Sök i Ratio Lex

Angående tilläggspension åt f. d. rektorn Jakob Persson

1909-01-22 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:54, Angående tilläggspension åt f. d. rektorn Jakob Persson

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

1

N:o 54.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående tilläggspension

åt f. d. rektorn Jakob Persson; gifven Stockholms

slott den 22 januari 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att å allmänna indragningsstaten för före detta rektorn Jakob Persson

uppföra en tilläggspension å fyrahundratjugu kronor årligen att utgå från

och med den 1 september 1908.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld

Bih. till Riksd. Prat 1.900. 1 Samt. 1 Afd. 39 Höft. (No 54.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

/

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Majd;

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 januari 1909.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden: Albert Peteksson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

78:o.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld yttrade härefter:

Ang. muggs- »I skrifvelse till öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk den 8

^réaorn* j.d''mars 1907 anhöll rektorn vid samskolan i Arboga Jakob Persson om öfverPersson.

styrelsens åtgärd för utverkande af rättighet för honom att från och med

år 1908, sedan hos Kungl. Maj:t sökt afsked från rektorsbefattningen blifvit

honom beviljadt, under hans återstående lifstid åtnjuta pension som rektor

vid en statens samskola med 3,700 kronor årligen enligt nådiga kungörelsen

den 27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering för lärare

och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk, oaktadt Persson vid ifråga
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

varande tidpunkt ännu icke fullt uppnått den i berörda nådiga kungörelse

föreskrift^ tjänståldern af 35 tjänstår.

Till stöd för denna anhållan anförde Persson hufvudsakligen följande.

På sätt ansökningen bilagdt frej dbetyg utvisade vore sökanden född

den 8 februari 1839 och hade således redan öfverskridit den lefnadsålder,

då enligt nu gällande pensionsreglering en lärare vid allmänt läroverk

borde i regeln afgå från sin tjänst. Att sökanden ännu icke uppnått

den för erhållande af pension stadgade tjänståldern, berodde därpå, att han

först mot slutet af år 1877 erhållit anställning vid allmänt läroverk, och

detta för honom ogynnsamma förhållande hade i sin ordning berott på

följande omständigheter.

Sedan sökanden vid början af höstterminen 1858 aflagt studentexamen,

saknade han tillgångar att utan afbrott fullfölja sina studier vid universitetet.

Efter flera års vistelse som informator på skilda orter utom

universitetsstaden sattes han omsider i tillfälle att dit återvända på hösten

1865. Men äfven under den därpå följande vistelsen vid universitetet

hade han för sitt uppehälle varit hänvisad till nödvändigheten att samtidigt

med skötandet af egna studier offra mycken tid och arbetskraft

dels åt meddelande af enskild undervisning, dels åt tjänstgöring vid privata

skolor i Uppsala. Sedan han under sådana omständigheter vid början af

vårterminen 1872 aflagt filosofie kandidatexamen enligt 1853 års stadga,

hade han fortsatt sin tjänstgöring vid de privata skolorna i Uppsala till

och med höstterminen 1876 ocli samtidigt under vår- och höstterminen

1875 genomgått profårskurs vid högre elementarläroverket därsammastädes.

Vårterminen 1877 hade han tillbragt i Uppsala med förberedelser till en

gradualafhandling, från hvars fullbordande lian af ekonomiska skäl måst

afstå för att vid början af höstterminen 1877 tillträda honom erbjuden

anställning som extra lärare vid det då nybildade realläroverket i Stockholm.

Vid detta läroverk befordrad till ordinarie adjunkt den 9 november

samma år, tjänstgjorde han i denna egenskap till och med höstterminen

1882 och räknade således först då b1/2 års tjänstgöring vid allmänt läroverk.

Den 5 juli 1882 utnämndes han till rektor vid femklassiga allmänna

läroverket i Arboga och tillträdde denna befattning den 1 januari 1883.

Hans anställning vid detta läroverk både således med utgången af år 1907

omfattat en tidrymd af 25 år. Lades därtill de 5Y2 år, sökanden förut

varit anställd vid realläroverket i Stockholm, uppginge hans tjänstetid vid

.■illmänna läroverk, år 1907 däri inräknadt, till S0l/2 år. Finge då de

10 y2 år, han tjänstgjort vid privata skolor, räknas honom till godo såsom

motsvarande åtminstone 4l/> ars tjänstgöring vid allmänt läroverk,

I

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

skulle den såsom villkor för erhållande af afsked med pension stadgade

tjänståldern af sökanden vara uppnådd vid början af år 1908. En dylik

beräkning torde icke sakna fog för sig, alldenstund samtliga de ifrågavarande

privatskolorna vore högre läroverk, en af dem — Uppsala privata

elementarläroverk — ägde rätt att anställa mogenhetsexamen och sökanden

hade vid dem alla undervisat på det högre stadiet, för det mesta samtidigt

i två eller tre af dem, hvarigenom hans tjänstgöringstid uppgått till ett ganska

stort antal timmar i veckan. Under sin tjänstetid vid allmänna läroverk hade

sökanden åtnjutit tjänstledighet dels under höstterminen 1880 för att med anslag

af statsmedel i England, Frankrike och Tyskland idka språkstudier och taga

kännedom om metoderna för undervisningen i främmande språk vid åtskilliga

läroanstalter i dessa länder, dels under de tider, då han som

ledamot af Riksdagens Andra kammare bevistat alla under åren 1891—1905

hållna riksdagar, hvarvid tjänstledigheten merendels varit utsträckt till

slutet af hvarje vårtermin, dels ock slutligen på grund af sjukdom från

och med den 23 augusti till och med den 22 oktober höstterminen 1906.

På den för sökanden såsom fast anställd rektor utfärdade fullmakten

hade han visserligen grundat en för honom och hans familjs utkomst

synnerligen värdefull förhoppning att, om en så lång lefnad blefve honom

beskärd, få kvarstå vid sin tjänst med därtill hörande löneförmåner, tills

han uppnått den för pensions erhållande lagstadgade tjänståldern. En med

åren alltmer tilltagande döfhet i förening med minskad arbetsförmåga

utgjorde dock numera en kraftig maning för honom att, så snart möjlighet

bereddes honom att för sin återstående lifstid komma i åtnjutande af pension

till det fulla belopp, han haft anledning påräkna, afgå från en befattning,

som särskildt i det betydelsefulla nydaningsskede, det under

hans ledning ställda läroverket då genomginge, kräfde hos dess innehafvare

icke blott varmt intresse för den föreliggande, ingalunda lättlösta uppgiften

utan äfven friska och starka både kropps- och själskrafter.

Med undei’dånigt utlåtande den 19 mars 1907 öfverlämnade öfverstyrelsen

berörda ansökning till Kungl. Maj:t. Efter att hafva erinrat att

sökanden vid slutet af år 1907 hade att räkna sig till godo en tjänstålder

af 30 V2 år, hvaraf 25 år som rektor, samt att sökanden sålunda

först är 1911 vid en lefnadsålder af fydlda 72 år, koinme att uppnå den

författningsenligt föreskrifna pensionsåldern och kunna erhålla afsked med

pension från sin rektorstjänst, anförde öfverst}''relsen vidare:

Då af bifogadt läkarbetyg framginge, att sökanden lede af höggradig,

tilltagande döfhet samt minskad arbetsförmåga, skulle sålunda antingen,

om sökanden själf bestrede sin tjänst, sjuklighet och aftagande krafter

opaginerad Kontrollera mot PDF

D

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

hindra honom att på ett tillfredsställande sätt verka som läroverkets styresman,

eller ock rektorstjänsten komma att uppehållas genom tillfällig vikarie,

båda dessa eventualiteter helt visst till afsevärd olägenhet för läroverket,

så mycket mer som detta för det dåvarande genom ombildningen till samskola

vore stadt i ett betydelsefullt nydaningsskede. öfverstyrelsen skulle

sålunda anse det vara en stor fördel för det läroverk, där sökanden vore

anställd, om han genom erhållande af pension bereddes tillfälle att

afgå från sin tjänst redan år 1908. Därtill komme, att sökanden, för hvilken

det, på grund af mistad bostadsförmån, i hvarje fall skulle innebära

en ekonomisk förlust att före den tid, då han genom uppnådd tjänstålder

därtill vore skyldig, afgå från sin tjänst, med hänsyn till det dugande och

nitiska sätt, hvarpå han verkat såsom lärare och styresman för läroverk,

syntes hafva gjort sig förtjänt af ett sådant erkännande från det allmännas

sida, som beviljande åt honom af pension på sätt nu ifrågasatts skulle

innebära. Med afseende härpå ville öfverstyrelsen vitsorda, att sökanden,

under den tid det i enlighet med § 7 mom. 4 af den för öfverstyrelsen

gällande nådiga instruktionen tillhört öfverstyrelsen att utfärda tjänstgöringsbetyg

för rektor, med utmärkt nit och utmärkt skicklighet fullgjort

sina tjänsteåligganden samt uti vandeln förhållit sig hedrande. Öfverstyrelsen

hade vidare inhämtat, att sökanden ingått på den nya lönestaten.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställde öfverstyrelsen,

att Kungl. Maj:t täcktes i nåder till 1907 års Riksdag göra framställning, att

åt sökanden från allmänna indragningsstaten måtte från och med månaden

näst efter den månad under år 1908, då nådigt afsked kunde komma att

blifva honom beviljadt, utgå i pension hans lön som rektor vid nämnda

läroverk eller 3,700 kronor.

Efter nådig remiss afgaf statskontoret den 6 april 1907 underdånigt

utlåtande öfver berörda ansökning, därvid statskontoret yttrade att,

då sökanden, som genom att ingå på den nya lönestaten, hvilken enligt,

nådig kungörelse den 14 september 1906 skulle från och med år 1907

gälla för, bland andra rektorn vid samskolan i Arboga, iklädt sig skyldighet

att underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering,

hvilka kunde varda stadgade, i händelse det af Kungl. Maj:t framlagda

förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares pensionsrätt blefve godkändt,

i allt fall torde blifva skyldig att under år 1908 afgå från tjänsten

med afkortad pension, ansåge statskontoret för sin del icke tillräckliga skäl

föreligga att då underställa förevarande fråga Riksdagens pröfning.

Jämlikt beslut den 26 april 1907 fann Kungl. Maj:t den gjorda framställningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Sedermera bar Persson, i underdånig ansökning den 28 december 1907,

under åberopande af 6 § mom. b) i lagen angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension, anhållit att varda vid sin tjänst som rektor vid sainskolan

bibehållen till den 1 juli 1908 och att därefter erhålla nådigt afsked

med pension till det belopp, som på grund af i ansökningen angifna

skal kunde varda honom tillerkändt.

Sökanden har i denna ansökning anfört, bland annat följande.

Enligt ofvannämnda lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension, hvilken träd! i kraft den 1 januari 1908, vore sökanden, som ingått

på 1904 års lönn- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid

rikets allmänna läroverk, skyldig att under år 1908 afgå från sin tjänst

med af kortad pension. Då sökanden såsom af bilagd tjänsteförteckning

framginge, vid utgången af år 1907 räknade allenast 3072 tjänstår, skulle

enligt § 7 i omförmälda lag hans pension komma att afkortas från 3,700

till 3,230 kronor. Tillätes han kvarstå vid sin tjänst till den 1 juli 1908,

ökades sistnämnda belopp med 50 kronor, men understege ändå med 420

kronor den pension, han på grund af den för honom utfärdade fullmakt

hoppats kunna erhålla. Den nya pensionslagen vore således för sökanden

synnerligen ogynnsam. Särskildt framträdde detta tydligt vid en jämförelse

med de pensioner från allmänna indragningsstaten, hvilka af 1907

års Riksdag på Kungl. Maj:ts nådiga proposition tillerkänts de afgående

rektorerna vid åtskilliga andra läroverk, hvilka på grund af Riksdagens

beslut skulle indragas eller ombildas till sexklassiga samskolor, såsom den

tvåklassiga pedagogien i Södertälje och de treklassiga allmänna läroverken

i Falköping och Örnsköldsvik. Dessa rektorer hade nämligen förklarats

berättigade att i pension från allmänna indragningsstaten åtnj lita sina löner

å 3,500 kronor oafkortade. Att motsvarande förmån beviljades äfven sökanden,

som i 25 år varit anställd som rektor vid ett allmänt läroverk

med större antal klasser än de förenämnda lägre läroverken, torde fä anses

vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, och anhölle sökanden

fördenskull, att Kungl. Maj:t täcktes äfven åt honom bereda rätt att, efter

erhållet afsked, i pension åtnjuta sin lön, 3,700 kronor, oafkortad. Kunde

denna underdåniga ansökan icke beviljas, komme pensionens belopp, vid

bifall till sökandens anhållan att varda vid sin tjänst bibehållen till den

1 juli 1908, enligt den här ofvan gjorda beräkningen att uppgå till allenast

3,280 kronor.

Med anledning af denna ansökning, öfver hvilken läroverksöfverstyrelsen

yttrat sig den 10 januari 1908, medgaf Eders Kungl. Maj:t enligt

beslut den 24 januari 1908, att sökanden linge vid sin tjänst kvarstå tills

vidare intill utgången af juni 1908; hvarjämte Eders Kungl. Maj:t, förkla
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54. 7

rade sig vilja framdeles meddela beslut i anledning af sökandens begäran

om afsked och pension.

Sistberörda ärende, i hvad det angick Perssons ansökning om afsked

med pension, remitterades för afgifvande af yttrande till statskontoret, som

i anledning häraf afgaf underdånigt utlåtande den 25 februari 1908, däri

statskontoret förmälde sig icke finna omständigheterna böra föranleda till

vidtagande af åtgärd för beredande åt Persson af pension till högre belopp

än det, hvartill han författningsenligt vore berättigad. Under antagande

att Persson afginge från tjänsten med utgången af juni 1908 utgjorde

berörda belopp 31/35 af hel pension, 3,700 kronor, eller, efter afrundning

enligt 4 § i pensionslagen, 3,280 kronor, hvilket belopp statskontoret

hemställde måtte såsom pension tillerkännas Persson.

Emellertid anhöll Persson i underdånig ansökning den 6 april 1908

på grund af förekomna omständigheter, att han måtte få kvarstå i tjänsten

under ytterligare två månader eller till den 1 september 1908. Sedan

öfverstyrelsen den 28 april 1908 häröfver afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande, bifölls denna anhållan genom nådigt beslut den 8 maj 1908.

Nu har Persson i en af läroverksöfverstyrelsen med underdånigt utlåtande

den 14 juli 1908 till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnad ansökning,

dagtecknad den 22 juni 1908, anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes bevilja

honom nådigt afsked från och med den 1 september 1908, med

rättighet för honom att under sin återstående lifstid årnjuta pension till

belopp af 3,700 kronor årligen, eller, om detta icke kunde i frågans nuvarande

läge medgifvas, att Eders Kungl. Maj:t täcktes, med förklarande

att pensionen skulle för år 1908 utgå efter 3,280 kronor, till 1909 års

Riksdag aflåta nådig proposition om pensionsbeloppets höjande till 3,700

kronor från och med år 1909. Såsom stöd för denna framställning har

sökanden dels åberopat de skäl han angifvit i sina föregående, af mig redan

relaterade ansökningar i ämnet, dels ock ytterligare anfört följande.

För sin förhoppning om nådigt bifall till nu ifrågavarande underdåniga

ansökan vågade sökanden hämta stöd af det förhållandet, att 1908

års Riksdag på Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition beviljat lektorn vid

högre realläroverket i Göteborg N. A. Johansson hel pension som lektor,

oaktadt han icke varit anställd vid allmänt läroverk mer än 26 år och

för öfrigt utöfvat en femtonårig lärarverksamhet som föreståndare för eu

privat flickskola af ungefär samma omfattning i afseende på klasser och

lärokurser som de privata läroverk, vid hvilka sökanden varit verksam som

lärare i mer än tio år. Den sammanlagda tjänståldern blefve således för

dem båda, med inräkning af bäggederas tjänstetid vid enskilda läroverk,

densamma eller omkring 41 år. Visserligen förelåge mellan lektor Jo
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

hanssons och sökandens lärarverksamhet den skillnaden, att Johansson

varit föreståndare för en högre flickskola och rektor vid ett högre

allmänt läroverk, då däremot sökanden endast haft anställning som

lärare vid högre privata skolor och varit rektor vid ett femklassigt

allmänt läroverk. Men då de vore likställda i afseende på längden af

väl vitsordad tjänstgöring, hvar inom sin tjänstegrad, och sökandens

tjänstetid vid allmänna läroverk omfattade 5 år mer än Johanssons,

hvarförutom sökanden varit rektor 4 år längre än denne, torde det få

anses billigt, att sökanden i likhet med Johansson komme i åtnjutande

af mot sökandens tjänstegrad svarande hel pension, allrahelst som sökandens

rektorstjänstgöring under de senast gångna tre åren till följd af

läroverkets pågående ombildning till en sexklassig samskola varit synnerligen

ansträngande och ansvarsfull. 1 likhet med lektor Johansson hade

äfven sökanden innehaft ett och annat förtroendeuppdrag för behandling

af skolfrågor. Så tillhörde han under 1893 års riksdag såsom ordinarie

ledamot andra kammarens tillfälliga utskott n:o 1. som bland andra frågor

rörande undervisningsväsendet hade att förbereda den då på dagordningen

stående frågan om latinskrifningens upphörande vid de allmänna läroverken,

och var år 1904 likaledes ordinarie ledamot af Riksdagens i anledning

af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad anordning af rikets

allmänna läroverk samt lönereglering för de vid dem anställda lärare m. m.

tillsatta särskilda utskott n:o 1. Hit torde äfven få räknas, att han under

sommaren 1897 samt vintern och våren 1898 varit ledamot af den femmannakommitté,

som den 4 juni 1897 af Kungl. Maj:t tillsatts för att

afgifva betänkande och förslag angående afskaffande eller inskränkande

af undervisningsprofven för lärarbefattningar vid de allmänna läroverken

jämte ett par andra dessa läroverk rörande smärre frågor. På

grund af denna, såsom det syntes sökanden, nästan fullständiga likhet

mellan de på pensionens belopp inverkande grunderna för lektor Johanssons

och sökandens pensionering vågade sökanden antaga som sannolikt

eller åtminstone möjligt, att om hans pensionsfråga kunnat eller hunnit,

samtidigt med Johanssons bringas under Riksdagens ompröfning, utgången

skulle hafva blifvit lika gynnsam för sökanden som för Johansson. Skulle

däremot pensionen åt sökanden beräknas endast efter hans 31 tjänstår vid

allmänna läroverk, utan någon hänsyn till hans synnerligen väl vitsordade

tjänstgöring vid enskilda läroverk, komme den jämlikt § 7 i lagen angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907 att

uppgå till allenast 3,280 kronor, hvarigenom han försattes i en synnerligen

ofördelaktig ställning i jämförelse å ena sidan med de förutvarande

rektorer vid åtskilliga till indragning eller ombildning bestämda lägre

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

läroverk, hvilka af Riksdagen fått sig tillerkända pensioner ä 3,500 kronor,

och å andra sidan med de två adjunkter vid det under sökandens ledningställda

läroverket, hvilka på senare tiden afgått med pensioner å 3,400

kronor; och årsinkomsten af sökandens tjänst, å hvilken han innehade fullmakt,

skulle med ens nedbringas från 6,100 kronor, som den vid tiden

för ansökningen utgjorde med inräkning af tjänstgöringspenningar å 1,800

kronor och hyresersättning å 600 kronor, till föga mera än hälften af

förstnämnda belopp.

Uti sitt öfver sistnämnda framställning afgifna underdåniga utlåtande

har läroverksöfverstyrelsen hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte bevilja

Persson afsked från och med den 1 september 1908 samt tillika medgifva,

att, enär Persson ägde rätt att räkna 31 tjänstår, till honom finge utgå

sl/35 af full pension eller 3,280 kronor. Hvad åter anginge sökandens

anhållan om åtgärders vidtagande för pensionens höjande till 3,700 kronor

hänvisade öfverstyrelsen till hvad öfverstyrelsen i sitt här förut omförmälda

underdåniga utlåtande den 19 mars 1907 yttrat angående full

pension åt Persson.

Statskontoret har i infordradt underdånigt utlåtande den 27 juli

1908 beträffande Perssons senaste framställning yttrat: I fråga om

sökandens rätt till pension vid afskedstagande!, ville statskontoret åberopa

hvad ämbetsverket därom anfört i underdånigt utlåtande den 25 februari

1908. Den omständigheten, att sökanden enligt erhållet tillstånd

kunde komma att i tjänsten kvarstå under juli och augusti månader 1908,

föranledde icke ändring i beloppet af den pension, hvartill sökanden,

på sätt i ämbetsverkets omförmälda utlåtande angåfves, vore berättigad.

Beträffande sökandens framställning om beredande af förhöjning af det

honom författningsenligt tillkommande pensionsbeloppet ville statskontoret

till en början framhålla, att sådan förhöjning icke torde kunna utan

Riksdagens medgifvande beviljas; och tilläte sig statskontoret i öfrigt erinra,

hurusom statskontoret, då fråga väckts om dylik förmån för lektorn vid

högre realläroverket i Göteborg N. A. Johansson, i underdånigt utlåtande

den 16 mars 1908 anfört, att enligt statskontorets mening särdeles tungt

vägande skid borde föreligga för att åtgärd skulle; vidtagas till höjning af

pensionsbelopp, som vore afpassadt efter tjänstetidens längd, att statskontoret

visserligen för egen del tvekade, huruvida sådana omständigheter

föreläge, att ett undantag från regeln, hvilket under alla förhållanden måste

vara ägnadt att ingifva betänkligheter, kunde anses fullt motiveradt; men

att med hänsyn därtill, att den i ämnet sakkunniga myndigheten ansett,

Bih. till Jliksd. Prot. 1909. 1 Samt. 1 Afd. BO Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.

att lektor Johansson om skolväsendet inlagt utmärkt förtjänst samt att

fallet i öfrig! vore af så enastående beskaffenhet, att ett undantag på grund

däraf vore på sin plats, statskontoret icke ansåge sig böra afstyrka att

framställning i ämnet gjordes hos Riksdagen. Då 1908 års Riksdag bifallit

af Eders Kungl. Maj:t framlagdt förslag till förhöjd pension för bemälde

lektor Johansson, samt omständigheterna i nu förevarande fall syntes

i det närmaste öfverensstämma med hvad till stöd för pensionsförhöjning

åt lektor Johansson blifvit anfördt, ansåge statskontoret skäl

föreligga att söka utverka dylik förhöjning jämväl för sökanden. Statskontoret

hemställde alltså, det täcktes Eders Kungl. Maj:t, dels vid

beviljande af det sökta afskedet förklara sökanden berättigad att från

och med månaden näst därefter under sin återstående lifstid uppbära pension

till belopp af tretusentvåhundraåttio kronor, att utgå från det å tionde

hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till pensionering af civila tjänstinnehafvare,

dels ock i nådig proposition föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten

för sökanden uppföra en tilläggspension å fyrahundratjugu

kronor årligen att utgå från och med månaden näst efter den, hvari afsked

blifvit sökanden beviljadt.

Vid ärendets föredragning den 14 augusti 1908 beslöt Kungl. Maj:t

bevilja Persson nådigt afsked med utgången af augusti 1908 med rätt för

honom att från och med den 1 september 1908 uppbära pension till belopp

af 3,280 kronor årligen att utgå enligt bestämmelserna i lagen angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907.

På sätt Persson erinrat medgaf 1907 års Riksdag efter framställning

af Kungl. Maj:t, att rektorn vid treklassiga läroverket i Falköping C. V.

Hagberg, rektorn vid treklassiga läroverket i Örnsköldsvik C. J. Callin och

rektorn vid tvåklassiga pedagogien i Södertälje A. J. R. Danielsson, hvilka

tre läroanstalter jämlikt nådigt beslut den 2 juni 1905 skulle från början

af höstterminen 1905 ombildas till sexldassiga samskolor, finge öfverflyttas

på allmänna indragningsstaten, samt uppförde för en hvar af dem å nämnda

stat ett belopp af 3,500 kronor att af dem under deras återstående lifstid

årligen åtnjutas från och med den 1 juli 1907. Kungl. Maj:t hade ansett,

att jämväl förmånen af dem såsom rektorer tillkommande hyresersättning

bort medräknas, samt fördenskull föreslagit till uppförande å allmänna

indragningsstaten för Hagberg 4,100 kronor, för Callin 4,500 kronor och

för Danielsson 4,000 kronor. Riksdagen förmälde sig emellertid dela den

af läroverksöfverstyrelsen och statskontoret uttalade åsikten, att berörda

pensioner icke borde sättas till högre belopp än 3,500 kronor för en hvar,

motsvarande hans lön å stat.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

ICungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Då Arboga femklassiga läroverks ombildning till sexklassig samskola

var bestämd, uppstod för Persson i samband därmed den frågan, huruvida

han, som ägde fullmakt å rektorstjänsten vid det femklassiga läroverket,

vore skyldig och villig att förvalta rektorsbefattningen vid den ombildade

läroanstalten. Det synes mig antagligt, att Persson kunnat vägra att öfvertaga

rektoratet vid samskolan, i hvilket fall han såsom Hagberg, Callin

och Danielsson måst försättas å indragningsstat. Han hade tydligen då

fått rätt att uppbära sina dittillsvarande löneförmåner såsom rektor, 4,000

kronor, af hvilket belopp 500 kronor utgjort ålderstillägg. Detta alternativ

hade ej ur ekonomisk synpunkt varit fördelaktigt för staten. Persson satte

emellertid ej i fråga annat än att kvarstå i rektorsbefattningen vid samskolan

och öfvergick då helt naturligt på den nya lönestaten. Den menliga

påföljden häraf i pensionshänseende för Persson blef att han på grund

af den under år 1907 utfärdade pensionslagen för civila tjänstinnehafvare

måste nöja sig med eu pension, som blef afsevärdt lägre än hvad han vid

öfvergången å den nya staten, på grund af då gällande bestämmelser kunnat

vänta samt understeg hvad de tre nyssnämnda rektorerna finge sig tillerkändt

å allmänna indragningsstaten. Detta sist antydda förhållande måste

vid tanken på att om han följt deras exempel han bort komma i åtnjutande

af ett större belopp å allmänna indragningsstaten än de, kännas så mycket

bittrare för Persson, som de omförmälda rektorerna varit anställda, två vid

treklassiga läroverk och en vid tvåklassig pedagogi, medan Perssons långa

rektorstid förflutit vid ett femklassigt läroverk. Jag anser för min del

det vara med billighet öfverensstämmande, att Persson tillerkännes en

tilläggspension af 420 kronor, hvarigenom sammanlagda pensionsbeloppet

för honom skulle komma att uppgå till 8,700 kronor och sålunda motsvara

den lön han uppburit såsom rektor.

Jag hemställer fördenskull, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att å allmänna indragningsstaten för före detta rektorn Jakob Persson

uppföra en tilläggspension å fyrahundra!] ugu kronor årligen att utgå från

och med den 1 september 1908.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt

behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af

statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle

nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Seth Flodin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.