner (pag.

146), erforderliga lärarkrafter (pag. 158) samt öfriga erforderliga kostnader

(pag. 179). Möjligen kunde för någon professorsbefattning, såsom

kollegiet framhållit, en förändrad benämning vara att föredraga m. m.,

men uppenbarligen äro dylika frågor utan någon betydelse i öfrigt. Beträffande

specialämnena är det tydligt att, såsom jämväl af kollegiet påpekats,

en eller annan jämkning kan blifva erforderlig, men i fråga om

det härför af kommittén beräknade anslagets storlek torde någon ändring

icke behöfva förutsättas, då väl fortfarande, såsom hittills varit fallet, styrelsen

må äga rätt att efter kollegiets hörande vidtaga dylika jämkningar,

och då, i händelse af behof, jämväl eventuellt öfverskott af elevafgifterna

fortfarande må kunna användas för anställande af behöfiiga speciallärare.

Äfven den anställda beräkningen angående anslagen till samlingar och

laboratorier är gjord under vissa förutsättningar angående elevantalen i de

särskilda fackskolorna in. m., som naturligtvis icke alltid komma att öfverensstämma

med verkligheten. Under det att den beräknade totalsumman

synes vara tillräcklig, torde därför äfven i fråga om fördelningen af beloppen

å de särskilda afdelningarna, i likhet med närvarande förhållanden,

rättighet att vidtaga de ändringar, som kunna påkallas, böra bibehållas

för styrelsen.»

dmtfoch Kommitténs förslag har äfven remitterats till öfverintendents-och riks
marskalksämbetena,

hvilkas yttranden bilagts detta protokoll (Bil. C och D).

ämbetena.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Såsom jag erfarit har den förevarande byggnad sfrågan varit föremål6''''’6"**''1 ltkno~

för öfverläggning inom svenska teknologföreningen, som därvid fattat föl.lo^årtn,n^enjande

resolution:

»Svenska teknologföreningen, samlad till årsmöte den 22 mars 1909,

har efter hållen öfverläggning med acklamation beslutat såsom sin åsikt

uttala, att en utvidgning af kungl. tekniska högskolan är oafvisligen nödvändig

för att tillgodose behofvet af ökad ingenjörsutbildning i vårt land och att

högskolans nybyggnadsfråga bör lösas i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det förslag, hvilket den för frågans beredande den 13 juli 1906 tillsatta

kungl. kommittén framlagt.»

De belopp, som enligt kommitténs utredning, för hvilken jag här 0fvanD^ar<emen(*''

redogjort, skulle vara nödvändiga för ett tidsenligt ordnande af den högsta yttrande.

tekniska undervisningen i riket, äro utan tvifvel betydande.

Stora uppoffringar från det allmännas sida torde emellertid vara af

nöden för afhjälpande af de brister, som på detta undervisningsområde

ovedersägligen sedan länge varit rådande i vårt land. Under tiden före

1880-talet kunde måhända den högre tekniska undervisningen anses svara

mot de kraf, som landets dåvarande industri ställde på densamma, men

under det industrien under de årtionden, som förflutit efter nämnda tidpunkt,

vunnit en utveckling och ett omfång, hvartill öfver hufvud någon

annan näringsgren knappast kan uppvisa motstycke, och såsom en naturlig

följd däraf jämväl fordringarna på förmåga och kunskapsmått hos dess

ledande män stegrats i jämnbredd därmed, hafva, såsom kommittén framhållit,

de åtgärder, som vidtagits till höjande af den tekniska högskoleundervisningen

i vårt land, långt ifrån varit tillräckliga att lyfta denna undervisning

till jämnhöjd med den moderna teknikens fordringar och till en

ståndpunkt, svarande mot industriens växande betydelse för landets ekonomiska

utveckling. Visserligen har jämväl vårt land kraftigt bidragit till

teknikens utveckling å flera områden, och kunnat glädja sig åt en anmärkningsvärd

utveckling af sin industri, men det kan i fråga om den högsta

undervisningen inom teknikens olika grenar och särskildt beträffande den

för denna undervisning numera erforderliga materiella utrustningen i flertalet

fall icke uthärda jämförelsen med andra industriländer.

Vid öfvervägande af dessa förhållanden och af de ytterligare skäl, som

kommittén i berörda hänseende anfört, har jag kommit till den bestämda

öfvertygelsen, att en omdaning af den tekniska högskoleundervisningen

är oundgängligen af behofvet påkallad. Nödvändigheten af en sådan omdaning

synes mig framgå redan vid en ytlig granskning af det sätt, hvarpå

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. May.ls Nåd. Proposition N;o 155.

den ifrågavarande undervisningen för närvarande tillgodoses, och framgår

än klarare vid jämförelse med de åtgärder, som i andra, beträffande industriella

utvecklingsmöjligheter med vårt land jämnställda, eller till och med

underlägsna, länder vidtagits.

Då, såsom jag anfört, den högre tekniska undervisningen i landet,

samtidigt med att utvecklingen på den vetenskapliga teknikens område

varit synnerligen afsevärd, under en längre tid i flera hänseenden kvarstått

på väsentligen samma ståndpunkt, är det uppenbart, att synnerligen omfattande

åtgärder nu skola vara af nöden.

Den frågan torde till en början framställa sig, huruvida mer än en

högskola bör utrustas på det sätt, som betingas af nutidens fordringar.

Härvid blifver frågan närmast den, huruvida icke blott tekniska högskolan

utan jämväl den andra af de läroanstalter i riket, som afse bibringande

af högre teknisk undervisning, nämligen Chalmers tekniska läroanstalts

högre afdelning, skulle väsentligen omorganiseras. I likhet med kommittén

anser jag dock de fördelar, som härigenom skulle vinnas, icke motsvara de

betydande ytterligare kostnader, som en dylik utvidgning af jämväl den

Chalmerska läroanstalten skulle betinga, så mycket mindre som nämnda

anstalt på grund af de särskilda förhållanden rörande inträdesfordringar

och undervisningen, som där äro rådande, visat sig motsvara ett verkligt

behof för beredande af högre teknisk bildning åt dem, som ej önska eller

hafva tillfälle att genomgå en mera fullständig högskolekurs. Och denna

anstaltens ställning inom det tekniska undervisningsområdet har varit af

den vikt och betydelse, att, om man nu skulle vilja utveckla anstalten

till större likhet med tekniska högskolan, behofvet af en ny teknisk

läroanstalt sådan som den Chalmerska utan tvifvel skulle ånyo gorå sig

kännbart, och kostnaderna för det hela således komma att ytterligare

ökas. Ej heller synes den utvägen vara för handen, att fördela de olika

fackriktningarna mellan tvänne högskolor sa, att pa hvartdera stället

endast vissa af de fackskolor, som eljest i allmänhet ansetts höra vara

representerade vid en och samma högskola, skulle förefinnas. Det visar

sig nämligen vid en undersökning af denna fråga, att, äfven om man

bortser från olämpligheten i och för sig af att sålunda hafva, så att säga,

en half högskola på hvartdera stället, kostnaderna jämväl i sådant fall

skulle blifva icke obetydligt större, än om allenast en högskola inrättades,

alldenstund undervisningen inom flertalet af de grundläggande ämnena

och äfven för en del af fack ämnena, trots inskränkningen af fackskolornas

antal, måste anordnas särskildt på båda ställena.

I likhet med kommittén har jag därför kommit till det resultat, att

det skulle kräfva större ekonomiska uppoffringar, än som påkallas af

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kuugl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

landets närvarande behof, att på fullt tidsenligt sätt utrusta mer än en

teknisk högskola, och att den Chalmerska läroanstalten fortfarande bör

i hufvudsak bibehållas vid sin nuvarande ställning och uppgift, dock med

den förbättring i afseende å lärarkrafter och materiell utrustning, som

numera måste anses nödig.

Beträffande de brister, som för närvarande vidlåda den högre tekniska

undervisningen i vårt land, anser jag i likhet med kommittén desamma

hufvudsakligen framträda med afseende å laborationsundervisningen

samt möjligheten af studiernas specialisering eller anpassande efter de särskilda

industigrenarnas kraf äfvensom däri, att tekniska högskolan icke

längre är i stånd att mottaga mer än en del af de unge män, som önska

komma i åtnjutande af högre teknisk bildning ock äga de härför nödiga

förutsättningarna.

Särskildt laborationsundervisningen synes mig under de nuvarande

förhållandena lämna mycket öfrigt att önska. Under det redan länge

universitet och andra högskolor, vid hvilka bland annat studiet af fysik

och kemi bedrifves, varit försedda med i de flesta fall tidsenliga laboratorier

för undersökningar och öfningar i dessa ämnen, har betydelsen

af laboratorieundervisningen vid studiet af speciellt tekniska ämnen först

på senare tiden gjort sig gällande. Intresset för denna undervisning väcktes

i de europeiska länderna till lif hufvudsakligen genom den under

Chicago-utställningen år 1893 vunna kännedomen om de amerikanska högskolornas

storartade maskinlaboratorier. Allt sedan nämnda tid hafva de

flesta utländska tekniska högskolor blifvit försedda med laboratorier för

industriens olika ändamål såsom för undersökningar, mätningar och profningar

af elektriska maskiner, apparater och ledningar, för ångmaskiner,

för undersökningar om bränslebesparing, för materialprofning och så vidare.

Vid tekniska högskolan i Stockholm tinnes för närvarande egentligen

allenast för kemi tidsenliga laboratorier, under det att de befintliga så

kallade laboratorierna för fysik, bergsvetenskap, elektroteknik och maskinlära

måste betraktas såsom rena provisorier. För flera andra områden af

tekniken saknas fullkomligt lokaler för laborationsundervisning.

Det är allmänt bekant, att laboratorier af dessa slag äro af största

betydelse för industrien genom de tekniskt vetenskapliga undersökningar

samt genom de profningar, mätningar och beräkningar rörande färdiga

maskiner m. in., som å dem med särskild noggrannhet utföras. Å andra

sidan är dessa institutioners betydelse för den tekniska undervisningen

påtaglig, enär eleven genom laborationsarbetena erhåller en instruktiv

tillämpning af de genomgångna teorierna och metoderna och blir förtrogen

med de maskiner, apparater och beräkningar, som sedermera möta

/till. till Rikad. Prof. 1909. 1 Sand. 1 Afl. 110 Höft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 155.

honom i det praktiska lifvet. Eleven erhåller härigenom äfven en riktig

del af den erforderliga praktiska utbildningen och blir således vid afgången

från högskolan vida bättre rustad för sitt framtida värf i industriens

tjänst än under hittillsvarande förhållanden.

En ovillkorlig förutsättning för att högskoleundervisningen skall blifva

verkligt fruktbringande är därför, att nu rådande missförhållanden vid

högskolan blifva afhjälpta, så att högskolan må erhålla nödiga laboratorier

för de viktigaste grenarna af dess undervisningsområde. Jag ansluter mig

sålunda i alla afseenden till kommittén i dess förslag angående inrättandet

af laboratorier, nämligen ett för fysik och elektroteknik, ett för kemi, ett

för bergsvetenskap samt ett maskinlaboratorium. Totalkostnaderna för

dessa laboratorier har af kommittén beräknats uppgå till i rundt tal 4

millioner kronor. Ehuru detta belopp utan tvifvel är betydande och nära

nog uppgår till hälften af hela den af kommittén beräknade kostnaden för

högskolans ombildning, synes det mig, därest det förhandenvarande önskemålet

om inrättandet af fullt tidsenliga laboratorier, med tillfyllestgörande

lokaler och undervisningmateriel, skall kunna tillgodoses, likväl icke möjligt

att nedbringa densamma.

På grund däraf, att vid uppgörande af planerna för de olika laboratorierna

liufvudvikten lagts på anordnandet af lokaler för de erforderliga

maskinerna, apparaterna, m. m. och att endast för vissa få för elevernas

öfningar afsedda lokaler utrymmet beror af elevernas antal, är det

tydligt, att kostnaderna icke stå i proportion till detta antal, utan att

äfven om dessa laboratorier byggdes och inrättades med hänsyn till ett

väsentligen mindre elevantal än det som af kommittén ansetts böra läggas

till grund, kostnaderna för desamma blott skulle kunna ganska obetydligt

nedbringas. Att i öfrigt de beräknade kostnaderna för dessa laboratorier ej

äro öfverdrifna, framgår bland annat af en jämförelse med de kostnader,

motsvarande institutioner i länder med till och med mindre resurser än

vårt land betingat. Jag åberopar härvid några af de siffror kommittén

i sin utredning anfört.

Sedan kommittén, för att kunna i fråga om den elektrotekniska institutionen

anställa en dylik jämförelse, med frånräknande af kostnaderna

för den fysikaliska institutionen, beräknat kostnaden för den elektrotekniska

institutionen till omkring 687,000 kronor anför kommittén:

»Redan för 20 år sedan erhöll högskolan i Zurich sitt fysikaliskt-elektrotekniska

institut för en kostnad af omkring 860,000 kronor för byggnaden

och 355,000 kronor för utrustning och inredning. För den motsvarande

svenska byggnaden äro — 20 år senare — 743,000 kronor beräknade för

hela byggnadsarbetet och 238,000 kronor för utrustning och inredning».

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 155.

»För några högskolor med särskild! elektrotekniskt institut ställer sig

jämförelsen med afseende å kostnaderna på följande sätt:

Stockholm.................................... kr. 687,000

Darmstadt (1903)..................... » 755,000

Dresden (1905)........................... » 632,000 (dessutom eget elektricitetsverk)

Karlsruhe (1899)........................ » 493,000 ( » » » )

Köpenhamn (1906).................. » 400,000 o. s. v.

»I fråga om maskinlaboratoriet må följande kostnadssiffror meddelas.

Stockholm................................. kr. 1,135,000

Zilrich (1899) ....................... » 945,000

Darmstadt (1905)..................■ » 1,200,000 (osäkert belopp)

Dresden (1905) ..................... » 1,720,000

Berlin (1905) ........................ » 1,426,000

»Rörande en del andra högskolor är en jämförelse knappast möjlig,

enär antingen en uppdelning skett i flera mindre speciallaboratorier eller

ock byggnaderna ännu blott delvis äro färdiga och således utvidgningsarbetet

fortfarande pågår».

»Äfven beträffande byggnaden för kemi är i fråga om vissa högskolor

en jämförelse svår att genomföra, enär i en del fall de olika grenarna

af kemien ej alla äro representerade och i andra fall fördelade på

olika institutioner. Följande exempel på de hittills nedlagda kostnaderna,

jämförda med kommitténs förslag, må dock anföras:

Stockholm........................ kr. 910,000

Berlin (1902).................. » 1,250,000

Zilrich (1886) ............... » 1,510,000

Aachen (1879)............... » 890,000 (dessutom byggn. för tekn. kemi)

Karlsruhe (1905) ......... » 1,000,000 (osäkert belopp)

Danzig (1905)............... » 655,000.»

Det synes mig af denna jämförelse uppenbart, att den för de nya

laboratoriebyggnaderna beräknade kostnaden icke öfverstiger, hvad tidsenliga

sådana allmänneligen betinga, och det är därvid icke att förglömma,

— hvad ock af kommittén framhållits, — att priserna på materialier och

arbetskraft för närvarande äro betydligt högre än vid den tid då flertalet

af ofvannämnda institutioner uppfördes.

I motsats med hvad fallet är med laboratoriebyggnaderna är däremot

hufvudbyggnadens storlek och det för dess uppförande nödiga an
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

slaget i jämförelsevis högre grad beroende af det antal elever, som beräknas

kunna i högskolan årligen intagas. Antalet bör- och ritsalar, öfningsrum, tentamensrum

m. m. står nära nog i direkt förhållande till antalet elever.

Under sådana omständigheter framställer sig omedelbart den frågan till

bedömande, huruvida den föreslagna utvidgningen bör grundas på förutsättningen

af så stort elevantal, som kommittén lagt till grund för sina

beräkningar och hvilket svarar mot ett årligt antal inträdessökande af

omkring 300.

Af den redogörelse jag här ofvan lämnat framgår emellertid, att under

de senaste 10 åren knappast två tredjedelar af alla dem, som anmält

sig till inträde vid högskolan, vunnit inträde, oaktadt den återstående

delen jämväl utgjorts af sådana, hvilkas kunskapsbetyg högst väsentligt

öfverstiga, hvad i sådant hänseende enligt läroverkets stadgar för inträde

erfordras, och hvilka därjämte en längre tid å verkstad eller annorstädes

förvärfvat praktiska färdigheter på de till högskolans undervisningsplan

hörande områden.

Till belysning af svårigheterna för kompetenta inträdessökande att

under närvarande förhållande vinna inträde vid vår tekniska högskola

torde här jämväl böra i korthet redogöras för förhållandena vid början

af sistförflutna hösttermin.

Vid nämnda termins början anmälde sig 202 kompetenta sökande till

inträde i högskolans första årskurs. Af dessa kunde, enligt gällande bestämmelser,

allenast 123 antagas till ordinarie elever. Af de 79 sökande,

som icke kunde vinna inträde, hade 10 sökande att uppvisa minst betyget

AB i genomsnitt i ämnena matematik, fysik, kemi och teckning samt 5

månaders praktik, samt 51 sökande betyg mellan Ba och AB i samma

ämnen och 4 månaders praktik i medeltal; de återstående 18 hade något

mindre meriter.

Man finner således, att en sökande numera ej ens kan vara säker om

inträde, om han kan uppvisa betyget AB, således ett helt betyg mer än

som enligt stadgarna erfordras i genomsnittsbetyg, jämte 5 å 6 månaders

praktik.

Man torde därför äfven kunna beräkna att många, som eljest på

grund af håg och fallenhet skulle hafva sökt inträde, afhålla sig därifrån

i medvetandet om att de med sina lägre kunskapsbetyg och kortare

praktik, vid jämförelse med bättre merit.erade medsökande, icke

skulle kunna vinna inträde, ehuru de uppfyllt de i stadgarne fastställda villkoren

därför. Härtill kommer den af kommittén påpekade omständigheten,

att verkningarna af en ökning i antalet elever icke förr än i en jämförelsevis

aflägsen framtid kommer att medföra en tillökning i högskole
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kiwgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

ingenjörernas antal och att, äfven om för närvarande landets industri

icke erfordrade ett väsentligen ökadt antal högskoleingenjörer, hvilket dock

långt ifrån torde vara fallet, teknikens utveckling redan i och för sig låter

förutse en framtida utveckling af afsevärdt omfång, hvilken säkerligen

kräfver utbildandet af flera vetenskapligt bildade ingenjörer.

Hvad jag nu anfört vinner bekräftelse vid en jämförelse med förhållandena

i andra länder. Utöfver hvad kommittén, till hvars motivering

jag i öfrigt torde få hänvisa, i detta afseende anfört, vill jag här särskildt

erinra om högskolestyrelsens förut omnämnda utredning i samma syfte,

genom hvilken utredning jämväl de af professor Klason i hans förut omförmälda

reservation framlagda anmärkningar mot det föreliggande förslaget

i förevarande afseende synes mig på ett öfvertygande sätt bemötta.

I den tekniska högskolan i Zilrich intogos under de senaste åren i

fackskolorna för arkitektur, väg- och vattenbyggnad, maskinbyggnad och

kemi årligen ungefär 180 infödda ordinarie elever, motsvarande omkring

52 elever på hvarje million invånare. Vid tekniska högskolan i Stockholm

däremot intogos under samma tid och i samma fackskolor allenast 104

elever i medeltal årligen, motsvarande omkring 20 på en million invånare.

Det relativa antalet var således i Ztirich mer än 2 V2 gånger så stort som

vid tekniska högskolan.

Hela antalet elever inom de rent tekniska facken vid Tysklands tekniska

högskolor utgjorde vintersemestern 1906—1907 omkring 15,600 eller

250 per million invånare, medan det motsvarande antalet vid tekniska

högskolan var 445 elever eller 83 per million invånare. Relativa antalet

är således i förra fallet jämt 3 gånger så stort som i det senare. Tyskland

har ändock ej dragit sig för att helt nyligen inrätta tvenne nya modernt

utrustade högskolor, nämligen i Danzig och i Breslau. Vill man till det

ofvan för Sverige angifna elevantalet lägga elevantalet vid Chalmersska

läroanstaltens högre afdelning, hör man för Tyskland jämväl öka antalet

med elevantalen för de båda med nämnda anstalt jämställda läroverken i

Mitweida och Chemnitz, då resultatet af jämförelsen förblifver så godt som

oförändrad.

I Köpenhamns polytekniska läroanstalt utgjorde elevantalet år 1906

687 eller, liksom i Tyskland, 250 på en million invånare, trots att den

danska högskolan saknar fackskolor för bergsvetenskap, för arkitektur

samt väsentligen äfven för skeppsbyggnad.

Häraf framgår således att i Schweiz, Tyskland och Danmark, hvilka

länder jag anför såsom exempel, redan för flera år tillbaka elevantalet i

förhållande till folkmängden varit 2 V2 å 3 gånger så stor som motsvarande

antal vid tekniska högskolan. Det bör jämväl märkas, att man i

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

dessa länder alldeles icke ansett tillströmningen till de högsta tekniska

bildningsanstalterna såsom någon olägenhet utan tvärtom på allt sätt sökt

att befrämja denna tillströmning.

Den för vårt land nu ifrågasatta nya tekniska högskolan är beräknad

för ett elevantal svarande mot ungefär 300 årligen nyinträdande under

det att i den nuvarande högskolan mottagas 125 nya elever årligen.

Ifråga om elevantalet skulle således i den nya högskolan icke fullt 2 x/2

gånger så många elever komma att intages som för närvarande. Betänker

man därjämte, att denna ökning af elevantalet, som i allt fall är

mindre än hvad jag nyss angifvit beträffande utländska förhållanden, först

sedan den nya högskolan blifvit färdig d. v. s. först efter 8 å 10 år härefter

skulle komma att göra sig gällande, torde den utgångspunkt, som

kommittén valt ifråga om elevantalets framtida begränsning kunna anses

fullt berättigad. Vid bedömandet af frågan om beredande af större eller

mindre möjlighet för ernående af högre teknisk bildning torde jämväl få

beaktas att äfven i vårt land liksom i andra länder teknisk kunskap och

skicklighet börja göra sig gällande inom andra områden än det rent industriella

såsom t. ex. inom handeln och jordbruket samt att den tekniska

bildningen äfven för den allmänna kulturen efter hand synes komma att

vinna allt större vikt och betydelse.

Det har emellertid anmärkts, att redan af nu utbildade ingenjörer en

stor del i andra länder söka sitt arbetsfält och där fruktbargöra den kunskap,

som härstädes bibringats dem. Denna anmärkning synes icke vara

grundad på verkliga förhållandet, och jag åberopar till stöd härför den

utredning, kommittén härutinnan förebragt och hvarför jag förut*) redogjort.

Största delen af de ingenjörer, som begifvit sig till utlandet, återkomma

med väsentligt större erfarenhet och ökad utbildning och de få,

som icke återkomma, kunna ändock vara af stor betydelse för landet, såsom

sakkunnige förmedlare af afsättningen af landets industriella produkter

och främjare af kunskapen om svensk industri och handel.

Angående frågan om de unga högskoleingenjörernas utvandring till

främmande länder har den af kommittén verkställda undersökningen gifvit

följande resultat:

Af de underhåren 1881—95 utexaminerade 702 eleverna hafva 511

anställning inom landet och 103 i utlandet; af de öfriga hafva 53 aflidit

och om 35 har upplysning ej kunnat erhållas. Med visshet känner

man således, att af 614 icke mindre än 511, d. v. s. 83 % eller omkring

5/6 ägnat sig åt verksamhet inom Sverige. Inskränker man sig till de

8 senaste åren 1888—95jerhålles ett i förevarande afseende ännu gynn*)

Pagg. 42 och 43.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

sammare resultat, nämligen att af 328 elever, hvilkas lefnadsöden varit

kända, 281 eller nära 86 % stannat i hemlandet eller återvändt efter

vidare studier i utlandet.

Äfven beträffande Danmark har en liknande undersökning gjorts angående

de före år 1902 från detta lands högskola utexaminerade ingenjörerna,

hvilken undersökning visade, att äfven här 85,5 % af dem stannat inom

landet, ett resultat, hvilket är så godt som identiskt med det för Sverige

erhållna.

Häraf framgår, att den understundom hörda klagan, att våra högskoleingenjörer

i större antal begifva sig utomlands, ej endast för att

ytterligare fullkomna sina studier utan för att där kvarstanna och söka

sitt arbetsfält för framtiden, icke är grundad på verkliga forhållandet, och

att en dylik klagan ej heller i fråga om Danmark äger berättigande,

oaktadt antalet högskoleelever i detta land, i förhållande till folkmängden,

är ungefär tre gånger så stort som i Sverige, och oaktadt den egentliga

industrien därstädes ej synes erbjuda på långt när så många arbetstillfällen

som i vårt fosterland.

På anförda skäl anser jag mig sålunda böra tillstyrka, att högskolans

omorganisation, i enlighet med kommitténs förslag, beräknas med hänsyn

till ett elevantal, som svarar emot omkring 300 nyantagna elever om året.

Utgående från dennna förutsättning rörande elevantalet har kommittén

beräknat kostnaden för högskolans hufvudbyggnad till omkring

4 millioner kronor, däraf 372 millioner belöpa sig å byggnadsarbetet och

72 million å inredningen, inventeringar och värmeledningar m. m. Ehuru

denna kostnad ju är synnerligen betydande anser jag den samma dock

icke kunna i någon mån nedbringas, därest det eftersträfvade önskemålet,

att erhålla fullt tidsenliga och för en afsevärd framtid tillräckliga lokaler,

skall kunna uppnås. Af en jämförelse med de kostnader liknande byggnader

i andra länder betingat framgår nämligen, enligt kommitténs utredning,

jämväl att ifrågavarande belopp icke blifvit för högt beräknadt.

För öfverskådlighetens skull tillåter jag mig att här ånyo anföra den

sammanställning af byggnadskostnaderna, som af kommittén meddelats

å sid. 240 af dess betänkande och för hvilken jag förut redogjort.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Byggnad

Byggnads-

arbetet

Gas, vatten,

uppvärm- ning m. m.

Inventa- rier, inred- ning m. m.

Apparater

och maski- ner m. m.

Su mma

Hufvudbyggnaden....................................

3,502,200

219,000

280,500

—

4,001,700

Byggnad för fysik och elektroteknik .........

742,680

66,500

64,400

107,345

980,925

Maskinlaboratorium.................................

624,360

48,500

31,600

430,715

1,135,175

Byggnad för kemi .................................

641,884

72,000

149,000

46,701

909,585

Byggnad för bergvetenskap .....................

726,810

72,000

118,000

88,137

1,004,947

Byggnad för centraluppvärmning...............

55,360

1,000

—

90,000

146,360

Observatorium .......................................

2,300

—

—

6,000

8,300

Paviljong för magnetometer .....................

7,560

—

—

—

7,560

Intendentboställe ....................................

24,000

1,500

—

—

25,500

Summa kronor

6,327,154

480,500

643,500

768,898

8,220,052

Härtill komma följande poster:

Elektrisk belysnings- och kraftanläggning.......................................... 114,500

Yttre ledningar........................................................................................... 55,000

Vidare erfordras för byggnadsområdets planering, för terasseringsarbeten,

kulvertar, vägars och planers ordnande m. m.

ett belopp af....................................................................................... 385,000

samt slutligen

för ritningar, arbetsledning, kontrollantarfvoden samt administrationskostnader,

cirka 8 procent af kostnaderna för byggnads-,

planerings- och terasseringsarbetena............................. 537,846

således, sammanlagdt, hela kostnaden kronor.................................... 9,312,398

Dragés från nämnda summa det belopp, som enligt sakkunniges utlåtande

motsvarar försäljningsvärdet af högskolans nuvarande tomter, nämligen

1,940,000, så skulle skillnaden, kronor 7,372,398, utgöra statsverkets

direkta utgifter för de af kommittén föreslagna nybyggnaderna jämte deras

fullständiga inredning och utrustning.

Beträffande den plats, till hvilken de för högskolan erforderliga byggnaderna

skulle förläggas, är det gifvet att den för närvarande till högskolans

disposition upplåtna tomten af omkring 12,300 kvm. ytvidd icke

kan vara tillräcklig för ändamålet, då ju ensamt den yta, som skulle

erfordras för den nya hufvudbyggnadens lokaler, beräknats till öfver

9,000 kvm. och dessutom ytterligare minst lika stor yta skulle vara behöflig

för samtliga laboratoriebyggnaderna.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Vid byggnadsförslagets uppgörande har man i fråga om byggnadsplats^

närmast haft att välja mellan tvenne utvägar. Den ena skulle

bestå däri, att den gamla tomten bebyggdes så långt utrymmet medgåfve

och öfriga erforderliga byggnader uppfördes å andra tomter. Vid en

sådan anordning skulle emellertid, om man t. ex. disponerade den nuvarande

tomten för hufvudbyggnaden, de öfriga institutionerna, nämligen

de bergsvetenskap liga lokalerna, det elektrotekniska laboratoriet, maskinlaboratoriet

samt de kemiska laboratorierna, förläggas å särskilda tomter.

Som emellertid tydligtvis ofvannämnda institutioner på grund af de rådande

höga tomtpriserna icke skulle kunna förläggas i högskolans närhet,

utan måste uppföras vid utkanten af eller utanför staden, skulle utan

tvifvel afsevärda olägenheter med afseende å undervisningen uppstå.

På grund af dessa af kommittén anförda skäl och då, såsom kommittén

vid en ungefärlig kostnadsberäkning funnit, någon besparing ej

heller är att vinna genom en dylik utväg, anser jag i likhet med kommittén

den för frågan om högskolans utvidgning ur alla synpunkter bästa

lösningen vara, att samtliga byggnader förläggas på en gemensam ny

tomt af den beskaffenhet, att jämväl utvecklingsmöjligheter för en afsevärd

framtid förefinnas.

Beträffande val af tomtplats har jag intet att erinra mot den af

kommittén föreslagna, nämligen den platå, som är belägen å norra Djurgårdens

mark, nordväst om Sofiahemmet, och som begränsas, i väster af

Riksmarskalksvägen, i öster af Margaretavägen och mot norr af idel] an vägen.

Densamma synes mig i hufvudsak uppfylla de fordringar, som kommittén

med Tätta ansett böra i främsta rummet uppställas på en byggnadsplats

för tekniska högskolans institutioner nämligen:

att den har tillräckligt utrymme, äfven med hänsyn till framtida utvidgningar;

att dess läge är hygieniskt tillfredsställande och dessutom så

fritt och Öppet, att inga höga närliggande byggnader må kunna, nu eller

framdeles, inkräkta på tillgången till riklig dager i anstaltens lokaler;

att grunden är af sådan beskaffenhet, att dyrbarare grundläggningsarbeten

ej behöfva vidtagas och att, med hänsyn till vissa laboratoriearbeten,

skakningar från gatu- och annan trafik i möjligaste mån må kunna undvikas;

att den icke ligger allt för långt från stadens bebyggda delar,

hvilket skulle vålla svårigheter med hänsyn till de studerandes bostadsförhållanden,

och slutligen att statsverket icke behöfver vidkännas särskilt

stora kostnader för densamma.

Emellertid har öfverintendentsämbetet i infordra^ yttrande mot den

sålunda förordade byggnadsplatsen anmärkt dels att högskolebyggnaden

Uih. till Riktd. Prut. 1509. 1 Samt. 1 Afd. 110 Håft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No. 155.

sådan densamma enligt kommitténs förslag vore afsedd att uppföras skulle

komma i en högeligen skef ställning i förhållande till de för det tillämnade

nya barnbördshuset föreslagna byggnaderna, som enligt uppgiorda ritningar

tänkts skola ligga på ett intill den för tekniska högskolan afsedda

gränsande tomt å ett sex meter högre beläget plan än ingången till högskolans

blifvande hufvudbyggnad, dels ock att den föreslagna tomten icke

vore belägen å ett regleradt stadsområde.

Beträffande den förra af dessa anmärkningar, torde densamma numera

hafva förfallit, då annan tomtplats för det ifrågavarande nya barnbördshuset

anskaffats, en fråga till hvilken jag torde få återkomma i sammanhang

med framläggande af nådig proposition angående denna institution.

Hvad åter angår den omständigheten att byggnaderna icke komme att

ligga å ett regleradt stadsområde, synes mig densamma icke böra tillerkännas

någon afsevärd betydelse. Enligt hvad jag erfarit omfattar riksmarskalksämbetet

den meningen, att det icke i och för sig är behöfligt eller ens lämpligt

att ett område af den parkartade beskaffenhet och det betydande omfång,

hvarom här är fråga, indrages i stadsplanen. Vidare är att märka, att

de närliggande stadsgatorna redan äro till sina riktlinjer så bestämda, att

man äfven utan uppgörandet af en reglering bör kunna vid byggnadsplanernas

utarbetande taga tillbörlig hänsyn till nödiga förhållanden i

förevarande afseende, särskildt om man, såsom jag längre fram kommer

att anföra, erhåller medgifvande, att det slutliga arbetet å byggnadsritningarna

må komma att. föregås af en täflan mellan arkitekter, enär i

sådant fall vid täflingsvillkorens bestämmande nödig uppmärksamhet bör

ägnas åt ifrågavarande förhållande. I alla händelser torde den erinran,

som gjorts angående behofvet af uppgörandet af en stadsplan för det

föreslagna högskoleområdet icke vara af den betydelse, att hela det viktiga

högskoleförslagets förverkligande af sådan anledning ytterligare ett

antal år skulle behöfva uppskjutas.

De villkor för en upplåtelse af det föreslagna området till tekniska

högskolan, som riksmarskalksämbetet i sitt underdåniga yttrande ansett

böra föreskrifvas till skyddande af Djurgårdens intressen i dess egenskap

af allmän park, in. in. synas mig vara af beskaffenhet att böra af Eders

Kung! Maj:t fastställas.

Det har emellertid vidare från åtskilliga håll framställts en del mindre

detaljanmärkningar gentemot de föreslagna byggnaderna, såsom mot deras

inbördes läge, höjd och ornamentik, behöfligheten af ytterligare ett eller annat

rum eller något rums anpassande för visst ändamål, mot planens terrassering

o. s. v., men samtliga dessa anmärkningar äro af oväsentlig art, och bygg
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

nadernas och tomtens förändringar med hänsyn till dem torde icke inverka

på den af kommittén för byggnaderna beräknade totalkostnaden.

Då det likväl är af vikt att vid utförandet af ett byggnadsarbete af sådant

omfång och sådan betydelse som det ifrågavarande, hvilket jämväl kräfver

så pass stora uppoffringar från det allmännas sida, som jag ofvan framhållit,

hvarje äfven oväsentlig förbättring, i den män densamma icke är

ägnad att öka den totala kostnaden, iakttages, anser jag mig för min del

böra tillstyrka det af högskolans lärarkollegium först framställda och

sedermera af såväl öfverintendentsämbetet som högskolans styrelse uti

infordradt yttrande biträdda förslag, att innan byggnadsarbetet kommer

till utförande en täflan mellan arkitekter utlyses rörande uppgörandet af

därför erforderliga ritningar, och har jag för afsikt, därest Riksdagen finner

skäligt bifalla förslaget om tekniska högskolans omorganisation, att föranstalta

om en sådan täflan. Kostnaden härför torde icke blifva större

än att densamma efter någon mindre jämkning kan beräknas ingå i den

totala omkostnaden.

I detta sammanhang torde äfven böra omnämnas den af öfverintendentsämbetet

i nyssberörda yttrande gjorda erinran, att i kommitténs

förslag någon kostnad för kloaklednings framdragande från tomtgränsen

till stadens ledning i Valhallavägen icke upptagits, ett arbete, som ämbetet

anser skulle komma att draga en kostnad af omkring 30,000 kronor. Det

synes mig emellertid som om kommittén med allt skäl ansett denna kostnad

icke erforderlig, enär det ifråga om uppförandet af en byggnadskomplex

af sådan betydelse, som den föreslagna högskolebyggnaden skulle komma

att äga, torde få anses ligga i stadens eget intresse att framdraga ledningen

till tomtgränsen.

Beträffande den del af den för byggnadsarbetets utförande beräknade kostnaden,

som skulle erfordras för arbetet under senare hälften af innevarande

år samt under år 1910, anser jag densamma böra anslås till det belopp

af 300,000 kronor, som enligt den af högskolans styrelse angifna, förut

(sidorna 124 och 125) omförmälda planen, ansetts belöpa å de förberedande

arbetena å byggnadstomten, arkitekttäflan och anordnandet af

entreprenad, och hvilken plan jag anser mig böra tillstyrka, enär denna

del af byggnadsarbetet för sitt utförande torde komma att kräfva ungefär

ett och ett hälft år, och det vore högeligen önskvärd!, att nämnda

arbeten kunde taga sin början redan vid midten af innevarande år. Den

tid inom hvilken byggnadsarbetet i sin helhet bör anses vara utfördt torde

däremot icke nödvändigtvis behöfva redan nu bestämmas och kommer naturligen

vara beroende af det sätt, hvarpå de för detsammas utförande erforderliga

kostnaderna fördelas på de följande åren. I sistnämnda hänseende vill

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

jag såsom exempel framhålla ofvannämnda, af högskolans rektor i samråd

med professoren Lallerstedt och arkitekten Ludvig Peterson, uppgjorda,

plan, enligt hvilken, förutom det till en början erforderliga beloppet af

300,000 kronor, öfriga kostnadsbeloppet skulle så fördelas, att en million

kronor ansloges under år 1911, samt 2 millioner respektive

eller lVé million — allt efter som byggnadsarbetet ansåges böra

utföras på 3, 4 eller 5 år — under hvart och ett af de följande åren

samt återstoden 512,398 kronor under det därpå följande sista året. Med

denna fördelning skulle den nya högskolan kunna träda i verksamhet

respektive år 1917, 1918 eller 1919. Jag erinrar emellertid, att jag allenast

exempelvis anfört detta fördelningsförslag och att intet hinder

förefinnes för en pröfning hvarje år i hvad mån statsverkets tillgångar

kunna betinga en annan plan för arbetets fullbordande.

Förutom de .af kommittén föreslagna byggnadsarbeten, hvarom jag nu

uttalat mig, föreligger jämväl förslag till förändring af läroämnena, studietidens

längd i vissa fall, ordnandet af undervisningen, examina o. s. v.

Beträffande hvad kommittén i dessa hänseenden anfört, ansluter jag mig

i allt väsentligt därtill, äfven om en eller annan jämkning i de framställda

förslagen framdeles skulle kunna blifva erforderlig.

I den man de föreslagna förändringarna, för hvilka jag förut redogjort,

afse de för högskolan gällande stadgarne, anser jag det dock icke

erforderligt att i detta sammanhang ingå på en närmare granskning, enär de

d ls icke inverka pa beloppet åt den beräknade kostnaden för nybyggnaderna

och dels hithörande frågor framdeles komma att blifva föremål för särskild

behandling och därvid underkastas en ytterligare pröfning.

Da den af kommittén verkställda utredningen angående erforderliga

förändringar i högskolans utgiftsstat icke för närvarande kan föranleda

ann in framställning till Riksdagen än beträffande ifrågasatt lönereglering

för högskolans professorer och betjäning, till hvilka frågor jag längre fram

återkommer, inskränker jag mig här, under hänvisning i öfrigt till kommitténs

betänkande, till följande korta angifvande af min ställning till

hufvudpunkterna i denna utredning.

Hvad ila först de ordinarie lärarbefattningarna angår, hvilka för närvarande

utgöras af 14 professurer och 11 lektorat, de senare indelade i

tva olika lönekategorier, har kommittén, i likhet med hvad vid föregående

tillfällen upprepade gånger af högskolemyndigheterna föreslagits jämväl

för sin del ansett, att lektorsinstitutionen numera icke motsvarar sitt

ändamål, utan bör ersättas genom inrättandet af professurer.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Utan tvifvel hade lektoraten på den tid då de inrättades sitt berättigande

därigenom, att på det sättet ett antal läroämnen kunde blifva

representerade, som visserligen voro nödvändiga för undervisningen, men

hvilka då ännu icke utvecklats till den betydelse för tekniken, som numera

är fallet med så godt som alla dessa ämnen. Sålunda är det tydligt,

att läroämnen sådana som geodesi, skeppsbyggnadslära, husbyggnadslära,

m. fl., hvilka ämnen numera vuxit ut till hufvudämnen och hvilkas representanter

vid högskolan böra vara de förnämsta tekniskt vetenskapliga

auktoriteter på sina områden, icke längre kunna företrädas af lärare med

lägre aflöning och ställning än representanterna för de öfriga hufvudämnen

a. I flertalet fall måste undervisningen i dessa ämnen mer eller

mindre väsentligt utvidgas, så att äfven tjänstgöringsskyldigheten blifver

fullt lika omfattande som de ordinarie professorernas. Och i de två eller

tre ölriga fallen har det visat sig både ur undervisningssynpunkt fördelaktigare

och i fråga om kostnaden billigare att, genom tjänstgöringsskyldighetens

utsträckande till att utöfver hufvudämnet omfatta jämväl

en mindre kurs i samma eller i ett närbesläktadt ämne, kunna utvidga

befattningen till en ordinarie professur, än att dela undervisningen mellan

tvänne mindre väl aflönade lärare. Af dessa skäl anser jag, i likhet med

kommittén, att de ordinarie lärarne vid högskolan böra utgöras allenast

af professorer.

Genom en sålunda förändrad anordning skulle det i högskolans stat

för de ordinarie lärarne nu uppförda beloppet af 122,000 kronor, om antalet

professurer, såsom af kommittén föreslagits, blefve 31, ökas till

186,000 kronor, motsvarande en ökning af ungefär 53 °j0. Under förutsättning

af Riksdagens bifall till den lönereglering för professorerna, som

kommittén föreslagit och hvilken jag längre fram kommer att förorda,

skulle det erforderliga beloppet komma att ökas till 251,100 kronor,

motsvarande något mer än en fördubbling af hittills gällande belopp.

Beträffande de föreslagna professurerna har jag ingen erinran af betydelse

att göra och vill jag nu endast påpeka, att samtliga dessa lärarbefattningar

endast afse en lämpligare anordning eller utvidgning af undervisningen,

men icke ä,ro beroende af elevantalet. Samtliga dessa professurer

skulle därför varit erforderliga äfven under närvarande förhållanden, men då,

på grund af otillräckliga lokaler med ett fullständigt genomförande af

denna del af den föreslagna omorganisationen tillsvidare måste anstå,

måste man inom den närmaste tiden inskränka sig till en omdaning af

vissa nu befintliga lärarbefattningar, en fråga till hvilken jag redan nästa

år torde få återkomma, och för hvars lösande några mera afsevärda kostnader

från statsverkets sida icke torde blifva erforderliga.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

I fråga om arfvodena till de af kommittén föreslagna speciallärarne

— dylika lärare benämnas för närvarande extra lärare — kommer kommittén

vid sin utredning till en årlig kostnadssumma af 50,000 kronor,

hvilka enligt förslaget skulle bestridas af statsmedel. För närvarande

utgå för samma ändamål något öfver 30,000 kronor om året, hvilken

summa till största delen bestrides genom statsmedel och i öfrigt från

elevafgifternas medel. Rörande dessa lärare och de läroämnen, som

genom dem skulle representeras, har jag ingen anmärkning af betydelse

att göra. Dock torde, såsom bland annat af lärarkollegiet och öfverintendentsämbetet

påpekats, i ett par fall någon jämkning blifva erforderlig,

men torde härigenom någon ändring i den beräknade kostnaden för statsverket

icke behöfva förutsättas, då väl fortfarande, såsom hittills, styrelsen

bör äga rätt att efter kollegiets hörande vidtaga dylika jämkningar,

och då, i händelse af behof, jämväl eventuellt öfverskott af elevafgiftema

fortfarande må kunna användas för anställande af behöfliga speciallärare.

I motsats till hvad förhållandet är med de ordinarie lärarne och

speciallärarne, står det erforderliga antalet assistenter i direkt proportion

till antalet elever vid högskolan. Vid ett beräknadt högre antal elever

kommer sålunda årliga kostnaden för assistenternas arfvoden jämväl att

ökas. Med anledning häraf har kommittén föreslagit, att dessa arfvoden,

som för närvarande utgå dels af statsmedel och dels af elevernas öfningsafgifter,

hädanefter skulle bestridas allenast af dessa afgifter. Indika sålunda

hufvudsakligen skulle användas till detta ändamål. Härvid har kommittén,

såsom jag förut anfört, återupptagit ett år 1904 af högskolans

styrelse afgifvet förslag om förhöjning af de mera bemedlade elevernas

öfningsafgifter, och för sin del föreslagit, att ordinarie elev vid

hvarje termins början erlägger en sådan afgift af 100 kronor, dock

att lärarekollegiet må äga rätt att för mindre bemedlad elev nedsätta

denna afgift till hälften och för obemedlad till fjärdedelen

af nämnda belopp. Såsom jag förut uppgifvit utgår ifrågavarande afgift

för närvarande med ett belopp af 50 kronor i terminen med rätt för

lärarkollegiet att nedsätta densamma till 25 kronor för mindre bemedlade

elever. Genom den sålunda föreslagna förhöjningen, hvaremot jag icke

har något att invända, har kommittén beräknat, att erforderliga medel

skulle vinnas icke blott till bestridande af assistentarfvodena utan därjämte

i likhet med närvarande förhållanden till bestridande af eu del af

utgifterna för samlingar och laboratorier.

Statsanslaget till biblioteket utgår för närvarande med 4,500 kronor

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 155.

och har af kommittén föreslagits att höjas till 12,000 kronor, under det

att anslaget till samlingar och laboratorier å 14,000 kronor skulle blifva

oförändradt. Hela det årliga behofvet af medel till samlingar och laboratorier

har för framtiden beräknats att uppgå till 54,000 kronor och skulle

däraf 40,000 kronor bestridas genom elevafgifterna. Mot dessa beräkningar

har jag ej heller någon erinran att göra.

Till diverse utgifter för uppvärmning, ventilation, renhållning m. m. utgå

för närvarande 10,000 kronor å ordinarie stat, ett belopp, som naturligtvis

äfven under nuvarande förhållande icke på långt när är tillräckligt för

ändamålet, utan fylles det återstående behofvet genom elevafgifterna. Då.

såsom jag förut omnämnt elevafgifterna enligt förslaget beräknats för bestridande

af assistentarfvodena och större delen af utgifterna för samlingar

och laboratorier, så måste enligt den föreslagna nya staten dessa

s. k. diverse utgifter uteslutande bestridas genom allmänna medel, och har

kommittén för ändamålet i sitt förslag till framtida stat för högskolan

upptagit ett belopp af 121,700 kronor. Mot beräknandet af denna summa,

hvars höga belopp sammanhänger med de nya byggnadernas betydligt

utvidgade omfång, och som för öfrigt af påtagliga skäl är synnerligen

osäker, har jag för närvarande ingen anmärkning att göra.

Det ordinarie anslaget till betjäningen skulle enligt kommittéförslaget

ökas från 5,100, till 21,900 kronor, anslagen till rektor, kansli m. m.

från 7,500 kronor till 20,100 kronor oeh sammanlagda anslagen till elevstipendier

och resestipendier för lärarne från 4,800 till 6,600 kronor.

Den ordinarie staten för läroverket, som för närvarande uppgår till

203,000 kronor — hvartill komma å extra stat anvisade medel af sammanlagdt

25,500 kronor — skulle genom de föreslagna förändringarne

komma att ökas till 497,400 kronor.

Lägger man till denna summa det belopp af 130,000 kronor, som

beräknats komma att inflyta genom elevafgifter, af hvilket belopp 90,000

kronor ansetts komma att åtgå till assistenternas aflöning och 40,000 kronor

till bestridande af utgifter för samlingar och laboratorier, så erhåller

man beträffande totalsumman af de årliga utgifterna ett sammanlagdt

belopp af 627,400 kronor, under det att för närvarande utgifterna för

högskolan enligt kommitténs beräkning för år 1907 uppgingo till sammanlagdt

omkring 276,800 kronor och enligt hvad jag förut anfört för år

1908 till 279,262 kronor. För ytterligare bedömande af i hvad mån

de för högskolan sålunda beräknade årliga utgiftsbelopp icke skulle kunna

anses för högt tilltagna, har kommittén, såsom jag förut anfört, anställt

en jämförelse med motsvarande utgifter för några utländska högskolor

af ungefär samma omfattning som den tekniska högskolan enligt förslaget

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

framdeles skulle komma att erhålla, och vill jag här ytterligare erinra

om resultaten af denna redogörelse.

Beträffande t. ex. högskolorna i Aachen och Delft, hvilka i hufvudsak

hafva samma fackskolor som tekniska högskolan, utfaller en jämförelse

mellan de för något af de

senaste åren

gällande

siffrorna sålunda:

Högskola

Professorer

Elever

o

Arliga utgifter

Stockholm ......................

31

1,100

627,000 kronor

Aachen............................

37

600

533.000

780.000 »

Delft..................................

44

1,100

För att anställa en jämförelse med sådana tyska eller andra högskolor,

som sakna fackskolorna för skeppsbyggnad och bergsvetenskap

måste siffrorna för tekniska högskolan i Stockholm minskas med de tal,

som motsvara nämnda fackskolor. Man finner därvid följande resultat:

Högskola

Professorer

Elever

o

Arliga utgifter

Stockholm .............

............. 26

1,000

550,000 kronor

Darmstadt .............

.............. 32

1,600

620,000

Hannover...............

.............. 37

1,000

585,000

Dresden..................

.............. 38

1,000

709,000

Budapest...............

.............. 32

1,400

870,000 » o. s. v.

För vissa större

högskolor, såsom

t. ex. för

Polyteknikum i Zurich

ställer sig utgiftssiffran betydligt högre. Under senaste året uppgingo

därstädes de olika hufvudposterna i budgeten till:

Kansli m. m. och diverse utgifter............... kr.

Lärarnes allöningar ........................................ »

Bibliotek, samlingar m. m............................ >

öfriga utgifter ..................................... »

161,000

607.000

216.000

25,000

Summa kr. 1,009,000

Denna högskola har 1,300 ordinarie elever, hvaraf två tredjedelar

äro schweizare.

Vid den stora högskolan i Boston, Massachussets Institute of Technology

uppgingo år 1906 utgifterna för löner och samlingar till följande

belopp:

Löner.................................................................... kr. 1,375,000

Bibliotek, samlingar m. m.......................... » 182,000

vid ett elevantal af omkring 1,400.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:In Karl. Proposition K:o 15~>.

I likhet med kommittén finner äfven jag på nu anförda skäl, att de

af kommittén angifna årliga kostnaderna för den nya högskolan, i förhållande

till hvad som därigenom skulle vinnas, icke i något afseende

blifvit för högt beräknade.

I sammanhang med sitt förut omnämnda yttrande öfver kommitté- Reglering af

förslaget har högskolans styrelse jämväl hemställt om aflåtande af nådigt"*®™™*

proposition till Riksdagen angående reglering af lönerna för högskolans

professorer.

Sedan nämligen föregående års Riksdag fattat beslut angående reglering

af lönerna för universitetens professorer, i enlighet hvarmed lönen

bestämts till 5,000 kronor och tjänstgöringspenningarna till 2,500 kronor med

rätt till ett ålderstillägg af 600 kronor till lönen efter 5 års tjänstgöring, ville

styrelsen nu i underdånighet hemställa om motsvarande lönereglering för

högskolans 14 professorer. Då för närvarande för hvarje professors aflöning

6,000 kronor äro uppförda å ordinarie stat, och enligt nu omförmälda

förslag i stället 7,500 kronor skulle å staten uppföras, utgjorde

således den för ändamålet erforderliga höjningen af det till högskolan utgående

ordinarie statsanslaget ett belopp af sammanlagdt 21,000 kronor.

Med afseende å den synnerliga svårigheten för högskolan att vid den

starka konkurrensen med industrien och öfriga högskolor kunna vinna fullgoda

lärarkrafter, ansåge sig styrelsen, i anslutning till de af kommittén

angifna grunder, böra hemställa jämväl om beviljandet af ett ortstillägg

af 600 kronor för hvarje professor, i likhet med hvad som kommit statskomissarierna

vid statskontoret, med flera tjänstemän till del. 1 enlighet

härmed skulle den erforderliga ökningen af ordinarie anslaget böra höjas

med 8,400 kronor till 29,400 kronor.

Med afseende å behofvet af ökade löneförmåner för högskolans professorer

yttrar kommittén bland annat:

»Särskilt måste emellertid i förevarande afseende framhållas högskolans

ställning såsom den förnämsta representanten för teknisk vetenskap

och undervisning, hvilken ställning gör det till en oafvislig nödvändighet

att söka till lärare erhålla de mest framstående förmågor. Med kännedom

om de höga aflöningar, som industrien nu för tiden erbjuder sina ledande

ingenjörer, är det tydligt att lärarplatserna vid högskolan i allmänhet icke

innebära någon särskild lockelse för en framstående ingenjör, och i fråga

om de rent teoretiska läroämnena gör konkurrensen med öfriga högskolor,

vid Indika undervisa ngsskyldigheten i regeln är vida lindrigare än vid

höerskolan, det äfvenledes ofta svårt för läroverket att erhålla framstående

Bill. till liiksd. Prat 1909. 1 Sami. 1 Afil. 110 luft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

lärarkrafter. Visserligen är det sant, att flera af läroverkets lärare i egenskap

af konsulterande ingenjörer, och detta på grund just af sin ställning

och sina förutsättningar kunna förskaffa sig inkomster utöfver den aflöning,

som de erhålla af staten. I regeln äro dock dessa inkomster ej af den

betydenhet, att därigenom skillnaden mellan praktikens män och lärarna

i någon mera väsentlig mån utjämnas. Ty om det också är af största vikt, att

läraren, för att ej förlora sambandet med den industriella utvecklingen,

deltager i det praktiska arbetet inom sitt område, måste detta deltagande

å andra sidan dock inskränkas inom vissa gränser för att ej menligt inverka

på hans verksamhet såsom lärare och vetenskapsman.

Ehuru kommittén sålunda ansåge en afsevärd förbättring af professorernas

aflöningsförhållanden vara af behofvet påkallad, hade kommittén

dock ej tilltrott sig kunna föreslå högre aflöning än i fråga om statskommissarierna,

för hvilka lönereglering nyligen blifvit genomförd, och föresloge

därför kommittén, att för professor vid tekniska högskolan aflöningen

för år räknadt bestämdes till 5,000 kronor i lön och 2,500 kronor i

tjänstgöringspenningar jämte ett ortstillägg af 600 kronor, med rätt att

efter fem års väl vitsordad tjänstgöring komma i åtnjutande af ett ålderstillägg

till lönen af 600 kronor.»

Sedan Riksdagen numera beslutat om genomförande af löneregleringför

professorerna vid universiteten och Karolinska institutet, i enlighet

hvarmed professorsaflöningen bestämts just efter nyss anförda i fråga om

statskommissarierna följda grunder, med undantag för ortstillägget, som

icke beviljades för de nämnda professorerna, detta af det skäl, att dessa

professorer ansågos just genom sin placering i hufvudstaden blifva i tillfälle

att genom enskild praktik och jämväl på annat sätt förskaffa sig

afsevärda inkomster utöfver professorsaflöningen, torde jag med afseende å den

påyrkade löneregleringen för tekniska högskolans professorer, hvilka hittills

ansetts väsentligen böra likställas med de förra, kunna inskränka mig

till att klargöra min ställning till frågan om behofvet i förevarande fall

af det föreslagna ortstillägget å 600 kronor till professorernas eljest enligt

de angifna grunderna normerade aflöningsförmåner. Det synes mig då

tydligt, att det skäl, som i detta afseende anförts i fråga om karolinska

institutets professorer, icke kan åberopas beträffande professorerna vid högskolan,

åtminstone icke med samma styrka. Härtill kommer, att professorernas

vid tekniska högskolan undervisningsskyldighet är väsentligt större

än den, som åligger professorerna vid våra andra lärda högskolor. För

öfrigt skulle den föreslagna förhöjningen af löneförmånerna för högskoleprofessorerna

sätta högskolan i bättre stånd än eljest skulle vara möjligt

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

att till lärare erhålla förmågor af den framstående beskaffenhet, som motsvarar

högskolans särskilda uppgift. Jag måste nämligen, oaktadt flera af

dessa lärare såsom konsulterande ingenjörer och dylikt genom verksamhet

utom läroverket kunna förskaffa sig en del biinkomster -utöfver sin aflöning

såsom lärare, gifva kommittén fullständigt rätt i dess af mig anförda

mening, att på grund af konkurrensen med industrien, som ju erbjuder

afsevärdt. högre inkomster åt framstående tekniker, äfvensom, i fråga om

de få professurerna i de rent vetenskapliga ämnena, på grund af konkurrensen

med öfriga högskolor, vid hvilka som sagdt undervisningskyldigheten

i regeln är vida mindre betungande än vid tekniska högskolan, det ofta

är synnerligen svårt för läroverket att erhålla verkligt framstående lärarkrafter.

På nu i korthet anförda skäl vill jag därför tillstyrka bifall till den

af högskolans styrelse gjorda underdåniga framställningen, i enlighet hvarmed

högskolans ordinarie stat från och med ingången af år 1910 skulle

ökas med 29,400 kronor.

Högskolans styrelse har jämväl gjort underdånig framställning om

lönereglering för den nuvarande ordinarie tjänstepersonalen och därvid

yttrat följande:

»Af skäl som styrelsen redan vid föregående tillfällen anfört och under

hänvisning jämväl till hvad kommittén — pagg. 186—188 — framhållit,

får styrelsen härmed jämväl göra underdånig framställning om reglering

af den egentliga betjäningens aflöningsförmåner. 1 hufvudsaklig

öfverensstämmelse med kommitténs förslag skulle för den nu tjänstgörande

betjäningen följande aflöningsstat böra beräknas:

T j ä n b t

Lön

Tjanst- görin gö- pen ni ngar

Orts-

tilliigg

Summa,

—•—-.........

Alders-

tillägg

1 förste vaktmästare ......

900

450

150

1,500

2 ålders-

1 laboratorietjänare.........

700

350

150

1,200

100 kr.

3 » .........

2,100

1,050

450

3,600

efter 5

1 maskinist .......................

700

350

• 150

1,200

år.

Summa kronor

4,400

2,200

900

7,500

samtliga med bostad inom läroverket jämte bränsle. 1 motsvarande fall

vid ämbetsverken stadgas vanligen att aflöningen minskas med ortstill1

ägget och därutöfver af lönen så mycket, att hela minskningen uppgår

Betjäningens

aflöning

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition 2i:o 155.

till visst mot bostadsförmånen svarande belopp. Med afseende å särskilda

förhållanden rörande betjäningen vid högskolan, nämligen dels att tjänstgöringens

beskaffenhet i regeln kräfver vissa särskilda förutsättningar och

dels att betjäningen, på grund däraf att dess tid, åtminstone under läsåret,

tages i anspråk vid läroverket under hela dagen, endast i undantagsfall

kan komma i tillfälle att erhålla biförtjänster, anser styrelsen, att

man i fråga om betjäningspersonalen vid högskolan bör göra undantag från

den eljest vanliga regeln och i enlighet härmed bestämma, att aflöningen icke

skall undergå minskning motsvarande den föreslagna förmånen af fri bostad

och fritt bränsle.

Då för närvarande å ordinarie stat är anvisadt ett belopp af 5,100

kronor, hvaraf 300 disponeras till beredande af arfvode åt 2 portvakter,

och återstoden 4,800 användes till betjäningens aflöning, och då enligt

ofvan angifna förslag för sistnämnda ändamål 7,500 kronor erfordras, så

skulle alltså det nu framställda förslaget till betjäningens aflöning erfordra

en ökning af det ordinarie statsanslaget med 2,700 kronor. Enär genom

eu dylik reglering det nu utgående af föregående års Riksdag beviljade

årliga tillfälliga lönetillägg af 607 kronor 50 öre skulle bortfalla, blifver

den verkliga ökningen af statens utgifter allenast 2,092 kronor 50 öre.»

Då kommitténs yttrande (sidd. 186—188 i dess betänkande) i allt

väsentligt öfverensgtämmer med hvad högskolans styrelse sålunda anfört,

torde jag icke behöfva lämna någon närmare redogörelse för kommittéutlåtandet

utan tillåter jag mig nu att för egen del anföra följande.

Det till betjäningens aflöning för närvarande af statsmedel utgående

beloppet 5,100 kronor fördelas enligt styrelsens pröfning mellan

en vaktmästare för den allmänna afdelningen, fyra laboratorieränare för

bergsskolan, den kemiska samt den elektrotekniska och fysikaliska institutionen,

en maskinist och två portvakter, samtliga med bostad inom läroverket.

Aflöningen utgår således under form af arfvoden, så att betjäningen

vid högskolan icke är berättigad till pension. Arfvodenas belopp

äro för närvarande resp. 900, 850, 800, 750, 750, 750, 240 och 60

kronor. Dessa arfvodesbelopp hafva emedlertid delvis blifvit något förhöjda

sedan Riksdagen på extra stat för år 1909 till förbättring af betjäningens

aflöningsvillkor anslagit 1,215 kronor att utgå med halfva beloppet

under år 1908 och med andra hälften under år 1909.

Emellertid är det ju tydligt, att betjäningspersonalen redan under

nuvarande förhållanden på grund af det växande elevantalet och den

däraf direkt eller indirekt ökade tjänstgöringen är otillräcklig för läroverkets

behof. Också har från betjäningens sida redan länge ett utan

tvifvel berättigadt missnöje gjort sig gällande, hvilket missnöje jämväl

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Mnj:ts Null. Proposition N:o 155.

och i ännu högre grad yttrat sig i fråga om aflöningens synnerligen låga

belopp samt den osäkerhet i betjäningens ställning, som är en följd däraf,

att rätt till pension icke är tillerkänd densamma. Högskolestyrelsens underdåniga

framställning angående en väsentligare tillfällig förbättring af

lönerna, intill dess kommitténs förslag i ämnet kunde föreligga till afgörande,

har hittills endast delvis vunnit afseende.

I likhet med styrelsen och kommittén anser äfven jag det vara nödvändigt

att öka löneförmånerna och att bereda pensionsrätt för denna person al.

Jag kan också i det hela ansluta mig till högskolestyrelsens förslag i

denna del. Hvad till en början angår förste vaktmästaren, hvilken enligt

hvad jag inhämtat under största delen af året är sysselsatt i högskolan från

tidigt på morgonen till sent på aftonen, sy-nes det mig visserligen, som

denne befattningshafvare icke borde utan vidare likställas med exempelvis

förste vaktmästaren i statskontoret, hvars tid särskildt på eftermiddagarne

lärer vara betydligt mindre upptagen. Det synes mig därför, som om

högskolestyrelsens förslag, enligt hvilket förste vaktmästaren skulle erhålla

samma löneförmåner, som i allmänhet tillerkänts förste vaktmästare i lönereglerade

centrala verk, och dessutom rätt till två ålderstillägg å 100

kronor efter respektive 5 och 10 år, hade goda skäl för sig. En liknande

anordning återfinnes exempelvis i den år 1908 fastställda staten för universitetet

i Uppsala, där vaktmästaren vid kansliet, som i tjänsteställning

torde tillnärmelsevis motsvara här ifrågavarande förste vaktmästare och

hvars sammanlagda löneförmåner uppgå till 1,550 kronor, tillerkänts två

ålderstillägg å 100 kronor efter respektive 5 och 10 år. Hvad beträffar

de fyra laboratorietjänarna, hvilkas kontanta lönevillkor föreslagits lika

med motsvarande befattningshafvare vid karolinska institutet, har jag intet

att däremot erinra. Icke heller de för maskinisten föreslagna kontanta

löneförmåner synas mig gifva fog för någon anmärkning. Om jag således

i dessa delar anser mig böra tillstyrka högskolestyrelsens förslag, kan jag

dock icke förorda detsamma i hvad det rör hemställan om att nu ifrågavarande

sex befattningshafvare skulle utöfver dem tillkommande kontanta

löneförmåner tillerkännas fri bostad jämte bränsle. Detta synes mig nämligen

innebära ett allt för betänkligt afsteg från de principer, som antagits

till efterföljd vid senast genomförda löneregleringar. Det sedvanliga villkoret

om afdrag å 250 kronor för förmånen af fri bostad ocli bränsle

torde därför böra upprätthållas äfven i förevarande fall.

I högskolans stat bör följaktligen, med uteslutande af posten: »Anslag

till betjäningens aflöning — 5,100 kronor», i stället uppföras dels af högskolestyrelsen

omnämnda 1 förste vaktmästare, 4 laboratorietjänare och 1

maskinist med de för dessa befattningshafvare af styrelsen föreslagna kon
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Ktmgl. Maj:ts Nät!. Proposition K:o 155.

tanta aflöningsförmåner med föreskrift tillika, att för en hvar af bemälda

befattningshafvare, som i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle,

skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå äfvensom å lönen

afdragas 100 kronor årligen, dels ock arfvode till 2 portvakter med tillhopa

300 kronor.

För åtnjutande af de utaf mig nu föreslagna aflöningsförmåner för

omförmälda befattningar vid högskolan, nämligen dess professurer, förste

vaktmästarbefattningen, laboratorietjänarbefattningarna och maskinistbefattningen

torde böra gälla följande villkor och bestämmelser, i tilllämpliga

delar uppställda i enlighet med de villkor, som vid lönereglering

för karolinska mediko-kirurgiska institutet förlidet år fastställdes för åtnjutande

af nya aflöningar å dess stat:

att innehafvare af sådan befattning skall vara underkastad den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid

en möjligen inträdande förändring i högskolans organisation eller verksamhet

eller eljest i allmänhet kan varda stadgad samt i sådant hänseende

vara pliktig att, med bibehållande af den tjänsteställning och den

aflöning han innehar, i enlighet med nya eller förändrade föreskrifter

sköta de med befattningen förenade göromål;

att icke med någon af nu ifrågavarande ordinarie befattningar vid

högskolan må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att ej med någon af nu ifrågavarande befattningar må förenas vare

sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller

bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller

bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej

högskolans styrelse uppå därom gjord framställning och efter pröfning,

att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka

hinderligt för tjänstgöringen vid högskolan, finner uppdraget eller befattningen

kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att tjänstgöringspenningar eller arfvode oj må uppbäras af tjänstinnehafvare

under honom beviljad tjänstledighet, utan skola för denna tid

utgå till den, som uppehåller befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen och ortstillägget, men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller fullgörande af

särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller

eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att

under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras

eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid, hvarunder

han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af högskolans

styrelse pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall under

tiden innehållas, såvida ej styrelsen finner skäligt, låta honom uppbära

något däraf;

att tidpunkten för första förhöjningen af lönen efter viss tids fortsatt

innehafvande af befattning inträder efter fem år, under villkor att innehafvaren

under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras

för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller,

på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt

uppdrag, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare

fem år, på samma villkor, under iakttagande hvad hvar och en af omförmälda

löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas

förrän vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade

tjänståldern blifvit uppnådd; börande professor därvid tillgodoräknas äfven

den tid, som före den förändrade aflöningsstatens trädande i kraft förflutit

från hans tillträde till professur vid högskolan;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som berättigar

honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen, äfvensom ortstillägget, skall utgå till månadens

slut, utan rubbning af gällande föreskrifter om afträdande af boställsförmån;

skolande dock vederbörande befattningshafvare vara underkastad de

ändrade bestämmelser i berörda hänseenden, som kunna varda fastställda;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga om

rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinneliafvares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder de nya aflöningsförmånerna, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Slutligen torde böra meddelas erforderliga bestämmelser för öfvergång

till de nya aflöningsförmånerna.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

A) — under medgifvande, att för uppförande af nya byggnader för

tekniska högskolan i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af kommittén

för den högre tekniska undervisningens ordnande framlagda förslag må,

under de närmare villkor, Eders Kungl. Maj:t bestämmer, tagas i anspråk

ett härför erforderligt område af omkring 65,000 kvadratmeter, beläget

å en nord nordväst om Sophiahemmet å norra Djurgårdens mark varande

platå, som begränsas i väster af Riksmarskalksvägen, i öster af Margaretavägen

och mot norr af Mellanvägen — till bestridande af kostnaderna för

ifrågavarande byggnader med utrustning och inredning samt för terrasseringsarbeten

med mera väsentligen i enlighet med nämnda förslag bevilja

ett anslag af 9,312,398 kronor och däraf för påbörjande af berörda

byggnadsarbeten på extra stat för år 1910 anvisa ett belopp af 300,000

kronor;

B) dels bestämma, att i staten för tekniska högskolan skall vidtagas

sådan förändring, ej mindre att för en hvar af nuvarande fjorton professurer

vid högskolan aflöningen skall utgöra 8,100 kronor, däraf 5,000

kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor ortstillägg,

jämte rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring,

än äfven att, med uteslutande ur staten af anslaget å 5,100 kronor

till betjäningens aflöning, i stället i staten uppföras aflöning till en förste

vaktmästare med 1,500 kronor, däraf 900 kronor lön, 450 kronor tjänstgöringspenningar

och 150 kronor ortstillägg, aflöning till eu hvar af fyra

laboratorieränare med 1,200 kronor, däraf 700 kronor lön, 350 kronor

tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, aflöning till en maskinist

med 1,200 kronor, däraf 700 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar

och 150 kronor ortstillägg, jämte rätt för en hvar af sist omförmälda

sex befattningshafvare till två ålderstillägg å 100 kronor efter 5, respektive

10 år, dock att för enhvar af dessa befattningshafvare, som i sådan

egenskap åtnjuter fri bostad och bränsle, skall, så länge denna förmån

kvarstår, ortstillägg ej utgå äfvensom å lönen af dragas 100 kronor årligen,

samt arfvode till två portvakter med 300 kronor;

dels medgifva, att de förenämnda befattningshafvare vid tekniska högskolan

tillkommande ålderstillägg må utgå af det under riksstatens åttonde

hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg;

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

dels godkänna de af mig föreslagna villkor och bestämmelser för åtnjutande

af de nya löneförmånerna;

dels förklara, ej mindre att enhvar, som med eller efter ingången af

år 1910 tillträder nu afsedd befattning vid högskolan, skall vara pliktig

att underkasta sig nyssberörda villkor och bestämmelser, än äfven att de

förutvarande innehafvare af dylika befattningar, hvilka icke före viss angifven

tidpunkt anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten

samt nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna

därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande

aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna

i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den

rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

dels ock för genomförande af nu ifrågavarande förändringar i staten

för tekniska högskolan öka nämnda stat från 203,000 kronor till 235,100

kronor eller med 32,100 kronor och förty höja anslaget till de tekniska

läroverken, nu 558,275 kronor, till 590,375 kronor.

Vid bifall till hvad jag under A) hemställt lärer hinder icke möta

att redan under år 1909 af tillgängliga medel utanordna erforderlig del

af det på extra stat för år 1910 utgående beloppet.

Till hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan

af statsrådets öfriga ledamöter, lämna nådigt bifall; och

skulle proposition i ämnet af den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Tollie.

Bih. lili Riksd. Prat. 1505. 1 Samt. 1 Afd. 110Haft.

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kung!. Majts Nåd. Proposition No 155.

Bil. A.

Professor P. Klasons reservation

till Tekniska högskolans lärarkollegiums utlåtande den 12 september 1908.

Efter tagen känndom om kommitterades underdåniga betänkande med

förslag till ordnande af den högre tekniska undervisningen i riket af den

27 maj 1908, får jag vördsamt anföra följande.

1. Elevantalet.

Hufvudprincipen i 1908 års förslag är, att högskolan i högsta möjliga

grad bör vara anordnad att emottaga alla kompetenta sökande äfven

kvinnliga.

Så länge realiserandet af denna princip ej öfverstiger rimliga kostnader

och ej heller medför andra påvisbara olägenheter, så torde ej heller

något vara att däremot invända. Men då, såsom kommittén också uttryckligen

framhåller, undervisningens tyngdpunkt vid Tekniska Högskolan

måste förläggas till de praktiska öfningarna och för dessa ostridligen ej

blott behofvet af lokaler, utan äfven af lärarekrafter står i direkt proportion

till antalet elever, så torde man finna, att saken ej blott är en kostnadsfråga

utan äfven en personfråga.

Om 300 vinna inträde i september, men innan december månads slut

en stor del har lemnat Högskolan, så måste man ju saga, att det, frånsedt

ekonomien, icke kan vara för undervisningen fördelaktigt att anordna

Högskolan för 300.

Följande tabell visar antalet elever i 1, 2 och 3 afd. från 1876—77

till 1897—98.

1 afd.

2 afd.

3 afd.

1876-

•77............

............................... 78

70

—

77-

-78............

............................... 66

52

67

78-

-79............

67

51

52

Transport 211

173

119

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 155.

Transport 211 173

...................................... 46 38

40 45

47 31

52 35

51 41

74 41

1880—81

81-82

82— 83

83— 84...

84— 85...

85— 86....

86— 87....

87— 88...

88— 89....

89— 90...

1890—91....

91-92...

92 — 93...

93— 94...

94— 95...

95— 96...

96— 97....

56 59

68 40

75 53

84 55

75 82

80 67

100 71

100 81

99 96

100 77

— 81

119

51

34

38

24

27

37

34

60

37

55

49

76

57

64

79

88

75

1,404 1,165 1,076

100% 83% 76%

1

Följande tabell visar elevantalet i 1, 2 och 3 afd. från 1896 — 97

afd. till 1904—08 i tredje afd.

I.

II.

III.

1896-

-97.....................

.................... 100

—

—

97-

-98.....................

................... 102

86

—

98-

-99.....................

.................... 102

97

88

99-

-00.....................

.................... 126

104

101

1900-

-Öl.....................

.................... 125

118

82

Öl-

-02....................

.................. 126

in

121

02-

-03.....................

.................... 126

121

109

03-

-04....................

.................... 123

116

104

04-

-05....................

.................... 125

108

117

05-

-06.....................

.................... 125

114

101

06-

-07.....................

................... —

120

119

07-

-08.....................

................... —

—

106

1,178

1,095

1,048

100%

93%

90 %

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Under hela tiden tab. 1 innefattar emottogos alla kompetenta. Vi

se att under de uppåtgående tiderna 1876—1880 kvarstodo i tredje afdelningen

i medeltal 7 9 % af dem som inträdde i första, under de nedåt

gående tiderna 1880 — 89 endast 68%, hvilken siffra under de åter uppåtgående

tiderna 1889—1897 höjdes till 77 %, Efter 1897, då tillströmningen

varit större än som mottagits, kvarstodo i medeltal i 3 afd. 90 %

af dem som inträdde i första afd.

Vi finna sålunda, att det antagande kommitterade vid sina beräkningar

gått ut ifrån, att den högsta numerären i alla obligatoriska afdelningarne

är lika stor, kan tåla vid någon jämkning, ivfven om ett större

antal inträdessökande anmäla sig än som får plats, så kan man dock beräkna

3 afd. 10 % mindre än första, i motsatt fall minst 20 % mindre,

eller tvärtom öka antalet som intages med 30 resp. 60.

Under 1876 —1892 kunde 80 emottagas, men 6 gånger under denna

tid har ej mer än 50 — 60% däraf anmält sig. Med hänsyn till fluktuerande

konjukturer är det sålunda ur ekonomisk synpunkt önskvärdt, att en utjämnande

regulator finnes här likaväl som på en maskin med ojämn

belastning. En sådan bär visserligen kommittén begagnat sig af i de för

våra förhållanden ganska rundligt tilltagna elevafgifterna. Jag tror emellertid,

att elevafgifteT äro olämpliga såsom regulator i fall sådana som

dessa, därför att de aldrig kunna verka fullt rättvist, och därför att de

upphöra att vara en regulator för dem som icke erlägga afgift och för

dem. för hvilka afgifter ej spelar någon roll. Hvad däremot höga afgifter

och en lång studietid åstadkomma är en ökad skuldsättning för de unga

ingeniörema, hvilken försvårar förvärfvandet af en god eftermognad i

praktikens tjänst, utan hvilken utsigten att nå en högre ståndpunkt är

ringa, de teoretiska kunskaperna må vara huru stora som helst.

Det finnes emellertid en naturlig regulator och en mycket god sådan,

som kommitterade vilja helt och hållet lämna obegagnad, och det är praktik

före inträdet, Denna regulator är särskildt lämplig, därför att den är

för eleverna gagnande. Den tekniska undervisningen får därigenom ett i

hög grad ökadt intresse för eleven, och ur det ökade intresset kommer

ock en ökad förmåga att tillgodogöra sig undervisningen. Den blifvande

teknologen får därigenom ock en och annan försänkning i industrien, som

kan blifva honom till gagn. Slutligen, och detta synes vara det viktigaste,

får ynglingen därigenom klart för sig, huruvida han verkligen har

håg och fallenhet för industriell verksamhet.

Hur mången ung ingeniör har ej först efter det han genomgått Högskolan

eller under det han går där gjort den obehagliga upptäckten, att

han ej har den läggning för sitt yrke, utan hvilket, kunskaperna må vara

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

än så stora, ingen vidare framgång är att förvänta och föga gagnande

verksamhet att hoppas!

Kommitterade ha emellertid funnit, att fördelarna af någon tids

praktik före inträdet ej kunna uppväga olägenheterna af en därigenom

föranledd förlängning af studietiden.

Jag skulle för min del vilja säga, att nämnda praktik icke förlänger

studietiden, alldenstund densamma icke kan sägas vara afslutad med utgången

ur Högskolan, ifall den nödiga praktiken saknas, och jag skulle

vilja gå ändå längre och påstå, att denna praktik kan på ett för eleven

fördelaktigare sätt tillgodogöras före inträdet i Högskolan än under studietiden

därstädes eller efter Högskolans genomgång. Den praktik såsom

arbetare, som den blifvande teknikern verkligen har behof af, bör företagas

medan organen ännu äro fullt bildbara och sålunda utföras så fort de

därför nödiga krafterna finnas för handen. Det torde ej lida det minsta

tvifvel, att han i de flesta fall vinner sförre skicklighet i och sundare

omdöme af dylikt arbete före än efter utgången ur högskolan.

Jag vill visserligen biträda kommitténs uppfattning däri, att förpraktik

icke bör vara obligatorisk, ty tvång blir lätt förhatligt, men jag vill

påstå, att förpraktik är fördelaktigt för elev och bör därför anses meriterande

och det till den grad, att de, som hafva ett års praktik må gå före

andra, liksom förhållandet är nu, och jag vill slutligen påstå, att den

högre tekniska undervisningen utbildar såsom regel bättre ingeniörer för

industrien, möjliggör en säkrare utkomst för ingeniörerna själfva och är

billigare för staten, lättare att på ett tillfredsställande och effektivt sätt

organisera med intill ett års förpraktik än utan sådan. I denna sak kan

jad stödja mig på flertalet af föreliggande yttranden från våra tekniska

föreningar, hvilka ju i denna sak äro särdeles omdömesgilla.

På basis af dessa premisser är det lätt att fastställa, hvad som synes

vara statens ovillkorliga skyldighet beträffande den högre tekniska undervisningen.

Den ligger i att ordna en fullt tillfredsställande undervisning

för alla dem, som utom teoretisk kompetens dessutom ha ett års praktik.

Inskränker man nu uppgiften härtill, så har Högskolans omfång hittills

varit fullt tillräckligt. Det hör till och med till tämligen sällsynta

undantag, att inträdande elever haft så lång praktik. Det kan sålunda ej

vara fullt öfverensstämmande med verkligheten, hvad kommitterade säga,

att de teoretiskt kompetente, som ej vid första anmälningen vunnit inträde,

blifvit utestängda och hänvisade till andra lefnadsbanor.

Vi stöta emellertid härvid på en faktor, som kommittén åsatt en

mycket hög valör. Förhållandena ha visat, att de allra flesta, som sökt

inträde, ha haft minst ett hälft betyg öfver godkänd i matematik, fysik,

s. 158 Kontrollera mot PDF

158 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

kemi och teckning. De, som därför endast haft godkänt, ha, säges det, ej

ansett det löna mödan att anmäla sig. De senares antal anslår kommittén

till minst lika många som dem, som faktiskt anmält sig. Vore detta atr,

taga efter bokstafven, då hade förslaget i viss mån dömt sig själf, ty då

skulle redan i den nya Högskolans begynnelse ej alla inträdessökande få

plats. Skulle dessutom också kvinnliga teoretiskt kompetenta elever erhålla

inträde, såsom kommittén föreslår, så kanske ytterligare ett hundratal

anmälningar på den grund tillkomma, så att redan i dess begynnelse

i stället för 300 anmälningar dessas tal uppginge till 400 å 500.

Jag vill ingalunda påstå, att man lätt kan uppvisa fallenhetstecken

för alla lefnadsbanor. Nota specifika för den blifvande teknikern är väl

fallenhet och med fallenhet också intresse för just ämnena matematik,

fysik och kemi. Det torde väl därför såsom regel vara lärarens fel eller

rättare den lärometods fel, som han följer, om han ej kan med sin undervisning

åstadkomma en hårsmån bättre betyg än godkänd vid förhandenvaron

af intresse, lust och flit. Att dylika fel begås i skolan är väl

möjligt, men i dess högsta klass, är jag dock öfvertygad, att procenttalet

dylika fel är mycket ringa.

Naturligtvis vill jag ej påstå, att det ej är ganska vanligt, att äfven

för nämda ämnen verkligen begåfvade ynglingar ha endast godkänd i

studentexamen, ehuru jag ingalunda tror, att antalet är på långt när lika

stort som de som hafva ett större eller mindre öfverbetyg, men jag tror,

att flertalet dylika fall beror på ett inspel af ungdomens lidelser såsom

en obetingbar frihetskänsla m. m. Och är det ej nyttigt i högsta grad

för just dylik ungdom att förhållandena tvinga dem till kroppsligt arbete,

hvaraf de just äro i behof af? Slutligen är intresset icke synnerligen stort,

om det ej förmår ynglingen till antydda ettåriga praktik, som utan vidare

bereder inträde till högskolan för honom.

Hvad kommitterade i denna sak framhålla, finner jag sålunda för min

del ingalunda hafva något reelt värde.

Kommitterade framhålla äfven såsom motiv för eu, hvad numerären

beträffar, stor Högskola, att den tekniska bildningen bär som annorstädes

måste göra sig allt mer gällande äfven inom andra områden än de rent

industriella, såsom inom handeln, jordbruket o. s. v. Hvilken yngling,

som behöfver förtjäna sitt uppehälle skulle emellertid vilja med afsikt

först taga studentexamen, sedan tillbringa fyra år i Tekniska Högskolan,

därefter ett år i jordbrukspraktik, så ett år i landtbruksinstitutet. Icke

blir han därigenom bättre jordbrukare, nej förvisso, lika litet som en

skräddare blir bättre i sitt yrke, därför att han också lär att sy stöfla!'',

och därtill skall kostnaderna för så långa studier sällan eller aldrig kunna

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155. 159

förräntas i jordbrukets tjänst. Hvad som nu gäller om jordbruket, gäller

ock om handeln, om än tilläfventyrs icke i så hög grad.

Jag kan förstå, att en yngling med tillräcklig ärfd förmögenhet att

lefva ett oberoende lif använder utbildningsåren till studier vare sig i

humaniore eller inom naturen, tv kunskaper är en lätt börda och sällan

onyttiga, att en yngling inlär militäryrket utan att ha för afsikt att göra

det till sitt lefvebröd, ty det innebär en handling af nobel uppoffring att

med sin person bidraga till fäderneslandets försvar i högre grad än den

allmänna värnplikten bjuder, men hvad jag ej kan förstå är, att någon

afsiktligt skulle vilja skaffa sig fackmässig utbildning för ett yrke för att

bedrifva ett annat. Att omständigheternas tvingande makt därtill ofta

föranleder, lär den dagliga erfarenheten, men är detta ej ekonomisk förlust

för den enskilde att ombyta yrke och åtminstone ingen vinst för staten?

Staten liar sålunda väl ingen skyldighet att vidtaga dyrbara anordningar

för att främja dylikt. Må man också erinra sig härvid, att tekniska högskolan

icke såsom universiteten har en filosofisk fakultet, där vänner af

vishet kunna. efter behag nära sitt begär efter vetande, utan den består

uteslutande af fackskolor.

Beträffande alltså det antal årligen inträdande elever, för Indika högskolans

storlek bör beräknas, anser jag för min del, att man därvid bör

följa den lag, som städse för framtiden i sitt sköte, nämligen utvecklingens,

det steg för steg skeende framåtgåendet. Man har så gjort hittills och som

jag tror med fördel.

80, 100, 125 det är ett steg i utvecklingen, men från 125 till 300

det är ett jättesprång. Går man i ett steg från 125 till 175, så är det

största som hittills blifvit taget och enligt min mening det största som

bör tagas. Detta tal ligger ock emellan de först föreslagna 180 och 150,

af hvilka det första hade lärarekollegiets pluralitet för sig, det senare en

stor minoritet.

Det gifves nog fall i industrien, fast de äro mycket sällsynta, då

under en mycket kort tidsperiod tillkommer en ny mäktig faktor i det

produktiva arbetet. Ett sådant fall har också otvifvelaktigt relativt nyligen

inträffat, nämligen den elektriska kraftens engagerande i industriens

tjänst. Verkningarna däraf se vi tydligen bland annat i uppkomsten af

den elektriska fackskolan, hvilken ännu icke 15 år gammal är en af de

största.

Jag skall här anföra dels antalet elever i de olika fackskolornas

tredje afdelning dels ock antalet utexaminerade, det förra efter elevkatalogerna,

det senare efter rektorsprogrammen.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kung!,. Mnjts Nåd. Proposition N:o 155.

Antalet ordinarie, special och extra ordinarie elever i tredje afdelningen

af tekniska högskolan, M = fackskola för mekanisk teknologi, E —

fackskola för elektroteknik, S = fackskola för skeppsbyggnad, K = fackskola

för kem. teknologi, B = fackskola för bergsvetenskap, V = fackskola

för väg- och vattenbyggnadskonst, och A = fackskola för arkitektur.

Läsår

31

E

s

K

B

v 1

1

A

Summa

1875—76.......................................

18

_

_

7

21

18

_

64

77—78.......................................

25

—

—

7

16

27

2

77

78—79.......................................

25

—

—

7

6

26

3

67

79—80.......................................

26

—

—

3

O

O

17

3

52

1880—81.......................................

20

—

—

4

5

15

7

51

81—82.......................................

15

—

—

4

2

8

5

34

82—83.......................................

15

—

—

7

4

5

7

38

83—84.......................................

12

—

—

1

2

3

6

24

84—$5.......................................

9

—

—

4

5

4

5

27

85—86.......................................

17

—

—

2

7

5

6

37

86—87.......................................

18

—

—

3

3

9

1

34

87—88.......................................

23

—

—

4

9

20

4

60 j

88—89.......................................

22

—

—

1

1

10

3

37

89—90......................................

27

—

—

10

8

7

3

55

1890—91.......................................

21

—

—

9

5

12

2

49

91—92.......................................

35

—

—

11

6

20

4

76

92—93.......................................

24

—

—

10

10

12

1

57

93—94.......................................

25

—

—

11

7

18

3

64 I

94—95.......................................

41

—

—

11

7

17

3

79

95—96.......................................

23

34

—

14

5

10

2

88 !

96—97.......................................

12

22

—

16

6

18

2

76

97—98.......................................

12

34

—

10

5

11

0

72

98—99.....................................

15

29

—■

16

10

15

3

88

99—00.......................................

8

29

5

22

12

18

7

101

1900—01.......................................

13

23

6

11

12

23

4

82

01—02.......................................

7

37

8

11

23

30

5

121

02—03.......................................

12

26

6

9

20

31

5

109

03—04.......................................

22

29

2

8

17

24

2

104

04—05.......................................

25

20

6

8

17

36

5

117

05—06.....................................

20

19

5

10

16

25

6

101

06—07.......................................

30

18

3

13

21

29

5

119

07-08.....................................

22

21

5

7

15

28

8

106

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kung!.. Majts Nåd. Proposition N:o 155.

Specialeleverna ha in medio varit något öfver 2 pr år i afdelningen.

Man finner af denna tabell, att elektrotekniken började få en större betydelse

för Högskolan 1892, ty intogs ett större antal elever, som ämnade

välja detta ämne till hufvudstudium. Man finner vidare, att frånsedt elektrotekniken

och skeppsbyggnadsskolan medeltalet elever 1876—1881 var

62, medeltalet åter 1900—1905 var 74. Tillökningen i elevantalet under

1890-talet berodde sålunda väsentligen på tillkomsten af två nya fackskolor.

Antalet utexaminerade elever i de olika fackskolorna från år 1872

till och med 1906.

Å r

M

E

s

K

B

v

1

Special-

elever

Summa

Summa

med från- drag af

E & S

1872.....................

8

_

_

3

4

7

2

24

_

73.....................

3

_

—

3

6

7

—

2

21

—

74....................

7

—

3

11

6

—

4

31

—

75.....................

6

—

5

9

12

—

8

40

—

76...................:.

17

—

—

2

14

19

—

4

56

77.....................

18

—

—

6

20

18

—

4

66

_ i

78....................

20

—

—

5

16

18

—

3

62

_

79.....................

24

—

—

7

5

13

2

4

55

_

1880 ...................

25

—

—

2

2

24

3

1

57

—

81....................

21

—

—

3

4

19

1

1

49

—

82....................

15

—

—

3

2

12

6

2

40

—

83.....................

15

—

—

6

2

8

3

5

39

84.....................

12

—

—

1

2

4

5

4

28

—

85.....................

8

—

•—

4

5

3

5

7

32

—

86.....................

19

—

—

2

7

5

3

1

37

87.....................

15

—

—

3

2

5

4

—

29

—

88.....................

22

—

—

4

7

6

1

3

43

—

89....................

24

—

—

1

1

19

4

2

51

—

1890..................

28

—

—

10

4

11

3

3

59

—

91.....................

21

—

—

9

5

6

2

1

44

—

92.....................

34

—

—

11

6

11

2

1

65

—

93.....................

19

—

—

10

7

20

4

1

61

—

94.....................

28

—

—

11

7

12

1

—

59

—

95

27

—

—

11

8

17

3

2

68

—

96....................

26

38

—

14

6

18

3

2

107

69

Bih. till Rikad. Prot. 190.9. 1 Sami. 1 Afd. 110 Raft.

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Å r

M

E

s

K

B

V

A

Special-

elever

Summa

Summa

med från- drag af

E & S

1897.....................

14

19

16

4

10

2

2

67

48

98....................

13

31

—

10

5

16

2

2

79

48

99.....................

26

28

—

15

4

11

—

4

88

60

1900.....................

11

26

—

21

13

14

—

2

87

61

01.....................

18

22

3

11

7

18

8

2

89

64

02.....................

9

33

4

10

15

21

4

—

96

59

03....................

15

27

8

10

5

27

3

1

95

60

04.....................

24

30

5

9

22

32

4

—

126

91

05.....................

26

20

2

3

13

24

2

—

90

68

06.....................

20

17

7

9

10

31

4

1

99

75

Man finner af denna tabell, att medeltalet utexaminerade 5-årsperioden

1876—1880 var 59, medeltalet åter utexaminerade 5-årsperioden 1890—

1894 med frånräkning af fackskolorna för elektroteknik och skeppsbyggeri

var 61, samt att från 1876—1904 i medeltal 5,7 % mindre utexaminerats än

som funnits i 3 afdelningar.

Se vi åter på de särskilda fackskolorna, var medeltalet utexaminerade:

Mekaniska fackskolan.......................................

1876—80

.......... 20

1390-94

21

1900-04

15

Elektrotekniska > ...................................

—

—

'' 28

Skeppsbyggeri > .........................................

.......... —

—

5

Kemiska » .........................................

.......... 4

11

12

Bergs » .........................................

.......... 18

8

12

Väg- och Vattenbyggnadsfackskolan

......... 18

. 16

22

Arkitekt » ...........

.......... 2

2

4

Jämför man nu medeltalet 1900—04 med de föreslagna elevmaximitalen,

så ter den sig på följande sätt:

Utexaminerade elever i Utexaminerade maximital elever

medeltal 1900—04 enligt förslaget

M.................................

15

90

E.................................

............ 28

60

S.................................

............ 5

20

K..............................

............ 12

25

B..........•.....................

............ 12

30

V..............................

............ 22

60

A.................................

............ 4

20

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 155.

Mekaniska fackskolan skulle sålunda sexdubblas, arkitekturskolan femdubblas,

skeppsbyggeiäskolan fyrdubblas, väg- och vattenbyggnads- samt

bergsskolan nära tredubblas samt kemiska och elektrotekniska fackskolorna

fördubblas.

Att planera på basis af dylika framtidsvyer är väl emellertid att väl

mycket lämna den historiska utvecklingens och bestående förhållandens

fasta mark, att se bort ifrån att ett lands industriella verksamhet är en

resultant af många krafter, af hvilka man ofta är alltför böjd att underskatta

de ekonomiska. Kommittén har själf anmärkt, att industrien rör

sig med ekonomiska värden. Tydligt är väl därför, att om vår industri

skall mångdubblas, så måste dessa ekonomiska värden d. v. s. de allmänna

lefnadskostnaderna och räntefoten väsentligen nedsättas icke blott absolut

taget utan i förhållande till motsvarande värden i andra länder,

I kommitterades förslag finnes en jämförelse hvad elevantalet beträffar

med andra länder. Så sägs det, att i Danmark och Finland intagas i dervarande

polytekniska läroanstalter årligen något flera än vid vår högskola,

oaktadt dessa länders befolkning endast uppgår till omkring hälften af

Sveriges. Det är ju emellertid ej det antal elever, som ingår i högskolan,

som har betydelse för tekniken, utan det som utgår. Jag har för Danmark

och Finland af lärare därstädes skaffat mig autentiska uppgifter

därom. I Köpenhamns polyteknikum utexaminerades i medeltal 1901—

1903 71 elever och i Helsingfors i medeltal 1900—1903 56 elever. Vid

tekniska högskolan utexaminerades 1892-—1904 i medeltal 97 elever.^ I

Chalmers institut i medeltal 1901—1904 50 elever eller in summa vid båda

dessa skolor 147 elever, d. v. s. ungefär samma mängd i förhållande till

innevånareantalet som i Danmark och beträffande Finland ett vida större

antal. Härtill kan läggas, att hvarken Danmark eller Finland ha några

skolor, som motsvara våra tekniska elementarskolor. Danmax-k har endast

aftonskolor för handtverkare och Finlands tekniska skolor äro visserligen

något mei-a omfattande men dock endast 2-åriga. Att i Köpenhamn och

Finland numrären intagna är stöi*re ligger helt eixkelt däri, att i dessa

städer också finnas universitet och att intagningen endast är en inskrifningsfråga.

För Finland har dessutom temporärt inverkat politiska förhållanden,

som för eu tid syntes gorå statstjänst oviss.

Likaledes framhålles polyteknikum i Schweiz, där omkring 50 % flera

infödda elever intogos än i vår högskola. Denna jämförelse haltar emellertid,

ty polyteknikum i Schweiz innehåller ock den undervisning, som

hos oss är förlagd till farmaceutiska institutet, till skogsinstitutet och våra

landtbruksinstitut, hvarförutom det innehåller älven eu allmänt filosofisk

och statsvetenskaplig afdelning. Hvad Tyskland beträffar anföres, att elev
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 155.

antalet vid detta lands tekniska högskolor år 1902 uppgick till 13,282

motsvarande 225 elever för hvarje million invånare, under det hos oss

endast omkring en tredjedel så många komma på hvarje million invånare.

Enligt kalendern Minerva utgiorde immatrikulerade studerande vid

Tysklands högskolor i nära öfverensstämmelse härmed bergsakademien år

1907 vintersemestern 12,850 (sommarsemestern 12,034) eller 217 pr million

invånare. Af dessa äro emellertid 20—30% utlänningar. Antalet

infödda öfverstiger sålunda ej 174 pr million. Detta antal jämfördt med

våra förhållanden sänkes ytterligare därigenom, att en del undervisning

och speciellt ofta den farmaceutiska är förlagd i Tyskland till tekniska

högskolor. Tar man slutligen hänsyn till den omständigheten, att i Tyskland

liksom i Danmark är ett vida större antal af då inträdande, som ej

utexamineras, så finner man, att redan med vårt nuvarande antal studerande

i tekniska högskolan och Chalmers institut tillsammans vi ha lika

eller mycket nära lika många teknologi’ i förhållande till invånareantalet

som Tyskland.

Slutligen säges om Norge, att den där uppgjorda planen är anlagd

på en mera storartad basis är vår högskola. Ett faktum är emellertid

enligt uppgift af en dess lärare, att den är uppförd med den plan, att 50

elever årligen emottagas.

För min del har jag på grund af hvad sålunda blifvit anfördt kommit

till det resultat, att en ökning af antalet inträdande elever med ungefär

50 eller till 175 bör ske. Tekniska högskolan och Chalmers institut

skulle då få tillsammans närmare 1,000 ordinarie elever eller 200 pr

million invånare, ett som jag förut visat väsentligen större antal än till

och med i Tyskland. Detta antal motsvarar nära professor Dahlanders

förslag af 19()1, som då hade pluraliteten af lärarkollegiet för sig och

ligger ej heller långt från förslaget af 1902, som var minoritetens förslag.

Skulle emellei’tid teknisk undervisning böra beredas ett större antal, tror

jag för min del att det bästa vore upprättandet af en teknisk fakultet

vid Lunds universitet för de två största fackskolorna, den mekaniska och

elektriska. En sådan skulle blifva relativt billig, då man där redan har

lärarkrafter i de allmänna ämnena, Skåne har en rik industri och närheten

till Köpenhamn och till och med Berlin möjliggör särdeles väl tekniska

impulser.

2. Lärare.

Vore undervisningens kvalitet oberoende af elevernas antal, så vore

frågan om elevantalet en rent ekonomisk fråga, och man hade såsom lä
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;a 155.

rare jämförelsevis ringa anledning att däröfver yttra sig. Men så förhåller

sig saken ingalunda. Kommitterade synes nästan ha varit af den uppfattningen.

att utom yttre resurser det behöfves endast ordnandet af kurser

och fortsättningskurser, så kan man komma till ett så högt och lysande

resultat som helst. Men detta vore helt visst att alltför mycket negligera

lärarens betydelse af personlig rapport med eleverna. Men hur skall denna

kunna åstadkommas, då det gäller praktiska öfningar med stora elevantal.

Man må ej tro, att Tysklands högskolor äro idealet, där flertalet elever

lämna högskolan utan att knappt någonsin talat vid professorn. I sitt

yttrande har Svenska teknologföreningen fästat uppmärksamhet på denna sak.

Klart synes vara, att i den tänkta stora högskolan kommer den personliga

undervisningen äfvensom pröfningarna till största delen att verkställas

af assistenter. Assistentfrågan synes mig vara den svaga punkten

i den föreslagna högskolan. I ett ämne fordras ända till ett tiotal. Redan

nu är det svårt att erhålla dugliga sådana. Man må erinra sig att under

det de ordinarie lärarna få en väsentligt bättre ställning, blir denna hvad

assistenterna beträffar på 0 grund af det stora elevantalet utan ökning i

lönen snarare försämrad. A andra sidan kommer förslaget att lägga den

ojämförligt största delen af undervisningen i assistenternas händer. Detta

synes ej vara prognos för ett godt resultat. Rommel'' härtill de fria studierna

och klen kontroll vid examina, så blir det hela kanske en regress

i stället för en progress. Professor West.in har i ett särskildt yttrande

utförligt belyst denna sak och säkert torde vara, att snarare som regel

än som undantag kommer på 4 år ej att medhinnas mera än nu på tre.

Kommittén har åberopat sig på Tysklands stora högskolor. Men kommittén

synes ej erinrat sig, att vi ej arbeta under liknande förhållanden.

Liksom Tyskland har ett stort antal universitet, har det ock flera tekniska

högskolor. Denna omständighet underlättar som hvar och en väl känner

i hög grad möjligheten af utbildningen af framstående lärare. Af samma

skäl är det lättare att få assistenter i Tyskland, ehuru äfven där denna

sak medför stora svårigheter, oaktadt ett betydligt antal i Tyskland studerande

utlänningar tjänstgöra därstädes under ett eller annat år som

assistenter. En institution som bevisligen i hög grad främjat lärarutbildningen

nämligen docenturen har visserligen kommittén tolererat, men ej

mer än sä. I förslaget af 1303 voro i enlighet med lärarkollegii förslag

docentstipendier upptagna. I 1904 års reviderade förslag voro de strukna.

Anyo föreslog kollegiet enhälligt sådana, hvilket allt är förbigått i 1908

års förslag med tystnad, och dock är det ju tydligt, att om docentinstitution

skall lefva, måste den hafva något att lefva af, ty den privata

undervisningen kan naturligtvis såsom regel ej inbringa nämnv ärda in
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kling!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

komster. Och dock går i de allra flesta fall vägen till ordinarie lärostolen

genom docenturen. Det torde tryggt kunna påstås, att utan denna skulle

vetenskapligheten icke kunnat hållas på den nivå den nu står. Att docenturen

i själfva verket är lika behöflig vid tekniska högskolan som vid

universiteten visa fakta.

Så fanns 1904 t. ex. vid tekniska högskolan i

Aachen......

................................. 8 privatdocenter

Berlin........

........................ 65

Hannover.

................. 11

Karlsruhe ..

.......... 10

»

Munchen ...

............. 11

Neapel .......

............... 12

Prag............

4

»

Stuttgart ...

........................... 20

Wien

................................ 22,

»

Zurich.........

. 27

3. Venia promovendi.

Både utom och inom lärarkollegiet har fråga väckts om åtgärder

för att höja det vetenskapliga intresset inom de tekniska vetenskaperna.

Man har tänkt sig en högre examen med eller utan efterföljande graduering.

I min reservation öfver 1904 års utvidgningsförslag sökte jag gifva

uttryck för den uppfattningen, att högskolan skulle få venia promovendi

liksom universiteten, att alltså en elev som med 4-årig kurs utexaminerats

såsom ingenjör från högskolan skulle efter att halva af trycket utgifvit

och offentligt försvarat en godkänd afhandling få titeln tilosofie doktor

Naturfilosofi är obestridligt den äldsta af alla vetenskaper, hvarför ock

hos Aristoteles fysiken går före metafysiken. Hvad sålunda själfva ordalydelsen

af titeln beträffar, torde filosofie doktor vara den enda riktiga.

Man kan hvarken öfverskatta eller underskatta betydelsen af en dylik

åtgärd. Det är visserligen absolut omöjligt, knappast önskvärdt, att en

större del af eleverna bedrifva sina studier så långt. Flera tekniska

discipliner äro därtill af den art, att de icke eller i mycket ringa grad

lämpa sig för doktorsarbeten. Det är för att taga ett exempel från ett annat

område endast få medicine licentiater som afsluta sina studier med en

gradualafhandling eller sedermera utarbeta en sådan. Icke desto mindre

har väl själfva institutionen tilldelandet af medicine doktorstiteln för utgifvandet

af en afhandling, haft ej ringa betydelse för de medicinska

vetenskapernas utveckling. Så ock inom teologi, juridik, humaniora och

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

naturvetenskap. Det torde med fullt fog kunna sägas, att utan doktorsinstitutionen

hade naturforskningen knappast på något område hunnit så

långt som nu. Det har dessutom otvifvelaktigt en gynnsam inverkan på

kompetensen hos lärarkrafterna. Redan på 1700-talet insåg man att all

mänsklig bildning ej vore företrädd vid universitetet, att detta ej fullt

motsvarade detta »universitas rerum» som namnet innebär. Vid frihetstidens

riksdagar var frågan mycket diskuterad. Trozelius utnämndes till

professor i ekonomi vid Lunds universitet 1758. Där skrefs då doktorsafhandlingar

öfver sådana ämnen som »Nyttiga inrättningar vid Kjeflinge

Molla», »Tankar om socker och sirap af inhemska växter» m. m. Det

var flera år innan Margraf kom fram med samma sak, så viktig, att ännu

den dag i dag räknas Margraf som en af Tysklands bemärktaste forskare.

År 1758 föreläste professorn i philosophia experimental^ vid samma universitet

öfver jordens fruktbarhet och grunden till åkerbruket, och hans

lärjunge prof. Gottschalk Vallerius inspirerade den första handbok i världen

i landtbrukskemi, som förut utkom i form af gr adual af h an dlin ga r. Ett så

att säga Darwinistiskt organ, som utbildades vid denna tid, ha vi ännu

däri, att professorn i botanik vid Lunds universitet äfven bär titeln professor

i ekonomi och att professorn i kemi vid det andra ända tills för

ett par år sedan var också professor i åkerbrukskemi. Jag har anfört

detta för att visa, att införandet af teknikens studium i och för gradualafhandlingar

ingalunda är något nytt och att därigenom har kommit fram

till och med högst förträffliga saker, ja lysande punkter i vetenskapens

historia. Då säkerligen deras antal, som önska förvärfva denna grad i

förhållandet till elevantalet blir mycket ringa, kommer institutionen ej att

medföra nämnvärda kostnader. Ätt däremot inrätta en högre examen

utan denna titel anser jag för min del tämligen ändamålslöst.

4. Lokal för högskolan.

Hvad beträffar frågan om flyttandet af hela högskolan, såsom kommittén

föreslår, så är detta väsentligen en rent ekonomisk fråga, som man

i egenskap af lärare ej kan ha någon närmare anledning att yttra sig om.

Klart är att helt och hållet nya lokaler på alla områden har sina fördelar.

Den nuvarande högskolan har emellertid det behaget att ligga i

en tyst och sund stadsdel och ändå relativt centralt oeh äger en af hufvudstadens

mest representativa byggnader. Stockholms högskola är förlagd i

dess omedelbara närhet, hvilket kanske till bådas fromma förr eller senare

kunde föranleda en samverkan dem emellan. Dess kemiska laboratorium

är för få år sedan med betydande kostnad uppfördt. Tomten äger därtill

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

betydande utvecklingsmöjligheter. Tillgodogöres det nuvarande tomtutrymmet

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med 1902 ars utvidgningsförslag,

torde de flesta behof kunna fyllas. Emellertid är det tydligt att sär.skridt

för den yngst tillkomna institutionen, den elektriska, bör en tomt förvärfvas

å öfre Norrmalm eller vid Sveavägen, ifall ej obser vatorietomten

kan erhållas. Statsmakterna torde ej finna det oskäligt att inköpa eu

tomt härför, då det ju ej kan sättas i fråga att eu i tämligen litet omfång

tilltagen tomt, förvärfvad i början af 1860-talet, skall räcka äfven för en

gren al tekniken, som då ej ens fanns i sin linda. Ja, om staten vill

undgå tomtinköp, vore intet hinder att förlägga institutionen, där kommitterade

nu ha föreslagit att hela högskolan skulle ligga. Man kan på

Yrtimme gå en kilometer och med spårvagn komma ändå längre. I de

stora städerna ligga institutionerna ofta på vida större afstånd från hvarandra.

Fördelaktigt vore ju äfven att mekaniska fackskolans laboratorier

utflyttades.

Genom dylika åtgärder skulle till och med afsevärda tomtutrymmen

blifva disponibla för framtida behof.

Slutligen anser jag mig böra, beträffande den för högskolan föreslagna

tomten påpeka att röken från den stora förbränning af stenkol och koks,

alstrad vid uppvärmning af dessa ofantliga lokaler, skulle utförd i en

central skorsten med all säkerhet alstra betydande rökskador å Djurgårdsskogen,

och får jag rörande dylika rökskador hänvisa till ingenjör B.

Carlssons anförande vid senaste kemistmötet, refereradt i Teknisk tidskrilt.

Äfven har jag själf gjort ingående undersökningar rörande detta tema

vid en af våra fabriker och kan af erfarenhet intyga den stora känslighet

barrträden visa mot svafvelsyrligheten i stenkolsrök.

Studietiden inom kemiska fackskolan.

Man har inom lärarkollegiet ibland uttalat sig för en obligatoriskt

fyraårig kurs, ibland åter för 3’Y år, det första mest för likformighetens

skull med andra fackskolor. När frågan i början af 1890-talet var före,

afgaf jag bär bifogade yttrande af den 5 april 1892 (bil. A). Det frivilliga

fjärde året har visat sig motsvara sitt ändamål, i det eleven kan

efter tillgång på förmåga och intresse utsträcka sina studier efter behag

från tre till fyra år, dock så att han icke kan utexamineras förrän hösten

efter afslutandet af de tre studieåren. Härigenom får han tid att under

sommarmånaderna specialisera sig i någon särskild bransch, öfver hvilken

han under hösten skall skrifva en redogörelse med tillhörande ritningar.

Detta har visat sig särdeles ändamålsenligt äfven af eleverna själfva, så
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

169

som man kan finna af Sv. teknologföreningens till högskolekommittén

afgifna yttrande. Jag erinrar ock om att alla tekniska föreningar, som

yttrat sig i frågan, varit af samma mening utom den i Norrköping, som

anser det önskvärdt att den obligatoriska studietiden för alla fackskolor

fastställes till fyra år i och för ernåendet af specialisering. Föreningen har

emellertid därvid ej erinrat sig, att inom den kemiska fackskolan förhållandena

ligga så, att denna specialisering såsom jag antydt ernås hufvudsakligen

genom studier utanför högskolan. I öfrigt ber jag få bilägga

förre föreståndaren prof. Dahlanders enligt min mening utmärkt sakkunniga

anförande rörande studietidens längd (bil. B).

Kollegiet har föreslagit en extra lärare i apparatkännedom och kemiska

fabriksanläggningar. Då emellertid dessa saker hos oss liksom såvidt jag

vet vid alla andra högskolor föredragas dels af läraren i kemisk teknologi,

dels af läraren i mekanisk teknologi, dels ock beröras af läraren i beskrifvande

maskinlära, så kan jag ej finna att här behöfves någon särskild

lärare i ett så obestämdt ämne, hvilket skulle upptaga elevernas tid ytterligare

utan någon särdeles valuta. Momenter däraf ingå ock i det föreslagna

ämnet teknisk ekonomisk organisationslära.

Däremot behöfves ostridligen undervisning inom kemiska fackskolan i

näringsmedelskemi för dem, som vilja ägna sig åt kontrollen af näringsoch

njutningsmedel. Till äfventyra kunde ock därigenom beredas en kurs

för blifvande tulltjänstemän. Såsom man finner af bil. A har jag redan

1892 erinrat om detta behof. Ett årsanslag af 1,500 kronor till en speciallärare

i ämnet torde vara tillräckligt. Ämnet bör vara frivilligt och

undervisningen kunde förläggas till zymotekniska laboratoriet. De allra

flesta tekniska högskolor i utlandet meddela undervisning i detta ämne.

Den kemiska byggnaden.

Svårigheten att ernå ändamålsenlighet vid hopandet af så många

laboratorier inom en byggnad är naturligtvis betydlig. Några rum blifva

större än som behöfs, andra mindre för att icke tala om att lokalernas

anordning däraf lider. I medvetande härom föreslog jag för kommittén

att den kemisk-tekniska delen af laboratoriet skulle få en egen byggnad,

alldenstund det kunde väntas att det vore den som kunde motse af framtiden

de största förändringar i behofven. Då kommittén emellertid ej för

sin del tillmötesgått detta förslag, lär det ej vara utsikt till att planerna

i den vägen nu kunna realiseras. Jag ber emellertid att få påpeka att

Bih. ttll Rilcsd. Prof 1909. 1 Samt. 1 Afl. 110 Höft. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

utvecklingen i utlandet gått i antydda riktning, i det både i Berlin och i

Aachen särskilda laboratorier uppförts för teknisk kemi.

Hvad byggnadens form beträffar kan densamma icke sägas vara särdeles

lyckligt funnen. Antingen bör det vara en enda aflångt fyrkantig

byggnad så som den nuvarande eller ock en dylik försedd med tvenne

flyglar såsom i Uppsala. En sådan utbyggnad, som här förefinnes, är svår

att ändamålsenligt tillgodogöras särskildt också därför att dragförhållandena

i densamma blifva dåliga. Anmärkas kan ock med skäl att det finnes

alltför litet källarrum för en så stor byggnad, nämligen ett enda rum,

och ej ens såsom i den nuvarande byggnaden en särskild källare för syror

och andra mera farliga kemikalier. Dessutom behöfs det nödvändigt ett

rum för konstant temperatur i och för kalorimetriska bestämningar m. m.

Hvad det kemisk-tekniska laboratoriet beträffar har ett absolut nödvändigt

rum vid omarbetningen af första ritningsförslaget uteglömts, nämligen

material- och skölj rum, ett rum lika nödvändigt för ett dylikt laboratorium

som ett kök för ett större hushåll. Därtill behöfs två särskilda

rum såsom laboratorier för experiment er med pappersmassa och papperstillverkning

m. m. Detta är vår största kemiska industri och behöfver

därför vara på ett särskildt sätt representerad i byggnaden, och kan jag

i denna sak stödja mig på t. ex. polytekniska föreningens i Norrköping

uttalande.

Om byggnaden sålunda öfver hufvud skall kunna vara brukbar måste

de tre rummen i elektrokemiska institutionen, som betecknas såsom laboratorier

för preparationsarbeten och assistenter, tilldelas det kemisk-tekniska

laboratoriet. Härigenom kunde en förskjutning af rummen ske, så att en

del af vågrummet blefve sköljrum.

Hvad slutligen beträffar ämnet elementarkemi är detta en särskild

uppfinning af kommittén, som saknar motsvarighet vid någon annan högskola.

De af kommittén anförda motiverna äro att undervisningen i kemi

vid våra elementarläroverk skulle i betydande omfattning sakna tillgång

till ett laboratorium. Så är emellertid ingalunda fallet enligt hvad chefen

för läroverksöfverstyrelsen meddelat. Innan högskolans laboratorium blir

uppfördt finnes det säkert intet elementarläroverk, som ej äger ett laboratorium,

i hvilket just de arbeten utföras, som afses med ämnet elementarkemi.

De, som redan ha genomgått dylika öfningar, kan man väl ej tvinga

att sedan vid högskolan ånyo genomgå dem.

Därtill kommer att materialkännedom, som enligt kommittén skulle

afses med dessa öfningar, kan endast i mycket ofullständig grad därmed

ernås. Slutligen synes kommittén icke haft blicken öppen för att man

ej kan meddela undervisningen i kemiska öfningar så att 50 komma mån
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

dagen, nya 50 tisdagen o. s. v. hela veckan igenom. Ingen lärare torde

därvid kunna uppehålla nödig ordning och snygghet, öfningarna böra

därför vara frivilliga och komma säkerligen att begagnas af ett ytterst

ringa fåtal. Slutligen blifva kostnaderna för gas högst väsentliga, och

den rök, som därvid kommer att alstras, skulle sprida sig i omgifningen.

Med förestående anförande har jag sålunda velat motivera

l:o) att det icke innebär någon fördel, snarare tvärtom, att planera

för större antal än 175 nya elever om året,

2:o) att de nuvarande lokalerna för högskolan kunna fördelaktigt användas

äfven vid högskolans utvidgning,

3:o) att högskolan bör tilldelas venia promovendi,

4:o) att studietiden inom kemiska fackskolan må fortfarande blifva

såsom nu,

5:o) att det af lärarkollegiet föreslagna läroämnet rörande kemiska

apparater och anläggningar må ersättas med ämnet lifsmedelskontroll, hvari

en speciallärare med 1,500 kronor årlig lön föreslås,

6:o) att ämnet elementarkemi må utgå,

7:o) att ritningen å de kemiska byggnaderna må undergå en behöflig

revision.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Bil. B.

Professor 0. E. Westins reservation

till tekniska högskolans lärarkollegiums utlåtande den 12 september 1908.

Med anledning däraf, att tekniska högskolans lärarkollegium vid behandlingen

af det förslag, den kungliga kommittén för den högre tekniska

undervisningens ordnande uppgjort och hvilket blifvit remitteradt till tekniska

högskolan för afgifvande af underdånigt utlåtande, dels fattat vissa

beslut, som jag icke kunnat biträda, och dels underlåtit att till ompröfning

upptaga vissa frågor af för förslagets genomförande synnerlig vikt, får jag

härmed anmäla min reservation.

Uti ett vid kollegiets sammanträde den 31 sistlidne augusti af mig

föredraget utlåtande angående bemälda förslag har jag beträffande några

af de viktigaste delarna af förslaget angifvit min ståndpunkt. Med hänvisning

till det, som i detta utlåtande blifvit anfördt, och särskildt de

delar af detsamma, som gå i annan riktning än den i kollegiets svarsskrifvelse

angifna, vill jag här i allra största korthet framhålla de hufvudpunkter,

i hvilka jag anser, att besluten bort vara andra än de kollegiet

fattat.

Den kungl. kommittén har föreslagit, att skyldigheten för högskolans

elever att bevista föreläsningarna skulle upphöra. Enligt min öfvertygelse

skulle ett fastställande af detta beslut dels medföra en sådan försämring

af resultatet af högskolans verksamhet, att en stor del af de uppoffringar,

som äro erforderliga för läroverkets utvidgning och omorganisation, vore

att anse såsom bortkastad och dels verka i flera afseenden skadligt å högskolans

elever. Den hittills genom upprop brukliga kontrollen af elevernas

närvaro vid föreläsningarna kan lätt ersättas af annan bättre kontroll,

t. ex. den jag i mitt ofvan nämnda utlåtande angifvit.

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Kollegiets underlåtenhet att motsätta sig den kungl. kommitténs förslag

att reducera undervisningen i teoretisk mekanik — ett ämne, som är

ett af de viktigaste vid högskolan föredragna — nödgas jag opponera mig

emot. Att ersätta en del af den teoretiska mekaniken med en viss kurs

i matematik hjälper icke upp saken. Den erforderliga förstärkningen af

lärarkrafterna i matematik kan utan svårighet erhållas på annat bättre

sätt än kommittén föreslagit, t. ex. så som jag i mitt utlåtande antydt.

De läroplaner, förslaget innehåller, synas mig, särskildt beträffande

den fackskola — den mekaniska — hvars intresse det åligger mig att i

egenskap af fackskoleföreståndare bevaka, icke tillfredsställande. Ett fastställande

af dem skulle enligt min öfvertygelse i vissa afseenden försämra

i stället för att förbättra förhållandena; de äro nämligen i vissa delar icke

på lämpligt sätt afpassade för vårt lands behof, utan snarare för förhållandena

i Amerika. Ätt vidtaga omfattande och dyrbara anordningar för att

ännu bättre än hittills förse det landet med ingenjörer, det finnes det ingen

giltig anledning att inlåta sig på. Jag anser mig emellertid till förebyggande

af missförstånd böra tillägga, att jag icke är ogynnsamt stämd mot att

unga svenska ingenjörer resa till Amerika för att förskaffa sig erforderlig

praktisk erfarenhet, men jag anser det oundgängligen nödvändigt att undervisningen

vid tekniska högskolan i första rummet afpassas för vårt eget

lands behof.

De af kommittén föreslagna benämningarna å läroämnen och fackskolor

synas mig i flera fall mindre lämpliga; jag finner dem inkorrekta

och missvisande och anser mig särskildt böra påpeka detta, emedan sådana

fall kunna förekomma, att införandet af i berörda afseende olämpliga benämningar

kunna komma att utöfva väsentligt inflytande på utgången af

besättandet af lärarbefattningar vid högskolan.

I fråga om de kunskapspröfningar, som skulle ifrågakomma vid högskolan

efter det att den föreslagna utvidgningen blifvit genomförd, har

kollegiet icke inlåtit sig på någon som helst granskning af kommitténs

förslag, ehuru en sådan varit i högsta måtto af behofvet påkallad. Vid

de tre sammanträdena i juni blef denna ytterst viktiga sak icke nöjaktigt

utredd, och vid den nu på hösten förekommande fortsatta behandlingen

af förslaget har, oaktadt jag i mitt utlåtande starkt betonat nödvändigheten

af att ingå på denna detalj, icke heller någon behandling af saken

förekommit inom kollegiet. Jag finner detta betänkligt särskildt därför,

att frågan om kunskapspröfningarna står i nära samband med frågan om

erforderliga lärarkrafter och sålunda ock med frågan om kostnaden för

förslagets genomförande. Och jag anser mig äfven nu skyldig att på det

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 155.

bestämdaste betona nödvändigheten af, att denna sak blir behörigen utredd,

innan förslag om högskolans utvidgning definitivt fastställes.

För utgifvande af för högskolans behof erforderliga läroböcker anser

lag ett årligt mindre anslag oundgängligen nödvändigt, och jag är så mycket

hellre af den åsikten, som enligt min fasta öfvertygelse få af de ifrågasatta

nya anslagen bli så fruktbärande som detta.

Fördelningen af utrustningsanslagen synes mig i vissa fall gifva anledning

till berättigade anmärkningar. Ojämnheterna äro eftet mitt förmenande

så stora, att det knappast kan vara lämpligt att utan närmare

undersökning fastställa de föreslagna beloppen.

Förnämligast på grund af de nu gjorda anmärkningarna anser jag,

att den kungl. kommitténs förslag till ordnande af undervisningen vid

tekniska högskolan är i behof af en väsentlig omarbetning.

Stockholm den 2 september 1908.

O. E. Westin.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

175

Bil. C.

öfverintendentsämbetet har i infordradt utlåtande anfört följande:

»Då öfverintendentsämbetet nu går att fullgöra denna befallning,

torde ämbetet, som med hänsyn till arten af dess verksamhetsområde är

hänvisadt att hufvudsakligen rekrytera sin ordinarie och extra ordinarie

tjänstemannapersonal bland landets arkitekter, hafva att sig yttra beträffande

kommitterades förslag till ordnande af den högre tekniska undervisningen

allenast i hvad rörer denna undervisning i arkitekturskolorna

samt angående de till organisationsförslagen hörande byggnadsförslag; och

får öfverintendentsämbetet i nämnda hänseenden, med remissaktens återställande,

i underdånighet anföra följande.

Hvad då först angår organisationen af arkitekturskolorna må framhållas,

att det vid fullgörandet af de uppdrag i byggnadsväg, som till

ämbetet för utförande öfverlämnas, och vid handläggning af de ärenden,

som hit hänskjutas i och för granskning, yttrande eller afgörande, visat

sig synnerligen önskvärd!, att den hos ämbetet anställde arkitektentjänstemannen

redan under sin studietid hade varit i tillfälle att mer, än

hvad nu är händelsen, dels göra sig förtrogen ej mindre med de tekniska,

ekonomiska och sociala frågor, som stå i samband med själfva utförandet

på byggnadsplatsen af arkitekters ritningar, än äfven med principerna för

vården och underhållet af våra byggnadsminnen, dels ock att hafva inhämtat

en ingående kännedom om vårt lands byggnadshistoria samt erhållit

en mera omfattande och grundlig undervisning än den för närvarande

meddelade i stadsbyggnadskonst och därmed sammanhängande rättsliga,

kommunala, sociala och hygieniska spörsmål.

1 dessa afseenden har i det föreliggande förslaget ett mycket betydande

framsteg gjorts beträffande ämnet »byggnadsteknik» vid tekniska

högskolan, i det att nu, sent omsider, en ordnad högskoleundervisning i

detta betydelsefulla ämne föreslagits. Emellertid vinner undervisningen i

detta ämne icke åsyftad kraft och verkan, om den icke kombineras med

ett i anslutning till undervisningen i skolan ordnadt praktiskt deltagande

under någon längre tid, helst ett år eller mer, i arbeten på byggnadsplats,

hvarvid elevens i praktiken inhöstade erfarenheter böra genom pröfning

af vederbörande lärare kontrolleras.

Öfverinten
dentsämbetet.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Moj.is Nåd. Proposition N:o 155.

Då man säkert torde kunna påräkna, att staten allt framgent kommer

att hafva tillräckligt många husbyggnadsarbeten i gång för att tillfälle till

sådan praktik som den ofvannämnda vid dem utan svårighet skall kunna

beredas arkitekteleverna, synes det vara lämpligt att i kontrakten angående

uppförande af byggnader för statens räkning införes föreskrift om

skyldighet för vederbörande entreprenör att emottaga ett för hvarje fall

lämpadt antal dylika elever.

Beträffande undervisningen i läran om vården och underhållet af

konstnärligt eller kulturhistoriskt värdefulla byggnader torde densamma

måhända med största fördel förläggas till ett senare stadium eller, med

andra ord, till den under akademien för de fria konsterna ställda konsthögskolan,

liksom ock undervisningen i svenska byggnadskonstens historia,

äfven om den senare i korta drag kan komma att meddelas i samband

med den vid tekniska högskolan förekommande undervisningen i arkitekturens

historia i allmänhet. Ämbetet anser sig i detta sammanhang böra

kraftigt framhålla den synnerligen stora vikten däraf, att arkitekturunderundervisningen

vid de olika skolorna organiseras såsom en enhet, så att

det nu må blifva och framdeles komma att bestå ett väl ordnadt samarbete

efter en gemensam plan och mot ett gemensamt mål mellan byggnadsskolorna

vid Chalmers tekniska läroanstalt, tekniska högskolan och

konsthögskolan.

Undervisningen i »stadsbyggnadslära» hafva af kommitterade föreslagits

skola pågå med två föreläsningar i veckan under tredje årets vårtermin

samt bestridas af en speciallärare med ett arfvode af 900 kronor. Anspråken

på dem, som skola uppgöra och på dem, som hafva att granska

de stadsplaner, hvilka underställas Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning,

hafva emellertid under den senare tiden i hög grad stegrats. Allmänhetetens

uppmärksamhet har blifvit väckt på den afgörande betydelse,

stadsplanen har för ett samhälles bekvämlighet, trefnad och hälsa, ja, till

och med för dess ekonomiska framåtskridande, hvartill kommer att ett

nyvaknadt intresse för omhuldandet af en stads egendomligheter dag för

dag ökas. Det vill därför synas öfverintendentsämbetet som om det vore

af allra största vikt, att undervisningen i »stadsbyggnadslära» bringas i

jämnhöjd med tidens fordringar och att därtill anslås så mycken tid, att

ämnets samtliga olika partier kunna hinna högskolemässigt icke blott

föredragas, utan ock öfvas, hvadan, efter ämbetets mening, det af kommitterade

föreslagna timantalet lärer böra högst väsentligt ökas.

I fråga om undervisningen vid Chalmers tekniska läroanstalt har

öfverintendentsämbetet fäst sin uppmärksamhet vid att undervisningen i

tillämpad värmelära för byggnadstekniker är särdeles inskränkt samt att

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

undervisning i byggnadshygien helt och hållet saknas. Det är ju möjligt

att kurserna i husbyggnadslära också omfatta byggnadshygien, installering

af värme- och ventilationsledningar samt gas-, vatten- och afloppsledningar

m. m.. men, då sådant icke framgår af handlingarna i ämnet, har ämbetet

funnit sig böra här påpeka önskvärdheten af att ett icke alltför obetydligt

utrymme i undervisningsprogrammet för elever i husbyggnadsteknik

beredes ämnet »byggnadshygien».

öfvergår öfverintendentsämbetet härefter till hithörande byggnadsfrågor,

kommer naturligen först i betraktande den afsedda nyanläggningen

för tekniska högskolan.

Den af kommitterade föreslagna byggnadsplatsen härför utgöres af

ett på norra Djurgården nordväst om »Sofiahemmet» beläget område, som

icke, enligt hvad riksmarskalksämbetet meddelat kommitterade och efter

hvad ämbetet har sig bekant, är ämnadt för något annat byggnadsändamål.

Byggnadsgrunden är god, ty fast berg torde å hela området möta

i dagen eller på ringa djup under marken.

Området är vidare skogsbeväxt och torde erbjuda tillräckligt utrymme

äfven för framtida utvidgningar. Den för själfva byggnadskomplexen

föreslagna platsen befinner sig 10 å 13 meter högre än Valhallavägen

vid Lilljansplan och på ett medelafstånd därifrån af omkring 550

meter, hvadan aflopp till stadens kloaknät ur teknisk synpunkt icke erbjuder

några svårigheter utom för ångpannehuset, hvilket är förlagdt till

ett lägre plan och hvarifrån afloppsdike kan ledas ned öfver den nordost

om området belägna dalsänkan eller spillvattnet pumpas upp till den förutnämnda

afloppsledningen; någon kostnad för dessa ledningar är dock i

förslaget ej upptagen.

Äfven om sålunda den ifrågaställda byggnadsplatsen ur flera synpunkter

förvisso erbjuder stora fördelar, anser öfverintendentsämbetet sig

likväl böra fästa Eders Kungl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på följande

omständigheter.

En sådan anstalt, som en teknisk högskola med ett beräknadt antal

af 1,200 elever och omkring 100 lärare har en stark tendens att omkring

sig skapa bostadskvarter. Området i fråga ligger, efter hvad af

det ofvan sagda redan lärer framgå, emellertid en half kilometer från

närmaste bostadskvarter på en en genom Rimbobanan mycket isolerad del

af norra Djurgården, i hvars närhet, enligt hittills framkomna förslag, man

icke haft för afsikt att upplåta mark till bostadskvarter.

Då nu staten har att utstå en ganska hård konkurrens från såväl

enskilda företag som från Stockholms stad vid afyttrande af stora om
Bih.

till Iliked. Prot. 150!). 1 Sami. 1 Afd. 110 Häft.. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

råden mark för bostadshus, synas omständigheterna mana till undersökning

dels huruvida möjligen någon annan plats för högskolans byggnader

skulle kunna befrämja en snabbare försäljning af tomtmark å någon annan

del af Djurgården, dels om området omkring den föreslagna tomten ägnar

sig för anläggning af stadskvarter och, i så fall, huru en sådan stadsplan

bör ordnas med hänsyn till terrängen och till högskoleanläggningen. Den

tanken torde icke heller i detta sammanhang böra undertryckas, att man

ej bör låta gå sig ur händerna detta högeligen gynnsamma tillfälle att

genom en klokt och konstnärligt riktigt beräknad anläggning låta den

betydande byggnadskomplexen bilda ett imponerande centrum i en med

hänsyn till densamma planlagd stadsdel och på så sätt draga dubbel

fördel af de betydande byggnadskostnaderna.

Det föreliggande förslaget är ett mycket belysande exempel på olägenheten

af att planera ett byggnadsföretag på oreglerade stadsområden.

På en intill det för tekniska högskolan nu föreslagna området gränsande

tomt har direktionen för allmänna barnbördshuset härstädes erhållit

tillstånd att uppföra ett nytt barnbördshus. Ritningarna till denna

byggnad föreligga redan färdiga och äro för närvarande på Eders Kungl.

Maj:ts nådiga pröfning beroende. Sagda byggnad är med hänsyn till dess

ändamål och tomtens beskaffenhet fullkomligt rätt inlagd i terrängen och

ansluter sig till riktningen af närmaste planlagda gata, Valhalla vägen.

På bilagda kartblad, tillhörande här omhandlade betänkande, hafva

de för det nya barnbördshuset föreslagna byggnaderna blifvit inlagda med

röd färg. Häraf synes, att dessa skulle komma i en högeligen skef ställning

gent emot högskoleanläggningen, så mycket mera störande som barnbördshusets

byggnader komma att resa sig på ett sex meter högre beläget

plan än den stora förgården framför ingången till högskolans hufvudbyggnad.

Det torde alltså få anses tydligt, att de båda institutionernas

byggnader icke kunna förläggas så som å ömse sidor nu föreslagits. Måhända

måste endera vika, då det äfven ur andra synpunkter kan anses

mindre lämpligt att förlägga ett barnbördshus alldeles inpå en anstalt af

den natur som tekniska högskolan.

Men, äfven oafsedt barnbördshusets byggnader, torde berättigade anmärkningar

kunna göras mot anläggande af ofvannämnda förgård till

högskolan. Den i öfrig! strängt symmetriska anläggning af högskolekomplexen

är nämligen, vidkommande berörda förgård, till hela anläggningen

osymmetrisk, i det att hufvugbyggnaden flankeras af endast en flygel, byggnaden

för fysik och elektroteknik, hvarförutom entrén till hela anläggningen

är förlagd till ena hörnet af förgården. Nu skulle man gärna

vilja tänka sig en eventuell framtida utvidgning i form af en pendent till

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Propotition N:o 155. 179

nyssnämnda flygel, men detta fordrar bortsprängandet af en icke obetydlig

bergkulle.

På den fjärde sidan midt emot hufvudingången till hufvudbyggnaden,

dit själfva hufvudentrén till hela anläggningen borde vara förlagd, där

stå hindrande i vägen barnbördshustomtens högplatå. I betraktande af

nu nämnda omständigheter har det velat förefalla öfverintendentsämbetet

som om byggnadernas fördelning och gruppering icke skulle vara den

med hänsyn till terrängen och de lokala förhållandena i öfrigt riktiga och

att, i hvarje fall, en stadsplan för området i fråga måste uppgöras, innan

byggnadernas läge slutligen fastslås.

Hvad de olika byggnadernas yttre rörer, synes fasadernas arkitektur

vara af en monumental och sitt ändamål värdig karaktär utan några

onödiga eller dyrdara utsirningar, ehuru det lärer få anses mindre lyckligt,

att en af byggnaderna, bergshögskolan, såväl beträffande fasad som takanordning

helt skiljer sig från de öfriga. Planerna äro ur ekonomisk,

praktisk och pedagogisk synpunkt i allmänhet tillfredsställande lösta och

öfverintendentsämbetet finner sig endast i några principiella spörsmål i

afseende å plananläggningen äga anledning framställa vissa här nedan

närmare angifna erinringar.

Vid byggnader af här ifrågakomna slag är det naturligen af mycken

vikt, att lokalerna placeras utefter ett sammanhängande korridorsystem,

äfven om förhållandena för närvarande icke skulle påkalla tillämpandet af

ett sådant och detta icke blott för att bekvämt och utan passage genom

andra rum förmedla trafiken mellan de olika rummen, utan i all synnerhet

för att underlätta och möjliggöra framtida omläggningar af lokalernas

användning; det finnes nämligen icke något som så befordrar ett lätt anpassande

af en byggnad efter förändrade behof som ett strängt genomfördt

korridorsystem. I hufvudbyggnaden finnes ett sådant, men däremot

icke i byggnaden för fysik och elektroteknik och ej heller i byggnaden

för kemi. Den erfarenhet man i detta afseende fått af tekniska högskolans

nuvarande byggnader manar icke till efterföljd.

I de olika byggnaderna finnas inrymda åtskilliga vaktmästarbostäder.

Dessa äro i allmänhet förlagda vid ingångar, förmodligen för att på så

sätt få dessa bevakade. Sålunda har hufvudbyggnaden fem ingångar och

bostäder vid fyra af dem. Enligt af öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk i ämnet utfärdadt cirkulär tillåtas vid våra allmänna läroverk

vaktmästarbostäders inrymmande i skolhusen allenast under den förutsättningen,

att sagda bostäder äro med ogenombrutna murar afskilda från

flyggna(len i öfrigt. Ur hygienisk synpunk torde det vara i hög grad viktikt

att tillämpa denna princip äfven hvad angår högskolebyggnaderna,

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 155.

åtminstone så långt sig göra later. Någon bevakning af de inom området

belägna byggnadernas olika ingångar torde väl i allt fall näppeligen kunna

praktiskt organiseras, hvaremot det lärer kunna ifrågasättas, huruvida icke

vid hufvudingången till området bör förläggas en portvakt.

I hufvudbyggnadens midtaxel en trappa upp är anordnad en stor

samlingssal, hvilken dock, inberäknadt läktare, icke torde kunna rymma

mer än 800 sittplatser. För att emellertid öka salens utrymmesförmåga

hafva tvenne, såsom korsarmar i förhållande till densamma belägna, föreläsningssalar

tänkts afskillda från det stora midtrummet medelst hydrauliska

ridåer, hvarigenom ytterligare omkring 700 personer torde kunna

blifva i tillfälle att närvara, åhöra och åse hvad som försiggår på och

i närheten af samlingssalens talarstol. Ett dylikt uppdelande af publiken

uti tre för hvarandra till stor del osynliga grupper torde dock komma

att förtaga mycket af den »festivitas», som man väl önskar skola hvila

öfver de stunder, då denna större aulaanordning behöfver tagas i anspråk

Det torde ock kunna starkt ifrågasättas, om de hydrauliska ridåerna kunna

utföras så, att de i längden blifva fullt lämpliga för sitt hvardagsändamål,

eller att utgöra fondväggar i föreläsningssalar, hvarvid tillika är att

märka, att öppningarna mot midtrummet äro så höga, att ridåerna måste

göras åtminstone i två lameller, om de icke vid nedsänkningen skola nå

tre meter under källargolfvet. Vidare torde erinras, att det i akustiskt

hänseseende måste anses särdeles betänkligt att anordna hörsalar och aula,

såsom här skett, öfverhvälfda med tunnhvalf, äfvensom att det torde få

betraktas såsom ett djärft akustiskt experiment att i hörsalarna inom

byggnaden för fysik och elektroteknik anbringa stora hålkälar.

Hvad rörer hörsalarna i allmänhet — och de sistnämnda uti den

fysiska lärobyggnaden i synnerhet — torde vara att bemärka, att de

knappast, utan att berättigade kraf på ordning och bekvämlighet måste

åsidosättas, kunna rymma fullt det antal åhörare, som å planerna angifvits.

Högskolans elever skola icke blott åhöra föreläsningarna, utan

också därunder göra skriftliga anteckningar. Härför bör beräknas en

platsbredd af minst 0,60 meter och, om man nu, så som det vill synas,

antagit åhörarantalet efter en platsbredd af blott, 0,50 meter, bör enligt

ämbetets förmenande det angifna åhörarantalet minskas med 20 procent.

I fråga särskildt om de båda ofvannämnda hörsalarna i byggnaden

för fysik och elektroteknik är deras bredd, 13,5 meter, så stor, att bänkraderna

icke lämpligen böra vara raka, utan lära få böjas koncentriskt

omkring föreläsarplatsen samt afdelas medelst midtgång, hvaraf följden

blifver, att för dessa salar ytterligare reduktion af elevantalet måste äga

rum.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155

De uppgifna kostnadssummorna grunda sig på olika enhetspris för de

skilda byggnaderna samt massberäkningar. Vid granskning af dessa

siffror har öfverintendentsämbetet icke funnit orsak till annan erinran, än

att, såsom ofvan förmäles, någon kostnad för kloakledningens framdragande

från tomtgränsen till stadens ledning i Valhallavägen icke upptagits, ett

arbete, som emellertid torde komma att draga en kostnad af cirka 30,000

kronor.

Ehuru de af kommitterade framlagda förslagen till nybyggnader för

tekniska högskolan äro uppgjorda med mycken omtanke, sakkunskap och

arkitektonisk skicklighet och äga sitt stora värde såsom en god och öfverskådlig

utredning af institutionens olika utrymmesbehof, anser öfverintendentsämbetet

sig dock böra underdånigst betona önskvärdheten af att,

innan ett så viktigt byggnadsföretag som det ifrågavarande — där enbart

kostnaden för själfva byggnaderna uppgår till omkring 7,000,000 kronor

och där sammanlagdt betydligt större byggnadsmassa än exempelvis Riksdags-

och riksbankshusens eller det härstädes projektera rådhusets är afsedd

att utföras och inom hvilka byggnader under långliga tider framåt

ingenjörer och arkitekter skola erhålla sin utbildning — kommer till utförande,

en täflan mellan svenska arkitekter rörande uppgörandet af ritningar

må utlysas; genom ett sådant förfaringssätt torde största möjliga

garantier gifvas för att byggnaderna komma att blifva för sina ändamål

i olika afseenden tillfredsställande och därjämte i möjligast bästa grad

bära vittne om vår tids byggnadskonst.

På grund af hvad öfverintendentsämbetet sålunda tillåtit sig anföra,

finner ämbetet sig böra i underdånighet hemställa,

l:o) beträffande arkitekturundervisningen,

att, då planer för undervisningen inom byggnadsskolorna vid tekniska

högskolan och Chalmers tekniska läroanstalt fastställas, de ordnas icke

blott i organiskt samband i förhållande till hvarandra, utan äfven i förhållande

till undervisningen vid konsthögskolans byggnadsskola, så att full

enhetlighet och kontinuitet i arkitekturundervisningen i riket må vinnas;

att i undervisningsplanen vid tekniska högskolan må införas föreskrift

att, för erhållande af afgångsbetyg, skall företes intyg om minst ett års

praktik å byggnadsplats, samt att hafva nöjaktigt bestått den pröfning af

elevens under praktiken förvärfvade kunskaper och erfarenheter, som

vederbörande lärare vid högskolan äger anställa;

att tillfälle må beredas arkitekteleven vid tekniska högskolan — liksom

ock vid konsthögskolan — att inhämta grundlig kännedom i läran

om vård och underhåll af värdefulla byggnadsminnen — restaureringsteknik

— samt i svenska byggnadskonstens historia; och

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

att undervisningen i »stadsbyggnadslära» vid tekniska högskolan må

väsentligt utvidgas utöfver hvad kommitterade föreslagit; samt

2:o) beträffande förslaget till nya byggnader vid tekniska högskolan:

att, innan platsen för dessa bestämmes, en stadsplan må uppgöras,

som visar högskoleområdets lämpligaste reglering och anslutning till närmast

bebyggda eller reglerade stadsdelar, äfvensom

att, i händelse Eders Kungl. Maj:t därefter skulle finna en mera betydande

omarbetning af ritningarna vara af nöden, medel må anslås för

infordrande af nya förslag genom allmän eller begränsad täflan mellan

svenska arkitekter.»

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

183

Bil. D.

Riksmarskalksämbetet har på grund af nådig remiss afgifvit underdånigt

utlåtande öfver kommittérades förslag, därvid ämbetet anfört följande:
»Kommitterade

hafva (sid. 205 i betänkandet) uppställt följande fordringar,

hvilka i främsta rummet synts kommitterade böra fyllas vid bestämmande

af en byggnadsplats för tekniska högskolan, nämligen: att den

har tillräckligt utrymme, äfven med hänsyn till framtida utvidgningar; att

dess läge är hygieniskt tillfredsställande och dessutom tillräckligt fritt och

öppet för medgifvande af riklig dager i anstaltens lokaler; att grunden är

af sådan beskaffenhet, att dyrbarare grundläggningsarbeten ej behöfva vidtagas;

och att, med hänsyn till vissa laboratoriearbeten, skakningar från

gatu- och annan trafik i möjligaste mån må kunna undvikas; att den icke

ligger allt för långt från stadens bebyggda delar; och slutligen att statsverket

icke behöfver vidkännas särskildt stora kostnader för densamma.

En tomtplats, som torde uppfylla dessa fordringar, anser sig kommittén

hafva funnit uti den platå, som är belägen å norra Djurgårdens

mark, nordnordväst om Sophiahemmet, och som begränsas, i väster af

Riksmarskalksvägen, i öster af Margaretavägen och mot norr af Mellanvägen.

I söder gränsar området delvis till den plats, som föreslagits för

det nya allmänna barnbördshuset, och gränslinjen mellan dessa områden

hafva kommitterade tänkt sig omreglerad på sätt, som å två vid det underdåniga

betänkandet fogade planritningar med streckade linjer närmare angifvits,

enär eljest en förskjutning af högskolans föreslagna nybyggnader

mot norr blefve behöflig, hvilken skulle öka kostnaderna för erforderliga

planerings- och sprängningsarbeten på den af berg bestående grunden.

På detta område, hvars höjd å den för de föreslagna byggnaderna

begränsade platsen växlar mellan 30 och 41 meter öfver Stockholms slusströskel,

skulle de olika institutionerna anordnas på sätt å ofvannämnda

planritningar och i arkitektens byggnadsbeskrifning närmare angifvits.

Den hufvudsakliga uppfartsvägen till anläggningen hafva kommitterade

tänkt sig gå från Valhallavägen förbi nuvarande hofjägarbostället

och uppför Bergsvägen samt mynnande ut framför hufvudbyggnadens södra

fasad. Därjämte skulle mindre körvägar till byggnaderna utgå från Riks
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

marskalks vägen, Margaretavägen och från skärningen mellan denna och

Mellanvägen.

I detta ärende har riksmarskalksämhetet infordrat här bilagda yttranden

från intendenten för Kungl. Djurgården äfvensom från den s. k.

djurgårdskommittén.

I sitt afgifna yttrande har djurgårdsintendenten, med öfverlämnande

af jämväl närslutna kartor öfver det tillämnade området för tekniska högskolans

institutioner, framhållit, bland annat, att högskolans föreslagna

byggnader samtliga äro afsedda att förläggas till ett område af norra

Djurgården, som, i den mån hufvudstadens utvidgning ägt rum, efter hand

fått karaktären af park, och att denna park mycket flitigt besökes af hufvudstadens

befolkning, till följd hvaraf det syntes önskligt, att för nu

ifrågakomna ändamål ej större område toges i anspråk än nödigt vore.

Enligt af djurgårdsintendenten verkställd beräkning utgör ytvidden af

själfva byggnadsplatsen med terrasser omkring 65,000 kvadratmeter.

Däraf skulle enligt kommitterades förslag 19,065 kvadratmeter upptagas

af själfva byggnaderna.

I förstberörda areal ingå omkring 1,600 kvadratmeter af ett område,

som jämlikt nådig resolution den 7 juli 1904 på vissa villkor upplåtits

till direktionen för allmänna barnbördshuset i Stockholm för uppförande

af ett barnbördshus därstädes, och å hvilket område direktionen jäpilikt

riksmarskalksämbetets resolution den 7 juni 1906 fått tillstånd att uppföra

jämväl en asylafdelning. Beträffande ifrågavarande del af det till

barnbördshusets direktion upplåtna området har djurgårdsintendenten anfört,

att, därest vid ett förläggande till nu föreslagen plats af högskolans

byggnader, öfverenskommelse kan träffas med nämnda direktion om afstående

af den för högskolan behöfliga del af tomten, djurgårdsförvaltningen

intet har att däremot invända, under förutsättning att det fastställda

årliga tomtarrendet af 7 öre för kvadratmeter fortfarande komme

att utgå jämväl för denna del.

Vidkommande det område utöfver förenämnda 65,000 kvadratmeter,

som skulle erfordras för uppförande af bostad för intendent och för framtida

utvidgningar, har djurgårdsintendenten ansett detsamma kunna begränsas

till ett område, å kartan betecknadt med röd färg, af omkring

25,000 kvadratmeters ytvidd. Såsom skäl härför har djurgårdsintendenten

anfört, att hela det kringliggande pai’kområdet icke torde komma att på

annat sätt disponeras, hvadan en framtida utvidgning, därest en sådan

blefve behöflig, kunde låta sig göra, utan att en ytterligare inskränkning

nu behöfde vidtagas i det för allmänheten upplåtna parkområdet, och

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

titan att allt för stora svårigheter framdeles behöfde uppstå vid genomförande

af en blifvande tidsenlig stadsplan för norra Djurgården.

Med afseende å de upprättade byggnadsplanerna har djurgårdsförvaltningen

framhållit det betänkliga uti att till föreslagen plats i närheten

af Ugglevikskällan förlägga maskinhuset för centraluppvärmning, enär röken

från ångskorstenen snart skulle döda all barrträdsvegetation i omgifningen,

där nu en ståtlig tall- och granskog utgör en prydnad för hufvudstaden

och en af dess mest uppskattade tillflyktsorter, åsynen af en dylik

skorsten på föga afstånd från Ugglevikskällan skulle dessutom betaga

platsen dess nuvarande behag. En annan olägenhet af denna byggnads

förläggande till den föreslagna platsen bestode däri, att enligt de uppgjorda

planerna aflopp från denna byggnad syntes skola beredas ut till

Djurgårdens omgifvande, af dåliga lutningsförhållanden lidande mark, i

därstädes befintliga öppna diken, hvilka på sådant sätt komme att ytterligare

förorenas.

Med anledning af de sålunda framställda anmärkningarna har djurgårdsintendenten

hemställt, att förberörda byggnad måtte flyttas till annat

lämpligare ställe, och därtill föreslagit någon plats mot områdets gräns

bakom barnbördshuset.

Vidare har den föreslagna platsen för byggnaden för magnetometri

— i vinkeln mellan Harvägen och Sophiavägen — synts djurgårdsintendenten

mindre tilltalande, och har intendenten ansett att öfverenskommelse

lätteligen borde kunna träffas om upplåtelse af mark för en

dylik byggnad på annan lämpligare och mindre bemärkt plats.

Därest med anledning af kommitterades afgifna underdåniga utlåtande

och förslag beslut skulle komma att fattas om tekniska högskolans förflyttande

till den ifrågasatta platsen å Ivungl. Djurgården, har djurgårdsintendenten

slutligen hemställt, att därvid måtte dels fastställas vissa angifna

villkor till skyddande af Djurgårdens intressen såsom allmän park

och till minskande af de utgifter för den omgifvande traktens underhåll,

som blefve en direkt följd af högsholans förläggande till denna plats,

dels ock bestämmas att för det område, som skulle för ändamålet från

Djurgården upplåtas, skulle till djurgårdskassan från och med det år,

under hvilket platsen toges i anspråk, erläggas ett tomtarrende af 2 öre

för kvadratmeter och år.

Djurgårdskommittén har i sitt till riksmarskalksämbetet afgifna yttrande

såsom sin mening framhållit, att för den händelse Eders Kungl.

Maj:t bestämde, att den nya tekniska högskolan skulle förläggas till Kungl.

Djurgården, markupplåtelsen borde begränsas till det område, som af tekniska

högskolekommittén föreslagits att för ändamålet terrasseras, och som

Bill. till Rilcsd. Prof. 1909. 1 Sami. ‘J Afl. 110 Raft. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kmigl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 155.

å en handlingarna bifogad terrängkarta blifvit med blå färg omslutet, samt

att detta område borde utan någon afgäld till djurgårdskassan för all framtid

upplåtas. I anslutning till sitt berörda förslag rörande gränserna för

området har kommittén vidare hemställt, att bostaden för intendenten måtte

inflyttas på det terrasserade området, där nödigt utrymme därför syntes

kommitterade förefinnas; hvarjämte kommittén slutligen i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med djurgårdsintendenten föreslagit vissa ytterligare

villkor för markupplåtelsen.

För egen del får riksmarskalksämbetet i underdånighet anföra följande:
Riksmarskalksämbetet

har intet att erinra mot tekniska högskolans

förläggande till den föreslagna platsen å norra Djurgården, men tillåter

sig därvid i likhet med djurgårdskommittén underdånigst föreslå, att det

område, som skulle för ändamålet upplåtas, måtte begränsas till en areal,

som enligt de uppgjorda förslagen skulle terrasseras, och som å ofvan

åberopade handlingarna bilagda terrängkarta blifvit af djurgårdskommitterade

med blå färg utmärkt. Under förutsättning att den tillämnade bostaden

för intendenten, på sätt djurgårdskommittén hemställt, inflyttas på

det område, som är afsedt att terrasseras, samt att för observatoriet upplåtes

allenast den för själfva byggnaden erforderliga platsen, synes det

riksmarskalksämbetet, att ofvan angifna, med blå gräns utmärkta område

torde fullt motsvara tekniska högskolans behof; och därest framdeles stadsplan

kommer att uppgöras för norra Djurgården, torde därvid nödig hänsyn

kunna tagas till ett eventuellt behof af utvidgning af högskolans område.

Beträffande den omreglering af gränsen mot barnbördshusets tomt,

som tekniska högskolekommittén anser nödvändig, har riksmarskalksämbetet

ej något att invända mot att en sådan gränsreglering sker, naturligtvis

under förutsättning att öfverenskommelse träffas med direktionen

för allmänna barnbördshuset rörande den eventuella markafträdelsen och

den godtgörelse, som därför skulle tillkomma direktionen.

Riksmarskalksämbetet tillåter sig för sin del i likhet med djurgårdskommittén

föreslå, att denna godtgörelse ordnas sålunda, att direktionen

antingen erhåller nedsättning i tomtarrendet med belopp, motsvarande 7

öre för kvadratmeter af den areal direktionen skulle komma att afstå,

eller ock att direktionen får motsvarande markområde på annat ställe sig

tilldelad mot nuvarande afgäld.

Med anledning af de utaf djurgårdsintendenten framställda anmärkningar

mot de af kommitterade uppgjorda byggnadsplanerna, får riksmarskalksämbetet

i underdånighet hemställa att, därest tekniska högskolans

institutioner komma att förläggas till ifrågavarande plats, sådan ändring i

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

[Fungit Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

de uppgjorda förslagen måtte vidtagas, att maskinhuset för centraluppvärmning

förlägges i närheten af områdets södra gräns bakom bambördshuset

samt byggnaden för magnetometri på lämpligare, mindre bemärkt plats,

som riksmarskalksämbetet i sådan händelse torde erhålla nådig befallning

att i samråd med vederbörande föreslå.

Då i förevarande fall fråga är om upplåtande till en statsinstitution

af mark å Kungl. Djurgården, hvaraf Kungl. Djurgården för närvarande

— med undantag af förberörda areal af omkring 1,600 kvadratmeter af

den till barnbördshusets direktion upplåtna tomt — icke njuter någon

direkt inkomst, har riksmarskalksämbetet icke ansett sig böra föreslå, att

något tomtarrende skall till Kungl. Djurgården erläggas för det område

af norra Djurgårdens odisponerade mark, som kan komma att af tekniska

högskolan för ändamålet tagas i anspråk.

I fråga om öfriga villkor för en eventuell upplåtelse af ifrågavarande

område till tekniska högskolan får riksmarskalksämbetet, i likhet med

djurgårdsintendenten, i underdånighet hemställa, att för nu ifrågaställa

upplåtelse må, till skyddande af Djurgårdens intressen i dess egenskap af

allmän park, och till minskande af de särskilda omkostnader Djurgården

på grund af högskolans förläggande till denna plats skulle komma att få

vidkännas för underhåll af vägar m. m., i nåder föreskrifvas följande

villkor:

byggnadsplatsen skall, förr än öfrigt arbete påbörjas, inhägnas, hvarefter

byggnadsmaterial ej må uppläggas utanför hägnaden eller arbetsstyrkan

uppehålla sig på området utanför denna hägnad;

den ståndskog, som å området behöfver fällas, skall afverkas enligt

djurgårdsförvaltningens anvisningar och forslas sill Djurgårdens upplagsplats

i närheten; kvarvarande skog å området förblifver Djurgårdens tillhörighet;
de

vägar, som för tekniska högskolans behof torde komma att tagas

i bruk, nämligen Drottning Kristinas väg, Bergvägen och Riksmarskalkens

väg, skola väl underhållas och renhållas samt belysas utan kostnad för

djurgårdsförvaltningen;

Sophiavägen, Margaretavägen, Källvägen och Mellanvägen få icke användas

för byggnadskörslor;

den tillämnade uppfartsvägen från Drottning Kristinas väg anlägges

enligt djurgårdsförvaltningens anvisning på tekniska högskolans bekostnad,

liksom äfven de vägar, som från byggnadsplatsen enligt den uppgjorda

planen skola anläggas till Djurgårdens nuvarande trafikleder i trakten;

och skola dessa nya vägar för framtiden underhållas, renhållas och belysas

utan kostnad för djurgårdsförvaltningen;

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Naj:ts Nåd. Proposition N:o 155•

samtliga för tekniska högskolans ändamål behöfliga vatten-, aflopps-,

elektriska m. fl. ledningar nedläggas i förenämnda, från Drottning Kristinas

väg ledande uppfartsväg till byggnadsplatsen;

det till tekniska högskolan upplåtna tomtområdet må icke i framtiden

i vidsträcktare mån inhägnas, än att gården mellan de å planritningarna

med III, Yl, Y och VII betecknade byggnaderna må för allmänheten

afstängas.»

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktr. A. B., 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1909:173 Utlåtande i anledning af Kungl. Majis proposition till Riksdagen angående omorganisation af tekniska högskolan m. m. samt i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten