Sök i Ratio Lex

Angående rätt för jordägare att inlösa till statsverket indragna hospitalsräntor m. m

1909-03-26 · 35 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:181, Angående rätt för jordägare att inlösa till statsverket indragna hospitalsräntor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 181.

1

N:o 181.

Kungl. Mag.ts nådiga proposition till Riksdagen angående rätt för

jordägare att inlösa till statsverket indragna hospitalsräntor

m. m.; gifven Stockholms slott den 26 mars 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att besluta:

l:o) att de jämlikt nådiga brefvet den 12 maj 1876 från hospitalen

till statsverket indragna och utgående räntor, kronotionde och öfriga

nedanomförmälda afgälder af hemman och lägenheter skola, där så ej

redan skett, omsättas i penningar efter nedan angifna grunder samt

för hvarje fastighet i kronans räkenskaper sammanföras till en summa

under benämning indragen hospitalsränta;

2:o) att för omsättning af ränta, kronotionde och den såsom ersättning

för äckor och dagsverken bestämda spannmålsafgift skola i

tillämpliga delar gälla föreskrifterna i nådiga kungörelsen den 11 maj

1855, angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning

och förenkling, och nådiga förordningen den 23 juli 1869, angående

förändring af grundräntor och kronotionde; dock att till grund för

omsättning af räntepersedeln smör inom Malmöhus län skall läggas

medelvärdet emellan de tvenne medelpris å sagda persedel, som erhållas

dels af de i Malmö hospitals räkenskaper för åren 1834—1837 debiterade

pris, sammanlagda med markegångsprisen för åren 1838—1853,

och dels af 1853—1862 årens markegångspris;

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd, 132 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

B:o) att de i ved eller torf bestämda afgälder omsättas, veden

efter medeltalet af 1866—1875 årens markegångspris å bokved med

beräkning af en famn till fyra lass samt torfven efter ett värde af 2

kronor 25 öre lasset;

4:o) att denna omsättning, om hvilken kammarkollegium bar att

gå i författning, skall tillämpas från och med år 1910;

5:o) att ägare af hemman eller lägenhet, hvaraf utgår indragen

hospitalsränta, må friköpa sig från skyldigheten att utgöra sådan ränta

medelst inbetalning till statsverket af ett belopp, motsvarande räntans

kapitalvärde, beräknadt efter fem procent: börande anbud om inlösen

ske hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som, sedan uträkning af

lösesumman blifvit sökanden meddelad och beloppet däraf i behörig

ordning till länsstyrelsen inbetalts, föranstaltar om behörig anteckning

i jordeboken och anmäler förhållandet hos kammarkollegium;

6:o) att i aflösning, som i nästföregående moment omförmäles, ej

innefattas hospitalsränta, som belöper på tiden, innan lösesumman till

länsstyrelsen inbetalts;

7:o) att jordägare, som vid framställandet af anbud om inlösen

därom gör förbehåll, må amortera lösesumman under loppet af sex år

med lika belopp årligen; och skall för sådant fall den fastigheten

åliggande hospitalsräntan nedsättas med en sjättedel årligen från och

med året näst efter det, under hvilket första afbetalningen å lösesumman

skall utgå;

8:o) att, där sådan amortering af lösesumman påkallas, det åligger

Kungl. Maj:ts befallningshafvande att i samband med uträkningen af

lösesumman upprätta plan öfver amorteringen och däraf föranledda

räntenedsättningar samt att ej mindre föranstalta därom att de årliga

amorteringarna varda särskildt för sig debiterade, indrifna och redovisade

i sammanhang med kronouppbörden än äfven tillse att, så snart

amortering guldris, behörig anteckning om räntenedsättning göres i

jordeboken och anmälan därom sker hos kammarkollegium;

9:o) att, om den bestämda amorteringen icke varder i behörig

tid erlagd, anbudet om inlösen skall hafva förfallit och den fastigheten

åliggande indragna hospitalsräntan fortfarande utgå, med iakttagande

af den nedsättning, som på grund af redan inbetald amortering må

hafva vidtagits; samt

10:o) att de medel, som genom ifrågavarande aflösning inflyta,

må, i likhet med köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar

användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till

skogsbörd tjänlig mark.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 181.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Swartz.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26

mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

SWARTZ,

grefve HAMILTON,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström.

Nyländer,

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde härefter:

I skrifvelse den 14 maj 1899 har Riksdagen gjort framställning

Ang. rätt för angående rätt för jordägare att inlösa till statsverket indragna

Inlära till »tätt- hospitalsräntor in. m. och i sådant afseende till en början anfört,

verket indragna hurusom i en vid 1899 års Riksdag väckt motion framhållits, att de

ho,p*aUfäntor afgifter, som från f. d. hospitalshemman utginge och, hvad anginge

åtminstone de i Kristianstads län befintliga, årligen påfördes desamma

under titel »f. d. hospitalsfondens inkomster», vore otidsenliga och

besvärliga beskattningar, som borde afskaffas, och att detta borde kunna

ske därigenom, att ägarne till de hemman, som vore belastade med

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

omförraälda besvär, erhölle rättighet att mot erläggande af visst belopp,

motsvarande det efter skälig procent kapitaliserade värdet af medelafgiften

för vissa år, befria sina fastigheter från ifrågavarande onus,

därvid lämpligt syntes vara, att lösesumman finge erläggas antingen

på en gång eller, därest fastighetsägaren det önskade, genom afbetalningar

under vissa år.

Med anledning häraf har Riksdagen i sin ifrågavarande skrifvelse

uttalat, att Riksdagen i anslutning till den åsikt, som numera gjort

sig gällande inom Riksdagen, att föråldrade skatteförhållanden borde,

så vidt ske kunde, ordnas, ansåge önskligt, att de ifrågavarande från

f. d. hospitalshemman utgående särskilda utskylder måtte kunna aflösas

och därigenom upphöra. Dessa utskylder syntes vara af samma natur

som frälseskatteräntor, men i olikhet med dem inginge de till statsverket,

hvarigenom möjlighet förefunnes för kronan att med räntegifvarne

träffa öfverenskommelse om deras aflösning. Då emellertid

före beslut om en sådan aflösning erfordrades en närmare utredning i

ämnet, anhöll Riksdagen, att Ivungl. Maj:t behagade låta utreda, huruvida

och under hvilka villkor de från f. d. hospitalshemman utgående,

till statsverket indragna frälseräntor och andra afgälder skulle kunna

af vederbörande jordägare inlösas, samt därefter till Riksdagen inkomma

med det förslag, hvartill förhållandena kunde föranleda.

Öfver denna Riksdagens framställning har kammarkollegium den

30 december 1904 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande med förslag

till erforderliga åtgärder och bestämmelser för åvägabringande af den

i Riksdagens skrifvelse omförmälda aflösning af ifrågavarande utskylder,

därvid kollegium tillika öfverlämnat upprättade tabellariska förteckningar

öfver de hemman, hemmansdelar och lägenheter, från hvilka

utskylder af ifrågavarande slag utgå, upptagande jämväl beloppen af

samma utskylder, uträknade, där de efter markegång utgöras, efter

1899 års markegångsvärden.

Därefter har jämväl statskontoret, på grund af nådig befallning,

den 31 december 1906 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet.

Innan jag öfvergår till en närmare redogörelse för nu afgifna

förslag rörande sättet och villkoren för den ifrågasatta aflösningen,

torde till en början en kortfattad historik öfver de förhållanden, under

hvilka hospitalen uppburit ifrågavarande utskylder, samt en öfversikt

af dessas beskaffenhet och natur samt sättet för deras utgående vara

på sin plats; och tillåter jag mig härvid i hufvudsak följa den af

kammarkollegium lämnade utredningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Historik.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 181.

Redan under katolska tiden funnos derstädes i riket, merendels

inom klostren, hospital, hvarest till understöd och vård mottogos

fattiga, sjuka, lytta och sådana, som till följd af ålder och bräcklighet

icke kunde sig själfva försörja. Vid afskaffandet af klostren blefvo

deras till kronan indragna hemman och inkomster af tionde i många

fall anslagna till hospitalen, hvilka äfven sedermera af kronan erhöllo

betydliga anslag i kronotionde, räntor och jord. Flera fastigheter och

räntor tillföllo ock genom donationer af enskilde hospitalen, hvarförutom

dessa stundom förvärfvade jord genom arfsrätt efter adidna hospitalshjon,

genom återgång af skatteförsålda hemman, som blifvit utom börd

afyttrade, och genom köp.

Jämlikt kammarkollegii cirkulärbref den 10 december 1724 och

nådiga förordningen den 11 december 1766 angående hospitals- och

barnhusinrättningen i riket skulle hospitalen tillhöriga hemman och

lägenheter i jordeboken bibehållas vid den jordnatur, hvarunder de vid

donationstiden upptogos. De af kronan till hospitalen skänkta hemman

skulle sålunda i jordeboken införas under kronotitel och de af frälsemän

skänkta under frälsetitel. Ett mindre antal hospitalen tillhöriga

hemman funnos äfven upptagna under skattetitel, men beträffande några

af dessa torde detta förhållande hafva berott därpå, att någon förändring

i jordeboken icke skett, sedan hospital inlöst jordäganderätten till ett

förut skattesåldt hemman och således blifvit ägare till både jord och

ränta, vid hvilket förhållande hemmanet icke bort för skatte i jordeboken

antecknas utan rätteligen skolat under kronotitel återföras, ehuru

med åtnjutande af samma förmåner som frälsehemman i allmänhet.

Den omständigheten att hospitalshemman i jordeboken upptogos

i kronokolunm föranledde icke någon inskränkning i hospitalens fullkomliga

dispositionsrätt öfver hemmanen och de af dem utgående räntor,

dock hafva i afseende å åtskilliga hemman de i mantalsräntan ingående

halfva boskaps- och halfva skjutsfärdspenningarna samt af en del

hospitalshemman i Skåne halfva termins- och salpeterskatten varit

kronan behållna. Hospitalen ansågos därför ifrån äldre tider äga sina

hemman i allmänhet under full frälsefrihet, hvilket förhållande äfven

bekräftades i den första allmänna författningen rörande hospitalsväsendet

eller nådiga förordningen om hospitals- och barnhusinrättningarna i

riket den 11 april 1763, i hvars 3 art. 4 § förklarades, att hospitalen

innehade sina fastigheter'' under frälsemannarätt.

Enligt nådiga förordningen om skatteköp den 19 september 1723

fingo hospitalshemman, för såvidt de icke i anseende till belägenheten

voro omistlige för det hospital, hvarunder de hörde, när vederbörande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

föreståndare, som ägde dispositionen däröfver, sådant åstundade och

funne nyttigt och med kammarkollegi samtycke samt med villkor, att

räntan genom förmedling ej förminskades utan snarare förbättrades,

för vederbörande hospitals räkning till skatte försäljas å auktion emot

köpeskilling, hvilken, likasom den vid försäljningen bestämda räntan,

skulle tillfalla hospitalet för att till dess nytta och gagn användas,

men skulle skattebref å de försålda hemmanen af kammarkollegium

utfärdas.

I afseende å skatteförsäljning af de skånska hospitalshemmanen

medgafs sedermera genom nådiga brefvet den 7 oktober 1766 — med

bibehållande af förbudet mot skatteförsäljning af de för hospitalens

behof oundgängliga — att dessa hemman finge åt åborna till skatte

försäljas med villkor att för de hemman, som enligt jordeboken utgjorde

afrad eller räntor i spannmål, erlades i skatteköpeskilling åtta års

räntor, uträknade efter tio års markegångsmedelpris från och med år

1753 till och med år 1762, och att för de hemman, som efter jordeboken

betalade räntan i penningar, erlades fjorton års räntor i skatteköpeskilling,

med rätt dock för de få åbor, hvilkas hemman vore så

svaga, att de tarfvade förmedling, att erhålla något lindrigare villkor

samt att vid åboombyten skulle af de förra hemmanen betalas ett års

ränta och af de senare två års räntor i stället för städja, hvarjämte

hospitalen, som fortfarande skulle åtnjuta den hemmanen åliggande

dagsverksskyldighet eller därför bestämd lösen, jämväl borde förbehållas

årligen af hvarje slättbohemman ett lass torf och af hvarje skogbohemman

ett lass ved.

Med tillämpning af omförmälda föreskrifter fortgingo skatteköpen

af hospitalshemman, intill dess alla skatteköp genom nådiga brefvet den

28 oktober 1773 inställdes. Väl upplifvades ånyo 1723 års skatteköpsförordning

genom nådiga förordningen den 21 februari 1789, men ej

långt därefter förbjödos genom nådiga brefvet den 7 december 1796

skatteköp af alla ad pios usus anslagna hemman, hvilket förbud, med

undantag för vissa Danviks hospital tillhöriga hemman, sedermera varit

i afseende å hospitalshemmanen gällande.

Då hospitalen, såsom ofvan nämnts, ägde sina hemman under

frälsemannarätt och således innehade både jord och ränteäganderätten

till hemmanen, kommo hospitalen genom hemmanens försäljande till

skatte, därvid räntan förbehölls hospitalen, att gent emot skatterättsinnehafvarne

intaga en frälserunteägaves rätt. De frälseräntor, som

sålunda tillförsäkrades hospitalen och sedermera ingingo till allmänna

hospitalsfonden, voro i allmänhet olika de hemmanen vid donationen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

påförda räntor, hvilka. ehuru de då eftergåfvos och sedermera icke till

kronan utgjordes, fortfarande kvarstodo i jordeboken såsom anordnade

det hospital, till hvilket hemmanen blifvit skänkta. De vid skatteförsäljning

af hospitalshemman betingade räntorna, hvilka ofta voro

högre än hemmanens gamla räntor, äfvensom den ersättning för äckor

och dagsverken samt för skyldigheten att till hospitalen leverera ved

eller torf, som vid dylika försäljningar betingats, voro, såsom frälseräntor

i allmänhet, icke upptagna i kronans jordebocker och räkenskaper; och

de under senare tider angående omsättning och förenkling af kronans

räntor utfärdade författningar, nämligen nådiga kungörelsen den 11

maj 1855 och nådiga förordningen den 23 juli 1869, afse icke ifrågavarande

af skattesålda hospitalshemman utgående afgifter.

I nådiga förordningen den 11 december 1766 föreskrefs, att en

viss procent af all hospitalens och barnhusens årliga inkomst skulle

ingå till en stående fond under disposition af den för dessa inrättningar

förordnade gemensamma öfverdirektion. Efter det öfverinseendet öfver

hospitalen och barnhusen år 1787 öfverflyttats på det då inrättade

serafimerordensgillet, ställdes denna allmänna hospitals- och barnhusfond

under nämnda gilles förvaltning. I sammanhang med indragning

af öfverflödiga hospital och inskränkning af dessa anstalters antal till

endast några få centralhospital, blefvo de särskilda hospitalens fonder

med vissa undantag småningom öfverförda till den allmänna fonden,

ur hvilken sålunda kostnaderna för hospitalens underhåll kommo att

bestridas. Allmänna hospitals- och barnhusfondens inkomster utgjordes,

förutom af statsanslag, af följande titlar: hemmansräntor, krono- och

kyrkotionde, arrendemedel, hyresmedel och tomtören, kollekt- och armbössemedel,

aids- och kvarlåtenskapsmedel samt privata donationer.

faHhMkT'' De utskylder, hvilka afses i Riksdagens skrifvelse, utgå af hemman,

ifrågavarande hemmansdelar och lägenheter inom Uppsala, Södermanlands, Östergötutskyider

utgå. lands, Jönköpings, Kronobergs, Gottlands, Kristianstads och Malmöhus län.

De flesta af berörda fastigheter hafva å särskilda tider blifvit

från hospitalen till skatte försålda med förbehåll, såvidt angår de inom

Kristianstads och Malmöhus län belägna, att åborna skulle, såsom orden

i de af kollegium utfärdade skattebrefven lyda, >fullgöra de skyldigheter

med städja, körslor och dagsverken, torf och ved med mera, som kungl.

bref ven af den 30 april 1766, om domkgrkohemman, samt den 7 oktober

samma år, om hospitals- och barnhushemman, innehålla och föreskrifva»;

dock hafva i ett fåtal fall sådana hemman försålts till skatte, utan att

i kollega skattebref intagits förbehåll om skyldighet för åborna att

till vederbörande hospital utgöra körslor och dagsverken m. m.; hvar
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

9

jämte torde böra anmärkas att koncepten till skattebrefven å en del

skånska f. d. hospitalshemman icke kunnat i kollegii arkiv igenfinnas,

samt att kollegii protokoll i några af dessa fall icke innehålla

någon upplysning, huruvida sådant förbehåll, som nyss omförmälts,

uttryckligen gjorts vid dessa hemmans skatteförsäljning.

Vidare utgå utskylder af ifrågavarande slag af en del frälseegendomar.

Af dessa hafva emellertid några ej varit i hospitalens ägo, utan

allenast den af dem utgående räntan genom arf, gåfva, köp eller

testamente tillfallit sådan inrättning, i följd hvaraf dessa räntor uppenbarligen

äro att anse såsom rena frälseskatteräntor.

Då för dessa räntor, af kammarkollegium ifrågasättes en särskild

lösningsgrund torde det tillåtas mig här lämna en specificerad uppgift

rörande de egendomar, af hvilka de utgå. Dessa äro enligt kollegii

utredning följande:

l:o) i Södermanlands län,, säteriet 2 mantal Lida n:o 1 i Åkers

socken och härad, af hvithet en årlig ränta af 600 daler kopparmynt

blifvit genom testamente den 1 februari 1710 af säteriets dåvarande

ägare Johan von Westphal skänkt till Strängnäs hospital och lektorerna

vid Strängnäs gymnasium med förklarande att hälften däraf eller 800

daler kopparmynt skulle af hospitalet och den andra hälften af lektorerna

få efter hans och hans anhörigas död under evärdlig äganderätt

årligen åtnjutas, hvarefter donators änka den 2 juli 1742 och den 15

maj 1745 icke blott förnyat denna donation utan äfven till förmån

för hospitalet och gymnasiet däruti gjort den ändring, att dessa inrättningar

skulle genast efter hennes död äga uppbära omförmälda

ränta, som ock, till den del densamma tillfallit hospitalet, sedermera

utgått, efter 1766 års myntförändring med 16 riksdaler 32 skillingar

och, jämlikt serafimerordensgillets utslag den 23 december 1805, från

och med år 1803 med 33 riksdaler 16 skillingar banko eller i nu

gällande mynt 50 kronor;

2:o) i Kronobergs län, Vs mantal af hemmanet Vare Södra Södregård

n:o 8, om Va mantal, i Blädinge socken och Allbo härad. Räntan

af denna hemmansdel har enligt räkenskaperna för Växjö hospital tillfallit

hospitalet genom arf efter ett år 1804 aflidet hospitalshjon och

belöper sig enligt köpebref af år 1705 till 5 daler silfvermynt, motsvarande

1 riksdaler 32 skilling banko eller i nu gällande mynt 2 kronor

50 öre, hvilken x-änta ej förekommer i 1871 års joi’debok för länet; samt

3:o) i Malmöhus län,

a) hemmanet 9/i<; mantal Lilla Tvären n:o 2 i Hedeskoga socken

och Herrestads härad. Enligt anteckningar i 1800 års jordebok öfver

Bih. till It i le sd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 132 Höft. 2

Räntor, tillfallna

hospital

genom arf,

g afva t köp eller

testamente.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

de hospitalen i riket tillhöriga hemman och lägenheter samt 1825 års

jordebok för länet har från detta hemman, som angifves lyda under

säteriet Bergsjöholm, för Malmö hospitals räkning genom köp i början

af 1700-talet förvärfvats ordinarie räntan, utgörande 2 tunnor 13 1 ä

kappar korn; och

b) hemmanen SU mantal Axeltofta n:o 1, förut benämndt Tofta

n:o 12, och 6 8 mantal Tofta n:o 15 i Tofta socken och Rönnebergs

härad, hvilka hemmans jordeboksräntor blifvit, enligt anteckning i

1800 års hospitalsjordebok, åren 1585 och 1664 donerade till Landskrona

numera indragna hospital.

nu aflösning ej Slutligen torde i detta sammanhang jämväl böra anmärkas, att

mandfafgiftcr. från hospitalen indragna afgälder äfven påhvila tvenne kr onoeg endomar,

nämligen f''/äl mantal af det enligt skattebref den 20 juli 1772 från

Kristianstads numera indragna hospital till skatte försålda hemmanet

Kylen n:o 1, om V* mantal, i Yisseltofta socken och Västra Göinge

härad af Kristianstads län, hvilken hemmansdel enligt nådigt beslut

den 28 augusti 1891 blifvit för statsverkets räkning inköpt till kronopark,

samt lägenheten Vä n:o 17 i Vä socken och Gärds härad af

samma län, hvilken lägenhet mot städja och årlig afgift innehafves

under utsocknefrälsehemmanet Vä n:o 36, äfvensom tomter och jordar

inom åtskilliga städer.

Beträffande afgälden å kronohemmansdelen n:o 1 Kylen, kan densamma,

då jord- och ränteäganderätten blifvit i kronans hand förenade,

uppenbarligen icke blifva föremål för aflösning; och lärer sådan icke

heller kunna ifrågakomma i afseende å de af lägenheten Vä n:o 17

utgående afgifter, hvilka torde vara att anse såsom arrende och förty

böra utgå intill dess lägenheten vare sig genom köp förvärfvats från

kronan eller ock återgått till kronans fria disposition.

I fråga om nyssberörda inom åtskilliga städer i form af tomtören

eller jordskyld utgående afgifter har kollegium, då dessa, hvilka enligt

1899 års kronoräkenskaper med ett sammanlagdt belopp af 227 kronor

91 öre utgått inom städerna Uppsala, Norrköping, Söderköping, Vadstena,

Linköping, Visby, Malmö, Lund, Landskrona, Ystad och Västerås,

till sin natur icke kunna anses likställda med nu ifrågavarande s. k.

hospitalsräntor, helst desamma i allmänhet utgå af jord, som endast

med besittningsrätt från hospitalen upplåtits, ansett den föreliggande

frågan icke beröra samma å stadsjord hvilande utskylder.

utskyidernas Hvad härefter angår de särskilda slagen af ifrågavarande utskyl
stimkiida

slag, g^ u£göras de af:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition No 181.

a) jordeboksränta, hvari, såvidt densamma ej förvandlats och omsatts

till bestämd penningränta, ingå dels penningar, dels persedlarne

råg, korn, hafre, smör, rågmjöl, och kornmjöl, dels ock, inom Uppsala

län, dagsverken, årliga hästar och eu kungshäst;

b) hemmantalsränta, som, utom hvad angår Uppsala län, i de hos

kollegium uppgjorda förteckningarna sammanförts med jordeboksräntan

under titeln ränta, penningar, och hvari ingå dels penningar, dels ock

inom nämnda län spannmål, hö, halm, dagsverkspenningar, saltpeterhjälp,

brukshjälp, ekekörsel, rustkammarhjälp, boskapspenningar och

skjutsfärdspenningar;

c) kronotionde;

d) ersättning för befrielse från skyldigheten att till hospitalen utgöra

äckor och dagsverken in natura;

e) ersättning för befrielse från skyldigheten att till hospitalen leverera

ved eller torf;

hvilka under d) och e) omförmälda afgifter utgå af f. d. hospitalshemman

och lägenheter i Kristianstads och Malmöhus län; samt

f) halmstädja inom sistnämnda två län, hvilken jämte de i jordeboksräntan

ingående penningar sammanförts med hemmantalsräntan till

en summa under titeln ränta, penningar.

I afseende å naturen af dessa utskylder är vidare att märka följande:

A. Räntan och kronotionden.

Vid granskning hos kollegium af de till följd af nådiga kungörelsen

den 5 oktober 1871 upprättade förteckningar öfver till statsverket

genom nådiga förordningen den 23 juli 1869 indragna rånte-och kronotiondeanslag

i Kristianstads och Malmöhus län anmärktes, att de räntor

och den kronotionde af Kristianstads numera indragna hospitals samt

Malmö hospitals och Lunds domkyrkas till skatte försålda hemman och

lägenheter, som uti jordeböckerna upptoges såsom hospitalen och domkyrkan

anordnade, blifvit i det förra länet till statsverket indragna

men i det senare med få undantag icke.

I anledning häraf förklarade kollegium i skrifvelse till Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län den 26 oktober 1874

att, enär hospitalens och domkyrkans rätt till sagda räntor och kronotionde

grundade sig på hemmanens och lägenheternas af ålder åtnjutna

frihet från utskylder till kronan och således vore att anse räntorna lika

med frälseräntor eller kyrkolandgillen, hvilka senare, enligt hvad kollegium

i allmänhet föreskrifvit, borde endast inom kolumn i jordeboken

upptagas, samt kronotionden såsom sådan, hvilken under enskild

äganderättt innehades, och hvarpå stadgandena i förordningen den 23

Utskyldernat

natur.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

juli 1869 icke vore, enligt livad däri uttryckligen sades, tillämpliga,

ifrågavarande räntor och kronotionde inom Kristianstads län icke hade

bort till statsverket indragas utan endast inom kolumn i jordeboken

kvarstå; på grund hvaraf kollegium förordnade, att desamma skulle

från förteckningarna utgå.

B. Ersättningen för äckor och dagsverken.

Från äldre tider ålåg det hvarje till de skånska hospitalen hörande

hemman, hvithet i anseende till sin aflägsenhet eller af andra orsaker

icke var hofveri- eller arbetsskyldigt, att till hospitalet utgöra lcörslor

och dagsverken in natura. Dessa äckor och dagsverken bestämdes

sedermera till 4 öke- och 4 drängedagsverke!! af hvarje helt hemman.

Genom nådiga brefven den 30 april och den 7 oktober 1766

stadgades, att för dessa dagsverken skulle, därest de icke behöfde för

hospitalet utgöras in natura, erläggas 9 daler silfvermynt för helt

mantal och i förhållande därtill af mindre hemman, samt att denna

dagsverksskyldighet skulle fortfara eller den bestämda lösen därför

utgifvas äfven efter det hemmanen blifvit till skatte försålda.

På anmodan af serafimerordensgillet läto Konungens befallningshafvande

i Kristianstads och Malmöhus län höra åborna å de till Malmö

hospital och Kristianstads indragna hospital hörande hemman, huruvida

de för befrielse från skyldigheten att utgöra äckor och dagsverken in

natura ville åtaga sig att, i stället för erlagda äcke- och dagsverkspenningar

1 riksdaler 24 skilling banko af hvarje helt mantal, årligen

betala värdet af 1V8 tunna korn, motsvarande 9 kubikfot 4,5 kannor

eller 2,4731 hektoliter, efter markegångspris för hvarje helt hemman

och i förhållande därefter för mindre hemmantal. Sedan åborna dels

vid för ändamålet utlysta sammanträden förklarat sig villiga att härpå

ingå och dels härom gjort ansökning hos ordensgillet, förklarade ordensgillet

genom särskilda beslut den 4 april och den 9 juli 1822, den 21

januari och den 13 augusti 1823 — hvilket sistnämnda beslut på underdåniga

besvär af åtskilliga hemmansägare den 24 november 1824 blef

af Kungl. Maj:t fastställdt — samt den 13 oktober 1824, att ordensgillet

läte bero vid åbornas erbjudanden och lämnade bifall till deras

ansökning. I följd häraf har ersättningen för befrielse från detta onus

därefter med få undantag utgjorts med berörda spannmålsafgift.

C. Ersättningen för ved eller torf.

Enligt generalguvernören, grefve Otto Wellingks resolution den

21 september 1697 skulle de liospitalsbönder i Skåne, som ej biträdde

med arbete vid hospitalsgården och ej vore skyldiga till hofveri, utan

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181. 13

Arore aflägse boende, köra till hospitalet ett lass bränneved af hvarje

fjärdedels hemman eller gifva därför två mark; och stadgades genom

nådiga brefvet den 7 oktober 1766, att hospitalen skulle vid hemmanens

försäljande till skatte förbehållas att årligen erhålla af hvarje »slättbohemman»

ett lass torf och af hvarje »skogsbohemman» ett lass ved.

Beträffande skyldigheten att utgifva ersättning för ved och torf

torde böra anmärkas, att Kungl. Maj:t i nådig resolution den 31 maj

1856 på underdåniga besvär angående vedränta till Kristianstads f. d.

hospital af åtskilliga från detsamma till skatte försålda hemman ej

funnit skäl göra ändring i ett af kollegium den 12 november 1855

meddeladt utslag, hvarigenom kollegium, med förklarande att det lass

ved, h vilket till följd af nådiga brefvet den 7 oktober 1766 och de

utfärdade skattebrefven de hos kollegium då klagande hemmansägare

vore pliktiga för sina å skogsbygden belägna hemman årligen erlägga,

icke vore en del af den hemmanen åliggande; hospitalet anslagna jordeboks-

eller hemmantalsräntan, utan utgjorde en särskild utöfver hemmanens

ränta vid skatteförsäljningen betingad naturaprestation eller afgift,

funnit skäligt hänvisa frågan om skyldigheten att utgöra sagda vedränta

till domstols pröfning.

D. Halmstädjan.

Denna endast i Skåne förekommande afgift lärer hafva tillkommit

redan under danske konungen Fredrik den andres tid och utgick

hvart sjunde år. För afgiftens beräknande har någon annan grund

icke kunnat igenfinnas än generalguvernören grefve B. von Aschebergs

den 24 oktober 1681 meddelade instruktion, enligt hvilken den utgått

med olika belopp i olika fögderier, hvartill orsaken skall hafva varit,

att den med progressiv tillökning lämpats efter tiondekvantiteten för

hvarje socken, men i allmänhet beräknats till 4 skillingar 6 runstycken

banko för hvarje tunna råg och korn samt 2 skillingar 3 runstycken

banko för hvarje tunna hafre.

Sedan Kungl. Maj:t, med gillande af Rikets Ständers i skrifvelse

den 20 augusti 1851 gjorda framställning, genom nådigt bref den

11 maj 1855 angående uppgörande af förslag till formulär för nya

jordeböcker samt andra med ränteförenklingen sammanhängande frågor

förordnat, att halmstädjan, sedan utrönt blifvit, huru mycket hvarje

hemman i medeltal af 21 år erlagt, skulle upphöra emot det, att hvad

i medeltal för ett år belöpte tillädes penningräntan, är berörda afgift

numera att hänföra till ränta och torde således vara af samma beskaffenhet

som frälseskatteräntor; och har halmstädjan, hvilken före år 1855

icke varit fördelad på hvarje särskild! hemman eller lägenhet utan i

s. 14 Kontrollera mot PDF

Indragningen

till statsverke t.

Utskyldernas

redovisning i

kronoräkenskaperna.

Skadereglering

ekorn- ''

mittens förslag

om

undantagande

från grundskatteafskrifningen.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 181.

stället debiterats i en summa för hela socknen och äfven socknevis

erlagts, jämlikt kollegii beslut den 10 april 1861 och den 15 april

1863 blifvit fördelad på de särskilda hemmanen och lägenheterna.

Innan jag härefter öfvergår till redogörelsen för sättet för ifrågavarande

utskylders utgående, anser jag mig böra erinra om innehållet

af det beslut, hvarigenom utskylderna indrogos till statsverket, och i

sammanhang därmed vidröra vissa af myndigheterna till följd af indragningen

vidtagna eller ifrågasatta åtgärder.

Genom nådiga brefvet den 12 maj 1876 angående förändrad

organisation af öfverstyrelsen för hospitalen förordnade Kungl. Maj:t

med Riksdagens bifall, bland annat,

att serafimerordensgillets befattning med hospitalen i riket såväl

som med allmänna hospitalsfonden skulle med ingången af år 1877

upphöra;

att med vissa angifna undantag alla hospitalens fastigheter, frälseräntor

och andra afgälder af fast egendom äfvensom öfriga tillgångar

skulle från samma tid indragas till statsverket;

att inseendet öfver och vården om hospitalens fasta egendom,

med undantag af de hus, tomter och lägenheter, som vore för dessa

sjukvårdsanstalters omedelbara ändamål till begagnande upplåtna, skulle

öfvertagas af kammarkollegium, som ägde att i underdånighet föreslå

de åtgärder, hvilka i fråga om hospitalshemmans upptagande i jordeböckerna

eller eljest kunde finnas erforderliga;

att med uppbörden af och redovisningen för hospitalsfondens till

statsverket indragna inkomster skulle förhållas, på sätt som i afseende

på statens inkomster af enahanda slag i allmänhet vore eller blefve

stadgadt; samt

att vederbörande myndigheter ägde vidtaga de för verkställighet

af omförmälda beslut nödiga åtgärder.

Till följd häraf föreskref statskontoret i eu den 28 februari 1877

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen aflåten cirkulärskrifvelse,

att, med undantag af arrenden af hospitalens till statsverket indragna

fasta egendomar, alla andra till hospitalsfonden dittills ingående, jämväl

till statsverket indragna inkomster skulle för år 1877 och framgent

såsom extra uppbörd under särskild titel, i>f. d. hospitalsfondens inkomster''»,

i kronoräkenskaperna upptagas och redovisas.

Uti sitt den 13 september 1882 afgifna underdåniga betänkande

med förslag till grundskatteimas afskrifning hade skatteregleringskommittén

hemställt om undantagande från afskrifningen af hospitalens

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181. 15

med ingången af år 1877 till statsverket indragna frälseräntor och

andra afgälder af fast egendom; till stöd hvarför anförts, att dessa

räntor och afgälder, som jämlikt nådiga brefvet den 12 maj 1876 med

ingången afår 1877 indragits till''statsverket, utginge dels af hemman

och lägenheter, Indika i de flesta fall i äldre tider antingen anvisats

af Sveriges konungar eller skänkts af enskilde och som innehades i

allmänhet under full frälsefrihet oberoende af deras natur enligt jordeboken,

och dels af egendomar, som på grund af nådiga förordningen

den 19 september 1723 angående skatteköp blifvit på auktion sålda

till skatte, därvid undantagits räntor samt ersättning för äckor och

dagsverken äfvensom för skyldigheten att till hospitalen leverera ved

och torf, hvilka alla räntor och afgälder ej antecknats i kronans jordeböcker

och uppenbarligen ägde egenskapen af frälseräntor af frälseskattenatur.

Häremot erinrade kammarkollegium uti den 9 november 1882 till

Kungl. Maj:t afgifvet underdånigt utlåtande att, om än kunde sägas, att

ifrågavarande räntor och afgälder tillkommit på lika sätt som frälseskatteräntor

och såsom sådana äfven utgjordes, kollegium dock ansåge

en väsentlig skillnad förefinnas mellan dessa båda slags räntor därutinnan,

att frälseskatte räntorna vore i enskild mans hand, hvarföre de från föreskrifterna

i kungörelsen den 11 maj 1855 och förordningen den 23 juli

1869 om räntors omsättning och förenkling blifvit undantagna, menk d.

hospitalsräntorna däremot vore till statsverket indragna, hvadan och då

det genom nådiga brefvet den 11 maj 1855 och kollegii kungörelse den 1

juni samma år i fråga om framdeles skeende skattläggningar, samt

åberopade förordningen den 23 juli 1869 blifvit medgifvet, att vid

skattläggning räntan finge förvandlas till ny ränta efter enahanda

beräkningsgrund, som för de äldre räntornas förvandling blifvit fastställd,

och sedermera omsättas i penningar efter beräkning af medelvärdet

mellan 1834—1858 årens medelpris samt 1862 års medelmarkegångspris

och med detta värde framdeles utgöras, enahanda medgifvande ej

skäligen borde förvägras i afseende på de från hospitalen indragna

räntorna och afgälderna i de fall, då de icke allaredan utginge i kontanta

penningar, genom hvilken åtgärd de ock skulle komma i samma

ställning som räntorna å vanliga skatteköpta kronohemman; och om

afskrifning af dessa senare utan hinder af köpeaftalet medgåfves, syntes

det med samma fog kunna ifrågasättas, att äfven hospitalens f. d.

räntor och afgälder blefve afskrida.

Emellertid hade hos kollegium ifrågasatts, huruvida icke de från

hospitalen till statsverket indragna räntepersedel- borde till penningar

förvandlas, i anledning hvaraf kammaradvokatfiskalsämbetet. hvars ytt
-

KammaradvokatfiakaIcna

förslag

till råntepersedlarna*

förvandling i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 181.

rande härutinnan infordrades, i memorial den 21 mars 1884 afgaf förslag

till sådan förvandling.

I berörda memorial anförde advokatfiskal sämbetet:

a) beträffande persedeln bokved,''

att markegångstaxorna för Malmöhus län icke upptoge »ett lass

bokved» utan »en famn bokved» men att, då i Hallands län ett lass

bokved beräknades motsvara VB famn, enahanda uppskattning äfven

för Malmöhus län torde för det ifrågakomna ändamålet anses lämplig;

samt att något medelmarkegångspris å persedeln bokved icke funnes,

men att medelpriset af mai’kegången därå under litt. A. för åren 1853

1862 lämpligen kunde ersätta det förra; hvadan och då medelpriset å

en famn bokved för åren 1834—1853 utgjorde 15 kronor 95 öre och

för åren 1853—1862 22 kronor 20 öre samt medium af dessa båda

belopp 19 kronor 7 öre, ämbetet hemställde, huruvida icke ett lass

bokved i Malmöhus län skulle kunna omsättas i penningar med en

sjättedel af sistberörda belopp eller 3 kronor 18 öre; samt

att markegångstaxorna för Kristianstads län, inom hvilket persedeln

bokved äfven förekomme, upptoge »ett lass bokved» endast för

åren 1858—1883, men de tidigare årens taxor från och med år 1834

däremot »en famn bokved», i betraktande hvaraf och då det syntes

med billighet öfverensstämmande, att samma beräkningssätt tillämpades

för Malmöhus och Kristianstads län, ämbetet hemställde, huruvida icke

omsättningen af ifrågavarande persedel inom sistnämnda län lämpligen

kunde ske efter beräkning af medelvärdet emellan medelpriset å en

famn för åren 1834—1853, utgörande 15 kronor 42 öre, och medelpriset

för åren 1853—1862 efter litt. A. i taxorna, utgörande 17 kronor

82 öre, eller således efter ett värde af 16 kronor 62 öre, samt att

alltså en sjättedel af sistberörda belopp eller 2 kronor 77 öre finge

utgöra grund för omsättning till penningar af ett lass bokved inom

Kristianstads län;

b) beträffande persedeln torf,

att densamma icke funnes införd i Malmöhus läns marlcegångstaxor

men däremot i Kristianstads läns markegångstaxor för åren 1834—

1853, i anledning hvaraf och då årspris under litt. A. för tioårsperioden

1853—1862 saknades i båda länen, ämbetet föresloge, att såsom grund

för omsättningen af ett lass torf i såväl Malmöhus som Kristianstads

län måtte få tagas medium af medelpriset å ett lass torf i Kristianstads

län för åren 1834 — 1853 eller 1 krona 47 öre och af det uti Malmö

hospitalsräkenskaper för åren 1853—1862 upptagna lösningspris eller

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

2 kronor 25 öre, hvilket medium af berörda sammanlagda belopp utgjorde

1 krona 86 öre;

c) beträffande persedeln smör i Malmöhus län, utgående från f. d.

hospitalshemmanet V8 mantal skatte Farbult n:o 4 i Långaröds socken

och Färs härad,

att densamma icke upptoges i länets markegångstaxa förr än år

1838; hvadan och då vid sådant förhållande det i kungl. förordningen

den 23 juli 1869 föreskrifna medelpriset för de 20 åren 1834—1853

måste inskränkas till ett medelpris för de 16 åren 1838 —1853, utgörande

9 kronor 59 öre, samt medelpriset af markegången under litt. A. för

åren 1853—1862, utgörande 12 kronor 73 öre, syntes lämpligen kunna

ersätta det uti markegångstaxan under litt. C. icke upptagna medelmarkegångspriset

å sagda persedel, ämbetet hemställde, att medium af

berörda två medelpris eller 11 kronor 16 öre måtte läggas till grund

för omsättningen af ett lispund eller 20 skålpund smör i Malmöhus

län; samt

d) beträffande öfriga, nu ifrågavarande räntepersedlar eller råg, korn,

hafre, fläsk och smör,

att samtliga dessa förekomme i de respektive länens markegångstaxor

under litt. A. och C.; hvadan omsättningen af dem syntes böra

verkställas i enlighet med kungl. förordningen den 23 juli 1869.

Sedan Kungl. Maj:t med Riksdagens samtycke genom nådiga

kungörelsen den 5 juni 1885 beslutit nedsättning i de på viss jord

hvilande grundskatter men från den stadgade nedsättningen undantagit

hospitalens med ingången af år 1877 till statsverket indragna frälseräntor

och andra afgälder af fast egendom, fann kammarkollegium

enligt beslut den 30 december 1885 ofvanberörda af advokatfiskalsämbetet

framställda förslag om förvandling till penningar af de från hospitalen

till statsverket indragna räntepersedlarna icke till någon kollegii åtgärd

föranleda;.hvaremot kollegium förordnade, att i jordeboken skulle vid

hvarje af de inom Kristianstads och Malmöhus län belägna skatte- och

frälsehospitalshemman göras anteckning om den statsverket tillkommande

rätt till torf eller ved af hemmanet utöfver dess vanliga ränta,

äfvensom om den ersättning för äckor och dagsverken, som af dylikt

hemman eller lägenhet jämväl utöfver nämnda ränta till statsverket

utgjordes.

Jag öfvergår nu till redogörelsen för sättet för ifrågavarande

utskylders utgörande.

Bih. till Piksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 132 Höft.

Sättet för ulskyldernas

utgörande.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

l:o Räntan.

Räntan af frälsehemmanet Sundersbol n:r 1 i Uppsala län utgick,

enligt hvad 1873 års räkenskaper för Uppsala hospital utvisa, före

indragningen till statsverket af hospitalens tillgångar med penningar,

råg, korn och smör, hvilka persedlar — jämlikt nådiga kungörelsen

den 11 maj 1855 utgörande hufvudräntepersedlar för länet — löstes

efter medelmarkegångspris litt. C.

Denna omsättning och förenkling af hemmanets gamla ränta

synes hafva skett i öfverensstämmelse med den af serafimerordensgillet

i skrifvelse till hospitalsföreståndare och lasarettsdirektionen i Visby

den 19 januari 1856 gifna förklaring, att de i åberopade kungörelsen

den 11 maj 1855 förefintliga bestämmelser enligt ordensgillets förmenande

vore tillämpliga äfven å de hospitalen anslagna räntor.

Enligt 1877, 1878 och 1879 årens fögderispecialräkningar utgick

ifrågakomna hemmans ränta till statsverket för hvartdera af dessa år

med de uti ränteförvandlingsuträkningen hemmanet påförda penningar

och persedlar (råg, korn och smör), för hvilka senare utgjordes lösen

efter länets medelmarkegångspris litt. C., äfvensom med forsellön; men

sedan kammarkollegium, som inhämtat, att hemmanet, ehuru i jordeböckerna

upptaget bland kronohemman och såsom Uppsala hospital

tillhörigt, redan den 16 september 1728 blifvit från hospitalet till

enskild person försåldt samt vid försäljningen varit af frälse natur och

såsom frälsehemman sedermera vid häradsrätten uppbudits, i skrifvelse

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet den 17 mars 1879, med

tillkännagifvande att kollegium funnit den år 1871 med förment stöd

af förordningen den 23 juli 1869 skedda indragningen till statsverket

af hemmanets ränta hafva varit oriktig, tillika förordnat, att hemmanet

skulle i den nya för år 1875 upprättade jordeboken öfverföras

från krono- till frälseegendomar och dess gamla ränta utan förvandling

i anteckningskolumnen införas såsom till hospitalet då utgående

frälseränta; hvilken borde komma statsverket för åren 1877 och

1878 samt framgent med dess fulla belopp till godo, har räntan, enligt

hvad såväl 1880 som 1899 årens fögderispecialräkningar visa, till statsverket

redovisats efter verkställd uträkning af hemmanets jordeboksoch

mantalsränta enligt länets årliga markegång spris, litt. A.

De af frälselägenheten Kettilstorp n:o 1 i Jönköpings län och skattehemmanet

V8 mantal Farhult n:o 4 i Malmöhus län utgående smörräntor

hafva såväl före som efter indragningen till statsverket utgjorts med

lösen efter länens årliga markegång spris, litt. A, smörräntan af hemmanet

Farhult dock först från och med år 1838.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Räntan af skattekvarnläg enheten Allarp n:o 3 i Söderhveddinge

socken och Harjagers härad af Malmöhus län, hvilken i 1670 års jordrefningsprotokoll

upptagits till 10 skäppor mjöl med ett krono värde

af 3 daler 24 öre silfvermynt eller i nu gällande mynt 1 krona 87 öre,

fastställdes af Kungl. Maj:ts befallningshafvande genom utslag den 11

november 1766 till 1 tunna 4 skäppor eller 10 skäppor mjöl att till

Lunds, numera Malmö hospital erläggas i stället för dittills gifna 3

daler 24 öre silfvermynt.

Enligt 1865 och 1876 årens räkenskaper för Malmö hospital har

dock räntan af lägenheten utgått med lösen för 5 kubikfot 2,5 0 kannor,

motsvarande 5 skäppor, råg och lika mycket korn efter länets

medelmarkegångspris litt. C.

Efter indragningen till statsverket af hospitalens tillgångar har,

enligt hvad 1877 och 1899 årens kronoräkenskaper utvisa, räntan af

lägenheten Allarp n:o 3 emellertid utgått med lösen efter årliga markegångspriset

litt. A. för 5 kubikfot 2,5 0 kannor eller 1,3 7 39 hektoliter

rågmjöl och lika mycket kornmjöl, hvilken förändring af uppbördsförvaltningen

i orten förklarats bero därpå, att i den af Malmö hospitalskontor

upprättade, till grund för debiteringen liggande förteckning

uppgifvits, att räntan skulle utgå i mjöl utan angifvande af sättet, efter

hvilket lösen därför borde utgöras, hvadan och då medelmarkegångspris

å rågmjöl eller kornmjöl icke funnes infördt i 1877 och följande

års markegångstaxor för länet debiteringen måst verkställas efter årliga

markegångspriset.

Hvad angår de Visby hospital förut tillhöriga men numera till

statsverket indragna räntor af lägenheter inom Gottlands läns norra och

södra fögderier har den nya ränta, som uppkommit efter omsättning

och förenkling enligt kungörelsen den 11 maj 1855 af den enligt

hospitalets jordeböcker å lägenheterna belöpande jordeboksräntan, före

indragningen till statsverket bestått dels af spannmål, hälften råg och

hälften korn, smör och fläsk, hvilka persedlar lösts efter tioårigt medelmarkegångspris

för länet, dels ock af penningar, men efter indragningen

uti 1877 års jordeboksförändringsextrakt för fögderierna förvandlats

till penningar efter de i förordningen den 23 juli 1869 bestämda värden.

Genom beslut den 22 och den 24 december 1879 samt utslag

den 6 februari 1882 förordnade nämligen kammarkollegium, att berörda

f. d. hospitalslägenheter inom norra och södra fögderierna af

nämnda län skulle, med undantag af lägenheten Sågängen n:o 1, i

kronans jordebok införas bland skatteegendomar samt omförmälda nya

ränta å lägenheterna, såvidt den bestode af persedlar, däri upptagas

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 181.

till eu enligt åberopade förordningen den 23 juli 1869 omsatt penningeränta.

Beträffande räntan af förenämnda lägenheten Sågängen n:o 1 i

Follingbo socken af norra fögderiet har Kungl. Maj:t enligt nådigt

bref den 17 november 1882 funnit godt lämna bifall till en af kammarkollegium

i underdånig skrifvelse den 24 nästförutgångne augusti gjord

hemställan, att såväl den efter omsättning och förenkling jämlikt kungörelsen

den 11 maj 1855 af lägenhetens jordeboksränta uppkomna

nja räntan som ock den lägenheten påförda särskilda sågränta af en

tolft sågbräder, hvarå årligt markegångspris då förekomme i länets

markegångstaxa endast för åren 1878—1881, finge förvandlas till penningar

att framgent årligen utgöras, den förra enligt förordningen den

23 juli 1869 och den senare eller sågräntan efter medeltalet af nämnda

fyra årens markegångsvärden.

De nya räntor, som på grund af serafimerordensgillets ofvanberörda

skrifvelse den 19 januari 1856 uppkommit efter omsättning

och förenkling jämlikt meranämnda kungörelsen den 11 maj 1855 af

jordeboksränta!! å f. d. hospitalslägenheter inom Visby stad, hafva, såvidt

angår däri ingående persedlar (spannmål, hälften råg och hälften korn,

smör och fläsk), före indragningen till statsverket lösts efter tioårigt

m edelni av k eg ångspr is eller litt. C. i länets markegångstaxa men efter indragningen

eller från och med 1877 med lösen i penningar enligt de i

förordningen den 23 juli 1869 bestämda värden; till grund för hvilken

förvandling dock icke legat något af kammarkollegium eller Kungl.

Maj:ts befallningshafvande meddeladt beslut, utan har dessa räntors

omsättning till penningar vidtagits af magistraten i Yisby med förment

stöd af 1 § i nyssnämnda förordning.

Ehuru sålunda de gottländska f. d. hospitalsräntorna blifvit till

penningar omsatta, har dock någon nedsättning af desamma, hvilka i

1899 års kronoräkenskaper redovisats under kontot »grundskatt», ej

ägt rum.

Räntan af den i 1825 års jordebok för Östergötlands län under

titel »skatteutjordar och lägenheter» införda lägenheten Dahlskvarnen

eller Berget i Norrköpings stad, hvilken ränta uti det af kollegium den

21 oktober 1730 å lägenheten utfärdade skattebref bestämts till 6

tunnor eller 37 kubikfot 8 kannor råg och lika mycket korn, utgick

enligt 1871 års räkenskaper för Norrköpings indragna hospital med

lösen efter länets medelmarkegångspris litt. C. men har, enligt hvad

1872 års hospitalsräkenskaper samt kronoräkenskaperna för Norrköpings

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maja t Nåd. Proposition N:o 181.

stad för 1877 och följande år utvisa, från och med år 1872 utgått

med lösen efter det i förordningen den 23 juli 1869 bestämda värde.

Denna omsättning af lägenhetens ränta grundar sig, enligt hvad

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet meddelat, på en af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande den 1 februari 1873 meddelad uppbördsorder.

Räntan af öfriga nu ifrågavarande hemman, hemmansdelar och

lägenheter har såväl före som efter indragningen till statsverket af

f. d. hospitalsfondens inkomster erlagts och erlägges ännu dels i penningar

dels ock med lösen för i räntan ingående spannmål efter medelmarkegång

spris litt. C.

2:o) Kronotionden.

Denna utskyld, hvilken räntegifvarne antagligen på grund af nådiga

kungörelsen den 11 maj 1855 angående sättet för grundräntors och

kronotiondes utgörande ansett sig äga rätt ätt lösa med penningar efter

medelmarkegångspris litt. C., har såväl före som efter indragningen

däraf till statsverket erlagts och erlägges fortfarande med lösen i penningar

efter berörda pris inom de län, hvarest densamma utgår, eller

Kristianstads och Malmöhus med undantag af Rönnebergs, Onsjö och

Harjagers härads fögderi af sistnämnda län, inom hvilket fögderi kronotionden

föflfe indragningen utgått med lösen i penningar efter länets

medelmarkegångspris litt. C. och enligt 1877 års specialräkning äfven

till statsverket erlagts efter detta pris men däremot enligt 1878 och

senare års fögderispecialräkningar utgjorts efter omsättning till penningar

enligt förordningen den 23 juli 1869.

Till stöd för denna omsättning har fögderiförvaltningen åberopat

en af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet den 18 juni 1878 till

häradsskrifvaren i fögderiet aflåten skrifvelse, hvari föreskrifvits, att

f. d. hospitalsfondens inkomster skulle sålunda bokföras, att å räntans

och tiondens konton borde fortfarande upptagas och redovisas de ränteoch

tiondebelopp, som förut varit i enlighet med jordeboken å dessa

konton redovisade; i följd hvaraf och då kronotionden af ifrågavarande

fastigheter i jordeboken för Malmöhus län upptagits med de i förordningen

den 23 juli 1869 stadgade värden, lösen för kronotiondespannmålen

af dessa fastigheter inom Rönnebergs m. fl. härads fögderi blifvit

i öfverensstämmelse med jordeboken i fögderispecialräkningen upptagen

till fixt belopp enligt sagda förordning.

I sammanhang härmed torde böra anmärkas, att, enligt hvad

kammarkollegium i skrifvelse till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 181.

Malmöhus län den 29 december 1883 tillkännagifvit, den nya, år 1881

upprättade jordeboken för länet blifvit af kollegium fastställd, bland

annat, i hvad angår hemmanens och lägenheternas kronotionde med de

i åberopade förordning stadgade värden, därvid från fastställelse undantagits

räntorna å till skatte försålda hospitalshemman och lägenheter,

om hvilka kollegium skulle framdeles sig yttra.

Enligt kollegii skrifvelse till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Kristianstads län den 26 oktober 1874 i anledning af skedd indragning

till statsverket jämlikt förordningen den 23 juli 1869 af ränta

och kronotionde af skattehospitals- och domkyrkohemman i nämnda

län skulle emellertid ifrågakomna tionde anses såsom sådan, som under

enskild äganderätt innehafves, och hvarpå stadgandena i merberörda

förordning icke vore tillämpliga.

3:o) Ersättningen för äckor och dagsverken.

Den från f. d. hospitalshemman, hemmansdelar och lägenheter

såsom ersättning för äckor och dagsvei''ken utgående spannmålsafgitten

har såväl före som efter indragningen till statsverket utgjorts och utgöres

fortfarande med lösen i penningar efter det i vederbörande läns

markegångstaxa under litt. A. upptagna årliga markegång spris.

Skyldigheten att af de skånska f. d. hospitalshemmanen utgöra

denna lösen äfvensom lösen för ved har blifvit fastslagen genom domstols

laga kraftvunna utslag; såsom framgår af följande rättsfall.

Sedan åtskilliga ägare af skattesålda hospitalshemman och hemmansdelar

i Karlaby, Vranarps och Tågarps byar i Östra Tommarps

socken, Stiby by i Stiby socken och Gladsax by i Gladsax socken och

Järrestads härad af Kristianstads län hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i nämnda län uti besvär öfver verkställd debitering yrkat,

att då de såsom ägare och innehafvare af angifna fastigheter ej kunde

vara skyldiga utgifva eller erlägga lösen för andra persedlar än dem,

som enligt jordeböckerna vore hemmanen påförda, men vederbörande

häradsskrifvare å debetsedlarna för år 1893 under titel »f. d. hospitalsfondens

inkomster» påfört dem lösen icke allenast för sådana persedlar

utan äfven för äckor och dagsverken samt ved, de måtte varda befriade

från sistberörda afgift eller, därest den debiterade lösen redan

erlagts, förklaras berättigade återfå dem oriktigt påförda belopp; men

Kungl. Maj:ts befallningshafvande genom resolution den 17 februari

1894 på anförda skäl funnit hvad sålunda yrkats icke kunna bifallas,

utlät sig kammarkollegium, på häremot af hemmansägarne anförda

besvär, genom utslag den 29 juni 1894, att, då den klagandena under

titel »f. d. hospitalsfondens inkomster > påförda lösen för körslor, dags
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung/,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

verken och ved utgjorde en af ifrågakomna hemman eller hemmansdelar

utöfver grundskatten vid skatteförsäljningen betingad afgift, därom

uppkommande tvist i kraft af 1 punkten uti nådiga förordningen angående

upphörande af styrelseverkens domsrätt i vissa mål den 17 april

1828 borde af laga domstol afgöras, pröfvade kollegium skäligt upphäfva

Konungens befallningshafvandes öfverklagade resolution med hänvisning

för den, som därtill funne sig befogad, att instämma och utföra

talan vid häradsrätten i orten.

Efter det, på fullföljd underdånig talan, kollega berörda utslag

blifvit af Kungl. Maj:t den 9 november • 1894 fastställdt, instämde

åtskilliga hemmansägare i ofvannämnda byar kronan till Ingelstads och

Järrestads häradsrätt med yrkande om befrielse från utgörande för sina

fastigheter af lösen för äckor, dagsverken och ved, hvilken tvist af

häradsrätten afgjordes genom utslag den 15 mars 1897, hvaruti häradsrätten

utlät sig, att som emot hvad kammarkollegii protokoll den 1 juli

1767 och den 13 december 1769, i hvilka åberopats Kungl. Maj:ts

nådiga skrifvelse till kollegium af den 30 april 1766 angående Lunds

domkyrkohemmans försäljande till skatte och den 7 oktober 1766 angående

de i Skåne varande hospitals- och barnhushemman, innehölle

rörande ifrågavarande hemmans skyldighet att utgöra körslor, dagsverken

och ved eller torf, kärandena icke styrkt, att de vid skatteförsäljningen

å hemmanen utfärdade skattebrefven saknat bestämmelser

i nämnda hänseende; alltså och då kärandena icke i öfrigt förebragt

laga skäl för sin talan, blefve käromålet af häradsrätten ogilladt.

Enligt hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet i skrifvelse

till kollegium meddelat, har häradsrättens omförmälda utslag tagit åt

sig laga kraft.

4:o) Ersättningen för ved eller torf.

Med afseende å sättet för fullgörandet af den f. d. liospitalshemmans

innehafvare åliggande skyldigheten att till hospitalen leverera

bokved, har inom Kristianstads län på grund af serafimerordensgillets

skrifvelse till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet den 21 april

1849 lösen för ett lass bokved därefter såväl före som efter indragningen

utgjorts och utgöres ännu med penningar efter länets markegång spris litt. A.

Inom Malmöhus län har lösen för samma persedel enligt ordensgillets

utslag den 14 november 1864, hvarigenom sysslomannen vid

Malmö hospital anbefalldes att från och med år 1865 uti hospitalets

räkenskaper debitera den inom länet till hospitalet utgående vedränta,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

på sätt iakttoges i afseende å samma ränta inom Kristianstads län,

efter det i gällande markegångstaxa veden åsätta värde med beräkning

därvid af 4 lass på hvarje famn, före indragningen till statsverket af

hospitalens tillgångar till Malmö hospital erlagts med ett belopp, motsvarande

en fjärdedel af det i markegångstaxorna för länets till och med

år 1875 under litt. A. bland lyshållnings- och vedpersedlar upptagna

värdet å en famn bokved, och för år 1876 — enär en famn bokved

med nämnda år uteslutits ur länets markegångstaxa — med samma

belopp som för år 1875.

Sedan med anledning af indragningen till statsverket af ifrågavarande

utskylder, enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus

län förordnande, af vederbörande kronofogdar hållits sammanträden

med hospitalshemmansinnehafvarne inom länet i syfte att träffa

öfverenskommelse om förvandling till penningar af de uti markegångstaxan

för länet icke upptagna persedlarna ved och torf, fastställde

Kungl. Maj:ts befallningshafvande genom särskilda resolutioner den 27

september, den 25 oktober samt den 3 och den 11 december 1877 vid

berörda sammanträden träffade överenskommelser att tillsvidare och

intilldess annorlunda kunde varda förordnadt lända till efterrättelse.

På grund häraf har lösen för ett lass bokved efter indragningen

utgått:

inom Oxie och Skytts härads fögderi med 5 kronor:

inom Frosta och Färs härads fögderi med 4 kronor;

inom Rönnehergs, Onsjö och Harjagers härads fögderi med 6 kronor

55 öre; samt

inom Ljunits, Herrestads och Vemmenhögs härads fögderi med 2 kronor

40 öre.

Beträffande åter lösen för torf ven, hvilken utskyld förekommer allenast

inom Ingelstads och Järrestads härads fögderi af Kristianstads län samt

Oxie och Skytts äfvensom Ljunits, Herrestads och Vemmenhögs härads

fögderier af Malmöhus län, har densamma inom båda länen enligt hospitalsräkenskaperna

från och med år 1836 till och med år 1876 utgått med

1 riksdaler 24 skillingar banko eller i nu gällande mynt 2 kronor 25

öre för lasset, hvilket belopp torde hafva varit det i orten gängse priset,

enär värde å persedeln torf icke förekommer i 1836 — 1876 års markegångstaxor

för Malmöhus län, samt markegångstaxorna för Kristianstads

län från och med 1836 till och med 1854 — efter hvilket år »ett lass

bränntorf» icke införts i länets markegångstaxa — upptaga andra värden

därå än nyssberörda belopp 1 riksdaler 24 skill. banko.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 181.

Efter indragningen af hospitalens tillgångar har lösen för ett lass

torf inom Kristianstads län, enligt hvad 1877 och 1899 års specialräkningar

för Ingelstads och Järrestads härads fögderi utvisa, utgått

med enahanda belopp som det i länets markegångstaxa under litt. A.

införda årliga markegång spris å ett lass bokved, utan att, efter hvad

Kungl. Maj:ts befallningshafvande upplyst, någon särskild föreskrift om

detta lösningspris blifvit meddelad; hvaremot lösen för samma persedel,

såvidt angår Malmöhus län, enligt af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

genom resolutioner den 27 september och den 3 december 1877 tillsvidare

fastställda överenskommelser utgått och fortfarande utgår med

2 kronor 25 öre af helt mantal inom Ljunits in. fl. härads fögderi och

för ett lass inom Oxie och Skytts härads fögderi.

I afseende å fastställandet af ofvanberörda överenskommelser om

utgörande af lösen för ved och torf har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Malmöhus län meddelat, att därvid torde hafva tillämpats

hvad som funnes stadgadt i kammarkollegii och statskontorets på

nådigt bref den 9 juni 1871 grundade kungörelse den 4 augusti samma

år angående redovisning till prästerskapets löneregleringsfond för afgifter

af indragna stom-, annex- och mensalhemman, nämligen att i

fråga om sådana afgifter finge träffas öfverenskommelse om förvandling

till penningar eller spannmål af äckor och andra naturaprestationer,

för hvilkas förvandling i penningar bestämda grunder saknades.

Innan jag nu öfvergår till det yttrande och förslag, som af kammarkollegium

i ärendet afgifvits, tillåter jag mig hänvisa till de hos

kollegium uppgjorda och samma yttrande bifogade tabeller, hvilka

utvisa, bland annat, att utskylder af ifrågavarande slag år 1899 utgingo

från tillhopa 21G fastigheter, däraf 112 hemman eller hemmansdelar

och 104 lägenheter, fördelade på de särskilda länen sålunda: Uppsala

och Södermanlands län hvartdera 1 hemman, Östergötlands län 5 lägenheter,

Jönköpings län 1 lägenhet, Kronobergs län 2 hemmansdelar,

Gottlands län 92 lägenheter, Kristianstads län 68 hemman eller hemmansdelar

och 2 lägenheter samt Malmöhus län 40 hemman eller hemmansdelar

och 4 lägenheter, äfvensom att summan af utskylderna nämnda

år belöpte sig till 5,982 kronor 12 öre.

Beträffande själfva frågan om aflösning af nu ifrågavarande från

hospitalen till statsverket indragna räntor och andra afgälder har

kammarkollegium för egen del till en början erinrat, hurusom af den

verkställda utredningen framginge, att dessa utskylder, där de blifvit

i persedlar bestämda, utgjordes efter olika grunder, nämligen än efter

Bih. till Iiiksd. Prof. 190!). 1 Samt. 1 Afd. 132 Käft. 4

Kammar - kollega

yttrande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 * Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

de i nådiga förordningen den 23 juli 1869. bestämda värden, än efter

medelmarkegångspris, än efter medeltalet af vissa års markegångspris,

än efter årliga markegångspris, än efter öfverenskomna och af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande fastställda pris och än slutligen, hvad angår

persedeln torf inom Kristianstads län, utan myndighets föreskrift efter

årliga markegången för annan persedel eller bokved.

Denna olikhet i afseende å sättet för utskyldernas utgörande

måste, enligt kollegii mening, gifvetvis medföra, att desamma ojämnt

betungade de skattskyldiga fastigheterna, hvadan oberoende af frågan

om utskyldernas aflösning en gemensam grund för desammas utgörande

måste anses vara af rättvisa och billighet påkallad. Med hänsyn härtill

och då en aflösning af utskylderna torde böra bero på vederbörande

jordägares därom framställda anbud, syntes det kollegium, som om

det skulle vara lämpligast, att de olika skattepersedlarna finge, så

vidt möjligt vore, efter gemensamma grunder omsättas till penningår, så

att de särskilda fastigheternas räntor och afgälder blefve förvandlade

till fixa penningräntor, från hvilka jordägarna kunde friköpa sig genom

erläggande af räntornas kapitalvärden, beräknade efter viss skälig

procent.

Hvad då först anginge grunden för omsättning af den från ifrågavarande

fastigheter utgående ränta och kronotionde syntes det kollegium

som om — i betraktande däraf, att ej mindre kollegium genom beslut

den 22 och 24 december 1879 förordnat, att de från åtskilliga skattesålda

hospitalslägenheter inom Gottlands län utgående räntor, hvilka

före indragningen till statsverket utgjorts i penningar och med lösen

för persedlarna efter länets medelmarkegångspris, skulle i kronans

jordebok införas med de enligt nådiga förordningen den 23 juli 1869

bestämda värden, än äfven Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 17

november 1882 medgifvit, att såväl den efter omsättning och förenkling

jämlikt nådiga kungörelsen den 11 maj 1855 af jordeboksräntan

af förra hospitalslägenheten Sågängen n:r 1 i nyssnämnda län uppkomna

nya räntan som ock den lägenheten påförda särskilda sågräntan

eller en tolft sågbräder finge förvandlas till penningar, den

förra enligt förordningen den 23 juli 1869 och den senare enligt medeltalet

af 1878—1881 årens markegång, hvilken då utgjorde enda grunden

för sågräntans omsättning till fix penningränta, — jämväl räntan af

öfriga ifrågavarande fastigheter äfvensom kronotionden af desamma

lämpligen borde, där så ej redan skett, till penningar omsättas enligt

föreskrifterna i her orda kungörelsen den 11 maj 1855 och förordningen

den 23 juli 1869, därvid dock af här nedan angifna grund särskilda

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

föreskrifter erfordrades för omsättning af den förra hospitalshemmanet

Farhult n:r 4 i Malmöhus län åliggande räntepersedeln smör.

Såsom ofvan omförmälts, hade nämligen kammaradvokatfiskalsämbetet

i memorial den 21 mars 1884 erinrat, att persedeln smör icke

införts i Malmöhus läns markegångstaxa förr än år 1838, i följd hvaraf

ämbetet hemställt, att det i förordningen den 23 juli 1869 föreskrifna

tjuguåriga medelpris för åren 1834 — 1853 skulle inskränkas till ett

medelpris för de sexton åren 1838—1853.

Då Malmö hospitalsräkenskaper emellertid upptoge värden å

1 lispund smör för åren 1834—1837, nämligen för hvartdera af åren

1834 och 1835 till 4 riksdaler 24 skill. banko eller 6 kronor 75 öre,

för år 1836 till 5 riksdaler banko eller 7 kronor 50 öre och för år 1837

till 5 riksdaler 32 skill. banko eller 8 kronor 50 öre, höHe kollegium

före, att dessa värden lämpligen kunde användas och sammanläggas

med markegångsvärdena för erhållande af medelpris å ett lispund

smör för åren 1834—1853. Då vidare, på sätt advokatfiskalsämbetet

äfven erinrat, medelmarkegångspris å persedeln smör icke funnes i

länets markegångstaxa för år 1862, borde, enligt kollegii mening till

grund för förvandlingen af räntepersedeln smör inom Malmöhus län

läggas medium af de två medelpris som erhölles dels af de i Malmö

hospitals räkenskaper för åren 1834—1837 upptagna värden sammanlagda

med årliga markegångsprisen för åren 1838- 1853 och dels af

1853—1862 årens markegång.

Beträffande vidare den af f. d. hospitalshemman och lägenheter

såsom ersättning för äckor och dagsverken utgående spannmålsafgiften,

hvilken såväl före som efter indragningen till statsverket utgått med

lösen i penningar efter markegångspris litt. A, anser kollegium det vara

lämpligast, att äfven denna i persedeln korn bestämda utskyld omsättes

till penningar enligt det i nådiga förordningen den 23 juli 1869 bestämda

värde.

I afseende å omsättningen af persedeln bokved har kollegium härefter

mot det af advokatfiskalsämbetet i sådant afseende framställda

förslag erinrat, bland annat, att, då icke blott Yästra och Östra Göinge

samt Villande, Gärds och Albo härad utan .äfven Ingelstads och Järrestads

härad af Kristianstads län, inom hvilka de till detta län hörande

hemman, hvarifrån bokved utgår, äro belägna, före år 1876 hänförts

till särskilda markegångsdistrikt, samt serafimerordensgillet genom utslag

den 14 september 1864 föreskrifvit, att den Malmö hospital då tillkommande

vedräntan från Malmöhus län skulle med 1865 års ingång

debiteras på samma sätt som vedräntan från Kristianstads län efter

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 181.

det i gällande markegångstaxa veden åsätta värde med beräkning af

fyra lass på famnen, vid uträkning af medelprisen bort såväl angifvas

särskilda värden å en famn bokved inom hvardera af ofvanberörda

tvenne markegångsdistrikt som ock beräknas ett lass bokved till en

fjärdedels i stället för en sjättedels famn.

Med erinran tillika, att persedeln bokved inom Kristianstads län

lösts efter markegång först på grund af serafimerordensgillets beslut

den 21 april 1849, bar kollegium, då debiteringen af lösen för samma

persedel inom Malmöhus län, såsom ofvan nämnts, först med 1865 års

ingång verkställts på samma sätt som inom Kristianstads län, samt till

grund för omsättningen syntax bära läggas likställda och inom bägge

länen samtidigt tillämpade värden, för sin del funnit mindre lämpligt att

omsättningen till penningar af bokveden skulle, såsom advokatfiskalsämbetet

föreslagit, verkställas efter värden, som varit gällande före år

1865. Då vidare lösen för bokveden väl inom Kristianstads län utgått

efter årliga markegångspris från och med år 1865, men däremot inom

Malmöhus län utgjorts på sådant sätt allenast under åren 1865—1875,

under det att denna persedel inom det senare länet lösts för år 1876

efter 1875 års markegång och från och med 1877 efter af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande för de särskilda fögderierna fastställda olika

belopp eller än med 6 kronor 55 öre, än med 5 kronor, än med 4

kronor och än med 2 kronor 40 öre lasset, ansåge kollegium, helst

Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke ägt befogenhet att fastställa

berörda lösenbelopp, såsom grund för omsättning af persedeln bokved

inom såväl Kristianstads som Malmöhus län lämpligast böra läggas

medelvärdet af markegång sprisen under de tio åren 1866—1875, hvarigenom

äfven erhölles ett i möjligaste mån tillförlitligt värde å ifrågavarande

räntepersedel vid tiden för dess indragning till statsverket.

Beträffande slutligen omsättningen af persedeln torf, erinrar kollegium,

att denna inom såväl Kristianstads som Malmöhus län före indragningen

eller till och med år 1876 lösts med 1 riksdaler 24 skilling

banko eller 2 kronor 25 öre lasset samt utgår ännu till statsverket

med berörda belopp inom Malmöhus län. Med hänsyn härtill och då

vederbörandes åtgärd att efter indragningen inom Ingelstads och Järrestads

härads fögderi af Kristianstads län påföra lösen för persedeln

torf med enahanda belopp som markegången å ett lass bokved — för

år 1899 utgörande 7 kronor — måste anses obehörig, helst statsverket

icke kunnat inträda i annan eller bättre rätt än Malmö hospital tillkommit,

ansåge kollegium för sin del billigt och lämpligt, att såsom grund för

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 181.

omsättning till fix penningränta af persedeln torf inom såväl Kristianstads

som Malmöhus län lades ett värde af 2 kronor 25 öre lasset.

Vidkommande härefter storleken af den procent, efter hvilken ifrågavarande

utskylders kapitalvärden skola vid inlösen beräknas, ansåge kollegium,

vid det förhållande att de af skattesålda hospitalshemman och

lägenheter utgående räntor och andra afgälder torde vara i viss män

jämförliga med de räntor, som på grund af nådiga kungörelsen den

5 juni 1885 och lagen den 2 december 1892 redan blifvit afskrida,

en billig lösningsgrund böra få tillämpas vid aflösning af utskylderna

från sådana hemman och lägenheter, hvadan räntefoten, efter hvilken

sådan aflösning må ske, synts kollegium böra sättas ganska hög och

lämpligen kunna bestämmas till fem procent.

Då däremot de räntor af ifrågavarande slag, hvilka genom arf,

gåfva, köp eller testamente från enskild person tillfallit hospital — såsom

förhållandet är med räntorna af ett fåtal af mig härförut omförmälda

fastigheter — näppeligen kunde anses annorlunda än som rena frälseräntor,

hölle kollegium före att i dessa fall borde till grund för inlösen

läggas en lägre räntefot, hvilken kollegium för sin del ville föreslå

till fyra procent eller den för inlösen af skattefrälseräntor gällande.

Enär det i många fall torde kunna möta svårighet för ägare af

fastighet, från hvilken utskylder af ifrågavarande slag utgå, att på en

gång erlägga hela lösesumman, borde enligt kollegii mening, på sätt

uti den till grund för Riksdagens skrifvelse liggande motionen äfven

ifrågasatts, vederbörande jordägare medgifvas rätt att erlägga lösesumman

genom afbetalningar under vissa år, därvid dock med hänsyn

till önskvärdheten att få utskylderna skyndsamt aflyftade amorteringstiden

syntes böra begränsas till ett fåtal år. För sin del ansåge kollegium

lämpligt, att amorteringstiden, i likhet med hvad som gällde för

amortering af köpeskilling för försåld kronoegendom, bestämdes till

sex år, och att, för den händelse jordägare ville begagna sig af detta

betalningssätt, skälig ränta å lösesumman borde till statsverket erläggas,

hvilken ränta af kollegium föreslagits till 3,r, procent. Sedan lösesumman

jämte ränta blifvit till amortering på angifna antal år fördelad,

skulle till betryggande af statens förmånsrätt anteckning om

förhållandet göras i jordeboken såsom i fråga om odlingslån är stadgadt,

hvarjämte i afseende på sättet och ansvarigheten för de årliga amorteringarnas

verkställande i öfrigt de för återbetalning af sådana lån

gifna föreskrifter syntes kollegium lämpligen kunna i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

På grund af hvad sålunda anförts har kollegium i underdånighet

föreslagit:

l:o) att de jämlikt nådiga brefvet den 12 maj 1876 från hospitalen

till statsverket indragna och utgående räntor, kronotionde och öfriga

nedanomförmälda afgälder af hemman och lägenheter skola, där så ej

redan skett, omsättas i penningar efter nedan angifna grunder samt

för hvarje fastighet i kronans räkenskapef sammanföras till en summa

under benämning indragen hospitalsränta;

2:o) att för omsättning af ränta, kronotionde och den såsom ersättning

för äckor och dagsverken bestämda spannmålsafgift skola i tillämpliga

delar gälla föreskrifterna i nådiga kungörelsen den 11 maj 1855 och

nådiga förordningen den 23 juli 1869, dock att till grund för omsättning

af räntepersedeln smör inom Malmöhus län skall läggas medelvärdet

emellan de tvenne medelpris å sagda persedel, som erhållas dels

af de i Malmö hospitals räkenskaper för åren 1834—1837 debiterade

pris, sammanlagda med markegångsprisen för åren 1838—1853, och

dels af 1853—1862 årens markegångspris;

3:o) att de i ved eller torf bestämda afgälder omsättas, veden efter

medeltal af 1866—1875 årens markegångspris å bokved med beräkning

af en famn till fyra lass samt torfven efter ett värde af 2 kronor 25

öre lasset;

4:o) att denna omsättning, om hvilken kammarkollegium har att gå

i författning, skall tillämpas från och med året näst efter det Kungl.

Maj:ts nådiga förordnande härom meddelats;

5:o) att ägare af hemman eller lägenhet, hvaraf utgår indragen

hospitalsränta, må friköpa sig från skyldigheten att utgöra sådan ränta

medelst inbetalning till statsverket af ett belopp, motsvarande räntans

kapitalvärde, beräknadt, där räntan genom arf, gåfva, köp eller testamente

kommit från enskild person till hospital, efter fyra men eljest

efter fem procent; börande anbud om inlösen ske hos Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, som, sedan uträkning å inlösningssumman blifvit

sökanden meddelad och beloppet däraf i landtränteriet nedsatts, föranstaltar

om behörig anteckning i jordeboken och anmäler förhållandet

hos kammarkollegium;

6:o) att jordägare, som vid framställandet af anbud om inlösen

därom gör förbehåll, må inbetala lösesumman jämte tre och sex tiondels

procents ränta under loppet af sex år med lika annuitet årligen; samt

7:o) att i afseende på sättet och ansvarigheten för de i nästföregående

moment omförmälda inbetalningars verkställande i öfrigt skola i till
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

lämpliga delar lända till efterrättelse nådiga kungörelserna den 13 juni

1845 och den 3 november 1848 angående sättet för återbetalning af

lån utaf allmänna medel för beredande af odlingsföretag.

Slutligen har statskontoret i sitt den 31 december 1906 afgifna

utlåtande, med erinran att ifrågavarande statsinkomster finnas i

rikshufvudboken redovisade under titel »extra uppbörd» dels bland de

ännu återstående grundskattebeloppen och dels såsom »f. d. hospitalsfondens

inkomster», anmält att ämbetsverket icke haft något att erinra

mot det af kammarkollegium framställda förslaget; hvarjämte

statskontoret vid sitt utlåtande fogat förteckning öfver samma inkomster,

utvisande att de blifvit i 1905 års länsräkenskaper efter beräkning af

då gällande markegångspriser debiterade med sammanlagdt omkring

6,150 kronor.

I anslutning till redan vidtagna och i öfrigt föreslagna åtgärder

för aflösning af de äldre fastighetsskatterna har jag icke något att

erinra mot den af Riksdagen ifrågasatta aflösningen af hospitalsräntorna.

Såsom kammarkollegium framhållit böra däri icke inbegripas afgifter,

som kunna likställas med arrende eller tomtören.

Hvad kammarkollegium uttalat och i punkterna 1—4 af sitt förslag

hemställt i syfte att ifrågavarande utskylder måtte, i den mån

så ej redan skett, omsättas till penningar samt för hvarje fastighet

sammanföras till en summa under namn af indragen hospitalsränta

finner jag välgrundadt.

Beträffande den grund, efter hvilken jordägare skulle få friköpa sig

från skyldigheten att utgöra hospitalsräntan, har kollegium föreslagit en

skillnad mellan ränta, som utgår af skattesålda hemman och lägenheter,

samt ränta, som genom arf, gåfva, köp eller testamente kommit från

enskild person till hospital. Enligt kollega förslag skulle nämligen vid

aflösning af indragen hospitalsränta densammas kapitalvärde i förra fallet

beräknas efter fem procent men i det senare endast efter fyra procent.

Mot kapitaliseringens verkställande i förra fallet efter fem procent

har jag icke något att erinra, men, då de räntor af ifrågavarande slag,

Indika genom arf, gåfva, köp eller testamente kommit från enskild

person till hospital, såsom framgår af den förebragta utredningen,

Statskontorets

yttrande.

Departements
chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

endast utgöra ett ringa fåtal, och dessa räntor uppenbarligen till sin

natur äro närbesläktade med de från de till skatte försålda så kallade

halländska kyrkohemmanen utgående afgälder, för hvilkas aflösning

jämlikt nådiga förordningen den 20 november 1908 bestämts en kapitaliseringsgrund

af fem procent, anser jag lämpligt, att äfven denna

grupp af hospitalsräntorna får åtnjuta samma billigare lösningsgrund.

Hvad härefter angår själfva aflösningsförfarandet, finner jag väl

billigt att, på sätt kollegium föreslagit, jordägarne beredas tillfälle att

fördela lösesumman på flera år, men hyser jag i fråga om sättet för

denna amorterings verkställande en från kollegii förslag afvikande mening.

Det synes mig nämligen icke lämpligen kunna ifrågasättas att, såsom

kollegium med sista punkten i sitt förslag afsett, till kronans säkerhet

för aflösningsbeloppen tillskapa en sådan tyst förmånsrätt, som gäller

för de af staten lämnade lån från odlingslånefonden.

I stället håller jag före, att lösesummans amortering, för hvilken

den af kollegium föreslagna tiden af sex år synes mig lämplig,

bör ske jämnsides med en successiv nedsättning eller afskrifning af

hospitalsräntan, så att, sedan en sjättedel af lösesumman guldits, räntan

nedsättes med en sjättedel af sitt ursprungliga belopp. För att

staten härvid ej skall tillskyndas förlust, bör hvarje amortering erläggas

ett år före det afskrifningen af den andel af hospitalsräntan,

som med amorteringen aflöses, kommer jordägaren tillgodo, då ju

gifvetvis amorteringsbeloppet först efter ett år kan lämna staten den

afkastning, som skall utgöra ersättning för den aflösta ränteandelen.

Därest jordägare vill amortera lösesumman, bör förbehåll därom göras

i samband med framställandet af anbud om inlösen; och skulle för

sådant fall Kungl. Maj:ts befallningshafvande jämte uträkningen af

lösesumman upprätta plan för dennas amortering och de räntenedsättningar,

som däraf föranledas. Vidare torde de årliga amorteringarna

lämpligast böra komma staten tillgodo medelst debitering, indrifning

och redovisning i sammanhang med kronouppbörden.

Med den af mig sålunda föreslagna anordning skulle alltså en

jordägare, som exempelvis år 1910 gör anbud om inlösen af honom åliggande

hospitalsränta med förbehåll att amortera lösesumman, för såvidt

anbudet framställts i god tid före debiteringen af årets kronouppbörd,

hafva att i sammanhang med sagda uppbörd erlägga dels en

sjättedel af lösesumman och dels hospitalsräntan oafkortad. Under

förutsättning att denna amortering af honom erlägges, kommer han

att vid 1911 års kronouppbörd erlägga allenast fem sjättedelar af

hospitalsräntan, och med fullgörande å behöriga tider af jämväl öfriga

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 181.

amorteringar blir han efter successiva nedsättningar af räntan helt

och hållet befriad från densammas utgörande med ingången af år 1916.

Om däremot den bestämda amorteringen icke varder i behörig

tid erlagd, bör anbudet om hospitalsräntans inlösen anses hafva förfallit,

och skall gifvetvis i detta fall räntan fortfara att utgå med

iakttagande af den nedsättning, som kan hafva ägt rum på grund af

redan inbetald amortering. Göres därefter ånyo framställning om inlösen

med amortering af lösesumman, fördelas denna återigen på sex

år, och förfares jämväl i öfrigt på sätt jag härförut föreslagit.

För de fall, då lösesumman på en gång erlägges, synes mig

erforderligt, att uttrycklig bestämmelse meddelas om den tid, från

hvilken frihet från vidare skyldighet att utgöra hospital sräntan skall

räknas. I sådant afseende anser jag lämpligt att, i likhet med hvad

som gäller i fråga om aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet,

hospitalsränta, som belöper på tiden innan lösesumman till länsstyrelsen

inbetalts, ej innefattas i aflösningen.

Vidkommande slutligen dispositionen af de medel, som inflyta

genom ifrågakomna aflösning, tillåter jag mig erinra, att köpeskillingarna

för de från hospitalsfonden till statsverket indragna hospitalshemman,

som i likhet med andra kronoegendomar jämlikt gällande

författningar försäljas genom domänstyrelsens försorg, användas till inköp

af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark. Under sådana

förhållanden synes det mig vara lämpligt, att kapitalvärdet af den

afkomst af fast egendom, hvilken såsom ifrågavarande hospitalsräntor

ingått till den forna hospitalsfonden, jämväl disponeras för enahanda

ändamål, allrahelst den afkomst, hvarom nu är fråga, till sin natur

torde i stort sedt kunna likställas med frälseräntor, hvilka som bekant

legaliter betraktas såsom fast egendom. Efter samråd med chefen för

jordbruksdepartementet tillåter jag mig därför föreslå, att dessa medel

må användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller

till skogsbörd tjänlig mark.

Åberopande hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att besluta:

l:o) att de jämlikt nådiga brefvet den 12 maj 1876 från hospitalen

till statsverket indragna och utgående räntor, kronotionde och öfriga

nedanomförmälda afgälder af hemman och lägenheter skola, där så ej

redan skett, omsättas i penningar effer nedan angifna grunder samt för

hvarje fastighet i kronans räkenskaper sammanföras till en summa under

benämning indragen hospitalsränta;

2:o) att för omsättning af ränta, kronotionde och den såsom erBih.

till Biksd. Prof. 1909. 1 Sand. 1 Afd. 132 Höft, 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

sättning för äckor och dagsverken bestämda spannmålsafgift skola i

tillämpliga delar gälla föreskrifterna i nådiga kungörelsen den 11 maj

1855, angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning

och förenkling, och nådiga förordningen den 23 juli 1869, angående

förändring af grundräntor och kronotionde; dock att till grund för

omsättning af räntepersedeln smör inom Malmöhus län skall läggas

medelvärdet emellan de tvenne medelpris å sagda persedel, som erhållas

dels af de i Malmö hospitals räkenskaper för åren 1834—1837 debiterade

pris, sammanlagda med markegångsprisen för åren 1838—1853,

och dels af 1853 —1862 årens markegångspris;

3:o) att de i ved eller torf bestämda afgälder omsättas, veden

efter medeltalet af 1866 —1875 årens markegångspris å bokved med

beräkning af en famn till fyra lass samt torfven efter ett värde af 2

kronor 25 öre lasset;

4:o) att denna omsättning, om hvilken kammarkollegium har att

gå i författning, skall tillämpas från och med år 1910;

5:o) att ägare af hemman eller lägenhet, hvaraf utgår indragen

hospitalsränta, må friköpa sig från skyldigheten att utgöra sådan ränta

medelst inbetalning till statsverket af ett belopp, motsvarande räntans

kapitalvärde, beräknadt, efter fem procent; börande anbud om inlösen

ske hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som, sedan uträkning af

lösesumman blifvit sökanden meddelad och beloppet däraf i behörig

ordning till länsstyrelsen inbetalts, föranstaltar om behörig anteckning

i jordeboken och anmäler förhållandet hos kammarkollegium;

6: o) att i aflösning, som i nästföregående moment omförmäles,

ej innefattas hospitalsränta, som belöper på tiden, innan lösesumman

till länsstyrelsen inbetalts;

7:o) att jordägare, som vid framställandet af anbud om inlösen

därom gör förbehåll, må amortera lösesumman under loppet af sex år

med lika belopp årligen; och skall för sådant fall den fastigheten

åliggande hospitalsräntan nedsättas med en sjättedel årligen från och

med året näst efter det, under hvilket första afbetalningen å lösesumman

skall utgå;

8:o) att, där sådan amortering af lösesumman påkallas, det åligger

Kungl. Maj:ts befallningshafvande att i samband med uträkningen af

lösesumman upprätta plan öfver amorteringen och däraf föranledda

räntenedsättningar samt att ej mindre föranstalta därom att de årliga

amorteringarna varda särskildt för sig'' debiterade, indrifna och redovisade

i sammanhang med kronouppbörden än äfven tillse att, så snart

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj ts Nåd. Proposition N:o 181.

amortering guldits, behörig anteckning om räntenedsättning göres i

jordeboken och anmälan därom sker hos kammarkollegium;

9: o) att, om den bestämda amorteringen icke varder i behörig

tid erlagd, anbudet om inlösen skall hafva förfallit och den fastigheten

åliggande indragna hospitalsräntan fortfarande utgå, med iakttagande

af den nedsättning, som på grund af redan inbetald amortering må

hafva vidtagits; samt

10:o) att de medel, som genom ifrågavarande aflösning inflyta,

må, i likhet med köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar,

användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till

skogsbörd tjänlig mark.

Häri instämde statsrådets öfriga ledamöter.

Hvad statsrådet sålunda i underdånighet hemställt

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla

och bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilaga litt. — vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet

Axel Alexanderson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1909:174 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för jordägare att inlösa till statsverket indragna Tiospitalsräntor m. in. s. 23 i texten
  2. SU 1909:157 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för jordägare att inlösa till statsverket indragna hospitalsräntor m. m. s. 1 i texten