Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse af 1, 3, 8 och 52 §§ i förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften

1909-03-05 · 37 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 37 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:82, Med förslag till förordning om ändrad lydelse af 1, 3, 8 och 52 §§ i förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

1

N:o 82.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning om ändrad lydelse af 1, 3, 8 och 52 §§ i

förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften:

gifven Stockholms slott den 5 mars 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse

af 1, 3, 8 och 52 §§ i förordningen den 18 september 1908 angående

stämpelafgiften dels ock med afseende å en sådan författning besluta,

att de nya bestämmelserna om stämpelskyldighet för växlar skola träda

i kraft den 1 januari 1910 samt att öfriga nya bestämmelser i författningen

skola tillämpas från och med den dag, som af Kungl. Maj:t

bestämmes.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Stearin.

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 55 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse af 11 3, 8 och 52 §§ i förordningen den

18 september 1908 angående stämpelafgiften.

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna

till följande af delningar:

Tredje af delningen:

Chefsämbeten och förvaltande myndigheter vid armén och marinen;

öfverståthållarämbetets kansli; Kung!. Maj:ts befallningshafvande och

till landsstaten hörande tjänstemän; chefer för väg- och vattenbyggnadsdistrikten;

justerare; domkapitel och Stockholms stads konsistorium;

landtmäterikontor; landtmätare.

Fjärde afdelningen:

Rikets hofrätter; krigsöfverdomstolar; fångvårdsstyrelsen; arméförvaltningen;

marinförvaltningen; lotsstyrelsen; generalpoststyrelsen;

medicinalstyrelsen; väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; telegrafstyrelsen;

järnvägsstyrelsen; riksförsäkringsanstalten; försäkringsinspektionen;

vattenfallsstyrelsen; kammarkollegium; statskontoret; kommerskollegium;

kammarrätten; generaltullstyrelsen; statistiska centralbyrån; öfverintendentsämbetet;

patent- och registreringsverket; bankinspektionen; kontrolloch

justeringsstyrelsen; riksarkivet; öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk; landtmäteristyrelsen med generallandtmäterikontoret; domänstyrelsen

; landtbruksstvrelsen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

3

3

I afseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med

de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

1

2

3 j

4 1 5

Afd.

Afd.

Afd. |

Afd. Aid.

Kr. { ö.

j Kr. | ö.

i Kr. ö.J

Kr. | ö.| Kr.

•

ö. !

Bevis

\ I

af tillverkning i

rörande tillstånd för ut

öfvande

skattefritt bryggeri

som jämlikt förordningen

om automobiltrafik meddelas

angående igenkänningsmärke

för automobil1

10

50.

— 10— ——

8 §•

Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt

här nedan stadgas.

C) Öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar:

Check; lika med Skuldebref.

Obligation, som utfärdas här i riket, skall af obligationsutgifvareii

före utlämnandet förses med stämpel af 30 öre för belopp, ej

öfverstigande 100 kronor, och därutöfver 30 öre för hvarje påbörjadt

hundratal kronor;

dock att frihet från sådan stämpel äger rum för svenska statens,

Sveriges allmänna hypoteksbanks och Konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

Obligation, som utgifvits i utlandet, skall, innan den härstädes

belånas, försäljes eller på hvad sätt det vara må öfverlåtes, förses

med stämpel enligt nyssnämnda grund. Sådan obligation vare

dock fri från stämpel, därest genom vederbörande magistrats påteckning

å obligationen styrkes, att den blifvit för magistraten

uppvisad före den 1 januari 1895.

Sökes på grund af obligation, för hvilken ofvanstående stämpelafgift

icke skolat utgöras, hos offentlig myndighet betalning, skall

obligationen förses med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100

kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är obligation fri från sistnämnda stämpel, då på grund

däraf fordran bevakas i konkurs.

Obligation, som utfärdas endast såsom ersättning för förkommen

eller förstörd sådan handling eller i utbyte mot obligation eller

obligationer af samma utgifvare och med samma räntefot, är fri

från stämpel, därest den nya obligationen utfärdas å belopp, icke

öfverstigande det, hvarå den förkomna, förstörda eller utbytta

obligationen lydt, eller, om den nya obligationen skall ersätta flera

äldre obligationer, dessas sammanlagda belopp samt den eller de

äldre obligationerna varit försedda med stämpel i vederbörlig ordning

eller icke skolat med stämpel beläggas. Obligation, som sålunda

utfärdas utan att stämpelbeläggas enligt ofvan stadgade grunder,

skall af obligationsutgifvaren förses med anteckning om orsaken

därtill.

Därest för särskilda delar af skuldbelopp utfärdats löpande förskrifningar,

hvilka uppenbarligen äro afsedda att utsläppas i den

allmänna rörelsen, gälle angående dylik förskrifning, ändock att

den ej betecknats som obligation, hvad i denna förordning är om

obligation stadgadt.

Se för öfrigt 19 och 20 §§.

Växel skall förses med stämpel enligt följande grunder:

a) Växel, som utfärdas inom riket och ställes att å inrikes ort

betalas, skall, innan den öfverlåtes eller till betalning företes, beläggas

med stämpel af 50 öre för hvarje påbörjadt belopp af 1,000

kronor, hvarå växeln lyder;

dock att dylik växel å belopp, ej öfverstigande 100 kronor, är

fri från stämpel, samt att sådan växel å belopp, som öfverstiger

100 kronor, men icke 300 kronor, skall förses med stämpel af 20

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

öre, och växel å belopp, som öfverstiger 300 kronor, men ej 500

kronor, med stämpel af 30 öre.

b) Växel, som ntfärdas inom riket och ställes att å utrikes ort

betalas eller som är utfärdad å utrikes ort, skall, då den utställes

eller, om den utfärdats utom riket, innan den bär i riket öfverlåtes

eller till godkännande eller betalning företes, beläggas med stämpel

af 50 öre för belopp, ej öfverstigande 1,000 kronor, och därutöfver

50 öre för hvarje påbörjadt tusental kronor, hvarå den

lyder.

Utom i fall, hvarom här ofvan under a) sägs, äger frihet från

stämpel för växel rum i följande fall, nämligen

1) för växel, som är betalbar vid uppvisandet;

2) för postremissväxel;

3) för växel, som är dragen från utlandet på utlandet och endast

är betalbar i utlandet; samt

4) för växel, som ställes att betalas till statsförvaltningen tillhörande

allmänt verks eller styrelses order.

År växel utfärdad i flera exemplar och bär ett af dem blifvit

med föreskrifven stämpel försedt, vare de öfriga från stämpel fria.

Sökes på grund af godkänd eller protesterad växel hos offentlig

myndighet betalning, skall växeln förses med särskild stämpel af

25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket

betalning sökes;

dock är växel fri från sistnämnda stämpel, då på grund däraf

fordran bevakas i konkurs.

Se för öfrigt 20 §.

1. Den, som utgifver, öfverlåter eller till godkännande eller betalning

företer växel eller annan handling, som enligt 8 § skall lika

med växel stäinpelbeläggas, utan att, där handlingen skolat förses med

stämpel, fullgöra hvad honom i sådant afseende åligger, så ock den,

som utgifver bevis om insättning å depositionsräkning hos bank eller

bankir eller å kapitalräkning utan att därvid förse beviset med föreskrifven

stämpel, böte tio gånger den felande stämpelns belopp; dock

vare minsta bot fem kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

7. Där handling, i afseende å hvars stämpelbeläggning ansvar i

1, 2, 3 eller 5 mom. stadgas, icke blifvit af den, hvilken stämpelbeläggningen

ålegat, försedd med behörig stämpel, vare äfven den, hvilken

såsom bevis om förvärfvad rättighet mottager handlingen eller densamma

för annans räkning försäljer, belånar eller till godkännande eller

betalning företer utan att belägga den med felande stämpel, underkastad

det för felaktig eller försummad stämpelbeläggning af handlingen

stadgade ansvar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

7

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hedersteerna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet

:

Vid underdånig föredragning den 12 nästlidne januari af de till v axeist ampelit.

statsregleringen för år 1910 hörande frågor hemställde jag, att till

täckande af de för nämnda år beräknade statsutgifter, bland annat, en

okad stämpelbeskattning måtte anlitas; och föreslog jag i sådant afseende

införande af en dylik beskattning i fråga om växlar. På grund

häraf och af vissa andra anledningar har inom finansdepartementet

s. 8 Kontrollera mot PDF

Historik.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

utarbetats förslag till ändringar i förordningen den 18 september 1908

angående stämpelafgiften.

Af dessa ändringar bär allenast den, som afser stämpelplikten på

växlar, någon egentlig finansiell betydelse. Innan jag närmare angifver,

hvad det utarbetade förslaget i denna del innehåller, tillåter jag mig

till en början att något redogöra för utvecklingen i vårt land af stämpelbeskattningen

med afseende å växlar och dithörande värdepapper.

Såsom jag vid förstnämnda tillfälle erinrade, är stämpelbeskattning

af växlar icke främmande för lagstiftningen här i landet. Redan i 1870

års stämpelförordning återfinnes sålunda en stämpelskatt med afseende

å prima-växel i utländsk myntsort, ehvad den vore ställd att betalas

inom eller utom landet. Denna stämpelskatt utgick med ett belopp af

en krona för hvarje sådan växel, oafsedt växelbeloppets storlek.

Nyssnämnda rubrik i stämpelförordningen erhöll år 1878 ändrad

lydelse; och skulle enligt de nya bestämmelserna växlar äfvensom anvisningar

eller s. k. mandats, vare sig dragna å utrikes ort eller ställda

att å sådan ort betalas, förses, växel med stämpel af en krona samt

anvisning eller mandat med stämpel af 50 öre.

Förslag om en utvidgad stämpelbeskattning å växlar framställdes

därefter af Kungl. Maj:t vid 1883 års riksdag. Enligt detta förslagskulle

inrikes växel beläggas med stämpel af 50 öre, när växeln lydde

på mindre belopp än 1,000 kronor, och eljest med stämpel af en krona;

och skulle frihet från stämpel äga rum för växel under 100 kronor,

för växel ställd att vid uppvisandet betalas af medel, som hos bank

eller bankir fördes i räkning för utställaren, samt för postremissväxel.

Utrikes växel skulle enligt förslaget förses med stämpel af 50 öre, när

växeln lydde å mindre belopp än 1,000 kronor, men eljest med stämpel

af en krona.

Det af Kungl. Magt sålunda framlagda förslaget vann emellertid

Riksdagens godkännande endast i fråga om utrikes växlar, och beträffande

dessa med den modifikation, att stämpelfrihet medgafs för sådana

växlar å mindre belopp än 100 kronor.

Hvad åter angick den föreslagna stämpeln å inrikes växlar blek

såsom redan antydts, denna af Riksdagen afslagen; och anförde Riksdagen

därvid, att förslaget om nya eller förhöjda stämpelafgifter för

bland annat växlar och andra därmed i afseende å stämpelbeläggningen

likställda handlingar framställts hufvudsakligen med fäst afseende å ett

till följd af den då ifrågasatta reformen i skattesystemet samt försvarsväsendets

utsträckning möjligen förekommande behof af nya statsinkomster.

Detta skäl för en ökad beskattning hade emellertid dåmera

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 82.

bortfallit och en utsträckning af stämpelbeskattningen i den omfattning,

som af Kungl. Maj:t förordats, syntes icke Riksdagen böra utan motsvarande

behof ifrågasättas.

Frågan om stämpel å inrikes växlar återupptogs sedermera vid

1894 års Riksdag. I det förslag till ny förordning angående stämpelafgiften,

som i proposition den 21 februari 1894 förelädes Riksdagen,

hade införts bestämmelser därom, att växel, såväl inrikes som utrikes,

skulle förses med stämpel af 50 öre för belopp, ej öfverstigande 1,000

kronor, och därutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt tusental kronor,

hvarå växel lydde. Postremissväxel, växel ställd att vid uppvisandet

betalas af medel, som hos bank eller bankir fördes i räkning för utställaren,

äfvensom växel, dragen af bank eller bankir å utländsk ort

samt betalbar endast i utlandet vid uppvisandet, skulle utan afseende å

växelns belopp förses med stämpel af 10 öre. Frihet från stämpelbeläggning

skulle äga rum för växel, dragen från utlandet på utlandet

och endast betalbar i utlandet. I de fall, där stämpelplikt förelåge,

skulle denna fullgöras, där växel utställdes, eller, om den utfärdats utom

riket, innan växeln här i riket öfverlätes eller till godkännande och

betalning företeddes.

Såsom skäl för införande af stämpelskatt å växlar framhöll vid

tillstyrkandet af sagda proposition dåvarande chefen för finansdepartementet,

utom behofvet af ökade statsinkomster, att det rörliga kapitalet,

som tillförde sin ägare större skatteförmåga än den, som medföljde inkomst

af arbete, och därjämte till följd af sin natur lätt kunde undandraga

sig den allmänna inkomstbeskattningen, borde träffas af en

komplementär beskattning, då det öfverginge från en hand till en annan

och sålunda likasom visade sig. Och det vore otvifvelaktigt, att det i

det stora hela blefve det rörliga kapitalet inom landet, som komme afbära

den nya beskattningen, ehuru dess verkan i hvarje särskilt fall

icke läte sig på förhand beräkna.

Bevillningsutskottet afstyrkte emellertid det framlagda förslaget

på den grund, att utskottet, med hänsyn till af Riksdagen beslutade

nedsättningar i Kungl. Maj:ts förslag till utgiftsstat för nästpåföljande

statsregleringsperiod, ansett sig kunna antaga, att statsverkets inkomstbehof

för berörda tid icke påfordrade en utsträckt beskattning å affärshandlingar.

Vid frågans behandling inom riksdagen stannade kamrarna i

olika beslut.

Den af bevillningsutskottet gjorda hemställan godkändes af Andra

Kammaren, hvaremot Första Kammaren biföll en vid utskottets beBih.

till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 55 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

tänkande fogad reservation. Detta Första Kammarens beslut skilde sig

från Kungl. Maj:ts proposition däri, att den föreslagna stämpeln af 10

öre för postremiss- och vissa andra slags växlar utgått, samt att stämpelplikten

för annan inrikes växel å belopp, ej öfverstigande 500 kronor,

nedsatts eller bortfallit.

Sedan vid gemensam omröstning sistnämnda beslut äfven blifvit

Riksdagens, erhöll i nådiga förordningen den 9 augusti 1894 angående

stämpelafgiften rubriken växel följande lydelse:

»Växel skall, då den utstälies eller, om den utfärdas utom riket,

innan den bär i riket ötverlåtes eller till godkännande eller betalning

företes, förses med stämpel af 50 öre för belopp, ej öfverstigande 1,000

kronor, och därutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt tusental kronor,

hvarå den lvder;

dock att växel, som utfärdas inom riket att å inrikes ort betalas,

är fri från stämpel, då beloppet ej öfverstiger 100 kronor, samt att

dylik växel å belopp, som öfverstiger 100 kronor men icke 300 kronor,

skall förses med stämpel af 20 öre och sådan växel å belopp, som

öfverstiger 300 kronor men icke 500 kronor, med stämpel af 30 öre;

ägande frihet från stämpel rum för postremissväxel, för växel som

är ställd att vid uppvisandet betalas af medel, som hos bank eller

bankir föras i räkning för utställaren, för växel, som är dragen af

bank eller bankir inom riket å bank eller bankir å utländsk ort samt

är betalbar endast i utlandet vid uppvisandet, äfvensom för växel, som

är dragen från utlandet på utlandet och endast är betalbar i utlandet.

År växel utfärdad i flera exemplar och har ett af dem blifvit med

föreskrifven stämpel försedt, vare de öfriga från stämpel fria.

Sökes på grund af godkänd eller protesterad växel hos offentlig

myndighet betalning, skall växeln förses med särskild stämpel af 25

öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning

sökes;

dock är växel fri från sistnämnda stämpel, då på grund däraf

fordran bevakas i konkurs».

Redan vid 1898 års riksdag beslöts emellertid att upphäfva stämpelplikten

med afseende å inrikes växlar.

\id behandling af en i ämnet väckt motion anförde bevillningsutskottet,

att storleken af den inkomst, som stämpelafgiften för inrikes

växlar tillförde statsverket och som således genom upphäfvande af denna

skatt skulle gå förlorad, enligt verkställda beräkningar sannolikt uppgingo

till mer än en half million kronor om året. Såvidt utrönas kunnat,

hade icke genom stämpelafgiften något nämnvärdt hinder uppkommit

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 82.

i växelrörelsen och några starkare klagomål däröfver icke heller försports.

På grund häraf och då icke mer än omkring tre år förflutit

sedan nämnda stämpelafgift börjat tillämpas, fann utskottet icke tillräcklig

anledning föreligga, att för det dåvarande någon ändring vidtoges

i gällande stämpelafgift för växel.

Denna utskottets afstyrkande hemställan bifölls af Andra Kammaren,

medan Första Kammaren, i enlighet med en vid utskottets betänkande

i ämnet fogad reservation, för sin del beslöt afskaffa den särskilda

stämpelafgift för inrikes växlar, som införts genom 1904 års Riksdags

beslut. Vid den därefter anställda gemensamma omröstningen segrade

Första Kammarens mening.

Sedan i anledning häraf den stämpelplikt å växlar, hvarom nu är

fråga, åter inskränkts till utrikes växlar, väcktes af Kungl. Maj:t vid

1903 års riksdag åter förslag om införande af stämpelplikt å inrikes

växlar. Vid underdånig föredragning den 30 januari 1903 af sagda förslag

erinrade dåvarande chefen för finansdepartementet om de år 1894

i ämnet meddelade bestämmelser samt anförde vidare.

År 1898, då stämpeln å inrikes växlar af Riksdagen afskaöädes,

hade ur synpunkten af statsverkets behof icke förelegat någon anledning

att bibehålla densamma. Af motsatt anledning, eller att behofvet nu

kräfde det, ansåge departementschefen, att berörda stämpel borde åter

införas.

Att stämpelbeläggning af inrikes växlar skulle i mera afsevärd

grad motverka användningen af dessa för affärslifvet nyttiga papper

syntes icke behöfva befaras. Enligt de i finansdepartementet utarbetade

sammandrag öfver riksbankens och de enskilda bankinrättningarnas

ställning vid hvarje månads slut hade ifrågavarande bankers portföljer

af inrikes växlar vid slutet af november månad nedannämnda år upp
-

i runda tal följande belopp

nämligen:

1894 ........................................

........... 205,284,000

kronor

1895 ......................................

............ 212,516,000

11

1896 .........................................

............ 226,007,000

11

1897 ......................''..................

............ 258,666,000

11

1898 ........................................

............ 300,785,000

11

1899 ........................................

............ 360,197,000

11

1900 .........................................

............ 392,189,000

11

1901....................................:....

........... 389,456,000

11

1902 .........................................

............ 403,084,000

11

lossa siffror utvisade, att bankernas växelrörelse särskilt under

den tid, stämpeln å inrikes växlar varit gällande, år från år ökats. Att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 82.

denna ökning- skulle i nämnvärd män hämmats genom växelstämpeln

vore icke heller att antaga. Tvärtom syntes de anförda siffrorna häntyda

därpå, att bankernas växelrörelse, i stort sedt, varit tämligen oberörd

af ifrågavarande stämpelskatt.

Om stämpelafgift för inrikes växlar nu åter infördes, syntes emellertid

vissa ändringar i de härom år 1894 gifna bestämmelser böra vidtagas.

Sålunda syntes stadgandet därom, att stämpelbeläggning skulle

äga rum redan vid växelns utställande, obehöfligt strängt. Af sådan

anledning och då önskvärdt vore, att bestämmelserna i stämpelförordningen

i möjligast minsta mån verkade besvärande för rörelsen, ansåge

departementschefen berörda stadgande böra så till vida ändras, att föreskrift

meddelades därom, att växel, ställd till egen order, skulle förses

med stämpel, innan den öfverlätes eller till betalning företeddes. Vidare

syntes, därest — såsom departementschefen jämväl föreslog — föreskrift

meddelades därom, att bankanvisningar och checker skulle, utan afseende

å beloppet, hvarå de lydde, beläggas med stämpel af 10 öre, förut

gällande stadgande om stämpelfrihet för växlar, ej öfverstigande 100

kronor, icke böra återupptagas, utan bestämmelse meddelas, i syfte att

dylika växlar äfvensom alla å vista växlar skulle förses med stämpel

till fixt belopp af 10 öre. Den äldre, endast för inrikes växlar gällande

bestämmelsen om lägre stämpelafgift för växlar å smärre belopp syntes

ock lämpligen böra utsträckas att gälla jämväl utrikes växlar.

Kungl. Maj:ts på nu angifna grunder byggda förslag i ämnet,

som afstyrktes af bevillningsutskottet, blef icke af Riksdagen antaget,

och tillåter jag mig att i afseende å frågans behandling inom Riksdagen

erinra, hurusom bevillningsutskottet i sitt öfver förslaget afgifna

betänkande anfört, att äfven om det afsevärdt stegrade behofvet af

inkomster, som närmast föranledt Kungl. Maj:ts proposition i ämnet,

icke kunde anses vara till fullo ådagalagdt, förr än budgeten för år

1904 blefve slutligen uppgjord, utskottet i allt fall icke kunnat förorda

Kungl. Maj:ts förslag att för tillgodoseende af berörda behof införa

stämpelafgift för omförmälda affärspapper. Redan vid de föregående

tillfällen, då frågan om utsträckande af stämpelskatten i nu antydd

riktning varit föremål för Riksdagens behandling, hade på många håll

försports eu viss obenägenhet mot en dylik beskattning, hvilken obenägenhet

lätt funne sin förklaring i en enligt utskottets uppfattning

ganska naturlig farhåga för att skatten icke skulle träffa hvad därmed

vore afsedt. Den af vederbörande departementschef år 1894 uttalade

uppfattning, att den föreslagna skatten skulle komma att väsentligen

träffa kapitalet, då detta visade sig, vore enligt utskottets förmenande icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 82.

med verkliga förhållandet öfverensstämmande, utan vore det fastmera

själfva omsättningen, som i afsevärd män komme att drabbas af denna

stämpelskatt. Det kunde icke bestridas, att bruket af växlar såsom

kreditmedel måste innebära en afsevärd förmån för handel och industri,

helst därigenom befrämjades både regelbundenhet och snabbhet vid

likviders fullgörande. Man borde ock betänka, att växlar, för dem,

hvilka behöfde använda sådana, i allmänhet ej representerade tillgång,

utan fastmera skuld. En skattebörda på detta område skulle helt säkert

verka orättvist och hämmande på näringslifvets jämna och sunda utveckling

och i sin ordning äfven ogynnsamt beröra skatteförmågan

inom landet.

Hvad vidare anginge postremissväxlar, syntes en föreskrift om

stämpelbeläggning af dylika papper mindre lämplig, helst en sådan åtgärd

skulle komma att väsentligt inskränka användandet af detta omtyckta

och i alla afseenden praktiska betalningsmedel. Detsamma syntes

kunna sägas om checker. Användningen af dessa papper hade hos oss

ännu icke vunnit någon egentlig omfattning och syntes därför snarare

behöfva på allt sätt uppmuntras och utvecklas för att främja det med

desamma afsedda ändamålet eller att allmänheten här liksom i utlandet

måtte förminska bruket af reda penningar i rörelsen och i stället erhålla

ett lätt och bekvämt betalningsmedel.

Beträffande slutligen bevis om uttagning af medel å räkning hos

bankir, bank eller annan kreditinrättning vore det lätt att inse, att

stämpelbeskattning af dylika bevis komme att verka synnerligen betungande,

icke så mycket ur synpunkten af den däraf föranledda, jämförelsevis

obetydliga utgiften, som desto mera genom det besvär, som

härmed vore förenadt och den obenägenhet att anlita ifrågavarande

räkningar, som helt säkert skulle komma att däraf alstras.

Sedan jag sålunda redogjort för behandlingen af förevarande fråga

inom vårt land, torde det för fullständighetens skull vara på sin plats

att angifva frågans läge inom öfriga europeiska länder. Man finner därvid,

att stämpel å växlar, såväl in- som utrikes, återfinnes i samtliga

länder med undantag af Finland och, hvad beträffar inrikes växlar, i vårt

eget land. Jag har haft tillfälle att taga del af en inom riksbanken

upprättad tablå, som visserligen uppgjorts närmast till ledning vid inköp

af utländska valutor i riksbanken, men som dock, i hvad den lämnar

uppgift å gällande växelstämpeltariflfer, liar afseende å växlar, som i

allmänhet utställas i respektive land, således både in- och utrikes växlar.

Sagda tablå i de delar, hvarom nu är fråga, har följande lydelse:

Växelstämpeln

utomlands.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

»Utdrag ur de europeiska ländernas stämpelförordningar.

[I samtliga de europeiska länderna med undantag af Finland äro

växlar, som dragas från ett land och göras betalbara i ett annat underkastade

stämpelskatt].

Växlar. Växlar, som komma från utlandet till:

Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Holland, Italien, Portugal,

Spanien och Turkiet skola stämpelbeläggas af acceptanten (I spanska

stämpelförordningen finnes en klausul om stämpelfribet för växlar, som

endast accepteras i Spanien och äro betalbara annorstädes, men tillämpningen

är vacklande, hvarför reservation bör göras för stämpeln vid

köp af oaccepterade trattor på Spanien);

England vid första endossementet;

Norge, Ryssland, Tyskland och Österrike-Ungern vid första endossementet

å sekundan, för så vidt till accepten användts en endast för

detta ändamål afsedd, å baksidan vederbörligen korsad prima.

Växlar, som utställas i:

Belgien, England, Grekland (undantag för bankbus och aktiebolag),

Portugal, Ryssland och Spanien måste utställas på stämpelpapper;

italien och Österrike-Ungern skola utställas på stämpelpapper eller

stämpeln makuleras af officiell myndighet;

Danmark, Frankrike, Holland, Norge, Turkiet och Tyskland beläggas

med stämpel af utställaren och makuleras af densamme. [Enligt

tarifferna å efterföljande sidor.]

Stämpelfribet eller blott eu särskild fixerad, lägre afgift,

oberoende af beloppet.

I Belgien är stämpelfrihet för checker. — — —

Bulgarien — för checker .......................................................... Dinar 0: 10.

Danmark — stämpelfribet för checker; för 8 dagars siktväxlar,

14 dagar dato eller kortare ...................................................... 20 öre.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 82.

England — checker och 3 dagars siktväxlar eller kortare 1 penny. — —

Bank of Englands postväxlar äro stämpelfria. Likaså en del

andra bankers anvisningar, betalbara senast 7 dagar efter sikt eller 21

dagar å dato, beroende därpå, att dessa banker erlägga i stämpelskatt

ett visst belopp årligen på en gång.

Frankrike — för checker Er. 0: 10, då de äro betalbara på utställningsorten

och Fr. 0: 20, om betalbara på annan plats.---

Holland — för checker, 3 d. s., 8 d. d. växlar eller kortare 5 cents.

För växlar, dragna på Holland, men betalbara utom Holland 5 cents.

Italien — för checker, som presenteras till betalning inom 8 dagar,

om de äro betalbara å utställningsorten, 15 dagar på annan plats

Lire 0: 10.

Norge — alla checker fria.

Ryssland — alla checker fria, om de utställas på trassatens blanketter.

Schweiz — lika med Frankrike.

Serbien — checker .......................................................................... Leva 0: 10.

Spanien — checker, som äro utställda till mottagarens order

och ej endosseras .................................................................... Pes. 0: 10.

Turkiet — alla checker .................................................................... Paras 20.

Tyskland — checker stämpelfria. —--

Från Tyskland dragna, inom 10 dagar efter utställningsdagen

betalbara växlar, som skickas direkt till utlandet för inkasso, äro stämpelfria.

Österrike-Ungern — checker ................................................................... 4 h.

Checker måste vara betalbara vid uppvisandet och innehålla

»alls meinem Guthaben», men få ej innehålla andra tillägg till texten.

Sekundor, tertior o. s. v. samt kopior äro i regel stämpelfria

eller underkastade endast en obetydlig afgift, så snart primorna äro

belagda med stämpel.

Undantag:

I Danmark äro sekundor, tertior o. s. v. stämpelpliktiga, men

kopior fria.

I Italien äro såväl sekundor som kopior stämpelpliktiga.

I Ityssland äro alla exemplar af eu växel stämpelpliktiga med

undantag al den endast för accept bestämda priman.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

I Portugal och Österrike äro alla exemplar af en växel stämpelpliktiga.

Felaktiga eller icke alls stämpelbelagda växlar förlora i Spanien,

Grekland och Turkiet sin växelkraft.

I England vålla de svårigheter, i händelse de gå till protest,

och medföra liksom i öfriga länder höga böter.

Stämpeltariffer för växlar.

Belgien. För belopp icke öfverstigande Fr. 200.......

öfver Fr. 200 men 5) » » 500......

» » 500 » » )) » 1.000........

och därefter 0: 5 0 för hvarje påbörjadt 1.000-tal.

Fr. 0: 10

» 0: 2 5

» 0: 50

Bulgarien. För hvarje påbörjadt 100-tal Leva...................

Danmark. För belopp icke öfverstigande Kr. 1.000 ........

öfver Kr. 1.000 men » » » 2.000 ........

d » 2.000 » » » » 4.000 ........

» » 4.000 » » » » 6.000 ........

» » 6.000 i> » » » 8.000 ........

o. s. v. för hvarje påbörjadt 2.000-tal 30 å 35 öre.

[Ve %o med 33 och 66 öre räknade som 35 och 70.J

Leva 0: io

. Kr. 0: 20

. » 0: 3 5

. » 0: 7 0

. » 1: —

. » 1: 35

England. För belopp icke öfverstigande £ 5 ........................ 1 d.

öfver £

5

men

»

y>

y>

10 ............

........... 2

»

y>

»

10

»

y>

y>

25 .............

........... 3

»

»

25

»

»

»

50 .............

.......... 6

50

»

»

75 .............

........... 9

»

»

»

75

»

100 .............

........... 1/-

och

därefter

1/—

för hvarje

påbörjadt

i

o

o

r—H

tal £.

Finland. Ingen stämpel. Endast i fall af protest [2 °/oo].

Frankrike. Fr. 0: 0 5 för hvarje påbörjadt 100-tal Fr.

Grekland. För belopp icke öfverstigande Drakmer 500.............. 0: so

öfver Dr. 500 men i> » » 1.000............... 1: —

och därefter Dr. 1: — för hvarje påbörjadt 1.000-tal upp till 10.000

samt sedan Dr. 5 för hvarje påbörjadt 5.000-tal.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

Holland. För belopp icke öfverstigande Fl. 100........................... 0: 0 5

öfver Fl. 100 men » 3> 3> 200......................... 0: i o

» » 200 » » j> » 300.......................... 0: 15

» » 300 » » » » 400........................... 0: 2 0

d » • 400 » » » 3> 500........................... 0: 2 5

och därefter 0: 2 5 för hvarje påbörjadt 500-tal upp till 10.000 samt

sedan 0: so för hvarje påbörjadt 1.000-tal.

Italien. För växlar in. h. 6 mån. löpt. icke öfverst. Lire 100... 0: 15

öfver Lire 100 men )> » » 200... 0: 3 4

» » 200 » 3> » » 300... 0: 40

» » 300 » » » » 600... 0: 8 2

3> » 600 3> » » » 1.000... 1: 30

och därefter Lire 1: 2 0 för hvarje påbörjadt 1.000-tal.

Norge. För belopp icke öfverstigande Kr. 200 .................... 0: io

öfver Kr. 200 men 3> » » 400 0: 20

» » 400 d » d -» 600 0: 3 0

» » 600 » » » » 800 0: 4 0

D » 800 » » » » 1.000 0: 5 0

och därefter Kr. 0: 5 0 för hvarje påbörjadt 1.000-tal.

Portugal. För belopp icke öfverstigande Milreis 5..................... fria

öfver 5 men » » » 20..................... 20 reis

» 20 » » » » 50.................. 50 »

d 50 » » » » 300.................. 100 »

» 300 » » » » 500.................. 200 )>

och därefter 100 reis för hvarje påbörjadt 500-tal milreis.

För växlar, dragna på Portugal, men betalbara utom Portugal:

för belopp icke öfverstigande Milreis 5 .............................. fria

» » » » » 20 20 reis

» » )) )> » 100 50 »

d i> » » » 200 100 »

och därefter 50 reis för hvarje påbörjadt 100-tal milreis.

Ryssland. För belopp icke öfverstigande Rubel 50 ..................... 0: io

öfver Rubel 50 men » » » 100 0: 15

» » 100 » » » » 200 0: so

)> » 200 » » » » 300 0: 45

» » 300 »5 » » 400 ..................... 0: 6 0

» » 400 )) » >3 » 500 0: 7 5

» B 500 3) 3) 33 3» 600 0: 9 0

Bih. till Itiksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 55 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

öfver Rubel 600 men icke öfverstigande Rubel 700

»

»

»

»

därefter

» 700

» 800

» 900

» 1.000

» 1.500

Rbl 1:

»

»

»

50

))

»

))

»

))

800

900

1.000

1.500

2.000

1: 05

1: 20

1: 3 5

1: 5 0

2: 25

3:—,

för hvarje 1.000-tal upp till 10.000 och sedan

Rbl 15 för hvarje 10.000-tal.

Schweiz. I kantonerna Appenzell, Basel, Glarus, Graubiinden, Neuenberg,

Schaffhausen, Solothurn, Thurgau, Uri, Zug, Zurich — ingen stämpel.

Bern \ ,, 0/

Freiburg { h /o°''

St. Gallen — hvarje Frs. 1.000 — 20 centimes.

Geneve — Va %0-

Luzern — 0.3 %o
Schwyz

— per styck 10 centimes.

Tessin |

Waadt j

Wallis — 1 %0 (äfven checker.)

Serbien. 1.6 %o för belopp upp till 10.000 Dinars, därefter 2 Dinars

för hvarje påbörjadt belopp af 1.000 Dinars.

Spanien. För växlar m. h. 6 mån. löpt. icke öfverst. Pes. 100 0: 2o

» » » 250 0: 3 5

» » » 500 0: 60

» » » 1.000 1: 2 5

» » » 2.000 2: so.

1/ 0/

/4 /OO*

öfver Pes. 100 men

» » 250 »

» » 500 y>

» » 1.000 »

och därefter 1 %o med tillägg af Pes. 0: 50 för hvarje växel.

Turkiet. För belopp icke öfverstigande Piaster 100

öfver P. 100 men » » )> 1.000

» » 1.000 » » » » 2.000

0: io

0: 20

1: —

och därefter P. 1: — för 2.000-tal upp till 10.000, därefter P. 2 V3

dand.

För belopp icke öfverstigande M.

200...............

............ 0: io

öfver M. 200 men »

»

»

400...............

............ 0: 20

»

» 400 » »

»

»

600...............

............ 0: 30

»

» 600 » »

»

y>

800...............

........... 0: 40

»

» 800 » ))

D

»

1.000...............

............ 0: so

och därefter M. 0: 50 för hvarje påbörjadt 1.000-tal.

Österrike-TJngern. För hvarje påbörjadt belopp af kr. 3.000.

2:

-.»

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

Till komplettering af nu lämnade uppgifter får jag meddela, att

äfven i Rumänien linnes stadgad växelstämpelplikt, som bestämts olika

för tidsväxlar, betalbara inom en tid, ej öfverstigande sex månader från

utställandet, och olika för växlar med annan löpetid. För förstnämnda

slag af växlar är stämpeln bestämd till en pro mille af växelbeloppet

och för öfriga växlar till två pro mille af samma belopp.

Det tarfvas icke någon särskildt skarp blick för att förutse

alltjämt växande skattekraf från statens sida. De nya eller stegrade

anspråken på statens mellankomst vid behandlingen eller lösningen af

frågor, som därförut varit förbehållna kommunerna eller helt öfverlåtna

åt det enskilda initiativet, vålla utgifter i en omfattning, som utesluter

möjligheten att täcka desamma genom den på grund af den ekonomiska

utvecklingen gradvis skeende ökningen i afkastningen af hittillsvarande

inkomstkällor. Man har sålunda under så godt som hvart och ett af de

senaste åren stått inför nödvändigheten att anlita särskilda utvägar för

mötande af statens växande inkomstbehof. I denna belägenhet har man

å ena sidan nödgats öka den så att såga ^procentiska belastningen af en

eller flera af de gamla inkomstkällorna. A andra sidan har man uppsökt

nva mer eller mindre gifvande skatteobjekt. I den mån dessa skatter

träffat den fonderade inkomsten eller kapitalet, hafva desamma, utan att

föregripa det nu pågående reformarbetet å det direkta beskattningsområdet,

dock så att säga ingått såsom led i reformerna. När under sådana

förhållanden skatteläget påfordrar anlitandet af någon skatt, som faller

inom sagda område, kan valet härvidlag, hvad staten vidkommer, sägas

vara mera en tids- och ordningsfråga än ett verkligt skattespörsmål.

Jag skall genast gifva skäl härför.

Det ekonomiska lifvet i vårt land följer i stort sedt icke blott

samma lagar utan äfven samma utvecklingslinjer som i den öfriga

civiliserade världen. Vi se sålunda, att inkomster och kapital här liksom

i andra länder vuxit och växa i en omfattning, hvarigenom den personliga

skatteförmågan kunnat i en därförut oanad grad läggas till

grund för hela skattesystemet. De grundläggande likartade förhållandena

med afseende å skatteförmågan gifva ock vid handen, att de rationella

grunderna för utnyttjande af nämnda skatteförmåga äro i stort sedt

ensartade. 1 )en rena och allmänna inkomstskatten liksom ock förmögenhetsskatten

hafva redan gjort sitt intåg eller stå på dagordningen i

de flesta kulturländer. Att bygga all beskattning af inkomst och kapital

på nu nämnda två skatteformer vore emellertid ur såväl näringspolitisk

som statsfinansiell synpunkt synnerligen otillfredsställande.

Departements
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 82.

Redan under nuvarande förhållanden lärer det för en hvar, som

i näringslifvets styrka och sunda utveckling- ser den bästa borgen för

ett lands ekonomiska framtid, stå klart, att det helt enkelt icke läte

sig göra att uttaga hela den skattebörda, som för närvarande livilar på

inkomst och kapital eller förmögenhet, på grundvalen af, låt mig säga,

en inkomstskatt och en förmögenhetsskatt. Men äfven om däremot ur

näringspolitisk synpunkt icke skulle möta oöfverkomliga hinder, skulle

det statsfinansiellt sedt utan gensägelse vara förkastligt. I sådant afseende

skulle till en början kunna framhållas, att afkastningen af en

skattekälla icke växer proportionellt med ökningen i dess belastning,

åtminstone icke när denna belastning nått en viss gräns. Afkastningen

minskas, relativt taget, i mån som skattetrycket ökas. Sloge man nu

in på den vägen att på inkomstskattens och en eventuell förmögenhetsskatts

grund öfverflytta hela nyssnämnda skattebörda, skulle först och

främst all vidare utveckling af den direkta beskattningen stängas för en

längre tid, en väg, som enligt sakens natur likväl måste hållas öppen,

om icke för annat så för att icke staten under brydsamma tider skall

sakna tillgången af reservskattekällor.

Men därjämte torde icke kunna förnekas, att statens skatteintressen

illa tillvaratoges, om, man, när skattebehofvet stiger, icke för statens

räkning toge'' i anspråk — utöfver den subjektiva skatteförmåga, som

är att söka hos kapitalisten — den särskilda skatteförmåga, som i

öfrigt återfinnes hos själfva kapitalet. Redan innan den direkta beskattningen

nått någon afsevärd utveckling, hade denna kapitalets skatteförmåga

tagits i anspråk genom en del stämpelskatter, sålunda på den

indirekta beskattningens väg. På senare tider har denna beskattningsform,

den indirekta kapitalskatten, mera systematiskt inrangerats i de

skilda beskattningssystemen. Denna beskattningsform får då än egenskap

af ren förmögenhetsskatt, såsom hos oss arfsskatten och depositionsstämpeln,

och än egenskap af omsättningsskatt såsom lagfartsstämpeln,

öfverlåtelsestämpeln m. m.

Under nu angifna förhållanden och då den indirekta kapitalbeskattningen

ingår såsom ett led i den beskattning af inkomst och kapital,

som i det ekonomiska lifvets nuvarande läge är för statens räkning

oundgängligen nödvändig, kan man uppenbarligen icke afvisa omsättningsskatterna

på den grund, att de lägga band på rörelsefriheten i

näringslifvet. För skattelagstiftningen blir det visserligen en angelägenhet

att tillse, att detta band göres så litet tryckande som möjligt.

Och härutinnan har man naturligen att taga hänsyn till alla berättigade

kraf, som icke förtaga skattens effektivitet. Men å andra sidan kan

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 82.

man af förut angifna skäl dock icke, såsom från vissa håll ifrågasatts,

ersätta omsättningsskatterna med en höjning af inkomstskatten utan att

välta en skatt, som uppenbarligen kan bäras af det i omsättningen

engagerade kapitalet, öfver på skattepliktiga personer, hvilkas inkomster

till allra största delen icke ens kunna betecknas såsom fonderade.

Ett indirekt kapitalskattesystem kan egentligen aldrig anses afslutadt.

Kapitalskatten af denna art söker ju nämligen att träffa kapitalet,

när detsamma lättast och utan större olägenheter kan bära eu

extra skattebörda. Dessa tillfällen återfinnas i regel vid kapitalets

placering eller omsättning. Formerna härför växla emellertid med det

ekonomiska lifvets utveckling. Det kapitalskattesystem, hvarom nu är

fråga, bör alltså i stort sedt kunna utbildas i anslutning till sagda utveckling.

Om man såsom hos oss under en kortare tidrymd finner sig

kunna tillgripa ett flertal redan tidigare utomlands anlitade kapitaleller

omsättningsskatter, kan ju anledningen därtill vara, att den ekonomiska

utvecklingen i vårt land först senare lämnat tillfällen för skattelagstiftningen

att med större finansiell fördel anlita nämnda skatter.

Men anledningen kan också hafva varit, att man af ett eller annat

skäl underlåtit att begagna sig af redan förefintliga, för ändamålet

lämpliga tillfällen. På goda grunder tror jag mig kunna påstå, att

sistnämnda förhållande här gjort sig gällande. Jag håller därför före,

att det i verkligheten mera varit en ordningsfråga än ett skattepolitiskt

spörsmål, då emissionsstämpeln år 1906 och öfverlåtelsestämpeln år

1908 infördes i beskattningssystemet samt växelstämpeln nu ånyo uppföres

på dagordningen.

Hvad särskild! angår växelstämpeln — jag talar här endast om

inrikes växlar — har jag af flera skäl ansett lämpligt att nu, då till

täckande af statens ökade utgifter de gamla skattekällorna måste ytterligare

belastas och nya uppsökas, anlita omförmälda omsättningsskatt.

Af den lämnade utredningen framgår, att en dylik skatt förefinnes i

alla europeiska länder, vårt eget land och Finland undantagna. På

grund af hvad redan anförts, torde man kunna antaga, att förhållandena

icke äro så olikartade i Sverige och öfriga europeiska länder, att pa

grund däraf en omsättningsskatt af ifrågavarande slag skulle vara af

tekniska eller ekonomiska skäl mindre användbar här i riket än annorstädes.

Ehuru redan i anledning häraf de vid frågans föregående

behandling i Riksdagen mot växelstämpeln i allmänhet framförda anmärkningar

icke torde kunna tillmätas någon större betydelse, skulle i allt

fall, vid valet af nya stämpelskatter, det icke ligga fjärran att tillgripa

en omsättningsskatt, hvilken dock så tillvida icke är oss främmande,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

som densamma under ett antal närliggande år redan varit bär i landet

tillämpad.

Detta oaktadt vill jag emellertid, innan jag öfvergår att redogöra

för ett inom finansdepartementet i förevarande afseende utarbetadt förslag

till ändringar i gällande allmänna stämpelförordning, något närmare

undersöka befogenheten af de mot växelstämpeln framställda anmärkningar.

Såsom jag redan antyd t, är omsättningsskatten ämnad att trätfa

det rörliga kapitalet vid de tillfällen, då detsamma utan större svårigheter

kan bära en särskild skattebörda. Dessa tillfällen kunna i anslutning

till det ekonomiska lifvets yttringar oftast nog indelas i särskilda

grupper. Hvarje grupp har sin speciella yttre form för affärstransaktioner.

När fråga uppstår att inom omsättningsskattens ram inrangera

en dylik form för omsättningen, är det naturligen finansiellt sedt af vikt

att tillse, att skatten icke tillmätes eller anordnas så, att skatten i och

för sig i någon nämnvärd grad kan komma att motverka användandet

af omsättningsformen. Detta intresse sammanfaller med näringslifvets,

dä, såsom i förevarande fall, den form för affärstransaktioner, som skulle

drabbas af skatten, icke kan utan stora olägenheter för hela näringslifvet

undvaras eller ersättas af andra omsättningsformer.

I ifrågavarande afseende kan åberopas erfarenhet, som vunnits

såväl utomlands som ock i vårt eget land. Svårligen lärer man finna

någon auktoritet, som velat påstå, att de växelstämpelskatter, som delvis

i långa tider varit i bruk ej blott i de större industriella staterna

utan äfven i länder, som med afseende å näringslifvets utveckling kunna

jämnställas med Sverige, på något sätt verkat hämmande på denna utveckling

eller ens i stort sedt på det, så att säga, legitima bruket af

växelsystemet eller växelns användning såsom kreditmedel vid verkliga

affärstransaktioner. Och den stämpelplikt, som redan länge varit och

fortfarande är i Sverige stadgad med afseende å utrikes växlar, torde icke

med fog kunna sägas hafva utöfvat något inflytande å vår handel med utlandet

eller i nämnvärd mån minskat begagnandet af växlar vid dylik

handel. Detta kunde ju eljest möjligen hafva haft skäl för sig på den

grund, att växlar af nämnda slag äro underkastade stämpelplikt icke blott

bär i riket utan äfven i det främmande land, där växel utställes eller göres

betalbar. Anledningen därtill att en måttfullt tilltagen stämpel icke verkar

hindrande för växels användande, är uppenbarligen beroende på''de stora

fördelar, som sagda kreditmedel bjuder näringslifvet. Dessa fördelar,

hvilka äro alltför väl kända för att behöfva närmare angifvas, äro resultaten

icke af de enskilde affärsmännens överenskommelser eller åt
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

göranden, utan af den allmänna lagstiftningen. Ur denna synpunkt

sedt torde i detta fall liksom i fråga om den art af emissionsstämpeln,

som träffar af staten genom särskild lagstiftning mer eller mindre gynnade

bolags andelsbevis, förefinnas, utöfver de allmänna skälen för omsättningsskatten,

särskild anledning för staten att i eget intresse till viss del

tillvarataga de ekonomiska fördelar, som genom lagstiftningen, i förevarande

fall, om växelinstitutet utan gensägelse tillföras affärslifvet.

Under sådana förhållanden borde jag egentligen äfven kunna anse

mig hafva besvarat eu esomoftast hörd invändning, att växelstämpeln

skulle drabba ej blott affärsväxlar, till grund för hvilka ligga verkliga

affärstransaktioner, utan äfven sådana växlar, som vore maskerade förbindelser

å lån. Beträffande sistnämnda slags växlar får jag emellertid

särskildt framhålla, att, utom det att här i landet lika väl som utomlands

torde kunna komma att ifrågasättas att införa stämpelplikt för vanliga

skuldebref, nämnda växlar påtagligen icke få blifva normerande lör

skattskyldighet i afseende å en kreditform, som uteslutande tillkommit

och hufvudsakligen användes i handelns och industriens intressen.

Då emellertid till grund för sistberörda invändning ligger den

meningen, att utställaren eller låntagaren får betala växelstämpeln, kommer

jag härmed osökt in på frågan om, hvem skattekostnaden i verkligheten

träffar. Utan att nu ingå på det föreliggande förslagets

bestämmelser rörande den subjektiva stämpelskyldigheten, torde det i

allmänhet kunna framhållas, att kostnader, som äro förenade med förvärfvande

af kredit eller anlitande af viss kreditform, icke låta sig

genom lagstiftningen fördelas mellan de intresserade efter vissa angifna

grunder. Ty äfven om formellt sedt kostnader af ifrågavarande slag

helt och hållet åligga låntagaren, den diskonterande eller annan viss

person, som uppträder såsom part i transaktionen, blir det dock ytterst

tillgång och efterfrågan eller vissa andra allmänna faktorer som afgöra,

i hvad mån samma kostnader i verkligheten skäligen komma att stanna

å den formellt betalningsskyldige. Och hvad beträffar den skatteplikt,

som med växelstämpelns införande skulle drabba affärslifvet i vårt land,

kommer densamma uppenbarligen att ingå bland andra omkostnader i

rörelse, som vid växlande konjunkturer rörelseidkaren än får knappt

och nätt eller icke ens helt och hållet betäckta, än åter finner utväg

att mer än väl afvälta på köparen af sina produkter.

För att härefter öfvergå till det utarbetade förslaget till ändringar

i stämpelförordningen har jag, vid det förhållande bland annat att i

fråga om växelstämpeln hänsyn äfven bör tagas till de fördelar, växellagstiftningen

erbjuder, icke ansett mig böra, i fråga om inrikes växlar,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 82.

stadga stämpelplikt i annat fall än att kreditmedlet, växeln, verkligen i

denna sin egenskap kommer till användning. Vid växelns utställande

tinnes emellertid ingen säkerhet därför. Om trassaten nekar acceptera

växeln, förefinnes icke någon växelrätt mot denne, utan den fordran hos

samma man, i anledning hvaraf växeln kan vara utställd, måste gent

emot honom göras gällande i vanlig processuell ordning. Å andra sidan

uppstår växelrätt, om ock icke mot trassaten, i allt fall mot annan person,

så snart växel diskonteras eller eljest öfverlåtes. Under sådana omständigheter

och då stämpelplikten icke lämpligen kan åläggas acceptanten i

denna hans egenskap, bör enligt min mening stämpelplikt inträda först,

då växel öfverlåtes eller till betalning företes. En sådan ordning, som

tillmötesgår ett, såsom det synes mig, berättigad t kraf från näringsidkarnes

sida, är så mycket lämpligare, som man därigenom undgår

hvarje restitutionsförfarande utan att samtidigt i någon nämnvärd mån

minska kontrollen öfver skattepliktens fullgörande. Stämpel skyldigheten

inträder nämligen först och främst, så snart utställare öfverlåter eller

diskonterar växeln, och ansvaret för underlåtenhet härutinnan drabbar

såväl utställare som endossent eller diskontör. Om då, såsom naturligt

är, det ojämförligt största antalet växlar söker sig in i bankernas portföljer,

har man, liksom under åren 1895—1898, i stort sedt öfverfört

ansvarsplikten på institut, om h vilkas lojala handlingssätt staten, äfven

utan den offentliga tillsyn, de äro underkastade, i regel torde kunna

vara försäkrad. Endast i fråga om sådana växlar, som icke lämna

utställarens kassaskåp, förrän de presenteras till betalning, skulle man

sakna en kontrollant vid fullgörandet af utställarens stämpelplikt. Man

lärer nämligen icke lämpligen kunna ålägga acceptanten, hvilken återbekomma-

växeln såsom kvitto å fullgjord betalningsskyldighet, att

ansvara därför, att betalningsbeviset blifvit behörigen stämpelbelagdt.

I fråga om nämnda växlar är emellertid att märka, dels att, såsom jag

redan antydt, de utgöra en försvinnande liten del af hela växel förrådet,

dels ock att de i regel torde utställas af personer, hvilka icke lära vilja

riskera sin ställning och sitt anseende genom ett brottsligt förfarande,

allrahelst som ett sådant förfarande svårligen kan, äfven om acceptanten

icke är för stämpelpliktens fullgörande ansvarig, undgå dennes uppmärksamhet.

1 förevarande afseende sammanfaller det nu inom finansdepartementet

utarbetade förslaget i hufvudsak med det förslag i ämnet, som

törelades 1903 års Iliksdag. Därifrån skiljer det förstnämnda sig allenast

däri, att reglerna för stämpelbeläggningen enligt samma förslag äro

ensartade för alla inrikes växlar. Vid bifall till 1903 års förslag; skulle

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

däremot stämpelplikt i afseende å sådana inrikes växlar, som utställts

till annans order, hafva inträdt redan, då växel utfärdades. Mig synes

emellertid icke någon skälig anledning företinnas, att beträffande växlar,

ställda till annans order — därunder väl ansetts i regel falla förlagsock

s. k. ackomodationsväxlar — införa en strängare stämpelplikt än i

afseende å växlar af annat slag, och detta så mycket mindre som växels

egenskap att vara ställd till egen order eller till annans order långt ifrån

alltid angifver växels karaktär af ren affärsväxel eller växel af annan

art samt i allt fall, om låneväxlar till annans order genom en skillnad

i tiden för stämpelpliktens fullgörande skulle komma att behandlas strängare

än affärsväxlar, växlar i allmänhet torde komma att utställas på det

sätt som nu är det för affärsväxlar vanliga.

Beträffande utrikes växlar, hvarmed förstås växel, som ställes att å

utrikes ort betalas eller är utfärdad å utrikes ort, har jag icke funnit

anledning frångå hittillsvarande bestämmelser. I många fall skulle

naturligen i fråga om utrikes växel af förstnämnda slag d. v. s. sådan,

som utställes här i riket att betalas utomlands, all garanti för stämpelpliktens

fullgörande försvinna, om icke tidpunkten härför inträdde redan

vid utställandet. Ginge sådan växel direkt från den svenske utställaren

till utländsk bank eller inkasserare, skulle sålunda vid tillämpning af det

utaf mig i afseende å inrikes växlar förordade förfarandet i flertalet

fall möjligheten att här i riket stämpelbelägga växeln vara utesluten, i

ty att växel, hvarom nu är fråga, efter erhållen accept i regel icke torde

hit återvända utan stanna hos vederbörande bank eller inkasserare i

afvaktan på inlösen.

Stämpeln för utrikes växel är nu bestämd till 50 öre för belopp,

ej öfverstigande 1,000 kronor, och därutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt

tusental kronor, hvarå växel lyder. I anslutning till denna stämpelplikt,

som torde bibehållas oförändrad, bör naturligen skattskyldigheten i afseende

å inrikes växlar bestämmas. Därutinnan anser jag mig böra återupptaga

de bestämmelser, som gällde åren 1895—1898. Härigenom skulle från

stämpelplikten undantagas växel, då växelbeloppet icke öfverstege 100

kronor, och för växlar på belopp, ej öfverstigande 500 kronor, skulle

en degressiv skatteskala gälla. Sålunda skulle växel å belopp, som

öfverstege 100 kronor, men ej 300 kronor, draga i stämpel 20 öre samt

växel å belopp, som öfverstege 300 kronor, men ej 500 kronor, 30 öre.

Vid alla de tillfällen, då fråga varit att ställa växelstämpeln i

visst förhållande till växelbeloppet, hafva från sådan stämpelplikt städse

undantagits avista-växlar. Sådana växlar, som efter checklagens tillkomst

numera i regel hafva form af checker, anvisa i allmänhet på

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 55 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Rurtfl. Maj:tt Råd. Proposition N:o 82.

något utställarens tillgodoliafvande hos bank eller bankir. Till sin

natur äro därför dylika papper i det ojämförligt största flertalet fall

helt olikartade med tidsväxlar. Och af skäl, hvarpå jag icke nu torde

behöfva närmare ingå, har det också så godt som allestädes ansetts

mindre riktigt att belägga avista-växlar och checker med växlande

stämpelbelopp. Däremot återfinnes, såsom den förut lämnade utredningen

visar, ofta nog eu fix stämpel för dylika papper. I sådant afseende

hade ock i det förslag i ämnet, som förelädes 1903 års Riksdag,

ifrågasatts eu stämpel af 10 öre för växel, som vore ställd att betalas

vid uppvisandet, för postremissväxel, för check och liknande papper.

Ehuru det icke torde kunna anföras några principiella skäl- mot en

dylik stämpelplikt, har jag likväl icke ansett mig nu böra upptaga

denna fråga till pröfning, allrahelst statens behof, sådana de i det af

Eders Kungl. Maj:t för Riksdagen framlagda förslag till statsreglering

för år 1910 finnas angifna, icke kräfver en sådan utsträckt stämpelbeskattning.

I anledning häraf hafva i det utarbetade förslaget, liksom i de under

åren 1895—1898 gällande bestämmelser, från stämpelplikten undantagits

nyss angifna slag af värdepapper. Dessutom har skattefrihet bibehållits

för växel, som är dragen från utlandet på utlandet och endast

betalbar i utlandet, samt för växel, som ställes att betalas till statsförvaltningen

tillhörande allmänt verks eller styrelses order.

Rörande ansvarsplikten vid underlåten stämpelbeläggning har jag

delvis redan yttrat mig. Bestämmelserna härom hafva införts i 52 §

1 mom. stämpelförordningen, ett författningsrum, som i sammanhang

därmed undergått en rent redaktionell ändring. Som därjämte stadgandena

i 52 § 7 mom. äro i fall, hvarom nu sägs, tillämpliga, blifva såväl utställare

som diskontör och annan endossent äfvensom en hvar annan,

hvilken såsom bevis om förvärfvad rättighet mottager växeln eller för

annans räkning diskonterar eller till godkännande eller betalning företer

densamma, ansvarige för stämpelpliktens fullgörande.

Innan jag härefter öfvergår till att närmare beräkna det sannolika

resultatet af den ifrågasatta nya växelstämpeln, tillåter jag mig meddela,

att statskontoret, efter erhållen remiss, den 25 nästlidna februari

afgifvit utlåtande öfver omförmälda inom finansdepartementet utarbetade

förslag till ändringar i stämpelförordningen. Statskontoret, som därvid

hemställt om några detaljändringar i förslaget, har till en början fäst

uppmärksamheten därå, att växel, i hvilken någon betalningstid icke

vore nämnd, enligt växellagens föreskrift vore att anse såsom betalbar

vid uppvisandet och således skulle behandlas såsom avista-växel, ehuru

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

den icke vore ställd att betalas vid uppvisandet. Ville man bereda

frihet från stämpel för alla vid uppvisandet betalbara växlar, torde

därför — i stället för den i det remitterade förslaget upptagna bestämmelsen

om frihet från stämpel för växel, som vore ställd att betalas

vid uppvisandet — böra stadgas sådan frihet för växel,. som vore

ställd att betalas vid uppvisandet eller däri någon betalningstid icke

vore nämnd, eller ock helt enkelt för växel, som vore betalbar vid

uppvisandet.

Vidare har statskontoret anfört, att, då i gällande stämpelförordning

check upptagits bland stämpelpliktiga handlingar med tillägg

»lika med växel», statskontoret ville, med erinran att check alltid vore

betalbar vid uppvisandet och således enligt nu föreslagna bestämmelser

fri från stämpel, utom för det fall att hos offentlig myndighet betalning

därför söktes, då den skulle åsättas stämpel lika med skuldebref, ifrågasätta,

huruvida icke beträffande check lämpligen borde föreskrifvas, att

den skulle stämpelbeläggas lika med skuldebref.

Hvad statskontoret sålunda och i öfrigt föreslagit, däremot jag

ej funnit anledning till erinran, liar beaktats vid uppgörande af det

slutliga förslaget.

Den af mig vid tillstyrkandet den 14 sistlidne januari af propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof till 1,800,000 kronor

beräknade afkastning af stämpeln å inrikes växlar grundade sig, såsom

jag vid samma tillfälle framhöll, på vissa från bankinspektionen och

''riksbanken inhämtade upplysningar. På min anmodan hade nämligen

bankinspektionen från samtliga bankinrättningar infordrat uppgifter

angående omsättningen å vissa räkningar under .år 1907. I skrifvelse

den 24 december 1908 meddelade bankinspektionen ett summariskt

sammandrag af nämnda uppgifter. Enligt detta sammandrag både

de enskilda bankinrättningarna år 1907 diskonterat 2,533,874 inrikes

växlar å ett sammanlagdt belopp af 3,113,526,000 kronor. Däri ingingo

emellertid af vissa större banker åt andra banker rediskonterade

växlar, tillhopa uppgående till omkring 53,000,000 kronor. När för

undvikande af dubbelräkning sistnämnda belopp afdragits från hela

växelsumman, återstodo i rundt tal 3,060,000,000 kronor. Härtill kommo

de af riksbanken omedelbart diskonterade — sålunda icke inbegripna

för de enskilda bankernas räkning rediskonterade — växlar. Samlade

beloppet af dessa växlar uppgick år 1907 till 140,000,000 kronor.

Frånser man rediskonteringen, hade alltså Riksbanken och de öfriga

bankinrättningarna år 1907 diskonterat inrikes växlar till sammanlagdt

belopp af omkring 3,200,000,000 kronor. De inrikes växlar, som

s. 28 Kontrollera mot PDF

1 $ stämpelför

ordningen.

28 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 82.

ej diskonterats eller diskonterats af annan än nu nämnda bankinrättningar,

torde kunna beräknas till minst 5 procent af sistnämnda belopp

eller 160,000,000 kronor. Summan af inrikes växlar skulle enligt

denna beräkning för år 1907 sluta å ungefär 3,360,000,000 kronor.

Efter en skatteplikt af 50 öre för 1,000 kronor, skulle den samlade

stämpelskatten för hela växelsumman uppgå till ungefär 1,680,000 kronor.

Därvid är dock att märka, dels att växlar öfver 100 kronor men

under 1,000 kronor i hvarje särskild! fall draga något högre stämpel

än 50 öre pro mille dels ock att, då växel öfver 1,000 kronor skall

iörses med stämpel af SO öre för hvarje pålörjaclt tusental, stämpelplikten

för dylika växlar faktiskt i regel kommer att öfverstiga den,

som legat till grund för beräkning af stämpelskattens afkastning. Med

hänsyn till dessa förhållanden torde det genomsnittliga skattebeloppet

i verkligheten kunna ökas icke obetydligt. Om man uppskattar denna

ökning till 20 procent af den först beräknade skattesumman, skulle

växelstämpeln å inrikes växlar uppgå till öfver 2,100,000 kronor. Detta

belopp innesluter emellertid jämväl stämpel å växlar å belopp, icke

öfverstigande 100 kronor. Då jag emellertid ifrågasatt skattefrihet för

dessa växlar, måste vid beräkning af skattens resultat nödig hänsyn

tagas härtill. I hvad mån omförmälda belopp, 2,100,000 kronor, bör

lör sådant ändamål sänkas, kan ju endast angifvas mycket approximativt.

Betänker man, att för ett antal af 1,000,000 dylika växlar,

stämpeln icke motsvarar mera än allra högst beräknadt 50,000 kronor,

bör något tvifvel icke kunna uppstå därom, att äfven efter behörigt

hänsynstagande till nämnda omständighet skatten skall lämna mera än

den af mig beräknade afkastning. Godt utrymme har ändock gifvits

för den ytterligare reduktion, som möjligen skulle kunna tarfvas i fråga

om den på 1907 års delvis mycket goda ekonomiska förhållanden grundade

beräkning öfver 1910 års stämpeluppbörd i förevarande afseende.

Efter att sålunda hafva redogjort för de ifrågasatta ändringarna

i stämpelförordningen med afseende å rubriken växel, skall jag öfvergå

till det föreliggande förslaget i öfriga delar.

Som bekant hänföras statsmyndigheterna i fråga om stämpel till

expeditionerna till någon af fem särskilda, i 1 § af f örordningen angående

stämpelafgiften angifna afdelningar. Under tredje afdelningen

finnes upptaget Trollhätte kanal- och vattenverk. Med innevarande år

har sagda myndighet emellertid upphört att fungera, hvarför denna

myndighet bör ur afdelningen utgå. I stället har tillkommit en särskild

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 82.

vattenfallsstyrelse, Kungl. vattenfallsstyrelsen. Med utdrag af protokollet

öfver civilärenden för den 31 december 1908, då instruktion för bemälda

styrelse fastställdes, har till finansdepartementet öfverlämnats afskrift

af en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrifvelse af den 7 i berörda månad,

däri de för utarbetande af förslag till instruktion för styrelsen tillkallade

sakkunnige framhållit, bland annat, att af vattenfallsstyrelsens tillkomst

torde föranledas tillägg till nyssnämnda författning. Och hafva de sakkunnige

i sådant afseende anfört, att vattenfallsstyrelsen torde i fråga om

stämpel till expeditionerna böra likställas med de i stämpelförordningen

under fjärde afdelningen upptagna ämbetsverk. Mot detta förslag

har jag så mycket mindre att erinra, som genom Eders Kungl. Maj:ts beslut

den 31 berörda december vattenfallsstyrelsen redan upptagits i motsvarande

fjärde afdelning i förordningen angående expeditionslösen.

Enligt nådigt bref den 21 september 1906 har Kungl. Maj:t förordnat,

att vissa Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut och åtgärder,

som föranledas af nådiga förordningen om automobiltrafik af nämnda

dag, skola kungöras i eu särskild publikation benämnd »Meddelanden angående

automobiltrafik», hvilken tidning enligt Kungl. Maj:ts föreskrift

utgifves af redaktionen för tidningen »Polisunderrättelser».

I skrifvelse den 2 juni 1908 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjätte hufvudtitel har Riksdagen vid den punkt, som

innefattar anslag till förenämnda tidning »Meddelanden angående automobiltrafik»,

framhållit, att, då afsevärda kostnader drabbade statsverket

för kontrollen å au tomo biltrafiken, det syntes böra tagas under öfvervägande,

huruvida icke dessa kostnader borde öfverflyttas å automobilägarne

vare sig genom åliggande för dessa att vid registreringen af

automobilerna erlägga registreringsafgifter till lämpligt belopp eller på

annat sätt. Med anledning häraf anbefalldes öfverståthållareämbetet

den 17 juni 1908 att uti ifrågavarande ämne till Eders Kungl. Maj:t

inkomma med yttrande och förslag.

T underdånigt utlåtande den 12 september nämnda år har öfverståthållareämbetet

framhållit, att de kostnader, som kontrollen öfver

automobiltrafik medförde för statsverket, vore väsentligen de, som föranleddes

af »Meddelanden angående automobiltrafik». Det syntes öfverståthållareämbetet

icke mera än billigt, att kostnaderna för tidningen

ifråga drabbade automobilägarna. Det tillvägagångssätt, Riksdagen för

sådant ändamål ifrågasatt, vore dock måhända mindre lämpligt såsom

medförande särskildt arbete med uppbörden och redovisningen af afgifterna

samt kontroll häröfver. Enklare syntes det öfverståthållareämbetet

vara att uttaga ifrågavarande kostnader genom att till erforderligt

Stämpel å bevis

om igenkänningsmärke

för automobil.

Riksdagens

skrifvelse.

Öfver
ståthållare
ämbetet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

Departements
chefen.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

belopp stämpelbelägga de bevis, som jämlikt 5 § 4 mom. förenämnda

nådiga förordning meddelades angående igenkänningsmärke för automobil.

Denna stämpelafgift ansåge öfverståthållareämbetet lämpligen

böra sättas till 10 kronor. Visserligen uppginge kostnaden för ^Meddelanden

angående automobiltrafik» under år 1907 till 3,520 kronor,

hvilket efter fördelning på 794 registrerade automobiler utgjorde endast

4 kronor 43 öre för hvarje bevis, men förhållandena under detta tidningens

första år vore icke normala, enär alla förutvarande och nyanskaffade

automobiler skulle på en gång registreras. För första hälften af

år 1908, under hvilket år icke heller fullt normala förhållanden kunde

sägas hafva varit rådande, ställde sig efter enahanda beräkningsgrund

kostnaden för hvarje bevis till omkring 8 kronor. Under första halfåret

kungjordes nämligen 108 nummer, och har kostnaden för tidningen

uppgått till 866 kronor. Om stämpeln komme att sättas till 10 kronor,

skulle naturligen den nu utgående stämpeln af 50 öre för hvarje

bevis bortfalla, hvadan kostnaden för automobils registrering skulle för

automobilägare ökas med 9 kronor 50 öre.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 3 december 1908

afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid förklarat sig icke

hafva något att erinra mot det af öfverståthållareämbetet afgifna förslag

till förhöjning af stämpelafgiften å bevis af ifrågavarande beskaffenhet.

Enligt 37 § i förordningen om automobiltrafik skall hvarje beslut

eller åtgärd af Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt 5 § 4 mom.

eller 7 § genom Kungl. Majrts befallningshafvandes försorg kungöras,

på sätt särskilt förordnas. Sistnämnda två författningsrum stadga i

nu förevarande afseende dels att, om automobil enligt upprättadt besiktningsinstrument

befinnes uppfylla vissa angifna bestämmelser och

jämväl i öfrigt vara med hänsyn till den allmänna trafiken lämplig,

Kungl. Maj:ts befallningshafvande skall tilldela automobilen igenkänningsmärke,

dels att, om det föreligger anledning antaga, att automobil

till sin beskaffenhet icke längre uppfyller nyssnämnda bestämmelser

eller att automobil icke längre är med hänsyn till den allmänna trafiken

lämplig, Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger låta genom besiktningsman

verkställa förnyad besiktning af automobilen samt, om besiktningen

därtill föranleder, meddela förbud för automobilens användande, dels

ock att sådant förbud äfven må meddelas, om automobilen undanhålles

besiktningsmannen för undersökning.

I 5 § 4 mom. är tillika föreskrifvet, att bevis om beslut eller

åtgärd, hvarigenom Kungl. Maj:ts befallningshafvande tilldelat automo
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 82.

bilen igenkänningsmärke, skall tecknas å ena exemplaret af besiktningsinstrnmentet,

hvilket därefter öfverlämnas till automobilens ägare.

Enligt förordningen angående stämpelafgiften gäller i afseende å expeditioners

förseende med stämpel, att bevis, som ej i 3 § af samma förordning

är särskildt nämndt, skall, om detsamma utfärdas af myndighet

under första afdelningen, till hvilken räknas öfverståthållareämbetet för

polisärende!!, eller af myndighet under tredje afdelningen, hvartill räknas

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen, beläggas med stämpel af

50 öre. Till denna utgift äro sålunda för närvarande automobilägares

utgifter inskränkta för bekommande af igenkänningsmärke; och är med

denna för flertalet expeditioner af ifrågavarande slag gällande stämpel

naturligen icke afsedt att täcka några särskilda med automobilkontrollförfarandet

förenade kostnader. De åtgärder och beslut, hvilka, enligt

hvad förut angifvits, skola kungöras, äro emellertid, synes mig, åt

sådan beskaffenhet, att de utgifter, statsverket får vidkännas för beslutens

och åtgärdernas kungörande, ock böra gäldas af dem, som

närmast föranledt samma beslut och åtgärder. Då det uppenbarligen

icke låter sig göra att annat än summariskt fördela samma kostnader

på de särskilda automobilerna, lärer den af öfverståthållareämbetet

föreslagna ordningen vara den ändamålsenligaste. I anledning häraf

och då jag mot det föreslagna stämpelbeloppet ej heller har något att

erinra, har jag i det utarbetade förslaget, på sätt statskontoret hemställt,

bland expeditionsstämplarna infört under forsta och tredje afdelningarna

stämpel af tio kronor för bevis om igenkänningsmärke för automobil.

Under erinran att genom den nu föreslagna stämpeln icke på

något sätt föregripes den särskilda beskattning af automobiler, som,

enligt hvad kändt är, blifvit af innevarande års Riksdag ifrågasatt,

öfvergår jag nu till att redogöra för vissa uppkomna förslag till ändringar

i de för emissionsstämpeln gällande stadgande i stämpelförordningen.

Hvad då först angår obligationsstämpeln, har Riksdagen i den skrifvelse

af den 22 maj 1908, däri Riksdagen anmält sitt beslut i anledning

af Eders Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående

en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper, erinrat, att

förslagets omfattning eller dess definition af fondpapper kunde synas

väl snäf samt i sådant afseende framhållit, bland annat, att redan nu

gällande bestämmelser rörande emissionsstämpeln med afseende å obligationer,

hvilka bestämmelser återfunnes i förordningen angående stämpelafgiften,

saknade nödig effektivitet. Enligt hvad Riksdagen erfarit,

Emissions
stämpeln.

‘Riksdagen»

skrifvelse den

22 maj 1908.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Justitiekansler

sämbetet.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82,

brukade man nämligen i ganska stor utsträckning anse sig kunna undgå

stämpelplikten, hufvudsakligen därigenom att lånets skilda delar icke

erhölle namn af obligationer utan af reverser, förskrifningar eller dylikt.

Sådana förskrifningar förekomme af mycket olika slag, dels sådana

som endast till namnet skilde sig från livad man i dagligt tal nämnde

med obligation, och Indika otvifvelaktigt borde draga stämpel, dels ock

sådana, som mera närmade sig vanliga skuldförbindelser och Indika

vore af beskaffenhet, att det kunde vara tvifvelaktigt, huruvida de

borde beläggas med stämpel eller ej. Riksdagen hade sig emellertid

bekant, att Kungl. Maj:ts uppmärksamhet vore fäst på detta förhållande

samt förväntade att, därest ett förtydligande i nämnda afseende af

gällande bestämmelser angående emissionsstämpel skulle visa sig vara

af behofvet påkalladt, i sammanhang därmed jämväl skulle föreläggas

Riksdagen förslag till en motsvarande jämkning af bestämmelserna om

öfverlåtelsestämpeln.

I anledning af hvad Riksdagen sålunda framhållit tillåter jag mig

anföra följande. Sedan min uppmärksamhet under förlidet år blifvit

fäst å det af Riksdagen uppgifna förhållande, anmodade jag den 2 april

justitiekanslärsäinbetet att inkomma med yttrande, huruvida en af mig till

ämbetet öfverlämnad, af bolag här i landet utfärdad, tryckt och med

serienummer märkt förbindelse att till innehafvaren å viss dag betala

förskrifvet belopp jämte ränta mot förbindelsen vidfogade tryckta

kuponger enligt ämbetets åsikt vore att betrakta såsom obligation och

således bort stämpelbeläggas enligt gällande stämpelförordning.

Af det yttrande, som i anledning häraf afgafs af justitiekanslärsämbetet,

framgick ej mindre att omförmälda bolag såsom likvid för ett

större parti af bolaget inköpta aktier utfärdat särskilda förbindelser af

den beskaffenhet ofvan nämnts, än äfven att vid förfrågan hos härvarande

bankinrättningar befunnits, att åtskilliga uppgifna bolag utfärdat

ostämplade löpande reverser å särskilda delar af bekomna lån, livilka

reverser i allmänhet varit försedda med räntebärande kuponger samt

delvis varit tryckta men delvis antingen handskrifna eller framställda

med maskin.

Efter närmare redogörelse för beskaffenheten af dessa olika såsom

reverser betecknade fordringsbevis anförde ämbetet vidare: Begreppet

obligation, sådant det numera förekomme i stämpelförordningen vore

främmande för 1734 års lag. I 9 kapitlet handelsbalken föreskrefs

allenast, att, om man försträckte annan penningar, skulle man göra det

i två vittnens närvaro och taga bref därå. Först i senare utkomna för
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 82.

fattningar omnämndes obligationer såsom en art af fordringsbevis. Så

till exempel när i början af 1860-talet allmänna hypoteksbanken inrättades,

stadgades i dess reglemente af den 26 april 1861, att ingen

annan än hypoteksbanken finge utgifva tryckta eller graverade, till

innehafvaren ställda, på viss årlig afbetalning eller på uppsägning

lydande, räntebärande obligationer, i hvilka för upplåningen säkerhet i

jordegendom på landet utlofvades. Detta förbud mot utgifvande af

obligationer med säkerhet hade bidragit därtill, att man vid uppläggandet

af lån utaf ifrågavarande beskaffenhet åt de till lånen hörande förbindelserna

gifvit formen af reverser eller af så kallade partialförskrifningar.

Motsvarande förbud återfunnes i nu gällande reglemente för

allmänna hypoteksbanken. Äfven på andra ställen i lagen funnes stadganden

om obligationer, såsom 20 § i preskriptionsförordningen den 4

mars 1862, 63 § i utsökningslagen med flera, men, såvidt ämbetet

kunnat finna, lämnade icke någon lag eller författning redogörelse för

hvad med obligation skulle förstås. Hvarken det kommittébetänkande

eller den proposition till 1894 års riksdag, däri stämpel å obligationer

föreslogs, hade innehållit någon definition på detta begrepp, utan syntes

man hafva utgått från att begreppet obligation lika litet som begreppet

skuldebref tarfvade någon förklaring. Såväl i betänkandet som

i propositionen föreslogs stämpel jämväl å skuldebref. Statskontoret

och kammarrätten hade emellertid afstyrkt förslaget härutinnan, och

denna ämbetsverkens uppfattning biträddes af bevillningsutskottet, där

emellertid flere reservanter uttalade sig för stämpel å skuldebref.

Sedan justitiekanslersämbetet härefter påpekat, hurusom under förhandlingarna

i riksdagen å reservanternas sida påvisats tillvaron af »de

så kallade handskrift^ pariialförbindelserna på flera miljoner», anförde

ämbetet vidare, att af dessa förhandlingar syntes framgå, att Riksdagen

afslagit den föreslagna stämpeln å skuldebref i fullt medvetande därom,

att vissa skuldebref, hvilka mer eller mindre liknade obligationer, skulle

blifva stämpelfria, äfvensom att det vore den rent yttre egenskapen, att

en förbindelse angåfve sig själf såsom obligation, men ej dess så att

säga inre egenskap, som vore bestämmande för att förbindelsen skulle

betraktas såsom obligation och stämpelbeläggas. Det vore emellertid

uppenbart, att förbindelser hörande till reverslån af ofvan om förmälda

beskaffenhet borde vara stämpelpliktiga i likhet med obligationer, från

hvilka de skilde sig allenast till namnet och till den yttre utstyrseln.

Likaså syntes reverser sådana som den till ämbetet öfverlämnade böra

draga stämpel i likhet med obligationer. Det vore visserligen sant, att

dylika reverser närmast vore köpeskillingsreverser och således icke

Bill. till Riksd. Prof. 2909. 1 Sami. 1 Afd. 55 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Departements•

chefen.

34 Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 82.

grundade därpå, att penninglån lämnats utfärdaren, men de vore dock

fordringsbevis, hvilka genom att framställas genom tryck, genom att

med nummer ordnas till serier och genom att förses med tryckta räntekuponger

tydligen gåfve vid handen, att meningen vore, att de skulle

kunna i likhet med obligationer bringas ut i den allmänna marknaden.

På grund häraf och då frågan gällde icke obetydliga stämpelbelopp,

förordade ämbetet sådan ändring i stämpelförordningen, att förbindelser

af omförmälda beskaffenhet blefve stämpelpliktiga i likhet med obligationer.

Såsom justitiekanslersämbetet erinrat, förefinnes i vår lagstiftning

ej någon bestämmelse om hvad som förstås med obligation. Någon

tvekan torde emellertid ej kunna uppstå därom, att, därest för särskilda

delar af skuldbelopp utfärdas löpande förskrifningar, hvilka uppenbarligen

äro afsedda att utsläppas i den allmänna rörelsen, en dylik förskrifning

enligt vanlig rättsuppfattning är att betrakta såsom obligation,

oafsedt om den betecknats såsom sådan eller icke. Det är i allt

fall uppenbart, att samma skäl, som föranledt stadgandet om stämpel

å obligationer, äga enahanda giltighet i fråga om de i justitiekanslersämbetets

utlåtande omförmälda, för allmänna rörelsen afsedda förskrifningar,

och detta oberoende af om dessa utfärdats på grund af bekommet

lån eller af annan orsak. De i afseende å obligation nu gällande

bestämmelser i stämpelförordningen äro emellertid icke så affattade, att

under den för obligation föreskrifna stämpelplikt ovillkorligen kunna anses

falla omförmälda förskrifningar. I anledning häraf synes det mig angeläget,

att ifrågavarande rubrik i stämpelförordningen kompletteras med

en föreskrift, hvarigenom nämnda förskrifningar uttryckligen förklaras

stämpelpliktiga, i likhet med hvad nu är stadgadt angående obligationer.

Mot det i sådant afseende upprättade förslaget har statskontoret, enligt

hvad denna myndighet i sin omförmälda skrifvelse den 25 nästlidne

februari meddelat, icke haft något att erinra.

Konsekvensen af en bestämmelse, hvarom nu är fråga, blir uppenbarligen,

att förskrifningar af ifrågavarande beskaffenhet äfven höra

hemfalla under bestämmelserna i förordningen den 6 november 1908

angående en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper.

För sådant ändamål torde i 1 § af samma förordning ett tillägg böra

göras af innehåll, att såsom obligationer enligt nämnda förordning skola

anses jämväl sådana förskrifningar, hvilka jämlikt förordningen angående

stämpelafgiften skola stämpelbeläggas lika med obligationer.

I viss mån kunna ju nu föreslagna bestämmelser afse att gifva

stadgandena angående emissions- och öfverlåtelsestämplarna, hvad angår

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

obligationer, större effektivitet än hvad för närvarande är fallet. Men

äfven med afseende å emissionsstämpeln å aktier böra åtgärder i sådant

syfte vidtagas. I 52 § 2 mom. af gällande allmänna stämpelförordning

stadgas ansvar för den, som åsidosätter hvad i förordningen föreskrifves

om stämpelbeläggning af aktie eller lottbref. Motsvarande bestämmelse

rörande obligation återfinnes i 3 mom. af samma paragraf. Det ansvar,

som sålunda vid försummad eller felaktig stämpelbeläggning af obligation

drabbar obligationens utgifvare, har genom följande mom. 7 utsträckts

till vissa andra personer, som taga befattning med dylik handling. I

nämnda författningsrum stadgas nämligen ansvar för den, hvilken såsom

förvärfvad rättighet mottager vissa angifna handlingar, däribland dem

som afses i mom. 3, eller sådan handling för annans räkning försäljer

eller till betalning företer utan att belägga den med felande stämpel.

Bland sist omförmälda handlingar inbegripas emellertid icke aktier eller

lottbref. Också har det, enligt hvad bankinspektionen upplyst, vid flera

tillfällen inträffat, att bank befunnits såsom hypotek för lån innehafva

aktier, som, oaktadt bestämmelserna om emissionsstämpeln varit på dem

tillämpliga, saknat stämpel. I anledning häraf och då giltig grund

synes mig saknas för att i afseende å den sekundära ansvarsplikten

göra någon åtskillnad mellan obligationer och andra värdepapper, som

äro underkastade emissionsstämpeln, har 52 § 7 mom. omredigerats, i

syfte att där gifna bestämmelser skulle komma att träffa jämväl dem,

som, på sätt där för andra värdepapper angifves, taga befattning med

aktier och bankers lottbref.

När jag nu är inne på bestämmelserna om emissionsstämpeln, tilllåter

jag mig erinra, hurusom Riksdagen i först omförmälda skrifvelse

den 22 maj 1908 gjort ett uttalande om densammas utsträckning till

andelsbevis i vissa andra ekonomiska sammanslutningar än aktiebolag

och bankbolag. Riksdagen, som i skrifvelsen ifrågasatte, huruvida öfverlåtelse

af lotter i kommanditbolag, grufbolag, rederibolag m. m. borde

liksom öfverlåtelse af aktier och banklotter draga öfverlåtelsestämpel, fann

emellertid, att med skattskyldighetens utsträckning till kommanditlotter

m. in. borde tills vidare anstå för att tagas under öfvervägande i sammanhang

med införande af emissionsstämpel å dylika värdepapper. I hvarje fall

syntes ett afgörande af frågan om beskattning af kapitalplacering i dessa

papper böra föregås af särskild utredning. Med hänsyn till angelägenheten

häraf anhöll Riksdagen, att Kungl. Magt måtte låta utreda om

och i hvad mån stämpelafgift borde utgå vid köp och byte af lotter i

kommanditbolag, grufbolag och andra liknande sammanslutningar samt

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

därefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill en sådan utredning

kunde föranleda.

Sistnämnda spörsmål sammanhänger, såsom Riksdagen också påpekat,

med frågan om lämpligheten att utsträcka emissionsstämpelns tillämpning

till värdepapper af omförmälda slag. En utredning angående

de omständigheter, som äro af vikt för denna frågas bedömande, har

på mitt föranstaltande påbörjats inom finansdepartementet. Ehuru utredningen

inom departementet ännu icke hunnit afslutas, inser jag dock

redan nu nödvändigheten däraf, att öfver densamma och eventuellt förslag

i ämnet infordras yttranden från myndigheter, hvilka hafva öfverinseende

öfver eller i allt fall på ett eller annat sätt taga befattning

med sammanslutningar, hvarom här är fråga, såsom t. ex. kommerskollegium

i afseende å rederibolagen. I anledning häraf förefinnes icke

någon utsikt att under närmaste månaderna för Eders Kungl. Maj:t,

ännu mindre för innevarande års Riksdag framlägga utredning eller

förslag till frågans lösning.

Som bekant äro från emissionsstämpeln befriade svenska statens

och Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer. Af skäl, som jag

förut denna dag anfört vid tillstyrkandet af propositionen med förslag

till förordning angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa m. m.,

har jag i föreliggande förslag bland stämpelfria obligationer upptagit

jämväl sådana, som utfärdats af sistnämda kassa.

Sedan föredragande departementschefen, statsrådet Swartz härefter

uppläst i enlighet med de af honom uttalade åsikter affattade förslag

dels till förordning om ändringar i 1, 3, 8 och 52 §§ af förordningen

den 18 september 1908 angående stämpelafgiften dels ock till förordning

om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 6 november 1908 angående

en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper, anförde statsrådet

Swartz vidare:

Af de föreslagna ändrade bestämmelserna i allmänna stämpelförordningen

böra naturligen ändringarna i 1 §, afseende Troll bälte

kanal- och vattenverk samt vattenfallsstyrelsen, träda i kraft snarast

möjligt. Äfvenledes synas mig öfriga ändringar, såvidt de afse stämpeln

å bevis om igenkänningsmärke för automobiler samt emissionsstämpeln,

äfvensom den föreslagna ändringen i förordningen angående en särskild

stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper, böra träda i kraft redan

under innevarande år. Däremot torde det, icke minst af hänsyn till

affärslifvet, vara lämpligt, att en icke allt för kort tidrymd må förflyta

mellan tiden för kungörandet af beslut om utsträckt stämpelplikt i af
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 82.

seende å växlar samt tiden för beslutets ikraftträdande. Af denna

anledning torde nya stadganden i detta ämne icke böra tillämpas förrän

med ingången af år 1910.

På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte i särskilda nådiga propositioner föreslå Riksdagen att

antaga de af mig upplästa författningsförslagen samt, med afseende

å förslaget till ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 18 september

1908 angående stämpelafgiften, att besluta, att de nya bestämmelserna

om stämpelskyldighet för växlar skola träda i kraft den 1

januari 1910 och att öfriga nya bestämmelser i sistnämnda förordning

äfvensom den ändrade lydelsen af 1 § i förordningen angående en

särskild stämpelafgift vid köp eller byte af fondpapper skola tillämpas

från och med den dag, som af Kungl. Maj:t bestämmes.

Hvad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådiga propositioner

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagorna litt. —

vid detta protokoll utvisa.

Ur protokollet:

Axel Alexanderson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1909:28 Memorial, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande viss del af bevillningsutskottets betänkande n:o 18. i anledning af Kungl. Majds proposition med f s. 1 i texten