Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse af 2 och 5 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension

1909-03-26 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:175, Med förslag till lag om ändrad lydelse af 2 och 5 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.s Nåd. Proposition N:o 175.

1

N:o 175.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse af 2 och 5 §§ i lagen den 11

oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension; gifven Stockholms slott den 26 mars 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

dels antaga närlagda förslag till lag om ändrad lydelse af 2 och

5 §§ i lagen. den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension dels ock besluta, att denna lag skall gälla, hvad angår

2 §, från och med den dag, då stat för regeringsrätten varder af Kungl.

Maj:t fastställd, och i öfrigt från ^och med den 1 januari 1910.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Swartz.

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 126 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 175.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 2 och 5 §§ i lagen den 11 oktober 1907

angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension.

2 §■

Denna lag äger icke tillämpning i fråga om statsråds-, justitieråds-

ock regeringsrådsämbete, civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller

flottans pensionskassa, tjänst vid telegrafverket, statens järnvägstrafik

eller Trollhare kanal- och vattenverk, ej heller i fråga om befattning,

som är uteslutande prästerlig, utan gälle i afseende å dem hvad i fråga

om pension nu är eller framdeles må varda stadgadt.

5 §•

Rätt att komma i åtnjutande af hel pension inträder:

för manlig tjänstinnehafvare vid uppnådda sextiosju lefnadsår och

trettiofem tjänstår;

för kvinnlig tjänstinnehafvare vid uppnådda sextio lefnadsår och

trettio tjänstår;

dock att sådan rätt inträder:

a) för ämneslärarinna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,

folkskoleseminarierna samt blindundervisningsanstalterna: vid

femtiofem lefnads- och tjugufem tjänstår;

b) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat

i Ostasien minst tio år: vid sextio lefnads- och trettio'' tjänstår;

c) för provinsialläkare: vid sextiotvå lefnads- och tjugusju tjänstår;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj tf; Nåd. Proposition N:o 175.

d) för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka, betjänte vid

tullverkets kust- och gränsbevakning, gymnastiklärare, de vid blindundervisningsanstalterna

anställda lärare äfvensom beridare vid hingstdepå:

vid sextiotvå lefnadsår och trettio tjänstår;

e) för lärare vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet,

tekniska högskolan, gymnastiska centralinstitutet, farmaceutiska

institutet, tandläkarinstitutet, undervisningsanstalterna för barnmorskor,

veterinärinstitutet, fria konsternas akademi och musikaliska akademiens

konservatorium äfvensom för länsveterinärer: vid sextiofem lefnads- och

tjugufem tjänstår;

f) för bevakningspersonalen vid fån g vårdsanstalterna, postvaktbetjänte,

betjänte vid tullverkets lokalförvaltning, andra ämnes- och

öfliingslärare vid statens läroverk än de under d) och e) särskildt angifna

äfvensom geologer vid Sveriges geologiska undersökning, landtbruksingenjörer

och distriktslandtmätare samt tjänstemän och betjänte vid

den lokala skogsförvaltningen: vid sextiofem lefnads^ och trettiofem

tjänstår;

g) för chefen för medicinalstyrelsen och chefen för landtbruksstyrelsen:

vid sextiosju lefnadsår och tio tjänstår såsom chef för den

styrelse, enhvar af dem tillhör.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds Nåd Proposition N:o 175.

2 § pemionslagen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

26 mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensyärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Efter gemensam beredning med cheferna för civil- och jordbruksdepartementen

anmälde chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz

härefter uppkomna förslag till ändringar i lagen den 11 oktober 1907

angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension samt anförde i

sådant afseende följande.

Enligt 3 § i nämnda lag må ej för någon tjänst pensionsunderlag

beräknas till högre belopp än 6,000 kronor; och skall enligt 10 § i

samma lag pensionsafgiften beräknas efter beloppet af de för tjänsten

stadgade högsta pensionsunderlag och utgöra V10 procent för hvarje

helt hundratal kronor, dock icke i något fall mindre än tre procent å

nämnda pensionsunderlag.

I det förslag till stat för regeringsrätten, som förelagts innevarande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds Nåd. Proposition N;o 175.

års Riksdag-, liar emellertid med afseende å pensioneringen af ledamöterna

i regeringsrätten föreslagits enahanda bestämmelser, som redan

gälla för ledamöterna i högsta domstolen. Sålunda hafva i statförslaget

bestämts, att regeringsråden skola vara berättigade till en pension af

8,000 kronor, att regeringsråden skola vara skyldiga att erlägga en

pensionsafgift af 360 kronor årligen, samt att regeringsråden i öfrigt

skola vara underkastade bestämmelserna i den lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension, som vid tillträdet till befattningen

är gällande. Denna särställning i afseende å regeringsrådsämbete bör

liksom i fråga om justitierådsämbete uttryckligen angifvas i lagen och

införas i lagens 2 §.

En sådan ändrad lydelse åt nämnda lagrum bör gifvetvis äga

tillämpning från dag, då stat för regeringsrätten varder af Kungl. Maj:t

fastställd.

De förslag till ändringar i pensionslagen, som jag härefter går 5 § penaionsatt

anmäla, stå i samband med de åt Eders Kungl. Magt för innevarande ?n?enårs

Riksdag framlagda förslag till aflöningsregleringar för Sveriges

geologiska undersökning och för stuteristaten samt till ny organisation

af landtmäteristaten. Dessa ändringar afse o § i pensionslagen, som

stadgar, under hvilka villkor med atseende å lefnads- och tjänstår rätt

till åtnjutande af hel pension inträder.

I sitt den 14 december 1907 afgifna betänkande angående regie- Sverige»

ring af löneförhållanden m. m. vid Sveriges geologiska undersökning s''°iogu*a

har löneregleringskommittén — under uttalande af den mening, att det “

funnes goda skäl för att gifva geolog samma undantagsställning, som

3andtbruksingenjörer i fråga om skyldighet att afgå från tjänsten äfven- "" e"''

som i fråga om rätt till pension, hvaremot för undersökningens chef

samt för aktuarien, inuseiföreståndaren, kemisten och vaktmästarne vid

verket borde uti ifrågavarande hänseende gälla samma bestämmelser

som för civila tjänstinnehafvare i allmänhet — hemställt, att för geologvid

Sveriges geologiska undersökning skulle i fråga om skyldighet att

afgå från tjänsten äfvensom i fråga om rätt till pension gälla hvad

enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension gäller för landtbruksingenjörer.

1 anledning åt detta löueregleringskommitténs förslag har chefen chefen för

för Sveriges geologiska undersökning i underdånigt utlåtande den 8 9^l^“

januari 1908 gjort vissa erinringar, hvilka utmynnat i eu hemställan “ningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statfkontoret.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 175.

om sådan ändring af berörda förslag, att pensionsåldern för chefen och

geologerna bestämdes i öfverensstämmelse med den i 1888 års statsverksproposition

föreslagna eller för chefen till 65 lefnadsår och 35 års

anställning i statens tjänst samt för fältgeologerna till 60 lefnadsår och

30 års verksamhet vid undersökningen.

I infordradt underdånigt utlåtande den 17 innevarande mars erinrar

statskontoret till en början, att i statsverkspropositionen till innevarande

års Riksdag framlagts förslag om geologiska undersökningens uppförande

på ordinarie stat samt om antagande af ny lönestat för denna anstalt

att gälla från och med år 1910. Bland villkoren för åtnjutande af de

i denna stat för ordinarie befattningshafvare upptagna aflöningar hade

införts den bestämmelsen, att i fråga om skyldighet att från tjänsten

afgå äfvensom i fråga om rätt till pension skulle gälla hvad i särskild

lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension vore vid tiden

för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvidt anginge innehafvare

af befattning, som därefter tillträddes, vid tillträdet till befattningen

stadgadt.

Om denna i statsverkspropositionen föreslagna bestämmelse blefve

antagen, utan att ändring vidtoges i pensionslagen, stadie detta, fortsätter

statskontoret, innebära, att rätt till hel pension inträdde för såväl undersökningens

chef som där anställda geologer vid 67 lefnadsår och 35 tjänstår.

Beträffande geologerna eller kanske rättare fältgeologerna ansåge statskontoret

emellertid den af löneregleringskommittén förordade undantagsställning

af förhållandena påkallad; och hemställde alltså statskontoret, att (fält-)

geologerna vid Sveriges geologiska undersökning infördes bland dem,

hvilka enligt 5 § f) ägde att komma i åtnjutande af hel pension vid

65 lefnadsår och 35 tjänstår. Med hänsyn till vikten häraf, att de i

pensionslagen medgifna undantagen blefve i möjligaste mån begränsade,

kunde däremot förslaget om en undantagsställning i pensionsålder för

chefen för undersökningen icke af statskontoret understödjas. Statskontoret

tilläte sig i detta sammanhang erinra om det i pensionslagens

6 § förekommande stadgande, enligt hvilket tjänstinnehafvare, som befunnes

vara af sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att

på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden, kunde åt

Konungen förklaras skyldig att från tjänsten afgå vid en lefnadsålder,

som vore två år lägre än den, vid hvilken rätt till hel pension inträdde,

och skulle i sådant fall, om tjänstinnekafvaren uppnått det för rätt till

hel pension stadgade antal tjänstår, hel pension utgå till honom, men, om

tjäll ståren understege berörda antal, pensionen utgå med afkortadt belopp.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 175.

• Enligt det för Riksdagen nu framlagda förslag till stat för Sveriges

geologiska undersökning skulle den ordinarie personalen bestå af chef,

elfva tjänstemän och två vaktmästare. Till tjänstemännen räknas, enligt

hvad motiveringen till statförslaget utvisar, åtta geologer, en aktuarie,

en föreståndare för museet och en kemist. Lika med löneregleringskommittén

och statskontoret synas mig skäl saknas att för annan af

den ordinarie personalen än geolog medgifva undantag från de bestämmelser

med afseende å lefnads- och tjänstår, som gälla för tjänstemän

i allmänhet för åtnjutande af full pension. Beträffande geologerna åter

torde det vara både lämpligt och billigt, att desamma i fråga om skyldighet

att afgå från tjänsten äfvensom i fråga om rätt till pension erhålla

samma undantagsställning som landtbruksingenjörer, d. v. s. att

rätt till hel pension skall för dem inträda vid 65 lefnadsår och 35

tjänstår.

Vidkommande härefter stuteristaten har löneregleringskommittén i

sitt den 1 februari 1908 afgifna betänkande angående reglering af löneförhållanden

m. m. vid stuteriöfverstyrelsen och stuteristaten på grund

af de särskilda åligganden, som tillhöra hingstdepåernas beridare, ansett

påkalladt att medgifva dem rätt till hel pension vid något lägre lefnadsålder

än för tjänstinnehafvare i allmänhet vore medgifven; och då kommittén

ansett denna lefnadsålder böra bestämmas till 65 år, har kommittén

hemställt, att för beridare vid hingstdepå skulle i fråga om

skyldighet att afgå från tjänsten äfvensom i fråga om rätt till pension

gälla hvad enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension gällde för landtbruksingenjörer.

Stuteriöfverstyrelsen, som den 14 mars 1908 afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande öfver löneregleringskommitténs betänkande, har

däri anfört, att styrelsen funne den sålunda för beridare föreslagna pensionsåldern

för hög och ansåge nödvändigt, att åldersgränsen nedsattes

åtminstone till 62 lefnadsår.

Till stöd härför har styrelsen erinrat, hurusom beridare måste

vara i stånd att uthärda de stora ansträngningar, som ovillkorligen vore

förenade med hans tjänstgöring, däribland inginge såväl flera timmars

ridning hvarje dag som ock den riskabla tillsynen och skötseln af depåens

hingstar; och för en dylik tjänstgöring fordrades tydligtvis en spänstigare

och rörligare kropp, än som eu 65-årsman kunde antagas besitta.

Styrelsen har därför hemställt, att för beridare måtte stadgas samma

pensionsålder som för gymnastiklärare, men tillika uttalat den mening,

Departement!-

chefen.

Stuteristaten.

Löne
reglerings
kommittén.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 175.

att det vore synnerligen önskvärdt, om åldersgränsen för hel pensions

åtnjutande kunde sänkas än ytterligare.

Därjämte har stuteriöfverstyrelsen ansett sig böra framhålla behörigt

af särskilda bestämmelser i fråga om depåchefs rätt till pension

samt förty föreslagit sådan ändring i pensionslagen, att rätten för

depåchef att komma i åtnjutande af hel pension finge inträda efter 15

tjänstår.

I detta afseende anför styrelsen följande.

Kompetens till och erhållande af meriter för depåchefsbefattning

syntes knappast kunna besittas af någon person under 45—50 års ålder,

vare sig befattningen ansåges böra, såsom hittills plägat ske, besättas

med en militär eller en civil person kunde komma i fråga till densamma.

I hvartdera fallet syntes den, som utnämndes till befattningen ej få

räkna tjänstår för erhållande af med befattningen förenad pension förrän

från den tidpunkt, han tillträdt befattningen. På grund af föreskrift i

17 § af pensionslagen vore nämligen militär, som vid sin afgång från

depåchefsbefattningen i regel måste antagas hafva kommit i åtnjutande

af pension från arméns pensionskassa, i sådant fall ej berättigad att

för erhållande af med depåchefsbefattning förenad pension ånyo beräkna

de tjänstår, han beräknat för erhållande af sin militära pension; och

civil person, som kunde ifrågakomma till befattningen, hade antagligen

ej förut innehaft statstjänst. Då emellertid enligt nämnda lag depåchef

kunde komma i åtnjutande af hel pension först efter 35 tjänstår, hvilka

han sålunda först vid 80—85 års ålder kunde uppnå, men han enligt

lagen vore skyldig afgå från sin befattning vid uppnådda 67 lefnadsår,

skulle han således aldrig kunna komma i åtnjutande af hel pension

enligt samma lag.

I sitt förut omförmälda underdåniga betänkande den 17 i denna

månad bär statskontoret anfört, att statskontoret väl icke kunnat finna

de af stuteriöfverstyrelsen anförda skäl för den förordade nedsättningen

af tjänståldern för depåchef innebära tillräcklig anledning till en sådan

undantagsställning, men däremot på grund af hvad samma styrelse

anfört beträffande beridarne vid hingstdepåerna ansåge sig icke böra

göra någon erinran mot styrelsens hemställan i fråga om nedsättande af

pensionsåldern för beridare till 62 lefnadsår och 30 tjänstår.

I detta sammanhang har statskontoret vidare fäst uppmärksamheten

å frågan om den lefnadsålder, vid hvilken rätt till hel pension

borde inträda för veterinär vid hingstdepå. Löneregleringskommittén

hade i afseende å depåveterinärerna föreslagit en anordning, enligt

hvilken dessa icke skulle erhålla löner utan allenast arfvoden på stat

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 175.

och således icke heller blifva pensionsberättigade. Emellertid hade i de

förslag till lönestater för Strömsholms och Flyinge hingstdepåer, som

funnes intagna i statsverkspropositionen till årets riksdag, för en hvar

af veterinärerna vid sagda depåer uppförts lön och tjänstgöringspenningar.

Om detta förslag vunne Riksdagens bifall, syntes ifrågavarande

veterinärer, i den mån den nya lönestaten blefve å dem tillämplig, blifva

underkastade pensionslagens stadganden; och rätt till hel pension skulle

då, med denna pensionslags nuvarande lydelse, inträda vid den för civil

tjänstinnehafvare i allmänhet bestämda tidpunkt eller 67 lefnadsår och 35

tjänstår. Under erinran att länsveterinärs pensionsålder fastställts till 65

lefnadsår, och då för depåveterinär icke syntes böra stadgas högre pensionsålder

än den för länsveterinär sålunda bestämda, syntes det statskontoret

böra tagas i öfvervägande, huruvida icke äfven depåveterinär

borde komma i åtnjutande af hel pension vid 65 lefnadsår och 35 tjänstår.

Enligt de för Riksdagen framlagda förslag till stater för Strömsholms

och Flyinge hingstdepåer skulle den ordinarie personalen vid

depåerna bestå af depåchefer, beridare, bokhållare och veterinärer. Från

ett eller annat håll har ifrågasatts, att för depåchefer, beridare och

veterinärer skulle med afseende å pensionsåldern medgifva^ undantag

från de i pensionslagen lämnade allmänna bestämmelser. Hvad statskontoret

i anledning af dessa framställningar anfört beträffande depåchefer

och beridare, biträder jag tillfullo. Däremot finner jag mig icke

kunna, på sätt statskontoret ifrågasatt, i afseende å pensionsåldern

likställa veterinär vid hingstdepå med länsveterinär. Mellan länsveterinärs

och veterinärs vid hingstdepå tjänstgöring förefinnes en bestämd åtskillnad.

Men hänsyn till länsveterinärs genom ständigt återkommande

resor och förrättningar synnerligen ansträngande och kräfvande verksamhet

har pensionsåldern för dessa tjänstemän på goda skäl satts något

lägre än för civila tjänstemän i allmänhet. I fråga om depåveterinärer

med deras visserligen kräfvande men dock till viss plats förlagda tjänstgöring

synas mig inga särskilda skäl tala för att gifva dem samma

gynnsamma ställning i pensionsafseende som länsveterinärer.

Hvad slutligen landtmäteristaten beträffar, har statskontoret i sitt

förut omförmälda underdåniga utlåtande anfört följande.

Uti sitt den 3 augusti 1903 afgifna förslag till omorganisation

af landtmäterikåren m. in. hade landtmäteristyrelsen — under erinran

hurusom enligt beslut vid 1885 års riksdag pension å allmänna inBih.

till lliksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd 126 Höft. 2

Departements
chefen.

Landtmäteristaten.

Statskontoret.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departementschefen

.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 175.

dragningsstaten finge tilldelas kommissionslandtmätare, som uppnått 65

lefnadsår och tjänat minst 30 år samt under 25 år varit verksam i vissa

till landtmäteriet hörande befattningar — föreslagit, att distriktslandtmätare

måtte berättigas att, efter att hafva uppnått det af 1885 års

riksdag stadgade antal lefnads- och tjänstår, å allmänna indragningsstaten

undfå pension till lönens fulla belopp med skyldighet att vid

sålunda hunnen pensionsålder från tjänsten afgå; varande med anslutning

härtill af landtmäteristyrelsen hemställdt, att bland villkoren för

åtnjutande af de för distriktslandtmätare ifrågasatta löneförmåner måtte

stadgas, att sådan tjänsteman skulle vara förpliktad att med oafkortad

lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, då

han uppnått 65 lefnads- och minst 30 tjänstår, såvida han tillika af

Kungl. Maj:t pröfvades hafva under 25 år varit verksam såsom landtmäteritjänsteman.

I nådig proposition den 12 nästlidne februari hade vidare förslag

framlagts till aflöningsstat för landtmäteristaten i orterna, hvarå för en

livar af 120 distriktslandtmätare upptagits lön af 2,000 kronor jämte

tre ålderstillägg å 400 kronor till lönen; och hade bland villkoren för

åtnjutande af dessa aflöningsförmåner intagits stadgande, att i fråga om

skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga om rätt till pension

skulle gälla, hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt

till pension vore vid tiden för lönestatens ikraftträdande eller, såvidt

anginge innehafvare af befattning, som därefter tillträddes, vid tillträdet

till befattningen stadgadt.

Genom antagandet af sålunda föreslagna lönevillkor komme distriktslandtmätare

att blifva underkastade den civila pensionslagens bestämmelser

och alltså berättigade till hel pension vid 67 lefnadsår och 35

tjänstår, liksom fallet vore med förste landtmätarne enligt 1908 års

lönestat, samt skyldiga att vid uppnående af nämnda lefnadsålder afgå

från tjänsten.

Då emellertid skäl syntes förefinnas att, på sätt landtmäteristyrelsen

föreslagit, låta rätt till hel pension för distriktslandtmätare inträda

vid 65 lefnadsår, men det syntes saknas tillräcklig anledning att för

rätten till sådan pension stadga ett lägre antal tjänstår än för förste

landtmätare blifvit bestämdt, hemställde slutligen statskontoret, att

distriktslandtmätare finge komma i åtnjutande af hel pension vid 65

lefnadsår och 35 tjänstår.

Lika med statskontoret anser jag det vara lämpligt, att, på sätt

landtmäteristyrelsen jämväl föreslagit, för distriktslandtmätares rätt att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 175.

erhålla pension bestämma en något lägre åldersgräns än för förste

landtmätare, dock endast hvad lefnadsåren angår; och synes mig denna

gräns böra bestämmas till 65 lefnadsår. Antalet tjänstår torde däremot,

såsom redan antydts, böra vara detsamma som för sistnämnda

kategori af tjänstemän eller 35 år.

De ändringar i pensionslagen, som föranledas af förut angifna,

af mig biträdda förslag till afvikelser från de allmänna bestämmelserna

rörande pensionsåldern med afseende å Sveriges geologiska undersökning,

stuteristaten och landtmäteristaten, böra införas i lagens 5 § och,

då ifrågakomna löneregleringar äro afsedda att tillämpas från och

med 1910 års ingång, träda i kraft den 1 januari sistnämnda år.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enlighet

med de af honom uttalade åsikter affattadt förslag till lag om

ändrad lydelse af 2 och 5 §§ i pensionslagen, hemställde departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen

dels antaga nämnda förslag dels ock besluta, att lagen skulle gälla,

hvad angår 2 §, från och med den dag, då stat för regeringsrätten

blefve af Kung!. Maj:t fastställd, och i öfrigt från och med den 1

januari 1910.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af

den lydelse, bil. litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Axel Alexanderson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.