Sök i Ratio Lex

Angående det under nionde hufvudtiteln uppförda anslaget till skiften och afvittring ar

1909-04-23 · 36 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:226, Angående det under nionde hufvudtiteln uppförda anslaget till skiften och afvittring ar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition No 226,

1

N:o 226.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående det

under nionde hufvudtiteln uppförda anslaget till skiften

och afvittring ar; gifven Stockholms slott den 23 april

1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att

ej mindre besluta, att det under nionde hufvudtiteln bland ordinarie

anslag uppförda anslaget till skiften och afvittringar hädanefter

skall i riksstaten uppföras såsom förslagsanslag till oförändradt belopp;

än äfven medgifva,

dels att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjänsten under år

1910 för afvittringslandtmätarna i Västerbottens och Norrbottens län

kunna komma att understiga 3,000 kronor för dem, som tillhöra första

lönegraden, och 3,500 kronor för dem, som på grund af ålder i tjänsten

åtnjuta arfvodesförhöjning, må dessa tjänstemän godtgöras af nämnda

anslag,

samt dels att från samma anslag må enligt i statsrådsprotokollet

angifna grunder af Kungl. Maj:t beviljas bidrag till gäldandet af kostnaderna

för sådana laga skiften i Juckasjärvi och Karesuando socknar,

som härefter kunna varda afslutade och fastställda.

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 171 Häft,

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oskär Nyländer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

3

Utdrag af protokollet öfver jord b ruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 april 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

SWARTZ,

grefve HaMILTON,

grefve Eiirensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Departementschefen, statsrådet Nyländer anförde vidare:

Vid underdånig föredragning den 12 sistlidna januari af frågan

om reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel för år

1910 anmälde dåvarande departementschefen, bland annat, hurusom

landtmäteristyrelsen uti underdånig skrifvelse den 26 november 1908

hemställt, att, på det att afvittringslandtmätarna i Västerbottens och

Norrbottens län måtte för år 1910 komma i åtnjutande af samma

aflöningsförmåner, som för innevarande år vore dem beviljade, Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att de belopp, hvarmed

inkomsterna af tjänsten under år 1910 för afvittringslandtmätarna i

Västerbottens och Norrbottens län kunde komma att understiga 3,000

kronor för dem, som tillhörde första lönegraden, och 3,500 kronor för

dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjöte arfvodesförhöjning, måtte

dessa tjänstemän godtgöras af anslaget till skiften och afvittringar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Afvittrings
landt
mätamas
löne
förmåner.

Anslaget till

skiften och

afvittring ar.

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 226.

Då föredraganden emellertid hade för afsikt att under loppet af

nu pågående Riksdag förelägga Eders Kungl. Magt vissa förslag, afseende

dels ordnandet af afvittringsförhållandena inom de områden af

Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, beträffande hvilka afvittringsutslag

ännu icke meddelats, dels ock beredande af statsbidrag till

laga skiften inom Juckasjärvi och Karesuando socknar, samt nämnda

förslag torde komma att föranleda ökade kraf på ifrågavarande anslag,

anhöll föredraganden att få längre fram i ett sammanhang återkomma

till samtliga skiften och afvittringar rörande ekonomiska frågor.

Tillika upplyste föredraganden, att beräkningar, som redan föreslagsvis

gjorts inom departementet, gåfve vid handen, att, om anslaget

till skiften och afvittringar, å hvilket för närvarande afsevärda reservationer

funnes, förändrades till förslagsanslag, någon förhöjning uti detsamma

i hvarje fall icke borde kunna ifrågakomma, hvadan föredraganden

hemställde, att anslaget måtte tillsvidare i staten upptagas såsom

förslagsanslag till oförändradt belopp.

Till denna hemställan täcktes Eders Kungl. Maj:t lämna bifall;

och gjordes i enlighet därmed i statsverkspropositionen framställning

till Riksdagen.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga detta ämne.

Till en början torde jag därvid angående nyssnämnda hemställan

från landtmäteristyrelsen få erinra, att framställningar från Kungl. Maj:t

i enahanda syfte under en följd af år bifallits af Riksdagen.

Då afvittringslandtmätarna i nämnda län synas jämväl för nästa

år böra beredas samma aflöningsförmåner, som för innevarande år äro

dem beviljade, torde äfven i år framställning i ämnet böra göras till

Riksdagen i öfverensstämmelse med hvad landtmäteristyrelsen föreslagit.

Då afvittringsarbetena under förra hälften af 1800-talet ånyo upptogos

med full kraft, blef det nödigt att härför bereda erforderliga medel.

Dessa utgingo till en början från det under dåvarande nionde hufvudtitel

uppförda gemensamma anslaget till åkerbruk, handel och näringar. Då

emellertid vid 1840—1841 års riksdag nyssnämnda anslag fördelades

å särskilda anslagstitlar, uppfördes jämväl under hufvudtiteln ett särskilt

anslag till skiften och afvittringar å 42,000 r:dr bro. Det är

nämnda af 1840—1841 års riksdag bestämda anslag, som numera finnes

uppfördt bland nionde hufvudtitelns ordinarie anslag. Anslagets belopp

har icke förändrats i annan mån, än att detsamma naturligtvis numera

upptages i gällande mynt till 63,000 kronor. Anslaget har karaktären

af reservationsanslag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 226.

Utom nämnda ordinarie anslag har Riksdagen tid efter annan

till afvittringsverket beviljat afsevärda extra anslag. Sålunda beviljade

1853—1854 års Riksdag ett extra anslag för ändamålet af 8,000 Rdr

b:o, framförallt föranledt af behofvet att anställa särskilda afvittringsföredragande

i de tre nordligaste länen. Under tiden därefter till och

med år 1890 utgingo till skiften och afvittringar extra anslag till ett

sammanlagdt belopp enligt hos landtmäteristyrelsen förda anteckningar

af 4,076,045 kronor.

Statsverkets årliga utgifter för afvittringsverket hafva utgjort i

medeltal för tioårsperioderna:

1849—1858 .......................................... kronor 45,771: 89

1859—1868 ......................................... .. 4,187:23

1869—1878 ........................................ » 52,063: 54

1879—1888 ......................................... » 263,226: 58

1889—1898 .......................................... » 88,989:9 6

1899—1908 ......................................... » 65,439:9 2

Nedanstående tablå utvisar statsverkets samtliga utgifter intill år

1907 för afvittringarna, däri inberäknade storskiftena i Kopparbergs län:

Kopparbergs län ........................ kronor 2,699,528: —

Gäfleborgs » » 57,865: —

Västernorrlands » » 338,562: —

Jämtlands » » 484,501: —

Västerbottens » » 2,877,489: —

Norrbottens » » 3,148,775: —

Summa kronor 9,606,720: —

Afvittringsarbetena hafva numera fortskridit så långt, att desamma

afslutats i samtliga län utom i Västerbottens och Norrbottens

län, nämligen i Gäfleborgs och Jämtlands län år 1862,

i Västernorrlands län år 1869 och i Kopparbergs län år 1894. Beträffande

Västerbottens och Norrbottens län, uti hvilka båda afvittringen

af kustområdena för länge sedan afslutats, har beträffande afvittringen

i lappmarkerna den skillnad gjort sig gällande, att man i förstnämnda

län till en början begränsat sig till allenast områdena nedom

den s. k. odlingsgränsen, medan man i Norrbottens län gått fram sockenvis,

oafsedt att vissa socknar delvis sträckt sig upp öfver odlingsgränsen.

En följd häraf har varit, att i Västerbottens län hela området nedom

odlingsgränsen numera undergått allmän afvittring, medan afvittringen

ofvan odlingsgränsen i samtliga socknar ännu är oafslutad, detta emel
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 226.

lertid jämväl beroende på, att till följd af nådiga brefvet den 7 mars

1902 afvittringsarbetena i afbidan på fastställande åf nya grunder för

skogstilldelningens verkställande m. m. under de senaste åren måst inskränkas

till allenast sådana åtgärder, som föregå själfva fördelningen

af jorden. Samtliga dessa förberedande arbeten äro emellertid numera

i det allra närmaste slutförda, så att, under förutsättning att Riksdagen

i hufvudsak bifaller hvad Eders Kungl. Magt i särskild proposition den 17

sistlidne mars föreslagit ifråga om afvittringsförhållandenas slutliga ordnande,

arbetena på själfva jordfördelningen kunna när som helst, i den

män tillgängliga arbetskrafter det medgifva, påbörjas i samtliga socknarna.

I Norrbottens län är den s. k. allmänna afvittringen afslutad

i samtliga socknar utom i Juckasjärvi och Karesuando socknar. Beträffande

förstnämnda socken har, sedan afvittringsutslag den 30 december

1896 meddelats af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

Kungl. Maj:t genom utslag den 11 juli 1904 återförvisat ärendet i hvad

det anginge Vittangi by. Beträffande nämnda by har ny ägobesiktning

ägt rum och ny plan utarbetats, hvadan anledning är att förvänta nytt

afvittringsutslag i denna del inom den närmaste framtiden. I fråga om

Karesuando socken har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 19

februari 1907 meddelat afvittringsutslag. Detta har emellertid öfverklagats

och hafva på grund af de anförda besvären under år 1908 vissa

kompletteringsarbeten företagits. Äfven den s. k. efter afvittringen nalkas

sin fullbordan.

Kostnaderna för afvittringen uti Västerbottens och Norrbottens

län hafva under de senaste tolf åren uppgått till i:

Västerbottens län. Norrbottens län.

år

1897

kronor

30,447: 4 9

kronor

25,993: 59

»

1898

»

23,271: 06

»

37,745: 02

1899

»

26,159: 42

»

27,969: 48

1900

»

43,144: 7 5

»

35,619: 63

»

1901

»

45,908: 29

»

31,457: 87

1902

42,315: 70

)>

21,298: 42

1903

»

37,634: 42

»

18,687: 84

»

1904

»

45,488: 7 2

»

21,883: 89

1905

»

45,806: 7 4

»

23,464: 5 3

»

1906

»

43,476: 44

»

15,372: n

1907

»

44,855: 98

»

13,807: 56

)>

1908

)>

49,768: 91

13,888: 95

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Den af Eders Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 5 nästlidna

mars fastställda utgiftsstaten för afvittringsverket för innevarande år

upptager för Västerbottens län en kostnad af 34,825 kronor samt för

Norrbottens län en kostnad af 26,600 kronor eller tillhopa 61,425 kronor,

därvid emellertid är att märka, att kostnaden för Norrbottens län beräknats

så högt som skett med hänsyn till möjligheten, att, därest slutliga

afvittringsutslag angående Vittangi by och Karesuando socken

komme att meddelas så tidigt, att områdesutstakning därstädes under

året kunde ifrågakomma, omfattande utarbeten med ty åtföljande högre

kostnader, bland annat för handtlangning, vore att förutse. Skulle

nämnda förhållande ej komma att inträffa, komma kostnaderna i nämnda

län till följd af förhållanden, för hvilka strax skall redogöras, att

understiga dem för år 1908 med ej oväsentligt belopp.

Den personal, som under de senaste åren varit sysselsatt vid

afvittringsarbetena, har utgjorts af styresmän, afvittringslandtmätare och

föredragande i afvittringsärenden hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Angående personalens storlek under de senaste årtiondena torde

följande från landtmäteristyrelsen erhållna uppgifter kunna tjäna till

upplysning:

Afvitt-

År.

Föredra-

Styres-

rings-

gande.

män.

landt-

mätare.

Västerbottens län ......

1885

1

i

12

11 ......

1890

1

i

4

11 ......

1895

1

i

4

11 .....

1900

1

i

3

11 ......

1905

1

i

O

O

Norrbottens län .........

1885

1

i

15

11 .......

1890

1

i

10

11 .........

1895

1

i

6

11 ........

1900

1

i

5

11 ........

1905

1

i

3

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Under den sista tiden har styresmannabefattningen i Norrbottens

län bestridts af en af afvittringslandtmätarna, hvadan hela den på fältet

arbetande personalen i sistnämnda län utgjorts af tre personer.

Uti denna organisation har genom Eders Kungl. Maj:ts förenämnda

beslut den 5 sistlidna mars gjorts den ändring, att afvittringsverken i

båda ifrågavarande län sammanslagits till ett med en gemensam styresman

samt att till följd af afgång antalet afvittringslandtmätare i

Norrbottens län nedgått till två.

Härigenom bär vunnits en besparing, som kan beräknas till omkring

7,000 kronor.

Med den efter dessa förändringar kvarstående personalen bar man

beräknat kunna utan oskälig tidsutdräkt bringa afvittringen i båda

länen till afslutning, därvid är att märka, att genom afvittringsverkens

sammanslagning jämväl vunnits den fördelen, att, i den mån arbetena i

Norrbottens län hinna afslutas, tjänstemän därifrån kunna öfverflyttas

till Västerbottens län.

Af den lämnade redogörelsen torde framgå, att för framtiden

sammanlagda årskostnaderna för afvittringen sannolikt komma att

hålla sig något under beloppet af det för ändamålet anvisade anslaget.

Emellertid måste förutses, att under vissa begränsade tidsperioder, då

utarbeten i större utsträckning erfordras i båda länen, tillfälliga stegringar

kunna inträffa.

Att fortfarande bibehålla anslaget såsom reservationsanslag och

därå alltjämt uppsamla betydande besparingar torde vid sådant förhållande

vara mindre lämpligt, blott det sörjes för att medel alltid

må finnas tillgängliga för att täcka en eller annan tillfällig utgiftsstegring.

Redan hvad jag sålunda anfört synes mig tala för att anslaget

till skiften och afvittringar förändras från reservationsanslag till förslagsanslag.

En sådan förändring torde emellertid, såsom dåvarande departementschefen

vid föredragning den 12 sistlidne januari af frågan om

reglering af utgifterna under nionde bufvudtiteln för år 1910 antydde,

befinnas i ännu högre grad lämplig i händelse af bifall i hufvudsakliga

delar till det af honom berörda förslaget till ordnandet af afvittringsförhållandena

inom de områden af Västerbottens och Norrbottens län,

beträffande hvilka afvittringsutslag ännu icke meddelats, och till hvad

jag härnedan kommer att föreslå ifråga om statsbidrag till laga skiften

i Juckasjärvi och Karesuando socknar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Hvad förstnämnda förslag angår, är det särskildt i ett hänseende, ^Kostnader f

som till följd af detsamma nya kraf komma att ställas på nu ifråga- de nya af.

varande anslag.

I nådig proposition af den 17 sistlidne mars, n:r 109, har Eders

Kungl. Maj :t föreslagit Riksdagen antaga ett propositionen bilagd t förslag

till lag angående marks afstående för nomadlapparnas behof ofvan

odlingsgränsen. Enligt detta förslag skall, där vid afvittring ofvan

odlingsgränsen inom de områden af Västerbottens och Norrbottens läns

lappmarker, beträffande hvilka Konungens befallningshafvande ännu icke

meddelat afvittringsutslag, finnes nödigt att för tillgodoseende af nomadlapparnas

behof af renbete, renskiljningsplats eller flyttningsväg för

renarna taga i anspråk till hemman eller nybygge hörande mark, ägaren

eller åbon vara pliktig afstå hvad för ändamålet erfordras mot erhållande

af annat, kronan tillhörigt område inom afvittringslaget. Jordbytet

skall verkställas efter måttet af höafkastningen, beräknad enligt skattläggningsmetoden,

eller, där med hänsyn till markens värde större noggrannhet

finnes nödig, efter gradering jämlikt skiftesstadgans föreskrifter.

Ågaren eller åbon skall vara berättigad att af statsmedel

undfå ersättning såväl för odling som för utflyttning, där sådant af

jordbytet föranledes. Vid ersättningens beräknande skola skiftesstadgans

föreskrifter i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

För skälen till detta förslag har dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

utförligt redogjort i sitt anförande till statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden för den 15 maj 1908; och torde desamma icke

behöfva af mig återupprepas. Allenast därom torde böra erinras,

att förslaget tillkommit för att så vidt möjligt begränsa den inlösen af

hemman och nybyggen ofvan odlingsgränsen, som från olika håll framhållits

såsom nödvändig för att bereda tillräckligt utrymme åt de renägande

lapparna.

I anslutning till nyssnämnda förslag har Eders Kungl. Maj:t i

särskild proposition, n:r 110, af samma dag hemställt till Riksdagen

att besluta, att den ersättning för odling och utflyttning, som vid bifall

till lagförslaget skulle kunna komma i fråga att utgå, skulle utbetalas

från anslaget till skiften och afvittringar.

De belopp, som vid bifall härtill skulle komma att utgå från

ifrågavarande anslag, torde sammanlagda icke blifva af någon afsevärdare

betydenhet. Då emellertid uppenbarligen nämnda ersättningar

för hvarje afvittringslag skulle komma att utbetalas ungefär

samtidigt med tillträdet af de nya lotterna, kan det ej undvikas, att

ifrågavarande utgift kommer att drabba anslaget synnerligen ojämnt

Bill. till Rilcsd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 171 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Bidrag till

kostnaderna

för laga

skiften i

Juckasjärvi

och Karesuando

socknar.

Framställning

af

Kungl.

Maj:ts befallningshafvande.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226-

under de olika åren. Skulle nu anslaget till skiften och afvittringar

bibehållas vid sin nuvarande egenskap af reservationsanslag, skulle det

ju, särskild! om andra nya kraf af betydande omfattning komme att

samtidigt ställas på detsamma, kunna hända att vid en eller annan

tidpunkt, då för ett eller flera afvittringslag utbetalningar af odlingseller

afflyttningsbidrag komme i fråga, medel saknades till utbetalningarna.

Sådana mera betydande kraf på ifrågavarande anslag, som nyss

nämnts, skulle blifva en följd af bifall till hvad här vidare kommer att

föreslås ifråga om statsbidrag till laga skiften i Juckasjärvi och

Karesuando socknar.

Frågan om statsbidrag till laga skiften i dessa socknar har redan

förut en gång utgjort föremål för Kungl. Maj ds pröfning.

Till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för den 27 mars

1907 J) anmälde nämligen dåvarande departementschefen en af Eders

Kungl. Maj ds befallningshafvande i Norrbottens län den 28 december

1903 gjord framställning i ämnet.

Departementschefen erinrade därvid till en början, hurusom Kungl.

Majd enligt särskilda beslut under den senare hälften af det gångna

århundradet dels beträffande vissa socknar i Norrbottens, Västerbottens

och . Kopparbergs län medgifvit, att till befordrande af jordens uppdelning

på de särskilda brukningsdelarna skiften mellan delägarna i de

olika skifteslagen finge ske i samband med afvittringen, dels beviljat

byar och skifteslag inom Karl Gustafs och Neder Torneå socknar till

åstadkommande af skiften ett efter halfva skifteskostnaden beräknadt

statsbidrag, äfvensom att afvittringen inom Juckasjärvi och Karesuando

socknar dåmera framskridit så långt, att man inom kort borde kunna

emotse dess afslutande.

R idare framhöll departementschefen, att vid afvittringen inom

dessa socknar någon fördelning af jorden mellan de särskilda brukningsdelarna

inom de af afvittringen omfattade samfälligheterna icke ägt rum.

Laga skiften inom ifrågavarande socknar vore således att förvänta i

stor utsträckning och hade redan begärts samt delvis äfven fullbordats

inom en del byar inom Juckasjärvi socken. Till följd af jordens i stort

sedt jämförelsevis ringa värde och de stora vidder, som i anledning

däraf tilldelats de olika samfälligheterna, ställde sig emellertid dylika

förrättningar i dessa trakter, därest de skulle utföras efter samma grunder

som i öfriga delar af riket, synnerligen kostsamma.

Sedan föredragande departementschefen därefter anfört, hurusom

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sin framställning beräknat

fl Utdrag af detta protokoll är vidfogadt Kungl. Maj:ts nådiga proposition till

Riksdagen af den 19 april 1907 n:r 157.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts KM. Proposition N:o 226.

totala skifteskostnaden till i rundt tal för Juckasjärvi socken 962,000

kronor och för Karesuando socken 472,000 kronor, under det att sammanlagda

taxeringsvärdena för år 1905 uppgått till i Juckasjärvi taxeringsdistrikt

för jordbruksfastighet 753,300 kronor och för annan fastighet

31,700 kronor eller tillhopa 785,000 kronor samt i Karesuando taxeringsdistrikt

för jordbruksfastighet 68,700 kronor och för annan fastighet

3,300 kronor eller tillhopa 72,000 kronor, redogjorde föredraganden

för de skäl, som legat till grund för Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

framställning.

Dessa hade hufvudsakligen varit följande.

Inom en del andra socknar i länet hade visserligen äfven kostnaderna

för jordens skiftande varit ansenliga, men de hade dock, om än ofta

med svårighet, kunnat utgöras med tillhjälp af delägarnas inkomst från

den dem vid skiftena tilldelade skogen, hvarå de efter dessas afslutande

erhållit utstämpling, särskildt för uttagande på en gång af öfvermogna

och mer eller mindre skadade träd. En dylik tillgång stode emellertid

alldeles icke eller endast i ringa mån jordägarna inom Juckasjärvi och

Karesuando socknar till buds, enär dessa socknar till större delen vore

belägna ofvan eller i närheten af barrskogsgränsen och den skog, som

växte där, i allmänhet vore af fjällskogsnatur, kort och kvistig samt

följaktligen föga lämplig för förädling och export. Därtill komme, att

värdet af den bättre skogen, som kunde finna afnämare, vore nedsatt

på grund af de dryga kostnaderna för transporten till de aflägsna sågverken

vid kusten. Hvad särskildt Karesuando socken anginge, vore

den så godt som helt och hållet belägen ofvanför barrskogsgränsen,

och den obetydliga skog, som växte i dess sydostliga hörn, vore ej

duglig för afsalu.

Hemmansägarna i Juckasjärvi hade visserligen en allmänningsfond,

som vid tiden för skrifvelsens aflåtande utgjorde i rundt tal 112,000

kronor, men dess afkastning försloge ej på långt när att tillgodose

ens de ändamål, för hvilka den enligt fastställdt reglemente vore afsedd.

Äfven Karesuando socknemän hade utsikt att erhålla eu allmännningsfond,

men denna torde blifva obetydlig, och dess afkastning skulle för

öfrigt enligt nådig föreskrift tillgodokomma ej blott socknens jordägare

och den bofasta befolkningen utan äfven nomadlapparna, hvilka utgjorde

det långt öfvervägande flertalet.

Jordbruket, som i dessa trakter, där på grund af den höga

latituden korn och potatis endast i obetydlig omfattning utgjorde föremål

för odling, vore i det närmaste liktydigt med boskapsskötsel, befunne

sig ännu mycket lågt. Foderväxtskörden hade dittills varit grundad på

beredning af vallar genom Uppluckring och öfvergödsling af jorden i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 226.

närlieten af bostäderna samt på o mer eller mindre aflägsna slåttermyra*

och naturliga ängslägenheter. Åtgärderna för höjandet af dessas afkastning

hade i allmänhet inskränkt sig till primitiva anstalter för öfversilningar

och mindre sjösänkningar, hvilka företag ännu kräfde tid och

arbete, innan varaktig foderafkastning från dem vore att påräkna.

Hufvudnäringarna inom dessa socknar hade ursprungligen och intill

ganska sen tid varit renskötsel, djurfångst och fiske och endast efter

hand, sedan befolkningen alltmer börjat öfvergå till bofast lefnadssätt,

hade jordbruket så småningom vunnit insteg. I saknad af kommunikationer

hade befolkningen varit afstängd från någon allmännare och

lifligare beröring med jordbrukarna vid kusten och från möjligheten att

tillgodogöra sig dessas något större erfarenhet och insikter i denna

näring. Komme så härtill små ekonomiska tillgångar och samäganderättsförhållanden,

borde det ej väcka någon förundran, att jordbruket

stode på en efterblifven ståndpunkt. Denna näring saknade dock ingalunda

förutsättningar för utveckling,, ty förefintligheten af stora arealer

vid afvittringen bland impediment upptagna myrar, om hvilkas användbarhet

för odling man under de senaste åren kommit till insikt, samt

tillgång på naturliga ängslägenheter lämnade möjlighet för en idog

och sparsam befolkning, flera gånger så talrik som den nuvarande, att

här finna sin nödtorftiga utkomst. En viktig förutsättning för jordbrukets

utveckling vore emellertid, att hvarje jordägare skulle känna

sig tryggad i besittningen af den torfva, på hvilken han ville nedlägga

arbete och kostnader. I den mån insikten om de fördelar, såväl i detta

som i andra hänseenden, laga skiften medförde, vunne insteg hos befolkningen,

vore det också att förvänta, att dylika förrättningar jämväl i

dessa trakter i allt större omfattning skulle komma till stånd.

Slutligen hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhållit,

att affärsspekulationen endast i mycket ringa utsträckning sökt göra

jordförvärf inom ifrågavarande trakter. Sålunda innehades icke något

hemman inom Karesuando socken under omständigheter, som häntydde

på spekulativ afsikt. Ej heller vore något jordförvärf därstädes i sådant

syfte att förvänta för framtiden, då socknen saknade såväl exportduglig

skog som malmförekomster. I Juckasjärvi socken innehades tillhopa

111 In mantal, omfattande 9 brukningsdelar, af sågverksbolag samt 115/''32

mantal med 15 brukningsdelar i grufspekulativt syfte.

Af den sålunda lämnade redogörelsen hade Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande ansett framgå, att invånarna i Juckasjärvi och

Karesuando socknar i allmänhet icke förmådde bära de med ett allmännare

skiftande af jorden förenade kostnader, och att följaktligen åtgärder

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

måste vidtagas för att skydda dem mot de för de flesta af dem ruinerande

följder, ett vidsträcktare användande af skiftesvitsordet skulle medföra.

Därvid hade emellertid Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhållit,

att med den lifliga öfvertygelse, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

hyste, att laga skiften vore en synnerligen verksam häfstång

för jordbrukets höjande, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingalunda

ville ifrågasätta någon undantagslagstiftning i ändamål att genom

ändrade bestämmelser angående skiftesvitsord eller annorledes försvåra

eller motverka tillkomsten af dylika förrättningar, utan att Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande ansåge enda möjliga utvägen för frågans

lösning vara, att staten lämnade afsevärda bidrag till gäldande af

skifteskostnaderna.

I ett senare utlåtande i ärendet af den 7 juni 1904 har Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande ytterligare utvecklat de skäl, som

enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes uppfattning talade för

att staten borde bidraga till jordens skiftande inom ifrågavarande

socknar.

Äfven för det hufvudsakliga innehållet i detta utlåtande redogjorde

vid förenämnda tillfälle föredragande departementschefen.

Från denna redogörelse torde här böra nämnas, att Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande först upptagit till behandling frågan, huruvida

den sak, för hvars främjande ifrågavarande understöd begärdes,

verkligen vore värd de uppoffringar, som för ändamålets vinnande vore

af nöden, därvid Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande till en början

erinrat, att jordbruket uti ifrågavarande trakter ingalunda saknade

förutsättningar för utveckling, samt i öfrigt anfört hufvudsakligen följande.

Främst borde befolkningens uppmärksamhet riktas på boskapsskötseln

och därför erforderlig produktion af foder. Utsikt till sådan

produktion i stora mängder funnes ock genom bearbetning och skötsel

af bättre naturliga ängar, af vattensilningslägenheter och af sjöar, som

lämpade sig till uttappning, äfvensom genom afdikning och odling af

de stora vid afvittringen bland impediment upptagna myrarna. För att

emellertid utvecklingen skulle komma att gå i rätt riktning och befolkningens

intresse icke slappas genom misslyckade företag, fordrades, att

upplysning lämnades, om hvilka lägenheter af ena eller andra slaget,

som vore att anse som goda, på samma gång som hvar och en anvisades

sitt bestämda område. Dylika upplysningar kunde icke lämnas

annat än efter noggranna undersökningar af jordmånen, belägenhet,

vattenförhållanden m. m., och sådana undersökningar måste stödja sig

på en någorlunda noggrann karta öfver de särskilda områdena. Då

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

nu dylika undersökningar enligt meddelade föreskrifter komme till utförande

i sammanhang- med skiften, komme skiftena i dessa trakter

sålunda att, utom den betydelse, som i allmänhet tillagts dem, äfven få

till uppgift att för befolkningen utgöra en vägledning om det sätt och

de platser den för sitt näringsfång företrädesvis borde låta komma till

användning. Skiftenas betydelse finge därför ej ses ur synpunkten af

de primitiva jordbruksförhållanden, som nu förefunnes, utan fast mer ur

synpunkten af den utveckling, som för framtiden kunde motses. För

denna utveckling ansåge allmänt fackmän, att ifrågavarande båda socknar

på flera ställen ägde bättre möjligheter än betydligt sydligare belägna

trakter. Jordmånen vore nämligen flerstädes i dalgångarna bördig, och

ofta påträffades äfven högt uppe bland fjällen ''eu synnerligen rik vegetation.

På flera ställen funnes dessutom mer eller mindre goda kalkförekomster,

hvarpå tillgången eljest inom öfre Norrland vore synnerligen

sparsam.

På grund häraf och i betraktande desslikes af den bättre hushållning

med skogstillgången, som genom skiften befrämjades, och af den

besparing af tid, såväl vid grödans bärgning som hemforsling, hvilken

gjordes genom att hvarje delägare finge sina lägenheter traktvis samlade,

vore Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande med hänsyn jämväl till

berörda omständigheters stora betydelse i dessa trakter, med deras ringa

skogstillgång och ännu sämre återväxtförhållanden samt deras stora

afstånd, för sin del öfvertygad därom, att äfven inom ifrågavarande

socknar hemmanens värde skulle omedelbart genom skiftena ökas med

skifteskostnaderna i det närmaste motsvarande belopp.

Ett stort antal hemman inom dessa socknar vore nybyggen och

kronohemman, å hvilka odlings- och byggnadsskyldigheter ännu ej

blifvit fullgjorda samt för hvilka flerstädes frihetsår ännu åtnjötes, och

då dessa förhållanden helt naturligt inverkade på hemmanens nuvarande

taxeringsvärden, syntes det uppenbart, att samma värden icke lämpligen

borde jämföras med skifteskostnaderna ur annan synpunkt än innehafvarnas

förmåga att själfva gälda samma kostnader.

Den omständigheten, att dessa kostnader ställde sig så höga, finge

framför allt ej alstra en förmodan, att den till odling använda eller

tjänliga marken vore sämre än på andra ställen inom länet, eller att

ett på boskapsskötseln baseradt jordbruk här skulle sakna förutsättningar,

utan anledningen till de höga kostnaderna måste sökas uti det

förhållande, att stora delar af de byarna tilldelade eller för dem föreslagna

områdena utgjordes af alldeles ofruktbar mark och rena fjäll

eller fjälliknande områden, hvilket förorsakat de stora ytvidderna. Som

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 226.

emellertid dessa impediment ofta hvart för sig vore af mindre omfattning

och äfven ofta läge så blandade med skogsmarken och ängslägenheterna

samt den i ett eller annat afseende till odling tjänliga marken,

att de icke kunde därifrån särskiljas och nndantagas från skifte, och

denna omständighet således måste betraktas som ett naturförhållande,

torde häri ytterligare kunna anses ligga en särskild anledning för beredande

af statsbidrag. Som alla mot våra laga skiften svarande skiften

inom angränsande trakter i Finland gäldades af statsmedel, och laga

skiften inom samtliga socknar i den svenska Tornedalen med undantag

af Juckasjärvi och Karesuando till hufvudsaklig del kommit till utförande

på statens bekostnad, torde det knappast kunna väcka förvåning, att

befolkningen i sistnämnda socknar ansåge sig kunna hysa berättigade

anspråk på statens mellankomst uti ifrågavarande hänseende.

Sedan vid förenämnda tillfälle föredragande departementschefen

därefter redogjort för de utlåtanden, som i ärendet afgifvits dels af

landtmäteristyrelsen den 4 mars 1904 och den 20 januari 1905 samt

dels af kammarkollegium och statskontoret den 18 maj 1907, anförde

föredraganden för egen del följande.

Lika med de i ärendet hörda myndigheterna ansåge föredraganden,

att staten borde göra allt, hvad som kunde göras, för att åt landtbruket

uti ifrågavarande trakter gifva den lyftning, hvaraf det vore mäktigt.

Föredraganden ansåge sig därvid särskilt böra framhålla, att enligt

hans förmenande man ingalunda finge underskatta ett jordbruk, som

oaktadt de i många afseenden hårda villkor, under hvilka det arbetade,

visat sig kunna föda en så jämförelsevis hastigt växande jordbruksbefolkning,

som den, som lefde i dessa trakter, och, det finge tilläggas,

hade sin så godt som enda utkomst af jordens brukande. Några tillfällen

till extra förtjänster sådana, som skogshushållningen lämnade

jordbruksbefolkningen i öfriga delar af Norrland, funnes nämligen icke

i någon större utsträckning inom ifrågavarande socknar. Föredraganden

vore också fullt ense med ämbetsverken därom, att för jordens ändamålsenliga

brukande, för ett ordnad t landtbruk, det vore en nödvändig

förutsättning, att den, som skulle nedlägga arbete och omkostnader på

ett visst områdes försättande i högre kultur, också kände sig tryggad

i sin besittning af detsamma. Utan en sådan känsla af visshet, att

vederbörande själf eller hans efterkommande skulle få njuta frukterna

åt det nedlagda arbetet och de offrade kostnaderna, saknade det mera

intensiva jordbruket sin viktigaste förutsättning. Ej heller kunde föredraganden

undgå att inse, att invånarna i dessa socknar skulle allt för liårdt

betungas af de med jordens skiftande förenade kostnaderna, om ej staten

Cliefen för

jordbruksdepartementet

den 27 mars

1907.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 226.

trädde emellan och i väsentlig mån bidroge till densamma, och att den

omständigheten, att inom öfriga socknar i Tornedalen staten antingen

lämnat sådant bidrag eller till väsentlig del bekostat jordens skiftande,

borde anses gifva äfven invånarna i nu ifrågavarande socknar ett visst

anspråk på statens mellankomst i samma syfte.

De förslag till ordnande af denna statens mellankomst, som i

ärendet framkommit, slutade emellertid alla å belopp, som rörde sig

emellan 400,000 och 500,000 kronor, beroende på att respektive förslagsställare

ansett, att öfver hufvud taget all skifteslagens mark skulle

komma att ingå i skiftena. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

hade visserligen ifrågasatt, om ej med tillhjälp af stadgandet i 78 § 5

punkten skiftesstadgan vissa vid afvittringen såsom impediment behandlade

områden skulle kunna från skifte uteslutas. Oafsedt att det

syntes mer än tvifvelaktigt, om den af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ifrågasatta tolkningen af ifrågavarande lagrum verkligen skulle

kunna anses öfverensstämma med lagens mening, skulle emellertid,

såsom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande själf framhållit, därigenom

icke vinnas någon större inskränkning i skiftenas omfattning.

Emellertid kunde det starkt ifrågasättas, om ej en sådan inskränkning

från olika synpunkter skulle vara önsklig. Hvad förut sagts om vikten

för ett intensivare jordbruk af, att jorden underkastades sådant skifte,

som kunde tillåtas blifva för framtiden beståndande, gällde icke lika

obetingadt i fråga om skogshushållningen. Vid denna läge nämligen

resultatet af nedlagdt arbete och offrade kostnader särskilt i de norra

delarna af landet till följd af skogens långsamma återväxt så fjärran,

att hågen att offra för framtiden måste icke oväsentligt slappas, under

det att den alltid förefintliga benägenheten att med minsta kännbara

uppoffring tillfredsställa det närvarandes behof blefve den psykologiska

faktor, som trädde i förgrunden. En ordnad skogshushållning förutsatte

med andra ord särskilt i dessa trakter, att skogen skulle vara

i händerna på en ägare, hvars tillvaro sträckte sig utöfver den tid, som

representerades af individernas lifslängd. Den s. k. norrlandskommittén

hade i detta hänseende lifligt framhållit, hvilken olycka för större delen

af det öfriga Norrland det varit, att man tillåtit eu obegränsad fördelning

af de rikliga skogstillgångar, som vid afvittringarna tilldelats de

därvid uppkomna samfälligheterna, och huru viktigt det vore att tillägga

skiftesdelägare vitsord att sammanhålla eller sammanslå skogsmark

likaväl som en delägare nu hade vitsord att påkalla skifte af gemensam

skogsmark. Kommittén hade därvid bland annat, hänfört sig till ett

uttalande i samma riktning, som gjorts redan af 1899 års skogskommitté

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Jilaj.ts K ad. Proposition N:o 226.

och i hvilket uttryckligen betonats, huru svårt och i de flesta bill

omöjligt det vore att på de små och oformliga skogslotter, som A7id

skiften understundom tillfölle hvarje delägare, införa en regelbunden

skogshushållning. Det kunde i detta sammanhang äfven erinras därom,

att till följd af 1905 års Riksdags beslut större delen af skogsmarken

komme att bibehållas såsom gemensamhetsskog inom de områden af

Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker förutom Karesuando

socken, beträffande Indika afvittringen vid nämnda besluts fattande ännu

ej fortskridit så långt, att vederbörande befallningshafvande hunnit meddela

afvittringsutslag.

Det vore emellertid ej blott från ren skogsvårdssynpunkt, som

önskvärdheten, hvad nu ifrågavarande socknar anginge, af en begränsning

af skiftenas omfattning till hufvudsakligen den för det egentliga

jordbruket användbara marken gjorde sig gällande. En sådan begränsning

syntes vara önskvärd äfven från andra synpunkter.

Sålunda vore att märka, att skogsmarken i dessa trakter af åtskilliga

orsaker för närvarande hade ett högst ringa värde. En stor

del af skogen vore, såsom af handlingarna framginge, af fjällskogs

natur och lämpade sig därför icke till afsalu för industriella ändamål;

och, äfven där skogen vore af bättre beskaffenhet, kunde den till följd

af bristen på kommunikationer icke på länge med fördel afyttras. Härtill

komme, att stora områden af skogstrakterna inom socknarna utgjordes

af för skogskultur otjänliga berg och andra impediment. Under

sådana förhållanden syntes det emellertid mindre rådligt att betunga

delägarna med de dryga skifteskostnader, som, äfven om staten, på sätt

som föreslagits, bidroge till desamma, skulle blifva eu följd, om regeln,

att skifte skulle omfatta all skifteslagets mark, äfven för'' dessa trakter

bibehölles vid giltighet i sin fulla utsträckning.

Vidare skulle en inskränkning i skiftenas omfattning kunna medföra

den fördelen, att äfven de mindre skifteslagen skulle kunna tänkas

inom den närmaste framtiden blifva föremål för skifte. Såsom Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhållit, vore det icke att antaga,

att delägarna i dylika mindre skifteslag skulle kunna bära de med skifte

enligt nu gällande bestämmelser förenade kostnaderna, äfven om de

därtill erhölle föreslaget statsbidrag. Ett sådant förhållande vore emellertid

synnerligen att beklaga, då ju samma skäl talade för att den till

det egentliga jordbruket använda marken skiftades i fråga om ett mindre

skifteslag som i fråga om ett större. Blefve åter skiftenas omfattning

begränsad till att hufvudsakligen afse den egentliga åker-, ängs- och

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd, 171 iläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

odlingsmarken, syntes skifteskostnaderna icke längre böra verka afskräckande

ens för delägarna i de mindre skifteslagen.

Innan den sålunda framkastade frågan om en begränsning af

skiftenas omfattning blifvit afgjord, läte det sig icke göra att på ett

något så när tillförlitligt sätt beräkna det belopp, hvarmed staten

borde bidraga till laga skiften inom ifrågavarande socknar.

På grund af hvad sålunda anförts ansåge föredraganden, att innan

vidare åtgärder vidtoges i anledning af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förevarande hemställan, det måste tillses, om ej, hvad Juckasjärvi

och Karesuando socknar anginge, sådana ändringar borde genomföras

i skiftesstadgans bestämmelser, att skiftenas omfattning blefve begränsad

i enlighet med de grunder föredraganden angifvit, och han

gånge därvid så långt, att lian ifrågasatte, om ej öfverhufvudtaget all

skogsmark, som icke för vinnande af redigt skifte måste ingå i delningen,

kunde lämnas oskiftad.

l)et kunde visserligen häremot invändas, att genom en dylik anordning

ej vore på tillbörligt sätt sörjdt för skogarnas bevarande, då

den enligt lag delägare i oskift skog medgifna nästan obegränsade

rätten till husbehofsafverkning af erfarenheten visat sig medföra förödelse

af den samfällda skogen, och att därför jämväl så mycket af

skogsmarken borde skiftas, att hvarje delägare erhölle skog nog till

husbehof. Härvid vore emellertid att märka, att, såsom flera gånger i

annat sammanhang och särskilt af 1905 års Riksdag i samband med

dess härförut omförmälda beslut framhållits, i Karesuando socken skogen,

möjligen med undantag för ett eller annat skifteslag, ej räckte till mer

än husbehofvet och i stora delar af socknen ej ens till detta samt

således, om man ville så vidt möjligt skaffa hvarje delägare enskild skogtill

husbehof, måste i dess helhet skiftas. Dessutom förefölle det, som

om korrektivet mot angifna olägenhet icke vore att söka så mycket i

skogens skiftande som snarare i sådana ändringar i gällande lagstiftning

angående rätten till nyttjandet af oskift. skog, att dennas ändamålsenliga

skötsel därigenom tryggades.

De lagstiftningsfrågor, föredraganden sålunda framkastat, vore

emellertid af beskaffenhet att enligt gällande bestämmelser böra behandlas

icke inom jordbruksdepartementet utan inom justitiedepartementet.

Föredraganden hemställde alltså, att, innan vidare beslut i anledning

af Eders Kungl. Maj:ts befällningsliafvandes framställning fattades,

ärendet måtte öfverlämnas till justitiedepartementet för att där

vinna den på sistnämnda departement beroende behandling, hvartill

omständigheterna kunde finnas föranleda.

O

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Denna föredragandens hemställan blef af Kimgl. Maj:t bifallen.

På hemställan af chefen för justitiedepartementet öfverlämnades Lagförslag,

därefter genom nådigt beslut den 9 april 1907 handlingarna i ärendet

till den enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 oktober 1906 för revision

af skiftesstadgan och därmed sammanhörande författningar tillsatta

kommittén med föreläggande att oberoende af det kommittén i öfrigt

lämnade uppdrag skyndsamt inkomma med förslag till sådana särskilda

bestämmelser angående laga skiften inom Juckasjärvi och Karesuando

socknar, som med tillämpning i öfrigt af skiftesstadgans föreskrifter

kunde finnas erforderliga för jorddelningens ordnande i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de af chefen för jordbruksdepartementet angifna

grunder. Däremot anhöll chefen för justitiedepartementet att få

först framdeles till behandling upptaga chefens för jordbruksdepartementet

framställning i hvad den anginge skogslagstiftningen.

Samtidigt föreläde chefen för justitiedepartementet Kungl. Maj:t

ett förslag till lag, innefattande förbud att inom ifrågavarande socknar

under tiden intill den 1 juli 1908 verkställa laga skifte å mark, till

hvars delning genom sådant skifte förordnande för landtmätare icke

före lagens ikraftträdande utfärdats.

Detta förslag blef af Riksdagen antaget, och utfärdades lag i

ämnet den 25 april 1907.

Enligt lag den 2 juni 1908 utsträcktes samma förbud att gälla

intill den 1 juli 1909.

• Den 30 april 1907 afgaf förenämnda kommitté sitt förslag.

Kommittéförslaget, som, jämlikt det kommittén gifna uppdrag,

utarbetats i väsentlig öfverensstämmelse med chefens för jordbruksdepartementet

föregående uttalanden i ämnet, innebar, att utaf afrösningsjorden

skulle i skifte intagas blott så mycket, som erfordrades för att

tillsammans med inrösningsjorden bilda formliga, såvidt möjligt sammanhängande

och af räta linjer begränsade områden. I motiveringen till

förslaget påpekades, att ju alltid någon mindre del af afrösningsjorden

komme att, för inrösningsjordens sammanförande i lämpliga områden,

medfölja denna och sålunda bidraga till fyllandet af åtminstone de nuvarande

ägolotternas oundgängligaste behof af skogsprodukter. Men,

frånsedt detta, hvilade kommittéförslaget på den princip, att från skifte

skulle uteslutas ej allenast för afsalu afsedd skog utan äfven husbehofsskogen.

Öfver detta förslag afgåfvos utlåtanden af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Norrbottens län, som tillika öfverlämnade yttrande

af förste landtmätaren i länet, samt af 1 andtmäteristyrelsen, hvarjemte

*

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

den 28 januari 1908 ingafs en skrift från två personer, Indika å kommunalstämma

i Juckasjärvi socken utsetts att, såsom deputerade, söka utverka

den hjälp och lättnad vid jordens skiftande, som vore möjlig.

I anledning af de anmärkningar, som i dessa uttalanden gjordes

mot kommitténs förslag, omarbetades detta i justitiedepartementet, hvarefter

och sedan det sålunda omarbetade förslaget undergått grundlagsenlig

granskning i högsta domstolen, detsamma med några af berörda

granskning föranledda ändringar genom nådig proposition den 19 mars

1909 förelädes Biksdagen till antagande.

Sistnämnda förslag skiljer sig från det af den s. k. skiftesstadgekommittén

framlagda, såvidt nu är i fråga, förnämligast därutinnan, att

det lämnats delägare, som innehafva minst hälften af skifteslagets skattetal,

öppet att framtvinga intagande i skifte af jämväl så mycket af

skogsmarken, som må erfordras för att tillägga hvarje ägolott nödig

lmsbehofsskog. För att hindra missbruk af detta medgifvande har

emellertid å andra sidan stadgats, att i regel i skifte ej må intagas

mer än inom Juckasjärvi socken hälften och inom Karesuando socken

en tredjedel af skifteslagets hela areal enligt afvittringshandlingarna.

Beträffande anledningen till denna ändring har chefen för justitiedepartementet

till statsrådsprotokollet för den 20 november 1908 anfört

följande.

När kommittén erhållit i uppdrag att utarbeta förslag i föreliggande

ämne, hade man, i enlighet med hvad dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

vid frågans tidigare behandling yttrat, utgått från antagandet,

att delägarna lämpligen skulle kunna äfven för tillgodoseende

af husbeliofvet hänvisas till oskift skog och att de olägenheter, som

den delägare nu medgifna, nästan obegränsade rätten att nyttja sådan

skog visat sig medföra, borde kunna undanröjas genom ändrad lagstiftning

om skogens brukande. Om föredraganden ansåge sig böra i viss

mån frånträda denna uppfattning, berodde det väsentligen på den styrka,

hvarmed krafvet om skogens skiftande framförts från ortsbefolkningens

sida. Det kunde tydligen icke vara likgiltigt, om en undantagslagstiftning

sådan som den nu tilltänkta omfattades med förtroende i de bygder,

för hvilka den skulle gälla. Uppställdes regler för skiftes verkställande,

hvilka ej tillfredsställde jordägarna, vore fara värdi att dessa lämnade

obegagnadt det medel till främjande af ett ändamålsenligt och mera intensivt

landtbruk, som jordens skiftande innebure. I sådant hänseende

kunde erinras, att, enligt hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länet upplyst, de laga skiften, som redan verkställts inom Juckasjärvi

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

socken, icke skulle kafva kommit till stånd, om ej upplösning af skogssamfälligketerna

därigenom vunnits.

En annan omständighet vore ock därvid förtjänt af beaktande.

Vid afvittring inom de områden af Västerbottens och Norrbottens läns

lappmarker, beträffande hvilka Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande

ännu ej meddelat afvittringsutslag, skulle jämlikt nådiga kungörelsen

den 20 april 1906 iakttagas, att hvad af skogsanslagen ansåges erforderligt

för nödigt husbehof, med hänsyn jämväl till förefintliga odlingslägenheter,

skulle omedelbart tilldelas de särskilda hemmanen eller nybyggena,

medan återstoden skulle afsättas till allmänning. Och i regeln

syntes skogstilldelningen komma att verkställas så, att särskildt område

i husbehofsskog utlades för hvarje brukningsdel. Vid sådant förhållande

syntes man icke kunna utan obillighet förmena inbyggarna i Juckasjärvi

och Karesuando socknar att få sin mark på motsvarande sätt skiftad.

Under förutsättning att nyssnämnda lagförslag vinner Riksdagens

bifall, torde tiden nu vara inne att till förnyad behandling upptaga

Eders Kungl. Maj ds befallningshafvandes förenämnda framställning om

_ statsbidrag till laga skiften i Juckasjärvi och Karesuando socknar.

Som nämndt beräknade Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i

sin skrifvelse af den 28 december 1903 sammanlagda skifteskostnaderna till

för Juckasjärvi socken 962,000 kronor och för Karesuando socken 472,000

kronor. I dessa belopp ingingo emellertid äfven de för delägarna beräknade

utgifterna till handtlangning och likvider samt af skiftena föranledda

väganläggningar och hägnader. Frånsedt dessa utgifter antog Eders

Kungl. Maj ds befallningshafvande de egentliga skifteskostnaderna, däri

inberäknade utflyttningskostnaderna, skola uppgå till sammanlagdt för

Juckasjärvi socken 626,250 kronor och för Karesuando socken 307,185

kronor, eller till 2 kronor 15 öre för hektar, häraf arfvode till landtmätare

1 krona 75 öre och till gode män 10 öre, utflyttningskostnad

20 öre samt lösen för karta 10 öre. Af sistnämnda kostnader ansåg

Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande staten i hvarje fall böra bidraga

med 50 procent, hvarjemte Eders Kungl. Majds befallningshafvande

föreslog, att till delägare, som visades vara i större behof af hjälp,

skulle utgå ett särskildt tilläggsbidrag af ytterligare 25 procent. Statens

bidrag beräknades härigenom skola komma att uppgå till i medeltal

65 procent af hela den ifrågavarande skifteskostnaden.

I sitt förenämnda utlåtande af den 4 mars 1904 har landtmäteristyrelscn

anfört, att det af Eders Kungl. Majds befallningshafvande

beräknade beloppet för de egentliga skifteskostnaderna jämte utflyttningskostnader,

2 kronor 15 öre, syntes väl lågt, då däri icke inräknats

Beräkning af

skifteskostnaderna.

Kungl.

Maj:ts befallningshafvande

den 28 december

1903.

Landtmäteristyrelsen

den 4 mars

1904.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts

befallningshafvande

den

7 juni 1904.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 226.

några utgifter för resor och göromål, föranledda af oförutsedda anledningar

till uppskof med skiftena och för verkställande af sådana ändringar

i desamma, som möjligen kunde varda af vederbörande ägodelningsrätter

eller Kungl. Mapt föreskrifna. Landtmäteristyrelsen ansåge en

rund summa af omkring 1,000,000 kronor böra läggas till grund

för beräkningen af de utgifter statsverket skulle få vidkännas, i fall

Kungl. Maj:t och Riksdagen funne skäligt bifalla Eders Kungl. Mapts

befallningshafvandes framställning. För att i största möjliga män nedbringa

skifteskostnaderna hemställde emellertid landtmäteristyrelsen, att

Kung!. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke genom

ändring i gällande bestämmelser utväg kunde beredas jordägarna uti

ifrågavarande socknar att få sina ägor delade genom laga skiften, vid

Indika de för afvittringen verkställda ägomätningar, ägobeskrifningar,

taxeringar och uträkningar hufvudsakligen finge lända till efterrättelse.

Då jorden i dessa trakter hade så obetydligt värde i förhållande till värdet

å jord i de delar af riket, där jordbruk med större fördel bedrefves, syntes

det styrelsen, att samma skäl, som gjort, att ännu så sent som åren 1898

och 1900 Kungl. Maj:t ansett sig kunna medgifva laga skiftens verkställande

å vissa socknar i Västerbottens län i sammanhang med afvittringen,

äfven talade för att ett mera summariskt förfarande medgåfves vid

laga skiften i förevarande nordliga trakter. Därigenom skulle de till landtmätare

och gode män enligt gällande landtmäteritaxa utgående arfvoden

kunna nedbringas i väsentlig mån, enligt styrelsens förmenande med minst

hälften eller möjligen med två tredjedelar af samtliga förrättningsmännen

tillkommande ersättningar.

Landtmäteristyrelsens sistnämnda hemställan förklarade sig Eders

Kungl. Mapts befallningshafvande i sitt förenämnda utlåtande af den

7 Juni 1904 icke kunna tillstyrka. För de skäl, som synts Eders Kungl.

Mapts befallningshafvande tala mot denna hemställan, har dåvarande

departementschefen utförligt redogjort i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

för den 27 mars 1907; och torde de kunna sammanfattas uti

följ ande hufvudpunkter.

Säl näganderättsförhållandena uti ifrågavarande orter vore ej så

enkla. För att under sådana förhållanden en lämplig fördelning och en

ändamålsenlig indelning åt ägorna skulle kunna åstadkommas sjrntes

därför rätt störa fordringar böra ställas både på förarbetenas fullständighet

och på förrättningsmännens noggrannhet och omtänksamhet.

Ej heller vore jordvärdena, särskildt hvad anginge den odlade jorden,

så ringa, att däraf ett summariskt förfaringssätt vore försvaradt. Afvittringskartorna

vore emellertid, såsom ock erfarenheten vid laga

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

skiften inom andra delar af länets lappmark visat, icke af den tillförlitlighet,

att de kunde motsvara de kraf, som till följd af det anförda måste

ställas på kartor, som skulle läggas till grund för skiften. Jämväl med

hänsyn till den utveckling af jordstyckningen, som vore att förvänta uti

ifrågavarande trakter, syntes det af synnerlig vikt, att ägomätningen skedde

med erforderlig noggrannhet. Det hade nämligen visat sig att i andra

delar af Tornedalen, där eljest goda förutsättningar för en fortsatt jordstyckning

förelegat, den omständigheten, att laga skiften skett med ledning

af mindre godt material, verkat Underligt för utvecklingen till följd

af det fördyrande af de sekundära delningarna, som dåra!'' föranledts.

Hänsyn måste slutligen tagas jämväl till befolkningens skaplynne.

Talande uteslutande finskt språk och tills på sista åren i nästan fullständig

afsaknad af kommunikationer, hade denna befolkning i endast

ringa grad blifvit delaktig af den stigande kulturens fördelar. Dåde

man härtill dess egenskap af gränsbefolkning, finge man ej förvåna sig

öfver, att densamma med sitt i allmänhet misstänksamma lynne betraktade

alla nya inflytelser och åtgärder med en viss misstro. Med

den grad af envetenliet och envishet, som utgjorde ett utmärkande

drag i denna befolknings karaktär, vore det därför alldeles icke att

hoppas att genom några överenskommelser kunna åstadkomma några

ägodelningar i likhet med hvad man ansett sig kunna bygga på i

fråga om vissa delar af Västerbottens lappmark. Af förenämnda anledning

och på det befolkningen måtte befästas i sitt förtroende för den

svenska kulturen, hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande trott

det vara af stort intresse för staten, att skiftena, såsom varande eu af

de första och viktigaste åtgärderna till landthushållningens upphjälpande,

uti dessa trakter bringades till utförande på ett sätt, som innebure visshet

för, att enskildas rätt icke träddes för nära.

I ett afseende har emellertid Eders Kungl. Maj:t befallningshafvande

ansett en förenkling kunna i viss mån genomföras, nämligen

i afseende å den skala, i hvilken ägoatfattningen skulle äga rum.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i detta hänseende

hemställt, att särskilda föreskrifter måtte meddelas därom,

att vid ägomätningarna skalan 1 : 4,000 skulle användas lör åkermarken

och odlingsmarken samt däri inströdd och närmast därtill

gränsande mark af annan beskaffenhet, men att i förrättningen ingående

öfrig mark skulle uppmätas i skalan 1 : 8,000;

att de områden, som mättes i skalan 1 : 4,000, skulle bestämmas

till regelbunden form och omslutas med staklinjer, där sådant lämpligen

kunde ske;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

att det skulle åligga förrättningsmannen att vid förrättningens

företagande upprätta förslag om Indika områden, som borde uppmätas

1 skalan 1 : 4,000, samt föredraga detta för vederbörande allmänna ombud

och delägarna, samt #

att, därest det uppgjorda förslaget beträffande Indika områden,

som borde afmätas i skalan 1 : 4,000, icke af samtliga närvarande godkändes,

denna fråga skulle underställas landtmäteristyrelsens pröfning,

vid hvilken myndighets afgörande borde förblifva.

Beträffande erinringen, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

beräknat kostnaden väl lågt, anförde Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande,

att oförutsedda uppskof och processer endast sparsamt förekommit

vid förut verkställda skiftesförrättningar inom länets lappmark,

och att Eders Kungl. Majds befallningshafvande hölle sannolikt,

att, därest Eders Kungl. Majds befallningshafvandes uppfattning

om det sätt, hvarpå skiften borde komma till utförande inom ifrågavarande

socknar, komme att vinna nådigt afseende, samma lyckliga

förhållande med undvikande af processer i anledning af skiftena fortfarande

skulle göra sig gällande. Eders Kungl. Majds befallningshafvande

hade emellertid icke något att erinra mot landtmäteristyrelsens

antagande att en sammanlagd kostnadssumma af 1,000,000 kronor

borde läggas till grund för de vidare beräkningarna. Delades denna

summa med hela den areal, 434,155 hektar, som på grundvalen af

den redan skedda och under handläggning varande afvittringen kunde

tänkas blifva föremål för laga skifte, erhölles ett pris af obetydligt mer

än 2 kronor 30 öre för hektar eller således endast 15 öre mer för

hektar än Eders Kungl. Maj:ts befallninghafvande beräknat. Komme

staten att, såsom för det dåvarande vore ifrågasatt, för framtiden med

hälften bidraga till utflyttningskostnadernas gäldande borde emellertid

nyssnämnda kostnadsbelopp för hektar nedsättas med 20 öre eller till

2 kronor 10 öre.

Landtmäteri- I anledning åt hvad Eders Kungl. Majrts befallningshafvande

St2oejanuarin an^ört beträffande möjligheten att vid laga skiften inom ifrågavarande

1905. socknar använda det vid afvittringsarbetena tillkomna materialet har

landtmäteristyrelsen i sitt utlåtande af den 20 januari 1905 anfört

hufvudsakligen följande.

I denna fråga syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

hafva utgått från delvis andra förutsättningar än styrelsen, i det att

Eders Kungl. Majrts befallningshafvande syntes hafva yttrat sig om

användning af de för afvittringen upprättade kartor och handlingar

utan någon komplettering, under det att styrelsen afsett, att, för det

fall att Eders Kungl. Majrts befallningshafvandes hemställan ej vunne

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kun f/l. Maj ds Nåd. Proposition N:o 226.

nådigt bifall, den frågan borde komma under pröfning, huruvida icke

uti ifrågavarande socknar kunde verkställas billigare ägodelningar enligt

särskilda föreskrifter, lämpade efter befolkningens behof och markens

värde, samt på grundval af det med hänsyn härtill i nödiga delar kompletterade

afvittringsmaterialet. Att de för afvittring i lappmarkerna

upprättade kartorna ingalunda vore på så tillfredsställande sätt affattade,

att de kunde i befintligt skick läggas till grund för laga skiften, hade

styrelsen sig väl bekant, synnerligast som styrelsen mer än en gånguttalat

betänklighet rörande såväl de skalor som den ringa noggrannhet,

som användes vid nämnda kartors upprättande, samt framhållit olämpligheten

af deras användning till och med för så jämförelsevis summariska

förrättningar som afvittringarna. Fastän styrelsen sålunda ej

kunnat anse afvittringsmaterialet dugligt att i befintligt skick lända till

efterrättelse vid egentliga eller fullständiga laga skiftens utförande, hade

styrelsen dock redan vid afgifvande af sitt förra yttrande antagit, hvad

styrelsen fortfarande ansåge, nämligen att samma material ej torde vara

sämre, än att det efter erforderlig komplettering borde kunna användas

för utförande af ägodelningar, som med afseende å markens beskaffenhet

i dessa nordliga bygder enligt styrelsens åsikt ej med nödvändighet

behöfde utföras med iakttagande af samtliga för laga skiften föreskrifna,

mer eller mindre detaljerade bestämmelser, livilka uppenbarligen tillkommit

i syfte att i rikets för jordbruk mera lämpade trakter än dessa ofvan

odlingsgränsen liggande bygder åstadkomma så noggranna jorddelningar

som möjligt.

De af -Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna bestämmelserna

angående den skala, i hvilken ägoaffattningen skulle ske,

ansåge landtmäteristyrelsen icke skola föra till målet. Huru mycket

större intresse förrättnings mannen kunde hafva af, att hela skifteslaget

afmättes i skalan 1 : 4000 i stället för i skalan 1 : 8000, frama-ine-e

häraf, att arfvode för ett laga skifte, utfördt enligt karta i förstnämnda

skala, kunde sägas på det hela blifva 25 å 30 procent högre än arfvodet

för samma skifte, utfördt enligt karta i sistnämnda skala. Den

ökning i arbete, affattningen i större skala medförde för förrättningsmannen,

kunde ej verka afskräckande, då den sålunda motsvarades al

ökad inkomst. Då således landtmätaren hade intresse af, att så stor

del af skifteslaget som möjligt afmättes i skalan 1 : 4000, samt i likhet

med hvad förhållandet i allmänhet vore i lappmarkerna, odlingsmark

säkerligen förekomme på eu stor mängd spridda ställen inom byområdena

uti ifrågavarande socknar, syntes landtmätaren på grund af

Bih. till. Riksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 171 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Kammarkollegium

och. statskontoret.

Landtmätama

i

Norrbottens

liin.

Landtmäteristyrelsen

den

16 februari

1906.

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 226.

första punkten i Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag

ganska ofta kunna föranleda beslut om uppmätning i skalan 1 : 4000

af hela skifteslaget eller större delen däraf. Det syntes nämligen ej

vara att förutsätta, att icke förrättningsmannens förslag uti detta hänseende

skulle komma att godkännas af de närvarande delägarna, då de

i regel ej torde kunna bedöma frågans innebörd och i hvarje fall antagligen

skulle anse frågan oviktig, sedan staten åtagit sig att gälda

större delen af alla till landtmätaren utgående arfvoden. Härtill komme,

att, då förslaget såsom nödvändigt måste ske, skulle upprättas vid förrättningens

påbörjande och således innan urskiljning skett af inrösningsjord

från afrösningsjord, förslaget alltid måste blifva föga specitieeradt

och af sådan anledning lämna stort rum åt landtmätaren att utöfva inflytande

på frågans afgörande. Genom bestämd föreskrift, att skifteslag

ej finge afmätas annat än i viss bestämd skala dels för inagorna

ocli dels för skogsmarken, blefve däremot möjlighet utesluten att uppmäta

skiftesområde i större skala än som oundgängligen tarfvades.

Äfven en sådan föreskrift skulle emellertid kunna undvikas vid antagande

af ett af styrelsen utarbetadt förslag till särskild taxa för skiften i

ifrågavarande trakter, uti hvilket förslag arfvodet för samtliga förrättningsåtgärder

med vissa undantag sammanförts till visst belopp för hvarje i

skiftet ingående hektar och beräknats efter den ungefärliga medelkostnaden

enligt den allmänna taxan för skiften, utförda i liknande trakter

efter kartor i skalan 1 : 8000. Genom en sådan anordning skulle det

komma att ligga i landtmätarens eget intresse att verkställa ägoaffattningen

i den minsta möjliga skalan och annan föreskrift angående skalan icke

erfordras, än att den ej finge tilltagas mindre, än som erfordrades för

vinnande af redigt skifte. Ett bifall till sistnämnda förslag syntes skola

nedbringa medelkostnaden för hektar för skiften uti ifrågavarande socknar

till 1 krona 70 öre.

Kammarkollegium och statskontoret hafva ansett sig icke hafva

att yttra sig om den skala, i hvilken marken borde uppmätas, eller om

beloppet af landtmätarnas arfvoden.

Däremot föranledde landtmäteristyrelsens förslag till särskild taxa

lör skiften uti ifrågavarande socknar en protest från åtskilliga landtmätare

i Norrbottens län, hvilka i underdånig skrift af den 20 maj

1905 framhöllo, att genom bifall till styrelsens ifrågavarande förslag

deras intressen skulle väsentligt skadas.

Sedan styrelsen, hvars yttrande öfver denna skrift genom nådig remiss

inlordrades, i underdånigt utlåtande den 16 februari 1906 i vissa delar

modifierat sitt förslag, men i öfrigt förklarat sig vidhålla detsamma, in
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

kom Norrbottens läns landtmäteriförening med en ny den 28 februari

1907 dagteeknad skrift, däri föreningen hufvudsakligen anförde följande.

Föreningen ansåge det särskilda taxeförslaget äfven efter de modifikationer

styrelsen vidtagit för lågt. En skriften vidfogad tablå öfver

kostnaderna för 9 laga skiften inom Gellivare och Jockmocks socknar,

utförda i skalan I : 8000, visade, att kostnaderna för dessa skiften uppgått

i medeltal till 1 krona 86 öre för hektar. Skulle ej landtmätarnas

i Norrbottens län ställning afsevärdt försämras, måste alltså i hvarje

fall den särskilda taxan höjas. Höjningen måste blifva så mycket större,

om, såsom vore ifrågasatt, en betydlig del af skogsmarken komme att

uteslutas från skifte, så att inrösningsjorden komme att upptaga större

delen af skiftesområdet. Till följd af de svårigheter, som mötte en

skiftesförrättare uti ifrågavarande nordliga bygder, vore det omöjligt

för där tjänstgörande landtmätare att vidkännas någon nedsättning i

gällande taxa, som tvärtom i flera afseenden kräfde förhöjning. Tjänstemän

inom flera stater hade under den sista tiden fått sina aflöningsförhållanden

förbättrade, hvarför det syntes så mycket hårdare och

orättvisare, att i Norrbottens län tjänstgörande landtmätares inkomster

skulle nedsättas och försämras. Den princip, som läge till grund för

förslaget, eller att arfvodet skulle utgå i förhållande till den areal, som

inginge i skiftet, vore emellertid orättvis äfven såtillvida, att densamma

ej toge någon hänsyn till det olika arbete för förrättningsmannen, som

olikheten i antal delägare medförde. Hur stor denna olikhet vore, framginge

indirekt af t. ex. det förhållandet, att af de i förenämnda tablå

ingående skiften ett i lvopponis och Metträsk med en areal af 5,634

hektar men endast 3 delägare med tillämpning af den allmänna, efter

arbetskvantiteten afpassade taxan betingat i arfvode allenast i medeltal

1 krona 6 öre för hektar, medan ett i Yrtivaara med en areal af endast

4,184 hektar men 26 delägare betingat i medeltal ett arfvode af 2

kronor 34 öre för hektar.

På grund af hvad sålunda och i öfrigt anförts, anhöll föreningen,

att förut gällande taxa måtte bibehållas eller, om särskilda taxebestämmelser

ansåges höra meddelas för ifrågavarande socknar, att dessa bestämmelser

måtte blifva sådana, att landtmätarnas ekonomiska ställning icke såsom

enligt styrelsens förslag afsevärdt försämrades.

Öfver denna sista skrift afgaf landtmäteristyrelsen underdånigt

utlåtande den 18 mars 1907 samt anförde därvid, att med anledning

häraf, att styrelsens förslag till särskilda taxebestämmelser för laga

skilten i berörda socknar vore grundadt hufvudsakligen å den omständigheten,

att i dessa laga skiften skulle komma att ingå synnerligen störa

Norrbottens

läns landtmäteriförening.

Laudtmäteristyrelsen

den

18 mars 1907.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 226.

områden af mindre värdefull skogsmark, beträffande hvilken vissa af de

för laga skiften erforderliga göromål kunde utan att delägares rätt

äfventyrades verkställas mindre omständligt och följaktligen med mindre

tidsutdräkt och kostnad än i trakter med värdefullare mark, styrelsen,

under förutsättning att genom lag blefve föreskrifvet, att betydliga delar

af skifteslagens skogsmark skulle från skifte uteslutas, icke hade något

att erinra emot utan tvärtom i underdånighet tillstyrkte, att gällande

landtmäteritaxas bestämmelser måtte lända till efterrättelse äfven beträffande

laga skiften i Juckasjärvi och Enontekis socknar.

Förhöjning Mot Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag att ett

af 25 särskildt tilläggsbidrag motsvarande 25 procent af kostnaden skulle utgå

proc, n . gä dana delägare, som vore i synnerligt behof af hjälp, hafva de öfver

förslaget hörda ämbetsverken icke haft något att erinra.

Departe- Såsom af det anförda framgår, skulle genom antagande af före
mentschefen.

nämnda genom den nådiga propositionen af den 11) sistlidna mars Riksdagen

förelagda lagförslag vinnas en väsentlig inskränkning i omfattningen

af laga skiften uti ifrågavarande socknar med ty åtföljande nedsättning

i skifteskostnadefna. Eu ytterligare nedsättning i dessa kostnader

af afsevärd storlek skulle ernås, därest efter bifall till hvad

Eders Kungl. Magt i särskild proposition till den nu pågående Riksdagen

föreslagit beträffande fullföljande af den föregående år påbörjade omorganisationen

af landtmäteristaten i orterna landtmäteriarfvodena nedsättas,

på sätt i propositionen ifrågasatts. Det är dessutom att märka, att,

sedan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgaf sitt första förslag i

detta ämne, den väsentliga förändring inträdt i fråga om utflyttningskostnaderna,

att staten numera enligt beslut vid 1906 års riksdag betalar

hälften af sistnämnda kostnader. Ännu en lindring i skifteskostnaderna

kommer särskildt för ifrågavarande trakter att blifva en följd af de nya bestämmelserna

uti 55 § af nådiga instruktionen den 23 oktober 1908

för landtmäteristyrelsen och rikets landtmätare angående de skalor, i

hvilka landtmäterikartor skola affattas. Enligt dessa bestämmelser skall

nämligen vid afgörandet af frågan om hvilken skala, som skall komma

till användning, hänsyn tagas äfven till sådant förhållande som markens

ringa värde. Till följd af detta stadgande åligger det således landtmätaren

att tillse, att den skala, han använder, ej är så stor att därigenom

skifteskostnaderna höjas i en proportion, som icke står i rimligt

förhållande till markvärdet; och denna skyldighet åligger honom såsom

en tjänsteplikt, med tv åtföljande ansvar, därest densamma eftersättes.

Anmäler sakägare missnöje med landtmätarens beslut i fråga om val af

skala, skall ärendet ofördröjligen underställas landtmäteristyrelsens prof
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 226.

ning. Genom den förste landtmätare åliggande granskningsplikt af

landtmätarnas förrättningar bör kontroll kunna vinnas däröfver, att

ifrågavarande föreskrift varder behörigen iakttagen; och slutligen äger

enligt 1 § i instruktionen landtmäteristyrelsen meddela sådana allmänna

eller för särskildt fall gällande föreskrifter, som erfordras för riktig utöfning

af landtmätarna åliggande göromål. Genom ifrågavarande föreskrifter

torde i hufvudsak vara vunnet hvad vissa af de i ärendet hörda

myndigheterna med sina förenämnda förslag till bestämmelser angående

äeroaffattninnen vid skiften uti ifrågavarande socknar velat ernå.

Att härutöfver söka nedbringa kostnaderna genom införandet åt

eu särskild taxa för ifrågavarande socknar synes numera så mycket

mindre lämpligt, som, därest distriktsindelning varder genomförd, det

säkerligen skulle möta vissa svårigheter att för det eller de distrikt,

ifrågavarande socknar komme att tillhöra, få distriktslandtmätare med

erforderlig kompetens, därest de skulle nödgas arbeta med ogynnsammare

arfvodesförhållanden än öfriga distriktslandtmätare.

Genom förenämnda åtgärder komma emellertid, som nämnd t, äfven

med bibehållande af samma taxa, som skulle komma att gälla för öfriga

delar af riket, skifteskostnaderna att högst väsentligt nedbringas för

invånarne uti ifrågavarande socknar, och det såväl absolut som relativt.

Genom skiftenas begränsning till inrösningsj orden och eu mindre del åt

skogsmarken torde väl sålunda den absoluta skifteskostnaden kunna beräknas

skola nedbringas med åtminstone en tredjedel och genom den ifrågasatta

nedsättningen i landtmäteritaxan och distriktsindelningens genomförande

har ju beräknats en minskning med ungefär en tredjedel i delägarnas

utgifter för laga skiften. Genom sistnämnda åtgärder i förening

med de förändrade grunderna för markens affattning kan, enligt hvad

från landtmäteristyrelsen meddelats, den relativa skifteskostnaden uti

ifrågavarande trakter anses blifva nedbringad till ungefär 1 krona 50 öre

för hektar, åtminstone för sådana skifteslag, hvilka icke äro så afsides

belägna, att resekostnaderna blifva särskildt afsevärda.

Det skulle ju möjligen synas, som om under dylika förhållanden

någon vidare åtgärd från det allmännas sida för att underlätta åstadkommandet

af skiften i samma trakter icke skulle vara behöflig. För

min del tror jag emellertid, att nämnda åtgärder icke äro tillfyllest för

att bereda befolkningen därstädes de lättnader uti förevarande hänseende,

af hvilka den är i behof. Äfven om, såsom vid olika tillfällen under

ärendets handläggning blifvit framhållet, möjligheterna i nämnda trakter

för ett bärigt jordbruk icke äro så små, som väl mången, hvilken, är

-van vid förhållandena i sydligare landsdelar, skulle vara böjd att antaga,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 226.

torde det nämligen vara utom tvifvel, att jordbruket uti ifrågavarande

socknar bar att kämpa med så stora svårigheter och ännu står på så

jämförelsevis låg ståndpunkt, att befolkningen svårligen förmår bära

ens de sålunda reducerade skifteskostnaderna, särskildt som den ju till

följd där af, att i hvarje fall eu stor del af skogsmarken kommer att

vara utesluten från skifte, kommer att sakna den högst afsevärda hjälp

till kostnadernas bärande, som uti andra delar af de nordligare landsändarna

de omfattande ståndskogslikviderna inneburit. För Karesuando

socken kommer härtill, att den afsättningsbara skogen därstädes är

högst obetydlig.

Det torde ej heller få förbises, att såsom Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande vid upprepade tillfällen framhållit, det bär gäller

en befolkning af annan stam än rikets öfriga befolkning med i vissa

afseenden säregna lynnesdrag, men som det gäller att med alla till

buds stående medel knyta fast vid det gemensamma fosterlandet.

Jag anser mig alltså böra förorda, att oafsedt förenämnda åtgärder

till skifteskostnadernas nedbringande staten jämväl med kontanta bidrag

understöder befolkningen i dess sträfva!! för åstadkommande af bättre

j orddelningsförhållanden.

Hur detta bidrag bör anordnas, blir eu annan fråga. Under de

förutsättningar, som då förelågo, hafva, som nämndt, de ämbetsverk,

som yttrat sig i ärendet, varit ense, att understödet borde utgå med

belopp motsvarande halfva skifteskostnaderna men med 25 procent förhöjning

till sådana delägare, som visade sig vara i särskildt behof af

större understöd. Det har emellertid under hand från landtmäteristyrelsens

sida framhållits, att äfven med denna grund för bidragets

ingående det vore att befara, att på grund af de dryga resekostnaderna,

särskildt inom Karesuando socken, och med hänsyn till de afsevärda

utgifterna för handtlangning kostnaderna för befolkningen skidle blifva

större, än att de utan svårighet skulle kunna bäras af densamma. Från

styrelsens sida har därför föreslagits, att, under förutsättning att nedsättningen

i landtmäteritaxan blefve verklighet, statsbidraget måtte bestämmas

till en krona för hektar för all i skiftet ingående mark samt

att staten därutöfver måtte bidraga till skiften i Juckasjärvi med halfva

och till skiften i Karesuando med hela resekostnaden. Något särskildt

tilläggsbidrag till mera behöfvande delägare skulle däremot enligt detta

förslag icke ifrågakomma. För min del anser jag mig icke kunna förorda,

att bidraget sättes högre än till i regel halfva beloppet af de egentliga

skifteskostnaderna. Då dessa med stöd af hvad i ärendet förekommit

torde kunna beräknas till omkring 1 krona 50 öre för hektar, skulle

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kunr/l. Majds Nåd. Proposition N:o 226.

således statsbidraget komma att utgå med 75 öre för hvarje i skiftet

ingående hektar mark. Dock torde häri böra i stället för det af myndigheterna

föreslagna till äggsbidraget, hvilkets behöflighet det ofta torde

blifva svårt att rättvist bedöma, medgifvas den förbättring, att för inrösningsjord

bidraget liöjes till 1 krona för hektar. Genom en sådan anordning

vinnes ock, att delägarna icke frestas att onödigtvis gifva skiftena

större utsträckning öfver skogsmarken, än som de finna för sina behof

oundgängligen nödvändigt. Då inrösningsjorden uti dessa trakter äfven

efter den föreslagna inskränkningen i skiftenas omfattning kommer att utgöra

en jämförelsevis liten del af den i skifte ingående marken, torde den

föreslagna förhöjningen, ehuru för delägarna betydelsefull, icke komma

att på något afskräckande sätt höja statsverkets utgifter för ändamålet.

Något särskild! bidrag härutöfver till resekostnaderna synes så

mycket mindre böra ifrågakomma numera, som, därest, såsom är att

antaga, distriktsindelning blir genomförd, dessa kostnader torde komma

att för framtiden nedbringas högst betydligt.

Uppenbarligen böra de grunder, för hvilka jag nu redogjort, endast

tillämpas vid bestämmandet af statsbidragets totalbelopp. Fördelningen

mellan delägarna åter synes böra ske efter samma grund, som gäller

för fördelningen af sj kifva skifteskostnaden.

Bland förslag, som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Undantag för

ärendet framlagt för begränsande af statens utgifter för ifrågavarande som^beSttM

ändamål, ingår äfven, att statsbidrag icke skulle lämnas sådana del- i spekulativt

ägare, som innehade sina fastigheter i spekulativt syfte. Kun^Maj-t»

I detta hänseende har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, befahningssom

nämndt, till eu början upplyst, att icke något hemman inom

Knontekis ■ socken innehades under omständigheter, som häntydde på

spekulativ afsikt. Ej heller vore något jordförvärf därstädes i sådant

syfte att förvänta för framtiden, då socknen saknade såväl exportduglig

skog som malmförekomster. I Juckasjärvi socken innehades däremot

tillhopa 1 1V72 mantal, omfattande 9 brukningsdelar, af sågverksbolag

samt 1 16/s* mantal med 15 brukningsdelar 1 grufspekulativt sylte.

Vidare har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i förenämnda

utlåtande af den 7 juni 1904 hemställt, att såsom villkor för statsbidragets

utfående måtte stadgas, bland annat, att respektive ägare

eller innehafvare af fastighet, hvarom fråga vore, skulle vara mantalsskrifven

inom den socken, där fastigheten vore belägen, samt att förhållanden

icke förekomme, som tydde på, att fastigheten innehades i

spekulativt syfte.

I sitt utlåtande af den 20 januari 1905 har landtmäteristyrelsen Laudtmäten
styreisen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Kammarkollegium

cell statskontoret.

Departe
mentschefen.

Sammanf ältning

af

grunderna.

32 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 226.

beträffande Eders Kungl. Maj ds befallningshafvandes förslag i denna

del allenast erinrat, att detta icke innebure någon säkerhet för, att

sådana förhållanden komme att äga rum vid tiden för blifvande skiften,

att på grund af detsamma någon nämnvärd begränsning af skifteslagens

omfång kunde komma att ske.

Kammarkollegium och statskontoret hafva däremot i sitt utlåtande

af den 18 maj 1906 förklarat sig ej kunna tillstyrka förslaget, då eu

sådan bestämmelse, som det för öfrigt syntes i många fall blifva svårt

att tillämpa fullt rättvist, utan tvifvel skulle väsentligen förringa det

åsyftade resultatet. Någon motsvarande bestämmelse funnes icke heller

meddelad ifråga om det bidrag af statsmedel, som beviljats till utflyttningskostnad

vid skiftena.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag i denna del synes

vara af beskaffenhet att principiellt böra vinna gillande. Afsikten med

det föreslagna statsbidraget skulle ju nämligen vara att bispringa det mot

relativt ogynnsamma naturförhållanden kämpande jordbruket i dessa trakter.

Den af kammarkollegium och statskontoret uttalade farhågan, att det

åsyftade resultatet skulle äfventyras genom ett bifall till samma förslag,

synes numera så mycket mindre äga berättigande, som till följd af de

inskränkningar, Indika föreslagits ifråga om rätten att skifta skogsmarken

i dessa trakter, det synes föga sannolikt, att för framtiden sådana delägare

i skifteslag, Indika innehafva sina fastigheter i spekulativt syfte,

skola belinnas särskild! intresserade af att gå i spetsen för åvägabringandet

af laga skiften. En annan sak är, att det möjligen med

den affattning, Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande gifvit sitt förslag,

skulle kunna möta vissa svårigheter att rätt tillämpa den ifrågasatta

bestämmelsen. Till undvikande af denna svårighet synes, emellertid

lämpligen undantaget böra begränsas till bolag och sådana enskilda

ägare eller innehafvare, som icke äro mantalsskrifna inom socknen.

Det torde emellertid böra erinras, att någon större kostnadsbesparingför

statsverket icke torde vara att vinna genom bifall till ifrågavarande

förslag, synnerligast som det är att antaga, att med de föreslagna

inskränkningarna i rätten att skifta skogsmarken fastigheter uti ifrågavarande

socknar för framtiden komma att blifva föga begärliga för

spekulationen.

De grunder, efter Indika statsbidraget skulle komma att utgå,

skulle alltså blifva, att bidraget skulle beräknas efter 1 krona för hvarje

hektar inx-ösningsjord och 75 öre för hvarje hektar annan mark, som

inginge i skiftet, att bidragssumman skulle fördelas mellan delägarna

efter samma grund som skifteskostnaderna, samt att bidrag icke skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

utgå till bolag eller sådan enskild ägare eller innehafvare af i skiftet

ingående fastighet, hvilken icke vore mantalsskrifven inom socknen.

Att exakt beräkna den kostnad för statsverket, som skulle föranledas

af ett bifall till hvad jag sålunda föreslagit, ställer sig synnerligen

svårt. Utgår man emellertid från det af landtmäteristyrelsen

beräknade beloppet af de sammanlagda skifteskostnaderna, omkring

1,000,000 kronor, och antager man, att genom taxenedsättningen detta

belopp kommer att nedbringas med åtminstone 30 procent till 700,000

kronor samt att genom den föreslagna inskränkningen i skifteslagens

omfattning detta belopp i sin ordning kommer att nedbringas med omkring

eu tredjedel eller ungefär 230,000 kronor, kommer man till ett

belopp af 470,000 kronor, som skulle vara att lägga till grund för beräkningarna.

Från detta belopp torde emellertid ytterligare böra göras

afdrag för en del skifteslag, som bestå af enstaka hemman med endast

en delägare eller eljest af en eller annan anledning icke inom beräknelig

tid kunna antagas blifva föremål för skifte, äfvensom tillsvidare för

de tre skifteslag i Juckasjärvi socken, som redan undergått skifte och

beträffande hvilka jag längre fram kommer att yttra mig. Högt räknadt

torde alltså det sammanlagda belopp, hvarmed staten inom den

närmaste tiden skulle komma att direkt bidraga till nya laga skiften

uti ifrågavarande socknar, kunna beräknas till omkring 200,000 kixmor,

ett belopp, som emellertid på grund däraf, att skiftena kunna beräknas

icke komma till utförande på en gång, kommer att fördelas på en följd

af år.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och landtmäteristyrelsen

hafva nu beräknat, att för gäldande af ifrågakomna kostnader under

den första tiden, medan ännu afvittringarna i öfriga delar af de två

nordligaste länen pågiuge, ett extra anslag skulle blifva erforderligt,

men att därefter ifrågavarande statsbidrag böra kunna utgå från anslaget

till skiften och afvittringar.

En sådan sammanblandning af olika anslag hafva kammarkollegium

och statskontoret ansett sig för sin del ej kunna förorda, helst

som man ej syntes kunna på förhand beräkna, i hvad mån anslaget till

skiften och afvittringar komme att lämna öfverskott. Nämnda ämbetsverk

hafva därför ansett det för vinnande af reda och öfverskådlighet

lämpligast, att ett särskildt anslag anvisades för nu ifrågavarande ändamål,

hvilket anslag syntes böra erhålla förslagsanslags natur samt med

hänsyn till utgiftens mera tillfälliga beskaffenhet böra upptagas å extra

stat. Reservationsanslaget till skiften och afvittringar syntes däremot

Bill. till lliksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 17 L lläft. 5

Kostnads
beräkning.

Kostnadernas

gäldande

från anslaget

till skiften

och afvittringar.

Kungl. Maj:ts

befallningshafvande

och

landtmäteristyrelsen.

Kammarkollegium

och statskontoret.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Hela kostnadens

förskjutande

genom statsverket.

Kungl. Maj:ts

befallningshafvande

och

landmäteristyrelsen.

Kammarkollegium

och statskontoret.

34 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 226.

böra, sedan afvittringen afslutats, ur riksstaten uteslutas och därå till

äfventyra befintlig behållning ställas till Riksdagens förfogande genom

öfverföring till fonden för reserverade medel.

Lika med sistnämnda ämbetsverk skulle jag anse det synnerligen

olämpligt att, på sätt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och

landtmäteristyrelsen föreslagit, ordna saken så, att förevarande statsbidrag

vid olika tidpunkter komme att utgå från olika anslag. Till

följd af det nedbringande af kostnaderna för skiftesförrättningarna uti

ifrågavarande socknar, som skulle blifva en följd af de olika förslag

och åtgärder, för hvilka jag förut redogjort, torde emellertid numera,

om anslaget till skiften och afvittringar förändras till förslagsanslag,

saken lätt kunna ordnas så, att samtliga bidrag anvisas att utgå från

sistnämnda anslag, utan att detta synes komma att annat äD möjligen

ett eller annat år afsevärdt öfverskridas. Det är nämligen att märka,

att några laga skiften uti ifrågavarande socknar med all säkerhet icke

hinna blifva afslutade under den allra närmaste tiden, särskildt icke i

de större skifteslagen. Afvittringen i Norrbottens län nalkas emellertid

sin fullbordan med stora steg, och i och med detsamma torde äfven

de sammanlagda afvittringskostnaderna komma att afsevärdt minskas.

Desamma understiga redan nu anslagets belopp. Vid sådant förhållande

synes det så mycket mindre erforderligt att för ändamålet begära ett

särskildt förslagsanslag, som någon oegentlighet icke i och för sig kan

anses ligga däri, att statsbidraget till skiften uti ifrågavarande socknar

utgår från anslaget till skiften och afvittringar. Det må i detta hänseende

erinras, att kostnaderna för de skiften, hvilka i eu del grannsocknar

utförts i samband med afvittringen, bestridts af samma anslag,

och att detsamma kommer att lämna medel äfven till de jorddelningar,

som föreslagits skola äga rum i samband med afvittringen i socknarna

ofvan odlingsgränsen i Västerbottens läns lappmark.

Innan jag lämnar förevarande ämne torde det slutligen tillåtas

mig med några ord beröra ett af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

framställdt, af landtmäteristyrelsen biträdt förslag, att hela kostnaden för

laga skiften uti ifrågavarande socknar skulle förskjutas af statsmedel för

att därefter, till den del den icke skulle slutligen stanna å statsverket,

fördelas till återbetalning på de i skiftet ingående fastigheterna på sätt,

som i hufvudsak skulle öfverensstämma med hvad som funnes stadgadt

beträffande fördelning till återbetalning af odlingslån.

Mot detta förslag hafva kammarkollegium och statskontoret anmärkt,

att detsamma syntes ägnadt att väcka vissa betänkligheter. En

sådan tyst förmånsrätt, som på angifvet sätt ifrågasatts, hade visserligen

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. ifaj.ts Nåd. Proposition N:o 226.

ansetts kunna utan förnärmande af inteckningshafvares rätt medgifvas

för odlingslåneannuiteter, och kunde till försvar i detta fall åberopas

den ökning af egendomens värde, som vunnits genom de med odlingslånemedlen

utförda grundförbättringar. Men hvad nu ifrågavarande

skifteskostnader beträffade, syntes dessa blifva betydligt större i förhållande

till hemmanens värde, än hvad odlingslånen i allmänhet vore;

och ehuru hemmanen efter undergånget laga skifte kunde förväntas

komma att stiga i värde, syntes det tvifvelaktigt, om ej i vissa fall ett

dylikt onus kunde komma att medföra förminskning i säkerhet för

inteckningshafvare. Vidare kunde anmärkas, att, om ett dylikt förskott

skulle från statens sida lämnas, det syntes nödvändigt, att före förskottets

utbekommande nöjaktig säkerhet för dess återbetalning ställdes, och

detta särskildt som förskottets fördelning å de olika hemmanen syntes

icke kunna ske, förrän tiden för klandertalans anställande mot landtmätarens

arfvodesräkning gått till ända och eventuella tvister om räkningens

belopp hunnit slutligen afgöras. Slutligen komme den nytta,

förslaget afsåge att bereda, att afsevärdt förringas jämväl däraf, att, i

händelse af svårighet för jordägaren att i rätt tid fullgöra sina förbindelser,

det syntes för honom förmånligare att till fordringsägare

hafva enskild person än staten, som måste låta det förfallna beloppet

genast exekutivt uttagas.

Hvad ämbetsverken sålunda anfört synes mig i hufvudsak riktigt, Departeoch

finner jag mig förty icke kunna biträda Eders Kungl. Maj:ts mentsclief< "■

befallningshafvandes ifrågavarande förslag.

Hvad jag härförut anfört angående statsbidrag till laga skiften ^ärskiiat^

inom Juckasjärvi och Karesuando socknar har, såsom af det anförda laga skiften

framgår, allenast afsett sådana skiften, som ännu icke afslutats. I tre i Junosuando

byar af förstnämnda socken hafva emellertid laga skiften redan ägt ^

rum och blifvit fastställda, nämligen i Junosuando Masugnsbyn samt i

Svappavaara och Parrakavaara byar.

Från delägarna i dessa skifteslag hafva särskilda framställningar

inkommit om statsbidrag till bestridande af kostnaderna för nämnda

skiften.

Det hade ock varit min mening att framlägga förslag om beredande

af sådana bidrag, hvartill synts mig kunnat användas en del af de afsevärda

besparingar, omkring 75,000 kronor, som kunna beräknas skola

komma att finnas å nu ifrågavarande anslag vid 1909 års slut.

Emellertid hafva under ärendets beredning sådana omständigheter

yppats, att jag ansett berörda fråga böra fä anstå till en kommande

riksdag.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Departementschefens

slutliga hemställan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 226.

De besparingar, som kunna komma att finnas å anslaget vid

1909 års slut, torde således, under förutsättning att anslaget förvandlas

till förslagsanslag, böra öfverföras till fonden för reserverade medel och

dymedelst ställas till Riksdagens förfogande för en kommande statsreglering.

På grund af livad jag härförut anfört hemställer jag alltså, att

Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att

ej mindre besluta, att anslaget till skiften och afvittringar hädanefter

skall i riksstaten uppföras såsom förslagsanslag till oförändradt

belopp,

än äfven medgifva,

dels att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjänsten under år 1910

för afvittringslandtmätarna i Västerbottens och Norrbottens län kunna

komma att understiga 3,000 kronor för dem, som tillhöra första lönegraden,

och 3,500 kronor för dem, som på grund af ålder i tjänsten

åtnjuta arfvodesförhöjning, må dessa tjänstemän godtgöras af nämnda

anslag,

samt dels att från samma anslag må enligt härförut angifna grunder

af Kungl. Maj:t beviljas bidrag till gäldandet af kostnaderna för sådana

laga skiften i Juckasjärvi och Karesuando socknar, som härefter kunna

varda afslutade och fastställda.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

nådigt bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

af den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,

skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Hjalmar Almgren.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1909:209 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj.ts proposition angående det under nionde hufvudtiteln uppförda anslaget till skiften och afvittringar. s. 1 i texten
  2. SU 1909:207 Utlåtande, i anledning af Kungl. Majits proposition angående det under nionde hufvudtiteln uppförda anslaget till skiften och afvittringar. s. 12 i texten