Angående det under nionde hufvudtiteln uppförda anslaget till skiften och afvittring ar
1909-04-23 · 36 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 35 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1909:226, Angående det under nionde hufvudtiteln uppförda anslaget till skiften och afvittring ar
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition No 226,
1
N:o 226.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående det
under nionde hufvudtiteln uppförda anslaget till skiften
och afvittring ar; gifven Stockholms slott den 23 april
1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att
ej mindre besluta, att det under nionde hufvudtiteln bland ordinarie
anslag uppförda anslaget till skiften och afvittringar hädanefter
skall i riksstaten uppföras såsom förslagsanslag till oförändradt belopp;
än äfven medgifva,
dels att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjänsten under år
1910 för afvittringslandtmätarna i Västerbottens och Norrbottens län
kunna komma att understiga 3,000 kronor för dem, som tillhöra första
lönegraden, och 3,500 kronor för dem, som på grund af ålder i tjänsten
åtnjuta arfvodesförhöjning, må dessa tjänstemän godtgöras af nämnda
anslag,
samt dels att från samma anslag må enligt i statsrådsprotokollet
angifna grunder af Kungl. Maj:t beviljas bidrag till gäldandet af kostnaderna
för sådana laga skiften i Juckasjärvi och Karesuando socknar,
som härefter kunna varda afslutade och fastställda.
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 171 Häft,
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oskär Nyländer.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.
3
Utdrag af protokollet öfver jord b ruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 april 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
SWARTZ,
grefve HaMILTON,
grefve Eiirensvärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer.
Departementschefen, statsrådet Nyländer anförde vidare:
Vid underdånig föredragning den 12 sistlidna januari af frågan
om reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel för år
1910 anmälde dåvarande departementschefen, bland annat, hurusom
landtmäteristyrelsen uti underdånig skrifvelse den 26 november 1908
hemställt, att, på det att afvittringslandtmätarna i Västerbottens och
Norrbottens län måtte för år 1910 komma i åtnjutande af samma
aflöningsförmåner, som för innevarande år vore dem beviljade, Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att de belopp, hvarmed
inkomsterna af tjänsten under år 1910 för afvittringslandtmätarna i
Västerbottens och Norrbottens län kunde komma att understiga 3,000
kronor för dem, som tillhörde första lönegraden, och 3,500 kronor för
dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjöte arfvodesförhöjning, måtte
dessa tjänstemän godtgöras af anslaget till skiften och afvittringar.
4
Afvittrings
landt
mätamas
löne
förmåner.
Anslaget till
skiften och
afvittring ar.
Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 226.
Då föredraganden emellertid hade för afsikt att under loppet af
nu pågående Riksdag förelägga Eders Kungl. Magt vissa förslag, afseende
dels ordnandet af afvittringsförhållandena inom de områden af
Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, beträffande hvilka afvittringsutslag
ännu icke meddelats, dels ock beredande af statsbidrag till
laga skiften inom Juckasjärvi och Karesuando socknar, samt nämnda
förslag torde komma att föranleda ökade kraf på ifrågavarande anslag,
anhöll föredraganden att få längre fram i ett sammanhang återkomma
till samtliga skiften och afvittringar rörande ekonomiska frågor.
Tillika upplyste föredraganden, att beräkningar, som redan föreslagsvis
gjorts inom departementet, gåfve vid handen, att, om anslaget
till skiften och afvittringar, å hvilket för närvarande afsevärda reservationer
funnes, förändrades till förslagsanslag, någon förhöjning uti detsamma
i hvarje fall icke borde kunna ifrågakomma, hvadan föredraganden
hemställde, att anslaget måtte tillsvidare i staten upptagas såsom
förslagsanslag till oförändradt belopp.
Till denna hemställan täcktes Eders Kungl. Maj:t lämna bifall;
och gjordes i enlighet därmed i statsverkspropositionen framställning
till Riksdagen.
Jag anhåller nu att få till behandling upptaga detta ämne.
Till en början torde jag därvid angående nyssnämnda hemställan
från landtmäteristyrelsen få erinra, att framställningar från Kungl. Maj:t
i enahanda syfte under en följd af år bifallits af Riksdagen.
Då afvittringslandtmätarna i nämnda län synas jämväl för nästa
år böra beredas samma aflöningsförmåner, som för innevarande år äro
dem beviljade, torde äfven i år framställning i ämnet böra göras till
Riksdagen i öfverensstämmelse med hvad landtmäteristyrelsen föreslagit.
Då afvittringsarbetena under förra hälften af 1800-talet ånyo upptogos
med full kraft, blef det nödigt att härför bereda erforderliga medel.
Dessa utgingo till en början från det under dåvarande nionde hufvudtitel
uppförda gemensamma anslaget till åkerbruk, handel och näringar. Då
emellertid vid 1840—1841 års riksdag nyssnämnda anslag fördelades
å särskilda anslagstitlar, uppfördes jämväl under hufvudtiteln ett särskilt
anslag till skiften och afvittringar å 42,000 r:dr bro. Det är
nämnda af 1840—1841 års riksdag bestämda anslag, som numera finnes
uppfördt bland nionde hufvudtitelns ordinarie anslag. Anslagets belopp
har icke förändrats i annan mån, än att detsamma naturligtvis numera
upptages i gällande mynt till 63,000 kronor. Anslaget har karaktären
af reservationsanslag.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 226.
Utom nämnda ordinarie anslag har Riksdagen tid efter annan
till afvittringsverket beviljat afsevärda extra anslag. Sålunda beviljade
1853—1854 års Riksdag ett extra anslag för ändamålet af 8,000 Rdr
b:o, framförallt föranledt af behofvet att anställa särskilda afvittringsföredragande
i de tre nordligaste länen. Under tiden därefter till och
med år 1890 utgingo till skiften och afvittringar extra anslag till ett
sammanlagdt belopp enligt hos landtmäteristyrelsen förda anteckningar
af 4,076,045 kronor.
Statsverkets årliga utgifter för afvittringsverket hafva utgjort i
medeltal för tioårsperioderna:
1849—1858 .......................................... kronor 45,771: 89
1859—1868 ......................................... .. 4,187:23
1869—1878 ........................................ » 52,063: 54
1879—1888 ......................................... » 263,226: 58
1889—1898 .......................................... » 88,989:9 6
1899—1908 ......................................... » 65,439:9 2
Nedanstående tablå utvisar statsverkets samtliga utgifter intill år
1907 för afvittringarna, däri inberäknade storskiftena i Kopparbergs län:
Kopparbergs län ........................ kronor 2,699,528: —
Gäfleborgs » » 57,865: —
Västernorrlands » » 338,562: —
Jämtlands » » 484,501: —
Västerbottens » » 2,877,489: —
Norrbottens » » 3,148,775: —
Summa kronor 9,606,720: —
Afvittringsarbetena hafva numera fortskridit så långt, att desamma
afslutats i samtliga län utom i Västerbottens och Norrbottens
län, nämligen i Gäfleborgs och Jämtlands län år 1862,
i Västernorrlands län år 1869 och i Kopparbergs län år 1894. Beträffande
Västerbottens och Norrbottens län, uti hvilka båda afvittringen
af kustområdena för länge sedan afslutats, har beträffande afvittringen
i lappmarkerna den skillnad gjort sig gällande, att man i förstnämnda
län till en början begränsat sig till allenast områdena nedom
den s. k. odlingsgränsen, medan man i Norrbottens län gått fram sockenvis,
oafsedt att vissa socknar delvis sträckt sig upp öfver odlingsgränsen.
En följd häraf har varit, att i Västerbottens län hela området nedom
odlingsgränsen numera undergått allmän afvittring, medan afvittringen
ofvan odlingsgränsen i samtliga socknar ännu är oafslutad, detta emel
-
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 226.
lertid jämväl beroende på, att till följd af nådiga brefvet den 7 mars
1902 afvittringsarbetena i afbidan på fastställande åf nya grunder för
skogstilldelningens verkställande m. m. under de senaste åren måst inskränkas
till allenast sådana åtgärder, som föregå själfva fördelningen
af jorden. Samtliga dessa förberedande arbeten äro emellertid numera
i det allra närmaste slutförda, så att, under förutsättning att Riksdagen
i hufvudsak bifaller hvad Eders Kungl. Magt i särskild proposition den 17
sistlidne mars föreslagit ifråga om afvittringsförhållandenas slutliga ordnande,
arbetena på själfva jordfördelningen kunna när som helst, i den
män tillgängliga arbetskrafter det medgifva, påbörjas i samtliga socknarna.
I Norrbottens län är den s. k. allmänna afvittringen afslutad
i samtliga socknar utom i Juckasjärvi och Karesuando socknar. Beträffande
förstnämnda socken har, sedan afvittringsutslag den 30 december
1896 meddelats af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
Kungl. Maj:t genom utslag den 11 juli 1904 återförvisat ärendet i hvad
det anginge Vittangi by. Beträffande nämnda by har ny ägobesiktning
ägt rum och ny plan utarbetats, hvadan anledning är att förvänta nytt
afvittringsutslag i denna del inom den närmaste framtiden. I fråga om
Karesuando socken har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 19
februari 1907 meddelat afvittringsutslag. Detta har emellertid öfverklagats
och hafva på grund af de anförda besvären under år 1908 vissa
kompletteringsarbeten företagits. Äfven den s. k. efter afvittringen nalkas
sin fullbordan.
Kostnaderna för afvittringen uti Västerbottens och Norrbottens
län hafva under de senaste tolf åren uppgått till i:
Västerbottens län. Norrbottens län.
år
1897
kronor
30,447: 4 9
kronor
25,993: 59
»
1898
»
23,271: 06
»
37,745: 02
1899
»
26,159: 42
»
27,969: 48
1900
»
43,144: 7 5
»
35,619: 63
»
1901
»
45,908: 29
»
31,457: 87
1902
42,315: 70
)>
21,298: 42
1903
»
37,634: 42
»
18,687: 84
»
1904
»
45,488: 7 2
»
21,883: 89
1905
»
45,806: 7 4
»
23,464: 5 3
»
1906
»
43,476: 44
»
15,372: n
1907
»
44,855: 98
»
13,807: 56
)>
1908
)>
49,768: 91
13,888: 95
7
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.
Den af Eders Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 5 nästlidna
mars fastställda utgiftsstaten för afvittringsverket för innevarande år
upptager för Västerbottens län en kostnad af 34,825 kronor samt för
Norrbottens län en kostnad af 26,600 kronor eller tillhopa 61,425 kronor,
därvid emellertid är att märka, att kostnaden för Norrbottens län beräknats
så högt som skett med hänsyn till möjligheten, att, därest slutliga
afvittringsutslag angående Vittangi by och Karesuando socken
komme att meddelas så tidigt, att områdesutstakning därstädes under
året kunde ifrågakomma, omfattande utarbeten med ty åtföljande högre
kostnader, bland annat för handtlangning, vore att förutse. Skulle
nämnda förhållande ej komma att inträffa, komma kostnaderna i nämnda
län till följd af förhållanden, för hvilka strax skall redogöras, att
understiga dem för år 1908 med ej oväsentligt belopp.
Den personal, som under de senaste åren varit sysselsatt vid
afvittringsarbetena, har utgjorts af styresmän, afvittringslandtmätare och
föredragande i afvittringsärenden hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
Angående personalens storlek under de senaste årtiondena torde
följande från landtmäteristyrelsen erhållna uppgifter kunna tjäna till
upplysning:
Afvitt-
År.
Föredra-
Styres-
rings-
gande.
män.
landt-
mätare.
Västerbottens län ......
1885
1
i
12
11 ......
1890
1
i
4
11 ......
1895
1
i
4
11 .....
1900
1
i
3
11 ......
1905
1
i
O
O
Norrbottens län .........
1885
1
i
15
11 .......
1890
1
i
10
11 .........
1895
1
i
6
11 ........
1900
1
i
5
11 ........
1905
1
i
3
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.
Under den sista tiden har styresmannabefattningen i Norrbottens
län bestridts af en af afvittringslandtmätarna, hvadan hela den på fältet
arbetande personalen i sistnämnda län utgjorts af tre personer.
Uti denna organisation har genom Eders Kungl. Maj:ts förenämnda
beslut den 5 sistlidna mars gjorts den ändring, att afvittringsverken i
båda ifrågavarande län sammanslagits till ett med en gemensam styresman
samt att till följd af afgång antalet afvittringslandtmätare i
Norrbottens län nedgått till två.
Härigenom bär vunnits en besparing, som kan beräknas till omkring
7,000 kronor.
Med den efter dessa förändringar kvarstående personalen bar man
beräknat kunna utan oskälig tidsutdräkt bringa afvittringen i båda
länen till afslutning, därvid är att märka, att genom afvittringsverkens
sammanslagning jämväl vunnits den fördelen, att, i den mån arbetena i
Norrbottens län hinna afslutas, tjänstemän därifrån kunna öfverflyttas
till Västerbottens län.
Af den lämnade redogörelsen torde framgå, att för framtiden
sammanlagda årskostnaderna för afvittringen sannolikt komma att
hålla sig något under beloppet af det för ändamålet anvisade anslaget.
Emellertid måste förutses, att under vissa begränsade tidsperioder, då
utarbeten i större utsträckning erfordras i båda länen, tillfälliga stegringar
kunna inträffa.
Att fortfarande bibehålla anslaget såsom reservationsanslag och
därå alltjämt uppsamla betydande besparingar torde vid sådant förhållande
vara mindre lämpligt, blott det sörjes för att medel alltid
må finnas tillgängliga för att täcka en eller annan tillfällig utgiftsstegring.
Redan hvad jag sålunda anfört synes mig tala för att anslaget
till skiften och afvittringar förändras från reservationsanslag till förslagsanslag.
En sådan förändring torde emellertid, såsom dåvarande departementschefen
vid föredragning den 12 sistlidne januari af frågan om
reglering af utgifterna under nionde bufvudtiteln för år 1910 antydde,
befinnas i ännu högre grad lämplig i händelse af bifall i hufvudsakliga
delar till det af honom berörda förslaget till ordnandet af afvittringsförhållandena
inom de områden af Västerbottens och Norrbottens län,
beträffande hvilka afvittringsutslag ännu icke meddelats, och till hvad
jag härnedan kommer att föreslå ifråga om statsbidrag till laga skiften
i Juckasjärvi och Karesuando socknar.
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.
Hvad förstnämnda förslag angår, är det särskildt i ett hänseende, ^Kostnader f
som till följd af detsamma nya kraf komma att ställas på nu ifråga- de nya af.
varande anslag.
I nådig proposition af den 17 sistlidne mars, n:r 109, har Eders
Kungl. Maj :t föreslagit Riksdagen antaga ett propositionen bilagd t förslag
till lag angående marks afstående för nomadlapparnas behof ofvan
odlingsgränsen. Enligt detta förslag skall, där vid afvittring ofvan
odlingsgränsen inom de områden af Västerbottens och Norrbottens läns
lappmarker, beträffande hvilka Konungens befallningshafvande ännu icke
meddelat afvittringsutslag, finnes nödigt att för tillgodoseende af nomadlapparnas
behof af renbete, renskiljningsplats eller flyttningsväg för
renarna taga i anspråk till hemman eller nybygge hörande mark, ägaren
eller åbon vara pliktig afstå hvad för ändamålet erfordras mot erhållande
af annat, kronan tillhörigt område inom afvittringslaget. Jordbytet
skall verkställas efter måttet af höafkastningen, beräknad enligt skattläggningsmetoden,
eller, där med hänsyn till markens värde större noggrannhet
finnes nödig, efter gradering jämlikt skiftesstadgans föreskrifter.
Ågaren eller åbon skall vara berättigad att af statsmedel
undfå ersättning såväl för odling som för utflyttning, där sådant af
jordbytet föranledes. Vid ersättningens beräknande skola skiftesstadgans
föreskrifter i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
För skälen till detta förslag har dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
utförligt redogjort i sitt anförande till statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för den 15 maj 1908; och torde desamma icke
behöfva af mig återupprepas. Allenast därom torde böra erinras,
att förslaget tillkommit för att så vidt möjligt begränsa den inlösen af
hemman och nybyggen ofvan odlingsgränsen, som från olika håll framhållits
såsom nödvändig för att bereda tillräckligt utrymme åt de renägande
lapparna.
I anslutning till nyssnämnda förslag har Eders Kungl. Maj:t i
särskild proposition, n:r 110, af samma dag hemställt till Riksdagen
att besluta, att den ersättning för odling och utflyttning, som vid bifall
till lagförslaget skulle kunna komma i fråga att utgå, skulle utbetalas
från anslaget till skiften och afvittringar.
De belopp, som vid bifall härtill skulle komma att utgå från
ifrågavarande anslag, torde sammanlagda icke blifva af någon afsevärdare
betydenhet. Då emellertid uppenbarligen nämnda ersättningar
för hvarje afvittringslag skulle komma att utbetalas ungefär
samtidigt med tillträdet af de nya lotterna, kan det ej undvikas, att
ifrågavarande utgift kommer att drabba anslaget synnerligen ojämnt
Bill. till Rilcsd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 171 Höft. 2
Bidrag till
kostnaderna
för laga
skiften i
Juckasjärvi
och Karesuando
socknar.
Framställning
af
Kungl.
Maj:ts befallningshafvande.
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226-
under de olika åren. Skulle nu anslaget till skiften och afvittringar
bibehållas vid sin nuvarande egenskap af reservationsanslag, skulle det
ju, särskild! om andra nya kraf af betydande omfattning komme att
samtidigt ställas på detsamma, kunna hända att vid en eller annan
tidpunkt, då för ett eller flera afvittringslag utbetalningar af odlingseller
afflyttningsbidrag komme i fråga, medel saknades till utbetalningarna.
Sådana mera betydande kraf på ifrågavarande anslag, som nyss
nämnts, skulle blifva en följd af bifall till hvad här vidare kommer att
föreslås ifråga om statsbidrag till laga skiften i Juckasjärvi och
Karesuando socknar.
Frågan om statsbidrag till laga skiften i dessa socknar har redan
förut en gång utgjort föremål för Kungl. Maj ds pröfning.
Till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för den 27 mars
1907 J) anmälde nämligen dåvarande departementschefen en af Eders
Kungl. Maj ds befallningshafvande i Norrbottens län den 28 december
1903 gjord framställning i ämnet.
Departementschefen erinrade därvid till en början, hurusom Kungl.
Majd enligt särskilda beslut under den senare hälften af det gångna
århundradet dels beträffande vissa socknar i Norrbottens, Västerbottens
och . Kopparbergs län medgifvit, att till befordrande af jordens uppdelning
på de särskilda brukningsdelarna skiften mellan delägarna i de
olika skifteslagen finge ske i samband med afvittringen, dels beviljat
byar och skifteslag inom Karl Gustafs och Neder Torneå socknar till
åstadkommande af skiften ett efter halfva skifteskostnaden beräknadt
statsbidrag, äfvensom att afvittringen inom Juckasjärvi och Karesuando
socknar dåmera framskridit så långt, att man inom kort borde kunna
emotse dess afslutande.
R idare framhöll departementschefen, att vid afvittringen inom
dessa socknar någon fördelning af jorden mellan de särskilda brukningsdelarna
inom de af afvittringen omfattade samfälligheterna icke ägt rum.
Laga skiften inom ifrågavarande socknar vore således att förvänta i
stor utsträckning och hade redan begärts samt delvis äfven fullbordats
inom en del byar inom Juckasjärvi socken. Till följd af jordens i stort
sedt jämförelsevis ringa värde och de stora vidder, som i anledning
däraf tilldelats de olika samfälligheterna, ställde sig emellertid dylika
förrättningar i dessa trakter, därest de skulle utföras efter samma grunder
som i öfriga delar af riket, synnerligen kostsamma.
Sedan föredragande departementschefen därefter anfört, hurusom
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sin framställning beräknat
fl Utdrag af detta protokoll är vidfogadt Kungl. Maj:ts nådiga proposition till
Riksdagen af den 19 april 1907 n:r 157.
11
Kungl. Maj:ts KM. Proposition N:o 226.
totala skifteskostnaden till i rundt tal för Juckasjärvi socken 962,000
kronor och för Karesuando socken 472,000 kronor, under det att sammanlagda
taxeringsvärdena för år 1905 uppgått till i Juckasjärvi taxeringsdistrikt
för jordbruksfastighet 753,300 kronor och för annan fastighet
31,700 kronor eller tillhopa 785,000 kronor samt i Karesuando taxeringsdistrikt
för jordbruksfastighet 68,700 kronor och för annan fastighet
3,300 kronor eller tillhopa 72,000 kronor, redogjorde föredraganden
för de skäl, som legat till grund för Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
framställning.
Dessa hade hufvudsakligen varit följande.
Inom en del andra socknar i länet hade visserligen äfven kostnaderna
för jordens skiftande varit ansenliga, men de hade dock, om än ofta
med svårighet, kunnat utgöras med tillhjälp af delägarnas inkomst från
den dem vid skiftena tilldelade skogen, hvarå de efter dessas afslutande
erhållit utstämpling, särskildt för uttagande på en gång af öfvermogna
och mer eller mindre skadade träd. En dylik tillgång stode emellertid
alldeles icke eller endast i ringa mån jordägarna inom Juckasjärvi och
Karesuando socknar till buds, enär dessa socknar till större delen vore
belägna ofvan eller i närheten af barrskogsgränsen och den skog, som
växte där, i allmänhet vore af fjällskogsnatur, kort och kvistig samt
följaktligen föga lämplig för förädling och export. Därtill komme, att
värdet af den bättre skogen, som kunde finna afnämare, vore nedsatt
på grund af de dryga kostnaderna för transporten till de aflägsna sågverken
vid kusten. Hvad särskildt Karesuando socken anginge, vore
den så godt som helt och hållet belägen ofvanför barrskogsgränsen,
och den obetydliga skog, som växte i dess sydostliga hörn, vore ej
duglig för afsalu.
Hemmansägarna i Juckasjärvi hade visserligen en allmänningsfond,
som vid tiden för skrifvelsens aflåtande utgjorde i rundt tal 112,000
kronor, men dess afkastning försloge ej på långt när att tillgodose
ens de ändamål, för hvilka den enligt fastställdt reglemente vore afsedd.
Äfven Karesuando socknemän hade utsikt att erhålla eu allmännningsfond,
men denna torde blifva obetydlig, och dess afkastning skulle för
öfrigt enligt nådig föreskrift tillgodokomma ej blott socknens jordägare
och den bofasta befolkningen utan äfven nomadlapparna, hvilka utgjorde
det långt öfvervägande flertalet.
Jordbruket, som i dessa trakter, där på grund af den höga
latituden korn och potatis endast i obetydlig omfattning utgjorde föremål
för odling, vore i det närmaste liktydigt med boskapsskötsel, befunne
sig ännu mycket lågt. Foderväxtskörden hade dittills varit grundad på
beredning af vallar genom Uppluckring och öfvergödsling af jorden i
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 226.
närlieten af bostäderna samt på o mer eller mindre aflägsna slåttermyra*
och naturliga ängslägenheter. Åtgärderna för höjandet af dessas afkastning
hade i allmänhet inskränkt sig till primitiva anstalter för öfversilningar
och mindre sjösänkningar, hvilka företag ännu kräfde tid och
arbete, innan varaktig foderafkastning från dem vore att påräkna.
Hufvudnäringarna inom dessa socknar hade ursprungligen och intill
ganska sen tid varit renskötsel, djurfångst och fiske och endast efter
hand, sedan befolkningen alltmer börjat öfvergå till bofast lefnadssätt,
hade jordbruket så småningom vunnit insteg. I saknad af kommunikationer
hade befolkningen varit afstängd från någon allmännare och
lifligare beröring med jordbrukarna vid kusten och från möjligheten att
tillgodogöra sig dessas något större erfarenhet och insikter i denna
näring. Komme så härtill små ekonomiska tillgångar och samäganderättsförhållanden,
borde det ej väcka någon förundran, att jordbruket
stode på en efterblifven ståndpunkt. Denna näring saknade dock ingalunda
förutsättningar för utveckling,, ty förefintligheten af stora arealer
vid afvittringen bland impediment upptagna myrar, om hvilkas användbarhet
för odling man under de senaste åren kommit till insikt, samt
tillgång på naturliga ängslägenheter lämnade möjlighet för en idog
och sparsam befolkning, flera gånger så talrik som den nuvarande, att
här finna sin nödtorftiga utkomst. En viktig förutsättning för jordbrukets
utveckling vore emellertid, att hvarje jordägare skulle känna
sig tryggad i besittningen af den torfva, på hvilken han ville nedlägga
arbete och kostnader. I den mån insikten om de fördelar, såväl i detta
som i andra hänseenden, laga skiften medförde, vunne insteg hos befolkningen,
vore det också att förvänta, att dylika förrättningar jämväl i
dessa trakter i allt större omfattning skulle komma till stånd.
Slutligen hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhållit,
att affärsspekulationen endast i mycket ringa utsträckning sökt göra
jordförvärf inom ifrågavarande trakter. Sålunda innehades icke något
hemman inom Karesuando socken under omständigheter, som häntydde
på spekulativ afsikt. Ej heller vore något jordförvärf därstädes i sådant
syfte att förvänta för framtiden, då socknen saknade såväl exportduglig
skog som malmförekomster. I Juckasjärvi socken innehades tillhopa
111 In mantal, omfattande 9 brukningsdelar, af sågverksbolag samt 115/''32
mantal med 15 brukningsdelar i grufspekulativt syfte.
Af den sålunda lämnade redogörelsen hade Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande ansett framgå, att invånarna i Juckasjärvi och
Karesuando socknar i allmänhet icke förmådde bära de med ett allmännare
skiftande af jorden förenade kostnader, och att följaktligen åtgärder
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.
måste vidtagas för att skydda dem mot de för de flesta af dem ruinerande
följder, ett vidsträcktare användande af skiftesvitsordet skulle medföra.
Därvid hade emellertid Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhållit,
att med den lifliga öfvertygelse, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
hyste, att laga skiften vore en synnerligen verksam häfstång
för jordbrukets höjande, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingalunda
ville ifrågasätta någon undantagslagstiftning i ändamål att genom
ändrade bestämmelser angående skiftesvitsord eller annorledes försvåra
eller motverka tillkomsten af dylika förrättningar, utan att Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ansåge enda möjliga utvägen för frågans
lösning vara, att staten lämnade afsevärda bidrag till gäldande af
skifteskostnaderna.
I ett senare utlåtande i ärendet af den 7 juni 1904 har Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ytterligare utvecklat de skäl, som
enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes uppfattning talade för
att staten borde bidraga till jordens skiftande inom ifrågavarande
socknar.
Äfven för det hufvudsakliga innehållet i detta utlåtande redogjorde
vid förenämnda tillfälle föredragande departementschefen.
Från denna redogörelse torde här böra nämnas, att Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande först upptagit till behandling frågan, huruvida
den sak, för hvars främjande ifrågavarande understöd begärdes,
verkligen vore värd de uppoffringar, som för ändamålets vinnande vore
af nöden, därvid Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande till en början
erinrat, att jordbruket uti ifrågavarande trakter ingalunda saknade
förutsättningar för utveckling, samt i öfrigt anfört hufvudsakligen följande.
Främst borde befolkningens uppmärksamhet riktas på boskapsskötseln
och därför erforderlig produktion af foder. Utsikt till sådan
produktion i stora mängder funnes ock genom bearbetning och skötsel
af bättre naturliga ängar, af vattensilningslägenheter och af sjöar, som
lämpade sig till uttappning, äfvensom genom afdikning och odling af
de stora vid afvittringen bland impediment upptagna myrarna. För att
emellertid utvecklingen skulle komma att gå i rätt riktning och befolkningens
intresse icke slappas genom misslyckade företag, fordrades, att
upplysning lämnades, om hvilka lägenheter af ena eller andra slaget,
som vore att anse som goda, på samma gång som hvar och en anvisades
sitt bestämda område. Dylika upplysningar kunde icke lämnas
annat än efter noggranna undersökningar af jordmånen, belägenhet,
vattenförhållanden m. m., och sådana undersökningar måste stödja sig
på en någorlunda noggrann karta öfver de särskilda områdena. Då
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.
nu dylika undersökningar enligt meddelade föreskrifter komme till utförande
i sammanhang- med skiften, komme skiftena i dessa trakter
sålunda att, utom den betydelse, som i allmänhet tillagts dem, äfven få
till uppgift att för befolkningen utgöra en vägledning om det sätt och
de platser den för sitt näringsfång företrädesvis borde låta komma till
användning. Skiftenas betydelse finge därför ej ses ur synpunkten af
de primitiva jordbruksförhållanden, som nu förefunnes, utan fast mer ur
synpunkten af den utveckling, som för framtiden kunde motses. För
denna utveckling ansåge allmänt fackmän, att ifrågavarande båda socknar
på flera ställen ägde bättre möjligheter än betydligt sydligare belägna
trakter. Jordmånen vore nämligen flerstädes i dalgångarna bördig, och
ofta påträffades äfven högt uppe bland fjällen ''eu synnerligen rik vegetation.
På flera ställen funnes dessutom mer eller mindre goda kalkförekomster,
hvarpå tillgången eljest inom öfre Norrland vore synnerligen
sparsam.
På grund häraf och i betraktande desslikes af den bättre hushållning
med skogstillgången, som genom skiften befrämjades, och af den
besparing af tid, såväl vid grödans bärgning som hemforsling, hvilken
gjordes genom att hvarje delägare finge sina lägenheter traktvis samlade,
vore Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande med hänsyn jämväl till
berörda omständigheters stora betydelse i dessa trakter, med deras ringa
skogstillgång och ännu sämre återväxtförhållanden samt deras stora
afstånd, för sin del öfvertygad därom, att äfven inom ifrågavarande
socknar hemmanens värde skulle omedelbart genom skiftena ökas med
skifteskostnaderna i det närmaste motsvarande belopp.
Ett stort antal hemman inom dessa socknar vore nybyggen och
kronohemman, å hvilka odlings- och byggnadsskyldigheter ännu ej
blifvit fullgjorda samt för hvilka flerstädes frihetsår ännu åtnjötes, och
då dessa förhållanden helt naturligt inverkade på hemmanens nuvarande
taxeringsvärden, syntes det uppenbart, att samma värden icke lämpligen
borde jämföras med skifteskostnaderna ur annan synpunkt än innehafvarnas
förmåga att själfva gälda samma kostnader.
Den omständigheten, att dessa kostnader ställde sig så höga, finge
framför allt ej alstra en förmodan, att den till odling använda eller
tjänliga marken vore sämre än på andra ställen inom länet, eller att
ett på boskapsskötseln baseradt jordbruk här skulle sakna förutsättningar,
utan anledningen till de höga kostnaderna måste sökas uti det
förhållande, att stora delar af de byarna tilldelade eller för dem föreslagna
områdena utgjordes af alldeles ofruktbar mark och rena fjäll
eller fjälliknande områden, hvilket förorsakat de stora ytvidderna. Som
15
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 226.
emellertid dessa impediment ofta hvart för sig vore af mindre omfattning
och äfven ofta läge så blandade med skogsmarken och ängslägenheterna
samt den i ett eller annat afseende till odling tjänliga marken,
att de icke kunde därifrån särskiljas och nndantagas från skifte, och
denna omständighet således måste betraktas som ett naturförhållande,
torde häri ytterligare kunna anses ligga en särskild anledning för beredande
af statsbidrag. Som alla mot våra laga skiften svarande skiften
inom angränsande trakter i Finland gäldades af statsmedel, och laga
skiften inom samtliga socknar i den svenska Tornedalen med undantag
af Juckasjärvi och Karesuando till hufvudsaklig del kommit till utförande
på statens bekostnad, torde det knappast kunna väcka förvåning, att
befolkningen i sistnämnda socknar ansåge sig kunna hysa berättigade
anspråk på statens mellankomst uti ifrågavarande hänseende.
Sedan vid förenämnda tillfälle föredragande departementschefen
därefter redogjort för de utlåtanden, som i ärendet afgifvits dels af
landtmäteristyrelsen den 4 mars 1904 och den 20 januari 1905 samt
dels af kammarkollegium och statskontoret den 18 maj 1907, anförde
föredraganden för egen del följande.
Lika med de i ärendet hörda myndigheterna ansåge föredraganden,
att staten borde göra allt, hvad som kunde göras, för att åt landtbruket
uti ifrågavarande trakter gifva den lyftning, hvaraf det vore mäktigt.
Föredraganden ansåge sig därvid särskilt böra framhålla, att enligt
hans förmenande man ingalunda finge underskatta ett jordbruk, som
oaktadt de i många afseenden hårda villkor, under hvilka det arbetade,
visat sig kunna föda en så jämförelsevis hastigt växande jordbruksbefolkning,
som den, som lefde i dessa trakter, och, det finge tilläggas,
hade sin så godt som enda utkomst af jordens brukande. Några tillfällen
till extra förtjänster sådana, som skogshushållningen lämnade
jordbruksbefolkningen i öfriga delar af Norrland, funnes nämligen icke
i någon större utsträckning inom ifrågavarande socknar. Föredraganden
vore också fullt ense med ämbetsverken därom, att för jordens ändamålsenliga
brukande, för ett ordnad t landtbruk, det vore en nödvändig
förutsättning, att den, som skulle nedlägga arbete och omkostnader på
ett visst områdes försättande i högre kultur, också kände sig tryggad
i sin besittning af detsamma. Utan en sådan känsla af visshet, att
vederbörande själf eller hans efterkommande skulle få njuta frukterna
åt det nedlagda arbetet och de offrade kostnaderna, saknade det mera
intensiva jordbruket sin viktigaste förutsättning. Ej heller kunde föredraganden
undgå att inse, att invånarna i dessa socknar skulle allt för liårdt
betungas af de med jordens skiftande förenade kostnaderna, om ej staten
Cliefen för
jordbruksdepartementet
den 27 mars
1907.
16 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 226.
trädde emellan och i väsentlig mån bidroge till densamma, och att den
omständigheten, att inom öfriga socknar i Tornedalen staten antingen
lämnat sådant bidrag eller till väsentlig del bekostat jordens skiftande,
borde anses gifva äfven invånarna i nu ifrågavarande socknar ett visst
anspråk på statens mellankomst i samma syfte.
De förslag till ordnande af denna statens mellankomst, som i
ärendet framkommit, slutade emellertid alla å belopp, som rörde sig
emellan 400,000 och 500,000 kronor, beroende på att respektive förslagsställare
ansett, att öfver hufvud taget all skifteslagens mark skulle
komma att ingå i skiftena. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
hade visserligen ifrågasatt, om ej med tillhjälp af stadgandet i 78 § 5
punkten skiftesstadgan vissa vid afvittringen såsom impediment behandlade
områden skulle kunna från skifte uteslutas. Oafsedt att det
syntes mer än tvifvelaktigt, om den af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ifrågasatta tolkningen af ifrågavarande lagrum verkligen skulle
kunna anses öfverensstämma med lagens mening, skulle emellertid,
såsom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande själf framhållit, därigenom
icke vinnas någon större inskränkning i skiftenas omfattning.
Emellertid kunde det starkt ifrågasättas, om ej en sådan inskränkning
från olika synpunkter skulle vara önsklig. Hvad förut sagts om vikten
för ett intensivare jordbruk af, att jorden underkastades sådant skifte,
som kunde tillåtas blifva för framtiden beståndande, gällde icke lika
obetingadt i fråga om skogshushållningen. Vid denna läge nämligen
resultatet af nedlagdt arbete och offrade kostnader särskilt i de norra
delarna af landet till följd af skogens långsamma återväxt så fjärran,
att hågen att offra för framtiden måste icke oväsentligt slappas, under
det att den alltid förefintliga benägenheten att med minsta kännbara
uppoffring tillfredsställa det närvarandes behof blefve den psykologiska
faktor, som trädde i förgrunden. En ordnad skogshushållning förutsatte
med andra ord särskilt i dessa trakter, att skogen skulle vara
i händerna på en ägare, hvars tillvaro sträckte sig utöfver den tid, som
representerades af individernas lifslängd. Den s. k. norrlandskommittén
hade i detta hänseende lifligt framhållit, hvilken olycka för större delen
af det öfriga Norrland det varit, att man tillåtit eu obegränsad fördelning
af de rikliga skogstillgångar, som vid afvittringarna tilldelats de
därvid uppkomna samfälligheterna, och huru viktigt det vore att tillägga
skiftesdelägare vitsord att sammanhålla eller sammanslå skogsmark
likaväl som en delägare nu hade vitsord att påkalla skifte af gemensam
skogsmark. Kommittén hade därvid bland annat, hänfört sig till ett
uttalande i samma riktning, som gjorts redan af 1899 års skogskommitté
17
Kungl. Jilaj.ts K ad. Proposition N:o 226.
och i hvilket uttryckligen betonats, huru svårt och i de flesta bill
omöjligt det vore att på de små och oformliga skogslotter, som A7id
skiften understundom tillfölle hvarje delägare, införa en regelbunden
skogshushållning. Det kunde i detta sammanhang äfven erinras därom,
att till följd af 1905 års Riksdags beslut större delen af skogsmarken
komme att bibehållas såsom gemensamhetsskog inom de områden af
Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker förutom Karesuando
socken, beträffande Indika afvittringen vid nämnda besluts fattande ännu
ej fortskridit så långt, att vederbörande befallningshafvande hunnit meddela
afvittringsutslag.
Det vore emellertid ej blott från ren skogsvårdssynpunkt, som
önskvärdheten, hvad nu ifrågavarande socknar anginge, af en begränsning
af skiftenas omfattning till hufvudsakligen den för det egentliga
jordbruket användbara marken gjorde sig gällande. En sådan begränsning
syntes vara önskvärd äfven från andra synpunkter.
Sålunda vore att märka, att skogsmarken i dessa trakter af åtskilliga
orsaker för närvarande hade ett högst ringa värde. En stor
del af skogen vore, såsom af handlingarna framginge, af fjällskogs
natur och lämpade sig därför icke till afsalu för industriella ändamål;
och, äfven där skogen vore af bättre beskaffenhet, kunde den till följd
af bristen på kommunikationer icke på länge med fördel afyttras. Härtill
komme, att stora områden af skogstrakterna inom socknarna utgjordes
af för skogskultur otjänliga berg och andra impediment. Under
sådana förhållanden syntes det emellertid mindre rådligt att betunga
delägarna med de dryga skifteskostnader, som, äfven om staten, på sätt
som föreslagits, bidroge till desamma, skulle blifva eu följd, om regeln,
att skifte skulle omfatta all skifteslagets mark, äfven för'' dessa trakter
bibehölles vid giltighet i sin fulla utsträckning.
Vidare skulle en inskränkning i skiftenas omfattning kunna medföra
den fördelen, att äfven de mindre skifteslagen skulle kunna tänkas
inom den närmaste framtiden blifva föremål för skifte. Såsom Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhållit, vore det icke att antaga,
att delägarna i dylika mindre skifteslag skulle kunna bära de med skifte
enligt nu gällande bestämmelser förenade kostnaderna, äfven om de
därtill erhölle föreslaget statsbidrag. Ett sådant förhållande vore emellertid
synnerligen att beklaga, då ju samma skäl talade för att den till
det egentliga jordbruket använda marken skiftades i fråga om ett mindre
skifteslag som i fråga om ett större. Blefve åter skiftenas omfattning
begränsad till att hufvudsakligen afse den egentliga åker-, ängs- och
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd, 171 iläft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.
odlingsmarken, syntes skifteskostnaderna icke längre böra verka afskräckande
ens för delägarna i de mindre skifteslagen.
Innan den sålunda framkastade frågan om en begränsning af
skiftenas omfattning blifvit afgjord, läte det sig icke göra att på ett
något så när tillförlitligt sätt beräkna det belopp, hvarmed staten
borde bidraga till laga skiften inom ifrågavarande socknar.
På grund af hvad sålunda anförts ansåge föredraganden, att innan
vidare åtgärder vidtoges i anledning af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förevarande hemställan, det måste tillses, om ej, hvad Juckasjärvi
och Karesuando socknar anginge, sådana ändringar borde genomföras
i skiftesstadgans bestämmelser, att skiftenas omfattning blefve begränsad
i enlighet med de grunder föredraganden angifvit, och han
gånge därvid så långt, att lian ifrågasatte, om ej öfverhufvudtaget all
skogsmark, som icke för vinnande af redigt skifte måste ingå i delningen,
kunde lämnas oskiftad.
l)et kunde visserligen häremot invändas, att genom en dylik anordning
ej vore på tillbörligt sätt sörjdt för skogarnas bevarande, då
den enligt lag delägare i oskift skog medgifna nästan obegränsade
rätten till husbehofsafverkning af erfarenheten visat sig medföra förödelse
af den samfällda skogen, och att därför jämväl så mycket af
skogsmarken borde skiftas, att hvarje delägare erhölle skog nog till
husbehof. Härvid vore emellertid att märka, att, såsom flera gånger i
annat sammanhang och särskilt af 1905 års Riksdag i samband med
dess härförut omförmälda beslut framhållits, i Karesuando socken skogen,
möjligen med undantag för ett eller annat skifteslag, ej räckte till mer
än husbehofvet och i stora delar af socknen ej ens till detta samt
således, om man ville så vidt möjligt skaffa hvarje delägare enskild skogtill
husbehof, måste i dess helhet skiftas. Dessutom förefölle det, som
om korrektivet mot angifna olägenhet icke vore att söka så mycket i
skogens skiftande som snarare i sådana ändringar i gällande lagstiftning
angående rätten till nyttjandet af oskift. skog, att dennas ändamålsenliga
skötsel därigenom tryggades.
De lagstiftningsfrågor, föredraganden sålunda framkastat, vore
emellertid af beskaffenhet att enligt gällande bestämmelser böra behandlas
icke inom jordbruksdepartementet utan inom justitiedepartementet.
Föredraganden hemställde alltså, att, innan vidare beslut i anledning
af Eders Kungl. Maj:ts befällningsliafvandes framställning fattades,
ärendet måtte öfverlämnas till justitiedepartementet för att där
vinna den på sistnämnda departement beroende behandling, hvartill
omständigheterna kunde finnas föranleda.
O
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.
Denna föredragandens hemställan blef af Kimgl. Maj:t bifallen.
På hemställan af chefen för justitiedepartementet öfverlämnades Lagförslag,
därefter genom nådigt beslut den 9 april 1907 handlingarna i ärendet
till den enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 oktober 1906 för revision
af skiftesstadgan och därmed sammanhörande författningar tillsatta
kommittén med föreläggande att oberoende af det kommittén i öfrigt
lämnade uppdrag skyndsamt inkomma med förslag till sådana särskilda
bestämmelser angående laga skiften inom Juckasjärvi och Karesuando
socknar, som med tillämpning i öfrigt af skiftesstadgans föreskrifter
kunde finnas erforderliga för jorddelningens ordnande i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de af chefen för jordbruksdepartementet angifna
grunder. Däremot anhöll chefen för justitiedepartementet att få
först framdeles till behandling upptaga chefens för jordbruksdepartementet
framställning i hvad den anginge skogslagstiftningen.
Samtidigt föreläde chefen för justitiedepartementet Kungl. Maj:t
ett förslag till lag, innefattande förbud att inom ifrågavarande socknar
under tiden intill den 1 juli 1908 verkställa laga skifte å mark, till
hvars delning genom sådant skifte förordnande för landtmätare icke
före lagens ikraftträdande utfärdats.
Detta förslag blef af Riksdagen antaget, och utfärdades lag i
ämnet den 25 april 1907.
Enligt lag den 2 juni 1908 utsträcktes samma förbud att gälla
intill den 1 juli 1909.
• Den 30 april 1907 afgaf förenämnda kommitté sitt förslag.
Kommittéförslaget, som, jämlikt det kommittén gifna uppdrag,
utarbetats i väsentlig öfverensstämmelse med chefens för jordbruksdepartementet
föregående uttalanden i ämnet, innebar, att utaf afrösningsjorden
skulle i skifte intagas blott så mycket, som erfordrades för att
tillsammans med inrösningsjorden bilda formliga, såvidt möjligt sammanhängande
och af räta linjer begränsade områden. I motiveringen till
förslaget påpekades, att ju alltid någon mindre del af afrösningsjorden
komme att, för inrösningsjordens sammanförande i lämpliga områden,
medfölja denna och sålunda bidraga till fyllandet af åtminstone de nuvarande
ägolotternas oundgängligaste behof af skogsprodukter. Men,
frånsedt detta, hvilade kommittéförslaget på den princip, att från skifte
skulle uteslutas ej allenast för afsalu afsedd skog utan äfven husbehofsskogen.
Öfver detta förslag afgåfvos utlåtanden af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Norrbottens län, som tillika öfverlämnade yttrande
af förste landtmätaren i länet, samt af 1 andtmäteristyrelsen, hvarjemte
*
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.
den 28 januari 1908 ingafs en skrift från två personer, Indika å kommunalstämma
i Juckasjärvi socken utsetts att, såsom deputerade, söka utverka
den hjälp och lättnad vid jordens skiftande, som vore möjlig.
I anledning af de anmärkningar, som i dessa uttalanden gjordes
mot kommitténs förslag, omarbetades detta i justitiedepartementet, hvarefter
och sedan det sålunda omarbetade förslaget undergått grundlagsenlig
granskning i högsta domstolen, detsamma med några af berörda
granskning föranledda ändringar genom nådig proposition den 19 mars
1909 förelädes Biksdagen till antagande.
Sistnämnda förslag skiljer sig från det af den s. k. skiftesstadgekommittén
framlagda, såvidt nu är i fråga, förnämligast därutinnan, att
det lämnats delägare, som innehafva minst hälften af skifteslagets skattetal,
öppet att framtvinga intagande i skifte af jämväl så mycket af
skogsmarken, som må erfordras för att tillägga hvarje ägolott nödig
lmsbehofsskog. För att hindra missbruk af detta medgifvande har
emellertid å andra sidan stadgats, att i regel i skifte ej må intagas
mer än inom Juckasjärvi socken hälften och inom Karesuando socken
en tredjedel af skifteslagets hela areal enligt afvittringshandlingarna.
Beträffande anledningen till denna ändring har chefen för justitiedepartementet
till statsrådsprotokollet för den 20 november 1908 anfört
följande.
När kommittén erhållit i uppdrag att utarbeta förslag i föreliggande
ämne, hade man, i enlighet med hvad dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
vid frågans tidigare behandling yttrat, utgått från antagandet,
att delägarna lämpligen skulle kunna äfven för tillgodoseende
af husbeliofvet hänvisas till oskift skog och att de olägenheter, som
den delägare nu medgifna, nästan obegränsade rätten att nyttja sådan
skog visat sig medföra, borde kunna undanröjas genom ändrad lagstiftning
om skogens brukande. Om föredraganden ansåge sig böra i viss
mån frånträda denna uppfattning, berodde det väsentligen på den styrka,
hvarmed krafvet om skogens skiftande framförts från ortsbefolkningens
sida. Det kunde tydligen icke vara likgiltigt, om en undantagslagstiftning
sådan som den nu tilltänkta omfattades med förtroende i de bygder,
för hvilka den skulle gälla. Uppställdes regler för skiftes verkställande,
hvilka ej tillfredsställde jordägarna, vore fara värdi att dessa lämnade
obegagnadt det medel till främjande af ett ändamålsenligt och mera intensivt
landtbruk, som jordens skiftande innebure. I sådant hänseende
kunde erinras, att, enligt hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länet upplyst, de laga skiften, som redan verkställts inom Juckasjärvi
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.
socken, icke skulle kafva kommit till stånd, om ej upplösning af skogssamfälligketerna
därigenom vunnits.
En annan omständighet vore ock därvid förtjänt af beaktande.
Vid afvittring inom de områden af Västerbottens och Norrbottens läns
lappmarker, beträffande hvilka Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande
ännu ej meddelat afvittringsutslag, skulle jämlikt nådiga kungörelsen
den 20 april 1906 iakttagas, att hvad af skogsanslagen ansåges erforderligt
för nödigt husbehof, med hänsyn jämväl till förefintliga odlingslägenheter,
skulle omedelbart tilldelas de särskilda hemmanen eller nybyggena,
medan återstoden skulle afsättas till allmänning. Och i regeln
syntes skogstilldelningen komma att verkställas så, att särskildt område
i husbehofsskog utlades för hvarje brukningsdel. Vid sådant förhållande
syntes man icke kunna utan obillighet förmena inbyggarna i Juckasjärvi
och Karesuando socknar att få sin mark på motsvarande sätt skiftad.
Under förutsättning att nyssnämnda lagförslag vinner Riksdagens
bifall, torde tiden nu vara inne att till förnyad behandling upptaga
Eders Kungl. Maj ds befallningshafvandes förenämnda framställning om
_ statsbidrag till laga skiften i Juckasjärvi och Karesuando socknar.
Som nämndt beräknade Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i
sin skrifvelse af den 28 december 1903 sammanlagda skifteskostnaderna till
för Juckasjärvi socken 962,000 kronor och för Karesuando socken 472,000
kronor. I dessa belopp ingingo emellertid äfven de för delägarna beräknade
utgifterna till handtlangning och likvider samt af skiftena föranledda
väganläggningar och hägnader. Frånsedt dessa utgifter antog Eders
Kungl. Maj ds befallningshafvande de egentliga skifteskostnaderna, däri
inberäknade utflyttningskostnaderna, skola uppgå till sammanlagdt för
Juckasjärvi socken 626,250 kronor och för Karesuando socken 307,185
kronor, eller till 2 kronor 15 öre för hektar, häraf arfvode till landtmätare
1 krona 75 öre och till gode män 10 öre, utflyttningskostnad
20 öre samt lösen för karta 10 öre. Af sistnämnda kostnader ansåg
Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande staten i hvarje fall böra bidraga
med 50 procent, hvarjemte Eders Kungl. Majds befallningshafvande
föreslog, att till delägare, som visades vara i större behof af hjälp,
skulle utgå ett särskildt tilläggsbidrag af ytterligare 25 procent. Statens
bidrag beräknades härigenom skola komma att uppgå till i medeltal
65 procent af hela den ifrågavarande skifteskostnaden.
I sitt förenämnda utlåtande af den 4 mars 1904 har landtmäteristyrelscn
anfört, att det af Eders Kungl. Majds befallningshafvande
beräknade beloppet för de egentliga skifteskostnaderna jämte utflyttningskostnader,
2 kronor 15 öre, syntes väl lågt, då däri icke inräknats
Beräkning af
skifteskostnaderna.
Kungl.
Maj:ts befallningshafvande
den 28 december
1903.
Landtmäteristyrelsen
den 4 mars
1904.
22
Kungl. Maj:ts
befallningshafvande
den
7 juni 1904.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 226.
några utgifter för resor och göromål, föranledda af oförutsedda anledningar
till uppskof med skiftena och för verkställande af sådana ändringar
i desamma, som möjligen kunde varda af vederbörande ägodelningsrätter
eller Kungl. Mapt föreskrifna. Landtmäteristyrelsen ansåge en
rund summa af omkring 1,000,000 kronor böra läggas till grund
för beräkningen af de utgifter statsverket skulle få vidkännas, i fall
Kungl. Maj:t och Riksdagen funne skäligt bifalla Eders Kungl. Mapts
befallningshafvandes framställning. För att i största möjliga män nedbringa
skifteskostnaderna hemställde emellertid landtmäteristyrelsen, att
Kung!. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke genom
ändring i gällande bestämmelser utväg kunde beredas jordägarna uti
ifrågavarande socknar att få sina ägor delade genom laga skiften, vid
Indika de för afvittringen verkställda ägomätningar, ägobeskrifningar,
taxeringar och uträkningar hufvudsakligen finge lända till efterrättelse.
Då jorden i dessa trakter hade så obetydligt värde i förhållande till värdet
å jord i de delar af riket, där jordbruk med större fördel bedrefves, syntes
det styrelsen, att samma skäl, som gjort, att ännu så sent som åren 1898
och 1900 Kungl. Maj:t ansett sig kunna medgifva laga skiftens verkställande
å vissa socknar i Västerbottens län i sammanhang med afvittringen,
äfven talade för att ett mera summariskt förfarande medgåfves vid
laga skiften i förevarande nordliga trakter. Därigenom skulle de till landtmätare
och gode män enligt gällande landtmäteritaxa utgående arfvoden
kunna nedbringas i väsentlig mån, enligt styrelsens förmenande med minst
hälften eller möjligen med två tredjedelar af samtliga förrättningsmännen
tillkommande ersättningar.
Landtmäteristyrelsens sistnämnda hemställan förklarade sig Eders
Kungl. Mapts befallningshafvande i sitt förenämnda utlåtande af den
7 Juni 1904 icke kunna tillstyrka. För de skäl, som synts Eders Kungl.
Mapts befallningshafvande tala mot denna hemställan, har dåvarande
departementschefen utförligt redogjort i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
för den 27 mars 1907; och torde de kunna sammanfattas uti
följ ande hufvudpunkter.
Säl näganderättsförhållandena uti ifrågavarande orter vore ej så
enkla. För att under sådana förhållanden en lämplig fördelning och en
ändamålsenlig indelning åt ägorna skulle kunna åstadkommas sjrntes
därför rätt störa fordringar böra ställas både på förarbetenas fullständighet
och på förrättningsmännens noggrannhet och omtänksamhet.
Ej heller vore jordvärdena, särskildt hvad anginge den odlade jorden,
så ringa, att däraf ett summariskt förfaringssätt vore försvaradt. Afvittringskartorna
vore emellertid, såsom ock erfarenheten vid laga
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.
skiften inom andra delar af länets lappmark visat, icke af den tillförlitlighet,
att de kunde motsvara de kraf, som till följd af det anförda måste
ställas på kartor, som skulle läggas till grund för skiften. Jämväl med
hänsyn till den utveckling af jordstyckningen, som vore att förvänta uti
ifrågavarande trakter, syntes det af synnerlig vikt, att ägomätningen skedde
med erforderlig noggrannhet. Det hade nämligen visat sig att i andra
delar af Tornedalen, där eljest goda förutsättningar för en fortsatt jordstyckning
förelegat, den omständigheten, att laga skiften skett med ledning
af mindre godt material, verkat Underligt för utvecklingen till följd
af det fördyrande af de sekundära delningarna, som dåra!'' föranledts.
Hänsyn måste slutligen tagas jämväl till befolkningens skaplynne.
Talande uteslutande finskt språk och tills på sista åren i nästan fullständig
afsaknad af kommunikationer, hade denna befolkning i endast
ringa grad blifvit delaktig af den stigande kulturens fördelar. Dåde
man härtill dess egenskap af gränsbefolkning, finge man ej förvåna sig
öfver, att densamma med sitt i allmänhet misstänksamma lynne betraktade
alla nya inflytelser och åtgärder med en viss misstro. Med
den grad af envetenliet och envishet, som utgjorde ett utmärkande
drag i denna befolknings karaktär, vore det därför alldeles icke att
hoppas att genom några överenskommelser kunna åstadkomma några
ägodelningar i likhet med hvad man ansett sig kunna bygga på i
fråga om vissa delar af Västerbottens lappmark. Af förenämnda anledning
och på det befolkningen måtte befästas i sitt förtroende för den
svenska kulturen, hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande trott
det vara af stort intresse för staten, att skiftena, såsom varande eu af
de första och viktigaste åtgärderna till landthushållningens upphjälpande,
uti dessa trakter bringades till utförande på ett sätt, som innebure visshet
för, att enskildas rätt icke träddes för nära.
I ett afseende har emellertid Eders Kungl. Maj:t befallningshafvande
ansett en förenkling kunna i viss mån genomföras, nämligen
i afseende å den skala, i hvilken ägoatfattningen skulle äga rum.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i detta hänseende
hemställt, att särskilda föreskrifter måtte meddelas därom,
att vid ägomätningarna skalan 1 : 4,000 skulle användas lör åkermarken
och odlingsmarken samt däri inströdd och närmast därtill
gränsande mark af annan beskaffenhet, men att i förrättningen ingående
öfrig mark skulle uppmätas i skalan 1 : 8,000;
att de områden, som mättes i skalan 1 : 4,000, skulle bestämmas
till regelbunden form och omslutas med staklinjer, där sådant lämpligen
kunde ske;
24
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.
att det skulle åligga förrättningsmannen att vid förrättningens
företagande upprätta förslag om Indika områden, som borde uppmätas
1 skalan 1 : 4,000, samt föredraga detta för vederbörande allmänna ombud
och delägarna, samt #
att, därest det uppgjorda förslaget beträffande Indika områden,
som borde afmätas i skalan 1 : 4,000, icke af samtliga närvarande godkändes,
denna fråga skulle underställas landtmäteristyrelsens pröfning,
vid hvilken myndighets afgörande borde förblifva.
Beträffande erinringen, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
beräknat kostnaden väl lågt, anförde Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande,
att oförutsedda uppskof och processer endast sparsamt förekommit
vid förut verkställda skiftesförrättningar inom länets lappmark,
och att Eders Kungl. Majds befallningshafvande hölle sannolikt,
att, därest Eders Kungl. Majds befallningshafvandes uppfattning
om det sätt, hvarpå skiften borde komma till utförande inom ifrågavarande
socknar, komme att vinna nådigt afseende, samma lyckliga
förhållande med undvikande af processer i anledning af skiftena fortfarande
skulle göra sig gällande. Eders Kungl. Majds befallningshafvande
hade emellertid icke något att erinra mot landtmäteristyrelsens
antagande att en sammanlagd kostnadssumma af 1,000,000 kronor
borde läggas till grund för de vidare beräkningarna. Delades denna
summa med hela den areal, 434,155 hektar, som på grundvalen af
den redan skedda och under handläggning varande afvittringen kunde
tänkas blifva föremål för laga skifte, erhölles ett pris af obetydligt mer
än 2 kronor 30 öre för hektar eller således endast 15 öre mer för
hektar än Eders Kungl. Maj:ts befallninghafvande beräknat. Komme
staten att, såsom för det dåvarande vore ifrågasatt, för framtiden med
hälften bidraga till utflyttningskostnadernas gäldande borde emellertid
nyssnämnda kostnadsbelopp för hektar nedsättas med 20 öre eller till
2 kronor 10 öre.
Landtmäteri- I anledning åt hvad Eders Kungl. Majrts befallningshafvande
St2oejanuarin an^ört beträffande möjligheten att vid laga skiften inom ifrågavarande
1905. socknar använda det vid afvittringsarbetena tillkomna materialet har
landtmäteristyrelsen i sitt utlåtande af den 20 januari 1905 anfört
hufvudsakligen följande.
I denna fråga syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
hafva utgått från delvis andra förutsättningar än styrelsen, i det att
Eders Kungl. Majrts befallningshafvande syntes hafva yttrat sig om
användning af de för afvittringen upprättade kartor och handlingar
utan någon komplettering, under det att styrelsen afsett, att, för det
fall att Eders Kungl. Majrts befallningshafvandes hemställan ej vunne
25
Kun f/l. Maj ds Nåd. Proposition N:o 226.
nådigt bifall, den frågan borde komma under pröfning, huruvida icke
uti ifrågavarande socknar kunde verkställas billigare ägodelningar enligt
särskilda föreskrifter, lämpade efter befolkningens behof och markens
värde, samt på grundval af det med hänsyn härtill i nödiga delar kompletterade
afvittringsmaterialet. Att de för afvittring i lappmarkerna
upprättade kartorna ingalunda vore på så tillfredsställande sätt affattade,
att de kunde i befintligt skick läggas till grund för laga skiften, hade
styrelsen sig väl bekant, synnerligast som styrelsen mer än en gånguttalat
betänklighet rörande såväl de skalor som den ringa noggrannhet,
som användes vid nämnda kartors upprättande, samt framhållit olämpligheten
af deras användning till och med för så jämförelsevis summariska
förrättningar som afvittringarna. Fastän styrelsen sålunda ej
kunnat anse afvittringsmaterialet dugligt att i befintligt skick lända till
efterrättelse vid egentliga eller fullständiga laga skiftens utförande, hade
styrelsen dock redan vid afgifvande af sitt förra yttrande antagit, hvad
styrelsen fortfarande ansåge, nämligen att samma material ej torde vara
sämre, än att det efter erforderlig komplettering borde kunna användas
för utförande af ägodelningar, som med afseende å markens beskaffenhet
i dessa nordliga bygder enligt styrelsens åsikt ej med nödvändighet
behöfde utföras med iakttagande af samtliga för laga skiften föreskrifna,
mer eller mindre detaljerade bestämmelser, livilka uppenbarligen tillkommit
i syfte att i rikets för jordbruk mera lämpade trakter än dessa ofvan
odlingsgränsen liggande bygder åstadkomma så noggranna jorddelningar
som möjligt.
De af -Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna bestämmelserna
angående den skala, i hvilken ägoaffattningen skulle ske,
ansåge landtmäteristyrelsen icke skola föra till målet. Huru mycket
större intresse förrättnings mannen kunde hafva af, att hela skifteslaget
afmättes i skalan 1 : 4000 i stället för i skalan 1 : 8000, frama-ine-e
häraf, att arfvode för ett laga skifte, utfördt enligt karta i förstnämnda
skala, kunde sägas på det hela blifva 25 å 30 procent högre än arfvodet
för samma skifte, utfördt enligt karta i sistnämnda skala. Den
ökning i arbete, affattningen i större skala medförde för förrättningsmannen,
kunde ej verka afskräckande, då den sålunda motsvarades al
ökad inkomst. Då således landtmätaren hade intresse af, att så stor
del af skifteslaget som möjligt afmättes i skalan 1 : 4000, samt i likhet
med hvad förhållandet i allmänhet vore i lappmarkerna, odlingsmark
säkerligen förekomme på eu stor mängd spridda ställen inom byområdena
uti ifrågavarande socknar, syntes landtmätaren på grund af
Bih. till. Riksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 171 Höft. 4
Kammarkollegium
och. statskontoret.
Landtmätama
i
Norrbottens
liin.
Landtmäteristyrelsen
den
16 februari
1906.
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 226.
första punkten i Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag
ganska ofta kunna föranleda beslut om uppmätning i skalan 1 : 4000
af hela skifteslaget eller större delen däraf. Det syntes nämligen ej
vara att förutsätta, att icke förrättningsmannens förslag uti detta hänseende
skulle komma att godkännas af de närvarande delägarna, då de
i regel ej torde kunna bedöma frågans innebörd och i hvarje fall antagligen
skulle anse frågan oviktig, sedan staten åtagit sig att gälda
större delen af alla till landtmätaren utgående arfvoden. Härtill komme,
att, då förslaget såsom nödvändigt måste ske, skulle upprättas vid förrättningens
påbörjande och således innan urskiljning skett af inrösningsjord
från afrösningsjord, förslaget alltid måste blifva föga specitieeradt
och af sådan anledning lämna stort rum åt landtmätaren att utöfva inflytande
på frågans afgörande. Genom bestämd föreskrift, att skifteslag
ej finge afmätas annat än i viss bestämd skala dels för inagorna
ocli dels för skogsmarken, blefve däremot möjlighet utesluten att uppmäta
skiftesområde i större skala än som oundgängligen tarfvades.
Äfven en sådan föreskrift skulle emellertid kunna undvikas vid antagande
af ett af styrelsen utarbetadt förslag till särskild taxa för skiften i
ifrågavarande trakter, uti hvilket förslag arfvodet för samtliga förrättningsåtgärder
med vissa undantag sammanförts till visst belopp för hvarje i
skiftet ingående hektar och beräknats efter den ungefärliga medelkostnaden
enligt den allmänna taxan för skiften, utförda i liknande trakter
efter kartor i skalan 1 : 8000. Genom en sådan anordning skulle det
komma att ligga i landtmätarens eget intresse att verkställa ägoaffattningen
i den minsta möjliga skalan och annan föreskrift angående skalan icke
erfordras, än att den ej finge tilltagas mindre, än som erfordrades för
vinnande af redigt skifte. Ett bifall till sistnämnda förslag syntes skola
nedbringa medelkostnaden för hektar för skiften uti ifrågavarande socknar
till 1 krona 70 öre.
Kammarkollegium och statskontoret hafva ansett sig icke hafva
att yttra sig om den skala, i hvilken marken borde uppmätas, eller om
beloppet af landtmätarnas arfvoden.
Däremot föranledde landtmäteristyrelsens förslag till särskild taxa
lör skiften uti ifrågavarande socknar en protest från åtskilliga landtmätare
i Norrbottens län, hvilka i underdånig skrift af den 20 maj
1905 framhöllo, att genom bifall till styrelsens ifrågavarande förslag
deras intressen skulle väsentligt skadas.
Sedan styrelsen, hvars yttrande öfver denna skrift genom nådig remiss
inlordrades, i underdånigt utlåtande den 16 februari 1906 i vissa delar
modifierat sitt förslag, men i öfrigt förklarat sig vidhålla detsamma, in
-
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.
kom Norrbottens läns landtmäteriförening med en ny den 28 februari
1907 dagteeknad skrift, däri föreningen hufvudsakligen anförde följande.
Föreningen ansåge det särskilda taxeförslaget äfven efter de modifikationer
styrelsen vidtagit för lågt. En skriften vidfogad tablå öfver
kostnaderna för 9 laga skiften inom Gellivare och Jockmocks socknar,
utförda i skalan I : 8000, visade, att kostnaderna för dessa skiften uppgått
i medeltal till 1 krona 86 öre för hektar. Skulle ej landtmätarnas
i Norrbottens län ställning afsevärdt försämras, måste alltså i hvarje
fall den särskilda taxan höjas. Höjningen måste blifva så mycket större,
om, såsom vore ifrågasatt, en betydlig del af skogsmarken komme att
uteslutas från skifte, så att inrösningsjorden komme att upptaga större
delen af skiftesområdet. Till följd af de svårigheter, som mötte en
skiftesförrättare uti ifrågavarande nordliga bygder, vore det omöjligt
för där tjänstgörande landtmätare att vidkännas någon nedsättning i
gällande taxa, som tvärtom i flera afseenden kräfde förhöjning. Tjänstemän
inom flera stater hade under den sista tiden fått sina aflöningsförhållanden
förbättrade, hvarför det syntes så mycket hårdare och
orättvisare, att i Norrbottens län tjänstgörande landtmätares inkomster
skulle nedsättas och försämras. Den princip, som läge till grund för
förslaget, eller att arfvodet skulle utgå i förhållande till den areal, som
inginge i skiftet, vore emellertid orättvis äfven såtillvida, att densamma
ej toge någon hänsyn till det olika arbete för förrättningsmannen, som
olikheten i antal delägare medförde. Hur stor denna olikhet vore, framginge
indirekt af t. ex. det förhållandet, att af de i förenämnda tablå
ingående skiften ett i lvopponis och Metträsk med en areal af 5,634
hektar men endast 3 delägare med tillämpning af den allmänna, efter
arbetskvantiteten afpassade taxan betingat i arfvode allenast i medeltal
1 krona 6 öre för hektar, medan ett i Yrtivaara med en areal af endast
4,184 hektar men 26 delägare betingat i medeltal ett arfvode af 2
kronor 34 öre för hektar.
På grund af hvad sålunda och i öfrigt anförts, anhöll föreningen,
att förut gällande taxa måtte bibehållas eller, om särskilda taxebestämmelser
ansåges höra meddelas för ifrågavarande socknar, att dessa bestämmelser
måtte blifva sådana, att landtmätarnas ekonomiska ställning icke såsom
enligt styrelsens förslag afsevärdt försämrades.
Öfver denna sista skrift afgaf landtmäteristyrelsen underdånigt
utlåtande den 18 mars 1907 samt anförde därvid, att med anledning
häraf, att styrelsens förslag till särskilda taxebestämmelser för laga
skilten i berörda socknar vore grundadt hufvudsakligen å den omständigheten,
att i dessa laga skiften skulle komma att ingå synnerligen störa
Norrbottens
läns landtmäteriförening.
Laudtmäteristyrelsen
den
18 mars 1907.
28
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 226.
områden af mindre värdefull skogsmark, beträffande hvilken vissa af de
för laga skiften erforderliga göromål kunde utan att delägares rätt
äfventyrades verkställas mindre omständligt och följaktligen med mindre
tidsutdräkt och kostnad än i trakter med värdefullare mark, styrelsen,
under förutsättning att genom lag blefve föreskrifvet, att betydliga delar
af skifteslagens skogsmark skulle från skifte uteslutas, icke hade något
att erinra emot utan tvärtom i underdånighet tillstyrkte, att gällande
landtmäteritaxas bestämmelser måtte lända till efterrättelse äfven beträffande
laga skiften i Juckasjärvi och Enontekis socknar.
Förhöjning Mot Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag att ett
af 25 särskildt tilläggsbidrag motsvarande 25 procent af kostnaden skulle utgå
proc, n . gä dana delägare, som vore i synnerligt behof af hjälp, hafva de öfver
förslaget hörda ämbetsverken icke haft något att erinra.
Departe- Såsom af det anförda framgår, skulle genom antagande af före
mentschefen.
nämnda genom den nådiga propositionen af den 11) sistlidna mars Riksdagen
förelagda lagförslag vinnas en väsentlig inskränkning i omfattningen
af laga skiften uti ifrågavarande socknar med ty åtföljande nedsättning
i skifteskostnadefna. Eu ytterligare nedsättning i dessa kostnader
af afsevärd storlek skulle ernås, därest efter bifall till hvad
Eders Kungl. Magt i särskild proposition till den nu pågående Riksdagen
föreslagit beträffande fullföljande af den föregående år påbörjade omorganisationen
af landtmäteristaten i orterna landtmäteriarfvodena nedsättas,
på sätt i propositionen ifrågasatts. Det är dessutom att märka, att,
sedan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgaf sitt första förslag i
detta ämne, den väsentliga förändring inträdt i fråga om utflyttningskostnaderna,
att staten numera enligt beslut vid 1906 års riksdag betalar
hälften af sistnämnda kostnader. Ännu en lindring i skifteskostnaderna
kommer särskildt för ifrågavarande trakter att blifva en följd af de nya bestämmelserna
uti 55 § af nådiga instruktionen den 23 oktober 1908
för landtmäteristyrelsen och rikets landtmätare angående de skalor, i
hvilka landtmäterikartor skola affattas. Enligt dessa bestämmelser skall
nämligen vid afgörandet af frågan om hvilken skala, som skall komma
till användning, hänsyn tagas äfven till sådant förhållande som markens
ringa värde. Till följd af detta stadgande åligger det således landtmätaren
att tillse, att den skala, han använder, ej är så stor att därigenom
skifteskostnaderna höjas i en proportion, som icke står i rimligt
förhållande till markvärdet; och denna skyldighet åligger honom såsom
en tjänsteplikt, med tv åtföljande ansvar, därest densamma eftersättes.
Anmäler sakägare missnöje med landtmätarens beslut i fråga om val af
skala, skall ärendet ofördröjligen underställas landtmäteristyrelsens prof
-
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 226.
ning. Genom den förste landtmätare åliggande granskningsplikt af
landtmätarnas förrättningar bör kontroll kunna vinnas däröfver, att
ifrågavarande föreskrift varder behörigen iakttagen; och slutligen äger
enligt 1 § i instruktionen landtmäteristyrelsen meddela sådana allmänna
eller för särskildt fall gällande föreskrifter, som erfordras för riktig utöfning
af landtmätarna åliggande göromål. Genom ifrågavarande föreskrifter
torde i hufvudsak vara vunnet hvad vissa af de i ärendet hörda
myndigheterna med sina förenämnda förslag till bestämmelser angående
äeroaffattninnen vid skiften uti ifrågavarande socknar velat ernå.
Att härutöfver söka nedbringa kostnaderna genom införandet åt
eu särskild taxa för ifrågavarande socknar synes numera så mycket
mindre lämpligt, som, därest distriktsindelning varder genomförd, det
säkerligen skulle möta vissa svårigheter att för det eller de distrikt,
ifrågavarande socknar komme att tillhöra, få distriktslandtmätare med
erforderlig kompetens, därest de skulle nödgas arbeta med ogynnsammare
arfvodesförhållanden än öfriga distriktslandtmätare.
Genom förenämnda åtgärder komma emellertid, som nämnd t, äfven
med bibehållande af samma taxa, som skulle komma att gälla för öfriga
delar af riket, skifteskostnaderna att högst väsentligt nedbringas för
invånarne uti ifrågavarande socknar, och det såväl absolut som relativt.
Genom skiftenas begränsning till inrösningsj orden och eu mindre del åt
skogsmarken torde väl sålunda den absoluta skifteskostnaden kunna beräknas
skola nedbringas med åtminstone en tredjedel och genom den ifrågasatta
nedsättningen i landtmäteritaxan och distriktsindelningens genomförande
har ju beräknats en minskning med ungefär en tredjedel i delägarnas
utgifter för laga skiften. Genom sistnämnda åtgärder i förening
med de förändrade grunderna för markens affattning kan, enligt hvad
från landtmäteristyrelsen meddelats, den relativa skifteskostnaden uti
ifrågavarande trakter anses blifva nedbringad till ungefär 1 krona 50 öre
för hektar, åtminstone för sådana skifteslag, hvilka icke äro så afsides
belägna, att resekostnaderna blifva särskildt afsevärda.
Det skulle ju möjligen synas, som om under dylika förhållanden
någon vidare åtgärd från det allmännas sida för att underlätta åstadkommandet
af skiften i samma trakter icke skulle vara behöflig. För
min del tror jag emellertid, att nämnda åtgärder icke äro tillfyllest för
att bereda befolkningen därstädes de lättnader uti förevarande hänseende,
af hvilka den är i behof. Äfven om, såsom vid olika tillfällen under
ärendets handläggning blifvit framhållet, möjligheterna i nämnda trakter
för ett bärigt jordbruk icke äro så små, som väl mången, hvilken, är
-van vid förhållandena i sydligare landsdelar, skulle vara böjd att antaga,
30
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 226.
torde det nämligen vara utom tvifvel, att jordbruket uti ifrågavarande
socknar bar att kämpa med så stora svårigheter och ännu står på så
jämförelsevis låg ståndpunkt, att befolkningen svårligen förmår bära
ens de sålunda reducerade skifteskostnaderna, särskildt som den ju till
följd där af, att i hvarje fall eu stor del af skogsmarken kommer att
vara utesluten från skifte, kommer att sakna den högst afsevärda hjälp
till kostnadernas bärande, som uti andra delar af de nordligare landsändarna
de omfattande ståndskogslikviderna inneburit. För Karesuando
socken kommer härtill, att den afsättningsbara skogen därstädes är
högst obetydlig.
Det torde ej heller få förbises, att såsom Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande vid upprepade tillfällen framhållit, det bär gäller
en befolkning af annan stam än rikets öfriga befolkning med i vissa
afseenden säregna lynnesdrag, men som det gäller att med alla till
buds stående medel knyta fast vid det gemensamma fosterlandet.
Jag anser mig alltså böra förorda, att oafsedt förenämnda åtgärder
till skifteskostnadernas nedbringande staten jämväl med kontanta bidrag
understöder befolkningen i dess sträfva!! för åstadkommande af bättre
j orddelningsförhållanden.
Hur detta bidrag bör anordnas, blir eu annan fråga. Under de
förutsättningar, som då förelågo, hafva, som nämndt, de ämbetsverk,
som yttrat sig i ärendet, varit ense, att understödet borde utgå med
belopp motsvarande halfva skifteskostnaderna men med 25 procent förhöjning
till sådana delägare, som visade sig vara i särskildt behof af
större understöd. Det har emellertid under hand från landtmäteristyrelsens
sida framhållits, att äfven med denna grund för bidragets
ingående det vore att befara, att på grund af de dryga resekostnaderna,
särskildt inom Karesuando socken, och med hänsyn till de afsevärda
utgifterna för handtlangning kostnaderna för befolkningen skidle blifva
större, än att de utan svårighet skulle kunna bäras af densamma. Från
styrelsens sida har därför föreslagits, att, under förutsättning att nedsättningen
i landtmäteritaxan blefve verklighet, statsbidraget måtte bestämmas
till en krona för hektar för all i skiftet ingående mark samt
att staten därutöfver måtte bidraga till skiften i Juckasjärvi med halfva
och till skiften i Karesuando med hela resekostnaden. Något särskildt
tilläggsbidrag till mera behöfvande delägare skulle däremot enligt detta
förslag icke ifrågakomma. För min del anser jag mig icke kunna förorda,
att bidraget sättes högre än till i regel halfva beloppet af de egentliga
skifteskostnaderna. Då dessa med stöd af hvad i ärendet förekommit
torde kunna beräknas till omkring 1 krona 50 öre för hektar, skulle
31
Kunr/l. Majds Nåd. Proposition N:o 226.
således statsbidraget komma att utgå med 75 öre för hvarje i skiftet
ingående hektar mark. Dock torde häri böra i stället för det af myndigheterna
föreslagna till äggsbidraget, hvilkets behöflighet det ofta torde
blifva svårt att rättvist bedöma, medgifvas den förbättring, att för inrösningsjord
bidraget liöjes till 1 krona för hektar. Genom en sådan anordning
vinnes ock, att delägarna icke frestas att onödigtvis gifva skiftena
större utsträckning öfver skogsmarken, än som de finna för sina behof
oundgängligen nödvändigt. Då inrösningsjorden uti dessa trakter äfven
efter den föreslagna inskränkningen i skiftenas omfattning kommer att utgöra
en jämförelsevis liten del af den i skifte ingående marken, torde den
föreslagna förhöjningen, ehuru för delägarna betydelsefull, icke komma
att på något afskräckande sätt höja statsverkets utgifter för ändamålet.
Något särskild! bidrag härutöfver till resekostnaderna synes så
mycket mindre böra ifrågakomma numera, som, därest, såsom är att
antaga, distriktsindelning blir genomförd, dessa kostnader torde komma
att för framtiden nedbringas högst betydligt.
Uppenbarligen böra de grunder, för hvilka jag nu redogjort, endast
tillämpas vid bestämmandet af statsbidragets totalbelopp. Fördelningen
mellan delägarna åter synes böra ske efter samma grund, som gäller
för fördelningen af sj kifva skifteskostnaden.
Bland förslag, som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Undantag för
ärendet framlagt för begränsande af statens utgifter för ifrågavarande som^beSttM
ändamål, ingår äfven, att statsbidrag icke skulle lämnas sådana del- i spekulativt
ägare, som innehade sina fastigheter i spekulativt syfte. Kun^Maj-t»
I detta hänseende har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, befahningssom
nämndt, till eu början upplyst, att icke något hemman inom
Knontekis ■ socken innehades under omständigheter, som häntydde på
spekulativ afsikt. Ej heller vore något jordförvärf därstädes i sådant
syfte att förvänta för framtiden, då socknen saknade såväl exportduglig
skog som malmförekomster. I Juckasjärvi socken innehades däremot
tillhopa 1 1V72 mantal, omfattande 9 brukningsdelar, af sågverksbolag
samt 1 16/s* mantal med 15 brukningsdelar 1 grufspekulativt sylte.
Vidare har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i förenämnda
utlåtande af den 7 juni 1904 hemställt, att såsom villkor för statsbidragets
utfående måtte stadgas, bland annat, att respektive ägare
eller innehafvare af fastighet, hvarom fråga vore, skulle vara mantalsskrifven
inom den socken, där fastigheten vore belägen, samt att förhållanden
icke förekomme, som tydde på, att fastigheten innehades i
spekulativt syfte.
I sitt utlåtande af den 20 januari 1905 har landtmäteristyrelsen Laudtmäten
styreisen.
Kammarkollegium
cell statskontoret.
Departe
mentschefen.
Sammanf ältning
af
grunderna.
32 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 226.
beträffande Eders Kungl. Maj ds befallningshafvandes förslag i denna
del allenast erinrat, att detta icke innebure någon säkerhet för, att
sådana förhållanden komme att äga rum vid tiden för blifvande skiften,
att på grund af detsamma någon nämnvärd begränsning af skifteslagens
omfång kunde komma att ske.
Kammarkollegium och statskontoret hafva däremot i sitt utlåtande
af den 18 maj 1906 förklarat sig ej kunna tillstyrka förslaget, då eu
sådan bestämmelse, som det för öfrigt syntes i många fall blifva svårt
att tillämpa fullt rättvist, utan tvifvel skulle väsentligen förringa det
åsyftade resultatet. Någon motsvarande bestämmelse funnes icke heller
meddelad ifråga om det bidrag af statsmedel, som beviljats till utflyttningskostnad
vid skiftena.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag i denna del synes
vara af beskaffenhet att principiellt böra vinna gillande. Afsikten med
det föreslagna statsbidraget skulle ju nämligen vara att bispringa det mot
relativt ogynnsamma naturförhållanden kämpande jordbruket i dessa trakter.
Den af kammarkollegium och statskontoret uttalade farhågan, att det
åsyftade resultatet skulle äfventyras genom ett bifall till samma förslag,
synes numera så mycket mindre äga berättigande, som till följd af de
inskränkningar, Indika föreslagits ifråga om rätten att skifta skogsmarken
i dessa trakter, det synes föga sannolikt, att för framtiden sådana delägare
i skifteslag, Indika innehafva sina fastigheter i spekulativt syfte,
skola belinnas särskild! intresserade af att gå i spetsen för åvägabringandet
af laga skiften. En annan sak är, att det möjligen med
den affattning, Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande gifvit sitt förslag,
skulle kunna möta vissa svårigheter att rätt tillämpa den ifrågasatta
bestämmelsen. Till undvikande af denna svårighet synes, emellertid
lämpligen undantaget böra begränsas till bolag och sådana enskilda
ägare eller innehafvare, som icke äro mantalsskrifna inom socknen.
Det torde emellertid böra erinras, att någon större kostnadsbesparingför
statsverket icke torde vara att vinna genom bifall till ifrågavarande
förslag, synnerligast som det är att antaga, att med de föreslagna
inskränkningarna i rätten att skifta skogsmarken fastigheter uti ifrågavarande
socknar för framtiden komma att blifva föga begärliga för
spekulationen.
De grunder, efter Indika statsbidraget skulle komma att utgå,
skulle alltså blifva, att bidraget skulle beräknas efter 1 krona för hvarje
hektar inx-ösningsjord och 75 öre för hvarje hektar annan mark, som
inginge i skiftet, att bidragssumman skulle fördelas mellan delägarna
efter samma grund som skifteskostnaderna, samt att bidrag icke skulle
opaginerad Kontrollera mot PDF
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.
utgå till bolag eller sådan enskild ägare eller innehafvare af i skiftet
ingående fastighet, hvilken icke vore mantalsskrifven inom socknen.
Att exakt beräkna den kostnad för statsverket, som skulle föranledas
af ett bifall till hvad jag sålunda föreslagit, ställer sig synnerligen
svårt. Utgår man emellertid från det af landtmäteristyrelsen
beräknade beloppet af de sammanlagda skifteskostnaderna, omkring
1,000,000 kronor, och antager man, att genom taxenedsättningen detta
belopp kommer att nedbringas med åtminstone 30 procent till 700,000
kronor samt att genom den föreslagna inskränkningen i skifteslagens
omfattning detta belopp i sin ordning kommer att nedbringas med omkring
eu tredjedel eller ungefär 230,000 kronor, kommer man till ett
belopp af 470,000 kronor, som skulle vara att lägga till grund för beräkningarna.
Från detta belopp torde emellertid ytterligare böra göras
afdrag för en del skifteslag, som bestå af enstaka hemman med endast
en delägare eller eljest af en eller annan anledning icke inom beräknelig
tid kunna antagas blifva föremål för skifte, äfvensom tillsvidare för
de tre skifteslag i Juckasjärvi socken, som redan undergått skifte och
beträffande hvilka jag längre fram kommer att yttra mig. Högt räknadt
torde alltså det sammanlagda belopp, hvarmed staten inom den
närmaste tiden skulle komma att direkt bidraga till nya laga skiften
uti ifrågavarande socknar, kunna beräknas till omkring 200,000 kixmor,
ett belopp, som emellertid på grund däraf, att skiftena kunna beräknas
icke komma till utförande på en gång, kommer att fördelas på en följd
af år.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och landtmäteristyrelsen
hafva nu beräknat, att för gäldande af ifrågakomna kostnader under
den första tiden, medan ännu afvittringarna i öfriga delar af de två
nordligaste länen pågiuge, ett extra anslag skulle blifva erforderligt,
men att därefter ifrågavarande statsbidrag böra kunna utgå från anslaget
till skiften och afvittringar.
En sådan sammanblandning af olika anslag hafva kammarkollegium
och statskontoret ansett sig för sin del ej kunna förorda, helst
som man ej syntes kunna på förhand beräkna, i hvad mån anslaget till
skiften och afvittringar komme att lämna öfverskott. Nämnda ämbetsverk
hafva därför ansett det för vinnande af reda och öfverskådlighet
lämpligast, att ett särskildt anslag anvisades för nu ifrågavarande ändamål,
hvilket anslag syntes böra erhålla förslagsanslags natur samt med
hänsyn till utgiftens mera tillfälliga beskaffenhet böra upptagas å extra
stat. Reservationsanslaget till skiften och afvittringar syntes däremot
Bill. till lliksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 17 L lläft. 5
Kostnads
beräkning.
Kostnadernas
gäldande
från anslaget
till skiften
och afvittringar.
Kungl. Maj:ts
befallningshafvande
och
landtmäteristyrelsen.
Kammarkollegium
och statskontoret.
Departe
mentschefen.
Hela kostnadens
förskjutande
genom statsverket.
Kungl. Maj:ts
befallningshafvande
och
landmäteristyrelsen.
Kammarkollegium
och statskontoret.
34 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 226.
böra, sedan afvittringen afslutats, ur riksstaten uteslutas och därå till
äfventyra befintlig behållning ställas till Riksdagens förfogande genom
öfverföring till fonden för reserverade medel.
Lika med sistnämnda ämbetsverk skulle jag anse det synnerligen
olämpligt att, på sätt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och
landtmäteristyrelsen föreslagit, ordna saken så, att förevarande statsbidrag
vid olika tidpunkter komme att utgå från olika anslag. Till
följd af det nedbringande af kostnaderna för skiftesförrättningarna uti
ifrågavarande socknar, som skulle blifva en följd af de olika förslag
och åtgärder, för hvilka jag förut redogjort, torde emellertid numera,
om anslaget till skiften och afvittringar förändras till förslagsanslag,
saken lätt kunna ordnas så, att samtliga bidrag anvisas att utgå från
sistnämnda anslag, utan att detta synes komma att annat äD möjligen
ett eller annat år afsevärdt öfverskridas. Det är nämligen att märka,
att några laga skiften uti ifrågavarande socknar med all säkerhet icke
hinna blifva afslutade under den allra närmaste tiden, särskildt icke i
de större skifteslagen. Afvittringen i Norrbottens län nalkas emellertid
sin fullbordan med stora steg, och i och med detsamma torde äfven
de sammanlagda afvittringskostnaderna komma att afsevärdt minskas.
Desamma understiga redan nu anslagets belopp. Vid sådant förhållande
synes det så mycket mindre erforderligt att för ändamålet begära ett
särskildt förslagsanslag, som någon oegentlighet icke i och för sig kan
anses ligga däri, att statsbidraget till skiften uti ifrågavarande socknar
utgår från anslaget till skiften och afvittringar. Det må i detta hänseende
erinras, att kostnaderna för de skiften, hvilka i eu del grannsocknar
utförts i samband med afvittringen, bestridts af samma anslag,
och att detsamma kommer att lämna medel äfven till de jorddelningar,
som föreslagits skola äga rum i samband med afvittringen i socknarna
ofvan odlingsgränsen i Västerbottens läns lappmark.
Innan jag lämnar förevarande ämne torde det slutligen tillåtas
mig med några ord beröra ett af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
framställdt, af landtmäteristyrelsen biträdt förslag, att hela kostnaden för
laga skiften uti ifrågavarande socknar skulle förskjutas af statsmedel för
att därefter, till den del den icke skulle slutligen stanna å statsverket,
fördelas till återbetalning på de i skiftet ingående fastigheterna på sätt,
som i hufvudsak skulle öfverensstämma med hvad som funnes stadgadt
beträffande fördelning till återbetalning af odlingslån.
Mot detta förslag hafva kammarkollegium och statskontoret anmärkt,
att detsamma syntes ägnadt att väcka vissa betänkligheter. En
sådan tyst förmånsrätt, som på angifvet sätt ifrågasatts, hade visserligen
35
Kungl. ifaj.ts Nåd. Proposition N:o 226.
ansetts kunna utan förnärmande af inteckningshafvares rätt medgifvas
för odlingslåneannuiteter, och kunde till försvar i detta fall åberopas
den ökning af egendomens värde, som vunnits genom de med odlingslånemedlen
utförda grundförbättringar. Men hvad nu ifrågavarande
skifteskostnader beträffade, syntes dessa blifva betydligt större i förhållande
till hemmanens värde, än hvad odlingslånen i allmänhet vore;
och ehuru hemmanen efter undergånget laga skifte kunde förväntas
komma att stiga i värde, syntes det tvifvelaktigt, om ej i vissa fall ett
dylikt onus kunde komma att medföra förminskning i säkerhet för
inteckningshafvare. Vidare kunde anmärkas, att, om ett dylikt förskott
skulle från statens sida lämnas, det syntes nödvändigt, att före förskottets
utbekommande nöjaktig säkerhet för dess återbetalning ställdes, och
detta särskildt som förskottets fördelning å de olika hemmanen syntes
icke kunna ske, förrän tiden för klandertalans anställande mot landtmätarens
arfvodesräkning gått till ända och eventuella tvister om räkningens
belopp hunnit slutligen afgöras. Slutligen komme den nytta,
förslaget afsåge att bereda, att afsevärdt förringas jämväl däraf, att, i
händelse af svårighet för jordägaren att i rätt tid fullgöra sina förbindelser,
det syntes för honom förmånligare att till fordringsägare
hafva enskild person än staten, som måste låta det förfallna beloppet
genast exekutivt uttagas.
Hvad ämbetsverken sålunda anfört synes mig i hufvudsak riktigt, Departeoch
finner jag mig förty icke kunna biträda Eders Kungl. Maj:ts mentsclief< "■
befallningshafvandes ifrågavarande förslag.
Hvad jag härförut anfört angående statsbidrag till laga skiften ^ärskiiat^
inom Juckasjärvi och Karesuando socknar har, såsom af det anförda laga skiften
framgår, allenast afsett sådana skiften, som ännu icke afslutats. I tre i Junosuando
byar af förstnämnda socken hafva emellertid laga skiften redan ägt ^
rum och blifvit fastställda, nämligen i Junosuando Masugnsbyn samt i
Svappavaara och Parrakavaara byar.
Från delägarna i dessa skifteslag hafva särskilda framställningar
inkommit om statsbidrag till bestridande af kostnaderna för nämnda
skiften.
Det hade ock varit min mening att framlägga förslag om beredande
af sådana bidrag, hvartill synts mig kunnat användas en del af de afsevärda
besparingar, omkring 75,000 kronor, som kunna beräknas skola
komma att finnas å nu ifrågavarande anslag vid 1909 års slut.
Emellertid hafva under ärendets beredning sådana omständigheter
yppats, att jag ansett berörda fråga böra fä anstå till en kommande
riksdag.
36
Departementschefens
slutliga hemställan.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 226.
De besparingar, som kunna komma att finnas å anslaget vid
1909 års slut, torde således, under förutsättning att anslaget förvandlas
till förslagsanslag, böra öfverföras till fonden för reserverade medel och
dymedelst ställas till Riksdagens förfogande för en kommande statsreglering.
På grund af livad jag härförut anfört hemställer jag alltså, att
Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att
ej mindre besluta, att anslaget till skiften och afvittringar hädanefter
skall i riksstaten uppföras såsom förslagsanslag till oförändradt
belopp,
än äfven medgifva,
dels att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjänsten under år 1910
för afvittringslandtmätarna i Västerbottens och Norrbottens län kunna
komma att understiga 3,000 kronor för dem, som tillhöra första lönegraden,
och 3,500 kronor för dem, som på grund af ålder i tjänsten
åtnjuta arfvodesförhöjning, må dessa tjänstemän godtgöras af nämnda
anslag,
samt dels att från samma anslag må enligt härförut angifna grunder
af Kungl. Maj:t beviljas bidrag till gäldandet af kostnaderna för sådana
laga skiften i Juckasjärvi och Karesuando socknar, som härefter kunna
varda afslutade och fastställda.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
nådigt bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
af den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,
skulle till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Hjalmar Almgren.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1909:209 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj.ts proposition angående det under nionde hufvudtiteln uppförda anslaget till skiften och afvittringar. s. 1 i texten
- SU 1909:207 Utlåtande, i anledning af Kungl. Majits proposition angående det under nionde hufvudtiteln uppförda anslaget till skiften och afvittringar. s. 12 i texten