Sök i Ratio Lex

Angående försäljning af vissa områden från Visborgs kungsladugård i Gottlands län

1909-04-23 · 27 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:220, Angående försäljning af vissa områden från Visborgs kungsladugård i Gottlands län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 220.

1

N:o 220.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående försäljning

af vissa områden från Visborgs kungsladugård

i Gottlands län; gifven Stockholms slott den 23 april

1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj: t härmed föreslå Riksdagen

besluta,

dels att från lotten n:r 1 af Visborgs kungsladugård om 1 Vig

mantal å Visby stads område i Gottlands län må i vederbörlig ordning

afskiljas och till kvarnägaren O. Albert Olsson och hans hustru Vendla

Olsson med tillträdesrätt den 14 mars 1915 eller dessförinnan å tid,

hvarom köparna kunna öfverenskomma med egendomens arrendator,

försäljas ett af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet föreslaget,

i statsrådsprotokollet närmare angifvet område om en hektar, upptagande

å en af kommissionslandtmätaren Axel Ytterberg öfver en del af kungsladugården

år 1907 upprättad karta delar af ägofigurerna n:r 10 och 11,

med rätt för köparna till utfartsväg öfver det med ägofiguren n:r 8 å

nämnda karta utmärkta område;

dels att från egendomen må jämväl afskiljas och med tillträdesrätt

vid köpets afsilande till aktiebolaget Visby cementfabrik försäljas tre

å förenämnda karta med litt. A, B och C betecknade områden, innehållande

i areal tillhopa 9 hektar 5,5 ar, med skyldighet för bolaget

ej mindre att med 5,800 kronor godtgöra Visby skyttegille kostnaden för

bortflyttning af de till gillets inom områdena B och C befintliga skjutbana

hörande byggnader och öfriga anläggningar än äfven att i boBih.

till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 165 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 220.

lagets egenskap af arrendator af egendomen, vid påfordran utan ersättning

eller minskning i arrendeafgiften, af de till egendomen behållna

ägorna afstå det område, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

efter samråd med militärbefälhafvaren på Gottland pröfvas nödigt till

ersättande af nyssnämnda skjutbana;

dels att såsom villkor för båda köpen skall gälla, att köpeskillingarna

skola på köparnas bekostnad bestämmas i den ordning, som ifråga om

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof är föreskrifven i kungl.

förordningen den 14 april 1866, dock att nämnda köpeskillingar icke

må understiga, för den för makarna Olsson afsedda lägenheten 700

kronor samt för områdena i öfrigt 1,000 kronor för hektar; att köpeskillingarna

skola erläggas vid tillträdet och inbetalas till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande; att köparna skola vara skyldiga att, där sådant från

kronans sida påfordras, underhålla stängsel, hvardera mellan det af honom

inköpta området och kungsladugårdens behållna mark; samt att köparna

skola bestrida alla med områdenas afskiljande samt med köpen och

deras lagfarande förenade kostnader;

dels och att de medel, som genom ifrågavarande försäljningar

inflyta, må, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre

kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning af skogbärande

eller till skogsbörd tjänlig mark.

De till ärendet hörande handlingar och kartor skola Riksdagens

vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen

med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oskär Nyländer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 220.

3

Utdrag af protokollet öfver jordbruks ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 april 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: PETERSSON,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton,

, grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Departementschefen, statsrådet Nyländer anförde efter gemensam

beredning med chefen för landtförsvarsdepartementet:

Jämlikt nådigt bref den 24 maj 1895 har aktiebolaget Visby

cementfabrik från lotten n:r 1 af Visborgs kungsladugård om 1V16

mantal å Visby stads område förvärfvat ett intill bolagets förut ägande

mark gränsande område om 3 hektar 94,9 ar. Bolaget, som sedermera

fått arrenderätten till återstående del af lotten n:r 1 af Visborgs kungsladugård

på sig öfverlåten för tiden intill den 14 mars 1915, har nu

uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Gottlands län med underdånigt utlåtande den 19 mars 1907

öfverlämnad skrift gjort framställning om upplåtande med äganderätt åt

bolaget af ytterligare ett till kungsladugården hörande område om tillhopa

49 hektar 8 ar, aftecknadt och beskrifvet å en den underdåniga ansöknin
-

Ånsökan af

Visby cementfabrik.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 220.

gen bifogad, af kommissionslandtmätaren Axel Ytterberg år 1907

upprättad karta, att på bolagets bekostnad genom ägostyckning kungsladugården

frånskiljas. Såsom anledning till denna framställning bär

bolaget uppgifvit, att bolaget hade för afsikt att uppföra åtskilliga nya

fabriksbyggnader för införande af moderna tillverkningsmetoder och

åstadkommande i samband därmed af en väsentlig ökning af fabrikens

tillverkningsförmåga; att det af bolaget förut från kungsladugården

iörvärfvade området vore otjänligt såsom byggnadsplats och endast

användbart till kalkbrytning samt att den angränsande till kungsladugården

hörande marken vore den enda, som kunde till afsedda ändamålen

af bolaget begagnas. Under påpekande af att det område, bolaget

nu önskade förvärfva, särskildes i två delar af landsvägen från Visby

till Västerhejde, har bolaget i sin ansökning vidare anfört i hufvudsak

följande.

Det väster om landsvägen belägna området bestode af kala kalkberg.

Med förvärfvande af detta område afsåge bolaget att blifva i

tillfälle att uppföra de nya fabriksbyggnaderna på lämpliga platser,

hufvudsakligen i sydlig riktning i förhållande till bolagets nuvarande

fabrik och delvis på ett betydande afstånd från denna, att blifva tillförsäkradt

om att i framtiden kunna erhålla kalksten från platser,

lämpligt belägna för deras utnyttjande, samt dessutom att vinna

äganderätt till vissa områden, som bolaget åren 1900 och 1904 enligt

överenskommelser med dåvarande arrendator!! till Visborgs kungsladugård

och domänstyrelsens godkännande häraf på vissa år arrenderat

och införlifvat med fabriksområdet. Områdets betydande areal vore

delvis föranledd af behofvet af att områdena öster och väster om landsvägen

tillsammans skulle komma att bilda ett sammanhängande helt;

däremot vore det af föga betydelse, att den ifrågavarande marken

genomskures af sinsemellan parallellt löpande landsväg och järnväg.

A området öster om landsvägen funnes riklig tillgång till sand,

som vore för bolaget särdeles värdefull för upparbetande af en större,

bolagets nuvarande fabrikationer närstående industri. Därest marken blefve

till bolaget upplåten, hade bolaget för afsikt att där anlägga en fabrik,

af hvilken en hufvudsaklig del måste uppföras omedelbart invid sandtillgången,

hvarför det vore angeläget att förvärfva området med

äganderätt.

Slutligen har bolaget, då Gottlands artillerikårs gamla skjutbana

till en del vore belägen å mark, som i ansökningen afsåges,

tillika hemställt, att skjutbanan finge flyttas i enlighet med en plan,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 220.

som jämlikt en vid ansökningen fogad skrifvelse jämte karta blifvit af

artillerikårens dåvarande chef, öfverstlöjtnanten Gabriel Torén godkänd.

Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, jämväl med Eders Kungl.

Maj:ts befallningslrafvandes i Gottlands län forenämnda underdåniga

utlåtande öfverlämnad skrift hafva vidare O. Albert Olsson och hans

hustru Vendla Olsson i underdånighet anhållit, det Eders Kungl. Maj:t

täcktes hos Riksdagen göra framställning därom, att från lotten n:r 1

af Visborgs kungsladugård måtte frånskiljas och med äganderätt till

sökandena öfverlåtas det område, som på en ansökningen bifogad kartskiss

vore utmärkt med röda linjer och jämte väg till området från

den s. k. västra landsvägen upptoge en areal af en hektar.

Makarna Olsson hafva enligt det om egendomen gällande arrendekontrakt

och domänstyrelsens beslut den 6 maj 1898 tillförsäkrats att

mot en årlig afgäld till arrendator!! af 25 kronor innehafva och bruka

omförmälda lägenhet, kallad Storkvarn. Lägenheten ligger å det område,

hvartill aktiebolaget Visby cementfabrik nu önskar förvärfva

äganderätt. Makarna Olsson äro ägare till en å lägenheten uppförd

vädermj ölkvarn med flera åbyggnader.

De hafva nu framhållit, att då deras dispositionsrätt till den jord,

hvarå deras kvarn med bonings- och uthus funnes uppförda, upphörde

vid löpande arrendeperiods slut den 14 mars 1915, de skulle efter

denna dag komma att ifråga om byggnadernas användning blifva helt

och hållet beroende af forenämnda bolag, därest detsammas nu förevarande

framställning om förvärfvande af mark från kungsladugården

blefve bifallen, hvadan det vore för makarna Olsson särdeles önskvärdt

att få inköpa mark från kungsladugården till nödigt omfång för deras

byggnader samt till utfartsväg från desamma. Makarna Olsson hafva

i sådant hänseende förklarat sig villiga att för det till inköp ifrågasatta

området betala skäligt pris efter samma grunder, som kunde komma

att bestämmas ifråga om bolagets förvärf. Såsom ett ytterligare stöd

för sin framställning hafva makarna Olsson åberopat handlingar utvisande,

att kvarnlägenheten under större delen af 1800-talet ansetts såsom

enskild egendom samt att därå meddelats fastebref dels den 18 maj

ISIG och dels den 29 november 1875. Efter år 1875 lär emellertid,

enligt hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande upplyst, lagfart

hafva nekats.

Uti en till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifven särskild

skrift af den 20 februari 1907, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

med de underdåniga ansökningarna till Eders Kungl.

Maj:t öfverlämnats, har aktiebolaget Visby cementfabrik förmiilt sig icke

Ansökan af

makarna

Olsson.

Skrift från

holaget.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Magistraten

Visby.

6 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 220.

hafva något att erinra mot bifall till makarna Olssons ansökning-, under

förutsättning, att bolaget tillförsäkrades rätt att med järnvägsspår skära

den ifrågasatta utfartsvägen från lägenheten Storkvarn samt att sådana

bestämmelser träffades, att samma väg komme att få för angränsande

områden begagnas.

Med Eders Kungl. Majrts befallningshafvandes förenämda underdåniga

skrifvelse den 19 mars 1907 hafva ytterligare öfverlämnats öfver

förevarande båda underdåniga ansökningar afgifna utlåtanden från

magistraten i Visby samt stadsfullmäktige i nämnda stad äfvensom ett

af sökandebolaget med anledning af stadsfullmäktiges utlåtande afgifvet

yttrande af den 15 mars 1907.

i _ Magistraten har anfört, hurusom densamma funnit det vara ej

mindre för kronan än äfven för Visby stad ur många synpunkter ekonomiskt

fördelaktigt, att den redan nu ganska betydande industriella

verksamhet, som aktiebolaget Visby cementfabrik under omkring 20

år bedrifvit inom stadens område å Kopparsvik, blefve än mera utvidgad

och dessutom tillökad med en för orten ny industri, som efter hvad för

magistraten uppgifvits, afsåge tillverkning af glaseradt fasadtegel, i

synnerhet som dessa industrier vore kanske de enda, som, med hänsyn

till ortens rika tillgångar på kalkberg och märgel, kunde sägas vara

af naturen anvisade och just på grund däraf borde äga de bästa förutsättningar

för att kunna med god framgång bedrifvas. Någon utväg

att utvidga den nu bedrifna tillverkningen af cement och kalk samt

att i samband därmed idka tillverkning af tegel förefunnes icke, enligt

hvad magistraten inhämtat, därest bolaget icke skulle kunna med

äganderätt förvärfva den mark, som bolaget begärt att få af kronan

inköpa från Visborgs kungsladugårds område, och tillstyrkte magistraten

på grund häraf nådigt bifall till ansökningen. Magistraten ansåge sig

dock böra erinra, att staden några år förut låtit å delar af ifrågavarande

område anställa jordborrningar i ändamål att utreda om tillgång till

vatten kunde därstädes beredas för stadens behof.

Mot bifall till den af mjölnaren Olsson och hans hustru gjorda

ansökningen hade magistraten ej heller något att erinra.

En ledamot af magistraten, ordföranden i stadens byggnadsnämnd,

rådmannen K. G. Tiberg har uti ett vid magistratens berörda utlåtande

fogadt särskildt yttrande afstyrkt upplåtande af nu ifrågavarande

områden till annan än Visby stad eller möjligen direkt till enskilda

personer i smärre byggnadsområden samt i sådant hänseende anfört

hufvudsakligen följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 220.

Med hela sin nordliga gräns läge det område, bolaget ville förförvärfva,

utmed den del af Visby stads mark, som vore afsedd till

bebyggande eller redan vore bebyggd, och man torde icke misstaga sig,

om man antoge, att, därest området upplätes till bolaget under äganderätt,

åtminstone den del däraf, som läge mellan de från staden utgående

landsvägarna till Vesterhejde i väster och till Stenkumla i öster och

hvilken vore synnerligen lämplig för bebyggande med boningshus,

blefve, så snart lämpligen ske kunde, därtill använd, i synnerhet som

jorden där, upptagande en areal af icke mindre än 15 hektar åker, vid

närmare undersökning torde visa sig å stor, om icke största delen så

beskaffad, att den icke, på sätt bolaget uppgifva, kunde användas till

industri af sådant slag, som bolaget nu drefve, eller därmed närstående.

Närmaste följden för Visby stad af upplåtelsen måste med naturnödvändighet

därför blifva, att området till stor del indroges i stadsplanen.

Men att utsträcka planen för Visby stads bebyggande längre åt söder

än till ifrågavarande område kunde icke annat än blifva för staden

högst besvärande och betungande, åtminstone under öfverskådlig framtid,

icke allenast med hänsyn till områdets läge långt bort från den

egentliga eller gamla staden, utan äfven i det afseende, att därigenom

skulle motverkas bebyggande af andra områden, som staden dels från

kronan och dels från enskilda personer genom köp förvärfvat, belägna

österut omedelbart eller närmare intill den gamla staden.

Hvad särskilt anginge den västliga delen af området, utgörande

en ytvidd af 35 hektar med kalkhällen uppstickande i dagen nästan

allestädes utom närmast mot stadens planlagda område, hvilken del

sträckte sig emellan landsvägen till Vesterhejde och sjön, och öfver

hvilken järnvägen mellan den egentliga staden och Visborgs slätt löpte,

vore åtminstone den mellan landsvägen och järnvägen belägna delen

däraf lämplig för bebyggande med boningshus, hvarför dess upplåtande

till annan än Visby stad icke gärna kunde vara annat än till skada för

staden af skäl, som förut angifvits. Härtill komme, att anställda jordborrningar

å detta område samt å ett närmast öster om Vesterhejdelandsvägen

beläget område visat, att där funnes vattentillgångar af

sådan betydenhet, att man ansett en vattenledning för Visby stad kunna

grundas därpå, i synnerhet om för sådant ändamål kunde få tagas i

anspråk den landremsa, som sträckte sig utmed sjön nedanför kalkklippan,

där vattenflöden på flera ställen i trakten närmast staden förefunnes.

Statens eget intresse berördes äfven af ifrågavarande jordupplåtelse

särskild! på det sätt, att, om densamma genomfördes så, som

s. 8 Kontrollera mot PDF

Hamndirektionen

m, fl.

Stadsfullmäk
tige.

8 Kungl. Majds Nåd. Proposition No 220.

bolaget begärt, lägerplatsen Visborgs slätt med därtill börande öfningsfält,

till h vilket området i söder delvis gränsade, blefve afskuren från

annan direkt förbindelse med den planlagda delen af Visby stad än

genom den nu befintliga järnvägen från lägret till staden, en afstängning,

som blefve så mycket fullständigare, som bolaget nyligen genom

köp förvärfvat ett jordbälte, sträckande sig från Stenkumlalandsvägen

österut från det till inköp från Visborgs kungsladugårds ägor ifrågasatta

området, så långt det för planläggning till stad afsedda områdets

södra gräns sträckte sig åt öster, ett förhållande som jämväl medförde,

att stadens planlagda områdes hela södra gräns skulle komma att möta

bolagets ägor, efter det bolaget gjort det ifrågasatta markförvärfvet.

Innan stadsfullmäktige afgåfvo sitt yttrande i ämnet hördes hamndirektionen

och drätselkammaren. Af dessa anförde hamndirektionen,

att, då stadens intill det till försäljning åt bolaget ifrågasatta området

belägna stenbrott vore nästan uttömdt, det vore nödvändigt att staden

för hamnens behof sökte förvärfva viss del af ifrågavarande område

intill stadens stenbrott. Drätselkammaren åter ställde sig i hufvudsak

på den af rådmannen Tiberg företrädda ståndpunkten.

För egen del anförde stadsfullmäktige hufvudsakligen följande.

Vid frågans bedömande hade stadsfullmäktige lifligt bekjärtat den

stora betydelse, som cementfabrikens verksamhet och dess vidare utveckling

i inslagen riktning haft och hade för samhället i flera afseenden.

I den mån förvärfvandet af mark enligt ansökningen afsåge

beredande af möjlighet för denna utvecklings fortgående, både stadsfullmäktige

därför ansett från stadens sida hinder ej böra resas däremot,

där ett sådant förvärf ej funnes kunna komma i direkt strid med

stadens intressen.

Hvad beträffade marken väster om Västerliejdevägen syntes detta

egentligen vara fallet med den delen, som läge mellan nämnda landsväg

och järnvägen till Visborgs slätt, samt med det område, som hamndirektionen

ansett erforderligt för utvidgning af hamnens stenbrott.

Äfven om dessa delar undantoges, skulle i händelse af bifall till framställningen

i öfrig! bolaget få där förvärfva ett område af så betydande

omfång, att det knappast torde kunna råda något tvifvel därom, att

bolagets behof af mark för utvidgning af sin nu drifna rörelse finge

anses fullt tillfredsställd!.

Vidkommande åter området; öster om Västerliejdevägen mellan

denna och Stenkumlavägen, skulle detta, enligt hvad i bolagets ansökan

angifvits, vara för bolaget värdefullt för upparbetande af en

större, bolagets nuvarande fabrikationer närstående industri eller, såsom

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 220.

af handlingarna i öfrigt syntes framgå, fabrikation af glaseradt fasadtegel.

Ehuruväl erfarenheten om cementfabrikens utveckling och ledning

under den gångna tiden gåfve garanti för att, om nämligen traktens

geologiska förhållanden skulle lämpa sig härför, denna nya industris

utvecklingsmöjligheter i och för sig blefve behörigen tillvaratagna, och

sådant kunde hafva siu ekonomiska betydelse för samhället, ansåge dock

stadsfullmäktige, att ett upplåtande för ändamålet af detta mellan tvenne

viktiga trafikleder intill stadens mark och alldeles vid den uppväxande

förstaden Södervärn belägna och ganska omfattande område till cement- ,

fabriken skulle komma i strid med synnerligen viktiga samhällsintressen,

som kunde bäst tillgodoses genom dess förvärfvande åt staden och i alla

händelser bättre bevaras genom områdets kvarstannande i kronans ägo

än genom dess upplåtande till enskildt bolag.

Stadsfullmäktige, som, hvad kvarnägaren Olssons ansökan anginge,

icke funnit annat vara att från stadens sida andraga, än att fullmäktige,

på sätt drätselkammaren föreslagit, hemställde om förbehållande vid

upplåtelsen af rätt för staden till eventuellt framdragande af järnvägsspår

öfver den i ansökningen angifna utfartsvägen, finge sålunda, vidkommande

den af cementbolaget gjorda ansökningen i underdånighet

anföra, att fullmäktige för sin del icke hade något att erinra mot bifall

till framställningen under den förutsättning likvisst, att från upplåtelse

till cementfabriken undantoges och tills vidare i kronans ägo bibehölles

dels hela området öster om Västerhej de vägen eller den så kallade Halsjärnsåkern,

å den ansökningen bifogade kartan betecknadt med n:r 1 <,

dels af området väster om denna väg ej mindre den mellan vägen och

järnbanan till Visborgs slätt belägna delen, betecknad med n:r 8 och 9, än

äfven det till utvidgning af hamnens stenbrott ifrågasatta stycke om

tillhopa cirka 1 hektar af n:r 10 och 11, som gränsade i norr till

stadens mark, i öster till järnvägen Visby—Visborgs slätt, i söder till

det i kvarnägaren Olssons ansökan angifna område samt i väster till

det af cementfabriken redan förvärfvade området.

Med anledning af hvad stadsfullmäktige sålunda anfört har sökandebolaget

uti sitt förberörda yttrande af den 15 mars 1907 förmält sig 9

icke hafva något att invända mot, att den af hamndirektionen till läget

angifna mark om ungefär en hektar undantoges från det område, som

med bolagets underdåniga ansökning afsåges. Däremot kunde bolaget

icke finna, att det skulle medföra någon olägenhet för staden, om bolagets

ansökning med den inskränkning, som föranleddes af hamndirektionens

erinran, vunne nådigt bifall. Farhågorna, att bolaget skulle använda

Bih. till Riksd, Prat. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 165 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition No 220.

störa delar af det område, bolaget önskade förvärfva, till bebyggande

med bostäder vore ogrundade. Därtill både afsetts det andra, österut

belägna och af rådmannen Tiberg omförmälda området, som bolaget redan

förvärfvat. Vattentillgången å ifrågavarande område hade på senare

tiden i hög grad minskats, sannolikt beroende på utdikning af Visborgs

lägerplats och närliggande område. Äfven om någon olägenhet för

staden kunde förväntas, borde enligt bolagets förmenande icke detta

förhållande enbart tagas i betraktande vid frågans afgörande, utan hänsyn

tagas jämväl till önskvärdheten af, att bolagets fabriksanläggning

vunne den utveckling, som af förhållandena medgåfves, hvaraf äfven

staden, på sätt af magistraten framhållits, hade afsevärd fördel. Till

upplysning om den betydelse, bolagets industri hade för orten, ville

bolaget upplysa, att af de 290 lastfartyg, som år 1906 angjort hamnen

i Visby, 155 lastats eller lossats för bolagets räkning samt att dessutom

under samma år den reguliära ångbåtstrafiken i sådan grad anlitats

för varutransport från och till cementfabriken, att vederbörande

ångbåtsbolag härför uppburit öfver 50,000 kronor.

KllefMnYniU Uti förenämnda underdåniga utlåtande den 19 mars 1907 har

hafvande den Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande till en början i fråga om det

19 mars 1907‘ markområde, som i bolagets ansökning omförmäles, meddelat följande.

Bolagets nu föreliggande ansökning afsåge förvärf af två särskilda

områden, skilda från hvarandra genom den från Visby till Västerhejde

ledande s. k. västra landsvägen. Området väster om denna landsväg

omfattade de å den af kommissionslandtmätaren Ytterbergs karta med

n:r 8—39 betecknade ägofigurerna och innehölle en areal af 34,9 3

hektar. Området öster om förutnämnda landsväg, hvilket på dess östra

sida begränsades af den från Visby till Stenkumla ledande landsvägen,

innehölle en ägovidd af 14,15 hektar. Af det västra området utgjordes

ägofigurerna n:r 14—17 om 1,6 4 hektar af lägenheten Kopparsvik,

som fabrikör J. D. Langs stärbhusdelägare enligt det nu gällande, den

11 januari 1895 upprättade arrendekontraktet tillförsäkrats att, såvida

domänstyrelsen icke funne skäl uppsäga dem, under arrendetiden besitta,

mot viss årlig afgäld till arrendatorn. Langs stärbhusdelägare hade

sedermera till sökande bolaget försålt sina å lägenheten varande byggnader

och öfverlåtit besittningsrätten till marken, hvilken öfverlåtelse

blifvit af domänstyrelsen den 12 februari 1904 godkänd. Enligt öfverenskommelse

med dåvarande arrendatorn af kungsladugården och med

domänstyrelsens medgifvande, delgifvet i skrifvelse den 9 februari 1900,

både bolaget jämväl fått öfvertaga nyttjanderätten till två smärre områden

väster om västra landsvägen »för att användas till upplags
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 220.

platser och möjligen äfven för uppförandet därå af några skjul». Några

kronan tillhöriga byggnader funnes icke uppförda å de ifrågavarande

områdena.

Vidare har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande erinrat, hurusom

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande uti sitt den 29 mars 1895 afgifna

underdåniga utlåtande öfver bolagets ansökning om rätt till förvärf

af här förut först omförmälda lägenhet om 3 hektar 94,9 ar från lotten

n:r 1 af Visborgs kungsladugård framhållit, bland annat, att marken

utgjordes af nästan kal kalkhäll, som under årens lopp å ytan förvittrat

och sönderfallit, så att den på några smärre fläckar blifvit bevuxen

med gräs, som lämnade ett torftigt fårbete; att odling där ej kunde med

någon utsikt till framgång ske och icke heller skogsplantering; att området

icke med hänsyn till dess afskilda läge och i saknad af kommunikationer

lämpade sig till boningsplatser; att dess egentliga värde läge i

kalkstenen, hvaraf berget bestode; att stenbrott då för tiden ej rönte någon

efterfrågan; att kronan icke skulle hafva någon olägenhet af markens öfverlåtande

; att cementfabriken vore stadens största industriella anläggning

och såsom sådan till stort gagn för orten; samt att det därför icke

kunde anses annat än billigt, om kronan, när det, såsom då vore fallet,

kunde ske utan någon uppoffring, lämnade den uppmuntran åt stadens enda

storindustri, som områdets öfverlåtande till cementfabriken skulle för denna

innebära.

Ytterligare har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att

hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande sålunda yttrat i fråga om

den mark, som bolaget då ville förvärfva, ägde i hufvudsak tillämpning

äfven på det nu omsökta området väster om landsvägen. Med undantag

af lägenheten Kopparsvik bestode nämligen hela detta område af

kala kalkhällar af samma beskaffenhet, som den mark, hvars öfverlåtande

då ifrågasattes och som utan den minsta olägenhet för kungsladugårdens

skötsel syntes kunna undvaras. En skillnad förefunnes likväl nu, den

nämligen, att kalkberg vid den tiden hade varit af ringa värde, under det

att däremot numera efterfrågan på sådana berg vore ganska liflig, så

att dessa nu betingade ett ojämförligt högre pris, och otänkbart vore

icke, att priset på berg, tjänliga till kalkstensbrytning, kunde under

tidernas lopp komma att än ytterligare stegras. Denna omständighet

ansåge emellertid Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke böra

verka hindrande för bifall till bolagets ansökning i afseende på den del

af detta område, som icke kunde för annat ändamål anses erforderlig.

Bolaget, som ännu år 1895 kämpade med störa ekonomiska svårigheter,

hade nämligen under tiden därefter allt mera utvecklat sin verksamhet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 220.

Därjämte hade, såsom i bolagets ansökning omförmäldes, cementindustrien

undergått högst afsevärda förändringar, föranledda såväl af den allt mera

vidsträckta marknaden för produkterna, som däraf att de vid tillverkningen

använda metoderna numera gestaltat sig helt annorlunda än för

blott några få år sedan, hvaraf föranledts ett allt mer pågående arbete

med utvidgningar och förändringar af fabriksanläggningen. Däraf hade

åter blifvit en följd, att bolaget befunne sig i det läge, att icke kunna

realisera sina planer på utvidgad fabriksverksamhet, utan att förvärfva

ett väsentligt större område, än det bolaget för närvarande disponerade.

Och det syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande vara uppenbart,

att utvidgningen af fabrikens område icke kunde ske åt annat håll än

åt söder, d. v. s. genom förvärfvande af mark från kungsladugården.

Skulle icke den härför erforderliga marken kunna erhållas, vore det icke

otänkbart, att bolaget kunde finna sig nödsakadt förflytta sina anläggningar

och sin verksamhet till något annat ställe och sådant skulle enligt Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande lända orten till stor skada.

I likhet med stadsfullmäktige måste nämligen Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande lifligt behjärta den verkligt stora betydelse, som

fabrikens verksamhet och dess vidare utveckling i den inslagna riktningen

haft och hade för samhället i dess helhet, liksom särskild! för

de i orten befintliga järnvägs- och ångfartygsbolagen, hvilkas förkofran

åter måste lända till samhällets bästa.

För att bereda bolaget möjlighet till den åsyftade utvidgningen

af cementfabrikationen ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

att, då sådant kunde ske utan uppoffring från kronans sida, till bolaget

borde öfverlåtas så mycket af det därför afsedda området väster om

västra landsvägen, som icke funnes böra för annat ändamål disponeras.

Bland de områden, som i sådant hänseende borde undantagas från

förvärfvet, vore det, om hvars inköp makarna Olsson gjort underdånig

ansökning. Af de deras ansökning bifogade handlingar framginge, att

denna lägenhet i mer än nittio år varit i enskild ägares eller innehafvares

hand, och det syntes redan ur den synpunkten vara med billighet förenad!,

om ägaren af byggnaderna bereddes en mera tryggad besittningsrätt

än hittills till den tomt, hvarå byggnaderna vore uppförda, helst lian

med stora omkostnader försatt vädermjölkvarnen i tidsenligt skick.

I de å lägenheten meddelade fastehandlingar funnes icke någon areal

å tomten angifven. 1 gällande arrendekontrakt vore innehafvaren tillförsäkrad

besittningsrätt till 50 ar. Makarna Olsson hade nu i underdånighet

anhållit att få tomt åt sig öfverlåten till en ytvidd af 1 hektar och

ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att tomten borde till

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 220.

denna ytvidd få af dem förvärfvas, ehuru enligt Eders Kungl. Maj:ts

befallningsliafvandes åsikt åt tomten borde, på skäl, som vidare komme

att omförmälas, gifvas en annan figur, än den som i den ansökningen

åtföljande kartskissen föreslagits.

På sätt som af stadsfullmäktige föreslagits, ansåge Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande jämväl, att vid öfverlåtelsen åt cementfabriken

borde undantagas den emellan landsvägen och det från Visby till \ isborgs

slätt ledande järnvägsspåret befintliga mark eller ägofigurerna n:r 8

och 9 om tillhopa 3,4 6 hektar. Just till följd däraf att det område,

hvarå bolaget sökt öfverlåtelse, skulle sönderdelas åt detta spår, ansåge

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande det vara mindre lämpligt, om

äfven dessa ägofigurer till bolaget öfverlätes, och Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande kunde icke heller finna förvärfvet af dessa ägofigurer

vara för bolaget nödigt, då i hvarje fall bolaget skulle erhålla tillräckligt

stort område.

Om man emellertid jämförde de kartor, som vore bilagda de bägge

ansökningarna, så befunnes det, att, därest makarna Olsson skulle erhålla

den ägofigur, hvarå de sökt öfverlåtelse, mellan deras tomt och järnvägen

skulle blifva en liten jordremsa, hvaröfver skulle dragas en väg

till makarna Olssons tomt, öfver hvilken väg såväl stadsfullmäktige

som cementbolaget ansett sig böra tå framdraga till äfventyrs behöfliga

järnvägsspår. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande kunde för sin

del icke finna, att något järnvägsspår, åtminstone å denna del af inkörsvägen

till Olssonska tomten, kunde blifva för staden eller cementbolaget

behöfligt, men Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ville föreslå,

att makarna Olsson skulle erhålla rätt till förvärfvande af 1 hektar

mark, så belägen, som med blyerts å kommissionslandtmätaren Ytterbergs

karta angifvits, eller så att tomten gåfves något mindre bredd

och i stället utdroges ända fram till järnvägsspåret, hvarigenom en formligare

figur skulle erhållas samt olägenheten af den smala jordremsan

mellan tomten och nämnda spår undvikas. Det område norr om tomten,

som skulle af kronan bibehållas, för att eventuellt åt staden framdeles

för hamnens behof upplåtas, skulle då enligt afmätning komma att utgöra

1,2 4 hektar. Någon öfverlåtelse af den af makarna Olsson ifrågasatta

vägen borde efter Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt

icke ske, utan endast i sammanhang med öfverlåtelsen dem meddelas

rätt till begagnande af inkörsväg till sin tomt öfver det åt kronan bibehållna

området mellan landsvägen och järnvägsspåret.

Den mark, som enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref den 13

april 1894 undantagits från det nuvarande arrendet och anvisats till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 220.

skjutbana för Gottlands artillerikår, vore nästan i sin helhet belägen

inom det område, om hvars öfverlåtande cementbolaget gjort ansökning.

Efter hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande kunde finna,

vore denna bana visserligen numera, då artilleriskjutfält i Tofta anskaffats,

icke för artillerikårens skjutöfningar behöflig, men ansåge Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande likväl, af skäl, som chefen för artillerikåren

anfört uti en ansökningen bilagd skrifvelse af den 22 januari

1907, banan böra ersättas med en annan skjutbana på den mark, som

eljest fortfarande skulle tillhöra arrendet, af den storlek och med den

belägenhet, som kårchefen föreslagit, hvartill ock bolaget förklarat sig

villigt.

Därest de områden, livilka Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bär ofvan föreslagit dels till öfverlåtande åt makarna Olsson, dels till

bibehållande tillsvidare i kronans ägo, undantoges, skulle det område

väster om landsvägen, hvilket enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förslag borde kunna öfverlåtas på aktiebolaget Visby cementfabrik,

komma att omfatta den betydande vidden af 29,2 3 hektar, ett

område som syntes vara fullt tillräckligt för den nuvarande fabriksverksamhetens

utvidgning och utveckling för långliga tider. Något

behof för bolaget att för utvidgning af den vid den nuvarande fabriken

drifna verksamheten, som enligt bolagets egen uppgift bestode af fabrikation

och försäljning af cement, kalkmjöl, bränd kalk och kalksten,

erhålla äganderätten till jämväl den omsökta marken öster om västra

landsvägen, vore ej för Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande kändt.

Bolaget hade ock såsom skäl för sin önskan att förvärfva detta område

anfört, dels att områdena öster och väster om landsvägen tillsammans

komme att bilda ett sammanhängande helt, dels att då å östra

området funnes riklig tillgång på sand, som skulle vara bolaget värdefull

för upparbetande af en större, bolagets nuvarande fabrikation närstående

industri, bolaget, om det finge marken åt sig upplåten, hade

för afsikt att där anlägga en fabrik, af hvilken en hufvudsaklig del

måste uppföras omedelbart invid sandtillgången, hvarför det vore för

bolaget angeläget att förvärfva området med äganderätt.

Det först anförda skälet, eller att bägge områdena bildade ett

sammanhängande helt, kunde enligt Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvandes

mening icke tillmätas någon betydelse, då landsvägen och

järnvägen skulle komma att sönderdela området, såsom helt betraktadt.

Hvad åter anginge det senare skälet, så och om den åsyftade nya fabriken

skulle, såsom stadsfullmäktige antagit, afse tillverkning af glase
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 220.

rade fasadtegel, kunde visserligen med fog antagas, att en dylik fabrik

skulle blifva af afsevärd ekonomisk betydelse för orten, men då här i

själfva verket skulle blifva fråga om en helt ny affärsverksamhet, om ock

under samma ledning som bolagets nuvarande, vore förhållandena i afseende

på detta östra område icke desamma som i afseende på det

västra, hvars förvärf af bolaget syntes Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande

vara absolut nödvändigt för utvidgande af den nuvarande

fabriksverksamheten.

Det östra området vore både till läge och jordens beskaffenhet

vida bättre än det västra och måste äfven anses vara vida mer värdefullt.

Ett upplåtande af det förstnämnda området för anläggning af

en fabrik kunde såsom stadsfullmäktige påvisat komma i strid med

synnerligen viktiga samhällsintressen. Äfven syntes lämpligheten af

en fabriks anläggande så pass nära Visborgs slätt kunna ifrågasättas. För

beredande af tomter för uppförande af bostäder åt de många officerare

och underofficerare, livilka hade sin tjänstgöring å Visborgs slätt, skulle

däremot området val lämpa sig. Då för förvärfvande af detta område

icke förelåge något af svårigheten att bedrifva bolagets verksamhet

föranledt behof, ansåge Eders Kungl. Majrts befallningshafvande det

icke böra förbises, att, hvilken köpeskilling än komme att nu bestämmas

å området, det dock vore antagligt, att en vida högre köpeskilling skulle

erhållas, därest kronan först i framtiden bestämde sig för en försäljning,

synnerligast om försäljningen blefve öppen för täflan. Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande kunde på dessa skäl icke biträda ansökningen

i denna del.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, har Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande hemställt, att de gjorda ansökningarna måtte

på det sätt bifallas,

att makarna Olsson måtte förklaras berättigade att inköpa 1 hektar,

att afsöndras från Visborgs kungsladugård och uttagas sålunda, att, sedan

den nordligaste delen af de å kommissionslandtmätaren Ytterbergs karta

med n:r 10 och 11 betecknade ägofigurer till en areal af 1,2 4 hektar, för att

tills vidare i kronans ägo bibehållas, uttagits med gräns i norr till stadens

inark (hamnens stenbrott), i väster till cementfabrikens från kungsladugården

förut afsöndrade mark och i öster till järnvägsspåret från Visby

till Visborgs slätt, makarna Olssons tomt, som äfven skulle uttagas af

ägofigurerna n:r 10 och 11, förlädes närmast söder om sistnämnda

område med gräns i väster till cementfabrikens nyss nämnda område

och i öster till förutnämnda järnväg;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Domänstyrelsen

den 6

mars 1908.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 220.

att makarna Olsson därjämte måtte förbehållas fri tillgång till

sin tomt öfver det område, som skilde landsvägen från meranämnda

järnväg;

att aktiebolaget Visby cementfabrik måtte förklaras berättigadt

att inköpa de å kommissionslandtmätaren Ytterbergs karta med n:r

12—39 betecknade ägofigurer om tillhopa 23,7 6 hektar samt återstående

delen, 5,4 7 hektar, af ägofigurerna n:r 10 och 11, sålunda tillsammans

29,2 3 hektar, att afsöndras från kungsladugården;

att såsom villkor för bägge köpen måtte stadgas, att köpeskillingarna

skulle på sökandenas bekostnad bestämmas i den ordning, som i. fråga

om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof vore föreskrifven i

nådiga förordningen den 14 april 1866, att lägenheterna finge tillträdas,

så fort köpeskillingarna blifvit till landtränteriet erlagda och

köpebref å lägenheterna utfärdade, samt att köparna skulle bestrida alla

med lägenheternas uttagande och kartläggande samt köpens lagfarande

förenade kostnader; samt

att aktiebolaget Visby cementfabrik, såsom för närvarande arrendator

af Visborgs kungsladugård, väl skulle erhålla minskning i arrendeafgiften

för de återstående arrendeåren, eller intill den 14 mars 1915,

för såväl det område, som till makarna Olsson öfverlätes, som ock det

område, som af bolaget inköptes, med belopp, som af domänstyrelsen

funnes motsvara den förlust, aiTendatorn genom områdenas undantagande

från arrendet tillskyndades, men däremot vara förpliktadt att, utan

någon ersättning eller minskning i arrendeafgiften, från den kvarvarande

delen af den arrenderade egendomen afstå det område, som tiders Kungl.

Maj:t pröfvade nödigt till ersättande af Gottlands artillerikårs å det till

försäljning i fråga varande området belägna skjutbana.

Till följd af nådig remiss har domänstyrelsen den 6 mars

1908 i detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande och därvid öfver1

ämnat från sökande bolaget inkomna påminnelser öfver hvad Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sin omförmälda underdåniga skrifvelse

i ärendet anfört äfvensom med anledning af dessa påminnelse!- af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 31 januari innevarande

år afgifvet förnyadt utlåtande.

I berörda påminnelser har sökande bolaget auhållit, att bolagets

ansökning i dess helhet måtte vinna nådigt bifall med de inskränkningar,

mot hvilka bolaget redan förmält sig icke hafva något att erinra, men

har bolaget tillika förklarat, att, därest Eders Kungl. Maj:t icke skulle

finna skäl bifalla ansökningen i hvad den afsåge den öster om landsvägen

till Västerhejde belägna marken, i hvithet fall bolaget blefve

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 220.

förhindradt att upptaga den industrigren, hvartill bolaget ämnade utnyttja

samma område, bolaget emellertid vidhölle sin anhållan att få förvärfva

den väster om järnvägsspåret belägna marken, som det för

cementfabrikens behof vore nödvändigt att erhålla.

För egen del har domänstyrelsen, under åberopande af den utaf

Eders Kungl. Maj ris befallningshafvande i ärendet lämnade utredning,

uttalat sin anslutning till Eders Kungl. Maj ris befallningshafvandes i

ämnet gjorda hemställan.

Till följd af nåd. bref den 24 april 1908 har domänstyrelsen här- Saiuvätdering

uppå låtit verkställa uppskattning af saluvärdena å de områden, hvilka os en '' ''

styrelsen samt Eders Kungl. Maj ris befallningshafvande föreslagit skola

till cementbolaget och till mjölnaren Olsson försäljas, samt med underdånig

skrifvelse den 9 oktober 1908 öfverlämnat instrument öfver

nämnda af magistraten i Visby med biträde af vederbörande arrendeuppskattningsmän

i augusti och september nästlidet år företagna förrättning

jämte häröfver af Eders Kungl. Maj ris befallningshafvande den

1 oktober 1908 afgifvet yttrande. Af förstnämnda handling inhämtas,

att samma områden med hänsyn till såväl deras välbelägen!^ intill

staden som värdet af det därstädes befintliga kalkberget af förrättningsmännen

uppskattats till ett värde af 700 kronor för hektar eller sålunda

det förra till 20,461 kronor och det senare till 700 kronor.

Då det till försäljning åt cementfabriken ifrågasatta området vore Kungi. 3faj.-ts

vidsträckt och delvis rätt afsides beläget, har Eders Kungl. Majris be- hafvande3den

fallningshafvande förklarat sig, under förutsättning att en eventuell i oktober

upplåtelse komme att afse hela området, icke hafva något att erinra

emot den gjorda beräkningen af saluvärdet.

På gifven anledning har därefter yttrande infordrats från mili- MMärbefäitärbefälhafvaren

på Gottland, hvilken den 21 januari 1909 afgifvit det a ia,eninfordrade

utlåtandet samt därvid anfört följande.

Det till Gottlands infanteriregemente upplåtna öfningsfältet, Visborgs

slätt, hade ett ytinnehåll af allenast omkring 41 har 80 ar samt

utgjordes af öppen och jämn mark. På grund af denna enformiga ytbildning

hos det mycket begränsade området skulle stora svårigheter uppstått

vid regementets utbildning — särskilt i patrullering, spridd ordning

och enskild fältskjutning — därest ej annan för ändamålet lämpligare

mark varit tillgänglig. En viktig del häraf vore just det område, som

aktiebolaget Visby cementfabrik nu önskade förvärfva. Skulle denna

bolagets anhållan bifallas, komme regementet — äfven om bolaget

framdeles visade detsamma det tillmötesgående att för dess öfningar

Bih. till llilcsd. Prot. 1900. 1 Sami 1 Afd. 165 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts

befallningshafvande

den

It februari

1909.

18 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 220.

upplåta de delar af nämnda område, hvaraf bolaget ej för tillfället hade

behof — förr eller senare att förlora denna för dess utbildning nödvändiga

terräng.

Behofvet af öfningsfältets förstoring hade under senare åren särskildt

framträdt därför, att jordägarna i trakten dels börjat låta fridlysa

sin mark för att hindra trupp att beträda densamma samt dels oupphörligt

stegrat sina anspråk på ersättning för markskador, som genom

öfningarna kunde hafva uppstått.

Dessutom ansåge militärbefälhafvaren, att statsverket ej borde afhända

sig sådan detsamma tillhörig mark, som vore belägen så nära

kasernetablissementet, att densammas bebyggande kunde gifva anledning

till svårigheter för ordningens upprätthållande bland truppen. Hvilka

olägenheter, som af tätt intill etablissementet liggande arbetarebostäder

kunde vållas, vore för regementet tillräckligt kändt genom erfarenheten

från det intill detsammas etablissement belägna Iiagbylund.

Äfven ur denna synpunkt syntes det vara af största vikt, att den

del af det till inköp föreslagna området, som läge mellan den statsverket

tillhöriga spårvägen och Visby—Stenkumlavägen, bibehölles af

statsverket.

Med hänsyn till bolagets för Visby stad med omnejd nyttiga verksamhet,

ansåge militärbefälhafvaren dock framställningen böra bifallas

i så stor utsträckning, att bolagets verksamhet kunde ostörd fortgå och

utvecklas, utan att dock alltför stora olägenheter uppstode för regementet.

Med åberopande af hvad sålunda anförts, har militärbefälhafvaren

hemställt,

att de å kommissionslandtmätaren Ytterbergs karta med ägofigurerna

n:r 11, 12, 13, 14, 15, IG, 17, 18, 19, 22 och 23 utmärkta områdena,

de delar af ägofigurerna n:r 10 och 28, hvilka ligga väster om den

linje, som å kartan utmärker gränsen för Gottlands artillerikårs gamla

skjutbana, samt de delar af ägofigurerna n:r 20 och 21, som ligga norr

om en å förenämnda karta upptagen mindre vägs förlängning ut till

Östersjön, måtte till aktiebolaget Visby cementfabrik försäljas;

samt att öfriga delar af det till inköp af nämnda bolag föreslagna

området måtte öfverflyttas till landtförsvarsdepartementet för utökning

af Gottlands infanteriregementes öfningsfält.

Mot kvarnägaren O. A. Olssons anhållan att få köpa den af

honom innehafda lägenheten har militärbefälhafvaren icke käft något

att erinra.

Till följd af nådig remiss har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

den 11 februari innevarande år ånyo i ärendet afgifvit under
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung1. Maj ds Nåd. Proposition N:o 220.

(fånigt utlåtande samt därvid tillika öfverlämnat dels en af f. d. förste

landtmätaren Oskar Warfvinge verkställd uträkning af arealen å det område,

som enligt militärbefälhafvarens hemställan skulle till sökande

bolaget försäljas, samt dels protokoll öfver en af magistraten i Visby i

samråd med de förut tillkallade uppskattningsmännen verkställd förnyad

uppskattningsförrättning, afseende sistnämnda område. Af dessa handlingar

framgår, att området ifråga utgör 11 hektar 97 ar samt att detsamma

af förrättningsmännens flertal åsatts ett värde af 1,000 kronor

för hektar eller sålunda tillhopa 11,970 kronor.

En af uppskattningsmännen, kaptenen C. S. Engström har emellertid

varit af afvikande mening och af anförda skäl förklarat sig anse

det vid förrättningen ifrågakomna området i dess helhet äga ett värde

af minst 20,000 kronor.

För egen del har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förklarat

sig, därest upplåtelsen begränsades till detta område, icke hafva

något att erinra mot det af förrättningsmännens flertal åsätta värdet.

Uti den 26 februari innevarande år afgifna påminnelser förklarade

sig därefter bolaget för undvikande af ytterligare tidsutdrägt inskränka

sin framställning till att i första hand afse allenast det af militärbefälhafvaren

föreslagna området.

Härefter har arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 8

innevarande mars i ärendet afgifvit infordradt underdånigt utlåtande,

däri departementet anfört följande.

Hå genom den ifrågasatta försäljningen af hela det område, aktiebolaget

Visby cementfabrik enligt den 26 sistlidna februari afgifna påminnelser

anhållit få köpa, ej blott en afsevärd del af det i öfrigt knappt

tillmätta område, som stode Gottlands infanteriregemente till buds för

dess öfningar, skulle regementet frånhändas, utan äfven, om försäljningen

skulle komma till stånd, å det återstående för öfningar tillgängliga

området behöfde anordnas skjutbanor för såväl Gottlauds artillerikår

som Gottlauds skytteförbund, hvarigenom detta område skulle ytterligare

förminskas, ville arméförvaltningens fortifikationsdepartement, med

afstyrkande af ifrågavarande framställning i dess helhet, i underdånighet

hemställa, att ej större områden än de å en det underdåniga utlåtandet

bifogad kartkopia med gröna linjer inneslutna, hvilka områden sålunda

utgjordes af hela ägofigurerna n:r 13, 14, 15, 16, 17, 18 och 19 samt

delar af n:r 10, 11, 20 och 21, måtte till aktiebolaget Visby cementfabrik

försäljas.

Mot försäljning till kvarnägaren O. A. Olsson af det område, som

å oinförmälda kartkopia vore omgifvet med blåa linjer, hade förti fikationsdepartemcntet

däremot intet att erinra.

Påminnelser

af bolaget.

Arméförvalt
ningcn.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Nya påminnelser

af bolaget.

Kungl. Mi(j:ts Nåd. Proposition N:o 220.

I anledning af det utaf arméförvaltningens fortifikationsdepartement

afgifna utlåtandet har sökande bolaget inkommit med underdåniga

påminnelser samt därvid anfört följande.

Fortifikationsdepartementet hade i sitt förenämnda yttrande

hållit före, att en del af det område om 11 hektar 97 ar, hvilket bolaget

önskade förvärfva, borde stå Gottlands infanteriregemente till buds

för dess öfningar.

Då vidsträckta marker funnes på annat håll å Visborgs kungsladugårds

ägor och i exercisplatsens närhet — områden, Indika ej gåfve

någon som helst afkastning — och nu ifrågavarande område under

senare år knappast någon gång användts för öfningar, kunde bolaget

icke antaga, att just detta område skulle vara behöfligt för infanteriregementets

räkning. I hvarje fall torde ett afvägande af de intressen,

som å ömse håll vore förknippade vid detsamma, höra äga rum. Därvid

torde man finna, att den fördel de militära myndigheterna ansåge

sig vinna genom områdets reserverande för regementets räkning — då

stora nu värdelösa områden på andra håll funnes tillgängliga — icke

stode i rimligt förhållande till den oersättliga förlust, som skulle vållas

bolagets industri, därest det icke blefve bolaget möjligVatt åtminstone

få förvärfva den del af det ursprungligen begärda området, som omförmäldes

i bolagets underdåniga påminnelser af den 26 februari detta år.

Bolagets förlust blefve nämligen oersättlig af det skäl, att bolagetpcke

kunde utvidga sitt område åt annat håll, ty bolagets närmaste granne

utom Visborgs kungsladugård vore Visby stads kalkbrott, hvilket vore

för staden oundgängligen nödvändigt och dessutom vore till ganska stor

del utnyttjadt.

Sedan bolagets underdåniga skrifvelse om förvärfvande af mark

den 2 februari 1907 afgifvits, hade 2 år förflutit, och då under första

året nästan alla myndigheter med full förståelse af det verkliga behofvet

för bolaget och dess utveckling tillstyrkt bolagets underdåniga framställning,

hade bolaget så helt vågat förlita sig på, att bolaget skulle lyckas

förvärfva hela det ursprungligen afsedda området, att bolaget redan gått

i författning om fabrikens utvidgning. Det skulle för bolaget kunnat

hafva ödesdigra följder, om det längre uppskjutit nyanläggningen, enär

bolaget i sådant fall svårligen kunnat följa med den tekniska och merkantila

utvecklingen inom den industrigren, åt hvilken bolaget ägnat

sin verksamhet. Bolaget hade därför under 1908 uppfört eu fullständigt

ny, bredvid den gamla fabriken liggande, nu igångsatt fabriksafdelning

för en kostnad af omkring1 s/4 million kronor, hvarigenom bolagets

årliga tillverkningsförmåga ensamt af cement ökats från 125,000 fat till

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Muj:ls Nåd. Proposition N:o 220.

300,000 fat. Då bolagets fabriksrörelse förut torde vara den största om

ej den enda storindustri på Gottland, läge det i uppenbar dag, hvad

denna industri härigenom komme att få för betydelse för Gottland och

sålunda ej minst för Visby stad och dess hamn.

Bolaget liölle för sannolikt, att en besiktning på platsen af det

omskrifna området och af Visborgs kungsladugårds Övriga områden skulle

gifva vid handen, att kanske minst lika lämpliga exercisplatser å kungsladugårdens

öfriga ägor stode till buds och att i följd däraf det område,

bolaget önskade förvärfva, såsom exercisplats icke hade tillnärmelsevis

samma värde som vid dess utnyttjande för industrien.

Uti bolagets underdåniga framställning, sådan den numera blifvit

reducerad, kunde bolaget icke utan att äfventyra sin rörelse göra någon

inskränkning, utan anhölle bolaget i underdånighet, att den mark om 11

har 97 ar, som nu vore i fråga, måtte varda till bolaget med äganderätt

upplåten och att nådig proposition i ämnet måtte aflåtas till årets

Riksdag.

Chefen för landtförsvarsdepartementet har härefter öfverlämnat Framställning

handlingarna angående en till honom gjord framställning från Eders Kungl. ^uyttegiiiL

Maj:ts ombud i styrelsen för Gottlands skytteförbund äfvensom en i

nämnda framställning åberopad kartkopia, varande i framställningen

följande anfördt.

Hos ombudet hade Visby skyttegille anhållit, att ombudet måtte

gorå framställning därom, att vid eu eventuell försäljning till aktiebolaget

Visby cementfabrik af det markområde under kronoegendomen

Visborgs kungsladugård, på hvilket skyttegillets skjutbana sedan år

1898 varit förlagd, dels en godtgörelse af 5,800 kronor för bortflyttning

eller inlösen af därstädes af skyttegillet uppförda byggnader in. in.

måtte detsamma tillerkännas, dels ock annat markområde å samma

kronoegendom måtte för anordnande af ny skjutbana åt skyttegillet

upplåtas, och Ange ombudet med anledning häraf vördsamt anföra.

Genom nådigt bref den 13 november 1874 hade efter underdånig

framställning af militärbefälhafvaren på Gottland medgifvits, att de så

kallade Ladugårdshällarna och den väster om dessa och söder om Kopparsvik

belägna bergafsats, å hvilken Visby skyttegilles skjutbana nu vore

belägen, tillika med viss angifven åker-, ängs- och skogsmark finge

upplåtas till exercisplats in. m. åt samtliga å Gottland förlagda trupper.

Det sålunda upplåtna området hade äfven under mera än 20 års tid

användts till i berörda nådiga bref föreskrifvet ändamål, hvarförutom

förenämnda bergafsats enligt vederbörande militära myndigheters medgifvande

användts såsom målskjutningsterräng af Gottlands skälskytte
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 220.

och jägargille samt sedan år 1898 äfven af Visby skyttegille. Det vore

sålunda en till försvarsväsendets och det allmännas fördel synnerligen

utnyttjad terräng, som nu möjligen genom ett enskildt aktiebolags förvärf

skulle komma ur statens ägo. Att nämnda aktiebolag, om det

1 illätes inköpa bergafsatsen, godtgjorde skyttegillet de dryga kostnader,

gillet därstädes nedlagt för åstadkommande af en tidsenlig skjutbana,

torde vid sådant förhållande ej vara mera än billigt. Emellertid hade

bolaget genom anläggande af en ny fabriksbyggnad intill skjutbanan

ledan omöjliggjort för skyttegillet att å densamma bedrifva skolskjutningsöfningar,

afseende längre håll än 300 meter. Af denna anledning

vore för skyttegillet eu ny skjutbana synnerligen önskvärd och välbehöflig,

men den störa summa, hvilken för anläggningen af eu dylik

bana vore erforderlig, och hvilken vid den gamla skjutbanans anläggande

till största delen åstadkommits genom frivilliga bidrag af föreningsmedlemmar

och andra intresserade, kunde omöjligen ännu en gång på

liknande sätt anskaffas. Bifölles bolagets ansökan att få inköpa

den af magistraten i Visby med biträde af värderingsman uppskattade

jordareal, hvilken omfattade äfven meranämnda bergafsats, torde, då

det för berörda område föreslagna priset vore att anse såsom synnerligen

billigt, bolaget skäligen kunna utan vidare förpliktas att till Visby

skyttegille utbetala det begärda ersättningsbeloppet, 5,800 kronor.

Lämplig terräng för en ny skjutbana åt skyttegillet kunde ej

sökas norr eller öster om staden. Afståndet till densamma skulle nämligen

blifva alltför stort och skyttegillets verksamhet af denna anledning

så småningom upphöra. Den fördelaktigaste platsen för en nv skjutbana

syntes vara den å en skrifvelsen bifogad kartkopia utprickade

terrängen å Ladugårdshällarna strax söder om den nuvarande. Då,

därest en skjutbana komme att därstädes anläggas, inga planeringsarbeten

vore afsedda att utföras, utan skottlinjen mot flera blinderingar kunde

tagas omedelbart i terrängen, skulle området i fråga icke förlora något

af sitt värde såsom öfningsterräng vid utbildningen i patrulltjänst eller

enskild fältskjutning. Om vederbörande militära myndigheter, för livilka

denna terräng på grund af förut åberopade nådiga brefvet den 13 november

1874 syntes vara disponibel, icke hade något emot, att Visby skyttegille

där finge anlägga en skjutbana, torde aktiebolaget Visby'' cementlabrik

såsom arrendator af Y isborgs kungsladugård ej kunna hafva något

att däremot erinra.

På grund af hvad ombudet sålunda anfört och då ombudet ansåge

tillgodoseendet af YTisby skyttegilles ifrågavarande intressen vara af

synnerlig vikt för en framgångsrik utveckling såväl af skyttegillets fort
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition A.o 220.

satta verksamhet som af skytter öreisen å Gottland i dess helhet, vore

enligt ombudets förmenande synnerligen önskvärd!, dels att vid en eventuell

försäljning till aktiebolaget Visby cementfabrik af omförmälda bergafsats

bolaget förpliktades godtgöra Visby skyttegille för bortflyttning

af å samma markområde af skyttegillet uppförda byggnader och öfriga

anläggningar med tillhopa 5,800 kronor, dels ock att till Visby skyttegille

för att användas såsom mål- och fältskjutningsterräng upplätes

det markområde under Visborgs kungsladugård, som å samma kartkopia

funnes med röda strecklinjer utmärkt och utgjordes af ägofiguren n:r

251 samt delar af ägofigurerna n:r 233, 249, 250, 252, 254, 262, 263,

266, 272, 275, 276, 277, 297 och 298.

Vid nyssnämnda framställning fanns, bland annat, fogadt en afskrift

af förenämnda nådiga bref af den 13 november 1874.

I häröfver den 8 mars 1909 afgifvet utlåtande har arméförvaltningens

fortifikationsdepartement anfört, att, därest ej Eders Kungl.

Maj:t funne skäl bifalla departementets hemställan om begränsning af

det område, bolaget skulle äga förvärfva, skyttegillets framställning

syntes böra vinna bifall, hvarjämte torde böra förbehållas rätt för militärbefälhafvaren

på Gottland att bestämma platsen för den skjutbana, som

skulle till skyttegillet upplåtas.

Med anledning af hvad i sistnämnda ärende förekommit angående

dispositionsrätten öfver de s. k. Ladugårdshällarna har jag från domänstyrelsen

infordrat det mellan kronan och bolaget gällande kontraktet

angående arrende af egendomen, och framgår af sistnämnda handling,

att något på 1874 års bref grundad t förbehåll icke intagits i kontraktet,

men att däremot från arrendet undantagits vissa andra, genom nådigt

bref den 13 april 1894 till exercis- och skjutfält upplåtna områden.

Af hvad i ärendet sålunda förekommit torde Eders Kungl. Maj:t

finna det vara utredt, ej mindre att cementbolaget för att med framgångkunna

utveckla sin för såväl Visby stad som Gottland i dess helhet

betydelsefulla verksamhet är i behof af utvidgning af sitt område, än

äfven att detta behof kan tillfredsställas allenast genom att bolaget får

förvärfva mark från Visborgs kungsladugård. Då det här gäller befordrandet

af en för Gottland och särskildt för Visby viktig industri,

synes staten icke böra undandraga sig att i största möjliga mån tillmötesgå

bolagets önskningar. De betänkligheter, som från vissa håll

inom staden uttalats mot ifrågavarande upplåtelse, torde, därest upplåtelsen

på lämpligt sätt begränsas, förlora största delen af sin betydelse.

Jag kan emellertid i detta sammanhang nämna, att chefen för Sveriges

Arméförvaltningen

den S

mars 1909.

Departements
chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 220.

geologiska undersökning, genom hvilken institution förenämnda undersökningar

af möjligheten att å ifrågavarande område bereda tillgång på

vatten för stadens behof verkställts, på förfrågan meddelat, att nämnda

undersökningar ^ måste anses hafva i stort sedt gifvit rent negativt

resultat. A andra sidan kan bolagets behof af markutvidgning

komma i strid med behofvet af tillräcklig och lämplig öfningsplats för

de invid Visby förlagda trupperna, och lärer förty bolagets ansökan om

markförvärf från kungsladugården icke böra bifallas i vidsträcktare mån,

än som med försvarsväsendets berättigade intressen är förenligt. Om

upplåtelse till bolaget af de af detsamma ursprungligen åsyftade områdena

torde därför i hvarje fall ej kunna blifva fråga. Emellertid

synes omsorgen om nyssnämnda intressen ej med nödvändighet kräfva,

att bolagets ifrågavarande markförvärf inskränkes att omfatta allenast

det af arméförvaltningens fortifikationsdepartement till försäljning föreslagna

område. Militärbefälhafvarens förslag synes mig i detta hänseende

anvisa en för frågans lösning lämpligare utgångspunkt. Enligt

mitt förmenande — och jag styrkes i min uppfattning härutinnan

af hvad chefen för landtförsvarsdepartementet under ärendets beredningmeddelat

mig — lärer hinder likväl icke böra möta för bolaget att få

förvärfva jämväl de delar af ägofigurerna n:r 20 och 21 å den af

kommissionslandtmätaren Ytterberg upprättade karta, som äro belägna

söder om den uti militärbefälhafvarens underdåniga utlåtande omförmälda

mindre vägens förlängning ut till Östersjön. Det med dessa två

ägofigurer utmärkta område bildar största delen af den mark, som af

Visby skyttegille användes för dess skjutöfningar, och därest den af

militärbefälhafvaren omförmälda del däraf komme att till bolaget försäljas,

blefve återstoden i hvarte fall oanvändbar för skyttegillet. Ej

heller för militära ändamål synas de södra delarne af förenämnda två

ägofigurer vara oundgängligen nödvändiga. För cementbolaget åter är

deras förvärfvande synnerligen önskvärdt.

Utgående från dessa synpunkter har jag låtit å den af kommissiouslandtmätaren

Ytterberg upprättade kartan afteckna de områden, hvilkas

försäljning till cementbolaget synts mig möjligen kunna komma i fråga.

Områdena hafva å kartan betecknats med litt. A, B, C och D. Därjämte

har jag låtit verkställa uträkning i landtmäteristyrelsen af berörda områdens

areal. Ifrågavarande områden innehålla enligt denna uträkning

i areal respektive 2 hektar 76,5 ar, 3 hektar 60 ar, 2 hektar 69 ar

och 1 hektar 32 ar.

Cementbolaget, som erhållit tillfälle att taga del såväl af de från

Visby skyttegilles sida genom Eders Kungl. Maj:ts ombud i styrelsen

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 220.

för Gottlands skytteförbund framställda, härförut omförmälda anspråk,

som ock af kommissionslandtmätaren Ytterbergs karta, sedan därå aftecknats

här förut angifna med litt. A, B, C och D utmärkta områden,

äfvensom af den verkställda arealberäkningen, har uti en till Eders

Kungl. Maj:t sedermera ingifven skrift anfört, att, då det vore för

bolaget af utomordentligt stor vikt att vinna områden för byggnadsplatser

och tillgång på kalkberg, bolaget hemställde, att det i hvarje

fall måtte få förvärfva områdena A, B och C, samt att bolaget, under

förutsättning att bolaget under innevarande år finge förvärfva dessa

områden, vore villigt att till skyttegillet för dess afflyttning betala den

ersättning, Eders Kungl. Maj:t täcktes bestämma, intill ett belopp af

5,800 kronor.

Med anledning häraf torde upplåtelsen till bolaget kunna begränsas

till nyssnämnda tre områden.

Det af Visby skyttegille framställda kraf att, i händelse gillet

måste afstå från den af gillet för närvarande begagnade skjutbanan, få

åt sig upplåten mark för anläggande af ny sådan bana, synes mig jämväl

förtjänt att af Eders Kungl. Maj:t behjärtas. I detta hänseende torde

vid en eventuell försäljning till bolaget af ofvanberörda med litt. A, B

och C betecknade områden lämpligen böra stadgas skyldighet för bolaget,

såsom arrendator af lotten n:r 1 af Visborgs kungsladugård, att utan

ersättning eller minskning i arrendeafgiften af de till egendomen behållna

ägorna afstå det område, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

efter samråd med militärbefälhafvaren på Gottland pröfvas

nödigt till ersättande af Visby skyttegilles nuvarande skjutbana.

Någon ersättning till bolaget eller nedsättning i arrendeafgiften

för mistningen af nyttj anderätten till det område, bolaget själft skulle

få förvärfva, torde ej böra ifrågakomma.

Beträffande den betalning bolaget skulle erlägga för ifrågavarande

områden, hvilkas sammanlagda areal utgör 9 hektar 5,5 ar, anser jag

densammas belopp böra bestämmas i den ordning, som är stadgad för

expropriationsfall, dock att köpeskillingen icke bör få bestämmas till

lägre belopp än efter 1,000 kronor för hektar räknadt. Sammanlagda

köpeskillingen skulle då blifva minst 9,055 kronor, hvartill skulle komma

de 5,800 kronor, bolaget jämlikt sitt åtagande synes böra tillförbindas

att utgifva till skyttegillet.

Beträffande den ifrågasatta upplåtelsen åt makarna Olsson biträder

jag till alla delar Eders Kungl. Maj:ts befalluingshafvandes af domänstyrelsen

tillstyrkta förslag.

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd■ 165 Käft.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 220.

Åberopande hvad jag i detta ärende sålunda anfört, hemställer

jag alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen

medgifva,

dels att från ifrågavarande egendom må i vederbörlig ordning afskiljas

och till kvarnägaren O. Albert Olsson och hans hustru Vendla

Olsson med tillträdesrätt den 14 mars 1915 eller dessförinnan å tid,

hvarom köparna kunna öfverenskomma med egendomens arrendator,

försäljas det af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna område

om en hektar, upptagande å förenämnda af kommissionslandtmätaren

Ytterberg upprättade karta delar af ägofigurerna n:r 10 och 11, med rätt

för köparna till utfartsväg öfver det med ägofiguren n:r 8 å nämnda karta

utmärkta område;

dels att från egendomen må jämväl afskiljas och med tillträdesrätt

vid köpets afsilande till aktiebolaget Visby cementfabrik försäljas tre

å förenämnda karta med litt. A, B och C betecknade områden, innehållande

i areal tillhopa 9 hektar 5,5 ar, med skyldighet för bolaget

ej mindre att med 5,800 kronor godtgöra Visby skyttegille kostnaden

för bortflyttning af de till gillets inom områdena B och C befintliga

skjutbana hörande byggnader och öfriga anläggningar än älven att i

bolagets egenskap af arrendator af egendomen, vid påfordran utan ersättning

eller minskning i arrendeafgiften, af de till egendomen behållna

ägorna afstå det område, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

efter samråd med militärbefälhafvaren på Gottland pröfvas nödigt till

ersättande af nyssnämnda skjutbana;

dels att såsom villkor för båda köpen skall gälla, att köpeskillingarna

skola på köparnas bekostnad bestämmas i den ordning, som i fråga

om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof är föreskrifven i

nådiga förordningen den 14 april 1866, dock att nämnda köpeskillingar

icke må understiga, för den för makarna Olsson afsedda lägenheten 700

kronor samt för områdena i öfrigt 1,000 kronor för hektar; att köpeskillingarna

skola erläggas vid tillträdet och inbetalas till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande; att köparna skola vara skyldiga att, där sådant

från kronans sida påfordras, underhålla stängsel, hvardera mellan det åt

honom inköpta området och kungsladugårdens behållna mark; samt att

köparna skola bestrida alla med områdenas afskiljande samt med köpen

och deras lagfarande förenade kostnader;

dels ock att de medel, som genom ifrågavarande försäljningar

inflyta, må, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre

kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning af skogbärande

eller till skogsbörd tjänlig mark.

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 220.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall och förordnade, att nådig proposition af den

lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar, skulle

till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Hjalmar Almgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1909:177 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Magis proposition angående försäljning af vissa områden från Visborgs kungsladugård i Gottlands län. s. 5 i texten
  2. SU 1909:181 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning af vissa områden från Visborgs kungsladugård i Gottlands län. s. 1 i texten