Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse af 25 § i förordningen angående patent den 16 maj 1884

1909-04-16 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:197, Med förslag till lag om ändrad lydelse af 25 § i förordningen angående patent den 16 maj 1884

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 197.

1

N:o 197.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse af 25 § i förordningen angående

patent den 16 maj 1884; gifven Stockholms slott den

16 april 1909.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad

lydelse af 25 § i förordningen angående patent den 16 maj 1884.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 146 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts Nåd- Proposition N:o 197.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse af 25 § i förordningen angående patent

den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 25 § i förordningen angående patent

den 16 maj 1884 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Med afseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket

paten terad uppfinning gör motsvarande medgifvande, äger Konungen

förordna:

1) att, om någon här i riket sökt patent å en uppfinning före

utgången af viss tid, som kan i förordnandet bestämmas antingen till

högst tolf månader från det han i den främmande staten sökte skydd

för samma uppfinning eller till högst tre månader från det vederbörande

myndighet där kungjorde, att sådant skydd meddelats, då må

den här i riket gjorda ansökningen i förhållande till andra ansökningar

äfvensom med hänsyn till sådant hinder emot patents meddelande, som

i 3 § omförmäles, betraktas så, som vore den gjord samtidigt med

ansökningen i den främmande staten;

2) att, om undersåte i den främmande staten eller någon, som

där är bosatt eller äger ett verkligt och icke pro forma drifvet industrieller

handelsetablissement, åtnjuter skydd för uppfinning såväl här i

riket som i den främmande staten, uppfinningens utöfning i den senare

skall, så vidt angår påföljd föijrunderlåtenhet att här utöfva uppfinningen,

så anses, som både utöfningen ägt rum här i riket,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 197.

3

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Körningen i statsrådet å Stockhohns

slott fredagen den 26 februari 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

B,oos,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet, statsrådet Albert Petersson

ett af särskilde kommitterade för revision af gällande lagstiftning

rörande patent m. m. afgifvet underdånigt betänkande med förslag till

lag om ändrad lydelse af 25 § i förordningen angående patent den 16

maj 1884.

Efter att hafva uppläst berörda förslag, af den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar, yttrade föredragande departementschefen:

»I det underdåniga betänkandet anför kommittén följande.

Till förhindrande däraf, att patentskydd åtnjötes för uppfinningar,

som ej komme till en för samhället nyttig utöfning, och särskilt att

för den inhemska industrien omöjliggjordes att begagna sig af paten
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 197.

terade uppfinningar, under det att desamma tillgodogjordes inom industrien

i främmande land, förekomme i de flesta patentlagstiftningar

stadganden om skyldighet för vederbörande patenthafvare att utöfva

sin patenterade uppfinning inom riket eller s. k. utöfningstvång.

I den för Tyska riket gällande patentlag funnes i detta hänseende

föreskrifvet, att ett patent efter förloppet af tre år från den dag, då

kungörande skett om patentets meddelande, kunde återtagas, om patenthafvaren

underläte att i tillbörlig omfattning bringa uppfinningen till

utöfning inom landet eller åtminstone göra allt, som erfordrades för

att betrygga en sådan utöfning.

Liknande stadganden återfunnes äfven i flertalet andra främmande

stater, såsom Österrike, Schweiz, Frankrike, Belgien och Danmark

samt i viss mån äfven Norge.

I England, där ända till år 1902 utöfningstvång med risk af

patentets förlust icke förefunnits, hade under de senare åren väsentligen

skärpta lagbestämmelser i förevarande afseende genomförts. Sålunda

föreskrefve den nya engelska patentlagen af den 28 augusti 1907 bland

annat följande: Sedan fyra år af patenttiden förflutit, ägde en hvar

hos chefen för patentmyndigheten yrka patentets återkallande, därest

uppfinningen uteslutande eller hufvudsakligen utöfvades utomlands.

Visade icke patenthafvaren giltiga skäl, hvarför uppfinningen ej i tillbörlig

omfattning utöfvades inom landet, hade chefen för patentmyndigheten

att besluta patentets återkallande antingen omedelbart eller

också efter förloppet af viss, för hvarje fall bestämd tid, därest icke

inom denna tid styrktes, att uppfinningen i tillbörlig omfattning utöfvades

inom landet. Den sålunda bestämda tiden kunde emellertid

utsträckas, om patenthafvaren visade giltiga skäl, hvarför uppfinningen

icke inom samma tid bragts till sådan utöfning.

Det enda af de stora kulturländerna, hvars lagstiftning ej innehölle

någon bestämmelse om utöfningstvång, vore Amerikas Förenta

Stater.

Hvad Sverige beträffade, hade vår gällande patentförordnings 15 §

enligt dess ursprungliga lydelse innehållit ett stadgande, väsentligen

öfverensstämmande med det i tyska patentlagen förekommande. Emellertid

hade nämnda paragraf sedermera, nämligen genom lagen den 9

maj 1902, undergått ändring och innehölle numera den bestämmelsen,

att, därest, sedan tre år förflutit från det att patent beviljades, den

patenterade uppfinningen ej inom riket utöfvades i ett mot förhållandena^

därstädes väsentligen svarande omfång, den, som ville erhålla

tillstånd att utan hinder af patentet utöfva uppfinningen, därom ägde

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 197.

emot patenthafvaren föra talan vid domstol, som, i händelse sådan

talan funnes grundad, efter ty skäligt pröfvades föreskrefve, under

hvilka inskränkningar och villkor samt mot hvilken ersättning uppfinningen

finge af käranden utöfvas.

Såsom af det anförda framginge, vore de i utlandet förekommande

formerna af utöfningstvång strängare än hos oss. Emellertid hade

sedan lång tid tillhaka inom olika länder försports en stark rörelse

för utöfningstvångets afskaffande eller mildrande, och hade därvid

framhållits, hurusom utöfningstvånget, åtminstone i dess strängare former,

vore såväl för den inhemska industrien obehöfligt som äfven ofta

mot uppfinnarne obilligt. En följd af sträfvandena i denna riktning

vore den ofvan anmärkta ändringen i den svenska patentförordningens

15 §, hvarjämte i afgifvet förslag till ny patentlag för Norge det i nu

gällande norska patentlag förekommande stadgandet, att bristande utöfning

kunde medföra patentets förlust, utbytts mot ett stadgande af

samma innebörd som det i den svenska lagstiftningen år 1902 införda.

Någon mera betydande tillslutning från de lagstiftande myndigheternas

sida hade dock ifrågavarande rörelse hittills icke vunnit inom respektive

stater, och, så länge en sådan tillslutning ännu uteblefve, vore det med

hänsyn till utöfningstvångsbestämmelsernas internationella betydelse

icke så mycket att undra på, att de enskilda staterna hyste betänkligheter

mot att tillmötesgå de uttalade önskningarna. Oaktadt den uppfattningen

mer och mer allmänt trängde sig igenom, att utöfningstvångets

bibehållande inverkade hämmande på patentväsendets sunda

och tidsenliga utveckling, hade den betänksamhet mot detsamma^ borttagande,

som inom åtskilliga af Europas industristater gjort sig gällande,

vållat, att frågan numera kommit i ett synnerligen ogynnsamt läge.

Denna betänksamhet hade sålunda varit den direkta anledningen därtill,

att, såsom redan nämnts, i den engelska lagstiftningen nyligen

införts ett, särskildt mot främmande patenthafvare riktadt stadgande

om utöfningstvång. Den omedelbara följden af den förändrade engelska

lagstiftningen hade åter blifvit, att jämväl i Amerikas Förenta

Stater fråga uppstått därom, att i patentlagen införa en bestämmelse

af hufvudsakligen samma innehåll som den nyssnämnda i England antagna.

Om af dessa tecken att döma lösningen af frågan om borttagande

eller mildrande genom allmän internationell öfverenskommelse af utöfningstvånget

måste antagas vara på obestämd tid uppskjuten, hade

å andra sidan sträfvandena att mildra följderna af bristande utöfning

vunnit erkännande uti åtskilliga separataftal olika stater emellan. Så
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 197.

lunda hade under år 1892 mellan Tyska riket och Italien ingåtts en

öfverenskommelse af innehåll bland annat, att de menliga rättsföljder,

som enligt de fördragsslutande staternas lagstiftningar inträdde, om

en uppfinning, ett mönster eller en modell ej inom bestämd tid utöfvades

eller efterbildades, äfven därigenom skulle vara uteslutna, att

utöfningen eller efterbildningen skedde inom den andra statens område.

Ett aftal af enahanda innebörd hade samma år träffats jämväl mellan

Tyska riket och Schweiz. Vidare hade under år 1908 mellan Amerikas

Förenta Stater och Schweiz afslutats en öfverenskommelse, enligt hvilken

schweiziska patenthafvare icke kunde på grund af underlåten utöfning

förklaras förlustiga sina i Förenta Staterna erhållna patent samt å

andra sidan den schweiziska patentlagens stadgande om skyldighet att

inom Schweiz utöfva där patenterad uppfinning vore i förhållande till

Förenta Staterna i den mån otillämplig, att uppfinningens utöfvande

i Förenta Staterna vore likställd med dess utöfning i Schweiz.

Innan 25 § i vår gällande patentförordning år 1902 erhöll sin nuvarande

lydelse, hade paragrafen innehållit förutom annat den bestämmelsen,

att med afseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i

riket patenterad uppfinning gjorde motsvarande medgifvande, Konungen

ägde förordna, att, om undersåte i den främmande staten eller någon,

som inom densamma hade sin bostad eller sitt förnämsta etablissement,

här i riket erhållit patent å en i den främmande staten skyddad uppfinning,

skulle, så länge uppfinningen där skyddades, patenthafvarens

underlåtenhet att utöfva uppfinningen icke medföra patentets förlust.

Nämnda stadgande hade af skäl, som riksdagshandlingarna för åren

1897 och 1898 närmare utvisade, sistnämnda år införts i vår lagstiftning,

men år 1902 ur förordningen uteslutits i sammanhang med utöfningstvångets

mildrande; därvid föredragande departementschefen

åberopat, att stadgandet uppenbarligen vore öfverflödigt, då såsom

allmän påföljd för försummelse att utöfva patenterad uppfinning stadgades

licenstvång i stället för patentets förverkande. Uppenbart vore

ju också, att efter den i 15 § vidtagna ändringen ifrågavarande bestämmelse

icke kunnat oförändrad kvarstå. Däremot förmenade kommittén,

att afgjordt öfvervägande skäl talade för stadgandets återinförande

i den form, kommittén tillåtit sig föreslå. Enligt kommitténs

åsikt torde nämligen de olägenheter och kostnader, som tillskyndades

svenska uppfinnare genom tvånget att i främmande stater utöfva sina

där patenterade uppfinningar, vida öfvergå de olägenheter för samhället,

som till äfventyrs kunde uppkomma därigenom, att af utlän
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 197. 7

ningar här patenterade uppfinningar ej komme till utöfning inom

landet.

Enligt hvad kommitténs ordförande vid besök i Berlin under hand

inhämtat, torde det från Tyska rikets sida ej möta hinder för afslutande

mellan Sverige och nämnda land af en sådan öfverenskommelse, som i

förslaget åsyftades, oaktadt utöfningstvånget i Tyskland vore vida

strängare än hos oss. Fastmera torde Tyskland, som nyligen trädt i

underhandling med Amerikas Förenta Stater om träffande af ett dylikt

aftal, gärna'' se, att en framställning i detta hänseende gjordes från

Sverige. Då svenska uppfinnare i högst betydande antal hade sina uppfinningar

patenterade i Tyskland, vore uppenbart, att ett sådant aftals

ingående med sagda stat vore af särskild vikt. Jämväl med andra utländska

makter, såsom Amerikas Förenta Stater, Italien, Schweiz, Norge

och Danmark, torde underhandlingar i detta syfte med utsikt till

framgång kunna öppnas. Huruvida detsamma gällde äfven i fråga om

England, tilltrodde sig kommittén däremot icke att afgöra. För motsatsen

talade den omständigheten, att från Tyskland och Amerikas

Förenta Stater gjorda framställningar i denna riktning af England afböjts.

Möjligt vore emellertid, att detta haft sin grund i särskilda förhållanden,

som ej förelåge beträffande Sverige. Till äfventyra hade

den omständigheten inverkat, att berörda framställningar gjorts, innan

verkningarna af den engelska patentlagens ofvannämnda stadganden

i ämnet ännu hunnit att med stöd af den praktiska erfarenheten bedömas.

Yid den internationella föreningens till. skydd för den industriella

äganderätten kongress i Stockholm år 1908 hade i förevarande fråga

antagits en resolution, däri föreningen ånyo uttalat sitt gillande af den

redan vid föreningens kongress i Berlin år 1904 fastslagna principen,

.att underlåtenhet att utöfva patenterad uppfinning icke borde medfölja

patentets förlust utan allenast upplåtande af tvångslicenser, samt

dels inbjudit de till den internationella unionen till skydd för den industriella

äganderätten, den s. k. patentunionen, hörande stater, som

redan nu kunde i sina lagstiftningar tillämpa denna princip, att för

densammas förverkligande bilda en särskild trängre union, dels ock

oberoende af detta förslag förordat, att staterna sins emellan träffade

sådana separatöfverenskommelser som den mellan Tyska riket och Italien

afslutade. Antagligen komme föreningens nämnda uttalande och förslag

att upptagas till behandling å den konferens, som på grund af art.

14 uti den i Paris den 20 mara 1883 afslutade konventionen om internationellt

skydd för den industriella äganderätten komme att härnäst

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 197.

hållas mellan delegerade från de till patentunionen hörande stater. I

betraktande häraf och då enligt kommitténs förmenande det i hvarje

tall vore af vikt, att den föreslagna lagändringen snarast möjligt komme

till stånd, särskildt som, enligt hvad redan nämnts, det ifrågasatts, att

jämväl i Förenta Staternas patentlagstiftning införa ett stadgande om

utöfningstvång, hvars menliga verkningar för svenska innehafvare af

patent i Förenta Staterna skulle kunna genom en öfverenskommelse

liknande den schweizisk-amerikan ska förebyggas, samt den möjligheten

icke vore utesluten, att genom ett dröjsmål utsikterna för oss att få

dylika aftal till stånd med främmande stater skulle komma att minskas,

hade kommittén ansett sig böra redan nu framlägga sitt ifrågavarande

förslag.

Rörande dettas affattning ansåge sig kommittén till förekommande

af missförstånd böra framhålla, att kommittén funnit sig sakna anledning

att för närvarande ingå i pröfning däraf, huruvida det i 25 §

enligt dess nuvarande lydelse upptagna stadgande kräfde ändring eller

icke, i följd hvaraf berörda stadgande oförändradt intagits i förslaget.

De i paragrafen, sådan densamma lydt enligt lagen den 27 maj

1898, förekommande orden »har sin bostad eller sitt förnämsta etablissement»

hade, hufvudsakligen med hänsyn till den lydelse, art. 3 i

pariserkonventionen erhållit genom den å konferensen i Bryssel den 14

december 1900 formulerade och sedermera af unionsstaterna antagna

tilläggsakt till samma konvention, i förslaget utbytts mot orden »är

bosatt eller äger ett verkligt och icke pro forma drifvet industri- eller

handelsetablissement».

Slutligen tilläte sig kommittén framhålla, att kommittén vid affattandet

af sitt förslag sökt gifva detsamma en sådan lydelse, att,

äfven om patentförordningens nuvarande stadgande om utöfningstvång

framdeles skulle, med hänsyn till främmande staters lagbestämmelser i

ämnet, komma att skärpas, de aftal, som Kungl. Maj:t med stöd af det

nu föreslagna stadgandet i 25 § kunde hafva ingått, fortfarande skulle

kunna äga bestånd.

I infordradt underdånigt utlåtande öfver förslaget har patent- och

registreringsverket tillstyrkt bifall till kommitténs framställning samt

därvid andragit bland annat följande.

Den ifrågasatta lagändringen vore enligt ämbetsverkets förmenande

af verkligt behof påkallad, och önskvärdt vore, att densamma så snart

ske kunde genomfördes.

Exempel saknades icke därpå, att i utlandet erhållna patent å

värdefulla svenska uppfinningar trots gjorda ansträngningar att upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 197.

fylla krafvet på utöfning gått förlorade, enär uppfinningarna ansetts

icke lagenligt utöfvade.

Ej blott i Amerikas Förenta Stater utan äfven i Frankrike vore

det ifrågasatt att uti lagstiftningen införa ett stadgande om utöfningstvång

af enahanda innebörd som det ofvannämnda i England år 1907

införda, i det att ett lagförslag i sådan riktning numera af den franska

regeringen framlagts för representationen. I detta förslag syntes emellertid

möjlighet vara öppnad för främmande stater att med Frankrike

träffa sådana separataftal, som kommittén funnit önskvärda.

Den i kommitténs betänkande omförmälda konferensen mellan

delegerade från de till patentunionen hörande stater komme, enligt

hvad man trodde sig kunna förvänta, att hållas redan under den närmare

tiden, och af vikt vore, att den nu föreslagna ändringen i vår

gällande patentförordning dessförinnan kommit till stånd.

Af hvad kommittén samt patent- och registreringsverket sålunda

anfört finner jag det framgå, att en lagändring i den angifna riktningen

är synnerligen önskvärd, och att med densammas genomförande

ej bör anstå, till dess nu pågående revision af förordningen angående

patent i dess helhet hunnit afslutas.

Mot ett stadgande af ifrågavarande innebörd hafva visserligen

betänkligheter uttalats såväl vid genomförandet af ofvannämnda år

1898 vidtagna ändring i 25 § patentförordningen som äfven dessförinnan

vid behandlingen i Riksdagen af den år 1897 väckta motion,

som föranledt sagda ändring. Härvid framhölls nämligen, hurusom,

under förutsättning att den i svenska patentlagstiftningen då förekommande

formen af utöfningstvång, såsom ifrågasatt vore, komme

att mera eller mindre fullständigt utbytas mot licenstvång och svenska

patenthafvare således i framtiden icke för den svenska patenträttens

bibehållande vore underkastade utöfningstvång, det uppenbarligen ej

vore lämpligt, om dessa patenthafvare för att tillgodonjuta förmånen

af befrielse från utöfningstvång inom en främmande stat skulle vara

nödsakade att här i riket utöfva de patenterade uppfinningarna. Icke

heller borde, om tillämpningen af licenstvång komme att uteslutas

därigenom, att patenthafVaren själf inom Sverige utöfvade uppfinningen,

utöfning inom en främmande stat äga samma verkan i detta hänseende.

De sålunda uttalade betänkligheterna anser jag emellertid icke

vara af afgörande betydelse. Därest ej från Sveriges sida medgifves

frihet från licenstvånget till förmån för utländska patenthafvare, torde

det nämligen icke vara att förvänta, att främmande stater skola medgifva

svenska patenthafvare befrielse från där lagstadgadt utöfningstvång. >

Bih. till Rik sd. Prof. 1909. 1 Sami 1 Afd. 146 lläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 197.

Härefter hemställde föredragande departementschefen, att högsta

domstolens utlåtande öfver ifrågavarande lagförslag måtte, jämlikt § 87

regeringsformen, genom note ur protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 197.

11

Bilaga.

Förslag

till

Lag om ändracl lydelse af 25 § i förordningen angående patent

den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 25 § i förordningen angående patent

den 16 maj 1884 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Med afseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket

patenterad uppfinning gör motsvarande medgifvande, äger Konungen

förordna: _ . r..

1) att. om någon här i riket sökt patent å en uppfinning före

utgången af viss tid, som kan i förordnandet bestämmas antingen till

högst °tolf månader från det han i den främmande staten sökte skydd

för samma uppfinning eller till högst _ tre manader från det vederbörande

myndighet där kungjorde, att sådant skydd meddelats, då må

den här i riket gjorda ansökningen i förhållande till andra ansökningar

äfvensom med hänsyn till sådant hinder emot patents meddelande, som

i 8 § omförmäles, betraktas så, som vore den gjord samtidigt med

ansökningen i den främmande staten;

2) att, om undersåte i den främmande staten eller någon, som

där är bosatt eller äger ett verkligt och icke pro forma drifvet industrieller

handelsetablissement, åtnjuter skydd för uppfinning såväl här i

riket som i den främmande staten, uppfinningens utöfning i den senare

skall, så vidt angår påföljd för underlåtenhet att här utöfva uppfinningen.

så anses, som hade utöfningen ägt rum hår i riket.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 197.

\

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts

högsta domstol onsdagen den 24 mars 1909.

Tredje rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Lilienberg,

Lindbäck,

Cassel,

Silverstolpe,

Petrén.

Anmäldes och lästes en af chefen för justitiedepartementet den 27

februari 1909 aflåten skrifvelse, utvisande att departementschefen nämnda

dag förordnat undertecknad att under mars månad 1909 uppehålla en

kanslisekreterarebefattning i justitiedepartementet.

Fiskalen i Kungl. Maj:ts och Rikets Göta hofrätt Karl Hakon

Ragnar Hjertén uppviste dels ett utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

26 februari 1909, utvisande att Kungl. Maj:t i nåder förordnat, att högsta

domstolens utlåtande skulle, jämlikt § 87 regeringsformen, inhämtas

öfver upprättadt förslag till lag om ändrad lydelse af 25 § i förordningen

angående patent den 16 maj 1884, dels ock en af chefen för justitie
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts. Nåd. Proposition N:o 197.

departementet den 26 februari 1909 aflåten skrifvelse, däruti tillkännagifvits,

att Kungl. Maj:t samma dag förordnat Hjertén att, i egenskap

af revisionssekreterare, i högsta domstolen föredraga nämnda lagförslag.

Förslaget föredrogs; och är detsamma bilagdt detta protokoll.

Högsta domstolen lämnade förslaget utan anmärkning. .

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 197.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 16 april 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman.

Statsråden: Albert Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

Justitieråden: Grefberg,

Gullstrand.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anmälde,

efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, högsta

domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden

för den 26 februari 1909 inhämtade utlåtande öfver upprättadt förslag

till lag om ändrad lydelse af 25 § i förordningen angående patent den

16 maj 1884; och hemställde föredraganden, att förslaget, som af högsta

domstolen lämnats utan anmärkning, måtte framläggas för Riksdagen

till antagande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 197.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i denna föredragandens

hemställan;

öch täcktes Hans Maj:t Konungen med bifall

härtill förordna, att till Riksdagen skall aflåtas nådig

proposition af den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet

Israel Myrberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.