Angående • befrielse för styckjunkaren Samuel Hedborg ro. fl. från ådömd ersättningsskyldighet
1909-03-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1909:170, Angående • befrielse för styckjunkaren Samuel Hedborg ro. fl. från ådömd ersättningsskyldighet
Dokumentets text
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.
1
N:0 170.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
• befrielse för styckjunkaren Samuel Hedborg ro. fl. från
ådömd ersättningsskyldighet; gifven Stockholms slott den
26 mars 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
medgifva,
att styckjunkaren Samuel Hedborg samt korpralerna Wittus Andersson
Sjöberg och Per Johan Svensson må befrias från fullgörande af
dem genom stationskrigsrättens i Karlskrona utslag den 11 oktober 1906
ålagd skyldighet att med 354 kronor 56 öre ersätta Kungl. Maj:t och
Kronan den förlust, som uppstått därigenom att vid skjutöfning å Karlskrona
fästning den 17 juli 1906 stridsladdningar i stället för laddningar
till lösa skott kommit till användning.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
C. A. Ehrensvärd.
Bill. till Riksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 121 Höft. (No 170).
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.
Utdrag af protokollet öfver sjöförsvar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 26 mars 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm,
Lindström,
Nyländer.
Departementschefen, statsrådet grefve Ehrensvärd anförde:
Den 17 juli 1906 förehades skjutöfning med lösa skott å Kungsholms
fort med ett kompani af Karlskrona kustartilleriregemente. Af
misstag kommo därvid att förbrukas sexton s. k. stridsladdningar, d. v. s.
krutladdningar, afsedda att begagnas vid skarpskjutning. Vid stationskrigsrätten
i Karlskrona väcktes åtal mot åtskilliga personer, som ansågos
ansvariga för misstaget; och genom utslag den 11 oktober 1906
dömde stationskrigsrätten styckjunkaren Samuel Hedborg samt korpralerna
Wittus Andersson Sjöberg och Per Johan Svensson, samtliga vid
nämnda regemente, för det de gjort sig skyldiga till försummelse i fullgörande
af tjänsteplikter och därigenom vållat, att ifrågavarande stridsladdningar
felaktigt vid skjutningen begagnats, jämlikt 144 § strafflagen
för krigsmakten, till vaktarrest, Hedborg i sex dagar och en hvar
af Sjöberg och Svensson i fyra dagar, hvarförutom Hedborg, Sjöberg
och Svensson förpliktades att, hvilkendera bäst gälda gitte, till Kungl.
Maj:t och Kronan utgifva ersättning för de förbrukade stridsladdningarna
med skillnaden mellan deras angifna värde och den anbefallda lösa ammunitionens
värde eller 354 kronor 56 öre. Såsom skäl för detta ut
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170. 3
slag anförde stationskrigsrätten, beträffande Hedborg, att han ifrågavarande
dag af kompanichefen emottagit order att göra 17 cm:s batteriet
klart för skjutning med lösa skott och att Hedborg vid kompanichefens
ankomst till batteriet till denne aflämnat detsamma såsom klart
utan att först försäkra sig om, att af kompanichefen anbefallda laddningar
framförts till batteriet, samt, beträffande Sjöberg och Svensson, att de,
i strid mot 8 § i gällande exercisreglemente för kustartilleriet, underlåtit
att såsom pjäsbefälhafvare efterse, att vid skjutningen anbefalld
ammunition användts.
I sistnämnda paragraf är bland pj äsbefälhafvares skyldigheter upptaget^att
tillse, att vid skjutning anbefalld ammunition användes.
Åtalet afsåg äfven sergeanten Lars Edvard Christen, men stationskrigsrätten
ogillade den mot honom förda talan.
Öfver stationskrigsrättens utslag klagade Hedborg och Sjöberg i
krigshofrätten, men som de insändt sina besvär med allmänna posten,
upptogos besvären ej till pröfning. Hedborg och Sjöberg fullföljde
talan hos Kungl. Maj:t, som enligt utslag den 7 februari 1907 ej gjorde
ändring i krigshofrättens utslag.
Hedborg och sedermera jämväl Sjöberg och Svensson hafva hos
Kungl. Maj:t anhållit att af nåd blifva befriade från dem ådömd ersättningsskyldighet.
Af stationskrigsrättens protokoll i målet inhämtas hufvudsakligen
följande.
Kompanichefen hade dagen i fråga gifvit Hedborg order att göra
öfningsbatteriet klart för skjutning med lösa skott omedelbart efter
middagsskaffningen. Ordern gafs, då förmiddagsskjutningarna slutats och
därvid öfverblifven ammunition skulle bäras in till förrådet. Hedborg
uppgaf vid stationskrigsrätten, att han tillsagt en af ammunitionsbärame
att samtidigt med nämnda ammunitions aflämnande uttaga ammunition
till öfningen efter middagen och att han därvid uttryckligen sagt till
om, att det skulle vara laddningar till lösa skott. Sergeanten Christen,
som var ansvarig för kompaniets exercisuppbörd och skyldig utlämna
ammunition, hade nyckeln till ammunitionsförrådet, och en af ammunitionsbärarne
hämtade hos Christen nyckeln och bar den till förrådskarlen.
Enligt hvad Christen uppgifva, visste han då icke af, att ammunition
skulle uttagas, utan endast att öfverblifven ammunition skulle
inlämnas. Sedan förrådet öppnats, erhöll förrådskarlen underättelse om,
att ammunition skulle uttagas. Donna underrättelse lämnades honom
af samma man — en beväring — som hämtat nyckeln, och denne har
vittnat i målet, att Hedborg eller Christen, när han hämtade nyckeln
4
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 170.
hos Christen, beordrat honom säga till förrådskarlen att »ställa med
laddningen till 17 cm kanonerna på södra verket». Detta bestreds af såväl
Christen som Hedborg. Den sistnämnde påstod, att han icke ens varit
närvarande vid detta tillfälle. Ordern framfördes emellertid, på sätt nyss
nämnts, till förrådskarlen, och denne frågade, om det skulle vara skarpa
eller lösa skott. Någon af de tillstädesvarande hade då sagt sig hafva
sett projektiler nere på södra verket, och med anledning häraf ditburos
stridsladdningar.
Efter middagsskaffningen kom Hedborg till batteriet, där manskapet
redan befann sig; han såg då i en bod vid batteriet en låda, öfvertäckt
med ett hårtäcke, hvilken han antog innehålla den beordrade lösa ammunitionen.
Hedborg indelade manskapet och öfvade det med exercis,
tills kompanichefen kom, då Hedborg för honom anmälde klart för
skjutning samt öfverlämnade batteriet. Kompanichefen gaf Christen order
att taga befälet öfver batteriet och utföra skjutningen med lösa skott.
Christen mottog batteriet af afdelningschefen, en korpral, som adämnade
batteriet såsom klart. Sedan Christen gått fram till ammunitionslådan
och en af bärarne, på fråga, förklarat, att laddningarna vore i ordning,
rapporterade Christen till kompanichefen, att batteriet vore färdigt för
skjutning.
Marinförvaltningen har den 5 maj 1908 öfver Hedborgs nådansökan
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, däri förvaltningen framhållit,
dels att då ordern om ammunitionens utlämning gifvits af kompanichefen,
denne syntes hafva bort tillse, att rätt ammunition kommit
till användning, och dels att stridsladdningarna och laddningarna till
lösa skott för berörda 17 cm. kanon hade så stor likhet inbördes, att,
därest icke påskrifterna å laddningarna särskildt granskades, ett misstag
lätt kunde ifrågakomma, äfvensom vidare anfört, att den genom användningen
af ifrågavarande stridsladdningar i stället för laddningar till
lösa skott Kungl. Maj:t och Kronan åsamkade förlust icke kunde, enligt
marinförvaltningens förmenande, i verkligheten anses utgöra skillnaden
mellan dessa laddningars bokförda värden, hvilka i detta tall vore grundade
på inköpspriset. Vid fastställande af värdena borde nämligen tagas
hänsyn jämväl till andra faktorer än anskaffningskostnaden. Detta berodde
därpå, att i sammanhang med tid efter annan förekommande ombestyckningar
en reglering af värdena af de särskilda slagen laddningar
måste äga rum, i syfte att icke konsumtion uteslutande för öfningsändamål
af vissa föråldrade och relativt dyra laddningar kunde behöfva föranleda
nyanskaffning af samma sorts laddningar. Då det kunde beräknas,
att äfven en ökad konsumtion ej behöfde medföra dylik nyanskaff
-
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 170.
ning, plägade värdet nedsättas under det ursprungligen bokförda. Särskildt
hvad anginge det nu ifrågavarande slaget stridsladdningar, hade
en betydande nedsättning af värdet redan länge varit ifrågasatt och
torde inom kort äga rum. Med afseende å nämnda förhållanden hemställde
marinförvaltningen, att Hedborg måtte befrias från den honom
ådömda ersättningsskyldigheten.
Från marinförvaltningen har sedermera inkommit upplysning, att
värdet af en stridsladdning af förevarande slag — som under år 1906
upptagits till 25 kronor 34 öre — från och med ingången af detta år
blifvit nedsatt till 9 kronor.
Sökandena hafva fått umgälla de förseelser, hvarom nu är fråga,
med undergående af arreststraff. Med hänsyn till arten af förseelserna
samt de jämförelsevis ringa tillgångar, sökandena kunna antagas äga,
finner jag billighetsskäl tala för att icke af sökandena jämväl utkräfva
den ersättningsskyldighet, som ådömts dem. Då jag sålunda anser, att
sökandenas förevarande anhållan bör vinna bifall, får jag i underdånighet
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva,
att styckjunkaren Samuel Hedborg samt korpralerna Wittus Andersson
Sjöberg och Per Johan Svensson må befrias från fullgörande af
dem genom stationskrigsrättens i Karlskrona utslag den 11 oktober 1906
ålagd skyldighet att med 354 kronor 56 öre ersätta Kungl. Maj:t och
Kronan den förlust, som uppstått därigenom att vid skjutöfning å Karlskrona
fästning den 17 juli 1906 stridsladdningar i stället för laddningar
till lösa skott kommit till användning-.
Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, en vid detta protokoll fogad
bilaga utvisar.
Ex protocollo:
Carl Ridderstad.
Departements
chefen.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 121 Raft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1909:146 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi. Maflts proposition angående befrielse för styckjunkaren Samuel Hedborg m. fl. från ådömd ersättningsskyldighet. a1 i texten
- SU 1909:118 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:t proposition angående befrielse för styckjunkaren Samuel Hedborg in. fl. från ädömd ersättningsskyldighet. s. 1 i texten