Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning m. m

1909-02-19 · 195 sidor, varav 189 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 189 av 195 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:39, Med förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

1

N:o 39.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om reglering af prästerskapets aflöning m. m.; gifven

Stockholms slott den 19 februari 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga:

dels härvid fogade förslag till

1) lag om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets

tionde samt om ersättning därför;

2) lag om reglering af prästerskapets aflöning;

3) lag om emeritilöner för präster; samt

4) lag om kyrkofond;

dels följande grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika

boställsskogar:

l:o. Skog och hagmark å samtliga åt prästerskapet i territoriella församlingar

upplåtna bostads- och löningsboställen skola ställas under skogsstatens

omedelbara vård och förvaltning:.

2:o. Boställshafvare eller arrendator må endast till husbehof använda

boställsskog, vare sig ordnad hushållning därå är införd eller icke.

3:o. Hvad af skogens afkastning icke erfordras för boställshafvares

eller arrendators husbehof eller för församling åliggande kyrko- eller prästgårdsbyggnad

skall försäljas.

Sedan af medel, som influtit vid försäljningen, guldits kostnaden för

densamma, skall återstoden ingå till kyrkofonden.

4:o. För skogsindelning å boställe skall kostnaden, därtill förskott

såsom hittills lämnas af allmänna medel, gäldas af kyrkofonden.

JJih. till Rilcsd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. (N:o 39.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Kostnaderna ej mindre för bevakning samt skogsodlings- och andra

arbeten för skogsskötselns främjande å boställe än äfven för åtgärd eller

anstalt, som afser tillgodogörande af virkesafkastning eller motverkande af

uppkommen skada å boställsskog, så ock ersättning för skogsstatens bestyr

med dylik skog skola likaledes gäldas åt kyrkofonden, på sätt därom är

särskild! stadgadt.

5:o. Följande undantagsbestämmelser äro att iakttaga:

Kostnad för skogsindelning å boställe, som af menighet anskaffats

eller af enskild donerats, skall, i den mån inflytande skogsförsäljningsmedel

från bostället därtill lämna tillgång, gäldas af dylika medel, eljest af

kyrkofonden.

När boställe, som af menighet anskaffats eller af enskild donerats,

icke lämnar så stort virkesöfverskott, att däraf kunna bestridas kostnader,

som omförmälas i andra stycket af punkt 4:o, samt nödiga medel icke

genom vederbörandes försorg tillhandahållas, har skogsstaten icke att taga

någon befattning med de arbeten, åtgärder eller anstalter, som i afseende

å dylikt boställes skog må finnas erforderliga. Icke heller må kostnaderna

för dem gäldas af kyrkofonden.

Lämna skogsförsäljningsmedel från boställe, som åt menighet anskaffats

eller af enskild donerats, öfverskott, efter det förenämnda kostnader

blifvit guldna, skall detta öfverskott användas till bestridande af

aflöning för prästerskapet i det pastorat, bland hvars lönetillgångar bostället

förekommer, där icke Kungl. Maj:t beträffande behållna skogsafkastningen

från bostadsboställe, som af menighet anskaffats, förordnar, att

någon del af samma afkastning skall tillgodogöras för andra kyrkliga ändamål

inom pastoratet.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

3

Förslag

till

Lag

om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets

tionde samt om ersättning därför.

i §•

Prästerskapet enligt förut gifna författningar tillkommande tionde,

vare sig tertial-, smör-, fisk- eller kvicktionde, äfvensom alla andra afgifter

af fast egendom skola, på sätt denna lag stadgar, indragas till statsverket

mot godtgörelse i penningar under titel »Ersättning för prästerskapets

tionde».

Indragningen skall för hvarje pastorat äga rum från och med ecklesiastikåret

näst efter det, med hvars utgång den på grund af förordningen

den 11 juli 1862 eller förordningen den 1 november 1872 fastställda

lönereglering för prästerskapet i pastoratet upphör att gälla.

Går tiden för dylik lönereglerings giltighet till ända efter den 30

april 1923, äger Kungl. Maj:t, på framställning af pastoratet och dess ordinarie

prästerskap, medgifva, att löneregleringen må tidigare än i sådant

afseende år stadgadt, likväl ej före den 30 april 1924, upphöra att gälla,

i hvilken händelse indragningen skall försiggå från och med ecklesiastik-''

året näst efter det, då löneregleringen skall enligt Kungl. Maj:ts beslut

anses hafva förfallit. Är kyrkoherdebeställningen ledig eller, där flera ordinarie

prästerliga tjänster finnas i pastoratet, samtliga dessa på en gång

lediga, må Kungl. Maj:t, på ansökan af pastoratet ensamt, sålunda förkorta

den tid, hvarunder löneregleringen eljest skolat vara gällande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

3 §•

f ör hvarje församling skall uträknas, dels huru mycket för ecklesiastikåret

näst före det, efter hvars utgång indragningen skall, äga rum, bort

i persedlar och penningar enligt gällande lönereglering utgöras af hvarje

fastighet i församlingen, dels och hvilka belopp i penningar persedlarna

motsvara efter medeltalen af medelmarkegångsprisen under de femtio åren

1864—1913, därvid iakttages, att, med undvikande af brutna öretal, det,

som öfverstiger ett hälft öre, uppföres till ett öre och det, som är undei

eller till och"med ett hälft öre, uteslutes.

Kammarkollegium har att, efter sålunda gjord uträkning, fastställa

den summa i penningar, till hvilken samtliga i 1 § omförmälda utgifter

skola för hvarje församling vid indragningen beräknas.

4 §•

Ersättning för de till statsverket indragna utgifter skall för hvarje

församling från och med det ecklesiastikår, indragningen där äger rum,

för all framtid utgå med den af kammarkollegium jämlikt 3 § fastställda

summa, och skall denna summa för hvarje ecklesiastikår vid dess början

inlevereras från statsverket till kyrkofonden.

5 §•

De till statsverket indragna utgifter skola under loppet af tjugu

ecklesiastikår, räknade för hvarje pastorat från och med det år, då indragningen

där vidtager, afskrifvas i sådan ordning, att af den summa,

kammarkollegium enligt 3 § fastställt, inom vederbörande församling till

statsverket årligen erläggas under de första tio åren sextio procent, undei

därpå följande fem år fyrtio procent och under de sista fem åren tjugu

procent, hvarefter från och med det tjuguförsta aret återstoden eftergift es.

6 §•

I den mån de till statsverket indragna afgifter icke afskrifvits, skola

de af kronans uppbördsförvaltning debiteras, uppbäras och redovisas i samband

med kronouppbörden.

Vid debiteringen iakttages, att hvad i den på grund af förordningen

den 11 juli 1862 eller förordningen den 1 november 1872 meddelade löneregleringsresolution

angående afgifterna stadgas skall lända till efter
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

rättelse, dock att i lön ingående persedlar skola lösas med penningar efter

de i 3 § af denna lag angifna medelvärden.

öfverstiger vid uppbörden influtet belopp hvad jämlikt 5 § bör till

statsverket gäldas, skall öfverskottet ofördröjligen tillställas församlingens

kyrkoråd; och må de afgiftsskyldiga själfva om användningen af sådant

öfverskott besluta.

7 §.

De ytterligare bestämmelser, som för tillämpning af föreskrifterna i

denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Förslag

till

Lag

om reglering af prästerskapets aflöning.

Med upphäfvande af hvad i förut gifna författningar finnes stridande

mot här nedan meddelade föreskrifter förordnas som följer:

§ 1.

1. Hvarje tjänstgörande präst skall erhålla, jämte fri bostad, aflöning

i öfrig!, så beräknad, att honom därigenom beredes en efter tjänstegrad

och ämbetsåligganden äfvensom lefnadskostnaderna i orten eller andra

särskilda förhållanden lämpad anständig bärgning, utan att särskild ersättning

för honom på grund af tjänsten åliggande förrättningar må äga ruin.

I enlighet med sålunda angifva grunder och med hänsyn till befintliga

afiöningstillgångar meddelar Kungl. Maj:t, efter domkapitlens hörande, föreskrifter

angående aflöningens beräkning, så lämpade, att jämväl krafvet på

utveckling af den kyrkliga organisationen varder tillgodosedt.

De präster, som i denna lag afses, äro dels kyrkoherdar, komministrar

och adjunkter i alla territoriella församlingar, med undantag af Karlsborgs

och Nya Varfvets församlingar, dels ock kontraktsprostarne i riket.

2. Lön må ej fastställas till lägre belopp än fyratusen kronor för

kyrkoherde och tvåtusen femhundra kronor för komminister, ej heller

arfvode för adjunkt till lägre belopp än ettusen kronor.

Högsta lönebelopp vare tiotusen kronor.

2 §•

1. För uppgörande af förslag till lönereglering för kyrkoherden inom

hvarje pastorat samt för komminister, där sådan bör finnas, skall länsvis

tillsättas en nämnd, hvars ordförande Kungl. Maj:t, på förslag af lands
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition JS’:o 39. 7

höfding och biskop, förordnar, och till hvilken nämnd domkapitlet och

länets landsting äga att inom eller utom sig utse hvartdera en ledamot.

Stadsfullmäktige i stad, som ej deltager i landsting, skola utse en

ledamot af nämnden att, i stället för den af landstinget valde, deltaga i

nämndens öfverläggningar och beslut, när lönereglering skall verkställas

för prästerskapet i det eller de pastorat, staden omfattar.

2. Tillhör ett län två eller flera stift, äga biskoparne i samtliga dessa

stift att med landshöfdingen deltaga i upprättandet af förslaget till ordförande;

likväl gäller detta icke i afseende å biskop, uti hvilkens stift allenast

ett pastorat, en socken eller sockendel af länet ingår.

För hvarje del af länet, som tillhör särskild! stift, skall vederbörande

domkapitel utse en ledamot i nämnden, hvarmed dock, därest denna länsdel

består af allenast ett eller två pastorat, bör anstå, intill dess nämndens

ordförande hos domkapitlet anmält, att lönereglering är i ordningen att

där företagas.

Finnas i ett län flera än ett landsting, utser hvartdera landstinget

ledamot för den del af länet, hvilken dess verksamhet omfattar.

3. Ordföranden och ofvan bemälde ständiga ledamöter i nämnden

utses en hvar för tre år; dock att val första gången verkställes af landstinget

för endast två år och af domkapitlet för allenast ett år.

4. I samma ordning, som för utseende af nämndens ordförande och

ständiga ledamöter är stadgad, bör för en hvar af dem förordnas suppleant

att i nämnden inträda, när den, för hvilken suppleanten blifvit utsedd,

är medlem af pastorat, beträffande hvilket lönereglering skall verkställas,

eller finnes af förfall hindrad att i nämndens förrättning deltaga.

5. Hvarje pastorat äger utse en ledamot af nämnden att i dess

öfverläggningar och beslut deltaga, då fråga förekommer, hvilken afser

samma pastorat, och företages därvid jämväl val af suppleant; börande

denne tillfällige ledamot och suppleanten för honom vara bosatta inom

pastoratet eller någon närbelägen socken.

6. Förslag till lönereglering beträffande pastorat, som består af två

eller flera socknar i olika län eller stift, uppgöres af nämnden i det län,

där moderförsamlingen är belägen, och, om moderförsamlingen tillhör flera

län, af nämnden i det, hvarest kyrkan har sitt läge.

7. Nämndens ordförande och ständiga ledamöter åtnjuta af statsmedel

för sina förrättningar resekostnads- och traktamentsersättning till det belopp,

Kungl. Maj:t bestämmer; och äger ordföranden att hos Kungl. Maj:t göra

underdånig framställning om lämpligt anslag af sådana medel till skrifbiträde

åt nämnden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

3 §.

För lönereglering erforderliga åtgärder skola vidtagas i den ordning

de särskilda pastoraten emellan, som nämnden, med hufvudsakligt afseende

å den tid, regleringen där kan vinna tillämpning, beslutar; och skall

nämnden, då lönereglering är i ordningen att företagas, i god tid dessförinnan

underrätta domkapitlet härom.

4 §•

1. I enlighet med de af Kund. Maj:t meddelade föreskrifter angående

beräkning af prästerskapets aflöning skall nämnden för hvarje prästerlig

beställning inom det pastorat, regleringen afser, föreslå beloppet af den

aflöning, som efter nämndens bepröfvande bör tillkomma innehafvaren af

samma beställning, och därvid angifva alla omständigheter, hvilka varit

för nämnden bestämmande.

Skulle för kvrkoherde eller komminister föreslagen lön uppgå till

skäligt belopp endast under förutsättning, att hans tjänstgöringsskyldighet

varder på visst sätt bestämd, skall nämnden tillika föreslå den lön, som

bör tillkomma honom, i händelse det förutsatta förhållandet icke skulle

inträffa. _ o

2. Nämnden skall taga under ompröfning, huruvida å ena sidan delning

af pastorat eller inrättande af ny prästerlig tjänst och å andra sidan

sammanslagning af pastorat eller indragning annorledes af befintlig tjänst

må kunna lämpligen äga rum, samt hos Ivungl. Maj:t göra den framställning,

som anses af omständigheterna påkallad; liksom det tillkommer

nämnden att i enahanda frågor, hvilka af Kungl. Maj:t hänskjutas till

nämnden, afgifva underdåniga utlåtanden.

Finnes inom pastorat annan prästerlig tjänst än kyrkoherdebefattning,

har nämnden att yttra sig, huruvida den tjänsten bör anordnas såsom

komministersbeställning eller indragas. ... ....

Anser nämnden, att bostadsboställe bör till främjande af församlmgsvården

utbytas mot annan åt prästerskapet upplåten fastighet, må nämnden

göra framställning om sådant utbyte.

Göres af nämnden hemställan i något åt nu omförmälda fall, skall

nämnden framlägga fullständigt förslag till lönereglering, såväl under

förutsättning att dess hemställan varder gillad, som ock för den händelse

att densamma icke vinner nådigt bifall. År tillämpning af redan meddeladt

beslut om indragning eller inrättande af prästerlig tjänst beroende

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39. 9

af tjänsteinnehafvares afgång, skall nämnden uppgöra särskildt förslag till

önereglering för den tid, tjänsteinnehafvaren vid sin beställning kvarstår.

Hai nämnden beslutat föreslå delning af pastorat eller indragning af

tjänst, skall anmälan därom ''af nämnden ofördröjligen göras hos domkapitlet;

och kommer tjänst, som med förslaget åsyftas, att, i händelse af

ledighet, endast på förordnande uppehållas, intill dess samma försko- blifvit

pröfvadt. °

5 §.

Från prästerskapet i det pastorat, beträffande hvilket lönereo-lerinoskall

verkställas, infordrar nämnden uppgift å samtliga de aflönin^sförmaner,

som utöfver församlingsafgifter äro att tillgå, därvid prästerskapet

angående tillkomsten af dessa förmåner och villkoren för deras åtnjutande

bör meddela så fullständiga upplysningar, som kunna erhållas.

Där skog å boställe, hvilket af menighet anskaffats eller af enskild

onerats, antages lämna afkastning utöfver hvad som erfordras för boställets

husbehof eller församling åliggande kyrko- eller prästgårdsbyggnad, skall

nämnden hos domänstyrelsen göra framställning om utredning angående

skogens sannolika behållna afkastning under de tjugu år, som följa näst

efter det förut fastställd lönereglering för prästerskapet i pastoratet upphör

att gälla. Såsom behållen skogsafkastning skall i förevarande fåll

anses hvad af försäljningsmedel för skog från bostället återstår efter afdrag

a kostnaderna dels för virkets försäljning, dels för skogens indelning samt

skogsstatens omgå bestyr med skogen, dels för bevakning samt skogsodlmgs-

och andra arbeten för skogsskötsel!^ främjande å bostället, dels

oc åtgärd eller anstalt, som afser tillgodogörande af virkesafkastnin<>-

eller motverkande af uppkommen skada å skogen.

v- hvar af pastoratets ordinarie präster liksom hvarje till pastoratet

j församling äger att hos nämnden göra skriftlig framställning beträffande

de frågor, som hafva samband med löneregleringen för prästerskapet

i pastoratet eller med den kyrkliga organisationen därstädes.

C §•

f- Är bostadsboställe upplåtet åt innehafvare af viss prästerlig tjänst,

skall afkastningen af sådant boställe beräknas såsom tillgång till bestridande

af aflöningen för samma tjänst.

Dylik afkastning skall nämnden, med tagen hänsyn till såväl erforderliga

brukningskostnader som boställshafvaren åliggande nybyggnads- och

underhållsskyldighet dels beträffande boställets laga hus, i'' den mån han

icke på grund af 33 § 2 mom. därför njuter ersättning af pastoratet, dels i

Bih. till Rikta. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 26 Iläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

afseende å sådana insynade byggnader å bostället, som ej äro laga hus,

uppskatta till visst penningbelopp, motsvarande årliga medelvärdet af alla

de förmåner, tjänsteinnehafvaren äger att från bostället eller såsom ersättning

för därifrån upplåten jord eller särskild rättighet åtnjuta, förmånerna

af fri bostad och af skogsfång till husbehof häri dock icke inbegripna,

öfverstiger afkastningen af skog å bostadsboställe, hvilket af menighet

anskaffats elier af enskild donerats, hvad som erfordras för boställshafvarens

husbehof eller församling åliggande kyrko- eller prästgårdsbyggnad, skall

behållna skogsafkastningen, beräknad på sätt i 5 § angifves, i sin helhet

komma boställshafvaren till godo och af nämnden särskildt beaktas vid

uppskattningen af boställets afkastning. Antages behållna skogsafkastningen

från boställe, hvilket af menighet anskaffats, blifva så betydande, att den,

jämte annan afkastning af bostället, i afsevärd mån öfverskjuter beloppet

af den aflöning, som anses böra tillkomma tjänsteinnehafvaren, skall endast

så stor del af samma afkastning, som finnes skälig, tillgodoföras

tjänsteinnehafvaren; hvaremot nämnden beträffande återstoden skall hos

Kungl. Maj:t göra anmälan. Ej må skogsafkastning utöfver husbehofvet

från andra än nämnda slag af bostadsboställen tillgodonjutas af boställenas

innehafvare.

Gifver Kungl. Maj:t tillstånd till försäljning eller utbyte af bostadsboställe,

hvars skogsafkastning öfverstiger tjänsteinnehafvarens husbehof,

varder, om bostället icke af menighet anskaffats eller af enskild donerats,

i sammanhang därmed pröfvadt, huruvida någon del af köpeskillingen eller,

vid byte, af mellangiften skall öfverlämnas till kyrkofonden.

Är förslag väckt om inrättande af ny kyrkoherde- eller komministerstjänst

och finnes inom den församling, där tjänsteinnehafvaren skall vara

bosatt, fastighet, som vid tiden för uppgörande af löneregleringen är upplåten

åt innehafvare af befintlig tjänst men icke vidare för densamma erfordras,

skall dylik fastighet anses såsom bostadsboställe för den föreslagna

tjänsten. Göres framställning om inrättande ånyo af indragen tjänst, vid

hvilken funnits bostadsboställe, skall, där hinder eljest icke möter, samma

fastighet likaledes räknas såsom bostadsboställe för den tjänsten.

2. Såsom gemensamma aflöningstillgångar för samtliga prästerliga

tjänster inom ett pastorat skall nämnden upptaga inkomster, som grunda

sig därpå, att menighet till löneförbättring för prästerskapet anskaffat annat

hemman eller lägenhet än bostadsboställe eller beredt andra fördelar, eller

att enskild person för samma ändamål till församling gjort donation, eller

att ersättning lämnats för jord eller annan förmån, hvilken varit förenad

med egendom af nu angifven beskaffenhet; och skola jämväl dessa inkomster

af nämnden uppskattas till årligt medelvärde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

il

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

3. Uppskattning, hvarom i denna paragraf sägs, skall afse de tjugu

år, som följa näst efter det förut fastställd lönereglering upphör att gälla.

4. Kan med jordbruk förenadt bostadsboställe eller del däraf lämpligen

upplåtas på arrende, och anses en utarrendering utan inskränkning till

innehafvare^ besinningstid icke medföra väsentliga olägenheter för boställshafvaren

i afseende å hans tjänsteutöfning eller personliga ställning, har

nämnden att hos Kungl. Maj:t gorå underdånig framställning om tillstånd

till sådan utarrendering, hvarvid skola noggrant angifvas ej mindre de

byggnader och jordområden, som må upplåtas åt arrendatorn eller bibehållas

för boställshafvaren, än äfven de särskilda förbehåll, som till betryggande

af boställshafvarens tillgång till vissa tjänstbarheter finnas böra i

arrendekontraktet intagas.

O

7 §•

Förslå i 6 § omförmälda tillgångar icke till den aflöning, som anses

höra tillkomma en hvar af pastoratets präster, skola, i den mån sådant

till bristens betäckande erfordras, församlingsafgifter utgöras, likväl icke

till sammanlagdt högre belopp, än som erhålles under antagande, att för

hvarje person af pastoratets hela folkmängd enligt senast upprättade mantalslängd

utginge tio öre och därutöfver sex öre för hvarje helt eller påbörjadt

tiotal kronor af hela inkomstbeloppet inom pastoratet; skolande

inkomsten beräknas för jordbruksfastighet till sex kronor och för annan

fastighet till fem kronor för hvarje fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet

jämlikt senast fastställda taxeringslängd samt i fråga om inkomst

af kapital och arbete till det beskattningsbara belopp, för hvilket bevillning

till staten skall jämlikt senast fastställda taxeringslängd erläggas.

Nämnden skall beräkna, hvad, med iakttagande af dessa bestämmelser,

bör såsom församlingsafgifter utgöras.

O O O

8 §-

Varder den för pastoratets prästerskap beräknade aflöning icke betäckt

åt de i 6 och 7 §§ omförmälda, därför tillgängliga medel, skall bristen fyllas

genom tillskott från kyrkofonden; och har nämnden att föreslå beloppet

af sådant tillskott.

9 §•

Särskild förmån, som blifvit genom donation af enskild tillförsäkrad

innehafvare af viss prästerlig tjänst i syfte att bereda denne ökad inkomst,

skall oafkortad komma samme ijånsteinnehafvare till godo.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

10 §.

För uppgörande af de i 6 och 7 §§ föreskrifna beräkningar skall

nämnden sammanträda inom pastoratet.

11 §•

Nämndens i enlighet med ofvan angifna bestämmelser uppgjorda

förslag beträffande lönereglering och öfriga därmed sammanhängande frågor

skall särskildt för hvarje pastorat öfverlämnas till domkapitlet. Öfver

nämndens förslag äfvensom öfver det utlåtande, synerätt jämlikt 25 §

har att afgifva, skall domkapitlet infordra yttranden från pastoratet samt

dess prästerskap och, i händelse någon prästerlig befattning i pastoratet

är ledig, från kontraktsprosten; och förordnar domkapitlet särskild

präst att för ändamålet hålla kyrkostämma med hvarje till pastoratet

hörande församling.

Sedan handlingarna inkommit, öfverlämnar domkapitlet desamma jämte

sitt yttrande till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som med eget utlåtande

anmäler ärendet till Kungl. Maj:ts pröfning.

12 §.

1. Kungl. Maj:t fastställer särskildt beträffande hvarje pastorat dels

aflöning för kyrkoherden samt för komminister, där sådan skall vara anställd,

dels ock för hvarje tjänsteinnehafvare årliga beloppet af ej mindre

församlingsafgifter från pastoratet än äfven tillskott från kyrkofonden, när

dylikt tillskott funnits erforderligt.

Sålunda fastställd lönereglering skall tillämpas under tjugu ecklesiastikår,

räknade från det, då förut fastställd lönereglering upphör att

gälla, dock med iakttagande af hvad i 4 § 2 mom. fjärde stycket för där

afsedt fall stadgas.

2. I det uti 6 § 1 mom. omförmälda fall, att skogsafkastning från

bostadsboställe, hvilket af menighet anskaffats, antages blifva så betydande,

att den, jämte annan afkastning af bostället, i afsevärd mån öfverskjuter

beloppet af den aflöning, som anses böra tillkomma tjänsteinnehafvaren,

meddelar Kungl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, föreskrifter angående

användande för andra kyrkliga ändamål inom pastoratet af den del

af samma afkastning, som finnes icke böra af tjänsteinnehafvaren tillgodonjutas.

3. Har nämnden, på sätt i 6 § 4 mom. sägs, gjort framställning om

utarrendering af med jordbruk förenadt bostadsboställe, och medgifver

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 39.

Kungl. Maj:t, att bostället eller del däraf må på arrende upplåtas, utan

inskränkning till innehafvarens besittningstid, varde i samband därmed

bestämmelser meddelade angående hvad i afseende å utarrenderingen

skall i hufvudsak iakttagas.

Arrendetiden må ej öfverstiga tjugu år.

De närmare villkoren för utarrenderingen skola pröfvas och fastställas

åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Vid löneregleringens fastställande skall för det fall, att vid utarrenderingen

icke skulle kunna betingas en arrendeafgift, motsvarande det

penningbelopp, hvartill afkastningen af boställets jordbruk, utan afdrag

af boställshafvarens kostnader för byggnadsskyldighetens fullgörande vid

vissa af boställets hus, beräknats, dels föreskrifvas, i hvilken omfattning

församlingsafgifter, inom de i 7 § angifna gränser, skola till betäckande

af uppkommen brist, sedan denna blifvit af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

vitsordad, ytterligare utgöras, dels stadgas förbehåll om rätt för

boställshafvaren att af kyrkofondens medel uppbära, hvad, utöfver församlingsafgifterna,

må finnas erforderligt till bristens fulla betäckande.

13 §.

Finner Kungl. Maj:t prästerlig tjänst, om hvars bibehållande eller inrättande

framställning blifvit gjord, icke vara för själavårdens behöriga

handhafvande nödig, må Kungl. Maj:t likväl medgifva, att sådan tjänst

bibehålies eller inrättas, därest församling med tre fjärdedelar af de i omröstningen

deltagandes röster efter röstvärdet beslutat utgöra, hvad utöfver

afkastningen af bostadsboställe, hvilket är med tjänsten förenadt, eller, där

tjänst ånyo inrättas, tillförne varit för densamma upplåtet, erfordras till

bestridande af den aflöning, Kungl. Maj:t enligt de angående beräkning

af prästerskapets aflöning meddelade föreskrifter bestämmer. Ej må tillskott

från kyrkofonden lämnas för tjänst, som sålunda varder inrättad

eller bibehållen.

14 §.

Beslutar församling med den röstöfvervikt, som i 13 § för där angilvet

fall stadgas, att höja aflöning, som Kungl. Maj:t enligt 12 § för

viss tjänst bestämt, skall det beslutet, för att vinna bindande kraft, underställas

Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse. Till gäldande af

belopp, hvarmed aflöningen sålunda varder förhöjd, må icke* lämnas tillskott

från kyrkofonden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

15 §.

Har Kungl. Maj:t under den tid, för hvilken lönereglering är fastställd,

bifallit gjord framställning om sådan ändring i den kyrkliga organisationen,

som uti 4 § 2 mom. omförmäles, skall vid däraf xöranledt

bestämmande af lön för prästerlig tjänst och beredande af tillgångar därtill

samt med afseende å öfriga därmed sammanhängande frågor denna

lag i tillämpliga delar lända till efterrättelse, dock att icke särskild nämnd

för ärendets beredning tillsåttes.

16 §.

1. I det vid löneregleringen såsom församlingsafgifter fastställda bidrag

till prästerskapets aflöning skola alla de, hvilka inom församlingen erlägga

kommunalutskvlder, deltaga efter de för sådana utskvlders utgörande i allmänhet

stadgade grunder; och skall detta bidrag årligen utdebiteras.

Angående den lindring i skattskyldigheten till svenska kyrkans prästerskap,

som tillkommer vissa främmande trosbekännare, är särskildt stadgadt.

2. Församlingsafgifterna skola debiteras och uppbäras i samma ordning

som af gifter till kyrka och skola. Vederbörande kyrkoråd skall kvartalsvis

utbetala till kyrkoherde och komminister hvad af församlingsafgifterna

blifvit en hvar af dem tillförsäkradt.

Består pastorat af två eller flera församlingar, skall pastoratets lönebidrag

årligen till utgörande fördelas på de särskilda församlingarna i förhållande

till hvarje församlings hela inkomstbelopp, beräknadt enligt de

i 7 § angifna grunder.

17 §•

Tillskott från kyrkofonden till aflöning af kyrkoherde och komminister

skola kvartalsvis utbetalas till vederbörande löntagare.

18 §.

Hvarje tjänstgörande adjunkt skall såsom löneförmåner åtnjuta bostad,

vivre, skjuts i tjänsteärenden, årligt adjunktsarfvode samt kostnadsersättning

för resa till tjänstgöringsort enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t

därom meddelar.

Yrkas af adjunkten eller af den, som har att tillhandahålla bostad och

vivre, att i stället för dessa förmåner må lämnas godtgörelse i penningar,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 39.

skall sådan godtgörelse till adjunkten utgifvas i enlighet med de af Kungl.

Maj:t därom meddelade föreskrifter.

Tjänstgör extraordinarie präst vid två ordinarie befattningar, skall

adjunktsarfvodet ökas med hälften af det såsom adjunktsarfvode i allmänhet

utgående belopp.

19 §.

Då extraordinarie präst på grund af förordnande uppehåller kyrkoherdebefattning

eller sådan komministersbefattning i annexförsamling eller

kapellag, med hvilken är förenad skyldighet att på eget ansvar under

pastors tillsyn sköta kyrkobokföringen, skall den extraordinarie prästen,

utöfver hvad han såsom adjunkt äger åtnjuta, tillika erhålla vikariearfvode

med belopp, som beräknas i enlighet med de af Kungl. Maj:t därom meddelade

föreskrifter.

Uppehåller den extraordinarie prästen två ordinarie tjänstebefattningar,

tillkommer honom med afseende å hvardera befattningen den rätt till vikariearfvode,

som nu stadgats.

20 §.

1. Bostad och vivre äfvensom skjuts i tjänsteärenden skola tillhandahållas

adjunkt af den präst, till hvilkens biträde han är anställd, eller hvilkens

tjänst han uppehåller, eller, då tjänsten är ledig, af den som åtnjuter

de med densamma förenade inkomster.

2. Adjunktsarfvode för extraordinarie präst, hvilken är anställd såsom

biträde åt allenast en ordinarie tjänsteinnehafvare, skall godtgöras af kyrkofonden.

Det belopp, hvarmed adjunktsarfvodet skall förhöjas i det uti 18

förutsatta fall, att extraordinarie präst tjänstgör vid två ordinarie befattningar,

skall af dem, som uppbära de med samma befattningar förenade inkomster,

gäldas med hälften af hvardera. Hvad sålunda stadgats skall

under enahanda förutsättning tillämpas jämväl med afseende å bestridandet

af kostnaderna för bostad och vivre åt den extraordinarie prästen. *

3. Vikariearfvode skall gäldas af den, som uppbär de med den ordinarie

tjänsten förenade inkomster.

4. Kostnadsersättning till adjunkt för resa till tjänstgöringsort skall

bestridas af kyrkofonden.

21 §.

Från kyrkofonden utgående adjunktsarfvoden skola kvartalsvis utbetalas

till vederbörande adjunkter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Andra arfvoden liksom ersättning för bostad och vivre, där dessa

senare förmåner böra godtgöras med penningar, skola likaledes kvartalsvis

utbetalas, dock att, om före utgången af sålunda angifven betalningstid

förordnande upphör, samtidigt skall till adjunkten erläggas hvad honom

tillkommer.

22 §.

Ordinarie präst, som mottagit förordnande att, jämte egen tjänst, uppehålla

annan befattning eller annan i hans tjänst biträda, äger att af den,

som uppbär med den senare beställningen förenade inkomster, åtnjuta godtgörelse

enligt de af Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter angående beräkning

af sådan godtgörelse.

23 §.

För en hvar af kontraktsprostarne fastställer Kungl. Maj:t arfvode efter

förslag, som domkapitlen i de särskilda stiften uppgöra i enlighet med därom

af Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter; och skola arfvodena gäldas

från kyrkofonden.

24 §.

Präst, som är förordnad att i stället för kontraktsprost utöfva dennes

prostämbete, äger att af den, hvilken eljest är till prostarfvodet berättigad,

för den tid, förordnandet omfattar, uppbära hälften af det belopp, som

för samma tid skall såsom prostarfvode utgå, eller hvad dem eljest åsämjer.

25 §.

Då lönereglering är i ordningen att företagas beträffande pastorat,

där bostadsboställe af andra eller tredje klassen på landet finnes, skall

domkapitlet påkalla husesyn å sådant boställe för utrönande af de kostnader,

som föranledas af boställshafvaren åliggande nybyggnads- och underhållsskyldighet

vid de laga husen å bostället under de tjugu år, för

hvilka löneregleringen skall gälla.

Med tillämpning af föreskrifterna i ecklesiastik boställsordning skall

synerätten i fråga om hvarje sådant laga hus å bostället, beträffande

hvilket byggnadsskyldighet åligger boställshafvaren, noggrant uppskatta de

kostnader, som kunna antagas böra under löneregleringsperioden utgå för

fullgörandet af hans berörda skyldighet; och skall synerätten afgifva utlåtande

angående det belopp, hvartill kostnaden särskildt för nybyggnad och därmed

enligt nämnda boställsordning likställd förbättring af ifrågavarande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39. 17

laga hus och särskilt för underhåll af samma hus beräknas komma att i

medeltal årligen uppgå.

26 §.

. !• I sammanhang med pröfning af uppgjordt förslag till lönere»- lenng fastställer Kungl. Maj:t särskilda penningbelopp, hvilka för hvarje

ar åt lönereglenngsperioden oförändrade skola inom pastoratet afsätta*

till bestridande al kostnaderna dels för nybyggnad och därmed likställd

förbättring åt de laga hus, som afses i 25 § andra stycket, dels ock lör

husens underhåll.

. Kyrkorådet i församling, hvilken ensam för sig utgör ett pastorat,

skall, vid utbetalning till boställshafvaren af de för hans aflöning utfående

församlmgsafgifter, för hvarje kvartal innehålla så stor del af dessa

åt gifter, som^ motsvarar en fjärdedel af de i 1 mom. angifna penningbelopp.

Består pastoratet af två eller flera församlingar, skall kyrkorådet

i- församling, där bostadsbostället är beläget, af denna församlings

lönebidrag till boställshafvaren afsätta de för byggnadskostnadernas bestridande

nödiga medlen och, om nämnda lönebidrag ej förslår, tillse, att

fyllnad beredes genom tillskott från de i öfrigt inom pastoratet till boställshafvaren

utgående församlingsafgifterna.

Aro samtliga dessa afgifter icke tillräckliga för täckande af nybyggnads-

och underhållskostnaderna vid ifrågavarande laga hus, skall det belopp,

som brister, af boställshafvaren själf kvartalsvis inbetalas till kyrkorådet

i den församling, där hans bostadsboställe är beläget; och åligger

det boställshafvaren . att, om församlingsafgifter icke skulle till hans^fönmg

utgå, själf till kyrkorådet inbetala hela den summa, som motsvarar

berörda kostnader.

27 §.

Medel, som på grund af 26 § 2 mom. afsättas inom pastoratet, skola

särskildt för sig af kyrkorådet i den församling, där bostadsbostället är

beläget, förvaltas och göras räntebärande.

Ej må hvad af dessa medel anslagits till gäldande af kostnad för nybyggnad

och förbättring sammanblandas med den del, som är afsedd till

bestridande af underhållskostnad.

28 §.

Boställshafvaren äger att för nybyggnad och underhåll af de laga

hus, för hvilka han har att ansvara, tillgodogöra sig de i 27 § omförBih.

till Rikta. Prot. 190.9. 1 Sami. 1 Afd. 26 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3 9.

malda medel i enlighet med de bestämmelser, ecklesiastik boställsordning

därom innehåller.

29 §.

Finnes vid löneregleringsperiodens slut summan af de jämlikt 26 §

1 mom. fastställda penningbelopp öfverskjuta eller understiga kostnaderna

under samma period för nybyggnads- och underhållsskyldighetens fullo-örande

i afseende å boställshafvarens laga hus, skall detta förhållande,

till utjämnande af öfverskottet eller bristen, beaktas vid beräkning af mot

svarande kostnader för näst därpå följande löneregleringsperiod.

30 §.

1. önskar innehafvare af med jordbruk förenadt bostadsboställe, att

bostället eller del däraf må, utan inskränkning till hans besittningstul,

upplåtas på arrende, göre hos vederbörande domkapitel ansökning om tillstånd

därtill. Efter pastoratets och kontraktsprostens hörande meddele

domkapitlet beslut, och må det sökta tillståndet ej vägras, där icke utarrenderingen

finnes medföra väsentliga olägenheter för boställets innehafvare

i afseende å hans tjänsteutöfning eller personliga ställning.

Före uttarrenderingen skola för boställshafvarens räkning undantagas

bostad med nödiga ekonomi- och uthus äfvensom visst jordområde, hvarjämte

i arrendekontraktet skola intagas de särskilda förbehåll, som må

finnas erforderliga till betryggande af boställshafvarens tillgång till vissa

tjänstbarheter.

Arrendetiden må ej öfverstiga tjugu år.

De närmare villkoren för utarrenderingen skola pröfvas och fastställas

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

2. Där bostadsboställe för kyrkoherde eller komminister icke finnes,

åligger det pastoratet att, intill dess sådant boställe varder anskaffadt och

behörigen insvnadt, antingen tillhandahålla tjänsteinnehafvaren, utan kostnad

för denne, bostad, lämpad efter hvad därom för bostadsboställe af motsvarande

klass är i ecklesiastik boställsordning stadgadt, eller ock tilldela

tjänsteinnehafvaren skälig hyresersättning; och skola utgifterna härför

bestridas i den ordning, som uti 16 § föreskrifves.

31 §.

Hvad om bostadsboställe i denna lag är stadgadt gäller äfven om

hemman eller lägenhet, som brukas i förening med dylikt boställe.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

19

32 §.

. Föreskrifterna i 18, 19, 20 och 21 §§ skola för prästerskapet inom

visst stift landa till efterrättelse, så snart på grund af denna lao- fastställd

lönereglering beträffande något till samma stift hörande pastorat

vunnit tillämpning, därvid likväl iakttages, att ordinarie präst, hvars lön

utgår enligt äldre lönereglering, skall ej mindre till kyrkofonden inbetala,

hvad honom åligger att för aflöning af extraordinarie präster ut°ifva utöfver

förmånerna af bostad och vivre samt skjuts i tjänsteärenden, än

äfven godtgöra hos honom anställd extraordinarie präst för resa till tjänstgöringsorten.

J

. £>estämmelserna i 23 och 24 §§ skola tillämpas från och med den 1

1914, redan utnämnd kontraktsprost förbehållet att under hans tjänstetid

från kyrkofonden uppbära aflöning efter hittills gällande grunder.

33 §.

I fråga om beredande af medel till bestridande af kostnaderna för

^byggnad och underhåll af de laga husen vid bo stadsboställe, hvars innea

vare är delägare i skånska prästerskapets byggnadskassa, skola bestämmelserna

i 25, 26, 27, 28 och 29 §§ jämväl lända till efterrättelse, men

är därvid att särskilt iakttaga följande:

i i 1*f V!d • ,<len uPPskattning, synerätt jämlikt 25 § har att verkställa,

skola föreskrifterna angående prästgårdsbyggnader i Skåne samt beträffande

skanska prästerskapets byggnadskassa tillämpas, och skall synerätten afrifva

utlåtande ej mindre angående de belopp, hvartill afgifterna till bygo-nadskassan

dels för sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod,

emlighus och brunn, för så vidt de där böra enligt gällande föreskrifter

såsom laga hus finnas, dels ock för boställets öfriga laga hus kunna beräknas

i medeltal uppgå för hvarje år af löneregleringsperioden, än äfven

beträffande årliga medelkostnaden under samma period för underhållet af

de till hvardera af nämnda bada grupper laga hus hörande byggnader.

kungl. .Maj:t fastställer vid löneregleringsförslagets pröfning de särskilda

penningbelopp, som årligen skola inom pastoratet afsättas till bestridande

af omförmälda kostnader för de laga husen; skolande samtliga

beloppen oförändrade utgå under löneregleringsperiodens olika år.

, ^ I ^en man de Kungl. Maj:t enligt 1 mom. fastställda penning
belopp

beräknats för fullgörande af nybyggnads- och underhållsskyldighet

vid sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus

och brunn, skola till beloppens fyllande afgifter utgå jämlikt de i 16 §

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 39.

för utgörande af pastoratets lönebidrag stadgade grunder. Mot öfriga nybyggnads-

och underhållskostnader svarande penningbelopp skola beredas i

den ordning, som 26 § 2 mom. angifver.

3. Samtliga för nybyggnad och underhåll af de laga husen a ifråga
varande

boställen afsedda medel skola förvaltas i enlighet med bestämmelserna

i 27 §. , . .. .

För inbetalning af af gifter till byggnadskassan och för underhållskostnadernas

bestridande äger boställshafvaren tillgodogöra sig omförmälda medel

på sätt därom särskildt är stadgadt, dock att medel, soin anslagits för nybyggnad

och underhåll af sätesbyggningen äfvensom öfriga här ofvan i 2

mom. uppräknade laga hus, ej må anlitas för täckande af kostnader, hvilka

påkallas af byggnadsskyldighetens fullgörande vid de återstående laga husen

å bostället, eller tvärtom. „ „

4. Uppstår under löneregleringsperioden öfverskott eller brist a något

affede till byggnadskostnadernas bestridande fastställda penninganslagen,

förfares såsom i 29 § är föreskrifvet.

34 §.

Denna lag skall i tillämpliga delar gälla äfven i fråga om lönereglering

för prästerskapet i de territoriella församlingarna i Stockholm, därvid

likväl iakttages: .

att Kungl. Maj:t, på förslag af öfverståthållaren och ärkebiskopen,

förordnar ordförande samt Stockholms stads konsistorium inom eller utom

sig väljer en ledamot i den nämnd, som i 2 § afses; samt

att åtgärd, som enligt lagen ankommer på domkapitlet eller Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, skall af konsistorium eller öfverståthållareämbetet

vidtagas.

35 §.

De ytterligare bestämmelser, som för tillämpning af föreskrifterna i

denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

21

»

Förslag

till

Lag

om emeritilöner för präster.

1 §•

Emeritilöner må, under de villkor och bestämmelser, som här nedan

stadgas, från kyrkofonden utgå till ordinarie och extraordinarie präster,

Indika tjänstgöra i territoriell församling, dock icke till prästerskapet i

Karlsborgs och Nya Yarfvets församlingar, ej heller till kyrkoherde i prebendepastorat.

2 §•

För ordinarie tjänsteinnehafvare skall emeritilön motsvara åttio procent

af hans lön, beräknad till det belopp, hvartill densamma bestämts vid

lönereglering, fastställd på grund af lagen om reglering af prästerskapets

aflöning, eller, om sådan lönereglering med afseende å tjänsteinnehafvaren

icke vunnit tillämpning, till det belopp, efter hvilket afgift till prästerskapets

änke- och pupillkassa senast utgått. Ej må dylik emeritilön understiga

tretusen sexhundra kronor för kyrkoherde och tvåtusen fyrahundra

kronor för komminister, ej heller öfverstiga femtusen kronor; och

skall, där vid uträkning efter ofvan angifna grund emeritilönen ej uppgår

till jämnt tiotal kronor, densamma höjas till närmast högre tiotal.

För extraordinarie präst skall emeritilön utgöra ettusen åttahundra

kronor.

''3 §.

Med iakttagande däraf att kyrkofonden eljest åliggande utgifter skola

i främsta rummet bestridas samt att icke något år mer än femhundra
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

tusen kronor må användas till emeritilöner, bestämmer Kung! Maj:t, huru

tillgängliga medel skola, med hänsyn till olika klasser af tjänsteinnehafvare,

uppdelas i lämpligt antal emeritilöner. ^

4 §•

Ordinarie präst vare pliktig att, mot åtnjutande af emeritilön, från

tjänsten afgå:

när han fyllt sjuttiofem år; eller

när han fyllt sextiofem år samt under mer än tre af de senast förflutna

fem åren varit i följd af obotlig sjukdom eller ålderdomssvaghet

urståndsatt att själf fullgöra sina tjänsteåligganden och af sådan anledning

åtnjutit tjänstledighet.

Extraordinarie präst må erhålla emeritilön, när han uppnått sextio

års ålder.

5 §•

Kung! Maj:t utser innehafvare af emeritilön.

För sådant ändamål har domkapitlet att hos Kung! Maj:t anmäla, då

stiftet tillhörande präst fyllt sjuttiofyra år eller eljest enligt bestämmelserna

i 4 § finnes böra komma i åtnjutande af emeritilön; och skall dylik anmälan

göras före slutet af december månad.

6 §.

Ordinarie präst, åt hvilken emeritilön tilldelats, skall från och med

utgången af näst därpå följande ecklesiastikår frånträda sin tjänstebefattning

och är omedelbart därefter berättigad att åtnjuta emeritilönen.

Extraordinarie präst äger åtnjuta emeritilön från och med början af

ecklesiastikåret näst efter det, då dylik lön blifvit honom tilldelad.

Emeritilön skall kvartalsvis utbetalas och utgår intill slutet af den

månad, hvarunder innehafvaren aflidit.

7 §•

Har den, som åtnjuter emeritilön, blifvit dömd prästämbetet förlustig,

vare vid den tid, beslutet härom vunnit laga kraft, hans rätt till dylik

lön förverkad.

8 §.

Ej må emeritilön i mät tagas eller med kvarstad beläggas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

9 §■

Kungl. Maj:t bestämmer, hvilket år emeritilöner skola första gången

utdelas, och underrättar domkapitlet härom å sådan tid, att domkapitlet

kan före slutet af december månad året näst förut till Kungl. Maj:t inkomma

med anmälan, hvarom i 5 § förmäles.j

10 §.

Redan utnämnd tjänsteinnehafvare vare ej mot sitt bestridande skyldig

att, mot åtnjutande af emeritilön, afgå från sin befattning.

11 §•

Hvad om domkapitel i denna lag är stadgadt gäller äfven om Stockholms

stads konsistorium.

12 §.

De ytterligare bestämmelser, som för tillämpning af föreskrifterna i

denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 39.

Förslag

till

Lag

om kyrkofond.

jbj^Med upphäfvande af hvad i förut gifna författningar finnes stridande

mot här nedan meddelade föreskrifter förordnas ‘ som följer:

1 §•

De prästerskapet i territoriella församlingar anslagna aflöningsmedel,

om hvilka i denna lag förmärs, skola utgöra en svenska kyrkans tillhörighet

och, under benämning kyrkofonden, af statskontoret, utanfsammanblandning

med statsmedel, förvaltas.

2 §•

Till kyrkofonden skola öfverföras prästerskapets löneregleringsfond och

de ecklesiastika boställenas skogsfond äfvensom, enligt Ivungl. Maj:ts bestämmande

i hvarje särskildt fall, sådana till aflöning för prästerlig tjänst

afsedda fonder och andra tillgångar, hvilka icke äro att hänföra till lönemedel,

som omförmälas i 6 eller 9 §§ af lagen om reglering af prästerskapets

aflöning; dock att ersättningsmedel för såldt eller utbytt bostadsboställe,

hvilket icke af menighet anskaffats eller af enskild donerats, må

på grund af stadgandet i 6 § 1 mom. af nämnda lag, efter Kungl. Maj:ts

förordnande, öfverlämnas till kyrkofonden.

3 §.

Ytterligare skola till kyrkofonden ingå:

1. hvad enligt lagen om indragning till statsverket och afskrifning

af prästerskapets tionde samt om ersättning därför årligen skall af stats
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 39.

verket gäldas såsom ersättning för tionde och andra afgifter af fast egendom,

hvilka på grund af förut gifna författningar tillkommit prästerskapet;

2. medel, som, efter afdrag af kostnaderna för försäljning, inflyta

för försåld skog från såväl bostadsboställen som löningsboställen, jämväl

dem som varit anslagna till änkesäten, så ock behållen afkastning i

öfrigt af samtliga löningsboställen, hvilka ej brukas i förening med bostadsboställen,

äfvensom ersättningsmedel för jord eller förmån, som

upplåtits från dylika löningsboställen, dock med undantag, beträffande alla

i detta moment omförmälda aflöningsmedel, af sådana inkomster, som dels

enligt 6 eller 9 §§ i lagen om reglering af prästerskapets aflöning äro förbehållna

prästerskapet i visst pastorat, dels härflyta från änkesäten, hvilka

af menighet anskaffats eller af enskild donerats;

3. årlig ersättning af statsverket ej mindre för de anslag i kronooch

kyrkotionde samt oindelt spannmål äfvensom hemmansräntor, för

hvilka godtgörelse af statsmedel lämnas prästerskapet det ecklesiastikår,

som tilländagår näst före den 1 maj 1914, än äfven för de statsanslag i

penningar, som för samma ecklesiastikår af prästerskapet åtnjutas;

4. ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar.

4 §•

Den årliga ersättning för krono- och kyrkotionde samt oindelt spannmål

äfvensom hemmansräntor, hvarom i 3 § 3 mom. förmäles, skall utgöras

med belopp, motsvarande medeltalet af medelmarkegångsprisen för

vederbörande persedlar under de femtio åren 1864—1913, med tillägg af

forsellön.

5 §•

Öfverföring till kyrkofonden af de i 2 § och 3 § 3 mom. omförmälda

tillgångar skall äga rum från och med den 1 januari 1914, hvarefter det

åligger kyrkofonden att svara för samtliga de utgifter, som enligt allmän

författning eller särskilda, i behörig ordning meddelade bestämmelser vid

tiden för öfverföringen redan blifvit anvisade till utgående från dessa

tillgångar.

Inleverering till kyrkofonden af den ersättning, som angifves i 3 §

I mom., vidtager med afseende å hvarje pastorat från och med ecklesiastikåret

näst efter det, med hvars utgång den på grund af förordningen den

II juli 1862 eller förordningen den 1 november 1872 fastställda lönereglering

för prästerskapet i pastoratet upphör att gälla.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. ‘JO Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Hvad i öfrigt är afsedt'' såsom inkomst för kyrkofonden skall tillföras

densamma, när sådant, utan förnärmande af annans rätt, kan ske.

6 §.

Af kyrkofonden skola utgöras:

1. lönebidrag, arfvoden och kostnadsersättningar, som jämlikt lagen

om reglering af prästerskapets aflöning skola af kyrkofonden gäldas,

så ock emeritilöner, hvilka i enlighet med lagen om sådana löner blifvit

präster tilldelade;

2. lönetillökningsbelopp, som jämlikt de af Kungl. Maj:t därom

meddelade föreskrifter skola utgå till vissa ordinarie präster;

3. kostnad för skogsindelning å boställen, dock beträffande boställe,

som af menighet anskaffats eller af enskild donerats, endast i den mån

skog å dylikt boställe icke lämnar så stort virkesöfverskott, att skogsbi

delningskostnaden kan däraf bestridas;

4. ersättning för skogsstatens öfriga bestyr med skog å boställen,

hvilka icke af menighet anskaffats eller af enskild donerats, med belopp,

som Kungl. Maj:t enligt gällande grunder för beräkning af dylik ersättning

årligen i afseende å näst föregående års verksamhet fastställer till

gäldande;

5. kostnad för bevakning samt skogsodlings- och andra arbeten för

skogsskötselns främjande å de i 4 mom. omförmälda boställen, intill

belopp, som Kungl. Maj:t efter domänstyrelsens förslag hvarje år för

det följande bestämmer;

6. kostnad för åtgärd eller anstalt, som enligt Kungl. Maj:ts särskilt

meddelade tillstånd må utföras för tillgodogörande af virkesatkastning

eller motverkande af uppkommen skada å skog till boställe, som

icke af menighet anskaffats eller af enskild donerats;

7. i den mån fondens tillgångar det medgifva, anslag, som Kungl.

Maj:t må finna skäligt bevilja innehafvare af ordinarie prästerlig tjänst,

med hänsyn till särskilda förhållanden, som ej kunnat vid fastställandet

af dennes lön tagas i beräkning.

o o

1 §•

Där från bostadsboställe eller med sådant boställe i sambruk förenad!

löningsboställe skogsförsäljningsmedel skola ingå till kyrkofonden,

må Kungl. Maj:t, på ansökning af boställshafvare, som utgör jämväl å boställets

skogsmark belöpande utskylder och besvär, bevilja honom skäligt

bidrag från kyrkofonden till fullgörande af denna skattskyldighet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

27

8 §.

Finner Kungl. Maj:t, att bostadsboställe bör till främjande af församlingsvården

utbytas mot fastighet, hvaraf kyrkofonden åtnjuter afkastning,

må sådant utbyte ske.

Fastighet, som varit bostadsboställe vid prästerlig tjänst och hvars

afkastning med anledning af tjänstens indragning ingått till kyrkofonden,

skall, där tjänsten åter inrättas, upplåtas såsom bostadsboställe för samma

tjänst, om hinder icke möter.

9 §•

1. Varder genom lönereglering, som skall tillämpas omedelbart efter

det lönereglering, fastställd på grund af förordningen den 11 juli 1862

eller förordningen den 1 november 1872, upphört att gälla, aflöning för

kyrkoherde- eller komministerstjänst bestämd till afsevärdt mindre belopp

än det, som under närmast föregående fem år i medeltal utgått för tjänsten,

må präst, som minst fem år innehaft och vid tiden för den nya

löneregleringens tillämpning fortfarande innehar dylik tjänst, kunna, där

icke hans tjänsteverksamhet blifvit i motsvarande mån inskränkt, för den

tid han vid samma tjänst kvarstår eller för vissa år däraf erhålla skälig

löneförbättring, att såsom särskildt tillskott utgå från kyrkofonden, såvida

han hos Kungl. Maj:t därom gör ansökning och Kungl. Maj:t finner kyrkofondens

tillgångar sådant medgifva.

2. Så snart inom visst stift lönereglering, fastställd enligt lagen om

reglering af prästerskapets aflöning, vunnit tillämpning beträffande något

till samma stift hörande pastorat, skall inom stiftet anställd ordinarie

präst, hvars lön utgår enligt äldre lönereglering, till kyrkofonden inbetala

hvad honom åligger att för aflöning af extraordinarie präster utgifva

utöfver förmånerna af bostad och vivre samt skjuts i tjänsteärenden.

3. Redan utnämnd kontraktsprost, hvilken icke åtnöjes med arfvode,

som i enlighet med omförmälda lag varder för hans prostämbete fastställdt,

är berättigad att från kyrkofonden uppbära aflöning efter hittills

gällande grunder.

10 §.

Jämväl efter det prästerskapets löneregleringsfond, de ecklesiastika boställenas

skogsfond och andra liknande fonder öfverförts till kyrkofonden,

må Kungl. Maj:t, intill dess på grund af lagen om reglering af prästerskapets

aflöning fastställd lönereglering vunnit tillämpning inom veder
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

hörande pastorat, till förhöjande af aflöningen för prästerskapet i pastoratet

eller till utveckling af den kyrkliga organisationen därstädes, bevilja

nödigt anslag från kyrkofonden.

11 §•

De ytterligare bestämmelser, som föra tillämpning af föreskrifterna i

denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

29

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 februari 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråd en: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet

Hammarskjöld:

I en den 6 mars 1908 dagtecknad proposition, n:o 88, föreslog Eders

Kungi. Maj:t Riksdagen att antaga dels vid propositionen fogade förslag

till lag om indragning, till statsverket och afskrifning af prästerskapets

tionde samt om ersättning därför, lag om reglering af prästerskapets aflöning,

lag om emeritilöner för präster samt lag om kyrkofond, dels i

propositionen angifna grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika

boställsskogar.

Enligt hvad Riksdagen i skrifvelse den 1 juni 1908 tillkännagifvit,

hafva kamrarna med afseende å denna proposition stannat i olika beslut’

i följd hvaraf omförmälda frågor för den riksdagen förfallit.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Såsom af förhandlingarna vid riksdagen framgår, hänförde sig meningsskiljaktigheterna

mellan kamrarna beträffande ifrågavarande lagtörs ag

icke till själfva grundprinciperna i förslagen, utan berörde allenast nagra

detalj er i ett af dem, nämligen förslaget till lag om reglering åt prästerskapets

aflöning. Dessa skiljaktigheter kunna för öfngt anses hafva

blifvit utplånade därigenom, att ett sammanjämkningsförslag, som Iramlades

af det särskilda utskott, till hvars förberedande behandling nämnda

proposition blifvit hänvisad, i denna del icke rönte något motstånd inom

kamrarna. ande af s}tt sammanjämkningsförslag hade emellertid utskottet

såsom villkor för, att de omförmälda författnmgsförslagen — sadana

de förelågo efter den af utskottet beträffande en del paragrafer verkställda

omarbetningen — skulle vinna gällande kraft, uppställt den fordran, att

jämväl två andra i utskottets memorial upptagna författnmgsforslag, nämligen

af Eders Kungl. Maj:t genom proposition n:o 84 Riksdagens profning

underställdt förslag till ecklesiastik boställsordning samt af enskilda motionärer

framburet förslag till lag angående tillämpning i vissa fall af prästerskapets

privilegier, blefve, i den af utskottet föreslagna modifierade formen,

godkända. Det sistnämnda förslaget, hvarigenom åsyftades att bereda

nrivilegieskydd åt vissa prästerskapets lönetillgångar, hvilkas tillkomst

skulle grunda sig på den genom propositionen n:o 88 föreslagna nya lagstiftningen,

hade, när Andra Kammaren första gången uttalade sig rörande

samma förslag, blifvit af kammaren förkasta^ med 1-4 roster mot 89.

Och den omständigheten, att vid sammanjämkningsförslagets framläggande

antagandet af berörda lagförslag, sådant det blifvit af utskottet modifierade

gjorts till villkor för antagandet af de öfriga förslagen, torde i väsentlig

män hafva bidragit därtill, att samtliga förslagen slutligen af Andra

Kammaren förkastades med 105 röster mot 88. Första Kammaren antog

däremot utan omröstning sammanjämkningsförslaget med däri innefattade

örfattningsförslag.

Fastställandet af nya grunder för reglering af prästerskapets aflöning

är en fråga, hvars lösning uppenbarligen icke kan öfverlatas åt en obestämd

framtid. Ty, såsom jag vid föredragning inför Eders Kung! Maj .t den 2

oktober 1908 af ett inom ecklesiastikdepartementet uppgjordt förslag till

ecklesiastik boställsordning framhöll, förfalla de tidigast uppgjorda åt nu

gällande löneregleringar för prästerskapet i de territoriella församlingarna

med utgången af april månad 1914, och dessförinnan maste icke blott ett

vidlyftigt författningsarbete utöfver de lagar, för hvilkas tillkomst krafves

medverkan af Riksdagen och i vissa delar jämväl af kyrkomötet, vara af
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Ilungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39. 31

shrtadt, utan äfven åtskilliga på verkställandet af löneregleringarna för de

särskilda tjänstebefattningarna syftande åtgärder hafva vidtagits. Ja<*

iktl i V fe att tillstyrka ett förnyadt framläggande för innevarande

+Ml ion« ° G-i öjfattluugsförslag, som innehöllos i propositionen n:o 88

till 1908 ars riksdag, helst dessa förslag rönte ett i det hela mycket välvilligt

mottagande inom representationen. Dock torde förslagen böra i

vissa alseenden underkastas jämkningar, särskilt med hänsyn till åtskilliga

inom riksförsamlingen uttalade önskemål. S

Ujikt att .V™* Rl?Vsd agens bifall till ett lagförslag, åsyftande

att stalla under privilegieskydd flera eller färre af prästerskapets på den

ifrågasätta nya lagstiftningen grundade löneförmåner, finnes enligt min

ening icke, och da jag dessutom ej kunnat blifva öfvertygad om behöfligheten

af en dylik anordning, anser jag mig icke kunna tillråda, att i

en bbfvande proposition upptages ett lagförslag med angifvet syfte. Jag

rt“s„rmuagot längre fram fS utforii^»**>» ^

aflönWPS^?eV-tin ,iden la"Stiftlling “Syende reglering af prästerskapets

för Fd^rs T6M -amm/Tlhangant e lrå-r0r’ hvilken utgjorde föremålet

ör Eders kung!. Maj:ts förutnämnda proposition n:o 88 till 1908 års

riksdag, har gifvits genom en skrifvelse, som Riksdagen den 5 mai 1897

till Ivungl. Maj:t aflat, och hvari Riksdagen hemställde J

Kunglj lektes så fort ske kunde låta verkställa noggrann

utredning saval beträffande den på nu gällande löneregleringar grundade

skattskyldigheten till prästerskapet från den tiondepliktiga jorden och andra

beskattmngsforemal i jämförelse med hvarandra, både inom hvarje församling

och mellan olika församlingar, som ock beträffande de aflönhmsvillkor,

sorn för närvarande af prästerskapet i olika församlingar åtniötes(itt

Ivungl. Maj:t tackfes, efter verkställd utredning af på frågan inverkande

omständigheter, till Riksdagens godkännande framlägga de

grunder, som ansages höra blifva bestämmande vid reglerandet af prästerskapets

aflöning, sedan tiden för nu gällande ^^konventioner utlupiff

bland aZt S Wiirda gn“der Sär*iId l,äns>''n m4t,e Z*

huruvida icke en utjämning borde åstadkommas i afseende på de

ochThva PrkStef aP? 80m ut^G från olika skatteobjekt,

och i hvad man staten borde bidraga till aflöningen;

uruvida icke från tillgängliga fonder bidrag kunde lämnas till af
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

löning åt prästerskapet i de församlingar, som eljest skulle däraf oskäligt

^“huruvida en utjämning i viss mån åt olikheterna uti prästerskapets afisning

inom olika församlingar och tjänstegrader kunde aga rum, sa att

hvarje präst erhölle anständig bärgning, . , ,

huruvida icke vissa komministraturer borde och kunde indragas och

andra förvandlas till pastorsbeställningar; ,

huruvida en sammanslagning af smärre pastorat kunde aga ru ,

huruvida icke af kastningen af prästerskapets iönereglermgsfond och

de ecklesiastika boställenas skogsfond borde i större omfattning an hittills

t,g“hiÄ£ »r1rren“ÄbS2

borde stadgas, med fäst afseende därpå, att boställena matte Vdl^åfda8

samt såväl församlingarnas som prästerskapets bästa tillgodoses, samt

att Kungl. Maj:t täcktes i sammanhang med ofvan omförmälda ut

redning äfven låta verkställa utredning angående möjligheten af och

sättet gför beredande af pension åt de prästmän, som af ålder eller q

dom ej förmådde behörigen uppehålla sina tjänster, samt därefter for i

dagen framlägga de förslag, hvartill utredningen kunde forankchn

g Med anledning häraf uppdrog Kungl. Maj:t genom nådigt beslut

den 22 oktober 1897 åt en kommitté — den s. k. prästlönereglenngskommittén

— att verkställa de utredningar och uppgöra de förslag, om

hvilka i Riksdagens förenämnda skrifvelse förmäles; och skulle kommittén

vid fullgörande af sitt uppdrag beakta de af Riksdagen särskilt angi na

synpunkterna- tU, trycket bef„r(lrade handlingar äro

grupperade i Se afdelningar, af hvilka den första utgör en samhng af

de på orund af kungl. förordningarna den 11 juli 1862 och den 1

vember 1872 af Kungl. Maj:t utfärdade resolutioner angående löneregleringar

för rikets Pr^erS^nin innefattar kommitténs tid efter annan afgifna

betänkande!! och förslag* Dessa äro: I. »Betänkande och förslag til förordning

angående utarrendering af prästerskapets med jordbruk förenade

bostadsgbostänen»,af den 20 december 1899; II.

till ecklesiastik boställsordning och tdl förordmng om ecklesiastika bygg

nadsTnekatsor», af den 17 augusti 1900; III, »Betänkande och förslag

beträffande den kyrkliga indelningen och organisationen», af den 20 de^

cember 1900; samt IV. »Betänkande och förslag angående g „

prästerskapets aflöning och därmed sammanhängande frågor», af den 1

juni 1903.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Uti den tredje afdelningen har kommittén sammanfört åtskilliga till

olika serier hörande tabeller, nämligen: Ser. A. »Skattskyldigheten till

prästerskapet samt prästerskapets aflön moster maner ecklesiastikåret 1896

—1897 m. m.»; Ser. B. »Skog-medel från ecklesiastika boställen samt

dessa medels disposition»; Ser. C. »Utredning rörande det lägst aflönade

prästerskapets inkomster»; samt Ser. D. »Prästerskapets löner och tillgångarna

till deras bestridande, enligt kommitténs förslag».

De frågor, som behandlas i kommitténs med sifferbeteckningarna lock

IV försedda betänkande^ sammanbi 11a i hufvudsak med dem, beträffande

hvilka framställning gjordes till 1908 års riksdag. Öfver dessa betänkanden

hafva vederbörande ortsmyndigheter äfven-om centrala ämbetsverk

afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden. Särskilt vill jag erinra därom,

att kammarkollegium yttrat sig den 21 juni 1901 öfver förslaget om utarrendering

af prästerskapets bo-tadsboställen samt den 10 november 1905

-öfver löneregleririgslugen och åtskilliga därmed samhörande författa! rigsförslag.

Gemensamt med statskontoret har kaminarkolleg um den 6 december

1905 uttalat sig rörande förslaget till lag om kyrkofond.

Till statsrådsprotokollet för den 6 mars 1908, då jag, i anslutning

till prästlönereglering-kommitténs förslag, inför Eders Kungl. Maj:t utvecklade

grunderna för reglering af prästerskapets aflöning, redogjorde

jag ganska utförligt såväl för kommitténs utredningar och författning-förslag

som'' ock, särskilt beträffande frågor af mera principiell betydel-e,

för myndigheternas yttranden, liksom jag med en mer eller mindre utförlig

motivering sökte stödja min egen ståndpunkt till de olika spörsmålen.

Ett fullständigt upptepande af denna min framställning, särskild!

i fråga om detaljer, torde ej vara af behofvet påkalladt; men hufvuddragen

af den för reformen grundläggande utredningen liksom reformens allmänna

innebörd belysande uttalanden synas mig böra ånyo återgifvas.

Att vid författningsförslagens förnyade framläggande vissa ändringar

och tillägg skola finnas behöfliga, har jag redan antydt. Hvilka modifikationer

därutinnan böra vidtagas, torde lämpligast angifvas vid behandlingen

af de särskilda förslagen.

En del nytillkommet statistiskt material har äfven synts mig böra

tillgodogöras.

Till en början anhåller jag nu att, med ledning af det utaf prästlönereglering-ikommittén

införskaffade vidlyftiga materialet, få dels lämna eu

kortfattad historik öfver uppkomsten och utvecklingen af prästerskapets i

de territoriella församlingarna aflöniugsförhållanden i vårt land, dels redogöra

för nu gällande, med afseende å samma prästerskap tillämpade be
Bih.

till Riksd. Prit. trind. 1 Sami. 7 Afd. 26 Haft. b

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 39.

skattnings- och aflöningssystem äfvensom för verkningarna där af, dels

erinra om viktigare inom Riksdagen väckta förslag till ändring i nuvarande

avlöningsförhållanden, dels ock slutligen återgifva de allmänna synpunkter,

från hvilka prästlöneregleringskommittén utgått vid fullgörande af uppdraget

att framlägga förslag till nya grunder för reglerandet af prästerskapets

aflöningsförhållanden m. m.

I.

Återblick på de prästerliga aflöniugsförliållaiidenas utveckling i

vårt land.

De äldre Alltifrån kristendomens första tider i vårt land har prästerskapets

afiöningstör-aflöning härstädes ålegat socknarna eller församlingarna. Endast då någon

hållandena, församling ej mäktat själf underhålla sin präst har, särskildt i senare tid,

staten lämnat bidrag i en eller annan form.

Den förnämsta af prästerskapets aflöningsförmåner har varit och är

tionden, i sin ursprungliga form en skatt på brurtoafkastningen af viss

näring. Tiondeplikten omtalas, hvad Sverige beträffar, första gången i

ett bref af påfven Gregorius VII från år 1080 eller 1081. Redan i landskapslagarna,

af hvilka de äldsta återspegla rätt såskådningen från 1200- talets början, förekommer tionden såsom en erkänd pålaga. Där meddelas

ock bestämmelser om andra ecklesiastika löneformer.

Ehuru tiondeinstitutet inom de olika svenska landskapen utbildades

i mångskiftande former, hänföra sig dock skiljaktigheterna i allmänhet

endast" till detaljer. Man torde helt allmänt kunna såga, att tionde

skulle utgöras af åkerns alster, af husdjurens afvel samt af jaktens och

fiskets byten.

I enlighet härmed särskiljas olika slag af tionde, såsom sädes-,. åkereller

skafttionde, kvicktionde — d. v. s. lefvande tionde, tionde af djur —

jakttionde och fisktionde. Sädestionden fördelades på det sättet, att en

tredjedel tillföll sockenprästen (tertialtionde) och återstående två tredjedelar

gingo till skiftes mellan biskopen (biskopstionde), sockenkyrkan (kyrkotionde)

och de fattiga (Iåttationde). Tionden i öfrigt tillföll däremot,

åtminstone på de allra flesta ställen, odelad prästen. Afvikande bestämmelser

om sädestiondens fördelning förekomma i några lagar, liksom tionden

icke alltid bibehölls vid de ändamål, för hvilka den var anvisad.

Utom tionden hade af ålder församlingens medlemmar att till prästens

aflöning utgöra åtskilliga andra, därifrån väsentligen skilda afgifter af

mera tillfällig natur. Dtssa afgifter innefattade ersättning för vissa kyrkliga

förrättningar samt kallades i landskapslagarna tillägor och på latin jura

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39. 35

stolas, hvilken senare benämning uppkommit där af, att prästen vid förrättningen

skulle nyttja ämbetsskrud (stola). Bland tillagorna, soin i de

olika lagarna angåfvos med olika namn och utgingo med växlande belopp,

må särskilt framhållas likstol eller testamente för begrafning med

själamässor samt afgifter för vigning och kyrktagning.

Slutligen skulle åt prästen gifvas offer vid de stora kyrkliga högtiderna,

såsom jul, påsk, pingst, allhelgonadagen in. fl.

Genom Gustaf Vasas kyrkliga reduktion, hvilken i hufvudsak kanRf/''ormo(io»*- ställas i samband med de beslut, som fattades på refor ma tion srik sd a gen i <‘de/“’arA«,- Västerås 1527 och med ett gemensamt namn kallas Västerås recess, indrogos

för beständigt till kronan de två tredjedelar af sädestionden, som

från början voro anslagna åt biskopen, sockenkyrkan och de fattiga; och

tillskapades därigenom en ny art af tionde, kronotionde!). Den återstående

tredjedelen af sädestionden, den s. k. terrialtionden, fick sockenprästen

utan någon afprutning behålla, liksom det lägre prästerskapet i det stora

hela förblef i orubbad besittning af de inkomster, det före reformationen

innehaft, eller åtminstone erhöll en viss ersättning, vanligen i kronotionde,

för hvad som gick förloradt.

De i landskapslagarnas kyrkobalkar angifna grunder för ecklesiastik

skattskyldighet tillämpades äfven efter det samma lagar upphört att gälla.

Någon allmän författning i ämnet var nämligen under en lång tid ej att

tillgå, enär vid landslagens utarbetande och dess utgifvande i tryck år 1608

enighet ej vunnits om kyrkobalken, som skulle innehålla en tiondestadga,

På prästerskapets begäran utfärdade omsider Gustaf II Adolf den 24

februari 1617 »Ordningh för Presterskapet om Upbörd, som införas skal Gemensam

i Kyrkio-Ordningen». Vidare utfärdades den 22 februari 1638 »Kongl.

May:ts till Swerige Ordning och Stadga om Ivyrkiotijenderne i Rijket». ;test års*

Denna senare stadga hade förnämligast afseende på kronotionden men förordning.

innehöll därjämte åtskilligt, som gällde äfven tertialtionden, och anses därför

såsom en myckt viktig urkund för bestämmande jämväl af prästerskapets

rättigheter. Sedan härefter någon tid förflutit, gjordes af adeln och allmogen

vid riksdagarna hos regeringen framställningar om närmare och

noggrannare föreskrifter angående den del af församlingarnas aflöningsbidrag,

som omfattade jura stola), äfvensom beträffande hvad till kapellanernas

underhåll borde utgifvas. Till svar härå utfärdades den 8 februari

1681 »Kongl. May:s Påbudh och Förordning huruledes medh Prästerskapets

upbörd aff Allmogen widh Trolofningar, Barndoop, Kyrkogång,

Begrafningar, såsom och Lijkstool, Tijonde sampt til Capelianers och

Kläckares underhåld förhållas skal».

Sistnämnda förordning, hvilken allmännare och tydligare än tillförne

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

skett sökte fastställa prästerskapets aflöning af församlingarna, har alltjämt

plägat åberopas såsom hufvudförfattningen inom den för öfrigt mycket

vidlyftiga lagsiiftning, som reglerade enskildas bidragsskyldighet till prästerskapets

aflöning i enlighet med det äldre, före nådiga förordningen den

11 juli 1862 tillämpade beskattningssystemet.

Jämte tiondeafgifter na af vissa näringar och sportlerna för vissa förrättningar

förekomrno i det äldre kyrkliga beskattningssystemet äfven några

pålagor, som hade ett vi-st tycke af bådadera och tillika buro prägeln af en

rent personlg skatt, Sådan var den afgift af två mark silfverinynt, som

enligt 1681 års förordning alla »gångandes ämbetsmän» samt andra, som ej

brukade någon åker eller svedjeland, skulle erlägga »för all sin rättighet».

Sådana voro ock de dagsverken, som skulle till prästerskapet utgöras saväl

af hemmansbrukare som af torpare, husmän, inhyseshjon, gårdsfolk samt

gemenskapen af krigsfolket, en prestation, som, ehuru ursprungligen utgjord

af »god vilja mera än af plikt», småningom öfvergick till sedvänja

och såsom sådan blef genom författningar eller konventioner stadgad såsom

skyldighet.

Konventioner Kort efter utfärdandet af 1681 års förordning inkommo till Kungl.

författningar.M aj :t underdåniga föreställningar mot densamma dels från prästerskapet,

som klagade däröfver, att förordningen icke kunde på alla orter verkställas,

och dels från allmogen, som förklarade, att den hellre ville »blifva

vid deras med sina själasörjare vanlige ackord, såsom det hvilket dem drägeligare

skulle falla». Kungl. M><j:t hänvisade därvid i allmänhet till ingående

af föreningar, konventioner, såsom bästa sättet att främja enighet

och sämja mellan präster och åhörare. För vissa delar af landet utfärdades

till och med särskilda undantagsförfattningar.

Ecklesiastik I städerna — beträffande hvilka 1681 års förordning ej gällde —

agde prästerskapet visserligen i allmänhet uppbära tertialtionde af jorden

därstädes samt jämväl annan tionde, men dessa afgifter kunde af helt

naturliga skal icke blifva mycket inbringande. Prästerskapets hufvudsak

liga, ehuru alltid något ovissa inkomst uti städerna bestod i den frivilliga

tillökning, åhörarna meddelade uti de s. k. påskpenningarna.

Bostaiieu. Vid sidan af församlingsbidragen utgjorde boställena prästerskapets

viktigaste aflöningsförrnåner. Åt de flesta kyrkoherdar och kommiidstrar

äfvensom med de senare likställda präster hade nämligen upplåtits hemman

eller lägenheter, hvilka kunna betecknas med den gemensamma benämningen

boställen. De^sa äro af två slag: bostadsboställen, eller sådana,^ som afses

att af löntagare bebos och brukas, samt löningsbostälhn eller sadana, som

äro afsedda endast att lämna bidrag till prästernas aflöning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Af bostadsboställena förekomma kyrkoherdarnas tidigast. Redan landskapslagarna

stadgade skyldighet för socknemännen art, sedan kyrka bbfvit

uppbyggd, till densamma upplåta jord eller, såsom det hette, göra skötning,

där prästen skulle hafva sin bostad. Den skötning eller det kirkirbol,

som uppläts till bostad åt prästen, har sedermera blifvit kalladt prästbol

eller prästgård, med hvilka ord i allmänhet förstås endast sådana boställen,

sotn äro anslagna åt kyrkoherdar. Jord till prästgård har äfven

stundom blifvit af socknemännen inköpt eller af ödeland uppodlad. Under

katolska tiden blef prästgården ofta tillökad därigenom, att särskilda ägoomraden

af enskilda personer skänktes eller testamenterades till dess förbättring.

De prästgårdar, som blifvit af kronan upplåtna, synas i allmänhet

hafva tillkommit efter reformationen för de därefter bildade

pastoraten.

Till bostadsboställen åt innehafvare af kapellans- eller komministerstjänster

anvisades först gamla klockarebol, som uppkommit under katolska

tiden, ofta samtidigt med prästgårdarna; men sedermera, i synnerhet efter

det genom Carl XI:s reduktion tillgången på kronohemman blifvit större,

anvisades dylika till boställen åt kapellanerna. Stundom, ehuru mera

sällan, hafva stom- och annexhemman blifvit använda till bostadsboställen

åt komministrar, eller ock hemman af församlingarna eller enskilda personer

upplåtits.

Löningsboställen förekomma under åtskilliga benämningar, såsom stomhemman,

annexhemman m. fl. Stomhemman hafva uppkommit hufvudsakligen

på två sätt. Under katolska tiden hade, utom prästgårdarna, åt

kyrkoherdarna till förbättring i deras underhåll på hvarjehanda sätt upplåtits

andra hemman, hvilka kyrkoherdarna i allmänhet läto brukas af

landbönder mot landgille. Vid reformationen blefvo visserligen i allmänhet

dessa landbohemman till kronan indragna mot ersättning i kronotionde

(ständigt vederlag), men åtskilliga sådana hemman bibehöllos dock fortfarande,

särskilt i Västergötland, till kyrkoherdarnas underhåll och benämndes

sedermera stommar. Uppkomsten af andra stomhemman härleder

sig därifrån, att vid reformationen flera pastorat sammanslogos till eit,

da kyrkoherden i det sålunda nybildade pastoratet tick behålla de gamla

prästgårdarna, af hvilka de, som ej användes till bostadsboställe, sedermera

benämndes stomhemman. Dessa löningsboställen förekomma egentligen

endast i gamla Sverige. De motsvaras i det nya Sverige af annexhemman,

hvilka fordom lära hafva varit bostadsboställen åt präster.

Dessutom finnas i nya Sverige flera andra löningsboställen, som på hvarjehanda

sätt blifvit prästerskapet anslagna under olika benämningar, såsom

opaginerad Kontrollera mot PDF

3S

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

mensal-, predikstols-, kanike- och altarhemman, annexfästa, fästa, mensalgrund,

vederlagsjord, mensaljord, gatehus och mensalhus.

Präster- Alla de löneförmåner, af hvilka prästerskapet sedan gammalt varit i

skåpets inne- åtnjutande på grund af lag, öfverenskommelse och sedvänja eller uppJnlfpZi-

låtelser af olika slag, blefvo detsamma ytterligare tillförsäkrade genom

legieskydd. Kungl. Majrts nådiga privilegier för biskopar och samtlige prästerskapet i

Sverige och dess underliggande landskaper den 16 oktober 1728. Hutvudstadgandet

härutinnan är inrymdt i privilegiernas 3 §, och äro mera detaljerade

bestämmelser därpå meddelade i några efterföljande paragrafer, särskild!

i 4 §.

stadsmanna- Deri äldsta lagstiftningen angående »prästerskapets rättigheter» nämner

nanngar. något om tiondeplikt för de egentliga stadsmannanäringarna, om det

också icke kan påstås, att i äldre handlingar hvarje spår af en dylik skatt

å berörda näringar saknas.

Landsbygdens Landsbygdens industrier voro länge frikallade från skyldigheten att till

“r- prästerskapet afstå någon del af sin afkastning, ehuru prästeståndet vid riksresoiution

dagarna gjorde upprepade framställningar om ett, dylikt åläggande, sa att

10/8 1762'' det måtte bero af lag och icke af åhörarnas godtycke, huru mycket skulle

bestås prästerskapet. Slutligen förklarade Kungl. Maj:t genom nådig

resolution den 10 augusti 1762, punkt 5, att emedan bruken ägde en i

lag grundad rättighet att rösta vid prästval — hvaremot skyldighet

för dem att underhålla präst så mycket hellre borde svara, ^som Kungl.

Maj:ts och kronans gårdar och hus icke vore undantagna från en sådan

skyldighet — och bruksfdket njöte åtminstone lika förmån och betjäning

af prästämbetet som församlingens öfriga invånare, samt, hvad kvarnar

beträffade, rättighet äfven vore dem meddelad att välja och kalla präst,

fördenskull borde landshöfdingen och konsistorium föreslå något visst i

proportion mot hemman, som sådana bruk, verk och kvarnar borde erlägga

i prästrättigheter, eller ock vid hammarverk efter hammarskatten, allteftersom

skäligast kunde pröfvas, hvarmed de sedan borde inkomma till

Kungl. Maj:t att ytterligare i nåder fastställas. 1 öfverensstämmelse härmed

blefvo genom åtskilliga kungl. resolutioner, mestadels för särskilda

län, utgifter fastställda att utgå för bergverk, bruk, sågverk, kvarnar och

några få andra industriella anläggningar, såsom mässings-, glas-, kalk- och

pappersbruk. Afgifterna sattes än i persedlar — stångjärn, sj>annmal,

smör —, än i penningar, vanligen till visst belopp lör hvarje härd,

masugn eller hammare, mera sällan i proportion till tillverkningsvärde

eller skatt till kronan.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kuttgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Sättet £">r prästerskapets aflöning'', sådant det, enligt hvad nu blifvitr°,’ä,,..‘/r.",fl,ar

an ty dt, utvecklat sig, medförde stora olägenheter och gaf anledning till'' °sMe"t*''

man ga . klagomål. Tionden, som skulle utgå i persedlar och efter års- Olägenheter.

afkastronom, förutsatte nämligen beträffande all skörd och afvel en närgången

kontroll, som var ytterst vansklig samt för tiondetagare och tiondegifvare

lika förhatlig; den vållade ett besvär med persedlarnas forsling,

förvar och afyttring, som betungade löngifvaren och betydligt minskade

löntagarens förmåner. Sportlerna, Indika småningom blifvit fullkomligt

godtyckliga och utrogos vid allehanda tillfällen, voro icke sällan oskäligt

betungande, hvarförutom de måste föranleda en för prä.-tämbetet nedsättande

uppfattning af de kyrkliga förrättningarna. Den omständigheten

att prästerskapet uppbar lönebidragen omedelbart af de enskilda församlingsmedlemmarna

vållade äfven lätt tvister och rättegångar. Dessutom

riktades anmärkningar mot det lägre prästerskapets tryckta ekonomiska

belägenhet och öfver hufvud mot ojämnheten och obestämdheten i prästerskapets

inkomster.

Missnöjet med de ecklesiastika aflöningsförhållandena — ett missnöje, Rikeu stänsom

väl kunde mildras men ej undanröjas genom de lifligt anbefa11 darfe7,sMPehe

och äfven i stor utsträckning använda lönekonventionerna — tog sig ut- 7 1 °7

tryck bland annat i upprepade motioner vid riksdagarna under hirra

hälften af 1800-talet. Till sist aflat o ock Rikets Ständer den 6 juli 1857

en skdfvelse, hvari det dåvarande aflöningssätters olägenheter framhöllos

och grunderna för en förändrad anordning unpgåfvos. Sedan med anledning

häraf Kung!. ]\laj:t genom proposition den 4 november 1859 förelagt Kungi.

ständerna i viss mån ändrade »grunder för en reglering af prästerska- P™PotUio*

pets aflöning», hvilka grunder blefvo i hufvudsak godkända, såsom stan- m9''

dernas skrifvelse den 26 september 1860 angifver, utfärdades omsider,

efter ärendets vidare beredning af en kommitté, nådiga förordningen angående

allmänt ordnande af prästerskapets inkomster den 11 juli 1862.

De u>i nämnda författning, hvilken innehåller tolf paragrafer, in- 1862 ån

rymda hufvudstadgandena äro följande: Prästerskapets inkomster fördelas förordnin9- sålunda, att hvarje tjänstgörande prästman, såvidt sig gorå låter, erhåller

en efter tjän stegrad, ämbetsåligganden och lefnadskostnaderna i orten

lämpad anständig bärgning; och böra lönerna så beräknas, att extraordinarie

prästerskapet kan, såsom hittills, af det ordinarie aflönas, samt härvid

särskildr afseende fästas därå, att på en del ställen och orter komministrar ej

finnas (§ 1). Ordnandet af prästerskapets aflöning inom hvarje stift förberedes

länsvis af en nämnd, som vid uppgörandet af förslag till lönereglering

har att förfara på visst i förordningen augifvet sätt, hvarefter

ärendet anmäles till Kungi. Maj:ts pröfning (§§ 2 och 3). Boställe, som

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

afses att af löntagare bebos och brukas, skall till en dess verkliga värde,

efter afdrag för byggnadskostnaden, motsvarande inkomst beräknas,

hvarvid afseende företrädesvis bör fästas å hvad bostället anses kunna

inbringa i arrende eller efter hälftenbruk (§ 4). Prästerskapet anslagen

jord, som icke utan olägenhet kan i förening med bostadsboställe bni kas,

skall utarrenderas efter de föreskrifter, som därför äro af Kungl. Maj:t

särskildt meddelade (§ 5). All tionde, vare sig tertial-, smör-, fisk- eller

kvicktionde, utbytes mot bestämda afgifter för en tid af femtio år, räknade

från den efter löneregleringens fastställande nästinträffande första

mai, oansedt tillämpning af regleringen ej då kan ske (§ 6 mom. 1). Vid

bestämmandet af dessa afgifter, likasom af dem, hvilka böra utgå för bergverk,

kvarnar, fabriker och andra inrättningar, har nämnden att ställa

sig till efterrättelse de för riket i allmänhet eller särskildt för vissa orter

gällande författningar och stadganden, äfvensom att fästa afseende pa de

af församlingen till dess prästerskap förut utgående bidrag samt de afgifter,

som af öfriga pastorat inom stiftet under likartade förhållanden

utgöras 6 mom. 2). Päskpentungar, jura stolas, matskott, offer, dags

verken med flera andra extraordinarie afgifter utbytas mot vissa för samma

tid och efter samma grunder som tiondeersättningen, till beloppet bestämda

ut-kylder, att utgå icke allenast af fastighetsägare utan äfven af församlingens

öfriga invånare; börande dessa afgifter sa beräknas, att afl betalning

till prästerskapet för särskilda förrättningar kan upphöra, och

iaktteges härvid, att af dessa afgifter de, som hittills uteslutande betungat

hemmansägare, varda endast pa dem, samt de, hvilka alegat torpare och

deras vederlikar, blifva allenast på dessa fördelade, hvaremot sådana, som

utgått af alla församlingens ledamöter, fortfarande af dem samtliga skola

utgöras, dock med den skiljaktighet i beloppen, som föranledes däraf, att

åtskilliga af ifrågavarande afgifter hittills icke brukat erläggas till lika

högt belopp af dem, som äga ingen eller mindre jord, som af dem hvilka

äga större (§ 7). Lönerna skola beräknas uti persedlar och endast till en

mindre del i penningar. Persedlarna utgå efter tioårig medelmarkegang,

där ej deras levererande till större eller mindre del in natura kan varda

af Kungl. Maja medgifvet (§ 8). Afgifter, som af en församling till dess

prästerskap utgöras, må ej till aflönande af annan församlings präst användas,

icke heller inkomster, hvilka tillkomma prästerskapet antingen till

följd af bidrag utaf församlingen gemensamt, såsom då, till löneförbättring

för prästerskapet, hemman och lägenheter blifvit inköpta och andra fördelar

anskaffade, eller ock från enskilda personers för samma ändamål

giorda anslag och donationer. De inkomster åter, som grunda sig pa statsanslag

i kontanta penningar, kronotionde och hemmansräntor eller på

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

arrenden för de af kronan upplåtna stom-, annex- och mensalhemman

och lägenheter, som icke äro bostadsboställen, må, i händelse af befogenhet,

med Kungl. Maj:ts medgifvande kunna från en till annan församling

öfverflyttas eller alldeles indragas, det senare dock endast i de fall, att

de icke äro prästerskapet för ail framtid tillförsäkrade (§ 9). För uppbörden

af församlingens afgifter till prästerskapet skall församlingen utse

en eller flera personer, hvilka till prästerskapet aflämna och redovisa dessa

afgifter (§ 11).

Betydelsen af 1862 års förordning ligger — såsom den lämnade redogörelsen

torde gifva vid handen — hufvudsakligen i de förändringar, hvilka

med hänsyn till den rent yttre, formella, sidan af prästerskapets aflöning

genom densamma koinmo till stånd. Uti ingressen till sjalfva förordningen

uppgifves också anledningen till den nya lagstiftningen vara den, att sättet

för ifrågavarande aflöning var »icke allenast i flera hänseenden mindre

lämpligt, utan ock af beskaffenhet att föranleda tvister mellan löntagare

och lön gifvare». I enlighet härmed vidtogos bland andra följande viktigare

förändringar.

Tionderäkningen på åkern afskaffades och persedelleveranserna upphörde,

icke heller var det längre ti l lår et att mottaga sportler för olika

förrättningar, hvarförutom uppbörden af församlingsafgifterna skulle förmedlas

genom utsedda förtroendemän. Uppgörandet af de nya löneregleringarna

skulle icke, såsom de föregående konventionerna, bero af fria

aftal utan hänskjutas till länsvis utsedda nämnder och ytterst öfverlämnas

till Kund. Maj:t. Prästerskapets inkomster skulle förvandlas från

växlande till savidt möjligt fasta afgiher, bestämda för en tidrymd af

femtio ar. De till hvarje pastorat hörande lönetillgångarna skulle på ett

billigt sätt fördelas mellan samtliga i ett pastorat anställda ordinarie präster.

Därigenom gjordes komministrarna och deras vederlikar delaktiga i tiondeförmanen,

hvilken ursprungligen beviljats allenast kyrkoherdarna.

Dock var den nya lagstiftningen icke heller i materiellt afseende

alldeles utan verkan. På grund af bestämmelsen, att vissa inkomster —

nämligen sådana som ledde sitt ursprung bån kronan —kunde »från en

till annan församling öfverflyttas», hade för prästerskapet i dess helhet

tillskapats aflöningstillgångar, hvarigenom ställdes i utsikt en förbättring

al de svagast aflönade ijänsteinnehaf\arnus villkor, och har denna ut-ikt

äfven i viss mån förverkligats genom tillkomsten af den på berörda tillgångar

grundade prästerskapets löneregl. ringsfond. Å andra sidan innebar

tiotidens utbytande mot afgifter, hvilka skulle fastställas för femtio år, eu

i man af jordbruksnäringens utveckling fortgående minskning i jordbrukets

börda och dymedelst ett tillmötesgående mot det anspråk på tiondens

Bill. till RikSfi. Prot. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 20 Höft. (J

Betydelsen

af 1862 års

förordning.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

fixering för all framtid, hvilket vid riksdagarna blifvit af tiondegifvarna

framställ dt.

I öfrigt upphäfdes eller ändrades icke den sedan århundraden bestående

lagstiftningen angående prästerskapets löneförmåner, i de delar nämligen

denna lagstiftning stadgade skyldighet för församlingsmedlemmarna att

lämna, efter vissa grunder bestämda, bidrag till prästerskapets aflöning.

Tvärtom föreskrefs uttryckligen i 1862 års förordning beträffande de forna

afgifternas periodiska ombildande till nya, att, bland andra grunder, därvid

skulle lända »till efterrättelse de för riket i allmänhet eller särskildt

för vissa orter gällande författningar och stadganden» (§ 6). Den gamla

skatteplikten skulle alltså kvarstå i sin ursprungliga omfattning. För

tiondens utgörande hade emellertid, såsom nyligen blifvit ant3^dt, meddelats

bestämmelser, i följd af hvilka skattebördan för den tiondepliktiga jorden

måste under regleringsperioden komma att kännas alltid i någon mån,

stundom ganska afsevärdt lindrad.

Någon jämkning eller omflyttning af olika slag af församlingsafgifter

var icke afsedd. Liksom totalbeloppet af de inkomster, som tillförne

utgått till prästerskapet, skulle bevaras, skulle äfven grupperingen

af de bidragsskyldigas afgifter upprätthållas.

Särskild för- Vid slutet af 1862 års förordning förekommer det stadgandet, att för‘''stockhoilr

ordningen icke äger tillämpning i afseende på Stockholms stad. Efter det

emellertid kyrkomötet i skrifvelse af den 24 september 1868 anhållit, att

Kungl. Maj:t täcktes förordna, att de allmänna stadgandena för ordnandet

af prästerskapets löneinkomster måtte i tillämpliga delar varda gällande

äfven för Stockholms territoriella församlingar, utfärdade Kungl. Maj:t i

öfverensstämmelse med de grunder, som för regleringen af prästerskapets

i riket aflöning blifvit fastställda genom 1862 års förordning, den 1 november

1872 förordning angående ordnande af prästerskapets i de territoriella

församlingarna i Stockholm aflöning.

Ku gällande, med afseende å prästerskapet i de territoriella församlingarna

tillämpade beskattnings- och lönesystem samt

verkningarna däraf.

Inom ramen af de i 1862 års förordning, §§ 6 och 7, angifna grunderna

för bestämmande af de afgifter, som skulle under den femiioariga löneregleringsperioden

träda i stället för tionde och andra prästrättigheter,

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

var ett mycket stort utrymme lämnadt åt de verkställande myndigheternas

omdöme och uppfinningsförmåga. Helt naturligt kom initiativet att hvila

hos löneregleringsnämnderna, som handlade hvar för sig, obundna af

närmare instruktioner och med stor frihet att på egen hand ordna beskattningen.

En jämförelse mellan löneregleringsresolutionerna visar också,

att hvarje länsnämnd för sig utarbetat ett eget system för afgifternas bestämmande

och fördelning. Dessa olika system hafva äfven blifvit af

Kungl. Maj:t godkända.

Under rubriken »skattskyldigheten till prästerskapets aflöning enligt

nu gällande lagstiftning» har prästlöneregleringskommittén i sitt betänkande

IV (s. lxxx—cxxx) redogjort för regleringarnas utförande, såvidt

de skattskyldiga däraf beröras, och för de väsentligaste skiljaktigheterna

i afseende å beskattningsgrunderna. Hvad denna redogörelse i viktigare

delar innehåller vill jag nu meddela.

Hvad da först beträffar tiondeafgifterna, voro dessa redan tillförne nya

i många fall bestämda genom konventioner eller ackord. I allmänhet formerna.

hafva, efter hvad det vill synas, dels församlingarna erbjudit ungefär utbytande af

samma tiondebelopp som dittills utgått, dels förslagen af vederbörandetiondeafsif‘ermyndigheter

godkänts. Särskilda omständigheter medförde väl någon

gång en mindre nedsättning; men där förändring ifrågakommit, har den

vanligen _ inneburit förhöjning, hvarvid såsom skäl åberopats dels förhållandena

inom närbelägna församlingar, dels hänsyn till prästerskapets anständiga

bärgning, dels ock den omständigheten att föreslagna eller dittills

utgående afgifter icke stått i skäligt förhållande till den''tiondeskyldiga

jordens afkastning.

För tiondeafgifternas fördelning å den tiondeskyldiga jord en hafva

i olika delar af riket olika grunder blifvit. tillämpade. Åtskilliga länsnämnder

genomförde i detta hänseende en mycket viktig förändring, då

de, sedan en församlings hela tionde blifvit, till summan bestämd,Plöresi0"0

dess fördelning å de tiondeskyldiga hemmanen — jordbruksfastigheterna—

»efter de bevillningstaxeringsvärden, som varda dem åsätta

för aret näst före det, da tillämpning af denna lönereglering vidtager»,

såsom formeln vanligen lyder. I andra delar af riket har man däremot

uteslutande eller företrädesvis fasthållit vid äldre fördelningsgrunder.

bå har tiondeafgiften bestämts att utgå i Gäfleborgs län efter öresland,

i Västerbottens samt delvis i Norrbottens och Västernorrlands län efter

mantal, seland eller rök, i Kopparbergs län efter soldatrote, jordetal eller

tunnlandtal, i Västmanlands län efter mantal, tunnlandtal, öretal eller

särskild längd, i Göteborgs och Bohus län efter mantal eller 1694 års

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

tiondesättning, i Gottlands län efter hemmantal samt i Stockholms, Uppsala,

Södermanlands, Kronobergs, Hallands och Skaraborgs län för det

mesta efter särskilda hvarje löneiegleringsförslag vidfogade tiondelängder,

hvilka väl i de flesta fall torde varit uppgjorda efter äldre tiders fördelningsgrunder.

utbytande af Beträffande härefter afgifter af bergverk, kvarnar, fabriker och andra

YndultrJua inrättningar, voro »gällande författningar» ganska bristfälliga; de atsågo

inrättningar, mestadels icke hela riket utan vissa län eller provinser och omfattade på

långt när icke alla industriella anläggningar. 1 följd däraf kommo också

dessa afgifter att bestämmas efter ganska skiljaktiga grunder för olika

delar af riket.

För den egentliga bruks- och sågverksrörelsen äfvensom för kvarnarna

i vissa orter bestämdes skattskyldigheten vanligen så, att för hvarje bruk,

bergverk, hytta, härd, smedja, masugn, sågverk, kvarn o. s. v. utsattes

fasta afgifter i persedlar eller penningar. Enär i resolutionerna vanligen

infördes förbehåll, att de bestämda afgifterna skulle utgå, endast så länge

vederbörande hytta, ugn, sågverk eller kvarn drefves i hufvudsakligen

oförändradt skick eller tillverkning där ägde ram, hafva i följd af de förändringar,

som under senare tid försiggått särskilt inom järn- och kvarnindustrien,

icke så få af de på detta sätt fastställda afgifterna tid efter annan

upphört att utgå. Däremot bar vid verk, hvilka fått sig påförda fasta

avgifter, produktionens ökning, som stundom varit mycket betydande, icke

medfört någon förhöjning i afgift rna till prästerskapet. Ifrågavarande

verk hafva, alldeles såsom jordbruksfastigheterna, varit genom formen för

afgifternas bestämmande skyddade mot afgift* rnas förhöjning.

Uti flertalet af de resolutioner, enligt hvilka vid tiden för löneregleringarnas

uppgörande bestående verk och inrättningar uppfördes tdl fasta

afgifter, äro därjämte meddelade bestämmelser i syfte att åt. prästerskapet

förbehålla inkomst äfven af sådana verk och inrättningar, som framdeles

kunde uppstå. Dessa bestämmelser äro affattade på olika sätt. Stundom

stadgas, att afgifter för nya verk skola betalas efter öfverenskommelse

eller efter vederbörande myndighets pröfning i jämförelse med afgifterna

för äldre verk. Men i ett ganska stort antal af ifrågavarande resolutioner

har för beskattningen af framdeles uppkommande verk tillämpats en helt

annan grund än för beskattningen af de äldre. Den icke ovanliga formeln

härför lyder: »För kvarnar, sågar, fabriker samt andra verk och inrättningar,

som framdeles anläggas, betalas 1 (V2) procent af deras till allmän

bevillning uppskattade inkomst».

Icke sällan finner man denna nya beskattningsgrund använd i ännu

större utsträckning. Sedan ett visst antal bruk, sågar, kvarnar uppräknats

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 39.

med sina fasta afgifter, tillägges i många resolutioner af nu nämnda art:

»för öfriga verk och inrättningar betalas årbgen 1 procent af deras till

allmän bevillning uppskattade inkomst». Beskattningen efter inkomst

träffar i dylika fall icke blott framdeles uppkommande verk, utan äfven

sådana be-tående verk, som ej särskilt fått sig påförda fasta afgifter.

Dylika supplementärbestämmelser bilda en öfvergång till den fullkomligt

nya metod lör afgifternas bestämmande, som i det långt öfvervägande

antalet löneregleringsresolutioner blifvit tillämpad för beskattning af samtliga

verk och inrättningar. I stället för att föreslå fasta afgifter för hvart

särskilt verk eller afgifter, som skulle utgå efter antalet härdar, ugnar,

hyttor, sågramar eller stenpar, sökte nämnderna i bevillningsförordningen

en säkrare och mera allmänt tillämpad grund för beskattningen, hvarigenom

de befriades från en ofta vansklig tillämpning af föråldrade författningar

och en ännu vanskligare undersökning af verkens och inrättningarnas

skatteförmåga. Vanligen sammanfördes då i resolutionerna bruk,

bergverk, sågar, fabriker, kvarnar samt andra verk och inrättningar till

en särskild skattegrupp, och stadgades att afgift till prästerskapet skulle

utgå med viss procent, i några län af verkets bevillningstaxeringsvärde

för fastighet, men vanligen af verkets till bevillning uppskattade inkomst.

I åtskilliga resolutioner har bidragsskyldigheten till prästerskapets aflöning

blifvit betydligt utsträckt utöfver de skatteobjekt, som afses i § 6 mom. 2

af 1862 års förordning, i det att nämligen — sedan för verk och inrättningar

bestämts särskilda afgifter, vare sig fasta eller proportionerade efter någon

viss grund — uti en eller flera följande paragrafer tillagts bestämmelser

om skyldighet att i förhållande till inkomst utgöra afgifter för vissa mer

eller mindre fullständigt angifna förvärf-källor. Nästan öfver hela riket

hafva nämnderna ansett sig befogade att på nu angifvet sätt föreslå stadganden

om afgifter till prästerskapet icke blott för verk och inrättningar

utan äfven för andra näringsgrenar, hvilka beskattas, när det gäller att

bereda inkomst åt staten.

Det förekommer äfven, att verk och inrättningar i löneregleringsresolutionerna

icke upptagits såsom en särskild skattegrupp, utan genom

en omfattande formel för afgifternas bestämmande inordnats bland öfriga

skatteobjekt — annan fastighet eller inkomst — för hvilka bevillning

till staten erlägges och af hvilka bidrag jämväl till prästerskapets aflöning

ansetts böra utgå. An afse hithörande bestämmelser samtliga bevillningspliktiga

skatteobjekt — med undantag af den tiondeskyldiga jorden —,

än någon grupp af dem, vanligen inkomst af kapital eller arbete. Än

äro afgifterna bestämda lika för alla be-kattningsföremål, än till olika

procenttal för olika grupper. Stundom skola afgifterna utgå af uppskattad

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

inkomst, oftast dock blott af den inkomst, för hvilken bevillning erlagts,

eller allenast af inkomst utöfver visst belopp. Ej sällan har för hvarje

bidragsskyldig fastställts af giftens minimibelopp; någon gång begränsas

den bidragsskylHiges afgift till ett måttligt maximum; i de flesta fall angifves

endast den grund, efter hvilken afgiften skall utmätas, utan begränsning

för afgiftens belopp vare sig uppåt eller nedåt. Vanligen äro,

i syfte att förekomma dubbel beskattning, tilläggsbestämmelserna så affatta^,

att från ifrågavarande afgifter undantaga innehafvare af tiondeskyldig

jord eller af sådana verk och inrättningar, som efter annan grund

beskattas, och hafva i följd häraf i åtskilliga fall personer frikallats från

betydande afgifter, som de eljest skulle fått sig påförda för inkomst af

kapital eller aibete.

utbytande af Rörande slutligen de utskylder, som enligt § 7 i 1862 års förordning

*^a/s$er?r,<b°rde sättas i stället för påskpenningar, jura stolm, matskott, offer, dagsverken

med flera andra extraordinarie afgifter, meddelas i omförmälda

paragraf ganska noggranna anvisningar. Dessa utskylder kunde utgå såväl

af fastighet-ägare som af församlingens öfriga invånare. I en stor mängd

resolutioner har man utsöndrat sådana jura stolm och andra extraordinarie

afgifter, som ansetts åligga innehafvare af jordbruksfastighet, samt därefter

antingen sammanslagit sålunda beräknade afgifter med tiondeafgifterna

i en summa till fördelning på jordbruksfastigheterna efter gällande grund

— taxeringsvärde, mantal o. s. v. — eller ock meddelat en be-tämmelse,

enligt hvilken ifrågavarande afgifter skulle särskildt lör sig utgå med visst

belopp efter mantal eller hemmarisåbos matlag. Men i åtskilliga resolutioner

har all ersättning för jura stolm eller så stor del däraf, som ansetts

motsvara förmögmihetsafgifter, sammanförts till en summa i persedlar

eller penningar, hvarjämte förordnats, att denna summa skulle fördelas

efter fyrktal eller röstgrund vid kyrkostämma eller på alla, som betala

bevillning för fa-tighet eller inkomst, efter senast erlagda bevillningsbelopp.

Jämte det att en icke ringa del af löneregleringsresolutionerna alltså

innehåller bestämmelser, genom hvilka de i stället för jura stolm och andra

extraordinarie afgifter fastställda utskylderna erhållit karaktären af formögenhetsafgifter,

förekomma i nästan samtliga resolutioner stadganden

om sådana utskylder af nu ifrågavarande slag, som hafva en mer eller

mindre framträdande egenskap af personliga afgifter. I allmänhet äro de

betalningsskyldiga med hänsyn till skatteförmågan indelade i flera eller

färre klasser, med olika höga afgift er inom hvarje klass. Ifrågavarande

afgifter utgå antingen etter matlag eller efter person, och i senare fallet

vanligen för såväl man som kvinna. En synnerligen allmän regel är, att

bidragsskyldigheten inskränkes till dem, som betala mantalspenningar.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39. 47

Mycket ofta undantagas från utgörande af dessa avgifter vissa kategorier

af personer eller matlag, s;lrskildt sadana som äro betalningsskyldiga enligt

andra stadganden i vederbörande resolution. När afgilterna drabba enskilda

personer, bestämmas merendels högre afgifter för man än för kvinna.

Storleken af de afgifter, som inom rikets särskilda församlingar utgå

såsom ersättning för jura stolpe och andra extraordinarie afgifter, är betydligt

växlande. Under det att nämligen de efter person utgående afgifter,

där de förekomma inom Östergötlands län, i allmänhet äro bestämda

till 15 öre för man och 10 öre för kvinna samt inom större delen af

Uppsala län till blott 5 öre för hvarje person, utgöra de i flera af Hallands

läns församlingar 50 öre lör såväl man som kvinna och i de flesta

af. Gottlands läns församlingar 1 krona 20 öre för man och 80 öre för

kvinna. Undantagsvis stadgas ännu högre afgifter. Marlagsafgifterna kunna

växla från 50 öre och därunder till 10 kronor eller högre belopp.

I nyssnämnda afdelning af sitt fjärde betänkande har prästlöne- Skattebelopp

regleringskommittén vidare anställt en jämförelse mellan olika beskatt- °chtrta"e~

ning-uöremals deltagande i de bidrag till prästerskapets aflöning, som genom

löneregleringarna blifvit bestämda i stället för tionden och andra uråldriga

ecklesiastika afgifter. Till grund för denna jämförelse ligga från prästerskapet

infordrade uppgifter för ecklesiastikåret 1<s96-97. Ifrågavarande

hafva i tab. 1 och 2 af kommitténs tabellserie A bearbetats på

sådant sätt, att församlingsafgifterna, i den mån de utgå af de tre huvudgrupperna,

af beskattningsfö remål, nämligen jordbruksfastighet, annan fastighet

och inkomst, blifvit fördelade å fyiktalen för dessa beskattnino-sföremål.

”

Beträffande stadskommunerna och de landskommuner i Kopparbergs Reducering

län, där fyrktalssättning ej förekommer, hafva de särskilda bevillninbs-a/

beloppen af kommittén reducerats till fyrktal, på det ätt en jämförelse fyrZi Lm

mellan skattskyldigheten inom olika församlingar skulle underlättas. alla kommuner.

Det hade enligt instruktionen för kommittén ålegat densamma att Fullständigt

verkställa noggrann utredning »beträffande den på nu gällande löne- särekiljnnde

regleringar grundade skattskyldigheten till prästerskapet från den tionde- frånTnZ

pliktiga jorden och andra beskattningsföremål i jämförelse med hvarandra» afs''-f,er v

Kommittén framhåller emellertid, hurusom det icke varit möjligt att i verk''taUiarlallo

fullgöra detta uppdrag, enär hvarken tiondeafgifterna kunnat utsöndras

från en del andra afgifter, hvilka jämte tionden utgå af vissa jordbruksfastigheter,

ej heller tiondeskyl,liga jordbruksfastigheters utgifter lätteligen

kunnat redovisas skilda från andra jordbruksfa-tigheters afgifter.

Men då den ojämförligt största delen af jordbruksfastigheterna är tionde
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

De särskilda

afgif''tema a

totalbelopp

och relativa

storlek.

48 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

skyldig och likaså den ojämförligt största delen af jordbruksfastigheternas

afgifter till sitt ursprung är af tiondenatur, anser kommit''én den verkställda

utredningen i allt väsentligt motsvara det afsedda ändamål^.

På grund af gällande löneregleringar hafva, såsom kommitténs utredning

T tab. 2 af tabellserien Å gifver vid handen, församlingsafgifter

till prästerskapets aflöning blifvit för ecklesiastikaret 1896 97 i hela riket

— både landsbygd och städer — debiterade

å jordbruksfastighet med ..................... kronor 3,6 9 9,4 50: 03 6 7 69 procent

å öfriga beskattningsföremål med...... » 1,765,734: 82 — 32''3l

Dessa afgifter, tillhopa 5,465,184 kronor, fördelade sig på beskattningsföremålen

högst väsentligt olika i städerna och pa landsbygden. Under

det att nämligen, med uteslutande af ören, summa afgifter i städerna utgjorde:

af jordbruksfastighet ....................................... kronor 44,223 = 7 85 procent

» öfriga beskattningsföremål........................ Ä 519,467 — 92 15

utgjorde däremot å landsbygden summa afgifter:

af jordbruksfastighet .................................... kronor 3,655,226 = 74 58 procent

» öfriga beskattningsföremål..................... 5 1,246,267 = 25 42

Hvad nu särskildt landsbygden beträffar, så utgjorde i mer än hälften

— eller nära 59 procent — af de i tab. 2, tabellserien A, omförmälda

2,390 församlingarna därstädes jordbruksfastighetens bidrag öfver 80 procent

af samtliga afgilter; däremot var det knappt mer än 2 procent, af

landsförsamlingarna, där detta bidrag uppgick till blott 30 procent eller

därunder af samtliga afgifter.

Från »öfriga beskattningsföremål», hvilka voro fördelade i tre grupper,

nämligen annan fastighet, inkomst och personer, utgingo i hela riket så^om

afgift er af annan fastighet ........................ kronor 198,504= 3*6 procent

» » inkomst ....................................... * 560,549 = 10 26

personliga afgilter.......................................... * 1,006,681 = 18 42

Med afseende å den proportion, i hvilken dessa olika skatteobjekt i

städerna och på landsbygden bidrogo till samtliga inom hvardera beskattningsområdet

debiterade afgifter — således äfven af jordbruksfastighet —

visade sig stor åtskillnad, i det att summa afgifter utgjorde

i städerna:

af annan fastighet

» inkomst ............

» personer.............

kronor 65,068 = 11‘54 procent

» 217,592 = 38 57 »

» 237,007 = 42-04

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

49

å landsbygden:

af annan fastighet............................................. kronor 133,436= 2''72 procent

» inkomst............................................................ » 343,157 = 7*00

» personer ........................................................ » 769,674 = 15*70

De personliga afgifterna intogo alltså ett mycket betydande rum bland

samtliga församlingsbidragen. Medeltalet för hela riket uppgick till öfver

18 procent.

ir ullföljes jämförelsen mellan de olika beskattningsföremålens afgifter, akattskyidigså^

att den tillika afser skattskyldighetens förhållande till skatteförmågan, töande m

måste denna jämförelse begränsas till afgifterna af de beskattningsföremål, *to«esom

genom åsättande af bevillning och därå beroende fyrktal kunna anses förmå!>anvara

med afseende å skatteförmågan uppmätta, d. v. s. jordbruksfastighet,

annan fastighet och inkomst. De personliga afgifterna måste naturligtvis

därvid lämnas åsido såsom icke med de öfriga efter samma måttstock

jämförliga.

Afgifterna för inkomst utgå i allmänhet med 1, x/2, x/3, x/4 procent *) Afgift^

af den uppskattade eller af den bevillningspliktiga inkomsten, hvilket i af iT''kom,t''

senare fallet motsvarar 10, 5, 3 Va, 2x/2 öre pr fyrk. För hela riket —

städer och landsbygd uppgick inkomstfyrkarnas belastning i medeltal

till 2*10 öre pr fyrk. I städerna, där den ekonomiska bärkraften i allmänhet

är större än inom de särskilda landsförsamlingarna, och där de personliga

afgifterna ofta räckt till att fylla en .stor del af aflöningsbehofvet,

visar sig belastningen å inkomst synnerligen svag och utgjorde för rikets

alla städer i medeltal ej mer än 1*16 öre pr fyrk. Å landsbygden var

belastningen af inkomstfyrkarna i medeltal 4*31 öre pr fyrk. Inom landsbygdens

församlingar utgjorde belastningen å inkomstfyrkar:

i

>

>

19 församlingar

29

241

1,765

336 »

öfver 30 öre pr fyrk

30 intill 20 öre pr fyrk

20 » 10 » » »

10 * 1 » » » och därunder, hvaremot

inga afgifter af inkomst utgingo.

De afgifter, som debiterats å annan fastighet, bestå till någon del af b) Af gift er

sådana afgifter, som utgå i visst förhållande till annan fastighets taxerings- af anmm

värde; dessa afgifter äro i allmänhet så bestämda, att de motsvara 5—10 /<U%Ae*''

öre pr fyrk. Men de flesta afgifterna skola af »verk och inrättningar»

utgöras med fasta belopp för hvarje verk eller för hvarje hytta, smedja,

härd, stenpar o. d. Dessa senare afgifters procentförhållande till verkens

Bill. till Biktd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. ‘JO Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

») Afgifter

af jordbruksfastighet.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 39.

taxeringsvärde är naturligtvis ytterligt ojämnt och växlande. Belastningen

å gruppen annan fastighet utgjorde

i medeltal för hela riket .................. 3‘37 öre pr fyrk

» » » städerna .................. 1*39 » » »

» » » landsbygden .................. 10''95 » » »

Om hänsyn tages till rikets samtliga församlingar, utdebiterades å

annan fastighet i medeltal:

inom 119 församlingar öfver 60 öre pr fyrk

»115 » 60 intill 40 » » »

» 361 » 40 » 20 » » »

» 331 » 20 » 10 » » »

»881 » 10 öre pr fyrk och därunder, hvaremot

» 686 » afgifter för annan fastighet ej debiterades.

Tionden, den hufvudsakligaste af jordbruksfastighetens afgifter, blef,

såsom förut antydts, vid löneregleringarna i ett stort antal församlingar

fastställd till en viss summa för hela församlingen, hvilken summa i

regel skulle fördelas på de särskilda jordbruksfastigheterna efter de taxeringsvärden,

som åsattes berörda fastigheter året före vederbörande lönereglerings

tillämpning. Inom dessa församlingar blefvo således jordbruksfastigheternas

afgifter proportionerliga mot deras dåvarande fyrktal, och

denna proportion torde på det hela hafva någorlunda bibehållits. I många

församlingar åter, där tiondeafgifterna fastställdes för hvarje fastighet till

samma belopp, hvarmed de dittills utgått, eller å fastigheterna fördelades

efter mantal, öresland, seland, rök o. d., måste de särskilda fastigheternas

belastning visa sig ganska ojämn, så snart till jämförelsegrund användes

en för skattskyldighetens ursprungliga fördelning så främmande måttstock

som fyrktal» t. Då härtill kommer, att jordbrukets utveckling varit mycket

olika på olika orter, måste förhållandet mellan tiondesfgifterna och jordbruksfastighetens

fyrktal förete synnerligen stora växlingar icke blott inom

skilda trakter af landet, utan äfven om hänsyn tages allenast till särskilda

jordbruksfastigheter inom en och samma församling.

I städerna, där belastningens medeltal beräknats utgöra 16''72 öre pr

jordbruk-fastighetsfyrk, växlade sålunda medeltalen mellan lägst 0''18 och

högst 78''57 öre pr dylik fyrk samt utgiorde

i 13 församlingar öfver 40 öre pr fyrk

i 26 » 40 intill 20 » » »

i 22 » 20» 5»»»

i 23 » 5 » » » och därunder;

hvaremot i 19 af de uti tab. 2, tabelberien A, omförmäla 103 stadsförsamliugarna

inga afgifter utgingo af jordbruksfastighet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

k landsbygden bar jordbruksfastigheten en afgift af i medeltal 27*29

öre pr fyrk, med växling i belastningen från högst 124''87 öre pr fyrk

(Karesuando i Härnösands stift) till lägst 3''53 öre pr fyrk (Gustaf Adolf

i Karlstads stift). En belastning af mer än 60 öre pr fyrk förekom inom

69 församlingar, hufvudsakligen uti Kalmar stift (21, alla på Öland), i

Göteborgs stift (13, inom Marks och Kinds härad och Hallands skogsbygd)

samt i Härnösands stift (11, hufvudsakligen uti Torneådalen och norra

Jämtland). Afgifterna af jordbruksfastighet utgjorde i medeltal å landsbygden:
-

i

342

församlingar

60

intill 40

öre pr fyrk

i

1,552

»

40

» 20

» » »

i

383

»

20

» 10

» » »

i

39

»

10

» 5

» ^» »

12» 5 öre pr fyrk och därunder;

hvaremot i 3 landsförsamlingar — nämligen Käringön och Kungshamn

samt Lysekils dåvarande landsförsamling, alla i Göteborgs stift —• dylika

afgifter saknades.

En jämförelse mellan jordbruksfastighetens och de öfriga beskattnings- Jämförande

föremålens belastning visar, att de debiterade afgifterna utgjorde i medel-f"^^""

tal för riket (städer och landsbygd): belastning.

för jordbruksfastighet.............................. 27*09 öre pr fyrk

» annan fastighet ................................. 3*37 » » »

» inkomst............................................... 2*io » » »

eller för sistnämnda båda grupper ... 2*33 » » »

Uppmätt ^efter fyrktalet var jordbruksfastighetens belastning alltså nära

tolf gånger så stor som de öfriga beskattningsföremålens tillhopa. Detta

missförhållande beror hufvudsakligen därpå, att i städerna de beräknade

talrika fyrkarna för inkomst och fastighet äro så svagt belastade, att

medeltalet för hela riket väsentligen förminskas. För landsbygden ensam

erhölls nämligen följande medeltal af afgifter:

för jordbruksfastighet............................ 27*29 öre pr fyrk

» annan fastighet ............................... 10*95 » » »

» inkomst ............................................... 4*31 » . » >

eller för sistnämnda båda grupper ... 5*19 » » »

I fråga om landsbygden var således medeltalet för jordbruksfastighetens

belastning blott något mer än fem gånger så stort som medeltalet

för de två öfriga gruppernas gemensamma belastning.

Fortsättande redogörelsen för den af prästlöneregleringskommittén i Lönemedel

dess fjärde betänkande lämnade utredning angående ecklesiastikåret 1896—97,

s. 52 Kontrollera mot PDF

Statsanslag

till kyrkoherdar

och kom

ministrar.

52 Kungl. Mcij:ts Karl. Proposition X:o 39.

öfvergår jag till den afdelning af betänkandet, hvari »prästerskapets nuvarande

aflöningsförhållanden» behandlas (s. cxxxi—cxciv).

Till eu början vill jag angifva de lönemedel af olika slag, som för

prästerskapets aflöning stå till buds.

Redan förut är framhållet, att svenska prästerskapet från äldsta

.tider aflönades af församlingarna, icke af staten, hvars mellankomst

påfordrades endast vid de tillfällen, då en församlings oförmåga var

ådagalagd. Härutinnan afsåg icke 1862 års förordning att göra någon

ändring. Statsanslagens hufvudsakligen subsidiära betydelse för löneregleringarna,

deras uppgift att i det hela blott utfylla de små lönebeloppen

framgår tvärtom otvetydigt af förordningens § 9 mom. 2 och 3. För

den händelse nämligen en församling för sitt prästerskaps anständiga

bärgning hade behof af statsmedel, ägde löneregleringsnämnden hos

Kungl. Maj it därom göra anmälan, då sådana medel kunde anslås eller

ock annan församling beviljadt, för denna icke längre behöflligt anslag

öfverfiyttas.

Statsanslagen uppgifvas i förenämnda § 9 mom. 2 vara bestämda i kontanta

penningar, kronotionde och hemman sräntor. Penninganslag hafva vid

olika tillfällen beviljats medellösa församlingar, i allmänhet dock endast

tills vidare, intill dess vederbörande församling hunnit den förkofran, att

prästerskapet kunde därförutan tillräckligt aflönas. Af större varaktighet

äro gemenligen de bidrag till aflöning af prästerskapet i lappmarkspastoraten

inom de nordligaste stiften, som utgå från förslagsanslaget till Lappmarks

ecklesiastikverk. De anslag i kronotionde och hemmansräntor, som blifvit

prästerskapet tilldelade, härstamma i allmänhet från länge sedan förflutna

tider. Särskildt är detta förhållandet med en betydlig del af ifrågavarande

tiondeanslag. Under namn af ständigt vederlag har nämligen

kronotionde blifvit till vissa kyrkoherdar anordnad, för det mesta i ersättning

för de af Gustaf 1 från dem indragna landbohemman och räntor;

och har prästerskapet fått sig tillförsäkra dt att förblifva i orubbad besittning

af dessa anordningar å tionden. Men dessutom har af såväl

nämnde konung som hans efterträdare, hufvudsakligen för besvärlig gästning

och pastoratens ringhet, tiondespannrnål blifvit på obestämd eller,

såsom det hette, behaglig tid anvisad för en del kyrkoherdebeställningar.

Enär de senare anordningarna ansågos småningom kunna blifva

obehöfliga, kallades de behaglig tids förläning eller-vederlag. För samtliga

hithörande tionde- och ränteanslag utbetalas numera af statsverket

godtgörelse i enlighet med förordningen angående förändring af grundräntor

och kronotionde den 23 juli 1869.

Värdet af de aflöningsförmäner, som på grund -af statsanslag kommit

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kunyl Maj:ts Nåd. Proposition No 39.

kyrkoherdar samt komministrar och deras vederlikar till godo ecklesiastikaret

1896—97, uppgick till 210,611 kronor 56 öre (tab. ser. A tab. 4, kol. 9).

Ojämförligt största delen af prästerskapets aflöning bestrides med de

jämlikt 1862 års förordning fastställda afgifter, som skola utgå af församlingarna.

I hvad män olika beskattningsföremål beröras af denna

församlingarnas aflöningsplikt, har jag nyligen påvisat. Ytterligare en del

omständigheter, som äro förbundna med ifrågavarande kommunala skattskyldighet,

torde emellertid böra framhållas.

När 1862 års förordning uti § 8 stadgade, att de i prästerskapets

löner ingående persedlar skulle lösas efter tioårig medelmarkegång, var för

visso syftet därmed att förebygga större förändringar i lönernas kontanta

belopp; men att detta ofta icke lyckades eller, när det lyckades, att det

icke berodde på någon fasthet i markegångsprisen, har erfarenheten till

fullo ådagalagt. Jämföras med hvarandra persedlarnas värden för nära

intill hvarandra liggande år, befinnas växlingarna visserligen i allmänhet

icke synnerligen afsevärda, hvaremot eu understundom högst betydlig skillnad

till prästerskapets nackdel — visar sig mellan maximi- och minimivärdena

under de förflutna åren af löneregleringsperioden. Minskningen

utgjorde, när den var störst, i flertalet fall mer än 20 procent och var i

ett fall 31.01 procent.

Men icke blott den omständigheten att persedlar, hvilka skola lösas

efter markegångstaxornas växlande pris, inga såsom en hufvudpart i

hvarje lön, har varit af beskaffenhet att, där andra faktorer ej bildat motvikt,

göra lönens penningvärde föränderligt. Utom annat har äfven den

omständigheten att, såsom förut påpekats, vissa afgifter blifvit i löneregleringsresolutionerna

bestämda att utgöras i visst förhållande till inkomst

äfvensom — ehuru mera sällan — till taxeringsvärdet å annan fastighet

än jordbruksfastighet bidragit till lönernas föränderlighet. Där denna

grundsats om ^ afgifternas växling efter skatteförmågan blifvit tillämpad,

har den också i allmänhet skapat en väl behöflig motvikt mot den af

markegångsprisens fall vållade minskningen i den fasta tiondens penningvärde;

på åtskilliga orter har den därutöfver medfört ett högst afsevärdt

tillskott till prästerskapets, särskildt kyrkoherdarnas, beräknade löner.

Ecklesiastikåret 1896—97 blek enligt kol. 11 af tab. 2, tabellserien

A, en summa af 5,465,184 kronor 85 öre för lida riket jämlikt löneregleringsresolutionerna

utdebiterad i församlingsafgifter. Kommittén framhåller

emellertid, att denna summa icke öfverensstämmer med den summa —

5,451,602 kronor 70 öre — som i kol. 3 af tab. 4 (sammandraget å s.

498) uppgifvits utgöra »på grund af löneregleringen debiterade afgifter»''.

Skillnaden är beroende å vissa omständigheter, för hvilka redogjorts i

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

anmärkningarna till nämnda tab. 4. Af samtliga debiterade försainlingsafgifter

voro 121,526 kronor 25 öre uppförda såsom restantier den 31

december 1897; och bestodo dessa restantier till ojämförligt största delen

af personliga afgifter.

Förutom de enligt löneregleringarna utgående afgifterna hafva understundom

församlingar för själavårdens uppehållande beviljat särskilda anslag,

merendels i samband med inrättandet af en ny prästerlig beställning

men äfven såsom löneförhöjning vid redan befintlig tjänst. Beloppet af

dessa anslag äfvensom från församlingarna till prostarfvoden utgående

kyrkotionde utgjorde 1896—97 sainmanlagdt 95,436 kronor 64 öre (tab.

ser. A tab. 4, kol. 4).

Församlingarnas lagbestämda eller frivilliga bidrag till prästerskapets

aflöning utgjorde således för nyssnämnda ecklesiastikår 5,560,621 kronor

49 öre, eller om, såsom riktigast synes, siffrorna i tab. 4 tagas till efterföljd,

allenast 5,547,039 kronor 34 öre.

enskildas Har någon enskild — en person eller ett bolag — enligt eget åtagande

fått sig ålagdt, att för längre eller kortare tid antingen helt och

donationer, hållet bekosta eller åtminstone lämna det väsentligaste bidraget till en

prästerlig tjänst, äro så beskaffade anslag redovisade i kommitténs tabellverk.

Dessa anslag afse merendels uppehållande af själavården vid ett

bruk eller en från moderkyrkan mera aflägset belägen plats samt utgå

därför till åtskilliga bruks- och kapellpredikanter. Med dem hafva sammanförts

inkomster, som grunda sig på donationer af enskilda, såsom ränta

å penningar, beräknadt årligt värde af nyttjanderätt till inventarier —

»inventarium dorn ostkant» — och afkastning af fastigheter, hvilka icke

äro bostadsboställen. De inkomster, som härröra från dylika anslag och

donationer af enskilda, utgjorde under nämnda ecklesiastikår sammanlagdt

53,242 kronor 87 öre (tab. ser. A, tab. 4, kol. 6).

BatMitmedd. Näst församlingsbidragen erbjuda boställena prästerskapet de viktigaste

aflöningsförmånerna.

Då det för kommittén gällt att förskaffa sig tillförlitlig kännedom

om värdet af ett boställes afkastning, har detta icke mött någon svårighet

beträffande afkastningen af de till viss prästerlig tjänst anslagna löningsboställen,

som genom myndigheternas försorg blifvit på tjugu år utarrenderade;

från vederbörande länsstyrelser hafva nämligen infordrats uppgifter

angåeende de fastställda arrendeafgifterna, hvilka ju äro att i det

närmaste förlikna vid kontanta aflöningsförmåner. Bland löningsboställena

förekomma emellertid, isynnerhet vid stadspastoraten och i det sydliga

Sveriges landspastorat, åtskilliga hemman och jordar, kvilka brukas af

innehafvaren själf eller af en genom honom antagen arrendator. Som

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.s Nåd. Proposition N:o 39. 55

fj änsteinnehafvarna af dessa, i allmänhet icke med hus försedda, löningsjordar

draga en inkomst, hvilken i regel ej lider någon afbränning genom

sskyldighet, och af kastningens storlek icke heller väsentligen beror

åt. huruvida jordarna utarrenderas på längre eller kortare tid, har kommittén

i fråga om dylika jordar ansett lämpligast att från de särskilda

bostälHhafvarna inhämta uppgift om den afkastning af jordarna, de för

närvarande faktiskt åtnjuta,

Däremot har det visat sig synnerligen vanskligt att uppskatta afkastningen

af de med jordbruk förenade bostadsbostäliena. Med ledning

af uppgifter, inför.-kaffade från boställshafvare och kyrkoråd, har kommittén

emellertid sökt^ beräkna hvad af dessa boställens afkastning kan anses

beteckna det årliga värdet af boställsafkastnirigen såsom behållen löneförmån,

utöfver förmanen af kostnadsfri bostad, således efter afdrag af

nybyggnads- och underhållskostnaderna för samtliga laga boställshus, i

den man dessa kostnader drabbade boställshafvarna; och uppgick enligt

dessa beräkningar afkastningen af bostadsboställen med jordbruk till

1,462.339 kronor 30 öre. Då löriingsboställenas afkastning utgjorde 441,077

kronor 88. öre, kan alltså afkastningen af dessa båda slag af boställen

beräknas till sammanlagdt 1,903.417 kronor 18 öre. Taxeringsvärdet utgjorde

för bostadsboställen med jordbruk 45,514,800 kronor” för dylika

bo>täl!en utan jordbruk 2,583,200 kronor samt för löningsboställena

10,731,600 kronor eller för samtliga ecklesiastika boställen 58,829,600

kronor. Afkastningen utgjorde i medeltal: af samtliga bostadsboställen

med jordbruk 3 21 procent af deras taxeringsvärden och af samtliga löriingsboställena

4*11 procent af dessas taxeringsvärden. Härvid är dock att

märka, att frän bostadsboställenas afkastning fråndragits, utom boställshafvarens

kostnader för byggnadsskyldighetens lullgöraride å dessa boställen,

jämväl skatter och onera, hvilka enligt kol. 24 af tab. 3, tabellserien A,

uppgingo till sammanlagdt 354,849 kronor 74 öre. Med tillägg af denna

summa motsvarade bostadsboställenns hela afkastning — 1,817489 kronor

4 öre 3 90 procent af taxeringsvärdena å berörda boställen. Nu nämnda

olika slag af boställen omfatta dock ej all den jord, som blifvit prästerskapet

anslagen, i det att ett antal »stom-, annex- och mensalhemman och

lägenheter, som icke äro bostadsboställen», indragits till prästerskapets

lönereglerings fond och, enligt kapitalkontot till rikshufvudboken, för år

1896 tillfört fonden en inkomst i arrendemedel af 52,572 kronor 35 öre.

Icke blott-genom det jordbruk, som bedrifves å flertalet af prästerskapets

boställen äro dessa inkomstgifvande; många boställen lämna äfven

en ansenlig afkastning i skogsprodukter och hafva därigenom på olika

sätt beredt prästerskapet förmåner.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition 3s:o 39.

Skogsförsäljningsmedel, som tillfalla boställshafvare, fördela sig

mycket ojämnt på olika år, om man afser tidpunkten för de influtna

medlens utanordning. De i skogshushållningsplanen utöfver husbehofvet

beräknade årshyggena uttagas nämligen i allmänhet icke hvarje år, utan

periodvis för flera år i sänder. Häraf följer, att boställshafvarens andel

af de behållna skogsförsäljningsmedlen kommer honom till hända ofta lång

tid efter förloppet af det ecklesiastikår, till hvars beräknade skogsafkastning

det sålda virket hör. Det skulle därför, på sätt kommittén anmärker,

hafva varit ytterligt vilseledande, om såsom inkomst af skog

för ecklesiastikåret 1896—97 redovisats just de belopp, som under detta

år levererats till boställshafvarna, enär utanordning af skogsförsäljningsmedel

ofta innefattar uppbörd för flera års aftorkning.

På det att hvarje boställshafvares inkomst åt skogsmedel skulle kunna

för ett visst år angifvas med ett belopp, som i någon mån motsvarade

hvad å detta år rätteligen belöpte, har kommittén funnit det vara nödvändigt

att utfinna ett medeltal för åtminstone fem ecklesiastikår och fördenskull

låtit utarbeta samt i en särskild tabellserie B sammanföra, utom

andra uppgifter om skogsafkastningen å ifrågavarande boställen, medeltalsvärden

för den ecklesiastika femårsperioden 1891—96 af boställshafvarna

tillkommande skogsmedel. De siffror, som beteckna nämnda värden,

hafva införts i kol. 8 af tab. 4, tabellserien A.

Utöfver hvad som erfordrades till fyllande af bost ällshafvar nas behof

af ved samt af byggnads-, stängsel- och slöjdvirke m. m. lämnade skogshushållningen

å prästerskapets boställen — i enlighet med den sålunda

verkställda beräkningen — boställshafvarna en kontant inkomst för ecklesiastikåret

1896—97 af 107,131 kronor 16 öre.

''Till boställsafkastning har kommittén äfven hänfört ersättning, som

af boställshafvare tillgodonjutes med anledning däraf, att en del af boställets

mark eller någon af de till bostället hörande 1 härligheter» öfverlatits till

annan, såsom t. ex. när jord genom afsöndring eller expropriation frånskilts

ett bostadsboställe, när därifrån försålts sten, grus, torf eller dylikt,

när rätt till jakt, fiske eller vattenfall upplåtits, när intrång eller olägenhet

vid boställets brukande tillfogats boställshafvaren o. s. v. I ersättning

därför att jord eller rättigheter af olika slag upplåtits från bostadsboställen

hafva ganska afsevärda belopp kommit prästerskapet till godo,

för hvilka redovisats i kol. 7 af tab. 4, taoellserien A. Ecklesiastikaret

1896—97 utgjorde summan 100,656 kronor 49 öre.

Anslag från Bland lönetillgångar för kyrkoherdar och komministrar äro till sist

eelfonder.!*° att nämna anslagen från en del fonder, särskilt prästerskapets löneregleringsfond.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Denna senare fond är bildad med tillämpning af den i § 9 af 1862

års förordning uttalade grundsatsen, att sådana inom en församling befintliga

aflöningstillgångar, som icke äro bostadsboställen eller utgöra församlingsafgifter

eller tillkommit genom donation eller anskaffats af församlingen

själf, må, när de icke vidare äro behöfliga för aflöning af prästerskapet

inom församlingen, kunna användas till att bereda annan församlings

prästerskap anständig bärgning. Genom nådigt bref till kammarkollegium

och statskontoret den 14 februari 1868 lämnades föreskrifter

angående förvaltningen af de medel, som blifvit eller blifva från vissa

prästerliga beställningar afskira, men icke till statsverket indragna. Dessa

medel skulle uppsamlas i en särskild för ändamålet bildad fond, benämnd

prästerskapets löneregleringsfond, hvilken förvaltas af statskontoret.

Åt prästerskapet beviljade anslag från såväl löneregleringsfonden som

andra af statskontoret förvaltade ecklesiastika fonder — Ramsele pastorsboställes

skogsförsäljningsmedels fond, Älfdals pastorats regleringsfond,

Brunskogs församlings aflöningsfond och Fryksände pastorats regleringsfond

— hafva införts i kol. 11 af tab. 4, tabellserien A. Från samtliga

fonderna utgick till prästerskapet för ecklesiastikåret 1896—97 en summa

af 187,568 kronor 74 öre. Denna summa understiger hvad enligt de hos

statskontoret förda räkenskaperna utgifvits från löneregleringsfonden såsom

aflöningsfyllnad och lönetillökning för år 1896, eller 216,792 kronor 98 öre.

Kommittén upplyser, att anledningen därtill är att söka — utom i till

äfventyrs mindre noggranna uppgifter från prästerskapet, hvilka man dock

försökt att kontrollera och beriktiga efter berörda räkenskaper — i följande

förhållande.

Under det att kommittén vid uppgörande af sitt tabellverk i allmänhet

afsett att så noga som möjligt återgifva de faktiska förhållandena,

bär dock afvikelse därifrån gjorts i afseende å sådana församlingar, där

de jämlikt 1862 års förordning fastställda löneregleringarna ännu icke under

ecklesiastikåret 1896—97 varit tillämpade, utan afiöningen fortfarande utgått

enligt konvention eller äldre författningar. För di ssa församlingar

hafva nämligen, med ledning af lönereglenngsresolutionerna samt med

tillhjälp af mantals- och taxeringslängd er, till någon del af prästerskapet

själft men hufvudsakligen inom kommittén uppgjorts beräkningar, huru

afgifterna till prästerskapet och dessa afgift ers fördelning på olika beskattningsföremål

skulle hafva gestaltat sig, därest vederbörande resolutioner

varit tillämpade inom de särskilda församlingarna under nyssnämnda

ecklesiastikår. Denna afvikelse från det vanliga förfilrandet vid bearbetningen

af det statistiska materialet har påkallats såväl af det kommittén

gifna uppdraget att utreda den på nu (/(''illande löneregleringar grundade

Bih. till Riksd. Prof. 1908. I Sami. 1 Afd. 23 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

skattskyldigheten till prästerskapet som af behofvet att, för astadkommande

af jämförelse mellan de olika församlingarna i afseende å berörda skattskyldighet,

hänföra alla de för en sådan jämförelse erforderliga uppgifterna

till samma lönesystem, nämligen det som infördes genom åberopade förordning.

Antalet församlingar, för hvilka förenämnda beräkningar verkställts

och där lönerna under omförmälda ecklesiastikår utgingo efter den

äldre lagstiftningens principer, utgjorde 192, däraf de flesta eller. 41 i

Linköpings stift. Beträffande dessa församlingar hafva icke blott tionde

och andra afgifter utan äfven aflöningsförmånerna i° öfrigt upptagits till

de belopp och i de poster, med hvilka de bort utgå, om den nya löneregleringen

varit tillämpad. Således har anslag från löneregleringsfonden,

som till en prästerlig tjänst varit anvisadt endast för. den tid, under

hvilken den gamla lönekonventionen ägde bestånd, blifvit uteslutet från

tab. 4, enär denna tabell är uppgjord just under förutsättning af den gamla

lönekonventionens upphörande.

Kommittén framhåller, hurusom utgifterna från prästerskapets löneregleringsfond

till aflöningsfyllnad och lönetillökning under senare tiden

afsevärdt vuxit. Under det att nämligen dessa utgifter jämlikt statskontorets

räkenskaper för år 1899 utgjorde 297,235 kronor 46 öre, belöpte

de sig för år 1900 till 405,512 kronor 1 öre och för år 1901 till 463,412

kronor 21 öre.

ö/venikt Å de olika titlar, hvarunder lönemedlen för kyrkoherdar samt kom
mellTör

ministrar och med dem likställda präster sålunda blifvit redovisade, upptyrkoherdar

gingo för ecklesiastikäret 1896—97 ifrågavarande aflöningsförmanei

octi~ utöfver bostadsförmånen — till följande värden:

Statsanslag....................................................................... kronor 210,611: 56

Församlingsbidrag......................i................................. * 5,547,039: 34

Enskildas anslag och afkastningen af donationer » 53,242: 87

Boställsmedel................................................................. J> 2,111,204: 83

Anslag från ecklesiastika fonder.................. »_187,568: 74

Summa kronor 8,109,667: 34.

Prosteiunnor. För att såvidt möjligt fullständigt angifva prästerskapets i de territoriella

församlingarna inkomster återstår att redogöra för prostarfvodena.

Såsom ersättning för sina ämbetsgöromal hafva prostarna af ålder

ägt uppbära någon del af tionden, hvilken ersättning benämnes prostetunna.

Denna rätt blef dem icke beröfvad vid tiondens partiella indragning

till kronan under Gustaf I och har sedermera tid efter annan tillförsäkrats

dem. Prostetunnorna hafva, såsom en afkortning å kronotionden,

i gamla Sverige merendels utgått med en tunna spannmål för hvarje

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 3''J.

till kontraktet hörande församling. Men i Skåne, Halland, Blekinge och

Bohuslän har nämnda spannmål städse utgått till vederbörande prostar af

kyrkans tionde eller af kyrkans inkomster i öfrigt, där densamma ej uppbar

någon tionde. De 184 prostarna i riket ecklesiastikåret 1896—97 uppburo

då prostetunnor till ett värde af 26,849 kronor. Statsverket betalar

numera godtgörelse för prostetunnorna i enlighet med förordningarna

angående förändring af grundräntor och kronotionde den 23 juli 1869

samt angående afskrifning af den från viss jord inom Skåne in. fl. provinser

utgående kyrkotionde den 14 oktober 1898.

Oftanämnda ecklesiastikår 1896—97 åtnjöt alltså prästerskapet i de Samtliga

territoriella församlingarna aflöningsförmåner — utöfver fri bostad — till

ett värde af sammanlagdt 8,136,516 kronor. Härtill torde dock rätteligen fördelade.

böra läggas 354,849 kronor 74 öre, hvilket belopp, utgörande skatter och

onera för bostadsboställen med jordbruk, afdragits vid beräknande af dessa

boställens afkastning. A andra sidan bör icke förbises, att, utom vanliga

skatter och onera, åtskilliga andra obligatoriska utgifter till icke så obetydliga

belopp drabba det ordinarie prästerskapet, såsom 2 procent å lönen

i årsafgift till prästerskapets änke- och pupillkassa, afgifter till enskilda

kassor för pensionering af änkor och barn äfvensom för beredande af

understöd åt fattiga obefordrade prästmän samt kostnader för det extraordinarie

prästerskapets aflöning.

Af förberörda summa 8,136,516 kronor belöpte:

å Uppsala stift... kronor 942,273 å Göteborgs stift... kronor 741,666

Kalmar » ... « 227,123

Karlstads » ... » 430,232

Härnösands » ... » 782,220

Visby » ... » 152,615

Stockholms stad » 154,060

» Linköpings

» Skara

» Strängnäs

» Västerås

» Växjö

» Lunds

802,303

673,179

611,000

634,065

503,698

1,482,082

Huru de för kyrkoherdar samt komministrar jämte vederlikar under Fördelning af

ecklesiastikåret 1896—97 tillgängliga lönemedlen — utgörande, såsommtnln^rkonyligen

nämnts, 8,109,667 kronor — voro mellan dem fördelade, framgår herdar samt

af hvad kommittén i fortsättningen af sin utredning angående »präster-kom™w*trar

skåpets nuvarande aflöningsförhållanden» vidare meddelar.

Omförmälda summa bildade det ekonomiska underlaget för 1,368 kyrkoherdebeställningar

med aflöningsförmåner till ett värde af 6,441,517 kronor

samt för 957 komministraturer eller med dem likställda tjänster, vid hvilka

inkomsterna uppgingo till ett värde af 1,668,150 kronor.

Medelbeloppet för en kyrkoherdelön var 4,709 kronor; men vid de Kyrkoherdesärskilda

beställningarna voro fästade aflöningsförmåner af mycket olika ,öner■

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

värde. Skillnaden mellan land och stad verkade därhän, att medellönen

för kyrkoherde i landspastorat var endast 4,544 kronor, under det att den

för kyrkoherde i stadspastorat var 6,667 kronor. Jämföras de särskilda

stiften med hvarandra, framträda äfven ganska betydande växlingar.

Medellönen var sålunda — om Stockholms stad undantages — högst i

Lunds stift med 5,796 kronor samt lägst i Visby stift med 3,264 kronor.

Högsta lönen uppbars af kyrkoherden i Skellefteå pastorat af Härnösands

stift med 14,206 kronor och den lägsta — om hänsyn ej tages till prebendepastoraten

— af kyrkoherden i Lönnberga pastorat åt Linköpings

stift med 2,054 kronor. De båda löneklasserna 3,000—3,499 kronor och

3,500—3,999 kronor, tillhopa omfattande 408 beställningar, voro de

jämförelsevis talrikaste; 168 löner uppnådde icke 3,000 kronor.

Komminister* För komministrarna var medellönen: i hela riket 1,743 kronor, å landstoner.

bygden 1,593 kronor och i stad 2,880 kronor. Beträffande komministerslönerna

inom de särskilda stiften hade följande stift att uppvisa de högsta

medeltalen: Lunds stift med 2,513 kronor, Göteborgs stift med 2,002 kronor,

Västerås stift med 1,997 kronor och Härnösands stift med 1,948 kronor.

För öfrigt voro växlingarna ej synnerligen stora, enär medeltalen i

fråga om de andra stiften höllo sig mellan 1,715 och 1,412, hvilket sistnämnda

tal betecknar medellönen inom Visby stift. Förste komministern

i Lund var, bland komministrar, rikligast aflönad, i det att hans inkomster

uppgingo till 7,589 kronor. Den lägsta komministerslönen, hvilken utgjorde

402 kronor, uppbars af komministern i Sorunda pastorat af Strängnäs

stift. Med afseende å sistnämnda löns låga belopp upplyser kommittén,

att komministersbostället i Sorunda ansetts medföra eu årlig förlust

af 675 kronor. De jämförelsevis flesta lönerna — 230 till antalet —

tillhörde klasserna å belopp mellan 1,300 och 1,500 kronor; 584 understego

1,700 kronor.

Adjunkternas Beträffande det extraordinarie prästerskapets aflöning innehåller kyrkoafiöning.

ja„.en j ->4 pap. 29 §, att eu kyrkoherde eller kapellan, till hvilkens biträde

vid gudstjänstens uppehållande en extraordinarie prästman blifvit

förordnad, skall »vedergälla honom med kost och lön, som de antingen

själfve sins emellan öfverenskomma, eller biskopen med kapitlet mäter och

tycker rätt vara». I stället för dessa öfverenskommelser mellan hvarje

enskild tjänsteinnehafvare och hans biträde blefvo emellertid så småningom

i åtskilliga stift föreningar angående adjunkters och vikariers aflöning ingångna

mellan stiftens samtliga präster på de allmänna prästmötena. Ett

sådant tillvägagående blef slutligen föreskrifvet för hela riket genom

ett cirkulär till konsistorierna af den 14 september 1839, hvarigenom

domkapitlen anbefalldes att i de stift, där öfverenskommelser i afseende

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kung1. Majds Nåd. Proposition N:o 39.

på adjunkternas lönevillkor ännu icke blifvit träffade, vid blifvande prästmöten

söka åstadkomma en dylik reglering, afpassad efter dessa tjänstemäns

behof och göromål.

När därefter förordningen angående allmänt ordnande af prästerskapets

inkomster den 11 juli 1862 utfärdades, hade däri äfven meddelats

nagra bestämmelser, som afse det extraordinarie prästerskapets aflöning.

Sålunda stadgar § 1, att lönerna för det ordinarie prästerskapet böra så

beräknas, att det extraordinarie kan, såsom hittills, af det ordinarie aflönas;

och skall enligt § 12 minimum af det aflöningsbelopp, som, förutom

bostad och fri föda, bör vice pastorer och adjunkter tillerkännas, äfvensom

den ersättning, hvartill de äro berättigade, då omständigheterna föranleda,

att bostad och föda in natura icke lämpligen kunna ifrågakomma, i vanlig

ordning d. v. s. på prästmöte — bestämmas i spannmål att utgå efter

tioårig markegång.

Emellertid har man inom de flesta stift sökt åstadkomma eu fullständigare

reglering af det extraordinarie prästerskapets aflöning, än hvartill

stadgandena i 1862 års förordning gifva anledning. Den grundsats

för ifrågavarande lönereglering, som först gjorde sig gällande, innebar, att

adjunktslönerna skulle utgå med olika belopp efter inkomsten vid den ordinarie

befattningen; och blefvo för sådant, ändamål de prästerliga lägenheterna

indelade i flera klasser. Från början af 1880-talet har en annan grundsats

för adjunktsaflöningen småningom börjat vinna tillämpning, i det. att

adjunkterna ansågos böra åtnjuta lön i olika lönegrader efter tjänsteålder,

oberoende af om de voro anställda hos en mer eller mindre väl aflönad

ordinarie, men skulle ordinariens bidrag till adjunktsaflöningen utgöras

endast i förhållande till de med hans tjänst förenade inkomster, vare sig

adjunkten ägde uppbära lön i lägsta eller högsta lönegraden. Denna

senare anordning fordrar inrättandet af en för stiftets präster gemensam

kassa, hvilken antingen mottager hela det bidrag, ordinarien är skyldig

att vid anlitande af tjänstebiträde erlägga, och sedan till vederbörande

adjunkt utbetalar den honom efter tjänsteåldern tillkommande lönen, eller

ock uppbär endast öfverskottet af ordinariens bidrag utöfver hvad som

tillkommer adjunkten, för att med detta öfverskott fylla den brist i adjunktsaflöningen,

som på andra håll kan uppstå. Fn adjunktslön har

mycket olika värde i de särskilda stiften, vare sig man jämför de lägsta

löner, som utgå i hvarje stift, eller de högsta lönerna i de stift, där flera

lönegrader äro bestämda.

_ Ersättning för pastoralvård utgår i vissa stift med ett för alla pastorat

i stiftet lika belopp spannmål, utöfver den vederbörande tillkommande

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

adjunktslönen, i några stift efter pastoratets folkmängd och i de öfriga stiften

efter ordinarie pastors inkomster.

För det fall att fri bostad och fritt vivre icke lämpligen kunna utgå

in natura, har enligt kommittén meddelade upplysningar i alla stift såsom

ersättning därför blifvit fastställdt ett visst belopp spannmål, utom i

Göteborgs stift, där ersättningen omedelbart bestämts i penningar.

Vid en extraordinarie prästmans förflyttning från en tjänstgöringsort

till en annan bestrides väl i allmänhet ersättningen för resekostnaderna

af den, till hvilken tjänstebiträdet missiveras, men i vissa stift af adjunktskassan.

Skjuts i ämbetsärenden lämnas i regel af tjänsteinnehafvaren i alla

de fall, då sådan ej tillhandahålles af den, som påkallar den prästerliga

förrättningen.

Viktigare inom riksdagen väckta förslag till ändring i prästerskapets

nuvarande aflöningsförhållanden.

r

De löneregleringar, som uppgjordes i enlighet med 1862 ars förordning,

skulle jämlikt § 6 i samma förordning vara gällande under en tid

af femtio år, räknadt från den efter hvarje lönereglerings fastställande

näst inträffande första maj, oberoende af huruvida regleringen då kunde

tillämpas eller icke. Större delen af dessa löneregleringar erhöll kunglig

fastställelse under 1860-talet; och är den tidigast utfärdade resolutionen meddelad

den 18 december 1863. De flesta regleringarna upphöra således

att gälla under tiden 1914—20, då 963 regleringar af 1,365 förfalla. Antalet

utlöpande regleringar är störst ar 1920, eller 222, samt minst aren

1930 och 1942, då hvarje år blott 1 förfaller; åren 1935—41 utlöper icke

någon. År 1942 upphör den sista af de på grund af 1862 års förordning

verkställda löneregleringarna att gälla..

Redan under nittonde seklets sista årtionde väcktes inom Riksdagen

förslag om vidtagande af åtgärder i syfte att förbereda den lagstiftning,

som ansågs böra träda i stället för 1862 års förordning.

ärt rikt- Sålunda framhöll vid 1896 års riksdag en motionär inom Andra

da9-\ Kammaren (motion n:o 52), hurusom billighet och rättvisa ^syntes tala för

att den jorden åliggande, till prästerskapets aflöning utgående tionden,

hvilken hade enahanda ursprung som kronotionden, blefve liksom denna

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungi. Maj:ts Kåta. Proposition N:o 39.

afskrifven, helst prästerskapets tionde i många landsorter vore en ganska

tung börda, som ej utan stor möda kunde af ägarna till tiondeskyldig

jord betalas; och hemställde motionären om skrifvelse till Kungl. Majfi

med anhållan:

a) »att Kungl. Maj:t täcktes, så fort ske kan, låta utreda myckenheten

af den tionde, som nu af tiondeskyldig jord utgår till prästerskapets

i riket aflöning, och det belopp i penningar, denna tionde motsvarar

efter medelmarkegångspriset för de senaste tio åren 1886—1895 och i

följd däraf utgår till prästerskapets aflöning i hvarje pastorat, och hvad

summan af denna tionde utgör för hela riket, samt sedan med första möjliga,

men senast till 1898 ars riksdag, dels afgifva förslag till afskrifning

af denna tionde på enahanda sätt som med de å jorden hvilande grundskatter

ägt rum och under loppet af 10 år med io procent årligen, dels

föreslå det belopp, som Riksdagen bör anvisa och som mot tionden svarar,

att utgå till prästerskapets aflöning, antingen sålunda, att det betalas

omedelbart till prästerna mot motsvarande minskning i de afgifter, som

utgöras till dem af tiondeskyldig jord, eller ock utgår såsom lindring till

ägarna af sådan jord för den tid nu skedda löneregleringar gälla; allt

i syfte att, när tiden för nu gällande löneregleringar tilländagått och tiondens

hela afskrifning ägt rum, staten skall öfvertaga hela det belopp till

prästerskapets aflöning, som hittills utgått därtill af tiondeskyldig jord;

b) att Kungl. Maj:t täcktes, om så lämpligen kan ske, i sammanhang

med i mom. a) omförmälda utredning, men eljest för sig, låta upprätta

förslag till lönestat för prästerskapet i riket, afsedd att gälla från och med

1912 och att tillämpas i hvarje pastorat från de tider, då nuvarande löneregleringar

där upphöra, samt att denna lönestat må upptaga bestämdt

belopp för hvarje prästerlig tjänstebefattning;

c) att utredningen till denna lönestats uppgörande jämväl må omfatta,

huruvida förefintliga boställen lämpligen böra efter uppskattning

och mot afdrag pa lönen för tjänsteinnehafvaren bibehållas eller endast

bostad med trädgårdsland åt honom upplatas, och boställena öfverlämnas

till pastoraten mot viss afgift eller för statsverkets räkning utarrenderas,

samt att Kungl. Maj:t ville, så fort ske kan, för Riksdagen föreslå dels

de förändringar ej mindre i kungl. förordningen af den 11 juli 1862 om

ordnande af prästerskapets aflöning än ock i öfriga frågan berörande lagrum,

dels älven de villkor, som kunna finnas nödiga för statens öfvertagande

af aflöningen till rikets prästerskap såsom till öfrige statens tjänstemän;

samt

d) att äfven förslag till pensionsstat för prästerskapet må uppgöras

på här ofvan angifna grunder, i syfte att de prästmän, som af sjuklighet

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

eller ålder ej förmå behörigen uppehålla sina tjänster, skola erhålla

sådan.»

Med anledning af denna motion yttrade sammansatta stats- och lagutskottet

i utlåtande n:o 13, att då motionären vid framställandet, af förevarande

förslag utgått från den synpunkten, att prästerskapets aflöning, som

dittills inom svenska kyrkan städse utgjorts af vederbörande församlingar,

borde öfvertagas af staten, en sådan anordning enligt utskottets. mening

antagligen skulle hafva till följd, att tillsättningen af alla prästerliga tjänster

öfverginge till staten, hvilket vore af djupt ingripande betydelse och

skulle medföra en fullständig omgestaltning af förhållandet mellan stat

och kyrka samt mellan församling och dess prästerskap. I samma man

som statens inflytande på kyrkan därigenom skulle ökas, komme prästerskapet

att ställas oberoende af vederbörande församlingar och deras önskningar.

Då utskottet hö de före, att utvecklingen i detta hän seende ingalunda

borde gå i den riktning, hvartill genomförandet af motionärens omförmälda

förslag skulle leda, både utskottet, som jämväl tagit hänsyn till

den betydliga ökning i statsbudgeten, som däraf skulle påkallas, funnit

sig icke böra förorola en framställning till Kungl. Maj:t om utredning

och förslag beträffande afskrifning af tertialtionden, i syfte att staten

skulle öfvertaga den däraf till prästerskapet utgående aflöningen. I

följd däraf hade utskottet jämväl funnit sig förhindradt att upptaga motionärens

i samma syfte gjorda yrkande om upprättande af förslag till

lönestat för prästerskapet, och ej heller ansag sig utskottet under sadana

förhållanden böra understödja framställningen beträffande prästerskapets

pensionering. Utskottet hemställde, att motionen icke matte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda. Första Kammaren biträdde utskottets hemställan,

hvaremot Andra Kammaren biföll motionen; och hade denna

senare sålunda förfallit.

rik,- Samme motionär väckte vid 1897 års riksdag inom Andra Kammaren

en motion, n:o 61, af nästan ordagrant lika lydelse som den

nyligen nämnda, med den skiilnaden likväl, att tiondens värde skulle beräknas

efter medelmarkegångspriset för åren 1887 96 samt att förslaget

till afskrifning af tiotiden skulle afgifvas senast till I<s99 ars riksdag.

inom Andra Kammaren väcktes vid 1897 års riksdag i hithörande

ämne ytterligare en motion, n:o 95, hvilken uteslutande rörde skattskyldigheten

till prästerskapet, och gick därpå ut, att Riksdagen matte hos

Kungl. Maj:t anhålla, »det Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning

af den skattskyldighet till prästerskapet, som nu åligger församlingarna,

hvar för sig, så fort sig göra later, helst tdl 1899 ars riksdag, framlägga

förslag därom, att de, som i en församling äro skattskyldiga till präster
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

skåpet, skola erhålla full ersättning för sina utskylder till detsamma på

så sätt, att det inom församlingen erforderliga ersättningsbeloppet betalas

till minst en tredjedel genom statsmedel och till högst två tredjedelar

genom utdebitering på alla församlingens medlemmar efter fyrk eller bevillnirigskrona,

prästerskapets egna fyrkar eller bevillningskronor undantagna,

samt därjämte förslag till de ändringar i nu gällande kommunallagstifrning,

hvartill vidtagandet af en sådan åtgärd kan föranleda».

Utom nämnda två motioner väcktes jämväl vid ifrågavarande 1897

års riksdag inom Första Kammaren en motion, n:o 3, i hvilken till skärskådande

upptogs flertalet af de frågor, som stå i samband med den kyrkliga

organisationen och prästerskapets aflöningsförhållanden. Motionären

yrkade bland annat, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att enär

de enligt bestämmelserna i förordningen den 11 juli 1862 upprättade löneregleringarna

visat sig i tillämpningen innebära anmärkningsvärda ojämnheter

såväl beträffande beloppet af de för vederbörande prästmän bestämda

aflöningarna som med afseende å fördelningen af de utskylder, hvilka till

prästerskapet utgjordes, Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke de

nya löneregleringarna lämpligen kunde grundas å vissa utaf motionären

föreslagna, från nämnda förordnings föreskrifrer delvis afvikande bestämmelser,

bland andra, att alla från församlingarna till prästerskapets aflöning

utgående bidrag jämte arrendena för de ecklesiastika boställena skulle a^

kronans tjänstemän debiteras, uppbäras och redovisas i sammanhang med

den allmänna uppbörden samt af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

levereras till statskontoret; att likaledes till statskontoret skulle levereras

de. andelar af skogsförsäljnirigsmedlen, hvilka, utan att ingå till lönereglerings

för iden, tillfölle innehafvarna af vissa ecklesiastika boställen; att

sedan sålunda ofvannämnda för prästerskapets aflöning afsedda medel levererats

till statskontoret, det skulle åligga bemälda myndighet att af berörda

medel och af de aflöningsmedel, hvilka utginge från prästlöneregleringsfonden,

tillhandahålla vederbörande domkapitel de andelar, som på hvarje

stift belöpte, att af domkapitlen utbetalas till vederbörande löntagare; samt

att de från de olika skattetitlarna till prästerskapets aflöning utgående bidragen

blefve ställda i'' riktig proportion till hvarandra.

Ofvan omförmälda vid 1897 års riksdag väckta tre motioner öfver- Riksdagen,

lämnades till sammansätta stats- och lagutskottet, som med anledning af ''£n/^‘

dem afgaf utlåtande, n:o 7. I anslutning till berörda utlåtande aflat Riksdagen

den 5 maj 1897 till Kungl. Maj:t förutnämnda skrifvelse (n:o 62),

hvilken föranledde tillsättandet åt prästlöneregleringskommittén. Riksdagen

anförde i donna skrifvelse bland annat följande:

* Vid öfvervägande af de i nämnda motioner berörda ämnen bär Riks
Bih.

till Rilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. <j

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

da "en funnit det visserligen icke kunna förnekas, att de nu gällande och

af "Eders Kungl. Maj:t stadfästade lönekonventionerna, hvilka tillkommit

med anledning" af kungl. förordningen den 11 juli 1862, beteckna ett synnerligen

stort framsteg i förhållande till det förut radaride aflöningssättet.

Att de däremot numera i många afseenden lämna mycket öfrigt att önska,

finner Riksdagen framgå såväl af hvad inom Riksdagen förut i ämnet

upplysts som genom de i förevarande motioner lämnade uppgifter, och är

dessutom nogsamt bekant. Ett sådant sakernas tillstånd torde ej vara till

fromma hvarken för församlingarna eller prästerskapet. Om den närmare

beskaffenheten af dessa missförhållanden å hvarje särskild ort kan Riksdagen

icke yttra sig, då lönekonventionerna icke äro i tryck tillgängliga,

men Riksdagen anser det emellertid icke kunna förnekas, att en grundlig

förbättring i flera afseenden är af behofvet påkallad. Riksdagen är likaledes

öfvertygad därom, att ehuruväl en sådan genomgripande förändring

icke kan ernås förr än i mån af de nuvarande konventionernas utlöpande,

det likväl ingalunda kan anses vara för tidigt att redan nu taga frågan

under behandling, i anseende till den mycket vidlyftiga och uttömmande

utredning, som för dess allsidiga bedömande erfordras, och med hänsyn

därtill att många myndigheter torde böra höras i frågan, innan densamma

kan anses hafva kommit i sådant skick, att den lämpligen kan företagas

till slutligt afgörande.

Med ledning af motionerna går Riksdagen nu att omnämna nagra åt

de afseenden, uti hvilka en förbättring synes erforderlig, utan att Riksdagen

därvid kan anse sig hafva anmärkt alla de olikartade synpunkt er

eller framlagt alla de mångfaldiga omständigheter, som kunna på frågan

inverka.

Genom lönekonventionerna reglerades församlingsmedlemmarnas bidrag

till prästerskapet på ett synnerligen skiftande sätt i olika orter.

Emellertid torde fortfarande den hufvudsakligaste bördan däraf hvila pa

den tiondeskyldiga jorden. Genom jordbrukets utveckling — som medfört,

att den beräkning, som vid löneregleringarnas uppgörande lades till

grund för bidragsskyldigheten, ej ens vid jämförelse jurdbruksfastighe er

emellan längre är tidsenlig, — genom uppkomsten af industriella anlägg

ningar och stationssamhällen samt däraf föranledd mer eller^ mindre betydlig

folkökning i många församlingar och genom flera andra inträdda

förändringar torde det flerstädes hafva kommit att framstå såsom ganska

obilligt, att blott en del af församlingen hufvudsakligen bekostar deri institution,

hvaraf dock alla hafva gagn. Det synes sålunda Riksdagen först

och främst vara af nöden att lå till stånd en grundlig utredning beträffande

förhållandet mellan den del af prästerskapets aflöning, som inom

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3''J.

hvarje församling gäldas af den tiondeskyldiga jorden, och den, som utgöres

af andra inom densamma befintliga skatteobjekt, äfvensom ett sammandrag

öfver hvad i tionde utgår från hela riket. Därigenom kommer

äfven att vid jämförelse de olika församlingarna emellan framstå de förvisso

ganska betydliga olikheter, som i detta afseende förefinnas mellan

skilda församlingar inom landet.

Riksdagen är redan nu öfvertygad därom, att genom utredningen

det skall visa sig, att en mycket omfattande revision af grunderna för skyldigheten

att bidraga till prästerskapets aflöning blifver nödvändig, så att

en utjämning må kunna ske i afseende på de olika skatteobjekten.

Genom en sådan utjämning skulle enligt Riksdagens åsikt i ett stort

antal församlingar de berättigade skälen till de klagomål, som nu höras

från ägarna till tiondeskyldig jord, kunna uppnäfvas. Emellertid torde ett

icke obetydligt antal församlingar finnas, hvarest på den antydda vägen

det afsedda målet icke skulle kunna vinnas, enär inom dem några andra

beskattningsföremål än tiondeskyldig jord ej alls eller endast i högst obetydlig

man förefinnas. Beträffande sådana församlingar anser Riksdagen

det böra tillses, huruvida icke någon lindring må kunna dem beredas genom

bidrag från tillgängliga fonder eller annorledes, så att församlingarna ej

öfver höfvan befungas, men vederbörande prästerskap likväl erhåller sin

anständiga bärgning. Dylik hjälp bör dock enligt Riksdagens förmenande

lämnas allenast sa länge förhållandena göra densamma erforderlig och upphöra,

därest församlingens skatteförmåga blifver af någon anledning i motsvarande

grad ökad.

En utjämning torde ock enligt Riksdagens mening till en viss grad

kunna och böra ske beträffande de lönevillkor, som prästerskapet åtnjuter,

sa att nuvarande stora olikheter mellan aflöningsförmånerna i olika församlingar

i någon mån mildras. Särskildt synes en rättelse vara önskvärd

i den olämpliga proportion, som på flera ställen råder mellan kyrkoherdes

och komministrars aflöning inom samma pastorat. En utredning angående

dessa förhållanden synes Riksdagen erforderlig.

De af motionärerna föreslagna åtgärder att direkt eller indirekt göra

prästerskapet till af staten aflönade tjänstemän har Riksdagen ej kunnat

bifalla och således ej heller de yrkanden i motionerna, som med sagda

förslag stå i oskiljaktigt sammanhang. Ett sådant förfarande skulle nämligen

enligt Riksdagens åsikt alltför djupt ingripa i de nuvarande, sedan

gammalt rotfästade kyrkliga förhållandena. Det skulle förändra statens

och kyrkans ställning till hvarandra äfvensom förhållandet mellan de enskilda

församlingarna och deras prästerskap. Riksdagen är därjämte öfvertyga,

att det i allmänhet icke skulle i församlingarna mottagas med väl
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

vilja. Af dessa skäl finner Riksdagen sig böra vidhålla den uppfattning,

som 1896 års riksdag i anledning af en då väckt motion häfdat, och såsom

sin åsikt uttala, att den grundsatsen bör fortfarande, gälla, att afgifter,

som af en församling till dess prästerskap utgöras, ej må till aflönande

af en annan församlings prästerskap användas, hvilken grundsats, finnes

tydligt uttryckt i § 9 af ofvannämnda kungl. förordning den 11 juli 1862.

De jämkningar och förbättringar i nuvarande aflöningsskyldighet. för församlingarna

och aflöningsrätt lör prästerskapet, som äro nödvändiga, böra

därför enligt Riksdagens mening äga rum med bibehållande af nämnda

grundsats.

Men Riksdagen har trott sig finna, att utan rubbning af samma

grundsats en viss lindring på af motionärerna antydd väg likväl skulle

kunna beredas församlingarna. Enär nämligen det svenska prästerskapet

småningom erhållit allt flera ämbetsaligganden, hvilka ej kunna anses vara

af kyrklig art, och som icke heller motiveras af den enskilda församlingens

behof, utan af statshänsyn, finner Riksdagen, att från detta förhållande

goda skäl kunna hämtas för att statsbidrag i någon mån lämnas till prästerskapets

aflöning. På hvad sätt detta lämpligen bör kunna ske, och i hvilken

omfattning det kan blifva erforderligt, torde kunna bestämmas först

sedan ofvan berörda utredning verkställts.

Såsom ytterligare underlättande ernåendet af den önskade jämnare

fördelningen i alla bär ofvan omförmälda afseenden kunna flera utvägar

påpekas, och åtskilliga äro äfven af motionärerna antydda. Bland dem är

indragning af vissa komministraturer en. Ehuru Riksdagen antager, att

en sådan åtgärd skall stöta på motstånd inom åtskilliga församlingar, och

ehuru Riksdagen anser, att därvid billig hänsyn bör tagas till församlingarnas

behof och önskningar, haller Riksdagen dock före, att flerstädes, isynnerhet

där två präster bo och tjänstgöra i en och samma församling, en

indragning kan utan skada ske.

Därjämte anser Riksdagen det böra tagas i öfvervägande, huruvida

icke på vissa orter, synnerligast sådana med gammal odling, hvarest församlingarna

äro jämförelsevis små och kyrkorna ligga nära hvarandra, en

sammanslagning utaf smärre pastorat ma kunna äga rum, ehuruväl häremot

ännu större svårigheter torde komma att uppstå, än hvad ofvan

nämnts. .

I sammanhang härmed är äfven att beakta, om icke åtskilliga komministraturer

torde böra förvandlas till själfständiga pastorat.

Genom dylika indragningar och sammanslagningar skulle flerstädes

frågan om prästerskapets aflöning kunna pa tillfredsställande sätt lösas,

utan att prästens förmåga att fullgöra sina ämbetsaligganden behöfde genom

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kiwgl. Maj:ts JVad. Proposition JV:o 39.

göromålens ökning äfventyras. I de fall åter, där dessa åtgärder ej kunna

vidtagas, maste man tillse, huruvida ej bidrag från annat håll må kunna

lämnas åt församlingar, som äfven efter införandet af förändradt utskyldssystem,

hvarom ofvan nämnts, blifva för svaga att kunna bereda sin herde

anständig bärgning. Därvid bör först ifrågakomma att använda medel ur

prästerskapets löneregleringsfond. Äfven om det ej vore klokt att årligen

från denna utdela årets hela inkomst, då därigenom lätt ett följande

ars bidrag blefve mindre än ett föregående års, så föreställer sig Riksdagen,

att möjligen mera än hittills af densamma kunde disponeras. En utredning

härom torde vara erforderlig. Möjligen skulle också denna fond,

utan att § 9 i ottanämnda kungl. förordning af den 11 juli 1862 för nära

träddes, kunna fa ytterligare tillskott från andra hall, synnerligast såsom

en följd af en sådan omreglering af de prästerliga befattningarna, hvarom

ofvan nämnts.

Vidkommande de ecklesiastika boställenas skogsfond vill Riksdagen,

utan att närmare inlåta sig på frågan om dess tillkomst och hittillsvarande

användning, blott uttala den mening, att sedan af densamma bekostats

skogsindelningar och vissa andra nödiga utgifter, hädanefter dess afkastning

hufvudsakligen borde kunna användas till samma ändamål som löneregleringsfondens.

Hvad präst boställena angår, har Riksdagen sig bekant, att mycket

olika förhållanden på skilda orter i landet gorå sig gällande beträffande

desamma. Riksdagen anser därför, att några för hela riket gällande stadgande.

rörande sättet för deras brukande ej äro lämpliga. Det torde i

somliga fall vara för prästen fördelaktigt, ja kanske nödvändigt, att själf

sköta bostället, medan det däremot i andra fall är för honom mycket

olämpligt och ledande till stora olägenheter. En förbättring i nu anmärkta

hänseende anser Riksdagen kunna vinnas, i fall det medgåfves prästerskapet

större frihet än hittills att få genom vederbörande myndigheters försorg

för längre tid utarrendera sina boställen. Det skulle äfven kunna

ifragasättas, om det ej under vissa förhållanden skulle kunna inedgifvas

en församling att själf öfvertaga arrendet af prästgården under gällande

regleringstid. En noggrann utredning om det lämpligaste förfaringssättet

härutinnan anser Riksdagen vara af behofvet påkallad, och bör därvid tagas

hänsyn till att boställena ma blifva väl häfdade samt såväl försarrdingcns

som prästerskapets bästa må tillgodoses. Prästen bör dock enligt Riksdagens

åsikt i hvarje fall bibehållas vid själfva bostaden samt trädgård.

Vid en blifvande utredning för uppgörande af förslag till ny lönereglering

för prästerskapet torde eldigt Riksdagens mening äfven många

andra förhållanden än de ofvan berörda böra blifva föremål för under
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

sökning i ändamål att vinna behöflig rättelse. Riksdagen tillåter sig i sådant

afseende framhålla frågan om förändring i afseende på de nu utgående

personella afgifterna till prästerskapet, hvilkas uppbörd nu är synnerligen

svår och föga ägnad att befästa godt förhållande mellan församling

och präst. Vidare torde vara att beakta frågor om eventuellt sammanbyggande

af kyrkor, om ordnande af kapellförsamlingarnas ställning till

sina moderförsamlingar, om reglerande af det extraordinarie prästerskapets

villkor, om ändrade bestämmelser i afseende på beräknande af å boställen

nedlagda förbättringskostnader samt i afseende på prästerskapets skyldighet

att bygga och underhålla vissa hus, såväl hvad prästgårdar som komministersboställen

angår, om i hvad mån bidragsskyldighet till prästerskapets

aflöning bör åläggas främmande trosbekännare, m. m. m. in. Riksdagen

håller före, att den önskade utredningen bör göras så fullständig och allsidig

som möjligt, så att därvid tages hänsyn till alla de förhallanden, som

kunna och böra inverka på det viktiga ärendets förande till ett lyckligt slut.

Hvad angår motionärernas yrkanden om skrifvelse med begäran om

utredning och åtgärder för prästerskapets pensionering, har Riksdagen, som

håller före, att sådan pensionering i större eller mindre omfattning vore

önskvärd, ansett sig, ehuru Riksdagen ej förbiser svårigheterna vid pensioneringens

åstadkommande, böra bifalla desamma, därvid uttalande den

mening, att prästerskapet bör själf bidraga till sin pensionering.---»

Af prästlöneregleringskommittén i dess allmänna motivering

framhållna synpunkter i afseende å reglerandet af prästerskapets

afiöningsförhållanden m. m. samt grundtankarna i kommitténs förslag.

utjämning åt I den för prästlöneregleringskommittén den 22 oktober 1897 utfärdade

dstikaCskatt-™ str likt i o nen anbefalldes kommittén att vid utredandet af grunderna för

skyldigheten, de nya regleringarna taga särskild hänsyn bland annat därtill, » huruvida

icke en utjämning bör åstadkommas i afseende på de bidrag till prästerskapets

aflöning, som utgå från olika skatteobjekt, och i hvad man staten

bör bidraga till aflöningen». Riksdagen har ock i sin skrifvelse af den

5 maj 1897 sagt sig vara öfvertygad därom, att en »mycket omfattande

revision af grunderna för skyldigheten att bidraga till prästerskapets aflöning

blifver nödvändig, så att en utjämning ma kunna ske i afseende

på de olika skatteobjekt en»; och Riksdagen synes hafva velat angifva

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

revisionens hufvudsyfte med orden: »Genom en sådan utjämning skulle...

i ett stort antal församlingar de berättigade skälen till de klagomål, som

nu höras från ägarna till tiondeskyldig jord, kunna upphäfvas».

Då kommitién skolat för sig klargöra innebörden af det erhållna Pratitumden*

uppdraget i afseende å skattejämkningen, har kommittén funnit, att det flxer,n9- icke skulle göra till fyllest, om tionden blott utbyttes mot en gång för

alla bestämda afyifter, såsom af Rikets Ständer föreslogs i deras skrifvelse

af den 6 juli 1857, men hvilket utbytande Kungl. M;ij:t ansåg böra begränsas

till en tidrymd af femtio år, i syfte att dymedelst skulle åt kyrkan

förbehållas rätten att vid ny lönereglering få tiondeafgifterna skäligen och

efter behofvet förhöjda. Ehuru en fast tiondesättning, hvarigenom afgifter

nas förhöjning i förhållande till jordbruksnäringens ökade bruttoafkastning

för framtiden bletve förhindrad, enligt kommitténs mening helt visst

skulle vara i beskattningshänseende påkallad och numera troligen icke

möta något hinder, förmenar likväl kommittén, att hvad som kallats »de

berättigade skälen till klagomål från ägarna till tiondeskyldig jord» icke

syftar på någon farhåga från tiondegifvarnas sida för nu utgående afgift

ers förhöjning, utan fast mer på en tiondegifvarnas önskan att få samma

afgifter i möjligaste mån nedsatta.

Kommittén tillbakavisar äfven den tanken, att det åsyftade målet skulle Revision af

helt vinnas allenast genom en revision af nu gällande mycket bristfälliga

bestämmelser om afgifter af annan fastighet än jordbruksfastighet och af afgifter af

inkomst. Därigenom kunde, säger kommittén, visserligen det betydande”^''

antal fyrkar, som för närvarande gå fria från afgifter till prästerskapet, inkomst.

blifva beskattade, och således ett afsevärdt tillskott till prästerskapets aflöning

vinnas; därig.nom kunde också bidraget från vissa beskattningsforemal

blifva icke obetydligt större. Men kommittén framhåller tillika,

hurusom för ägarna af tiondeskyldig jord därmed vore föga vunnet, såvida

den för nu gällande löneregleringar uppställda grundsatsen fortfarande

skulle tillämpas, nämligen att tionden, såsom en afgift för sig. bestämmes

efter egna grunder och utan jämförelse med eller inverkan af andra afgifters

be lopp.

Däremot har kommittén ansett, att en sådan utjämning mellan skatte- samtliga «/- objekten inom en församling nu kunde tänkas vara åsyftad, att sedan af- lika

gift ernå af tiondeskyldig jord sammanslagits med afgifterna af andra be- bakatMngt

skattningsföremål till eu summa, hela denna summa skulle fördelas å föremålcn

samtliga beskattningsföremål inom församlingen efter någon gemensam in°Z^Jg''''

grund. Kommittén har därför i den tabellariska sammanställning — tab. 2

af tabellserien A —, uti hvilken för hvarje församling redovisats de å

olika grupper beskattningsföremål debiterade afgifter, tillika låtit i samma

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

tabell, kol. 26, för de särskilda församlingarna uträkna, huru hvarje fyrk

skulle blifva belastad, under förutsättning af en sådan utjämning mellan

skatteobjekten att summan af samtliga såväl personliga som icke personliga

afgifter fördelades lika på alla fyrkar.

a)De»absoluta En dylik absolut skatteutjämning skulle på följande sätt inverka på

"nilTSZ jordbruksfastighetens bidragsskyldighet till prästerskapets aflöning.

''tydel.se

iik7untån''g^teTna af jordbruksfastighet, hvilka —- med tillämpning af den utaf

jordbruks- kommittén verkställda förvandling af bevillningsbelopp till fyrktal — nu

fastighet, j medeltal därstädes uppgå till 16''72 öre pr fyrk, skulle, i följd af städernas

betydande bevillningsbelopp för annan fastighet och för inkomst,

nedbringas till i medeltal l''8l öre pr fyrk. Belastningen komme att högst

uppgå till 13''19 öre pr fyrk (i Falsterbo) samt öfverskrede 10 öre pr fyrk i

allenast 4 församlingar och 5 öre pr fyrk i blott 19 församlingar. Jordbruksfastighetens

afgifter blefve för samtliga städer reducerade från 44,223

till 4,843 kronor, eller på det hela med nära 90 procent.

Å landsbygden komme förändringen att verka mera begränsadt och

betydligt mera ojämnt än i städerna. Jordbruksfastighetens afgiftssumma

skulle nedsättas från 3,655,226 till 2,546,407 kronor, eller med blott 30

procent, och belastningen pr fyrk för jordbruksfastighet i medeltal från

27 29 öre till 18''72 öre. Verkningarna af utjämningen skulle emellertid

gestalta sig ytterst olika i olika församlingar och beskattningens ojämnheter

på det hela snarare ökas än minskas. Resultatet beror på förhållandet

inom hvarje församling mellan jordbruksfastighetens fyrktal och

öfriga beskattningsföremåls fyrktal. Där det finns ett öfvervägande antal

fyrkar för andra skatteobjekt än jordbruksfastighet, där skulle utjämningen

medföra en betydande lättnad för dylik fastighet; där tvärtom fyrkarna

för jordbruksfastighet vida öfverväga de öfriga fyrkarna, där medförde

utjämningen föga eller ingen förändring i jordbruksfastighetens belastning.

I många församlingar skulle nämligen den minskning i skatteböjdan, som

för jordbruksfastigheten vunnes genom tiondens fördelning på samtliga

fyrkar, uppvägas, ja, öfvervägas af den ökning i tunga, som uppstode genom

öfverförande äfven af de personliga afgifterna å dessa fyrkar. Nedsättning

för jordbruksfastigheten med mer än 50 procent af afgifterna skulle förekomma

i ett mycket litet antal församlingar å landsbygden, nämligen blott i

173, samt stanna vid 10 procent och därunder i 638 församlingar, hvaremot

i ej mindre än 719 församlingar jordbruksfastighetens afgifter komme

att blifva mer eller mindre förökade. I det vida öfvervägande antalet af

landsbygdens församlingar skulle således för jordbruksfastighetens innehafvare

utjämningen medföra antingen en ny börda eller en lättnad, som

s. 73 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

73

knappast vore märkbar. En af kommittén verkställd jämförelse visar, att

i landsbygdens församlingar jordbruksfastighetens medelbelastning:

öfver

60

öre pr fyrk ...

.. i

före utjämningen

utgjorde

69 församlingar; i

efter utjämningen

skulle utgöra

50 församlingar

60 intill

40

» » »

»

342 » »

204

40 *

30

» » »

»

660 » »

509

30 »

20

> » »

»

892 »

933

20 »

10

» » >

»

383

567

10 »

5

» » »

7>

39

112

pr fyrk och därunder .......

»

2 » »

15

Offentligt är äfven, att skattenedsättningen blefve störst, där den

minst behöfdes, och tvärtom minst verksam, där den vore mest påkallad.

Utjämningen. skulle nämligen nedföra tiondens nästan fullständiga efterskänkande

ej blott i städerna utan äfven inom ett mindretal af landsbygdens

. församlingar, men just i sådana gynnade distrikt, där jordbrukarna

minst behöfva lindring, emedan den bland dem uppvuxna industrien

ökat äfven jordegendomens värde och bärkraft. Däremot blefve lindringen

knappast märkbar i de trakter, där ej blott belastningen nu är störst, utan

äfven jordägarnas ekonomiska kraft svagast, såsom i Småland, Skånes och

Hallands skogstrakter, de ofruktbaraste delarna af Västergötland, Dal,

norra Dalarna samt Norrlands obygder. Tyngden och ojämnheten i jordbruksfastighetens

belastning skulle således genom en dylik utjämning icke

komma att mycket förminskas, mångenstädes snarare förökas, och de blefve

så. mycket, mer i ögonen fallande, som utjämningen skulle verka ytterst

olika i olika församlingar, belägna alldeles intill hvarandra. Det torde,

yttrar kommit-én, vara uppenbart, att en dylik skattejämkning måste särskilt

ur synpunkten af de tiondeskyldiga jordägarnas intressen och önskningar

betraktas såsom förfelad samt framstå i alltför hjärt motsats till

grundskatteafskrifningen, hvars ledande grundsats just varit, att lindringen

ad'' skattebördan borde allestädes och för alla skattskyldiga vara jämn och

likformig.

Hvad härefter beträffar den absoluta skatteutjämningens betydelse för*»)Denabsoluta

bidragsskyldigheten från andra beskattningsföremål än jordbruk-fastighet,

kan di t sägas, att förändringen i städerna icke blelve afsevärd vare sig tyMte för

för gruppen annan fastighet eller för gruppen inkomst. I medeltal för

hela riket kommu belastningen att ökas från 1*39 öre pr fyrk för den förraannanfasliggruppen

och från I tc öre pr fyrk för den senare till fst öre pr fyrk hetk°0c^„in''

för hvardera gruppen. Då belastningen endast i fyra stad sförsamlingar

komme att uppgå till mer än 10 öre pr fyrk, i 53 församlingar bulle sig

Bih. tiU Rikad. Brok 1908. 1 Sand. 1 Afd. ‘JO Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

mellan 5 och 2 öre samt i 31 församlingar ej öfverstege 2 öre pr fyrk,

kan det med skäl sägas, att skatte lind ringen för jordbruksfastighet och

öfverflyttningen af de persordiga afgifferna på fyrkarna skulle i städerna

försiggå utan nämnvärd känning för annan fastighet och inkomst.

Annorlunda skulle förhållandet ställa sig å landsbygden. Gruppen

annan fastighet finge jämförelsevis mindre känning af förändringen, då

dess belastning, som redan nu i medeltal uppgår till 10’95 öre pr fyrk,

icke skulle ökas till mera än 18''72 öre pr fyrk. Vida kännbarare skulle

utjämningen träffa gruppen inkomst, för hvilken belastningen blefve i

medeltal å landsbygden ökad från 4’3l öre pr fyrk till 18 72 öre pr fyrk

och således mer än fyrdubblad. A landsbygden utgjorde ecklesiastikåret

1896—97 belastningen å inkomst:

5 öre pr fyrk och därunder..................... i 1,142 församlingar

10 intill 5 öre pr fyrk............................. » 623 »

20 » 10 » » » » 241 »

30 » 20 » » » » 29 »

öfver 30 öre pr fyrk................................. » 19 »

hvarförutom i 336 landsförsamlingar inga avgifter voro påförda för inkomst.

Efter utjämningen skulle belastningen å inkomst utgöra:

5 öre pr fyrk och därunder....................... i 13 församlingar

10 intill 5 öre pr fyrk................................. >112 »

20 » 10 » » » » 567 »

SO » 20 » » » !> 933 »

40 » 30 » » » » 509 »

öfver 40 öre pr fyrk ..................................... s 254 »

Belastningen å inkomst skulle sålunda öfverstiga 2 kronor pr bevillningskrona

i 1,696 församlingar och 3 kronor pr bevillningskrona i

763 församlingar å landsbygden. Kommittén finner denna omständighet

ägnad att ingifva berättigade farhågor för utjämningens verkningar: en

sådan beskattning, i och för sig synnerligen dryg, komme otvifvelaktigt

att träffa ett mycket stort antal mindre handtverkare, handlande, löntagare

i allmän och enskild tjänst samt lösa arbetare, hvilka fullt sa

mycket som inneliafvarna af tiondeskyldig jord hafva rätt att påkalla

undseende, helst de förut fått vidkännas betydligt lägre afgifter. Utom

skatteförhöjningens ojämnhet, hvilken framträder vid de oafvisliga jämförelserna

mellan närliggande församlingar, framhålles vidare en omständighet,

som kommittén finner mer än något annat vara ägnad att

ådagalägga den ifrågasatta utjämningens oförenlighet med fordringarna pa

en rationell skattereform och som är karaktäristisk för hela utjämningen.

Ju större nämligen skatteförhöjningen blefve för inkomstfyrkarna, desto

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj d s Nåd. Proposition N:o 39.

mindre blefve skattenedsättningen för jordbruksfyrkarna, och tvärtom, ju

större lindring för jordbruksfastighet, desto mindre förhöjning för inkomst.

I det stora flertalet af landsbygdens församlingar kornme inkomstfyrkarnas

afgifter att, med förhöjning af tre till tio gånger det förutvarande beloppet,

uppgå till åtminstone 20 å 30 öre pr fyrk, utan att denna förhöjning

dock medförde en för jordbruksfyrkarna afsevärd nedsättning i deras

förutvarande afgifter. Skatteförhöjningens tyngd och obehag för vissa

skattdragande komme att blifva större, i samma mån som skattenedsättningens

fördelar för de öfriga blefve mindre, och hela utjämningen måste

således på det ena hållet väcka missnöje och klagomål, hvilka blefve ojämförligt

mycket större och vidsträcktare än den tillfredsställelse, som på det

motsatta hållet kunde af densamma framkallas. En åtgärd af denna art,

hvarigenom skattelindring skalle beredas den tiondeskyldiga jorden medelst

fullständig utjämning å olika skatteobjekt inom hvarje församling, anser kommittén

ur synpunkten af rättvisa och billighet mot de öfriga beskattningsföremål,

å hvilka tiondeafgifterna blefve fördelade, illa motsvara de anspråk,

som måste ställas på en skattereglering.

En förändring af mindre omfattande beskaffenhet, med syfte att på sutteutjämantydda

väg afhjälpa blott de mest framträdande olägenheterna af det hårdaltfonuvarande

kyrkliga beskattningssystemet, skulle icke heller efter kommit- »*««“<?« /*- téns förmenande tillfredsställa de anspråk, som kunna med skäl fram- samlwgarställas

af både jordägare och andra skattskyldiga. Det är dessutom synnerligen

vanskligt att angifva någon hållbar grund för genomförandet af

en sådan skatteutjämning. Skulle nämligen tiondeafgifternas nedsättning

begränsas till de fall, då dessa afgifter vore synnerligen höga i förhållande

till jordbruksfastigheternas taxeringsvärden, exempelvis då de utginge med

mera än 60 eller med mera än 40 öre pr fyrk, så skulle lindringen erhålla

en mycket partiell och lokal karaktär, enär under ecklesiastikåret

1896—97 jordbruksfastighetens belastning öfverskred 60 öre pr fyrk i

allenast 75 församlingar samt 40 öre pr fyrk i allenast 424 församlingar,

eller respektive 3 och 16''95 procent af alla församlingar i riket. Äfven

om nedsättningon utsträcktes till de fall, då tionden utgjorde 30 öre pr

fyrk och därutöfver, skulle ett stort antal församlingar lämnas oberörda

af utjämningen, alldenstund antalet församlingar, i hvilka jordbruksfastighetens

belastning öfversteg 30 öre, uppgick till blott 1,096, eller 43''80

procent af rikets förs imlingar.

Kommittén gör med anledning af den verkställda undersökningen det

uttalandet, att lindring i den tiondeskyldiga jordens börda ej torde kunna

ernås omedelbart genom tiondeafgifternas lika fördelning på samtliga beskattningsföremål

inom de särskilda församlingarna, liksom det ju med

s. 76 Kontrollera mot PDF

Afgifternas

gradering

med hänsyn

till olika

beskattningsföremål.

En efter skot

tekraften proportionerad

lika afgift

intill visst

maximum.

76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

afseende på grundskatteafskrifningen icke heller ifrågasatts, att hvarje

sockens grundskatt skulle jämnt fördelas å socknens hela fyrktal.

Enligt en förmedlande åsikt, fortsätter kommittén, skulle de nödvändiga

jämkningarna och förbättringarna i nuvarande aflörringsskyldighet för

församlingarna lämpligast beredas genom en anordning af skatteplikten,

som närmare anslöte sig till nu bestående förhållanden.

Förslag i sådan riktning hafva äfven inom kommittén framställts.

Därvid har — med tagen hänsyn i viss mån till de i tab. 2 af tabellserien

A angifna medeltalen för de olika skatteobjektens nuvarande belastning

— å ena sidan yrkats, att afgift skulle utgöras dels af fastighet för

hvarje fastigheten åsatt fyrk, i landsförsamling, med högst 25 öre för jordbruksfastighet

och 10 öre för annan fastighet samt, i stadsförsamling. med

högst 15 öre för jordbruksfastighet och 6 öre för annan fastighet, dels

ock af inkomst med 5 öre för hvarje fyrk, som blitvit åsatt inkomst af

kapital och arbete. Från en annan sida har man velat göra gällande, att

det berättigade i klagomålen frän ägarna till tiondeskyldig jord skulle

upphöra, om jorden icke längre öfver höfvan betungades, hvaremot öfriga

beskattningsföremål borde vidkännas någon förhöjning i sina bidrag; och

kunde afgifterna pr fyrk exempelvis belöpa sig:

för jordbruksfastighet till högst 30, lägst 15 öre

» annan fastighet » » 20 » 10 »

» inkomst » » 10 » 5 »

Men enligt kommitténs mening kan det icke anföras något hållbart

skäl, hvarför bidrag till församlingarnas själasörjare skulle af jordbruksfastigheternas

ägare utgöras eiter annan och högre beräkningsgrund än af

andra fastigheters ägare eller af dem som skatta för inkomst af kapital

och arbete.

Kommittén anser därför, att en för samtliga skattskyldiga gemensam

och lika grund för utgörande af bidragen till prästerskapets afilöning bör

bestämmas, eller med andra ord att de församlingsbidrag, hvilka finnas icke

böra utgå såsom personliga afgifter, skola utgöras lika efter fyrktalet eller

bevillningen.

Af hänsyn till de församlingsmedlemmar, hvilka hittills varit jämförelsevis

litet betungade af direkt skatt till prästerskapet, anser kommittén

det vara ett hufvudvillkor för skattejämkningens lyckliga genomförande,

att för bidragsskyldigheten fastställes en viss gräns och att denna gräns

icke sättes för hög. Såsom redan förut blifvit nämndt, var ecklesiastikåret

1896—97 medeltalet för inkomstfyrkarnas belastning å landsbygden 4.31

öre pr fyrk; samma belastning uppgick till högst 5 öre pr fyrk i 1,142

föramlingar samt till mellan 5 och 10 öre pr fyrk i 623 församlingar,

s. 77 Kontrollera mot PDF

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39. 77

under det att i 336 landsförsamlingar alldeles ingen beskattning för inkomstfyrk

ägde rum. Maximigränsen för skattskyldigheten till prästerskapet

har därför synts kommittén böra icke mycket öfverskjuta 5 öre pr

fyrk eller 50 öre pr bevillningskrona.

Uppenbart är, att om den tiondeskyldiga jordens afgifter till präster- Ersättning

skåpet, hvilka för ecklesiastikåret 1896—97 i medeltal uppgingo för lands-^J^J^''.

bygden till 27.29 öre pr fyrk och för städerna till 16.72 öre pr fyrk, skola jämkningen

nedbringas till omkring 5 öre pr fyrk, kan — med hänsyn därtill att i forlorasmånga

af landsbygdens församlingar jordbruksfastigheten utgör det ojämförligen

viktigaste skatteobjektet — en dylik reglering icke försiggå, utan

att för lindringens åvägabringande tages i anspråk ett mycket betydande

bidrag från annat håll. Riksdagen har ock i skrifvelsen af den 5 maj

1897 antydt, att det borde tillses, huruvida icke någon lindring må kunna

beredas vissa församlingar genom bidrag från tillgängliga fonder eller annorledes,

så att församlingarna ej öfver höfvan betungas, men vederbörande

prästerskap likväl erhåller sin anständiga bärgning, hvarvid särskild!

framhållits prästerskapets löneregleringsfond, från hvilken enligt Riksdagens

förmenande möjligen mera än hittills årligen kunde disponeras till

förmån för sådana församlingar, som äfven efter införandet af förändradt

utskyld ssystem blefve för svaga att bereda sin präst anständig bärgning.

Med afseende å frågan, om prästerskapets löneregleringsfond, de eckle- ökad utdeisiastika

boställenas skogsfond eller andra liknande fonder må — under

förutsättning att de för prästerskapets aflöning nu påräkneliga församlings- fonder. "

afgifterna varda genom en skattenedsättning minskade — kunna tillgripas

för att utfylla, hvad i följd däraf kommer att på många håll brista i aflöningsmedel,

har kommittén erinrat, att de inkomster, som tillflyta ecklesiastika

fonder, bestå hufvudsakligen dels af arrendemedel för indragna

stom-, annex- och mensalhemman, dels af skogsförsäljningsmedel från

prästerskapets bostadsboställen, dels af intressemedel äfvensom af kapitalvinster

å utlottade obligationer. Nämnda inkomster utgöra, alldeles på samma

sätt som tertialtionden och öfriga prästrättigheter, en prästerskapet tillförsäkrad

lönetillgång och äro oundgängligen nödiga till täckande af prästerskapets

aflöningsbehof. Ehuru för närvarande tionden utgår oförminskad,

förslå de ej ens för detta behof. Då hvarken inom kyrkomötet eller inom

riksdagen torde finnas benägenhet för eu så väsentlig förändring af hittills

gällande grunder i fråga om användningen af berörda medel, att afkastningen

af prästboställen och andra ecklesiastika egendomar skulle få från

den ena församlingen öfverflyttas i ändamål att nedsätta den andra församlingens

tiondeafgifter, har kommittén tagit för gifvet, att hvad i Riks
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.-ts iSäd. Proposition K:o 39.

dagens skrifvelse den 5 maj 1897 yttrats om en utsträcktare användning

af medel ur prästerskapets löneregleringsfond kan afse endast sådana förhållanden,

som redan för närvarande berättiga till bidrag från denna fond

i syfte att lindra de svaga församlingarnas bördor; men att däremot de

väsentligen nya förhållanden, som skulle uppstå genom tiondens nedsättning,

inäste tänkas påkalla bidrag från helt annat håll.

Ersättning af Om prästtionden skall aflyftas från den tiondeskyldiga jorden, anser

‘tiwkafgifterkommittén, att en sådan åtgärd icke kan på ett i någon mån tillfredsstälaf

jordir«/ts-]ande sätt utföras, utan att denna börda varder på de skattskyldiga i hela

fastighet, rjpe£ fördelad efter samma grunder, som gälla för beskattning i allmänhet.

Enligt de grundsatser, som numera vunnit häfd i den svenska skattelagstiftningen,

finner kommittén icke heller någon väsentlig invändning

kunna anföras mot en sådan åtgärd. Prästerskapets tionde, hvilken med

hänsyn till ålder är fullt likställd med kronotionden, och som med de på

1862 års förordning grundade löneregleringarnas fastställande förvandlats

till en för femtio år fixerad afgift i naturapersedlar och penningar, har

nämligen i själfva verket så stor likhet med kronotionden och grundräntan,

att det icke kan anses orimligt, att äfven denna kyrkliga grundskatt

småningom varder på liknande sätt utjämnad. Men för en sådan utjämning

kräfves enligt kommitténs mening, att staten ingriper för att genom

sin beskattningsmakt åvägabringa tiondeafgifternas ersättande genom deras

fördelning å samtliga skattskyldiga.

Skatteutjämningen anser kommittén lättast kunna avägabringas pa

sådant sätt, att de af jordbruksfastighet till prästerskapet utgående tiondeafgifterna

omsättas till en bestämd summa i penningar och därefter från

någon viss tidpunkt indragas till statsverket, samt att de sålunda till statsverket

indragna tiondeafgifterna småningom minskas eller afskrifvas, till dess

de slutligen upphöra att af de skattskyldiga utgöras. Å andra sidan

skulle kyrkans intresse tillgodoses därigenom att, i samband med indragningen,

af statsmedel till kyrkan årligen lämnas ersättning, fullt motsvarande

den indragna tiondens belopp, och att kyrkans rätt till denna

ersättning betryggas på det mest verksamma sätt, nämligen sålunda, att

ingen förändring i statsverkets ersättningsskyldighet kan ifrågakomma utan

medgifvande af allmänt kyrkomöte.

Ersättning Utöfver ersättningen för den gamla prästtionden, hvilken, pa sätt

afgifle/°af förut nämnts, ecklesiastikåret 1896—hade ett värde af 3,699,450 kronor,

annan anser kommittén, att af statsverket bör lämnas godtgörelse jämväl för de

fastighet. ^som blifvit bestämda att utgå af bergverk, kvarnar, fabriker samt

andra inrättningar och som för omförmälda år uppgingo till 198,504

kronor. Dessa senare afgifter, hvilande å annan fastighet än jordbruks
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

79

fastighet, kunna, säger kommittén, i det hela anses utgöra en tionde å

industriens afkastning och motsvara sålunda tionden å jordbruksnäringen.

Prästerskapet enligt förut gifna författningar tillkommande tionde och

andra afgifter af såväl jordbruk-fastighet som annan fastighet höra alltså

efter kommitténs åsikt indragas till statsverket, för att sedermera afskrifvas,

mot det att kyrkan erhåller en i penningar bestämd ersättning för

hvad af nämnda beskattningsforemål utgått till prästerskapets aflöning.

Dessutom anser kommittén, att i stället för samtliga uti den äldre Fursamiingtlagstiftningen

grundade extraordinarie afgifter af församlingarnas medlem- a^iftermar

bör, i den mån sådant till lönernas bestridande inom hvarje pastorat

blir erforderligt, utgöras af alla beskattningsforemål en i förhållande

till deras skattekraft lika, måttlig afgift. Gränsen för denna skattskyldighet

har kommittén velat bestämma så, att ej inom något pastorat

må till aflöning af prästerskapet därstädes, mot församlingsmedlemmarnas

bestridande, utdebiteras afgifter till samman!agdt högre belopp, än som

erhålles under det antagandet, att för hvarje person af pastoratets hela

folkmängd utginge 20 öre, och där utöfver för hvarje fyrk af hela fyrktalet

inom pastoratet 5 öre eller, där f}U''ktalssättning icke äger rum, för

hvarje krona af de skattskyldiga inom pastoratet påförd bevillning 50 öre.

Sedan denna gräns blifvit uppnådd, skulle hvad därutöfver kan vara

af behofvet påkalladt för att uppbringa prästerskapets inom pastoratet

aflöning till erforderligt belopp på annat sätt beredas.

Tionde och afkastning af jordagods äro, såsom i det föregående upp-ut jamning och

visats, prästerskapets förnämsta inkomstkällor. Med hänsyn till arten af hoj.^^n°f

dessa inkomstkällor har det, särskildt i äldre tider, icke kunnat undvikas, Pensionering.

att inkomsterna blifvit större i församlingar belägna i en fruktbar slättbygd0"

än i en mager skogstrakt, oaktadt de förra församlingarna i vidd, mången aflöning.

gång i folkmängd och oftast i besvärlighet, åtminstone såvidt endast naturliga

förhållanden afses, varit de senare underlägsna. Jämte det orättvisa

i denna anordning, enligt hvilken tjänstgöringens besvärlighet i och

för sig merendels icke öfvat något inflytande på aflönirigens storlek, anmärker

kommitrén såsom en med systemet förenad obillighet, att öfver

hufvud alltför stor olikhet i prästerskapets aflöningsförhållanden varit rådande,

Vid åtskilliga beställningar — kyrkoherdebefattningar såväl som

komministraturer — hafva nämligen inkomsterna varit väsentligen mindre,

än som bort påkallas af nödig hänsyn till prästens ställning och vikten

af en någorlunda sorgfri utkomst, under det att åter andra prästerliga

tjänster varit så rikligt aflönade, att inkomsterna öfverstigit hvad som kan

anses lämpligt och passande vid jämförelse med de löneförmåner, som för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

unnats en del ämbeten utom kyrkan, hvilka i minst lika hög grad, som

de prästerliga, af sina innehafvare kräfva samvetsgrannhet, nit och duglighet.

Då enligt 1862 års förordning tionde och andra afgifter skulle bibehållas

inom hvarje församling såsom ailöningsmedel för församlingens eget

prästerskap, måste u,tjämningen af olikheterna i prästerskapets löner blifva

väsentligen begränsad. De gemensamma lönetillgångarna inskränkte sig

nämligen till inkomster, som grundade sig på statsanslag i kontanta penningar,

kronotionde och hemmarisräntor eller på arrenden för de af kronan

upplåtna stom-, annex- och mensalhemman och lägenheter, som icke

voro bostadsboställen. Förmedelst dessa lönetillgångar äfvensom andra,

hvilka sedermera tillkommit, nämligen skogsmedlen, har väl, såsom kommittén

påpekar, det svagast aflönade prästerskapets ekonomiska ställning

blifvit upphjälpt, ehuru mycket ännu återstår att därutinnan uträtta. Men

de jämväl mycket öfverklagade ojämnheterna i aflöningsförhällandena

för tjänster, som i det hela äro med hvarandra likställda, hafva däremot

endast i ringa mån blifvit afhulpna. Detta kan, yttrar kommittén,

heller icke gärna hafva skett, då ju några allmänna grunder med afseende

å lönernas beräkning ej blifvit uppställda för att tillämpas vid de

löneregleringar, som uppgjordes i enlighet med nyssnämnda förordning,

och tillräckliga gemensamma medel ej heller stodo till förfogande för att

till. erforderlig höjd uppbringa lönerna för prästerskapet i församlingar,

hvilka ej mäktade att med egna tillgångar bereda den lön, som skäligen

kunde fordras.

• Att afgifter, som af ett pastorat utgöras till dess prästerskap, skulle

användas till aflöning för prästerskapet inom ett annat pastorat, anser

kommittén ej kunna ifrågasättas, då ju en dylik anordning skulle alltför

skarpt bryta med de förhållanden i afseende å prästerskapets aflöning,

som historiskt utvecklat sig frän tiden närmast efter kristendomens införande

här i landet, samt dessutom innebära en obillighet och en orättvisa

mot de församlingar, på hvilkas bekostnad andra församlingars prästerskap

skulle gynnas. Icke heller vill kommittén tillråda, att prästerskapet

skulle göras till tjänstemän, som aflönas af staten, om ock en eller annan

fördel vunnes därigenom.

Om således å ena sidan skall uppehållas den gamla kyrkliga grundsatsen,

att hvarje församling bör när icke obilliga anspråk därigenom

ställas på densamma — aflöna sitt prästerskap, samt å andra sidan afhjälpas

det nu rådande missförhållandet med otillräcklig aflöning för ett flertal

präster och med ojämn aflöning för prästerskapet i dess helhet, bör det

efter kommitténs mening så ordnas, att kyrkan till sitt förfogande erhåller

s. 81 Kontrollera mot PDF

t

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 39. 81

medel, som möjliggöra reglering efter rationella grunder af prästerskapets

löner. Kommittén påvisar, att dylika medel också erbjuda sig i den tiondeersättning,

som, enligt hvad i det föregående blifvit utveckladt, skulle af

statsverket utgöras. I afseende härå tillägger kommittén, att om man såsom

eu förutsättning redan för skattejämkningens genomförande ansett sig böra

uppställa den fordran, att tionden skall indragas och afskrifvas, mot det att

kyrkan undfår ersättning af statsmedel, framträder med ännu större styrka

krafvet på en dylik uppgörelse, när det visar sig, att därigenom öppnas

utsikten till lösning jämväl af frågan om förbättrande och utjämning af

prästerskapets löner äfvensom af andra för kyrkan viktiga spörsmål af

ekonomisk innebörd.

Mot det nuvarande aflöningssättet anmärker kommittén — utom det

att lönerna varit otillräckliga och ojämna — äfven att lönerna saknat

nödig fasthet, och erinrar i afseende härå om markegångsprisens växling

och vissa församlingsafgifters utgörande i förhållande till inkomst eller

fastighets taxeringsvärde, förhållanden som medfört, att värdet af löneförmånerna

undergått betydande förändringar under de år, för hvilka

lönerna blifvit bestämda. För undanröjande af berörda missförhållanden

anser kommittén, att kortare löneregleringsperioder böra införas samt lönerna

fastställas till vissa belopp i penningar. Likaså bör enligt kommitténs

åsikt tillses, att för lönebeloppen varder angifven en gräns nedåt

samt — för det fall att löner enligt de fastställda beräkningsgrunderna

skulle stiga till oskäligt höga belopp — jämväl en gräns uppåt, som ej

må öfverskridas.

Äfven nuvarande sätt för aflöning af det extraordinarie prästerska- Adjmktsajnpet

har synts kommittén mindre tillfredsställande.

Då § 1 i 1862 års förordning stadgar, att lönerna för det ordinarie

prästerskapet skola så beräknas, att det extraordinarie kan af det ordinarie

aflönas, har detta stadgande medfört, att när lönetillgångarna på sina

ställen knappast räckt till för att bereda anständig bärgning ens åt det

ordinarie presterskap et, än mindre åt det extraordinarie, såväl adjunktstagare

som adjunkt kommit i en mycket brydsam belägenhet. Kommittén

anmärker tillika, att om ock lönetillgångarna äro fullt tillräckliga, det

likväl ej synes principiellt riktigt att, i den ordinarie prästens lön liksom

reservera medel för aflöningen åt en annan, tv dessa medel komma måhända

under längre tider ej till användning, för den händelse nämligen

behof af eller tillgång på adjunkt ej finnes.

Af dessa skäl och då adjunktsinstitutionen måste betraktas såsom ett

nödvändigt led i den kyrkliga organisationen, anser kommittén, att aflönin
Bih.

till Rilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. It

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition N:o 39.

gen för de adjunkter, som äro endast tillfälliga tjänstebiträden, lämpligen

kan så ordnas, att den ordinarie prästen på egen bekostnad tillhandahåller

sådan adjunkt bostad och vivre, men det kontanta arfvodet utbetalas

af kyrkans gemensamma aflöningstillgångar. Eu dylik anordning skulle

enligt kommitténs åsikt medföra dels större enkelhet och reda än det nuvarande

aflöningssättet med sina många olika arfvodesstater, dels ock den

fördelen, att något kontant arfvode till adjunkt ej behöfde beräknas i den

ordinarie prästens lön och således kunde besparas, då adjunkt ej vore anställd;

hvarförutom det extraordinarie prästerskapets ställning helt visst

skulle blifva i många afseenden angenämare och fördelaktigare, isynnerhet

om de nu ofta alltför låga arfvodena skäligen förhöjdes.

Emeritiiöner. Prästerskapets pensionering i större eller mindre omfattning anser

kommittén vara ett önskemål icke blott för prästerskapet utan äfven för

församlingarna. Då nämligen, yttrar kommittén, kyrkan för uppnående af

sitt höga mål är i behof af kraftiga organ, kan det för prästen icke vara

tillfredsställande vare sig att kvarstå i tjänsten, sedan ålder och sjuklighet

betagit honom förmågan att vederbörligen sköta densamma, eller att,

om han i annans hand öfverlämnat göromålen, nödgas för sin försörjning,

måhända under en längre tid, uppbära drygaste delen af den med tjänsten

förenade lönen. Så länge pension för ordinarie präster saknas, äro

äfven utsikterna till befordran för de extraordinarie mindre, under det

att behofvet af dessa senares tjänsteverksamhet ökas. Församlingarna åter,

som under alla förhållanden hafva att fullgöra skattskyldigheten till prästerskapet,

måste, när de ordinarie prästerna äro oförmögna att sköta sina

tjänster, åtnöjas med att omsorgen om själavården och skolväsendet öfverlämnas

åt vikarier, som ofta ombytas och icke alltid äga nödig erfarenhet.

Häraf alstras missnöje, liksom enligt kommitténs mening intresset

inom församlingarna för kyrkan och dess institutioner otvifvelaktigt blir

lidande af en sakernas ordning, enligt hvilken de kyrkliga lönetillgångarna,

som tillkommit för att uppehålla församlingslifvet, synas förvandlade

till understödsmedel åt otjänstbara åldringar och sjuklingar.

■Men om man också varit tämligen ense angående nyttan och nödvändigheten

af åtgärders vidtagande för prästerskapets pensionering, hafva,

såsom mångåriga förhandlingar vid riksdag och kyrkomöte utvisa, tankarna

varit desto mera delade i fråga om arten och omfattningen af själfva

pensioneringen samt om sättet att tillvägabringa därför erforderliga medel.

Beträffande den förra frågan biträder emellertid kommittén hvad

kyrkomötet i sin underdåniga skrifvelse den 6 oktober 1888 yttrat därom,

att en allmän pensionsinrättning väl vore tilltalande, men att de svårig
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

heter, som reste sig mot förverkligandet af denna tanke, vore så stora,

att det måste anses tvifvelaktigt, om något förverkligande för närvarande

stode att vinna. Frågan om prästerskapets pensionering skulle helt visst

bringas närmare sin lösning, om man icke ovillkorligen fasthölle vid tanken

på bildandet af eu sådan, utan i stället satte målet för sina sträfvanden

något lägre. I jämförelse med det nuvarande tillståndet måste det

nämligen anses som en stor fördel, om tillfälle kunde beredas åtminstone

ett mindre antal åldriga och ej tjänstbara präster att draga sig tillbaka

från sina tjänster med rätt till skälig pension, hvilken anordning desto

hellre syntes kunna förordas, som det i många fall icke torde vara behöfligt

eller ens lämpligt, att präster, hvilka uppnått den för tjänstemän i

allmänhet stadgade pensionsåldern, nedlade sina befattningar. Den svenska

kyrkan hade städse haft i sin tjänst många präster, som ännu vid långt

framskriden ålder på ett fullt tillfredsställande sätt verkat i sitt kall. Därför

borde inrättas ett visst antal pensioner för ålderstigna, mindre tjänstbara

prästmän, hvilka pensioner lämpligen kunde benämnas emeritilöner.

I fråga om det sätt, hvarpå medel för det afsedda ändamålet skulle

anskaffas, har man trott sig kunna därvid påräkna statens hjälp dels med

hänsyn till pensioneringens stora betydelse för kyrkan, dels ock af den

anledning att staten på mångahanda sätt tager prästernas tjänst i anspråk

för uppgifter, som ligga iitom deras egentliga verksamhetsområde. Församlingarna,

som ju hafva intresse af att få orkeslösa och sjukliga präster

ersatta med yngre och kraftigare, hafva äfven ansetts böra medverka för

åstadkommande af pensioneringen. Att prästerna själfva skola bidraga

•därtill, har af Riksdagen uttryckligen framhållits i 1897 års skrifvelse.

Kommittén gör härutinnan det uttalandet, att samtliga antydda utvägar

rimligtvis böra, därest inga andra kunna beredas, för det ifrågasatta

syftet anlitas. Emellertid framhåller kommittén, att om prästerskapets

tionde afskrifves och ersättning därför lämnas, i tiondeersättningen och

andra kyrkans gemensamma afiöningstillgångar skulle tillskapas en inkomstkälla,

tillräcklig att bestrida omkostnaderna jämväl för en pensionering

i mindre omfattning. Denna utväg förordas också af kommittén,

som tillika anser, att det bör öfverlämnas åt Kungl. Maj.t att bestämma

antalet emeritilöner, dock att icke något år mera än ett visst belopp skulle

få för ändamålet användas.

Sin allmänna ståndpunkt till de viktigaste af de frågor, kommittén Orundtanbehandlar

i sitt fjärde betänkande, angifver kommittén genom att för dessa*“7“e^/“?f‘

frågors lösning uppställa följande hufvudgrunder: ringskommit
1.

Prästerskapet tillkommande tionde och andra afgifter af fast egen- betänkande.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

dom indragas till statsverket och afskrifvas, mot ersättning, som tillföre»

prästerskapets gemensamma aflöningstillgångar.

2. Inom vissa minimi- och maximigränser samt med ledning af allmänna

grunder för lönernas lämpande etter tjänstens vikt och beskaffenhet

eller efter särskilda förhållanden fastställas för en tidrymd af tjugu

år prästerskapets löner i penningar till sådan storlek, att hvarje präst erhåller

anständig bärgning.

3. För aflöning af prästerskapet skola församlingsafgifter utgöras,

dock sammanlagdt icke till högre belopp, än som motsvarar 20 öre för

hvarje person af pastoratets hela folkmängd, och därutöfver 5 öre för

hvarje fyrk af hela fyrktalet inom pasroratet eller, där fyrktalssättning

icke äger rum, 50 öre för hvarje krona af de skattskyldiga inom pastoratet

påförd bevillning.

4. Varder den för pastoratets prästerskap enligt föreskrifna grunder

beräknade aflöning icke betäckt af församlingsafgifterna eller eljest tillgängliga

medel, fylles bristen genom tillskott från kyrkans gemensamma

aflöningstillgångar.

5. Ett visst belopp må årligen af kyrkans gemensamma aflöningstillgångar

användas för att bereda emeritilöner åt präster.

Om skattskyldigheten och aflöningsförhållandena ordnas i enlighet

med angifna grunder, anser kommittén, att bland andra följande fördelar

skulle vara att vinna.

Krafvet på utjämning af skyldigheten att bidraga till prästerskapets

aflöning skulle tillgodoses på ett sätt, som medförde, att den å jordbruksfastighet

hvilande bördan blefve i möjligaste mån lika för all sådan fastighet,

samt att den nya bördan för andra beskattningsföremål begränsades

till rimligt mått.

De afgifter, som komme att utgå inom hvarje församling, blefve fortfarande

använda till aflöning för dess eget prästerskap, under det att å

ena sidan i följd af den stegrade skattekraften hos industriens växande

fyrkar de kyrkliga krafven kunde inom nu försummade landsdelar allt

bättre tillgodoses, samt å andra sidan ersättningen för den indragna och

afskrifna tionden — hvilken ersättning ej har karaktär af församlingsafgifter,

då den ju betalas af statsverket, icke af någon särskild församlings

medlemmar — kunde lämna tillgång till understöd åt sådana ekonomiskt

svaga församlingar, som icke, utan att öfver höfvan betungas,

förmå bereda sitt prästerskap anständig bärgning.

Kyrkan finge i själfva verket, under fullt betryggande garantier, behålla

tionden såsom lönetillgång, men vunne fördelen af en fri disposi
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Majds Råd. Proposition N:o 39.

tion srätt öfver nämnda tillgång samt därigenom äfven utsikt att på ett

effektivt sätt, efter billighet och rättvisa, reglera lönerna inom prästerskapets

olika grader och mellan olika församlingar, hvarförutom anstalter för

pensionering af en del ålderstigna, mindre tjänstbara präster kunde vidtagas.

II.

Liksom förra gången, då jag för Eders Kungl. Maj:t framlade förslag

till den nya, hufvudsakligen på präsflöneregleringskommitténs betänkande IV

grundade lagstiftning, enligt hvilken prästerskapets i de territoriella församlingarna

löne- och pensionsförhållanden syntes mig böra ordnas, sedan

tiden för nu gällande löneregleringar utlupit, anser jag äfven nu, att det

vidlyftiga ämnet skall kunna lättare öfverskådas, om vissa mera betydande

frågor utbrytas och från principiella synpunkter Mysas, innan jag öfvergår

till en mera detaljerad redogörelse för författningsförslagen.

Det torde sålunda tillåtas mig att till en början behandla hvar för

sig följande frågor, nämligen om afskrifning af prästerskapets tionde mot

viss ersättning till kyrkan och om församlingarnas framtida skattskyldighet

till prästerskapets aflöning, om det ecklesiastika boställsväsendet samt om

kyrkans ställning till lagstiftningen angående reglering af prästerskapets

aflöning och därmed sammanhängande frågor.

Uttalanden rörande vissa mera betydande frågor af principiell

innebörd.

Afskrifning af prästerskapets tionde mot ersättning till kyrkan samt fastställande

af grunder för församlingarnas framtida skattskyldighet till

prästerskapet aflöning.

Kommitténs förslag till lag om indragning till statsverket och af- Afskafning af

skrifning af prästerskapets tionde samt om ersättning därför innehåller,;Pr&*t»r*kapeu

att nämnda tionde äfvensom alla andra till prästerskapet utgående utgiftererZtnin^tui

af fast egendom skola, allteftersom gällande löneregleringar förfalla, in- dyrkan.

dragas till statsverket mot godtgörelse i penningar under titel »ersättning

för prästerskapets tionde», därvid tiondepersedlarnas värde skall upptagas

opaginerad Kontrollera mot PDF

§0 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

till ett belopp, motsvarande medeltalen af medelmarkegangsprisen under

åren 1864—1913. Ersättning för de indragna afgifterna skall för hvarje

församling från och med det ecklesiastikar, indragningen där äger rum,

för all framtid utgå med den vid indragningen fastställda summan, och

skall denna för hvarje ecklesiastikär vid dess början inlevereras från stålverket

till kyrkofonden. De afgifter, som sålunda blifvit till statsverket

indragna, skola successivt afskrifvas. . .

Enligt detta förslag skulle alltså staten träda i tiondegifvarnas

ställe och hålla tiondetagarnas representant — kyrkan skadeslös för

de till statsverket indragna afgifterna. A andra sidan skulle kyrkan

ställas helt och hållet utom själfva afskrifningen och dennas fortgång bestämmas

uteslutande af statsfinansiella hänsyn. »Ett dylikt förfarande»,

säger kommittén (s. 40), »innebär visserligen eu omgång, då det enklaste

tillvägagångssättet uppenbarligen vore, att endast i den mån tionden frigjordes

från en församling, ersättning af statsmedel. utginge till kyrkan.

Utan någon vinst vare sig för tiondegifvarna eller för statsverket skulle

emellertid kyrkans ställning därigenom blifva väsentligen ofördelaktigare,

än om till hennes förfogande genast ställdes, ett mot värdet af tiondeafgifterna

svarande penningbelopp, med hvars tillhjälp prästerskapets, löner

inom de olika församlingarna omedelbart kunde, utan afbidan pa tiondeafskrifningens

slutliga genomförande, på ett effektivt sätt regleras. Denna

förmån synes knappast kunna beredas kyrkan, med mindre staten förmedlar

uppgörelsen mellan tiondetagare och tiondegifvare...»

Af yttranden, som infordrats öfver nu omhandlade förslag, framgar, att

bland de kyrkliga myndigheterna endast domkapitlet i Skara af styrkt förslaget,

hvaremot"öfriga domkapitel äfvensom Stockholms städs konsistorium

understödja eller åtminstone icke afstyrka detsamma. Härvid uppställa likväl

domkapitlen i Västerås, Härnösand och Visby för den ifrågasatta tiondeafskrifningen

det villkoret, att innehafvare af jordbruksfastighet skall förpliktas

att tillsvidare till prästerskapets aflöning erlägga eu. relativt högre

församlingsafgift än öfriga skattskyldiga. Domkapitiet i Linköping föror

dar förslaget endast under förutsättning, att ingen försämring af det nuvarande

prästerskapets lönevillkor däraf föranledes samt att en väsentlig framtida

förbättring af prästerskapets ekonomiska ställning garanteras. Då domkapitlet

i Lund tillstyrker bifall till ifrågavarande förslag, förklarar domkapitlet,

att detta sker under förutsättning, att hvad kommittén i sammanhang

med förslaget om tiondens afskrifning föreslagit dels rörande ersättning

för den indragna tionden i den ena och andra formen, dels rörande garan

tierna för denna ersättnings okränkta bevarande för aflöning af det svenska

prästerskapet blir bifallet, ^slutligen gör domkapitlet i Lulea sitt förord

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

till förslaget beroende af ett godkännande af vissa kraf på löneförbättring

m. m., och domkapitlet i Uppsala säger sig icke nu vilja helt uppgifva tionden.

Bland de civila ortsmyndigheterna hafva öfVerståthållareämbetet och

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län afstyrkt förslaget

i dess helhet. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands och i

Kopparbergs län finna väl ej något att erinra mot tiondens afskrifning,

men motsätta sig förslaget, i hvad det innebär skyldighet för staten att

med den afskrifna tiondens värde ersätta kyrkan, och anse, att staten

allenast medelst anslag, som i vanlig ordning beviljas af Riksdagen, bör

vid regleringen af prästerskapets aflöning understödjande träda emellan.

I motsats häremot framhåller Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Östergötlands län önskvärdheten af att den lösesumma för tionden, som

bjudes och hvars förhållande till taxeringsvärdet å jordbruksfastigheterna

skulle vid tiondens omsättning utrönas, blefve efter viss tidrymd ånyo

beräknad och kyrkofonden godtgjord efter enahanda procenttal af då

gällande jordbrukstaxeringsvärden. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Jämtlands län hyser den åsikten, att, endast för den händelse det visar

sig att tionden, hvilken är kyrkans säkraste inkomstkälla, icke kan på ett

rättvist sätt fördelas på den tiondeskyldiga jorden, den af kommittén föreslagna

tiondeafskrifningen bör tagas under öfvervägande, men icke i frågans

nuvarande läge; i hvarje fall bör, med ledning af nu bestående

förhållanden, skattskyldigheten till prästerskapet för olika beskattningsföremål

bestämmas efter likartade grunder. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Gottlands län anser det för förslagets godkännande vara

en nödvändig förutsättning, att jordbruksfastigheterna tillsvidare vidkännas

en något högre afgift till prästerskapets aflöning än andra skatteobjekt.

Äfven Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län påyrkar, att

högre afgifter skola provisoriskt utgöras af jordbruksfastigheter. Bibehållande

vid jorden, under någon tid, af en del utaf tionden göres till

förutsättning för förslagets tillstyrkande af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Örebro och i Västmanlands län.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i de öfriga 15 länen tillstyrka

i mer eller mindre utförligt motiverade yttranden kommitténs förslag om

afskrifning af prästerskapets tionde mot viss ersättning.

Kammarkollegium, som i utlåtande af den 10 november 1905 i hufvudsak

instämmer uti kommitténs »allmänna motivering», uttalar sin anslutning

till de principer, på hvilka förslaget till lag om indragning till statsverket

och afskrifning af prästerskapets tionde samt om ersättning därför

blifvit byggdt.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Att eu omläggning af gällande grunder för deltagande i urskylderna

till prästerskapets aflöning är af förhallandena pakallad, torde väl numera

ganska allmänt erkännas.

Behofvet af en reform synes mig framgå redan af den omständigheten,

att skattskyldigheten för berörda ändamål ännu är viktiga delar

bestämd efter hufvudsakligen samma principer som dem, pa hvilsa landskapslagarnas

stadganden i ämnet hvilade.

Hvad under den katolska tiden hade såsom aflöning anslagits det i

församlingarna tjänstgörande prästerskapet blef nämligen, i stort sedt, icke

genom reformationen och den därmed förbundna kyrkliga reduktionen

fråntaget detta prästerskap, och de i landskapslagarnas kyrkobalkar tillämpade

grunder för fördelning af församlingarnas bidragsskyldighet till

samma prästerskap upptogos jämväl i den för hela riket gemensamma lagstiftning

angående »prästerskapets uppbörd af allmogen», som under 1600- talet kom till stånd och fick sitt förnämsta uttryck i nadiga förordningen

den 8 februari 1681. Denna åldriga lagstiftning, såvidt den. var måttgifvande

för församlingarnas aflöningsplikt gentemot deras själasörjare,

upphäfdes icke genom nådiga förordningen angående allmänt ordnande

åt prästerskapets inkomster den 11 juli 1862, ehuru i sättet för aflöningens

utgörande vidtogos väsentliga ändringar, hvilka i viss mån återverkade

på aflöningsbeloppen. Tionden liksom afgifterua för bergverk, kvarnar,

fabriker och andra inrättningar äfvensom påskpenningar, jura stolle,

matskott och offer med flera extraordinarie afgifter skulle enligt §§ 6 och

7 i sist omförmälda förordning utbytas mot afgifter, bestämda för en tid

af femtio år, men vid de gamla afgifternas ombildande skulle bland annat

lända till efterrättelse »de för riket i allmänhet eller särskilt för vissa

orter gällande författningar och stadganden».

Hägra föreskrifter angående de nybildade afgifternas fördelning a

skatteobjekten meddelades icke, utom beträffande de afgifter, som skulle

träda i stället för extraordinarie sådana. I fråga om dessa senare innehöll

nämligen 1862 års förordning bestämmelser i syfte,_ att dittills bestående

gradering och klassificering skulle savidt möjligt bibehållas.

En följd af denna förordningens uraktlåtenhet att angifva för hela

landet gällande normer med afseende å aflöningsbidragens fördelmng till

utgörande af löngifvarna är, att de mest olika grunder härutinnan tillämpats,

hvithet framgår vid en granskning af resolutionerna angående lönereglering

för prästerskapet i särskilda delar af riket.

Tiondeafgifterna fördelades sålunda å de tiondeskyluiga fastigheterna

än efter dessas taxeringsvärden vid en viss tidpunkt, än efter vissa inom

de olika landskapen gällande äldre skattefördelningsgtunder, såsom mantal,

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

tunnland, öresland, rök, soldatrote o. s. v. Men berörda afgifter fastställdes

understundom äfven till det belopp för hvarje fastighet, hvarmed de

dittills utgått.

Löneregleringsresolutionerna förete likaså en rik profkarta på olika

normer i fråga om fördelningen af de aflflfter, som skulle drabba vare

sig annan fastighet än tionde-kyklig jord eller inkomst och personer. Så

t. ex. skola några industriella verk utgöra sitt bidrag med afgifter bestämda

i fasta belopp för hela verket eller vissa dess delar, andra liknande verk

åter med afgifter, som växla efter taxeringsvärde eller inkomstbelopp.

I den ena församlingen skola afgifterna för olika slag af inkomst utgå

med samma procent af inkomstbeloppen, men i den andra församlingen

med olika procent. Afgifter i förhållande till bevillning eller fyrktal skola

i några församlingar utgöras af alla bevillningspliktiga beskattningsföremål,

i andra församlingar af endast vissa sådana beskattningsföremål, under

det att i åtskilliga församlingar inga dylika utskylder förekomma. Slutligen

skola i en församling persordiga afgifter utgå såsom hufvudsakligt

församlingsbidrag, men i en annan blott såsom fyllnadsafgifter, och saknas

alldeles i en tredje.

Församlingsmedlemmarnas lönebidrag till prästerskapet reglerades alltså,

på sätt ock i 1897 års riksdagsskrifvelse blifvit anmärkt, ’på ett synnerligen

skiftande sätt i olika orter’. Men äfven om man anser, att prästerskapets

aflöning skall i hufvudsak bestridas af församlingarna själfva och

att församlingsafgifternas storlek därför må växla efter förhållandena inom

hvarje församling, följer däraf icke, att församlingsafgifterna skola få fördelas

på de bidragsskvldiga efter godtyckligt valda, för särskilda församlingar

skiftande grunder. Den frihet, som i fråga om afgifternas fördelning

å beskattningsföremålen lämnades vederbörande vid tillämpningen af

1862 års förordning, torde fördenskull böra vid kommande löneregleringar

inskränkas genom lagbestämmelser, hvilka så vidt möjligt fastställa

för hela riket gemensamma beskattningsgrunder.

Detta har uppenbarligen åsyftats äfven af Riksdagen, som i nyss omförmälda

skrifvelse förklarat sig finna en mycket omfattande revision af

grunderna för skyldigheten att bidraga till prästerskapets aflöning blifva

nödvändig, så att en utjämning må kunna ske i afseende på de olika

skatteobjekten.

I hvilken omfattning revisionen bör företagas och huru långt utjämningen

bör sträcka sig — därom hafva, såsom naturligt är, meningarna

varit delade.

Prästlöneregh ring-kommitlén har velat fastställa en gemensam och

lika grund för alla beskattningsföremåls deltagande i uflöningsbidragen

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami 1 Afd. 20 Höft. ''.2

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

KungI. Maj.-ts Kåd. Proposition 1\T:o 39.

och åstadkomma allmän utjämning af skattskyldigheten såtillvida, som

församlingsafgifterna ej skulle få öfverskrida eu viss, lågt satt gräns. Därmed

har kommittén afsett att tillgodose rättvisans och billighetens äfvensom

en modern skattepolitiks fordringar.

På det att emellertid icke genom församlingsafgifternas nedsättande

— åtminstone såvidt fråga är om skattskyldigheten inom flertalet församlingar

— de kyrkliga lönemedlen skulle minskas, har kommittén å andra

sidan uppställt krafvet på ersättning af statsmedel för de afgifter af tiondeursprung

äfvensom några andra därmed likställda afgifter af fast egendom,

som ej längre komme att utgå.

Detta statsbidrag tillika med dels redan uppsamlade lönemedel af

ecklesiastik natur, dels öfriga sådana kyrkliga aflöningstillgångar, som kunna

göras gemensamma för hela prästerskapet, skulle tillhopa bilda en fond

med uppgift att utgöra regulatorn vid löneregleringarna. Genom anslag

från denna fond blefve det sålunda möjligt att bereda prästerskapet i äfven

ekonomiskt svaga församlingar anständig bärgning, genom dylika anslag

kunde ock lönerna för tjänster, som anses i det hela likställda, bringas i

jämnhöjd med hvarandra. Lönerna skulle icke i något fall behöfva sättas

under en af nödiga och billiga hänsyn till prästens ställning och föregående

utbildning påkallad minimigräns, och de kunde i allmänhet, med ledning

af vissa grunder, lämpas efter tjänsternas vikt och beskaffenhet En rationell

lönereglering skulle öfver hufvud kunna komma till stånd, ej — såsom

vid tillämpningen af bestämmelserna i 1862 års förordning — en lönereglering,

hvilken till sitt resultat; väsentligen blefve beroende af allenast de

tillgångar, hvarje särskild församling hade att för ändamålet erbjuda sin

själasörjare.

Kommitténs förslag till utjämnande såväl af skattskyldigheten till

prästerskapets aflöning som af prästernas löneförmåner innebär uppenbarligen

en fullkomlig brytning med nu gällande beskattnings- och lönesystem.

Vid en ingående granskning af detta och andra framställda förslag

till det föreliggande, synnerligen grannlaga samt särskildt för kyrkans

bestånd och utveckling högst betydelsefulla spörsmålets lösning har jag

emellertid kommit till den uppfattningen, att det sätt, hvarpå enligt

kommitténs förslag nu ifrågavarande skatter och löner skulle utjämnas, bör

ur den dubbla synpunkten af billighet och rättvisa mot både löngdvare

och löntagare i sina hufvucdrag godkännas. Jag är öfvertygad, att ett

till äfventyra icke så långt gående förslag skulle ur endera synpunkten visa

sig mindre tillfredsställande.

Då kommittén på en omfattande, af mig förut i väsentliga delar återgifven

motivering grundat sitt förevarande förslag om prästtiondens af
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.''

skrifning mot ersättning af statsmedel liksom det i samband därmed framställda

förslaget om påläggande af en viss lag församlingsafgift till prästerskapets

aflöning, och då vidare kammarkollegium i sitt underdåniga utlåtande

af den 10 november 1905 ytterligare belyst kommitténs ifrågavarande

förslag samt med anledning af erinringar, som en del myndigheter

haft att däremot göra, på några punkter än vidare utfört motiveringen,

torde jag lämpligen kunna inskränka mig till att allenast hänvisa°till

hvad kommittén och nämnda ämbetsverk i hithörande delar sålunda anfört.

Ur statsfinansiell synpunkt har tydligen förslaget om ersättning af allmänna

medel för tertialtionden och andra till prästerskapet utgående fastighetsafgifter,

hvilka skulle afskrift^, en icke ringa betydelse. På statsverket

ställes nämligen anspraket att ataga sig en utgift, som, beräknad efter

förhallan den a ecklesiastikaret 1896—97, skulle, sedan afskrifningen blifvit

inom alla församlingar slutligen genomförd, för framtiden uppgå till ett

ärligt belopp af 3,897,954 kronor. Det torde väl dock knappast kunna

betviflas, att budgeten skall, när tiden därför är inne, förmå utan större

svårighet bära äfven denna, om ock afsevärda, utgift. Jag återkommer

längre fram till detta ämne.

i Hvad härefter beträffar frågan om ordnande af församlingarnas skatt- Församlin9arsky

idoghet till prästerskapets aflöning, sedan nu gällande 1 öneregleringarskatukyldigket

trädt ur kraft, innehåller kommitténs förslag till lag angående reglering af m Prä,lerprästerskapets

aflöning bestämmelser härom. I den män afkastning af bostads- aflöning.

boställe, på visst sätt beräknad, äfvensom för prästerskapet i ett visst pastorat

eljest tillgängliga särskilda lönemedel ej äro tillräckliga för samma prästerskaps

aflöning —- och endast i något sällsynt undantagsfall torde de göra

till fyllest — må nämligen på grund af § 7 i omförmälda lagförslag församlingsafgifter

utdebiteras till högst ett belopp, som erhålles med tillämpning

af följande beräkningsgrunder, nämligen att för hvarje person af pastoratets

hela folkmängd skola utgå 20 öre och därutöfver för hvarje fyrk

af hela fyrktalet inom pastoratet 5 öre eller, där fyrktalssättning icke äger

ruin, för hvarje krona af de skattskyldiga inom pastoratet påförd bevillning

50 öre.

Det församlingsbidrag, som verkligen kommer att lämnas — beroende

ena sidan al lönens eller lönernas storlek och å andra sidan af tillgången

inom pastoratet på aflöningsmedel utöfver församlingsafgifterna —

skall enligt § 16 i nyssnämnda lagförslag utgöras efter samma grunder,

som äro i allmänhet stadgade för utgörande af de afgifter, om hvilka

kyrkostämma fattar beslut; dock må kyrkostämma besluta, att till bestridande

af förevarande aflöningsbidrag skall utgå eu personlig afgift

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 39.

för eu hvar, som fyllt aderton år, men denna afgift, hvilken utgöres af

kvinna med hälften af det belopp, som skall erläggas af man, för icke

sättas högre än till 50 öre för hvarje skattskyldig af mankön.

Uti en s. k. finansplan har kommittén (s. 273—294), med tillämpning

af föreskrifterna i de särskilda lagförslagen, beräknat behofven för olika i

förslagen angifna ändamål äfvensom medlen till behofvens fyllande. Med

hänsyn till det fördelaktiga resultatet af det gjorda öfverslaget uttalar sig

kommittén på följande sätt: »Häraf framgår, att om utgifter och inkomster

beräknas på sätt i denna finansplan skett, de kyrkliga aflöningsmedlen

lämna ett öfverskott af 783,049 kronor 8 öre. Då emellertid, såsom kommittén

upprepade gånger framhållit, denna beräkning hvila!’ på ovissa förutsättningar,

har kommittén icke vidtagit någon jämkning i hvad kommittén

föreslagit beträffande församlingarnas skattskyldighet. Därest emellertid

Kungl. Maj:t vid granskning af kommitténs förslag skulle finna, att ett

minst lika stort öfverskott är att påräkna, anser sig kommittén böra tillstyrka

den ändring i § 7 af förslaget till lag angående reglering af prästerskapets

aflöning, att vid fastställande af församlingarnas bidragsskyldighet,

såvidt denna beror af folkmängdens storlek, beräknas, i stället för föreslagna

20 öre, allenast 10 öre för hvarje person-.

Lika med kommittén är jag af den åsikten, att hvad som, utöfver

boställsafkastningen och värdet af andra med en viss tjänst till äfventyrs

förenade särskilda förmåner, kan erfordras till utfyllande af det för tjänstens

innehafvare fastställda lönebeloppet bör i första hand tillvägabringas genom

uttaxering af afgifter inom en viss gräns och efter eu för samtliga beskattningsföremål

lika grund, således utan att ett särskildt slag af skatteobjekt

betungas mer än de andra.

Det gäller nu att från denna utgångspunkt pröfva, i hvilken mån

församlingarnas bidragsskyldighet kan behöfva tagas i anspråk för beredande

af en efter tidsförhållandena lämpad aflöning åt deras själasörjare.

Härvid har jag till eu början i fråga om tillgodoseendet af prästerskapets

löneanspråk afvikit från de af kommittén därutinnan uppställda

grunderna såtillvida, som minimilönerna inom de olika tjänstegrupperna

blifvit höjda med 500 kronor eller således för kyrkoherde från 3,500 till

4,000 kronor och för komminister från 2,000 till 2,500 kronor, hvarjemte

beträffande lönerna för de lägst aflönade ordinarie prästerna med 10 ars

tjänstetid inom graden ytterligare höjning vidtagits, så att efter förloppet

af denna tid inkomsterna för de olika befattningarnas innehafvare alltid

skulle uppgå Hd kyrkoherdebeställning till minst 4,500 kronor och vid

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kung!. Majits Nåd. Proposition N:o 39.

komministratur till minst 3,000 kronor. Rörande dessa frågor anhåller

jag att längre fram få utförligare yttra mig.

Förutom anförda skiljaktigheter tillåter jag mig fästa uppmärksamheten

jämväl på följande.

Till grund för de af kommittén verkställda beräkningarna angående

behofvet af lönemedel — hvarom tab. 1 af tabellserien D lämnar upplysning

— hafva lagts de prostbeställningar samt kyrkoherde- och komministerstjänster

äfvensom med de senare likställda befattningar, hvilka förefunnos

den 1 oktober 1902 eller skulle komma till stånd, sedan de af

Kung! Maj:t intill nämnda dag meddelade beslut i ämnet bragts till verkställighet;

och hafva såsom måttgifvande för församlingsafgiftema -— redovisade

i kol. 13 och 14 af tab. 3 uti nyssnämnda tabellserie — de officiella

uppgifterna angående folkmängd, fyrktal och bevillningsbelopp för år 1900

kommit till användning. Vid de af mig nu senast föranstaltade beräkningarna

åter har hänsyn tagits jämväl till organi-atoriska anordningar,

hvilka beslutats intill den 1 juli 1908, hvarförutom dessa beräkningar,

ehvad de haft till syfte att bestämma församlingsbidraget eller lönernas

storlek, hvila på uppgifter angående folkmängden för år 1905 samt angående

fyrktal och bevillningsbelopp gällande för år 1905. Härtill kommer

att, af skäl som jag skall i det följande angifva, från fyrktalen och

bevillningsbeloppen icke, såsom vid kommitténs beräkningar, gjorts afdrag

för de å prästerskapets boställen och löneinkomster belöpande fyrktal och

bevillningsbelopp.

Slutsummorna för löner och arfvoden, sådana de framgått ur dessa

enligt delvis olika grunder och under inflytande af olika faktiska förhållanden

verkställda beräkningar, — nämligen 9,409,247 kronor enligt kommitténs

förslag och 10,350,935 kronor enligt de af mig gjorda modifikationerna

däri — hafva emellertid icke ansetts vara af beskaffenhet att kunna

framläggas såsom nog tillförlitliga uttryck för kyrkans behof under eu

närmare framtid. De anförda siffrorna hafva därför icke heller kommit

till användning vid de respektive finansplanernas uppgörande.

I afseende härå erinrar kommittén (s. 274), hurusom det icke varit

möjligt att förutse, i hvilken mån dess uti betänkandet III framställda förslag

till ändringar i den kyrkliga indelningen och organisationen kunna blifva

genomförda. Kommittén finner det emellertid uppenbart, att ifrågavarande

organisation måste — helt visst inom en ganska nära liggande framtid —

väsentligen utvecklas, och torde denna utveckling blifva åtminstone fullt

så omfattande, som kommittén förutsatt. Vid beräkning af de tillgångar

som erfordras för prästerskapets aflönande, har kommittén därför utgått

från det antagandet, att samtliga dess förslag skulle godkännas, i hvad de

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kurnjl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

afse delning af pastorat, inrättande inom visst pastorat af öka It antal

prästerliga tjänster samt utbyte af extraordinarie beställning mot komministratur.

Härigenom skulle föranledas en ganska afsevärd ökning i

utgifter utöfver den summa, som akunde göra till fyllest för upprätthållande

af den dåvarande organisationen. A andra sidan kan det, yttrar kommittén,

svårligen bestridas, att inom vissa pastorat flera prästerliga krafter finnas,

än själavårdens beliöriga handhafvande påkallar. Då kommittén likväl med

säkerhet förväntar, att dess förslag om indragning af prästerliga tjänster

skola röna starkt motstånd, särskildt från församlingarnas sida, har kommittén

trott sig vid förevarande beräkningar böra utgå från det antagandet,

att indragnings förslagen komma att genomföras, endast i hvad de afse

komministersbefattningar, som finnas i pastorat med allenast en kyrka och

med en folkmängd ej öfverstigande 3,000 personer, komministersbeställningarna

i prebendepastorat likväl icke medräknade, enär ju ovisst är, när

dessa pastorats prebendenatur må komma att upphöra. Någon minskning

i utgifter skulle häraf blifva en följd.

Antydda, hufvudsakligen i utvidgande riktning gående modifikationer i

dåvarande kyrkliga indelning och organisation skulle, utöfver nyssnämnda

af kommittén beräknade summa 9,409,247 kronor, medföra ytterligare utgifter

till ett belopp af 400,512 kronor. Kostnaden i sin helhet för upprätthållande

af samtliga erforderliga kyrkoherde- och komministersbeställningar

jämte öfriga i det föregående antydda tjänster skulle följaktligen, enligt

kommitténs beräkning, komma att uppgå till 9,809,759 kronor.

Om den kyrkliga indelningen och organisationen, sådan den består

eller blifvit bestämd intill den 1 juli 1908, underkastas eu efter kommitténs

nyssnämnda principer genomförd omreglering, skulle, med tillämpning åt de

utaf mig uppställda löneberäkningsgrunderna, hela kostaadssumman för nu

ifrågavarande prästerliga tjänster bestiga sig till 10,651,691 kronor och

således ökas med ett belopp af 300,756 kronor utöfver den af mig i

sådant afseende först uppgifna kostnadssuminan 10,350,935 kronor. Uti

den i enlighet härmed af mig uppgjorda finansplanen — till hvars detaljer

jag återkommer -— hafva bland utgifterna upptagits två poster å tillhopa

10,651,691 kronor, nämligen en post å 10,326,243 kronor till löner för

kyrkoherdar och komministrar äfvensom till arfvoden åt kontraktsprostar

samt en annan post å 325,448 kronor såsom lönetillökning efter tioårig

tjänstgöring åt vissa ordinarie präster.

För bestridande af omförinälda kostnader skulle vara att i första

rummet påräkna afkastningen af bostadsboställen med jordbruk.

1 den finansplan, som åtföljde 1908 års proposition, upptogs, bland

inkomsterna, såsom beräknad afkastning af dylika boställen ett belopp af

s. 95 Kontrollera mot PDF

A ungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39. 95

%380,690 kronor. Vid fastställandet af detta belopp hade icke gjorts afdrag

för bostiillshafvares kostnader för fullgörande af honom åliggande

nybyggnads- och underhållsskyldighet beträffande de för jordbrukets behof

erforderliga laga husen å bostället, enär afsedt var, att dessa kostnader

skulle i annan ordning ersättas boställshafvaren. Nu hafva emellertid__

för åvägabringande af öfverensstämmelse med ett uppgjordt förslag till

förändrad fördelning af byggnadsskyldigheten vid bostadsboställerug till

hvithet ^ förslag jag senare torde få återkomma — berörda kostnader, i

den mån^ upplysning om dem kunnat vinnas ur kommitténs tabellverk,

blifvit franräknade boställsafkastningen. Det belopp, som i 1908 års

finansplan angifver afkastningen af ifrågavarande boställen, har i enlighet

härmed nedsatts till 2,096,905 kronor eller således minskats med 283°785

kronor.

, .Til1 ledning vid bedömande. af frågan, i hvilken omfattning skattskyldighet

till prästerskapets aflöning må åläggas församlingarna, har jag,

under beaktande såväl af antydda minskning i bostadsboställenas beräknade

afkastning som af öfriga omständigheter, hvilka kunna vara af beskaffenhet

att öfva inflytande på finansplanens siffror, uppgiort en ny

finansplan.. Härvid har jag utgått från det antagandet, att församlingarnas

aflumngsplikt skulle bestämmas i enlighet med ettdera af följande alternativ,

hvilka innefatta i någon mån skiljaktiga skattesatser. Maximum af skattskyldighet

har sålunda antagits:

enligt alternativ I till 10 öre för hvarje person af pastoratets hela

folkmängd och därutöfver 5 öre för hvarje fyrk af hela fyrktalet inom

pastoratet eller, där fyrtalssättning icke äger rum, 50 öre för hvarje krona

af de skattskyldiga inom pastoratet påförd bevillning, alltså i full öfverensstämmelse

med Eders Kungi. Majds förslag till 1908 års riksdag; och

enligt .alternativ II till 10 öre pr individ och 6 öre pr fyrk eller 60

öre pr bevillningskrona.

Enligt det första alternativet skulle församlingsafgifterna uppgå till

3,743,785 kronor och enligt det andra till 4,090,712 kronor.

Uppgöres finansplanen under den förutsättningen, att församiino-sbidraget

varder beräknadt efter skattesatserna uti alternativ I, uppstår eu

brist i lönemedel å 55,560 kronor. Tillämpas alternativ II, vinnes ett

öfverskott å 291,367 kronor.

Det utslag, dessa beräkningar gifvit, lärer hänvisa på nödvändigheten

att tillämpa de i alternativ II upptagna skattesatserna, i hvilken händelse

de särskilda församlingarnas afiöningsplikt torde komma att tagas i anspråk

ungefär i den omfattning, som kan vara erforderlig, för att kyrkans

behof af lönemedel, tillräckliga att bereda prästerskapet anständig bärgning

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 39.

äfven under mera utvecklade förhållanden i organisatoriskt afseende, må

blifva vederbörligen tillgodosedt.

Med afseende å det, vid tillämpning af de högre skattesatserna, beräknade

öfverskottet 291,367 kronor anser jag mig böra fästa uppmärksamheten

därpå, att såvidt för uppkomsten af ett sadant öfverskott förutsattes,

att kostnaderna för byggnadsskyldighetens fullgörande vid bostadsboställenas

jordbrukshus skola hållas nere vid förenämnda summa 283,785

kronor, ovisst är, huruvida något öfverskott i verkligheten kan komma att

uppstå. '' ... .„

De till prästlöneregleringskommittén insända uppgifter, som legat till

grund för beräkningen af ifrågavarande kostnader, torde nämligen på

sätt kommittén ock framhåller dels i inledningen till tabellserien A. sid.

xi och xn, dels i inledningen till tabellserien D sid. vin — understundom

hafva varit mindre tillförlitliga. Dessutom har, beträffande de skånska

prästboställena, upplysning lämnats kommittén allenast rörande kostnaderna

för jordbrukshusens underhåll. Nybyggnadskostnaderna för de laga husen

å prästgårdar i Skåne bestridas nämligen genom afgifter till skånska prästerskapets

bvggnadskassa, och det åligger boställshafvaren att, utan någon

åtskillnad'' mellan jordbrukshus och bostadshus, erlägga berörda afgifter

för nybyggnad af boställets samtliga laga hus. Härtill kommer, att ju

för närvarande på vissa orter boställshafvaren alls icke drabbas af nagra

kostnader för nybyggnad och underhåll af de laga husen a bostället. Slutligen

får ej förbises, att arbetslöner och priser å byggnadsmaterialier högst

väsentligt stigit sedan de tio år, då omförmälda uppgifter lämnades; och

ytterligare stegring är måhända att i framtiden förvänta.

Om det följaktligen kan såsom eu svaghet hos finansplanen anmärkas,

att siffrorna för bostadsboställenas afkastning satts för höga, torde denna

oegentlighet dock fullt motvägas af omständigheter, som innebära betryggande

utvecklingsmöjligheter för vissa af den uppgjorda statens aktiva.

Sålunda kan det väl icke betviflas, att om vid de kommande löneregleringarna

skattesatserna eldigt alternativ II blifva bestämmande för

storleken af församlingarnas aflöningsbidrag. ett större belopp skall i församlingsafgifter

inflyta än de 4,090. i 12 kronor, som med ledning af nu

tillgängligt statistiskt material, enligt hvad jag redan nämnt, beräknats

blifva det kommunala skattebidraget till prästerskapets aflöning.. Till stöd

för ett sådant antagande tillåter jag mig erinra därom, att bevillningen i sin

helhet, för både landsbygd och städer, under tioårsperioden 1896—1905

vuxit med 73.19 procent. Icke minst af betydelse är härvid den omständigheten,

att å landsbygden, där största behofvet af lönemedel gör sig

gällande, bevillningen under nämnda period ökats med 100.89 procent för

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

KungI. May.ts Nåd. Proposition N:o 39.

inkomst och med 24.07 procent för fastighet. Utom det stöd förväntningarna

pa en framtida ökad skattekraft inom församlingarna kunna

hämta af statistikens siffror angående bevillningsbeloppens hittills nästan

oafbrutet fortgående stegring, bestyrkes en sådan uppfattning jämväl utaf

erfarenheten från tillämpningen af åtskilliga nu gällande löneregleringar.

Pa sätt jag förut vid redogörelsen för kommitténs framställning om prästerskapets

. nuvarande aflöningsförhållanden påpekat, hafva nämligen de afgift^

till prästerskapet, som blifvit ställda i visst förhållande till inkomst,

ePer fffl taxeringsvärde a fastighet, inom åtskilliga församlingar visat förmåga

af en ganska kraftig tillväxt, hufvudsakligen beroende å industriens

och handelns utveckling inom dessa delar af landet.

Äfven torde böra beaktas, hurusom den möjligheten ingalunda är

utesluten, att kyrkofondens inkomster skola växa. I den män samma inkomster

utgöras af skogsförsäljningsmedel, lärer en stegring af inkomsterna

till och med kunna hållas för mycket sannolik.

I betraktande af nu anförda omständigheter kan jag icke finna någon

betänklighet vid att tillstyrka en sådan anordning af församlingarnas bidragsskyldighet

till prästerskapets aflöning, att för detta ändamål skulle

fastställas församlingsafgifter till sammanlagdt högst det belopp, som

erhålles under antagande, att för hvarje person af pastoratets hela folkmängd

utginge 10 öre och härutöfver för hvarje fyrk af hela fyrktalet

inom pastoratet 6 öre eller för hvarje bevillningskrona 60 öre.

När jag i det föregående angifvit min ståndpunkt till kommitténs för- [hornsten

slag angående ordnande _ af det ecklesiastika beskattningsväsendet, såvidt

angar prästerskapets aflöning, har jag begagnat mig af de utaf kommittén skytdigheiens

själf använda ordalagen för betecknande af skattskyldighetens omfattning,bestämmandeutan

att, däremot göra någon gensaga. Det synes mig emellertid icke

lämpligt, att församlingarnas aflöningsplikt gentemot prästerskapet varder,

såsom kommittén föreslagit, fastställd i visst förhållande till fyrkar eller

bevillningsbelopp.

Med afseende härå tillåter jag mig från kommunallagstiftningens

område erinra därom, att enligt § 58 af nådiga förordningen om kommunalstyrelse

pa landet den 21 mars 1862 kommunalutskylder skola

utgöras i förhållande till särskilda, de skattskyldiga efter vissa grunder

påförda fyrktal. Ursprungligen var i nämnda förordning fyrktalet

upptaget såsom en enhet, efter hvilken för jordbruksfastighet, som var i

mantal satt, mantalet och för annan jordbruksfastighet äfvensom öfriga

beskattningsföremål öfver hufvud bevillningen skulle med hänsyn till kommunalutskyldernas

utgörande mätas. Mantalets betydelse såsom grund för

den kommunala beskattningen upphörde dock ganska snart, nämligen

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 26 Höft. ]3 j jj

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 39.

med utfärdandet af kungörelsen den 15 september 1863, och bevillningen

af fast egendom samt af inkomst blef sedermera därutinnan ensamt bestämmande.

Tyngden af de kommunala bördorna drabbade emellertid jordbruksfastigheten

i högre grad än andra beskattningsföremål — eller på

det sätt, att jordbruksfastighet påfördes 1 fyrk för 5 öres bevillning samt

annan fastighet och öfriga beskattningsföremål 1 fyrk för 10 öres bevillning

o. s. v. —, hvarför fyrktalssättningen fortfarande hade till uppgift

att förmedla den kommunala skattskyldighetens bestämmande. I sammanhang

med fördubblandet af bevillningen för jordbruksfastighet ändrades

slutligen genom nådiga förordningen den 2 december 1892 fvrktalssättningsmetoden

därhän, att alla beskattningsföremål fingo sig fyrktal åsätta

i lika förhållande till bevillningen.

Härmed har behofvet af fyrktalssättning, såsom en särskild anordning

för reglerande af kommunalbeskattningen å landet, försvunnit, och

de kommunala skattebidragen kunna där lika väl som i stad ut debiteras

i direkt förhållande till den skattskyldiges bevillning.

Emellertid bar vid olika tillfällen framhållits, hurusom det i vår skattelagstiftning

rådande sambandet mellan bevillningen till staten och den

kommunala skattskyldigheten föranleder stora svårigheter och i många

fall reser oöfverstigliga hinder i vägen för skattelagstiftningens reformerande

i önskvärd riktning. Upplöses detta samband, erhåller man fria

händer att med bevillningen företaga de förändringar, densamma i sin

egenskap af statsskatt anses böra undergå, liksom tillfälle kan beredas att

underkasta kommunalbeskattningen de modifikationer, som med afseende

å denna beskattnings särskilda ändamål finnas erforderliga.

En åtgärd i riktning af antydda reforms genomförande har för någon

tid sedan blifvit vidtagen.

Då nämligen Kungl. Maj:t för 1907 års riksdag framlade förslag

till vissa ändringar i de författningar, som reglera kommunernas själfverk

samhet, hufvudsakligen i syfte att åvägabringa en begränsning af den

kommunala rösträtten samt att införa proportionellt valsätt vid val till

stadsfullmäktige, hade jämväl till behandling upptagits frågan om lossande

af sambandet mellan bevillningen till staten och den kommunala skattskyldigheten

samt om fastställande af ny grund för beräkning af nämnda

skattskyldighet. Till närmare upplysning härom tillåter jag mig erinra,

huruledes i det yttrande till statsrådsprotokollet, som åtföljde vederbörande

proposition till Riksdagen (n:o 29), chefen för civildepartementet,

med framhållande af att den kommunala beskattningen fortfarande borde

hvila på den taxering, enligt hvilken bevillning till staten utgöres, i förevarande

ämne vidare anförde, att det till vinnande af en enhetlig norm för

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

kommun alut sky ld ernas utgörande torde vara lämpligt att kåta dessa utgå

i förhållande till inkomst, och till sådan hänföra icke blott taxerad beskattningsbar

inkomst af kapital och arbete utan äfven, i fråga om fastighet,

en antagen inkomst. -Därvid borde enligt föredragande departementschefens

åsikt nu rådande förhållande mellan de särskilda beskattningsföremålen

— jordbruksfastighet, annan fastighet och inkomst — såsom

faktorer vid bestämmande af kommunal skattskyldighet lämnas orubbadt,

och. alltså fortfarande antagas, att af kastningen utgjorde af jordbruksfastighet

6 procent samt af annan fastighet 5 procent af taxeringsvärdet.

1 enlighet härmed hade uti §§ 58, 59 och 64 af det för Riksdagen

framlagda förslaget till lag om ändring i vissa delar af förordningen om

kommunalstyrelse på landet införts de bestämmelser, som skulle blifva en

följd af fyrktalsberäkningens upphäfvande och kommunalutskyldernas beräknande,

icke efter fyrktal, utan i direkt förhållande till inkomsten. Omförmälda

§ 58 i förslaget innehåller sålunda det stadgandet, att bidragen

till kommunens gemensamma utgifter skola såsom kommunalutskylder’ af

en hvar skattskyldig utgöras i förhållande till hans inkomst, beräknad

för jordbruksfastighet till 6 kronor och för annan fastighet till 5 kronor

för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet jämlikt senast fastställda

taxeringslängd, samt i fråga om inkomst af kapital och arbete till det

beskattningsbara belopp, för hvilket bevillning till staten skall jämlikt senast

fastställda taxeringslängd erläggas.

Förslaget till ändrad lydelse af nyssnämnda § 58 blef i oförändradt

skick bifallet af Riksdagen, som för sin del antog, bland åtskilliga andra

lagar, jämväl en lag angående ändring i vissa delar af förordningen om

kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, där § 58 var införd med

den af Kungl. Magt föreslagna lydelsen. Enligt hvad Riksdagen i

sin skrifvelse af den 17 maj 1907 för Kungl. Maj:t tillkännagaf, hade

emellertid Riksdagen antagit åsyftade lagar endast under den förutsättningen,

att ändring af rikets grundlagar i öfverensstämmelse med ett

åt Riksdagen såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandling antaget

förslag till ändrad lydelse åt vissa paragrafer i regeringsformen och

riksdagsordningen samt till öfvergångsstadgande i riksdagsordningen varder

af Riksdagen i grundlagsenlig ordning beslutad och af Konungen gillad.

Kommunalbeskattningen hvilar således ännu på den gamla grunden,

och församlingarnas aflöningsplikt gentemot prästerskapet är i anslutning

därtill af prästlöneregleringskommittén ställd i visst förhållande

till fyrkar och bevillningsbelopp. Jag tvekar emellertid icke att afvika

från hvad kommittén härutinnan föreslagit samt att tillstyrka en sådan

anordning af nu ifrågavarande ecklesiastika skattskyldighet, att densamma

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

beräknas efter förenämnda, af Riksdagen numera godkända kommunala

beskattningsnorm, d. v. s. taxerad eller antagen inkomst, i den man pastoratets

folkmängd icke skall vara bestämmande för aflöningsplikten.

Med bibehållande af den maximigräns, som af mig nyss föreslagits

för de i förhållande till förmögenhet och inkomst utgående afgifterna,

nämligen 6 öre pr fyrk eller 60 öre pr bevillningskrona, skulle

alltså — då ju 1 fyrk åsättes för bevillning till belopp af 1 till och med

10 öre eller, hvilket är detsamma, för 1 till och med 10 kronor beskattningsbar

inkomst — till prästerskapets aflöning komma att utdebiteras

församlingsafgifter med högst 6 öre för hvarje helt eller påbörjadt tiotal

kronor taxerad beskattningsbar inkomst af kapital och arbete eller, i fråga

om fastighet, på nyssnämnda sätt beräknad inkomst, förutom 10 öre för

en hvar af pastoratets invånare.

Afskaffande Enligt kommitténs förslag har, såsom jag förut nämnt, åt vederböanTter^tm

ran(le församling öfverlåtits att själf afgöra, huruvida till åstadkommande

prästerskapet* af det vid löneregleringen fastställda bidraget till prästerskapets aflöning

aflöning. personliga afgifter må upptagas. Dessa skulle, när de förekomma, dock

ej få öfverskrida 50 öre för man och hälften däraf för kvinna.

För närvarande användas i ganska vidsträckt omfattning personliga

afgifter för beredande af aflöning åt prästerskapet. Af församlingsbidraget

för hela riket utgjorde nämligen ecklesiastikåret 1896—97 de personliga

afgifterna 18.42 procent, under det att t. ex. afgifterna af inkomst

uppgingo till endast 10.26 procent.

Jag betviflar icke, att mången mindre bemedlad skulle vara villig

att med en personlig afgift, hvilken icke sattes alltför hög, bidraga

till fyllande af kyrkans behof af lönemedel, då ju det ändamål, för hvilket

afgiften skulle utgå, nämligen religionsvårdens upprätthållande, fortfarande

af de flesta i vårt land inses och erkännes såsom synnerligen betydelsefullt.

Dock anser jag mig ej kunna understödja prästlöneregleringskommitténs

förslag i förevarande punkt.

Det synes mig nämligen icke lämpligt, att personliga afgifter, vid

hvilkas påförande ju ingen hänsyn tages till skatteförmågan, och som därför

tyngst drabba samhällets mindre bemedlade medlemmar, komma till

alltför vidsträckt användning i vårt beskattningssystem. Oafsedt de personliga

afgifterna till prästerskapets aflöning, upptager såsom bekant detta

system för närvarande ej mindre än tre skatter af rent personell natur, nämligen

mantalspenningar till staten samt en sjukvårdsafgift och en folkskoleafgift,

hvilka båda senare skatter utgå för kommunala behof. Enär det torde

bäst öfverensstämma med vår tids anspråk på en rättvis och billig skattefördelning,

att personliga afgifter så mycket som möjligt begränsas, torde

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

vid. den reform af det kyrkliga beskattningsväsendet, som nu är i fråga,

dylika afgifter till prästerskapets aflöning böra helt och hållet afskaffas.

Härmed vill jag ingalunda hafva sagt, att icke sådana afgifter kunde

vara väl afpassade efter eller åtminstone bättre än nu betingade af de

tiders förhållanden, under hvilka de tillkommo.

Nu ifrågavarande personliga afgifter skulle, såsom nyligen blifvit

nämndt, enligt kommitténs förslag ej ovillkorligen anbefallas, utan bero af

vederbörande kyrkostämmas beslut. I afseende härå kan emellertid efter

mitt förmenande såsom en betänklighet anmärkas, att tillämpningen af

berörda skatteform skulle drabba äfven sådana samhällsklasser, som på

grund af sin ekonomiskt tryckta ställning ej äga deltaga i den kyrkliga

kommunens gemensamma angelägenheter.

Åtskilliga af de myndigheter, som i ärendet afgifvit yttranden, hafva

jämväl afstyrkt förslaget om fakultativa personliga afgifter till prästerskapets

aflöning.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, finner jag mig icke

kunna tillstyrka bifall till prästlöneregleringskommitténs förslag om rätt

för kyrkostämma att pålägga dylika afgifter.

Det ecklesiastika boställsväsendet.

Angående prästerskapets boställen stadgas i § 4 af 1862 års förordning

att boställe, som afses att af löntagare bebos och brukas, skall efter

viss angifven grund beräknas till en dess verkliga värde motsvarande inkomst,

samt i § 5, att prästerskapet anslagen jord, som icke utan olägenhet

kan i förening med bostadsboställe brukas, skall utarrenderas efter de föreskrifter,

som därför äro af Kungl. Maj:t särskildt meddelade. Indelningshafvaren

måste alltså genom egen skötsel draga inkomst af sitt bostadsboställe,

men är naturligtvis oförhindrad att på eget ansvar utarrendera

detsamma för sin tjänstetid. Åt honom till äfventyrs anvisadt löningsboställe

skall, under den i § 5 nämnda förutsättningen, i författningsenlig

ordning utarrenderas.

Prästlöneregleringskommittén har i sitt betänkande af den 19 juni

1903 ej föreslagit några mera genomgripande förändringar i det ecklesiastika

boställsväsendet. Är nämligen bostadsboställe upplåtet åt innehafvare

af viss prästerlig tjänst, skall, enligt § 6 mom. 1 i förslaget till lag

angående reglering af prästerskapets aflöning, afkastningen af sådant boställe

fortfarande beräknas såsom tillgång till bestridande af aflöningen för samma

tjänst. Brukas i förening med bostadsboställe hemman eller lägenhet, som

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 39.

anslagits till bidrag vid tjänsteinnehafvarens aflöning, skall äfven detta

hemman eller denna lägenhet, på sätt § 4 mom. 2 i omförmälda lagförslag

föreskrifver, anses såsom bostadsboställe och i följd däraf dess afkastning

inräknas i afkastningen af själfva bostadsbostället. Däremot skall,

enligt hvad som inhämtas af § 3 mom. 2 och 3 i förslaget till lag om

kyrkofond, hela den grupp af inkomster, om hvilka talas i § 9 mom. 2

af 1862 års förordning, och bland hvilka här särskild! må framhållas de

som grunda sig »på arrenden för de af kronan upplåtna stom-, annexoch

mensalhemman och lägenheter, som icke äro bostadsboställen», ej vidare

beräknas för aflöningen vid någon viss prästerlig beställning, utan

såsom en gemensam tillgång för hela prästerskapet tillgodoföras kyrkofonden.

Afkastningen af dylikt löningsboställe, när det ej af församling

eller enskild person anslagits till aflöning åt prästerskapet i visst pastorat,

skall följaktligen enligt kommitténs förslag indragas till nämnda fond.

I den mycket omtvistade frågan, huruvida jordbruk å bostadsboställe

bör skötas af indelningshafvaren själf eller för hans räkning utarrenderas,

har prästlöneregleringskommittén uttalat sig i sitt först afgifna betänkande

af den 20 december 1899, innefattande förslag till förordning angående

utarrendering af prästerskapets med jordbruk förenade bostadsboställen.

Kommittén, som håller före, att det bör medgifvas prästerskapet större

frihet än hittills att få genom vederbörande myndigheters försorg för

längre tid utarrendera sina boställen, har för en sådan utarrendering uppställt

följande hufvudgrunder (s. 16):

l:o) Med jordbruk förenadt bostadsboställe kan, utan inskränkning

till boställshafvarens besittningstid, upplåtas på arrende efter ansökning

af vederbörande boställshafvare samt med godkännande från hans sida af

arrendevillkor och arrendator.

2:o) För tillgodoseende af efterträdarens berättigade intresse bör domkapitlet

pröfva, om utarrenderingen kan medföra väsentliga olägenheter för

boställets innehafvare med afseende å hans tjänsteutöfning och personliga

ställning, i hvilken händelse utarrendering ej må äga rum; liksom före

utarrenderingen böra undantagas bostadshus och visst jordområde äfvensom

göras förbehåll om vissa naturaprestationer till boställshafvaren. Af

samma anledning må arrendetiden ej öfverstiga tio år, utom i vissa undantagsfall,

då den kan utsträckas till högst tjugu år.

3:o) Pastoratet, som har intresse af att bostället hålles i god häfd,

skall höras beträffande frågan, om utarrendering öfver hufvud ma medgifvas.

4:o) I alla parters intresse skola arrendevillkoren pröfvas och fastställas

af Konungens befallningshafvande och domkapitel.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Den mera vidgående frågan om lämpligheten af att prästerna bibehållas

vid innehafvet af sina jordbruksboställen, eller om icke dessa boställen

böra indragas till någon för prästerskapet gemensam aflöningsfond,

har gjorts till till föremål för särskild utredning. Genom nådigt bref den 12

februari 1904 anbefallde nämligen Kungl. Maj:t kammarkollegium att, efter

hörande af samtliga domkapitlen i riket och Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i samtliga län, till Kungl. Maj:t inkomma med dels underdånigt

yttrande, huruvida icke, med hänsyn till ändrade tidsförhållanden, kuride

anses lämpligt, att åt kyrkoherdar samt komministrar och med dessa likställda

präster i stället för de nuvarande boställena, där dessa ej vore af

menighet inköpta eller af enskilda för ändamålet donerade, upplätes

allenast bostad med nödiga ekonomi- och uthus samt trädgård eller planteringsland

äfvensom vedbrand samt boställena och deras afkastning i

öfrigt inginge bland svenska kyrkans gemensamma aflöningstillgångar,

dels ock underdånigt förslag å de grunder, enligt hvilka en sådan anordning

skulle kunna bringas till stånd.

Bland de kyrkliga myndigheterna har endast domkapitlet i Visby uttalat

sig för en reform af det ecklesiastika boställsväsendet i den riktning,

omtörmälda nådiga bref angifver. Öfriga domkapitel hafva gifvit uttryck

åt sina betänkligheter i fråga om det framställda förslaget, h vilket särskildt

af domkapitlen i Skara, Växjö, Lund och Härnösand på det lifiigaste

afstyrkes. Däremot hafva de flesta länsstyrelser i hufvudsak tillstyrkt förslaget.

Endast Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs, Hallands,

Alfsborgs, Skaraborgs och Kopparbergs län förklara sig ej kunna

tillstyrka detsamma. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens

län, som är af den meningen, att en indragning af prästerskapets boställsjord

skulle medföra öfvervägande gagn för prästerskapet å de flesta platser

inom landet, anser sig dock icke kunna tillstyrka indragning af sådan jord

inom Norrbottens län. Äfven Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Södermanlands län finner de skäl, som tala för en indragning af prästerskapets

boställen, vara af den betydelse, att denna fråga skall med tiden

få sin lösning, men ifrågasätter, huruvida icke det nu framställda förslaget

bör tills vidare uppskjutas. Likaledes hyser Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Kristianstads län tvekan om lämpligheten af prästboställenas

indragning under den närmaste framtiden, icke heller anser sig Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län böra för närvarande

tillstyrka eu omedelbart skeende indragning af dessa boställen, och Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län finner det vara omöjligt

att göra något för alla fall gällande uttalande.

Då kammarkollegium i utlåtande af den 20 januari 1905 (s. Öl

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

—60) för egen del yttrade sig angående lämpligheten af de ecklesiastika

jordbruksboställenas bibehållande eller deras indragning, med vissa undantag,

tillkännagaf kollegium sin anslutning till den uppfattningen, att tjänstemän

icke böra aflönas medelst jordbruksboställen. Särskilda omständigheter påkallade

emellertid efter kollegii mening en inskränkning i tillämpningen af

den allmänna regeln. I ett land af den utsträckning och med den ojämna

odling, som utmärkte Sverige, måste nämligen förhållandena å skilda orter gestalta

sig helt olika. Den tjänsteman, hvars verksamhet blifvit förbigd till en

mera bebyggd och odlad trakt, torde ingalunda för sin person eller tjänsteutöfning

hafva behof af ett jordbruksboställe. Omfattade däremot tjänstgöringsdistriktet

en glest befolkad, fattig bygd, skulle tjänstemannen helt visst

råka i stor förlägenhet ej blott vid fyllandet af åtskilliga viktiga lefnadsbehof

än äfven med hänsyn till ämbetsförvaltningen, i den mån denna vore beroende

af tillgång till de för tjänsteresorna erforderliga hästar, för den händelse icke

ett boställe med jordbruk vore honom beredt. Hvad särskild! beträffar prästerna,

som ju måste hafva sin bostad inom vederbörande tjänstgöringsområde,

anser kollegium det icke kunna bestridas, att deras personliga ställning

mångenstädes skulle blifva nästan outhärdlig, om de för anskaffande af de

dagliga lifsförnödenheterna skulle vara hänvisade till sina, måhända aflägsna,

grannars vilja och förmåga att tillhandahålla hvad af sådana förnödenheter

erfordrades. Det vore äfven uppenbart, att ett beroende af andra

såväl i nu angifna hänseende som särskild! i fråga om de viktiga, ofta

förekommande tjänsteresorna skulle på ett högst ofördelaktigt sätt återverka

på prästens förmåga af en fruktbringande ämbetsutöfning. Men endast i

angifna fall af svårighet för prästerskapet att af närboende bereda sig tillgång

till vissa naturaprestationer synes det kollegium vara nödvändigt,

att undantag göres från ofvan åberopade grundsats.

Om än kollegium alltså icke hyser några principiella betänkligheter

mot jordbruksboställenas afskiljande från prästernas eget innehaf, förklarar sig

kollegium likväl icke kunna obetingadt tillstyrka, hvad uti kungl. brefvet

den 12 februari 1904 i öfrigt ifrågasattes, nämligen att dessa boställen och

deras afkastning skulle, med vissa undantag, ingå bland svenska kyrkans

gemensamma aflöningstillgångar. Sedd ur synpunkten af åtskilliga församlingars

intresse, skulle, säger kollegium, en sådan anordning, jämte det

den medförde en alltför skarp brytning med bestående förhållanden, innebära

en obillighet mot de församlingar, som måste afstå sina boställen,

isynnerhet om dessa vore af något betydligare värde, för att medelst

skatter helt eller delvis utfylla, hvad därefter brister i aflöningen till vederbörande

prästerskap. Väl vore det sant, att vid den ifrågasatta indragningen

af boställena skulle undantagas de boställen, som af me
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

nighet inköpts eller af enskilda för ändamålet donerats. Erfarenheten

hade emellertid till fullo ådagalagt, huruledes i allmänhet oöfvervinneliga

svårigheter mött, då församling, som åberopat dylik omständighet med

afseende å tillkomsten af det till dess präst upplåtna bostället, sökt förebringa

den erforderliga bevisningen därom. I många fall, då bevisningen

ej^ varit fullständig, hade den i allt fall gifvit tillräckligt stöd för påståendets

sannolikhet. Genom jordbruksboställenas indragning skulle för icke

få församlingar, hvilkas boställen ostridigt anslagits af kronan, gå förlorad

en dem under längesedan förgångna tider tillförsäkrad, högst väsentlig

hjälp vid fullgörandet af den ofta ganska betungande aflöningsplikten gentemot

det egna prästerskapet. Af sålunda och i öfrigt anförda skäl anser

kollegium, att icke någon inskränkning bör göras i den församlingarna nu

tillkommande rättigheten att för aflöningen af sitt prästerskap beräkna

hela afkastningen af förefintliga bostadsboställen med jordbruk.

Mot en indragning till svenska kyrkans gemensamma aflöningstillgångar

af samtliga löningsboställen, i den mån dessa icke brukas i förening

med bostadsboställen — alltid dock med undantag af de löningsboställen,

som af menighet inköpts eller af enskilda donerats — finner

kollegium ej något att erinra.

Ehuru enligt kollegii mening bostadsboställen icke böra indragas till

någon gemensam lönefond, utan afkastningen af dem fortfarande tillkomma

vederbörande indelningshafvare, förklarar emellertid kollegium, att det bäst

öfverensstämmer med kollegii åsikt angående olämpligheten af jordbruks

förenande med tjänstebefattning, om jämväl dylika boställen blifva i så

stor omfattning som möjligt utarrenderade. Kollegium har därför intet

att erinra mot ett sådant reformerande af det ecklesiastika boställsväsendet,

att utarrenderandet af bostadsboställenas jordbruk göres obligatoriskt

i alla de fall, där hinder icke möter af sådana omständigheter,

som skäligen böra föranleda jordbrukets bibehållande vid tjänstebefattningen.

Dylika omständigheter kunna, säger kollegium, vara af olika

slag. Ett boställe kan nämligen vara beläget i en glest befolkad och

föga kultiverad bygd, så att svårighet skulle uppstå för en präst, som ej

själf drifver jordbruk, att af närboende förskaffa sig vissa oundgängliga

lifsförnödenheter och tjänstbarheter. Boställsjorden kan äfven vara så

obetydlig, att sedan däraf undantagits hvad indelningshafvaren behöfver

till trädgård eller planteringsland, ett alltför litet område skulle återstå

för att kunna af en arrendator öfvertagas med utsikt att därå erhålla sin

försörjning. Den omständigheten att för en arrendator erforderliga åbyggnader

saknas eller äro så belägna, att intrång i prästens själfständighet

eller trefnad från en af honom oberoende arrendator måste befaras, torde

Bih. till lliksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. ‘JO Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Allmänna

synpunkter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

i många fall visa sig som ett afgörande hinder för obligatorisk utarrendering

af boställenas jordbruk. Däremot anser kollegium, att till hinder af sådan

art icke kan hänföras den omständigheten, att bostället blifvit af menighet

inköpt eller af enskild för ändamålet doneradt, då ju i allt fall arrendeafgiften

skulle komma pastoratets prästerskap till godo.

Sina tankar i detta ämne utvecklar kammarkollegium vidare i det

öfver prästlönegleringskommitténs betänkande IV afgifna utlåtandet af den

10 november 1905 (s. 103—106). Kollegium uttalar härvid den åsikten,

att en form med obligatorisk utarrendering bör upptagas vid sidan af

den utaf kommittén i dess betänkande föreslagna fakultativa utarrenderingen.

Dessa olika former skulle enligt kollegii mening, åtminstone under en

öfvergångstid, kunna på ett lyckligt sätt komplettera hvarandra. I flera

fall, dä obligatorisk utarrendering icke vore tillrådlig, särskildt med hänsyn

därtill att lämplig arrendatorsbostad saknas, anser nämligen kollegium,

att den fakultativa utarrenderingen kunde med fördel bringas till stånd, enär

hos boställshafvaren torde finnas större benägenhet att dela boställshus

med en arrendator, på hvars val han kan utöfva inflytande, än när detta

icke är förhållandet. Denna senare form för utarrendering bör efter

kollegii åsikt främjas såsom beredande väg för den obligatoriska, hvars

genomförande i allt större omfattning synes kollegium böra vara slutmålet.

Det torde nämligen kunna antagas, att om kommitténs förslag till fakultativ

utarrendering blefve lag, allt flera boställen komme att under däri

angifna villkor utarrenderas, samt att dessa boställen skulle efter hand

blifva försedda med nödiga åbyggnader för arrendatorerna af boställsjorden.

Huruvida en obligatorisk utarrendering skall företagas eller icke, anser

kollegium böra i hvarje särskildt fall göras till föremål för en mycket

omsorgsfull pröfning. Vederbörande löneregleringsnämnd torde, yttrar

kollegium, böra få sin uppgift utvidgad därhän, att. det ålägges nämnden

att vid uppgörande af förslag till lönereglering för prästerskapet i pastorat,

bland hvars lönetillgångar finnes ett bostadsboställe med jordbruk,

verkställa utredning angående alla de omständigheter, som med afseende å

detta boställe kunna antagas utöfva inflytande på frågan, om det till

samma boställe hörande jordbruket lämpligen bör utarrenderas eller icke,

samt däröfver yttra sig och tillika afgifva förslag å de villkor, som för

en eventuell utarrendering böra uppställas. Sedermera skulle frågan om

utarrenderingen helt naturligt pröfvas i sammanhang med själfva löneregleringsärendet.

Tjänstemäns aflönande medelst jordbruksbostallen är en löneform, som

i vårt land kan sägas hafva blifvit i princip utdömd redan med indrag
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

ningen på 1870- och 1880-talen af flertalet, utaf de till civil- och militiestaterna

anslagna boställena.

Till stöd för den åsikten, att jordbruksbostallen i regeln icke böra

ingå bland tjänstemäns löneförmåner anfördes därvid, utom annat, att

innehafvandet af dylika boställen vore menligt ej mindre för tjänsternas

behöriga utöfning än ock för tjänstemännen själfva äfvensom för det allmänna.

När tjänstemän, hvilka hade trägna tjänstegöromål, måste dela

sin tid mellan dessa och skötseln af ett icke sällan vidsträckt jordbruk,

kornrne nämligen tjänstegöromålen att i större eller mindre mån eftersättas.

Äfven vore det klart, att då tjänstemannen, såsom ofta torde vara

fallet, vid boställets emottagande saknade erforderliga insikter i landtbruksskötsel

samt dessutom nödgades förskaffa sig för jordbruket behöfliga inventarier,

han därigenom lätteligen kunde, såvida han icke ägde enskild

förmögenhet.^ bringas på ekonomiskt obestånd, ett förhållande, som åter i

sin man maste hafva ett skadligt inflytande på tjänstens handhafvande.

Att slutligen det allmänna skulle vinna på boställenas indragning vore en

naturlig följd däraf, att genom utarrenderingen desamma antagligen koinme

att skötas af personer, som ägde större insikter i jordbruk och tillika

kunde däråt ägna en mera odelad uppmärksamhet, hvarförutom, då boställena

utarrenderades på längre tid, arrendatorerna bättre vore i tillfälle

att nedlägga kostnader pa jordens uppodling och förbättring samt därigenom

bringa bostället till högre värde, än då det utarrenderades af

boställshafvaren på några få år eller under hons ovissa tjänstetid eller ock

innehades af honom själ! under eget bruk.

Hvad sålunda i allmänhet anmärkts mot jordbruks förenande med

tjänstebefattning äger enligt min mening tillämplighet jämväl i fråga om

det ecklesiastika boställsväsendet, icke minst i våra dagar med den rådande

oron å arbetsmarknaden och då jordbruket, om det skall kunna med

någon framgång idkas, torde hos ledaren fordra en insats af personlig

och måhända äfven ekonomisk kraft större än någonsin.

Prästerna hafva heller icke i allmänhet bibehållit skötseln af sina

boställen. På sätt framgar af eu i prästlöneregleringskommitténs betänkande

angående utarrendering af prästerskapets med jordbruk förenade

bostadsboställen (s. 18) intagen tabell, var nämligen mer än hälften af

samtliga dylika boställen under ecklesiastikåret 1896—97 utarrenderad på

grund af enskilda med indelningshafvarna träffade aftal. I fråga om de

olika stiften växla naturligtvis de siffror, som angifva procenttalen för utarrenderade

och af indelningshafvarna själfva brukade boställen, ganska

betydligt. Huru under senare tid förhållandena i omförmälda hänseende

ställa sig särskild! inom Kristianstads län, framgår af Eders Kungl. Maj:ts

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

befallningshafvandes i nämnda län utlåtande, enligt hvilket år 1904 endast

10 procent af prästgårdarna därstädes brukades af indelningshafvarna själfva.

jordbruk Kan, såsom jag förmenar, icke ur principiella grunder uppvisas nöd''/aU''

l e ''drifras v ä ii d i g h e t e ii däraf, att för prästerskapets vidkommande mer än i fråga om

för iosw/o-andra tjänstemän bibebålles den enligt senare tiders åskådning olämpliga

ege/Täknfng. aflöningsformen med jordbruksboställen, får emellertid ej förbises, att i följd

af särskilda omständigheter jordbruk understundom måste bedrifvas för

boställshafvarens egen räkning, i hvilken händelse dylika boställen ovillkorligen

måste bibehållas. Med afseende å de undantagsförhållanden, på hvilka

jag sålunda syftar och som förnämligast härröra från svårigheten för

tjänsteinnehafvaren att utan eget jordbruk i vissa trakter af vårt land få

behofven af lifsförnödenheter och vissa tjänstbarheter tillgodosedda, tillåter

jag mig hänvisa till hvad af kammarkollegium härutinnan anförts och af

mig förut återgifvits.

Bostadsbo- Rörande dispositionen af sådana med jordbruk förenade bostadsboställen,

etaJi™ a/iiåd ~''som ej af antydda skäl finnas böra brukas af prästerna själfva, kunde,

löneförmån såsom ju äfven skett, ifrågasättas, att boställena skulle, i den män de icke

^hafvaren. blifvit af menighet inköpta eller af enskilda donerade, indragas till någon

för kyrkan gemensam fond.

På sätt den föregående framställningen gifver vid handen, har emellertid

förslaget härom mötts med nästan enstämmigt ogillande af de kyrkliga

myndigheterna. Kammarkollegium, som betraktat frågan särskilt ur synpunkten

af församlingarnas intresse, har påvisat, huruledes jordbruksboställenas

indragning till en fond skulle för åtskilliga församlingar framstå

såsom en obillighet, stundom gränsande till en rättskränkning.

Häruti instämmer jag med kollegium. Så länge aflöningsplikten gentemot

prästerskapet i hufvudsak åligger församlingarna, finner jag mig förhindrad

att understödja ett förslag, som skulle beröfva vissa af dessa förmånen

att bland de ecklesiastika lönebidragen inberäkna ett bostadsboställes

afkastning af jordbruk. Följden af jordbruksboställenas indragning måste

naturligtvis blifva den, att församlingarna nödgades utgöra förhöjda afgifter

till prästerskapet i alla de fall, då icke maximum för skattskyldigheten

redan förut uppnåtts. •

Afkastning af bostadsboställe, ehvad jordbruk därå bedrifves eller

icke, bör alltså enligt min mening i sin helhet bibehållas såsom löneLönin

sbo förmån för den präst, till hvars bostad det är afsedt.

ställe, när det Med bostadsboställen torde, i enlighet med hvad prästlöneregleringsflr

eu mg ^kommittén föreslagit och kammarkollegium tillstyrkt, böra i förevarande

bostadsbo- hänseende likställas sådana hemman och lägenheter, som, ehuru i själfva

iTtih ''kyrka verket af löningsboställes natur, brukas i förening med bostadsboställen

9<“ fonden, ''antingen på grund af närbelägenhet eller af andra till styrka för präst
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.]

gårdsbruket bidragande förhållanden’, såsom det heter i § 10 punkt 6 af

nadiga skrifvelsen till kammarkollegium angående utarrendering af prästerskapets

annex- och mensalhemman i Skåne, Halland och Blekinge den 12

november 1858. För det allmänna föreställningssättet framstå helt säkert

dessa hemman och lägenheter såsom vanliga bostadsboställen, och de torde

af många anledningar numera icke utan olägenhet kunna skiljas från

hufvudgårdarna.

Samtliga löningsboställen i öfrigt — med undantag naturligtvis af

dem, som af menighet inköpts eller af enskilda donerats — torde, jämväl

enligt prästlön er egleringskommitténs hemställan, mot hvilken anmärkning

icke förekommit, böra indragas till kyrkofonden.

Hvad härefter beträffar de med jordbruk förenade bostad sboställen a—hvil- Tvungen «<- kas afkastning ju fortfarande skulle bibehållas för de beställningar, de redan a}r™fber«Z

tillhöra — lärer den af mig omfattade åsikten angående det för prästerna''?vLabZadssjälfva

såsom enskilda personer samt för deras ämbetsverksamhet lik- io3lallensom

ur nationalekonomisk synpunkt nyttiga och lämpliga däruti, att i

allmänhet präster, saväl som andra tjänstemän, ställas utom hvarje befattning

med jordbruk, konsekvent, leda till uppställandet af den fordran, att

jordbruk a deras bostadsboställen bör, äfven mot innehafvarnas bestridande,

öfverlämnas i andra händer, när icke synnerligen viktiga skäl tala däremot.

I den nya lagstiftning, som skall hafva till uppgift att reglera prästerskapets

aflöningsförhållanden, bör också enligt min mening obligatorisk

utarrendering under högst 20 år af jordbruket å de ecklesiastika bostadsboställena

— hvilkas taxeringsvärde, på sätt jag redan nämnt, år 1897 utgjorde.

45,514,800 kronor — upptagas såsom en form för boställsafkastningens

tillgodogörande.

Några synnerligen stora förväntningar med afseende å verkningarna

af denna anordning gör jag mig emellertid icke. Kammarkollegium har

redan påpekat, att om ock andra omständigheter visa sig gynnsamma,

frågan om en obligatorisk utarrendering, åtminstone under den närmaste

framtiden, otvifvelaktigt skall i många fall komma att stranda, på omöjligheten

att bereda lämplig bostad äfvensom andra för en arrendator erforderliga

hus, utan att intrång af ett eller annat slag göres i tjänsteinnehafvarens

personliga ställning. De lokala förhållandena äro jämväl af den

största betydelse. Skall nämligen en präst — såsom ju af vikt är —

kunna upprätthålla sin ^anständighet gentemot församlingsborna såväl vid

fullgörandet af sin ämbetsplikt som äfven eljest, måste det tillses, att han

i en bygd med ringa odling och med en gles befolkning kan med hjälp

af eget, jordbruk förskaffa sig de oundgängligaste lifsförnödenheterna och

bereda sig tillgång till nödig skjuts. Äfven kan det till följd af ett bo
-

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 39.

ställes beskaffenhet vara lämpligt, att detsamma i sin helhet bibehålies för

tjänsteinnehafvarens räkning. Många bostadsboställen — särskildt de som

anslagits åt komministrar och med dem likställda präster — hafva nämligen

så ringa areal eller erbjuda på grund af andra omständigheter så

obetydliga fördelar för en arrendator, att det tvifvelsutan skulle för kyrkan

i sin helhet medföra eu ekonomisk förlust, om hvad af dessa boställen,

efter behörigt undantagande af jord för tjänsteinnehafvarens räkning,

kunde återstå upplätes på arrende, i stället för att af tjänsteinnehafvaren

brukas tillsammans med den del af bostället, som i allt fall

måste förbehållas honom.

Då kammarkollegium föreslagit, att åt vederbörande löneregleringsnämnd

skall, såsom ett af nämndens öfriga uppdrag;, hänskjutas att, i

samband med afgifvande af förslag till lönereglering för prästerskapet i

ett pastorat, tillika yttra sig angående frågan, om obligatorisk utarrendering

bör företagas eller icke, samt angående hvad, i händelse af utarrendering,

bör iakttagas till betryggande af prästens ämbetsutöfning och

till skydd mot intrång från arrendatorn, finner jag detta förslag mycket

lämpligt. Visserligen ökas därigenom i någon män nämndens besvär,

men å andra sidan finnes största utsikt att erhålla ett sakkunnigt yttrande

i frågan, då ju nämnden, för att kunna framlägga ett tillfredsställande

löneförslag, miste förskaffa sig en ingående kännedom om åtskilliga på

prästens ställning och hans ekonomi inverkande förhållanden inom pastoratet.

Frivillig ut- öfver bostadsboställe med jordbruk, som ej blir föremål för obligauumuiskränt-

torisk, tvungen, utarrendering, skulle indelningshafvare^ fortfarande såsom

Unilg till bo. hittills, äga att med en viss frihet förfoga. Han kan således efter behag

själf bruka eller på eget ansvar, för sin tjänstetid, utarrendera det åt

T6fl8 068111“ « _ ‘v

ningstid. honom upplatna bostadsbostället.

Emellertid åsyftar prästlöneregleringskommittén med sitt den 20

december 1899 framlagda betänkande, att åt boställshafvaren skulle inrymmas

större frihet att utarrendera jordbruket å sitt bostadsboställe,

i det att nyttjanderättsupplåtelsen skulle kunna på förhand bestämmas

till viss, längre tid, således ej behöfva vara inskränkt till boställshafvarens

ovissa besinningstid.

Jag finner ett dylikt, fast ordnadt arrendeförhållande — en mellanform

mellan obligatorisk utarrendering och utarrendering genom boställshafvaren

på hans tjänstetid — innefatta ett uppslag till reformering af

det ecklesiastika boställsväsendet, som förtjänar synnerligt beaktande.

Jämväl flertalet af de hörda myndigheterna har uttalat sig för en sådan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 39. ill

upplåtelse af bostadsboställe, som kan sträcka sig utöfver den upplåtande

innehafvarens och in på efterträdarens besittningstid.

„ Beträffande de af prästlöneregleringskommittén i förenämnda 1899

ars betänkande (s. 16 och 29—38) föreslagna hufvudgrunderna för den

fakultativa, frivilliga, utarrenderingen hafva emellertid meningarna varit

mycket delade rörande lämpligheten af de utaf kommittén för denna utarrendering

uppställda hufvudgrunderna, i hvad dessa afse dels skyldighet

för arrendatorn att utgöra vissa naturaprestationer till boställshafvaren,

särskilt ämbetsskjuts, dels arrendetidens begränsning i vanliga fall till

10 år.

Ehuru det för prästens ämbetsutöfning obestridligen kan vara af

en viss betydelse, att han ej. i hvarje förekommande fall frestas att tänka

pa kostnaden för ämbetsskjuts, utan denna senare för honom framstår

såsom en med boställsbesittningen omedelbart förbunden förmån, kan jag

likväl icke understödja kommitténs förslag därom, att arrendatorn skulle

i kontraktet få sig ålagdt att utan särskild ersättning fullgöra all ämbetsskjuts

eller bereda ^ stallrum och foder för boställshafvarens hästar, helst

bristande tillmötesgående från arrendatorns sida vid skjutsens utgörande

mahända stundom skulle för boställshafvaren till och med försvåra ämbetets

utöfning. Då det är af vikt, att anledningar till tvister och slitningar

mellan boställshafvare och arrendator på allt sätt förebygges, äfvensom

att boställenas arrendevärde ej alltför mycket nedbringas, kan jag ej förorda

vidtagandet af en anordning, som synes ägnad att framkalla split

mellan de i förevarande fall intresserade parterna och otvifvelaktigt skulle

medföra ett ganska ofördelaktigt ekonomiskt resultat af utarrenderingen.

Någon öfver hufvud lämpligare utväg att ordna denna angelägenhet

törne ej gifvas än att bestämma hela arrendet i penningar och — där

vid utarrenderingen ej undantages så mycket af boställsjorden som anses

lämna tillräcklig afkastning för foder åt det antal hästar, boställshafvaren

kan för skjutsens bestridande behöfva hålla — berättiga boställshafvaren

att, efter egen önskan, af arrendatorn antingen få stallrum och foder mot

viss i. kontraktet bestämd ersättning för hvarje häst eller ock skjuts för sig

och sin familj vid förefallande behof enligt särskilda, i kontrakt angifna

grunder, hvilka ju kunna anpassas med hänsyn till olika tillfällen’och

årstider.

På sätt jämväl kammarkollegium hemställt, bör alltså efter min åsikt

ur kommitténs förslag uteslutas, hvad detsamma innehåller om skyldighet

för arrendatorn att utan särskild ersättning åt boställshafvaren verkställa

nödig ämbetsskjuts eller bereda stallrum och foder åt de hästar denne

önskar själf hålla. ’

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Icke heller synes mig den af kommittén föreslagna begränsningen af

tiden för arrendeaftalets giltighet till, i vanliga fall, 10 år kunna godkännas.

Då en så kort tid föreslagits, har afsikten därmed visserligen varit

att för en efterträdare, som vill själf bruka bostället, minska olägenheterna

af utarrenderingen. Jag finner dock begränsningen strängare, än för

ändamålet torde erfordras, i betraktande däraf att arrendeaftalets uppgörande

ställts under kontroll af offentlig myndighet.

Skall den nu ifrågasatta arrendeinstitutionen kunna blifva till verkligt

gagn för prästerskapet och till fromma för boställshäfden, lärer det böja

medgifvas, att den normala upplatelsetiden far utsträckas utöfver 10 år.

Med den af kommittén iöreslagna maximitiden torde nämligen ej kunna

förväntas, att å boställsjorden skola för mera varaktiga förbättringar nedläggas

kostnader, hvilkas återgäldande först efter eu längre tid kan

förväntas. Snarare kan väl befaras ett sadant från nationalekonomisk

synpunkt ofördelaktigt brukningssätt, som, utan hänsyn till afkastningsförmågan

i en framtid, allenast syftar till att med minsta arbete och

kostnad afvinna jorden bästa möjliga skördar under den korta arrendetiden.

Om, såsom mig synes lämpligt samt af åtskilliga präster och församlingar

äfvensom myndigheter påyrkats, en upplåtelsetid af 20 år

hvilken sammanfaller med den vid arrende af kronan tillhörig jordegendom

i allmänhet stadgade — bestämmes såsom maximitid, torde däraf ej några

väsentliga olägenheter för en efterträdande boställshafvare blifva följden,

men väl, i enlighet med hvad jag antydt, afsevärda fördelar för prästerskapet

öfver hufvud vinnas genom boställenas utveckling till större afkastning

och därå beroende högre arrendeafgifter. Kommittéförslaget synes

mig fördenskull böra jämkas i de delar, som beröras af ett antagande af

grundsatsen om arrendetidens utsträckning till högst 20 år.

Rörande den befattning med arrendevillkorens pröfning och fastställande,

som enligt förslaget skulle åligga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och vederbörande domkapitel gemensamt, har af en del ortsmyndigheter

anmärkts, att det ifrågasätta åliggandet otvifvelaktigt^ skulle

medföra en ganska betydlig tillökning i de mångahanda göromål, som

redan förut påhvilade dem, samt att ingen rimlig anledning torde förefinnas

för antagandet, att berörda ärenden skulle blifva pa ett mindre

nöjaktigt sätt handlagda, därest Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ensam, utan domkapitlets medverkan, toge befattning med desamma. Alven

jag anser, att åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande bör uppdragas att ensam

fullgöra, hvad härutinnan enligt förslaget skulle tillkomma Kungl.

Maj:ts befallningshafvande och domkapitlet samfälldt.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

I enlighet med de åsikter, jag i det föregående uttalat, anser jag, att Bufoudgmnför

ordnande af det ecklesiastika boställsväsendet böra uppställas följand

hufvudgrun der: "eckilJltika

1. Afkastning af bostadsboställe jämte därmed i sambruk förenadt

löningsboställe bibehålies såsom löneförmån för den präst, till hvars bostad

det förra bostället är afsedt.

2. Anser löneregleringsnämnd, att med jordbruk förenadt bostadsboställe

eller del däraf lämpligen må kunna, oberoende af innehafvarens

besinningstid, upplåtas på arrende, utan att utarrenderingen skulle medföra

väsentliga olägenheter för boställshafvaren i afseende å hans tjänsteutöfning

eller personliga ställning, har nämnden att hos Kung! Maj:t göra

underdånig framställning därom, med noggrant angifvande ej mindre af

de byggnader och jordområden, som skola dels upplåtas åt arrendatorn,

dels bibehållas för boställshafvaren, än äfven af de särskilda förbehåll, som

till betryggande af boställshafvarens tillgång till mjölk samt skjuts eller

andra tjänstbarheter finnas böra i arrendekontraktet intagas.

Arrendetiden må ej öfverstiga 20 år.

Sedan boställshafvaren, pastoratet, domkapitlet och Kungl. Majrts

befallningshafvande blifvit hörda öfver nämndens framställning, meddelar

Kungl. Maj:t, i samband med pröfningen af det utaf nämnden uppgjorda

förslaget till lönereglering för prästerskapet i pastoratet, beslut rörande

frågan, om bostället eller del däraf må upplåtas på arrende, samt angifver,

där utarrendering anses böra komma till stånd, hvad i afseende å densamma

skall vara att i hufvudsak iakttaga.

De närmare villkoren för utarrenderingen pröfvas och fastställas af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

3. Med jordbruk förenadt bostadsboställe eller del däraf må, utan

inskränkning till boställshafvarens besinningstid, kunna upplåtas på arrende

efter ansökning af vederbörande boställshafvare samt med godkännande

från hans sida af arrendevillkor och arrendator.

För tillgodoseende af efterträdarens berättigade intresse skall domkapitlet,

efter pastoratets och kontraktsprostens hörande, pröfva, om utarrenderingen

kan medföra väsentliga olägenheter för boställets innehafvare

i afseende å hans tjänsteutöfning eller personliga ställning, i hvilken händelse

utarrendering ej må äga ruin.

Före utarrenderingen skola för boställshafvarens räkning undantagas

bostadshus och visst jordområde, hvarjämte i arrendekontraktet intagas de

särskilda förbehåll, som må finnas erforderliga till betryggande af boställshafvarens

tillgång till mjölk samt skjuts eller andra tjänstbarheter.

Arrendetiden må ej öfverstiga 20 år.

Bill. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 28 Haft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

De närmare villkoren för utarrenderingen pröfvas och fastställas af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

4. Löningsboställe, som ej brukas i förening med bostadsboställe, skall

indragas till kyrkofonden och i författningsenlig ordning utarrenderas.

Detaljbestäm- De af mig sålunda angifna hufvudgrunderna för ordnande åt det

“^^“"^ecklesiastika boställsväsendet äro uppenbarligen af beskaffenhet att tillhöra

af präjierstu-jämväl Riksdagens bedömande och hafva fördenskull upptagits och in7"^

arbetats i de förslag till lagar om reglering af prästerskapets aflöning och

Konungens om kyrkofond, som jag nu ämnar föreslå Eders Kungl. Maj:t att ånyo

"iagtfiftålig0 fram!ägga till Riksdagens pröfning.

Härutöfver erfordras emellertid detaljbestämmelser rörande saväl den

tvunsna som 0 den frivilliga utarrenderingen af de ecklesiastika bostadsboställena.

Åsyftade bestämmelser synas mig dock falla inom området

för Konungens administrativa lagstiftning, hvarför i afseende å dem Riksdagens

medverkan ej lärer böra påkallas.

Prästlöneregleringskommitténs förslag till förordning angående utarrendering

af prästerskapets med jordbruk förenade bostadsboställen afser

den frivilliga marrenderingen. En omarbetning af förslaget tarfvas emellertid,

och anser jag hvad kammarkollegium i sitt underdåniga utlåtande

af den 21 juni 1901 erinrat mot förslaget i allmänhet förtjäna att vid en

sådan omarbetning beaktas.

Hvad som må varda stadgadt rörande den fakultativa utarrenderingen

af bostadsboställen med jordbruk torde i hufvudsak böra vinna tillämpning

äfven beträffande den obligatoriska utarrenderingen af sådana boställen,

naturligtvis dock med iakttagande däraf, att boställshafvarnas ställning

till frågan om upplåtelse af nyttjanderätten till dem anvisade boställen

är i de särskilda fallen väsentligen olika.

För vinnande af enhet i lagstiftningen angående utarrendering af

prästerskapets jordbruksboställen af olika slag torde det måhända vara

lämpligt, att de föreskrifter, som sedan åtskilliga årtionden äro meddelade

rörande utarrendering af löningsboställen, varda öfversedda samtidigt med

utarbetandet af detaljbestämmelserna angående utarrendering af bostadsboställena.

Ifrågavarande föreskrifter innefattas uti nådiga skrifvelserna

till kammarkollegium angående utarrendering dels af prästerskapets annex-

och mensalhemman i Skåne, Halland och Blekinge den 12 november

1858, dels af prästerskapet anslagen jord, som icke utan olägenhet

kan i förening med bostadsboställe brukas den 11 juli 1862.

Vid de åsyftade detaljbestämmelsernas utarbetande lärer för öfrigt,

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

i enlighet'' med hvad särskilda utskottet vid 1908 års riksdag i sitt utlåtande

n:o 1 (s. 130) framhållit, böra i tillämpliga delar tagas till efterföljd

hvad angående förvaltningen af kronans jordbruksdomäner är eller

varder stadgadt; och torde, på sätt utskottet föreslagit, särskildt böra till

öfvervägande upptagas frågorna, dels huruvida och i hvilken mån optionsrätt

må medgifvas vid arrendeupplåtelser af nu ifrågavarande slag, dels

om ej, till förebyggande af förluster och obehag för tjänsteinnehafvaren,

arrendeafgiften bör erläggas till kronaos eller vederbörande kommuns

uppbördsman.

Vid föredragning af förslaget till lag om reglering af prästerskapets

aflöning skall jag under 5, 6 och 12 §§ till behandling upptaga en del

andra med det ecklesiastika boställsväsendet sammanhängande frågor.

Kyrkans ställning till lagstiftningen angående reglering af prästerskapets

aflöning och därmed sammanhängande frågor.

Uti inledningen till betänkandet IV (s. xvm) erinrar prästlöneregleringskommittén

därom, att hvad på grund af lag, öfverenskommelse eller

sedvänja under tidernas lopp anslagits till prästerskapets underhåll ytterligare

tillförsäkrats detsamma genom privilegierna den 16 oktober 1723,

och återgifver några af privilegiernas viktigare bestämmelser härutinnan.

Helt allmänt stadgas sålunda i 3 § af dessa privilegier: »Skola alla

Personer af Prediko-ämbetet och Läro-Ståndet, hvar efter sin grad, heder

och värde, oförryckt behålla alle sine välfångne friheter, donationer och

förläningar samt andre deras ämbeten tillhörige lägenheter och ordinarie

underhåll, jämväl och de vederlag, hvilke de åtnjuta, under samma titul

och förbehåll, som de dem innehafva, aldeles efter bref vens innehåll.»

Därpå lämnas mera detaljerade bestämmelser i 4 §, af hvars innehåll jag

anser sig böra återgifva allenast följande: »Allé Biskoppar, Super
intendenter,

Theologiae Doctores, Professores, Prmpositi, Pastores i Städer

och på Landet, Lectores i Gymnasierne, Rectorer och Conrectorer i Skolarne

och alle Präster i gemen skola oförändrat behålla efter gammal häfd

sine Biskopps-Stift, Prmbende-Socknar och Hemman, Präste-gårdar i Städer

och på Landet, Indelnings-Stommer vid deras Armexer, Toinpter, Capellanshemman

och Boställen, Klåckare-bord, Ut-jordar, Ängetegar, Tårp, Bergsbruk

och Qvarnställen, med alle tillhörigheter, ehvad namn de hafva kunna,

som anten urminnes häfd är på, eller af andre laglige skiäl kunna bevisas

därtil lyda, hvilka äger och tilläger Prästerskapet skal til sitt underhåll

skäl- och lagligen, utan andras förfång, bruka och häfda, eller häfda låta

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

till vatn och land. Prästerskapet confirmeres och all härtils åtniuten Tijonde,

Pastoralier och rättigheter, så åt de af vederbörande ricktigt skola utgöras.

— — — Äfven stadfästes hvad Prästerskapet härtil niutit uti Kyrkio-her
bergen

af Konungs-Tijonden, som til---underhåll och Lön förordnat

är,---. Präste-tijonden skal i alle Landsorter af enom och androm,

som vederbör, ovägerligen utgiöras, efter 1638 års Riksdagsbeslut och ordning,

eller det bruk, som speeiale bref kunna medgifva, och af Hemmanen

utgiöras bör, efter en viss amen redan stadgad eller lagligen till stadgande

tijondesättning.---Prästerskapet i Skåne, Halland, Blekingen och

Bohus-län skal, efter frids-fördragen och Malmö-Recess, under vanlig Frihet

behålla des Prästegårdar, Mensalrättigheter och Annexer med all frukt,

Land-gille, städsmål, åker och arbete däraf, jämte de inkomster ock förmåner,

som de efter bemälte Frids-Fördrag och Recess af ålder haft: rättandes

sig Prästerskapet i Skåne och Halland i des upbörd och inkomst

aldeles efter den på denne Riksdag giorde Förordning».

Sedan kommittén härefter i den allmänna motiveringen utvecklat skälen

för att å ena sidan de af jordbruksfastighet till prästerskapets aflöning

utgående tiondeafgifterna borde indragas till statsverket och därefter småningom

minskas eller afskrifvas, till dess de slutligen upphörde att utgöras

af de skattskyldiga, samt å andra sidan i samband med indragningen

till statsverket af berörda afgifter borde af statsmedel till kyrkan årligen

lämnas ersättning, fullt motsvarande den indragna tiondens belopp, gör

kommittén det uttalandet (s. ccxxiv) att »kyrkans rätt till denna ersättning

bör betryggas på det mest verksamma sätt, nämligen sålunda, att

ingen förändring i statsverkets ersättningsskyldighet kan ifrågakomma utan

medgifvande af allmänt kyrkomöte».

Hvilken andel i nu ifrågasatta lagstiftning bör enligt kommitténs åsikt

tillkomma kyrkomötet, angifver kommittén sedermera beträffande särskilda

lagförslag.

Förslaget till lag om indragning till statsverket och afskrifning af

prästerskapets tionde samt om ersättning därför innehåller i sin sista eller

7 § följande stadgande: »Hvad denna lag i §§ 1, 2, 3 och 4 stadgar må

icke ändras eller upphäfvas utan bifall af allmänt kyrkomöte.» Kommittén

framhåller i motiveringen till berörda stadgande (s. 60), att det för kyrkan

är utan all betydelse, huru lång tid tillmätes för genomförande af fastighetsafgifternas

afskrifning, och i hvilken ordning denna försiggår (§ 5),

liksom kyrkans intressen icke heller i någon mån beröras af de åtgärder,

som varda vidtagna för debitering och uppbörd af de till statsverket indragna

afgifterna eller för indrifning af rester å berörda afgifter (§ 6), hvadan

icke någon anledning finnes att förbehålla kyrkan del i den lagstiftning,

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

som reglerar dessa förhållanden. Frågorna om tiondens indragning till statsverket

mot årlig ersättning samt om sättet för denna ersättnings bestämmande

och utgörande ($§ 1—4) ingripa däremot, säger kommittén, djupt

i det kyrkliga beskattnings- och lönesystemet, hvarför kyrkans medverkan

uppenbarligen kräfves ej mindre för tillvägabringande af den lagstiftning,

hvarigenom dessa angelägenheter ordnas, än äfven för ändring i eller upphäfvande

af samma lagstiftning.

De sista paragraferna i förslagen till lagar angående reglering af

prästerskapets aflöning (§ 36), om emeritilöner för präster (§ 16) och om

kyrkofond (§ 11) innehålla ett nästan ordagrannt lika stadgande därom,

att vederbörande lag ej må ändras eller upphäfvas utan bifall af allmänt

kyrkomöte. I kommittébetänkandet gifves ej någon egentlig motivering

för berörda stadgande. Det säges allenast, att »det ligger i sakens natur,

att för ändring eller upphäfvande af denna lag måste fordras bifall af

allmänt kyrkomöte» (löneregleringslagen), att »för ändring eller upphäfvande

af denna lag bör naturligtvis fordras bifall af allmänt kyrkomöte»

(lagen om emeritilöner), samt att »då efrer kommitténs förmenande kyrkofonden

kommer att få den allra största betydelse för kyrkoväsendet i vårt

land, måste ock den fordran uppställas, att nu omhandlade lag ej må

ändras eller upphäfvas utan bifall af allmänt kyrkomöte» (kyrkofondslagen).

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län, som läster

uppmärksamheten på innehållet i nyssomförmälda paragrafer, förklarar sig

hysa stor tvekan, om åberopade bestämmelses införande i dessa lagar är

med gällande grundlagar fullt förenligt. Enligt sistnämnda lagar erfordrades

kyrkomötets bifall till stiftande och ändring af kyrkolag samt ändring

eller upphäfvande af prästerskapets privilegier. De prästerliga löningsbestämmelserna

hade emellertid icke räknats till kyrkolagsområdet, och

någon utvidgning af detta torde väl utan grundlagsändring icke kunna

äga rum. Hvad prästerskapets privilegier anginge, så torde väl dessa icke

medgifva kyrkomötet annan rätt än att antingen förklara hinder icke från

privilegii synpunkt möta för lagarnas trädande i kraft i de delar, de berörde

sagda privilegier, eller ock motsätta sig detta. Att däremot förändra

de nu befintliga privilegierna till eu rätt för kyrkomötet att deltaga

i ändring eller upphäfvande af vissa lagar torde icke, utan grundlagsändring,

kunna äga rum.

Med anledning af det utaf Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Kopparbergs län sålunda uppkastade spörsmålet yttrar kammarkollegium

(underdånigt utlåtande 10/11 1905, s. 68), att kollegium ej tilltror sig döma

om, på hvilket sätt kyrkans medbestämmanderätt i fråga om de ärenden,

som behandlas i föreliggande lagförslag, må varda betryggad, och huru
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

vida alltså den af kommittén i sådant afseende föreslagna formen med

kyrkomötet i vederbörande lag tillerkänd vetorätt är den grundlagsenligt

riktiga. Kollegium, som emellertid finner det uppenbart, att någon utväg

måste för ändamålet beredas, erinrar därom, att genom privilegierna af den

16 oktober 1723 prästerskapet fått sig tillförsäkradt hvad då var anslaget

till dess underhåll. Skall nu, fortsätter kollegium, kyrkan afstå hvad henne

tillkommer på grund af en lagstiftning, som skyddas genom dessa privilegier,

så torde det ligga i sakens natur, att kyrkans rätt till det, som gifves

i vederlag, måste hägnas med ett skydd af samma värde som privilegierna,

hvilka ju enligt 114 § regeringsformen ej kunna ändras eller upphäfvas

utan med bifall af allmänt kyrkomöte. Kollegium tillägger, att måhända ingen

annan utväg finnes att i grundlagsenlig ordning bereda ett sådant skydd, än

att prästerskapets privilegier i behörig ordning underkastas nödig jämkning

med hänsyn till innehållet i den af kommittén nu föreslagna lagstiftningen.

Rörande denna fråga gjorde jag till statsrådsprotokollet den 6 mars

1908 följande uttalande:

»Kyrkomötets allmänna befogenhet är angifven i §§ 9 och 10 af nådiga

förordningen angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863 samt i

regeringsformens 87, 88 och 114 §§.

Enligt omförmälda förordning åligger det kyrkomötet att afgifva underdåniga

utlåtanden öfver de kyrkliga mål, som Konungen till detsamma

öfverlämnar, hvarjemte kyrkomötet äger befogenhet att hos Konungen anmäla

föreställningar och önskningar i kyrkliga mål, hvarom fråga af någon

dess ledamot väckes.

Genom grundlagsändringar den 22 juni 1866, i samband med representationsreformen,

utsträcktes kyrkomötets befogenhet dels till andel i

kyrkolagstiftningen, i det att vid stiftande, förändrande, upphäfvande eller

förklaring af kyrkolag skulle erfordras samtycke jämväl af kyrkomötet,

dels till vetorätt i afseende å ändring eller upphäfvande af prästerskapets

privilegier, förmåner, rättigheter och friheter.

Den af prästlöneregleringskommittén föreslagna lagstiftningen — hvars

grunddrag jag i det föregående återgifvit — berör i väsentliga delar prästerskapets

’friheter, donationer och förläningar samt andra deras ämbeten

tillhöriga lägenheter och ordinarie underhåll, jämväl ock de vederlag,

hvilka de åtnjuta’. Ifrågavarande förmåner äro emellertid, såsom nämndt,

betryggade genom 1723 års privilegier. Förändring i samma förmåner kan

alltså icke ske utan medverkan af kyrkomötet i den af dess genom grundlagen

bestämda funktioner, som har sin hemul i § 114 regeringsformen.

Nu omhandiade lagstiftning angående prästerskapets löneförbållanden

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

m. m. i de delar, i hvilka samma lagstiftning utgör föremål för kyrkomötets

pröfning, bör därför ock i laga ordning underställas mötet.

Däremot torde, på sätt Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i

Kopparbergs län anmärkt, den af prästlöneregleringskommittén föreslagna

formen för betryggande af kyrkans medbestämmanderätt i fråga om de

förmåner, som nu äro på grund af privilegierna tillförsäkrade prästerskapet

eller som träda i dessas ställe, icke vara med grundlagens bestämmelser

förenlig.»

I enlighet härmed intogs icke uti de lagförslag, som genom Eders

Kungl. Maj:ts proposition n:o 88 underställdes 1908 riksdag, någon bestämmelse

om att lagarna ej skulle få ändras eller upphäfvas utan bifall

af allmänt kyrkomöte.

Tva motionärer vid omförmälda riksdag, en inom hvardera kammaren,

biträdde väl i de af dem väckta, lika lydande motionerna den uppfattningen,

att ett sålunda formuleradt tillägg ej vore med grundlagens bestämmelser

förenligt, men inlade sin gensaga mot att svenska kyrkan, som

nu i prästerskapets privilegier åtnjöte ett det starkaste skydd för de kyrkliga

afton i ngsti 11 gå n garn a, »skulle vid en omplacering af dessa tillgångar

för vinnande af en ej blott för kyrkan själf utan i fullt ut lika hög grad

för de skattdragande förmånlig utjämning af de kyrkliga aflönings- och

beskattningsförhållandena helt och hållet afstå från detta skydd, beträffande

de tillgångar, som sättas i stället för de af kyrkan nu innehafda.» Emellertid

fordrade motionärerna ej något särskilt skydd .beträffande den del af

de nya tillgångarna, som kommer att utgå i form af församlingsafgifter,

enär de ansågo det för vår tid mindre tilltalande att med särskilt skydd

omgärda afgifter, hvilka skulle erläggas efter de för kommunalutskylders

utgörande i allmänhet stadgade grunder. Däremot borde efter motionärernas

mening kyrkan icke eftergifva sin rätt till skydd för den ersättning

för tionden och därmed likställda afgifter, hvilken skulle komma att

från statsverket årligen inbetalas till kyrkofonden, äfvensom för själfva

denna fond och dispositionsrätten däröfver.

Särskilda utskottet tillstyrkte i sitt först afgifna utlåtande n:o 1, med

allenast en obetydlig ändring, bifall till ett af motionärerna i det angifna

syftet framlagdt förslag till lag angående tillämpning i vissa fall af prästerskapets

privilegier. I ändamål af sammanjämkning föreslog utskottet sedermera

i memorial n:o 8, att uti den afsedda lagen endast skulle meddelas

föreskrift därom, att »hvad prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723

innehålla om prästerskapets bibehållande vid dittills åtnjuten tionde, pastoralier

och rättigheter skall äga motsvarande tillämpning å den ersättning,

som enligt denna dag utfärdad lag om indragning till statsverket och af
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

skrifning af prästerskapets tionde samt om ersättning därför skall utgå

till kyrkofonden ».

Då, såsom jag redan antydt, jag finner en lagstiftning i det syfte,

motionärerna och särskilda utskottet vid förra riksdagen föreslagit, hvarken

vara nödig ej heller möjlig att genomföra, kan jag icke inför Eders Kungl.

Maj:t med mitt förord understödja en sådan lagstiftning.

Redogörelse för författningsförslagens viktigare detaljer i samband

med granskning af förslagen.

I den mån jag icke uti den föregående framställningen varit i tillfälle

att yttra min mening angående hvad som kan anses utgöra de ledande

principerna i de af prästlöneregleringskommittén framlagda förslagen till

ordnande af det ecklesiastika beskattningsväsendet och af prästerskapets

aflöningsförhållanden öfver hufvud, anhåller jag nu, såsom jämväl vid

ärendets föredragning den 6 mars 1908, få förklara, att de grundtankar,

som uppbära kommitténs författningsförslag, synas mig innefatta en i det

hela lycklig lösning af de föreliggande, invecklade spörsmålen, en lösning

som, med bibehållande af det bepröfvadt goda, afhjälper eller mildrar

verkningarna af de mest framträdande bristerna i nuvarande anordningar.

Dessa förslag hafva ock-å i allmänhet rönt anslutning från de hörda

myndigheternas sida. Endast tre länsstyrelser hafva uttalat från kommitténs

väsentligen afvikande åsikter angående sättet för bestämmande af

skattskyldigheten till prästerskapets aflöning, hvilka åsikter svårligen torde

kunna förlikas med grundtankarna i kommitténs öfriga förslag; och har

öfverståthållareämbetet ansett sig icke böra förorda vare sig kommitténs

förslag om tiondeafskrifnirig eller de andra förslagen. Jämväl domkapitlet

i Skara har afstyrkt samtliga förslagen. Eljest hafva kommitténs olika

förslag, med bortseende från detaljanmärkningar, vunnit understöd afortsmyndigheterna.

I utlärande af den 10 november 1905 (s. 64) har kammarkollegium

tillkännagifvit sin anslutning i allt hufvudsakligt till de af

kommittén uttalade åsikterna om den ecklesiastika skattskyldighetens ordnande

och jämväl förklarat sig vilja med sitt förord understödja samtliga

förslagen med hänsyn till deras allmänna innebörd.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

De vid Eders Kungl. Maj:ts proposition n:o 88 till 1908 års riksdag

fogade författningsförslagen voro i hufvudsak grundade på prästlöneregleringskommitténs

förslag i de olika ämnena. Såsom jag redan erinrat,

rönte dessa förslag ett i det hela mycket välvilligt mottagande inom

representationen. Jag anser därför, att samma förslag böra, i den affattning

som gifvits dem uti omförmälda proposition, ånyo föreläggas Riksdagen

till pröfning, dock efter någon omarbetning, vid hvilken hänsyn

torde böra i främsta rummet tagas till de af särskilda utskottet n:o 1 vid

1908 års riksdag i dess utlåtande n:o 1 och sammanjämkningsmemorial

n:o 8 framställda ändringsyrkandena.

Med afseende å specialmotiveringen till förslagen torde jag få hänvisa

till prästlöneregleringskommitténs betänkande IV äfvensom till mitt anförande

till statsrådsprotokollet den 6 mars 1908. Emellertid har jag

trott mig i den följande framställningen böra, där så icke redan skett,

helt allmänt belysa författningsförslagens innehåll, liksom det torde tilllåtas

mig redogöra för de modifikationer i förslagen, som synts mig böra

vidtagas.

Förslag till lag om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets

tionde samt om ersättning därför.

Vid behandlingen i det föregående af frågan om afskrifning af prästerskapets

tionde mot viss ersättning har jag redogjort för hufvudbestämmelserna

i nu omhandlade lagförslag.

2 och 5 §§.

Enligt såväl prästlöneregleringskommitténs förslag som 1908 års proposition

skulle utjämningen af nuvarande fastighetsafgifter till prästerskapets

aflöning icke försiggå på en gång inom rikets alla pastorat, utan

för hvarje särskild! pastorat till tiden göras beroende däraf, att nu gällande

lönereglering för prästerskapet därstädes trädt ur kraft. När denna

tidpunkt infölle, skulle fastighetsafgifterna indragas till 6tatsverket (2 §),

från och med den tidpunkten skulle ock afskrifningen taga sin början för

att under 30 år fortgå i sådan ordning, att af den summa, som blifvit

eldigt 3 § fastställd, skulle inom vederbörande församling till statsverket

årligen erläggas under de första 10 åren endast 60 procent, under därpå

följande 4 år 50 procent, under därpå följande 4 år 40 procent, under

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 2b‘ Raft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kunjl. Majits Nåd. Proposition N:o 39.

därpå följande 4 år 30 procent, under därpå följande 4 år 20 procent och

under de sista 4 åren allenast 10 procent, hvarefter från och med det

trettioförsta året återstoden skulle eftergifvas (5 §).

Vid riksdagen väcktes emellertid motioner i syfte, dels att tiden för

fastighetsafgifternas afskrifning skulle förkortas, dels att indragningen till

statsverket af nämnda afgifter skulle inom alla pastorat på en gårig företagas,

oberoende af tiden när hvarje särskild lönereglering upphörde att

gälla.

Hvad först beträffar förslaget om rubbning af den stadgade tiden för

löneregleringarnas giltighet, i syfte att fastighetsafgifterna skulle inom alla

pastorat samtidigt indragas, framhöll särskilda utskottet, hurusom följden

af en dylik anordning skulle blifva den, att nya löneregleringar för prästerskapet

i hela riket måste förberedas till fastställelse under ett och samma

år eller åtminstone några få närliggande år. Det kunde emellertid icke

rimligtvis begäras, att de centrala ämbetsverken, hvilka med anledning af

löneregleringarna för prästerskapet i de omkring 1,400 territoriella pastoraten

gifvetvis finge sig förelagda åtskilliga svårlösta spörsmål, skulle inom

loppet af ett eller två år hinna utföra hela det förberedande arbete, som

på dem ankomme, innan samtliga löneregleringsärenden blifvit bragta i

sådant skick, att de kunde underställas Kungl. Maj:ts pröfning. Ivågon

alltför stor olägenhet syntes för öfrigt icke vara förbunden därmed, att

utlöpandet af den stadgade giltighetstiden af femtio år afvaktades beträffande

åtminstone de löneregleringar, som fastställts under tiden närmast efter utfärdandet

af 1862 års förordning, och af hvilka de 12 tidigast uppgjorda

förfölle den 30 april 1914. Sistnämnda år och de följande 9 åren — således

till och med år 1923 — upphörde 1,291 löneregleringar att gälla.

Blefve de återstående 74 löneregleringarnas giltighet till tiden begränsad,

skulle, yttrade utskottet vidare, äfven om uppgörandet af de nya

löneregleringarna måste förläggas till ett och samma ar, mot en dylik

anordning säkerligen icke kunna med skäl åberopas svårigheten för löneregleringsnäinnder

och myndigheter att inom behörig tid verkställa erforderliga

förarbeten. Men genom dessa löneregleringars upphäfvande,

innan den för dem bestämda tiden utlupit, vunnes den enligt utskottets

mening ej oväsentliga fördelen, att fastighetsägarna inom de pastorat, för

hvilkas prästerskap samma löneregleringar för närvarande.gällde, ej under

flera år blefve utestängda från förmånen af en skattelindring, som ju.vore

afsedd äfven för dem, men som tidigare bereddes fastighetsägarna inom

flertalet andra pastorat.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

För det åsyftade målets vinnande föreslog utskottet, att Kungl. Maj t,

som fastställt löneregleringarna, äfven skulle få sig tillerkänd rätt att, på

framställning af pastoratet och dess ordinarie prästerskap, medgifva, att

vederbörande lönereglering finge tidigare, än föreskrifvet vore, upphöra att

gälla, i följd hvaraf då ock fastighetsafgifterna kunde indragas och afskrifningsproceduren

påbörjas förr, än eljest varit möjligt; men borde ett dylikt

ingrepp i det stadgade förloppet ej tillåtas i vidsträcktare omfattning, än

att allenast de löneregleringar, som förfölle efter den 30 april 1923, sålunda

skulle kunna försättas ur gällande kraft. Om i följd af ledighet

vid den eller de ordinarie prästerliga beställningar, som funnes inom ett

pastorat, icke någon tjänsteinnebafvares rätt förnärmades genom löneregleringens

upphäfvande, borde enligt utskottets åsikt medgifvande därtill

kunna lämnas på ansökning af pastoratet ensamt.

I öfverensstämmelse med de sålunda uttalade åsikterna hade af utskottet

gjorts tillägg till 2 §.

Beträffande härefter planen för fastighetsafgifternas afskrifning, tillåter

jag mig till en början erinra, hurusom jag den 6 mars 1908 i detta ämne

till statsrådsprotokollet anförde, bland annat, följande:

»Om man, i likhet med mig, har den uppfattningen, att nuvarande

fastighetsafgifter till prästerskapets aflöning, framför allt de olika slagen

af tionde, såsom kvarlefvor från en förfluten tid hvila på beskattningsgrunder,

som icke stå tillsammans med vår tids uppfattning af en rättvis

och jämn fördelning af de skyldigheter, staten måste utkräfva af sina

medlemmar, kan man icke annat än finna med såväl statens som den

enskildes intresse mest förenligt, att berörda skatteformer snarast möjligt

aflägsnas ur skattesystemet, helst landets förmåga att bära kostnaderna

för själavårdens upprätthållande ju alls icke skulle minskas därigenom, att

de bidrag, som erfordras till dessa kostnaders bestridande, varda på ett

billigare och mera tidsenligt sätt fördelade. Ett fortskyndande af den

bördornas utjämning, hvilken är den successiva tiondeafskrifningens syfte,

framstår såsom något särskildt eftersträfvansvärdt, när i betraktande tages,

att enligt kommittéförslaget, som binder afskrifningens början vid gällande

lönereglerings utlöpande i en församling, det under alla förhållanden

måste dröja en ganska afsevärd tid, innan tiondegifvarna uti åtskilliga

församlingar få komma i åtnjutande af någon som helst lindring i sina

afgifter till prästerskapet. Förut åberopade, ä sid. 46 i kommitténs betänkande

IV införda tablå gifver nämligen vid handen, att af de i tablån

åsyftade 1,365 löneregleringarna — hvilka hvar för sig i allmänhet afse

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

två eller flera församlingar — det betydande antalet af 402 löneregleringar

icke förfalla förr än under olika år efter 1920, den senast fastställda löneregleringen

först år 1942.»

>Å andra sidan får emellertid icke förbises, att en nedsättning och

slutligen ett fullständigt utplånande af nu ifrågavarande skatter för innehafvarna

af tiondeskyldiga fastigheter innebär en direkt fördel, som beredes

dem därigenom, att samhällets öfriga medlemmar måste påtaga sig en

ökad skattebörda. Den omständigheten, att rubbning i egendomsvärdena

eller öfver hufvud i medborgarnas inbördes ekonomiska förhållanden

sålunda åtföljer nu ifrågasatta undanrödjande af ojämnheter i skattesystemet,

kan visserligen icke få ställa sig såsom ett atvisande hinder för vidtagande

af en eljest nyttig funnen reform. Men såtillvida bör enligt min

mening hänsyn tagas till ifrågavarande omständighet, att vid reformens

genomförande en viss aktsamhet varder iakttagen.»

»Varsamhet torde vara att tillråda jämväl ur synpunkten af statens

förmåga att utan större svårighet fylla budgetens kraf. Genom småningom

fortgående nedsättning af de indragna fastighetsafgifterna minskas

nämligen efter hand statens inkomst af dessa, medan ersättningsskyldigheten

till kyrkan för de henne frångångna afgifterna kvarstår oförändrad.

Den brist, som härigenom uppkommer för statsverket och som beräknats

vid den sista skatteprocentens försvinnande uppgå till 3,897,954 kronor,

måste fyllas.»

Vid öfvervägande å ena sidan af de omständigheter, som talade för

ett förkortande af den tidrymd, under hvilken fastighetsafgifternas afskrifning

borde bringas till slut, och å andra sidan af de omständigheter, som

manade till varsamhet vid afskrifningsplanens uppgörande, förklarade jag

mig ej finna anledning att föreslå ett afvikande från prästlöneregleringskommitténs

förslag om en period af 30 år för regleringens genomförande.

Med afseende å detta uttalande framhöll särskilda utskottet, att det

syntes som om vid afskrifningsförslagets framläggande i någon mån underskattats

vikten af att ifrågavarande föråldrade skatteformer snarast möjligt

aflägsnades ur skattesystemet och å andra sidan öfverskattats betydelsen

för budgeten af den tillökning i utgifter, som föranleddes af fastighetsafgifternas

efterskänkande. Ett något större tillmötesgående, än Eders

Kungl. Maj:ts förslag innebar, borde enligt utskottets förmenande visas

tiondegifvarna i afseende å deras anspråk på en snar utjämning af skattebördan,

och ansåg utskottet, att ett förkortande af afskrifningsperioden ej

behöfde för staten medföra några verkliga olägenheter af finansiell art.

Utskottet tillstyrkte således, att, med ändring af 3 § i lagförslaget, den

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

åsyftade skatteafskrifningen skulle bringas till slut under loppet af 20 år

och försiggå enligt den planen, att under de första 10 åren erlades — i

öfverensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts förslag — 60 procent af de

till statsverket indragna afgifterna, under därpå följande 5 år 40 procent

och under de sista 5 åren 20 procent, hvarefter från och med det tjuguförsta

året återstoden skulle eftergifvas.

Om denna plan följes, skulle, enligt gjorda ungefärliga beräkningar,

statsverket till exempel år 1920 hafva att till kyrkofonden utgifva 2,663,041

kronor såsom ersättning för indragen tionde, samtidigt med det att tiondegifvarna

vore skyldiga att till statsverket betala 1,597,824 kronor. Statsverkets

nettotillskott till kyrkofonden skulle således det året utgöra allenast

1,065,217 kronor. Sedermera, i den mån allt flera af de gamla löneregleringarna

förfalla, stegras årligen statsverkets utgifter, och efter det

den sista tiondeposten å 390 kronor år 1961 afskrifvits, har statsverket

att, utan något bidrag af tiondegifvarna, till kyrkofonden årligen inleverera

3,897,954 kronor.

Enär genom en ändring, i enlighet med utskottets förslag, af 2 § den

obestridliga fördelen skulle vinnas, att utan alltför stor tidsskillnad samma

grunder för skattskyldighet och lönernas beräkning kunde blifva tillämpade

inom de olika församlingarna, finner jag detta ändringsförslag välbetänkt.

Genom ett bifall till förslaget om ändring af 5 § skulle den rättvisare

och jämnare fördelning af utskylderna till prästerskapets aflöning, som är

den föreslagna skattereformens syfte, tidigare komma till stånd än enligt

Eders Kungl. Maj:ts förslag, ett önskemål, hvars förverkligande måste betraktas

såsom något särskilt eftersträfvansvärdt. Och då det ej torde

finnas anledning att hysa tvifvel om statens förmåga att i en jämförelsevis

aflägsen framtid bära de utgifter, som stå i samband med prästtiondens

successiva eftergifvande, äfven om denna reform skulle något påskyndas,

anser jag mig böra understödja utskottets förslag till ändring jämväl af 5 §.

För att få en ungefärlig föreställning om statsverkets årliga kostnad

för fullgörande af dess ersättningsskyldighet till kyrkofonden, därest tionden

och öfriga fastighetsafgifter indragas, under det att omförmälda afgifter

samtidigt successivt afskrifvas, har — med ledning af förhållandena

ecklesiastikåret 1896—97 och med tillämpning af de olika planer för afskrifningen,

Eders Kungl. Maj:ts förslag till 1908 års riksdag och utskottets

förslag innehålla — beräknats, dels huru mycket från församlingarna årligen

skulle, efter det indragning af fastighetsafgifterna inom en hvar af

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

dem ägt rum och medgifven afskrifning tillgodonjutits, till statsverket

erläggas, och dels huru stor uppoffring statsverket måste, med hänsyn till

fastighetsafgifternas successiva afskrifning, vidkännas för att infria sin förbindelse

till kyrkofonden. I den tablå, som sammanfattar dessa beräkningar

och hvilken jag torde få återgifva, betecknas Eders Kungl. Maj:ts

afskrifningsförslag enligt 1908 års proposition såsom »alternativ I» och

utskottets förslag såsom »alternativ II».

Tablå

utvisande statsverkets, i anslutning till förhållandena ecklesiastikåret 1896

—97, under olika förutsättningar beräknade årliga kostnad för fullgörande

af dess ersättningsskyldighet till kyrkofonden med anledning af kyrkotiondens

och öfriga fastighetsafgifters indragning, samtidigt med det att

omförmälda afgifter varda afskrida.

1

2

3

4

5

6

7

År.

Indragen

tionde m m.

under året

kronor.

Statsverket be- talar till kyrko- fonden såsom

ersättning för

indragen tionde

m. m.

kronor.

Församlingarna" betala, efter

afskrifning, till statsverket

Statsverkets nettotillskott till

kyrkofonden för indragen

tionde m. m.

enligt alternativ

I

kronor.

enligt alternativ

II

kronor.

enligt alterna- tiv I

kronor.

enligt alterna- tiv II

kronor.

1914

30,225

30,225

18,135

18,135

_

12,090

_

12,090

—

1915

87,540

—

117,765

—

70,659

—

70,659

—

47,106

—

47,106

—

1916

305,755

—

423,520

—

254,112

—

254,112

—

169,408

—

169,408

—

1917

509,774

—

933,294

—

559,976

—

559,976

—

373,318

—

373,318

—

1918

590,400

—

1,523,694

—

914,216

—

914,216

—

609,478

-

609,478

—

1919

548,019

—

2,071,713

—

1,243,027

—

1,243,027

—

828,686

—

828,686

—

1920

591,328

—

2,663,041

—

1,597,824

—

1,597,824

—

1,065,217

—

1,065,217

—

1921

472,962

—

3,136.003

—

1,881,601

—

1,881,601

—

1,254,402

—

1,254,402

—

1922

351,700

—

3,487,703

—

2,092,621

—

2,092,621

—

1,395,082

—

1,395,082

—

s. 127 Kontrollera mot PDF

■Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 39.

127

1

2

3

4

5

6

7

År.

Indragen

tionde m. m.

under året

kronor.

Statsverket be- talar till kyrko- fonden såsom

ersättning för

indragen tionde

m. m.

kronor.

Församlingarna betala, efter

afskrifning, till statsverket

Statsverkets nettotillskott till

kyrkofonden för indragen

tionde m. m.

enligt alternativ

I

kronor.

enligt alternativ

II

kronor.

enligt alterna- tiv I

kronor.

enligt alterna- tiv II

kronor.

1923

184,849

3,672,552

2,203,530

2,203,530

1,469,022

1,469,022

1924

71,790

—

3,744,342

—

2,243,582

—

2,240,559

—

1,500,760

—

1,503,783

—

1925

36,897

—

3,781,239

—

2,256,966

—

2,245,189

—

1,524,273

—

1,536,050

—

1926

24,289

—

3,805,528

—

2,240,964

—

2,198,611

—

1,564,564

—

1,606,917

—

1927

18,245

—

3,823,773

—

2,200,934

—

2,107,604

—

1,622,839

—

1,716,169

—

1928

6,308

—

3,830,081

—

2,142,656

—

1,993,309

—

1,687,425

—

1,836,772

—

1929

9,675

—

3,839,756

—

2,084,906

—

1,883,466

—

1,754,850

—

1,956,290

—

1930

7,400

—

3,847,156

—

1,999,637

—

1,752,132

—

1,847,519

—

2,095,024

—

1931

11,067

—

3,858,223

—

1,908,004

—

1,603,029

—

1,950,219

—

2,255,194

—

1932

11,673

—

3,869,896

—

1,817,776

—

1,437,738

—

2,052,120

—

2,432,158

—

1933

17,092

—

3,886,988

—

1,745,991

—

1,292,944

—

2,140,997

—

2,594,044

—

1934

9,017

—

3,896,005

—

1,654,514

—

1,168,347

—

2,241,491

—

2,727,658

—

1935

—

—

3,896,005

—

1,552,551

—

1,025,195

—

2,343,454

—

2,870,810

—

1936

—

—

8,896,005

—

1,452,890

—

864,594

—

2,443,115

—

3,031,411

—

1937

—

—

3,896,005

—

1,369,025

—

688,650

—

2,526,980

—

3,207,355

—

1938

—

—

3,896,005

—

1,271,506

—

532,338

—

2,624,499

—

3,363,667

—

1939

—

—

3,896,005

—

1,168,576

—

406,441

—

2,727,429

—

3,489,564

—

1940

—

—

3,896,005

—

1,068,175

—

279,315

—

2,827,830

—

3,616,690

—

1941

—

—

3,896,005

—

983,203

—

177,652

—

2,912,802

—

3,718,353

—

1942

1,949

—

3,897,954

—

885,688

—

102,497

—

3,012,266

—

3,795,457

-

1943

—

—

3,897,954

—

781,046

—

60,848

—

3,116,908

—

3,837,106

-

1944

—

—

3,897,954

—

679,743

—

42,752

—

3,218,211

—

3,855,202

—

1945

—

—

3,897,954

—

594,771

—

33,893

—

3,303,183

—

3,864,061

—

1946

—

—

3,897,954

—

496,084

—

26,821

—

3,401,870

-

3,871,133

—

1947

—

—

3,897,954

—

391,445

—

20,838

—

3,506,509

—

3,877,116

—

1948

-

—

3,897,954

—

293,164

—

16,157

—

3,604,790

-

3,881,797

—

1949

—

—

3,897,954

—

216,945

—

12,418

—

3,681,009

—

3,8S5,53ö

—

1950

—

—

3,897,954

—

148,836

—

10,938

—

3,749,118

—

3,887:016

—

1951

—

—

3,897,954

—

95,174

—

8,725

—

3,802,780

—

3,889,229

—

1952

—

3,897,954

—

55,739

—

6,001

—

3,842,215

—

3,891,953

—

1953

—

—

3,897,954

—

34,323

—

2,583

—

3,863,631

—

3,895,371

—

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 39.

1

2

3

4

5

6

7

År.

Indragen

tionde m. m.

under året

kronor.

Statsverket be- talar till kyrko- fonden såsom

ersättning för

indragen tionde

m. m.

kronor.

Församlingarna betala, efter

afskrifning, till statsverket

Statsverkets nettotillskott till

kyrkofonden för indragen

tionde m. m.

enligt alternativ

I

kronor.

enligt alternativ

II

kronor.

enligt alterna- tiv I

kronor.

enligt alterna- tiv II

kronor.

1954

3,897,954

25,346

780

3,872,608

_

3,897,174

_

1955

.

_

3,897,954

—

18,979

—

780

—

3,878,975

—

3,897,174

—

1956

__

_

3,897,954

—

14,713

—

780

—

3,883,241

-

3,897,174

—

1957

_

_

3,897,954

—

11,782

—

390

—

3,886,172

-

3,897,564

—

1958

_

_

3,897,954

—

9,983

—

390

—

3,887,971

—

3,897,564

—

1959

_

_

3,897,954

—

7,306

—

390

—

3,890,648

—

3,897,564

—

1960

_

_

3,897,954

—

5,470

—

390

—

3,892,484

—

3,897,564

—

1961

_

_

3,897,954

—

4,363

—

390

—

3,893,591

—

3,897,564

—

1962

_

_

3,897,954

—

3,196

—

—

—

3,894,758

—

3,897,954

—

1963

_

_

3,897,954

—

1,487

—

—

—

3,896,467

-

3,897,954

-

1964

_

—

3,897,954

—

390

—

—

—

3,897,564

—

3,897,954

—

1965

_

_

3,897,954

—

390

—

—

—

3,897,564

—

3,897,954

—

1966

_

_

8,897,954

—

390

—

—

—

3,897,564

-

3,897,954

—

1967

_

_

3,897,954

—

390

—

—

—

3,897,564

—

3,897,954

—

1968

_

_

3,897,954

—

195

—

—

—

3,897,759

—

3,897,954

—

1969

_

—

3,897,954

—

195

—

—

—

3,897,759

—

3,897,954

—

1970

_

_

3,897,954

—

195

—

—

—

3,897,759

—

3,897,954

-

1971

_

_

3,897,954

—

195

—

—

—

3,897,759

-

3,897,954

—

1972

_

—

3,897,954

—

—

—

—

—

3,897,954

—

3,897,954

—

Summa

3,897,954

—

208,351,106

—

46,775,480

—

35,081,575

—

161,575,626

173,269,531

6 §.

I enlighet med särskilda utskottets förslag torde orden »mot ersättning

af de skattskyldiga» böra uteslutas ur paragrafens första stycke.

Efter utskottets mening funnes nämligen ingen anledning att, sedan ^tionde

och andra afgifter af fast egendom indragits till statsverket och sålunda

blifvit likställda med andra utskylder till kronan, ålägga de afgiftsplikriga

fastighetsägarna att ersätta kronans uppbördsförvaltning för densamma

åsamkad ökning i arbetet med uppbörden.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts Kåd. Proposition N:o 39.

Såsom utskottet jämväl föreslagit, lärer uttrycket »gällande» löneregleringsre<olution

i andra styck.-t af paragrafen böra förtydligas, till utmärkande

af att ifrågavarande lönereglerinjisresolution skall vara meddelad

pa grund af 1862 eller 1872 års förordning.

Förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning.

Nu ifrågavarande lagförslag bär i viss mån, särskildt hvad beträffar

själfva proceduren vid löneregleringen, sin förebild i förordningen angående

allmänt ordnande af prästerskapets inkomster den 11 juli 1862 och afser

i allt fall att ersätta denna liksom äfven förordningen angående ordnande

af prästerskapets i de territoriella församlingarna i Stockholm aflöning

den 1 november 1872. På förslagets betydelse torde klarare framstå genom

en allmän öfverblick öfver de viktigare bestämmelserna däri, samtidigt med

d.et att nagra paralleller ur gällande lagstiftning uppdragas, har jag trött

mig böra meddela en dylik inledande framställning.

De på grund af 1862 års förordning uppgjorda löneregleringarna hafva

byggt på den allt sedan äldre tider bestående lagstiftningen om skattskyldighet

till prästerskapets aflöning, men genom nämnda förordning blefvo

ändamålsenligare anordningar för skattskyldighetens utgörande införda.

Savida gällande kraft tillerkännes kommitténs förslag angående indragning

till ^statsverket och afskrifning af hittills utgående fastighetsafgifter samt

angående församlingsbidragets utgörande efter lika måttstock af alla skatteobjekt,

blir det kyrkliga beskattningssystemet fotadt på alldeles nya grunder.

Hufvudprinciperna för det nya lönesystemet sammanfalla i stort

sedt med dem, efter hvilka prästerskapets aflöning skolat vid nu gällande

regleringar ordnas. Med nära anslutning till ordalagen i § 1 af 1862 års

förordning har nämligen kommittén uppställt den allmänna föreskriften,

att hvarje tjänstgörande präst skall erhålla en, såvidt sig göra låter, efter

tjänstegrad och ämbetsaligganden äfvensom lefnadskostnaderna i orten eller

andra särskilda förhallanden lämpad anständig bärgning. Någon säker

mattstock för beräkningen af det lönebelopp, som i hvarje särskildt fall

må anses vara det rätta, är naturligtvis icke gifven genom framhållandet

af dessa allmänna synpunkter. Kommittén säger sig icke heller hafva

åsyftat något sådant, utan anser, att afgörandet bör, på sätt skedde vid

de löneregleringar, som uppgjordes på grund af 1862 års förordning, öfverlämnas

åt Kungl. Maj:t.

Men på det att de mest öfverklagade missförhållandena i det nuvarande

lönesystemet — aflöningens otillräcklighet för ett flertal präster

Bill. till Bilcsd. Prot. 1909. 1 Sand. 1 AJd. ‘JO Raft. IT

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Kund. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

och dess ojämnhet för prästerskapet i dess helhet — icke mä komma att

vidlåda det nya systemet, hafva vissa anordningar funnits erforderliga.

Löneregleringsnämndernas åtgörande för att bereda prästerskapet anständig

bärgning var begränsad! af tillgångarna inom de olika pastoraten

äfvensom af hvad med afseende å vissa anslags öfverflyttning från en

församling till en annan kunde varda bestämdt. För prästerskapet i. de

församlingar, hvilkas egna tillgångar ej voro tillräckliga för den aflöning,

som af omständigheterna påkallades, har därför föreskriften i 1862 ars

förordning, att hvarje tjänstgörande präst skulle erhålla anständig bärgning,

nästan alltjämt varit en död bokstaf. Om emellertid, såsom kommittén

föreslagit, till kyrkans förfogande ställes den ersättning, statsverket

har att för indragna fastighetsafgifter utgöra, så kan genom anslag^ från

dessa ersättningsmedel och andra för kyrkan gemensamma tillgångar

prästerskapets ekonomiska ställning väsentligen upphjälpas. Likaså kunna

aflöningens ojämnheter, i den mån de ej betingas af tjänstgöringen och

särskilda ortsförhållanden m. in., försvinna, om vissa allmänna föreskrifter

angående lönernas beräkning blifva meddelade, för att af nämnderna tagas

till efterrättelse vid uppgörande af förslag till nya löneregleringar. Som

dessutom regleringarnas giltighetstid skulle begränsas till 20 ar en inskränkning,

som föranledes af den snabbhet, hvarmed utvecklingen i alla

riktningar numera försiggår —, så blir tillfälle att öfverse lönebeloppen

och däri vidtaga erforderliga jämkningar, innan alltför stora förändringar

inträdt i de förhållanden, Indika voro rådande vid den tid, då attöningen

fastställdes.

Då Kungl. Maj:t inom vissa, af prästerskapets privilegier och allmänna

författningar utstakade gränser allt hittills ägt att ensam bestämma

såväl de prästerliga tjänsternas antal som fördelningen af de

ecklesiastika lönetillgångarna, och någon ändring härutinnan efter kommitténs

mening icke är önskvärd, skulle det tillkomma Kungl. Maj:t att meddela

de åsyftade föreskrifterna angående aflöningens beräkning. Härvid är att

iakttaga, att fri bostad i en eller annan form skall tillkomma hvarje präst

utöfver de förmåner af olika slag, som eljest kunna tillhöra hans beställning.

Själfva löneregleringen blir icke obetydligt förenklad, därest föreskrifter

i angifvet syfte varda meddelade och församlingarnas bidragsskyldighet,

utan hänsyn till den gamla beskattningens former, fastställes

till en för alla beskattningsföremål, efter deras skattekraft proportionerad,

lika afgift. Men det förberedande arbete, som tillförne utförts af nämnderna,

har i allt fall icke ansetts kunna såsom öfverflödigt undvaras, då

ju äfven hädanefter skulle förekomma flera frågor af vikt, vid hvilkas af
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 39.

görande det måste vara af stort värde att äga tillgång till yttranden af

opartiska, med de lokala förhållandena förtrogna nämnder. I hufvudsak

skulle det åligga nämnderna att, sedan prästerskapet uppgifvit de löneförmåner,

som utöfver församlingsafgifterna finnas att tillgå, väcka förslag

om sådana anordningar beträffande den kyrkliga, indelningen och den

prästerliga tjänstgöringen, som kunna anses främja församlings vården; föreslå

beloppet af den aflöning, som bör tillkomma hvarje innehafvare af

ordinarie prästerlig beställning, därvid alla omständigheter, hvilka varit

för nämnden bestämmande, skola angifvas, och, för den händelse någon

ändring i den kyrkliga organisationen finnes af omständigheterna påkallad,

framlägga de olika löneregleringsförslag, som under olika förutsättningar

böra tillämpas; beräkna årliga medelvärdet af bostadsboställes afkastning

äfvensom af de förmåner, tjänsteinnehafvaren eljest Tiger åtnjuta; yttra sig

om lämpligheten af bostadsboställes utarrendering; föreslå beloppet af församlingsafgifter;

anmäla behof vet af anslag från kyrkans gemensamma aflöningstillgångar

samt afgifva utlåtanden i de frågor angående den kyrkliga

indelningen och organisationen, som varda till nämnderna hänskjuta.

Hvad nu är stadgadt angående löneregleringsnämndernas sammansättning

anser kommittén böra i det hela fortfarande gälla.

Sedan nämnden stadgat sitt omdöme rörande antalet och beskaffenheten

af de prästerliga tjänster, själavården i ett visst pastorat synes kräfva,

utmäter nämnden den aflöning, som efter dess bepröfvande bör tillkomma

hvarje ordinarie tjänsteinnehafvare. Härvid har nämnden att tillämpa de

föreskrifter, som varda meddelade angående beräkning af prästerskapets

aflöning. Med den affattning dessa föreskrifter erhållit uti kommitténs i

ämnet afgifna förslag, torde lönernas beräkning sällan medföra någon

svårighet. De för afiöningens storlek bestämmande faktorerna hafva nämligen

i allmänhet hänförts till rent yttre, påtagliga förhållanden, såsom

tjänstegrad, omfattningen af predikoskyldighet, pastoratets folkmängd och

areal m. in., och dessa faktorer hafva blifvit underkastade en bestämd

värdesättning. Men om nämnden med hänsyn till särskilda omständigheter

— t. ex. med tjänstens skötande förenad synnerlig besvärlighet, högre

lefnadskostnader i orten eller för prästerskapet eljest ökade utgifter — anser,

att det lönebelopp, som framgår ur en dylik hopsummering af värden,

icke innefattar skälig ersättning för tjänsteinnehafvarens möda eller icke

medför anständig bärgning, har nämnden att föreslå erforderlig förhöjning

i lönebeloppet. Nämnden skall emellertid alltid angifva samtliga omständigheter,

hvilka påverkat aflöningsförslaget, således ej mindre dem, som upptagas

med bestämda, enligt grunderna för afiöningens beräkning utförda

värden än äfven dem, åt hvilka i ett visst fall bör tillmätas en särskild

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 30.

betydelse till aflöningens ökande utöfver den normala höjden. Eu sådan

fullständig och detaljerad redogörelse för förhållandena i ett pastorat utgör

en nödvändig förutsättning för den ingående kännedom härom, som måste

bibringas de myndigheter, hvilka efter nämnden komma att handlägga

regleringsfrågan; endast därigenom vinnes trygghet för att det aflöningsbelopp,

som slutligen varder fastställdt, skall bereda »en, savidt sig göra

låter, efter tjänstegrad och ämbetsåligganden äfvensom lefnadskostnaderna

i orten eller andra särskilda förhållanden lämpad anständig bärgning».

Före lönercgleringsförslagets uppgörande bör nämnden naturligtvis

förskaffa sig kännedom om hvilka tillgångar finnas att taga i anspråk för

aflöningens bestridande. Prästerskapets löneförmåner äro för närvarande,

såsom den af mig förut lämnade redogörelsen därför "ifver vid handen, af

skilda slag. De hafva tillkommit på olika sätt och äro grundade än å

dispositioner af privaträttslig natur, än å sedvana och häfd, än a kungl.

stadgar och resolutioner. \ illkoren för deras åtnjutande växla likaså, i det

att somliga tillgångar äro fästade vid ett visst pastorat eller anslag na till

och med blott åt en särskild präst i pastoratet, andra åter endast afse att

bereda prästerskapet öfver hufvud inkomst. Af denna löneförmånernas olika

beskaffenhet följer uppenbarligen en mer eller mindre inskränkt rätt att i

det särskilda fallet öfver dem förfoga. Det är därlör af största betydelse

för regleringsförslagets tillförlitlighet och dess användbarhet såsom grundval

för lönefrågans vidare behandling, att uppgifterna om de särskilda

lönetillgångarna blifva så fullständiga som möjligt.

Den sida af löneregleringen, som afser fastställandet af aflöningens

aktiva, företer eu framträdande olikhet mellan 1862 års och den af kommittén

föreslagna lagstiftningen. Samtliga de inkomster, som asyftas i § fl

mom. 2 af 1862 års förordning, och »som grunda sig på statsanslag i

kontanta penningar, kronotionde och hemmanst äntor eller pa arrenden

för de af kronan upplåtna stom-, annex- och mensalhemman och lä genheter,

som icke äro bostadsboställen», skola nämligen enligt kommitténs

förslag särskiljas från de öfriga inkomsterna och tillgodoföra kyrkofonden.

Bostadsboställe däremot skall alltid — oberoende af sättet för dess

tillkomst genom upplåtelse af kronan, af församlingen eller af enskild person

— beräknas såsom tillgång till bestridande af aflöningen för särskildt

den tjänsteinnehafvare, åt hvilken bostället blifvit upplåtet. Inkomster som

grunda sig därpå, att församling till löneförbättring för prästerskapet inköpt

annat hemman eller lägenhet eller anskaffat andra fördelar, eller att enskild

person för samma ändamål till församlingen g1 ort donation,. eller att

ersättning lämnats för jord eller annan förmån, hvilken varit förenad

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

med egendom af nu an gifven beskaffenhet, betraktas såsom gemensamma

aflöningstillgångar för samtliga präster inom pastoratet och må alltså efter

omständigheterna mellan dem utskiftas. Hvad därefter brister i den aflöning,

som anses böra tillkomma en hvar af pastoratets präster, betäckes

i första hand med församlingsafgifter, utdebiterade inom den stadgade

gränsen, och, om icke heller dessa förslå, genom tillskott från kyrkofonden.

1 den mån nämnden hinner uppgöra lönregleringsförslagen samt afgifva

de framställningar och yttranden beträffande den kyrkliga organisationen

och andra med löneregleringen sammanhängande frågor, som varit

föremål för dess behandling, öfverlämnar nämnden till domkapitlet sitt särskilt

för hvarje pastorat uppgjorda, till Konungen ställda förslag jämte

tillhörande handlingar. Med bifogande äfven af ett utlåtande angående kostnaderna

för boställshafvarens fullgörande af viss byggnadsskyldighet vid

bostadsboställe — hvilket utlåtande afgifves af synerätt — infordrar domkapitlet

yttranden från pastoratet samt dess prästerskap och, i händelse

någon prästerlig befattning i pastoratet är ledig, från kontraktsprosten;

hvarefter domkapitlet öfverlämnar samtliga handlingarna jämte sitt yttrande

till länsstyrelsen, som med eget utlåtande anmäler ärendet till Kungl. Maj ts

pröfning. Oberoende af tiden för fastställandet skall hvarje lönereglering

gälla under en tid af 20 ecklesiastikår, räknade från det, då förut fastställd

reglering upphör att gälla.

Om under den tid, för hvilken lönereglering äger gällande kraft, församling

vill bereda sitt prästerskap högre aflöning, skall den vara därtill oförhindrad.

Församlingens beslut i frågan bör dock fattas med tre fjärdedelar

af de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet och vinner

icke tillämpning förr, än det efter underställning blifvit af Kungl. Maj:t

fastställdt. Kyrkofondens tillgångar få ej tagas i anspråk för åstadkommande

af dylika löneförhöjningar.

Vid debitering och uppbörd af församlingsafgifterna — hvilka ej skilja

sig från de afgifter, församlingens medlemmar åtaga sig för uppehållande

af kyrka och skola — skall iakttagas hvad kommunalförfattningarna stadga

med afseende å debitering och uppbörd af sådana afgifter, om hvilka kyrkostämma

fattar beslut. Lönebidrag, som utgöras af församlingsafgifter och

tillskott från kyrkofonden, skola kvartalsvis utbetalas till vederbörande

ordinarie präster.

Liksom det ordinarie prästerskapet genom de löneregleringar, som

åstadkommos på grund af 1862 års förordning, med afseende å sina inkomster

merendels gjordes beroende af de tillgångar, som funnos inom

pastoratet och hvilka ofta voro långtifrån tillräckliga, så har äfven vid bestämmandet

af adjunkternas aflöning hittills alltför mycket öfverlämnats åt till
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

fälligheter: å ena sidan den goda viljan lios det ordinarie prästerskapet —

representeradt af allmänt prästmöte inom stiftet — att fastställa skäliga

arfvoden åt adjunkterna, å andra sidan samma prästerskaps förmåga att

på ett värdigt sätt fullgöra sina åtaganden gentemot dessa ämbetsbröder.

Medelst vissa för hela kyrkan gemensamma lönetillgångar skall enligt

kommitténs förslag det ordinarie prästerskapets ekonomiska ställning upphjälpas,

och genom utfärdandet af allmänna föreskrifter för aflönngens

beräkning, hvilka äro afsedda att vid löneregleringarna tillämpas, skola

ojämnheterna i de ordinaries aflöningsförhållanden blifva undanröjda.

Äfven det extraordinarie prästerskapets aflöning har synts kommittén

böra i öfverensstämmelse härmed regleras, och finner kommittén ej någon

betänklighet vid att använda kyrkans gemensamma tillgångar jämväl för

adjunkternas aflöning, då ju adjunktsinstitutionen måste betraktas såsom

ett nödvändigt led i den kyrkliga organisationen. Hufvuddragen i systemet

för adjunkternas aflöning angifvas genom en allmän föreskrift därom,

att hvarje tjänstgörande adjunkt skall såsom löneförmåner åtnjuta bostad,

vivre, skjuts i tjänsteärenden, årligt adjunktsarfvode samt kostnadsersättning

för resa till tjänstgöring-ort.

Löneregleringen för kontraktsprostarna skall företagas såsom en fristående

förrättning, utan att ställas i samband med löneregleringen

för det öfriga prästerskapet. I enlighet med föreskrifter, som Kungl.

Maj:t torde meddela, skola nämligen domkapitlen i de särskilda stiften

uppgöra förslag till arfvode för en hvar af kontraktsprostarna, hvarefter

Kungl. Maj:t fastställer dylikt arfvode. Emedan prostetunnorna

hittills utgått såsom anslag hufvudsakligen af kronotionde, men äfven

till någon del af kyrkotionde, för hvilka anslag ersättning under senare

tid lämnats af statsverket, har kommittén — vid det förhållande att enligt

§ 3 mom. 3 af förslaget till lag om kyrkofond sådana ersättningar hädanefter

skola indragas till kyrkofonden — föreslagit, att samma fond må

gälda de prostarfvoden, som för framtiden varda fastställda.

1 §•

Särskilda utskottet vid 1908 års riksdag ansåg, att stadganden angående

minimi- och maximibelopp för kyrkoherdars och komministrars

löner äfvensom angående minimibeloppet af arfvode för adjunkt borde inrymmas

i denna paragraf. Häremot synes mig ej något vara att erinra,

liksom ej heller mot de föreslagna beloppen, till hvilka jag emellertid torde

få återkomma längre fram vid behandlingen af kommitténs förslag till

föreskrifter angående beräkning af prästerskapets aflöning.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

135

2 § 5 mom.

Då enligt 4 mom. af denna paragraf suppleanter skola utses för nämndens

ordförande och ständiga ledamöter, torde, såsom särskilda utskottet

anmärkt, jämväl för vederbörande pastorats representant i nämnden suppleant

böra väljas.

4 § 2 mom.

Enligt Riksdagens uttalande i skrifvelsen af den 5 maj 1897 borde

vid framläggandet af nya grunder för reglering af prästerskapets aflöning

hänsyn tagas till vissa angifna förhållanden, däribland huruvida icke vissa

komministraturer borde och kunde indragas och andra förvandlas till

pastorsbeställningar, samt huruvida en sammanslagning af smärre pastorat

måtte kunna äga rum. Prästlöneregleringskommittén fick sig också ålagdt

att taga särskild hänsyn till de i Riksdagens skrifvelse angifna spörsmålen,

och har kommittén i sitt den 20 december 1900 afgifna betänkande rörande

den kyrkliga indelningen och organisationen (s. xxxiii—liv) redogjort för

de allmänna grunder, som varit bestämmande för kommittén vid fullgörande

af dess uppdrag härutinnan.

Den kyrkliga ämbetsverksamheten bör, efter kommitténs åsikt, vara

så ordnad, att hvarje ämbete kan gifva sin innehafvare tillräcklig sysselsättning

och tillräcklig lön. Särskild! fordrar församlingsvården, att gudstjänstens

förrättande i öfverensstämmelse med ortens sed äfvensom religionsundervisning,

skoluppsikt, enskild själavård, kyrklig bokföring och kommunala

ämbetsplikter kunna af prästerskapet nöjaktigt fullgöras.

Skärskådar man, säger kommittén, efter denna måttstock förhållandena

inom vårt land, och särskild! å landsbygden, faller först i ögonen, att inom

vissa orter förefinnes ett stort antal pastorat, hvilka uppenbarligen äro alltför

små för att kunna bereda tillräcklig sysselsättning ens åt en prästerlig

tjänsteman. Men härtill kommer, att i många af dessa små pastorat finnas

tjänstgörande två präster, stundom till och med två präster vid en kyrka.

Enligt ett af kommittén uppgjordt sammandrag af tab. 5, tabellserien A,

utgjorde ecklesiastikåret 1896—97 folkmängden för hvarje ordinarie prästerlig

tjänst:

högst 600 personer i 56 pastorat

601—1,000 » i 222

1,001—1,200 » i 131

1,201—1,500 » i 163

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Innehafvarna af prästerliga beställningar i dessa 572 pastorat, eller

mera än 45 procent af alla landspastoraten, kunna enligt kommitténs

mening svårligen af tjänsten hafva tillräcklig sysselsättning. Kommittén

framhåller emellertid, hurusom i några fall pastoratens ytvidd, aflägsna

läge eller betydande afstånd mellan kyrkorna kunna gifva fullgodt skäl

för upprätthållande af prästerliga tjänster, hvilka med hänsyn allena till

folkmängdssiffran kunna synas obehöfliga. Men det stora flertalet af de

pastorat, om hvilka här är fråga, förekomma i de tätast befolkade trakterna

af vårt land, i Mälardalen och på Östgötaslätten, i södra Skåne, i mellersta

Västergötland och på Gottland; deras ytvidd är högst 1, vanligen 1/2

kvadratmil eller därunder. Också anser kommittén den af Riksdagen förordade

indragningen af dylika tjänster vara påkallad i främsta rummet af

kyrkans eget intresse, hvilket kräfver, att åt så många som möjligt af de

till hennes tjänst uppfostrade andliga krafterna må beredas ett tillräckligt

verksamhetsfält.

Påtagligast finner kommittén missförhållandet vara vid ett stort antal

komministraturer, hvilkas innehafvare genom tjänstens beskaffenhet alltför

lätt förledas till overksamhet. Komministrar, hvilkas tjänstgöring omfattar

allenast en gudstjänstförrättning hvar eller hvar annan söndag med därtill

hörande förberedelse samt biträde vid husförhör, nattvardsläsning och

smärre kyrldiga förrättningar, och hvilka icke hafva sysselsättning med

eller ansvar för den egentliga pastoralvården eller skoluppsikten, det kyrkliga

kommunallifvet eller kyrkbokföringen, kunna efter kommitténs åsikt

svårligen få tillräcklig sysselsättning inom pastorat, hvilkas folkmängd uppgår

till 2,000, 1,500, 1,000 personer eller mindre; och i alla de fall, där

tjästeinnehafvaren ej upprätthålles genom synnerlig lust för studier eller

större andligt nit, måste en så begränsad tjänstebefattning nedsätta hans

andliga förmåga, på samma gång som de med tjänsten förenade knappa

lönevillkoren undergräfva hans ekonomiska ställning.

Utan tvekan säger sig kommittén därför ock hafva tillstyrkt indragning

af ett ganska stort antal komministraturer, hvilka icke ansetts behöfliga

vare sig för gudstjänstens upprätthållande efter ortens sed eller för

församlingsvården och församligens bekvämlighet.

Så har det synts kommittén obestridligt, att komministerstjänsterna

böra såsom obehöfliga indragas i 69 pastorat, hvilka bestå af allenast en

församling med en kyrka. Flertalet af dessä till indragning föreslagna

komministerstjänster förekommer i Uppsala (15) och Linköpings (24) stift.

De öfriga höra till Skara (3), Strängnäs (8), Västerås (12), Växjö (6) och

Karlstads (1) stift. Men äfven i fråga om sådana pastorat, som bestå af

två församlingar och hvilkas sammanlagda folkmängd och areal ej äro

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

137

större, än att de val kunna skötas af en präst, kar kommittén ansett sig

böra föreslå indragning af komministerstjänst, såvida afståndet mellan församlingarnas

kyrkor ej är större, än att en präst kan medhinna att äfven

under den mörkaste årstiden i båda kyrkorna upprätthålla söndaglig gudstjänst.

I de trakter af riket, där församlingslifvet sedan lång tid tillbaka vant

sig vid gudstjänstens alternering mellan två eller flera mer eller mindre

närbelägna kyrkor, där således vanligen en kyrka af två hvar annan söndag

eller en kyrka af tre hvar tredje söndag är utan gudstjänst, är det,

efter kommitténs tanke, icke nödvändigt att behålla flera prästerliga tjänster,

än som högst erfordras för gudstjänstens förrättande i denna häfdvunna

ordning. Där sålunda i smärre pastorat med tre eller fyra kyrkor förefinnes

komministerstjänst, hvars innehafvare icke är erforderlig för annan

tjänstgöring än förrättande af en gudstjänst hvarje söndag, har sådan tjänst

föreslagits till indragning, allt under förutsättning, att prästerna böra

genom duplikation upprätthålla gudstjänsten i samma ordning mellan

kyrkorna som hittills varit stadgad. Under sådan förutsättning har föreslagits

indragning af tillhopa 158 komministerstjänster.

Med tillämpning af anförda principer har kommittén alltså föreslagit

indragning af sammanlagdt 227 komministraturer, hvilka kommittén betecknar

såsom för gudstjänst och församlingsvård mer eller mindre öfverflödiga

och i vissa fall rent af såsom skadliga utväxter på den kyrkliga

organisationen.

De oegentligheter, som vidlåda den kyrkliga organisationen, anser kommittén

dock icke kunna undanrödjas allenast genom indragning af öfverflödiga

komministerstjänster, enär isynnerhet i södra och mellersta Sveriges

landsbygd förefinnes ett mycket stort antal pastorat af så ringa omfattning,

att de svårligen kunna bereda ens sina kyrkoherdar tillräcklig sysselsättning.

Sådana pastoratsbildningar som Atlingbo med 220 invånare och

Hörsne med 383 i Visby stift samt Häggeby med 452 invånare i Uppsala

stift kunna ju, säger kommittén, betraktas som ytterligheter. Men kommittén

framhåller såsom verkligt betecknande för den kyrkliga organisationens

svaghet i detta hänseende, att å rikets landsbygd ecklesiastikåret

1996 — 97 funnos:

302 pastorat med folkmängd ej öfverstigande 1,500 inv.

191 » » » " » » 1,200 »

117 » 5 » » » 1,000 »

29 » » » » » 600 »

I anseende till det motstånd, som från församlingarnas sida kan väntas

beträffande pastorats sammanslagning, förklarar sig kommittén hafva med

Bill. till lliksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 26 Höft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

synnerlig varsamhet förfarit särskildt beträffande sådana förändringar och

nybildningar, som förutsätta indragning af kyrkoherdetjänster och sammanförande

af hittills själfständiga pastorat. Af de pastorat, som kommittén

föreslagit till förening med andra pastorat, har flertalet endast 1,000 invånare

eller därunder. De flesta äro belägna i Uppsala stift (11), Linköpings

stift (18), Västerås stift (10). Lunds stift (15) och Visby stift (11).

Ur synpunkten af kyrkans samfällda intresse betraktar kommittén slutligen

frågan om de prästerliga tjänsternas minskning — genom indragning

af komministratur eller sammanslagning af pastorat — och anför därvid

(s. xlvi) bland annat följande:

»Det är naturligtvis synnerligen svårt att angifva några bestämda mått

å den folkmängd och den areal, som böra beräknas för hvarje prästerlig

tjänst, enär härutinnan så mycket beror å skiftande ortsförhållanden. Men

liksom man torde kunna säga att, där arealen icke är större än en kvadratmil,

den prästerlige tjänstemannen i regel knappt har tillräcklig sysselsättning

med mindre folkmängd än omkring 2,000 invånare, så kan det å andra

sidan sägas, att där i en landsförsamling folkmängden öfverstiger 3,000 invånare,

begynner behof inträda af den prästerliga tjänstebördans fördelning

vare sig genom anställande af biträdande prästman eller genom pastoratsdelning.

Om denna sats är riktig, så inses det lätt, att den nuvarande

kyrkliga indelningen i vårt land i detta hänseende kräfver ganska betydande

förändringar, och att det i landet norr om Dalälfven gifves godt

utrymme för de tillgängliga prästerliga krafter, som i landets mellersta

och södra delar ofta finna alltför otillräckliga verksamhetsområden.»

»Det kan icke heller bestridas, att den nuvarande anordningen innebär

en misshushållning med de för kyrkan i dess helhet tillgängliga aflöningsmedel.

I det stora flertalet af de fall, der prästerlig tjänst af kommittén

föreslagits till indragning, visar det sig, att den öfverflödiga tjänsten icke

blott är för församlingen onödigt betungande, utan äfven för sin tillvaro

förutsätter större eller mindre tillskott af kronotionde, vederlagsspannmål,

hemmansarrenden och anslag från prästerskapets löneregleringsfond. Skola

dessa tjänsters innehafvare förses med en efter tidens fordringar afpassad

anständig lön, kräfvas i de flesta fall betydligt ökade bidrag från det allmännas

sida. Af de genom kommittén till indragning föreslagna komministraturer

och kyrkoherdebefattningar förekomma ock de flesta uti den

af kommittén upprättade tabell öfver det lägst aflönade prästerskapet, och

om de föreslagna indragningarna beslutas, skulle det af kommittén beräknade

behofvet af nya tillskott till största delen försvinna. Men det måste

anses oegentligt att till upprätthållande af tjänster, hvilka för församlingsvård

och gudstjänst äro mer eller mindre obehöfliga, fortfarande använda

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39. 139

sådana gemensamma afföringsmedel, som äro afsedda att fylla verkliga

behof>

»Oegentliglieten af ett sådant förfarande framstår i så mycket bjärtare

ljus, när det tillbörligt iakttages, att i hundratals vidsträckta församlingar

de prästerliga krafterna icke på långt när räcka till för den allra nödtorftigaste

församlingsvård och gudstjänst, och de tillgängliga aflöningsmedlen

icke heller på långt när förslå för upprättande af nya kyrkliga

beställningar. Det är för af hjälpande af sådana missförhållanden som

kyrkans gemensamma tillgångar böra företrädesvis användas, och det är

vid jämförelse med behofven på dessa håll som de på andra håll umbärliga

tjänsternas obehöflighet framstår i sin rätta dager.»

Enär mom. 2 af 4 § innehåller en del föreskrifter beträffande den

kyrkliga organisationen, har utskottet erinrat om dessa af prästlöneregleringskommittén

gjorda uttalanden i ämnet. Utskottet, som funnit dessa

uttalanden i hög grad beaktansvärda, ansåg sig böra framhålla vikten af

att, i sammanhang med uppgörande af de blifvande löneregleringarna, allvarlig

uppmärksamhet ägnades åt de organisatoriska spörsmålen, i syfte

att en rättvisare och jämnare fördelning af kyrkans såväl andliga krafter

som mäteriella tillgångar måtte åstadkommas, samt att tjänster, hvilka icke

kunde antagas vara till gagn för det kyrkliga lifvet, indroges.

Genom en omformulering af första stycket i 2 mom. har utskottet

afsett, att däråt skulle gifvas ett innehåll, hvarigenom löneregleringsnämnden

uttryckligen förpliktades att taga under ompröfning, i hvilken mån en

reglering af de prästerliga tjänsterna inom ett pastorat eller mellan flera

pastorat lämpligen borde äga rum.

Jämte det jag i allo ansluter mig till hvad utskottet yttrat om vikten,

att vid de nya löneregleringarnas uppgörande en jämkning af den kyrkliga

indelningen och organisationen i det af prästlöneregleringskommittén angifna

syftet kommer till stånd, tillstyrker jag godkännande af utskottets

omförmälda redaktionsförslag.

5 §•

Hela behållna årliga skogsaf kastningen från boställe, som af menighet

anskaffats eller af enskild donerats, skall enligt 6 § — i motsats mot dylik

afkastning från andra boställen — komma vederbörande boställshafvare

till godo och inberäknas i den öfriga afkastningen af dylikt boställe. På

det att nämnden vid sin uppskattning af sådant boställes afkastning må

äga tillgång till uttalande af sakkunnig myndighet, har utskottet ansett,

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 39.

att det borde medgifvas nämnden att för ändamålet påkalla biträde af

domänstyrelsen, som äger tillgång till skogshushållningsplan för bostället

och andra boställsskogen rörande handlingar.

Som jag delar denna utskottets uppfattning, anser jag, i likhet med

utskottet, att bestämmelse därom bör inrymmas i ett tillägg till omhandlade

5 §, hvilket tillägg då ock skulle innehålla anvisningar för skogsafkastningens

beräknande i förevarande fall.

Med dessa anvisningar torde böra jämföras de i 6 § 3—6 mom. af

lagen om kyrkofond inrymda stadgandena, hvilka gifva vid handen, att

kostnaderna för skogsindelning samt skogsodlings- och andra arbeten för

skogsskötselns främjande å boställen, som icke af menighet anskaffats eller

af enskild donerats, skola bestridas af kyrkofonden. Däremot erhåller fonden,

efter afdrag af försäljningskostnaderna, hela, husbehofvet öfversko utande,

bruttoafkastningen från skogen å sistnämnda boställen.

Liksom enligt andra stycket af 5 § i förevarande lagförslag en hvar

af pastoratets ordinarie präster äger hos nämnden göra skriftlig framställning

beträffande de frågor, som hafva samband med löneregleringen för

prästerskapet i pastoratet eller med den kyrkliga organisationen därstädes,

torde en dylik rätt böra uttryckligen tillerkänas den eller de församlingar,

hvaraf ett pastorat består, om man ock med utskottet kan antaga, att,

äfven utan en bestämmelse härom, det skulle stå hvarje pastoratets församling

öppet att skriftligen för nämnden gifva sina önskningar till känna i omförmälda

frågor.

6 §•

1 mom.

Vid beräkning af den nettoatkastning, ett bostadsboställe med jordbruk

anses lämna, skulle enligt prästlöneregleringskommitténs och Eders

Kungl. Maj:ts förslag till 1908 års riksdag icke, på sätt föreskrefs i § 4 af

1862 års förordning, afdrag göras för byggnadskostnaden. Anledningen

härtill var den, att sistberörda kostnad skulle varda boställshafvaren ersatt

genom ett särskildt byggnadsanslag af pastoratet.

Såsom jag i det följande vid 25—29 §§ samt 33 § torde få närmare

utveckla, har jag emellertid nu ansett mig böra föreslå en sådan ordning

för byggnadsskyldighetens fullgörande beträffande de laga husen å kyrkoherdars

och komministrars bostadsboställen på landet, att själfva bostadshusen

skola nybyggas och underhållas af pastoratet, men ladugårds- eller

jordbrukshusen af boställshafvaren. Ersättning för fullgörande af bygg
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 39.

nadsskyldigheten vid det senare slaget af laga lins skulle då fortfarande

beredas bo ställsh a fva ren genom afräkning å boställets afkastning.

I hvilken mån den särskilda lagstiftningen angående bostadsboställen,

hvilkas innehafvare äro delägare i skånska prästerskapets byggnad skassa,

kan inverka modifierande på de gifna reglerna, torde lämpligast påvisas

i samband med en redogörelse för de förändringar, som jag anser böra

vidtagas beträffande 33 §.

Om utöfver förpliktelsen att uppföra och underhålla laga bus byggnadsskyldighet

eljest ålägges boställshafvaren, böra däraf föranledda kostnader

likaledes på nyss omförmälda sätt godfgöras honom. Jag tillåter

mig i afseende å sådan särskild byggnadsskyldighet erinra därom, att

enligt 22 § af såväl det vid 19t)8 års riksdag framlagda förslaget till

ecklesiastik boställsordning som ett af mig sedermera uppgjordt dylikt

förslag, hvilket jag anhåller att i dag jämväl få underställa Eders Kungl.

Maj:ts pröfning, boställshafvaren kan få sig ålagdt att nybygga och underhålla

vissa s. k. gagneliga hus. Finner nämligen synerätt, att på hosta

d»bo-tälle eller därmed i sambruk förenadt löningsboställe insynadt

torp eller fäbodeställe bör bibehållas eller nytt sådant bör insynas eller

insynad kvarn bör kvarblifva, skall boställshafvare där uppföra och underhålla

de byggnader, som af synerätten föreskrifvas.

Med hänsyn till hvad jag sålunda anfört torde ändring böra vidtagas

i andra stycket af 1 mom. uti 6 §.

Förmånen af skogsfång till husbehof skall enligt sistnämnda lagrum

undantagas vid uppskattningen af bostadsboställes afkastning. Denna förmån,

säger kommittén (s. 89), tillkommer visserligen icke alla prästerliga

tjänsteinnehafvare; men rätten att, där skog finnes, fritt använda densamma

för det egna hushållets och gårdens behof synes så naturlig, att

det helt visst vore obilligt, om boställshafvaren skulle för denna rätt

gifva ersättning därigenom, att hans boställe i hmestaten uppfördes till

en i betraktande af skogstillgången förhöjd nettoafkastning.

På det att emellertid icke den tillfälliga omständigheten, att bostadsboställe

lämnar skogsfång till husbehof eller att sådant saknas, må föranleda

alltför stor ojämnhet i aflöningsförmåner vid olika tjänster, ansåg

särskilda utskottet det vara af vikt, att en brist i angifna hänseendet

godtgjordes genom lönebestämningen. Jag har så mycket mindre skäl att

häremot göra någon invändning, sotn jag redan förra gången, då jag inför

Eders Kungl. Maj:t föredrog detta ärende, framhöll, att berörda såväl som

andra ogynnsamma omständigheter skulle komma att beaktas vid löneregleringen,

hvartill för öfrigt såväl förslaget till lag om reglering af

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition No 39.

prästerskapets aflöning (1 §) som äfven förslaget till föreskrifter angående

beräkning af dylik aflöning (7 §) otvifvelaktigt föranleda.

Tredje stycket i 1 mom. torde enligt utskottets förslag böra omarbetas

i syfte, att där ir.rymda stadganden rörande fördelning af skogsafkastningen

vid bostadsboställen må fullständigare upptaga hvad motiven i

ämnet innehålla och hvad genom själfva lagstiftningen ock bör regleras.

Boställen, hvilka på ett särskildt sätt kommit till stånd såsom boställen,

betecknas i lagförslagen — utan att därmed afses skiljaktighet i

sak — med något växlande uttryck, nämligen å ena sidan: »boställe

som af församling anskaffats», »af församling inköpts», »af menighet inköpts»,

samt å andra sidan: »boställe som af enskild donerats», »af enskild

för ändamålet donerats». Såsom utskottet anmärkt, torde det dock

vara lämpligast att, i förekommande fall, för den förstnämnda gruppens

boställen användes beteckningen: »boställe som af menighet anskaffats»,

och för den sistnämnda gruppen: »boställe som af enskild donerats».

7 och 16 §§.

Sedan utskottet i sitt sammanjämkningsförslag på det sättet ändrat

förevarande paragrafer att ur dem uteslutits hvad de stadga därom, att

vid beräkning af församlingsafgifter äfvensom i fråga om dessa afgifters

utgörande undantag skall göras för prästerskapets boställen och löneinkomster

m. m., torde omförmälda paragrafer böra i denna del bibehållas

vid den lydelse, de sålunda erhållit i utskottets memorial n:o 8.

Under hänvisning till hvad jag i det föregående anfört vid utvecklandet

af grunderna för församlingarnas framtida skattskyldighet till prästerskapets

aflöning, finner jag mig nödsakad att — såsom en följd af

nedsättningen i beloppet för bostadsboställenas beräknade afkastning —

föreslå en förhöjning af det i 7 ^ bestämda församlingsbo råget i så måtto,

att den del af berörda bidrag, som skall utgöras i förhållande till inkomsten,

högst beräknas, ej till 5, utan till 6 öre för helt eller påbörjadt

tiotal kronor af inkomstbeloppet inom pastoratet, inkomsten beräknad enligt

anvisningarna i nyssnämnda paragraf.

Den särskilda lagstiftning angående lindring i främmande trosbekännares

skattskyldighet till svenska kyrkans prästerskap, till hvilken hän
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

visas i 16 § 1_ inom. andra stycket, har numera kommit till stånd och

innefattas i åtskilliga den 16 oktober 1908 utfärdade författningar.

Hufvudförtattningen är en lag, som innehåller följande stäggan den:

Afgifter till svenska kyrkan eller hennes prästerskap eller betjäning,

hvilka efter kyrkostämmas beslut eller eljest uttaxeras, skola för inkomst

af kapital eller arbete endast med hälften af det belopp, som eljest bort

utgå, paföras medlemmar af sådan i riket befintlig församling af främmande

kristna eller mosaiska trosbekännare, hvilken äger rätt till offentlig religionsöfning,

. såvida de främmande trosbekännarna före den 1 januari det

år, då . debitering af . afgifterna verkställes, i laga ordning öfvergått till

eller eljest råttsligen tillhört och fortfarande tillhöra den främmande församlingen.

I ändamål att dylik lindring må tillgodokomma omförmälda främmande

trosbekännare, skall intyg om dessas namn och bostad äfvensom

därom, att de under tiden från och med den 1 januari tillhört och fortfarande

tillhöra den främmande församlingen, af denna församlings föreståndare

utfärdas och före den 15 september tillställas vederbörande pastorsämbete,

som har att ofördröjligen öfversända intyget, behörigen granskadt,

till den, som verkställer debiteringen.

Aro afgifterna till prästerskapets aflöning grundade å löneregleringsresolution,

fastställd enligt förordningen angående allmänt ordnande °af

prästerskapets inkomster den 11 juli 1862 eller förordningen angående

ordnande af prästerskapets i de territoriella församlingarna i Stockholm

aflöning den 1 november 1872, eller å äldre konvention eller förening,

eller utgå afgifterna till kyrkobetjäningens aflöning efter andra grunder

än dem, som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro stadgade,

må nedsättning i dylika afgifter ej äga rum.

Da, såsom särskilda utskottet påpekat, hvad i församlingsafgifter blifva

tillförsäkradt vederbörande ordinarie präst bör af kyrkorådet till honom

utbetalas, oberoende af huru uppbörden af afgifterna utfaller, lärer

första stycket i 2 mom. af 16 § höra förtydligas på sätt utskottet föreslagit.

12 § 3 mom.

Af utskottet har — enligt min mening med fullt skäl — framhållits,

hurusom det måste anses orättvist om, vid tvångsvis utarrendering af

ett hostadsbostäIlo, vederbörande indelningshafvare i följd af otillförlitlig

uppskattning af boställets afkastning blefve lidande därigenom, att mindre

inflyter i arrende än som beräknats. Ett korrektiv häremot måste alltså

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

uppställas. Detta bör enligt utskottets mening bestå däri, att till täckande

af uppkommen brist församlingsafgifter få, när maximibeloppet för dem

ännu icke uppnåtts, ytterligare uttagas och, för den händelse sådant för

bristens fulla täckande erfordras, jämväl tillskott från kyrkofonden lämnas

eller redan beviljadt tillskott förhöjas. Ifrågavarande garantibe-tämmelser

skola meddelas i samband med beslutet om ett boställes obligatoriska

utarrendering, alltså vid löneregleringens fastställande. Utskottet har i nu

angifvet syfte föreslagit ett tillägg till förevarande moment.

Mot formuleringen af detta tillägg har jag ej annan erinran att göra,

än att det synes mig höra i lagen uttryckligen betonas, att den beräknade

boställsafkastning, med hvilken det faktiska arrendebeloppet . skall jämföras,

i förevarande fall måste vara en bruttoafkastning såtillvida, som

boställshafvarens byggnadskostnader ej skola hafva därifrån afdragits. Da

det nämligen skall åläggas boställshafvaren att bestrida byggnadskostnaderna

dels för de laga hus, som erfordras vid jordbrukets skötsel, dels

för vissa s. k. gagneliga hus, hvilka kunna varda föreskrift^, maste, om

förlust för honom "skall undvikas, arrendet vid den obligatoriska utarrenderingen

uppgå ej blott till det belopp, som vid löneregleringen beräknats

såsom boställsaf kastning, utan därutöfver till ett belopp, som lämnar tillgång

jämväl till återgäldande af boställshafvarens byggnadskostnader.

Om° således boställets afkastning vid löneregleringen upptagits med en

post å 1,000 kronor och boställshafvarens årliga byggnadskostnader beräknats

till 200 kronor, gör det uppenbarligen jcke till fyllest, om vid

utarrenderingen bjudes allenast 1,000 kronor, ty da ma-te bostålIshafvaren,

såvida ej arrendatorn jämväl fullgör byggnadsskyldigheten, utan någon

godtgörelse — tvärtemot hvad som åsyftas själf bestrida byggnadsk<»stnaderna

och således lida en däremot svarande minskning i löneförmåner.

25—29 §§.

Den 6 september 1907 anmälde jag för Kungl. Magt ett på grundvalen

af präst löneregleringskommitténs den 17 augusti 1900 och den 19

juni 1903 afgifna beränkanden urarbetadt förslag till ecklesiastik boställsordning,

hvilket förslag sedermera genom Eders Kungl. Maj-.ts nådiga proposion

n:o 84 framlades för 1908 års riksdag.

Jag uttalade därvid mitt gillande af hvad kommittén föreslagit därom,

att den del af prästerlig boställshafvares aflöning, som vore ansedd till

betäckande af hans byggnadskostnader vid bostal et, skulle utgå i form

af ett särskildt årligt anslag, som ej finge användas för andra ändamål.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kung!. Jllajds Nåd. Proposition N:o 39.

Beträffande frågan, i hvilken omfattning nybyggnads- och underhållsskyldighet

skalle åligga kyrkoherdar och komministrar vid deras bostadsboställen,

förklarade jag mig anse lämpligast, att byggnadsskyldigheten

vid dylika boställen på landet för kommande löneregleringsperioder ordnades

på det sättet, att boställshafvaren i regeln ålades att nybygga och

underhålla alla laga hus, men tillika tillförsäkrades att af pastoratet erhålla

godtgörelse för byggnadskostnaden. Jag yttrade tillika, att enligt

min mening skäl ej funnes till att, såsom kommittén velat, på boställshafvarna

öfverflytta pastoratens och församlingarnas byggnadsskyldighet

jämväl vid de i städerna belägna boställena, enär den nuvarande ordningen

i afseende å dessa boställens bebyggande syntes mig bättre lämpa sig

för de förhållanden, som vore rådande i städerna.

För reglering af kyrkoherdars och komministrars byggnadskostnader

vid deras bostadsboställen på landet framlade jag vid omförmälda tillfälle

följande grunder.

Vid fastställandet af lönereglering för visst pastorat bestämmas de

belopp, hvilka skola af pastoratet årligen under löneregleringsperioden utgifvas

till godtgörande af vederbörande boställshafvares kostnader dels för

nybyggnad och därmed likställd förbättring, dels för underhåll af de laga

husen å hvarje inom pastoratet beläget boställe af det slag, som nu är i

fråga. Dessa medel böra af vederbörande kyrkoråd förvaltas och göras

räntebärande samt få icke användas för andra ändamål än dem, för hvilka

de äro afsedda. Det torde därför blifva nödigt, att kyrkorådet för hvarje

boställe bokför särskildt de medel, som anslagirs till gäldande af kostnader

för nybyggnad och därmed likställda förbättringar, och särskildt hvad

som afsetts till bestridande af underhållskostnader.

Då nybyggnad eller större förbättring af boställshafvares laga hus

förekommer, äger boställshafvaren att för den å byggnadsarbetet nedlagda

kostnaden, såvidt densamma af synerätt vid arbetets godkännande pröfvas

skälig, erhålla godtgörelse af de medel, som för sådant ändamål finnas

uppsamlade. Skulle i något fall tillräckliga nrndel för kostnadens fulla

godtgörande ej finnas samlade, skall hvad som brister jämte ränta tillhandahållas

boställshafvaren, allteftersom för ändamålet afsedda medel inflyta.

Om boställ-hatvaren afträder bostället, innan kostnad, hvarom nu är fråga,

blilvit till fullo godtgiord, bör d^t felande b''loppet med ränta till boställshafvaren

erläggas af efterträdaren, som där.-fter inträder i sin företrädares

rätt i förhållande till pastoratet. När byggnadsarbete af nu ifrågavarande

slag blitvit i behörig ordning beslutadt, må boställshafvare,

hvilken det åligger att utföra arbetet, kunna till byggnadskostnadens be
Bih.

till Iliks,l. 1''rot. 1909. t Sand. I Afd. ‘JO lläft.

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kurnjl. Majds Nåd. Proposition N:o 39.

stridande erhålla förskott af de medel, som för ändamålet finnas tillgängliga,

därest han ställer säkerhet för det förskotterade beloppet.

Beträffande kostnaden för underhållet af de laga husen förfares sålunda,

att då boställsbafvaren inför kyrkorådet visar sig hafva gjort utgift

för underhållsarbete, som blifvit af synerätt eller vid ekonomisk besiktning

föreskrifvet, godtgörelse för denna utgift, i den män densamma icke

öfverstiger den enligt vederbörligt syne- eller besiktningsinstrument för

arbetet "beräknade kostnaden, skall till boställshafvaren omedelbarligen

utbetalas af de till godtgörande af underhållskostnader afsedda medel,

som finnas under kyrkorådets förvaltning, samt att, därest den beräknade

kostnaden för sådant arbete, som nyss är sagdt, öfverskridits eller boställshafvaren

gjort utgift för underhållsarbete, som ej blifvit honom

ålagdt, han järn vill skall äga att af ifrågavarande ersättningsmedel

bekomma godtgörelse för dylika utgifter, savidt de af synerätt eller vid

ekonomisk besiktning pröfvas hafva varit af beholvet påkallade. I händelse

af influtna medels otillräcklighet äfvensom vid inträffande ombyte

af boställshafvare förhålles på enahanda sätt som i fråga om godtgörelse

för nybyggnadskostnad.

Vidare framhöll jag, huruledes den beräkning, som i sammanhang

med uppgörande af förslag till lönereglering skulle af synerätt verkställas

rörande boställliafvares blifvande byggnadskostnader under löneregleringsperioden,

borde ske med största noggrannhet. Dock förefunnes ju alltid

den möjligheten, att det vid den tjuguåriga periodens slut skulle visa sig,

att beräkningen icke fullt motsvarat verkligheten och att således summan

af de ersättningsbelopp, hvilka vid löneregleringens fastställande ålagts

pastoratet att årligen utgifva, antingen öfversköte eller understege summan

af boställshafvarens faktiska byggnadskostnader. I sådant fall borde hänsyn

till detta förhållande tagas vid nästföljande lönereglering, så att om

öfverskott funnes, detta toges i beräkning såsom en tillgång vid bestämmandet

af pastoratets afgifter för den kommande löneregleringsperioden

och, därest brist förelåge, pastoratets afgifter för sistnämnda period bestämdes

så mycket högre.

I enlighet med angifna grunder blefvo stadganden inlörda uti 20 och

21 §§ af "l908 års förslag till ecklesiastik boställsordning, hvarjämte i

25—29 §§ af förslaget till lag om reglering af prästerskapets aflöning

gåfvos anvisningar om sättet för tillvägabrmgande af medel till nybyggnads-

och underhållskostnadernas bestridande.

Särskilda utskottet vid nämnda års riksdag hemställde emellertid i sitt

sa mm an j ämknin gsför slag, memorial n:o 8, om en sådan fördelning af byggnadskyldigheten

vid kyrkoherdars samt komministrars och med de senare

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

likställda prästers bostadsboställen på landet, att sätesbyggning, visthus,

bushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus och brunn, för så vidt de

enligt boställsordningen borde finnas såsom laga hus å bostället, skulle

nybyggas och underhållas åt pastoratet, samt att jämväl öfriga laga hus

å ifrågavarande boställen skulle nybyggas och underhållas af pastoratet,

men kostnaderna därför gäldas af pastoratet och boställshafvaren till

hälften hvardera. Första Kammaren biföll hvad utskottet sålunda hemställt,

under det att Andra Kammaren afslog berörda hemställan, i följd

hvaraf frågan om en ecklesiastik boställsordning för den riksdagen förfallit.

Ett i vissa afseenden modifieradt förslag till lagstiftning i nyssberörda

ämne föredrogs af mig inför Eders Kungl. Maj:t den 2 oktober 1908.

Vid uppgörandet af detta förslag hade hänsyn tagits bland annat därtill

att — med anledning af de utaf kamrarna godkända grunder för det

ecklesiastika boställsväsendets ordnande, hvilka voro angifna i 6, 12 och 30

§§ af det för 1908 års riksdag framlagda förslaget till lag om reglering

af prästerskapets aflöning — det syntes påtagligt, att i en snar framtid

flertalet af kyrkoherdars och komministrars med jordbruk förenade bostadsboställen

komme att upplåtas på arrende under en längre, på förhand

bestämd tid och att de ecklesiastika tjänsteinnehafvarna sålunda, utom i särskilda

undantagsfall, småningom skulle blifva befriade från allt bestyr med

jordbruk. Men om skötseln af prästerskapets jordbruksboställen icke ornhänderhades

af tjänsteinnehafvarna själfva, utan öfverlämnades åt personer,

som ej vore anställda för uppehållande af religionsvården inom pastoraten,

vore det uppenbarligen mindre lämpligt att pålägga pastoraten eller bibehålla

dem vid skyldigheten att, ensamma eller i förening med någon

annan, nybygga och underhålla de för jordbrukets behof erforderliga

husen å dessa boställen. Med en sådan anordning skulle nämligen i de

flesta fall svårligen kunna undvikas förvecklingar mellan pastoratet och

den som brukade bostället,

Jag ansåg mig därför böra såsom mest ändamålsenlig och lämplig tillstyrka

eu sådan fördelning af byggnadsskyldighetens börda, att å kyrkoherdars

samt komministrars och med dem likställda prästers bostadsboställen

(således boställen af andra och tredje klasserna) på landet själfva

bostadshusen skulle uppbyggas och underhållas af pastoratet, men ladugårds-

eller jordbrukshusen af boställshafvaren; och borde, med anslutning

till särskilda utskottets sammanjämkningsförslag, de laga husen så fördelas,

att sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus och

brunn nybyggdes och underhölles af pastoratet, öfriga laga hus af boställs
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

häfvare!!. Beträffande byggnadsskyldigheten vid de laga husen å kyrkoherdars

och komministrars bostadsboställen i städerna, ansåg jag, att

dessa boställens innehafvare, hvilka ju för närvarande ej äro betungade

med någon sådan skyldighet, jämväl för framtiden borde vara helt och

hållet fritagna därifrån.

I fråga om sättet att bereda boställshafvarna på landet ersättning för

de kostnader, som komme att drabba dem i följd af deras ansvarighet

för nybyggnad och underhåll af jordbrukshusen, erinrade jag, huruledes

prästlöneregleringskommittén till af hjälpande af svårigheterna för en boställshafvare

vid byggnadsskyldighetens fullgörande föreslagit, att den del

af boställshafvarens aflöning, som vore afsedd till betäckande af hans

byggnadskostnader vid bostället, skulle af pastoratet utgöras i form af

ett "särskildt årligt anslag, hvilket ej finge användas för andra ändamål.

Därefter tilläde jag:

»Kärnpunkten i berörda förslag är uppenbarligen den däri inneslutna

principen om ett alltjämt fortgående uppsamlande af medel till ett byggnadskapital

af den storlek, som för hvarje särskild! boställe erfordras.

Detta uppslag, hvilket tillgodogjordes i 1908 års förslag till lag om reglering

af prästerskapets aflöning och till ecklesiastik boställsordning, bör

enligt min mening ej släppas, ty på den anvisade vägen gifves säker utsikt

att komma från den nuvarande, allt annat än tillfredsställande ordningen

med ytterst ojämn fördelning mellan olika boställshafvare af byggnadsskyldighetens

börda och med en vanligen betungande skuldsättning för den

boställshafvare, som måste tillhandahålla de för fullgörande af samma

skyldighet nödiga penningmedlen.»

»Den anordning, jag till byggnadskostnadernas reglering ämnar föreslå,

öfverensstämmer också i allt hufvudsakligt med hvad i samma syfte

af mig blifvit vid föregående behandling af detta ärende tillstyrkt, och

hvarom de förut återgifna delarna af mitt anförande till statsrådsprotokollet

för den 6 september 1907 närmare förmäla.»

»I ett viktigt afseende skilja sig emellertid de båda förslagen från

hvarandra. Jag anser nämligen numera, med hänsyn till de inom Andra

Kammaren uttalade önskemålen om byggnadsskyldighetens fördelning,

att några direkta bidrag från pastoratets sida till den asyftade byggnadsfonden”

ej böra utkräfvas. De belopp, som enligt bestämmelse vid löneregleringen

årligen skola afsättas till godtgörande af boställshafvarens kostnader

dels för nybyggnad och därmed likställd förbättring dels för underhäll

af de laga hus å bostadsboställe på landet, för hvilka boställshafvaren

skall ansvara, torde i stället böra tillvägabringas på det sättet, att kyrkorådet

af de församlingsafgifter, som äro afsedda till kontant lön åt tjänste
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Katigt. MajUs Nåd. Proposition N:o 39.

innehafvare!! och hvilka skola af kyrkorådet kvartalsvis till honom utbetalas,

innehåller så stor andel sort! motsvarar samma belopp. Skulle i

något sällsynt undagsfall — såsom då boställes afkastning är synnerligen

betydande — pastoratets skatteplikt ej behöfva tagas i anspråk för lönens

uppbringande till erforderlig höjd, bör naturligvis boställshafvaren af

egna medel tillskjuta byggnadsbidraget och inleverera detsamma till kyrkorådet.

»

»Hvad boställshafvaren, i följd af sin bidragsskyldigliet till byggnadsfonden,

bekommer mindre i församlingsafgifter eller måhända nödgas

direkt utgifva, varder honom ersatt på den omvägen, att — såsom jämväl

särskilda utskottet föreslagit — vid uppskattningen af boställets afkastning

göres ett mot den beräknade byggnadskostnaden svarande afdrag.

Boställsafkastningen får därigenom, sedan brukningskostnaderna blifvit

frånräknade, karaktären af en verklig nettobehållning, som med fullt skäl

kan ställas till boställshafvarens fria förfogande eller åtminstone icke

behöfver till någon del reserveras för att bereda medel till boställets bebyggande.

»

En reglering af byggnadskostnaderna vid kyrkoherdars och komministrars

bostadsboställen på landet i enlighet med angifna grunder medför

uppenbarligen behofvet af en omarbetning i viss mån af omhandlade 25—

29 §§ i 1908 års förslag till löneregleringslag; och torde jag nu få genomgå

dessa paragrafer för att antyda, i hvilken riktning de hufvudsakligaste

förändringarna synas mig böra vidtagas.

25 §. Proceduren för uppskattning af nybyggnads- och underhållskostnaderna

vid de laga hus, för hvilka boställshafvaren skall ansvara,

bör naturligtvis bibehållas.

26 och 27 §§. Någon direkt ersättning från pastoratet till boställshafvaren

för dennes byggnadskostnader skulle ej enligt det nya förslaget

utgå. Därför bör 27 som angifver, i hvilken ordning de för sådan ersättnings

bestridande erforderliga medlen skulle tillvägabringas af pastoratsborna,

ur förslaget uteslutas.

Med någon jämkning i ordalagen torde förutvarande 26 § kunna

upptagas såsom ett första moment i en ny 26 §. I detta moment skulle

uttalas regeln om fastställande, i sammanhang med löneregleringen, af

särskilda penningbelopp, hvilka, utan någon växling, årligen skola afsätta^

till bestridande af boställshafvarens kostnader dels för nybyggnad och därmed

enligt 20 § 2 mom. af ecklesiastik boställsordning likställd förbättring

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 39.

samt dels för underhåll af de laga husen å bostadsboställe af andra eller

tredje klassen på landet.

Dessa belopp skola tillskjutas af boställshafvaren själf. Dock torde

det vara lämpligast, att i regeln icke någon omedelbar befattning därmed

ålägges honom, utan att uppsamlandet förmedlas af kyrkorådet i den

församling, där bostadsbostället är beläget. Härvid borde förfaras på det

sättet, att kyrkorådet af församlingsafgifterna, hvilka ju skola kvartalsvis

utbetalas till tjänsteinnehafvaren, för hvarje kvartal innehåller hvad som

motsvarar en fjärdedel af de beräknade nybyggnads- och underhållskostnaderna.

Uppgår ej bidraget från nämnda församling till en fjärdedel af

omförmälda kostnader, har kyrkorådet att från den eller de öfriga församlingarnas

kyrkoråd infordra det felande beloppet, hvarvid det torde

kunna öfverlämnas åt kyrkorådet att förfara efter omständigheterna, således

utan att några detaljerade föreskrifter härför varda meddelade.

Det kan till äfventyrs inträffa, att församlingsafgifter inom ett pastorat

alls icke komma att utgöras eller åtminstone ej till så betydligt

belopp, att åsyftade kostnader därmed täckas. Ett dylikt — helt visst

sälls\mt — undantagsförhållande skulle, såsom redan blifvit antydt, bero

därpå, att det åt vederbörande präst upplåtna bostadsbostället beräknats

gifva så stor afkastning, att denna utfyller ej blott själfva lönen utan

äfven, helt eller delvis, byggnadskostnaderna. I sådan händelse bör det

naturligtvis åligga boställshafvaren att själf tillskjuta antingen hela byggnadskapitalet

eller den del däraf, som kan ytterligare erfordras, sedan församlingsbidraget

uttagits.

Bestämmelserna om byggnadskapitalets hopringande torde böra sammanföras

såsom ett andra moment af den nya 26 §.

28 Denna paragraf motsvaras af 27 § i det nya förslaget.

Förvaltningen af de för byggnadskostnadernas bestridande uppsamlade

medlen torde uttryckligen höra uppdragas åt kyrkorådet i den församling,

där bostadsbostället är beläget.

29 §. I hvilken ordning boställshafvaren må tillgodogöra sig tillgängligt

byggnadskapital, därom meddelas bestämmelser i 20 och 21 §§

af ecklesiastik boställsordning. Fn hänvisning till hvad omförmälda författning

i sådant afseende innehåller — motsvarande hänvisningen i 29

§ af 1908 års förslag till löneregleringslag — bör upptagas i 28 § af nu

föreliggande lagförslag.

Slutligen synes mig i sistnämnda förslag böra under en till innehållet

ny § 29 införas en uttrycklig föreskrift därom, att för den händelse det

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kung!, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

151

visar sig, att nybyggnads- eller underhållskostnaderna ej blifvit för en

löneregleringsperiod fullt exakt beräknade — och sällan torde väl beräkningen

motsvara verkligheten —, utan att öfverskott eller brist i fonden

för nybyggnad eller i fonden för underhåll uppstår, utjämning skall åstadkommas

därigenom, att de penningbelopp, som för angifna ändamål fastställas

till utgörande under närmast följande löneregleringsperiod, sänkas

eller höjas, allteftersom öfverskott eller brist konstaterats. En bestämmelse

i samma syfte var inrymd i § 28 af prästlöneregleringskommitténs förslagtill

lag angående reglering af prästerskapets aflöning.

33 §.

Beträffande Skåne finnes sedan länge en särskild lagstiftning om byggnadsskyldighet

vid ecklesiastika bostadsboställen. För närvarande gäller

nådiga förordningen angående prästgårdsbyggnader i Skåne den 16 december

1870 med däri genom nådiga förordningen den 14 juni 1888 vidtagna

ändringar. I dessa förordningar, hvilka angå endast prästgårdarna på

landet, meddelas i afseende på de laga busens antal och beskaffenhet samt

nybyggnads- och underhållsskyldighet äfvensom rörande andra frågor bestämmelser,

väsentligen afvikande från hvad därutinnan är föreskrifvet för det

öfriga riket. Bland annat stadgas skyldighet för kyrkoherdarna att ensamma,

utan församlingarnas deltagande, nybygga och underhålla prästgårdarnas alla

laga hus. Till en början ålåg boställshafvaren en viss årlig nybyggnadsskyldighet,

som han borde fullgöra utan rätt till ersättning; hvad han därutöfver

byggde kallades »öfverbyggnad» och skulle ersättas af efterträdaren.

Sedermera borttogs den årliga nybyggnadsskyldigheten, och boställshafvaren

berättigades till ersättning af efterträdaren för såväl allt hvad han

vid sitt tillträde erlagt för öfverbyggnad som all under hans besittningstid

verkställd nybyggnad. Med öfverbyggnad förstås numera enligt 12 § i

1870 och 1888 årens förordningar »afl den utgift för prästgårdens byggnader,

hvilken boställshafvare till följd af laga kraftvunnen dom vid afoch

tillträdessyn måste vidkännas, äfvensom det värde, hvilket blifvit eller

blifver af synerätt åsatt någon å prästgården under besittningstiden efter

synerätts föreskrift uppförd nybyggnad». Ordet öfverbyggnad har här

således en helt annan betydelse än hvad därmed i allmänhet förstås,

eller att boställshafvaren byggt mer, än honom efter årsberäkning under

besiktningstiden ålegat.

För att bereda boställshafvaren utväg att erhålla medel till de betydliga

utgifter, han vid sitt tillträde och under sin besittningstid måste vidkännas

för inlösen och uppförande af boställets åbyggnader, inrättades år

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition .N:o 39.

1839 en byggnadskassa, som bildades genom sammanskott och årliga bidrag,

och hvars första reglemente utfärdades den 5 oktober samma år. Ur

denna kassa ägde boställshafvaren såsom »försträckning», i mån af kassans

tillgångar, erhålla godtgörelse ej mindre för allt hvad han vid sitt tillträde

måst för öfverbyggnad å bostället erlägga till afträdaren, än äfven för

skeende nybyggnad. Men för dessa försträckningar skulle kassan blifva

»ägare af de byggnader, som därmed blifvit inlöste», hvaremot boställshafvaren

borde »för nyttjandet däraf» årligen till byggnadskassan utgifva

viss procent af den summa, som från kassan erhållits (§7). Kassans nuvarande

reglemente, som är utfärdadt den 14 juni 1888, meddelar i § 27 bestämmelser

om de afgifter, prästgårdsinnehafvare skall erlägga till kassan, nämligen

dels permilleafgift med 30 öre för hvarje fulla 100 kronor af öfverbyggnadssumman,

dels förvaltningsafgift med 5 kronor af hvarje prästgårdsinnehafvare

eller där utöfver, om bolagsstämman finner nödigt så besluta,

dels ock hyra eller afgäld å öfverbyggnadssumman, motsvarande

den ränta, hvarmed de för inlösen utgifna obligationerna löpa med tillägg af

V2 procent till amortering, äfvensom byggnadsskyldighetsafgifter till växlande

belopp att användas för framtida nybyggnad.

Om det förslag till ecklesiastik boställsordning, som jag i dag äfvenledes

torde få anmäla för Eders Kungl. Maj:t, varder af Riksdagen antaget,

skulle skånska prästerskapets byggnadskassa dock icke upphöra med

sin verksamhet, liksom den allmänna boställsordningen, på sätt framgår

af dess 73 §, öfver hufvud icke komme att äga tillämplighet i afseende å

de bostadsboställen, hvilkas innehafvare äro delägare i omförmälda kassa.

För att skånsk prästgårdsinnehafvare på landet skall blifva likställd

med boställshafvarna i andra delar af riket, måste tillses, att den skånska

boställshafvaren af vederbörande pastorat undfår godtgörelse ej blott för

de af honom erlagda afgifter till byggnadskassan, hvilka belöpa å de enligt

allmänna boställsordningen pastoratet för nybyggnad och underhåll

tilldelade laga husen — nämligen sätesbyggning, visthus, hushållskällare,

brygghus, vedbod, hemlighus och brunn — än äfven för det af boställshafvaren

ombesörjda underhållet af omförmälda hus. Medel, som erfordras

till fullgörande af denna pastoratets ersättningsskyldighet, böra gifvetvis

sammanskj utas enligt de i 16 § för utgörande af pastoratets lönebidrag

stadgade grunderna äfvensom vid förvaltningen hållas åtskilda från

de penningbelopp, som äro afsedda till bestridande af boställshafvarens

kostnader beträffande de laga hus, för hvilka han har att ansvara.

Synerätten skall i förevarande fall afgifva utlåtande angående de

kostnader, som för nybyggnad och underhåll af de laga husen å skånska

prästgårdar drabba olika intressenter, således icke blott boställshafvaren

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

153

utan äfven pastoratet. Därvid har synerätten att taga till ledning den

särskilda lagstiftning, hvilken gäller rörande bostadsboställe, hvars innehafvare

är delägare i skånska prästerskapets byggnadskassa. Beträffande

nybyggnad och därmed likställd förbättring af de båda grupperna laga

hus skall uppskattningen sålunda gå ut på att finna de belopp, som under

löneregleringsperioden årligen böra afsättas för att bereda boställshafvaren

tillfälle att fullgöra de inbetalningar till omförmälda kassa, hvilka kunna

antagas för berörda ändamål ifrågakomma under nämnda tid. Kungl.

Maj:t fastställer sedermera, i sammanhang med pröfning af löneregleringsärendet,

beträffande de olika slagen af laga hus såväl de belopp, hvilka

erfordras för täckande af afgifterna till byggnadskassan, som de belopp,

hvartill underhållskostnaderna antagas komma att i medeltal årligen uppgå.

De allmänna bestämmelserna i de nya 25—29 §§ af förslaget till

löneregleringslag kunna, såsom af det anförda torde framgå, ej i alla afseenden

tillämpas å bostadsboställe, hvars innehafvare är delägare i skånska

prästerskapets byggnadskassa. I förevarande 33 § ''bör därför angifvas,

i hvilka hänseenden modifikationer äro af behofvet påkallade.

Ehuru beträffande omförmälda boställen förordningen angående prästgårdsbyggnader

i Skåne och reglementet för nämnda kassa fortfarande

skola lända till efterrättelse, är det dock uppenbarligen af största vikt,

att denna särskilda lagstiftning, i hvilken Riksdagen icke deltagit, underkastas

revision och bringas till närmare öfverensstämmelse med den, som

kommer att gälla i fråga om ecklesiastika boställen i allmänhet. I första

hand måste naturligtvis fastställas villkoren för att den skånska boställshafvaren

skall äga tillgodogöra sig de medel, som för nybyggnads- och

underhållsskyldighetens fullgörande uppsamlats å ena sidan genom innehållande

af en del utaf de för honom bestämda aflöningsmedlen och å

andra sidan genom särskildt tillskott af pastoratsborna.

6 och 12 samt 30—32 §§.

Lämpligt torde vara, att dels 1 och 2 mom. af 30 §, dels 31 och 32 §§

sinsemellan byta plats.

I enlighet med särskilda utskottets förslag böra några mindre jämkningar

vidtagas i redaktionen af 6 § 2 och 4 mom., 12 § 2 mom. samt

30 § 1 mom. (af det nya lagförslaget).

*

Bih. till Rikad. Prot. 190.9. 1 Sand. 1 Afd. ‘JO Höft.

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

På det att syftemålet med de blifvande löneregleringarna — anständig

bärgning för prästerna samt största möjliga jämnhet i deras aflöningsförhållanden

— desto säkrare må vinnas, har prästlöneregleringskommittén

ansett lämpligt, att föreskrifter angående beräkning af prästerskapets aflöning

varda utfärdade. Dessa föreskrifter skulle tillämpas, visser ligen i

första hand af de särskilda löneregleringsnämnderna, men jämväl af Kungl.

Maj:t vid fastställande af lönen för hvarje prästerlig beställning. Kungl.

Maj:t, som enligt kommitténs förslag har att meddela ifrågavarande föreskrifter,

är naturligtvis också oförhindrad att sedermera däri vidtaga erforderliga

jämkningar.

Det af kommittén utarbetade förslaget till dylika föreskrifter innehåller

en sammanfattning af de grunder, som synts kommittén böra vid

kommande regleringar tillämpas med afseende å lönebeloppens beräkning.

1 §§ 1—10 behandlas löner för kyrkoherdar och komministrar, i §§ 11—12

löneförmåner för adjunkter, i § 13 prostarfvoden samt i §§ 14—17 godtgörelse

åt vikarier.

^innehålleter Kommittén anser, att aflöningen — utöfver fri bostad — icke bör sättas

a. "Lner /67till lägre belopp än 3,500 kronor för kyrkoherdebeställning och 2,000

kyrkoherdar kron0r för komministers beställning (§ 6), samt att å andra sidan gränsen

°Ch »fri”"" uppåt bör bestämmas till 10,000 kronor (§ 9). Inom dessa minimi- och

maximigränser höra efter kommitténs mening (s. 163—181) inkomstbeloppen

med största, möjliga smidighet anpassa sig efter olika tjänster och sådana

med dem samhörande omständigheter, som kunna vara af beskaffenhet att

böra öfva inflytande på lönebestäm t lingen.

I första rummet bör alltså med hänsyn till det större ansvar och det

mera omfattande arbete, som vanligen åtfölja kyrkoherdebeställningar i jämförelse

med kom minister she*1 ätIntrig/ir, dessa olika tjänstegrader betinga åtskillnad

i aflöningens storlek. Vidare skulle vid lönebeloppens bestämmande

en ej ringa betydelse tillmätas den omständigheten, att tjänsteverksamheten

är förlagd till stnds/mstornt, hvarmed kommittén afser jämväl

pastorat, som bestyr af både stads- och landsförsamling. Särskilt de hegre

lefnadskostnaderna i städerna göra det enligt kommitténs åsikt nödvändigt

för prästerskapet i stadspastorat att i regel erhålla större aflöning än den,

med hvilken deras ämbetsbröder i l<mdsp<i*toraten torde kunna åtnöjas.

Slutligen anser kommittén de med olika tjänstegrader förenade ämbetsåt

ig g lind en a. vara en synnerligen viktig faktor vid lånebeloppens bestämmande.

Med afseende å nämnda åligganden visar det sig, säger kommittén,

att prästerskapets arbete inom ett pastorat och därmed förenade besvärligheter

äro till en del beroende af folkmängdens och arealens storlek och

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

någorlunda proportionella därtill, medan däremot en annan del af arbetet

antingen icke alls eller blott i mindre mån ökas med dessa faktorer. Till

det förra slaget höra sådana förrättningar som vigsel, barndop, begrafningar

och sjukbesök, skoluppsikt, all bokföring, utfärdande af lysningar och betyg

samt en stor mängd andra expeditionsgöromål; till det senare predikoskyldighet,

konfirmationsundervisning, hållandet af kyrkostämmor samt

kyrko- och skolrådssammanträden med tillhörande protokollsföring, vissa

expeditionsgöromål m. m.

Det har i enlighet härmed synts kommittén vara lämpligt, att lönerna

dels utgå med särskilda grundbelopp, visserligen afpassade efter

tjänstegrad och ämbetsåligganden samt efter det prästerliga arbetets utförande

inom stads- diar landspastorat, men eljest fasta, dels ock, beträffande

pastorat af viss storlek, utfyllas med belopp, som växla efter folkmängd

och areal, fyllnad sbelopp (§ 1).

Kommittén har sålunda tänkt sig, att grundbeloppet borde utgöra för

kyrkoherde i stadspastorat 4,000 kronor och för komminister därstädes 2,400

kronor (§ 2).

Något mer invecklad ställer sig saken, när det gäller att bestämma

grundbeloppen för prästerskapets löner inom landspastorat.

Består pastoratet af allenast en församling med en kyrka, och har

kyrkoherden icke biträde af någon annan präst, så är hans predikoskyldighet

i regel begränsad till endast en gudstjänst hvarje predikodag, liksom

de kommunala bestyren inskränka sig till omvårdnaden om blott en församlings

angelägenheter beträffande kyrka och skola. I sådant fall — det

enklaste — beräknas grundbeloppet till 3,000 kronor.

Den ökning i kyrkoherdens arbete, som blir en följd däraf, att han

är ensam präst i pastorat med två eller flera församlingar, — hvarigenom

alltså besväret med kyrkostämmor samt kyrko- och skolrådssammanträden

ganska väsentligt förökas och antalet tjänsteresor inom pastoratet varder

ej obetydligt större — anser kommittén skäligen böra medföra en förhöjning

i grundbeloppet med 400 kronor. I samma riktning bör jämväl

en annan omständighet verka. Omfattar nämligen pastorat, hvarest finnes

endast kyrkoherde, två församlingar med hvar sin kyrka, blir predikoskyldigheten

afsevärdt mera betungande, såvida gudstjänst skall medelst

duplikation hvarje predikodag uppehållas i båda kyrkorna. För det ökade

besvär, hvartill duplikationen föranleder, har kommittén föreslagit en särskild

förhöjning i grundbeloppet med 000 kronor, att utgå till kyrkoherden,

såväl då pastoratet består af blott en församling, som då det omfattar

flera, i hvilken senare händelse alltså det ursprungliga grundbeloppet 3,000

kronor skall ökas med tillhopa 1,000 kronor.

1. Grundbelopp.

a) Stadspastorat.

b) Landspastorat.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

2. Fyllnadsbelopp.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

För en i landspastorat anställd komminister, hvars predikoskyldighet

är inskränkt till allenast en gudstjänst hvarje helgdag, eller ännu mindre,

och som icke på eget ansvar fullgör någon del af bokföringsskyldigheten

inom pastoratet, har ett grundbelopp å 1,800 kronor ansetts lämpligt, vare

sig han är anställd inom samma församling som kyrkoherden eller fått

sin hufvudsakliga verksamhet förlagd till eu annexförsamling. Upprätthåller

åter komministern hvarje predikodag dubbla gudstjänster — hvilket

i allmänhet förekommer endast i pastorat med åtminstone fyra kyrkor —,

bör till grundbeloppet i lönen äfven för honom läggas ytterligare 600

kronor.

Bestämmelserna om grundbelopp i lönerna för prästerskapet i landspastorat

(§ 2) kunna, i enlighet med det anförda, sammanfattas sålunda:

för kyrkoherde

4,000 kronor, där pastoratet består af tvä eller flera församlingar eller

kapellag, och kyrkoherden har skyldighet att duplicera;

3,600 kronor, där pastoratet består af allenast en församling, men

kyrkoherden har skyldighet att duplicera;

3.400 kronor, där pastoratet består af två eller flera församlingar eller

kapellag, och kyrkoherden icke har skyldighet att duplicera;

eljest 3,000 kronor;

för komminister

2.400 kronor, där komministern har skyldighet att hvarje predikodag

duplicera;

eljest 1,800 kronor.

Enligt kommitténs mening bör lönernas gradering bero af tillskotten

för folkmängd och areal endast i det fallet, att pastoratets folkmängd

öfverstiger 1,000 personer eller arealen i land utgör minst 100 kv.-kilometer.

I sådan händelse skall fyllnadsbelopp för pastoratets folkmängd

utgå för kyrkoherde med 60 öre för hvarje person öfver 1,000 till och

med 3,000. med 40 öre för hvarje person öfver 3,000 till och med 10,000

och med 20 öre för hvarje person därutöfver. För komminister åter bestämmes

motsvarande fyllnadsbelopp till 10 öre för hvarje person, hvarmed

pastoratets folkmängd öfverstiger 1,000 personer. Finnas flera komministrar

inom pastoratet, anser kommittén, att icke för en hvar af dem bör beräknas

fyllnadsbelopp för folkmängd, utan att ett sådant belopp bör mellan

alla komministrarna lika fördelas. Fyllnadsbelopp för areal är lika för

kyrkoherde som för komminister och utgår för en hvar af dem med 50

kronor för hvaije fullt 100-tal kv.-kilometer af pastoratets areal till och

med 1,000 och med 100 kronor lör hvarje Överskjutande fullt 500-tal

kv.-kilometer, dock att fyllnadsbelopp icke utgår för mer än tillhopa 10,000

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kung!. },Iaj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

157

kv.-ki lometer. Flera komministrar i ett pastorat dela äfven sistnämnda

fyllnadsbelopp lika sins emellan (§ 3).

Hvad arealen angår, uppkastar kommittén den frågan, om icke jämväl

det område, som utgöres af vatten, bör tagas i beräkning, ty där vatten

ingår till någon betydligare del i ett pastorats ytinnehåll, gifver siffran

för areal i land icke en i allo riktig föreställning om vidsträcktheten af

prästerskapets verksamhetsfält, såvidt detta bestämmes af ytinnehållet. Men

kommittén framhåller, att om floder och sjöar understundom försvåra samt

färdseln mellan olika delar af ett pastorat, de vid andra tillfällen, och

måhända lika ofta, kunna undeidätta densamma, och har det vid sådant

förhållande synts kommittén vara lämpligast, att pastoratets areal beräknas

endast i land, icke tillika i vatten.

Om den tillökning i kyrkoherdens arbete, som blir en följd af ökad

predikoskyldighet, där duplikation äger rum, skäligen bör verka till förhöjning

i grundbeloppet för kyrkoherdens lön, så måste, yttrar kommittén,»

det å andra sidan vara tillbörligt, att när kyrkoherden icke är skyldig att

hvarje predikodag förrätta gudstjänst — hvithet föranledes däraf, att inom

pastoratet finnas flera präster än kyrkor —, han får vidkännas någon

minskning i sina inkomster. Denna minskning åvägabringas därigenom,

att från grundbeloppet afdrages ett belopp af 300 kronor, i följd hvaraf

grundbeloppet för vederbörande kyrkoherdelön blir 2,700 kronor, då

pastorat består af endast en församling, och 3,100 kronor, när det omfattar

två församlingar (§ 2).

Har kyrkoherde skyldighet att duplicera, men denna skyldighet icke

fullgöres af honom ensam, utan omväxlande af kyrkoherden och en eller

flera komministrar, skall af de 600 kronor, som i grundbeloppet för samme

kyrkoherdes lön beräknats såsom ersättning för duplikation, tillgodoföras

vederbörande komminister så mycket, som belöper å det antal predikodagar,

då komministern duplicerar (§ 4).

Beträffande jämväl den andel af kyrkoherdelönen, som utgår efter

invånarnas antal, anser kommittén, att understundom någon modifikation

erfordras. Då nämligen komminister i annexförsamling eller kapellag på

eget ansvar under pastors tillsyn sköter kyrkobokföringen i en eller flera

församlingar, minskas därigenom i viss mån pastors arbete för dessa församlingar.

Den förhöjning i lön, som med hänsyn till sådan församlings

folkmängd blifvit för kyrkoherden beräknad, bör därför med någon del

tillgodoföras komministern, sålunda att denne af kyrkoherden tillkommande

lönebelopp undfår godtgörelse med 20 öre för hvarje person af vederbörande

annexförsamlings eller kapellags folkmängd (§ 5).

Till lönebeloppens höjning böra enligt kommitténs åsikt vissa om-1

3. Modiji- ''

erande omständigheter.

) Sänkning af

lönebelopp.

) Höjning «/

lönebelopp.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

stimdigheter verka, såsom högre lefnadskostnader i orten eller för prästerskapet

eljest ökade utgifter eller med tjänstens skötande förenad synnerlig

besvärlighet. Finnes med hänsyn till dylika förhållanden lönebelopp, som

blifvit med tillämpning af förut omförmälda allmänna grunder beräknadt,

alltför ringa, öfverlämnas det åt Kungl. Maj:ts bepröfvande att förhöja

sådant lönebelopp: för kyrkoherdebeställning med högst 2,000 kronor, för

konlministersbeställning i Stockholm eller Göteborg likaledes med högst

2,000 kronor och för annan komministersbeställning med högst 1,000

kronor (§ 7).

Kommittén betonar (s. 172), att bestämmelserna om dylik förhöjning

icke få betraktas såsom oväsentliga eller tillfälliga bihang till de allmänna

föreskrifterna, utan såsom nödvändiga, dem kompletterande tillägg. Endast

de löner, som beräknats med iakttagande af både de allmänna föreskrifterna

och nu ifrågavarande tilläggsbestämmelser, motsvara nämligen de anspråk,

som med hänsyn till krafvet på anständig bärgning böra efter kommitténs

mening uppställas i fråga om lönernas storlek. De särskilda förhöjningsbeloppen

höra fördenskull med till lönerna lika väl som grundbeloppen

och fyllnadsbeloppen. Genom de förras frånskiljande skulle kommitténs

lönesystem helt och hållet förryckas.

b. Adjunkts Adj unktsarfvode, hvilket i § 11 namnes såsom eu bland de extra

"* °rm "^''ordinarie prästernas löneförmåner, skall enligt samma paragraf utgå med

800 kronor för år räknadt, hvartill kommer, efter 5 års val vitsordad

tjänstgöring, från och med början af näst därpå följande ecklesiastikår

ett ålderstillägg å 100 kronor och, efter ytterligare 5 års sådan tjänstgöring,

ett andra ålderstillägg å likaledes 100 kronor. Förmånerna af bostad

och vivre kunna utbytas mot en penningsumma. Yrkas nämligen af

adjunkten eller af den, som har att tillhandahålla bostad och vivre, att i

stället för dessa förmåner må lämnas godtgörelse i penningar, skall, där

frivillig öfverenskommelse härutinnan icke träffas, frågan afgöras af domkapitlet,

och må godtgörelsen icke bestämmas till mindre belopp, för år

räknadt, än 1,000 kronor, då tjänstens ordinarie innehafvare har sin bostad

i Stockholm eller Göteborg, 800 kronor då han är bosatt i annan stad,

500 kronor i öfriga fall (§ 11).

Hvad jag i förevarande ämne den 6 mars 1908 yttrade till statsrådsprotokollet

tillåter jag mig nu åberopa. Dock har jag trott mig böra

* fullständigt återgifva följande delar af yttrandet:

»I viss män ingå de föreskrifter, detta förslag upptager, uti förslaget

till lag om reglering af prästerskapets aflöning. Sistnämnda förslag innehåller

nämligen de grundläggande stadgandena om beredande af ''anständig

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts Kud. Proposition N:o 39.

bärgning’ (§ 1), eller, beträffande adjunktsafiöningen, om tillhandahållande

af ''bostad, vivre, skjuts i tjänsteärenden, årligt adjunktsarfvode samt kostnadsersättning

för resa till tjänstgöringsort’ (§ 18), om arfvode till eu hvar

af kontraktsprostarna (§ 23) o. s. v. Nu ifrågavarande förslag meddelar

närmare bestämmelser om hvad som bör iakttagas för att afpassa den

lön, som vid en gifven tjänstebefattning kan anses bereda innehafvaren

anständig bärgning, eller ock fastställes däri utan vidare det belopp, som

skall i ett visst fall utgå, såsom t. ex. adjunktsarfvodet till 800 kronor.»

»På sätt kommittén jämväl förutsatt, lärer meddelandet af föreskrifter

af det senare slaget falla inom området för Eders Kungl. Maj:ts administrativa

lagstiftning. Riksdagens samtycke därtill skulle således icke erfordras.

Med afseende å det nära samband, hvari föreliggande författningsförslag

står till löneregleringslagen, har jag emellertid ansett mig böra redan nu

angifva den ställning, jag intager till förslagets hufvudbestämmelser. »

»Af dessa äro utan tvifvel de af största vikt, hvilka angifva aflöningens

maximum och minimum för kyrkoherde- och komministersbeställningar.

För bada slagen beställningar skulle gälla ett gemensamt lönemaximum,

10,000 kronor — hvilket dock icke kan nås af komminister — samt ett

minimum af 3,500 kronor för kyrkoherdebefattning och af 2,000 kronor

för komministratur.»

r »Mot det af kommittén föreslagna maximum har jag ej något att erinra.

Åtminstone synes mig höjning däraf skäligen icke böra ifrågasättas, ty, i

likhet med hvad kommittén på ett ställe (s. ccxxxv) framhåller, anser

äfven jag det mindre lämpligt, att med prästerliga beställningar förenade

inkomster, såsom dock händt, växa till en höjd, vida öfverstigande måttet

för aflöningen vid lika ansvarsfulla och besvärliga tjänster inom andra förvaltningsområden.

»

»Däremot kan jag icke biträda kommitténs förslag om minimiaflöning

för vare sig kyrkoherde eller komminister. Redan för den tid, då kommittén

afgaf sitt förslag, torde de ifrågasatta beloppen, respektive 3,500

och 2,000 kronor, hafva varit för knappt tillmätta. Än mera visar sig

detta vara förhållandet nu.»

»I betraktande alltså af den prisstegring, som i allmänhet inom landet

inträdt samt med hänsyn till prästens samhällsställning och därmed förenade

nödvändiga lefnadsbehof äfvensom till öfriga af mig antydda omständigheter

finner jag en afiöningsförbättring, utöfver hvad kommitténs

förslag innebär, vara oundgängligen nödvändig.»

»Därest omständigheterna sådant medgifva, höra enligt min mening

de af kommittén föreslagna minimilönerna inom de olika tjänstegrupperna

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

höjas med 500 kronor eller således för kyrkoherde från 3,500 till 4,000

kronor och för komminister från 2,000 till 2,500 kronor. Men därutöfver

synes mig af behofvet påkalladt, att för de lägst aflönade prästerna, hvilka

under minst 10 år innehaft och med godt vitsord bestridt ordinarie befattning

inom sin grad, ytterligare höjning vidtages, så att efter förloppet af

denna tid inkomsterna för de olika befattningarnas innehafvare om möjligt

alltid skulle uppgå, vid kyrkoherdebeställning till minst 4,500 kronor och

vid komministratur till minst 3,000 kronor.»

»Medelbeloppet för prästerskapets löner i hela riket skulle, om minimum

höjes till respektive 4,000 och 2,500 kronor, uppgå för kyrkoherdelön till

5,011 kronor och för komministerslön till 2,819 kronor, under det att

kommittén för de beställningar, som förefunnos den 1 oktober 1902, beräknade

en medellön af 4,853 kronor för kyrkoherde och af 2,609 kronor

för komminister.»

»Af den summa 325,448 kronor, som utgör kostnaden för lönetillökningarna,

skulle enligt beräkning 7,021 kronor kunna uttagas i församlingsafgifter,

utan att maximum för skattskyldigheten öfverskredes. Dock synes

det mig lämpligt och rättvist, att tillökningsbeloppen i sin helhet utgå från

kyrkofonden. Därigenom undvikas nämligen rubbningar i pastoratens vid

löneregleringen fastställda bidrag till prästerskapets aflöning. Icke heller

nödgas ett pastorat åtaga sig högre skattskyldighet till förmån för en

präst, som måhända inom ett annat pastorat förvärfvat sig rätt till lönetillökning.

»

»Någon användning — allra minst eu utsträckt sådan — af principen

om ålderstillägg låter sig, såsom af det anförda torde framgå, svårligen

förena med det af prästlöneregleringskommittén utarbetade aflöningssystemet.

Till äfventyr kan i en framtid kyrkofonden bereda utväg till anordnande

af ålderstillägg, om eu form med dylika visar sig öfver hufvud kunna

tillämpas i fråga om prästerskapets aflöning, så länge denna principiellt

taget ännu är ett församlingarnas åliggande.»

»Hvad i öfrigt beträffar de af prästlöneregleringskommittén föreslagna

grunderna för beräkning af kyrkoherdars och komministrars löner, så finner

jag dem i det hela ganska tillfredsställande. Särskild! synes det mig

lämpligt, att, på sätt kommitténs förslag innebär, de löner, som beräknats

i enlighet med de allmänna grunderna, kunna förhöjas med ganska afsevärda

belopp, nämligen ända till 2,000 kronor för kyrkoherdebeställning

äfvensom för komministersbeställning i Stockholm och Göteborg. Dessa

medel bereda tillfälle till ett mycket vidsträckt hänsynstagande till de olika

omständigheter, som kunna vara att beakta vid lönebestämningen. Däremot

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

finner jag det ej lämpligt att, såsom ifrågasatt blifvit, helt summariskt

fastsla en bestämd förhöjningsprocent för prästerskapets löner inom vissa

landskap eller stiftsdelar. Men äfven om hvarje fall således enligt min

mening bör särskildt för sig pröfvas, kan det ju på grund af tämligen

likartade förhållanden inom särskilda trakter af landet vara i sin ordning

att för prästerskapet därstädes medgifva en mer eller mindre allmän förhöjning

af lönerna utöfver det normala måttet.»

»Af samma skäl, som jag ansett en förhöjning i kyrkoherdars och

komministrars minimilöner vara önskvärd, finner jag mig äfven böra

tillstyrka, att, om medel därtill kunna beredas, det — från kyrkofonden

utgående — adjunktsarfvodet höjes från 800 till 1,000 kronor för år

Blott ett ålderstillägg synes mig böra förekomma, nämligen å 200 kronor

efter 5 års tjänstgöring. Godtgörelsen till adjunkt för bostad och vivre,

då den ordinarie tjänstens innehafvare icke är bosatt i stad, lärer böra

bestämmas till 700 i stället för 500 kronor.»

»Om det enkla adjunktsarfvodet höjes till 1,000 kronor, bör för det

i sista stycket af § 11 förutsatta fallet, att extraordinarie präst är anställd

såsom biträde åt två ordinarie tjänsteinnehafvare, adjunktsarfvodet sättas

till 1,500 kronor årligen.»

Med hänsyn till de ansträngande och kostsamma resorna i de nordliga

stiften anmärkte jag till sist, att hvad kommittén uti § 13 med afseende

å prostarfvoden föreslagit därom, att fyllnadsbelopp icke skulle få

bei''äknas för mer än tillhopa 10,000 kv.-kilometers areal, borde ändras på

det sättet, att 30,000 kv.-kilometer bestämdes såsom högsta arealen i angifva

hänseendet.

Ehuru Riksdagen icke blifvit uttryckligen anmodad att afgifva yttrande

öfver ifrågarande förslag till föreskrifter angående beräkning af prästerskapets

aflöning, har dock särskilda utskottet i utlåtandet n:o 1 granskat

detsamma. Därvid har utskottet, som funnit förslaget i stort sedt tillfredsställande,

emellertid framställt några anmärkningar (sid. 202), Indika

vid förslagets slutliga pröfning torde, jämte hvad eljest blifvit mot detsamma

erinradt, böra uppmärksammas.

Sålunda ansåg utskottet, att den i förslaget gjorda principiella åtskillnaden

mellan stad och land, till ökning af löneförmånerna för präst i

stad, ej vore tillräckligt grundad. Pastoralvården i stad vore nämligen

icke alltid mera ansträngande, ej heller lefnadskostnaderna där alltid

högre än på landet. Många orter funnes på landsbygden, där lifsförnödenheterna

till följd af långa transporter ställde sig dyrare än i stad.

Bill. till RUcsd. Prot. 1.908. 1 Sami. 1 Afd. ‘JO Höft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Särskild! hade den å landsbygden bosatta prästen att för barnens undervisning

i allmänna läroverk vidkännas utgifter, från hvilka stadsprästen

ofta vore befriad.

Vidare ifrågasatte utskottet, huruvida icke godtgörelse till adjunkt för

bostad och vivre, då tjänstens ordinarie innehafvare är bosatt å landet,

kunde bestämmas till 600 kronor, i stället för 700 kronor, såsom af mig

blifvit tillstyrkt.

Slutligen förklarade sig utskottet ej finna tillrådligt att, i fråga om

prästerskapets aflöning, ett system med ålderstillägg tillämpades i annan

form eller i vidsträcktare mån, än jag i mitt förut återgifna yttrande

förordat.

Förslag till lag om emeritilöner för präster.

I skrifvelsen af den 5 maj 1897, där Riksdagen framhöll, att en pensionering

i större eller mindre omfattning af prästerskapet vore önskvärd,

men att Riksdagen ej förbisåge svårigheterna vid pensioneringens åstadkommande,

hade Riksdagen allenast uttalat den meningen, att prästerskapet

borde själf bidraga till sin pensionering.

Beträffande grunderna för pensioneringen gör prästlöneregleringskommittén

(s. 190 ff.) det uttalandet, att det måste anses som en stor fördel,

om tillfälle kunde beredas åtminstone ett mindre antal åldriga och ej tjänstbara

präster att draga sig tillbaka från sina innehafvande tjänster med

rätt till skäliga pensioner, hvilka lämpligen kunde benämnas emeritilöner:

och skulle omkostnaderna för en pensionering i mindre omfattning kunna

bestridas af kyrkans gemensamma aflöningstillgångar, för den händelse

kommitténs förslag om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets

tionde samt om ersättning därför vunne afseende.

Kommittén framhåller i ingressen till motiven för ifrågavarande lagförslag,

att när kommittén grundat detta pa den förutsättningen, att dylika

tillgångar skulle kunna användas, det synts kommittén icke vara af behofvet

påkalladt att afgifva förslag till frågans lösning på annat sätt. Särskildt

hade kommittén från sin utgångspunkt ej funnit skäligt tillstyrka något

förpliktande för de prästerliga tjänsteinnehafvarna själfva att lämna bidrag

till de med deras pensionering förenade kostnaderna, helst en dylik skyldighet

ej torde böra dem påläggas, med mindre samtidigt stadgades ovillkorlig

rätt till pension. Vid framläggandet af de utaf kommittén föreslagna

grunderna för beräkning af prästerskapets aflöning hade kommittén

också utgått från det antagandet, att några andra obligatoriska pensions
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition X:o 39.

afgifter ej skulle af prästerna uttagas än de årsafgifter, som för pensioneringen

af deras änkor och barn redan nu erlades till prästerskapets änkeoch

pupillkassa. Uppställdes jämväl det krafvel att prästerskapet skulle

deltaga i kostnaderna för egen pensionering, framkallades däraf med all

säkerhet anspråk på förhöjda löner, anspråk hvilka i slikt fall svårligen

torde kunna tillbakavisas.

Ordinarie präst skall enligt kommitténs förslag vara pliktig att, mot

åtnjutande af emeritilön, afgå från sin tjänst, när han fyllt 75 år och

icke längre förmår behörigen uppehålla tjänsten, eller när han fyllt 65

år samt under mer än tre af de senast förflutna fem åren varit i följd

af obotlig sjukdom eller ålderdomssvaghet urståndsatt att fullgöra sina

tjänsteåligganden och af sådan anledning åtnjutit tjänstledighet. Extraordinarie

präst må erhålla emeritilön, när han uppnått en ålder af 60 år.

Då prästerskapets aflöning i ej ringa mån är beroende af tillskott

från kyrkofonden, har kommittén ansett, att den summa bör begränsas,

som årligen får från fonden utgå till emeritilöner, och i sådant afseende

föreslagit ett maximum af 500,000 kronor för hvarje år. Inom ramen af

denna summa skulle Kungl. Maj:t fastställa det antal emeritilöner, som

må utdelas.

En ordinarie tjänsteinnehafvares lön — dock utan inberäkning af

bostads- eller någon särskild förmån — skall vara mätaren på beloppet

af den emeritilön, han äger vid afgång från tjänsten åtnjuta; och har

kommittén föreslagit, att 80 procent af den sålunda beräknade lönen skall

utgöra emeritilön. Angifna procenttal har dock synts å ena sidan vara

för högt, när aflöningsförmånerna uppgå till mera betydande belopp, och

å andra sidan icke gorå till fyllest, när de lägsta lönerna bilda underlaget

för emeritilönens beräkning. En gräns såväl uppåt som nedåt för

emeritilön har alltså af kommittén föreslagits, i det att dylik lön ej skulle

understiga 1,800 kronor, ej heller öfverstiga 5,000 kronor. Utan hänsyn

till värdet af de aflöningsförmåner, extraordinarie präst senast åtnjutit,

anser kommittén, att emeritilön för honom alltid bör utgöra 1,800 kronor.

Den pensionering i mindre omfattning — nämligen anordnandet af

emeritilöner inom gränsen af eu summa å 500,000 kronor —, som kommitténs

förslag afser att bringa till stånd, synes mig vara ett uppslag till

den länge omdebatterade frågans lösning, af allra största betydelse såväl

för prästerskapet som för församlingslifvet. Ty äfven om det, såsom kommittén

framhåller, är en sanning, att »präster, efter uppnådd sådan åldersgräns,

som eljest plägar uppställas för rätt att åtnjuta pension, icke sällan

äro för sitt ämbetes gärning fortfarande så dugliga, att deras skiljande

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

från tjänsten skulle medföra eu verklig förlust för kyrka och församling»,

måste det dock med afseende å det prästerliga kallet, lika väl som i fråga

om hvarje annan offentlig befattning, erkännas, att dess riktiga skötande i

allmänhet icke kan förväntas af en man i långt framskriden ålder, med då

vanligtvis nedsatta kropps- och själskrafter. Men ett kvarstannande vid

tjänsten, sedan förmågan att sköta densamma upphört eller väsentligen

minskats, kan icke för prästen medföra någon tillfredsställelse, och för

församlingen äro olägenheterna af ett dylikt förhållande påtagliga. Också

bär kommitténs förslag om emeritilöner i princip vunnit nästan enhällig

tillslutning från de hörda myndigheternas sida.

Det sätt, hvarpå enligt kommitténs förslag pensionsfrågans ekonomiska

sida skulle lösas, nämligen genom anlitande af kyrkofondens medel, innebär

efter min mening en lyckligt funnen utväg ur de svårigheter, denna

fråga ur nämnda synpunkt sedan årtionden beredt regering, riksdag och

kyrkomöte.

\ isserligen kan mot den af kommittén föreslagna lösningen anmärkas,

att den icke byggt på principen om skyldighet för prästerna att

själfva lämna bidrag till bestridande af de med deras pensionering förenade

kostnaderna, eu princip som af Riksdagen uttryckligen angifvits.

Men vid ett ordnande af pensioneringen enligt de grunder, hvarpå kommitténs

förslag i ämnet h vi lar, synes mig ett deltagande å prästerskapets

sida i pensionskostnaden skäligen icke kunna ifrågasättas. Ty någon ovillkorlig

rätt till pension skulle ju, såsom kommittén äfven påpekat, icke

tinnas för innehafvare af prästerlig tjänst, hvarför det mycket väl kan

hända, att präst, med afseende å hvilken de stadgade förutsättningarna

för emeritilöns erhållande föreligga, af brist på medel dock icke får dylik

lön sig tillerkänd. Med de aflöningsförmåner, som bjudas prästerna i de

lägre löneklasserna, torde det väl icke heller rimligtvis kunna begäras, att

de skola utgöra afgifter till sin egen pensionering. För öfrigt lärer den

lagstiftning, hvartill kommittén genom förslaget till lag om emeritilöner

gifvit uppslag, knappast kunna betraktas annorlunda än såsom en försökslagstiftning,

ej såsom ett slutgiltigt ordnande af frågan om prästerskapets

pensionering.

Med anledning af kommitténs förslag till föreskrifter angående beräkning

al prästerskapets aflöning bär jag, såsom den föregående framställningen

gifver vid handen, uttalat mig för eu förhöjning af kyrkoherdars

och komministrars minimiaflöning. Enligt min mening är det nämligen

önskvärd!, att lönen för dessa präster, när de innehaft tjänst inom

sin grad i 10 år, ej understiger för kyrkoherde 4,500 kronor och för komminister

3,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition JS:o 39.

I anslutning härtill anser jag ock, att emeritilöns minimibelopp bör

höjas, sa att emeritilönen för respektive ordinarie tjänsteinnehafvare under

alla förhållanden ma uppgå till minst 80 procent af någotdera af nyssnämnda

belopp. Den skulle således för kyrkoherde aldrig understiga 3,600

kronor eller för komminister 2,400 kronor, oberoende däraf om en beräkning

efter .80 procent af den reglerade lönen ej ställer sig lika fördelaktig

för den till emeritilön berättigade. Bestämmas emeritilönernas minimibelopp

till respektive 3,600 och 2,400 kronor, kan det i något sällsynt

undantagsfall inträffa, att en vid mycket framskriden ålder befordrad

präst får sin emeritilön beräknad efter ett högre lönebelopp, än det han

i

befattning inom sin grad. Men denna förmån torde ej böra honom förmenas.

•Jag har ej något att erinra däremot, att emeritilöns maximum sättes

till 5,000 kronor, ej heller mot ett bestämmande af emeritilön för extraordinarie

präst till ett för alla lika belopp af 1,800 kronor. Däremot

synes det mig mindre lämpligt, att för emeritilöns beviljande uppställes det

förbehållet, att den 75-årige prästen »icke längre förmår behörigen uppehålla

csin tjänst».

Åt Kung! Maj:t torde böra öfverlämnas att fastställa grunder för

beräkning af emeritilöner.

Mot det i Eders Kung! Maj:ts proposition till 1908 års riksdag innefattade

förslaget till lag om emeritilöner för präster — hvilket förslag

hufvudsakligen i formellt afseende skilde sig från prästlöneregleringskommitténs

förslag i samma ämne — hade särskilda utskottet ej annat att

erinra, än att enligt utskottets åsikt borde i själfva lagen meddelas bestämmelser

. om sättet att beräkna emeritilöner samt om deras maximioch

minimibelopp. . Det ansågs nämligen vara af vikt för prästerna, att,

om de skulle förpliktas att vid en viss högre ålder eller vid konstaterad

oförmåga att uppehålla tjänsten afgå från densamma, rätten för dem att

erhålla skäliga emeritilöner genom lag tryggades och ej ställdes helt och

hållet beroende, af de växlande omständigheter, som kunde öfva inflytande

pa den administrativa lagstiftningen. Utan en dylik trygghet för sina

anspråk pa försörjning under ålderdomens och ohälsans dagar skulle, såsom

det anmärktes, prästerskapet komma i sämre ställning än andra

tjänstemannaklasser.

Som den formulering, utskottet med anledning häraf gifvit 2 § i omliandlade

förslag, till innehållet helt och hållet öfverensstämmer med de

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3(J.

åsikter, jag uttalat angående sättet för emeritilönernas beräkning, får jag

tillstyrka, att omförmälda paragraf i den blifvande propositionen affattasenligt

den af utskottet föreslagna lydelsen.

Förslag till lag om kyrkofond.

£n för hela prästerskapet gemensam aflöningstillgång har tillskapats

genom den i § 9 mom. 2 af 1862 års förordning införda bestämmelsen,

att inkomster, som grunda sig på statsanslag i kontanta penningar, kronotionde

och hemmansräntor eller på arrenden för de af kronan upplatna

stom-, annex- och mensalhemman och lägenheter, som icke äro bostadsboställen,

må »från en till annan församling öfverfiyttas». Härigenom har,

säger prästlöneregleringskommittén (s. 204), visserligen möjliggjorts en förbättring

i det svagast aflönade prästerskapets villkor, liksom en utjämning

af lönerna kommit till stånd; men förbättringen har varit otillräcklig och

utjämningen ofullständig. Kommittén framhåller, att båda önskemålen

skola på ett fullkomligare sätt genomföras, om till kyrkans förfogande

ställas gemensamma aflöningsmedel i den omfattning, förevarande förslag

angifver.

De ecklesiastika tillgångar, hvilka enligt kommitténs asikt böra användas

i kyrkans samfällda intresse, äro till en början sådana, som uppsamlats i prästerskapets

löneregleringsfond. Denna har för närvarande alldeles samma

uppgift, som skulle tillkomma kyrkofonden, nämligen att bidraga till utjämnande

af prästerskapets lönevillkor öfver hela riket. För de ecklesiastika

boställenas skogsfond har visserligen ändamålet blifvit något annorlunda

bestämdt, i det att med denna fonds medel skall bekostas skogskultur å

sådana ecklesiastika boställen, hvilka icke lämna så stort virkesöfverskott,

att kostnaden för dylikt arbete kan däraf bestridas. ° Dock kunna ju i

själfva verket utgifter för höjande af skogsskötseln a ett ecklesiastikt

boställe sägas, om ock på omvägar, bereda prästerskapet ökade lönetillgångar.

De båda fondernas ändamål är således icke för hvarandra främmande.

Om kyrkofonden öfvertager de förpliktelser, som åligga prästerskapets

löneregleiängsfond och de ecklesiastika boställenas skogsfond, kan enligt

kommitténs mening icke någon berättigad invändning göras mot nämnda

fonders öfverförande till kyrkofonden.

Utom sagda fonder förvaltas dels af statskontoret och dels. af domkapitel

äfvensom andra lokala myndigheter åtskilliga fonder, hvilka jämväl

leda sitt ursprung från ecklesiastika lönetillgångar eller afse att bereda

prästerskapet i de territoriella församlingarna vispa förmåner. Huruvida

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

med dessa fonders tillkomst och uppgift skulle öfverensstämma, att de indroges

till kyrkofonden, måste, säger kommittén, i hvarje särskildt fall

blifva föremal för en mycket noggrann utredning. Lönetillgångar, Som

anskaffats af eller till förmån för en församling eller ett pastorat, eller

hvilka af enskild person donerats till innehafvare af viss prästerlig tjänst,

i syfte att bereda denne ökad inkomst, falla nämligen helt och hållet

utom gränserna för kyrkofondens anspråk. Det skulle tillkomma Ivungl.

Maj:t att, efter myndigheters och enskildas hörande, afgöra, hvilka fonder

eller andra ecklesiastika lönetillgångar — utöfver prästerskapets löneregleringsfond

och de ecklesiastika boställenas skogsfond — äro af beskaffenhet

att kunna införlifvas med kyrkofonden.

Åsyftade lönetillgångar hafva karaktären af kapital, hvilka allenast eu

gång komma kyrkofonden till godo. Andra för kyrkofonden afsedda medel

äro att betrakta såsom årsinkomster och innefatta dels afkastning af fondens

egen behållning, dels och hufvudsakligen anslag från statsverket samt afkastning

af jord- och skogsegendomar af ecklesiastik boställsnatur.

Den mest betydande bland dessa årsinkomster är ersättningen af statsmedel

för prästerskapets tionde och alla andra afgifter af fast egendom.

\ idare skola till kyrkofonden inga skogsförsäljningsmedel från prästerskapets

boställen. Kommittén påpekar, hurusom de inkomster, hvilka tillförts

prästerskapet genom skogsaf kastning från deras bostadsboställen, fördelat

sig mycket ojämnt på olika år och tillika infört ojämnheter i prästerskapets

ailöningsförhällanden. I följd häraf anser kommittén att, åtminstone i

vanliga fall, icke någon andel i skogens afkastning utöfver husbehofvet

bör tillerkännas de särskilda boställshafvarna, utan att behållna skogsförsäljningsmedlen

från bostadsboställen skola i sin helhet ingå till kyrkofonden,

liksom naturligtvis äfven från löningsboställena.

Enär med prästerlig beställning enligt kommitténs förslag icke komme

att förenas någon annan jord än bostadsboställe samt hemman eller lägenhet,

som brukas i förening med dylikt boställe, skola öfriga löningsboställen

äfvensom ersättningsmedel för jord eller förmån, som upplåtits från löningsboställe,

skiljas från de beställningar, med hvilka de hittills varit förenade,

och afkastningen däraf upptagas såsom en för hela kyrkan gemensam lönetillgång.

Det är i följd häraf tydligt, att kyrkofondens inkomst af arrendemedel.

skall blifva icke obetydligt större, än hvad prästerskapets löneregleringsfond

i sådant afseende uppburit.

För öfrigt betonar kommittén, att det ekonomiska stöd, staten för närvarande

lämnar kyrkan, icke heller för framtiden kan undvaras. Hvilka

anspråk på bidrag kyrkan bör uppställa, anser kommittén nu icke kunna

annorlunda bestämmas, än att anslagens storlek göres beroende af hvad i

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

sådant afseende utgår för ecklesiastikaret 1913 14, efter hvars utgång

några af de nya löneregleringarna skola börja att tillämpas. Den ersättning

för indragen kronotionde och afskrifven kyrkotionde jämte andra per

sedelanslag äfvensom de statsanslag i penningar, som nämnda ecklesiastikar

komma prästerskapet till godo, skulle sedermera allt framgent af prästerskapet

åtnjutas. , . .

Tillgångar och inkomster, som beräknas för den nybildade kyrkofonden,

kunna ej alla på en gång komma densamma till godo. Man ga

prästers ekonomiska intressen äro nämligen förbundna med nuvarande

disposition af de kyrkliga lönetillgångarna. Kommittén anser emellertid

hinder icke förefinnas för rubbning i ett eller annat afseende af bestaen e

förhållanden, såvida den, hvars rätt genom en förändrad anordning skulle

blifva kränkt, hålles fullt skadeslös. Förrän den tidpunkt infaller, da

någon ny lönereglering kan börja tillämpas, har kyrkofonden ingen uppgift

att fylla. Men när detta med den 1 maj 1914 inträffar, föreligger ock

behof af att denna fond träder i verksamhet. . .

Kyrkofondens utgifter afse naturligtvis i första rummet att främja

prästerskapets ekonomiska intressen vare sig direkt genom° lönebidrag och

arfvoden åt i tjänst varande präster äfvensom emeritilöner åt aldnngar och

sjuklingar, som upphört att tjänstgöra i församlingarna, eller ock indirekt

trenom bekostande af skogsskötsel och skogsvård a prästerskapets boställen

samt "enom bidrag till fullgörande af skattskyldighet för boställe, hvars

skogsafkastning ingår till kyrkofonden, under det att boställshafvaren ar

betalningsskyldig för de å skogsmarken belöpande utskylder och besvär.

Men det blir äfven möjligt att med kyrkofondens medel tillmötesgå

de med odlingens fortgång alltjämt växande krafven på en utveckling af

den kyrkliga organisationen, särskildt inom mera aflägset belägna trakter

af vårt land, där, såsom kommittén säger,. behofvet af ökadt prästerligt

biträde ligger i öppen dag, men ej kan afhjälpas ensamt genom h\ad en

fåtalig befolkning erbjuder af sin knappa inkomst.

Då jag i det föregående uttalat min anslutning till de principer, på

hvilka förslaget till lag om indragning till statsverket och afskrifning åt

prästerskapets tionde samt om ersättning därför blifvit byggd t, samt äfven

i öfrigt omfattat de af kommittén uppställda hufvudgrunderna för reglering

af prästerskapets aflöning, har jag naturligtvis ej något att erinra däremot

att, för den händelse kommitténs förslag komma att bringas till verkställighet,

en anordning vidtages i det syfte, som enligt nu omhandlade

lagförslag skulle förbindas med kyrkofonden, nämligen att uppsamla

de gemensamma ecklesiastika tillgångarna och fördela dem pa ekono
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 39. 169

miskt svaga beställningar eller använda dem för tillgodseende af andra

kyrkliga kraf.

Lika litet som kammarkollegium och statskontoret, hvilka den 6 december

1905 afgifvit gemensamt underdånigt utlåtande öfver kommitténs

förslag till lag om kyrkofond, har jag något att ur principiell synpunkt

erinra mot detsamma. Detta förslag afstyrkes för öfrigt endast af domkapitlet

i Skara och öfverståthållareämbetet.

Beträffande detaljerna något omarbetadt, framlades ifrågavarande förslag

för 1908 års riksdag. Endast rörande 2 §, 3 § 2 mom. samt 6 §

3, 4 och 6 mom. vidtogos af särskilda utskottet några mindre jämkningar

i ordalagen. I den af utskottet sålunda tillstyrkta formen torde förslaget

nu böra ånyo föreläggas Riksdagen, hvarvid emellertid därutöfver 7 § bör

något förtydligas.

Grander för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar.

I hvilken mån boställshafvare äger tillgodonjuta afkastning från skog

å sitt boställe, angifves i § 20 af 1894 års skogsförordning sålunda, att när

ordnad hushållning blifvit å bostället införd, boställshafvaren må, utöfver

boställets behof af skogsfång, kunna, om skogen står under hans egen vård,

erhålla viss andel i den ordinarie afkastningen, hvilken andel efter den

större eller mindre kostnad, som är förenad med skogens skötsel, kan bestämmas

ända till halfva afkastningen utöfver husbehofvet, sedan kostnaderna

för skogsindelning och skogsskötsel gäldats.

Prästlöneregleringskommittén (s. 260) fäster nu uppmärksamheten därpå,

att ett utskiftande af ecklesiastikt boställes skogstillgång i enlighet med omförmälda

§ 20 uppenbarligen icke låter sig förena med kommitténs lönesystem,

enär skogsmedlen fördela sig mycket ojämnt på olika år, hvarförutom

det knappast är möjligt att på förhand med någon säkerhet beräkna,

huru mycket i medeltal årligen under löneregleringsperioden kan såsom

skogsafkastning tillfalla boställshafvaren. Också har, upplyser kommittén,

på senare tid den praxis uti ej så få fall tillämpats, att de till värdet

ovissa andelarna af skogens afkastning blifvit utbytta mot fasta anslag

från prästerskapets löneregleringsfond, hvilken i stället fått sig tillerkänd hela

behållna skogsafkastningen. Härmed är man då också inne på den anordning,

kommittén säger sig vilja förorda, nämligen att hvad af skogens afkastning

icke erfordras för boställshafvares behof eller för församling åliggande

kyrko- eller prästgårdsbyggnad skall ingå till kyrkofonden, och de behållna

skogsmedlen i sin helhet användas på samma sätt som andra gemensamma

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 26 Rätt. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 39.

aflöningstillgångar, nämligen till utfyllande af rationellt beräknade löner,,

hvarhelst behof däraf förefinnes.

Förutom det att ett utjämnande af lönerna skulle genom en dylik

anordning möjliggöras, framhåller kommittén, huruledes densamma skulle

medföra äfven andra fördelar, i främsta rummet den, att skogsskötseln

kunde bedrifvas mera med hänsyn till skogens varaktiga förbättring och

afkastningens uppbringande i en framtid till normal höjd, än för att tillmötesgå

en boställshafvares — för öfrigt ganska naturliga — önskan att

under sin besinningstid erhålla största möjliga afkastning af skogen. I

betraktande af den omgång och det besvär, som äro förbundna med skogsmedlens

utbekommande och redovisning, anser kommittén det ligga i öppen

dag, att en väsentlig förenkling i administrationen skulle kunna genomföras,

därest all behållen skogsafkastning direkt tillfördes kyrkofonden.

Boställshafvares rätt till afkastning af skog å ecklesiastikt boställe

vill kommittén i enlighet med det anförda inskränka derhän, att han skall

äga endast till husbehof använda dylik skog. Då boställshafvaren alltså

icke skulle få åtnjuta någon inkomst af skogen utöfver husbehofvet, bör

det efter kommitténs mening icke heller åläggas honom att bevaka och

sköta skogen, utan anser kommittén lämpligast, att i regel ecklesiastika

boställsskogar ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning.

Af medel, som inflyta för försåld skog, skall enligt kommitténs förslag

fortfarande i första hand gäldas kostnaden för försäljning. Därefter ingår

återstoden till kyrkofonden, som ju skall i sig upptaga jämväl prästerskapets

löneregleringsfond och de ecklesiastika boställenas skogsfond. Sistnämnda

fonder komma i följd häraf att upphöra.

Alla kostnader för skogsskötsel m. m., hvilka för närvarande gäldas

af skogsförsäljningsmedel eller af de ecklesiastika boställenas skogsfond,

skola i stället öfvertagas af kyrkofonden, kostnaden för skogsindelning på

det sättet, att kyrkofonden godtgör förskott, som i hittills vanlig ordning

för sådant ändamål lämnas af allmänna medel.

Om ordinarie virkesafkastning å ecklesiastikt boställe, hvilket på grund

af gällande författningar bör utarrenderas, öfverstiger hvad som erfordras

för gårdens behof, skall, där skogen icke ställes under skogsstatens omedelbara

förvaltning, öfverskottet jämlikt 21 § i skogsförordningen upplåtas till

arren datorn mot årligt skogsarrende.

Erfarenheten af dylika arrendeupplåtelser är, säger kommittén (s. 261),

icke fördelaktig. Utom det att arrendeafgiften vanligen ingalunda motsvarar

värdet af skogsafkastningen — enär berörda afgift måste sättas

jämförelsevis låg, med hänsyn därtill att socknemännens författningsenliga

rätt till utsyning å skogen för kyrko- och prästgårdsbyggnad måste, äfven

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kutujl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 39.

vid skogens utarrendering, varda dem förbehållen —, förekommer nämligen

ej så sällan, att arrendatorn försummar skogsvården för att bespara

sig utgifter. Kommittén anser därför, att upplåtande mot skogsarrende

af löningsboställes beräknade virkesöfverskott icke bör för framtiden medgifvas,

och att arrendatorns rätt till afkastning af skog å ecklesiastikt

boställe bör, liksom boställshafvarens, inskränkas till husbehofvet.

Helt ansluter jag mig till grundprinciperna i kommitténs ifrågavarande

förslag, enligt hvilket i regel skogar till ecklesiastika boställen skola

ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning samt försäljningsmedlen

för hvad af skogsafkastningen icke erfordras för boställshafvares

eller arrendators husbehof eller för församling åliggande kyrko- och

prästgårdsbyggnad skola ingå till kyrkofonden.

Af de hörda myndigheterna har endast domkapitlet i Skara, »på grund

af domkapitlets ställning till förslaget om kyrkofond», afstyrkt omhandlade

förslag. Domkapitlet i Linköping och Stockholms stads konsistorium äfvensom

öfverståthållareämbetet synas icke hafva gjort detsamma till föremål

för bedömande i sina utlåtanden. Öfriga myndigheter tillstyrka i princip

förslaget eller förklara sig icke hafva något att erinra mot detsamma.

Domänstyrelsen, hvars yttrande i detta ämne ju har särskild betydelse,

anser sig böra på det kraftigaste tillstyrka själfva grundprinciperna och

därvid särskild! understryka, hvad kommittén (s. 260) anfört i fråga om

de fördelar för skogsskötseln, som därigenom skulle vinnas. I samma

stund nämligen skötseln blefve oberoende af hänsyn till boställshafvares

eller arrendators intressen i andra afseenden än rätten till husbehofsvirke,

skulle gifvetvis afverkning, skogsodling m. m. Amma bedrifvas vida mera

rationellt än under nuvarande förhållanden. A skogar med ringa virkeskapital

kunde detta ökas genom inskränkning i afverkning af omogen

skog, under det att å andra boställen med öfvervägande gammal skog den

sistnämnda kunde tillgodogöras vid lämpligaste tidpunkter, utan att någons

rätt blefve kränkt till följd af ojämnhet i årsinkomster. Genom en rationellt

utförd afverkning i förening med åtgärder för återväxtens främjande och

för den skogsproduktiva markens ökning genom sumpmarkers afdikning

kunde efter hand skogarnas afkastningsförmåga och därmed äfven fondens

inkomster ökas.

Jag tillåter mig erinra därom, att kommitténs förslag, i hvad det

afser att upplåtande mot skogsarrende af ecklesiastikt löningsboställes

beräknade virkesöfverskott icke bör för framtiden medgifvas, redan i

viss mån vunnit beaktande. Kungl. Maj:t har nämligen, efter framställning

i ämnet af kammarkollegium, genom nådigt bref den 17 maj 1907 anbe
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

fall! domänstyrelsen att, då vid fastställelse af hushållningsplan för skogen

å ecklesiastikt boställe, som på grund af gällande författningar bör utarrenderas,

det visar sig, att den ordinarie virkesafkastningen öfverstiger

hvad som erfordras för gårdens behof, i hvarje fall underställa Kung].

Maj:ts pröfning frågan, huruvida ej skogen bör ställas under skogsstatens

omedelbara förvaltning.

Jämväl särskilda utskottet vid 1908 års riksdag fann ifrågavarande

förslag välgrundad^ Några erinringar, som utskottet hade att framställa

mot förslaget, sådant det efter någon omarbetning förelåg i Eders Kungl.

Maj:ts proposition till nämnda riksdag, voro af hufvudsakligen formell

beskaffenhet. De äro emellertid enligt min mening förtjänta af beaktande.

Finansplan.

Det återstår att uppvisa verkningarna i finansiellt hänseende af de

utaf prästlöneregleringskommittén framlagda författningsförslag, för hvilka

jag nu redogjort och till hvilka jag, om än med vissa modifikationer, anslutit

mig. Härvid bör å ena sidan göras en sammanfattning af de anslagsbehof

för olika ändamål — med undantag af beredande af fri bostad —,

hvilka den lägre kyrkliga organisationens upprätthållande i vårt land krafvel'',

samt å andra sidan anvisas utvägarna till behofvens fyllande.

Prästlöneregleringskommittén har, såsom naturligt är och jag redan

antydt, gjort ett liknande öfverslag öfver utgifter och inkomster, livilket

föreligger i den af kommittén utarbetade finansplanen (s. 273—294). Vid

mina beräkningar följer jag helt och hållet uppställningen af denna finansplan,

med uteslutningar dock beträffande utgiftsposter för anordningar,

hvilka synts mig ej böra vinna godkännande, såsom ständig adjunktur och

ecklesiastika byggnadslånekassor.

Med tillämpning af de utaf kommittén föreslagna grunderna för beräkning

af prästerskapets aflöning har kommittén utarbetat två till tabellserien

D hörande tabeller, hvilka angifva löner för kyrkoherdar och komministrar

samt arfvoden åt ständign adjunkter och kontraktsprostar, sådana

dessa löner och arfvoden beräknats, under förutsättning: i tab. 1 att nu

bestående indelning och organisation bibehållas samt i tab. 2 att de af

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 39.

kommittén i betänkandet III föreslagna ändringar i indelningen och organisationen

genomföras. Till dessa tabeller sluta sig två andra i samma serie

upptagna tabeller, utvisande: tab. 3 de tillgångar, som erfordras till bestridande

af prästerskapets enligt tab. 1 beräknade löner och arfvoden

samt tab. 4 de aflöningstillgångar, som erfordras under den i tab. 2 angifna

förutsättningen.

Dessa löner och arfvoden skulle sammanlagdt uppgå:

enligt tab. 1 till .................................................................. 9,387,687 kronor och

» » 2 » .................................................................. 9,304,402 »

Enär emellertid bostadsboställe i något sällsynt undantagsfall lämnar

högre afkastning, än som motsvarar beräknadt aflöningsbelopp för den

tjänst, hvartill bostället är anslaget, samt understundom i följd af donation,

som tillförsäkrats innehafvare af viss prästerlig tjänst, någon förmån utöfver

dylikt belopp beredes tjänsteinnehafvaren, komma i dessa fall att

utgå aflöningsförmåner af större värde, än som enligt omförmälda grunder

beräknats. Med hänsyn härtill hafva de i tab. 1 och 2 beräknade aflöningsbeloppen

måst ökas med respektive 21,560 och 26,193 kronor, i följd

hvaraf aflöningens totalsumma utgör:

enligt tab. 3 (motsvarande tab. 1)................................. 9,409,247 kronor och

» » 4 » » 2)................................. 9,330,595 »

Kommittén framhåller, hurusom det icke är möjligt att förutse, i hvilken

mån dess förslag till ändringar i nuvarande kyrkliga indelning och

organisation kunna blifva genomförda, men anser det vara uppenbart, att

ifrågavarande organisation måste — helt visst inom en ganska nära liggande

framtid — väsentligen utvecklas, åtminstone i den omfattning,

kommittén antagit. Vid beräkning af de tillgångar, som erfordras för

prästerskapets aflönande, har kommittén därför utgått från den förutsättningen,

att samtliga dess förslag varda godkända, i hvad de afse delning

af pastorat, inrättande inom pastoraten af ökadt antal prästerliga tjänster

samt utbyte af extraordinarie beställning mot komministratur. Härigenom

skulle föranledas en ökning i utgifter med 509,828 kronor utöfver den i

tab. 3 upptagna summan af 9,409,247 kronor.

A andra sidan torde det, säger kommittén, svårligen kunna bestridas,

att inom vissa pastorat för närvarande finnas flera prästerliga krafter, än

själavårdens behöriga handhafvande påkallar. Då likväl med säkerhet kan

förväntas, att kommitténs förslag om indragning af prästerliga tjänster

skall röna starkt motstånd, särskildt från församlingarnas sida, har kommittén

trott sig vid förevarande beräkningar böra utgå från det antagandet,

att indragningsförslagen komma att genomföras endast i hvad de afse

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. May.t Nåd. Proposition N:o 39.

komministersbefattningar, som finnas i pastorat med allenast en kyrka och

med en folkmängd ej öfverstigande 3,000 personer, komministersbeställningar

i prebendepastorat likväl icke medräknade, enär ju ovisst är, när

dessa pastorats prebendenatur må komma att upphöra. Den minskning i

utgifter, som häraf skulle blifva en följd, utgör 109,316 kronor.

När prästlöneregleringskommittén uppgjorde sina beräkningar angående

behofvet af lönemedel för då befintliga prästerliga tjänster — hvithet

behof angifves genom siffrorna i tab. 1 af tabellserien D — utgick kommittén

från de organisatoriska anordningar, som förefunnos den 1 oktober

1902. Mot dessa beräkningar synes mig emellertid kunna anmärkas, att

de äro grundade på förhållanden, som nu ligga något för långt tillbaka i

tiden. Jag har därför låtit föra undersökningarna fram till den 1 juli

1908. Prostbeställningar samt kyrkoherde- och komministerstjänster äfvensom

med de senare likställda befattningar, hvilka då voro anordnade eller

beträffande hvilkas inrättande beslut intill den dagen meddelats, bilda

alltså utgångspunkten för de beräkningar angående prostarfvoden och löner

till det ordinarie prästerskapet i de teritoriella församlingarna, som jag

föranstaltat.

Mina beräkningar skilja sig från kommitténs äfven därutinnan, att

minimilönen af mig höjts för kyrkoherde till 4,000 och för komminister

till 2,500 kronor, samt att den af kommittén föreslagna ständiga adjunkturen

utbytts mot komministratur. Hvad kommittén i afseende å prostarfvoden

föreslagit därom, att fyllnadsbelopp icke skulle få beräknas för

mer än tillhopa 10,000 kv.-kilometers areal, har jag ansett böra ändras

på det sättet, att 30,000 kv.-kilometer skulle bestämmas såsom högsta

arealen i angifna hänseendet. 1 den mån folkmängden skall öfva inflytande

på lönebeloppen, hafva siffrorna för år 1905 därutinnan varit

bestämmande, under det att kommittén begagnat sig af 1900 års folkmängdssiffror.

Resultatet af de beräkningar, som, med tillämpning af de utaf kommittén

framlagda, af mig i viss mån modifierade grunderna för beräkning

af prästerskapets aflöning och under inflytande af förändrade faktiska förhållanden,

verkställts till utrönande af lönebeloppen för kyrkoherdar och

komministrar samt arfvoden åt kontraktsprostar den 1 juli 1908, visar sig

vara följande:

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

a) under förutsättning att nämnda dag bestående indelning och organisation

bibehållas .................................................................. kronor 10,006,707: —

hvartill kommer lönetillökning i följd af boställsaf
kastning

eller särskild donation....................................... » 18,780: —

Summa kronor 10,025,487: —

b) under förutsättning att prästlöneregleringskomrtiitténs

förslag till ändringar i indelning och

organisation genomföras, där ej så skett..................... kronor 9,715,489: —

hvartill kommer lönetillökning i följd af boställs
afkastning

eller särskild donation ................................. » 21,996: —

Summa kronor 9,737,485: —

Lnderkastas den kyrkliga indelningen och organisationen vid angifna

tidpunkt den 1 juli 1908 de omregleringar, kommittén med hänsyn till

finansplanens uppgörande tänkt sig genomförda, visar sig att kostnaderna

skulle genom inrättande af nya tjänster ökas med 464,542 kronor och genom

indragning af komministraturer, som ej ersatts med kyrkoherdebefattningar,

minskas med 163,786 kronor, eller således i sin helhet ökas med

300,756 kronor.

A) Utgifter.

1. Löner för kyrkoherdar och komministrar samt arfvoden åt

kontraktsprostar.

De i det föregående antydda, på framtiden syftande och hufvudsakligen

i utvidgande riktning gående modifikationerna i den kyrkliga indelningen

och organisationen, sådan den förefanns den 1 oktober 1902, skulle,

utöfver den af kommittén för löner och prostarfvoden beräknade summan

9,409,247 kronor, medföra ytterligare utgifter till ett belopp af 400,512

kronor, i följd hvaraf kostnaden i sin helhet skulle enligt kommitténs

beräkning uppgå till 9,809,759 kronor.

Om den kyrkliga indelningen och organisationen, sådan den består

eller blifvit bestämd intill den 1 juli 1908, underkastas en efter kommitténs

nyssnämnda principer genomförd omreglering, skulle, med tillämpning

af de utaf mig föreslagna minimilöner å resp. 4,000 och 2,500 kronor,

hela kostnadsumman för kyrkoherde- och komministerstjänster samt prostbeställningar

bestiga sig till 10,326,243 kronor och således ökas med etA

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Rungl. Majits Nåd. Propositiod N:o 39.

belopp af 300,756 kronor utöfver den af mig i sådant afseende förut uppgiga

summan 10,025,487 kronor.

2. Lönetillökning för kyrkoherdar och komministrar.

Under punkt 2 å utgiftssidan i kommitténs finansplan upptagna ålderstillägg

för ständiga adjunkter utgå.

I stället införes här en till 325,448 kronor beräknad summa, hvilken

innefattar lönetillökning för de år 1907 tjänstgörande kyrkoherdar samt

komministrar och med de senare likställda präster, som senast år 1896

utnämnts till sina innehafvande eller motsvarande tjänster, så att minimilönen

för dylika tjänsteinnehafvare må uppgå till 4,500 kronor för kyrkoherde

och 3,000 kronor för komminister. Lönerna skulle i sådan händelse

sammanlagdt ökas för kyrkoherdar med 175,730 kronor och för komministrar

med 149,718 kronor.

3. Arfvoden och ålderstillägg åt adjunkter.

Under förutsättning att kommitténs förslag om beredande af emeritilöner

åt präster varder godkändt — i hvilken händelse behofvet af extraordinarie

präster skulle i afsevärd grad minskas — har kommittén föreställt

sig, att adjunktstjänstgöringen inom samtliga stiften och Stockholms

stad skulle kunna uppehållas af 300 adjunkter. Kommittén antager, att

af dessa 75 skulle komma i åtnjutande af ålderstillägg å 100 kronor och

50 undfå ålderstilägg å 200 kronor. I enlighet härmed har beräknats:

300 adjunktsarfvoden å 800 kronor .......................................... 240,000 kronor

75 ålderstillägg å 100 kronor ................................................... 7,500

50 » å 200 » ................................................... 10,000

eller tillhopa 257,500 kronor.

Antalet adjunkter — extraordinarie präster, hvilka tjänstgjorde såsom

vice pastorer, vice komministrar, pastorsadjunkter, komministersadjunkter

och kontraktsadjunkter — uppgick den 1 maj 1907 till allenast 268. Det

ursprungligen beräknade antalet 300 torde emellertid böra bibehållas, men

adjunktsarfvodet höjas till 1,000 kronor. Beloppet för ålderstillägg har

jag bibehållit, men synes mig ålderstillägg blott en gång böra beviljas,

nämligen å 200 kronor efter 5 år. Ifrågavarande post utföres med 317,500

kronor.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

177

4. Kostnadsersättning åt adjunkter för resa till tjänstgöringsort.

Med ledning af inhämtade upplysningar från stift, där ersättning för

•adjunkters resekostnader betalas af stiftets adjunktskassa, och med hänsyn

därtill att dylika kostnader inom rikets nordliga delar måste uppgå till

afsevärda belopp, har kommittén ansett sig icke böra upptaga ifrågavarande

kostnadsersättning för samtliga adjunkterna till mindre belopp än 15,000

kronor.

Häri föreslår jag ej någon ändring.

5. Emeritilöner.

Utgiften härför beräknas till det belopp, som enligt kommitténs i

ämnet afgifna förslag må för ändamålet högst användas, eller 500,000

kronor.

6. Kostnad för skog sindelning.

Denna kostnad — som enligt kommitténs förslag skulle af de gemensamma

aflöningstillgångarna gäldas endast i fråga om boställen, hvilka icke

af menighet anskaffats eller af enskild donerats, — har af kommittén beräknats

efter medeltalet af hvad samma kostnad, på sätt domänstyrelsens

räkenskaper gifva vid handen, utgjort under åren 1899, 1900 och 1901,

eller till 12,004 kronor 39 öre.

Som jag anslutit mig till den af domänstyrelsen uttalade åsikten, att

kostnad för skogsindelning jämväl å skog till boställe, som inköpts eller

donerats, bör gäldas af kyrkofonden, i den mån dylikt boställe icke lämnar

så stort virkesöfverskott, att omförmälda kostnad kan däraf bestridas,

anser jag, att ifrågavarande belopp bör höjas till 12,500 kronor.

7. Kostnad för skogsskötsel.

Enligt kommitténs förslag till lag om kyrkofond samt till grunder för

ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar skulle beträffande

sådana boställen, som icke af menighet anskaffats eller af enskild donerats,

af de gemensamma aflöningstillgångarna gäldas kostnaderna

dels för skogsodlings- och andra arbeten för skogsskötselns främjande

intill belopp, aom Kungl. Maj:t för hvarje år fastställer,

dels för jägmästares förrättning för skogsodling eller afverkning äfvensom

för kronojägares förrättning i de fall, då han på jägmästares order

Bih. till Riksd. Prat. W00. 1 Samt. 1 Afct. 20 Höft. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

biträder med arbete, som hittills skolat särskildt godtgöras, med belopp

motsvarande medeltalet af hvad i sådant hänseende under åren 1904—1913

utgått.

Kostnaden för åsyftade förrättningar har för åren 1899, 1900 och

1901 uppgått till sammanlagdt 43,058 kronor 41 öre eller således i medeltal

för år till 14,352 kronor 80 öre. Utgifterna för skogsodlings- och andra

arbeten för skogsskötselns främjande hafva för samma treårsperiod utgjort

tillhopa 158,538 kronor 23 öre eller i medeltal årligen 52,846 kronor 8 öre.

Samtliga dessa kostnader uppgingo alltså för år till 67,198 kronor 88 öre,

hvartill kommer en särskild post å 7,621 kronor för extra bevakning å

vissa boställen.

För nu angifna ändamål har kommittén, med ledning af de sålunda

gjorda beräkningarna, föreslagit en summa å 74,819 kronor 88 öre i medeltal

för år.

En ingalunda oväsentlig höjning häraf torde för framtiden erfordras.

Under åberopande af hvad jag till statsrådsprotokollet den 6 mars 1908 i

detta ämne anfört vid 6 § 4, 5 och 6 mom. af förslaget till lag om kyrkofond

tillstyrker jag, att samtliga omförmälda kostnader upptagas till 210,000

kronor.

8. Oförutsedda lönebidrag.

Kommittén har i § 6 mom. 6 af förslaget till lag om kyrkofond förutsatt,

att Kungl. Maj:t skulle äga, med hänsyn till särskilda förhållanden,

som ej kunnat vid fastställandet af lön för innehafvare af ordinarie prästerlig

tjänst tagas i beräkning, undantagsvis bevilja sådan tjänsteinnehafvare

skäligt lönetillskott, och har årliga kostnaden härför af kommittén anslagits

till 10,000 kronor.

Häremot har jag ej något att erinra, men anhåller få meddela, att i

det förslag till lag om kyrkofond, som jag låtit utarbeta, omförmälda stadgande

återfinnes i 7 mom. af 6 §.

9. Ersättning för vissa å bostadsboställes skogsmark belöpande utskylder

och besvär.

Förslaget till lag om kyrkofond innehåller i 7 §, att, där från bostadsboställe

skogsförsäljningsmedel skola ingå till nämnda fond, Kungl. Maj:t

må bevilja boställshafvare, som utgör jämväl å boställets skogsmark belöpande

utskylder och besvär, skäligt bidrag från kyrkofonden till fullgörande

af denna skattskyldighet.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Redan nu ingå från ett betydande antal boställen afsevärda belopp

skogsmedel till prästerskapets löneregleringsfond och de ecklesiastika boställenas

skogsfond. Som kommittén föreslagit, att icke någon andel i skogens

afkastning utöfver husbehofvet skall tillerkännas de särskilda boställshafvarna,

utan att behållna skogsförsäljningsmedlen från bostadsboställen skola

i sin helhet ingå till kyrkofonden, är, yttrar kommittén, uppenbart att,

om detta förslag vinner bifall, från ökadt antal skogar skola tillföras kyrkans

gemensamma aflöningstillgångar väsentligen större belopp skogsförsäljningsmedel

än hittills.

Ifrågavarande skattebidrag synas kommittén icke böra beräknas lägre

än till 50,000 kronor. Jag instämmer häruti.

Jämlikt § 32 i kommitténs förslag till lag om reglering af prästerskapets

aflöning skulle Kungl. Maj:t äga att under där angifna förutsättningar bevilja

vissa tjänsteinnehafvare särskilda lönetillskott; och har ett liknande

stadgande upptagits i 9 § 1 mom. af det förslag till lag om kyrkofond,

som utarbetats inom ecklesiastikdepartementet.

Kommittén framhåller, huruledes de utgifter, som häraf föranledas,

ifrågakomma endast under en kortare öfvergångstid och uppenbarligen icke

nu kunna till beloppet angifvas. Med anledning häraf har kommittén icke

för dessa utgifter utfört något belopp. Ett sådant kan ock enligt min

mening svårligen beräknas.

13) Inkomster.

1. Afkastning af bostadsboställen.

För vinnande af upplysning om prästerskapets nuvarande aflöningsförhållanden

har kommittén införskaffat och i tab. 3 af tabellserien A sammanfört

åtskilliga uppgifter beträffande de åt prästerskapet upplåtna bostadsboställcna

med jorbruk. De i kol. 26 af nämnda tabell upptagna siffrorna

angifva de särskilda boställenas arrendevärden efter afdrag af de kostnadsbeiopp,

som införts ej mindre i kol. 25 för den boställshafvaren åliggande

nybyggnads- och underhållskyldigheten å de för jordbrukets behof erforderliga

husen än äfven i kol. 24 för boställets skatter och oncra. För nu

ifrågavarande beräkningar finnes ej någon anledning att från boställsafkastningen

afdraga skatter och onera, hvarför med talen i kol. 26 sammanräknats

de i kol. 24 införda talen.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Till bostadsboställes afkastning skola enligt G § 1 inom. andra stycket

i förslaget till lag om reglering af prästerskapets aflöning hänföras jämväl

alla sådana — uti kol. 7 af tab. 4 i tabellserien A redovisade — förmåner,

som tjänsteinnehafvare äger att från bostället eller såsom ersättning för

därifrån upplåten jord eller särskild rättighet åtnjuta. Förmånerna af fri

bostad och af skogsfång till husbehof hafva ej inbegripits i boställsafkastningen.

Sålunda beräknad utgör afkastningen af bostadsboställena för de i

finansplanen afsedda prästerliga tjänsterna 2,096,905 kronor.

2. Afkastning af lönetillgångar, so?n församling anskaffat eller genom

donation erhållit.

Såsom gemensamma aflöningstillgångar för samtliga prästerliga tjänster

inom ett pastorat skola, på grund af 6 § 2 mom. i förslaget till lag om

reglering af prästerskapets aflöning, beräknas inkomster, som grunda sig

därpå, att menighet till löneförbättring för prästerskapet anskaffat annat

hemman eller lägenhet än bostadsboställe eller beredt andra fördelar, eller

att enskild person för samma ändamål till församling gjort donation, eller

att ersättning lämnats för jord eller annan förmån, hvilken varit förenad

med egendom af nu angifven beskaffenhet.

Inkomsten af dessa aflöningstillgångar — såvidt den icke utgör afkastning

af bostadsboställe och med anledning däraf blifvit redovisad under

punkt 1 — utföres med 82,682 kronor.

G. Församling saf gifter.

Till ledning vid bedömande af frågan, i hvilken mån församlingarnas

bidragsskyldighet kan behöfva tagas i anspråk för beredande af en efter

tidsförhållandena lämpad aflöning åt deras själasörjare, har jag, på sätt

framgår af mitt uttalande rörande församlingarnas framtida skattskyldighet

till prästerskapets aflöning, låtit verkställa utredning angående storleken

af det bidrag, som inom hvarje församling vore att påräkna, allteftersom

aflöningsplikten bestämdes i enlighet med olika, förslagsvis antagna skattesatser.

Två alternativ hafva därvid blifvit uppställda. Maximum af skattskyldighet

har sålunda antagits:

enligt alternativ 1 till 10 öre för hvarje person af pastoratets hela

folkmängd och därutöfver 5 öre för hvarje fyrk af hela fyrktalet inom

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

pastoratet eller, där fyrktalssättning icke äger rum, 50 öre för hvarje krona

af de skattskyldiga inom pastoratet påförd bevillning; samt

enligt alternativ II till 10 öre per individ och 6 öre per fyrk eller

60 öre per bevillningskrona.

Enligt det första alternativet skulle församlingsafgiftcrna — om hänsyn

tages till folkmängden år 1905 samt till de för år 1905 gällande

fyrktalen och bevillningsbeloppen, utan afdrag af fyrkar eller bevillning

för prästerskapets boställen och löneinkomster — uppgå till 3,743,785

kronor och enligt det andra alternativet till 4,090,712 kronor.

Ehuru jag icke anser lämpligt, att församlingarnas aflöningsplikt gentemot

prästerskapet varder, såsom kommittén föreslagit, fastställd i visst

förhållande till fyrktal eller bevillningsbelopp, har jag dock utgått härifrån

vid mina beräkningar, då ju den kommunala skattskyldigheten för närvarande

utmätes efter dessa grunder. Jag har emellertid i det föregående

tillstyrkt en sådan anordning af nu ifrågavarande ecklesiastika skattskyldighet,

att densamma skulle beräknas efter taxerad eller antagen inkomst,

i den mån nämligen pastoratets folkmängd icke skall vara bestämmande

för aflöningsplikten. Om den maximigräns, som af kommittén föreslagits

för de i förhållande till förmögenhet och inkomst utgående afgifterna,

nämligen 5 öre per fyrk eller 50 öre per bevillningskrona, bibehölles, skulle

alltså — då ju 1 fyrk åsättes för bevillning till belopp af 1 till och med

10 öre eller, hvilket är detsamma, för 1 till och med 10 kronor beskattningsbar

inkomst — till prästerskapets aflöning komma att utdebiteras

församlingsafgifter med högst 5 öre för hvarje helt eller påbörjadt tiotal

kronor taxerad beskattningsbar inkomst af kapital och arbete eller, i fråga

om fastighet, antagen inkomst. Det har emellertid visat sig nödvändigt,

att ytterligare 1 öre utdebiteras, således att skattesatserna i alternativ II

varda tillämpade, ehuru åt lagstadgandet bör gifvas en annan formulering.

Vid uppgörande af förevarande finansplan har jag följaktligen beräknat

församlingsbidraget efter skattesatserna i alternativ II, hvilken beräkning

gifvit till resultat ett belopp af 4,090,712 kronor, däraf 524,470 kronor

utgå efter folkmängd och 3,566,242 kronor efter inkomst.

4. Afkomst af enskildas donationer till särskilda prästerliga tjänster.

o

Arliga värdet af sådana särskilda förmåner, som genom donationer af

enskilda blifvit tillförsäkrade innehafvare af vissa prästerliga tjänster och

på grund af 9 § i lörslaget till lag om reglering af prästerskapets aflöning

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

(= <§ 8 i kommitténs förslå") skola komma samma tjänsteinnehafvare till

godo, har uppskattats till 38,466 kronor.

5. Kyrkofondens inkomster.

Jämlikt 2 § i förslaget till lag om kyrkofond skola till denna fond

öfverföras prästerskapets löneregleringsfond och de ecklesiastika boställenas

skogsfond äfvensom öfriga till aflöning för prästerlig tjänst afsedda fonder

och därmed jämförliga tillgångar, hvilka icke äro att hänföra till de lönemedel,

som församling anskaffat eller genom donation erhållit, eller som af

enskilda anslagits till innehafvare af vissa prästerliga tjänster.

Till kyrkofonden skola ock, på grund af 3 § i omförmälda lagförslag,

ingå:

hvad af statsverket skall gäldas såsom ersättning för tionde och andra

afgifter af fast egendom, hvilka på grund af förut gifna författningar tillkommit

prästerskapet;

behållna skogsförsäljningsmedel från såväl bostadsboställen som löningsboställen

samt behållen afkastning i öfrigt af samtliga löningsboställen,

jämväl dem som anslagits till änkesäten, samt ersättningsmedel för jord

eller förmån, som från löningsboställen upplåtits, dock med undantag, beträffande

samtliga dessa aflöningsmedel, af sådana inkomst, som, enligt

hvad jag nyss antydt, skola förbehållas prästerskapet i visst pastorat;

från statsverket årligen utgående ersättning dels för anslag i kronooch

kyrkotionde, oindelt spannmål samt hemmansräntor, dels för vissa

anslag i penningar; samt

ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar.

Ytterligare tillgång för kyrkofonden kan erhållas på den grund, att

Kungl. Maj:t i enlighet med stadgandet uti 6 § 1 mom. fjärde stycket åt

förslaget till lag om reglering af prästerskapets aflöning gifver tillstånd

till försäljning eller utbyte af bostadsboställe, hvars skogsafkastning öfverstiger

tjänsteinnehafvarens husbehof, och i sammanhang därmed förordnar,

att viss del af köpeskillingen eller, vid byte, af mellangiften skall öfverlämnas

till kyrkofonden. Huru stor inkomst af sådan anledning må komma

att tillflyta fonden, är naturligtvis icke möjligt att nu beräkna, hvarför

något belopp ej kan i finansplanen upptagas.

Jag öfvergår härefter till en mera detaljerad redogörelse för hvad

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

•Kung!,. Maj Un Nåd. Proposition N:o 39.

som — utöfver sist omförmälda ersättning — må beräknas såsom kyrkofondens

årliga inkomster.

enlighet med

a) Ersättning för prästerskapets tionde.

Prästerskapets tionde skall jämte andra afgifter af fast egendom, i

det i ämnet afgifna lagförslaget, indragas till statsverket

mot ersättning i penningar, hvilken ersättning Kungl. Maj:t fastställer.

Kommittén har, på sätt den å sid. 53—54 i dess fjärde betänkande införda

tablån utvisar, i anslutning till de förhållanden som voro rådande

ecklesiastikåret 1896—97, uträknat, huru stort ersättningsbelopp hvarje

år, sedan indragningen vidtagit, kan antagas komma att af statsverket

betalas; slutsumman utgör......................................................... kr. 3,897,954: —

b) Skogsförsäljningsmedel.

Boställshafvares andelar af skogsförsäljningsmedel

från deras bostadsbostållen utgjorde, enligt hvad domänstyrelsens

räkenskaper gifva vid handen:

år 1904 ............................................................ kr. 219,862: 68

» 1905 ............................................................ » 197,387: 53

» 1906 .............................. » 268,337: 82

eller tillsammans kr. 685,588: 03

således i medeltal för ett hvart af dessa tre år 228,529

kronor 34 öre. I detta belopp, som lämpligen torde

kunna läggas till grund för beräkningarna, ingå emellertid

skogsförsäljningsmedel äfven från boställen, som af

menighet anskaffats eller af enskild donerats; och skulle

följaktligen den del af skogsförsäljningsmedlen, som härflutit

från sådana boställen, icke redovisas bland kyrkofondens

inkomster. Som det hade varit förenadt med

synnerligen stora svårigheter att särskilja denna del, har

det belopp, som hittills tillfallit boställshafvarna, men

efter kommitténs förslag hädanefter skall tillföras kyrkofonden,

måst här upptagas till förenämnda kr. 228,529: 34

Beloppen af de skogsförsäljningsmedel,

som influtit till prästerskapets

löneregleiängsfond och de ecklesiastika

Transport kr. 228,529: 34 kr. 3,897,954:

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Transport kr. 228,529: 84 kr. 3,897,954: —

boställenas skogsfond, hafva under de

olika åren högst betydligt växlat, såsom

framgår af de i statskontoret öfver dessa

fonder förda räkenskaperna. Med hänsyn

härtill hafva löneregleringsfondens och

skogsfondens inkomster af skogsförsäljningsmedel

upptagits till hvad de under

åren 1898—1907 i medeltal utgjort.

Sålunda uppgingo prästerskapets

löneregleringsfonds inkomster af skogsmedel

åren 1898—1907 till samman
lagdt

.............................. kr. 4,139,372: 12

Efter afdrag af de

i räkenskaperna för

nämnda 10 år angifna

kostnader för skogsförvaltning

m. in....... » 41,207: 85

återstå kr. 4,098,164: 27

Löneregleringsfondens inkomster utgjorde

alltså i medeltal årligen.............. » 409,816: 43

De ecklesiastika boställenas skogsfonds

inkomster af skogsförsäljningsmedel

uppgingo åren 1898—1907 till samman
lagdt

................................. kr. 404,957: 58

Sedan utgifter för

skogsförvaltning, skogsindelning

och skogsodling

m. m. under

dessa 10 år afdragits

med tillhopa .................. » 331,259: 66

återstå kr. 73,697: 92

Sistnämnda fonds inkomster utgjorde

således i medeltal för hvarje år............... » 7,369: 79

Nu angifna — till prästerskapets

löneregleringsfond och de ecklesiastika

boställenas skogsfond influtna — belopp af

skogsförsäljningsmedel å tillhopa 417,186_______

Transport kr. 645,715: 56 kr. 3,897,954: —

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition JS:o 39.

Transport kr. 645,715: 56 kr. 3,897,954: —

kronor 22 öre hafva, såsom af den läm
-

nade redogörelsen framgår, tillkommit

efter frånräknande af kostnaderna för

skogsindelning och skogsskötsel. Därest

förslaget till grunder för ändringar i lagstiftningen

om ecklesiastika boställsskogar

bifalles, skulle skogsförsäljningsmedlen

till kyrkofonden ingå utan annat

afdrag än af kostnaden för virkets försäljning.

I följd häraf och då kommittén,

med ledning af förhållandena åren 1899,

1900 och 1901, bland fondens utgifter

(punkterna 6 och 7) upptagit kostnader

för skogsindelning och skogsskötsel med

antaget årligt belopp af tillhopa 86,824

kronor 27 öre, har jag ansett, att oaktadt

dessa kostnader af mig för framtiden

beräknats afsevärdt högre eller till

222,500 kronor, vid beräkning af fondens

inkomster utaf skogsförsäljningsmedel

under förfluten tid, allenast nämnda

belopp 86,824 kronor 27 öre bör tilläggas

och således anses hafva ökat inkomsterna

af skog med....................................... » 86,824: 27

732,539: 83

c) Afkastning af löningsboställen.

Varder förslaget till lag om reglering

af prästerskapets aflöning (6 och

31 §§) godkändt, skulle med prästerlig

beställning hädanefter icke komma att

förenas någon annan jord än bostadsboställe

samt hemman eller lägenhet,

som brukas i förening med dylikt boställe.

Alla öfriga löningsboställen äfvensom

ersättningsmedel för jord eller förmån,

som upplåtits från löningsboställe,

skulle därför skiljas från de beställnin
Transport

kr. 4,630,493: 83

24

Bih. Ull Riksd Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 39.

Transport kr. 4,630,493: 83

gar, med hvilka de hittills varit förenade,

och afkastningen däraf ingå till kyrkofonden

(lag om kyrkofond 3 § 2 mom.).

Afkastningen af de boställen, som

nu äro förenade med vissa prästerliga

beställningar, men jämlikt kommitténs

förslag skulle frångå samma beställningar,

har enligt, beräkningar, som jag med

hänsyn till finansplanens uppgörande

låtit verkställa, uppskattas till.................. kr. 344,667:

Från boställen, hvilkas afkastning

för närvarande ingår till prästerskapets

löneregleringsfond, uppbar denna fond

år 1907 ...... ................. ................................. » 88,732: 49

Till kyrkofondens inkomster är enligt

3 § 2 mom. i förslaget till lag om

denna fond att hänföra jämväl afkastningen

af änkesäten. Emellertid kommer

det naturligtvis att dröja en afsevärd

tid, under hvilken en del af änkesätenas

afkastning fortfarande bör utgå

till dem, som enligt nu gällande bestämmelser

äro därtill berättigade. Kommittén

har beräknat afkastningen af sådana

änkesäten, som innehafvas af prästänkor,

till ett värde af 23,004 kronor.

Af detta belopp torde under den närmaste

tiden endast 8,004 kronor kunna

beräknas för kyrkofonden.

För ecklesiastikåret 1896—97 uppburo,

såsom af tabellserien A tab. 4,

kol. 10, med därtill hörande anmärkningar

framgår, åtskilliga tjänsteinnehafvare

afkastning af änkesäten med tillhopa

26,534 kronor 92 öre. Denna summa,

tillökad med förenämnda 8,004 kronor,

utföres med .................................... * 34,538: 92 ? 467,938: 41

Transport kr. 5,098,432: 24

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 39.

187

d) Statsanslag.

Numera lämnar statsverket prästerskapet

godtgörelse för samtliga persedelanslag

in. m. 1 1907 års rikshufvudbok

hafva under anslag å ordinarie och extraordinarie

staten afförts belopp å sammanlagd!

338,290 kronor 12 öre, såsom en

af statskontoret verkställd utredning af

den 2 november 1908 gifver vid handen

(jfr mitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 6 mars 1908 under 3 § 3 mom. i

förslaget till lag om kyrkofond, beträffande

beloppen för år 1906). Härtill

komma från anslaget till Lappmarks

ecklesiastikverk år 1907 anvisade tillhopa

33,223 kronor 88 öre. Samtliga statsanslagen

uppgingo således för år 1907

till 371,514 kronor.

De persedelanslag äfvensom de statsanslag

i penningar, för hvilka godtgörelse

skall lämnas till kyrkofonden,

böra enligt 3 § 3 mom. i förslaget till

lag om denna fond vara desamma, som

af prästerskapet åtnjutas under ecklesiastikåret

näst före den 1 maj 1914; ocli

stadgar 4 § i omförmälda lagförslag, att

rånte- och tiondeanslagen in. in. skola

ersättas med belopp, motsvarande medeltalet

af medelmarkegångsprisen för vederbörande

persedlar under åren 1864

—1913, med tillägg af forsellön.

Enligt de sålunda angifna grunderna

hafva beräkningar angående värdet af

ifrågavarande anslag icke kunnat nu

företagas, hvarför detta värde utföres

med ofvannämnda summa ........................

Transport kr. 5,098.432: 24

371,514:

Transport kr. 5,469,946: 24

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Transport kr. 5.469,946: 24

e) Ränta och annan vinst å kyrkofondens

tillgångar.

Af de fonder, Indika, såsom redan

framhållits, skola öfverföras till kyrkofonden,

hade vid utgången af år 1907

prästerskapets löneregleringsfond en behållning

af 5,368,940 kronor 20 öre och

de ecklesiastika boställenas skogsfond

af 1,167,150 kronor 78 öre, eller således

tillhopa 6,536,090 kronor 98 öre.

Såsom afkomst af nämnda fonder upptages

ränta efter 4 procent å nyss berörda

summa 6,536,090 kronor 98 öre

med .................................................................. kr. 261,443: 64

Utom sagda fonder förvaltas dels

af statskontoret och dels af vissa domkapitel

äfvensom andra lokala myndigheter

åtskilliga fonder, hvilka jämväl

leda sitt ursprung från ecklesiastika

lönetillgångar eller afse att bereda prästerskapet

i de territoriella församlingarna

ökade aflöningsförmåner. Huruvida

med dessa fonders tillkomst och

uppgift skulle öfverensstämma, att de

indroges till kyrkofonden, måste i hvarje

särskildt fall blifva föremål för utredning.

Med hänsyn till hvad angående följande

fonder blifvit af kommittén upplyst

och då för åtskilliga prästerliga beställningar,

till hvilkas aflönande medel

från vissa bland dessa fonder nu tagas

i anspråk, erforderliga tillskott från

kyrkofonden till afsevärda belopp blifvit

enligt kommitténs förslag beräknade,

anser jag, i likhet med kommittén, skäl _____

Transport kr. 261,443: 64 kr. 5,469,946: 24

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:U Nåd Proposition No 39.

Transport kr. 261,443: 64 kr. 5,469,946: 24

föreligga att upptaga dem bland kyrkofondens

tillgångar — naturligtvis dock

under förbehåll om ytterligare utredning

—, därvid de fonder, som icke förvaltas

af statskontoret, angifvas med de

i kommitténs finansplan (s. 291 och följ.)

införda belopp, nämligen:

Ramsele pastorsboställes

skogsförsäljningsmedelsfond

(statskontoret

1907) ....................... kr. 38,590: —

Brunskogs församlings

aflöningsfond

(statskontoret 1907)..... » 50,064: 80

Fryksände pastorats

regleringsfond (statskontoret

1907)............... » 49,966: 14

Expropriationsmedel

från stomhemmanet

Särsta i Torsåkers församling.

............................. » 9,646: 63

T orfafverkningsafgifter

från mensalhemmanet

n:r 4 Alstorp i

Västra Karaby församling.

................................... » 1,208: 81

Köpeskilling för ut
godset

Arås..................... » 33,894: 48

Dalby in. fl. församlingars

kyrko- och

skolfond (förut Älfdals

pastorats regleringsfond;

statskontoret 1907) ...... » 264,216: 26

tillhopa kr. 447,587: 12

o

A sistnämnda summa utföres ränta

efter 4 procent med ....................................» 17,903: 48 » 279,347: 12

eller tillsammans kr. 5,749,293: 36.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 39.

Kyrkofondens årliga inkomster skulle således utgöra sammanlagdt

5,749,293 kronor 36 öre.

Med afseende å kyrkofondens inkomster torde böra erinras om, hvad

9 § 2 mom. i förslaget till lag om denna fond innehåller därom, att så

snart inom visst stift enligt lagen om reglering af prästerskapets aflöning

fastställd lönereglering vunnit tillämpning beträffande något till samma

stift hörande pastorat, skall inom stiftet anställd ordinarie präst, hvars lön

utgår enligt äldre lönereglering, till kyrkofonden inbetala hvad honom

åligger att för aflöning af extraordinarie präster utgifva utöfver förmånerna

af bostad och vivre samt skjuts i tjänsteärenden. Hvad af sådan anledning

inflyter till fonden kan icke nu beräknas, hvarförutom dylik inkomst endast

under en öfvergångstid ifrågakommer.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

1.

.2.

3.

4.

5.

Sammandrag af finansplanen.

Utgifter:

Löner för kyrkoherdar och komministrar samt arfvoden

åt kontraktsprostar ..................................,,........................... kr.

Lönetillökning för kyrkoherdar och komministrar ..... »

Arfvoden och ålderstillägg åt adjunkter ......................... »

Kostnadsersättning åt adjunkter för resa till tjänstgöringsort

................................................................................. »

Emeritilöner................................................................................. »

Kostnad för skogsindelning ................................................... »

Kostnad för skogsskötsel .............................................. »

Oförutsedda lönebidrag........................................................... »

Ersättning för vissa å bostadsboställens skogsmark belöpande

utskylder och besvär.............................................. »

Öfverskott af kyrkliga aflöningsmedel................................. »

Summa kr.

Inkomster:

10,326,243

325,448

317,500

15.000

500.000

12,500

210.000

10.000

50,000

291,367

12,058,058.

Afkastning af bostadsboställen .............................................

Afkastning af lönetillgångar, som församlingarna anskaffat

eller genom donation erhållit..............................

F örsamlingsafgifter.....................................................................

Afkomst af enskildas donationer till särskilda prästerliga

tjänster..............................................................................

Kyrkofondens inkomster .........................................................

kr. 2,096,905

» 82,682

» 4,090,712

* 38,466

* 5,749,293

Summa kr i 12,058,058.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

191

Till beredande af öfversikt öfver prästerskapets löner och tillgångarna

till deras bestridande, sådana de beräknats under förutsättning att i finansplanen

angifna förändringar i den kyrkliga indelningen och organisationen

genomföras, har jag låtit uppgöra en tablå, motsvarande den som finnes

införd å sid. 276 och 277 af kommitténs betänkande IV.

Äfven har jag låtit utarbeta ett sammandrag af finansplanen, sådan

denna skulle te sig, allteftersom församlingarnas bidragsskyldighet till

prästerskapets aflöning bestämmes i enlighet med det ena eller det andra

af de under tredje inkomstposten i finansplanen (»församlingsafgifter»)

omförmälda alternativ i fråga om skattesatser.

Förenämnda båda tablåer torde få såsom bilagor A och B fogas vid

detta protokoll.

Härefter uppläste departementschefen i enlighet med det afgifna yttrandet

affattade

dels förslag till

1) lag om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets

tionde samt om ersättning därför;

2) lag om reglering af prästerskapets aflöning;

3) lag om emeritilöner för präster; samt

4) lag om kyrkofond;

dels grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar.

\

Departementschefen hemställde slutligen, att Kungl. Maj:t måtte genom

nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga, berörda, af honom upplästa

lagförslag och grunder.

O O o

Till donna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall och förordnade, att proposition i ämnet af den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till

Riksdagen afla tas.

Ur protokollet:

Gustaf Tottie.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Tablå utvisande prästerskapets löner och tillgångarna till deras

planen angifna förändringar i nu bestående

1

*

4

5

6

7

*

i»

"

Aflöning för

A f 1 ö n

ingen bet

i c k e s

Lönetill

tillgångar,

församlingsafgifter

Stift

kyrko-

herdar.

kommi-

nistrar.

ökning

för

kyrko-

herdar

och

kommi-

nistrar.

Arfvo-

den åt

kon-

trakts-

prostar.

Summa

aflöning

för

samtliga

präster.

afkastning

af bostads-

b oställe.

som för- samlingar- na själfva

anskaffat

eller

genom

donation

erhållit.

10 öre

för hvarje

person.

enligt

alternativ

I:

högst 5

öre pr

fyrk.

enligt

alternativ

II:

högst 6

öre pr

fyrk.

Hela riket.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr-

Uppsala ............

793,780

322,860

53,540

7,865

1,178,035

260,763

6,279

53,217

336,358

375,236

Linköpings........

708,591

244,510

60,040

6,295

1,019,436

274,912

5,879

41,438

248,143

277,668

Skara ................

687,150

304,060

33,200

4,820

929,230

224,263

3,140

36,417

180,416

205,380

Strängnäs............

606,986

192,470

33,820

4,615

737,890

195,300

4,319

35,153

215,085

242,895

Västerås ............

640,613

180,180

34,500

5,210

760,503

116,392

7,723

40,343

278,746

315,389

Växjö ................

454,140

252,305

33,895

3,925

744,265

126,348

560

32,138

149,875

170,218

Lunds ...............

1,403,969

215,264

6,950

7,930

1,633,113

438,187

30,863

78,876

516,636

568,827

Göteborgs ........

666,714

299,807

13,473

4,616

974,509

140,273

2,473

68,775

343,638

371,466

Kalmar................

207,100

97,740

15,520

1,975

322,336

61,480

2,019

13,592

62,067

69,831

Karlstads............

398,462

195,860

18,270

3,806

616,397

108,814

7,005

34,066

168,401

192,569

Härnösands........

445,648

184,300

7,960

4,840

642,748

69,673

10,998

35,032

205,245

232,296

Luleå ................

348,030

162,250

2,360

4,640

517,280

43,139

220

30,298

154,753

179,767

Visby ...............

183,330

16,920

12,920

1,260

213,420

88,361

704

6,341

30,708

34,465

Stockholms stad.

164,630

198,000

—

—

362,630

—

1,500

80,786

330,245

330,246

För hela riket

7,399,042

2,865,526

325,448

61,675

10,651,691

2,096,905

82,682

624,470

3,219,315

3,566,242

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

193

Bilaga A.

bestridande, sådana de beräknats, under förutsättning att i finansindelning

och organisation genomföras.

12

13

i*

1 15

1 16

1 I?

18

! 19

20

21

22

genom

Af aflöningen

beta

ekes

g e n o

m

tillskott från kyrkofonden

tillgångar,

församlingsafgi fter

af-

kyrkofonden

som för-

komst

afkomst

samlingar-

enligt

enligt

af do-

na själfva

alternativ

alternativ

nation

enligt

enligt

enligt

enligt

anskaffat

10 öre

till

särskild

städs-

I:

11:

alter-

alter-

eller

särskild

prästerlig

boställe.

genom

hvarje

högst 5

högst 6

präster-

nativ

nativ

tjänst.

donation

person.

öre pr

öre pr

Hg

i.

II.

erhållit.

fyrk.

fyrk.

tjänst.

Kr.

Kr.

Kr.

%

%

%

%

*

*

%

*

358

622,060

483,182

22.13

0.45

4.52

28.55

31.85

0.03

44.32

41.02

1,483

447,581

418,056

26.97

0.58

4.06

24.34

27.23

0.15

43.90

41.01

1,131

484,863

459,899

24.13

0.34

3.81

19.42

22.10

0.12

62.18

49.50

1,768

286,275

258,465

26.47

0.59

4.76

29.15

32.92

0.24

38.79

36.0*

3,718

314,681

277,938

15.17

1.03

6.30

36.65

41.47

0.4 9

41.37

36.55

143

435,201

414,858

16.98

0.07

4.32

20.14

22.87

0.02

68.47

66.74

28,757

640,796

487,604

26.83

1.89

4.83

31.57

34.83

1.76

33.12

29.86

320

429,030

401,202

14.40

0.25

6.03

35.20

38.12

0.03

44.08

41.17

224

182,953

175,189

19.07

0.03

4.22

19.25

21.66

0.07

66.76

64.35

485

297,626

273,458

17.65

1.14

6.53

27.32

3124

0-08

48.28

44.36

—

321,800

294,749

10.84

1.71

6.45

31.93

36.14

—

50.07

46.86

—

288,870

263,866

8.34

0.04

5.86

29.92

34.75

—

65.84

61.01

89

138,217

134,470

17.98

0.38

2.50

14.39

16.14

0.04

64.76

63.01

—

—

—

—

0.41

8.49

91.10

91.10

—

—

—

38,466

4,689,853

4,342,926

19.69

0.78

4.92

30.22

33.48

0.36

44.03

40.77

Bill. till Rikad. Prot. 1908. 1 Hand. 1 Afd. 20 Häft. 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Bilaga B.

Sammandrag af finansplanen, uppgjordt under olika förutsättningar

i afseende å skattskyldighetens ordnande.

Alternativ 1.

Alternativ 11,

Församlings-

Församlings-

afgifter:

afgifter:

10 öre för

10 öre för

hvarje person,

hvarje person,

högst 5 öre

högst 6 öre

Utgifter:

pr fyrk.

pr fyrk.

1. Löner för kyrkoherdar och komministrar samt arfvoden åt kontrakts-

Kr.

Kr.

prostar....................................................................................

10,326,243

10,326,243

2. Lönetillökning för kyrkoherdar och komministrar..............................

325,448

325,448

3. Arfvoden och ålderstillägg åt adjunkter ..........................................

317,500

317,500

4. Kostnadsersättning åt adjunkter för resa till tjänstgöringsort...............

15,000

15,000

5. Emeritilöner ..............................................................................

500,000

500,000

6. Kostnad för skogsindelning............................................................

12,500

12,500

7. Kostnad för skogsskötsel...............................................................

210,000

210,000

8. Oförutsedda lönebidrag..................................................................

10,000

10,000

9. Ersättning för vissa å bostadsboställens skogsmark belöpande utskylder

50,000

60,000

Öfverskott af kyrkliga aflöningsmedel .............................................

291,367

Summa

11,766,691

12,058,058

Inkomster:

1. Afkastning af bostadsboställen ......................................................

2,096,905

2,096,905

2. Afkastning af lönetillgångar, som församlingarna anskaffat eller genom

donation erhållit .....................................................................

82,682

82,682

3. Församlingsafgifter .....................................................................

3,743,785

4,090,712

4. Afkomst af enskildas donationer till särskilda prästerliga tjänster.........

38,466

38,466

5. Kyrkofondens inkomster ...............................................................

6,749,293

5,749,293

Brist att täcka ...........................................................................

66,560

__

Summa

11,766,691

12,058,058

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

195

Innehållsförteckning,

Rungl. Majis proposition.

Sid.

Förslag till lag om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets tionde

samt om ersättning därför .................................................................................... 3.

Förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning ............................................. 6.

Förslag till lag om emeritilöner för präster.................................................................. 21.

Förslag till lag om kyrkofond....................................................................................... 24.

Statsrådsprotokollet.

I.

Återblick på de prästerliga aflöningsförhållandenas utveckling i vårt land ............... 34.

Nu gällande, med afseende å prästerskapet i de territoriella församlingarna tillämpade

beskattnings- och lönesystem samt verkningarna däraf.......................................... 42.

Viktigare inom riksdagen väckta förslag till ändring i prästerskapets nuvarande af
löningsförhållanden

...................... 62.

Af prästlöneregleringskommittén i dess allmänna motivering framhållna synpunkter i

afseende å reglerandet af prästerskapets aflöningsförhållanden m. m. samt grundtankarna

i kommitténs förslag .............................................................................. 70.

II.

Uttalanden rörande vissa mera betydande frågor af principiell innebörd..................... . 85.

Afskrifning af prästerskapets tionde mot ersättning till kyrkan samt fastställande af grunder

för församlingarnas framtida skattskyldighet till prästerskapets aflöning ..................... 35.

Det ecklesiastika boställsväsendet.............................................................................. 101.

Kyrkans ställning till lagstiftningen angående reglering af prästerskapets aflöning och därmed

sammanhängande frågor.............................................................................. 115,

Redogörelse för författningsförslagens viktigare detaljer i samband med granskning

af förslagen............................................................................................................ 120.

Förslag till lag om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets tionde samt

om ersättning därför.......................................................................................... 121.

Förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning ................................................ 129.

Förslag till lag om emeritilöner för präster ............................................................... 162.

Förslag till lag om kyrkofond ................................................................................. 166.

Grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika bostälIsskogar ........................... 169.

Finansplan..................................................................................................................... 172.

Tablåer........................................................................................................................... 192.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1909:194 Skrifvelse till Konungen, med anledning af Kungl. Maj:ts proposition, n:o 39, med förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning m. m. s. 1 i texten
  2. 1SärU 1909:1 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1 a1 i texten