Sök i Ratio Lex

Angående ny aflöningsstat för länsveterinärerna

1909-03-26 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:165, Angående ny aflöningsstat för länsveterinärerna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 165.

1

N:o 165.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ny aflöningsstat

för länsveterinärerna; gifven Stockholms slott

den 26 mars 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att

dels godkänna följande förslag till aflöningsstat för länsveterinärerna

från och med den 1 januari 1910.

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Summa.

1 länsveterinär...........

31 länsveterinärer......

1,500

46,500

1,000

31,000

2,500

77,500

I Efter 5 år kan lönen höjas

( med 500 kronor och efter 10

) år med ytterligare 500 kronor.

Summa

—

—

80,000

dels godkänna följande allmänna villkor och bestämmelser för

åtnjutande af de i staten föreslagna aflöningsförmåner, nämligen:

att länsveterinär skall vara underkastad såväl den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden som ock den reglering

af tjänstgöringsområde, som kunna varda föreskrifna;

att med länsveterinärstjänst icke må förenas annan tjänst å rikets

eller Riksdagens stat;

att med länsveterinärstjänst ej heller må förenas vare sig uppdrag

såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 119 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.

med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,

eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt ej medicinalstyrelsen

uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande

uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hederligt

för tjänstgöringen såsom länsveterinär, finner uppdraget eller befattningen

kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att de med länsveterinärsbefattning förenade tjänstgöringspenningar

få uppbäras endast för den tid, befattningens innehafvare verkligen

tjänstgjort, men för den tid, han varit befriad från tjänstgöring skola

utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen, men att den, som undfår ledighet för svag hälsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller i behörig

ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad

att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöfvér sina

tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som erfordras för

befattningens uppehållande eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder

han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordningerhållit

tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra

användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,

såvida ej finnes skäligt låta honom uppbära något däraf;

att beträffande förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af länsveterinärstjänst tidpunkten för första förhöjningen bestämmes

att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren under

mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna

nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund

af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt

uppdrag, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma

villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än

vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade

tjänsteåldern blifvit uppnådd, samt att för grundläggande af rätt till

löneförhöjning icke må beräknas tjänstgöring före år 1902;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 165.

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen utgår till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter

tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, omreglering af extra

inkomster, som kunna åtfölja länsveterinärsbefattning eller utgå för

bestyr i sammanhang därmed;

dels förklara, ej mindre att en hvar, som med eller efter ingången

af år 1910 tillträder länsveterinärsbefattning, skall vara pliktig att

underkasta sig förberörda villkor och bestämmelser, än äfven att de

förutvarande innehafvare af länsveterinärsbefattningar, hvilka icke före

viss åf Kungl. Maj:t bestämd dag anmäla, att de vilja underkasta sig

den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och

som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid

dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej

annat föranledes af bestämmelserna i gällande lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills

tillkommit dem;

dels ock vid godkännande af förenämnda stat höja det under

nionde hufvudtiteln upptagna ordinarie anslaget till länsveterinärer och

veterinärstipendiater, nu 60,500 kronor, med 22,400 kronor eller till

82,900 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oskär Nyländer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26

mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindmak,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Departementschefen, statsrådet Nyländer anförde vidare:

Det under nionde hufvudtiteln upptagna anslaget till länsveterinärer

och veterinärstipendiater är för närvarande uppfördt till ett belopp

af 60,500 kronor, däraf till aflöning åt länsveterinärer 57,600 kronor.

När dåvarande departementschefen den 12 sistlidna januari underställde

Eders Kungl. Maj:t frågan om reglerandet för år 1910 af utgifterna

under nämnda hufvudtitel, anförde han ifråga om berörda anslagstitel,

att det vore hans afsikt att under loppet af nu pågående riksdagförelägga

Eders Kungl. Maj:t förslag till aflöningsreglering för länsveterinärerna,

hvars antagande komme att medföra en förhöjning af

den del af ifrågavarande anslag, som för närvarande utginge till aflöning

åt nämnda tjänstemän, samt hemställde, att, då beloppet af berörda förhöjning

vid nämnda tidpunkt icke läte sig med bestämdhet beräknas,

men densamma skulle komma att uppgå till högst omkring 40,000

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.

kronor, Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att med hänsyn till

det förslag till aflöningsreglering för länsveterinärer, som kunde antagas

komma att under loppet af samma riksmöte föreläggas Riksdagen, tillsvidare

förslagsvis beräkna en höjning i anslaget till länsveterinärer och

veterinärstipendiater med 40,000 kronor eller från 60,800 kronor till

100,800 kronor.

Jag anhåller nu att få återkomma till denna fråga.

För närvarande finnas anställda en länsveterinär i hvarje län samt

dessutom i 8 län ytterligare en länsveterinär, så att hela antalet länsveterinärer

uppgår till 32. De län, uti hvilka två länsveterinärer finnas

anställda, äro Kalmar län, Värmlands län, Kopparbergs län, Gäfleborgs

län, Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens

län, hvilka till följd däraf äro indelade hvart i två läns veterinärsdistrikt.

Bestämmelser rörande länsveterinärernas tjänsteåligganden äro meddelade

i instruktionen för läns-, stads-, distrikts- och andra civila veterinärer

den 19 oktober 1888 med de ändringar däri, som innefattas i

nådiga kungörelsen den 22 november 1901.

Jämlikt instruktionen är länsveterinär skyldig att inom sitt

distrikt utöfva närmaste inseendet öfver den allmänna och besörja den

enskilda sjukvården bland husdjuren, på sätt i instruktionen närmare

* bestämmes.

Genom stads- eller distriktsveterinärs anställande för en del af

länsveterinärs distrikt inskränkes eller förringas icke den senares skyldighet

att vid behof fullgöra sina åligganden inom hela distriktet. Tjänsteförrättningar,

som ersättas med statsmedel, böra dock anförtros åt

vederbörande stads- eller distriktsveterinär, för så vidt ej Konungens

befallningshafvande af särskilda anledningar därtill förordnar länsveterinär.

Länsveterinär skall hafva sitt hemvist på den ort inom distriktet,

som af Kungl. Maj:t bestämmes till hans station.

Det åligger länsveterinär förutom hvad för öfrigt i instruktionen

i särskilda afseenden föreskrifves:

1) att tillhandagå Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hushållningssällskap,

hälsovårds- och kommunalnämnder samt andra myndigheter

med råd och anvisningar rörande den allmänna djursjukvården

äfvensom husdj ursskötseln i hygieniskt afseende samt att i öfrigt på

eget initiativ till vederbörande myndighet göra framställningar i dithörande

frågor;

2) att utöfva inseendet öfver samt med uppmärksamhet följa de

inom distriktet bosatta veterinärernas civila tjänsteverksamhet;

Nuvarande

organisation.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 165.

3) att efter förordnande af medicinalstyrelsen samt enligt af samma

styrelse godkänd resplan inspektera de till distrikts-, stads- och öfriga

civila veterinärstjänster inom distriktet hörande arkiv och granska däröfver

upprättade inventarieförteckningar; samt

4) att, därest sådant finnes af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

erforderligt, efter förordnande af denna myndighet utöfva

inspektion såväl vid kreatursmarknader och djur utställningar, som ock

af allmänna och enskilda slakterier och korffabriker inom distriktet samt

att afgifva de rapporter och göra de framställningar, hvartill dessa

inspektioner kunna föranleda.

Vidare lämnar instruktionen detaljerade föreskrifter om hvad länsveterinär

har att iakttaga ifråga om den allmänna och enskilda veterinära

hälso- och sjukvården särskild! vidkommande bekämpandet af smittosamma

husdjurssjukdomar.

Till länsveterinären skall en hvar annan inom hans distrikt bosatt

veterinär årligen före den 1 mars insända berättelse ej mindre om sin

civila verksamhet under det föregående året än äfven, därest han är

anställd för visst distrikt, om hälsotillståndet bland husdjuren inom

distriktet samt om hvad i öfrigt därmed kan äga sammanhang. Befinnes

inkommen årsberättelse felaktig, skall länsveterinär, som mottagit sådan

berättelse, återsända den för att ofördröjligen rättas; skulle obehörigt

dröjsmål därvid uppstå eller om årsberättelsen trots påminnelser alls *

icke insändes, bör anmälan därom göras till medicinalstyrelsen.

Länsveterinär åligger att om sin verksamhet under det förflutna

året äfvensom om hälsotillståndet bland husdjuren inom distriktet utarbeta

en berättelse, äfven innefattande en bearbetning af de från distriktets

öfriga veterinärer inkomna årsberättelserna; och skall den i tvenne

exemplar affattade redogörelsen jämte de inkomna årsberättelserna före

den 1 april insändas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken

myndighet före den 1 maj afsänder det ena exemplaret jämte årsberättelserna

till medicinalstyrelsen samt, efter att af detsamma hafva

tagit del,"tillställer det andra exemplaret vederbörande landsting.

Af länsveterinär skola föras:

diarium öfver inkomna handlingar,

konceptbok öfver tjänster apporter, utlåtanden, berättelser, obduktionsprotokoll,

till myndigheter afgifna intyg och andra till hans tjänsteverksamhet

hörande expeditioner, samt

journal öfver den sjukvård, som af honom utöfvas.

Länsveterinär utnämnes af Kungl. Maj:t på förslag åt medicinalstyrelsen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.

7

För att kunna uppföras å förslag till sådan tjänst erfordras:

1) att efter aflagd, godkänd afgångsexamen vid veterinärinstitutet

hafva blifvit af medicinalstyrelsen förklarad såsom legitimerad veterinär;

2) att sedermera efter minst två års fortsatt utöfning af veterinärpraktik

hafva med vitsord om godkända insikter genomgått särskild,

enligt af medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelser, för sådant ändamål

anordnad utbildningskurs; samt

3) att hafva under minst 5 år med goda vitsord tjänstgjort såsom

läns- eller distriktsveterinär, hvarvid sökanden må tillgodoräkna sig den

tid, han i egenskap af civil veterinärstipendiat varit inkallad i tjänstgöring.

Länsveterinärernas aflönine''sförhållanden reglerades senast vid 1901 ^ftönmgifur
0

*ii ° ° haUanaen m. m.

ars riksdag.

Då bestämdes aflöningen till sammanlagdt 1,800 kronor, däraf

1,200 kronor såsom lön och 600 kronor såsom tjänstgöringspenningar,

jämte ett ålderstillägg till lönen efter tio års tjänstgöring till belopp

af 500 kronor.

För åtnjutande af dessa aflöningsförmåner gälla följande villkor

och förbehåll, nämligen:

att länsveterinär skall vara underkastad såväl den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden som ock den reglering

af tjänstgöringsområde, som kunna varda föreskrifna;

att innehafvare af läns veterinärstjänst, som utnämnts till sin befattning

före den 1 april 1900, skall vara underkastad de förändrade

pensionsbestämmelser, som kunna varda stadgade;

att med läns veterinärstjänst icke må förenas annan tjänst å rikets

eller Riksdagens stat, ej heller annan tjänstebefattning, med mindre

medicinalstyrelsen finner densamma icke vara hinderlig för tjänstgöringen

såsom länsveterinär;

att de med länsveterinärsbefattning förenade tjänstgöringspenningar

få uppbäras endast för den tid, tjänstens innehafvare verkligen tjänstgjort,

men skola för den tid, han varit befriad från tjänstgöringen, utgå

till den, som förrättat tjänsten;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, äger

uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag

hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan

förpliktas att under ledigheten, utöfver sina tjänstgöringspenningar,

afstå så mycket af lönen, som erfordras för tjänstens förrättande eller

eljest pröfvas skäligt;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Extra

inkomster.

1) Anslag

af hushållningssällskap,

landsting eller

kommun.

Kungl. Maj:ts Ndä. Proposition N:o 165-

att, där förhöjning i aflöningen efter viss tids fortsatt, väl vitsordadt

innehafvande af veterinärstjänst anses böra medgifvas, tidpunkten

för förhöjningen bestämmes att inträda tio år efter utnämningen till

länsveterinär, under villkor att innehafvaren mer än fyra femtedelar af

denna tid själf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan

statens tjänst, under iakttagande däraf, att den högre aflöningen ej får

tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket

den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; dock att- för grundläggande

af rätt till ålderstillägg icke må beräknas tjänstgöring före år 1902; samt

att i afseende å länsveterinärs rätt till pension å allmänna indragningsstaten

skola lända till efterrättelse de bestämmelser, som därutinnan

förut tillämpats, med iakttagande, att länsveterinär, som fullgjort de

enligt nämnda bestämmelser gällande villkor för pensions erhållande,

må vara berättigad att komma i åtnjutande af en årlig pension å

1,800 kronor.

Till underlättande af uppfattningen af det i andra punkten härförut

upptagna villkor torde böra erinras, att enligt nådig kungörelse den 31

mars 1900 en hvar, som efter sistnämnda dag utnämnts till befattning,

med hvilken före nya pensionslagens trädande i kraft följt rätt till pension

från allmänna indragningsstaten, är underkastad nyssnämnda lag.

Utöfver förenämnda aflöningsförmåner äger länsveterinär uppbära

särskild ersättning för vissa tjänsteförrättningar samt är dessutom berättigad

att utöfva enskild praktik. Vissa länsveterinärer uppbära dessutom

icke obetydliga inkomster af andra anställningar, som de innehafva

vid sidan af länsveterinärtjänsten. En del åtnjuta äfven anslag af

landsting och hushållningssällskap.

Löneregleringskommittén, som, på sätt jag i det följande. får

tillfälle att närmare beröra, haft förevarande ämne under behandling,

har i dessa hänseenden genom infordrande af uppgifter från samtliga

länsveterinärer gjort en utredning, för hvars resultat det torde tillåtas

mig att i detta sammanhang redogöra.

Af 27 länsveterinärer har meddelats, att de icke åtnjuta något

anslag från hushållningssällskap, landsting eller kommun. Bland de

öfriga 5 länsveterinärerna har ''en meddelat, att han sedan år 1895

åtnjutit ett personligt lönetillägg af 500 kronor från länets landsting,

men att detta anslag skulle, i händelse staten beviljade länsveterinärerna

löneförbättring, minskas med motsvarande belopp.

Af en annan länsveterinär har blifvit upplyst, att länets landsting

år 1894 såsom bidrag till hans aflöning beviljat ett årsanslag af 300

kronor; att detta anslag år 1901 blifvit, under förbehåll att länsveterinären

hölle en examinerad veterinär anställd såsom assistent, hö j dt till 600

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj-M Nåd. Proposition N:o 165.

kronor; samt att, sedan länsveterinären till följd af därmed förenade

stora kostnader upphört att hafva assistent, anslaget från och med den

1 januari 1908 åter nedsatts till 300 kronor.

En tredje länsveterinär har meddelat, att från och med år 1908

till honom utgått anslag af hushållningssällskapet med 300 kronor och

ett lika stort belopp af länets landsting samt att dessa anslag förut

utgått med hälften af nämnda belopp.

Till den fjärde länsveterinären hade från hösten 1908 från länets

hushållningssällskap af förslagsanslaget till undervisningskurser för jordbrukare

utgått ett anslag intill 200 kronor för år för konsulterande

verksamhet i häst-, nötkreaturs- och svinafvel (arfvode och traktamente).

Den femte länsveterinären har meddelat, att han från två kommuner

åtnjöte ett årligt anslag af tillsammans 200 kronor.

Frågan huruvida länsveterinär i denna hans egenskap åtnjöte fri

bostad har af 31 länsveterinärer besvarats nekande. En utaf dessa har

emellertid meddelat, att han åtnjöte ett hyresbidrag af 100 kronor

årligen från den stad, där han har sin stationeringsort.

Allenast en länsveterinär har fri bostad, men denna förmån medför,

enligt hvad han upplyst, skyldighet för honom att tjänstgöra »för hushållningssällskapet»,

att betala skatter, onera och brandförsäkringsafgift

för fastigheten samt att underhålla dess hus och hägnader.

En sammanställning af uppgifterna angående länsveterinärernas ,

extra inkomster i tjänsten under åren 1905, 1906 och 1907 utvisar, att

desamma i årligt medeltal för sagda tre år uppgått till nedannämnda belopp:

inom 22 distrikt..................................................... ingå

6

1

1

1

1

...högst 100 kronor

........... 236 „

............. 403 „

............ 417 „

502

Ungefärliga beloppen af länsveterinärernas inkomster af enskild

sjukvårds- eller annan veterinär praktik uppgingo enligt de inkomna

svaren i årligt medeltal för åren 1905—1907 till följande belopp:

inom 1 distrikt ................................. ingen inkomst

ii „ ........................ 400— 500 kronor

, 501—1,000

........................ 1,001—1,500

........................ 1,501—2,000 „

______ v 5 „ ........................ mer än 2.0001; „

’) Resp. 2,033, 2,056, 2,217, 2,900 och 3,232 kronor.

Bih. till RiJcsd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 119 Höft.

12

6

Fri bostad.

Extra inkomster

i

tjänsten.

4) Inkomster

af enskild

praktik.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.

5) Inkomster

af annan

tjänstebefattning.

Inkomsterna af annan allmän eller enskild tjänstebefattning utvisade

för åren 1905—1907 följande årliga medeltal:

inom

9

distrikt ..............

............................ ingen inkomst

11

3

11 ..............

......................högst 200 kronor

11

7

11 ..............

............. 201— 500

11

3

11 ..............

............. 501—1,000 „

11

5

11 ..............

............. 1,001—2,000

11

5

11 ..............

............. öfver 2,000'') „

De särskilda befattningar, som af länsveterinär innehafts vid sidan

af länsveterinärstjänsten, hafva utgjort: befattning såsom distriktsveterinär,

stadsveterinär, föreståndare för köttbesiktningsbyrå i stad, tillsyningsman

öfver tillsaluhållna födoämnen i stad, karantänsveterinär, konsulent eller

ombudsman hos kreatursförsäkringsbolag, kontrollant vid margarinfabrik

och mejeri samt undervisare i husdjurssjukdomar vid landtbruksskola

och folkhögskola.

6) Inkomster En sammanställning af de inkomna svaren beträffande inkomster

afsyTsd.n annan sysselsättning lämnar i årligt medeltal för åren 1905—1907

sättning, följande resultat:

Samtliga inkomster

af

arbete utom

ordinarie

aflöning.

inom

4

distrikt ............

........................ ingen inkomst

11

3

11 ............

.....................högst 100 kronor

11

12

11 ............

............ 101— 500

11

8

n ............

............ 501—1,000 „

11

1

ii ............

........... 1,001—2,000 „

11

4

ii ............

............ mer än 2,000a) ,,

Sammanställas länsveterinärernas samtliga i punkterna 1)—6) afsedda

inkomster (utöfver den ordinarie länsveterinärsaflöningen) befinnes,

att dessa inkomster i årligt medeltal för åren 1905—1907 uppgått:

inom

3

distrikt ...........

.......... till

800-

-1,000

kronor

11

7

11 ...........

.......... 11

1,001-

-2,000

11

11

10

11 ...........

.......... 11

2,001-

-3,000

11

11

5

11 ...........

.......... 11

3,001-

-4,000

11

11

3

11 ...........

.......... 11

5,001-

-6,000

11

11

1

11 ...........

.......... 11

6,484

11

11

1

11 ...........

.......... 11

7,022

11

11

1

11 ...........

.......... 11

7,434

11

11

1

11 ............

.......... 11

8,533

11

'') Resp. 2,833, 3,734, 3,856, 3,905 och 4,661 kronor.

2) Resp, 2,566, 3,900, 3,967 och 4,067 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 165.

Redan ganska snart efter genomförandet af 1901 års aflöningsreglering

började anmärkningar göras, att de fördelar, som genom

densamma vunnits, vore otillräckliga. Det var till en början särskild!

bestämmelsen, att för ålderstillägg ej finge tillgodoräknas tjänstgöring,

hvilken i tiden infallit före år 1902, som föranledde erinringar. Sedermera

har emellertid krafvet på en ny omreglering af länsveterinärernas

aflöningsförhållanden allt kraftigare gjort sig hördt. Såsom skäl härför

har särskild! anförts dels de förhöjda lefnadskostnaderna samt dels den

omständigheten att till följd af nya veterinärbefattningars inrättande

länsveterinärernas inkomster af enskild praktik och därmed jämförlig

verksamhet vore i stadigt nedgående.

Frågan om förbättrande af länsveterinärernas ställning gjordes af

Eders Kungl. Maj:t till föremål för framställning till 1908 års Riksdag.

Vid föredragning af ifrågavarande ärende inför Eders Kungl. Maj:t

den 13 januari 1908 framhöll dåvarande departementschefen till statsrådsprotokollet,

hurusom de senaste framställningarna och utlåtandena

syntes samstämmigt gifva vid handen, att någon förbättring borde beredas

länsveterinärerna i deras aflöningsförhållanden. Såsom fullgoda skäl för

en aflöningsförbättring kunde, enligt departementschefens mening, åberopas

såväl de i allmänhet stegrade lefnadskostnaderna och länsveterinärernas

af deras tjänst betingade utgifter till hyra af stall in. in. som ock

den minskning i enskild praktik, som måste för dem orsakas af deras

mångahanda åligganden i afseende å den allmänna husdjursvården,

hvilka åligganden vore af natur att i alltmera stegrad grad taga deras

tid i anspråk.

Emellertid ansåg departementschefen sig icke kunna utan vidare

tillstyrka någon af de utvägar, som under ärendets förberedande handläggning

blifvit föreslagna för löneförbättringens åvägabringande. Det

syntes honom nämligen vara nödvändigt, att, innan någon definitiv

förändring fastsloges, en mera grundlig utredning verkställdes. Då för

denna utredning kräfdes tid, men behofvet af aflöningsförbättring syntes

trängande, fann departementschefen sig böra tillstyrka, att de länsveterinärer,

för hvilka den år 1901 fastställda aflöningsstaten vore gällande,

finge för år 1909 tillerkännas en tillfällig löneförbättring å 500 kronor.

Riksdagen hade de senare åren på Kung!. Maj:ts förslag och i afbidan

på en motsedd lönereglering beviljat dylika tillfälliga löneförbättringar åt

åtskilliga tjänstemän och betjänte.

Till högre belopp än 500 kronor ansåg departementschefen denna

tillfälliga löneförbättring icke böra föreslås. Det därför erforderliga anslaget,

som syntes böra äskas å extra stat, borde oberoende af personliga

Kungl.

proposition

vid 1908 års

riksdag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Riksdagens

skrifvelse den

1 juni 1908.

Anbefallning

till medicinalstyrelsen

den

17 juni 1908.

Medicinalstyrelsen

den

16 november

1908.

12 Käng!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 165.

förhållanden, Indika ju kunde undergå förändring, beräknas efter hela antalet

länsveterinärer i riket eller 32, oaktadt löneförbättringen icke borde

utgå till andra än dem, som vore underkastade den år 1901 fastställda

lönestaten. Anslagsbeloppet blefve alltså enligt denna beräkning 16,000

kronor.

I öfverensstämmelse med hvad departementschefen sålunda hemställt

föreslog Eders Kungl. Maj:t uti den till 1908 års Riksdag aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof, att, för beredande under

år 1909 af tillfällig löneförbättring åt länsveterinärer i enlighet med de

i statsrådsprotokollet angifna grunder, å extra stat för samma år måtte

anvisas ett anslag af 16,000 kronor.

Uti skrifvelse den 1 juni 1908 uttalade Riksdagen, som ansåg en

löneförbättring för länsveterinärerna vara af behofvet påkallad, önskvärdheten

däraf, att den af departementschefen omförmälda utredningen

i detta ämne och den därpå grundade löneregleringen måtte snarligen

åstadkommas. Riksdagen anmälde tillika, att, då den icke haft något

att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, densamma

blifvit af Riksdagen bifallen.

Vid föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 17 juni 1908 af

sistnämnda skrifvelse täcktes Eders Kungl. Magt anbefalla medicinalstyrelsen

att verkställa utredning och afgifva förslag till den aflöningsreglering

för länsveterinärer, som funnes af omständigheterna påkallad.

Utlåtande i ämnet afgafs därefter af medicinalstyrelsen den 16

november 1908, därvid styrelsen tillika öfverlämnade en den 16 oktober

samma år dagtecknad skrift från svenska länsveterinärföreningen.

Uti berörda utlåtande anförde medicinalstyrelsen hufvudsakligen

följande.

Frågan om löneförbättring åt länsveterinärerna hade under det

sista decenniet vid upprepade tillfällen varit föremål "för Kungl. Maj:ts

och Riksdagens pröfning. Medicinalstyrelsen hade också under sagda

tid alltemellanåt afgifvit yttranden i ärendet, i hvilket afseende styrelsen

särskilt ville framhålla utlåtanden, som af styrelsen afgifvits den 16

december 1898, den 26 maj 1902, den 12 maj 1905 och den 21

september 1906. I samtliga dessa utlåtanden hade styrelsen på anförda

skäl tillstyrkt, att förbättring i de vid de olika tillfällena gällande lönestater

skulle beviljas länsveterinärerna.

En sådan förbättring hade också genom 1901 och 1908 årens

Riksdagars beslut kommit länsveterinärerna till godo, dock icke i den

grad, som enligt medicinalstyrelsens förmenande varit önskvärd. I detta

afseende ville styrelsen erinra, att den redan i sitt utlåtande den 16

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.

december 1898 hemställt, att länsveterinärernas aflöning skulle höjas

till 1,800 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, att

åtnjutas efter tio och femton års väl vitsordad. tjänstgöring.

Den slutliga aflöningen skulle efter sistberörda förslag kommit att

uppgå till 2,800 kronor. Jämlikt 1901 års Riksdags beslut hade länsveterinärernas

löneförmåner visserligen blifvit höjda från förutvarande

1,500 till 1,800 kronor, nämligen till 1,200 kronor i lön och 600 kronor

i tjänstgöringspenningar, men i fråga om ålderstillägg hade beslutet

blifvit, att endast ett sådant, å 500 kronor, beviljats, att utgå först

från och med år 1912 till dem, som då tjänstgjort i tio år.

Länsveterinärernas aflöning utgjorde således i verkligheten endast

1,800 kronor och från och med den 1 januari 1909, med inberäknande

af den utaf 1908 års Riksdag beviljade tillfälliga löneförbättringen,

2,300 kronor.

Denna aflöning ansåge medicinalstyrelsen alltför ringa. Styrelsen

Rölle nämligen alltjämt före, att länsveterinärerna, som, hvar och en

inom sitt tjänstgöringsområde, hade det närmaste inseendet öfver husdjurssjukvården,

måste erbjudas en mera tryggad ställning, om dessa

tjänster skulle blifva eftersökta af de dugligaste bland de civila veterinärerna.

Det stora ansvar, som hvilade .på länsveterinären särskildt i

sådana tider, då svårare epizootier förekomme inom hans distrikt, syntes

göra det till en bjudande plikt för statsmakterna att så trygga dessa

tjänstemäns existens, att verkligen de bästa krafterna kunde erhållas

för tjänsterna.

Det hade emellertid visat sig, att antalet sökande till lediga sådana

befattningar med åren alltmera nedgått, och detta äfven och särskildt

efter år 1902, från och med hvilken tid den år 1901 beviljade löneförbättringen

tillämpats.

Jämfördes antalet sökande till de 13 länsveterinärsbefattningar,

som sedan år 1902 varit lediga, med antalet sökande till de 13 närmast

före år 1902 lediga länsveterinärstjänsterna, befunnes att antalet sökande

till sistnämnda 13 länsveterinärstjänster (lediga åren 1896—1901) utgjorde

i medeltal 7,4 under det att sökande till motsvarande antal tjänster åren

1902—1908 varit i medeltal endast 4,3. Det skulle väl kunna antagas,

att orsaken till denna minskning vore att söka däri, att antalet veterinärer,

som vore kompetenta att söka länsveterinär stjänst, blifvit ansenligt mindre,

sedan fordran på genomgången aspirantkurs uppställts såsom villkor för

kompetens till dessa befattningar. 1 )enna fordran hade emellertid först

från och med år 1907 blifvit fullt genomförd, men redan dessförinnan

både eu afsevärd minskning af antalet sökande till länsveterinärstjänsterna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.

inträdt. Till de under åren 1902—1906 lediga tjänsterna hade anmält

sig i medeltal 5,1 sökande. Under åren 1906—1908 hade antalet

sökande nedgått till i medeltal endast 3,6.

Orsaken till denna ganska hastiga nedgång i de sökandes antal

syntes — om än också andra inflytelser därvid gjort sig gällande —

hufvudsakligen få tillskrifvas den omständigheten, att de länsveterinärerna

erbjudna aflöningsförmånerna icke varit afpassade efter tidens kraf och

icke stått i rimligt förhållande till de aflöningar, som å andra håll stått

veterinärer med framstående duglighet till buds.

I vissa fall ställde sig den år 1901 beslutade löneregleringen för

länsveterinärerna till och med ogynnsammare än de därförut dem tillkommande

löneförmånerna. Under det att länsveterinärernas lön varit

bestämd till 1,500 kronor per år, hade nämligen Kungl. Maj:t plägat

vid tillfällen, då länsveterinär varit af sjukdom förhindrad att sköta

sin tjänst, föreskrifva, att denne finge åtnjuta hela lönen oafkortad.

Numera däremot finge länsveterinär, som af sjukdom hindrades att förrätta

sin tjänst, jämlikt föreskrift i kungl. kungörelsen den 22 november

1901 angående aflöningsvillkoren för länsveterinärer, uppbära endast

lönen 1,200 kronor; tjänstgöringspenningarna, 600 kronor, skulle afstås

till vikarien. Vid ledighet för svag hälsas vårdande och dylikt kunde

länsveterinär förpliktas att afstå jämväl en del af lönen.

Efter år 1901 hade också tillkommit några skäl, som, enligt

medicinalstyrelsens åsikt, talade för en förbättring af länsveterinärernas

löneförhållanden.

Till dessa skäl syntes styrelsen kunna räknas icke blott cfe högst

afsevärdt stegrade lefnadskostnaderna utan äfven den konkurrens inom

den privata verksamheten, för hvilken länsveterinärerna blifvit utsatta

såväl genom anställandet af särskilda stadsveterinärer i residensstäderna,

där länsveterinärerna i allmänhet hade sin station, som ock därigenom

att i många fall nya distriktsveterinärtjänster inrättats antingen i residensstäderna

eller ock i desammas närhet. Därtill komme, att genom den

nya härordningens genomförande ett flertal nya militär veterinärtjänster

inrättas med station för dessas innehafvare i residensstäderna.

För utredande huru dessa förhållanden inom de olika länen kunnat

inverka hade medicinalstyrelsen redan hösten år 1907 låtit insamla

erforderliga upplysningar från länsveterinärerna. En med ledning af

dessa uppgifter sammanställd tabell bifogade styrelsen vid sitt utlåtande.

(Denna tabell är af löneregleringskommittén intagen såsom bilaga till

dess betänkande och återfinnes i detsamma å sid. 59.)

Innan köttbesiktningen i de större och medelstora städerna ordnats

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.

enligt lagen om köttbesiktning och slakthus den 22 december 1897,

hade länsveterinärerna haft en god biinkomst genom utöfvandet af köttoch

fläskbesiktning. Denna biinkomst hade, såsom af nyssberörda tabell

framginge, redan bortfallit i en hel del städer och komme helt naturligt

att göra det i ännu flera, enär med köttbesiktningens rationella anordnande

enligt nyssnämnda lag särskilda veterinärer blefve anställda

för köttbesiktningsväsendet.

Medicinalstyrelsen, som således hölle före, att förbättrade aflöningsvillkor

för länsveterinärerna vore erforderliga, ansåge emellertid, att

deras tjänstgöringsskyldighet borde samtidigt med den nya löneregleringens

genomförande något utvidgas. Detta syntes styrelsen hufvudsakligen

böra ske därigenom, att länsveterinärerna mera än hittills skett

förordnades att, på sätt föreskrefves i 3 § af gällande veterinärinstruktion,

utöfva inspektion såväl vid kreatursmarknader och djurutställningar som

ock af enskilda slakterier och korffabriker. Äfvenså borde länsveterinärernas

tid mera än hvad nu skedde tagas i anspråk för bekämpande

af tuberkulosen bland nötkreaturen. Däremot syntes kontrollen öfver

de offentliga slakthusen för framtiden böra anförtros åt annan myndighet.

Därom ämnade styrelsen emellertid inom den närmaste framtiden afgifva

särskild t förslag till Eders Kungl. Maj:t.

Vidkommande storleken af de aflöningsförmåner, som borde tilldelas

länsveterinärerna, syntes det styrelsen, att desamma borde sättas

ungefär lika med dem, som utginge till motsvarande grad af militära

veterinärer, nämligen regementsveterinärerna, hvilka senare åtnjöte en

lön af 2,400 kronor och tjänstgöringspenningar af 1,460 kronor eller

tillsammans 3,860 kronor.

Med stöd af hvad styrelsen anfört, och då styrelsen ansåge det

vara af synnerlig vikt att, särskildt vid eventuellt inträffande epizootier,

skickliga och nitiska länsveterinärer stode till veterinäradministrationens

förfogande, tillstyrkte styrelsen, att aflöningen för länsveterinärerna måtte

bestämmas till 2,000 kronor i lön och 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar

jämte två ålderstillägg att utgå, det ena efter fem år med 500

kronor och det andra efter ytterligare fem år likaledes med 500 kronor.

I sammanhang därmed hemställde styrelsen, att länsveterinärerna

»i likhet med så godt som alla andra statens tjänstemän» måtte tillerkännas

någon tids semester under hvarje år. Därest sådan förmån

beviljades, borde emellertid den semesterledige förpliktas att, i likhet

med hvad som beträffande provinsialläkare vore stadgadt i 40 § af läkarinstruktionen

den 31 oktober 1890, åt vikarie tillhandahålla eller bekosta

fri bostad under semestern.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Länsveterinär

föreningen.

Löneregleringskommitténs

förtlag.

Aflöningsförmåner

d

stat.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.

Styrelsen föresloge fördenskull, att länsveterinär måtte, efter därom

hos medicinalstyrelsen gjord framställning och när styrelsen pröfvade

sådant kunna ske utan hinder för tjänstens behöriga uppehållande, beviljas

dylik semesterledighet antingen årligen under en månad eller ock

hvartannat år under två månader, med skyldighet att under semestern

tillhandahålla eller bekosta vikarien fri bostad.

Uti den vid medicinalstyrelsens skrifvelse fogade skriften från

svenska länsveterinärföreningen meddelades, att föreningen vid sammanträde

den 16 oktober 1908 med afseende å länsveterinärernas löneregleringsfråga

enhälligt beslutat att fasthålla vid en af föreningen år

1907 gjord framställning i ärendet, enligt hvilken föreningen hemställt

om en minimiaflöning af 3,000 kronor jämte två ålderstillägg, hvartdera

å 500 kronor, efter respektive fem och tio års tjänstgöring, att räknas

retroaktivt efter hvars och ens utnämningsår.

I anledning af hvad sålunda förekommit, och då före ärendets

afgörande ytterligare utredning syntes erforderlig, erhöll löneregleringskommittén

den 27 november 1908 nådig befallning att skyndsamt inkomma

med yttrande och förslag i ämnet; och har till åtlydnad däraf

kommittén den 20 sistlidne februari i ärendet afgifvit underdånigt betänkande.

Sedan kommittén i detta betänkande först redogjort för den förberedande

utredning kommittén verkställt, har kommittén beträffande

den aflöning, som borde tillkomma länsveterinär, anfört följande.

För närvarande åtnjöte länsveterinärer enligt de vid 1901 års riksdag

antagna bestämmelser, en aflöning å stat af 1,800 kronor, däraf 1,200

i lön och 600 i tjänstgöringspenningar, hvartill kunde komma ett ålderstillägg

å 500 kronor efter 10 års tjänstgöring, dock att därvid icke

finge beräknas tjänstgöring före år 1902.

Behofvet af en förbättring i de sålunda fastställda aflöningsförmånerna

hade- gång efter annan framhållits och hade äfven erkänts af

statsmakterna, i det att för år 1909 en tillfällig löneförbättring å 500

kronor beredts de länsveterinärer, för Indika 1901 års aflöningsstat vore

gällande. Vid beviljandet af denna tillfälliga löneförbättring hade Riksdagen

ock uttalat önskvärdheten däraf, att utredning i ämnet och därpå

grundad lönereglering måtte snarligen åstadkommas.

Den utredning, som kommittén sökt åstadkomma angående de

länsveterinärerna utöfver den ordinarie aflöningen tillkommande inkomster

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.

af arbete i och utom tjänsten, gåfve visserligen vid handen, att under

åren 1905—1907 ett flertal länsveterinärer haft afsevärda, i vissa fall

mycket betydande inkomster af enskild praktik och andra sysselsättningar

utom länsveterinärstjänsten, medan däremot, hvad anginge extra

inkomster i tjänsten, under nämnda år inom ej mindre än 22 länsveterinärsdistrikt

dylika inkomster ej förekommit. Där de förekommit,

hade de i årligt medeltal utgjort de härförut1) angifna belopp.

Blefve, såsom det blifvit ifrågasatt, i samband med aflöningsförhöjning

för länsveterinärerna deras tjänstgöringsskyldighet utvidgad

och komme, hvilket torde vara att förvänta, ett antal nya stads- och

andra veterinärbefattningar att under de närmaste åren inrättas inom

vederbörande länsveterinärers nuvarande verksamhetsområden, minskades

säkerligen i ej oväsentlig grad tillfällena för länsveterinärerna att förskaffa

sig inkomster utom tjänsten.

Kommittén ansåge sig fördenskull böra biträda den uppfattningen,

att länsveterinärerna vore i behof af förbättrade aflöningsförmåner å stat.

Beträffande storleken af den aflöning, som i sådant hänseende

borde tilldelas länsveterinärerna, hade medicinalstyrelsen i sin skrifvelse

den 16 november 1908 hållit före, att länsveterinärerna i aflöningshänseende

borde i det närmaste likställas med regementsveterinärerna,

hvilka uppbure en lön af 2,400 kronor samt dagaflöning efter 4 kronor

för dag eller för år räknadt 1,460 kronor, sålunda tillhopa 3,860 kronor.

En jämförelse af de olika anspråk i fråga om tjänstgöringsskyldighet,

som ställdes på en regementsveterinär och en länsveterinär,

syntes emellertid kommittén ådagalägga, att regementsveterinären vore

mycket mera bunden af sin tjänstgöring och att i följd däraf den privatpraktik,

som kunde utöfvas af regementsveterinär, i regel måste blifva

väsentligen mindre än länsveterinärens. Den förre syntes till och med

under långa tider till följd af manövrer, fältmarscher o. d. vara fullständigt

förhindrad att sköta den privatpraktik, som han eljest kunde

utöfva.

Vid en jämförelse mellan regements- och länsveterinärer syntes

äfven böra beaktas, att länsveterinären i regel åtnjöte ersättning för

tjänsteresor, under det att däremot regementsveterinären icke ägde under

marscher o. d. uppbära någon särskild ersättning utöfver dagaflöningen.

Medicinalstyrelsen hade i sin sistberörda skrifvelse tillstyrkt, att

aflöningen för länsveterinärerna måtte bestämmas till 2,000 kronor i lön

'') sid. 9.

Bih. till Piksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 119 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Aflnnings
villkor.

18 Kungl■ Maj:ts Nåd Proposition N:o 165.

och 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar jämte två ålderstillägg att

utgå, det ena efter fem år med 500 kronor och det andra efter ytterligare

fem år, likaledes med 500 kronor.

En så stor förhöjning af begynnelseaflöningen, som medicinalstyrelsens

nämnda förslag innebure, kunde kommittén för sin del ej

tillstyrka.

Sammanlagda beloppet af den länsveterinärer enligt 1901 års stat

tillkommande begynnelseaflöningen, 1,800 kronor, och den för år 1909

beviljade tillfälliga löneförbättringen, 500 kronor, utgjorde 2,300 kronor.

Utgående från detta belopp och med tagen hänsyn jämväl till

vederbörande civila tjänstinnehafvares skyldighet, enligt lagen den 11

oktober 1907, att bidraga till sin egen pensionering, hade kommittén

ansett sig böra för länsveterinärerna föreslå en till 2,500 kronor förhöjd

begynnelseaflöning, sålunda fördelad, att 1,500 kronor skulle utgöra lön

och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar.

Mot medicinalstyrelsens förslag, att länsveterinär måtte kunna

komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, efter

fem och tio år, hade kommittén icke funnit anledning till erinran.

På grund af hvad sålunda anförts har kommittén hemställt, att

länsveterinär måtte åtnjuta en aflöning å stat af 2,500 kronor, däraf

1,500 i lön och 1,000 i tjänstgöringspenningar, hvartill skulle kunna

komma två ålderstillägg till lönen, det ena med 500 kronor efter fem

år och det andra, likaledes med 500 kronor, efter ytterligare fem år.

Med den sålunda föreslagna lönen skulle, har kommittén framhållit,

länsveterinär vid afskedstagandet i regel komma i åtnjutande af

en pension å 2,500 kronor, ett belopp-, som i betraktande däraf, att

enligt gällande pensionslag pensionsåldern för länsveterinär vore bestämd

till 65 års ålder och att länsveterinär vid afskedstagandet säkerligen i

de flesta fall bibehölle åtminstone en del af den privatpraktik, han förut

innehaft, syntes vara till fyllest.

Ifråga om de sålunda föreslagna aflöningsförmånerna bär kommittén

vidare ansett sig böra särskildt uttala, att vid framläggandet

af dess förslag förutsatts, att de ersättningar, som enligt särskilda författningar

tillkomme länsveterinär för tjänsteförrättningar, icke blefve i

någon afsevärd mån förhöjda utöfver hvad nu vore bestämdt.

Såsom jag förut nämnt, har särskildt bestämmelsen i 1901 års

aflöningsvillkor, att för rätt till ålderstillägg tjänstgöring före år 1902

icke finge tillgodoräknas, utgjort föremål för erinringar.

För löneregleringskommittén har det vid afgifvande af förslag till

de villkor och bestämmelser, som borde stadgas för åtnjutande af de

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.

af kommittén föreslagna aflöningsförmånerna, gällt att pröfva, om denna

bestämmelse borde bibehållas; och har kommittén i detta hänseende

anfört hufvudsakligen följande.

Upprepade gånger hade framställningar gjorts om upphäfvande

af nämnda begränsning.

I fråga om anledningen till densamma ville kommittén erinra om

hvad chefen för jordbruksdepartementet den 11 januari 1901 yttrat i

nämnda hänseende till statsrådsprotokollet, då han framlagt förslag till

aflöningsförbättring för länsveterinärerna.

Skälen till den förordade förbättringen i länsveterinärernas aflöningsförhållanden

vore, hade departementschefen anfört, att söka mindre uti

en redan befintlig missproportion mellan deras tjänste- och aflöningsförhållanden

än uti den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som ansetts

böra åläggas dem för framtiden, samt de högre kompetensvillkor, som

därefter skulle fordras för erhållande af dylik tjänst. Det syntes därför

departementschefen icke böra ifrågasättas, att länsveterinärer skulle i

afseende å ålderstilläggs åtnjutande få tillgodoräkna sig den tid, som

från det han utnämnts till länsveterinärstjänst förflutit före de nya löneförmånernas

åtnjutande.

Såsom statskontoret uti ett den 22 juni 1905 afgifvet utlåtande

erinrat, godkändes vederbörande departementschefs uppfattning i nyssberörda

hänseende af Riksdagen, som till de af Kungl. Maj:t föreslagna

villkoren för de nya löneförmånernas åtnjutande fogade det förenämnda

uttryckliga stadgandet, att för grundläggande af rätt till ålderstillägg

icke finge beräknas tjänstgöring före år 1902.

Kommittén ansåge sig icke äga anledning att tillstyrka upphäfvandet

af ifrågavarande bestämmelse. Därest emellertid kommitténs förslag om

två ålderstillägg till länsveterinärs begynnelselön vunne bifall, skulle

det stora flertalet länsveterinärer kunna i och med den nya aflöningsstatens

trädande i kraft komma i åtnjutande af det första ålderstillägget.

Under erinran härom har kommittén hemställt om bibehållande af föreskriften,

att för grundläggande af rätt till ålderstillägg för länsveterinär

icke finge beräknas tjänstgöring före år 1902.

Som nämndt, har medicinalstyrelsen i sitt förslag hemställt, att

länsveterinär måtte beredas rätt till semester.

1 anledning häraf har kommittén erinrat, att enahanda spörsmål

förelegat för kommittén, då den haft till behandling frågorna om reglering

af löneförhållanden m. m. för den till landsstaten hörande fögderiförvaltningen

äfvensom den vid skogsstaten anställda personalen, och

att kommittén ansett sig ej kunna tillstyrka medgifvandet af semester

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Utvidgad

tjänstgörings
skyldighet.

Medicinalstyrelsen

den

8 mars 1909.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.

inom dessa tjänstegrupper. Vid deri slutliga behandlingen år 1908 af

löneregleringen för skogsstaten hade kommitténs uppfattning i nämnda

hänseende godkänts. För den till landsstaten hörande fögderiförvaltningen

hade, såsom bekant, någon definitiv lönereglering icke kommit till stånd

vid 1908 års riksdag, men i den nådiga propositionen vid nämnda riksdag

angående lönereglering för landsstaterna i länen m. in. hade ej varit

upptagen semesterförmån för de till fögderiförvaltningen hörande tjänstemän.

Sådan förmån vore ej heller upptagen i den proposition, Eders

Kungl. Maj:t vid 1909 års riksdag aflåtit angående lönereglering för

fögderiförvaltningen.

I enlighet med den ståndpunkt, kommittén intagit beträffande

fögderiförvaitningen och skogsstaten, samt med hänsyn till beskaffenheten

af länsveterinärs tjänstgöring och den svårighet, som tvifvelsutan

ej sällan skulle möta att anskaffa lämpliga vikarier, liar kommittén ansett

sig icke kunna biträda förslaget om semesterförmån för länsveterinärerna.

Beträffande i öfrig! de aflöningsvillkor, som borde föreskrifvas för

åtnjutande af de föreslagna aflöningsförmånerna, har kommittén erinrat,

att vid deras bestämmande borde beaktas såväl förenämnda, för åtnjutande

af nu utgående aflöning stadgade villkor och förbehåll som i tillämpliga

delar de aflöningsvillkor, som vid 1907 och 1908 årens riksdagar fastställts

vid åtskilliga då beslutade löneregleringar. Särskild! bär kommittén

dessutom ansett böra uppmärksammas de föreslagna aflöningsvillkoren

för tjänstebefattningar vid landsstaten.

I anslutning till de af kommittén sålunda angifna synpunkterna

har kommittén afgifvit förslag till villkor och bestämmelser för åtnjutande

af de af kommittén för länsveterinärer föreslagna aflöningsvillkoren.

Äfven löneregleringskommittén har slutligen lika med medicinalstyrelsen

ansett en utvidgning af länsveterinärernas tjänstgöringsskyldighet

böra äga rum i sammanhang därmed, att de erhölle förhöjd aflöning å

stat. Kommittén har därvid särskild! ansett sig böra framhålla bekämpandet

af tuberkulosen bland nötkreaturen, som kommittén ansett

mer än hvad för närvarande vore fallet böra göras till föremål för

länsveterinärernas verksamhet.

Öfver löneregleringskommitténs förslag har jämlikt nådig remiss

medicinalstyrelsen den 8 innevarande mars afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande och därvid anfört hufvudsakligen följande.

Beträffande först kommitténs åsikt, att vid jämförelse mellan länsveterinärs

och regementsveterinärs tjänstgöring den senare vore mera

bunden af sin tjänst, så vore detta otvifvelaktigt för närvarande händelsen,

men skulle, såsom medicinalstyrelsen framhållit, området för

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165-

21

länsveterinärernas verksamhet komma att ökas, så syntes äfven de i

sådan utsträckning blifva upptagna med till tjänsten hörande angelägenheter,

att tillfällena att skaffa sig någon afsevärd enskild praktik

komme att betydligt inskränkas. Styrelsen ansåge sig ock i detta

sammanhang böra erinra därom, att vid regementena funnes förutom

regementsveterinären en eller två bataljonsveterinärer anställda, och

vore sålunda tjänstgöringen fördelad mellan 2—3 veterinärer.

Styrelsen finge vidare, såsom styrelsen äfven vid föregående tillfällen

gjort, betona huru viktigt och nödvändigt det vore för vårt land

att för vinnande af utlandets förtroende i en tid, då från landtmannahåll

allt krigare sträfvades efter utländska marknaders öppnande för export

härifrån af lefvande djur, kött med mera, till sitt förfogande äga en

duglig veterinärkår, som åtnjöte anseende för kunskaper och själfständighet.

Särskildt gällde detta beträffande länsveterinärerna, hvilka

hvar och en inom sitt distrikt hade att utöfva det veterinära öfverinseendet,

hvarför ock i främsta rummet åt dem borde tillförsäkras en

ställning, som i möjligaste måtto motsvarade vikten af deras uppgift.

Detta syntes emellertid icke kunna ske med mindre en tillfredsställande

aflöning bereddes dem, och i detta hänseende ansåge styrelsen sitt i

underdånigt utlåtande af den IG november sistlidet år framlagda förslag

innebära ett minimum, som enligt styrelsens mening icke utan olägenhet

kunde underskridas.

Det vore visserligen sant, att en del länsveterinärer, på grund

däraf att vårt land hittills i regel varit förskonadt från svårare husdjurssjukdomar,

i endast ringa grad användts för bekämpande af farsoter.

Men då man alltid måste vara beredd på att dylika kunde utbryta,

läge det stor vikt på att staten under alla förhållanden hade skickliga

länsveterinärer till sitt förfogande.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, ansåge sig styrelsen

böra vidhålla sin hemställan om, att länsveterinärernas begynnelseaflöning

måtte sättas till 3,000 kronor, däraf 2,000 kronor i lön och 1,000

kronor- i tjänstgöringspenningar.

Skulle medicinalstyrelsens sålunda uttalade åsikt icke vinna nådigt

afseende, så ville styrelsen framhålla nödvändigheten af att ändring

vidtoges i kommitténs förslag rörande fördelningen af löneförmånerna.

Den 1901 fastställda staten fördelade aflöningen, 1,800 kronor, i lön,

1,200 kronor, och tjänstgöringspenningar, 600 kronor, således 2/3 lön och

Va tjänstgöringspenningar. Nu föresloge kommittén 1,500 kronor såsom

lön och 1,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar. Något skäl, hvarför

proportionen Va mot V* öfvergifvits, hade icke anförts, och något sådant

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.

kunde medicinalstyrelsen icke heller finna. Tvärtom plägade vid tjänster,

där en afsevärd del af tjänstemannens inkomster utgjordes af ersättning

af enskilda för arbete, hvilka inkomster således vid sjukdom eller

annan ledighet förlorades, tjänstgöringspenningarna sättas lägre än

eljest. Af sådan anledning utgjorde exempelvis provinsialläkarnas tjänstgöringspenningar

V± af kontanta aflöningen. Att för länsveterinåirerna

gorå proportionen ogynnsammare än förut varit fallet, därtill syntes

intet skäl kunna anföras. Bibehölles sålunda den nuvarande proportionen

så vidt möjligt och bestämdes aflöningen i enlighet med kommitténs

förslag, skulle lönen blifva 1,700 kronor och tjänstgöringspenningarna

800 kronor. Lägsta pensionsunderlaget blefve då också

1,700 kronor i stället för 1,500 kronor och det högsta 2,700 kronor

i stället för 2,500 kronor. Medicinalstyrelsen, som föreslagit, att

begynnelselönen skulle utgå med 2,000 kronor, hölle emellertid beträffande

pensionen före, att lägsta pensionsunderlaget borde utgöra

2,500 kronor och högsta 3,000 kronor.

Beträffande ålderstilläggen hade löneregleringskommittén, hvad

beloppen anginge, biträdt medicinalstyrelsens förslag och hemställt om

två ålderstillägg till lönen, det ena med 500 kronor efter fem år och

det andra likaledes med 500 kronor efter ytterligare fem år. Kommittén

hade däremot ansett sig icke äga anledning att tillstyrka upphäfvandet

af det vid 1901 års lönereglering för länsveterinärer fogade stadgandet,

att för grundläggande af rätt till ålderstillägg icke finge beräknas

tjänstgöring före år 1902, och hade kommittén såsom skäl för denna

sin åsikt åberopat dels hvad statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

i detta ärende yttrat till statsrådsprotokollet den 11 januari

1901 dels ock att 1901 års Riksdag godkänt denna statsrådets uppfattning.

Såsom framginge af medicinalstyrelsens underdåniga yttrande

den 16 december 1898 angående länsveterinärernas lönereglering hade

styrelsen då — såsom äfven förut — varit af den åsikt, att länsveterinärernas

löne- och pensionsförmåner icke motsvarade de fordringar,

som ställdes på dessa tjänstemän. Skälet för den af styrelsen då föreslagna

löneförhöjningen hade därför varit hufvudsakligen att söka i

den missproportion, som förefunnits mellan länsveterinärernas dåvarande

aflönings- och tjänsteförhållanden. Denna medicinalstyrelsens åsikt hade

äfven funnit uttryck i styrelsens underdåniga yttrande af den 26 maj

1902, i det styrelsen då hemställt, att bestämmelsen, att för grundläggande

af rätt till ålderstillägg för länsveterinärerna icke finge beräknas tjänstgöring

före år 1902, måtte upphäfvas och att således dessförinnan

förvärfvade tjänstår måtte få medräknas vid bestämmandet af rätten

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.

23

till ålderstillägg. Medicinalstyrelsen hade icke på grund af hvad kommittén

anfört funnit sig böra frånträda sin mening.

Löneregleringskommittén hade visserligen förutsatt, att länsveterinär,

då han vid uppnådda 65 lefnadsår afginge från tjänsten, skulle komma

att i de flesta fall bibehålla åtminstone en del af sin privatpraktik.

Detta torde nog också blifva fallet. Dock syntes den inkomst, pensionerad

länsveterinär kunde förskaffa sig, i regel blifva mycket ringa

för att om några år efter afgången från tjänsten alldeles upphöra.

Semester för länsveterinär hade afstyrkts af kommittén på grund

af, bland annat, uppgifven svårighet att anskaffa lämplig vikarie.

Mångenstädes kunde likväl en distriktsveterinär erhållas som vikarie,

och för öfrigt måste det ju i hvarje fall pröfvas, huruvida semester

kunde beviljas eller icke. Kunde vikarie icke anskaffas, så måste

semesteransökan den gången afslås. Svårigheten att anskaffa vikarie

syntes således ej utgöra tillräckligt skäl att afstyrka semester för en

hel tjänstemannaklass. Kommittén hade för sin del ansett, att veterinärstaten

i detta hänseende borde jämföras med skogsstaten, som ej erhållit

semester. Denna jämförelse vore dock knappast berättigad. Veterinärens

resor dag och natt, och på tider, hvaröfver han ej ägde att

bestämma, syntes i vida högre grad göra en tids hvila behöflig än

skogstjänstemannens göromål, som efter hvad medicinalstyrelsen föreställde

sig vore mera omväxlande och kunde ordnas mera planmässigt

och i detaljerna lämpas efter tjänstemannens egna önskningar.

På grund af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört finge styrelsen

i underdånighet hemställa, att styrelsens förenämnda underdåniga förslag

af den 16 november 1908 måtte läggas till grund för löneregleringen

för länsveterinärerna.

Då Eders Kungl. -Maj:t sistlidna år beslöt att till Riksdagen ingå Departement,■

med förslag om beredande af tillfällig aflöningsförbättring åt läns- chefen.

veterinärer, föranleddes, som nämnts, detta framför allt däraf, att såväl

de i allmänhet stegrade lefnadskostnaderna och länsveterinärernas af

deras tjänst betingade utgifter till hyra af stall m. m. som ock den

minskning i enskild praktik, som måste för dem orsakas af deras

mångahanda åligganden i afseende å den allmänna husdjurssjukvården,

gjorde, att deras dåvarande aflöningsförmåner vore otillräckliga. Dessa

synpunkter vunno äfven gillande af Riksdagen, som uttryckligen betonade

behofvet af, att en aflöningsreglering för ifrågavarande tjänstemän

med det snaraste blefve genomförd.

Den utredning, som därefter åvägabragts, har, synes det mig,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 165.

ytterligare bekräftat riktigheten af dessa synpunkter. Visserligen framgår

af densamma, att en del länsveterinärer hafva icke oväsentliga

extra inkomster. Men först och främst äro, såsom utredningen gifver

vid handen, dessa inkomster till afsevärd del af sådana slag, att all

anledning finnes att antaga, att desamma inom en icke aflägsen

framtid skola komma att högst betydligt minskas om ej rent af försvinna.

Härtill kommer, såsom af de utaf löneregleringskommittén

gjorda sammanställningarna framgår, att dessa extra inkomster tillfalla

länsveterinärerna synnerligen ojämnt. För 20 af de 32 länsveterinärerna

öfverstiga de sålunda icke 3,000 kronor och för 10 af dessa 20 understiga

de 2,000 kronor. Tala således redan de nu förhandenvarande förhållandena

för att en väsentlig aflöningsförbättring beredes länsveterinärerna,

blir behofvet däraf ännu tydligare, om man betänker, att den

veterinära sjukvårdens och hygienens utveckling uppenbarligen, såsom

ock särskildt medicinalstyrelsen betonat, måste medföra alltjämt ökade

kraf på, att länsveterinärerna ägna sin tid och sin arbetsförmåga åt

själfva tjänsten, med däraf minskade möjligheter till biförtjänster.

I afseende å sättet för genomförande af denna aflöningsförbättring

anser jag mig böra ansluta mig till löneregleringskommitténs förslag.

Sålunda torde först och främst de af kommittén föreslagna

sammanlagda aflöningsbeloppen få anses väl afvägda. Med de biförtjänster,

länsveterinärerna alltjämt böra kunna därutöfver förskaffa sig,

torde det vara att förvänta, att de skola komma att erhålla en deras

utbildning och ställning motsvarande bärgning. Lika med löneregleringskommittén

utgår jag härvid från den förutsättningen, att de ersättningar,

som enligt särskilda författningar tillkomma länsveterinärer,

icke blifva i någon afsevärd mån förhöjda utöfver hvad nu är bestämdt.

I afseende å aflöningens fördelning å lön och tjänstgöringspenningar

har medicinalstyrelsen i dess senaste utlåtande alternativt framställt

förslag, att fördelningen måtte ske så, att af grundaflöningen två tredjedelar

komme att utgå som lön och en tredjedel såsom tjänstgöringspenningar.

Häremot synes emellertid tala, att vid en sådan fördelning

tjänstgöringspenningarnås belopp skulle komma att blifva så litet, att

ofta svårighet komme att möta att vid förfall för tjänstinnehafvare

erhålla lämplig vikarie.

I likhet med hvad löneregleringskommittén hemsfällt torde alltså

lämpligen begynnelseaflöningen för länsveterinär böra bestämmas till

2,500 kronor, däraf 1,500 kronor i lön och 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar.

Såväl medicinalstyrelsen som löneregleringskommittén hafva före
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 165.

slagit, att länsveterinär måtte tillerkännas två ålderstillägg till lönen,

hvart å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring. Detta

förslag anser jag mig böra biträda, därvid jag emellertid finner mig

på de af löneregleringskommittén anförda skäl icke kunna förorda

medicinalstyrelsens hemställan, att för rätt till ålderstillägg skulle få

tillgodoräknas äfven tjänstgöring, som i tiden infallit före år 1902.

Beträffande medicinalstyrelsens förslag, att länsveterinärerna måtte

tillerkännas rätt till semester, synes detsamma af de utaf löneregleringskommittén

åberopade grunder icke vara att förorda.

Hvad löneregleringskommittén eljest hemställt i fråga om aflöningsvillkoren

finner jag mig kunna biträda.

Vid bifall till hvad jag sålunda föreslagit skulle alltså staten för

länsveterinärerna från och med 1910 års början få följande utseende:

Tjänst-

Lön.

görings-

Summa.

pennin-

gar.

1 länsveterinär ..

31 länsveterinärer

1,500

46,500

Summa i —

1,000

31,000

2,500

77,500

80,000

\ Efter 5 år kan lönen höjas

) med 500 kronor och efter 10

) år med ytterligare 500 kronor.

Som nämndt, beräknade föredragande departementschefen vid

framläggande den 12 sistlidna januari af förslag till reglering för år

1910 af utgifterna under nionde hufvudtiteln, att en blifvande lönereglering

för länsveterinärerna skulle komma att medföra en förhöjning

i anslaget till länsveterinärer och veterinärstipendiater å högst

omkring 40,000 kronor. Den förhöjning af anslaget, som betingas af

det nu af mig framlagda förslaget, uppgår ej till nämnda belopp.

Enligt bestämmelserna vid 1901 års riksdag utgör för närvarande

aflöningen å stat till 32 länsveterinärer å 1,800 kronor, kronor 57,600.

Den af mig föreslagna staten, slutande å ............... „ 80,000,

öfverstiger alltså förstnämnda summa med 22,400 kronor, med hvilket

belopp det under nionde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslaget till

länsveterinärer och veterinärstipendiater skulle vid antagande af mitt

förslag behöfva höjas.

Tages emellertid i betraktande, att det af 1908 års Riksdag å

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 119 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165-

extra stat för år 1909 beviljade anslaget till tillfällig löneförbättring åt

länsveterinärer å 16,000 kronor icke vidare skulle beböfva utgå, skulle

vid bifall till det nu af mig framlagda förslaget den verkliga ökningen

i utgifter blifva allenast 6,400 kronor.

Vid beräkningen har dock hänsyn icke tagits till ålderstillägg,

hvilka skulle utgå af nionde kufvudtitelns gemensamma anslag till

ålderstillägg.

För åtnjutande af de af mig nu föreslagna aflöningsförmånerna

för länsveterinärerna torde, i öfverensstämmelse med hvad löneregleringskommittén

hemställt, böra stadgas följande allmänna villkor och bestämmelser,

nämligen:

att länsveterinär skall vara underkastad såväl den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden som ock den reglering

af tjänstgöringsområde, som kunna varda föreskrift^;

att med länsveterinärstjänst icke må förenas annan tjänst å rikets

eller Riksdagens stat;

att med länsveterinärstjänst ej heller må förenas vare sig uppdrag

såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är

med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,

eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt ej medicinalstyrelsen

uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande

uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt

för tjänstgöringen såsom länsveterinär, finner uppdraget eller befattningen

kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att de med länsveterinärsbefattning förenade tjänstgöringspenningar

få uppbäras endast för den tid, befattningens innehafvare verkligen

tjänstgjort, men för den tid, han varit befriad från tjänstgöring, skola

utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen, men att den, som undfår ledighet för svag hälsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller i behörig

ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad

att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina

tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som erfordras för

befattningens uppehållande eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder

han af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.

27

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra

användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,

såvida ej finnes skäligt låta honom uppbära något däraf;

att beträffande förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af länsveterinärstjänst tidpunkten för första förhöjningen bestämmes

att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren under

mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna

nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund

af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt

uppdrag, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma

villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än

vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade

tjänsteåldern blifvit uppnådd, samt att för grundläggande af rätt till

löneförhöjning icke må beräknas tjänstgöring före år 1902;

att likväl löntagare, som; då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen utgår till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter

tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, omreglering af extra

inkomster, som kunna åtfölja länsveterinärsbefattning eller utgå för

bestyr i sammanhang därmed.

Dessutom torde, i öfverensstämmelse med hvad jämväl eljest plägar

ske, böra meddelas bestämmelser angående öfvergången till den nya

staten.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att

dels godkänna det af mig tillstyrkta förslaget till stat för länsveterinärerna,

att gälla från och med den 1 januari 1910, äfvensom

de villkor och bestämmelser, som af mig föreslagits för åtnjutande af

de i samma stat upptagna aflöningsförmånerna;

dels förklara, ej mindre att en hvar, som med eller efter ingången

afår 1910 tillträder länsveterinärsbefattning, skall vara pliktig att under
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 165.

kasta sig förberörda villkor och bestämmelser, än äfven att de förutvarande

innehafvare af länsveterinärsbefattningar, hvilka icke före viss

af Kungi. Maj:t bestämd dag anmäla, att de vilja underkasta sig den

nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och som

icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem

dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat

föranledes af bestämmelserna i gällande lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills

tillkommit dem;

dels och vid godkännande af förenämnda stat höja det under nionde

hufvudtiteln upptagna ordinarie anslaget till länsveterinärer och veterinärstipendiater,

nu 60,500 kronor, med 22,400 kronor eller till 82,900

kronor.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt

bifall och förordnade, att proposition af den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen

aflåtas.

Ur protokollet:

Hj. Almgren.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1909:213 Memorial, med anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående lämpligaste sättet för ordnandet af distriktsveterinärv s. 12 i texten
  2. SU 1909:170 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ny aflöningsstat för länsveterinärerna, samt fyra i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten