Angående rätt för jordägare att inlösa till statsverket indragna hospitalsräntor m. m
1909-03-26 · 35 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 34 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1909:181, Angående rätt för jordägare att inlösa till statsverket indragna hospitalsräntor m. m
Dokumentets text
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 181.
1
N:o 181.
Kungl. Mag.ts nådiga proposition till Riksdagen angående rätt för
jordägare att inlösa till statsverket indragna hospitalsräntor
m. m.; gifven Stockholms slott den 26 mars 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att besluta:
l:o) att de jämlikt nådiga brefvet den 12 maj 1876 från hospitalen
till statsverket indragna och utgående räntor, kronotionde och öfriga
nedanomförmälda afgälder af hemman och lägenheter skola, där så ej
redan skett, omsättas i penningar efter nedan angifna grunder samt
för hvarje fastighet i kronans räkenskaper sammanföras till en summa
under benämning indragen hospitalsränta;
2:o) att för omsättning af ränta, kronotionde och den såsom ersättning
för äckor och dagsverken bestämda spannmålsafgift skola i
tillämpliga delar gälla föreskrifterna i nådiga kungörelsen den 11 maj
1855, angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning
och förenkling, och nådiga förordningen den 23 juli 1869, angående
förändring af grundräntor och kronotionde; dock att till grund för
omsättning af räntepersedeln smör inom Malmöhus län skall läggas
medelvärdet emellan de tvenne medelpris å sagda persedel, som erhållas
dels af de i Malmö hospitals räkenskaper för åren 1834—1837 debiterade
pris, sammanlagda med markegångsprisen för åren 1838—1853,
och dels af 1853—1862 årens markegångspris;
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd, 132 Höft.
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
B:o) att de i ved eller torf bestämda afgälder omsättas, veden
efter medeltalet af 1866—1875 årens markegångspris å bokved med
beräkning af en famn till fyra lass samt torfven efter ett värde af 2
kronor 25 öre lasset;
4:o) att denna omsättning, om hvilken kammarkollegium bar att
gå i författning, skall tillämpas från och med år 1910;
5:o) att ägare af hemman eller lägenhet, hvaraf utgår indragen
hospitalsränta, må friköpa sig från skyldigheten att utgöra sådan ränta
medelst inbetalning till statsverket af ett belopp, motsvarande räntans
kapitalvärde, beräknadt efter fem procent: börande anbud om inlösen
ske hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som, sedan uträkning af
lösesumman blifvit sökanden meddelad och beloppet däraf i behörig
ordning till länsstyrelsen inbetalts, föranstaltar om behörig anteckning
i jordeboken och anmäler förhållandet hos kammarkollegium;
6:o) att i aflösning, som i nästföregående moment omförmäles, ej
innefattas hospitalsränta, som belöper på tiden, innan lösesumman till
länsstyrelsen inbetalts;
7:o) att jordägare, som vid framställandet af anbud om inlösen
därom gör förbehåll, må amortera lösesumman under loppet af sex år
med lika belopp årligen; och skall för sådant fall den fastigheten
åliggande hospitalsräntan nedsättas med en sjättedel årligen från och
med året näst efter det, under hvilket första afbetalningen å lösesumman
skall utgå;
8:o) att, där sådan amortering af lösesumman påkallas, det åligger
Kungl. Maj:ts befallningshafvande att i samband med uträkningen af
lösesumman upprätta plan öfver amorteringen och däraf föranledda
räntenedsättningar samt att ej mindre föranstalta därom att de årliga
amorteringarna varda särskildt för sig debiterade, indrifna och redovisade
i sammanhang med kronouppbörden än äfven tillse att, så snart
amortering guldris, behörig anteckning om räntenedsättning göres i
jordeboken och anmälan därom sker hos kammarkollegium;
9:o) att, om den bestämda amorteringen icke varder i behörig
tid erlagd, anbudet om inlösen skall hafva förfallit och den fastigheten
åliggande indragna hospitalsräntan fortfarande utgå, med iakttagande
af den nedsättning, som på grund af redan inbetald amortering må
hafva vidtagits; samt
10:o) att de medel, som genom ifrågavarande aflösning inflyta,
må, i likhet med köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar
användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till
skogsbörd tjänlig mark.
3
Kungl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 181.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Carl Swartz.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
mars 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
SWARTZ,
grefve HAMILTON,
grefve Ehrensvärd,
Malm,
Lindström.
Nyländer,
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde härefter:
I skrifvelse den 14 maj 1899 har Riksdagen gjort framställning
Ang. rätt för angående rätt för jordägare att inlösa till statsverket indragna
Inlära till »tätt- hospitalsräntor in. m. och i sådant afseende till en början anfört,
verket indragna hurusom i en vid 1899 års Riksdag väckt motion framhållits, att de
ho,p*aUfäntor afgifter, som från f. d. hospitalshemman utginge och, hvad anginge
åtminstone de i Kristianstads län befintliga, årligen påfördes desamma
under titel »f. d. hospitalsfondens inkomster», vore otidsenliga och
besvärliga beskattningar, som borde afskaffas, och att detta borde kunna
ske därigenom, att ägarne till de hemman, som vore belastade med
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
omförraälda besvär, erhölle rättighet att mot erläggande af visst belopp,
motsvarande det efter skälig procent kapitaliserade värdet af medelafgiften
för vissa år, befria sina fastigheter från ifrågavarande onus,
därvid lämpligt syntes vara, att lösesumman finge erläggas antingen
på en gång eller, därest fastighetsägaren det önskade, genom afbetalningar
under vissa år.
Med anledning häraf har Riksdagen i sin ifrågavarande skrifvelse
uttalat, att Riksdagen i anslutning till den åsikt, som numera gjort
sig gällande inom Riksdagen, att föråldrade skatteförhållanden borde,
så vidt ske kunde, ordnas, ansåge önskligt, att de ifrågavarande från
f. d. hospitalshemman utgående särskilda utskylder måtte kunna aflösas
och därigenom upphöra. Dessa utskylder syntes vara af samma natur
som frälseskatteräntor, men i olikhet med dem inginge de till statsverket,
hvarigenom möjlighet förefunnes för kronan att med räntegifvarne
träffa öfverenskommelse om deras aflösning. Då emellertid
före beslut om en sådan aflösning erfordrades en närmare utredning i
ämnet, anhöll Riksdagen, att Ivungl. Maj:t behagade låta utreda, huruvida
och under hvilka villkor de från f. d. hospitalshemman utgående,
till statsverket indragna frälseräntor och andra afgälder skulle kunna
af vederbörande jordägare inlösas, samt därefter till Riksdagen inkomma
med det förslag, hvartill förhållandena kunde föranleda.
Öfver denna Riksdagens framställning har kammarkollegium den
30 december 1904 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande med förslag
till erforderliga åtgärder och bestämmelser för åvägabringande af den
i Riksdagens skrifvelse omförmälda aflösning af ifrågavarande utskylder,
därvid kollegium tillika öfverlämnat upprättade tabellariska förteckningar
öfver de hemman, hemmansdelar och lägenheter, från hvilka
utskylder af ifrågavarande slag utgå, upptagande jämväl beloppen af
samma utskylder, uträknade, där de efter markegång utgöras, efter
1899 års markegångsvärden.
Därefter har jämväl statskontoret, på grund af nådig befallning,
den 31 december 1906 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet.
Innan jag öfvergår till en närmare redogörelse för nu afgifna
förslag rörande sättet och villkoren för den ifrågasatta aflösningen,
torde till en början en kortfattad historik öfver de förhållanden, under
hvilka hospitalen uppburit ifrågavarande utskylder, samt en öfversikt
af dessas beskaffenhet och natur samt sättet för deras utgående vara
på sin plats; och tillåter jag mig härvid i hufvudsak följa den af
kammarkollegium lämnade utredningen.
6
Historik.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 181.
Redan under katolska tiden funnos derstädes i riket, merendels
inom klostren, hospital, hvarest till understöd och vård mottogos
fattiga, sjuka, lytta och sådana, som till följd af ålder och bräcklighet
icke kunde sig själfva försörja. Vid afskaffandet af klostren blefvo
deras till kronan indragna hemman och inkomster af tionde i många
fall anslagna till hospitalen, hvilka äfven sedermera af kronan erhöllo
betydliga anslag i kronotionde, räntor och jord. Flera fastigheter och
räntor tillföllo ock genom donationer af enskilde hospitalen, hvarförutom
dessa stundom förvärfvade jord genom arfsrätt efter adidna hospitalshjon,
genom återgång af skatteförsålda hemman, som blifvit utom börd
afyttrade, och genom köp.
Jämlikt kammarkollegii cirkulärbref den 10 december 1724 och
nådiga förordningen den 11 december 1766 angående hospitals- och
barnhusinrättningen i riket skulle hospitalen tillhöriga hemman och
lägenheter i jordeboken bibehållas vid den jordnatur, hvarunder de vid
donationstiden upptogos. De af kronan till hospitalen skänkta hemman
skulle sålunda i jordeboken införas under kronotitel och de af frälsemän
skänkta under frälsetitel. Ett mindre antal hospitalen tillhöriga
hemman funnos äfven upptagna under skattetitel, men beträffande några
af dessa torde detta förhållande hafva berott därpå, att någon förändring
i jordeboken icke skett, sedan hospital inlöst jordäganderätten till ett
förut skattesåldt hemman och således blifvit ägare till både jord och
ränta, vid hvilket förhållande hemmanet icke bort för skatte i jordeboken
antecknas utan rätteligen skolat under kronotitel återföras, ehuru
med åtnjutande af samma förmåner som frälsehemman i allmänhet.
Den omständigheten att hospitalshemman i jordeboken upptogos
i kronokolunm föranledde icke någon inskränkning i hospitalens fullkomliga
dispositionsrätt öfver hemmanen och de af dem utgående räntor,
dock hafva i afseende å åtskilliga hemman de i mantalsräntan ingående
halfva boskaps- och halfva skjutsfärdspenningarna samt af en del
hospitalshemman i Skåne halfva termins- och salpeterskatten varit
kronan behållna. Hospitalen ansågos därför ifrån äldre tider äga sina
hemman i allmänhet under full frälsefrihet, hvilket förhållande äfven
bekräftades i den första allmänna författningen rörande hospitalsväsendet
eller nådiga förordningen om hospitals- och barnhusinrättningarna i
riket den 11 april 1763, i hvars 3 art. 4 § förklarades, att hospitalen
innehade sina fastigheter'' under frälsemannarätt.
Enligt nådiga förordningen om skatteköp den 19 september 1723
fingo hospitalshemman, för såvidt de icke i anseende till belägenheten
voro omistlige för det hospital, hvarunder de hörde, när vederbörande
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
föreståndare, som ägde dispositionen däröfver, sådant åstundade och
funne nyttigt och med kammarkollegi samtycke samt med villkor, att
räntan genom förmedling ej förminskades utan snarare förbättrades,
för vederbörande hospitals räkning till skatte försäljas å auktion emot
köpeskilling, hvilken, likasom den vid försäljningen bestämda räntan,
skulle tillfalla hospitalet för att till dess nytta och gagn användas,
men skulle skattebref å de försålda hemmanen af kammarkollegium
utfärdas.
I afseende å skatteförsäljning af de skånska hospitalshemmanen
medgafs sedermera genom nådiga brefvet den 7 oktober 1766 — med
bibehållande af förbudet mot skatteförsäljning af de för hospitalens
behof oundgängliga — att dessa hemman finge åt åborna till skatte
försäljas med villkor att för de hemman, som enligt jordeboken utgjorde
afrad eller räntor i spannmål, erlades i skatteköpeskilling åtta års
räntor, uträknade efter tio års markegångsmedelpris från och med år
1753 till och med år 1762, och att för de hemman, som efter jordeboken
betalade räntan i penningar, erlades fjorton års räntor i skatteköpeskilling,
med rätt dock för de få åbor, hvilkas hemman vore så
svaga, att de tarfvade förmedling, att erhålla något lindrigare villkor
samt att vid åboombyten skulle af de förra hemmanen betalas ett års
ränta och af de senare två års räntor i stället för städja, hvarjämte
hospitalen, som fortfarande skulle åtnjuta den hemmanen åliggande
dagsverksskyldighet eller därför bestämd lösen, jämväl borde förbehållas
årligen af hvarje slättbohemman ett lass torf och af hvarje skogbohemman
ett lass ved.
Med tillämpning af omförmälda föreskrifter fortgingo skatteköpen
af hospitalshemman, intill dess alla skatteköp genom nådiga brefvet den
28 oktober 1773 inställdes. Väl upplifvades ånyo 1723 års skatteköpsförordning
genom nådiga förordningen den 21 februari 1789, men ej
långt därefter förbjödos genom nådiga brefvet den 7 december 1796
skatteköp af alla ad pios usus anslagna hemman, hvilket förbud, med
undantag för vissa Danviks hospital tillhöriga hemman, sedermera varit
i afseende å hospitalshemmanen gällande.
Då hospitalen, såsom ofvan nämnts, ägde sina hemman under
frälsemannarätt och således innehade både jord och ränteäganderätten
till hemmanen, kommo hospitalen genom hemmanens försäljande till
skatte, därvid räntan förbehölls hospitalen, att gent emot skatterättsinnehafvarne
intaga en frälserunteägaves rätt. De frälseräntor, som
sålunda tillförsäkrades hospitalen och sedermera ingingo till allmänna
hospitalsfonden, voro i allmänhet olika de hemmanen vid donationen
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
påförda räntor, hvilka. ehuru de då eftergåfvos och sedermera icke till
kronan utgjordes, fortfarande kvarstodo i jordeboken såsom anordnade
det hospital, till hvilket hemmanen blifvit skänkta. De vid skatteförsäljning
af hospitalshemman betingade räntorna, hvilka ofta voro
högre än hemmanens gamla räntor, äfvensom den ersättning för äckor
och dagsverken samt för skyldigheten att till hospitalen leverera ved
eller torf, som vid dylika försäljningar betingats, voro, såsom frälseräntor
i allmänhet, icke upptagna i kronans jordebocker och räkenskaper; och
de under senare tider angående omsättning och förenkling af kronans
räntor utfärdade författningar, nämligen nådiga kungörelsen den 11
maj 1855 och nådiga förordningen den 23 juli 1869, afse icke ifrågavarande
af skattesålda hospitalshemman utgående afgifter.
I nådiga förordningen den 11 december 1766 föreskrefs, att en
viss procent af all hospitalens och barnhusens årliga inkomst skulle
ingå till en stående fond under disposition af den för dessa inrättningar
förordnade gemensamma öfverdirektion. Efter det öfverinseendet öfver
hospitalen och barnhusen år 1787 öfverflyttats på det då inrättade
serafimerordensgillet, ställdes denna allmänna hospitals- och barnhusfond
under nämnda gilles förvaltning. I sammanhang med indragning
af öfverflödiga hospital och inskränkning af dessa anstalters antal till
endast några få centralhospital, blefvo de särskilda hospitalens fonder
med vissa undantag småningom öfverförda till den allmänna fonden,
ur hvilken sålunda kostnaderna för hospitalens underhåll kommo att
bestridas. Allmänna hospitals- och barnhusfondens inkomster utgjordes,
förutom af statsanslag, af följande titlar: hemmansräntor, krono- och
kyrkotionde, arrendemedel, hyresmedel och tomtören, kollekt- och armbössemedel,
aids- och kvarlåtenskapsmedel samt privata donationer.
faHhMkT'' De utskylder, hvilka afses i Riksdagens skrifvelse, utgå af hemman,
ifrågavarande hemmansdelar och lägenheter inom Uppsala, Södermanlands, Östergötutskyider
utgå. lands, Jönköpings, Kronobergs, Gottlands, Kristianstads och Malmöhus län.
De flesta af berörda fastigheter hafva å särskilda tider blifvit
från hospitalen till skatte försålda med förbehåll, såvidt angår de inom
Kristianstads och Malmöhus län belägna, att åborna skulle, såsom orden
i de af kollegium utfärdade skattebrefven lyda, >fullgöra de skyldigheter
med städja, körslor och dagsverken, torf och ved med mera, som kungl.
bref ven af den 30 april 1766, om domkgrkohemman, samt den 7 oktober
samma år, om hospitals- och barnhushemman, innehålla och föreskrifva»;
dock hafva i ett fåtal fall sådana hemman försålts till skatte, utan att
i kollega skattebref intagits förbehåll om skyldighet för åborna att
till vederbörande hospital utgöra körslor och dagsverken m. m.; hvar
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
9
jämte torde böra anmärkas att koncepten till skattebrefven å en del
skånska f. d. hospitalshemman icke kunnat i kollegii arkiv igenfinnas,
samt att kollegii protokoll i några af dessa fall icke innehålla
någon upplysning, huruvida sådant förbehåll, som nyss omförmälts,
uttryckligen gjorts vid dessa hemmans skatteförsäljning.
Vidare utgå utskylder af ifrågavarande slag af en del frälseegendomar.
Af dessa hafva emellertid några ej varit i hospitalens ägo, utan
allenast den af dem utgående räntan genom arf, gåfva, köp eller
testamente tillfallit sådan inrättning, i följd hvaraf dessa räntor uppenbarligen
äro att anse såsom rena frälseskatteräntor.
Då för dessa räntor, af kammarkollegium ifrågasättes en särskild
lösningsgrund torde det tillåtas mig här lämna en specificerad uppgift
rörande de egendomar, af hvilka de utgå. Dessa äro enligt kollegii
utredning följande:
l:o) i Södermanlands län,, säteriet 2 mantal Lida n:o 1 i Åkers
socken och härad, af hvithet en årlig ränta af 600 daler kopparmynt
blifvit genom testamente den 1 februari 1710 af säteriets dåvarande
ägare Johan von Westphal skänkt till Strängnäs hospital och lektorerna
vid Strängnäs gymnasium med förklarande att hälften däraf eller 800
daler kopparmynt skulle af hospitalet och den andra hälften af lektorerna
få efter hans och hans anhörigas död under evärdlig äganderätt
årligen åtnjutas, hvarefter donators änka den 2 juli 1742 och den 15
maj 1745 icke blott förnyat denna donation utan äfven till förmån
för hospitalet och gymnasiet däruti gjort den ändring, att dessa inrättningar
skulle genast efter hennes död äga uppbära omförmälda
ränta, som ock, till den del densamma tillfallit hospitalet, sedermera
utgått, efter 1766 års myntförändring med 16 riksdaler 32 skillingar
och, jämlikt serafimerordensgillets utslag den 23 december 1805, från
och med år 1803 med 33 riksdaler 16 skillingar banko eller i nu
gällande mynt 50 kronor;
2:o) i Kronobergs län, Vs mantal af hemmanet Vare Södra Södregård
n:o 8, om Va mantal, i Blädinge socken och Allbo härad. Räntan
af denna hemmansdel har enligt räkenskaperna för Växjö hospital tillfallit
hospitalet genom arf efter ett år 1804 aflidet hospitalshjon och
belöper sig enligt köpebref af år 1705 till 5 daler silfvermynt, motsvarande
1 riksdaler 32 skilling banko eller i nu gällande mynt 2 kronor
50 öre, hvilken x-änta ej förekommer i 1871 års joi’debok för länet; samt
3:o) i Malmöhus län,
a) hemmanet 9/i<; mantal Lilla Tvären n:o 2 i Hedeskoga socken
och Herrestads härad. Enligt anteckningar i 1800 års jordebok öfver
Bih. till It i le sd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 132 Höft. 2
Räntor, tillfallna
hospital
genom arf,
g afva t köp eller
testamente.
10
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
de hospitalen i riket tillhöriga hemman och lägenheter samt 1825 års
jordebok för länet har från detta hemman, som angifves lyda under
säteriet Bergsjöholm, för Malmö hospitals räkning genom köp i början
af 1700-talet förvärfvats ordinarie räntan, utgörande 2 tunnor 13 1 ä
kappar korn; och
b) hemmanen SU mantal Axeltofta n:o 1, förut benämndt Tofta
n:o 12, och 6 8 mantal Tofta n:o 15 i Tofta socken och Rönnebergs
härad, hvilka hemmans jordeboksräntor blifvit, enligt anteckning i
1800 års hospitalsjordebok, åren 1585 och 1664 donerade till Landskrona
numera indragna hospital.
nu aflösning ej Slutligen torde i detta sammanhang jämväl böra anmärkas, att
mandfafgiftcr. från hospitalen indragna afgälder äfven påhvila tvenne kr onoeg endomar,
nämligen f''/äl mantal af det enligt skattebref den 20 juli 1772 från
Kristianstads numera indragna hospital till skatte försålda hemmanet
Kylen n:o 1, om V* mantal, i Yisseltofta socken och Västra Göinge
härad af Kristianstads län, hvilken hemmansdel enligt nådigt beslut
den 28 augusti 1891 blifvit för statsverkets räkning inköpt till kronopark,
samt lägenheten Vä n:o 17 i Vä socken och Gärds härad af
samma län, hvilken lägenhet mot städja och årlig afgift innehafves
under utsocknefrälsehemmanet Vä n:o 36, äfvensom tomter och jordar
inom åtskilliga städer.
Beträffande afgälden å kronohemmansdelen n:o 1 Kylen, kan densamma,
då jord- och ränteäganderätten blifvit i kronans hand förenade,
uppenbarligen icke blifva föremål för aflösning; och lärer sådan icke
heller kunna ifrågakomma i afseende å de af lägenheten Vä n:o 17
utgående afgifter, hvilka torde vara att anse såsom arrende och förty
böra utgå intill dess lägenheten vare sig genom köp förvärfvats från
kronan eller ock återgått till kronans fria disposition.
I fråga om nyssberörda inom åtskilliga städer i form af tomtören
eller jordskyld utgående afgifter har kollegium, då dessa, hvilka enligt
1899 års kronoräkenskaper med ett sammanlagdt belopp af 227 kronor
91 öre utgått inom städerna Uppsala, Norrköping, Söderköping, Vadstena,
Linköping, Visby, Malmö, Lund, Landskrona, Ystad och Västerås,
till sin natur icke kunna anses likställda med nu ifrågavarande s. k.
hospitalsräntor, helst desamma i allmänhet utgå af jord, som endast
med besittningsrätt från hospitalen upplåtits, ansett den föreliggande
frågan icke beröra samma å stadsjord hvilande utskylder.
utskyidernas Hvad härefter angår de särskilda slagen af ifrågavarande utskyl
stimkiida
slag, g^ u£göras de af:
11
Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition No 181.
a) jordeboksränta, hvari, såvidt densamma ej förvandlats och omsatts
till bestämd penningränta, ingå dels penningar, dels persedlarne
råg, korn, hafre, smör, rågmjöl, och kornmjöl, dels ock, inom Uppsala
län, dagsverken, årliga hästar och eu kungshäst;
b) hemmantalsränta, som, utom hvad angår Uppsala län, i de hos
kollegium uppgjorda förteckningarna sammanförts med jordeboksräntan
under titeln ränta, penningar, och hvari ingå dels penningar, dels ock
inom nämnda län spannmål, hö, halm, dagsverkspenningar, saltpeterhjälp,
brukshjälp, ekekörsel, rustkammarhjälp, boskapspenningar och
skjutsfärdspenningar;
c) kronotionde;
d) ersättning för befrielse från skyldigheten att till hospitalen utgöra
äckor och dagsverken in natura;
e) ersättning för befrielse från skyldigheten att till hospitalen leverera
ved eller torf;
hvilka under d) och e) omförmälda afgifter utgå af f. d. hospitalshemman
och lägenheter i Kristianstads och Malmöhus län; samt
f) halmstädja inom sistnämnda två län, hvilken jämte de i jordeboksräntan
ingående penningar sammanförts med hemmantalsräntan till
en summa under titeln ränta, penningar.
I afseende å naturen af dessa utskylder är vidare att märka följande:
A. Räntan och kronotionden.
Vid granskning hos kollegium af de till följd af nådiga kungörelsen
den 5 oktober 1871 upprättade förteckningar öfver till statsverket
genom nådiga förordningen den 23 juli 1869 indragna rånte-och kronotiondeanslag
i Kristianstads och Malmöhus län anmärktes, att de räntor
och den kronotionde af Kristianstads numera indragna hospitals samt
Malmö hospitals och Lunds domkyrkas till skatte försålda hemman och
lägenheter, som uti jordeböckerna upptoges såsom hospitalen och domkyrkan
anordnade, blifvit i det förra länet till statsverket indragna
men i det senare med få undantag icke.
I anledning häraf förklarade kollegium i skrifvelse till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län den 26 oktober 1874
att, enär hospitalens och domkyrkans rätt till sagda räntor och kronotionde
grundade sig på hemmanens och lägenheternas af ålder åtnjutna
frihet från utskylder till kronan och således vore att anse räntorna lika
med frälseräntor eller kyrkolandgillen, hvilka senare, enligt hvad kollegium
i allmänhet föreskrifvit, borde endast inom kolumn i jordeboken
upptagas, samt kronotionden såsom sådan, hvilken under enskild
äganderättt innehades, och hvarpå stadgandena i förordningen den 23
Utskyldernat
natur.
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
juli 1869 icke vore, enligt livad däri uttryckligen sades, tillämpliga,
ifrågavarande räntor och kronotionde inom Kristianstads län icke hade
bort till statsverket indragas utan endast inom kolumn i jordeboken
kvarstå; på grund hvaraf kollegium förordnade, att desamma skulle
från förteckningarna utgå.
B. Ersättningen för äckor och dagsverken.
Från äldre tider ålåg det hvarje till de skånska hospitalen hörande
hemman, hvithet i anseende till sin aflägsenhet eller af andra orsaker
icke var hofveri- eller arbetsskyldigt, att till hospitalet utgöra lcörslor
och dagsverken in natura. Dessa äckor och dagsverken bestämdes
sedermera till 4 öke- och 4 drängedagsverke!! af hvarje helt hemman.
Genom nådiga brefven den 30 april och den 7 oktober 1766
stadgades, att för dessa dagsverken skulle, därest de icke behöfde för
hospitalet utgöras in natura, erläggas 9 daler silfvermynt för helt
mantal och i förhållande därtill af mindre hemman, samt att denna
dagsverksskyldighet skulle fortfara eller den bestämda lösen därför
utgifvas äfven efter det hemmanen blifvit till skatte försålda.
På anmodan af serafimerordensgillet läto Konungens befallningshafvande
i Kristianstads och Malmöhus län höra åborna å de till Malmö
hospital och Kristianstads indragna hospital hörande hemman, huruvida
de för befrielse från skyldigheten att utgöra äckor och dagsverken in
natura ville åtaga sig att, i stället för erlagda äcke- och dagsverkspenningar
1 riksdaler 24 skilling banko af hvarje helt mantal, årligen
betala värdet af 1V8 tunna korn, motsvarande 9 kubikfot 4,5 kannor
eller 2,4731 hektoliter, efter markegångspris för hvarje helt hemman
och i förhållande därefter för mindre hemmantal. Sedan åborna dels
vid för ändamålet utlysta sammanträden förklarat sig villiga att härpå
ingå och dels härom gjort ansökning hos ordensgillet, förklarade ordensgillet
genom särskilda beslut den 4 april och den 9 juli 1822, den 21
januari och den 13 augusti 1823 — hvilket sistnämnda beslut på underdåniga
besvär af åtskilliga hemmansägare den 24 november 1824 blef
af Kungl. Maj:t fastställdt — samt den 13 oktober 1824, att ordensgillet
läte bero vid åbornas erbjudanden och lämnade bifall till deras
ansökning. I följd häraf har ersättningen för befrielse från detta onus
därefter med få undantag utgjorts med berörda spannmålsafgift.
C. Ersättningen för ved eller torf.
Enligt generalguvernören, grefve Otto Wellingks resolution den
21 september 1697 skulle de liospitalsbönder i Skåne, som ej biträdde
med arbete vid hospitalsgården och ej vore skyldiga till hofveri, utan
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181. 13
Arore aflägse boende, köra till hospitalet ett lass bränneved af hvarje
fjärdedels hemman eller gifva därför två mark; och stadgades genom
nådiga brefvet den 7 oktober 1766, att hospitalen skulle vid hemmanens
försäljande till skatte förbehållas att årligen erhålla af hvarje »slättbohemman»
ett lass torf och af hvarje »skogsbohemman» ett lass ved.
Beträffande skyldigheten att utgifva ersättning för ved och torf
torde böra anmärkas, att Kungl. Maj:t i nådig resolution den 31 maj
1856 på underdåniga besvär angående vedränta till Kristianstads f. d.
hospital af åtskilliga från detsamma till skatte försålda hemman ej
funnit skäl göra ändring i ett af kollegium den 12 november 1855
meddeladt utslag, hvarigenom kollegium, med förklarande att det lass
ved, h vilket till följd af nådiga brefvet den 7 oktober 1766 och de
utfärdade skattebrefven de hos kollegium då klagande hemmansägare
vore pliktiga för sina å skogsbygden belägna hemman årligen erlägga,
icke vore en del af den hemmanen åliggande; hospitalet anslagna jordeboks-
eller hemmantalsräntan, utan utgjorde en särskild utöfver hemmanens
ränta vid skatteförsäljningen betingad naturaprestation eller afgift,
funnit skäligt hänvisa frågan om skyldigheten att utgöra sagda vedränta
till domstols pröfning.
D. Halmstädjan.
Denna endast i Skåne förekommande afgift lärer hafva tillkommit
redan under danske konungen Fredrik den andres tid och utgick
hvart sjunde år. För afgiftens beräknande har någon annan grund
icke kunnat igenfinnas än generalguvernören grefve B. von Aschebergs
den 24 oktober 1681 meddelade instruktion, enligt hvilken den utgått
med olika belopp i olika fögderier, hvartill orsaken skall hafva varit,
att den med progressiv tillökning lämpats efter tiondekvantiteten för
hvarje socken, men i allmänhet beräknats till 4 skillingar 6 runstycken
banko för hvarje tunna råg och korn samt 2 skillingar 3 runstycken
banko för hvarje tunna hafre.
Sedan Kungl. Maj:t, med gillande af Rikets Ständers i skrifvelse
den 20 augusti 1851 gjorda framställning, genom nådigt bref den
11 maj 1855 angående uppgörande af förslag till formulär för nya
jordeböcker samt andra med ränteförenklingen sammanhängande frågor
förordnat, att halmstädjan, sedan utrönt blifvit, huru mycket hvarje
hemman i medeltal af 21 år erlagt, skulle upphöra emot det, att hvad
i medeltal för ett år belöpte tillädes penningräntan, är berörda afgift
numera att hänföra till ränta och torde således vara af samma beskaffenhet
som frälseskatteräntor; och har halmstädjan, hvilken före år 1855
icke varit fördelad på hvarje särskild! hemman eller lägenhet utan i
Indragningen
till statsverke t.
Utskyldernas
redovisning i
kronoräkenskaperna.
Skadereglering
ekorn- ''
mittens förslag
om
undantagande
från grundskatteafskrifningen.
14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 181.
stället debiterats i en summa för hela socknen och äfven socknevis
erlagts, jämlikt kollegii beslut den 10 april 1861 och den 15 april
1863 blifvit fördelad på de särskilda hemmanen och lägenheterna.
Innan jag härefter öfvergår till redogörelsen för sättet för ifrågavarande
utskylders utgående, anser jag mig böra erinra om innehållet
af det beslut, hvarigenom utskylderna indrogos till statsverket, och i
sammanhang därmed vidröra vissa af myndigheterna till följd af indragningen
vidtagna eller ifrågasatta åtgärder.
Genom nådiga brefvet den 12 maj 1876 angående förändrad
organisation af öfverstyrelsen för hospitalen förordnade Kungl. Maj:t
med Riksdagens bifall, bland annat,
att serafimerordensgillets befattning med hospitalen i riket såväl
som med allmänna hospitalsfonden skulle med ingången af år 1877
upphöra;
att med vissa angifna undantag alla hospitalens fastigheter, frälseräntor
och andra afgälder af fast egendom äfvensom öfriga tillgångar
skulle från samma tid indragas till statsverket;
att inseendet öfver och vården om hospitalens fasta egendom,
med undantag af de hus, tomter och lägenheter, som vore för dessa
sjukvårdsanstalters omedelbara ändamål till begagnande upplåtna, skulle
öfvertagas af kammarkollegium, som ägde att i underdånighet föreslå
de åtgärder, hvilka i fråga om hospitalshemmans upptagande i jordeböckerna
eller eljest kunde finnas erforderliga;
att med uppbörden af och redovisningen för hospitalsfondens till
statsverket indragna inkomster skulle förhållas, på sätt som i afseende
på statens inkomster af enahanda slag i allmänhet vore eller blefve
stadgadt; samt
att vederbörande myndigheter ägde vidtaga de för verkställighet
af omförmälda beslut nödiga åtgärder.
Till följd häraf föreskref statskontoret i eu den 28 februari 1877
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen aflåten cirkulärskrifvelse,
att, med undantag af arrenden af hospitalens till statsverket indragna
fasta egendomar, alla andra till hospitalsfonden dittills ingående, jämväl
till statsverket indragna inkomster skulle för år 1877 och framgent
såsom extra uppbörd under särskild titel, i>f. d. hospitalsfondens inkomster''»,
i kronoräkenskaperna upptagas och redovisas.
Uti sitt den 13 september 1882 afgifna underdåniga betänkande
med förslag till grundskatteimas afskrifning hade skatteregleringskommittén
hemställt om undantagande från afskrifningen af hospitalens
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181. 15
med ingången af år 1877 till statsverket indragna frälseräntor och
andra afgälder af fast egendom; till stöd hvarför anförts, att dessa
räntor och afgälder, som jämlikt nådiga brefvet den 12 maj 1876 med
ingången afår 1877 indragits till''statsverket, utginge dels af hemman
och lägenheter, Indika i de flesta fall i äldre tider antingen anvisats
af Sveriges konungar eller skänkts af enskilde och som innehades i
allmänhet under full frälsefrihet oberoende af deras natur enligt jordeboken,
och dels af egendomar, som på grund af nådiga förordningen
den 19 september 1723 angående skatteköp blifvit på auktion sålda
till skatte, därvid undantagits räntor samt ersättning för äckor och
dagsverken äfvensom för skyldigheten att till hospitalen leverera ved
och torf, hvilka alla räntor och afgälder ej antecknats i kronans jordeböcker
och uppenbarligen ägde egenskapen af frälseräntor af frälseskattenatur.
Häremot erinrade kammarkollegium uti den 9 november 1882 till
Kungl. Maj:t afgifvet underdånigt utlåtande att, om än kunde sägas, att
ifrågavarande räntor och afgälder tillkommit på lika sätt som frälseskatteräntor
och såsom sådana äfven utgjordes, kollegium dock ansåge
en väsentlig skillnad förefinnas mellan dessa båda slags räntor därutinnan,
att frälseskatte räntorna vore i enskild mans hand, hvarföre de från föreskrifterna
i kungörelsen den 11 maj 1855 och förordningen den 23 juli
1869 om räntors omsättning och förenkling blifvit undantagna, menk d.
hospitalsräntorna däremot vore till statsverket indragna, hvadan och då
det genom nådiga brefvet den 11 maj 1855 och kollegii kungörelse den 1
juni samma år i fråga om framdeles skeende skattläggningar, samt
åberopade förordningen den 23 juli 1869 blifvit medgifvet, att vid
skattläggning räntan finge förvandlas till ny ränta efter enahanda
beräkningsgrund, som för de äldre räntornas förvandling blifvit fastställd,
och sedermera omsättas i penningar efter beräkning af medelvärdet
mellan 1834—1858 årens medelpris samt 1862 års medelmarkegångspris
och med detta värde framdeles utgöras, enahanda medgifvande ej
skäligen borde förvägras i afseende på de från hospitalen indragna
räntorna och afgälderna i de fall, då de icke allaredan utginge i kontanta
penningar, genom hvilken åtgärd de ock skulle komma i samma
ställning som räntorna å vanliga skatteköpta kronohemman; och om
afskrifning af dessa senare utan hinder af köpeaftalet medgåfves, syntes
det med samma fog kunna ifrågasättas, att äfven hospitalens f. d.
räntor och afgälder blefve afskrida.
Emellertid hade hos kollegium ifrågasatts, huruvida icke de från
hospitalen till statsverket indragna räntepersedel- borde till penningar
förvandlas, i anledning hvaraf kammaradvokatfiskalsämbetet. hvars ytt
-
KammaradvokatfiakaIcna
förslag
till råntepersedlarna*
förvandling i
16 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 181.
rande härutinnan infordrades, i memorial den 21 mars 1884 afgaf förslag
till sådan förvandling.
I berörda memorial anförde advokatfiskal sämbetet:
a) beträffande persedeln bokved,''
att markegångstaxorna för Malmöhus län icke upptoge »ett lass
bokved» utan »en famn bokved» men att, då i Hallands län ett lass
bokved beräknades motsvara VB famn, enahanda uppskattning äfven
för Malmöhus län torde för det ifrågakomna ändamålet anses lämplig;
samt att något medelmarkegångspris å persedeln bokved icke funnes,
men att medelpriset af mai’kegången därå under litt. A. för åren 1853
1862 lämpligen kunde ersätta det förra; hvadan och då medelpriset å
en famn bokved för åren 1834—1853 utgjorde 15 kronor 95 öre och
för åren 1853—1862 22 kronor 20 öre samt medium af dessa båda
belopp 19 kronor 7 öre, ämbetet hemställde, huruvida icke ett lass
bokved i Malmöhus län skulle kunna omsättas i penningar med en
sjättedel af sistberörda belopp eller 3 kronor 18 öre; samt
att markegångstaxorna för Kristianstads län, inom hvilket persedeln
bokved äfven förekomme, upptoge »ett lass bokved» endast för
åren 1858—1883, men de tidigare årens taxor från och med år 1834
däremot »en famn bokved», i betraktande hvaraf och då det syntes
med billighet öfverensstämmande, att samma beräkningssätt tillämpades
för Malmöhus och Kristianstads län, ämbetet hemställde, huruvida icke
omsättningen af ifrågavarande persedel inom sistnämnda län lämpligen
kunde ske efter beräkning af medelvärdet emellan medelpriset å en
famn för åren 1834—1853, utgörande 15 kronor 42 öre, och medelpriset
för åren 1853—1862 efter litt. A. i taxorna, utgörande 17 kronor
82 öre, eller således efter ett värde af 16 kronor 62 öre, samt att
alltså en sjättedel af sistberörda belopp eller 2 kronor 77 öre finge
utgöra grund för omsättning till penningar af ett lass bokved inom
Kristianstads län;
b) beträffande persedeln torf,
att densamma icke funnes införd i Malmöhus läns marlcegångstaxor
men däremot i Kristianstads läns markegångstaxor för åren 1834—
1853, i anledning hvaraf och då årspris under litt. A. för tioårsperioden
1853—1862 saknades i båda länen, ämbetet föresloge, att såsom grund
för omsättningen af ett lass torf i såväl Malmöhus som Kristianstads
län måtte få tagas medium af medelpriset å ett lass torf i Kristianstads
län för åren 1834 — 1853 eller 1 krona 47 öre och af det uti Malmö
hospitalsräkenskaper för åren 1853—1862 upptagna lösningspris eller
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
2 kronor 25 öre, hvilket medium af berörda sammanlagda belopp utgjorde
1 krona 86 öre;
c) beträffande persedeln smör i Malmöhus län, utgående från f. d.
hospitalshemmanet V8 mantal skatte Farbult n:o 4 i Långaröds socken
och Färs härad,
att densamma icke upptoges i länets markegångstaxa förr än år
1838; hvadan och då vid sådant förhållande det i kungl. förordningen
den 23 juli 1869 föreskrifna medelpriset för de 20 åren 1834—1853
måste inskränkas till ett medelpris för de 16 åren 1838 —1853, utgörande
9 kronor 59 öre, samt medelpriset af markegången under litt. A. för
åren 1853—1862, utgörande 12 kronor 73 öre, syntes lämpligen kunna
ersätta det uti markegångstaxan under litt. C. icke upptagna medelmarkegångspriset
å sagda persedel, ämbetet hemställde, att medium af
berörda två medelpris eller 11 kronor 16 öre måtte läggas till grund
för omsättningen af ett lispund eller 20 skålpund smör i Malmöhus
län; samt
d) beträffande öfriga, nu ifrågavarande räntepersedlar eller råg, korn,
hafre, fläsk och smör,
att samtliga dessa förekomme i de respektive länens markegångstaxor
under litt. A. och C.; hvadan omsättningen af dem syntes böra
verkställas i enlighet med kungl. förordningen den 23 juli 1869.
Sedan Kungl. Maj:t med Riksdagens samtycke genom nådiga
kungörelsen den 5 juni 1885 beslutit nedsättning i de på viss jord
hvilande grundskatter men från den stadgade nedsättningen undantagit
hospitalens med ingången af år 1877 till statsverket indragna frälseräntor
och andra afgälder af fast egendom, fann kammarkollegium
enligt beslut den 30 december 1885 ofvanberörda af advokatfiskalsämbetet
framställda förslag om förvandling till penningar af de från hospitalen
till statsverket indragna räntepersedlarna icke till någon kollegii åtgärd
föranleda;.hvaremot kollegium förordnade, att i jordeboken skulle vid
hvarje af de inom Kristianstads och Malmöhus län belägna skatte- och
frälsehospitalshemman göras anteckning om den statsverket tillkommande
rätt till torf eller ved af hemmanet utöfver dess vanliga ränta,
äfvensom om den ersättning för äckor och dagsverken, som af dylikt
hemman eller lägenhet jämväl utöfver nämnda ränta till statsverket
utgjordes.
Jag öfvergår nu till redogörelsen för sättet för ifrågavarande
utskylders utgörande.
Bih. till Piksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 132 Höft.
Sättet för ulskyldernas
utgörande.
3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
l:o Räntan.
Räntan af frälsehemmanet Sundersbol n:r 1 i Uppsala län utgick,
enligt hvad 1873 års räkenskaper för Uppsala hospital utvisa, före
indragningen till statsverket af hospitalens tillgångar med penningar,
råg, korn och smör, hvilka persedlar — jämlikt nådiga kungörelsen
den 11 maj 1855 utgörande hufvudräntepersedlar för länet — löstes
efter medelmarkegångspris litt. C.
Denna omsättning och förenkling af hemmanets gamla ränta
synes hafva skett i öfverensstämmelse med den af serafimerordensgillet
i skrifvelse till hospitalsföreståndare och lasarettsdirektionen i Visby
den 19 januari 1856 gifna förklaring, att de i åberopade kungörelsen
den 11 maj 1855 förefintliga bestämmelser enligt ordensgillets förmenande
vore tillämpliga äfven å de hospitalen anslagna räntor.
Enligt 1877, 1878 och 1879 årens fögderispecialräkningar utgick
ifrågakomna hemmans ränta till statsverket för hvartdera af dessa år
med de uti ränteförvandlingsuträkningen hemmanet påförda penningar
och persedlar (råg, korn och smör), för hvilka senare utgjordes lösen
efter länets medelmarkegångspris litt. C., äfvensom med forsellön; men
sedan kammarkollegium, som inhämtat, att hemmanet, ehuru i jordeböckerna
upptaget bland kronohemman och såsom Uppsala hospital
tillhörigt, redan den 16 september 1728 blifvit från hospitalet till
enskild person försåldt samt vid försäljningen varit af frälse natur och
såsom frälsehemman sedermera vid häradsrätten uppbudits, i skrifvelse
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet den 17 mars 1879, med
tillkännagifvande att kollegium funnit den år 1871 med förment stöd
af förordningen den 23 juli 1869 skedda indragningen till statsverket
af hemmanets ränta hafva varit oriktig, tillika förordnat, att hemmanet
skulle i den nya för år 1875 upprättade jordeboken öfverföras
från krono- till frälseegendomar och dess gamla ränta utan förvandling
i anteckningskolumnen införas såsom till hospitalet då utgående
frälseränta; hvilken borde komma statsverket för åren 1877 och
1878 samt framgent med dess fulla belopp till godo, har räntan, enligt
hvad såväl 1880 som 1899 årens fögderispecialräkningar visa, till statsverket
redovisats efter verkställd uträkning af hemmanets jordeboksoch
mantalsränta enligt länets årliga markegång spris, litt. A.
De af frälselägenheten Kettilstorp n:o 1 i Jönköpings län och skattehemmanet
V8 mantal Farhult n:o 4 i Malmöhus län utgående smörräntor
hafva såväl före som efter indragningen till statsverket utgjorts med
lösen efter länens årliga markegång spris, litt. A, smörräntan af hemmanet
Farhult dock först från och med år 1838.
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
Räntan af skattekvarnläg enheten Allarp n:o 3 i Söderhveddinge
socken och Harjagers härad af Malmöhus län, hvilken i 1670 års jordrefningsprotokoll
upptagits till 10 skäppor mjöl med ett krono värde
af 3 daler 24 öre silfvermynt eller i nu gällande mynt 1 krona 87 öre,
fastställdes af Kungl. Maj:ts befallningshafvande genom utslag den 11
november 1766 till 1 tunna 4 skäppor eller 10 skäppor mjöl att till
Lunds, numera Malmö hospital erläggas i stället för dittills gifna 3
daler 24 öre silfvermynt.
Enligt 1865 och 1876 årens räkenskaper för Malmö hospital har
dock räntan af lägenheten utgått med lösen för 5 kubikfot 2,5 0 kannor,
motsvarande 5 skäppor, råg och lika mycket korn efter länets
medelmarkegångspris litt. C.
Efter indragningen till statsverket af hospitalens tillgångar har,
enligt hvad 1877 och 1899 årens kronoräkenskaper utvisa, räntan af
lägenheten Allarp n:o 3 emellertid utgått med lösen efter årliga markegångspriset
litt. A. för 5 kubikfot 2,5 0 kannor eller 1,3 7 39 hektoliter
rågmjöl och lika mycket kornmjöl, hvilken förändring af uppbördsförvaltningen
i orten förklarats bero därpå, att i den af Malmö hospitalskontor
upprättade, till grund för debiteringen liggande förteckning
uppgifvits, att räntan skulle utgå i mjöl utan angifvande af sättet, efter
hvilket lösen därför borde utgöras, hvadan och då medelmarkegångspris
å rågmjöl eller kornmjöl icke funnes infördt i 1877 och följande
års markegångstaxor för länet debiteringen måst verkställas efter årliga
markegångspriset.
Hvad angår de Visby hospital förut tillhöriga men numera till
statsverket indragna räntor af lägenheter inom Gottlands läns norra och
södra fögderier har den nya ränta, som uppkommit efter omsättning
och förenkling enligt kungörelsen den 11 maj 1855 af den enligt
hospitalets jordeböcker å lägenheterna belöpande jordeboksräntan, före
indragningen till statsverket bestått dels af spannmål, hälften råg och
hälften korn, smör och fläsk, hvilka persedlar lösts efter tioårigt medelmarkegångspris
för länet, dels ock af penningar, men efter indragningen
uti 1877 års jordeboksförändringsextrakt för fögderierna förvandlats
till penningar efter de i förordningen den 23 juli 1869 bestämda värden.
Genom beslut den 22 och den 24 december 1879 samt utslag
den 6 februari 1882 förordnade nämligen kammarkollegium, att berörda
f. d. hospitalslägenheter inom norra och södra fögderierna af
nämnda län skulle, med undantag af lägenheten Sågängen n:o 1, i
kronans jordebok införas bland skatteegendomar samt omförmälda nya
ränta å lägenheterna, såvidt den bestode af persedlar, däri upptagas
20 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 181.
till eu enligt åberopade förordningen den 23 juli 1869 omsatt penningeränta.
Beträffande räntan af förenämnda lägenheten Sågängen n:o 1 i
Follingbo socken af norra fögderiet har Kungl. Maj:t enligt nådigt
bref den 17 november 1882 funnit godt lämna bifall till en af kammarkollegium
i underdånig skrifvelse den 24 nästförutgångne augusti gjord
hemställan, att såväl den efter omsättning och förenkling jämlikt kungörelsen
den 11 maj 1855 af lägenhetens jordeboksränta uppkomna
nja räntan som ock den lägenheten påförda särskilda sågränta af en
tolft sågbräder, hvarå årligt markegångspris då förekomme i länets
markegångstaxa endast för åren 1878—1881, finge förvandlas till penningar
att framgent årligen utgöras, den förra enligt förordningen den
23 juli 1869 och den senare eller sågräntan efter medeltalet af nämnda
fyra årens markegångsvärden.
De nya räntor, som på grund af serafimerordensgillets ofvanberörda
skrifvelse den 19 januari 1856 uppkommit efter omsättning
och förenkling jämlikt meranämnda kungörelsen den 11 maj 1855 af
jordeboksränta!! å f. d. hospitalslägenheter inom Visby stad, hafva, såvidt
angår däri ingående persedlar (spannmål, hälften råg och hälften korn,
smör och fläsk), före indragningen till statsverket lösts efter tioårigt
m edelni av k eg ångspr is eller litt. C. i länets markegångstaxa men efter indragningen
eller från och med 1877 med lösen i penningar enligt de i
förordningen den 23 juli 1869 bestämda värden; till grund för hvilken
förvandling dock icke legat något af kammarkollegium eller Kungl.
Maj:ts befallningshafvande meddeladt beslut, utan har dessa räntors
omsättning till penningar vidtagits af magistraten i Yisby med förment
stöd af 1 § i nyssnämnda förordning.
Ehuru sålunda de gottländska f. d. hospitalsräntorna blifvit till
penningar omsatta, har dock någon nedsättning af desamma, hvilka i
1899 års kronoräkenskaper redovisats under kontot »grundskatt», ej
ägt rum.
Räntan af den i 1825 års jordebok för Östergötlands län under
titel »skatteutjordar och lägenheter» införda lägenheten Dahlskvarnen
eller Berget i Norrköpings stad, hvilken ränta uti det af kollegium den
21 oktober 1730 å lägenheten utfärdade skattebref bestämts till 6
tunnor eller 37 kubikfot 8 kannor råg och lika mycket korn, utgick
enligt 1871 års räkenskaper för Norrköpings indragna hospital med
lösen efter länets medelmarkegångspris litt. C. men har, enligt hvad
1872 års hospitalsräkenskaper samt kronoräkenskaperna för Norrköpings
21
Kungl. Maja t Nåd. Proposition N:o 181.
stad för 1877 och följande år utvisa, från och med år 1872 utgått
med lösen efter det i förordningen den 23 juli 1869 bestämda värde.
Denna omsättning af lägenhetens ränta grundar sig, enligt hvad
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet meddelat, på en af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande den 1 februari 1873 meddelad uppbördsorder.
Räntan af öfriga nu ifrågavarande hemman, hemmansdelar och
lägenheter har såväl före som efter indragningen till statsverket af
f. d. hospitalsfondens inkomster erlagts och erlägges ännu dels i penningar
dels ock med lösen för i räntan ingående spannmål efter medelmarkegång
spris litt. C.
2:o) Kronotionden.
Denna utskyld, hvilken räntegifvarne antagligen på grund af nådiga
kungörelsen den 11 maj 1855 angående sättet för grundräntors och
kronotiondes utgörande ansett sig äga rätt ätt lösa med penningar efter
medelmarkegångspris litt. C., har såväl före som efter indragningen
däraf till statsverket erlagts och erlägges fortfarande med lösen i penningar
efter berörda pris inom de län, hvarest densamma utgår, eller
Kristianstads och Malmöhus med undantag af Rönnebergs, Onsjö och
Harjagers härads fögderi af sistnämnda län, inom hvilket fögderi kronotionden
föflfe indragningen utgått med lösen i penningar efter länets
medelmarkegångspris litt. C. och enligt 1877 års specialräkning äfven
till statsverket erlagts efter detta pris men däremot enligt 1878 och
senare års fögderispecialräkningar utgjorts efter omsättning till penningar
enligt förordningen den 23 juli 1869.
Till stöd för denna omsättning har fögderiförvaltningen åberopat
en af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet den 18 juni 1878 till
häradsskrifvaren i fögderiet aflåten skrifvelse, hvari föreskrifvits, att
f. d. hospitalsfondens inkomster skulle sålunda bokföras, att å räntans
och tiondens konton borde fortfarande upptagas och redovisas de ränteoch
tiondebelopp, som förut varit i enlighet med jordeboken å dessa
konton redovisade; i följd hvaraf och då kronotionden af ifrågavarande
fastigheter i jordeboken för Malmöhus län upptagits med de i förordningen
den 23 juli 1869 stadgade värden, lösen för kronotiondespannmålen
af dessa fastigheter inom Rönnebergs m. fl. härads fögderi blifvit
i öfverensstämmelse med jordeboken i fögderispecialräkningen upptagen
till fixt belopp enligt sagda förordning.
I sammanhang härmed torde böra anmärkas, att, enligt hvad
kammarkollegium i skrifvelse till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 181.
Malmöhus län den 29 december 1883 tillkännagifvit, den nya, år 1881
upprättade jordeboken för länet blifvit af kollegium fastställd, bland
annat, i hvad angår hemmanens och lägenheternas kronotionde med de
i åberopade förordning stadgade värden, därvid från fastställelse undantagits
räntorna å till skatte försålda hospitalshemman och lägenheter,
om hvilka kollegium skulle framdeles sig yttra.
Enligt kollegii skrifvelse till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Kristianstads län den 26 oktober 1874 i anledning af skedd indragning
till statsverket jämlikt förordningen den 23 juli 1869 af ränta
och kronotionde af skattehospitals- och domkyrkohemman i nämnda
län skulle emellertid ifrågakomna tionde anses såsom sådan, som under
enskild äganderätt innehafves, och hvarpå stadgandena i merberörda
förordning icke vore tillämpliga.
3:o) Ersättningen för äckor och dagsverken.
Den från f. d. hospitalshemman, hemmansdelar och lägenheter
såsom ersättning för äckor och dagsvei''ken utgående spannmålsafgitten
har såväl före som efter indragningen till statsverket utgjorts och utgöres
fortfarande med lösen i penningar efter det i vederbörande läns
markegångstaxa under litt. A. upptagna årliga markegång spris.
Skyldigheten att af de skånska f. d. hospitalshemmanen utgöra
denna lösen äfvensom lösen för ved har blifvit fastslagen genom domstols
laga kraftvunna utslag; såsom framgår af följande rättsfall.
Sedan åtskilliga ägare af skattesålda hospitalshemman och hemmansdelar
i Karlaby, Vranarps och Tågarps byar i Östra Tommarps
socken, Stiby by i Stiby socken och Gladsax by i Gladsax socken och
Järrestads härad af Kristianstads län hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i nämnda län uti besvär öfver verkställd debitering yrkat,
att då de såsom ägare och innehafvare af angifna fastigheter ej kunde
vara skyldiga utgifva eller erlägga lösen för andra persedlar än dem,
som enligt jordeböckerna vore hemmanen påförda, men vederbörande
häradsskrifvare å debetsedlarna för år 1893 under titel »f. d. hospitalsfondens
inkomster» påfört dem lösen icke allenast för sådana persedlar
utan äfven för äckor och dagsverken samt ved, de måtte varda befriade
från sistberörda afgift eller, därest den debiterade lösen redan
erlagts, förklaras berättigade återfå dem oriktigt påförda belopp; men
Kungl. Maj:ts befallningshafvande genom resolution den 17 februari
1894 på anförda skäl funnit hvad sålunda yrkats icke kunna bifallas,
utlät sig kammarkollegium, på häremot af hemmansägarne anförda
besvär, genom utslag den 29 juni 1894, att, då den klagandena under
titel »f. d. hospitalsfondens inkomster > påförda lösen för körslor, dags
-
23
Kung/,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
verken och ved utgjorde en af ifrågakomna hemman eller hemmansdelar
utöfver grundskatten vid skatteförsäljningen betingad afgift, därom
uppkommande tvist i kraft af 1 punkten uti nådiga förordningen angående
upphörande af styrelseverkens domsrätt i vissa mål den 17 april
1828 borde af laga domstol afgöras, pröfvade kollegium skäligt upphäfva
Konungens befallningshafvandes öfverklagade resolution med hänvisning
för den, som därtill funne sig befogad, att instämma och utföra
talan vid häradsrätten i orten.
Efter det, på fullföljd underdånig talan, kollega berörda utslag
blifvit af Kungl. Maj:t den 9 november • 1894 fastställdt, instämde
åtskilliga hemmansägare i ofvannämnda byar kronan till Ingelstads och
Järrestads häradsrätt med yrkande om befrielse från utgörande för sina
fastigheter af lösen för äckor, dagsverken och ved, hvilken tvist af
häradsrätten afgjordes genom utslag den 15 mars 1897, hvaruti häradsrätten
utlät sig, att som emot hvad kammarkollegii protokoll den 1 juli
1767 och den 13 december 1769, i hvilka åberopats Kungl. Maj:ts
nådiga skrifvelse till kollegium af den 30 april 1766 angående Lunds
domkyrkohemmans försäljande till skatte och den 7 oktober 1766 angående
de i Skåne varande hospitals- och barnhushemman, innehölle
rörande ifrågavarande hemmans skyldighet att utgöra körslor, dagsverken
och ved eller torf, kärandena icke styrkt, att de vid skatteförsäljningen
å hemmanen utfärdade skattebrefven saknat bestämmelser
i nämnda hänseende; alltså och då kärandena icke i öfrigt förebragt
laga skäl för sin talan, blefve käromålet af häradsrätten ogilladt.
Enligt hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet i skrifvelse
till kollegium meddelat, har häradsrättens omförmälda utslag tagit åt
sig laga kraft.
4:o) Ersättningen för ved eller torf.
Med afseende å sättet för fullgörandet af den f. d. liospitalshemmans
innehafvare åliggande skyldigheten att till hospitalen leverera
bokved, har inom Kristianstads län på grund af serafimerordensgillets
skrifvelse till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet den 21 april
1849 lösen för ett lass bokved därefter såväl före som efter indragningen
utgjorts och utgöres ännu med penningar efter länets markegång spris litt. A.
Inom Malmöhus län har lösen för samma persedel enligt ordensgillets
utslag den 14 november 1864, hvarigenom sysslomannen vid
Malmö hospital anbefalldes att från och med år 1865 uti hospitalets
räkenskaper debitera den inom länet till hospitalet utgående vedränta,
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
på sätt iakttoges i afseende å samma ränta inom Kristianstads län,
efter det i gällande markegångstaxa veden åsätta värde med beräkning
därvid af 4 lass på hvarje famn, före indragningen till statsverket af
hospitalens tillgångar till Malmö hospital erlagts med ett belopp, motsvarande
en fjärdedel af det i markegångstaxorna för länets till och med
år 1875 under litt. A. bland lyshållnings- och vedpersedlar upptagna
värdet å en famn bokved, och för år 1876 — enär en famn bokved
med nämnda år uteslutits ur länets markegångstaxa — med samma
belopp som för år 1875.
Sedan med anledning af indragningen till statsverket af ifrågavarande
utskylder, enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus
län förordnande, af vederbörande kronofogdar hållits sammanträden
med hospitalshemmansinnehafvarne inom länet i syfte att träffa
öfverenskommelse om förvandling till penningar af de uti markegångstaxan
för länet icke upptagna persedlarna ved och torf, fastställde
Kungl. Maj:ts befallningshafvande genom särskilda resolutioner den 27
september, den 25 oktober samt den 3 och den 11 december 1877 vid
berörda sammanträden träffade överenskommelser att tillsvidare och
intilldess annorlunda kunde varda förordnadt lända till efterrättelse.
På grund häraf har lösen för ett lass bokved efter indragningen
utgått:
inom Oxie och Skytts härads fögderi med 5 kronor:
inom Frosta och Färs härads fögderi med 4 kronor;
inom Rönnehergs, Onsjö och Harjagers härads fögderi med 6 kronor
55 öre; samt
inom Ljunits, Herrestads och Vemmenhögs härads fögderi med 2 kronor
40 öre.
Beträffande åter lösen för torf ven, hvilken utskyld förekommer allenast
inom Ingelstads och Järrestads härads fögderi af Kristianstads län samt
Oxie och Skytts äfvensom Ljunits, Herrestads och Vemmenhögs härads
fögderier af Malmöhus län, har densamma inom båda länen enligt hospitalsräkenskaperna
från och med år 1836 till och med år 1876 utgått med
1 riksdaler 24 skillingar banko eller i nu gällande mynt 2 kronor 25
öre för lasset, hvilket belopp torde hafva varit det i orten gängse priset,
enär värde å persedeln torf icke förekommer i 1836 — 1876 års markegångstaxor
för Malmöhus län, samt markegångstaxorna för Kristianstads
län från och med 1836 till och med 1854 — efter hvilket år »ett lass
bränntorf» icke införts i länets markegångstaxa — upptaga andra värden
därå än nyssberörda belopp 1 riksdaler 24 skill. banko.
25
Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 181.
Efter indragningen af hospitalens tillgångar har lösen för ett lass
torf inom Kristianstads län, enligt hvad 1877 och 1899 års specialräkningar
för Ingelstads och Järrestads härads fögderi utvisa, utgått
med enahanda belopp som det i länets markegångstaxa under litt. A.
införda årliga markegång spris å ett lass bokved, utan att, efter hvad
Kungl. Maj:ts befallningshafvande upplyst, någon särskild föreskrift om
detta lösningspris blifvit meddelad; hvaremot lösen för samma persedel,
såvidt angår Malmöhus län, enligt af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
genom resolutioner den 27 september och den 3 december 1877 tillsvidare
fastställda överenskommelser utgått och fortfarande utgår med
2 kronor 25 öre af helt mantal inom Ljunits in. fl. härads fögderi och
för ett lass inom Oxie och Skytts härads fögderi.
I afseende å fastställandet af ofvanberörda överenskommelser om
utgörande af lösen för ved och torf har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Malmöhus län meddelat, att därvid torde hafva tillämpats
hvad som funnes stadgadt i kammarkollegii och statskontorets på
nådigt bref den 9 juni 1871 grundade kungörelse den 4 augusti samma
år angående redovisning till prästerskapets löneregleringsfond för afgifter
af indragna stom-, annex- och mensalhemman, nämligen att i
fråga om sådana afgifter finge träffas öfverenskommelse om förvandling
till penningar eller spannmål af äckor och andra naturaprestationer,
för hvilkas förvandling i penningar bestämda grunder saknades.
Innan jag nu öfvergår till det yttrande och förslag, som af kammarkollegium
i ärendet afgifvits, tillåter jag mig hänvisa till de hos
kollegium uppgjorda och samma yttrande bifogade tabeller, hvilka
utvisa, bland annat, att utskylder af ifrågavarande slag år 1899 utgingo
från tillhopa 21G fastigheter, däraf 112 hemman eller hemmansdelar
och 104 lägenheter, fördelade på de särskilda länen sålunda: Uppsala
och Södermanlands län hvartdera 1 hemman, Östergötlands län 5 lägenheter,
Jönköpings län 1 lägenhet, Kronobergs län 2 hemmansdelar,
Gottlands län 92 lägenheter, Kristianstads län 68 hemman eller hemmansdelar
och 2 lägenheter samt Malmöhus län 40 hemman eller hemmansdelar
och 4 lägenheter, äfvensom att summan af utskylderna nämnda
år belöpte sig till 5,982 kronor 12 öre.
Beträffande själfva frågan om aflösning af nu ifrågavarande från
hospitalen till statsverket indragna räntor och andra afgälder har
kammarkollegium för egen del till en början erinrat, hurusom af den
verkställda utredningen framginge, att dessa utskylder, där de blifvit
i persedlar bestämda, utgjordes efter olika grunder, nämligen än efter
Bih. till Iiiksd. Prof. 190!). 1 Samt. 1 Afd. 132 Käft. 4
Kammar - kollega
yttrande.
26 * Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
de i nådiga förordningen den 23 juli 1869. bestämda värden, än efter
medelmarkegångspris, än efter medeltalet af vissa års markegångspris,
än efter årliga markegångspris, än efter öfverenskomna och af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande fastställda pris och än slutligen, hvad angår
persedeln torf inom Kristianstads län, utan myndighets föreskrift efter
årliga markegången för annan persedel eller bokved.
Denna olikhet i afseende å sättet för utskyldernas utgörande
måste, enligt kollegii mening, gifvetvis medföra, att desamma ojämnt
betungade de skattskyldiga fastigheterna, hvadan oberoende af frågan
om utskyldernas aflösning en gemensam grund för desammas utgörande
måste anses vara af rättvisa och billighet påkallad. Med hänsyn härtill
och då en aflösning af utskylderna torde böra bero på vederbörande
jordägares därom framställda anbud, syntes det kollegium, som om
det skulle vara lämpligast, att de olika skattepersedlarna finge, så
vidt möjligt vore, efter gemensamma grunder omsättas till penningår, så
att de särskilda fastigheternas räntor och afgälder blefve förvandlade
till fixa penningräntor, från hvilka jordägarna kunde friköpa sig genom
erläggande af räntornas kapitalvärden, beräknade efter viss skälig
procent.
Hvad då först anginge grunden för omsättning af den från ifrågavarande
fastigheter utgående ränta och kronotionde syntes det kollegium
som om — i betraktande däraf, att ej mindre kollegium genom beslut
den 22 och 24 december 1879 förordnat, att de från åtskilliga skattesålda
hospitalslägenheter inom Gottlands län utgående räntor, hvilka
före indragningen till statsverket utgjorts i penningar och med lösen
för persedlarna efter länets medelmarkegångspris, skulle i kronans
jordebok införas med de enligt nådiga förordningen den 23 juli 1869
bestämda värden, än äfven Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 17
november 1882 medgifvit, att såväl den efter omsättning och förenkling
jämlikt nådiga kungörelsen den 11 maj 1855 af jordeboksräntan
af förra hospitalslägenheten Sågängen n:r 1 i nyssnämnda län uppkomna
nya räntan som ock den lägenheten påförda särskilda sågräntan
eller en tolft sågbräder finge förvandlas till penningar, den
förra enligt förordningen den 23 juli 1869 och den senare enligt medeltalet
af 1878—1881 årens markegång, hvilken då utgjorde enda grunden
för sågräntans omsättning till fix penningränta, — jämväl räntan af
öfriga ifrågavarande fastigheter äfvensom kronotionden af desamma
lämpligen borde, där så ej redan skett, till penningar omsättas enligt
föreskrifterna i her orda kungörelsen den 11 maj 1855 och förordningen
den 23 juli 1869, därvid dock af här nedan angifna grund särskilda
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
föreskrifter erfordrades för omsättning af den förra hospitalshemmanet
Farhult n:r 4 i Malmöhus län åliggande räntepersedeln smör.
Såsom ofvan omförmälts, hade nämligen kammaradvokatfiskalsämbetet
i memorial den 21 mars 1884 erinrat, att persedeln smör icke
införts i Malmöhus läns markegångstaxa förr än år 1838, i följd hvaraf
ämbetet hemställt, att det i förordningen den 23 juli 1869 föreskrifna
tjuguåriga medelpris för åren 1834 — 1853 skulle inskränkas till ett
medelpris för de sexton åren 1838—1853.
Då Malmö hospitalsräkenskaper emellertid upptoge värden å
1 lispund smör för åren 1834—1837, nämligen för hvartdera af åren
1834 och 1835 till 4 riksdaler 24 skill. banko eller 6 kronor 75 öre,
för år 1836 till 5 riksdaler banko eller 7 kronor 50 öre och för år 1837
till 5 riksdaler 32 skill. banko eller 8 kronor 50 öre, höHe kollegium
före, att dessa värden lämpligen kunde användas och sammanläggas
med markegångsvärdena för erhållande af medelpris å ett lispund
smör för åren 1834—1853. Då vidare, på sätt advokatfiskalsämbetet
äfven erinrat, medelmarkegångspris å persedeln smör icke funnes i
länets markegångstaxa för år 1862, borde, enligt kollegii mening till
grund för förvandlingen af räntepersedeln smör inom Malmöhus län
läggas medium af de två medelpris som erhölles dels af de i Malmö
hospitals räkenskaper för åren 1834—1837 upptagna värden sammanlagda
med årliga markegångsprisen för åren 1838- 1853 och dels af
1853—1862 årens markegång.
Beträffande vidare den af f. d. hospitalshemman och lägenheter
såsom ersättning för äckor och dagsverken utgående spannmålsafgiften,
hvilken såväl före som efter indragningen till statsverket utgått med
lösen i penningar efter markegångspris litt. A, anser kollegium det vara
lämpligast, att äfven denna i persedeln korn bestämda utskyld omsättes
till penningar enligt det i nådiga förordningen den 23 juli 1869 bestämda
värde.
I afseende å omsättningen af persedeln bokved har kollegium härefter
mot det af advokatfiskalsämbetet i sådant afseende framställda
förslag erinrat, bland annat, att, då icke blott Yästra och Östra Göinge
samt Villande, Gärds och Albo härad utan .äfven Ingelstads och Järrestads
härad af Kristianstads län, inom hvilka de till detta län hörande
hemman, hvarifrån bokved utgår, äro belägna, före år 1876 hänförts
till särskilda markegångsdistrikt, samt serafimerordensgillet genom utslag
den 14 september 1864 föreskrifvit, att den Malmö hospital då tillkommande
vedräntan från Malmöhus län skulle med 1865 års ingång
debiteras på samma sätt som vedräntan från Kristianstads län efter
28
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 181.
det i gällande markegångstaxa veden åsätta värde med beräkning af
fyra lass på famnen, vid uträkning af medelprisen bort såväl angifvas
särskilda värden å en famn bokved inom hvardera af ofvanberörda
tvenne markegångsdistrikt som ock beräknas ett lass bokved till en
fjärdedels i stället för en sjättedels famn.
Med erinran tillika, att persedeln bokved inom Kristianstads län
lösts efter markegång först på grund af serafimerordensgillets beslut
den 21 april 1849, bar kollegium, då debiteringen af lösen för samma
persedel inom Malmöhus län, såsom ofvan nämnts, först med 1865 års
ingång verkställts på samma sätt som inom Kristianstads län, samt till
grund för omsättningen syntax bära läggas likställda och inom bägge
länen samtidigt tillämpade värden, för sin del funnit mindre lämpligt att
omsättningen till penningar af bokveden skulle, såsom advokatfiskalsämbetet
föreslagit, verkställas efter värden, som varit gällande före år
1865. Då vidare lösen för bokveden väl inom Kristianstads län utgått
efter årliga markegångspris från och med år 1865, men däremot inom
Malmöhus län utgjorts på sådant sätt allenast under åren 1865—1875,
under det att denna persedel inom det senare länet lösts för år 1876
efter 1875 års markegång och från och med 1877 efter af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande för de särskilda fögderierna fastställda olika
belopp eller än med 6 kronor 55 öre, än med 5 kronor, än med 4
kronor och än med 2 kronor 40 öre lasset, ansåge kollegium, helst
Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke ägt befogenhet att fastställa
berörda lösenbelopp, såsom grund för omsättning af persedeln bokved
inom såväl Kristianstads som Malmöhus län lämpligast böra läggas
medelvärdet af markegång sprisen under de tio åren 1866—1875, hvarigenom
äfven erhölles ett i möjligaste mån tillförlitligt värde å ifrågavarande
räntepersedel vid tiden för dess indragning till statsverket.
Beträffande slutligen omsättningen af persedeln torf, erinrar kollegium,
att denna inom såväl Kristianstads som Malmöhus län före indragningen
eller till och med år 1876 lösts med 1 riksdaler 24 skilling
banko eller 2 kronor 25 öre lasset samt utgår ännu till statsverket
med berörda belopp inom Malmöhus län. Med hänsyn härtill och då
vederbörandes åtgärd att efter indragningen inom Ingelstads och Järrestads
härads fögderi af Kristianstads län påföra lösen för persedeln
torf med enahanda belopp som markegången å ett lass bokved — för
år 1899 utgörande 7 kronor — måste anses obehörig, helst statsverket
icke kunnat inträda i annan eller bättre rätt än Malmö hospital tillkommit,
ansåge kollegium för sin del billigt och lämpligt, att såsom grund för
29
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 181.
omsättning till fix penningränta af persedeln torf inom såväl Kristianstads
som Malmöhus län lades ett värde af 2 kronor 25 öre lasset.
Vidkommande härefter storleken af den procent, efter hvilken ifrågavarande
utskylders kapitalvärden skola vid inlösen beräknas, ansåge kollegium,
vid det förhållande att de af skattesålda hospitalshemman och
lägenheter utgående räntor och andra afgälder torde vara i viss män
jämförliga med de räntor, som på grund af nådiga kungörelsen den
5 juni 1885 och lagen den 2 december 1892 redan blifvit afskrida,
en billig lösningsgrund böra få tillämpas vid aflösning af utskylderna
från sådana hemman och lägenheter, hvadan räntefoten, efter hvilken
sådan aflösning må ske, synts kollegium böra sättas ganska hög och
lämpligen kunna bestämmas till fem procent.
Då däremot de räntor af ifrågavarande slag, hvilka genom arf,
gåfva, köp eller testamente från enskild person tillfallit hospital — såsom
förhållandet är med räntorna af ett fåtal af mig härförut omförmälda
fastigheter — näppeligen kunde anses annorlunda än som rena frälseräntor,
hölle kollegium före att i dessa fall borde till grund för inlösen
läggas en lägre räntefot, hvilken kollegium för sin del ville föreslå
till fyra procent eller den för inlösen af skattefrälseräntor gällande.
Enär det i många fall torde kunna möta svårighet för ägare af
fastighet, från hvilken utskylder af ifrågavarande slag utgå, att på en
gång erlägga hela lösesumman, borde enligt kollegii mening, på sätt
uti den till grund för Riksdagens skrifvelse liggande motionen äfven
ifrågasatts, vederbörande jordägare medgifvas rätt att erlägga lösesumman
genom afbetalningar under vissa år, därvid dock med hänsyn
till önskvärdheten att få utskylderna skyndsamt aflyftade amorteringstiden
syntes böra begränsas till ett fåtal år. För sin del ansåge kollegium
lämpligt, att amorteringstiden, i likhet med hvad som gällde för
amortering af köpeskilling för försåld kronoegendom, bestämdes till
sex år, och att, för den händelse jordägare ville begagna sig af detta
betalningssätt, skälig ränta å lösesumman borde till statsverket erläggas,
hvilken ränta af kollegium föreslagits till 3,r, procent. Sedan lösesumman
jämte ränta blifvit till amortering på angifna antal år fördelad,
skulle till betryggande af statens förmånsrätt anteckning om
förhållandet göras i jordeboken såsom i fråga om odlingslån är stadgadt,
hvarjämte i afseende på sättet och ansvarigheten för de årliga amorteringarnas
verkställande i öfrigt de för återbetalning af sådana lån
gifna föreskrifter syntes kollegium lämpligen kunna i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
På grund af hvad sålunda anförts har kollegium i underdånighet
föreslagit:
l:o) att de jämlikt nådiga brefvet den 12 maj 1876 från hospitalen
till statsverket indragna och utgående räntor, kronotionde och öfriga
nedanomförmälda afgälder af hemman och lägenheter skola, där så ej
redan skett, omsättas i penningar efter nedan angifna grunder samt
för hvarje fastighet i kronans räkenskapef sammanföras till en summa
under benämning indragen hospitalsränta;
2:o) att för omsättning af ränta, kronotionde och den såsom ersättning
för äckor och dagsverken bestämda spannmålsafgift skola i tillämpliga
delar gälla föreskrifterna i nådiga kungörelsen den 11 maj 1855 och
nådiga förordningen den 23 juli 1869, dock att till grund för omsättning
af räntepersedeln smör inom Malmöhus län skall läggas medelvärdet
emellan de tvenne medelpris å sagda persedel, som erhållas dels
af de i Malmö hospitals räkenskaper för åren 1834—1837 debiterade
pris, sammanlagda med markegångsprisen för åren 1838—1853, och
dels af 1853—1862 årens markegångspris;
3:o) att de i ved eller torf bestämda afgälder omsättas, veden efter
medeltal af 1866—1875 årens markegångspris å bokved med beräkning
af en famn till fyra lass samt torfven efter ett värde af 2 kronor 25
öre lasset;
4:o) att denna omsättning, om hvilken kammarkollegium har att gå
i författning, skall tillämpas från och med året näst efter det Kungl.
Maj:ts nådiga förordnande härom meddelats;
5:o) att ägare af hemman eller lägenhet, hvaraf utgår indragen
hospitalsränta, må friköpa sig från skyldigheten att utgöra sådan ränta
medelst inbetalning till statsverket af ett belopp, motsvarande räntans
kapitalvärde, beräknadt, där räntan genom arf, gåfva, köp eller testamente
kommit från enskild person till hospital, efter fyra men eljest
efter fem procent; börande anbud om inlösen ske hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, som, sedan uträkning å inlösningssumman blifvit
sökanden meddelad och beloppet däraf i landtränteriet nedsatts, föranstaltar
om behörig anteckning i jordeboken och anmäler förhållandet
hos kammarkollegium;
6:o) att jordägare, som vid framställandet af anbud om inlösen
därom gör förbehåll, må inbetala lösesumman jämte tre och sex tiondels
procents ränta under loppet af sex år med lika annuitet årligen; samt
7:o) att i afseende på sättet och ansvarigheten för de i nästföregående
moment omförmälda inbetalningars verkställande i öfrigt skola i till
-
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
lämpliga delar lända till efterrättelse nådiga kungörelserna den 13 juni
1845 och den 3 november 1848 angående sättet för återbetalning af
lån utaf allmänna medel för beredande af odlingsföretag.
Slutligen har statskontoret i sitt den 31 december 1906 afgifna
utlåtande, med erinran att ifrågavarande statsinkomster finnas i
rikshufvudboken redovisade under titel »extra uppbörd» dels bland de
ännu återstående grundskattebeloppen och dels såsom »f. d. hospitalsfondens
inkomster», anmält att ämbetsverket icke haft något att erinra
mot det af kammarkollegium framställda förslaget; hvarjämte
statskontoret vid sitt utlåtande fogat förteckning öfver samma inkomster,
utvisande att de blifvit i 1905 års länsräkenskaper efter beräkning af
då gällande markegångspriser debiterade med sammanlagdt omkring
6,150 kronor.
I anslutning till redan vidtagna och i öfrigt föreslagna åtgärder
för aflösning af de äldre fastighetsskatterna har jag icke något att
erinra mot den af Riksdagen ifrågasatta aflösningen af hospitalsräntorna.
Såsom kammarkollegium framhållit böra däri icke inbegripas afgifter,
som kunna likställas med arrende eller tomtören.
Hvad kammarkollegium uttalat och i punkterna 1—4 af sitt förslag
hemställt i syfte att ifrågavarande utskylder måtte, i den mån
så ej redan skett, omsättas till penningar samt för hvarje fastighet
sammanföras till en summa under namn af indragen hospitalsränta
finner jag välgrundadt.
Beträffande den grund, efter hvilken jordägare skulle få friköpa sig
från skyldigheten att utgöra hospitalsräntan, har kollegium föreslagit en
skillnad mellan ränta, som utgår af skattesålda hemman och lägenheter,
samt ränta, som genom arf, gåfva, köp eller testamente kommit från
enskild person till hospital. Enligt kollega förslag skulle nämligen vid
aflösning af indragen hospitalsränta densammas kapitalvärde i förra fallet
beräknas efter fem procent men i det senare endast efter fyra procent.
Mot kapitaliseringens verkställande i förra fallet efter fem procent
har jag icke något att erinra, men, då de räntor af ifrågavarande slag,
Indika genom arf, gåfva, köp eller testamente kommit från enskild
person till hospital, såsom framgår af den förebragta utredningen,
Statskontorets
yttrande.
Departements
chefen.
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
endast utgöra ett ringa fåtal, och dessa räntor uppenbarligen till sin
natur äro närbesläktade med de från de till skatte försålda så kallade
halländska kyrkohemmanen utgående afgälder, för hvilkas aflösning
jämlikt nådiga förordningen den 20 november 1908 bestämts en kapitaliseringsgrund
af fem procent, anser jag lämpligt, att äfven denna
grupp af hospitalsräntorna får åtnjuta samma billigare lösningsgrund.
Hvad härefter angår själfva aflösningsförfarandet, finner jag väl
billigt att, på sätt kollegium föreslagit, jordägarne beredas tillfälle att
fördela lösesumman på flera år, men hyser jag i fråga om sättet för
denna amorterings verkställande en från kollegii förslag afvikande mening.
Det synes mig nämligen icke lämpligen kunna ifrågasättas att, såsom
kollegium med sista punkten i sitt förslag afsett, till kronans säkerhet
för aflösningsbeloppen tillskapa en sådan tyst förmånsrätt, som gäller
för de af staten lämnade lån från odlingslånefonden.
I stället håller jag före, att lösesummans amortering, för hvilken
den af kollegium föreslagna tiden af sex år synes mig lämplig,
bör ske jämnsides med en successiv nedsättning eller afskrifning af
hospitalsräntan, så att, sedan en sjättedel af lösesumman guldits, räntan
nedsättes med en sjättedel af sitt ursprungliga belopp. För att
staten härvid ej skall tillskyndas förlust, bör hvarje amortering erläggas
ett år före det afskrifningen af den andel af hospitalsräntan,
som med amorteringen aflöses, kommer jordägaren tillgodo, då ju
gifvetvis amorteringsbeloppet först efter ett år kan lämna staten den
afkastning, som skall utgöra ersättning för den aflösta ränteandelen.
Därest jordägare vill amortera lösesumman, bör förbehåll därom göras
i samband med framställandet af anbud om inlösen; och skulle för
sådant fall Kungl. Maj:ts befallningshafvande jämte uträkningen af
lösesumman upprätta plan för dennas amortering och de räntenedsättningar,
som däraf föranledas. Vidare torde de årliga amorteringarna
lämpligast böra komma staten tillgodo medelst debitering, indrifning
och redovisning i sammanhang med kronouppbörden.
Med den af mig sålunda föreslagna anordning skulle alltså en
jordägare, som exempelvis år 1910 gör anbud om inlösen af honom åliggande
hospitalsränta med förbehåll att amortera lösesumman, för såvidt
anbudet framställts i god tid före debiteringen af årets kronouppbörd,
hafva att i sammanhang med sagda uppbörd erlägga dels en
sjättedel af lösesumman och dels hospitalsräntan oafkortad. Under
förutsättning att denna amortering af honom erlägges, kommer han
att vid 1911 års kronouppbörd erlägga allenast fem sjättedelar af
hospitalsräntan, och med fullgörande å behöriga tider af jämväl öfriga
33
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 181.
amorteringar blir han efter successiva nedsättningar af räntan helt
och hållet befriad från densammas utgörande med ingången af år 1916.
Om däremot den bestämda amorteringen icke varder i behörig
tid erlagd, bör anbudet om hospitalsräntans inlösen anses hafva förfallit,
och skall gifvetvis i detta fall räntan fortfara att utgå med
iakttagande af den nedsättning, som kan hafva ägt rum på grund af
redan inbetald amortering. Göres därefter ånyo framställning om inlösen
med amortering af lösesumman, fördelas denna återigen på sex
år, och förfares jämväl i öfrigt på sätt jag härförut föreslagit.
För de fall, då lösesumman på en gång erlägges, synes mig
erforderligt, att uttrycklig bestämmelse meddelas om den tid, från
hvilken frihet från vidare skyldighet att utgöra hospital sräntan skall
räknas. I sådant afseende anser jag lämpligt att, i likhet med hvad
som gäller i fråga om aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet,
hospitalsränta, som belöper på tiden innan lösesumman till länsstyrelsen
inbetalts, ej innefattas i aflösningen.
Vidkommande slutligen dispositionen af de medel, som inflyta
genom ifrågakomna aflösning, tillåter jag mig erinra, att köpeskillingarna
för de från hospitalsfonden till statsverket indragna hospitalshemman,
som i likhet med andra kronoegendomar jämlikt gällande
författningar försäljas genom domänstyrelsens försorg, användas till inköp
af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark. Under sådana
förhållanden synes det mig vara lämpligt, att kapitalvärdet af den
afkomst af fast egendom, hvilken såsom ifrågavarande hospitalsräntor
ingått till den forna hospitalsfonden, jämväl disponeras för enahanda
ändamål, allrahelst den afkomst, hvarom nu är fråga, till sin natur
torde i stort sedt kunna likställas med frälseräntor, hvilka som bekant
legaliter betraktas såsom fast egendom. Efter samråd med chefen för
jordbruksdepartementet tillåter jag mig därför föreslå, att dessa medel
må användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller
till skogsbörd tjänlig mark.
Åberopande hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att besluta:
l:o) att de jämlikt nådiga brefvet den 12 maj 1876 från hospitalen
till statsverket indragna och utgående räntor, kronotionde och öfriga
nedanomförmälda afgälder af hemman och lägenheter skola, där så ej
redan skett, omsättas i penningar effer nedan angifna grunder samt för
hvarje fastighet i kronans räkenskaper sammanföras till en summa under
benämning indragen hospitalsränta;
2:o) att för omsättning af ränta, kronotionde och den såsom erBih.
till Biksd. Prof. 1909. 1 Sand. 1 Afd. 132 Höft, 5
34 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.
sättning för äckor och dagsverken bestämda spannmålsafgift skola i
tillämpliga delar gälla föreskrifterna i nådiga kungörelsen den 11 maj
1855, angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning
och förenkling, och nådiga förordningen den 23 juli 1869, angående
förändring af grundräntor och kronotionde; dock att till grund för
omsättning af räntepersedeln smör inom Malmöhus län skall läggas
medelvärdet emellan de tvenne medelpris å sagda persedel, som erhållas
dels af de i Malmö hospitals räkenskaper för åren 1834—1837 debiterade
pris, sammanlagda med markegångsprisen för åren 1838—1853,
och dels af 1853 —1862 årens markegångspris;
3:o) att de i ved eller torf bestämda afgälder omsättas, veden
efter medeltalet af 1866 —1875 årens markegångspris å bokved med
beräkning af en famn till fyra lass samt torfven efter ett värde af 2
kronor 25 öre lasset;
4:o) att denna omsättning, om hvilken kammarkollegium har att
gå i författning, skall tillämpas från och med år 1910;
5:o) att ägare af hemman eller lägenhet, hvaraf utgår indragen
hospitalsränta, må friköpa sig från skyldigheten att utgöra sådan ränta
medelst inbetalning till statsverket af ett belopp, motsvarande räntans
kapitalvärde, beräknadt, efter fem procent; börande anbud om inlösen
ske hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som, sedan uträkning af
lösesumman blifvit sökanden meddelad och beloppet däraf i behörig
ordning till länsstyrelsen inbetalts, föranstaltar om behörig anteckning
i jordeboken och anmäler förhållandet hos kammarkollegium;
6: o) att i aflösning, som i nästföregående moment omförmäles,
ej innefattas hospitalsränta, som belöper på tiden, innan lösesumman
till länsstyrelsen inbetalts;
7:o) att jordägare, som vid framställandet af anbud om inlösen
därom gör förbehåll, må amortera lösesumman under loppet af sex år
med lika belopp årligen; och skall för sådant fall den fastigheten
åliggande hospitalsräntan nedsättas med en sjättedel årligen från och
med året näst efter det, under hvilket första afbetalningen å lösesumman
skall utgå;
8:o) att, där sådan amortering af lösesumman påkallas, det åligger
Kungl. Maj:ts befallningshafvande att i samband med uträkningen af
lösesumman upprätta plan öfver amorteringen och däraf föranledda
räntenedsättningar samt att ej mindre föranstalta därom att de årliga
amorteringarna varda särskildt för sig'' debiterade, indrifna och redovisade
i sammanhang med kronouppbörden än äfven tillse att, så snart
35
Kungl. Maj ts Nåd. Proposition N:o 181.
amortering guldits, behörig anteckning om räntenedsättning göres i
jordeboken och anmälan därom sker hos kammarkollegium;
9: o) att, om den bestämda amorteringen icke varder i behörig
tid erlagd, anbudet om inlösen skall hafva förfallit och den fastigheten
åliggande indragna hospitalsräntan fortfarande utgå, med iakttagande
af den nedsättning, som på grund af redan inbetald amortering må
hafva vidtagits; samt
10:o) att de medel, som genom ifrågavarande aflösning inflyta,
må, i likhet med köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar,
användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till
skogsbörd tjänlig mark.
Häri instämde statsrådets öfriga ledamöter.
Hvad statsrådet sålunda i underdånighet hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla
och bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilaga litt. — vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet
Axel Alexanderson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1909:174 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för jordägare att inlösa till statsverket indragna Tiospitalsräntor m. in. s. 23 i texten
- SU 1909:157 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för jordägare att inlösa till statsverket indragna hospitalsräntor m. m. s. 1 i texten