Sök i Ratio Lex

Angående ändring i gällande grunder för pensionering af arméns befäl och underbefäl med vederlikar

1909-04-02 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:211, Angående ändring i gällande grunder för pensionering af arméns befäl och underbefäl med vederlikar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 211.

1

N:o 211.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

ändring i gällande grunder för pensionering af arméns

befäl och underbefäl med vederlikar; gifven Stockholms

slott den 2 april 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförs var särenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

medgifva,

dels att punkterna 2 och 9 i de utaf Kungl. Maj:t med Riksdagen

antagna grunder för pensionering af arméns befäl och underbefäl med

vederlikar må erhålla följande förändrade lydelse:

d2.

En hvar af förenämnda ämbets- och tjänstemän, hvilken vid afskedstagandet

stått i statens tjänst i 30 år, eller, om han är underofficer vid

värfvadt garnisonsregemente eller fortifikationen, i 25 år, samt i öfrigt

till arméns pensionskassa erlagt stadgad pensionsafgift, och är till pension

ur kassan berättigad, äger att efter erhållet afsked undfå fyllnadspension,

beräknad enligt punkten 1 här ofvan, om tillika följande lefnadsår

äro uppnådda, nämligen af:

a) generaler af alla grader, generalintendenten, militärbefälhafvaren

å Gottland, krigsarkivarien samt vaktmästarna vid militära ämbetsverk

och staber........................................................................................................ 65 år;

b) öfverfältläkaren, regemente- och sekundchefer, äfvensom öfriga

chefer för särskildt för sig bestående militära kårer, öfverstarna vid

generalstaben och fortifikationen, kommendanten i Boden, öfverfältintendenten,

chefen för krigshögskolan, professorn vid generalstaben, fältintendenter,

fältläkaren och fältveterinären vid armé förn ältning ens sjukvårdsstyrelse,

auditörer, sekreteraren vid fortifikationen, regementsläkare,

chef läkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm, regementsveterinärer,

Bih. till Rilcsd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afl. 156 Häft. (N:o 211) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 211.

tygingenjörer, fabriksingenjörer, tygförvaltare, fabriksförvaltare, kassörer

och förrådsförvaltare vid fortifikationen, förvaltare vid intendenturkåren,

fanjunkarna vid krigsskolan, väbeln vid artilleri- och ingenjörhögskolan,

tygunderofficerare, verkmästare, besiktningsrustmästare, tygverkmästare,

departementsskrifvare, tygskrifvare, fabriksskrifvare, tyghandtverkare,

gevärshandtverkare och handtverkare vid trängen ........................... 60 år;

c) öfriga i mom. b ej upptagna regementsofficerare, regementsintendenter,

intendenter, bataljonsläkare, assistenten vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse,

sjukhusläkaren med bataljonsläkares lön vid garnisonssjukhuset

i Stockholm, regementsstallmästare, bataljonsveterinärer 55 år;

d) officerare af kompaniofficers grad, underintendenter, underoffice
rare

med undantag af fanjunkarna vid krigsskolan och tygunderofficerare,

äfvensom musikpersonal........................................................................... 50 år.»

»9.

Pensionstagare, som tillträder lön, hvarmed pensionsrätt enligt dessa

grunder är förenad, får icke uppbära fyllnadspension.

Den, som åtnjuter annan lön på rikets stat eller pension från andra

allmänna medel än dem, som för arméns pensionering äro anvisade,

skall i fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande två femtedelar

af hvad han sålunda från annat håll uppbär; dock att, därest hvad han

med tillämpning häraf skulle i pension från arméns pensionskassa och fyllnadspension

uppbära tillsammans med lönen eller den andra pensionen

understiger tre tusen kronor, afdrag å fyllnadspensionen skall äga rum endast

i den mån, som erfordras för att sammanlagda beloppet icke må öfverstiga

tre tusen kronor; skolande, i fall den andra pensionen utgår enligt de i

lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober

1907 stadgade grunder, minskning i fyllnadspensionen icke äga rum,D

dels ock att föreskrift meddelas därom, att de nya bestämmelserna

i punkt 9 skola tillämpas från och med den 1 januari 1910.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

O. B. Malm.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 211.

3

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

den 2 april 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Departementschefen, statsrådet Malm anförde vidare:

»Jämlikt de af Kungl. Maj:t med 1877 års Riksdag fastställda

grunder för pensioneringen af arméns befäl och underbefäl med vederlikar

utgår den nämnda personal tillkommande pension dels i form af

sådan förmån från arméns pensionskassa dels såsom fyllnadspension af

statsmedel. Enligt föreskrifterna i punkt 9 af omförmälda grunder,

sådan denna punkt lydde jämlikt nådiga cirkuläret den 29 november

1878, ägde den pensionstagare, som tillträdde lön, hvarmed pensionsrätt

enligt samma grunder vore förenad, icke att uppbära fyllnadspension.

Den åter, som åtnjöte annan lön på rikets stat eller pension från andra

allmänna medel än dem, som anvisats för arméns pensionering, skulle

i fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande två femtedelar af

hvad han sålunda uppbure från annat håll.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 211.

• Då sistnämnda bestämmelse, hvars tillämpning verkade tyngre i

den . mån den militära pensionen vore mindre, syntes innebära en

obillighet mot isynnerhet de lägst pensionerade, gjorde arméns år

1903 församlade fullmäktige uti underdånig skrifvelse den 28 november

samma år framställning därom, att nämnda föreskrift måtte ändras på

det sätt, att pensionsafdraget bestämdes efter en fallande skala och de

lägst pensionerade helt och hållet befriades därifrån.

Sedermera ingafs af åtskilliga vid rikets allmänna läroverk anställda

gymnastiklärare ansökan om befrielse för dem från skyldighet

att vidkännas något afdrag af dem tillkommande militär pension. De

erinrade därvid, att de på grund däraf, att de förut uppbure militärpension,

enligt bestämmelserna i § 16 punkt 3 i den nya civila pensionslagen

af den 11 oktober 1907 vid uppnådda 62 lefnads- och 30

tjänstår ägde uppbära endast en tredjedel af den för gymnastiklärare

bestämda pensionen. Då de dessutom jämlikt ofvannämnda pensioreringsgrunder

för armén skulle vidkännas afdrag på den intjänta militära

pensionen med två femtedelar af hvad de uppbure i lön eller

komme att uppbära i pension såsom gymnastiklärare, syntes dessa

bestämmelser, sammanställda med hvarandra, icke vara med rättvisa

och billighet öfverensstämmande.

Statskontoret, hvars yttrande öfver berörda framställningar infordrades,

ansåg, att en förutsättning för de i § 16 i pensionslagen gifna

bestämmelserna uppenbarligen varit, att pensionstagaren icke skulle behöfva

vidkännas något afdrag å den honom från annat håll tillkommande

lön eller pension för statstjänst, och att således de pensionsbestämmelser,

som till äfventyrs stadgade sådant afdrag, borde ändras

med hänsyn till den civila pensionslagens föreskrifter; och föreslog

statskontoret fördenskull, att i § 9 i förenämnda pensioneringsgrunder,

sådan denna punkt lydde enligt nådiga cirkuläret den 29 november 1878,

skulle införas bestämmelse därom, att minskning i fyllnadspensionen icke

skulle äga rum, därest den andra pensionen utginge enligt lagen angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907.

Sedan Kiksdagen år 1908 bifallit Eders Kungl. Maj:ts i öfverensstämmelse

med statskontorets förslag gjorda framställning i ämnet, har

ofvannämnda punkt 9 i pensioneringsgrunderna genom nådiga kungörelsen

den 8 juli 1908 erhållit följande lydelse:

»Pensionstagare, som tillträder lön, hvarmed pensionsrätt enligt

dessa grunder är förenad, får icke uppbära fyllnadspension.

Den, som åtnjuter annan lön på rikets stat eller pension från andra

allmänna medel än dem, som för arméns pensionering äro anvisade,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 211.

skall i fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande två femtedelar

af hvad han sålunda från annat håll uppbär; skolande dock, i fall den

andra pensionen utgår enligt de i lagen angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder, minskning

i fyllnadspensionen icke äga rum.»

1907 års pensionslags bestämmelser i fråga om pensionsafdrag

återfinnas i lagens § 16, som ursprungligen hade följande lydelse:

»16 §.

Pension för tjänst, som i denna lag afses, må, ändock att de för

erhållande af pension föreskrifna villkor uppfyllts, icke förenas med

lön eller pension för annan sådan tjänst eller annan statstjänst förutom

i de fall och med de inskränkningar, som här nedan stadgas,

nämligen:

l:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter lön för

annan tjänst, pension må, för den tid lönen för den andra tjänsten åtnjutes,

utgå med eu tredjedel af det belopp, som enligt denna lags

bestämmelser eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom pensionen

och lönen tillsammans icke uppgå till beloppet af den pension, som

eljest skolat för förstnämnda tjänst åtnjutas, pensionen ökas med

skillnaden;

2:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter pension

för annan tjänst, som i denna lag afses, pension må utgå för båda

tjänsterna med ett sammanlagdt belopp motsvarande det högre af de

pensionsbelopp, som eljest skolat utgå, ökadt med en tredjedel af det

lägre, eller, om bägge pensionsbeloppen äro lika, motsvarande det ena

af dem, ökadt med en tredjedel;

3:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter eller sedermera

erhåller pension för statstjänst, å hvilken denna lag icke äger

tillämpning, pension för den förra tjänsten må utgå med eu tredjedel

af det belopp, som eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom de

båda pensionerna icke skulle tillsammans uppgå till nämnda belopp,

pensionen må ökas med hvad som motsvarar skillnaden.»

Då dessa bestämmelser emellertid med hänsyn till de små lön- och

pensionstagarna syntes vara alltför stränga, föreslog Eders Kungl.

Maj:t, på därom af statskontoret gjord framställning, 1908 års Riksdag

att till nämnda § lägga ett moment 4, så lydande:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 211.

»4:o) att, därest med tillämpning af de i l:o), 2:o) och 3:o) af

denna paragraf gifna bestämmelser sammanlagda beloppet af lönen

och pensionen eller af de båda pensionerna understiger tre tusen kronor,

afdrag å pensionsbeloppet skall äga rum endast i den mån, som erfordras

för att pensionen tillsammans med lönen eller den andra pensionen

icke må öfverstiga tre tusen kronor.»

Detta ändringsförslag vann Riksdagens bifall.

Nya, efter förhållandena afpassade bestämmelser föreligga alltså

numera rörande förening af militär pension och civil pension enligt 1907

års pensionslag. I fråga om förening af militär pension med civil lön eller

civil pension, som icke utgår enligt nyssnämnda pensionslag, gälla däremot

fortfarande de gamla bestämmelserna, enligt hvilka visst afdrag i

den militära pensionen alltid skall äga rum. Då jag emellertid icke

ansett dessa bestämmelser på ett med rättvisa och billighet öfverensstämmande

sätt tillgodose särskild! de lägst pensionerades intressen,

har jag, jämlikt erhållet nådigt bemyndigande, anmodat öfversten m. m.

O. Nordensvan att utarbeta förslag till förändrade föreskrifter i ifrågavarande

afseende samt därvid särskild! taga i öfvervägande ofvan omnämnda,

af arméns år 1903 församlade fullmäktige väckta förslag, att

pensionsafdrag skulle bestämmas efter en fallande skala och de lägst

pensionerade helt ttch hållet befrias från sådant afdrag; och har öfverste

Nordensvan den 7 december 1908 aflämnat betänkande i ämnet.

Efter att däri till en början hafva redogjort för de förslag och

yttranden, som hittills af olika myndigheter afgifvits rörande föreliggande

fråga, har öfverste Nordensvan vidare anfört, bland annat,

följ ande.

Tillstånd att med militär tjänst förena civil befattning i statens

tjänst plägade på ansökan meddelas af Kungl. Maj:t, då den civila befattningen

ansåges vara af den art, att densamma icke vore till hinder

för den militära tjänsten. Under sådant förhållande finge aflöningen

oafkortad åtnjutas för såväl den ena som den andra tjänsten. I fråga

om förening af militär pension med civil lön eller civil pension vore

särskilda bestämmelser utfärdade, enligt hvilka för vissa fall afdrag af

pensionsbelopp skulle äga rum.

En följd häraf vore, att om en officer jämte sin militära tjänst

tillätes utöfva en gymnastiklärarbefattning, — hvilket vore ett ofta förekommande

exempel — ägde han uppbära full aflöning för bägge tjänsterna.

När en sådan officer erhållit afsked från sin militära tjänst,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 211.

måste han, därest han fortfarande ville behålla gymnastiklärarbefattningen,

af sin militära pension afstå en del, motsvarande två femtedelar

af den med gymnastiklärarbefattningen förenade lönen, oaktadt han numera

kunde anslå hela sin tid till befattningens skötande. Detta syntes

knappast vara med billighet öfverensstämmande, särskildt då sistnämnda

befattning icke öfvat något inflytande på den militära pensionens

förvärfvande. När en dylik person sedermera lämnade den

civila tjänsten, ägde han rätt att uppbära den militära pensionen oafkortad,

men måste däremot afstå två tredjedelar af den civila pensionen

— detta dock endast, om den civila pensionen utginge jämlikt

1907 års pensionslag. Om densamma däremot grundade sig på äldre

bestämmelser, behöfde han icke vidkännas något afdrag däri, men i

stället minskades för sådant fall den militära pensionen med ett belopp,

motsvarande två femtedelar af den civila pensionens belopp.

Uti sitt den 14 november 1906 afgifna underdåniga utlåtande öfver

arméns år 1903 församlade fullmäktiges ofvanberörda framställning om

ändring af 1877 års pensioneringsgrunder hade direktionen öfver arméns

pensionskassa såsom sin åsikt uttalat, att man vid bedömandet af pensionärs

rätt att vara i okvald besittning af en gång intjänta pensionsförmåner

borde skilja mellan ä ena sidan sådan pensionär, hvars civila

tjänst kunde anses vara en fortsättning af den militära, och ä andra

sidan sådan pensionär, som innehade civil lön eller pension på rikets stat,

vid hvars förvärfvande de militära tjänståren icke inberäknats för erhållande

af pensionsrätt, utan denna grundlagts genom tjänstemeriter

och tjänstetid vid sidan af den militära tjänsten eller efter den militära

tjänstemannens öfverflyttande till pensionsstat; och kunde, enligt direktionens

förmenande, i förra fallet den i arméns fullmäktiges ofvanberörda

framställning omförmälda afdragsskala lämpligen användas, under

det att i senare fallet fyllnadspensionen borde utgå oafkortad.

Den af direktionen sålunda gjorda uppdelningen ansåge öfverste

Nordensvan för sin del innebära det riktiga uppslaget i frågan. Hvad

beträffade den förra gruppen, hade emellertid, sedan direktionens berörda

yttrande afgafs, en omständighet tillkommit, som måste beaktas. I det

''förslag till nytt reglemente för arméns pensionskassa, som uppgjorts af

det senast församlade krigsbefälet, hade nämligen i § 10 intagits ett

stadgande af innehåll, att för den delägare i arméns pensionskassa, som

från militär tjänst öfverginge till annan statstjänst, med hvilken följde

skyldighet att för förvärfvande af ny pensionsrätt erlägga retroaktiv

afgift, skulle denna afgift erläggas af arméns pensionskassa. En

sådan person blefve alltså, vare sig lian uppnått pensionsålder eller icke,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 211.

utan någon kostnad för sig Överflyttad till de pensionsrättigheter, som

åtföljde hans nya tjänst; och då han för tillgodonjutande af denna rätt

finge beräkna sin militära tjänstetid, syntes hvarje berättigande till militär

pension vara uteslutet. Han komme därigenom i samma belägenhet,

som om han från början innehaft civil tjänst, och finge sannolikt

åtnjuta högre pension och längre tjänstetid. Om han möjligen genom

en sådan öfverflyttning skulle komma i åtnjutande af lägre pension än

den militära, hvartill han kunde vara berättigad, skulle han säkerligen

föredraga att först taga afsked med militär pension och sedan söka den

civila tjänsten. Med hänsyn till de personer, som här vore i fråga,

borde sålunda i förslaget till nytt reglemente för arméns pensionskassa

införas en bestämmelse af innehåll, att de icke ägde rätt till militär

pension.

Härefter återstode endast att tala om den grupp af pensionstagare,

som först efter afgång från militär tjänst med pension och fyllnadspension

tillträdde civil tjänst med lön på stat. Om denna tjänst vore af

den beskaffenhet, att den kunnat förenas med innehafvandet af militär

tjänst, såsom t. es. gymnastiklärare- eller annan öfningslärarebefattning

vid allmänt läroverk — borde dess innehafvare vara att hänföra

till den här ofvan omnämnda grupp, som skulle uppbära den militära

pensionen oafkortad. Da det emellertid kunde anses vara med

svårighet förenadt att afgöra, om den civila befattningen vore af det

ena eller andra slaget, ansåge öfverste Nordensvan det af praktiska skäl

vara nödvändigt, att alla militära pensionärer i detta afseende behandlades

på det sätt, att de finge vidkännas visst afdrag i den militära

pensionen, så . länge de åtnjöte civil lön. Det syntes billigt, att detta

afdrag stode i något förhållande till storleken af den civila lönen, och

vore den af armens fullmäktige år 1903 förordade af dragsskalan i sådant

afseende den, som med största rättvisa motsvarade ändamålet. Med

tillämpning af densamma skulle den militära pensionstagare, som tillträdde

civil tjänst med lön på rikets stat till belopp, öfverstigande 1,000

kronor, drabbas af en minskning i fyllnadspensionen, uppgående till

nedanstående procenttal af den civila lönen, nämligen:

för lön öfverstigande 4,000 kronor ............................................. 40 procent,

t> t> » 3,000 men icke 4,000 kronor........... 30 » ''

» » » 2,000 )) j> 3,000 » 20 »

» » » 1,000 » » 2,000 » ............... 10 » .

_ För lön af 1,000 kronor eller lägre belopp syntes afdrag icke berättigad!.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 211.

Om en löntagare af ifrågavarande kategori komme i åtnjutande af

pension för sin civila tjänst, skulle enligt gällande bestämmelser den

militära pensionen åter utgå med fullt belopp, men den civila pensionen,

därest densamma utginge enligt den nya pensionslagen, minskas

till en tredjedel. Att nu söka erhålla en ändring i dessa nyligen utfärdade

bestämmelser syntes knappast kunna sättas i fråga, men däremot

borde såsom tillägg till punkt 9 i 1877 års pensioneringsgrunder

stadgas, att för den, som åtnjöte civil pension enligt äldre bestämmelser

än de i lagen af den 11 oktober 1907 införda, afdrag i fyllnadspensionen

skulle ske enligt samma grunder som för den, hvilken samtidigt

uppbure civil lön å rikets stat.

Någon ändring i det i första stycket af berörda punkt 9 införda

stadgandet om pensionsförlust för visst fall syntes icke böra ifrågasättas.,

Slutligen har öfverste Nordensvan afgifvit förslag till den ändrade

lydelse af punkt 9, som påkallades af hvad han i ämnet anfört.

Öfver öfverste Nordensvans betänkande har direktionen öfver arméns

pensionskassa den 10 februari 1909 inkommit med infordradt utlåtande,

däri direktionen anfört i hufvudsak följande.

Hvad beträffade sådana delägare i arméns pensionskassa, hvilka enligt

det af krigsbefälet år 1907 uppgjorda förslaget till ändradt reglemente

för kassan skulle under vissa förhållanden kunna inlösas i annan

pensionsinrättning, erfordrades enligt direktionens åsikt icke, såsom öfverste

Nordensvan ansett, att i 1877 års pensioneringsgrunder infördes

något stadgande därom, att rätten till fyllnadspension för dessa delägare

därmed skulle upphöra. Komme arméns pensionskassa att inlösa

delägare i annan pensionsinrättning, upphörde nämligen i och med detsamma

hans rätt till pension ur kassan, hvilken rätt åter enligt pensioneringsgrunderna

vore en nödvändig förutsättning för rätten till fyllnadspension.

Direktionen kunde icke heller godkänna den af öfverste Nordensvan

uttalade åsikten rörande svårigheten att afgöra, huruvida en civil beställning,

hvartill militär pensionstagare utnämnes, vore af den art, att

den militära pensionen borde utgå oafkortad, eller af det slag, att pensionstagaren

borde vidkännas visst afdrag i fyllnadspensionen. Det

skulle visserligen kunna hända, att i något enstaka undantagsfall komme

att erfordras nådigt afgörande efter direktionens förslag, huruvida viss

tjänst borde hänföras till det ena eller andra slaget, men svårigheten vore

ringa, då tjänsternas natur vore väsentligt olika. Något reelt skäl, hvarför

en militär pensionstagare, som tillträdde civil tjänst, skulle lida af
Bih.

till liiksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afl. 156 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 211.

drag i fyllnadspensionen, medan han före afskedstagande! skulle fått

uppbära såväl den militära som den civila lönen oafkortade, kunde direktionen

så mycket mindre finna vara för handen, som en efter uppnådda

50 år (den lägsta militära pensionsåldern) till civil befattning utnämnd

person, ehuru pliktig att erlägga pensionsafgifter för denna befattning,

icke kunde annat än möjligen i sällsynt undantagsfall uppnå

pensionsrätt enligt 1907 års civila pensionslag, till följd hvaraf statsverket

i allmänhet finge uppbära hans pensionsafgifter för den civila

tjänsten utan att behöfva sedermera till honom utbetala pension för

densamma.

Beträffande de militära pensionstagare, som samtidigt åtnjöte civil

pension enligt äldre rättsgrunder än de i 1907 års pensionslåg gifna,

gällde för närvarande enligt 1877 års pensioneringsgrunder den bestämmelsen,

att den militära pensionen skulle minskas med ett belopp, motsvarande

två femtedelar af den civila pensionen. För dem gällde icke

det af 1908 års Riksdag gjorda medgifvande!, att pensionsafdrag icke

skulle äga rum, när den civila och den militära pensionens sammanlagda

belopp icke öfverstege 3,000 kronor. Något särskildt skäl, hvarför dessa

skulle sättas i en sämre ställning än öfriga pensionstagare, syntes dock

icke föreligga, hvarför direktionen hemställde, att Eders Kungl. Maj:t

och Riksdagen måtte för dessa pensionärer medgifva samma lindring i

pensionsafdrag, som år 1908 beviljats för de under 1907 års pensionslag

lydande pensionärer. Detta skulle tillämpadt på de militära pensionstagarna

innebära, att civil lön eller civil pension af hvad slag som

hälst finge uppbäras oafkortad tillsammans med militär pension, om det

sammanlagda beloppet af den sistnämnda och den civila lönen eller

pensionen icke uppginge till 3,000 kronor, samt att, om beloppet öfverstege

3,000 kronor, afdrag skulle äga rum å den militära pensionen

endast i den mån, som erfordrades, för att den militära pensionen tillsammans

med den civila lönen eller pensionen icke skulle öfverstiga

3,000 kronor.

Det genom nådiga kungörelsen den 8 juli 1908 gjorda tillägget till

punkt 9 i 1877 års pensioneringsgrunder: »skolande dock, i fall den

andra pensionen utgår enligt de i lagen angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder, minskning i

fyllnadspensionen icke äga rum» ansåge direktionen numera, vid bifall

till den af direktionen ifrågasatta ändrade lydelsen af punkt 9, icke böra

uttryckas i form af undantag utan i stället i positiv form.

Vidare ansåge direktionen, att vid tillämpning af den föreslagna

afdragsskalan borde iakttagas, att lön- eller pensionstagare i viss grupp

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 211.

icke finge lida större afdrag, än att åt honom i sammanlagd inkomst

af den militära pensionen och den civila lönen eller pensionen bibehölles

så mycket som han ägt behålla, om afdraget skolat beräknas å högsta

löne-(pensions-)belopp inom närmast lägre grupp efter för den gruppen

bestämdt procenttal.

Slutligen hemställde direktionen, under åberopande af hvad direktionen

i ärendet anfört, att omförmälda punkt 9 måtte erhålla följande

lydelse, nämligen:

»9.

Pensionstagare, som tillträder lön, hvarmed pensionsrätt enligt dessa

grunder är förenad, får icke uppbära fyllnadspension.

Pensionstagare, som innehar annan lön eller pension på rikets stat

för sådan tjänst, som med vederbörligt tillstånd får bestridas jämsides

med den militära tjänsten, äger uppbära fyllnadspensionen oafkortad.

Pensionstagare, som för tjänst af annat slag, än i näst föregående

tvenne stycken omförmälda, innehar lön eller pension på rikets stat,

skall, så vida denna andra lön eller pension öfverstiger 1,000 kronor, i

fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande nedan angifna procenttal

af nämnda lön eller pension, nämligen:

för lön eller pension öfverstigande 4,000 kronor................................. 40 %

)> » » » » 3,000 men icke 4,000 kronor. 30 %

» » » » » 2,000 » » 3,000 » 20 %

» » » » » 1,000 » )) 2,000 » 10 %;

dock att, om med tillämpning häraf sammanlagda beloppet af pensionen

från arméns pensionskassa, fyllnadspensionen och här nämnda

lön eller andra pension skulle understiga 3,000 kronor, afdrag å fyllnadspensionen

skall äga rum endast i den mån, som erfordras för att

militärpensionen tillhopa med lönen eller den andra pensionen icke må

öfverstiga 3,000 kronor,

samt med iakttagande vid afdragsskalans tillämpning att för lön

eller pension i viss grupp icke må göras större afdrag än att åt innehafvaren

i sammanlagd inkomst af den militära pensionen och den civila

lönen eller pensionen bibehålies så mycket, som han ägt behålla, om

afdraget skolat beräknas å högsta belopp inom närmast lägre grupp

efter för den gruppen bestämdt procenttal.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 211.

Slutligen ville direktionen erinra därom, att direktionen redan i

sitt den 14 november 1906 afgifna yttrande rörande väckt förslag om

ändring af 1877 års pensioneringsgrunder på anförda skäl hemställt om

upphäfvande af den i nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904, angående

löne- och pensionsreglering för folkskoleseminarierna, gifna bestämmelsen,

att pension af statsmedel till öfningslärare vid sådant seminarium

icke finge öfverstiga 3,000 kronor. Då denna bestämmelse icke

syntes vara upphäfd genom 1907 års lag angående pension för civila

tjänstinnehafvare, ansåge sig direktionen böra vidhålla sin i omförmälda

yttrande gjorda hemställan, att nämnda bestämmelse måtte förklaras icke

vara tillämplig på pensionär i arméns pensionskassa, som åtnjöte fyllnadspension

af de till arméns pensionering anvisade statsmedel.

Jämlikt erhållen nådig remiss har jämväl statskontoret afgifvit

underdånigt yttrande i föreliggande fråga, hvilket är dateradt den 15

mars 1909. Däri har statskontoret anfört hufvudsakligen följande.

Genom 1908 års Riksdags på Eders Kungl. Maj:ts framställning

fattade beslut om ändring af 9 punkten i 1877 års pensioneringsgrunder

hade för militär pensionstagare, som tillika innehade civil pension enligt

lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober

1907, stadgats frihet från afdrag å den militära fyllnadspensionen; och

skulle enligt 16 § nämnda lag den civila pensionen utgå med en tredjedel

af det belopp, som eljest skolat utgå; dock att, därest därigenom

de båda pensionerna icke skulle tillsammans uppgå till nämnda belopp,

pensionen finge ökas med hvad som motsvarade skillnaden. Härjämte

hade enligt samtidigt vidtagen ändring af sistnämnda lagrum stadgats,

att i händelse vid tillämpning af sålunda gifna bestämmelser sammanlagda

beloppet af de båda pensionerna understege 3,000 kronor, afdrag

å pensionsbeloppet skulle äga rum endast i den mån, som erfordrades

för att pensionen icke skulle öfverstiga 3,000 kronor.

I de fall däremot, då militär pensionstagare uppbure civil lön eller

civil pension, som icke utginge enligt pensionslagen, tillämpades fortfarande

bestämmelsen i punkten 9 af pensioneringsgrunderna om afdrag

å fyllnadspensionen med Vb af hvad sålunda från annat håll uppbures.

I afseende härå hade nu af öfversten Nordensvan och direktionen öfver

arméns pensionskassa framlagts i hufvudsak sammanstämmande ändringsförslag

i syfte, att i vissa fall intet afdrag skulle äga rum och i andra

fall afdraget begränsas enligt en fallande skala.

Såsom framginge af såväl de under senare åren fastställda lönestater

för statens ämbetsverk och kårer som ock af lagen angående

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 211. • 13

civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907, både

numera en alldeles bestämd tendens gjort sig gällande mot förening af

tjänster eller pensioner; och både förbud eller inskränkande bestämmelser

i sådant afseende meddelats. Vid sådant förhållande syntes nu föreliggande

förslag om införande af väsentliga lättnader i afseende å förening

af militär pension med civil lön eller civil pension, som icke utginge

enligt pensionslagen, icke stå i öfverensstämmelse med de principer,

som i frågor af föreliggande art numera vunnit tillämpning..

Med hänsyn härtill och då särskilda orsaker icke syntes föreligga

att ställa militära pensionstagare, af hvilka de flesta redan enligt nu

gällande bestämmelser torde vara i nu förevarande afseende bättre lottade

än civila pensionstagare enligt 16 § af ofvannämnda lag, i en ännu

mera gynnsam ställning i förhållande till nyssnämnda civila pensionstagare,

kunde statskontoret icke biträda förslagen i hvad de afsåge rätt

för militär pensionstagare, som innehade lön eller pension för sådan

civil tjänst, som med vederbörligt tillstånd finge bestridas jämsides med

den militära tjänsten, att, oafsedt storleken af sammanlagda beloppet af

pension och lön, eller de båda pensionerna, uppbära den militära fyllnadspensionen

oafkortad.

Hvad beträffade de föreslagna ändringarna i öfrig!, ville statskontoret

icke förneka, att ytterligare jämkningar uti ifrågavarande stadgande

kunde anses vara af omständigheterna påkallade, särskild! i syfte

att den militära pensionen icke skulle, såsom nu kunde inträffa, gå helt

förlorad vid förening med civil lön eller civil pension. Bibehållandet

af åtminstone så mycket af den militära pensionen, som kunde anses

motsvara inbetalta afgifter, kunde icke anses annat än billigt.

En utredning af frågan i sådant hänseende syntes statskontoret

önskvärd. Då ett af utsedda kommitterade upprättad! förslag till inrättande

af fast aflönadt reservbefäl vid armén torde komma att nödvändiggöra

ändring af ifrågavarande stadgande i 9 punkten af pensioneringsgrunderna,

samt härtill komme, att enligt statskontorets mening

dessa vid åtskilliga tillfällen delvis ändrade grunder borde i sin helhet

underkastas granskning, ansåge sig statskontoret böra förorda, att en

sådan granskning företoges, i hvilket fall någon mera genomgripande

partiell förändring i grunderna nu icke syntes böra ifrågasättas.

Emellertid ville statskontoret tillstyrka vidtagande redan nu af en

mindre ändring af ifrågavarande stadgande, en ändring som vore att

anse såsom en konsekvens af 1908 års Riksdags beslut om tillägg till

§ 16 pensionslagen. Den lindring i eller frihet från afdrag, som genom

nyssnämnda beslut bereddes sådan civil pensionstagare enligt pensions
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition No 211. r

lägen, hvilken tillika innehade lön eller annan pension, komme endast den

militära pensionstagare till del, hvars tillika innehafvande civila pension

utginge enligt pensionslagen. Då statskontoret funne sig kunna i denna

del instämma i föreliggande förslag och alltså ansåge skäligt, att denna

förmån utsträcktes att gälla äfven militär pensionstagare, som innehade

civil lön eller civil pension, som icke utginge enligt pensionslagen, hemställde

statskontoret — med erinran att innehafvaren af civil pension,

som icke utginge enligt pensionslagen, icke lede någon minskning i samtidigt

innehafvande civil lön eller dylik pension — det täcktes Eders

Kung!. Maj:t föreslå Riksdagen besluta, att punkten 9 i gällande grunder^

för pensionering af arméns befäl och underbefäl med vederlikar skulle

erhålla följande förändrade lydelse, att tillämpas från och med året näst

efter det, hvarunder förändringen vidtoges:

»9.

Pensionstagare, som tillträder lön, hvarmed pensionsrätt enligt dessa

grunder är förenad, får icke uppbära fyllnadspension.

Den, som åtnjuter annan lön på rikets stat eller pension från andra

allmänna medel än dem, som för arméns pensionering äro anvisade, skall

i fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande två femtedelar af

hvad han sålunda från annat håll uppbär; dock att, därest hvad han

med tillämpning häraf skulle i pension från arméns pensionskassa och

fyllnadspension uppbära tillsammans med lönen eller den andra pensionen

understiger 3,000 kronor, afdrag å fyllnadspensionen skall äga rum

endast i den mån, som erfordras för att sammanlagda beloppet icke må

öfverstiga. 3,000 kronor; skelande, i fall den andra pensionen utgår

enligt de i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den

11 oktober 1907 stadgade grunder, icke någon minskning i fyllnadspensionen

äga rum.»

Hvad slutligen anginge den i nådiga kungörelsen den 27 augusti

1904, angående löne- och pensionsreglering för folkskoleseminarierna,

gifna bestämmelsen, att pension af statsmedel till öfningslärare vid

sådant seminarium icke finge öfverstiga 3,000 kronor, delade statskontoret

visserligen den af direktionen öfver arméns pensionskassa omfattade

meningen, att denna bestämmelse fortfarande vore gällande, äfven

sedan pensionslagen tillkommit, men kunde statskontoret däremot icke

instämma i direktionens förslag, att denna bestämmelse borde för militär

pensionstagares vidkommande upphäfvas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 211.

15

Framställning har vidare gjorts om ändring jämväl i ett annat afseende

af gällande grunder för pensionering af arméns befäl och underbefäl

med vederlikar. Direktionen öfver arméns pensionskassa har nämligen

i underdånig skrifvelse den 4 november nästlidet år anmält, att

vissa å stat under fjärde hufvudtiteln numera uppförda befattningar vore

af den beskaffenhet, att deras innehafvare i fråga om pensionsrätt vore underkastade

nämnda grunder. Dessa befattningar vore följande, nämligen:

öfverfältläkaren, fältläkaren, fältveterinären och assistenten, uppförda å staten

för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, departementsskrifvarna och

tygverkmästarna, upptagna å staten för artilleriets tygstater, samt tygverkmästarna,

uppförda å staten för fortifikationen. Då det för pröfning

af uppkommande frågor om rätt till pension för dessa befattningskafvare

vore af vikt, att deras pensionsålder snarast möjligt blefve bestämd,

hemställde direktionen, att framställning i ämnet måtte göras till den

nu församlade Riksdagen. Med fästadt afseende å de fastställda åldersgränserna

för äldre, med omförmälda tjänster jämförliga befattningar

ville direktionen för sin del föreslå, att pensionsrättsåldern för öfverfältläkaren

bestämdes till 65 år, för fältläkaren, fältveterinären, departementsskrifvarna

och tygverkmästarna till 60 år och för assistenten hos

sjukvårdsstyrelsen till 55 år. I sammanhang härmed anmälde direktionen,

att de i punkt 2 b) och c) i ofvannämnda pensioneringsgrunder

upptagna beställningarna »chefen för arméförvaltningens intendentsdepartements

sjukvårdsbyrå» och »assistenten å arméförvaltningens intendentsdepartements

sjukvårdsbyrå» borde utgå, då dessa beställningar

efter arméförvaltningens omorganisation icke längre förefunnes.

Öfver direktionens framställning bär yttrande infordrats från arméförvaltningens

artilleri-, fortifikations- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse,

som i anledning däraf anfört, att arméförvaltningen icke

funnit något att erinra mot hvad direktionen föreslagit utom i fråga om

öfverfältläkarens pensionsålder. Då enligt anmärkning 1 i den för

arméförvaltningen gällande stat föreskrefves, att angående den sjukvårdsstyrelsens

civilmilitära personal tillkommande pension skulle gälla,

hvad för annan dylik personal vore stadgadt, samt de skäl, som uti

proposition till 1907 års Riksdag anförts för sänkning af pensionsåldern

för, bland andra, öfverfältintendenten till 60 år, måste anses äga tilllämpning

jämväl å öfverfältläkaren, ansåge nämligen arméförvaltningen,

att den sistnämndes rätt att komma i åtnjutande af pension likaledes

borde inträda vid uppnådda 60 lefnadsår i stället för vid 65, såsom

direktionen föreslagit.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departements
chefens
yttrande.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 211.

Såsom jag här ofvan erinrat, har Eders Kungl. Maj:t med Riksdagen

nästlidet år beslutat vissa ändringar af såväl punkten 9 i 1877

års militära pensioneringsgrunder som § 16 i 1907 års civila pensionslag,

hvarigenom de militära pensionstagare, som samtidigt uppbära pension

enligt nämnda pensionslag, beredts vissa lindringar i pensionsafdrag.

Någon sådan lindring finnes däremot icke medgifven i fråga

om förening af militär pension med civil pension, som utgår enligt

andra grunder än de i 1907 års pensionslag gifna, eller med civil lön å

rikets stat, utan måste pensionstagare i dylikt fall alltid vidkännas afdrag

i den militära pensionen. Då det icke synes med billighet öfverensstämmande,

att sistnämnda militära pensionstagare i ifrågavarande

afseende äro sämre ställda än de förra, anser jag mig böra biträda det

af direktionen öfver arméns pensionskassa framställda och af statskontoret

tillstyrkta förslaget om sådan ändring af stadgandena i ofvannämnda

punkt 9, att afdrag i den militära fyllnadspensionen skulle äga

rum endast om sammanlagda beloppet af den militära pensionen, å ena

sidan, samt den civila lönen eller pensionen, å andra sidan, öfverstege

3,000 kronor, samt att, om båda pensionerna eller pensionen och lönen

sammanlagda öfverstege 3,000 kronor, afdrag skulle ske endast i den

mån, som erfordrades för att summan icke skulle öfverstiga 3,000

kronor.

På de af statskontoret anförda skäl anser jag däremot de af öfverste

Nordensvan och direktionen öfver arméns pensionskassa framlagda förslagen

om ytterligare ändringar i meranämnda punkt 9 i 1877 års pensioneringsgrunder

för närvarande icke böra föranleda till någon Eders

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Då, enligt hvad nämnda direktion anmält, någon pensionsålder icke

finnes fastslagen för vissa här ofvan angifna militära tjänstinnehafvare,

synas bestämmelser i detta afseende snarast möjligt böra införas i pensioneringsgrunderna.

I likhet med arméförvaltningen bar jag icke funnit

anledning till annan erinran beträffande den af direktionen för de olika

beställningarna föreslagna åldersgränsen, än att jag på de af arméförvaltningen

anförda skäl anser pensionsåldern för öfverfältläkaren,

hvilken åtnjuter öfverstes löneförmåner, böra bestämmas till 60 år eller

den för öfverste vid armén gällande åldern.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet

hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgifva

dels att punkterna 2 och 9 i de af Kungl. Maj:t med Riksdagen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Jyungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 211.

antagna grunder för pensionering af arméns befäl och underbefäl med

vederlikar måtte erhålla följande förändrade lydelse:

i>2.

En hvar af förenämnda ämbets- och tjänstemän, hvilken vid afskedstagande!

stått i statens tjänst i 30 år, eller, om han är underofficer

vid värfvadt garnisonsregemente eller fortifikationen, i 25 år, samt

i öfrigt till arméns pensionskassa erlagt stadgad pensionsafgift, och är

till pension ur kassan berättigad, äger att efter erhållet afsked undfå

fyllnadspension, beräknad enligt punkten 1 bär ofvan, om tillika följande

lefnadsår äro uppnådda, nämligen af:

a) generaler af alla grader, generalintendenten, militärbefälhafvaren

å Gottland, krigs ar kivarien samt vaktmästarna vid militära ämbetsverk

och staber.....................................................................................-............... ^5 år;

b) öfver fältläkaren, regements- och sekundchefer äfvensom omgå

chefer för särskildt för sig bestående militära kårer, öfverstarna vid

generalstaben och fortifikationen, kommendanten i Boden, öfver fältintendenten,

chefen för krigshögskolan, professorn vid generalstaben, fältintendenter,

fältläkaren och fältveterinären vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse,

auditörer, sekreteraren vid fortifikationen, regementsläkare,

chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm, regementsveterinärer,

tygingenjörer, fabriksingenjörer, tygförvaltare, fabriksförvaltare, kassörer

och förrådsförvaltare vid fortifikationen, förvaltare vid intendenturkåren,

fanjunkarna vid krigsskolan, väbeln vid artilleri- och ingenjörhögskolan,

tygunderofficerare, verkmästare, besiktningsrustmästare, tygverkmästare,

departementsskrifvare, tygskrifvare, fabriksskrifvare, tyghandtverkare, gevärshandtverkare

och handtverkare vid trängen ................................ 60 år;

c) öfriga i mom. b) ej upptagna regementsofficerare, regementsintendenter,

intendenter, bataljonsläkare, assistenten vid arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse, sjukhusläkaren med bataljonsläkares lön vid garnisonssjukhuset

i Stockholm, regementsstallmästare, bataljonsveterinärer 55 år;

d) officerare af kompaniofficers grad, underintendenter, underoffi
cerare

med undantag af fanjunkarna vid krigsskolan och tygunderofficerare,

äfvensom musikpersonal............................................................... 50 år.»

»9.

Pensionstagare, som tillträder lön, hvarmed pensionsrätt enligt dessa

grunder är förenad, får icke uppbära fyllnadspension.

Bill. till Riksd. Brok 1909. 1 Samt. I Afd. 156 Httft. ö

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 211.

Den, soni åtnjuter annan lön på rikets stat eller pension från andra

allmänna medel än dem, som för arméns pensionering äro anvisade,

skall i fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande två femtedelar

a hvad lian sålunda från annat håll uppbär; dock att, därest hvad han

med tillämpning häraf skulle i pension från arméns pensionskassa och

fyllnadspension uppbära tillsammans med lönen eller den andra pensionen

understiger^ tre tusen kronor, afdrag å fyllnadspensionen skall äga rum endast

i den mån, som erfordras för att sammanlagda beloppet icke må öfverstiga

tre tusen kronor; skolande, i fall den andra pensionen utgår enligt

de i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11

oktober 1907 stadgade grunder, minskning i fyllnadspensionen icke

äga rum»,

dels ock att föreskrift meddelas därom, att de nya bestämmelserna

i punkt 9 skola tillämpas från och med den 1 januari 1910.»

Hvad departementschefen sålunda hemställt täcktes,

på tillstyrkan af statsrådets ötriga ledamöter, Hans Maj:t

Konungen i nåder bifalla; och skulle proposition i

ämnet af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Ali Söderhjelm.

Stockholm, K. I,. Beckmans Boktr., 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:10 Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 2 i texten