Angående försäljning af vissa områden från Visborgs kungsladugård i Gottlands län
1909-04-23 · 27 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 25 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1909:220, Angående försäljning af vissa områden från Visborgs kungsladugård i Gottlands län
Dokumentets text
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 220.
1
N:o 220.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående försäljning
af vissa områden från Visborgs kungsladugård
i Gottlands län; gifven Stockholms slott den 23 april
1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj: t härmed föreslå Riksdagen
besluta,
dels att från lotten n:r 1 af Visborgs kungsladugård om 1 Vig
mantal å Visby stads område i Gottlands län må i vederbörlig ordning
afskiljas och till kvarnägaren O. Albert Olsson och hans hustru Vendla
Olsson med tillträdesrätt den 14 mars 1915 eller dessförinnan å tid,
hvarom köparna kunna öfverenskomma med egendomens arrendator,
försäljas ett af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet föreslaget,
i statsrådsprotokollet närmare angifvet område om en hektar, upptagande
å en af kommissionslandtmätaren Axel Ytterberg öfver en del af kungsladugården
år 1907 upprättad karta delar af ägofigurerna n:r 10 och 11,
med rätt för köparna till utfartsväg öfver det med ägofiguren n:r 8 å
nämnda karta utmärkta område;
dels att från egendomen må jämväl afskiljas och med tillträdesrätt
vid köpets afsilande till aktiebolaget Visby cementfabrik försäljas tre
å förenämnda karta med litt. A, B och C betecknade områden, innehållande
i areal tillhopa 9 hektar 5,5 ar, med skyldighet för bolaget
ej mindre att med 5,800 kronor godtgöra Visby skyttegille kostnaden för
bortflyttning af de till gillets inom områdena B och C befintliga skjutbana
hörande byggnader och öfriga anläggningar än äfven att i boBih.
till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 165 Höft. 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 220.
lagets egenskap af arrendator af egendomen, vid påfordran utan ersättning
eller minskning i arrendeafgiften, af de till egendomen behållna
ägorna afstå det område, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
efter samråd med militärbefälhafvaren på Gottland pröfvas nödigt till
ersättande af nyssnämnda skjutbana;
dels att såsom villkor för båda köpen skall gälla, att köpeskillingarna
skola på köparnas bekostnad bestämmas i den ordning, som ifråga om
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof är föreskrifven i kungl.
förordningen den 14 april 1866, dock att nämnda köpeskillingar icke
må understiga, för den för makarna Olsson afsedda lägenheten 700
kronor samt för områdena i öfrigt 1,000 kronor för hektar; att köpeskillingarna
skola erläggas vid tillträdet och inbetalas till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande; att köparna skola vara skyldiga att, där sådant från
kronans sida påfordras, underhålla stängsel, hvardera mellan det af honom
inköpta området och kungsladugårdens behållna mark; samt att köparna
skola bestrida alla med områdenas afskiljande samt med köpen och
deras lagfarande förenade kostnader;
dels och att de medel, som genom ifrågavarande försäljningar
inflyta, må, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre
kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark.
De till ärendet hörande handlingar och kartor skola Riksdagens
vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oskär Nyländer.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 220.
3
Utdrag af protokollet öfver jordbruks ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 april 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: PETERSSON,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Swartz,
grefve Hamilton,
, grefve Ehrensvärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer.
Departementschefen, statsrådet Nyländer anförde efter gemensam
beredning med chefen för landtförsvarsdepartementet:
Jämlikt nådigt bref den 24 maj 1895 har aktiebolaget Visby
cementfabrik från lotten n:r 1 af Visborgs kungsladugård om 1V16
mantal å Visby stads område förvärfvat ett intill bolagets förut ägande
mark gränsande område om 3 hektar 94,9 ar. Bolaget, som sedermera
fått arrenderätten till återstående del af lotten n:r 1 af Visborgs kungsladugård
på sig öfverlåten för tiden intill den 14 mars 1915, har nu
uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Gottlands län med underdånigt utlåtande den 19 mars 1907
öfverlämnad skrift gjort framställning om upplåtande med äganderätt åt
bolaget af ytterligare ett till kungsladugården hörande område om tillhopa
49 hektar 8 ar, aftecknadt och beskrifvet å en den underdåniga ansöknin
-
Ånsökan af
Visby cementfabrik.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 220.
gen bifogad, af kommissionslandtmätaren Axel Ytterberg år 1907
upprättad karta, att på bolagets bekostnad genom ägostyckning kungsladugården
frånskiljas. Såsom anledning till denna framställning bär
bolaget uppgifvit, att bolaget hade för afsikt att uppföra åtskilliga nya
fabriksbyggnader för införande af moderna tillverkningsmetoder och
åstadkommande i samband därmed af en väsentlig ökning af fabrikens
tillverkningsförmåga; att det af bolaget förut från kungsladugården
iörvärfvade området vore otjänligt såsom byggnadsplats och endast
användbart till kalkbrytning samt att den angränsande till kungsladugården
hörande marken vore den enda, som kunde till afsedda ändamålen
af bolaget begagnas. Under påpekande af att det område, bolaget
nu önskade förvärfva, särskildes i två delar af landsvägen från Visby
till Västerhejde, har bolaget i sin ansökning vidare anfört i hufvudsak
följande.
Det väster om landsvägen belägna området bestode af kala kalkberg.
Med förvärfvande af detta område afsåge bolaget att blifva i
tillfälle att uppföra de nya fabriksbyggnaderna på lämpliga platser,
hufvudsakligen i sydlig riktning i förhållande till bolagets nuvarande
fabrik och delvis på ett betydande afstånd från denna, att blifva tillförsäkradt
om att i framtiden kunna erhålla kalksten från platser,
lämpligt belägna för deras utnyttjande, samt dessutom att vinna
äganderätt till vissa områden, som bolaget åren 1900 och 1904 enligt
överenskommelser med dåvarande arrendator!! till Visborgs kungsladugård
och domänstyrelsens godkännande häraf på vissa år arrenderat
och införlifvat med fabriksområdet. Områdets betydande areal vore
delvis föranledd af behofvet af att områdena öster och väster om landsvägen
tillsammans skulle komma att bilda ett sammanhängande helt;
däremot vore det af föga betydelse, att den ifrågavarande marken
genomskures af sinsemellan parallellt löpande landsväg och järnväg.
A området öster om landsvägen funnes riklig tillgång till sand,
som vore för bolaget särdeles värdefull för upparbetande af en större,
bolagets nuvarande fabrikationer närstående industri. Därest marken blefve
till bolaget upplåten, hade bolaget för afsikt att där anlägga en fabrik,
af hvilken en hufvudsaklig del måste uppföras omedelbart invid sandtillgången,
hvarför det vore angeläget att förvärfva området med
äganderätt.
Slutligen har bolaget, då Gottlands artillerikårs gamla skjutbana
till en del vore belägen å mark, som i ansökningen afsåges,
tillika hemställt, att skjutbanan finge flyttas i enlighet med en plan,
5
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 220.
som jämlikt en vid ansökningen fogad skrifvelse jämte karta blifvit af
artillerikårens dåvarande chef, öfverstlöjtnanten Gabriel Torén godkänd.
Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, jämväl med Eders Kungl.
Maj:ts befallningslrafvandes i Gottlands län forenämnda underdåniga
utlåtande öfverlämnad skrift hafva vidare O. Albert Olsson och hans
hustru Vendla Olsson i underdånighet anhållit, det Eders Kungl. Maj:t
täcktes hos Riksdagen göra framställning därom, att från lotten n:r 1
af Visborgs kungsladugård måtte frånskiljas och med äganderätt till
sökandena öfverlåtas det område, som på en ansökningen bifogad kartskiss
vore utmärkt med röda linjer och jämte väg till området från
den s. k. västra landsvägen upptoge en areal af en hektar.
Makarna Olsson hafva enligt det om egendomen gällande arrendekontrakt
och domänstyrelsens beslut den 6 maj 1898 tillförsäkrats att
mot en årlig afgäld till arrendator!! af 25 kronor innehafva och bruka
omförmälda lägenhet, kallad Storkvarn. Lägenheten ligger å det område,
hvartill aktiebolaget Visby cementfabrik nu önskar förvärfva
äganderätt. Makarna Olsson äro ägare till en å lägenheten uppförd
vädermj ölkvarn med flera åbyggnader.
De hafva nu framhållit, att då deras dispositionsrätt till den jord,
hvarå deras kvarn med bonings- och uthus funnes uppförda, upphörde
vid löpande arrendeperiods slut den 14 mars 1915, de skulle efter
denna dag komma att ifråga om byggnadernas användning blifva helt
och hållet beroende af forenämnda bolag, därest detsammas nu förevarande
framställning om förvärfvande af mark från kungsladugården
blefve bifallen, hvadan det vore för makarna Olsson särdeles önskvärdt
att få inköpa mark från kungsladugården till nödigt omfång för deras
byggnader samt till utfartsväg från desamma. Makarna Olsson hafva
i sådant hänseende förklarat sig villiga att för det till inköp ifrågasatta
området betala skäligt pris efter samma grunder, som kunde komma
att bestämmas ifråga om bolagets förvärf. Såsom ett ytterligare stöd
för sin framställning hafva makarna Olsson åberopat handlingar utvisande,
att kvarnlägenheten under större delen af 1800-talet ansetts såsom
enskild egendom samt att därå meddelats fastebref dels den 18 maj
ISIG och dels den 29 november 1875. Efter år 1875 lär emellertid,
enligt hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande upplyst, lagfart
hafva nekats.
Uti en till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifven särskild
skrift af den 20 februari 1907, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
med de underdåniga ansökningarna till Eders Kungl.
Maj:t öfverlämnats, har aktiebolaget Visby cementfabrik förmiilt sig icke
Ansökan af
makarna
Olsson.
Skrift från
holaget.
Magistraten
Visby.
6 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 220.
hafva något att erinra mot bifall till makarna Olssons ansökning-, under
förutsättning, att bolaget tillförsäkrades rätt att med järnvägsspår skära
den ifrågasatta utfartsvägen från lägenheten Storkvarn samt att sådana
bestämmelser träffades, att samma väg komme att få för angränsande
områden begagnas.
Med Eders Kungl. Majrts befallningshafvandes förenämda underdåniga
skrifvelse den 19 mars 1907 hafva ytterligare öfverlämnats öfver
förevarande båda underdåniga ansökningar afgifna utlåtanden från
magistraten i Visby samt stadsfullmäktige i nämnda stad äfvensom ett
af sökandebolaget med anledning af stadsfullmäktiges utlåtande afgifvet
yttrande af den 15 mars 1907.
i _ Magistraten har anfört, hurusom densamma funnit det vara ej
mindre för kronan än äfven för Visby stad ur många synpunkter ekonomiskt
fördelaktigt, att den redan nu ganska betydande industriella
verksamhet, som aktiebolaget Visby cementfabrik under omkring 20
år bedrifvit inom stadens område å Kopparsvik, blefve än mera utvidgad
och dessutom tillökad med en för orten ny industri, som efter hvad för
magistraten uppgifvits, afsåge tillverkning af glaseradt fasadtegel, i
synnerhet som dessa industrier vore kanske de enda, som, med hänsyn
till ortens rika tillgångar på kalkberg och märgel, kunde sägas vara
af naturen anvisade och just på grund däraf borde äga de bästa förutsättningar
för att kunna med god framgång bedrifvas. Någon utväg
att utvidga den nu bedrifna tillverkningen af cement och kalk samt
att i samband därmed idka tillverkning af tegel förefunnes icke, enligt
hvad magistraten inhämtat, därest bolaget icke skulle kunna med
äganderätt förvärfva den mark, som bolaget begärt att få af kronan
inköpa från Visborgs kungsladugårds område, och tillstyrkte magistraten
på grund häraf nådigt bifall till ansökningen. Magistraten ansåge sig
dock böra erinra, att staden några år förut låtit å delar af ifrågavarande
område anställa jordborrningar i ändamål att utreda om tillgång till
vatten kunde därstädes beredas för stadens behof.
Mot bifall till den af mjölnaren Olsson och hans hustru gjorda
ansökningen hade magistraten ej heller något att erinra.
En ledamot af magistraten, ordföranden i stadens byggnadsnämnd,
rådmannen K. G. Tiberg har uti ett vid magistratens berörda utlåtande
fogadt särskildt yttrande afstyrkt upplåtande af nu ifrågavarande
områden till annan än Visby stad eller möjligen direkt till enskilda
personer i smärre byggnadsområden samt i sådant hänseende anfört
hufvudsakligen följande.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 220.
Med hela sin nordliga gräns läge det område, bolaget ville förförvärfva,
utmed den del af Visby stads mark, som vore afsedd till
bebyggande eller redan vore bebyggd, och man torde icke misstaga sig,
om man antoge, att, därest området upplätes till bolaget under äganderätt,
åtminstone den del däraf, som läge mellan de från staden utgående
landsvägarna till Vesterhejde i väster och till Stenkumla i öster och
hvilken vore synnerligen lämplig för bebyggande med boningshus,
blefve, så snart lämpligen ske kunde, därtill använd, i synnerhet som
jorden där, upptagande en areal af icke mindre än 15 hektar åker, vid
närmare undersökning torde visa sig å stor, om icke största delen så
beskaffad, att den icke, på sätt bolaget uppgifva, kunde användas till
industri af sådant slag, som bolaget nu drefve, eller därmed närstående.
Närmaste följden för Visby stad af upplåtelsen måste med naturnödvändighet
därför blifva, att området till stor del indroges i stadsplanen.
Men att utsträcka planen för Visby stads bebyggande längre åt söder
än till ifrågavarande område kunde icke annat än blifva för staden
högst besvärande och betungande, åtminstone under öfverskådlig framtid,
icke allenast med hänsyn till områdets läge långt bort från den
egentliga eller gamla staden, utan äfven i det afseende, att därigenom
skulle motverkas bebyggande af andra områden, som staden dels från
kronan och dels från enskilda personer genom köp förvärfvat, belägna
österut omedelbart eller närmare intill den gamla staden.
Hvad särskilt anginge den västliga delen af området, utgörande
en ytvidd af 35 hektar med kalkhällen uppstickande i dagen nästan
allestädes utom närmast mot stadens planlagda område, hvilken del
sträckte sig emellan landsvägen till Vesterhejde och sjön, och öfver
hvilken järnvägen mellan den egentliga staden och Visborgs slätt löpte,
vore åtminstone den mellan landsvägen och järnvägen belägna delen
däraf lämplig för bebyggande med boningshus, hvarför dess upplåtande
till annan än Visby stad icke gärna kunde vara annat än till skada för
staden af skäl, som förut angifvits. Härtill komme, att anställda jordborrningar
å detta område samt å ett närmast öster om Vesterhejdelandsvägen
beläget område visat, att där funnes vattentillgångar af
sådan betydenhet, att man ansett en vattenledning för Visby stad kunna
grundas därpå, i synnerhet om för sådant ändamål kunde få tagas i
anspråk den landremsa, som sträckte sig utmed sjön nedanför kalkklippan,
där vattenflöden på flera ställen i trakten närmast staden förefunnes.
Statens eget intresse berördes äfven af ifrågavarande jordupplåtelse
särskild! på det sätt, att, om densamma genomfördes så, som
Hamndirektionen
m, fl.
Stadsfullmäk
tige.
8 Kungl. Majds Nåd. Proposition No 220.
bolaget begärt, lägerplatsen Visborgs slätt med därtill börande öfningsfält,
till h vilket området i söder delvis gränsade, blefve afskuren från
annan direkt förbindelse med den planlagda delen af Visby stad än
genom den nu befintliga järnvägen från lägret till staden, en afstängning,
som blefve så mycket fullständigare, som bolaget nyligen genom
köp förvärfvat ett jordbälte, sträckande sig från Stenkumlalandsvägen
österut från det till inköp från Visborgs kungsladugårds ägor ifrågasatta
området, så långt det för planläggning till stad afsedda områdets
södra gräns sträckte sig åt öster, ett förhållande som jämväl medförde,
att stadens planlagda områdes hela södra gräns skulle komma att möta
bolagets ägor, efter det bolaget gjort det ifrågasatta markförvärfvet.
Innan stadsfullmäktige afgåfvo sitt yttrande i ämnet hördes hamndirektionen
och drätselkammaren. Af dessa anförde hamndirektionen,
att, då stadens intill det till försäljning åt bolaget ifrågasatta området
belägna stenbrott vore nästan uttömdt, det vore nödvändigt att staden
för hamnens behof sökte förvärfva viss del af ifrågavarande område
intill stadens stenbrott. Drätselkammaren åter ställde sig i hufvudsak
på den af rådmannen Tiberg företrädda ståndpunkten.
För egen del anförde stadsfullmäktige hufvudsakligen följande.
Vid frågans bedömande hade stadsfullmäktige lifligt bekjärtat den
stora betydelse, som cementfabrikens verksamhet och dess vidare utveckling
i inslagen riktning haft och hade för samhället i flera afseenden.
I den mån förvärfvandet af mark enligt ansökningen afsåge
beredande af möjlighet för denna utvecklings fortgående, både stadsfullmäktige
därför ansett från stadens sida hinder ej böra resas däremot,
där ett sådant förvärf ej funnes kunna komma i direkt strid med
stadens intressen.
Hvad beträffade marken väster om Västerliejdevägen syntes detta
egentligen vara fallet med den delen, som läge mellan nämnda landsväg
och järnvägen till Visborgs slätt, samt med det område, som hamndirektionen
ansett erforderligt för utvidgning af hamnens stenbrott.
Äfven om dessa delar undantoges, skulle i händelse af bifall till framställningen
i öfrig! bolaget få där förvärfva ett område af så betydande
omfång, att det knappast torde kunna råda något tvifvel därom, att
bolagets behof af mark för utvidgning af sin nu drifna rörelse finge
anses fullt tillfredsställd!.
Vidkommande åter området; öster om Västerliejdevägen mellan
denna och Stenkumlavägen, skulle detta, enligt hvad i bolagets ansökan
angifvits, vara för bolaget värdefullt för upparbetande af en
större, bolagets nuvarande fabrikationer närstående industri eller, såsom
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 220.
af handlingarna i öfrigt syntes framgå, fabrikation af glaseradt fasadtegel.
Ehuruväl erfarenheten om cementfabrikens utveckling och ledning
under den gångna tiden gåfve garanti för att, om nämligen traktens
geologiska förhållanden skulle lämpa sig härför, denna nya industris
utvecklingsmöjligheter i och för sig blefve behörigen tillvaratagna, och
sådant kunde hafva siu ekonomiska betydelse för samhället, ansåge dock
stadsfullmäktige, att ett upplåtande för ändamålet af detta mellan tvenne
viktiga trafikleder intill stadens mark och alldeles vid den uppväxande
förstaden Södervärn belägna och ganska omfattande område till cement- ,
fabriken skulle komma i strid med synnerligen viktiga samhällsintressen,
som kunde bäst tillgodoses genom dess förvärfvande åt staden och i alla
händelser bättre bevaras genom områdets kvarstannande i kronans ägo
än genom dess upplåtande till enskildt bolag.
Stadsfullmäktige, som, hvad kvarnägaren Olssons ansökan anginge,
icke funnit annat vara att från stadens sida andraga, än att fullmäktige,
på sätt drätselkammaren föreslagit, hemställde om förbehållande vid
upplåtelsen af rätt för staden till eventuellt framdragande af järnvägsspår
öfver den i ansökningen angifna utfartsvägen, finge sålunda, vidkommande
den af cementbolaget gjorda ansökningen i underdånighet
anföra, att fullmäktige för sin del icke hade något att erinra mot bifall
till framställningen under den förutsättning likvisst, att från upplåtelse
till cementfabriken undantoges och tills vidare i kronans ägo bibehölles
dels hela området öster om Västerhej de vägen eller den så kallade Halsjärnsåkern,
å den ansökningen bifogade kartan betecknadt med n:r 1 <,
dels af området väster om denna väg ej mindre den mellan vägen och
järnbanan till Visborgs slätt belägna delen, betecknad med n:r 8 och 9, än
äfven det till utvidgning af hamnens stenbrott ifrågasatta stycke om
tillhopa cirka 1 hektar af n:r 10 och 11, som gränsade i norr till
stadens mark, i öster till järnvägen Visby—Visborgs slätt, i söder till
det i kvarnägaren Olssons ansökan angifna område samt i väster till
det af cementfabriken redan förvärfvade området.
Med anledning af hvad stadsfullmäktige sålunda anfört har sökandebolaget
uti sitt förberörda yttrande af den 15 mars 1907 förmält sig 9
icke hafva något att invända mot, att den af hamndirektionen till läget
angifna mark om ungefär en hektar undantoges från det område, som
med bolagets underdåniga ansökning afsåges. Däremot kunde bolaget
icke finna, att det skulle medföra någon olägenhet för staden, om bolagets
ansökning med den inskränkning, som föranleddes af hamndirektionens
erinran, vunne nådigt bifall. Farhågorna, att bolaget skulle använda
Bih. till Riksd, Prat. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 165 Höft. 2
10
Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition No 220.
störa delar af det område, bolaget önskade förvärfva, till bebyggande
med bostäder vore ogrundade. Därtill både afsetts det andra, österut
belägna och af rådmannen Tiberg omförmälda området, som bolaget redan
förvärfvat. Vattentillgången å ifrågavarande område hade på senare
tiden i hög grad minskats, sannolikt beroende på utdikning af Visborgs
lägerplats och närliggande område. Äfven om någon olägenhet för
staden kunde förväntas, borde enligt bolagets förmenande icke detta
förhållande enbart tagas i betraktande vid frågans afgörande, utan hänsyn
tagas jämväl till önskvärdheten af, att bolagets fabriksanläggning
vunne den utveckling, som af förhållandena medgåfves, hvaraf äfven
staden, på sätt af magistraten framhållits, hade afsevärd fördel. Till
upplysning om den betydelse, bolagets industri hade för orten, ville
bolaget upplysa, att af de 290 lastfartyg, som år 1906 angjort hamnen
i Visby, 155 lastats eller lossats för bolagets räkning samt att dessutom
under samma år den reguliära ångbåtstrafiken i sådan grad anlitats
för varutransport från och till cementfabriken, att vederbörande
ångbåtsbolag härför uppburit öfver 50,000 kronor.
KllefMnYniU Uti förenämnda underdåniga utlåtande den 19 mars 1907 har
hafvande den Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande till en början i fråga om det
19 mars 1907‘ markområde, som i bolagets ansökning omförmäles, meddelat följande.
Bolagets nu föreliggande ansökning afsåge förvärf af två särskilda
områden, skilda från hvarandra genom den från Visby till Västerhejde
ledande s. k. västra landsvägen. Området väster om denna landsväg
omfattade de å den af kommissionslandtmätaren Ytterbergs karta med
n:r 8—39 betecknade ägofigurerna och innehölle en areal af 34,9 3
hektar. Området öster om förutnämnda landsväg, hvilket på dess östra
sida begränsades af den från Visby till Stenkumla ledande landsvägen,
innehölle en ägovidd af 14,15 hektar. Af det västra området utgjordes
ägofigurerna n:r 14—17 om 1,6 4 hektar af lägenheten Kopparsvik,
som fabrikör J. D. Langs stärbhusdelägare enligt det nu gällande, den
11 januari 1895 upprättade arrendekontraktet tillförsäkrats att, såvida
domänstyrelsen icke funne skäl uppsäga dem, under arrendetiden besitta,
mot viss årlig afgäld till arrendatorn. Langs stärbhusdelägare hade
sedermera till sökande bolaget försålt sina å lägenheten varande byggnader
och öfverlåtit besittningsrätten till marken, hvilken öfverlåtelse
blifvit af domänstyrelsen den 12 februari 1904 godkänd. Enligt öfverenskommelse
med dåvarande arrendatorn af kungsladugården och med
domänstyrelsens medgifvande, delgifvet i skrifvelse den 9 februari 1900,
både bolaget jämväl fått öfvertaga nyttjanderätten till två smärre områden
väster om västra landsvägen »för att användas till upplags
-
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 220.
platser och möjligen äfven för uppförandet därå af några skjul». Några
kronan tillhöriga byggnader funnes icke uppförda å de ifrågavarande
områdena.
Vidare har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande erinrat, hurusom
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande uti sitt den 29 mars 1895 afgifna
underdåniga utlåtande öfver bolagets ansökning om rätt till förvärf
af här förut först omförmälda lägenhet om 3 hektar 94,9 ar från lotten
n:r 1 af Visborgs kungsladugård framhållit, bland annat, att marken
utgjordes af nästan kal kalkhäll, som under årens lopp å ytan förvittrat
och sönderfallit, så att den på några smärre fläckar blifvit bevuxen
med gräs, som lämnade ett torftigt fårbete; att odling där ej kunde med
någon utsikt till framgång ske och icke heller skogsplantering; att området
icke med hänsyn till dess afskilda läge och i saknad af kommunikationer
lämpade sig till boningsplatser; att dess egentliga värde läge i
kalkstenen, hvaraf berget bestode; att stenbrott då för tiden ej rönte någon
efterfrågan; att kronan icke skulle hafva någon olägenhet af markens öfverlåtande
; att cementfabriken vore stadens största industriella anläggning
och såsom sådan till stort gagn för orten; samt att det därför icke
kunde anses annat än billigt, om kronan, när det, såsom då vore fallet,
kunde ske utan någon uppoffring, lämnade den uppmuntran åt stadens enda
storindustri, som områdets öfverlåtande till cementfabriken skulle för denna
innebära.
Ytterligare har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att
hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande sålunda yttrat i fråga om
den mark, som bolaget då ville förvärfva, ägde i hufvudsak tillämpning
äfven på det nu omsökta området väster om landsvägen. Med undantag
af lägenheten Kopparsvik bestode nämligen hela detta område af
kala kalkhällar af samma beskaffenhet, som den mark, hvars öfverlåtande
då ifrågasattes och som utan den minsta olägenhet för kungsladugårdens
skötsel syntes kunna undvaras. En skillnad förefunnes likväl nu, den
nämligen, att kalkberg vid den tiden hade varit af ringa värde, under det
att däremot numera efterfrågan på sådana berg vore ganska liflig, så
att dessa nu betingade ett ojämförligt högre pris, och otänkbart vore
icke, att priset på berg, tjänliga till kalkstensbrytning, kunde under
tidernas lopp komma att än ytterligare stegras. Denna omständighet
ansåge emellertid Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke böra
verka hindrande för bifall till bolagets ansökning i afseende på den del
af detta område, som icke kunde för annat ändamål anses erforderlig.
Bolaget, som ännu år 1895 kämpade med störa ekonomiska svårigheter,
hade nämligen under tiden därefter allt mera utvecklat sin verksamhet.
12
Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 220.
Därjämte hade, såsom i bolagets ansökning omförmäldes, cementindustrien
undergått högst afsevärda förändringar, föranledda såväl af den allt mera
vidsträckta marknaden för produkterna, som däraf att de vid tillverkningen
använda metoderna numera gestaltat sig helt annorlunda än för
blott några få år sedan, hvaraf föranledts ett allt mer pågående arbete
med utvidgningar och förändringar af fabriksanläggningen. Däraf hade
åter blifvit en följd, att bolaget befunne sig i det läge, att icke kunna
realisera sina planer på utvidgad fabriksverksamhet, utan att förvärfva
ett väsentligt större område, än det bolaget för närvarande disponerade.
Och det syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande vara uppenbart,
att utvidgningen af fabrikens område icke kunde ske åt annat håll än
åt söder, d. v. s. genom förvärfvande af mark från kungsladugården.
Skulle icke den härför erforderliga marken kunna erhållas, vore det icke
otänkbart, att bolaget kunde finna sig nödsakadt förflytta sina anläggningar
och sin verksamhet till något annat ställe och sådant skulle enligt Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande lända orten till stor skada.
I likhet med stadsfullmäktige måste nämligen Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande lifligt behjärta den verkligt stora betydelse, som
fabrikens verksamhet och dess vidare utveckling i den inslagna riktningen
haft och hade för samhället i dess helhet, liksom särskild! för
de i orten befintliga järnvägs- och ångfartygsbolagen, hvilkas förkofran
åter måste lända till samhällets bästa.
För att bereda bolaget möjlighet till den åsyftade utvidgningen
af cementfabrikationen ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
att, då sådant kunde ske utan uppoffring från kronans sida, till bolaget
borde öfverlåtas så mycket af det därför afsedda området väster om
västra landsvägen, som icke funnes böra för annat ändamål disponeras.
Bland de områden, som i sådant hänseende borde undantagas från
förvärfvet, vore det, om hvars inköp makarna Olsson gjort underdånig
ansökning. Af de deras ansökning bifogade handlingar framginge, att
denna lägenhet i mer än nittio år varit i enskild ägares eller innehafvares
hand, och det syntes redan ur den synpunkten vara med billighet förenad!,
om ägaren af byggnaderna bereddes en mera tryggad besittningsrätt
än hittills till den tomt, hvarå byggnaderna vore uppförda, helst lian
med stora omkostnader försatt vädermjölkvarnen i tidsenligt skick.
I de å lägenheten meddelade fastehandlingar funnes icke någon areal
å tomten angifven. 1 gällande arrendekontrakt vore innehafvaren tillförsäkrad
besittningsrätt till 50 ar. Makarna Olsson hade nu i underdånighet
anhållit att få tomt åt sig öfverlåten till en ytvidd af 1 hektar och
ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att tomten borde till
13
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 220.
denna ytvidd få af dem förvärfvas, ehuru enligt Eders Kungl. Maj:ts
befallningsliafvandes åsikt åt tomten borde, på skäl, som vidare komme
att omförmälas, gifvas en annan figur, än den som i den ansökningen
åtföljande kartskissen föreslagits.
På sätt som af stadsfullmäktige föreslagits, ansåge Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande jämväl, att vid öfverlåtelsen åt cementfabriken
borde undantagas den emellan landsvägen och det från Visby till \ isborgs
slätt ledande järnvägsspåret befintliga mark eller ägofigurerna n:r 8
och 9 om tillhopa 3,4 6 hektar. Just till följd däraf att det område,
hvarå bolaget sökt öfverlåtelse, skulle sönderdelas åt detta spår, ansåge
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande det vara mindre lämpligt, om
äfven dessa ägofigurer till bolaget öfverlätes, och Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande kunde icke heller finna förvärfvet af dessa ägofigurer
vara för bolaget nödigt, då i hvarje fall bolaget skulle erhålla tillräckligt
stort område.
Om man emellertid jämförde de kartor, som vore bilagda de bägge
ansökningarna, så befunnes det, att, därest makarna Olsson skulle erhålla
den ägofigur, hvarå de sökt öfverlåtelse, mellan deras tomt och järnvägen
skulle blifva en liten jordremsa, hvaröfver skulle dragas en väg
till makarna Olssons tomt, öfver hvilken väg såväl stadsfullmäktige
som cementbolaget ansett sig böra tå framdraga till äfventyrs behöfliga
järnvägsspår. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande kunde för sin
del icke finna, att något järnvägsspår, åtminstone å denna del af inkörsvägen
till Olssonska tomten, kunde blifva för staden eller cementbolaget
behöfligt, men Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ville föreslå,
att makarna Olsson skulle erhålla rätt till förvärfvande af 1 hektar
mark, så belägen, som med blyerts å kommissionslandtmätaren Ytterbergs
karta angifvits, eller så att tomten gåfves något mindre bredd
och i stället utdroges ända fram till järnvägsspåret, hvarigenom en formligare
figur skulle erhållas samt olägenheten af den smala jordremsan
mellan tomten och nämnda spår undvikas. Det område norr om tomten,
som skulle af kronan bibehållas, för att eventuellt åt staden framdeles
för hamnens behof upplåtas, skulle då enligt afmätning komma att utgöra
1,2 4 hektar. Någon öfverlåtelse af den af makarna Olsson ifrågasatta
vägen borde efter Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt
icke ske, utan endast i sammanhang med öfverlåtelsen dem meddelas
rätt till begagnande af inkörsväg till sin tomt öfver det åt kronan bibehållna
området mellan landsvägen och järnvägsspåret.
Den mark, som enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref den 13
april 1894 undantagits från det nuvarande arrendet och anvisats till
14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 220.
skjutbana för Gottlands artillerikår, vore nästan i sin helhet belägen
inom det område, om hvars öfverlåtande cementbolaget gjort ansökning.
Efter hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande kunde finna,
vore denna bana visserligen numera, då artilleriskjutfält i Tofta anskaffats,
icke för artillerikårens skjutöfningar behöflig, men ansåge Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande likväl, af skäl, som chefen för artillerikåren
anfört uti en ansökningen bilagd skrifvelse af den 22 januari
1907, banan böra ersättas med en annan skjutbana på den mark, som
eljest fortfarande skulle tillhöra arrendet, af den storlek och med den
belägenhet, som kårchefen föreslagit, hvartill ock bolaget förklarat sig
villigt.
Därest de områden, livilka Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
bär ofvan föreslagit dels till öfverlåtande åt makarna Olsson, dels till
bibehållande tillsvidare i kronans ägo, undantoges, skulle det område
väster om landsvägen, hvilket enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förslag borde kunna öfverlåtas på aktiebolaget Visby cementfabrik,
komma att omfatta den betydande vidden af 29,2 3 hektar, ett
område som syntes vara fullt tillräckligt för den nuvarande fabriksverksamhetens
utvidgning och utveckling för långliga tider. Något
behof för bolaget att för utvidgning af den vid den nuvarande fabriken
drifna verksamheten, som enligt bolagets egen uppgift bestode af fabrikation
och försäljning af cement, kalkmjöl, bränd kalk och kalksten,
erhålla äganderätten till jämväl den omsökta marken öster om västra
landsvägen, vore ej för Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande kändt.
Bolaget hade ock såsom skäl för sin önskan att förvärfva detta område
anfört, dels att områdena öster och väster om landsvägen tillsammans
komme att bilda ett sammanhängande helt, dels att då å östra
området funnes riklig tillgång på sand, som skulle vara bolaget värdefull
för upparbetande af en större, bolagets nuvarande fabrikation närstående
industri, bolaget, om det finge marken åt sig upplåten, hade
för afsikt att där anlägga en fabrik, af hvilken en hufvudsaklig del
måste uppföras omedelbart invid sandtillgången, hvarför det vore för
bolaget angeläget att förvärfva området med äganderätt.
Det först anförda skälet, eller att bägge områdena bildade ett
sammanhängande helt, kunde enligt Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvandes
mening icke tillmätas någon betydelse, då landsvägen och
järnvägen skulle komma att sönderdela området, såsom helt betraktadt.
Hvad åter anginge det senare skälet, så och om den åsyftade nya fabriken
skulle, såsom stadsfullmäktige antagit, afse tillverkning af glase
-
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 220.
rade fasadtegel, kunde visserligen med fog antagas, att en dylik fabrik
skulle blifva af afsevärd ekonomisk betydelse för orten, men då här i
själfva verket skulle blifva fråga om en helt ny affärsverksamhet, om ock
under samma ledning som bolagets nuvarande, vore förhållandena i afseende
på detta östra område icke desamma som i afseende på det
västra, hvars förvärf af bolaget syntes Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande
vara absolut nödvändigt för utvidgande af den nuvarande
fabriksverksamheten.
Det östra området vore både till läge och jordens beskaffenhet
vida bättre än det västra och måste äfven anses vara vida mer värdefullt.
Ett upplåtande af det förstnämnda området för anläggning af
en fabrik kunde såsom stadsfullmäktige påvisat komma i strid med
synnerligen viktiga samhällsintressen. Äfven syntes lämpligheten af
en fabriks anläggande så pass nära Visborgs slätt kunna ifrågasättas. För
beredande af tomter för uppförande af bostäder åt de många officerare
och underofficerare, livilka hade sin tjänstgöring å Visborgs slätt, skulle
däremot området val lämpa sig. Då för förvärfvande af detta område
icke förelåge något af svårigheten att bedrifva bolagets verksamhet
föranledt behof, ansåge Eders Kungl. Majrts befallningshafvande det
icke böra förbises, att, hvilken köpeskilling än komme att nu bestämmas
å området, det dock vore antagligt, att en vida högre köpeskilling skulle
erhållas, därest kronan först i framtiden bestämde sig för en försäljning,
synnerligast om försäljningen blefve öppen för täflan. Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande kunde på dessa skäl icke biträda ansökningen
i denna del.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, har Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande hemställt, att de gjorda ansökningarna måtte
på det sätt bifallas,
att makarna Olsson måtte förklaras berättigade att inköpa 1 hektar,
att afsöndras från Visborgs kungsladugård och uttagas sålunda, att, sedan
den nordligaste delen af de å kommissionslandtmätaren Ytterbergs karta
med n:r 10 och 11 betecknade ägofigurer till en areal af 1,2 4 hektar, för att
tills vidare i kronans ägo bibehållas, uttagits med gräns i norr till stadens
inark (hamnens stenbrott), i väster till cementfabrikens från kungsladugården
förut afsöndrade mark och i öster till järnvägsspåret från Visby
till Visborgs slätt, makarna Olssons tomt, som äfven skulle uttagas af
ägofigurerna n:r 10 och 11, förlädes närmast söder om sistnämnda
område med gräns i väster till cementfabrikens nyss nämnda område
och i öster till förutnämnda järnväg;
16
Domänstyrelsen
den 6
mars 1908.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 220.
att makarna Olsson därjämte måtte förbehållas fri tillgång till
sin tomt öfver det område, som skilde landsvägen från meranämnda
järnväg;
att aktiebolaget Visby cementfabrik måtte förklaras berättigadt
att inköpa de å kommissionslandtmätaren Ytterbergs karta med n:r
12—39 betecknade ägofigurer om tillhopa 23,7 6 hektar samt återstående
delen, 5,4 7 hektar, af ägofigurerna n:r 10 och 11, sålunda tillsammans
29,2 3 hektar, att afsöndras från kungsladugården;
att såsom villkor för bägge köpen måtte stadgas, att köpeskillingarna
skulle på sökandenas bekostnad bestämmas i den ordning, som i. fråga
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof vore föreskrifven i
nådiga förordningen den 14 april 1866, att lägenheterna finge tillträdas,
så fort köpeskillingarna blifvit till landtränteriet erlagda och
köpebref å lägenheterna utfärdade, samt att köparna skulle bestrida alla
med lägenheternas uttagande och kartläggande samt köpens lagfarande
förenade kostnader; samt
att aktiebolaget Visby cementfabrik, såsom för närvarande arrendator
af Visborgs kungsladugård, väl skulle erhålla minskning i arrendeafgiften
för de återstående arrendeåren, eller intill den 14 mars 1915,
för såväl det område, som till makarna Olsson öfverlätes, som ock det
område, som af bolaget inköptes, med belopp, som af domänstyrelsen
funnes motsvara den förlust, aiTendatorn genom områdenas undantagande
från arrendet tillskyndades, men däremot vara förpliktadt att, utan
någon ersättning eller minskning i arrendeafgiften, från den kvarvarande
delen af den arrenderade egendomen afstå det område, som tiders Kungl.
Maj:t pröfvade nödigt till ersättande af Gottlands artillerikårs å det till
försäljning i fråga varande området belägna skjutbana.
Till följd af nådig remiss har domänstyrelsen den 6 mars
1908 i detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande och därvid öfver1
ämnat från sökande bolaget inkomna påminnelser öfver hvad Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sin omförmälda underdåniga skrifvelse
i ärendet anfört äfvensom med anledning af dessa påminnelse!- af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 31 januari innevarande
år afgifvet förnyadt utlåtande.
I berörda påminnelser har sökande bolaget auhållit, att bolagets
ansökning i dess helhet måtte vinna nådigt bifall med de inskränkningar,
mot hvilka bolaget redan förmält sig icke hafva något att erinra, men
har bolaget tillika förklarat, att, därest Eders Kungl. Maj:t icke skulle
finna skäl bifalla ansökningen i hvad den afsåge den öster om landsvägen
till Västerhejde belägna marken, i hvithet fall bolaget blefve
17
Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 220.
förhindradt att upptaga den industrigren, hvartill bolaget ämnade utnyttja
samma område, bolaget emellertid vidhölle sin anhållan att få förvärfva
den väster om järnvägsspåret belägna marken, som det för
cementfabrikens behof vore nödvändigt att erhålla.
För egen del har domänstyrelsen, under åberopande af den utaf
Eders Kungl. Maj ris befallningshafvande i ärendet lämnade utredning,
uttalat sin anslutning till Eders Kungl. Maj ris befallningshafvandes i
ämnet gjorda hemställan.
Till följd af nåd. bref den 24 april 1908 har domänstyrelsen här- Saiuvätdering
uppå låtit verkställa uppskattning af saluvärdena å de områden, hvilka os en '' ''
styrelsen samt Eders Kungl. Maj ris befallningshafvande föreslagit skola
till cementbolaget och till mjölnaren Olsson försäljas, samt med underdånig
skrifvelse den 9 oktober 1908 öfverlämnat instrument öfver
nämnda af magistraten i Visby med biträde af vederbörande arrendeuppskattningsmän
i augusti och september nästlidet år företagna förrättning
jämte häröfver af Eders Kungl. Maj ris befallningshafvande den
1 oktober 1908 afgifvet yttrande. Af förstnämnda handling inhämtas,
att samma områden med hänsyn till såväl deras välbelägen!^ intill
staden som värdet af det därstädes befintliga kalkberget af förrättningsmännen
uppskattats till ett värde af 700 kronor för hektar eller sålunda
det förra till 20,461 kronor och det senare till 700 kronor.
Då det till försäljning åt cementfabriken ifrågasatta området vore Kungi. 3faj.-ts
vidsträckt och delvis rätt afsides beläget, har Eders Kungl. Majris be- hafvande3den
fallningshafvande förklarat sig, under förutsättning att en eventuell i oktober
upplåtelse komme att afse hela området, icke hafva något att erinra
emot den gjorda beräkningen af saluvärdet.
På gifven anledning har därefter yttrande infordrats från mili- MMärbefäitärbefälhafvaren
på Gottland, hvilken den 21 januari 1909 afgifvit det a ia,eninfordrade
utlåtandet samt därvid anfört följande.
Det till Gottlands infanteriregemente upplåtna öfningsfältet, Visborgs
slätt, hade ett ytinnehåll af allenast omkring 41 har 80 ar samt
utgjordes af öppen och jämn mark. På grund af denna enformiga ytbildning
hos det mycket begränsade området skulle stora svårigheter uppstått
vid regementets utbildning — särskilt i patrullering, spridd ordning
och enskild fältskjutning — därest ej annan för ändamålet lämpligare
mark varit tillgänglig. En viktig del häraf vore just det område, som
aktiebolaget Visby cementfabrik nu önskade förvärfva. Skulle denna
bolagets anhållan bifallas, komme regementet — äfven om bolaget
framdeles visade detsamma det tillmötesgående att för dess öfningar
Bih. till llilcsd. Prot. 1900. 1 Sami 1 Afd. 165 Häft. 3
Kung!. Maj:ts
befallningshafvande
den
It februari
1909.
18 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 220.
upplåta de delar af nämnda område, hvaraf bolaget ej för tillfället hade
behof — förr eller senare att förlora denna för dess utbildning nödvändiga
terräng.
Behofvet af öfningsfältets förstoring hade under senare åren särskildt
framträdt därför, att jordägarna i trakten dels börjat låta fridlysa
sin mark för att hindra trupp att beträda densamma samt dels oupphörligt
stegrat sina anspråk på ersättning för markskador, som genom
öfningarna kunde hafva uppstått.
Dessutom ansåge militärbefälhafvaren, att statsverket ej borde afhända
sig sådan detsamma tillhörig mark, som vore belägen så nära
kasernetablissementet, att densammas bebyggande kunde gifva anledning
till svårigheter för ordningens upprätthållande bland truppen. Hvilka
olägenheter, som af tätt intill etablissementet liggande arbetarebostäder
kunde vållas, vore för regementet tillräckligt kändt genom erfarenheten
från det intill detsammas etablissement belägna Iiagbylund.
Äfven ur denna synpunkt syntes det vara af största vikt, att den
del af det till inköp föreslagna området, som läge mellan den statsverket
tillhöriga spårvägen och Visby—Stenkumlavägen, bibehölles af
statsverket.
Med hänsyn till bolagets för Visby stad med omnejd nyttiga verksamhet,
ansåge militärbefälhafvaren dock framställningen böra bifallas
i så stor utsträckning, att bolagets verksamhet kunde ostörd fortgå och
utvecklas, utan att dock alltför stora olägenheter uppstode för regementet.
Med åberopande af hvad sålunda anförts, har militärbefälhafvaren
hemställt,
att de å kommissionslandtmätaren Ytterbergs karta med ägofigurerna
n:r 11, 12, 13, 14, 15, IG, 17, 18, 19, 22 och 23 utmärkta områdena,
de delar af ägofigurerna n:r 10 och 28, hvilka ligga väster om den
linje, som å kartan utmärker gränsen för Gottlands artillerikårs gamla
skjutbana, samt de delar af ägofigurerna n:r 20 och 21, som ligga norr
om en å förenämnda karta upptagen mindre vägs förlängning ut till
Östersjön, måtte till aktiebolaget Visby cementfabrik försäljas;
samt att öfriga delar af det till inköp af nämnda bolag föreslagna
området måtte öfverflyttas till landtförsvarsdepartementet för utökning
af Gottlands infanteriregementes öfningsfält.
Mot kvarnägaren O. A. Olssons anhållan att få köpa den af
honom innehafda lägenheten har militärbefälhafvaren icke käft något
att erinra.
Till följd af nådig remiss har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
den 11 februari innevarande år ånyo i ärendet afgifvit under
-
19
Kung1. Maj ds Nåd. Proposition N:o 220.
(fånigt utlåtande samt därvid tillika öfverlämnat dels en af f. d. förste
landtmätaren Oskar Warfvinge verkställd uträkning af arealen å det område,
som enligt militärbefälhafvarens hemställan skulle till sökande
bolaget försäljas, samt dels protokoll öfver en af magistraten i Visby i
samråd med de förut tillkallade uppskattningsmännen verkställd förnyad
uppskattningsförrättning, afseende sistnämnda område. Af dessa handlingar
framgår, att området ifråga utgör 11 hektar 97 ar samt att detsamma
af förrättningsmännens flertal åsatts ett värde af 1,000 kronor
för hektar eller sålunda tillhopa 11,970 kronor.
En af uppskattningsmännen, kaptenen C. S. Engström har emellertid
varit af afvikande mening och af anförda skäl förklarat sig anse
det vid förrättningen ifrågakomna området i dess helhet äga ett värde
af minst 20,000 kronor.
För egen del har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förklarat
sig, därest upplåtelsen begränsades till detta område, icke hafva
något att erinra mot det af förrättningsmännens flertal åsätta värdet.
Uti den 26 februari innevarande år afgifna påminnelser förklarade
sig därefter bolaget för undvikande af ytterligare tidsutdrägt inskränka
sin framställning till att i första hand afse allenast det af militärbefälhafvaren
föreslagna området.
Härefter har arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 8
innevarande mars i ärendet afgifvit infordradt underdånigt utlåtande,
däri departementet anfört följande.
Hå genom den ifrågasatta försäljningen af hela det område, aktiebolaget
Visby cementfabrik enligt den 26 sistlidna februari afgifna påminnelser
anhållit få köpa, ej blott en afsevärd del af det i öfrigt knappt
tillmätta område, som stode Gottlands infanteriregemente till buds för
dess öfningar, skulle regementet frånhändas, utan äfven, om försäljningen
skulle komma till stånd, å det återstående för öfningar tillgängliga
området behöfde anordnas skjutbanor för såväl Gottlauds artillerikår
som Gottlauds skytteförbund, hvarigenom detta område skulle ytterligare
förminskas, ville arméförvaltningens fortifikationsdepartement, med
afstyrkande af ifrågavarande framställning i dess helhet, i underdånighet
hemställa, att ej större områden än de å en det underdåniga utlåtandet
bifogad kartkopia med gröna linjer inneslutna, hvilka områden sålunda
utgjordes af hela ägofigurerna n:r 13, 14, 15, 16, 17, 18 och 19 samt
delar af n:r 10, 11, 20 och 21, måtte till aktiebolaget Visby cementfabrik
försäljas.
Mot försäljning till kvarnägaren O. A. Olsson af det område, som
å oinförmälda kartkopia vore omgifvet med blåa linjer, hade förti fikationsdepartemcntet
däremot intet att erinra.
Påminnelser
af bolaget.
Arméförvalt
ningcn.
20
Nya påminnelser
af bolaget.
Kungl. Mi(j:ts Nåd. Proposition N:o 220.
I anledning af det utaf arméförvaltningens fortifikationsdepartement
afgifna utlåtandet har sökande bolaget inkommit med underdåniga
påminnelser samt därvid anfört följande.
Fortifikationsdepartementet hade i sitt förenämnda yttrande
hållit före, att en del af det område om 11 hektar 97 ar, hvilket bolaget
önskade förvärfva, borde stå Gottlands infanteriregemente till buds
för dess öfningar.
Då vidsträckta marker funnes på annat håll å Visborgs kungsladugårds
ägor och i exercisplatsens närhet — områden, Indika ej gåfve
någon som helst afkastning — och nu ifrågavarande område under
senare år knappast någon gång användts för öfningar, kunde bolaget
icke antaga, att just detta område skulle vara behöfligt för infanteriregementets
räkning. I hvarje fall torde ett afvägande af de intressen,
som å ömse håll vore förknippade vid detsamma, höra äga rum. Därvid
torde man finna, att den fördel de militära myndigheterna ansåge
sig vinna genom områdets reserverande för regementets räkning — då
stora nu värdelösa områden på andra håll funnes tillgängliga — icke
stode i rimligt förhållande till den oersättliga förlust, som skulle vållas
bolagets industri, därest det icke blefve bolaget möjligVatt åtminstone
få förvärfva den del af det ursprungligen begärda området, som omförmäldes
i bolagets underdåniga påminnelser af den 26 februari detta år.
Bolagets förlust blefve nämligen oersättlig af det skäl, att bolagetpcke
kunde utvidga sitt område åt annat håll, ty bolagets närmaste granne
utom Visborgs kungsladugård vore Visby stads kalkbrott, hvilket vore
för staden oundgängligen nödvändigt och dessutom vore till ganska stor
del utnyttjadt.
Sedan bolagets underdåniga skrifvelse om förvärfvande af mark
den 2 februari 1907 afgifvits, hade 2 år förflutit, och då under första
året nästan alla myndigheter med full förståelse af det verkliga behofvet
för bolaget och dess utveckling tillstyrkt bolagets underdåniga framställning,
hade bolaget så helt vågat förlita sig på, att bolaget skulle lyckas
förvärfva hela det ursprungligen afsedda området, att bolaget redan gått
i författning om fabrikens utvidgning. Det skulle för bolaget kunnat
hafva ödesdigra följder, om det längre uppskjutit nyanläggningen, enär
bolaget i sådant fall svårligen kunnat följa med den tekniska och merkantila
utvecklingen inom den industrigren, åt hvilken bolaget ägnat
sin verksamhet. Bolaget hade därför under 1908 uppfört eu fullständigt
ny, bredvid den gamla fabriken liggande, nu igångsatt fabriksafdelning
för en kostnad af omkring1 s/4 million kronor, hvarigenom bolagets
årliga tillverkningsförmåga ensamt af cement ökats från 125,000 fat till
21
Kung!. Muj:ls Nåd. Proposition N:o 220.
300,000 fat. Då bolagets fabriksrörelse förut torde vara den största om
ej den enda storindustri på Gottland, läge det i uppenbar dag, hvad
denna industri härigenom komme att få för betydelse för Gottland och
sålunda ej minst för Visby stad och dess hamn.
Bolaget liölle för sannolikt, att en besiktning på platsen af det
omskrifna området och af Visborgs kungsladugårds Övriga områden skulle
gifva vid handen, att kanske minst lika lämpliga exercisplatser å kungsladugårdens
öfriga ägor stode till buds och att i följd däraf det område,
bolaget önskade förvärfva, såsom exercisplats icke hade tillnärmelsevis
samma värde som vid dess utnyttjande för industrien.
Uti bolagets underdåniga framställning, sådan den numera blifvit
reducerad, kunde bolaget icke utan att äfventyra sin rörelse göra någon
inskränkning, utan anhölle bolaget i underdånighet, att den mark om 11
har 97 ar, som nu vore i fråga, måtte varda till bolaget med äganderätt
upplåten och att nådig proposition i ämnet måtte aflåtas till årets
Riksdag.
Chefen för landtförsvarsdepartementet har härefter öfverlämnat Framställning
handlingarna angående en till honom gjord framställning från Eders Kungl. ^uyttegiiiL
Maj:ts ombud i styrelsen för Gottlands skytteförbund äfvensom en i
nämnda framställning åberopad kartkopia, varande i framställningen
följande anfördt.
Hos ombudet hade Visby skyttegille anhållit, att ombudet måtte
gorå framställning därom, att vid eu eventuell försäljning till aktiebolaget
Visby cementfabrik af det markområde under kronoegendomen
Visborgs kungsladugård, på hvilket skyttegillets skjutbana sedan år
1898 varit förlagd, dels en godtgörelse af 5,800 kronor för bortflyttning
eller inlösen af därstädes af skyttegillet uppförda byggnader in. in.
måtte detsamma tillerkännas, dels ock annat markområde å samma
kronoegendom måtte för anordnande af ny skjutbana åt skyttegillet
upplåtas, och Ange ombudet med anledning häraf vördsamt anföra.
Genom nådigt bref den 13 november 1874 hade efter underdånig
framställning af militärbefälhafvaren på Gottland medgifvits, att de så
kallade Ladugårdshällarna och den väster om dessa och söder om Kopparsvik
belägna bergafsats, å hvilken Visby skyttegilles skjutbana nu vore
belägen, tillika med viss angifven åker-, ängs- och skogsmark finge
upplåtas till exercisplats in. m. åt samtliga å Gottland förlagda trupper.
Det sålunda upplåtna området hade äfven under mera än 20 års tid
användts till i berörda nådiga bref föreskrifvet ändamål, hvarförutom
förenämnda bergafsats enligt vederbörande militära myndigheters medgifvande
användts såsom målskjutningsterräng af Gottlands skälskytte
-
22
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 220.
och jägargille samt sedan år 1898 äfven af Visby skyttegille. Det vore
sålunda en till försvarsväsendets och det allmännas fördel synnerligen
utnyttjad terräng, som nu möjligen genom ett enskildt aktiebolags förvärf
skulle komma ur statens ägo. Att nämnda aktiebolag, om det
1 illätes inköpa bergafsatsen, godtgjorde skyttegillet de dryga kostnader,
gillet därstädes nedlagt för åstadkommande af en tidsenlig skjutbana,
torde vid sådant förhållande ej vara mera än billigt. Emellertid hade
bolaget genom anläggande af en ny fabriksbyggnad intill skjutbanan
ledan omöjliggjort för skyttegillet att å densamma bedrifva skolskjutningsöfningar,
afseende längre håll än 300 meter. Af denna anledning
vore för skyttegillet eu ny skjutbana synnerligen önskvärd och välbehöflig,
men den störa summa, hvilken för anläggningen af eu dylik
bana vore erforderlig, och hvilken vid den gamla skjutbanans anläggande
till största delen åstadkommits genom frivilliga bidrag af föreningsmedlemmar
och andra intresserade, kunde omöjligen ännu en gång på
liknande sätt anskaffas. Bifölles bolagets ansökan att få inköpa
den af magistraten i Visby med biträde af värderingsman uppskattade
jordareal, hvilken omfattade äfven meranämnda bergafsats, torde, då
det för berörda område föreslagna priset vore att anse såsom synnerligen
billigt, bolaget skäligen kunna utan vidare förpliktas att till Visby
skyttegille utbetala det begärda ersättningsbeloppet, 5,800 kronor.
Lämplig terräng för en ny skjutbana åt skyttegillet kunde ej
sökas norr eller öster om staden. Afståndet till densamma skulle nämligen
blifva alltför stort och skyttegillets verksamhet af denna anledning
så småningom upphöra. Den fördelaktigaste platsen för en nv skjutbana
syntes vara den å en skrifvelsen bifogad kartkopia utprickade
terrängen å Ladugårdshällarna strax söder om den nuvarande. Då,
därest en skjutbana komme att därstädes anläggas, inga planeringsarbeten
vore afsedda att utföras, utan skottlinjen mot flera blinderingar kunde
tagas omedelbart i terrängen, skulle området i fråga icke förlora något
af sitt värde såsom öfningsterräng vid utbildningen i patrulltjänst eller
enskild fältskjutning. Om vederbörande militära myndigheter, för livilka
denna terräng på grund af förut åberopade nådiga brefvet den 13 november
1874 syntes vara disponibel, icke hade något emot, att Visby skyttegille
där finge anlägga en skjutbana, torde aktiebolaget Visby'' cementlabrik
såsom arrendator af Y isborgs kungsladugård ej kunna hafva något
att däremot erinra.
På grund af hvad ombudet sålunda anfört och då ombudet ansåge
tillgodoseendet af YTisby skyttegilles ifrågavarande intressen vara af
synnerlig vikt för en framgångsrik utveckling såväl af skyttegillets fort
-
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition A.o 220.
satta verksamhet som af skytter öreisen å Gottland i dess helhet, vore
enligt ombudets förmenande synnerligen önskvärd!, dels att vid en eventuell
försäljning till aktiebolaget Visby cementfabrik af omförmälda bergafsats
bolaget förpliktades godtgöra Visby skyttegille för bortflyttning
af å samma markområde af skyttegillet uppförda byggnader och öfriga
anläggningar med tillhopa 5,800 kronor, dels ock att till Visby skyttegille
för att användas såsom mål- och fältskjutningsterräng upplätes
det markområde under Visborgs kungsladugård, som å samma kartkopia
funnes med röda strecklinjer utmärkt och utgjordes af ägofiguren n:r
251 samt delar af ägofigurerna n:r 233, 249, 250, 252, 254, 262, 263,
266, 272, 275, 276, 277, 297 och 298.
Vid nyssnämnda framställning fanns, bland annat, fogadt en afskrift
af förenämnda nådiga bref af den 13 november 1874.
I häröfver den 8 mars 1909 afgifvet utlåtande har arméförvaltningens
fortifikationsdepartement anfört, att, därest ej Eders Kungl.
Maj:t funne skäl bifalla departementets hemställan om begränsning af
det område, bolaget skulle äga förvärfva, skyttegillets framställning
syntes böra vinna bifall, hvarjämte torde böra förbehållas rätt för militärbefälhafvaren
på Gottland att bestämma platsen för den skjutbana, som
skulle till skyttegillet upplåtas.
Med anledning af hvad i sistnämnda ärende förekommit angående
dispositionsrätten öfver de s. k. Ladugårdshällarna har jag från domänstyrelsen
infordrat det mellan kronan och bolaget gällande kontraktet
angående arrende af egendomen, och framgår af sistnämnda handling,
att något på 1874 års bref grundad t förbehåll icke intagits i kontraktet,
men att däremot från arrendet undantagits vissa andra, genom nådigt
bref den 13 april 1894 till exercis- och skjutfält upplåtna områden.
Af hvad i ärendet sålunda förekommit torde Eders Kungl. Maj:t
finna det vara utredt, ej mindre att cementbolaget för att med framgångkunna
utveckla sin för såväl Visby stad som Gottland i dess helhet
betydelsefulla verksamhet är i behof af utvidgning af sitt område, än
äfven att detta behof kan tillfredsställas allenast genom att bolaget får
förvärfva mark från Visborgs kungsladugård. Då det här gäller befordrandet
af en för Gottland och särskildt för Visby viktig industri,
synes staten icke böra undandraga sig att i största möjliga mån tillmötesgå
bolagets önskningar. De betänkligheter, som från vissa håll
inom staden uttalats mot ifrågavarande upplåtelse, torde, därest upplåtelsen
på lämpligt sätt begränsas, förlora största delen af sin betydelse.
Jag kan emellertid i detta sammanhang nämna, att chefen för Sveriges
Arméförvaltningen
den S
mars 1909.
Departements
chefen.
24
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 220.
geologiska undersökning, genom hvilken institution förenämnda undersökningar
af möjligheten att å ifrågavarande område bereda tillgång på
vatten för stadens behof verkställts, på förfrågan meddelat, att nämnda
undersökningar ^ måste anses hafva i stort sedt gifvit rent negativt
resultat. A andra sidan kan bolagets behof af markutvidgning
komma i strid med behofvet af tillräcklig och lämplig öfningsplats för
de invid Visby förlagda trupperna, och lärer förty bolagets ansökan om
markförvärf från kungsladugården icke böra bifallas i vidsträcktare mån,
än som med försvarsväsendets berättigade intressen är förenligt. Om
upplåtelse till bolaget af de af detsamma ursprungligen åsyftade områdena
torde därför i hvarje fall ej kunna blifva fråga. Emellertid
synes omsorgen om nyssnämnda intressen ej med nödvändighet kräfva,
att bolagets ifrågavarande markförvärf inskränkes att omfatta allenast
det af arméförvaltningens fortifikationsdepartement till försäljning föreslagna
område. Militärbefälhafvarens förslag synes mig i detta hänseende
anvisa en för frågans lösning lämpligare utgångspunkt. Enligt
mitt förmenande — och jag styrkes i min uppfattning härutinnan
af hvad chefen för landtförsvarsdepartementet under ärendets beredningmeddelat
mig — lärer hinder likväl icke böra möta för bolaget att få
förvärfva jämväl de delar af ägofigurerna n:r 20 och 21 å den af
kommissionslandtmätaren Ytterberg upprättade karta, som äro belägna
söder om den uti militärbefälhafvarens underdåniga utlåtande omförmälda
mindre vägens förlängning ut till Östersjön. Det med dessa två
ägofigurer utmärkta område bildar största delen af den mark, som af
Visby skyttegille användes för dess skjutöfningar, och därest den af
militärbefälhafvaren omförmälda del däraf komme att till bolaget försäljas,
blefve återstoden i hvarte fall oanvändbar för skyttegillet. Ej
heller för militära ändamål synas de södra delarne af förenämnda två
ägofigurer vara oundgängligen nödvändiga. För cementbolaget åter är
deras förvärfvande synnerligen önskvärdt.
Utgående från dessa synpunkter har jag låtit å den af kommissiouslandtmätaren
Ytterberg upprättade kartan afteckna de områden, hvilkas
försäljning till cementbolaget synts mig möjligen kunna komma i fråga.
Områdena hafva å kartan betecknats med litt. A, B, C och D. Därjämte
har jag låtit verkställa uträkning i landtmäteristyrelsen af berörda områdens
areal. Ifrågavarande områden innehålla enligt denna uträkning
i areal respektive 2 hektar 76,5 ar, 3 hektar 60 ar, 2 hektar 69 ar
och 1 hektar 32 ar.
Cementbolaget, som erhållit tillfälle att taga del såväl af de från
Visby skyttegilles sida genom Eders Kungl. Maj:ts ombud i styrelsen
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 220.
för Gottlands skytteförbund framställda, härförut omförmälda anspråk,
som ock af kommissionslandtmätaren Ytterbergs karta, sedan därå aftecknats
här förut angifna med litt. A, B, C och D utmärkta områden,
äfvensom af den verkställda arealberäkningen, har uti en till Eders
Kungl. Maj:t sedermera ingifven skrift anfört, att, då det vore för
bolaget af utomordentligt stor vikt att vinna områden för byggnadsplatser
och tillgång på kalkberg, bolaget hemställde, att det i hvarje
fall måtte få förvärfva områdena A, B och C, samt att bolaget, under
förutsättning att bolaget under innevarande år finge förvärfva dessa
områden, vore villigt att till skyttegillet för dess afflyttning betala den
ersättning, Eders Kungl. Maj:t täcktes bestämma, intill ett belopp af
5,800 kronor.
Med anledning häraf torde upplåtelsen till bolaget kunna begränsas
till nyssnämnda tre områden.
Det af Visby skyttegille framställda kraf att, i händelse gillet
måste afstå från den af gillet för närvarande begagnade skjutbanan, få
åt sig upplåten mark för anläggande af ny sådan bana, synes mig jämväl
förtjänt att af Eders Kungl. Maj:t behjärtas. I detta hänseende torde
vid en eventuell försäljning till bolaget af ofvanberörda med litt. A, B
och C betecknade områden lämpligen böra stadgas skyldighet för bolaget,
såsom arrendator af lotten n:r 1 af Visborgs kungsladugård, att utan
ersättning eller minskning i arrendeafgiften af de till egendomen behållna
ägorna afstå det område, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
efter samråd med militärbefälhafvaren på Gottland pröfvas
nödigt till ersättande af Visby skyttegilles nuvarande skjutbana.
Någon ersättning till bolaget eller nedsättning i arrendeafgiften
för mistningen af nyttj anderätten till det område, bolaget själft skulle
få förvärfva, torde ej böra ifrågakomma.
Beträffande den betalning bolaget skulle erlägga för ifrågavarande
områden, hvilkas sammanlagda areal utgör 9 hektar 5,5 ar, anser jag
densammas belopp böra bestämmas i den ordning, som är stadgad för
expropriationsfall, dock att köpeskillingen icke bör få bestämmas till
lägre belopp än efter 1,000 kronor för hektar räknadt. Sammanlagda
köpeskillingen skulle då blifva minst 9,055 kronor, hvartill skulle komma
de 5,800 kronor, bolaget jämlikt sitt åtagande synes böra tillförbindas
att utgifva till skyttegillet.
Beträffande den ifrågasatta upplåtelsen åt makarna Olsson biträder
jag till alla delar Eders Kungl. Maj:ts befalluingshafvandes af domänstyrelsen
tillstyrkta förslag.
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd■ 165 Käft.
4
opaginerad Kontrollera mot PDF
26
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 220.
Åberopande hvad jag i detta ärende sålunda anfört, hemställer
jag alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen
medgifva,
dels att från ifrågavarande egendom må i vederbörlig ordning afskiljas
och till kvarnägaren O. Albert Olsson och hans hustru Vendla
Olsson med tillträdesrätt den 14 mars 1915 eller dessförinnan å tid,
hvarom köparna kunna öfverenskomma med egendomens arrendator,
försäljas det af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna område
om en hektar, upptagande å förenämnda af kommissionslandtmätaren
Ytterberg upprättade karta delar af ägofigurerna n:r 10 och 11, med rätt
för köparna till utfartsväg öfver det med ägofiguren n:r 8 å nämnda karta
utmärkta område;
dels att från egendomen må jämväl afskiljas och med tillträdesrätt
vid köpets afsilande till aktiebolaget Visby cementfabrik försäljas tre
å förenämnda karta med litt. A, B och C betecknade områden, innehållande
i areal tillhopa 9 hektar 5,5 ar, med skyldighet för bolaget
ej mindre att med 5,800 kronor godtgöra Visby skyttegille kostnaden
för bortflyttning af de till gillets inom områdena B och C befintliga
skjutbana hörande byggnader och öfriga anläggningar än älven att i
bolagets egenskap af arrendator af egendomen, vid påfordran utan ersättning
eller minskning i arrendeafgiften, af de till egendomen behållna
ägorna afstå det område, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
efter samråd med militärbefälhafvaren på Gottland pröfvas nödigt till
ersättande af nyssnämnda skjutbana;
dels att såsom villkor för båda köpen skall gälla, att köpeskillingarna
skola på köparnas bekostnad bestämmas i den ordning, som i fråga
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof är föreskrifven i
nådiga förordningen den 14 april 1866, dock att nämnda köpeskillingar
icke må understiga, för den för makarna Olsson afsedda lägenheten 700
kronor samt för områdena i öfrigt 1,000 kronor för hektar; att köpeskillingarna
skola erläggas vid tillträdet och inbetalas till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande; att köparna skola vara skyldiga att, där sådant
från kronans sida påfordras, underhålla stängsel, hvardera mellan det åt
honom inköpta området och kungsladugårdens behållna mark; samt att
köparna skola bestrida alla med områdenas afskiljande samt med köpen
och deras lagfarande förenade kostnader;
dels ock att de medel, som genom ifrågavarande försäljningar
inflyta, må, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre
kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark.
opaginerad Kontrollera mot PDF
27
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 220.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall och förordnade, att nådig proposition af den
lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar, skulle
till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Hjalmar Almgren.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1909:177 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Magis proposition angående försäljning af vissa områden från Visborgs kungsladugård i Gottlands län. s. 5 i texten
- SU 1909:181 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning af vissa områden från Visborgs kungsladugård i Gottlands län. s. 1 i texten