Med förslag till lag om ändrad lydelse af 2 och 5 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
1909-03-26 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1909:175, Med förslag till lag om ändrad lydelse af 2 och 5 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
Dokumentets text
Kungl. Maj:t.s Nåd. Proposition N:o 175.
1
N:o 175.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse af 2 och 5 §§ i lagen den 11
oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension; gifven Stockholms slott den 26 mars 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
dels antaga närlagda förslag till lag om ändrad lydelse af 2 och
5 §§ i lagen. den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension dels ock besluta, att denna lag skall gälla, hvad angår
2 §, från och med den dag, då stat för regeringsrätten varder af Kungl.
Maj:t fastställd, och i öfrigt från ^och med den 1 januari 1910.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Carl Swartz.
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 126 Höft.
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 175.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 2 och 5 §§ i lagen den 11 oktober 1907
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension.
2 §■
Denna lag äger icke tillämpning i fråga om statsråds-, justitieråds-
ock regeringsrådsämbete, civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller
flottans pensionskassa, tjänst vid telegrafverket, statens järnvägstrafik
eller Trollhare kanal- och vattenverk, ej heller i fråga om befattning,
som är uteslutande prästerlig, utan gälle i afseende å dem hvad i fråga
om pension nu är eller framdeles må varda stadgadt.
5 §•
Rätt att komma i åtnjutande af hel pension inträder:
för manlig tjänstinnehafvare vid uppnådda sextiosju lefnadsår och
trettiofem tjänstår;
för kvinnlig tjänstinnehafvare vid uppnådda sextio lefnadsår och
trettio tjänstår;
dock att sådan rätt inträder:
a) för ämneslärarinna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,
folkskoleseminarierna samt blindundervisningsanstalterna: vid
femtiofem lefnads- och tjugufem tjänstår;
b) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat
i Ostasien minst tio år: vid sextio lefnads- och trettio'' tjänstår;
c) för provinsialläkare: vid sextiotvå lefnads- och tjugusju tjänstår;
3
Kungl. Maj tf; Nåd. Proposition N:o 175.
d) för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka, betjänte vid
tullverkets kust- och gränsbevakning, gymnastiklärare, de vid blindundervisningsanstalterna
anställda lärare äfvensom beridare vid hingstdepå:
vid sextiotvå lefnadsår och trettio tjänstår;
e) för lärare vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet,
tekniska högskolan, gymnastiska centralinstitutet, farmaceutiska
institutet, tandläkarinstitutet, undervisningsanstalterna för barnmorskor,
veterinärinstitutet, fria konsternas akademi och musikaliska akademiens
konservatorium äfvensom för länsveterinärer: vid sextiofem lefnads- och
tjugufem tjänstår;
f) för bevakningspersonalen vid fån g vårdsanstalterna, postvaktbetjänte,
betjänte vid tullverkets lokalförvaltning, andra ämnes- och
öfliingslärare vid statens läroverk än de under d) och e) särskildt angifna
äfvensom geologer vid Sveriges geologiska undersökning, landtbruksingenjörer
och distriktslandtmätare samt tjänstemän och betjänte vid
den lokala skogsförvaltningen: vid sextiofem lefnads^ och trettiofem
tjänstår;
g) för chefen för medicinalstyrelsen och chefen för landtbruksstyrelsen:
vid sextiosju lefnadsår och tio tjänstår såsom chef för den
styrelse, enhvar af dem tillhör.
4
Kungl. Majds Nåd Proposition N:o 175.
2 § pemionslagen.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
26 mars 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensyärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer.
Efter gemensam beredning med cheferna för civil- och jordbruksdepartementen
anmälde chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz
härefter uppkomna förslag till ändringar i lagen den 11 oktober 1907
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension samt anförde i
sådant afseende följande.
Enligt 3 § i nämnda lag må ej för någon tjänst pensionsunderlag
beräknas till högre belopp än 6,000 kronor; och skall enligt 10 § i
samma lag pensionsafgiften beräknas efter beloppet af de för tjänsten
stadgade högsta pensionsunderlag och utgöra V10 procent för hvarje
helt hundratal kronor, dock icke i något fall mindre än tre procent å
nämnda pensionsunderlag.
I det förslag till stat för regeringsrätten, som förelagts innevarande
5
Kungl. Majds Nåd. Proposition N;o 175.
års Riksdag-, liar emellertid med afseende å pensioneringen af ledamöterna
i regeringsrätten föreslagits enahanda bestämmelser, som redan
gälla för ledamöterna i högsta domstolen. Sålunda hafva i statförslaget
bestämts, att regeringsråden skola vara berättigade till en pension af
8,000 kronor, att regeringsråden skola vara skyldiga att erlägga en
pensionsafgift af 360 kronor årligen, samt att regeringsråden i öfrigt
skola vara underkastade bestämmelserna i den lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension, som vid tillträdet till befattningen
är gällande. Denna särställning i afseende å regeringsrådsämbete bör
liksom i fråga om justitierådsämbete uttryckligen angifvas i lagen och
införas i lagens 2 §.
En sådan ändrad lydelse åt nämnda lagrum bör gifvetvis äga
tillämpning från dag, då stat för regeringsrätten varder af Kungl. Maj:t
fastställd.
De förslag till ändringar i pensionslagen, som jag härefter går 5 § penaionsatt
anmäla, stå i samband med de åt Eders Kungl. Magt för innevarande ?n?enårs
Riksdag framlagda förslag till aflöningsregleringar för Sveriges
geologiska undersökning och för stuteristaten samt till ny organisation
af landtmäteristaten. Dessa ändringar afse o § i pensionslagen, som
stadgar, under hvilka villkor med atseende å lefnads- och tjänstår rätt
till åtnjutande af hel pension inträder.
I sitt den 14 december 1907 afgifna betänkande angående regie- Sverige»
ring af löneförhållanden m. m. vid Sveriges geologiska undersökning s''°iogu*a
har löneregleringskommittén — under uttalande af den mening, att det “
funnes goda skäl för att gifva geolog samma undantagsställning, som
3andtbruksingenjörer i fråga om skyldighet att afgå från tjänsten äfven- "" e"''
som i fråga om rätt till pension, hvaremot för undersökningens chef
samt för aktuarien, inuseiföreståndaren, kemisten och vaktmästarne vid
verket borde uti ifrågavarande hänseende gälla samma bestämmelser
som för civila tjänstinnehafvare i allmänhet — hemställt, att för geologvid
Sveriges geologiska undersökning skulle i fråga om skyldighet att
afgå från tjänsten äfvensom i fråga om rätt till pension gälla hvad
enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension gäller för landtbruksingenjörer.
1 anledning åt detta löueregleringskommitténs förslag har chefen chefen för
för Sveriges geologiska undersökning i underdånigt utlåtande den 8 9^l^“
januari 1908 gjort vissa erinringar, hvilka utmynnat i eu hemställan “ningen.
6
Statfkontoret.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 175.
om sådan ändring af berörda förslag, att pensionsåldern för chefen och
geologerna bestämdes i öfverensstämmelse med den i 1888 års statsverksproposition
föreslagna eller för chefen till 65 lefnadsår och 35 års
anställning i statens tjänst samt för fältgeologerna till 60 lefnadsår och
30 års verksamhet vid undersökningen.
I infordradt underdånigt utlåtande den 17 innevarande mars erinrar
statskontoret till en början, att i statsverkspropositionen till innevarande
års Riksdag framlagts förslag om geologiska undersökningens uppförande
på ordinarie stat samt om antagande af ny lönestat för denna anstalt
att gälla från och med år 1910. Bland villkoren för åtnjutande af de
i denna stat för ordinarie befattningshafvare upptagna aflöningar hade
införts den bestämmelsen, att i fråga om skyldighet att från tjänsten
afgå äfvensom i fråga om rätt till pension skulle gälla hvad i särskild
lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension vore vid tiden
för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvidt anginge innehafvare
af befattning, som därefter tillträddes, vid tillträdet till befattningen
stadgadt.
Om denna i statsverkspropositionen föreslagna bestämmelse blefve
antagen, utan att ändring vidtoges i pensionslagen, stadie detta, fortsätter
statskontoret, innebära, att rätt till hel pension inträdde för såväl undersökningens
chef som där anställda geologer vid 67 lefnadsår och 35 tjänstår.
Beträffande geologerna eller kanske rättare fältgeologerna ansåge statskontoret
emellertid den af löneregleringskommittén förordade undantagsställning
af förhållandena påkallad; och hemställde alltså statskontoret, att (fält-)
geologerna vid Sveriges geologiska undersökning infördes bland dem,
hvilka enligt 5 § f) ägde att komma i åtnjutande af hel pension vid
65 lefnadsår och 35 tjänstår. Med hänsyn till vikten häraf, att de i
pensionslagen medgifna undantagen blefve i möjligaste mån begränsade,
kunde däremot förslaget om en undantagsställning i pensionsålder för
chefen för undersökningen icke af statskontoret understödjas. Statskontoret
tilläte sig i detta sammanhang erinra om det i pensionslagens
6 § förekommande stadgande, enligt hvilket tjänstinnehafvare, som befunnes
vara af sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att
på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden, kunde åt
Konungen förklaras skyldig att från tjänsten afgå vid en lefnadsålder,
som vore två år lägre än den, vid hvilken rätt till hel pension inträdde,
och skulle i sådant fall, om tjänstinnekafvaren uppnått det för rätt till
hel pension stadgade antal tjänstår, hel pension utgå till honom, men, om
tjäll ståren understege berörda antal, pensionen utgå med afkortadt belopp.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 175.
• Enligt det för Riksdagen nu framlagda förslag till stat för Sveriges
geologiska undersökning skulle den ordinarie personalen bestå af chef,
elfva tjänstemän och två vaktmästare. Till tjänstemännen räknas, enligt
hvad motiveringen till statförslaget utvisar, åtta geologer, en aktuarie,
en föreståndare för museet och en kemist. Lika med löneregleringskommittén
och statskontoret synas mig skäl saknas att för annan af
den ordinarie personalen än geolog medgifva undantag från de bestämmelser
med afseende å lefnads- och tjänstår, som gälla för tjänstemän
i allmänhet för åtnjutande af full pension. Beträffande geologerna åter
torde det vara både lämpligt och billigt, att desamma i fråga om skyldighet
att afgå från tjänsten äfvensom i fråga om rätt till pension erhålla
samma undantagsställning som landtbruksingenjörer, d. v. s. att
rätt till hel pension skall för dem inträda vid 65 lefnadsår och 35
tjänstår.
Vidkommande härefter stuteristaten har löneregleringskommittén i
sitt den 1 februari 1908 afgifna betänkande angående reglering af löneförhållanden
m. m. vid stuteriöfverstyrelsen och stuteristaten på grund
af de särskilda åligganden, som tillhöra hingstdepåernas beridare, ansett
påkalladt att medgifva dem rätt till hel pension vid något lägre lefnadsålder
än för tjänstinnehafvare i allmänhet vore medgifven; och då kommittén
ansett denna lefnadsålder böra bestämmas till 65 år, har kommittén
hemställt, att för beridare vid hingstdepå skulle i fråga om
skyldighet att afgå från tjänsten äfvensom i fråga om rätt till pension
gälla hvad enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension gällde för landtbruksingenjörer.
Stuteriöfverstyrelsen, som den 14 mars 1908 afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande öfver löneregleringskommitténs betänkande, har
däri anfört, att styrelsen funne den sålunda för beridare föreslagna pensionsåldern
för hög och ansåge nödvändigt, att åldersgränsen nedsattes
åtminstone till 62 lefnadsår.
Till stöd härför har styrelsen erinrat, hurusom beridare måste
vara i stånd att uthärda de stora ansträngningar, som ovillkorligen vore
förenade med hans tjänstgöring, däribland inginge såväl flera timmars
ridning hvarje dag som ock den riskabla tillsynen och skötseln af depåens
hingstar; och för en dylik tjänstgöring fordrades tydligtvis en spänstigare
och rörligare kropp, än som eu 65-årsman kunde antagas besitta.
Styrelsen har därför hemställt, att för beridare måtte stadgas samma
pensionsålder som för gymnastiklärare, men tillika uttalat den mening,
Departement!-
chefen.
Stuteristaten.
Löne
reglerings
kommittén.
8
Kungl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 175.
att det vore synnerligen önskvärdt, om åldersgränsen för hel pensions
åtnjutande kunde sänkas än ytterligare.
Därjämte har stuteriöfverstyrelsen ansett sig böra framhålla behörigt
af särskilda bestämmelser i fråga om depåchefs rätt till pension
samt förty föreslagit sådan ändring i pensionslagen, att rätten för
depåchef att komma i åtnjutande af hel pension finge inträda efter 15
tjänstår.
I detta afseende anför styrelsen följande.
Kompetens till och erhållande af meriter för depåchefsbefattning
syntes knappast kunna besittas af någon person under 45—50 års ålder,
vare sig befattningen ansåges böra, såsom hittills plägat ske, besättas
med en militär eller en civil person kunde komma i fråga till densamma.
I hvartdera fallet syntes den, som utnämndes till befattningen ej få
räkna tjänstår för erhållande af med befattningen förenad pension förrän
från den tidpunkt, han tillträdt befattningen. På grund af föreskrift i
17 § af pensionslagen vore nämligen militär, som vid sin afgång från
depåchefsbefattningen i regel måste antagas hafva kommit i åtnjutande
af pension från arméns pensionskassa, i sådant fall ej berättigad att
för erhållande af med depåchefsbefattning förenad pension ånyo beräkna
de tjänstår, han beräknat för erhållande af sin militära pension; och
civil person, som kunde ifrågakomma till befattningen, hade antagligen
ej förut innehaft statstjänst. Då emellertid enligt nämnda lag depåchef
kunde komma i åtnjutande af hel pension först efter 35 tjänstår, hvilka
han sålunda först vid 80—85 års ålder kunde uppnå, men han enligt
lagen vore skyldig afgå från sin befattning vid uppnådda 67 lefnadsår,
skulle han således aldrig kunna komma i åtnjutande af hel pension
enligt samma lag.
I sitt förut omförmälda underdåniga betänkande den 17 i denna
månad bär statskontoret anfört, att statskontoret väl icke kunnat finna
de af stuteriöfverstyrelsen anförda skäl för den förordade nedsättningen
af tjänståldern för depåchef innebära tillräcklig anledning till en sådan
undantagsställning, men däremot på grund af hvad samma styrelse
anfört beträffande beridarne vid hingstdepåerna ansåge sig icke böra
göra någon erinran mot styrelsens hemställan i fråga om nedsättande af
pensionsåldern för beridare till 62 lefnadsår och 30 tjänstår.
I detta sammanhang har statskontoret vidare fäst uppmärksamheten
å frågan om den lefnadsålder, vid hvilken rätt till hel pension
borde inträda för veterinär vid hingstdepå. Löneregleringskommittén
hade i afseende å depåveterinärerna föreslagit en anordning, enligt
hvilken dessa icke skulle erhålla löner utan allenast arfvoden på stat
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 175.
och således icke heller blifva pensionsberättigade. Emellertid hade i de
förslag till lönestater för Strömsholms och Flyinge hingstdepåer, som
funnes intagna i statsverkspropositionen till årets riksdag, för en hvar
af veterinärerna vid sagda depåer uppförts lön och tjänstgöringspenningar.
Om detta förslag vunne Riksdagens bifall, syntes ifrågavarande
veterinärer, i den mån den nya lönestaten blefve å dem tillämplig, blifva
underkastade pensionslagens stadganden; och rätt till hel pension skulle
då, med denna pensionslags nuvarande lydelse, inträda vid den för civil
tjänstinnehafvare i allmänhet bestämda tidpunkt eller 67 lefnadsår och 35
tjänstår. Under erinran att länsveterinärs pensionsålder fastställts till 65
lefnadsår, och då för depåveterinär icke syntes böra stadgas högre pensionsålder
än den för länsveterinär sålunda bestämda, syntes det statskontoret
böra tagas i öfvervägande, huruvida icke äfven depåveterinär
borde komma i åtnjutande af hel pension vid 65 lefnadsår och 35 tjänstår.
Enligt de för Riksdagen framlagda förslag till stater för Strömsholms
och Flyinge hingstdepåer skulle den ordinarie personalen vid
depåerna bestå af depåchefer, beridare, bokhållare och veterinärer. Från
ett eller annat håll har ifrågasatts, att för depåchefer, beridare och
veterinärer skulle med afseende å pensionsåldern medgifva^ undantag
från de i pensionslagen lämnade allmänna bestämmelser. Hvad statskontoret
i anledning af dessa framställningar anfört beträffande depåchefer
och beridare, biträder jag tillfullo. Däremot finner jag mig icke
kunna, på sätt statskontoret ifrågasatt, i afseende å pensionsåldern
likställa veterinär vid hingstdepå med länsveterinär. Mellan länsveterinärs
och veterinärs vid hingstdepå tjänstgöring förefinnes en bestämd åtskillnad.
Men hänsyn till länsveterinärs genom ständigt återkommande
resor och förrättningar synnerligen ansträngande och kräfvande verksamhet
har pensionsåldern för dessa tjänstemän på goda skäl satts något
lägre än för civila tjänstemän i allmänhet. I fråga om depåveterinärer
med deras visserligen kräfvande men dock till viss plats förlagda tjänstgöring
synas mig inga särskilda skäl tala för att gifva dem samma
gynnsamma ställning i pensionsafseende som länsveterinärer.
Hvad slutligen landtmäteristaten beträffar, har statskontoret i sitt
förut omförmälda underdåniga utlåtande anfört följande.
Uti sitt den 3 augusti 1903 afgifna förslag till omorganisation
af landtmäterikåren m. in. hade landtmäteristyrelsen — under erinran
hurusom enligt beslut vid 1885 års riksdag pension å allmänna inBih.
till lliksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd 126 Höft. 2
Departements
chefen.
Landtmäteristaten.
Statskontoret.
Departementschefen
.
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 175.
dragningsstaten finge tilldelas kommissionslandtmätare, som uppnått 65
lefnadsår och tjänat minst 30 år samt under 25 år varit verksam i vissa
till landtmäteriet hörande befattningar — föreslagit, att distriktslandtmätare
måtte berättigas att, efter att hafva uppnått det af 1885 års
riksdag stadgade antal lefnads- och tjänstår, å allmänna indragningsstaten
undfå pension till lönens fulla belopp med skyldighet att vid
sålunda hunnen pensionsålder från tjänsten afgå; varande med anslutning
härtill af landtmäteristyrelsen hemställdt, att bland villkoren för
åtnjutande af de för distriktslandtmätare ifrågasatta löneförmåner måtte
stadgas, att sådan tjänsteman skulle vara förpliktad att med oafkortad
lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, då
han uppnått 65 lefnads- och minst 30 tjänstår, såvida han tillika af
Kungl. Maj:t pröfvades hafva under 25 år varit verksam såsom landtmäteritjänsteman.
I nådig proposition den 12 nästlidne februari hade vidare förslag
framlagts till aflöningsstat för landtmäteristaten i orterna, hvarå för en
livar af 120 distriktslandtmätare upptagits lön af 2,000 kronor jämte
tre ålderstillägg å 400 kronor till lönen; och hade bland villkoren för
åtnjutande af dessa aflöningsförmåner intagits stadgande, att i fråga om
skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga om rätt till pension
skulle gälla, hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension vore vid tiden för lönestatens ikraftträdande eller, såvidt
anginge innehafvare af befattning, som därefter tillträddes, vid tillträdet
till befattningen stadgadt.
Genom antagandet af sålunda föreslagna lönevillkor komme distriktslandtmätare
att blifva underkastade den civila pensionslagens bestämmelser
och alltså berättigade till hel pension vid 67 lefnadsår och 35
tjänstår, liksom fallet vore med förste landtmätarne enligt 1908 års
lönestat, samt skyldiga att vid uppnående af nämnda lefnadsålder afgå
från tjänsten.
Då emellertid skäl syntes förefinnas att, på sätt landtmäteristyrelsen
föreslagit, låta rätt till hel pension för distriktslandtmätare inträda
vid 65 lefnadsår, men det syntes saknas tillräcklig anledning att för
rätten till sådan pension stadga ett lägre antal tjänstår än för förste
landtmätare blifvit bestämdt, hemställde slutligen statskontoret, att
distriktslandtmätare finge komma i åtnjutande af hel pension vid 65
lefnadsår och 35 tjänstår.
Lika med statskontoret anser jag det vara lämpligt, att, på sätt
landtmäteristyrelsen jämväl föreslagit, för distriktslandtmätares rätt att
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 175.
erhålla pension bestämma en något lägre åldersgräns än för förste
landtmätare, dock endast hvad lefnadsåren angår; och synes mig denna
gräns böra bestämmas till 65 lefnadsår. Antalet tjänstår torde däremot,
såsom redan antydts, böra vara detsamma som för sistnämnda
kategori af tjänstemän eller 35 år.
De ändringar i pensionslagen, som föranledas af förut angifna,
af mig biträdda förslag till afvikelser från de allmänna bestämmelserna
rörande pensionsåldern med afseende å Sveriges geologiska undersökning,
stuteristaten och landtmäteristaten, böra införas i lagens 5 § och,
då ifrågakomna löneregleringar äro afsedda att tillämpas från och
med 1910 års ingång, träda i kraft den 1 januari sistnämnda år.
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enlighet
med de af honom uttalade åsikter affattadt förslag till lag om
ändrad lydelse af 2 och 5 §§ i pensionslagen, hemställde departementschefen,
att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen
dels antaga nämnda förslag dels ock besluta, att lagen skulle gälla,
hvad angår 2 §, från och med den dag, då stat för regeringsrätten
blefve af Kung!. Maj:t fastställd, och i öfrigt från och med den 1
januari 1910.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af
den lydelse, bil. litt. — vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Axel Alexanderson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.