Angående anslag till fortsättning af statsbanorna Morjärv—Lappträsk, Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmsfjärden, Östersund—Ströms vattudal (Ulriksfors) samt Järna—Norrköping in. ro
1909-02-26 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1909:72, Angående anslag till fortsättning af statsbanorna Morjärv—Lappträsk, Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmsfjärden, Östersund—Ströms vattudal (Ulriksfors) samt Järna—Norrköping in. ro
Dokumentets text
Kungi. May.ts Nåd. Proposition N:o 72.
1
N:o 72.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
anslag till fortsättning af statsbanorna Morjärv—Lappträsk,
Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmsfjärden, Östersund—Ströms
vattudal (Ulriksfors) samt Järna—Norrköping
in. ro.; gifven Stockholms slott den 26 februari 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att för år 1910 till utgående från riksgäldskontoret anvisa
dels till fullbordande af statsbanan från Morjärv öfver Storträsk till
Lappträsk samt af landsvägen mellan Morjärv och Lappträsk ett belopp
af 1,061,246 kronor,
dels till fortsättning af statsbanan från Bastuträsk till Skellefteå
och vidare till Kallholms fjärden ett belopp af 1,000,000 kronor,
dels till fortsättning af statsbanan från Östersund till Ströms vattudal
(Ulriksfors) jämte bispår från Ulriksfors till Strömsund ett belopp
af 3,000,000 kronor,
dels ock till fortsättning af statsbanan från Järna öfver Vagnhärad
och Nyköping förbi Lunda till Norrköping ett belopp af 2,000,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Ilamilton.
Uih. till Bibel. Prof. 1909. I Sami. 1 Aftl. 48 ITiifl. (N:o 72.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
Mor j arv —
Lappträsk.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
februari 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm.
Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton, anförde.
Uti underdånig skrifvelse den 30 oktober 1908 har järnvägsstyrelsen
anmält de anslagsbelopp, som, enligt styrelsens åsikt, böra för år 1910
äskas af Riksdagen för fortsättning af statsbanorna Morjärv—Lappträsk,
Bastuträsk—Skellefteå-Kallholmsfjärden, Östersund—Ströms vattudal
(Ulriksfors) samt Järna—Norrköping.
Hvad till en början beträffar statsbanan Morjärv—Lappträsk tillåter
jag mig erinra, hurusom, med anledning af en af Kungl. Maj:t till
Riksdagen gjord framställning om anläggning af dels en statsbana från
Morjärv till Karungi by dels landsväg från Boden öfver Morjärv till
Lappträsk, 1904 års Riksdag, under förbehåll af vissa villkor, besluta
dels anläggning af en statsbana från Morjärv öfver Storträsk till
Lappträsk för en beräknad kostnad af 3,984,846 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72. 3
Kungl. Maj:t att närmare förordna om de orter, järnvägen hade att
genomgå,
dels ock i sammanhang därmed anläggning af landsväg från Boden
till Morjärv och vidare från Morjärv till Lappträsk för en beräknad
kostnad beträffande den förra sträckningen af 615,000 kronor och vidkommande
den senare af 628,000 kronor,
äfvensom för påbörjande af nämnda anläggningar å riksstaten utom
hufvudtitlarna för år 1905 anvisat 500,000 kronor.
Därefter har Riksdagen för samma ändamål beviljat för hvartdera
af åren 1906 och 1907 å riksstaten utom hufvudtitlarna ett anslag af
500,000 kronor samt för år 1908 ett anslag af 1,200,000 kronor att
utgå från riksgäldskontoret äfvensom för år 1909 ett anslag af 1,500,000
kronor att likaledes utgå från riksgäldskontoret.
I de af Kungl. Magt för åren 1905, 1906, 1907 och 1908 fastställda
arbetsplaner för ifrågavarande anläggningar äro de för samma
år beviljade anslag, 2,700,000 kronor, upptagna att användas på följande
sätt:
1.485.000 kronor för järnvägen,
615.000 kronor för landsvägen mellan Boden och Morjärv, hvilken
därmed fullbordats, samt
600.000 kronor för landsvägen Morjärv—Lappträsk.
Genom beslut den 27 november 1908 har Eders Kungl. Maj:t
fastställt plan för arbetenas bedrifvande under år 1909 å nämnda statsbana
och landsväg, och upptager planen följande arbeten:
beträffande bananläggningen: fullbordande, i stort sedt, af terrasseringsarbetena,
utförande af återstående trumbyggnader, fullbordande af
broarna öfver Stråkan och Storträskån, fortsättande af arbetet med uppförande
af broarna öfver Lillån och Kukkasjoki, fullbordande af erforderliga
vägöfvergångar och vägomläggningar, fullbordande af arbetet
med utvidgning af Morjärvs bangård, påbörjande af arbetet med anläggning
af bangårdar vid Hvitvattnet och Lappträsk, uppförande af banbevakningsbostäder,
utläggning af spår till Storträskån, fullbordande af
ballastning till Räcktjärv samt underballastning å sträckan Räektjärv—
Storträskån; hvarjämte rullande materiel skall inköpas för 100,000
kronor; och
vidkommande landsväg sanläggningen: fullbordande af bron öfver Storträskån
.
Hvad beträffar det belopp, som enligt järnvägsstyrelsens förmenande
bör för ifrågavarande statsbana och landsväg äskas af Riksdagen för
år 1910, erinrar styrelsen uti sin berörda skrifvelse den 30 oktober
4
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
1908 till en början, hurusom styrelsen uti underdånig skrifvelse den 31
januari 1908 angående anslag för år 1909 till af Riksdagen beslutade
järnvägsanläggningar anfört vidkommande nu ifrågavarande statsbana
och landsväg, att de då återstående, för anläggningarnas fullbordande
beräknade medlen, 2,527,846 kronor, borde så fördelas, att 1,500,000
kronor kunde disponeras under år 1909, under det att återstoden,
1,027,846 kronor, skulle reserveras för användning under år 1910 till,
förutom inköp af rullande materiel för 33,000 kronor, erforderliga kompletteringsarbeten.
Sedan af Riksdagen för år 1909 för ändamålet beviljats 1,500,000
kronor, skulle således, anför järnvägsstyrelsen vidare, för anläggningarnas
fullbordande återstå af de för samma anläggningar beräknade
medel 1,027,846 kronor. Detta belopp syntes dock icke vara tillräckligt
för att anläggningarna skola kunna fullbordas. Förhållandena
hade nämligen gestaltat sig så, att ett öfverskridande af de för anläggningarna
ursprungligen beräknade kostnaderna icke syntes kunna undvikas.
Järnvägsstyrelsen har nämligen funnit en kostnadsökning föranledas
dels af den genom nådigt bref den 13 mars 1908 vid fastställande af
definitiv plan för delen Stormyren—Lappträsk af statsbanan i fråga
gifna föreskriften om ökad längd af rundspåren å de för möten af
militärtåg afsedda stationer och mötesplatser, dels af den genom nådigt
bref den 22 februari 1907 fastställda planen för bandelen Öfver Morjärv—Stormyren,
hvarigenom banan erhållit, en med större kostnad förenad
sträckning än ursprungligen beräknats, dels ock af anläggningen
utaf ett sidospår från håll- och lastplatsen vid Räcktjärv till Räcktjärvändan,
för hvilket genom nådigt bref den 13 mars 1908 fastställts
definitiv plan.
Jag tillåter mig i detta sammanhang något närmare redogöra för
de förhållanden, som föranledt Eders Kungl. Maj:ts nyssberörda beslut.
Med anledning af ett utaf järnvägsstyrelsen med underdånig skrifvelse
den 9 januari 1908 ingifvet förslag till definitiv plan för bandelen
Stormyren—Lappträsk samt till arbetsplan under år 1908 för landsvägen
Morjärv—Lappträsk anförde chefen för generalstaben uti underdånigt
utlåtande den 17 februari 1908, att det syntes önskvärdt, att
längden af rundspåren mellan fripålarna å de för "möten af militärtåg
afsedda stationer och mötesplatser på statsbanorna ökades från hittills
brukliga 350 och 300 meter till 400 meter för hvarje sådant spår, och
att detta måtte tillämpas vid statsbanan Morjärv—Lappträsk dock med
Kung.l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
5
undantag af den redan färdigbyggda delen Boden—Morjärv; och anmärkte
generalstabschefen, att de nuvarande måtten ej längre motsvarade
den ökade dragkraften och den därmed följande möjligheten
till större tåg, samt att det syntes önskvärdt att uppnå enhet rörande
ifrågavarande mått.
På grund af hvad chefen för generalstaben sålunda anfört, meddelade
järnvägsstyrelsen, att hinder icke mötte för utläggande till
400 meter af de militära rundspåren å nu ifrågavarande handel, men
att den för banan i dess helhet beräknade kostnaden genom den ifrågasatta
spårförlängningen komme att ökas med omkring 14,000 kronor.
Genom beslut den 13 mars 1908 fastställde Eders Kungl. Maj:t det af
järnvägsstyrelsen underställda förslaget till definitiv plan för bandelen
Stormyren—Lappträsk, dock med den ändring att längden af rundspåren
mellan fripålarna å de för möten af militärtåg afsedda stationer
och mötesplatser å ifrågavarande handel bestämdes till 400 meter.
Enligt hvad järnvägsstyrelsen nu meddelat, uppgår den häraf föranledda
kostnadsökningen till 13,700 kronor.
Hvad därefter beträffar den ändrade sträckningen å bandelen Öfver
Morjärv—Stormyren fanns denna upptagen uti det förslag till definitiv
plan för bandelen Öfver Morjärv—Stormyren, som med underdånig
skrifvelse den 31 december 1906 underställdes Kungl. Maj:tspröfning.
Järnvägsstyrelsen anförde därvid, att Nederkalix och Öfverkalix
socknar genom utsedda ombud hos styrelsen gjort framställning om
sådan ändring beträffande^ statsbanans Morjärv-Lappträsk sträckning
mellan Öfver Morjärv och Östra Flakaträsk, att banan, som enligt uppgjord
plan vore afsedd att förbi Gran träsket framgå på ungefär två
kilometers afstånd söder om den af Kalix älf bildade sjön Räcktjärv,
måtte i stället dragas så nära som möjligt denna sjös sydligare del,
den s. k. Räcktjärvändan, och helst till en punkt omkring 300 meter
söder om densamma.
Med anledning häraf hade styrelsen låtit verkställa detaljerade
undersökningar för en linje i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den
af förbemälda socknar angifna sträckning. För att de åsyftade fördelarna
med banans närmande till Räcktjärvändan skulle i största möjliga
utsträckning vinnas, syntes det emellertid vara erforderligt, att
ett spår anlades från en ifrågasatt håll- och lastplats i närheten af
Räcktjärvändan ned till nämnda sjö, så att direkt förbindelse kunde
erhållas mellan banan och ångbåtslederna å sjön.
Då detta senare alternativ, i synnerhet om sidospåret komme till
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
utförande, enligt järnvägsstyrelsens åsikt skulle bättre än sträckningen
förbi Granträsket tillgodose ifrågavarande bygders trafikbehof och äfven
medföra ökning af trafiken å banan, förordade styrelsen till fastställelse
sträckningen förbi Räcktjär vändan med dylikt sidospår.
Genom beslut den 22 februari 1907 fastställde Kungl. Maj:t den
underställda definitiva planen för bände] en Öfver Morjärv—Stormyren
i sträckningen förbi Räcktj är vändan dock med undantag af sidospåret
till nämnda sjö, en fråga, som Kungl. Maj:t förklarade sig vilja framdeles,
uppå anmälan af järnvägsstyrelsen, ånyo upptaga till pröfning,
sedan visadt blifvit, att landsting, kommuner eller enskilda tillförbundit
sig att å plats och inom tid, som af järnvägsstyrelsen bestämdes,
vid Räcktjärvändan anordna och för framtiden underhålla erforderlig
kajbyggnad.
Sedan för anläggning af ifrågavarande sidospår intresserade förbundit
sig att anordna den erforderliga kajbyggnaden äfvensom att
för framtiden underhålla densamma, har Eders Kungl. Maj:t genom
beslut den 13 mars 1908 fastställt förberörda definitiva plan för bandelen
Öfver Morjärv—Stormyren, i hvad samma plan afser ifrågavarande
sidospår från håll- och lastplatsen vid Räcktjärv till Räcktjärvändan.
Kostnadsökningen till följd af den sålunda förändrade sträckningen
å bandelen öfver Morjärv—Stormyren samt sidospåret till Räcktjärvändan
har af järnvägsstyrelsen beräknats till 19,700 kronor.
Såsom förut är nämndt, utgöra de för användning under år 1910
reserverade medlen 1,027,846 kronor. Nyss omförmälda kostnader, som
föranledas af de förlängda rundspåren och den dyrbarare sträckningen af
bandelen Öfver Morjärv—Stormyren jämte sidospåret till Räcktjärvändan,
uppgå sammanlagdt till 33,400 kronor.
Summan af nämnda belopp eller 1,061,246 kronor skulle, enligt
hvad järnvägsstyrelsen uti sin nu ifrågavarande framställning af den
30 oktober 1908 uppgifver, vara det belopp, som bör för fullbordande
af statsbanan Morjärv-Lappträsk samt landsvägen Boden—Lappträsk
äskas af Riksdagen för år 1910.
Af detta belopp skulle, enligt styrelsens mening, 18,000 kronor
användas till fullbordande af den för landsvägen mellan Morjärv och
Lappträsk erforderliga bron öfver Kukkasjoki, 33,000 kronor till inköp
af rullande materiel och återstoden till fullbordande af statsbanan Morjärv—Lappträsk.
Järnvägsstyrelsen finner sig dock icke för närvarande kunna med
7
Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 72.
bestämdhet afgöra, huruvida ofvannämnda belopp, 1,061,246 kronor, blir
tillräckligt för han- och landsvägsbyggnadernas fullbordande. Styrelsen
har därvid närmast tänkt på de ersättningar för husflyttningar och
andra olägenheter, som föranledas af landsvägsanläggningen Boden—
Lappträsk.
Äfven för denna fråga tillåter jag mig lämna en något utförligare
redogörelse.
Vid sitt beslut om anläggning af en statsbana från Morjärv öfver
Storträsk till Lappträsk och i sammanhang därmed anläggning af landsväg
från Boden till Morjärv och vidare från Morjärv till Lappträsk har
1904 års Riksdag uppställt såsom villkor
att kostnadsfritt för den ifrågasatta banan skulle upplåtas mark
dels för all framtid och dels under arbetets fortgång, på sätt i allmänhet
plägar föreskrifvas;
att kostnadsfritt för den ifrågasatta landsvägen från Boden till
Morjärv och vidare från Morjärv till Lappträsk skulle upplåtas all till
väganläggningen erforderlig mark;
samt att upplåtelsen jämväl skulle innebära förpliktelse att lämna ersättning
för olägenheter till följd af försvårad brukning, förlängda vägar
eller andra olägenheter af hvad namn och beskaffenhet de vore, som
kunde anses härflyta af det genom järnvägens anläggning orsakade
intrång;
allt med skyldighet att hålla staten skadeslös för hvad i ett eller
annat afseende härutinnan tilläfventyrs kunde komma att brista.
Därefter har Norrbottens läns landsting den 23 september 1904
förklarat sig villigt att för ofvanberörda järnvägs- och landsvägs anläggningar
ikläda sig enahanda förpliktelser, som blifvit af Riksdagen bestämda.
Uti underdånig skrifvelse den 12 april 1907 anförde järnvägsstyrelsen
därefter följande. Enligt hvad arbetsledaren vid statsbanan Morjärv—- Lappträsk och landsvägen Boden—Lappträsk hos styrelsen anmält, hade
eu af landstinget tillsatt järn vägsnämnd, som hade att i alla ärenden
rörande ifrågavarande anläggningar föra landstingets talan och bevaka
dess intressen, förklarat sig anse, att landstingets förenämnda åtagande
att kostnadsfritt upplåta mark m. m., hvad beträffade landsvägsanläggningen,
innefattade förpliktelse för landstinget att tillhandahålla endast
den mark, som behöfdes till själfva vägens körbana med tillhörande
släntor och sidodiken men icke afsåge sådan mark, som under byggnadstiden
och delvis för framtiden erfordrades för sidoschakt, upplag
af sten och jord samt sten- och grustäkter med därtill körande vägar.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
Till följd häraf hade järnvägsstyrelsen i skrifvelse till järnvägsnämnden
den 25 januari 1907 anhållit, att landstinget måtte
dels kostnadsfritt för landsvägsanläggningen Boden—Lappträsk
upplåta för all framtid all mark till landsvägsbyggnaden med därtill
hörande afdikningar, vattenaflopp och parallell vägar och all mark för
till följd af landsvägsbyggnaden erforderlig anläggning af nya eller
omläggning af gamla, allmänna eller enskilda, vägar samt under arbetets
fortgång all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt
sten- och grustäkter med därtill hörande vägar behöflig mark, att vid
arbetets slut aflämnas i då befintligt skick,
dels ock lämna ersättning för husflyttningar och olägenheter till
följd af försvårad brukning och förlängda vägar eller andra olägenheter
af hvad namn och beskaffenhet de vara måtte, som kunde anses härflyta
af det genom landsvägens anläggning orsakade intrång,
allt med skyldighet för landstinget att hålla staten skadeslös för
hvad i ett eller annat afseende därutinnan kunde komma att brista.
Till svar å denna skrifvelse förklarade järnvägsnämnden, att densamma
funne sig förhindrad att å landstingets vägnar tillhandahålla
annat än den af 1904 års landsting beslutade fria marken för landsvägsanläggningen
.
Med anledning af hvad sålunda i ärendet förekommit, hemställde
järnvägsstyrelsen i underdånighet om medgifvande för styrelsen att med
vederbörande träffa aftal om upplåtelse af den i järnvägsstyrelsens förberörda
skrifvelse till järnvägsnämnden omförmälda mark, som icke
erfordrades för själfva vägbanan med sidodiken, samt om ersättning
för de i samma skrifvelse omnämnda husflyttningar och olägenheter.
Därjämte anhöll järnvägsstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte förordna,
att, därest godvillig öfverenskommelse i ofvanberörda afseenden icke
kunde träffas med vederbörande, den ersättning, som borde utgifvas
för ifrågavarande mark och intrång, skulle bestämmas i den ordning,
kungl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof den 14 april 1866 stadgade.
Sedan därefter Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens
län på föranledande af chefen för civildepartementet gjort
framställning i saken till länets år 1907 församlade landsting,
uppdrog landstinget åt järnvägsnämnden att med landstingets makt
och myndighet besluta om de kostnader för landsvägsanläggningen,
hvilka kunde anses skäliga. Järnvägsnämnden förklarade sig å
landstingets vägnar därefter villig att kostnadsfritt upplåta, bland
annat, för all framtid all mark till landsvägsbyggnaden med därtill
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
hörande släntor, sidodiken och vattenaflopp samt all mark för
till följd af lands vägsbyggnaden erforderlig anläggning af nya eller
omläggning af gamla, allmänna eller enskilda, vägar. Därjämte åtog
sig järnvägsnämnden för landstinget att ensam bestrida rättegångsoch
expropriationskostnaderna för ifrågavarande landsvägsanläggning.
Efter vidare förhandlingar förklarade sig järnvägsnämnden villig
att utöfver ofvan angifna åtaganden tillförbinda landstinget ersättningsskyldigheten
för all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt
sten- och grustäkter med därtill hörande vägar behöflig mark, mot det
att järnvägsstyrelsen åtoge sig att ansvara för och bekosta ersättningar
för husflyttningar, skada, intrång och olägenheter, eller, med ett ord,
för alla andra kostnader, som måste tillerkännas markägarna till följd
af landsvägsbyggnaden Boden—Lappträsk.
Sedan järnvägsstyrelsen meddelat, att någon mark för parallellvägar
icke behöfde anskaffas, bemyndigade Eders Kungl. Maj:t genom beslut den
26 juni 1908, med godkännande af landstingets förberörda åtaganden, järnvägsstyrelsen
att för landsvägsanläggningen Boden—Morjärv—Lappträsk
träffa aftal med vederbörande om ersättning för husflyttningar och olägenheter
till följd af försvårad brukning och förlängda vägar eller andra
olägenheter af hvad namn och beskaffenhet de vara må, som kunna
anses härflyta af det genom landsvägens anläggning orsakade intrång.
Vidare förordnade Eders Kungl. Maj:t, att, därest godvillig öfverenskommelse
beträffande sagda ersättning icke kan med vederbörande
träffas, den ersättning, som bör utgifvas, skall bestämmas i den ordning,
förordningen den 14 april 1866 stadgar; hvarjämte förklarades, att de ersättningsbelopp,
som på grund häraf varda öfverenskomna eller annorledes
bestämda, skola utgå af det utaf Riksdagen för ifrågavarande landsväg6- anläggning beviljade anslag.
Rörande denna fråga har järnvägsstyrelsen uti sin skrifvelse den
30 oktober 1908 meddelat, hurusom så störa kraf i nämnda afseende
af vederbörande framställts, att man icke ansett sig kunna träffa upp- ‘
görelse med dem på frivillig väg och att på grund häraf syntes blifva
nödvändigt hänskjuta frågan om dylika ersättningar till afgörande genom
expropriationsförfarande. Frågan torde under sådana förhållanden knappast
hinna blifva i sin helhet slutbehandlad förr än under sommaren år 1910.
Järnvägsstyrelsen har med anledning häraf förklarat sin afsikt
vara att, sedan utredning kunnat åvägabringas angående det till följd
af nu nämnda förhållanden erforderliga ungefärliga belopp för anläggningarnas
fullbordande, hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om rätt att af
tillgängliga medel förskjuta sådant belopp, med skyldighet för styrelsen
Bill. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sand. 1 Afd. 48 Iläft. 2
Bastuträsk—
Skellefteå—
Kallholmsfjärden.
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
att, sedan anläggningarna fullbordats och slutlig utredning om erforderligt
tilläggsanslag vunnits, hos Eders Kungl. Maj:t anmäla det sålunda
använda belopp till ersättning i likhet med hvad genom nådigt
bref den 12 december 1902 föreskrifvits i fråga om den å anslaget till
statsbanan Krylbo—Örebro uppkomna brist.
Jag tillåter mig i detta sammanhang beröra en annan fråga, som
möjligen kan komma att inverka på kostnaderna för nu ifrågavarande statsbana
och landsväg.
Uti det underdåniga utlåtande, som chefen för generalstaben, såsom
förut är nämndt, den 17 februari 1908 afgaf i anledning af, bland annat,
järnvägsstyrelsens förslag till arbetsplan under år 1908 för landsvägen
Morjärv—Lappträsk, anmärktes, att utfartsvägar till landsvägen från stationer
och mötesplatser på linjen Morjärv—Lappträsk icke funnes medtagna
i beräkningen. Enligt generalstabschefens mening borde detta emellertid
ske, ty det måste anses såsom oskiljaktigt från hela idén med denna
på militärt initiativ tillkomna landsväg, att den stode i förbindelse med
samtliga stationer och mötesplatser på den järnväg, utefter hvilken den
löper.
Järnvägsstyrelsen, som fått del af denna anmärkning, har meddelat,
att styrelsen uppdragit åt vederbörande arbetsledare att, så snart ske
kunde, på därför lämplig tid verkställa erforderliga undersökningar och
kostnadsberäkningar beträffande dessa utfartsvägar; och har styrelsen
förklarat sig skola inkomma med yttrande och förslag angående desamma.
Från järnvägsstyrelsen har ännu icke inkommit något yttrande i
ämnet.
Utan att för närvarande vilja ingå på frågan om lämpligheten att
anlägga sådana utfartsvägar, hvilken fråga i sinom tid torde blifva föremål
för Eders Kungl. Maj:ts pröfning, har jag dock ansett mig böra
framhålla, att ett bifall till generalstabschefens ifrågavarande framställning
gifvetvis kommer att medföra icke oväsentliga kostnader, hvilka
icke upptagits i den ursprungliga kostnadsberäkningen.
Jag öfvergår härefter till anslagsbehofvet för den uti järnvägsstyrelsens
berörda skrifvelse den 30 oktober 1908 omförmälda statsbanan
Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmsfjärden.
Med anledning af en utaf Kungl. Maj:t till Riksdagen gjord framställning
har 1907 års Riksdag, såsom Eders Kungl. Maj:t behagade
erinra sig — under förbehåll att vissa villkor om kostnadsfri upplå
-
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
telse af mark m. m. iakttoges — besluta anläggning af statsbana från
Bastuträsk station å norra stambanan till Skellefteå och vidare till Kallholmsfjärden
för en beräknad kostnad af 5,328,000 kronor äfvensom till
påbörjande af denna bana för år 1908 anvisat ett belopp af 800,000
kronor att utgå från riksgäld skontoret.
Därefter har Riksdagen till fortsättning af samma bana för år 1909
anvisat ett belopp af 1,500,000 kronor att likaledes utgå från riksgäldskontoret.
Enligt det förslag till plan för bedrifvande af arbetena å ifrågavarande
bana under år 1908, som järnvägsstyrelsen underställt Eders
Kungl. Mapts pröfning, skulle det för år 1908 anvisade anslaget användas
till utförande af terrasserings- och trummurningsarbeten å sträckan
Bastuträsk—Finnfors äfvensom till inköp för 100,000 kronor af rullande
materiel.
Styrelsen har nu meddelat, att styrelsen då tänkte sig, att under
år 1909 skulle dels utföras terrasserings- och trummurningsarbeten å
sträckan Finnfors—Skellefte älf, dels uppföras bro öfver Skellefte älf,
h varjämte sträckan Bastuträsk—Skellefte älf skulle rälsläggas och
undergrusas samt rullande materiel inköpas för 100,000 kronor.
Då emellertid först under senaste delen af år 1908 de uppställda
villkoren om markupplåtelse m. m. blifvit till alla delar fullgjorda, har
någon fastställelse af arbetsplan för år 1908 icke kunnat meddelas.
Järnvägsstyrelsen har nu uti sin skrifvelse den 30 oktober 1908
anfört, att med anledning häraf arbetena å banan icke kunnat påbörjas
samt att planen för desammas bedrifvande måste i viss mån ändras.
Enligt det af styrelsen upprättade förslaget till arbetsplan för år 1909,
hvilket, såsom Eders Kungl. Maj:t behagade erinra sig, blifvit i nåder
fastställdt den 22 januari 1909, skola under detta år med de för anläggningen
hittills anvisade medel dels terrasserings- och trummurningsarbetena
påbörjas och fullbordas mellan Bastuträsk och Krångfors samt
i hufvudsakliga delar utföras mellan Krångfors och Skellefteå, dels broarna
öfver Röjnorbäcken, Hästbäcken och Krångån samt murningsarbeten
å öfriga broar å bandelen Bastuträsk—Skellefteå påbörjas och
fullbordas, dels sträckan Bastuträsk—Krångfors rälsläggas och underballastas,
dels samtliga bangårdsanläggningar å sträckan Bastuträsk—
Skellefteå påbörjas; hvarjämte rullande materiel skulle inköpas för
200,000 kronor.
Vidkommande arbetena under år 1910 anföres uti den underdåniga
skrifvelsen, att, enligt styrelsens mening, under sagda år dels terrassc
-
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
Östersund—
Ströms
▼attudal.
rings-, bro- och trummurningsarbetena borde fullbordas mellan Krångfors
och Skellefteå samt påbörjas mellan Skellefteå och Kallholmen,
dels sträckan Bastuträsk—Krångfors färdigballastas samt sträckan
Krångfors—Skellefteå rälsläggas och underballastas, dels husbyggnaderna
påbörjas och fullbordas å linjen Bastuträsk—Finnfors och påbörjas
å linjen Finnfors—Skellefteå, hvarjämte rullande materiel skulle
inköpas för 125,000 kronor. Till dessa arbeten och inköp erfordrades
ett belopp af 1,500,000 kronor, och borde sålunda, enligt styrelsens
mening, för år 1910 af Biks dagen äskas nämnda belopp.
Vidkommande därefter statsbanan Östersund—Ströms vattudal tilllåter
jag mig erinra, hurusom 1907 års Riksdag med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag, under förbehåll att vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse
af mark m. m. iakttoges, beslutat anläggning af en statsbana från
Östersund till Ströms vattudal (Ulriksfors) jämte bispår från Ulriksfors
till Strömsund för en beräknad kostnad af 10,900,000 kronor samt
häraf för år 1908 anvisat 2,000,000 kronor att utgå från riksgäldskontoret.
Därefter har 1908 års Riksdag till fortsättning af samma bana för
år 1909 anvisat ett belopp af 3,000,000 kronor att likaledes utgå från
riksgäldskontoret.
Enligt den af Eders Kungl. Maj:t den 27 november 1908 fastställda
arbetsplanen för år 1909 skulle under samma år dels terrasserings-, brooch
trummurningsarbetena fullbordas å sträckan Östersund—Raftsjön,
dels sträckan Indalsälfven—Raftsjön rälsläggas och underballastas, dels
påbörjas förändring af bangården vid Östersund samt bangård sanläggningarna
vid Lit, Häggenås, Norderåsen och Munkflohögen äfvensom
banbevakningsbostäderna å bandelen Östersund—Raftsjön, hvarjämte
rullande materiel skulle inköpas för 400,000 kronor.
Beträffande denna bana föreslår järnvägsstyrelsen i sin skrifvelse den
30 oktober 1908, att under år 1910 terrasseringar och vattengenomlopp
skulle utföras å sträckan Raftsjön—Hallviken samt påbörjas mellan Hallviken
och Ulriksfors, sträckan Östersund—Munkflohögen färdigballastas,
samt sträckan Munkflohögen—Hallviken rälsläggas och underballastas,
uppförande af husbyggnader fortsättas på sträckan Östersund—Lit samt
påbörjas å sträckan Lit—Hallviken, hvarjämte rullande materiel skulle
inköpas för 288,540 kronor, eller den summa, som skulle återstå odisponerad
af det för hela banan beräknade beloppet för rullande materiel.
Enligt sådan plan borde, enligt styrelsens mening, för denna anläggning
för år 1910 af Riksdagen anvisas ett belopp af 3,000,000 kronor.
13
Kung1. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 72.
Hvad slutligen angår statsbanan Järna—Norrköping har Riksdagen,
såsom Eders Kungl. Maj:t jämväl täcktes erinra sig, med bifall till Kungl.
Maj:ts framställning, under förbehåll att vissa villkor om kostnadsfri
upplåtelse af mark m. m. iakttoges, beslutit anläggning af en statsbana
från Järna station å västra stambanan öfver Vagnhärad och Nyköping
förbi Lunda till Norrköping för en beräknad kostnad af 13,300,000
kronor med rullande materiel samt till påbörjande af anläggningen
för år 1908 anvisat ett belopp af 2,000,000 kronor att utgå från riksgäldskontoret.
Därefter har 1908 års Riksdag för år 1909 anvisat till fortsättning
af samma bana ett belopp af 1,300,000 kronor att likaledes utgå från
riksgäldskontoret.
Jag tillåter mig här erinra, hurusom Kungl. Maj:t genom nådigt
beslut den 2 augusti 1907 anbefallt järnvägsstyrelsen att, efter det
ytterligare undersökningar blifvit anställda, inkomma med förslag till
definitiv plan för ifrågavarande järnvägsanläggning. I sammanhang
därmed har Kungl. Maj:t — under förklarande att Kungl. Maj:t funnit
utförandet af järnvägsanläggningen från Järna till Norrköping böra,
såvidt möjligt, öfverlämnas på generalentreprenad — förständigat järnvägsstyrelsen
att med anledning häraf yttra sig, samt att till Kungl.
Maj:t inkomma med förslag till entreprenadkontrakt och de öfriga bestämmelser,
som i sammanhang därmed kunde finnas erforderliga.
Vidare ber jag få nämna, att järnvägsstyrelsen i- skrifvelse den 19
januari 1909 underställt Eders Kungl. Maj:ts pröfning frågan om järnvägens
hufvudsakliga sträckning; och har Eders Kungl. Maj:t genom
nådigt beslut den 29 januari 1909 anbefallt järnvägsstyrelsen att uppgöra
det genom förenämnda nådiga bref den 2 augusti 1907 infordrade
förslaget till definitiv plan för ifrågavarande bana i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af järnvägsstyrelsen förordade sträckningen
Järna—Gräfstad—Nyköping—Lunda—norr om Löfsjön—Åby—Norrköping.
Förslaget till entreprenadkontrakt har däremot ännu ej inkommit.
Styrelsen har dock meddelat, att undersökningar och utredningar alltjämt
fortgått och fortfarande bedrifvas. Med anledning af de säregna
förhållanden i geologiskt hänseende, som äro rådande i de trakter, där
banan skall framdragas, har styrelsen äfven gått i författning om verkställande
genom af Sveriges geologiska undersökning förordnad sakkunnig
person af geologisk undersökning utaf jordlagren å de ställen
längst den utstakade linjen för banan, Indika erbjuda svårigheter vid
banvallens solida anordnande, och har bemälde person anmodats afgifva
utlåtande dels huruvida dessa ställen kunna undvikas genom
Jama—Norr
i köping.
14
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
linjens förflyttning, dels ock, om sådan förflyttning icke kunde äga rum,
hvilka åtgärder borde vidtagas för åstadkommande af nödig stabilitet
hos bankarna samt för undvikande af släntras i skärningarna.
Dessa sistnämnda undersökningar och utredningar hafva enligt hvad
järnvägsstyrelsen upplyst, ännu icke hunnit slutföras.
Styrelsen har emellertid uti sin skrifvelse den 30 oktober 1908
hemställt, att af Riksdagen måtte äskas ett belopp af 3,000,000 kronor
för arbetenas bedrifvande å nu ifrågavarande bana under år 1910, af
hvilket belopp 390,000 kronor äro afsedda för rullande materiel.
Mot de anslagsbelopp, som järnvägsstyrelsen för järnvägsföretagen
Morjärv—Lappträsk och Östersund—Ströms vattudal äskat för år 1910,
har jag intet att erinra. Hvad åter angår järnvägsbyggnaderna mellan
Skellefteå och Kallholmsfjärden samt mellan Järna och Norrköping, för
hvilka redan anvisats respektive 2,300,000 kronor och 3,300,000 kronor,
torde, med hänsyn därtill att desamma ännu ej ens hunnit påbörjas,
något lägre belopp än de af järnvägsstyrelsen föreslagna vara, jämte
de för ändamålet redan tillgängliga medlen, tillräckliga för arbetenas
bedrifvande under år 1910. Mig synes anslagen för nämnda år lämpligen
kunna bestämmas till 1,000,000 kronor för den förra och 2,000,000
kronor för den senare anläggningen.
Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att för år 1910 till utgående från riksgäldskontoret anvisa
dels till fullbordande af statsbanan från Morjärv öfver Storträsk till
Lappträsk samt af landsvägen mellan Morjärv och Lappträsk ett belopp
af 1,061,246 kronor,
dels till fortsättning af statsbanan från Bastuträsk till Skellefteå
och vidare till Kallholmsfjärden ett belopp af 1,000,000 kronor,
dels till fortsättning af statsbanan från Östersund till Ströms vattudal
(Ulriksfors) jämte bispår från Ulriksfors till Strömsund ett belopp af
3,000,000 kronor,
dels ock till fortsättning af statsbanan från Järna öfver Vagnhärad
och Nyköping förbi Lunda till Norrköping ett belopp af 2,000,000
kronor.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,
15
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnade,
att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
F. W. 0. Leuhusen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1909:109 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till fortsättning af statsbanorna Morjärv—Lappträsk, Bastuträsk—Skellefteå —K a1 i texten