Sök i Ratio Lex

Angående afskrifning i kronoräkenskaperna af kronans fordran på grundränta för Trysunda fiskehamn i Nätra socken af Västernorrlands län

1909-02-05 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:29, Angående afskrifning i kronoräkenskaperna af kronans fordran på grundränta för Trysunda fiskehamn i Nätra socken af Västernorrlands län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

1

N:o 29.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition till Riksdagen angående afskrifning

i kronoräkenskaperna af kronans fordran på grundränta

för Trysunda fiskehamn i Nätra socken af Västernorrlands

län; gifven Stockholms slott den 5 februari 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att besluta, att kronans fordran på grundränta för Trysunda

fiskehamn, 7,498 kronor 49 öre, hvilken fordran såsom uppbördsrest

i kronoräkenskaperna balanseras, skall i samma räkenskaper

afskrifvas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen

med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Swartz.

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.is A åd. Proposition N:o 29.

0

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 februari

1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve PIamilton,

grefve Ehrensyärd,

Malm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet:
I

öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut den 23 september

1854 medgaf Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 30 december 1856,

att Nätra och Själevads socknemän finge till skatte lösa det inom

Västernorrlands län belägna kronofisket vid Trysunda hamn med därtill

hörande skär, holmar och fiskevatten — en lägenhet, som i jordeboken

finnes upptagen under benämningen Trysunda fiskehamn — mot erläggande

af viss skatteköpeskilling och annan afgift, hvarom nu icke

är fråga, samt med förpliktelse att framgent årligen utgöra den ränta,

som, enligt grunderna i nådiga kungörelsen den 11 maj 1855 angående

de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling,

motsvarade 94 tunnor saltad strömming.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 29-

Sedan i följd häraf kammarkollegium, efter det berörda skatteköpafgifter

blifvit erlagda, den 28 april 1857 utfärdat skattebref

för socknemännen å omförmälda fiske med därtill hörande lägenheter,

anhöllo socknemännen år 1865 hos Kungl. Maj:t, att fisket

måtte, mot skatteköpeskillingens återbekommande, få till kronan

afträdas eller ock räntan i viss angifven ordning nedsättas. Till

stöd för denna framställning anförde socknemännen, att vid den

i enlighet med bestämmelsen i förberörda nådiga bref verkställda förvandling

af räntan det befunnits, att 94 tunnor saltad strömming motsvarade

994 centner 20 skålpund hö. Detta räntebelopp hade till följd

af inträffad stegring i markegångspriset å sistnämnda persedel tillskyndat

socknemännen en betydlig förlust, hvilken, i mån som densamma

ökades genom en befarad ytterligare stegring i markegångspriset

å artikeln hö, slutligen skulle öfverstiga allmogens förmåga

att bära.

Efter det i anledning häraf nådig proposition om nedsättning i

räntan för fisket aflåtits till 1867 års riksdag, medgaf Riksdagen, enligt

skrifvelse den 4 april samma år, att räntan för fisket finge från

och med år 1868 nedsättas till ett mot 94 tunnor strömming efter

medelpriset för de tjugu sista åren svarande belopp af hårdvallshö;

och fastställde därefter kammarkollegium genom utslag den 23 december

1867 samma ränta, att från och med år 1868 utgöras, till 719 centner 40

skålpund hö och 31 öre i penningar. På grund af nådiga förordningen

den 23 juli 1869 angående förändring af grundräntor och kronotionde

omsattes ifrågavarande ränta sedermera i penningar att från och med

år 1871 utgå med 1,597 kr. och 38 öre.

Genom köpebref den 4 oktober 1873 försålde Nätra och Själevads

socknemän fiskelägenheten till fiskaren Olof Törnqvist. Sedan denne

underlåtit att’ till kronan erlägga den stadgade räntan för åren 1874

och 1875, togs fiskelägenheten, Törnqvists enda utmätningsbara tillgång,

i mät, och blef å exekutiva auktioner den 27 november 1875

samt den 8 januari och den 18 mars 1876 utbjuden till försäljning, utan

att dock något anbud å lägenheten afgafs. Med anmälan härom samt

med tillkännagifvande att någon köpare med skyldighet att utgöra

den å fisket åsätta ränta antagligen icke kunde påräknas, begärde

därefter Kungl. Maj:ts befallningshafvande hos kammarkollegium föreskrift,

huru med fisket för framtiden borde förfaras, och hemställde

med anledning häraf kollegium i underdånig skrifvelse den 11 juli

1878, att ifrågavarande fiskelägenhet måtte få vid utsatt förnyad aukr

tion för kronans räkning inköpas till ett pris, ej öfverstigande kronans

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29-

till förmånsrätt framför inteckningshafvare berättigade fordran hos

ägaren, och att lägenheten finge med afskrifning af dess ränta för

kronans räkning i vanlig ordning utarrenderas. Sedan denna framställning

den 9 augusti 1878 bifallits, har lägenheten, som icke besvärades

af någon inteckning, å offentlig auktion den 12 mars 1879 af

kronan inköpts för en summa af 470 kronor, till hvilket belopp lägenheten

med tillydenheter jämte ett å hamnplatsen uppfördt bönehus

blifvit värderad.

Redan år 1877 hade emellertid förbemälde Olof Törnqvist aflidit

utan att efterlämna några tillgångar. Hans stärbhusdelägare, som därefter

inträdt såsom ägare af fiskelägenheten, hafva icke veterligen sökt

och vunnit urarfvaförmån, i följd hvaraf de alltjämt svarade för kronans

fordran för den under åren 1874—1878 oguldna fiskeräntan, som

— efter afdrag för år 1877 af de till 488 kronor 91 öre uppgående

försäljningsmedlen för i mät tagna naturapersedlar, hvilka utgjorts för

det af Törnqvist under ett år till annan person utarrenderade fisket,

samt med tillägg af 50 öre, som af någon anledning påförts lägenheten

utöfver räntan för år 1874 — blifvit i räkenskaperna debiterad med

7,498 kronor 49 öre, hvilket belopp allt fortfarande såsom uppbördsrest

i räkenskaperna balanseras.

Af Törnqvists stärbhusdelägare afledo hans hustru Märta Sofia

Jonsdotter år 1890, dottern Anna Märta år 1882 och hennes man P.

G. Söderberg år 1901, enhvar utan att efterlämna utmätningsbara tillgångar.

Återstående stärbhusdelägare voro sönerna Jonas Törnqvist

och Olof Törnqvist, båda arbetare, äfvensom döttrarna Sara Kristina,

gift med arbetaren J. Norlund, och Katarina Sofia, gift med sjömannen

N. O. Östman. Samtliga stärbhusdelägare hafva upprepade gånger sökts

för kronans fordran men hvarje gång befunnits sakna tillgångar till

gäldande af hela eller någon del af samma fordran, änkan Törnqvist

sista gången år 1889, makarna Söderberg åren 1879, 1880 och 1881

och mannen Söderberg sista gången år 1896 samt öfriga stärbhusdelägare

senast år 1908.

Den 28 oktober 1905 anhöll kronofogden i Norra Ångermanlands

öfre fögderi R. Westman hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands

län om afskrifning ur fögderiets kronoräkenskaper af meranämnda

fordran eller om vidtagande af åtgärder, som för afskrifning

kunde vara nödiga. På denna framställning meddelade Kungl. Maj:ts

befallningshafvande utslag den 13 december 1905, däri Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, under åberopande af nådiga förordningen den 11

december 1830 angående behandlingen af extra ordinarie afskrifnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

frågor och anmärkningsmål, funnit godt föreskrifva, att ifrågavarande

grundränta skulle uti specialräkningen för fögderiet afskrifvas. Till

stöd för utslaget anförde Kungl. Maj:ts befallningshafvande ej mindre

här ofvan omförmälda omständigheter rörande fiskelägenhetens tagande

i mät år 1875, dess inköpande af kronan år 1879, makarna Törnqvists

medellöshet vid deras frånfälle och de upprepade resultatlösa utmätningsförsök,

som under flera decennier ägt rum, än äfven att stärbhusdelägarna

vore i den ställning, att någon utsikt till utbekommande

hos dem af större eller mindre del af den resterande grundräntan

icke förefunnes, samt att alla åtgärder, som bort ske för räntans

uttagande, blifvit vidtagna, vid livilket förhållande förlusten icke

heller kunde tillskrifvas uraktlåten tillsyn hos vederbörande.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvandes berörda utslag underställts

kammarrättens pröfning, har emellertid kammarrätten genom

utslag den 25 maj 1906, vid det förhållande att Olof Törnqvists ännu

lefvande barn, såvidt handlingarne utmärkte, vore ansvariga för betalningen

af ifrågakomna ränta samt kronans ofvan omförmälda fordran

alltså icke kunde anses förlorad, funnit den sökta afskrifningen icke,

emot innehållet af stadgandena i nådiga förordningen den 11 december

1830, kunna beviljas.

Häröfver har nu kronofogden Westman i underdånighet anfört

besvär med yrkande om bifall till sin hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande

gjorda afskrifningsansökning, hemställande kronofogden

Westman, att, därest besvären icke kunde bifallas, Kungl. Maj:t

täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen, att afskrifning af kronans

ifrågakomna fordran måtte få äga rum.

På grund af nådig remiss liar kammarrätten efter advokatsfiskalsämbetets

hörande den 26 juli 1906 afgifvit underdånigt utlåtande öfver

besvären och därvid allenast åberopat öfverklagade utslagets innehåll.

I därefter infordradt underdånigt yttrande af den 2 maj 1907 har

statskontoret anfört, bland annat, följande.

På sätt framginge af det handlingarna bifogade utdrag af protokollet

vid förutnämnda auktionsförrättning å fiskelägenheten den 18

mars 1876 liksom äfven af kammarkollegii underdåniga skrifvelse den

11 juli 1878 syntes anledningen till att lägenheten oaktadt förnyade

auktioner icke kunde försäljas, helst intet enda anbud å densamma

blifvit gjordt, vara att söka i den fisket åsätta höga räntan. Att

denna ränta vore högre än lägenheten kunnat bära bestyrktes, förutom

af det förhållandet att vid den auktion, då lägenheten inköptes af

kronan, densamma, oaktadt den ej varit af någon inteckning besvärad,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition N:o 29.

betingade ett pris af endast 470 kronor, äfven däraf, att vid sedermera

skeende utarrendering den arrendesumma, kronan erhållit för

lägenheten, belöpte sig till, i jämförelse med den förut åsätta räntan,

så låga belopp, nämligen för åren 1879 och 1880, för hvilka år utarrendering

verkställts af Kungl. Maj:ts befallningshafvande på grund af

kammarkollegii skrivelser den 7 maj och den 29 oktober 1879, till respektive

500 kronor och 405 kronor, samt för åren 1881—1895, för

hvilken tid lägenheten utarrenderats genom kammarkollegii försorg,

enligt kontrakt af den 29 december 1880, till 600 kronor jämte en

städja af 1,005 kronor, som vid tillträdet på en gång erlades. Härvid

syntes äfven böra framhållas, att kammarkollegium, efter inhämtande

af yttrande från dåvarande tillförordnade fiskeriintendenten It. Lundberg,

genom beslut den 27 oktober 1880 för arrendets utbjudande å

auktion för sistnämnda arrendeperiod fastställt ett minimiarrende af

300 kronor och ett maximi arrende af 600 kronor. För innevarande

arrendeperiod, omfattande tiden 1896—1911, utginge arrendet med

515 kronor.

I denna omständighet, räntans oskäligt höga belopp, syntes således

böra sökas anledning till att de personer, från hvilka lägenheten

utmättes, icke gittat gälda räntan, hvilken varit bestämd till nära

1,600 kronor för år.

Med hänsyn härtill och då det förhållande, att vederbörande

stärbhusdelägare efter fiskaren Olof Törnqvist icke sökt urarfvaförmån,

icke syntes böra tillmätas den betydelse, att på grund däraf en kronans

fordran skulle allt framgent vidmakthållas, samt då vidare de

personer, som nu vore betalningsskyldiga, enligt hvad handlingarna

utvisade, saknade alla utmätningsbara tillgångar och någon utsikt ej

heller för framtiden syntes finnas att af dessa fattiga arbetarefamiljer

utbekomma denna delvis nu mera än trettio år gamla fordran, ansåge

statskontoret, att ifrågavande fordran borde ur kronans räkenskaper

afskrifvas.

I gemensamt underdånigt utlåtande den 18 september 1900

angående af Riksdagen gjord framställning om ändring i gällande bestämmelser

om afskrifning af kronans utestående fordringar hade emellertid

statskontoret och kammarrätten uttalat såsom sin uppfattning,

att enligt bestämmelserna i nådiga förordningen den 11 december

1830 ingen statsverkets fordran finge ur vederbörande verks räkenskap

afskrifvas, med mindre hvarje möjlighet till fordringens utbekommande

befunnes vara utesluten och fullständig utredning sålunda förelåge

därom, att verklig förlust för statsverket uppstått. Ett strängt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 29.

tillämpande af denna tolkning af författningen uteslöte tydligen möjligheten

att ur kronans räkenskaper afskrifva en fordran, så länge

någon betalningsskyldig ännu vore i lifvet; och då de genom nådiga

kungörelsen den 3 maj 1901 angående viss ändring i nyssnämnda nådiga

förordning meddelade föreskrifter, åsyftande att bereda en vidsträcktare

möjlighet till afskrifning af kronans utestående fordringar,

icke gällde fordringar, hvilkas kapitalbelopp öfverstege 300 kronor,

måste följaktligen kammarrättens öfverklagade utslag anses författningsenligt

grundadt.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer statskontoret, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen, att

ifrågavarande fordran finge i kronans räkenskaper afskrifvas.

Slutligen har kammarkollegium den 26 maj 1908 afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande, däri kollegium förklarat sig instämma i

statskontorets berörda hemställan.

Såsom af den lämnade utredningen framgår, hänför sig kronans

förevarande fordran, 7,498 kronor 49 öre, till oguldna räntor för

Trysunda fiskehamn dels för den tid af åren 1874—1877, då Olof

Törnqvist ägde fiskelägenheten, dels ock för tiden därefter till 1878

års utgång, då lägenheten innehades af Olof Törnqvists stärbhusdelägare.

Stärbhusdelägarna, hvilka icke synas hafva gjort sig urarfva,

svarade alltså vid kronans inköp af fiskelägenheten år 1879 för omförmälda

räntebelopp. Under sådana förhållanden och då kronans fordringsanspråk

mot de af stärbhusdelägarna ännu lefvande allt fortfarande

hållits vid lif, lärer, såsom statskontoret jämväl framhållit, kronans

förevarande fordran icke kunna, med tillämpning af de i nådiga förordningen

den 11 december 1830 angående behandlingen af extra

ordinarie afskrifningsfrågor och anmärkningsmål för afskrifning af dylik

fordran meddelade bestämmelser, i krön oräkenskaperna afskrifvas. Kronofogden

Westmans talan, i hvad den innefattar besvär öfver kammarrättens

ifrågavarande utslag, torde därför icke förtjäna afseende.

Om en afskrifning af kronans omförmälda fordran sålunda icke

författningsenligt kan vidtagas, synas mig dock åtgärder böra vidtagas,

för att samma fordran må varda ur kronoräkenskaperna afförd. Att

döma af de många resultatlösa utmätningsförsöken hos Olof Törnqvists

stärbhusdelägare torde utsikterna att af dem utfå kronans fordran i

hvarje fall vara ganska ringa. Men äfven om möjlighet framdeles

skulle yppa sig att vid fortsatta försök i samma syfte helt eller delvis

indrifva ifrågavarande räntebelopp, torde det likväl vid de i ärendet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 29.

upplysta förhållandena näppeligen böra ifrågakomma att med begagnande

af stärbhusdelägarnas efter Olof Törnqvist uraktlåtenhet att göra sig

urarfva hos de ännu lefvande uttaga ett räntebelopp, som, på sätt statskontoret

närmare framhållit, i och. för sig måste anses oskäligt högt i förhållande

till rånte objektets eller fiskelägenhetens afkastning. I anledning

af sistberörda omständighet anser jag, att det icke heller i afseende å

vidmakthållandet af kronans fordringsanspråk skäligen kan göras någon

skillnad mellan den del af kronans fordran, som hänför sig till tiden före

Olof Törnqvists död, och den del, som uppkommit under tid, då hans

stärbhusdelägare inträdt i hans rätt till fiskelägenheten, helst de ännu

lefvande stärbhusdelägarna, äfven om de under sistberörda tid njutit

någon förmån af lägenheten, i allt fall icke ensamma torde hafva

kommit i åtnjutande af den afkastning, lägenheten under samma tid

möjligen kan hafva lämnat.

Vid nu nämnda förhållanden och på de skäl, statskontoret i öfrigt i

ämnet anfört, synes mig i den af kronofogden Westman i hans besvärsskrift

alternativt föreslagna ordning åtgärder böra vidtagas för afskrifning af

kronans förevarande fordran.

I anslutning till hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,

dels att Eders Kungl. Maj:t icke måtte finna skäl att i anledning

af de underdåniga besvären göra ändring i kammarrättens utslag,

dels och att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå Riksdagen

besluta, att kronans fordran på grundränta för Trysunda fiskehamn,

7,498 kronor 49 öre, hvilken fordran såsom uppbördsrest i kronoräkenskaperna

balanseras, skall i samma räkenskaper afskrifvas.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan

litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Axel Alexanderson.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1909:72 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående afskrifning i kronoräkenskaperna af kronans fordran på grundränta för Trysunda fiske s. 1 i texten
  2. SU 1909:48 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj-.ts ''proposition angående afskrifning i kronoräkenskaperna af kronans fordran på grundränta för Trysunda fiskehamn i Nätra a1 i texten