Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt f. d. vegementssadelmakaren A. 0. Rosenqvast m. fl

1909-03-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:179, Angående understöd åt f. d. vegementssadelmakaren A. 0. Rosenqvast m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 179.

1

N:o 179.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

understöd åt f. d. vegementssadelmakaren A. 0. Rosenqvast

m. fl.; gifven Stockholms slott den 19 mars 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

medgifva,

att understöd af de medel, som redan anslagits eller framdeles

komma att anslås till utdelande af tillfälliga understöd åt afsked ade underofficerare

och vederlikar vid armén, må kunna, under iakttagande af därför

i öfrigt gällande villkor och bestämmelser, från och med år 1908 tilldelas

en hvar af förre regementssadelmakarna A. O. Rosenqvist och

O. F. Ii åkermark samt förre musiksergeanten P. A. Erland utan hinder

däraf, att de erhållit afsked efter 1902 års ingång, och hvad Erland beträffar

jämväl utan hinder däraf, att han åtnjuter pension från allmänna

indragningsstaten icke med tillämpning af föreskriften i punkt 8 af

nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 utan på grund af Riksdagens särskilda

beslut.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t forblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

O. B. Malm.

tiih. till Riksd. hot. 11)09. I Smid. 1 Afd. RIO Httft. (K:o 179.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Departementschefen, statsrådet Malm anförde vidare:

»Med bifall till därom af Kungl. Maj:t gjord framställning uppförde

1907 års Riksdag å extra stat under tionde hufvudtiteln för år 1908 ett

förslagsanslag å 34,360 kronor för utdelande af tillfälliga understöd åt

afskedade underofficerare och vederlikar vid armén under villkor, att

understöd ej finge tilldelas annan än den, som styrkte sig vara i behöfvande

omständigheter och före år 1902 erhållit afsked med pension

från arméns pensionskassa eller, på grund af punkt 8 i nådiga cirkuläret

den 22 juni 1877, från allmänna indragningsstaten. I afseende å

understödets belopp skulle iakttagas, att för den, hvilkens pension och

fyllnadspension icke uppginge till 200 kronor, understödet icke finge

tillsammans med pensionen och fyllnadspensionen öfverstiga 300 kronor,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 179.

3

och att till annan pensionär understöd icke finge utgå med högre belopp

än 100 kronor eller tillsammans med pension och fyllnadspension öfverstiga

600 kronor.

1908 års Riksdag beviljade för enahanda ändamål ett extra anslag

å samma belopp, att användas i enlighet med de af Kungl. Maj:t med

1907 års Riksdag bestämda grunder, och jämväl hos innevarande års Riksdag

är framställning gjord om anvisande af medel för berörda ändamål.

Sedan Riksdagen bifallit förstberörda framställning, föreskrefs genom

nådigt bref den 18 oktober 1907, beträffande pröfningen af ansökningar

om sådana understöd, att direktionen öfver arméns pensionskassa skulle

mottaga och med iakttagande af ofvan angifna villkor pröfva inkommande

dylika ansökningar, hvilka borde vara åtföljda af ej mindre sökandens

uppgift å sin årsinkomst än äfven vederbörande pastorsämbetes

intyg, att sökanden lefde uti behöfvande omständigheter och sålunda

vore i behof af det sökta understödet.

Uti underdånig skrifvelse den 11 mars 1908 har direktionen öfver

arméns pensionskassa anmält, att förutom 278 ansökningar om understöd

af ifrågavarande medel, hvilka direktionen jämlikt omförmälda nådiga

bref behandlat, jämväl inkommit en del ansökningar, hvilka direktionen

ansett sig böra underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Af dessa ansökningar

hade sex gjorts af följande pensionärer, som under eller efter

år 1902 erhållit afsked med pension från arméns pensionskassa, nämligen

förre fanjunkaren E. Sandberg, förre sergeanten P. J. Westergren, förre

stockmakaren L. E. Larsson, förre styckjunkare C. V. Johansson samt

förre regementssadelmakarna A. O. Rosenqvist och O. F. Håkermark. Härtill

komrne en dylik ansökning af förre musiksergeanten P. A. Erland, som på

grund af kroppsligt lyte beviljats pension å allmänna indragningsstaten, men

icke med tillämpning af punkt 8 i 1877 års pensioneringsgrunder utan genom

Riksdagens särskilda beslut. Berörda sju personer kunde visserligen på

grund häraf icke af direktionen tilldelas understöd af ifrågavarande medel,

men då det för rätt till dylikt understöd stadgade villkoret, att pensionär

skulle hafva erhållit afsked före år 1902, uppenbarligen icke kunde åsyfta

att från rätt till understöd utestänga pensionär, som af en eller annan anledning

icke kunnat blifva delaktig af pension efter de lönestater, som från

1902 års början trädde i kraft, samt den omständigheten, att eu sökandes

pensionsrätt grundade sig icke på föreskriften i punkt 8 af ofvanberörda

pensioneringsgrunder utan på särskildt, efter därom framlagd nådig proposition,

af Riksdagen fattadt beslut, icke syntes böra förringa nämnde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:fn Nåd. Proposition N:o 179.

sökandes rätt till här ifrågavarande understöd, ansåge direktionen sig böra

hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att omförinälda sju personer måtte förklaras

berättigade att erhålla dylikt understöd utan hinder af bestämmelserna

i det nådiga brefvet.

Öfver föreliggande framställning har arméförvaltningens civila departement,

efter erhållen nådig remiss, den 27 maj 1908 afgifvit underdånigt

utlåtande. Departementet har därvid, efter inhämtande af nödiga

upplysningar i ämnet, rörande ifrågavarande ansökningar anfört i hufvudsak

följande. Sandberg hade, efter vid upprepade tillfällen undergångna

bestraffningar, blifvit dömd till afsättning från sin beställning. Westergren,

hvilken jämväl upprepade gånger undergått bestraffning, hade

visserligen erhållit afsked på egen begäran, men detta hade ägt rum

omedelbart efter en i tjänsten begången grof förseelse, med hvilken hans

afskedstagande kunde antagas äga ett visst sammanhang. Larsson hade

enligt egen uppgift icke velat öfvergå till ny stat, enär han ansett förmånligare

att behålla det honom enligt den gamla staten tillkommande

boställe, och Johansson hade erhållit afsked i anledning af vunnen anställning

såsom syssloman vid länslasarettet i Karlskrona. På grund af

hvad sålunda blifvit upplyst rörande nämnda fyra sökande, funne departementet

sig icke kunna tillstyrka, att understöd af ifrågavarande medel

tilldelades dem. Rosenqvist och H® ger mark hade däremot icke kunnat

öfvergå till de lönestater, som år 1902 trädde i kraft, enär deras befattningar

icke upptagits i berörda stater och de för den skull måst ställas

på indragningsstat. På grund häraf och med anledning af hvad rörande

Erland blifvit upplyst hemställde civila departementet, att direktionens

öfver arméns pensionskassa framställning måtte på det sätt bifallas, att

Eders Kungl. Magt täcktes hos Riksdagen föreslå, att dessa tre personer

måtte förklaras berättigade att blifva delaktiga af ifrågavarande understöd

från och med år 1908.

Statskontoret, hvars yttrande jämväl infordrats, har i ämnet anfört

hufvudsakligen följande:

Med det för åtnjutande af understöd från omförmälda anslag uppställda

villkoret af erhållet afsked före år 1902 torde väl få anses

hafva åsyftats att med understöd träffa endast f. d. underofficerare,

hvilka icke kunnat komma i åtnjutande af de förhöjda pensionsbelopp,

som blifvit en följd af de från och med år 1902 tillämpade staterna

för arméns truppförband. Vid sådant förhållande syntes det med visst

fog kunna ifrågasättas att bereda understöd åt f. d. underofficer, hvilken,

ehuru han kvarstått i tjänst efter 1902 års ingång, likväl saknat

möjlighet att komma i åtnjutande af de förbättrade pensionsförmånerna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

5

Af nu ifrågavarande sju personer hade emellertid, enligt hvad i ärendet

blifvit upplyst, Sandberg och Westergren genom sitt förhållande i tjänsten

själfva vållat, att de icke kommit i åtnjutande af de förbättrade

pensionsförmåner, hvartill de eljest i sinom tid varit berättigade; och

ansåge statskontoret på grund häraf i likhet med arméförvaltningen det

icke böra ifrågakomma att för deras del göra något undantag från bestämmelserna

rörande understöd från förenämnda anslag. Då vidare

Johansson funnit med sin fördel förenligt att lämna tjänsten utan att

afvakta den tid, då han ägt komma i åtnjutande af de förbättrade pensionsförmånerna,

samt i allt fall Johansson, hvilken uppgifvit en årsinkomst

af 2,000 kronor eller mer, än han skulle åtnjutit i aflöning, om

han kvarstått i sin tjänst vid kustartilleriet, icke kunde enligt statskontorets

mening anses vara i behöfvande omständigheter, syntes framställningen

i hvad den rörde honom icke förtjäna afseende. Vidkommande

därefter Larsson, hvilken för att få bibehålla innehafvande boställe

kvarstått å gammal stat, men redan i juni 1902 afgått från tjänsten

och'' därvid kommit i åtnjutande af pension och fyllnadspension å

tillhopa 500 kronor, ansåge statskontoret visserligen i någon män tveksamt,

huruvida icke billigtvis borde beredas honom något understöd

utöfver nämnda pensionsbelopp, men då jämväl Larsson syntes hafva

endast sitt eget afgörande att skylla för sin sämre ställning i pensionshänseende,

funne sig statskontoret äfven hvad honom beträffade böra

biträda arméförvaltningens afstyrkande utlåtande. Rosenqvist och Haegermark

hade däremot saknat möjlighet att tillgodogöra sig de förbättrade

pensionsförmånerna och nödgats kvarstå vid de villkor i sådant afseende,

som de före år 1902 gällande staterna medförde. De vore därför, såvidt

statskontoret kunde finna, fullt jämnställda med de f. d. underofficerare,

som erhållit afsked före år 1902. Hvad slutligen anginge Erland,

bruste denne visserligen i uppfyllandet af de för understöds erhållande

föreskrifna villkor såväl deruti, att han undfått afsked efter ingången af år

1902, som ock däri, att lian åtnjöte pension från allmänna indragningsstaten

icke med tillämpning af punkt 8 i nådiga cirkuläret den 22 juni

1877 utan på grund af Riksdagens särskilda beslut; men då vid det förhållande,

att pensionsbeloppet afpassats efter äldre grunder, nämnda

omständigheter icke skäligen borde utgöra hinder för honom att komma

i åtnjutande af understöd, ansåge statskontoret i likhet med arméförvaltningen,

att undantag från bestämmelserna rörande understöd från

ifrågavarande anslag vore välgrundade med afseende icke blott å Rosenqvist

och Heegermark utan äfven å Erland. Jämte erinran att det torde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition No 179.

få ankomma på direktionen öfver arméns pensionskassa att pröfva, huruvida

sistnämnda tre personer i öfrigt uppfyllde villkoren för att komma

i åtnjutande af ifrågavarande tillfälliga understöd, samt att enligt fastställda

grunder bestämma understödens belopp, hemställde slutligen

statskontoret, det Eders Kungl. Maj:t täcktes i anledning af förevarande

framställning föreslå Riksdagen medgifva, att understöd för åren 1908

—1910 från omförmälda anslag måtte under därför i öfrigt gällande

villkor och bestämmelser kunna tilldelas en hvar af Rosenqvist, Håkermark

och Erland utan hinder däraf, att de erhållit afsked efter 1902

års ingång, och hvad Erland beträffade jämväl däraf, att han åtnjöte

pension från allmänna indragningsstaten icke med tillämpning af föreskriften

i punkt 8 af nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 utan på grund

af Riksdagens särskilda beslut.

Hvad först beträffar Sandberg, Westergren, Johansson och Larsson

anser jag i likhet med arméförvaltningen och statskontoret den gjorda

framställningen om ökadt understöd till dem icke förtjäna afseende.

På de af myndigheterna anförda skäl finner jag mig däremot böra tillstyrka,

att Rosenqvist, Hsegermark och Erland må förklaras berättigade

till understöd från ifrågavarande anslag. Då de omständigheter, som rörande

sistnämnda tre personer blifvit förebragta, varit för handen redan

vid anslagets beviljande för första gången, synes understödet böra till

dem utgå från och med 1908 års början, och torde de, därest anslag för

enahanda ändamål äfven för framtiden varder beviljadt, fortfarande böra

blifva delaktiga af dylikt understöd, så länge de eljest uppfylla därför

stadgade villkor. Några ytterligare medel behöfva härför icke anvisas.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att understöd af de medel, som redan anslagits eller framdeles

komma att anslås till utdelande af tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare

och vederlikar vid armén, må kunna, under iakttagande af

därför i öfrigt gällande villkor och bestämmelser, från och med år 1908

tilldelas en hvar af förre regementssadelmakarna A. O. Rosenqvist och

O. F. Hsegermark samt fcrre musiksergeanten P. A. Erland utan hinder

däraf, att de erhållit afsked efter 1902 års ingång, och hvad Erland

beträffar jämväl utan hinder däraf, att han åtnjuter pension från all
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung1, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

märma indragningsstaten icke med tillämpning af föreskriften i punkt

8 af nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 utan på grund af Riksdagens

särskilda beslut.»

Till hvad departementschefen sålunda hemställt

täcktes, på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter,

Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle

proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Erik von Horn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.