Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse af § 60 regeringsformen

1909-03-05 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:80, Med förslag till ändrad lydelse af § 60 regeringsformen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 80.

1

N:o BO.

Kungl. Maj.is nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

ändrad lydelse af § 60 regeringsformen; gifven Stockholms

slott den 5 mars 1909.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordningframlägga

följande

Förslag

till

ändrad lydelse af § 60 regeringsformen.

Till bevillningar räknas tull- och accismedlen, postmedlen, chartsesigillatEeafgiften,

husbehofsbrännerimedlen samt hvad hvarje Riksdag

dessutom särskildt såsom bevillning sig åtager.

Har Konungen beslutit att för Riksdagen framlägga förslag om

höjande af tull å kaffe, socker, tobak, vin eller spritvaror eller af tillverkningsskatt

å brännvin eller socker, må Konungen tillika förordna,

att den ifrågasatta högre tullafgiften eller tillverknings3katten skall

tillämpas, intill dess Riksdagens beslut i anledning af samma förslag

kungjorts. Varder genom detta beslut tullafgiften eller tillverkningsskatten

bestämd lägre än Konungen föreslagit, äge den, som till följd

af förordnande, hvarom nyss är sagdt, erlagt afgift eller skatt, att

Bill. till Rilcsd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 53 Höft. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

/

2 Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 80.

återfå skillnaden mellan hvad han sålunda erlagt och det belopp, som

skolat utgå efter förut gällande afgift eller skatt eller, om den af

Riksdagen bestämda afgiften eller skatten är högre, efter denna. Förordnande,

som här sägs, må ej af Konungen meddelas å annan tid,

än då Riksdag är samlad eller högst femton dagar före Riksdags början;

och skall förslag i ämnet föreläggas Riksdagen, därest förordnandet

meddelats under riksdag, inom femton dagar efter det förordnandet

meddelats, men eljest inom samma tid efter Riksdagens början.

I öfrigt må ej några allmänna afgifter, af hvad namn och beskaffenhet

som helst, titan Riksdagens samtycke kunna förhöjas, tullen å

inkommande och utgående spannmål allena undantagen. Ej heller må

Konungen statens inkomster förpakta eller, till vinning för Sig och

kronan eller enskilda personer och korporationer, några monopolier

fastställa.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

3

I

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 5 mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

ROOS,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Efter gemensam beredning med chefen för hnansdepartementet anförde

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Albert Petersson följande.

Vid 1905 års riksdag framlades till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig

ordning förslag till sådan ändring af § 60 regeringsformen,

att i denna paragraf skulle inflyta en bestämmelse af följande lydelse:

Har Konungen beslutit, att för Riksdagen framställa förslag om

åsättande eller höjande af tull å kaffe, socker, tobak, vin eller spritvaror

eller af tillverkningsskatt å brännvin eller socker, äge Konungen,

utan afvaktan å Riksdagens beslut, tillika förordna, att den sålunda

föreslagna afgiftsberäkningen skall omedelbart tillämpas. Sådan före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Chefens för

justitiedepartementet

yttrande

1905.

4 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 80.

skrift må dock ej meddelas å annan tid, än då Riksdagen är samlad

eller högst tre veckor före Riksdags början.

Omförmälda proposition blef emellertid icke af Riksdagen bifallen;

men då frågan om vidtagande af åtgärder i syfte, att en beslutad förhöjning

af tull eller tillverkningsskatt af större finansiell betydelse må

såvidt möjligt i sin fulla utsträckning komma statsverket till godo,

lärer få anses vara af stor vikt och betydelse, har jag, efter samråd

med chefen för finansdepartementet, funnit anledning att nu ånyo upptaga

denna fråga. Innan jag öfvergår till att yttra mig om det sätt, på

hvithet frågan synes mig böra lösas, tillåter jag mig att något närmare

redogöra för motiveringen till det vid 1905 års riksdag framlagda förslaget

äfvensom för hvad vid behandlingen af detsamma inom Riksdagen

förekom.

Af protokollet öfver justitiedepartementsärenden för den 13 april

1905 inhämtas, att dåvarande chefen för justitiedepartementet i frågan

anfört följande.

Ej sällan hade det inträffat att, sedan Kungl. Maj:t för Riksdagen

framlagt förslag, afseende att belägga en vara med tull- eller tillverkningsafgift

eller att höja en förut stadgad dylik afgift, införseln eller

tillverkningen af den afsedda varan äfvensom uttagningarna från nederlag

af därå befintligt gods af ifrågavarande slag väsentligen stegrats

under tiden mellan förslagets framläggande och den dag, då Riksdagens

beslut i ämnet trädt i tillämpning. Syftet med afgiftens åsättande eller

höjande hade i följd däraf ofta mer eller mindre förfelats. Det hade

därför af chefen för finansdepartementet ansetts kunna ifrågasättas,

huruvida icke sådan ändring af gällande lag borde vidtagas, att Kungl.

Maj:t erhölle rätt att, sedan beslut om framläggande för Riksdagen af

förslag till åsättande eller höjande af tull eller tillverkningsafgift af

Kungl. Maj:t fattats, tillika förordna, att hvad i enlighet därmed blefve

föreslaget skulle, utan afvaktan å Riksdagens beslut i ämnet, omedelbart

vinna tillämpning. För närmare utredning af denna fråga hade chefen

för finansdepartementet från kommerskollegium och generaltullstyrelsen

infordrat utlåtanden rörande lämpligheten af en sådan lagändring.

Af de yttranden, som till kommerskollegium inkommit från åtskilliga

af föreliggande fråga intresserade korporationer och sammanslutningar

på näringslifvets område, framginge, att meningarna i landet

om den ifrågasatta åtgärdens lämplighet vore delade. Mot en lagändring

i den antydda riktningen hade anförts, att, enär inom såväl handeln som

industrien varuförsäljningen i stor omfattning vore grundad på långt i för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80■ 5

väg till fastställda priser ingångna leveransaftal, den stegrade import

eller tillverkning, som ägt rum närmast före eu tullförhöjning, icke

skett uteslutande af begär efter vinst utan ofta till väsentlig del för

att därigenom förekomma en ruinerande förlust. Skulle nu tull- eller

tillverkningsafgiften kunna böjas, utan att affärsmännen erbölle något

rådrum att inrätta sig efter de nya förhållandena, kunde följderna

däraf för dem blifva mycket allvarsamma. De betänkligheter, som

anförts mot den ifrågasatta lagändringen, hade äfven till stor del

grundats på uppfattningen därom, att nederlagsinstitutionen icke skulle

under den angifna nya ordningen kunna bereda de svenska köpmännen

den lättnad, som med nämnda institution afsetts. Enär några större

försäljningar svårligen kunde komma till stånd till priser, reglerade dels

efter gällande tullsatser och dels efter eventuella tullförhöjningar, skulle

nämligen den förtänksamme köpmannen under den tid på året, då en

plötslig tullförhöjning kunde ifrågakomma, knappast våga använda nederlagsinstitutionen

eller göra några försäljningar på grundvalen af förråd,

som han upplagt å nederlaget. Men utom den osäkerhet i affärsförhållandena,

som skulle blifva en följd af den föreslagna åtgärden, komme

den att medföra en stor olägenhet jämväl härutinnan, att det då blefve

mindre angeläget för Riksdagen att påskynda afgörandet af en föreslagen

afgiftsförhöjning, hvadan frågan därom skulle kunna hållas sväfvande

under en längre tid. Ytterligare en olägenhet förefunnes i de

tvära prisrubbningar, som skulle uppstå i det fall, att Riksdagen ej

bifölle Kungl. Maj:ts förslag om tullförhöjning. Och slutligen kunde,

under förutsättning att i sistnämnda fall restitution af för högt uttagen

afgift skulle medgifvas, en svårighet af rent praktisk ant uppställa

sig. Om nämligen Kungl. Maj:t föreslagit en afgift att utgå efter

viss beräkningsgrund, men Riksdagen därefter antoge en afgift, beräknad

efter en helt annan grund, så blefve det säkerligen ej möjligt att

genomföra en fullt rättvis restitution.

Å andra sidan hade med styrka framhållits — utom angelägenheten

däraf, att alla de inkomster i form af tull eller tillverkningsskatt,

hvilka af Riksdagen anslagits, måtte komma statsverket till godo - - att den nuvarande ordningen medfört svåra olägenheter för den lugna

och jämna omsättningen i handel och industri. Till följd af de spekulationer,

som förekommit närmast före en förhöjning af tull- eller tillverkningsafgiften

för viss vara, hade, enligt hvad erfarenheten visat, i

landet hopats sådana mängder af den ifrågavarande varan, att prissättningen

därå i betänklig grad rubbats och oförskyllda förluster drabbat

många affärsmän. Dessa spekulationer hade icke hållit sig inom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

landet allena, utan grannländernas köpmän liade vid ifrågasatta tullförhöjningar

till stor skada för de svenska köpmännen öfverfyllt den

svenska marknaden med den afsedda varan. Och uppenbart vore, att

de prisrubbningar, som genom sådana spekulationer uppkomme, skulle

blifva rent af ödesdigra, i händelse ett af Kungl. Maj:t framlagdt förslag

om tullförhöjning ej blefve af Riksdagen antaget.

Att en lagändring i den antydda riktningen vore för statsverket

af stor betydelse framginge af beräkningar, som chefen för finansdepartementet

låtit verkställa.

Den förhöjning i tullen å spritvaror och viner, som på Kungl.

Maj:ts förslag år 1903 af Riksdagen beslutits, hade brådt i tillämpning

den 30 januari. Under tiden från och med den 16 till och med den 29

januari hvart och ett af åren 1901, 1902 och 1903 hade i riket förtullats

följande kvantiteter af nedanstående varor:

Brännvin och

Likör

Vin

sprit

på fat

på but.

liter

liter

kilogram

liter

år 1901 ................................

80,961

1,386

90,123

10,960

> 1902...............................

156,365

2,543

124,386

22,053

» 1903 .................................

1,825,146

34,656

1,504,569

185,017

Skillnaden mellan förtullade kvantiteter under angifna tid i januari

hade således utgjort:

Brännvin och

Likör

Vin

sprit

på fat

på but.

.

liter

liter

kilogram

liter

1903:

1903:

1901 ..........................

1902 ...........................

1,744,185

1,668,781

33.270

32,113

1,414,446

1,380,183

174,057

162,964

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o SO.

Eu beräkning af tullafgiften å förestående skillnadssummor visade

följande belopp:

Tull afgift

. •

enligt de före den so/i

1903 gällande tullsatser

enligt de efter den so/i

1903 gällande tullsatser

Tullskillnad j

|

kronor

kronor

kronor

1903: 1901 ..........................

1903: 1902 ...........................

2,327,160

2,235,038

3,070.536

2,948,551

743,376 i

713,513

Statens förlust i följd af de osedvanligt stora förtullningar å spritvaror

och viner, som ägt rum omedelbart innan den år 1903 vidtagna

förhöjning i tullen å dessa varor trädt i tillämpning, kunde således

i rundt tal uppskattas till 700,000 kronor.

I sammanhang med nämnda tullförhöjning hade jämväl tillverkningsskatten

å brännvin blifvit ökad. De kvantiteter brännvin, för

hvilka tillverkningsskatt erlagts under januari och februari månader

nedanstående år, hade utgjort i liter:

1901

1902

1903

1904

! Från 1—15 januari......

1,094,950

690,747,4

910,289,9

631,798,2

» 15 januari—1 febru- ari ..........................

1,114,082,s

910,397,8

23,094,833,8

692,163,0

Under februari...............

1,891,005,4

3,099,824,0

892,375,1

988,161.2

Häraf syntes kunna antagas, att det parti brännvin utöfver den

vanliga myckenheten, för hvithet under tiden närmast före skatteförhöjningen

erlagts skatt, uppginge till omkring 22,000,000 liter. Då omförmälda

skatteförhöjning utgjort 15 öre för hvarje liter, kunde således

statens förlust i följd däraf att för nämnda parti erlagts den lägre tillverkningsskatt,

som före den 30 januari 1903 varit gällande, antagas

hafva uppgått till 3,300,000 kronor.

Vikten af en anordning, hvarigenom dylika förluster skulle kunna

förekommas, syntes genom de anförda siffrorna få anses ådagalagd.

Uppenbart vore emellertid, att en från statsverkets synpunkt nyttig

lagändring på ifrågavarande område ej borde vidtagas, om därigenom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 80.

handelns och industriens trefnad och förkofran skulle äfventyras. Kommerskollegium,

som, icke minst i handelns och de industriella näringarnas

egna intressen, ansett den ifrågasatta lagändringen önskvärd

och lämplig, hade också vid sitt tillstyrkande fäst det förbehåll, att

med ändringen förbundes vissa inskränkande bestämmelser i syfte att i

möjligaste mån förtaga verkan af de olägenheter, som i vissa fall

skulle kunna härflyta af åtgärden.

I sådant hänseende hade det för kollegium framstått såsom synnerligen

angeläget, att den tid, under hvilken den provisoriska tillämpningen

skulle fortgå, måtte blifva så kort, som omständigheterna kunde

medgifva, och vidare hade kollegium ansett, att den åsyftade anordningen

borde bestämmas att afse endast ett fåtal konsumtionsartiklar,

så kallade kassaartiklar.

Om de sålunda föreslagna inskränkningarna iakttoges vid genomförande

af den tilltänkta lagstiftningen, skulle helt visst, under förutsättning

tillika att Kungl. Maj:ts propositioner i åsyftade ämnen blefve

af Riksdagen med all möjlig skyndsamhet behandlade och afgjorda, de

mot lagändringen uttalade betänkligheterna hafva förlorat sin egentliga

betydelse. Därigenom att den ifrågasatta rättigheten bundes vid några

få artiklar, blefve det för köpmännen lättare att genom privaträttsliga

aftal trygga sig mot eventuella förluster till följd af en hastigt tillkommen

afgiftsförhöjning; en utväg, som, enligt hvad uppgifvits,

redan hittills ganska ofta anlitats. Vid sådant förhållande torde

invändningen därom, att svårighet skulle uppstå att begagna nederlagsinstitutionen,

ej kunna tillmätas någon större vikt. Och ett medgifvande,

att, såsom från några håll påyrkats, de varor, som vid provisorisk

tillämpning af en utaf Kungl. Maj:t föreslagen ny eller höjd

afgift vore befintliga å nederlag, skulle inom viss kort tid få förtullas

efter förut gällande tullsats, syntes så mycket mindre kunna lagfästas,

som därigenom verkningarna af den afsedda åtgärden skulle helt och

hållet upphäfvas. Erinringen rörande de tvära prisrubbningar, som

skulle följa i de fall, att Riksdagen ej antoge Kungl. Maj:ts förslag, vore

helt säkert af ringa praktisk betydelse; åtminstone hade det dittills

ytterst sällan inträffat, att sådana Kungl. Maj:ts propositioner, hvarom

här vore fråga, af Riksdagen afslagits.

Rättigheten för Konungen att förordna om omedelbar tillämpning

af föreslagen ny eller höjd tull- eller tillverkningsafgift borde naturligen

närmast afse den tid, under hvilken Riksdagen vore samlad. Då emellertid,

såsom kommerskollegium erinrat, de spekulationer, hvilka man ville

förebygga, kunde förekomma äfven innan Riksdagen sammanträdde, i

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 80.

synnerhet efter det beräkningen öfver statsverkets ställning och behof

kommit till allmänhetens kännedom, syntes försiktigheten bjuda att åt

Kungl. Maj:t inrymma omförmälda rättighet äfven under någon kort

tid före Riksdags början, och detta, såsom kommerskollegium anmärkt,

jämväl för den händelse, att urtima Riksdag skulle få till behandling

sig förelagda frågor om nya eller ökade skatter.

Beträffande de särskilda varuslag, hvilka den ifrågasatta lagändringen

borde afse, samt de villkor i öfrigt, som tilläfventyrs borde

därvid uppställas, ankomme det på chefen för finansdepartementet att

därom afgifva underdånigt yttrande.

I sådant afseende anförde chefen för finansdepartementet därefter

följande.

I öfverensstämmelse med de åsikter, som uttalats af chefen för chefens för

justitiedepartementet, borde rättigheten för Konungen att provisoriskt

åsätta eller höja tull- eller tillverkningsafgift afse allenast några få rande 1900.

kassaartiklar. De varor, i afseende hvarå det kunde blifva fråga att

omedelbart tillämpa föreslagen ny eller höjd tullafgift, torde böra

inskränkas till kaffe, socker, tobak, vin och spritvaror. Och möjligheten

att omedelbart kunna tillämpa föreslagen ny eller höjd tillverkningsafgift

torde för det dåvarande böra tagas i anspråk endast i

fråga om brännvin och socker.

Såväl kommerskollegium som ock generaltullstyrelsen, hvilken

senare jämväl förordat ifrågavarande lagstiftning, hade vid sitt tillstyrkande

utgått från den förutsättning, att, därest Kungl. Maj:ts förslag

om ny eller höjd afgift icke blefve af Riksdagen godkändt eller

Riksdagen fastställde en lindrigare afgift än som af Kungl. Maj:t föreslagits,

rätt till restitution af det för högt uttagna afgiftsbeloppet skulle

medgifvas. Den uppfattning, som sålunda kommit till uttryck, hade,

såvidt de afgifna yttrandena utvisade, grundats dels på billighetsskäl

och dels på det. antagande, att den, som erlagt ny eller höjd afgift, i

åtskilliga fall icke kunde blifva i tillfälle att med motsvarande prisstegring

afyttra de varor, för hvilka han måst gälda den högre afgift

en.

Hvad sistnämnda fråga anginge, syntes man kunna antaga, att

importörerna under den tid, som förflöte innan Riksdagen fattat beslut

rörande en af Kungl Maj:t föreslagen ny eller höjd afgift, skulle i full

utsträckning begagna sig af nederlagsinst.itutionen och således ej till

förtullning uttaga andra partier af ifrågavarande varuslag, än som

oundgängligen erfordrades. I öfrigt, äfven om varupriset efter eu föreBih.

till Iiiksd. Prof. 1900. 1 Sand. 1 Afd. 53 Höft- 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Frågans

behandling

vid 1905 år

riksdag.

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

slagen förhöjning af afgiften icke alltid stegrades med förhöjningens

hela belopp, åtföljdes afgiftshöjningen i allmänhet omedelbart af en

prisstegring, som åtminstone icke mycket understege afgiftens ökning.

Och i allt fall kunde det med visshet förutses, att affärsmännen komme

att genom privaträttsliga aftal skydda sig mot förlust till följd af

plötslig afgiftsförhöjning.

Möjligheten att medelst begagnande af nederlagsinstitutionen

undgå förlust i följd af provisorisk tillämpning af föreslagen ny eller

höjd afgift förutsatte, att de varor, hvarom här vore fråga, kunde uppläggas

å nederlag. Rättighet härtill vore ock i nuvarande tullagstiftning

medgifven utom beträffande brännvin och sprit af säd, potatis

eller andra jordfrukter. Införseln af dessa artiklar vore emellertid icke

af någon större betydenhet, hvadan, äfven om den åsyftade grundlagsändringen

genomfördes, det knappast kunde anses nödigt att i fråga

om dem medgifva nederlagsrätt. Skulle likväl ett sådant medgifvande

finnas böra lämnas, syntes något hinder ej möta att borttaga det

nu gällande förbudet mot uppläggande på nederlag af ifrågavarande

artiklar.

Kunde det således ej med fog sägas, att några större olägenhetei

uppkomme, därest rätt till restitution ej medgåfves, så vore det

å andra sidan ej svårt att uppvisa, att ett motsatt system skulle innebära

en ganska afsevärd oegentlighet. I sakens natur läge nämligen,

såsom ock af handelns egna representanter vitsordats, att eu af Kungl’

Maj.t föreskrifven afgiftsförhöjning i regel ytterst drabbade konsumenterna.

Men då dessa icke kunde tänkas annat än i undantagsfall

komma i åtnjutande af hvad som, därest Kungl. Maj:ts förslag ej vunne

Riksdagens godkännande, skulle återbäras, blefve restitutionens verkan

i allmänhet ingen annan än den, att importörer eller detaljhandlare

äfvensom tillverkare erhölle en obehörig vinst. Hvarken billighet eller

rättvisa syntes tala för en dylik anordning, och då i öfrigt ej i någon

mån visats, att anordningen skulle vara behöflig eller nyttig, borde, i

öfverensstämmelse med hvad som vore gällande i fråga om Konungens

befogenhet att höja tullen å inkommande spannmål, rätt till restitution

för nu afsedda fall ej ifrågakomma.

Konstitutionsutskottet vid 1905 års riksdag, som i sammanhang

med den framlagda propositionen förehade en inom Första Kammaren

väckt motion, hvari hemställts, att propositionen icke måtte vinna

Riksdagens bifall, anförde till en början, att tiden icke medgifvit utskottet

att åt frågan ägna den ingående behandling, som frågans vikt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

onekligen kräfde, men att utskottet dock ville framhålla de hufvudsakliga

synpunkter, som för utskottet vid frågans bedömande varit bestämmande.

I detta hänseende yttrade utskottet hufvudsakligen följande.

Visserligen kunde vid tillämpningen af nu i allmänhet gällande

föreskrifter i fråga om åsättande eller höjande af tull eller tillverk - ningsafgift olägenheter uppkomma och statsverket tillskyndas betydande

förluster till följd däraf att en viss tidrymd måste förflyta, innan af

Kungl. Maj:t för Riksdagen framlagd t förslag i sådant syfte trädde i

kraft, men utskottet vore dock icke öfvertygadt, att den anordning,

som föi’eslagits till förekommande af dylika olägenheter, vore tillfredsställande.

Den Riksdagen tillkommande beskattningsrätten skulle onekligen,

därest förslaget blefve genomfördt, lida en inskränkning, som

visserligen kunde synas i och för sig icke vara af större betydelse, men

som dock kunde innebära, att Riksdagen med hänsyn till en af Kungl.

Maj:t pålagd tull eller tillverkningsskatt funne sig bunden vid utöfvandet

af sin beskattningsrätt. Vidare hade åt det föreslagna stadgandet

icke gifvits den mera allmängiltiga karaktär, som ett grundlagsbud

borde äga. Ofvanberörda olägenheter syntes, äfven med bibehållande

af gällande bestämmelser, i väsentlig mån kunna afhjälpas

genom snabba och klokt afvägda åtgärder. Och slutligen kunde andra

sätt att lösa frågan, utan att intrång skedde i Riksdagens beskattningsrätt,

äfven tänkas. På grund häraf hemställde utskottet, att Riksdagen,

med bifall till motionen, måtte finna ifrågavarande proposition

icke kunna bifallas.

De anmärkningar, som inom kamrarna framställdes vid behandlingen

af propositionen, voro hufvudsakligen följande. Det föreslagna

sättet för frågans lösning innebure ett definitivt öfverlåtande till Kungl.

Maj:t af Riksdagens beskattningsrätt, om också blott för någon tid.

I förslaget saknades nämligen bestämmelse om den höjda tullens eller

tillverkningsskattens återbärande, i händelse Riksdagen icke skulle bifalla

förslaget om höjningen eller satte densamma lägre än hvad som

föreslagits. Under sådan förutsättning komme alltså enligt förslaget

att under någon tid uttagas en skatt, hvilken icke godkänts af Riksdagen.

I öfrigt vore den tid af tre veckor före Riksdagens början,

under hvilken ifrågavarande rätt skulle tillkomma Kungl. Maj:t, längre

än som kunde anses nödvändigt, och det ingrepp i Riksdagens beskattningsrätt,

som förslaget onekligen innebure, alltså större än som vore

oundgängligen erforderligt. Vidare anmärktes, att från kommersiellt

håll yppats åtskilliga betänkligheter mot förslaget, hvilka icke kunde

anses nöjaktigt vederlagda, äfvensom att den frågan icke vore behöri
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Chefens för

justitiedepartementet

yttrande.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 80.

gen utredd, huruvida den, som hade varor upplagda å nederlag, borde

äga rätt att under längre eller kortare tid för dem undgå ny eller

höjd skatt, eller om lian, utan någon honom till last liggande försummelse,

skulle kunna plötsligt drabbas af högre skattebelopp, än som

ålegat honom, då han för sina varor anlitade nämnda institution.

Slutligen framhöllo åtskilliga talare, i likhet med konstitutionsutskottet,

att för frågans lösning kunde utfinnas andra sätt, hvilka icke gjorde

intrång i Riksdagens beskattningsrätt, under det däremot andra förklarade

sig anse ett stadgande i den föreslagna riktningen vara det

lämpligaste sättet, dock under förutsättning, att rätt till restitution

vore medgifven i fall, då på grund af förordnandet om den föreslagna

tullens eller tillverkningsskattens provisoriska tillämpning högre

dylik afgift utkräfts än som jämlikt Riksdagens efterföljande beslut

skolat utgå.

Uppenbarligen måste det ur statsfinansiell synpunkt alltid vara

af synnerlig vikt, att en beslutad förhöjning af tull eller tillverkningsafgift

för vara af större finansiell betydelse i största möjliga utsträckning

vinner tillämpning å den konsumtion af varan, som äger rum

efter beslutet om tull- eller afgiftsförhöjningen. Denna förhöjning har

nämligen gifvetvis till ändamål att bereda statsverket ökade inkomster

till täckande af nya eller ökade behof, som göra sig gällande senast

vid följande statsregleringsår. Att med den nuvarande ordningen för

behandlingen af frågor af förevarande beskaffenhet detta syftemål äfventyras,

torde emellertid framgå af hvad som i detta hänseende anförts

i ofvan återgifna statsrådsprotokoll af den 13 april 1905. Tydligen

måste hvarje proposition om höjning af tull eller tillverkningsafgift å

varor af större betydelse i finansiellt hänseende föregås af en utredning,

som tarfvar en mer eller mindre lång tid. Det torde icke vara möjligt

att vinna fullt betryggande garantier däremot, att icke under sagda tid

och under tiden för propositionens affattande den tilltänkta förhöjningen

kommer till allmänhetens kännedom. På grund häraf har man, såsom

jag här skall visa, ingen säkerhet att icke genom forcerad import och

uttagning från nederlag förslagets beräknade finansiella innebörd i större

eller mindre mån omintetgöres. Detta kunde uppenbarligen icke förekommas

därigenom, att en för fyllandet af statsverkets behof af ökade

inkomster afsedd förhöjning af en tullsats eller tillverkningsskatt icke

omnämndes i statsverkspropositionen utan först i en sedermera framlagd

särskild proposition i ämnet.

Men äfven om det vore möjligt att hindra, det ett tilltänkt för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd- Proposition N:o 80-

slag om höjning af tull eller tillverkningsskatt i förväg komme till

allmänhetens kännedom, är det dock tydligt, att olägenheter af ofvanberörda

art i allt fall skulle uppstå, sedan förslaget framlagts till

Riksdagens pröfning, och att sålunda åt Riksdagens eventuella beslut

om förslagets bifallande icke skulle kunna beredas behörig effektivitet.

Ty huru snabbt en fråga af omförmälda slag än blefve handlagd, skulle

dock alltid, såsom ock framhölls vid 1905 års riksdag, någon tid förflyta,

innan frågan kunde blifva. afgjord samt kungörelse i ämnet utfärdad;

och under denna tid skulle helt visst en afsevärd import från

frihamnen i Köpenhamn eller eventuella svenska frihamnar kunna medhinnas

och — något som sannolikt skulle vara af än större betydelse

— från nederlagen inom landet kunna uttagas därå befintliga förråd

af den vara, om hvilken fråga vore. I sistnämnda hänseende är det

af en talare vid 1905 års riksdag omförmälda förhållande synnerligen

belysande, nämligen att i början af år 1904, då man trodde, att förslag

om höjd tull å tobak skulle föreläggas Riksdagen, under en tidrymd

af blott två dagar från nederlag i Stockholm förtullades nära eu

million kilogram oarbetad tobak. Det bör dessutom icke förbises, att

en alltför forcerad behandling inom Riksdagen af en fråga af förevarande

beskaffenhet kan vara förbunden med olägenheter och att i

allt fall behofvet af en föreslagen höjning af en tull eller tillverkningsafgift,

hvad Riksdagen vidkommer, icke alltid med säkerhet låter sig

konstateras, innan åtminstone större delen nya anslagsäskanden pröfvats.

Den naturliga ordningen vore i många fall att först afgöra frågan

om dessa anslag och därefter pröfva, huruvida den föreslagna höjningen

af tullen eller skatten kan vara erforderlig.

Det är sålunda af vikt såväl för Kungl. Maj:t som för Riksdagen,

att icke den tid, som erfordras för behandling af frågor i syfte att

tillgodose statsverkets behof af ökade inkomster, af importörer och tillverkare

användes på sådant sätt, att beslut i frågan helt eller delvis

eluderas. Redan i det föregående har jag omnämnt ett af de sätt,

livilka, till förekommande häraf, antydningsvis framkommo vid 1905 års

riksdag, eller att ett tillämnadt förslag om höjning af tull eller tillverkningsskatt

icke skulle behöfva omnämnas i statsverkspropositionen, och

framhållit, att detta sätt enligt min åsikt icke är ägnadt att bereda tillfyllestgörande

säkerhet för statsverkets intresse. Icke heller lärer det

i Norge tillämpade förfaringssättet — att hålla förhandlingar rörande

ärenden af ifrågavarande beskaffenhet inför slutna dörrar kunna

medföra öfva nberörda åsyftade verkan. De olägenheter, för hvilka

förslaget af år 1905 afsåg att råda bot och livilkas befintlighet icke

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 80.

blifvit bestridd, kunna, synes det mig, icke på något annat sätt än

det då ifrågasatta lika fullständigt undanröjas. Det torde härvid förtjäna

beaktande, att en med sagda förslag analog författning är gällande

i Frankrike. Genom en under år 1897 antagen lag är nämligen

föreskrift, att hvarje af regeringen framlagdt förslag om höjning af

tullen å spannmål, produkter däraf, vin, lefvande djur eller färskt kött

skall åtföljas af ett dekret, som anbefaller omedelbar tillämpning af

den föreslagna höjda tullsatsen, äfvensom att, därest förslaget icke godkännes,

importören äger rätt återfå den för högt erlagda tullen.

Eu bestämmelse i hufvudsakligen samma riktning som 1905 års

förslag har i motsats till ofvan nyss omförmälda förfaringssätt,

hvilka förutsätta en väsentlig förändring med afseende å de former!

hvari frågor af hithörande beskaffenhet sedan länge behandlats i vårt

land redan nu sin motsvarighet i § 00 regeringsformen i fråga

om tullen å spannmål, i det att sagda paragraf, som förbjuder höjning

af allmänna afgifter utan Riksdagens samtycke, från detta förbud undantager

tullen å inkommande och utgående spannmål. Förslaget innebar

sålunda allenast, att deri i fråga om ett varuslag Kungl. Maj:t

redan nu tillkommande rättighet skulle, ehuru i mindre vidsträckt omfattning,

utsträckas till vissa andra, ur statsfinansiell synpunkt viktiga

artiklar. Också synas de anmärkningar, som af åtskilliga talare gjordes

mot 1905 års förslag, i allmänhet hafva berott mindre på betänkligheter

mot en sådan utsträckning i och för sig än på vissa andra

omständigheter. Någon anledning att nu frångå det sätt, hvarpå nyssnämnda

förslag sökte lösa förevarande fråga, synes mig icke vara för

handen, och har jag därför funnit mig böra i hufvudsak återupptaga

samma förslag, ehuru visserligen med åtskilliga ändringar, för hvilka

jag nu går att redogöra.

Förslaget af år 1905 afsag, såsom framgår af ofvan lämnade redogörelse,

befogenhet för Kungl. Maj:t att förordna om provisorisk

tillämpning icke blott af föreslagna förhöjningar i befintliga tullar

eller tillverkningsskatter å vissa uppräknade artiklar utan äfven af föreslagna

nya dylika afgifter, om också befogenheten i sistnämnda hänseende,

\id det förhållande att dessa artiklar vid tiden för förslagets

fiamläggande voro belagda med tull eller tillverkningsskatt, icke dä

kunde hafva någon praktisk betydelse, utan först i händelse någon af

dessa tullar eller skatter blefve uppkäfd. Det synes mig emellertid

icke lämpligt att ifrågasätta befogenhet för Kungl. Maj:t att förordna

om provisorisk tillämpning af framlagdt förslag om åsättande af tullar

eller tillverkningsskatter å artiklar, som icke äro underkastade dylika

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SO
afgifter.

Hvad särskild! beträffar tillverkningsskatter, erfordras ju för

kontrollen å desammas erläggande oftast en vidlyftig apparat, som i

regel icke kan i hast anordnas och i allt fall icke lämpligen bör igångsättas,

innan förslaget blifvit definitivt antaget. För öfrigt blir frågan

om åsättandet af tull- eller tillverkningsafgift å en tullfri eller skattefri

artikel, som allmänt och i stor utsträckning användes —- och om några

andra är ju icke nu fråga —, af så stor principiell betydelse, att

någon provisorisk tillämpning af ett förslag i sådant syfte synes mig

icke böra förekomma. Enligt min åsikt bör därför icke nu ifrågasättas

annan befogenhet för Kungl. Maj:t än att, då förslag skall framläggas

om höjande af befintliga tullar eller tillverkningsskatter å vissa viktigare

konsumtionsartiklar, utan afvaktan å Riksdagens beslut förordna

om förslagets omedelbara tillämpning.

En af de mot 1905 års förslag gjorda anmärkningarna var riktad

mot bestämmelsen, att rättighet att meddela förordnande om provisorisk

förhöjning af tull eller tillverkningsskatt skulle tillkomma Kungl.

Maj:t, förutom å tid då Riksdagen vore samlad, jämväl under en tidrymd

af högst tre veckor före Riksdags början. Det ansågs nämligen,

att sagda tidrymd vore längre än som kunde vara nödvändigt. Det

torde icke kunna förnekas, att denna anmärkning har ett viss fog för sig;

och anser jag för min del, att en tidrymd af femton dagar före Riksdags

början, vare sig lagtima eller urtima, kan vara för ändamålet tillräcklig.

Därjämte synes mig lämpligt, att viss kort tidrymd, inom hvilken, sedan

förordnande om tillämpning af höjd tull eller tillverkningsskatt meddelats,

proposition i ämnet skall föreläggas Riksdagen, varder i regeringsformen

fastslagen. Nämnda tidrymd torde böra bestämmas, därest

förordnandet meddelats å tid, då Riksdagen är samlad, till högst femton

dagar efter det förordnandet meddelats, men eljest till samma tid efter

Riksdagens början.

En annan af de mot 1905 års förslag riktade anmärkningarna

grundades på den omständigheten, att i detsamma icke fanns intagen

någon bestämmelse om rätt till restitution af, på grund af Kungl. Maj:ts

förordnande, erlagd ny eller förhöjd tull eller afgift, för den händelse

Riksdagen antingen icke bifölle Kungl. Maj:ts förslag eller ock bestämde

tullen eller afgiften till lägre belopp än Kungl. Maj:t föreslagit. Mot

en föreskrift i sådant syfte hafva visserligen uttalats åtskilliga betänkligheter.

Öfver dessa betänkligheter står dock fordran, att icke genom

den föreslagna ändringen i regeringsformen göres ingrepp i Riksdagens

beskattningsrätt. Genom ett restitutionsförfarande kommer den för

Kung]. Maj:t ifrågasatta rättigheten att erhålla allenast en provisorisk

s. 16 Kontrollera mot PDF

Chefens för

finansdepartementet

yttrande.

16 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 80.

karaktär, och det blefve Riksdagen, som i sista hand komme att bestämma,

hvilka afgifter skulle erläggas. Enligt min åsikt borde därigenom

de mot 1905 års förslag ur konstitutionell synpunkt framhållna

betänkligheter förlora sin betydelse.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz yttrade härefter.

I likhet med chefen för justitiedepartementet anser jag, att frågan

om tillvaratagande af statsverkets intresse, då beslut fattats om framläggande

för Riksdagen af förslag om höjning af tull eller tillverk - ningsskatt å vissa artiklar af större finansiell betydelse, är af den vikt,

att frågan ånyo bör upptagas till pröfning; och synes mig denna fråga

böra lösas i den år 1905 föreslagna riktning med de af chefen för

justitiedepartementet nu angifna ändringar, hvilka äfven enligt min

åsikt äro ägnade att undanröja de betänkligheter, som ur konstitutionell

synpunkt yppades vid behandlingen af 1905 års proposition. På

sätt chefen för justitiedepartementet redan nämnt, åsyftas med förslaget

att bereda effektivitet åt vissa Riksdagens beslut om anskaffande af

nödiga medel till täckande af statsverkets behof. En sådan anordning

får emellertid, såsom ock vid behandlingen af 1905 års förslag med

styrka framhölls, icke i någon mån betaga Riksdagen dess grundlagsenliga

rätt att ensam besluta i fråga om bevillningar. När Riksdagen,

efter en af Kungl. Maj:t vidtagen åtgärd, hvarigenom tull eller tillverk - ningsskatt interimistiskt höjts, fattar sitt beslut, bör alltså, om nämnda

åtgärd icke vinner Riksdagens bekräftelse, något medel förefinnas att

upphäfva verkningarna af den provisoriskt vidtagna åtgärden, så vidt

därigenom för hög tull eller skatt blifvit erlagd.

Genom medgifvande af restitution skulle emellertid, på sätt chefen

för justitiedepartementet redan framhållit, Riksdagens beskattningsrätt

bevaras oförkränkt. Utan att vidare uppehålla mig vid denna sida af

saken vill jag nu allenast yttra några ord om restitutionens praktiska

inverkan på näringslifvet.

Det har mot ett medgifvande af restitution anmärkts, att densamma

icke skulle, annat än möjligen i enstaka undantagsfall, tillgodokomma

den konsumerande allmänhet, som af importörer eller

tillverkare köpt varor, hvilka på grund af det provisoriska förordnandet

drabbats af förhöjd tull eller tillverkningsskatt, utan närmast utgöra

en godtgörelse åt de sistnämnde för den tull eller skatt, som de

för mycket nödgats utgifva. Restitutionen skulle alltså innebära en importörer

eller tillverkare tillgodokommande vinst på allmänhetens bekostnad.

Med afseende härå får jag till en början framhålla, hurusom

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No SO.

vid en förhöjning af tull eller tillverkningsskatt stegringen af varans

pris icke omedelbart plägar uppgå till höjningens hela belopp, utan

endast småningom närma sig detta. Detta förhållande beror uppenbarligen

därpå, att köpmännen i allmänhet innehafva lager, inköpta

till de före höjningen gällande priserna, och att konkurrensen

dem emellan hindrar dem från att, så länge dessa lager

räcka, fullt utnyttja höjningen. Då nu den tid, hvarunder den provisoriskt

höjda tullen eller skatten komme att utgå, skulle blifva i största

möjliga mån inskränkt, torde det få anses föga sannolikt, att

priset å den vara, som drabbats af förhöjning i tull eller skatt, skulle

röna sådan inverkan däraf, att någon märkbar olägenhet härigenom

skulle tillskyndas den konsumerande allmänheten. Å andra sidan

kräfver billigheten, att importören eller tillverkaren, som erlagt höjd

tull eller skatt, berättigas återbekomma hvad han, vid det förhållande

att förslaget om höjningen icke bifallits, för mycket utgifvit. Äfven

om härigenom i något fall vinst för dem skulle uppstå, torde det

dock, på grund af hvad nyss nämnts om förloppet af prisstegringen

och den korta tid, hvarunder den provisoriska höjningen kan förekomma,

med säkerhet kunna antagas, att vinsten icke skall kunna

uppgå till något mera afsevärdt belopp och i alla händelser blifva

väsentligt mindre än den vinst, som under nuvarande förhållanden kan

uppkomma genom spekulationer i anledning af framställda eller förväntade

förslag om höjning af tull eller tillverkningsskatt.

Hvad angår själfva förfarandet vid beviljandet af restitution, torde

några särskilda föreskrifter i detta hänseende icke behöfva intagas i

den paragraf af regeringsformen, om hvars ändring nu är fråga.

Därest Eiksdagen afslår en proposition om höjning af tull eller tillverkningsskatt

eller bestämmer höjningen lägre än som föreslagits,

måste tydligen det före eller vid propositionens framläggande meddelade

förordnandet om provisorisk tillämpning af den höjda tullen eller

skatten återkallas. I sammanhang härmed synes lämpligen föreskrift

böra meddelas, att det vid nyss angifna förhållande för högt erlagda

tull- eller skattebeloppet skall af den myndighet, som uppburit beloppet,

på därom gjord ansökning restitueras till vederbörande, som visar sig

hafva erlagt detsamma.

Beträffande de särskilda varuslag, hvilka den tilltänkta bestämmelsen

bör afse, anser jag, att någon förändring i 1905 års förslag

icke bör ifrågakomma.

Vid 1905 års riksdag gjordes mot det då framlagda förslaget

vissa anmärkningar ur kommersiell synpunkt, hvilka, ehuru de delvis

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 53 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

redan bemötts i ofvan återgifna statsrådsprotokoll, jag likväl finner

anledning vidröra. Sålunda framhölls, att varuförsäljning ofta i stor

omfattning vore grundad på långt i förväg till fastställda priser ingångna

leveransaftal och att i följd häraf affärsmännen, därest tull eller tillverkningsafgift

kunde höjas, utan att något rådrum lämnades dem att

inrätta sig efter de nya förhållandena, skulle kunna lida betydliga

förluster. Då emellertid förslaget är inskränkt att afse allenast ett

fåtal större konsumtionsartiklar, synes det icke böra möta någon svårighet

för affärsmännen att genom förbehåll vid försälj ningsaftalens uppgörande

skydda sig mot en dylik eventualitet. Likaledes kan en detaljhandlande,

som under tid, då höjd tull eller tillverkningsskatt provisoriskt

tillämpas, af importör eller tillverkare köper vara, för hvilken

sålunda höjd afgift erlagts, genom förbehåll vid aftalets uppgörande

tillförsäkra sig rätt till den restitution af tull eller skatt, som, enligt

hvad ofvan anförts, skulle för viss händelse tillgodokomma de senare.

Vidare anmärktes, att utredning saknades, huruvida den, som hade

varor upplagda på nederlag, borde äga rätt att under längre eller

kortare tid för dem undgå höjd skatt eller om han skulle kunna

drabbas af högre skattebelopp, än som ålegat honom, då han för sina

varor anlitade nämnda institution. I detta hänseende tillåter jag mig

framhålla, att den omständigheten, att en vara är upplagd på nederlag,

icke medför någon rätt för vederbörande nederlagshafvare att få

disponera varan mot den tull eller skatt, som gällde, då varan upplades

å nederlaget. Denna grundsats är tydligen uttryckt, såväl i § 73

af tullstadgan "den 1 juli 1904, där det föreskrifves, att nederlagsgods

skall förtullas efter de taxor och författningar, hvilka äro gällande,

då det till förtullning angifves, som äfven i 17 § af förnyade nådiga

stadgan för allmänna brännvinsnederlag den 3 april 1908, där föreskrift

lämnas, att tillverkningsskatt för brännvin, som är upplagdt på

allmänt brännvinsnederlag, skall erläggas enligt de författningar och

föreskrifter, som äro gällande, då skatten inbetalas.

Slutligen anhåller jag få erinra, att, på sätt ofvan omförmälda

statsrådsprotokoll utvisar, såväl kommerskollegium som generaltullstyrelsen,

hvilka före framläggandet af 1905 års förslag afgifvit yttrande

i ämnet, därvid tillstyrkt en lagändring i hufvudsak öfverensstämmande

med hvad nu ifrågasatts och att därvid kommerskollegium såsom skäl

åberopat icke minst handelns och industriens egna intressen.

Chefen för justitiedepartementet uppläste härefter ett i enlighet

med de nu afgifna yttrandena affattadt förslag till ändrad lydelse af

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

§ 60 regeringsformen samt hemställde, att detta förslag måtte föreläggas

Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig ordning.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;

och skulle proposition till Riksdagen aflåtas af den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Erik Öländer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1909:11 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af § 60 regeringsformen jämte en inom Riksdagen i ämnet väckt motion. Till k s. 1 i texten