Angående understöd åt f. d. vegementssadelmakaren A. 0. Rosenqvast m. fl
1909-03-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1909:179, Angående understöd åt f. d. vegementssadelmakaren A. 0. Rosenqvast m. fl
Dokumentets text
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 179.
1
N:o 179.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
understöd åt f. d. vegementssadelmakaren A. 0. Rosenqvast
m. fl.; gifven Stockholms slott den 19 mars 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
medgifva,
att understöd af de medel, som redan anslagits eller framdeles
komma att anslås till utdelande af tillfälliga understöd åt afsked ade underofficerare
och vederlikar vid armén, må kunna, under iakttagande af därför
i öfrigt gällande villkor och bestämmelser, från och med år 1908 tilldelas
en hvar af förre regementssadelmakarna A. O. Rosenqvist och
O. F. Ii åkermark samt förre musiksergeanten P. A. Erland utan hinder
däraf, att de erhållit afsked efter 1902 års ingång, och hvad Erland beträffar
jämväl utan hinder däraf, att han åtnjuter pension från allmänna
indragningsstaten icke med tillämpning af föreskriften i punkt 8 af
nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 utan på grund af Riksdagens särskilda
beslut.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t forblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
O. B. Malm.
tiih. till Riksd. hot. 11)09. I Smid. 1 Afd. RIO Httft. (K:o 179.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 mars 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm,
Lindström,
Nyländer.
Departementschefen, statsrådet Malm anförde vidare:
»Med bifall till därom af Kungl. Maj:t gjord framställning uppförde
1907 års Riksdag å extra stat under tionde hufvudtiteln för år 1908 ett
förslagsanslag å 34,360 kronor för utdelande af tillfälliga understöd åt
afskedade underofficerare och vederlikar vid armén under villkor, att
understöd ej finge tilldelas annan än den, som styrkte sig vara i behöfvande
omständigheter och före år 1902 erhållit afsked med pension
från arméns pensionskassa eller, på grund af punkt 8 i nådiga cirkuläret
den 22 juni 1877, från allmänna indragningsstaten. I afseende å
understödets belopp skulle iakttagas, att för den, hvilkens pension och
fyllnadspension icke uppginge till 200 kronor, understödet icke finge
tillsammans med pensionen och fyllnadspensionen öfverstiga 300 kronor,
Knngl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 179.
3
och att till annan pensionär understöd icke finge utgå med högre belopp
än 100 kronor eller tillsammans med pension och fyllnadspension öfverstiga
600 kronor.
1908 års Riksdag beviljade för enahanda ändamål ett extra anslag
å samma belopp, att användas i enlighet med de af Kungl. Maj:t med
1907 års Riksdag bestämda grunder, och jämväl hos innevarande års Riksdag
är framställning gjord om anvisande af medel för berörda ändamål.
Sedan Riksdagen bifallit förstberörda framställning, föreskrefs genom
nådigt bref den 18 oktober 1907, beträffande pröfningen af ansökningar
om sådana understöd, att direktionen öfver arméns pensionskassa skulle
mottaga och med iakttagande af ofvan angifna villkor pröfva inkommande
dylika ansökningar, hvilka borde vara åtföljda af ej mindre sökandens
uppgift å sin årsinkomst än äfven vederbörande pastorsämbetes
intyg, att sökanden lefde uti behöfvande omständigheter och sålunda
vore i behof af det sökta understödet.
Uti underdånig skrifvelse den 11 mars 1908 har direktionen öfver
arméns pensionskassa anmält, att förutom 278 ansökningar om understöd
af ifrågavarande medel, hvilka direktionen jämlikt omförmälda nådiga
bref behandlat, jämväl inkommit en del ansökningar, hvilka direktionen
ansett sig böra underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Af dessa ansökningar
hade sex gjorts af följande pensionärer, som under eller efter
år 1902 erhållit afsked med pension från arméns pensionskassa, nämligen
förre fanjunkaren E. Sandberg, förre sergeanten P. J. Westergren, förre
stockmakaren L. E. Larsson, förre styckjunkare C. V. Johansson samt
förre regementssadelmakarna A. O. Rosenqvist och O. F. Håkermark. Härtill
komrne en dylik ansökning af förre musiksergeanten P. A. Erland, som på
grund af kroppsligt lyte beviljats pension å allmänna indragningsstaten, men
icke med tillämpning af punkt 8 i 1877 års pensioneringsgrunder utan genom
Riksdagens särskilda beslut. Berörda sju personer kunde visserligen på
grund häraf icke af direktionen tilldelas understöd af ifrågavarande medel,
men då det för rätt till dylikt understöd stadgade villkoret, att pensionär
skulle hafva erhållit afsked före år 1902, uppenbarligen icke kunde åsyfta
att från rätt till understöd utestänga pensionär, som af en eller annan anledning
icke kunnat blifva delaktig af pension efter de lönestater, som från
1902 års början trädde i kraft, samt den omständigheten, att eu sökandes
pensionsrätt grundade sig icke på föreskriften i punkt 8 af ofvanberörda
pensioneringsgrunder utan på särskildt, efter därom framlagd nådig proposition,
af Riksdagen fattadt beslut, icke syntes böra förringa nämnde
4
Kungl. Maj:fn Nåd. Proposition N:o 179.
sökandes rätt till här ifrågavarande understöd, ansåge direktionen sig böra
hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att omförinälda sju personer måtte förklaras
berättigade att erhålla dylikt understöd utan hinder af bestämmelserna
i det nådiga brefvet.
Öfver föreliggande framställning har arméförvaltningens civila departement,
efter erhållen nådig remiss, den 27 maj 1908 afgifvit underdånigt
utlåtande. Departementet har därvid, efter inhämtande af nödiga
upplysningar i ämnet, rörande ifrågavarande ansökningar anfört i hufvudsak
följande. Sandberg hade, efter vid upprepade tillfällen undergångna
bestraffningar, blifvit dömd till afsättning från sin beställning. Westergren,
hvilken jämväl upprepade gånger undergått bestraffning, hade
visserligen erhållit afsked på egen begäran, men detta hade ägt rum
omedelbart efter en i tjänsten begången grof förseelse, med hvilken hans
afskedstagande kunde antagas äga ett visst sammanhang. Larsson hade
enligt egen uppgift icke velat öfvergå till ny stat, enär han ansett förmånligare
att behålla det honom enligt den gamla staten tillkommande
boställe, och Johansson hade erhållit afsked i anledning af vunnen anställning
såsom syssloman vid länslasarettet i Karlskrona. På grund af
hvad sålunda blifvit upplyst rörande nämnda fyra sökande, funne departementet
sig icke kunna tillstyrka, att understöd af ifrågavarande medel
tilldelades dem. Rosenqvist och H® ger mark hade däremot icke kunnat
öfvergå till de lönestater, som år 1902 trädde i kraft, enär deras befattningar
icke upptagits i berörda stater och de för den skull måst ställas
på indragningsstat. På grund häraf och med anledning af hvad rörande
Erland blifvit upplyst hemställde civila departementet, att direktionens
öfver arméns pensionskassa framställning måtte på det sätt bifallas, att
Eders Kungl. Magt täcktes hos Riksdagen föreslå, att dessa tre personer
måtte förklaras berättigade att blifva delaktiga af ifrågavarande understöd
från och med år 1908.
Statskontoret, hvars yttrande jämväl infordrats, har i ämnet anfört
hufvudsakligen följande:
Med det för åtnjutande af understöd från omförmälda anslag uppställda
villkoret af erhållet afsked före år 1902 torde väl få anses
hafva åsyftats att med understöd träffa endast f. d. underofficerare,
hvilka icke kunnat komma i åtnjutande af de förhöjda pensionsbelopp,
som blifvit en följd af de från och med år 1902 tillämpade staterna
för arméns truppförband. Vid sådant förhållande syntes det med visst
fog kunna ifrågasättas att bereda understöd åt f. d. underofficer, hvilken,
ehuru han kvarstått i tjänst efter 1902 års ingång, likväl saknat
möjlighet att komma i åtnjutande af de förbättrade pensionsförmånerna.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.
5
Af nu ifrågavarande sju personer hade emellertid, enligt hvad i ärendet
blifvit upplyst, Sandberg och Westergren genom sitt förhållande i tjänsten
själfva vållat, att de icke kommit i åtnjutande af de förbättrade
pensionsförmåner, hvartill de eljest i sinom tid varit berättigade; och
ansåge statskontoret på grund häraf i likhet med arméförvaltningen det
icke böra ifrågakomma att för deras del göra något undantag från bestämmelserna
rörande understöd från förenämnda anslag. Då vidare
Johansson funnit med sin fördel förenligt att lämna tjänsten utan att
afvakta den tid, då han ägt komma i åtnjutande af de förbättrade pensionsförmånerna,
samt i allt fall Johansson, hvilken uppgifvit en årsinkomst
af 2,000 kronor eller mer, än han skulle åtnjutit i aflöning, om
han kvarstått i sin tjänst vid kustartilleriet, icke kunde enligt statskontorets
mening anses vara i behöfvande omständigheter, syntes framställningen
i hvad den rörde honom icke förtjäna afseende. Vidkommande
därefter Larsson, hvilken för att få bibehålla innehafvande boställe
kvarstått å gammal stat, men redan i juni 1902 afgått från tjänsten
och'' därvid kommit i åtnjutande af pension och fyllnadspension å
tillhopa 500 kronor, ansåge statskontoret visserligen i någon män tveksamt,
huruvida icke billigtvis borde beredas honom något understöd
utöfver nämnda pensionsbelopp, men då jämväl Larsson syntes hafva
endast sitt eget afgörande att skylla för sin sämre ställning i pensionshänseende,
funne sig statskontoret äfven hvad honom beträffade böra
biträda arméförvaltningens afstyrkande utlåtande. Rosenqvist och Haegermark
hade däremot saknat möjlighet att tillgodogöra sig de förbättrade
pensionsförmånerna och nödgats kvarstå vid de villkor i sådant afseende,
som de före år 1902 gällande staterna medförde. De vore därför, såvidt
statskontoret kunde finna, fullt jämnställda med de f. d. underofficerare,
som erhållit afsked före år 1902. Hvad slutligen anginge Erland,
bruste denne visserligen i uppfyllandet af de för understöds erhållande
föreskrifna villkor såväl deruti, att han undfått afsked efter ingången af år
1902, som ock däri, att lian åtnjöte pension från allmänna indragningsstaten
icke med tillämpning af punkt 8 i nådiga cirkuläret den 22 juni
1877 utan på grund af Riksdagens särskilda beslut; men då vid det förhållande,
att pensionsbeloppet afpassats efter äldre grunder, nämnda
omständigheter icke skäligen borde utgöra hinder för honom att komma
i åtnjutande af understöd, ansåge statskontoret i likhet med arméförvaltningen,
att undantag från bestämmelserna rörande understöd från
ifrågavarande anslag vore välgrundade med afseende icke blott å Rosenqvist
och Heegermark utan äfven å Erland. Jämte erinran att det torde
6
Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition No 179.
få ankomma på direktionen öfver arméns pensionskassa att pröfva, huruvida
sistnämnda tre personer i öfrigt uppfyllde villkoren för att komma
i åtnjutande af ifrågavarande tillfälliga understöd, samt att enligt fastställda
grunder bestämma understödens belopp, hemställde slutligen
statskontoret, det Eders Kungl. Maj:t täcktes i anledning af förevarande
framställning föreslå Riksdagen medgifva, att understöd för åren 1908
—1910 från omförmälda anslag måtte under därför i öfrigt gällande
villkor och bestämmelser kunna tilldelas en hvar af Rosenqvist, Håkermark
och Erland utan hinder däraf, att de erhållit afsked efter 1902
års ingång, och hvad Erland beträffade jämväl däraf, att han åtnjöte
pension från allmänna indragningsstaten icke med tillämpning af föreskriften
i punkt 8 af nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 utan på grund
af Riksdagens särskilda beslut.
Hvad först beträffar Sandberg, Westergren, Johansson och Larsson
anser jag i likhet med arméförvaltningen och statskontoret den gjorda
framställningen om ökadt understöd till dem icke förtjäna afseende.
På de af myndigheterna anförda skäl finner jag mig däremot böra tillstyrka,
att Rosenqvist, Hsegermark och Erland må förklaras berättigade
till understöd från ifrågavarande anslag. Då de omständigheter, som rörande
sistnämnda tre personer blifvit förebragta, varit för handen redan
vid anslagets beviljande för första gången, synes understödet böra till
dem utgå från och med 1908 års början, och torde de, därest anslag för
enahanda ändamål äfven för framtiden varder beviljadt, fortfarande böra
blifva delaktiga af dylikt understöd, så länge de eljest uppfylla därför
stadgade villkor. Några ytterligare medel behöfva härför icke anvisas.
Jag får alltså i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att understöd af de medel, som redan anslagits eller framdeles
komma att anslås till utdelande af tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare
och vederlikar vid armén, må kunna, under iakttagande af
därför i öfrigt gällande villkor och bestämmelser, från och med år 1908
tilldelas en hvar af förre regementssadelmakarna A. O. Rosenqvist och
O. F. Hsegermark samt fcrre musiksergeanten P. A. Erland utan hinder
däraf, att de erhållit afsked efter 1902 års ingång, och hvad Erland
beträffar jämväl utan hinder däraf, att han åtnjuter pension från all
-
7
Kung1, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.
märma indragningsstaten icke med tillämpning af föreskriften i punkt
8 af nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 utan på grund af Riksdagens
särskilda beslut.»
Till hvad departementschefen sålunda hemställt
täcktes, på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter,
Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle
proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Erik von Horn.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.