Sök i Ratio Lex

Angående förhöjning i pensioner, som frän flottans pensionskassa utgå till afskedadt manskap

1909-03-19 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:187, Angående förhöjning i pensioner, som frän flottans pensionskassa utgå till afskedadt manskap

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 187.

1

N:o 187.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

förhöjning i pensioner, som frän flottans pensionskassa

utgå till afskedadt manskap; gifven Stockholms slott

den 19 mars 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag åt statsrådsprotokollet öfver

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

dels medgifva, att hvarje pension, som till belopp ej öfverstigande

180 kronor från statsverket genom flottans pensionskassa utgår till

marinens eller lotsverkets redan afskedade manskap eller kommer att

utgå till marinens hädanefter afskedade manskap, må höjas med 25

kronor årligen, dock att sådant tillägg icke får åtnjutas af den, som

erhåller pensionsbidrag från lotsverkets medel, och ej heller af annan

pensionstagare, förr än han uppnått 50 års ålder, därest icke Kungl.

Maj:t medgifver honom att tidigare komma i åtnjutande af ifrågavarande

förmån, samt att tillägget ej må utgå med högre belopp, än att detsamma

och pensionen tillhopa icke öfverstiga 200 kronor;

dels och till bestridande af kostnaden härför höja det å ordinarie

stat under tionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag »till pensionering

af flottans och lotsverkets gemenskap», nu 165,500 kronor, med 23,100

kronor till 189,600 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

C. A. Ehrensvärd.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 138 Httft. (N:o 187).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition No 187.

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 19 mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Departementschefen, statsrådet grefve Ehrensvärd anförde:

På sätt det vid innevarande års statsverksproposition under tionde

hufvudtiteln fogade statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 18

december 1908 utvisar, har jag redan anmält, att betänkande den 12

juni 1908 afgifvits af sakkunniga, hvilka jämlikt nådiga beslut den 8

november och den 21 december 1907 varit tillkallade för att inom landtförsvars-

och sjöförsvarsdepartementen biträda med utredning och uppgörande

af förslag till förbättrad pensionering af allt hären och flottan

nu och förut tillhörande manskap, som redan är eller framdeles enligt

gällande bestämmelser kan blifva berättigad! till pension från Vadstena

krigsmanshuskassa eller flottans pensionskassa.

Jag redogjorde därvid för den hufvudsakliga innebörden af de

sakkunnigas förslag i hvad det rörde marinens och lotsverkets manskap.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 187.

Som emellertid yttranden då ännu ej inkommit från alla de myndigheter,

som skulle höras i förevarande ämne, kunde fullständig redogörelse

därutinnan ej lämnas, men enär förslagets genomförande kräfde

ökadt anslag af Riksdagen, ansåg jag mig böra redan då göra underdånig

hemställan angående framställning till Riksdagen om beviljande

af de i sådant hänseende erforderliga medlen.

Sedan numera samtliga infordrade yttranden i ärendet inkommit,

anhåller jag att få redogöra för såväl de sakkunnigas betänkande och

förslag som de afgifna yttrandena. Därvid torde jag böra begränsa

mitt anförande att omfatta endast de delar af föreliggande handlingar,

som äro erforderliga för bedömande af frågan om förbättrad pensionering

af marinens och lotsverkets manskap.

För att vara tillgängliga vid fullgörandet af de sakkunnigas

uppdrag hafva till dem varit öfverlämnade förteckningar öfver allt pensioneradt

manskap, som tillhört flottan eller kustartilleriet, samt öfver

flottans stationer eller kustartilleriet tillhörande manskap, som vid afskedstagande

kan komma i åtnjutande af pension enligt gällande reglemente.

De sakkunniga hafva verkställt en utredning af den pensionering

af marinens och lotsverkets manskap, hvilken äger rum genom flottans

pensionskassa.

Af denna utredning samt af gällande föreskrifter framgår i hufvudsak

följande:

Flottans afskedade manskap har städse uppburit det samma manskap

tillkommande understöd genom amiralitetskrigsmanskassan, numera flottans

pensionskassa. Denna kassa är den äldsta af alla rikets pensionskassor

för tjänstemän eller betjänte. Den grundades nämligen redan år 1642,

då »öfver- och underofficerare, såväl som gemene båtsmän, bösseskyttare,

timmermän, snickare, smeder m. fl., som Sveriges rikes amiralitet och

sjöstat tjäne», förbundo sig att till en pensionskassa inbetala en del af

sin årliga inkomst. Kassan understöddes af staten, och amiralitetskollegium

fastställde den 29 april 1681 för densamma det första reglementet.

Den 26 oktober 1838 utfärdades för kassan »nytt reglemente»,

hvars föreskrifter i fråga om indelning i klasser fortfarande gälla beträffande

gemenskapen vid båtsinansliållet och marinregementet samt

daglönare, tillhörande flottans f. d. ordinarie timmermans- och handtverksstater

vid öfverflyttning till invalidstat.

Dessa föreskrifter äro af följande lydelse:

Pensionering

af manskap

genom flottans

pensionskassa.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 187.

1. I första klassen upptagas de, som under verklig utöfning af

Kungl. Maj:ts och kronans tjänst blifvit så svårt skadade, att de ej

förmå sig själfva försörja.

2. Till andra klassen höra de, som bevisligen erhållit så svåra

skador under utöfning af Kungl Maj:ts och kronans tjänst, att de endast

i ringa mån kunna till sitt nödtorftiga uppehälle bidraga.

3. Uti tredje klassen upptagas de, som under verklig tjänstgöring

bevisligen fått sådana mindre skador, att de måst afskedas och tillika

af skadorna blifvit oförmögne att nödtorftig lifsbärgning med arbete

sig förtjäna.

4. Till fjärde klassen höra underofficers-korpraler och sjöartillerister

samt matroser och kanonierer, som uppnått femtio års ålder och

tjänt i trettio år, samt de af öfriga gemenskapen, som uppnått femtiofem

års ålder och tjänt i trettio år, beräknadt från tjugo års ålder.

5. I femte klassen intagas de underofficers-korpraler, sjöartillerister

samt matroser och kanonierer, som uppnått femtio års ålder och

tjänt minst tjugofem år, samt de af den öfriga gemenskapen, som

innehafva femtiofem lefnadsår och tjugo tjänsteår, på samma sätt beräknade.

6. För att vara berättigad till pension fordras dessutom alltid att

under tjänstetiden hafva uppfört sig redligt och väl.

7. I beräkningen af de enligt 5 och 6 mom. erforderliga tjänsteår

få äfven ingå de år, som den afskedade i Kungl. Maj:ts och kronans

tjänst vid andra kårer och regementen med vitsordad trohet tillryggalagt.

8. Förhyrda underofficerare och sjömän erhålla äfven pension efter

de sålunda stadgade grunder.

Sedan Rikets Ständer beviljat erforderliga medel, fastställde Kungl.

Maj:t genom cirkulär den 20 november 1860 (Svensk författningssamling

för år 1860, n:r 54) följande pensionsstat för förhyrda underofficerare

och sjömän samt all gemenskap vid flottan:

förhyrd underofficer af högsta graden i första klassen 240 kronor,

i andra klassen 160 kronor och i tredje klassen 100 kronor; förhyrd

underofficer af lägre grad, mästerlots, matros, kanonier och distinktionskorpral

vid marinregementet i första klassen 180 kronor, i andra 120

kronor, i tredje 90 kronor, i fjärde 72 kronor och i femte klassen 48

kronor;

marinsoldat och korpral, sekundlots, sjlikvaktare, daglönare och

lärling vid varfven, jungman, underkanonier, båtsman, lotslärling, skeppsgosse

samt förhyrd matros, jungman och skeppsgosse i första klassen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 187.

100 kronor, i andra 80 kronor, i tredje 54 kronor, i fjärde 42 kronor

och i femte klassen 30 kronor;

daglönare, förflyttad på invalidstat med invalidunderhåll, i första

klassen 72 kronor, i andra 50 kronor, i tredje 36 kronor, i fjärde 24

kronor och i femte klassen 18 kronor.

I sammanhang härmed meddelades föreskrift om förhöjning af den

årsafgift, som nämnda gemenskap hade att till kassan erlägga. De

sålunda stadgade pensioneringsgrunder förklarades genom cirkulär den

17 november 1863 skola fortfarande tillsvidare blifva gällande.

Enligt skrifvelse den 16 maj 1876 har Riksdagen, med anledning

af Kungl. Maj:ts framställning i ämnet och under förutsättning att det

belopp, som enligt uppgjordt förslag till delning af amiralitetskrigsmanskassans

pensionsfond ansetts vara att tillgå för gemenskapens vid flottan

och lotsverket pensionering, eller 230,000 kronor, till statsverket öfverlämnades,

dels medgifvit, att denna gemenskaps framtida pensionering

enligt stadgade grunder finge utan vidare bidrag från samma gemenskap

men med bibehållande af lotsverkets bidrag, 3,500 kronor, från

och med 1877 års ingång af statsverket öfvertagas, med skyldighet

därjämte för statsverket att bestrida de före nämnda tidpunkt enligt

gällande bestämmelser beviljade pensioner till flottans och lotsverkets

gemenskap äfvensom ikläda sig amiralitetskrigsmanskassans förbindelser

med afseende å utbetalning af den afskedade gemenskapen tillkommande

begrafningshjälp, dels och för ofvannämnda ändamål anvisat å nionde

(numera tionde) hufvudtiteln ett kreditiv å 58,000 kronor, med rättighet

för direktionen öfver kassan, som fortfarande skulle äga tillhandahålla

pensionerna, att å detta kreditiv lyfta hvad för behofvet biel ve erforderligt.

Hvad sålunda stadgats skulle äga tillämpning å alla, som vore

berättigade till understöd från kassan och framdeles erhölle afsked;

dock undantoges härifrån a) gemenskapen vid båtsmanshållet och marinregementet

samt daglönare, tillhörande stationernas gamla timmermansoch

handtverksstater, som öfverflyttades till invalidstat; och skulle pension

till samtliga dessa utgå i enlighet med då gällande stat, b) de då vid

militärdepoterna och varfven anställde förmän, hvilka i pensionshänseende

voro likställda med månadslönare och sålunda framdeles såsom

förut räknades till kassans delägare. Redan af skedad gemenskap skulle

bibehållas vid den pensionsrätt, densamma då tillkomme.

De sålunda af Riksdagen godkända pensioneringsgrunderna blefvo

den 24 november 1876 af Kungl. Maj:t fastställda; och utfärdades den

31 oktober 1879 (Svensk författningssamling för år 1879, n:r 63) i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 187.

enlighet härmed reglemente för pensionering af flottans och lotsverkets

gemenskap, hvilket innehåller följande grunder för pensioneringen.

Hvar och eu af gemenskapen vid flottan och lotsverket, som afskedas

ur Kungl. Maj:ts och kronans tjänst med vitsord att hafva sig

redligt och väl skickat, tillägges pension af statsverket genom amiralitetskrigsmanskassan,

då han blifvit skadad i tjänsten eller tjänat tjugu

år eller längre, såsom nedan sägs.

Fensionsberättigad gemenskap delas i fyra klasser; och upptages i

första klassen: den, som af erhållen blessyr i krig mot rikets fiende,

annan kroppsskada, uppkommen till följd af olyckshändelse under utöfning

af kronans tjänst, eller obotlig genom tjänstgöringen ådragen sjukdom

eller annan åkomma blifvit oförmögen till vidare verksamhet;

andra klassen: a) den, hvars verksamhetsförmåga väl icke alldeles

men dock i betydlig mån gått förlorad af sådan händelse, som här

ofvan afses, b) den, som tjänat i tjugu år och tillika tjänstgjort i krig

mot rikets fiende med vitsord att hafva sig utmärkt väl skickat, c) den,

som tjänat i fyratio år;

tredje klassen: a) den, hvars verksamhetsförmåga af blessyr, annan

kroppsskada, obotlig sjukdom eller annan åkomma, erhållen eller ådragen

såsom här ofvan sägs, blifvit inskränkt, dock icke så, att han bör°till

andra klassen hänföras, b) den, som tjänat i tjugu år och tillika tjänstgjort

i krig mot rikets fiende med vitsord att hafva sig väl skickat,

och _c) medlem af sjömanskåren, som tjänat i trettio år och uppnått

femtio års ålder, samt annan, som tjänat i trettio år och uppnått femtiofem

års ålder;

fjärde klassen: medlem af sjömanskåren, som tjänat i tjugu år och

uppnått femtio års ålder, samt annan, som tjänat i tjugu år och uppnått

femtiofem års ålder.

Pensionen bestämmes efter helt år för olika medlemmar i hvar af

föreskrifna fyra klasser sålunda:

underofficerskorpral vid sjömanskåren samt hans vederlike bland

lotsbetjäningen, förman bland daglönare vid flottans militärdepoter eller

varfsstater, sjukvaktare äfvensom uppsyningsman vid lifräddningsanstalterna,

hvilken kommit till skada i tjänsten, i första klassen 360 kronor,

i andra 240 kronor, i tredje 180 kronor och i fjärde klassen 120

kronor;

korpral vid sjömanskåren samt hans vederlike bland lotsbetjäningen,

. fyrvaktare äfvensom båtstyrare vid lifräddningsanstalterna, hvilken

blifvit skadad i tjänsten, i första klassen 240 kronor, i andra 160 kronor,

i tredje 120 kronor och i fjärde klassen 80 kronor;

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Mdj:ts Nåd. Proposition N:o 187.

medlem af sjömanskåren, daglönare vid militärdepoterna eller varfsstaterna

samt betjäning vid lots- och fyrstaten, hvilka icke äro särskildt

nämnda, äfvensom roddare vid lifräddningsanstalterna och skeppsgosse,

de båda sistnämnda, såvidt de blifvit skadade i tjänsten, i första klassen

150 kronor, i andra 100 kronor, i tredje 75 kronor och i fjärde klassen

50 kronor.

Bestämmelserna i 1879 års reglemente hafva i fråga om vissa grupper

af pensionsberättigade sedermera undergått förändringar. Med stöd

af Riksdagens uttalande i skrifvelse den 11 maj 1888 har Kungl. Maj:t

den 21 påföljande september utfärdat kungörelse angående förbättrad

pensionering af personalen vid lotsstyrelsen och vid lotsverket (Svensk

författningssamling för år 1888, n:r 43) innehållande, bland annat, att

pensionerna för gemenskapen vid lotsverket, sådana de finnas bestämda

i nådiga reglementet den 31 oktober 1879, skola genom bidrag från

lotsverkets medel höjas till nedan upptagna belopp, nämligen för:

mästerlots äfvensom uppsyningsman vid lifräddningsanstalterna,

hvilken kommit till skada i tjänsten, i första klassen tillsammans 720

kronor, i andra tillsammans 600 kronor, i tredje tillsammans 450 kronor

och i fjärde klassen tillsammans 350 kronor,

lots och fyrvaktare äfvensom båtstyrare vid lifräddningsanstalterna,

hvilken blifvit'' skadad i tjänsten, i första klassen tillsammans 580 kronor,

1 andra tillsammans 500 kronor, i tredje tillsammans 350 kronor och i

fjärde klassen tillsammans 300 kronor,

lotslärling och fyrbiträde äfvensom roddare vid lifräddningsanstalterna,

hvilken blifvit skadad i tjänsten, i första klassen tillsammans 350

kronor, i andra tillsammans 30Ö kronor, i tredje tillsammans 200 kronor

och i fjärde klassen tillsammans 150 kronor;

dock under villkor, att mästerlots, lots eller lotslärling, hvilken

uppnått en lefnadsålder af 60 år, samt fyrvaktare eller fyrbiträde, hvilken

uppnått en lelnadsålder al 65 år, skall, i händelse han därmed förenar

en tjänsteålder af 40 år, vara skyldig att med de för honom i

andra klassen bestämda pensionsförmåner från tjänsten afgå, lotsstyrelsen

likväl obetaget att, med den afskedsökandes medgifvande, låta med

afskedet anstå, därest och så länge han finnes kunna på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna.

Jämväl beträffande pensionering af de vid flottans militärdepoter

och varfsstater anställde förmän bland daglönare, sjukvaktare och öfrige

daglönare hafva nya bestämmelser tillkommit. Riksdagen har nämligen

år 1904 antagit följande förändrade grunder för denna pensionering,

hvilka af Kungl. Maj:t godkänts uti kungl. kungörelse den

2 december 1904 (Svensk författningssamling för år 1904, n:r 58):

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 187.

1. Med afseende å åtnjutande af pension fördelas denna personal

i tre klasser.

I första klassen upptages den, som tjänat i fyrtio år;

i andra klassen upptages den, som tjänat i trettio år ock därjämte

antingen uppnått sextio års ålder eller också, efter uppnådda femtiofem

lefnadsår, befinnes af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden

oförmögen till utförande af arbete vid flottans depoter eller varf;

i tredje klassen upptages den, som efter tjugofem års tjänst antingen

uppnått sextio års ålder eller också, efter uppnådda femtiofem

lefnadsår, befinnes af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden

oförmögen till utförande af arbete vid flottans depoter eller varf.

2. Pensionen bestämmes för olika understödstagare i hvar af ofvannämnda

tre klasser sålunda:

för förman och sjukvaktare i första klassen 500 kronor, i andra

klassen 400 kronor och i tredje klassen 300 kronor;

för annan daglönare i första klassen 300 kronor, i andra klassen

250 kronor och i tredje klassen 200 kronor.

3. Hvad sålunda stadgats skall äga tillämpning å alla ifrågavarande

förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare, som framdeles erhålla

afsked, med undantag för de stationernas gamla timmermans- och liandtverksstater

tillhörande förmän och daglönare, livilka före utgången af

år 1904 förklarat sig önska kvarstå vid sina hittills gällande pensioneringsvillkor,

äfvensom för de nu vid militärdepoterna och varfven anställde

förmän, hvilka i pensionshänseende äro likställda med månadslönare

och sålunda få hädanefter som hittills räknas till delägare i flottans

pensionskassa.

Redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibehållas

vid den pensionsrätt, dem för närvarande tillkommer.

I sammanhang härmed höjde Riksdagen förslagsanslaget till pensioneringen

af flottans och lotsverkets gemenskap till 166,500 kronor.

På grund af nu omförmälda bestämmelser jämte gällande föreskrifter

om ersättning till värnpliktig, som under tjänstgöring ådrager sig

sådan skada, att hans arbetsförmåga därigenom i större eller mindre

mån minskas, utgingo under år 1907, enligt från vederbörande lämnade

förteckningar, till manskap från flottan understöd af statsmedel genom

flottans pensionskassa med följande belopp:

18 kronor till

24 » »

1 underhållstagare

4 »

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 187.

36

kronor till .........................

....................... 13 underhållstagare

42

» .........................

....................... 903

50

» .........................

....................... 16

»

54

»

» ........................

....................... 230

»

72

»

» .........................

....................... 3

»

75

))

» .........................

........................ 81

»

80

»

»• ......................

........................ 20

»

100

»

» ........................

....................... 29

120

y> .......................

........................ 5

»

150

»

» .......................

.................... 2

160

»

» ........................

....................... 3

»

ISO

»

» ........................

....................... 1

»

200

»

» ........................

....................... 24

»

240

»

» ........................

........................ 4

»

250

»

)> .......................

........................ 52

»

300

»

» .......................

..................... 35

360

» ........................

........................ 1

»

400

»

» ........................

....................... 7

»

500

» ........................

....................... 18

tillsammans 1,945 underhållstagare,

hvaraf 1,627 båtsmän, 19 marinsoldater, 225 invalider och daglönare,

26 matroser, 22 beväringsmän, 13 eldare och handtverkare, 5 skeppsgossar,

5 artillerister, 2 sjukvaktare och en sjukhusdräng. Af dessa

voro 367 födde under åren 1811—1830.

För flottan tillhörande manskap, som efter förteckningarnas upprättande

må hafva erhållit eller hädanefter kan erhålla afsked med rätt

till underhåll af statsmedel genom flottans pensionskassa enligt grunder,

gällande före ofvannämnda kungl. kungörelse den 2 december 1904,

skulle årliga underhållet utgå med följande belopp:

30

kronor

till ..........

...... 1 imderhållstagare

42

T>

» ...........

...... 109

»

54

»

» ............

1

»

100

J) ............

5

120

» ...........

2

»

150

))

» ...........

2

»

160

)> ............

...... 52

»

180

r>

J) ............

1

»

240

»

)> ...........

...... 19

~»

tillsamm

ans 192 underhållstagare,

Bih.

till Riksd.

Prof. 1909.

1 Sami. 1 Afd.

138 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 187.

hvaraf 111 båtsmän, 43 matroser, 16 eldare, 14 handtverkare och 8

tillhörande ekonomiafdelningen.

Härtill kunna komma 3 kustartillerister och 10 matroser, för hvilka

möjligen blifvande underhållsbelopp icke kunnat uppgifvas.

I de nu meddelade förteckningarna äro, som synes, underhållstagarna

från lotsverkets personal icke medtagna. De sakkunniga hafva i ett senare

sammanhang yttrat sig om de lägst pensionerade bland dessa, och

skall jag framdeles redogöra härför.

Pensionering Chefen för landtförsvarsdepartementet har i yttrande till statsråds^nanskapS

protokollet förut denna dag lämnat en framställning af pensioneringen

genom Vad- af arméns manskap från Vadstena krigsmanshuskassa.

Smanskus-S'' ''lag anhåller att särskild! få erinra, hurusom denna framställning,

kassa. bland annat, gifver vid handen,

att, i öfverensstämmelse med grunderna för pensioneringen af flottans

manskap, sistnämnda kassas gratialister äro fördelade i vissa hufvudklasser

och hvarje klass i sig innesluter särskilda grupper af underhållstagare

med sinsemellan olika understödsbelopp,

att, i olikhet med hvad som gäller för pensionering från flottans

pensionskassa, den, som åtnjuter understöd från Vadstena krigsmanshuskassa

i lägre underhållskiass, efter vissa års förlopp uppflyttas i närmast

högre klass med den verkan att hvarje sådan underhållstagare,

som uppnår 80 år, vid nämnda ålder vinner inträde i den högsta underhållsklassen,

samt slutligen att under år 1906 understöd från sistberörda kassa

utgingo med lägst 15 kronor och högst 124 kronor.

invalidhus- I chefens för landtförsvarsdepartementet omförmälda yttrande ingår

fonden, vidare redogörelse för Invalidhusfonden; och anhåller jag att få åberopa

denna del af yttrandet, då från berörda fond understöd tilldelas

jämväl afskedadt manskap från flottan.

De sakkunniga hafva meddelat, att enligt vunnen utredning från

samma fond under tiden från och med den 1 oktober 1906 till och

med den 30 september 1907 till manskap från flottan utdelats:

15 kronor till ..................

.................. 647 understödstagare

20 »

» ..................

.................. 13

»

25 »

» ................

.................. 2

»

30 »

» .................

2

»

40 »

» .................

.................. 1

»

50 »

» ..................

.................. 2

»

tillsammans 667 understödstagare,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 187.

med allenast några få undantag, f. d. båtsmän. Understödsbelöppen

uppgingo sammanräknade till 10,215 kronor och utgjorde i medeltal 15

kronor 31 öre för hvarje underhållstagare.

Hvad de sakkunniga anfört beträffande frågan om statens^ skyldighet

att understödja det krigsmanskap, som här afses, finnes återgifvet understödja

i chefens för landtförsvarsdepartementet yttrande; och tillåter jag mig ^ri^manatt

jämväl härutinnan hänvisa till detta, därvid jag dock anhåller att Skap.

särskildt få återkalla i minnet de sakkunnigas uttalande att, vid undersökning

af möjligheten af en förbättrad pensionering, man borde hafva

för ögonen att, i den mån underhållsbidrag kunde anses vara för enhvar

af billighetshänsyn påkalladt, bereda såvidt möjligt lika förmån

för arméns och flottans manskap.

Vid företagen granskning af olika utvägar att bereda förbättradt Förbättring

underhåll åt manskap från armén hafva de sakkunniga, på sätt medde- hållet ^

las i förut åberopade yttrande af chefen för landtförsvarsdepartementet, manskap

förklarat sig hålla före, att rubbning uti den sedan lång tid tillbaka tr 11 armen''

gällande klassindelningen inom Vadstena krigsmanshuskassa och uti de

föreskrifna villkoren för uppflyttning från lägre till högre klass icke

borde äga rum. Ej heller ville de tillråda, att det underhållstillägg, som

kunde ifrågakomma, bestämdes till viss procent af hvarje från krigsmanshuskassan

utgående underhållsbelopp. Med hänsyn till de föreliggande

förhållandena hafva de däremot förordat, att afsedda underhållstillägg

bestämdes lika för enhvar underhållstagare samt att tilläggsbeloppet

för att kunna bereda någon afsevärd hjälp icke sattes lägre

än till 25 kronor årligen för hvarje underhållstagare. Men som kostnaden

skulle i ganska afsevärd mån ökas, om tillägget finge tillgodonjutas

redan vid uppnådd 45 års eller lägre ålder, och själfförsörjningsförmågan

kunde anses i allmänhet då ännu ett antal år vara oförminskad, borde,

enligt de sakkunnigas mening, tillägget icke tillgodonjutas af andra än

dem, som uppnått 50 års ålder.

De sakkunniga hafva sedermera öfvergått till behandling af frågan Förbättring

om förbättring i underhållet för flottans nuvarande och blifvande un- h&Uet åt

derhållstagare och sättet att bestrida härför nödiga kostnader samt där- f mansjrap^

vid först anmärkt, att för understödjande af flottans afskedade manskap 1 n ° an''

icke, såvidt kunnat inhämtas, funnes flera än två enskilda pensionskassor,

och att båda dessas uppgift icke vore af beskaffenhet, att deras

verksamhet kunde öfva inflytande på bedömandet af den föreliggande

frågan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 187.

Därefter erinrade de sakkunniga om sin redan uttalade åsikt, att

arméns och flottans manskap borde, såvidt möjligt, komma i åtnjutande af

lika förmån uti ifrågavarande hänseende; och anförde de vidare, hurusom

förverkligandet af den sålunda åsyftade likställigheten måste hafva till

följd, att underhållstillökning meddelades endast åt dem, som med hänsyn

till beloppet af dem enligt gällande bestämmelser tillerkända underhåll

kunde anses i lika mån behöfva förbättring i detta underhåll.

Enligt hvad förut meddelade upplysningar gåfve vid handen, vore

emellertid förhållandet sådant, att vissa klasser af flottans manskap komme

i åtnjutande af underhåll från flottans pensionskassa till vida högre belopp

än som kunde tilldelas någon af härens manskap från Vadstena

krigsmanshuskassa. Däraf syntes, för likställighetens skull, böra följa,

att af flottans afskedade manskap endast de, hvilkas årliga underhåll

uppginge till ungefär det högsta för härens manskap ifrågakommande

belopp eller därunder, skulle komma i åtnjutande af underhållstillägg.

Det högsta underhållsbeloppet från Vadstena krigsmanshuskassa utgjorde

visserligen, korpralstillägg inberäknadt, endast 124 kronor. Men då härtill

kunde komma bidrag från truppförbands enskilda pensionskassa,

som ej stode flottans manskap till buds, hade de sakkunniga ansett det

högsta underhållsbelopp, som för flottans manskap finge förenas med

underhållstillägg, böra bestämmas till 180 kronor.

Underhållstillägg skulle således tillgodokomma endast dem af flottans

redan afskedade eller framdeles afskedade manskap, som från flottans

pensionskassa åtnjöte eller komme att åtnjuta årligt underhåll till belopp

af 180 kronor eller därunder. Bland dessa utgjorde år 1907

underhållstagarne 1,804 och antalet af dem, som kunde tillkomma, högst

173. Emellertid funnes bland lotsverkets afskedade betjäning 43 underhållstagare,

hvilka enligt äldre bestämmelser åtnjöte underhåll endast

från flottans pensionskassa till belopp af 180 kronor eller därunder, lägst SO

kronor. Då det utan tvifvel skulle väcka icke alldeles oberättigadt missnöje,

om dessa lotsverkets f. d. tjänare icke finge erhålla samma tillägg

som öfriga kassans underhållstagare, hade de sakkunniga ansett sig

böra förorda dem till åtnjutande af denna förmån.

I afseende å bestämmandet af underhållstilläggets belopp för dem

som, enligt hvad sålunda anförts, skulle blifva däraf delaktiga, hade de

sakkunniga af hufvudsakligen samma skäl, som gjort sig gällande beträffande

härens manskap, funnit ny pensionsreglering eller ändring af

gällande klassindelning icke böra ifrågasättas. Tilläggets bestämmande

genom lika procentberäkning skulle i afseende å nu ifrågavarande manskap

och f. d. betjäning visa sig alldeles olämpligt, enär de till lefnadsåren

äldste, som alltjämt kvarstode i samma underhållsklass, skulle i

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition No 187.

många fall blifva sämre lottade än de yngre. Bestämdes underhållstillägget,

lika för alla, till samma belopp som för underhållstagare i

Vadstena krigsmansbuskassa, blefve visserligen häraf en följd, att för

många de äldste bland flottans afskedade manskap underhållet och tilllägget

sammanräknade icke komme att uppgå till samma belopp som

för de äldste underhållstagarne i Vadstena krigsmansbuskassa. Men

sådan skillnad i underhållsförmån ägde ju redan rum och motvägdes

till icke oväsentlig del däraf, att flottans pensionskassas bemälde underhållstagare

under de första åren efter afskedstagandet åtnjutit afsevärdt

högre underhåll än deras jämnårige bland härens afskedade manskap.

De sakkunniga hade därför ansett lämpligast och med likställigheten bäst

öfverensstämmande, att tillägget för ifrågavarande flottans pensionskassas

underhållstagare bestämdes lika för alla och lika som för härens

afskedade manskap till belopp af minst 25 kronor med villkor att tilllägget

icke finge tillgodonjutas af andra än dem, som uppnått 50 års

ålder. Härvid borde dock göras det ytterligare förbehåll, att tillägget

icke finge utgå med högre belopp, än att detsamma och underhållet

sammanräknade icke öfverstege 200 kronor, enär i annat fall den, som

åtnjöte underhåll till belopp af 180 kronor, skulle komma att med tilllägget

uppbära understöd till större belopp än underhållstagare i närmast

högre klass. Enligt beräkningar, stödda på försäkringstekniska

grunder utgjorde skuldvärdet för höjning med 1 krona af underhållet

för ofvannämnde flottans pensionskassas nuvarande och blifvande underhållstagare

16,971 kronor. Denna summa utgjorde det närvarande värdet

af ett årligt anslag, som utginge under 30 år, till belopp af 923

kronor 30 öre. Det årliga anslag, som under samma tid skulle erfordras

för höjning med

10

kronor,

utgjorde

således............

.......... 9,233

kronor

20

» ........

......... 18,466

))

25

»

» ...........

.......... 23,082

30

)>

j)

;» ...........

........ 27,699

j>

50

» ...........

.......... 46,165

100

))

..........

.......... 92,330

.»

Då de ifrågavarande underhållstagarnes antal icke okades, borde

ofvannämnda belopp anses vara de högsta, som kunde för ändamålet

ifrågakomma. Därför borde ock, om det för förhöjning med 25 kronor

erforderliga årliga anslag beräknades till afrundadt belopp 23,100 kronor,

denna beräkning kunna anses fullt betryggande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:0 187.

Om underhallstillägget bestämdes till belopp af 25 kronor, syntes

alltså det å tionde liufvudtitelns ordinarie stat uppförda förslagsanslag

å 166,500 kronor »till pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap»

böra höjas med 23,100 kronor. Men, enär, såsom förut vore omförmäldt,

detta förslagsanslag vid 1904 års Riksdag bestämdes till sitt

nuvarande belopp och beslutet härom varit grundadt å sakkunnigt verkställda

beräkningar, hade de sakkunniga saknat anledning att företaga

särskilda undersökningar rörande samma anslags tillräcklighet. Anslaget

hade för (ifrigt enligt kapitalkonto till riks-hufvudboken för åren 1905

och 1906 icke öfverskridits.

Slutligen ville de sakkunniga fästa uppmärksamhet därå, att enligt

de till dem öfverlämnade förteckningarna flottans pensionskassa utbetalade

underhåll till åtskilliga underhållstagare, hvilka fått afsked eller eljest

kommit i åtnjutande åt underhåll vid så unga år, att de ingalunda kunnat

ens närmelsevis uppfylla stadgade villkor i afseende å tjänsteår och

lefnadsålder. Underhållet måste således hafva meddelats på grund af

kroppsskada, ådragen under tjänstgöring, och dess belopp bestämts med

hänsyn till den af skadan förorsakade grad af invaliditet. Dessa underhållstagare

finge ju vänta jämförelsevis lång tid, innan de uppnådde 50

års ålder och då komme i åtnjutande af det ifrågasatta tillägget. Men,

därest af sådan anledning något särskildt understödsbidrag under tiden

kunde vara af verkligt behof påkalladt och behofvet icke kunde afhjälpas

genom utdelning från invalidhusfonden, syntes fråga härom höra

uppå framställning blifva föremål för undersökning och pröfning i

hvarje särskildt fall. Någon allmängiltig regel ansåge de sakkunniga

icke kunna i detta hänseende angifvas.

På grund af det anförda hemställde de sakkunniga om vidtagande

af erforderliga åtgärder, så att

dels hvarje pension, som till belopp ej öfverstigande 180 kronor

från statsverket genom flottans pensionskassa utginge, utan att vara förenadt

med annat bidrag, till flottans eller lotsverkets redan afskedade

gemenskap eller komme att utgå till flottans hädanefter afskedade gemenskap,

måtte höjas med 25 kronor årligen, dock under villkor att sådant

tillägg, icke finge åtnjutas af annan än den, som uppnått 50 års ålder,

och ej måtte utgå med högre belopp än att detsamma och pensionen sammanräknade

icke öfverstege 200 kronor,

dels^ och till bestridande af kostnaden härför det å ordinarie stat

under tionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag »till pensionering af

flottans och lotsverkets gemenskap», nu 166,500 kronor, måtte höjas

med 23,100 kronor till 189,600 kronor.

Till sist hafva de sakkunniga än ytterligare framhållit, att då de

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.is Nåd- Proposition N:o 187.

räknat, med eu ökning af 25 kronor årligen i utgående gratial eller

pension, denna ökning, enligt deras mening, vore den lägsta, som borde

ifrågakomma.

På grund af nådiga remisser hafva underdåniga utlåtanden öfver Yttranden

de sakkunnigas förslag afgifvits af marinförvaltningen, lotsstyrelsen och

direktionen öfver flottans pensionskassa samt af statskontoret.

Marinförvaltningen, som förklarat sig i likhet med de sakkunniga

finna det angeläget, att pensioneringen af härens och flottans gemenskap

förbättrades, har för sin del tillstyrkt det afgifna förslaget. I fråga

om det föreslagna villkoret att pensionstillägg icke finge åtnjutas af

annan än den, som uppnått 50 års ålder, ville emellertid ämbetsverket

framhålla, att vid berörda ålder å ena sidan den afskedades arbetskraft

i allmänhet ännu ej blifvit i synnerligen stor mån nedsatt och å andra

sidan hans familjs behof under vanliga förhållanden finge antagas vara

mindre än tillförene, med hänsyn därtill att barnen redan erhållit uppfostran.

Vid mera framskriden ålder, då den pensionerades förvärfsförmåga

blifvit i betydlig grad minskad, måste åter en ökning af underhållsbidraget

med allenast 25 kronor, såsom i allt fall otillräcklig, anses

jämförelsevis mindre värderik. Under sådana förhållanden syntes med

ungefär samma kostnad för staten vida större gagn kunna tillskyndas

de pensionerade, om vid något högre ålder ett afsevärdt högre underhållstillägg

kunde dem beredas. Marinförvaltningen ifrågasatte därför

såsom ett önskemål, huruvida icke underhållstillägget borde tillgodokomma

det pensionerade manskapet först vid 60 års ålder.

Lotsstyrelsen, som yttrat sig öfver förslaget i hvad det afser underhållstagare

bland lotsverkets afskedade betjäning, har förordat detsamma

såsom egnadt att bereda dessa en på billighet grundad och efter hvad

antagas kunde väl behöflig förbättring i deras pensioner.

Direktionen öfver flottans pensionskassa har till en början meddelat,

att de två enskilda pensionskassor för understödjande af flottans afskedade

manskap, Indika de sakkunniga antydt i sitt betänkande, utgjordes af

H. af Christiernins invalidinrättnings fond och konsul W. J. S.. Westzvnthius’

testamentsfond. Den förra af dessa vore afsedd att bilda eu

invalidinrättning för såväl befäl och underbefäl som manskap och hade

vid 1007 års slut ett räntebärande kapital af 139,836 kronor 77 öre,

men skulle det antagligen ännu dröja längre tid, innan fondens verksamhet

kunde taga sin början. Den senare fonden hade vid samma års

utgång ett räntebärande kapital åt 8,870 kronor 20 öre, och utdelades

därifrån understöd till dem, som blifvit afskedade för skada i tjänsten

med pension i första klassen. Under år 1907 hade utdelats 100 kronor

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 187.

för helt år till hvardera af två pensionärer, en jungman och en båtsman,

50 kronor till en båtsman för ett hälft år och återstoden af ränteinkomsten

för året, 49 kronor 62 öre, till en båtsman.

I fråga om de sakkunnigas förslag, att understödstillägg skulle

bestämmas lika för alla dem, som däraf komme i åtnjutande, hade direktionen

intet att erinra. Däremot syntes det direktionen, att det föreslagna

beloppet af 25 kronor vore alltför lågt för att åstadkomma behöflig

förbättring, och funne sig direktionen därför böra föreslå, att understödsbeloppet

måtte sättas till 50 kronor i stället för 25 kronor med det

förbehåll, som de sakkunniga föreslagit, att tillägget icke finge utgå

med högre belopp än att detsamma och underhållet tillhopa ej öfverstege

200 kronor.

Hvad anginge villkoret att tillägget ej finge tillgodonjutas af andra

än dem, som uppnått 50 års ålder, funne direktionen denna bestämmelse

befogad i fråga om dem, som afskedats på grund af uppnådd lefnadsålder

eller tjänstetid; men i fråga om dem, hvilka afskedats på grund

af kroppsskada, uppkommen i följd af olyckshändelse under utöfning af

kronans tjänst eller obotlig genom tjänstgöringen ådragen sjukdom, borde,

enligt direktionens åsikt, icke någon inskränkning på grund af lefnadsålder

göras, särskildt med hänsyn till att de pensioner, som jämlikt

reglementet den 31 oktober 1879 af sådan anledning utbetalades, i allmänhet

vore betydligt lägre än den ersättning, som utginge jämlikt

lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd af olycksfall

i arbete. Då antalet af dem, hvilka af sistberörda anledning åtnjöte

pension till belopp under 200 kronor, vore jämförelsevis ringa, blefve

den högre utgiften för staten härför ej betydande.

Vidare har direktionen påpekat, att enär de för flottan gällande

pensioneringsgrunder numera skulle tillämpas jämväl i afseende på

kustartilleriet samt enligt reglementet för marinen »gemenskap» ej omfattade

underofficerskorpral, men denne jämte gemenskapen inbegrepes

i uttrycket »manskap», de ifrågasatta bestämmelserna borde gälla för

»manskap vid marinen» och lotsverket i stället för, såsom de sakkunniga

föreslagit, »gemenskap vid flottan» och lotsverket.

Slutligen har direktionen anfört, att, i fråga om pensioneringen af

det manskap vid marinen, som framdeles komme att afskedas, den föreslagna

förbättringen vore i hög grad otillfredsställande, och att därför

ifrågavarande understödsbelopp borde för nämnda manskap beräknas

allenast intill dess en genomgripande förbättring af dess pensionering

kunde komma till stånd. Under erinran om de väsentligt ökade pensioner,

som blifvit fastställda för personalen vid lotsverket samt de vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 187.

iiottans militärdepoter och varfsstater anställda förmän bland. daglönare,

sjukvaktare och öfriga daglönare har direktionen därefter framlagt ett

förslag till ändring af grunderna för pensionering af marinens manskap,

hvilket förslag i hufvudsak afser att i pensionshänseende likställa detta

manskap med sistnämnda kategori af statstjänare. I fråga om storleken

af de utgifter, som skulle ådragas statsverket genom den med detta

förslag åsyftade förändring, hade dock direktionen, enligt hvad den jämväl

meddelat, ej varit i stånd verkställa tillfyllestgörande utredning.

Statskontoret har förklarat sig i hufvudsak kunna förorda de sakkunnigas

förslag, men, under framhållande att kostnaderna för förslagets

genomförande vore högst betydliga, från kostnadssynpunkt ansett sig

höra göra följande erinringar. Då tilläggspensionens föreslagna belopp,

25 kronor, finge anses vara det minsta, som kunde komma i fråga, samt

alltså en nedsättning däraf icke vore tillrådlig, syntes det till kostnadernas

minskande kunna i stället ifrågasättas, huruvida icke den föreslagna

tidpunkten för tillträde af tilläggspension — uppnådda. 50 lefnadsår

— skulle kunna utan olägenhet något framflyttas. Åtminstone intill

uppnådd 55 års ålder borde nämligen arbetsförmågan i allmänhet kunna

antagas vara i det närmaste oförminskad och behofvet af pensionsförhöining

ännu i någon mån mindre framträdande. Statskontoret kunde

icke ingå i bedömande af de pa försäkringstekmska grunder stödda be

räkningar rörande kostnaderna för förslagets genomförande. I saknad

af upplysningar i de sakkunnigas betänkande rörande den detaljerade

planen och särskildt angående beräknade antalet pensionärer under hvart

år af den för anslagens utgående föreslagna 30-årsperioden kunde en

ingående granskning icke verkställas. Det ville dock förefalla i \iss

män tvifvelaktigt, "huruvida de föreslagna. anslagsförhöjningarna vid

hvarje tidpunkt af perioden skulle förslå till gäldande af tilläggspensionerna.

Antalet nuvarande pensionärer bland afskedadt manskap vid

flottan, hvilka uppbure pension till sådant belopp att förhöjning enligt

förslaget skulle dem tillkomma, utgjorde enligt uppgift i betänkandet

] .804''. Huru många af dessa uppnått 50 års ålder vore ej upplyst,

men om det antoges att “/s af antalet hunnit nämnda ålder, skulle kostnaden

för beredande af tilläggspension med 25 kronor åt en hvar af

dessa 1,200 pensionärer uppgå till 30,000 kronor. Då i betänkandet

föresloges en anslagsförhöjning för ändamålet af endast 23,100 kronor

för år, skulle alltså under omförmälda antagande första aret komma att

utvisa en icke obetydlig brist. Men med hänsyn till de öfverskott, som

vore att förvänta å anslagen under periodens senare del, vore det dock

ganska visst, att de beräknade medlen skulle förslå, då man betraktade

Bih. till Rilcsd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 138 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 187.

perioden såsom en helhet. Statskontoret hade velat fästa uppmärksamheten

härå särskild! med hänsyn till de ökade anspråk på statsverket

som under sådana förhållanden utan tvifvel måste uppstå; statsverket

n£>.e nämligen vara beredt att förskjuta medel till täckande af en eventuell

brist för att sedermera göra sig ersatt genom de öfverskott, som

därest berakmngarna vore riktiga, måste uppkomma å de anslagna medlen

under 30-arspenodens sista år.

I likhet med de sakkunniga anser jag det vara särdeles behjärtansvar

dt, att ifrågavarande f. d. och ännu kvarstående statstjänare genom

istand fiån det allmännas sida erhålla någon förbättring i sin efter

afskedstagande! ofta bekymmersamma ekonomiska ställning, äfven om

af lätt insedda skäl en fullständig pensionsreglering för dem ej kan

ifrågasättas. J

»i i*^an^e Va/C^ vä& som bör följas för ernående af det afsedda

målet, delar jag till fullo de sakkunnigas uppfattning, att man ej kan

inlåta sig på .en ändring i den nuvarande indelningen af pensionstagare

i särskilda klasser samt att en förhöjning af hvarje pensionsbelopp

med viss procent däraf icke skulle verka i den riktning, som

f ramföl allt måste afses, eller att så kraftigt som möjligt understödja

de i pensionshänseende sämst lottade.

ktt. pensionstillägg, lika till beloppet för alla, kommer, såsom de

sakkunniga framhållit, att bättre främja hvad som åsyftas, på samma

gång som en sålunda anordnad pensionsförhöjning ej nämnvärdt inkräktar

å de nuvarande pensioneringsgrunderna.

När det gäller att fastställa beloppet af ett dylikt tillägg samt

den lefnadsålder, då det bör få tillträdas, komma helt naturligt önskningarna

att ordna dessa förhållanden på det för pensionstagarna

mest gynsamma sätt lätt i konflikt med hvad hänsyn till kostnaderna

kräfva. Jag håller före, att de sakkunniga i sitt förslag såväl i det ena

som i det andra af dessa hänseenden stannat vid det, som är öfverensstämmande

med billighetens fordringar och tillika låter sig utföra.

skulle. gifvetvis varit mera tillfredsställande, om jag kunnat

förorda hvad direktionen öfver flottans pensionskassa hemställt därom

att tilläggsbeloppet måtte sättas till dubbelt mot hvad de sakkunniga

öieslagit. Men då redan ett godtagande af de sakkunnigas förslag

''ommer att medföra betydande kostnader för statsverket, i li vilket

hänseende jag äfven anhåller att få åberopa chefens för landtförsvarsdepartementet

förenämnda yttrande, torde det böra anses uteslutet, att

hvad direktionen sålunda hemställt kan förverkligas. Marinförvaltningen

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 187.

har uttalat den uppfattningen, att med ungefär samma kostnad för staten

vida större gagn skulle kunna tillskyndas pensionstagarna, om med rätt

att tillgodonjuta tillägg först vid 60 års ålder de då kunde bekomma

ett afsevärdt högre tillskott. Det kan dock dragas i starkt tvifvelsmål,

om pensionstagarna verkligen skulle känna såsom en fördel att få vänta

å understödet ytterligare ett antal år med utsikt visserligen att, om de

uppnådde den högre åldern, erhålla ett större tillskott. All utredning

saknas dessutom för bedömande af det belopp, hvarmed tillskottet under

de af marinförvaltningen angifna förutsättningar skulle kunna ökas.

Från kostnadssynpunkt har statskontoret, som yttrat sig i ett sammanhang

om arméns och flottans manskap, ifrågasatt, om icke tidpunkten

för tillträde af det af de sakkunniga föreslagna pensionstillägget skulle

kunna framflyttas till exempelvis uppnådd 55 års ålder. Hvad pensionstagarna

från flottans pensionskassa beträffar, hafva de, som pensionerats

på grund af lefnads- och tjänsteålder, till öfvervägande antal bekommit

pension först efter uppnådda 55 lefnadsår. Dessa skulle sålunda, jämväl

med tillämpning af de sakkunnigas förslag, ej heller komma i åtnjutande

af pensionstillägg tidigare än vid samma ålder. Öfriga på

nyssnämnda grund pensionerade hafva i allmänhet tillträdt pension vid

50 års ålder. Men då nu hufvudsakligen åsyftas en förhöjning af förutvarande

pension, anser jag, i anslutning till hvad chefen för landtförsvarsdepartementet

i detta hänseende redan uttalat, tillräckliga grunder

ej föreligga för något framskjutande af åldersgränsen beträffande rätten

att erhålla ifrågavarande pensionstillägg.

Af direktionen öfver flottans pensionskassa har framhållits, att villkoret

om uppnådd 50 års ålder för tilläggets tillgodonjutande icke

borde gälla dem, som erhållit pension på grund af kroppsskada eller

sjukdom. Chefen för landtförsvarsdepartementet har förut yttrat sig i

denna fråga i hvad den angår underhållstagare från armén. Då hans

yttrande härvidlag äger motsvarande tillämpning å flottans pensionstagare,

anhåller jag att i sådant afseende få åberopa samma yttrande. Samtliga

de personer, som från flottans pensionskassa erhållit pension före 50

års ålder, hafva kommit i åtnjutande af donna förmån till följd af

kroppsskada eller sjukdom. Med hänsyn till det nu anförda torde do

sakkunnigas förslag böra fullständigas med ett tillägg af innehåll att

pensionstagare, som ej fyllt 50 år, må, enligt Kungl. Maj:ts medgifvande

i hvarje särskilt fall, få tillträda ifrågavarande pensionsförhöjning.

Jämförelsen med pensioneringen af arméns manskap skänker ju berättigande

åt de sakkunnigas förslag att endast de pensionstagare från

flottans pensionskassa, hvilkas årliga pension uppginge till ungefär det

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 187.

högsta för arméns manskap ifrågakommande belopp, 180 kronor, eller

därunder, skulle blifva delaktiga af det ifrågasatta tillägget.

Det af statskontoret framställda antagande att ett årligt belopp af

23,100 kronor, som de sakkunniga föreslagit till bestridande af pensionstilläggen,

i början af 30-årsperioden icke skall vara tillräckligt för ändamålet,

kommer säkerligen att bekräftas af erfarenheten. Det kan till

och med motses större brist de första åren, än statskontoret beräknar.

Statskontoret, som icke ägt tillgång till uppgifter angående pensionstagarnas

ålder, antager, att “U af hela antalet af dem uppnått 50 år

och sålunda enligt förslaget skulle äga rätt omedelbart komma i åtnjutande

af pensionstillägg. Enligt nu tillgängliga uppgifter var vid 1908 års

slut antalet pensionstagare med pension af högst 180 kronor 1,748. Af

dessa hafva blott omkring 100 man ännu icke fyllt 50 år. Enär flertalet

af dessa i förtid pensionerade måhända af billighetsskäl bör tillerkännas

rätt att genast erhålla pensionstillägg samt härtill kommer, att omkring

40 pensionstagare från lotsverkets personal enligt förslaget skulle vara

därtill berättigade, blifver antalet af dem, för hvilka pensionstillägg till

en början måste beräknas, förmodligen omkring 1,700. Till bestridande

af pensionstillägg skulle då erfordras omkring 42,500 kronor. Men

äfven under nu antagna förhållanden torde finnas grundad anledning

förutsätta, att det af de sakkunniga beräknade beloppet skall visa sig tillräckligt

för därmed afsedda utgifter under 30-årsperioden, betraktad

såsom en helhet. Det är äfven, bland annat, att märka, att det år 1904

af Riksdagen beviljade anslaget å 166,500 kronor till pensionering af

flottans och lotsverkets gemenskap får antagas inom kort icke behöfva

tagas fullt ut i anspråk för de pensionsbelopp, hvarför detta anslag är

beräknadt. I allt fall synes för närvarande, då man ännu ej kan säkert

bedöma, huru förhållandena i verkligheten komma att gestalta sig, tillräcklig

grund ej finnas att förorda en större tillökning i anslaget än

de sakkunniga föreslagit.

Hvad direktionen öfver flottans pensionskassa erinrat därom att föreslagna

bestämmelser böra gälla »manskap vid marinen» i stället för

»gemenskap vid flottan» äger ju berättigande.

Vidkommande slutligen direktionens förslag om en fullständig pensionsreglering

för det manskap vid marinen, som framdeles afskedas, anhåller

jag få framhålla, att berörda fråga, såsom direktionen jämväl anfört,

icke varit föremål för nödig utredning, och anser jag mig redan från

denna synpunkt sakna anledning att för närvarande ingå därå.

/ Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, får jag i anslutning

till hvad de sakkunniga föreslagit och den i årets statsverksproposition

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 187.

under tionde hufvudtiteln, punkt 4,_ gjorda framställning i underdånighet

hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels medgifva, att hvarje pension, som till belopp ej öfverstigande

180 kronor från statsverket genom flottans pensionskassa utgår till

marinens eller lotsverkets redan afskedade manskap eller kommer att utgå

till marinens hädanefter afskedade manskap, må höjas med 25 kronor

årligen, dock att sådant tillägg icke får åtnjutas af den, som erhåller

pensionsbidrag från lotsverkets medel, och ej heller af annan pensionstagare,

förr än han uppnått 50 års ålder, därest icke Kungl. Maj:t medgifver

honom att tidigare komma i åtnjutande af ifrågavarande förmån,

samt att tillägget ej må utgå med högre belopp, än att detsamma och

pensionen tillhopa icke öfverstiga 200 kronor; _ .

dels ock till bestridande af kostnaden härför höja det å ordinarie

stat under tionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag Dtill pensionering

af flottans och lotsverkets gemenskapD, nu 166,500 kronor, med 23,100

kronor till 189,600 kronor.

Till denna departementschefens hemställan, hvari

statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans

Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Jacob Seth.

Bill. till Riksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Åfd. 138 Höft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.