Angående afgift för inrikes postanvisning och postförskott å högre belopp än 500 kronor
1909-02-26 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1909:56, Angående afgift för inrikes postanvisning och postförskott å högre belopp än 500 kronor
Dokumentets text
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 56.
1
N:0 56,
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
afgift för inrikes postanvisning och postförskott å högre
belopp än 500 kronor; gifven Stockholms slott den 26
februari 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
besluta, att för inrikes postanvisning och postförskott å högre belopp
än 500 kronor afgiften skall utgöra 50 öre, om postanvisnings- eller
postförskottsbeloppet öfverstiger 500 men ej 750 kronor, samt 60 öre,
om beloppet öfverstiger 750 men ej 1,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
G-USTAF.
Hugo Hamilton.
- Rih. till Riksd. Prot. 11)09. 1 Sami. 1 Afd. 41 Haft. (N:o 56.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
februari 1909.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
SWARTZ, ’
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm.
Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton yttrade:
På 1860-talet infördes inom svenska postverket utväxling mellan
inrikes orter af postanvisningar och postförskott, och förklarade Kungl.
Maj:t genom nådigt bref den 11 juni 1869, att afgiften för penningförsändning
medelst postanvisning eller postförskott skulle utgöra 25
öre för belopp af högst 50 . riksdaler och 33 öre för belopp af mer än
50 men icke öfver 100 riksdaler, hvartill för postförskottsförsändelser
komme det enligt taxa belöpande porto, äfvensom att det belopp, hvarå
postanvisning utfärdades eller postförskott meddelades, icke finge öfverstiga
100 riksdaler. Jämlikt nådigt bref den 4 november 1876 blef,
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.
hvad den inrikes utväxlingen beträffar, afgiften för belopp å 50—100
riksdaler nedsatt till 30 öre. En ytterligare sänkning i tariffen för
inrikes postanvisning och postförskott genomfördes på grund af nådigt
bref den 22 juni 1892, hvarigenom afgiften för belopp å högst 25 kronor
bestämdes till 15 öre. Genom nådigt bref den 30 juni 1899 blef maximibeloppet
för inrikes postanvisning och postförskott höjdt till 500
kronor, i sammanhang hvarmed Kungl. Maj:t förordnade, att afgiften
skulle utgå med 35 öre, då postanvisnings- eller postförskottsbeloppet
öfverstege 100 men icke 250 kronor, samt med 40 öre, då beloppet
uppginge till mer än 250 och högst 500 kronor. Efter denna tid har
någon annan ändring i tariffen för inrikes postanvisningar och postförskott
icke skett än att, på grund af nådigt bref den 17 juni 1904,
afgiften för belopp, icke öfverstigande 5 kronor, nedsatts till 10 öre.
Oafsedt de postafgifter, afsändaren af en postförskottsförsändelse
har att erlägga för själfva befordringen samt, i förekommande fall, för
rekommendation eller assurans, utgår således den särskilda afgiften för
inrikes postförskott med enahanda belopp som den inrikes postanvisningsafgiften.
För närvarande utgöra dessa afgifter, om postanvisnings- eller postförskottsbeloppet
uppgår till högst 5 kronor .................................... 10 öre
om beloppet öfverstiger 5 men ej 25 kronor .............................. 15 xx
x>
xx
xx
»
25
50
100
250
X)
x>
XX
x>
50
100
250
500
X)
i)
X)
25
30
35
40
Uti underdånig skrifvelse den 26 januari 1909 har nu generalpoststyrelsen
gjort framställning om åtgärders vidtagande för att höja maximibeloppet
för inrikes postanvisningar och postförskott.
Innan jag närmare redogör för generalpoststyrelsens ifrågavarande
framställning, tillåter jag mig nämna, att, på sätt styrelsen också erinrat,
högsta beloppet för postanvisning i den allmänt internationella
utväxlingen utgör 1,000 francs eller 720 kronor, och att i den inrikes
posttjänsten inom sådana europeiska länder, hvarest postanvisningsrörelse
öfver hufvud taget förekommer, i allmänhet är medgifvet att försända
postanvisning till högre belopp än inom Sverige. Så är i frankrike,
Belgien och Nederländerna någon begränsning icke fastställd beträffande
beloppet för inrikes vanlig postanvisning samt högsta beloppet
för inrikes telegrampostan visning bestämdt till, hvad Frankrike och
Belgien angår, 5,000 francs och, hvad Nederländerna angår, 500 do
-
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 50.
riner. I Danmark kan inrikes postanvisning utställas å högst 720 kronor,
i Norge å högst 1,000 kronor mellan postkontor i allmänhet och
högst 10,000 kronor mellan vissa postkontor, i Tyskland å högst 800
mark samt i Österrike å högst 1,000 österrikiska kronor.
I sin omförmälda skrifvelse meddelar nu generalpoststyrelsen att
på senaste tiden — särskilt med hänsyn till den i § 10 af nådiga
kungörelsen den 4 december 1908, med föreskrifter i anledning af
landtränteriernas indragning, intagna bestämmelsen att likvider från
landskontoren i vissa fall skola verkställas medelst postanvisning —
för generalpoststyrelsen framställts såsom ett önskemål, att högsta beloppet
för inrikes postanvisning måtte förhöjas.
Generalpoststyrelsen anför, aLt en sådan åtgärd utan tvifvel skulle
blifva till gagn icke blott för landskontoren utan äfven för handelns
och industriens representanter, hvarför en förändring i den angifna riktningen
synes styrelsen böra genomföras. Men då en höjning af postanvisningsmaximum
gifvetvis medför ökad skyldighet för postverket att
vid postkontoren hålla kassaförlag, måste, säger styrelsen, vid sådan
åtgärd, hvarom här är fråga, en viss försiktighet iakttagas, och anser
generalpoststyrelsen höjningen icke utan olägenhet kunna sträckas längre
än till ett maximibelopp af 1,000 kronor.
Hvad angår inrikes postförskott, har visserligen icke till generalpoststyrelsen
framförts någon särskild önskan om maximibeloppets förhöjning,
men med afseende å det nära samband, hvari postanvisningsoch
postförskottsrörelserna stå till hvarandra, i det att inlöst postförskott
omsättes i och likvideras genom postanvisning, anser generalpoststyrelsen
skäl icke förefinnas att frångå den hittills inom svenska postverket
följda praxis i fråga om postanvisnings- och postförskottsrörelsernas
öfverensstämmelse såväl hvad angår maximibelopp som beträffande
afgifter.
Innan generalpoststyrelsen yttrat sig om, hvilka afgifter böra
upptagas för inrikes postanvisning eller postförskott å mer än 500 och
högst 1,000 kronor, har styrelsen erinrat om ett mindre egentligt förhållande,
som för närvarande råder beträffande afgiften för en viss
grupp af inrikes postanvisningar.
Före den 1 oktober 1907, då den senaste världspostkongressens
beslut trädde i kraft, utgjorde den allmänt internationella postanvisningsafgiften,
hvad angick de första 100 francs af en anvisnings belopp,
25 centimes för 25 francs eller del af 25 francs samt, hvad beträffade
en postanvisnings belopp utöfver de första 100 francs, 25
centimes för 50 francs eller del af 50 francs. Från nyssnämnda tid
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o öli.
punkt kar emellertid genomförts sådan nedsättning i den allmänt internationella
postanvisningsafgiften, att denna numera likformigt utgår
med 25 centimes för 50 francs eller del af 50 francs utaf anvisningsbeloppet,
d. v. s., med de inom svenska postverket antagna myntekvivalenter,
18 öre för hvart belopp af 36 kronor eller del däraf. För
en postanvisning å högst 36 kronor från Sverige till utlandet upptagas
sålunda i allmänhet 18 öre, medan, enligt hvad ofvan sagts, afgiften
för inrikes svensk postanvisning å mer än 25 och högst 36 kronor
utgör 25 öre, d. v. s. 7 öre mer än den internationella afgiften. Beträffande
postförskott å internationell brefpostförsändelse upptages visserligen
icke sådan afgift som den inrikes svenska postförskottsafgiften,
men från inkasseradt internationellt postförskott afdrages i stället vanlig
postanvisningsafgift. (Rörande internationella postförskottspaket gälla särskilda
bestämmelser.) I utväxlingen med Danmark och Norge har på
grund af särskilda aftal postanvisningsafgiften varit bestämd till 15 öre
för belopp af högst 25 kronor, 30 öre för belopp öfver 25 men ej
öfver 100 kronor o. s. v. Då emellertid, enligt det allmänt internationella
postanvisningsaftalet, vederbörande postförvaltningar väl äro
berättigade att angående postanvisningsrörelsen bibehålla och afsluta
särskilda aftal, men endast i ändamål att nedsätta afgiftema eller
på annat sätt förbättra utväxlingen, har man numera ansett sig från
och med den 1 oktober 1907 icke kunna för postanvisning till Danmark
eller Norge å belopp, öfverstigande 25 men ej 36 kronor,
upptaga högre afgift än den allmänt internationella, eller 18 öre. Jämväl
i utväxlingen med Danmark och Norge är således afgiften för
postanvisning, tillhörande den nu ifrågavarande gruppen, lägre än den
inrikes afgiften.
För den händelse afgiften för inrikes postanvisning å belopp öfver
25 men icke öfver 36 kronor skulle sänkas, så att densamma ej öfverstege
motsvarande internationella afgift, torde, anför generalpoststyrelSen
— för vinnande af afrundade tal såväl för afgiftsbeloppet som för
postanvisningsmaximum inom gruppen — sänkningen höra genomföras
på det sätt, att det nuvarande afgiftsbeloppet 15 öre utsträckes att
omfatta postanvisningar å belopp till och med 50 kronor och att således
det nuvarande afgiftsbeloppet 25 öre bortfölle. För att utröna,
hvilken minskning i postverkets inkomster en dylik sänkning jämte
motsvarande sänkning beträffande postförskottsafgiften skulle medföra,
har undersökning anställts med stöd af det statistiska material, som
finnes hos generalpoststyrelsen tillgängligt, och har denna undersökning
gifvit vid handen, att, om sänkningen i fråga varit genomförd
6 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition No 56.
före 1907 års ingång, postverkets inkomster för nämnda år därigenom
skulle minskats med, i rundt tal, 70,000 kronor. Då denna summa,
särskilt med hänsyn till nuvarande ekonomiska förhållanden, synts
generalpoststyrelsen allt för afsevärd, för att styrelsen nu skulle vilja
ifrågasätta nedsättning i det afgiftsbelopp, som här afses, har styrelsen
tänkt sig, att frågan, huruvida och i hvilken mån nedsättning i förevarande
hänseende må beviljas, bör tillsvidare hvila i afbidan på gynnsammare
förhållanden.
Äfven i fråga om afgifterna för belopp, öfverstigande 50 kronor,
kunde möjligen, anför generalpoststyrelsen, en revision anses lämplig.
^ar nämligen anledning antaga — ehuru en fullt
pålitlig utredning i sådant hänseende icke är lätt att åstadkomma —
att de afgifter, som inflyta till postverket för postanvisnings- eller postförskottsrörelsernas
bedrifvande, icke till fullo ersätta postverket för
allt dess arbete härutinnan. Men då generalpoststyrelsen nu icke ifrågasätter
ändring beträffande afgifterna för belopp, icke öfverstigande 50
kronor, synes äfven med revision af gällande afgifter för högre belopp
böra anstå till dess afgifternas ötverseende må kunna i ett sammanhang
verkställas. Skulle emellertid, i motsats till hvad generalpoststyrelsen
här föreslagit, de inrikes afgifterna för belopp å 25—36 kronor anses
höra redan nu sänkas, så att de icke öfverstiga motsvarande internationella
afgifter, anser generalpoststyrelsen godtgörelse för den minskning
i postverkets inkomster, som häraf skulle uppstå, böra i möjligaste
mån beredas postverket genom höjning af afgifterna för högre
belopp.
För sin del bär generalpoststyrelsen tänkt sig, att för närvarande
annat beslut rörande de inrikes postanvisnings- och postförskottsafgifterna
icke skulle erfordras än hvad angår postanvisnings- eller postförskottsbelopp
öfver 500 men icke öfver 1,000 kronor. Generalpoststyrelsen
erinrar, att, då styrelsen genom underdånig skrifvelse den 29
maj 1899 afgaf förslag till afgifter för belopp, öfverstigande 100 men
ej 500 kronor, ^styrelsen uttalade såsom allmän princip, att afgiften för
postanvisning å visst belopp icke borde öfverstiga postafgiften för inrikes
bref med angifvet värde till motsvarande belopp, och att styrelsen
i enlighet härmed föreslog den sedermera fastställda och ännu gällande
afgiften, 40 öre, för inrikes postanvisning inom den grupp, hvars
maximibelopp utgör 500 kronor, eller således samma afgift som postafgiften
för ett inrikes, för 500 kronor assureradt bref af en portosats.
Berörda princip är emellertid, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelar,
icke genomförd vare sig i den internationella utväxlingen eller i
7
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 56.
eu del länders inrikes posttjänst, i det att i många fall för postanvisningar
upptagas väsentligen högre afgifter än för assurerade bref till
motsvarande värde. Med fog torde äfven, säger styrelsen, kunna pastas,
att af postverket kräfves mer arbete och kostnader för behandlingen
af en postanvisning än lör behandlingen af ett assureradt bref, enär
postanvisningen bokföres å såväl inbetalnings- som adresspostanstalten
samt påkallar särskildt revisionsarbete, hvartill kominer, att speciella
kontrollåtgärder erfordras, när postfunktionärerna hafva att från allmänheten
mottaga reda penningar. Om emellertid, såsom generalpoststyrelsen
nu ifrågasatt, ingen ändring för närvarande vidtages beträffande
redan gällande afgifter för inrikes postanvisningar och postförskott,
anser generalpoststyrelsen afgifterna för dylik postanvisning eller postförskott
till föreslaget förhöj dt belopp böra så nära som möjligt ansluta
sig till de nuvarande afgifterna. Enär postafgiften för ett till
1,000 kronor assureradt, inrikes bref af en portosats utgör 60 öre,
anser styrelsen därför afgiften för inrikes postanvisning eller postförskott
å 1,000 kronor likaledes böra sättas till 60 öre. Då vidare den
nuvarande högsta postanvisnings- och postförskottsgruppen omfattar
belopp öfver 250 men icke öfver 500 kronor, hemställer styrelsen, att
äfven postanvisningar och postförskott öfver 500 kronor indelas i grupper
å 250 kronor, samt att afgifterna därför bestämmas till 50 öre för
belopp, öfverstigande 500 men ej 750 kronor, och 60 öre för belopp
öfver 750 men ej öfver 1,000 kronor.
I likhet med generalpoststyrelsen finner jag önskvärdt, att maximibeloppet
för inrikes postanvisning och postförskott blifver förhöjdt;
och finner jag det af styrelsen i sådant hänseende framställda förslag
vara med hänsyn till såväl allmänhetens som postverkets intressen tillfredsställande.
Generalpoststyrelsen har i sin skrifvelse berört frågan om de nu
gällande afgifterna i den inrikes postanvisnings- och postförskottsrörelsen.
Af stvrelsens uttalanden framgår, att en oegentlighet föreligger
i detta hänseende, såvidt angår postanvisningar å belopp, öfverstigande
25 men icke 36 kronor. Den nu fastställda afgiften är emellertid
lämpad efter de i öfrigt bestämda afgifterna och synes icke böra
rubbas annat än i sammanhang med en fullständig revision af dessa
afgifter. Med hänsyn till hvad'' generalpoststyrelsen anfört lärer dock
den lämpliga tidpunkten härför icke nu vara inne. Jag anser därför
lika med generalpoststyrelsen bäst, att man för närvarande inskränker
sig till att bestämma'' afgiften för postanvisningar och postförskott å
Departements
chefens
yttrande.
8
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 56.
belopp, öfverstigande 500 kronor. De afgifter, generalpoststyrelsen i
sådant afseende föreslagit, synas mig också lämpligen afvägda.
Då det emellertid tillkommer Riksdagen att ensam besluta rörande
dessa afgifter, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
besluta, att för inrikes postanvisning och postförskott å högre belopp
än 500 kronor afgiften skall utgöra 50 öre, om postanvisningseller
postförskottsbeloppet öfverstiger 500 men ej 750 kronor, samt
60 öre, om beloppet öfverstiger 750 men ej 1,000 kronor.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall samt förordnade, att proposition i ämnet af den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till
Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
F. W. O. Leuhusen.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1909.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1909:51 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maf.ts proposition angående afgift för inrikes postanvisning ock postföi''skott å högre belopp än 500 kronor. s. 1 i texten