Sök i Ratio Lex

Kungi. May.ts Nåd. Proposition N:o 94

47 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 47 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:94, Kungi. May.ts Nåd. Proposition N:o 94

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. May.ts Nåd. Proposition N:o 94.

i

N:o 94.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge

och Järna järnvägsstationer m. m.; gijven Stockholms

slott den 26 februari 1909.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att, under förbehåll af kostnadsfri upplåtelse af mark och kontant

bidrag af staden Södertälje, Södertälje kanal- och slussverks aktiebolag,

C. F. Liljewalch och ägaren af Igelsta gård enligt af dem afgifna förbindelser,

besluta dels utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan

Rönninge och Järna stationer a västra stambanan, dels banans framdragande

i ändrad sträckning från Igelsta hållplats på fast bro å segelfri

höjd öfver Södertälje kanal norr om slussen därstädes och vidare genom

staden Södertälje, dels ock häraf föranledda stationsanordningars utförande,

allt för en beräknad kostnad af 5,400,000 kronor; samt

att för påbörjande af berörda anläggningar för år 1910 till utgående

från riksgäldskontoret anvisa ett belopp af 100,000 kronor, med

rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under innevarande år af tillgängliga

medel utanordna sistnämnda belopp.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

Bill. till Riksd. Prat. 1909. 1 Sand. I Afd. 62 Höft. (N:o 94.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29

februari 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Departementschefen, statsrådet grefve. Hamilton anförde vidare:

I järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 29 oktober 1908

angående anslag till nya byggnader och anläggningar vid statens redan

trafikerade järnvägar, hvilken skrifvelse jag i hufvudsakliga delar anmälde

inför Eders Kungl. Maj:t den 12 januari 1909, har styrelsen jämväl

gjort framställnig om anvisande af medel dels till utläggning af ytterligare

ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna stationer å västra

stambanan dels till banans framdragande i ändrad sträckning från

Igelsta hållplats pa fast bro å segelfri höjd öfver Södertälje kanal och

vidare genom staden Södertälje dels ock till däraf föranledda stationsanordningar.

Innan jag närmare redogör för denna styrelsens framställning,

tillåter jag mig erinra om följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

Sedan trafiken å den del af västra stambanan, som sträcker sig

från Stockholm till Katrineholm, fått sådan omfattning, att särskilda

åtgärder för densammas tillgodoseende inom den närmaste framtiden

befunnits nödvändiga, samt i sådant afseende förslag väckts att redan

i närheten af Stockholm åtskilja stambanorna till Malmö och Göteborg

på det sätt att någon station strax söder om Stockholm sammanbundes

med någon ort å östra stambanan, uppdrog Kungl. Maj:t genom nådigt

bref den 28 januari 1898 åt järnvägsstyrelsen att i ärendet verkställa

undersökning och därefter till Kungl. Maj:t inkomma med det utlåtande,

hvartill berörda undersökning kunde gifva anledning.

Till följd häraf afgaf järnvägsstyrelsen efter verkställda undersökningar

den 28 april 1899 underdånigt utlåtande och tillstyrkte däri

anläggning af en statsbana från Järna station å västra stambanan öfver

Nyköping till Norrköping. I detta utlåtande anförde styrelsen, att det

ändamål, som med den nya banan afsågs att vinna, icke kunde ernås

allenast genom den ifrågasatta järnvägsanläggningen, utan att därjämte

erfordrades anordnande af dubbel spårförbindelse mellan den nya banans

anknytningspunkt med västra stambanan och Stockholm, på det att trafiken

äfven å denna fortfarande gemensamma trafikled måtte kunna på ett tillfredsställande

sätt ombesörjas. Vidare framhöll styrelsen önskvärdheten

af den sålunda föreslagna dubbelspårig^ stambanans framdragande från

Igelsta hållplats i förändrad riktning öfver Södertälje kanal norr om

den i kanalen anlagda slussen på fast bro å 26 meters höjd öfver vattenytan

och därefter genom staden Södertälje fram till Saltskog. Härigenom

skulle, ansåg styrelsen, ett sedan länge beaktansvärdt önskemål

vinnas, nämligen borttagandet af den svängbro öfver Södertälje kanal,

som för närvarande till stor olägenhet för sjöfarten måste begagnas.

Vidare skulle genom en dylik förändrad sträckning för framtiden

kunna undvikas de kostnader och besvärligheter, som äro förknippade

med ett regelbundet trafikerande • af bispåret från Saltskog till Södertälje

stad, hvarjämte stadens utveckling och förkofran skulle befrämjas

samt dess lifliga förbindelse med hufvudstaden underlättas.

Sedermera har järnvägsstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 29

januari 1901 framlagt förslag till dels utläggande af dubbelspår mellan

Rönninge, från hvilken station dubbelanordning ända fram till Stockholm

inom kort slutligen utförts, och Saltskog, dels ock i samband därmed

förändrad sträckning af västra stambanan genom densammas framdragande

öfver Södertälje med afvikning i omedelbar närhet af Igelsta

hållplats.

Kungl. Maj:ts

beslut den

28 jan. 1898

om verkställande

af

undersökning.

Järnvägsstyrelsens

skrifvelse

den 28

april 1899

ang. statsbana

Jama—Norrköping

och

dubbelspår

Järna—Stockholm.

Järnvägsstyrelsens

skrifvelse

den,29

jan. 1901. ang.

dubbelspår

Rönninge—

Saltskog m. m.

»Järnvägsstyrelsens

Södertäljelinje»

.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!.. 3Iaj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

Vid utarbetande af detta förslag ansåg sig styrelsen böra undersöka

samtliga synpunkter, som vore att taga i beaktande vid bedömandet

af den viktiga frågan angående omläggning af västra stambanan

i närheten af Södertälje.

En sådan synpunkt af särskild betydelse fann styrelsen ligga i

frågan om statsbanans förhållande till Södertälje kanal.

Styrelsen utgick därvid från den förutsättning, att bron öfver kanalen

borde upplyftas till sådan höjd, att den icke utgjorde något afsevärdt

hinder för kanalfarten. Visserligen hyste styrelsen den förmodan,

att järnvägens utbyggande till dubbelbana icke kunde medföra laglig

skyldighet för statsverket att höja bron, men ansåg å andra sidan,

att statsbanan icke borde lägga hinder i vägen för utvecklingen af en

annan trafikled, särskild! vid det förhållande att denna funnits till före

järnvägen. Styrelsen hade sig icke bekant, hvarför kanalbolaget icke

i likhet med Stockholms stad vid sammanbindningsbanans byggande

sökte vid järnvägens anläggande genomdrifva en närmare begränsning

af järnvägens rätt att hålla svängbron öfver kanalen stängd. Antagligen

hade dock anledningen varit den, att man ej väntat den utveckling

af vare sig kanalfarten eller järnvägstrafiken, som sedermera ägt

rum. Då det icke syntes styrelsen vara med statens allmänna intressen

förenligt eller densamma ens värdigt att begagna sig af ett vid banans

byggande från kanalbolagets och Södertälje stads sida möjligen gjordt

förbiseende och då styrelsen på grund af järnvägstrafikens utveckling

måste framlägga förslag till genomgripande och för framtiden beståndande

förändringar beträffande järnvägsanläggningarna i närheten af

Södertälje, fann sig styrelsen böra föreslå, att bron öfver Södertälje

kanal erhölle sådant höjdläge, att sjöfarten mellan Östersjön och Mälaren

i fråga om denna trafikled gjordes, så långt möjligt vore, oberoende

af järnvägstrafiken.

Härtill komme, att brons höjande vore af icke ringa betydelse äfven

för sistnämnda trafik, enär genom svängbrons ersättande med fast bro

trafiksäkerheten blefve mera betryggad.

Högre läge af banan vid passerandet af kanalen kunde, menade

styrelsen, åstadkommas antingen genom ny bros anläggning omedelbart

i närheten af den befintliga och sålunda med bibehållande af banans

nuvarande sträckning mellan Rönninge och Saltskog, hvilket dock

skulle medföra, att spåret i samband med brons höjande måste lyftas

ända från kanalen till en punkt, belägen ungefär 2 kilometer söder om

Saltskogs stationshus, samt att detta stationshus till följd däraf måste

förflyttas omkring 1,5 kilometer söderut, eller ock därigenom att bron

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

förlädes till en norr om slussen i Södertälje omkring 1,8 kilometer från

den nuvarande svängbron belägen punkt.

Det förstnämnda af ifrågavarande alternativ skulle emellertid medföra

den olägenheten, att det med höjandet af bron afsedda ändamålet

eller kanalens frigörande från beroende af järnvägstrafiken endast delvis

vunnes. Ty visserligen skulle kanalen i sitt nuvarande läge och

den å densamma nu fortgående trafiken frigöras från beroende af

järnvägen, men beträffande möjligheten att utvidga kanalen på sadant

sätt, att den medgåfve genomfart äfven för hafsgående fartyg,_ skulle

till följd af järnvägsanläggningen fortfarande mycket stora svårigheter

förefinnas.

En af de viktigaste förutsättningarna för att det redan ifrågasatta

förslaget om kanalens utvidgning skulle med utsikt till ekonomisk fördel

kunna genomföras hade nämligen befunnits vara beroende af möjligheten

att gifva densamma en förändrad sträckning mellan Saltsjön

och sjön Maren på sådant sätt, att den framdroges från viken vid Ström

genom Saltskogsfjärden till Maren. Om den blifvande bron öfver kanalen

byggdes å ungefär samma plats som den nuvarande och med

sådan höjd, att afsevärda hinder för kanalfarten ej komme att förefinnas,

skulle linjen från stranden af kanalen falla och vid passerandet

af den punkt, där kanalen i dess nyss angifna nya sträckning skulle

komma att korsa järnvägen, befinna sig på omkring tre meter lägre

nivå än vid bron. För att bereda tillräcklig höjd öfver kanalen i dess

nya läge skulle man sålunda nödgas ånyo höja banan, för så vidt man

ej föredroge att vid dubbelspårets utläggande låta järnvägen vid passerandet

af det ifrågasatta nya kanalläget intaga samma höjd som vid

bron. I båda fallen blefve dock såväl plan- som höjdläget af statsbanans

station vid Saltskog synnerligen olämpligt med hänsyn till ej

mindre det viktiga trafikcentrum, Södertälje stad till följd af kanalutvidgningen

måste förutsättas blifva, än äfven en modern kanals behof

af ändamålsenlig förbindelse med järnbanenätet.

Genom att enligt det andra alternativet förlägga bron till en plats

norr om slussen skulle åter det med brons höjande afsedda ändamålet

fullständigt vinnas och kanaltrafiken alltså vara helt och hållet oberoende

af järnvägstrafiken.

Härtill komme, att, därest frågan löstes på detta sätt, Södertälje

stad blefve omedelbart berörd af hufvudbanan, h vilket skulle medföra

fördelar, som syntes i och för sig utgöra tillräckligt skäl för banans omläggning

i nu åsyftad sträckning. Under förutsättning af banans framdragande

genom Södertälje erfordrades endast en obetydlig förflytt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Rungl. Mag:Is Nåd. Proposition N:o 94.

ning af Saltskogs station, hvilken förflyttning dessutom skulle väsentligen

underlätta framtida utvidgningars genomförande och stationsanordningarna

erhålla ett gynnsamt läge i förhållande till Södertälje

och den eventuellt utvidgade kanalen.

Styrelsen sade sig icke hafva förbisett de olägenheter, som förlängningen

— utgörande 3,430 meter i förhållande till banans nuvarande

läge — af stambanan i den nya sträckningen med afvikning från Igelsta

skulle komma att medföra för den genomgående trafiken, men erinrade,

att denna vägförlängning icke torde vara af så stor betydelse,

som man ofta syntes böjd för att antaga, enär densamma för den genomgående

snälltågstrafiken komme att medföra en tidsförlust af högst tre

minuter. För lokaltrafiken mellan Södertälje och Stockholm skulle däremot

den nya sträckningen medföra en afsevärd tidsvinst, uppgående

till minst 15 minuter.

Vid utarbetandet af förslaget till dubbelbana mellan Rönninge och

Saltskog hade styrelsen därför utgått från den förutsättning, att banan

skulle afvika från den nuvarande sträckningen öster om kanalen för att

öfvergå densamma norr om slussen och därefter dragas genom Södertälje

stad, och endast i fråga om lämpligaste punkten för afvikningen

hade någon tvekan förefunnits.

Genom detaljundersökning hade utrönts, att framdragande af järnvägen

från en punkt, belägen 600 meter öster om Rönninge station, i

någorlunda rak riktning norr om Glasbergasjön fram till en föreslagen

station vid Dalgatan i Södertälje skulle i jämförelse med sträckningen

öfver Igelsta medföra en vägförkortning af omkring 1,185 meter, men

till följd af de svåra terrängförhållandena betinga en till omkring 800,000

kronor uppgående högre anläggningskostnad. Då vägförkortningen

syntes vara alltför obetydlig i jämförelse med kostnadsökningen, hade

styrelsen återgått till sin ursprungliga plan att låta linjen afvika från

den nuvarande i närheten af Igelsta.

Enligt styrelsens förslag skulle utläggningen af dubbelspåret taga

sin början vid Rönninge stations södra växel. Någon förändring å

själfva stationsområdet föreslogs icke. Å bandelen mellan Rönninge

och Igelsta skulle det nya spåret komma att ligga utmed det nu befintliga

utom å en sträcka närmast Rönninge, där två skarpa kurvor,

som för närvarande hafva en radie af, den ena 360 och den andra

450 meter, ansetts böra omläggas för att åstadkomma större radier.

Af kostnadsskäl hade dock omläggningen icke kunnat föreslås i vidsträcktare

mån än att kurvorna skulle förändras så, att de erhölle radier

af respektive 400 och 500 meters längd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

Vid en punkt, belägen omkring 250 meter öster om Igelsta hållplats,

skulle dubbelbanan afvika från järnvägens nuvarande sträckning,

därefter i nordlig riktning framdragas förbi Hagaberg och Rosenborg,

därstädes göra en svängning åt väster samt omkring 120 meter norr

om Södertälje sluss öfvergå kanalen på en viadukt, hvars underkant

vid korsningen med kanalen beräknats komma att ligga på en höjd af

30 meter öfver slusströskeln i Stockholm, det vill säga omkring 25

meter öfver Mälarens vattenyta vid högsta vattenstånd. Efter kanalens

passerande gör linjen en skarp kräkning mot söder ned till Dalgatan,

hvarest skulle förläggas en station. Från berörda station faller linjen

med en lutning af 10: 1,000 ned emot Saltskogs nuvarande station,

hvars stationshus, på grund af den stora höjdskillnaden mellan sistnämnda

station och den föreslagna stationen vid Dalgatan, måste flyttas

omkring 680 meter söderut.

Till en början hade förutsatts, att anordningarna i Södertälje för

såväl person- som godstrafiken skulle förläggas till en utmed Dalgatan

belägen station. Med fästadt afseende å ej mindre den betydliga trafiktillökningen

än äfven att det område vid Dalgatan, som för den tilltänkta

stationen kunde tagas i anspråk, måste, särskildt beträffande behofvet

af utvecklingsmöjligheter, anses vara alltför begränsadt för både

person- och godstrafikens besörjande, föreslog emellertid styrelsen, att

stationen vid Dalgatan skulle användas uteslutande för persontrafiken,

under det att nuvarande stationen skulle bibehållas såsom godsstation,

för hvilket ändamål den jämväl hade ett gynnsammare läge i förhållande

såväl till kanalen som till stadens godsrörelse från och till järnvägsstationen

än den nyssnämnda.

Vidkommande anordningarna vid Saltskogs station, som fortfarande

skulle hufvudsakligen begagnas som rangeringsstation, ansågs likaledes

med hänsyn till den snabbt växande trafiken nödigt att redan vid ombyggnaden

gifva spårsystemet större omfattning och vidtaga åtgärder i

i syfte att underlätta framdeles behöfliga utvidgningar.

Enligt beslut den 8 mars 1901 öfverlämnade Kungl. Maj :t järnvägsstyrelsens

sistnämnda skrifvelse till en samma dag tillsatt kommitté,

som fått i uppdrag att till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande i anledning

af järnvägsstyrelsens förslag till omgestaltning af bangårdsanordningarna

i och invid Stockholm och af västra stambanans inledande

till hufvudstaden m. m.

Den i järnvägsstyrelsens skrifvelse den 29 januari 1901 antydda

järnvägslinjen norr om Glasbergasjön lät omförmälda kommitté samma

1901 åra bangårdakomraitté

tillsattes.

*»1901 års

Oluabergallnje.

»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

»1903 års

Glasbergalinje.

»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 94.

år närmare undersöka. Linjen afviker från västra stambanans nuvarande

sträckning vid en punkt, kilometer 28, omkring 600 meter öster

om Rönninge station och dragés till en början i nästan västnordvästlig

riktning utefter norra stranden al sjön Flaten samt därefter i mera rakt

västlig riktning norr om Dånviken af sjön Uttran och Glasbergasjön,

därvid linjen genomgår en 460 meter lång tunnel, till en torplägenhet

i närheten af Ekensberg, benämnd Moraberg. Därefter ledes linjen i

nästan sydvästlig riktning fram till Södertälje kanal. Kanalen öfvergås

å bro med broreglarnas underkant vid kanalöfvergången 31,5 meter

öfver slusströskeln i Stockholm. Bron anlägges vid nästan samma

punkt norr om slussen i Södertäljé, där enligt järnvägsstyrelsens förslag

al 1901 kanalöfvergången skulle äga rum. Från kanalen följer banan

linjens sträckning enligt järnvägsstyrelsens Södertäljeförslag till Dalgatan,

där personstation anlägges, och vidare därilrån till Saltskogs

station, som likaledes flyttas söderut, så att stationen erhåller sin slutpunkt

vid kilometer 37 + 770.

Som den föreslagna linjens afvikning från nuvarande banan sker

öster om Rönninge station, måste enligt detta förslag en helt och hållet

ny station på jämförelsevis kort afstånd från den nu befintliga stationen

anläggas vid Rönninge å den nya bansträckan. Stationerna vid Dalgatan

och Saltskog anordnas i full öfverenstämmelse med motsvarande

stationer enligt föregående förslag. Nuvarande stationen i Södertälje

samt förbindelsespåret mellan Saltskog och denna stad användas liksom

enligt föregående förslag endast för godstrafiken. Den nuvarande banan

från afvikningspunkten för den beskrifna linjen fram till Rönninge med

det å denna sträcka redan utlagda dubbelspåret samt linjen Rönninge

—Igelsta med Igelsta hållplats skulle enligt nu förevarande förslag upphöra

att för framtiden trafikeras.

Genom järnvägsstyrelsens försorg har därjämte under år 1903 utförts

undersökning för att finna en sträckning mellan Rönninge och

Saltskog, som skulle medföra mindre vägförlängning än järnvägsstyrelsens

Södertäljelinje och mindre kostnader än 1901 års Glasbergalinje.

För den därvid undersökta linjen, som blifvit benämnd 1903 års Glasbergalinje,

och för hvilken styrelsen till kommittén afgifvit förslag och

kostnadsberäkningar, har ifrågasatts följande sträckning och anordningar.

Dubbelspår utlägges från Rönninge station — som i detta förslag liksom

enligt järnvägsstyrelsens Södertäljeförslag bibehålies i hufvudsak

oförändrad — ungefär en kilometer utefter nuvarande banan söder om

sjön Flaten. Därefter anlägges västerut ny, dubbelspårig bana, som å

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

9

bankfyllnader ledes öfver Dån viken af sjön XJttran ock Glasbergasjön

samt, efter att kafva dragits i något nordlig riktning, vid lägenketen

Moraberg i närketen af Ekensberg framkommer till den enligt 1901

års Glasbergaförslag tänkta linjen, som därefter i kufvudsak följes fram

till Södertälje kanal, hvarefter de båda linjerna fullständigt sammanfalla.

Stationsanordningarna öfverenstämma med stationsanordningarna enligt

järnvägsstyrelsens Södertäljeförslag, ock liksom i detta förslag skall

förbindelsespåret mellan Saltskog ock Södertälje användas endast för

godstrafik. Sträckan Rönninge—Igelsta samt igelsta hållplats skulle,

enligt nu förevarande förslag liksom enligt 1901 års Glasbergaförslag,

uppköra att trafikeras.

Nu omkandlade förslag, eller järnvägsstyrelsens Södertäljelinje,

1901 års Glasbergalinje ock 1903 års Glasbergalinje, afse, såsom förut

angifvits, såväl att frigöra sjöfarten genom Södertälje kanal från beroendet

af järnvägstrafiken som ock att därvid tillika så förändra banans

sträckning, att staden Södertälje kommer att omedelbart beröras af

hufvudbanan.

Då härförutom emellertid framkommit förslag, som åsyfta såväl att

utan nyssberörda förändring af banan göra kanaltrafiken oberoende af

järnvägstrafiken som ock att utlägga dubbelspår å ifrågavarande bansträcka

med vidtagande af provisoriska åtgärder i ock för järnvägens

framdragande öfver kanalen, kafva, jämlikt bangårdskommitténs beslut,

undersökningar ock utredningar blifvit verkställda rörande dels utläggande

af dubbelspår utefter nuvarande västra stambanan med spåren å

sådant höjdläge, att banan på segelfri böjd öfvergår icke endast den

punkt, där kanalöfvergången nu är belägen, utan äfven den plats, där

enligt det nya kanalförslaget järnvägen skulle komma att korsa kanalen,

dels utläggande af dubbelspår mellan Rönninge ock Saltskog med nuvarande

svängbron utbyggd till dubbelspårig eller med ny dubbelspårig

svängbro öfver Södertälje kanal, dels och anläggande af växelstation

vid Igelsta med bibehållande af enkelspårig svängbro öfver kanalen.

Förslaget med hög, fast bro öfver nuvarande kanalöfvergången

afser utläggande af dubbelspår på samma sätt som enligt järnvägsstyrelsens

Södertäljeförslag utefter nuvarande banan från Rönninge station

till Igelsta. Därifrån följes fortfarande nuvarande banans sträckningtill

en punkt strax öster om kanalöfvergången. För att den nya bron

öfver kanalen skall kunna anläggas utan rubbning i pågående trafik,

äger kär en mindre afvikning rum från den nu befintliga banan, ock

kanalen öfvergås strax intill nuvarande kanalöfvergången å bro i tre

Bih. till Rikad. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 62 Höft. 2

Förslag till

hög, fast bro

vid nuvarande

öfvergången

af Södertälje

kanal.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Förslag med

Svängbro

öfver Södertälje

kanal.

Kung!. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 94.

spann, 1 spann med 50 meter och 2 spann, kvartdera med 35 meters

spännvidd, samt med broreglarnas undérkant 30 meter öfver slusströskeln

i Stockholm. Sedan banan efter broöfvergången framgått först å en

hög bankfyllnad och därefter å en viadukt, 268 meter lång i 8 spann,

hvart och ett med 33,5 meters spännvidd, framkommer banan till Saltskogs

station, som på grund af banans höjdläge måste flyttas söderut,

så att stationen erhåller sin slutpunkt i söder vid kilometer 38 + 540,

en punkt belägen 1,450 meter längre söderut än nuvarande stationen

och 770 meter längre bort än stationen enligt järnvägsstyrelsens Södertäljeförslag

och de båda Glasbergaförslagen. Stationens spårsystem

måste därjämte förhöjas 6,4 meter öfver nuvarande köjdläget.

Stationsanordningarna på sträckan Saltskog—Rönninge blifva enligt

detta förslag, med frånseende af Saltskogs stations flyttning och ombyggnad,

oförändrade sådana de för närvarande äro. Förbindelsespåret

mellan Saltskog och Södertälje måste fortfarande användas för att förmedla

all järnvägstrafik, äfven persontrafiken, mellan stambanan och

staden Södertälje.

Banan blir enligt detta förslag 130 meter längre än den nu befintliga

banan.

Därest banan skall förläggas å segelfri höjd såväl öfver nuvarande

kanalöfvergången som öfver den plats, där enligt kanalförslaget järnvägen

skall korsa den nya kanalen, måste den i nyss bekrifna förslag

ingående viadukten vid Saltskog förhöjas, hvarförutom Saltskogs station,

som skulle flyttas söderut på sätt i samma förslag är angifvet, måste

förhöjas, så att den kommer på ett höjdläge af 8 meter öfver den nuvarande

stationens nivå.

Hvad beträffar förslaget till ett relativt provisoriskt förändrande af

banlinjen mellan Rönninge och Saltskog för tiden, intill dess frågan om

banans eventuella ombyggande blifvit afgjord, har ifrågasatts, dels att

svängbron skulle bibehållas enkelspårig och dels att dubbelspårig svängbro

skulle anläggas. Enligt det förra alternativet skulle banan utläggas

i dubbelspår utefter nuvarande banlinjen på sätt ofvan är sagdt från

Rönninge till en punkt strax öster om Igelsta hållplats. Vid denna

plats anlägges en växelstation, och därifrån bibebålles banan till Saltskog

enkelspårig med nuvarande svängbron oförändrad.

Stationerna vid Saltskog, Södertälje och Rönninge bibehållas oförändrade,

och förbindelsespåret mellan Saltskog och Södertälje användes

fortfarande för såväl person- som godstrafik.

Förslaget med dubbelspårig svängbro öfver Södertälje kanal afser

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

I

banans utläggande i dubbelspår å hela sträckan mellan Rönninge och

Saltskogs nuvarande stationer med anläggande af dubbelspårig svängbro

öfver kanalen. Beträffande denna bro bar föreslagits, dels att nuvarande

svängbron utbygges till dubbelspårig med vidtagande därå i öfrigt af

minsta möjliga förändringar, dels ock att ny, dubbelspårig svängbro

anlägges, därvid vederbörlig hänsyn tages såväl till den nuvarande kanalens

eventuella utvidgning som ock till kanaltrafikens kraf på bekväm

genomfart.

Den förut omförmälda bangårdskommittén afgaf den 2 september

1905 sitt betänkande.

De kostnader, som förenämnda olika förslag till anordnande

af dubbelspår mellan Rönninge och Saltskog skulle betinga, samt de

olika linjernas längd hafva af kommittén angifvits på följande sätt:

Bangårdskommitténs

utlåtande

den 2 september

1905

L i n j er.

Ökad längd

utöfver

nuvarande,

meter:

Anläggnings-

kostnad,

kronor:

a) 1901 års Glasbergalinje med 3 stationer .......................................

2,245

5,178,000

b) 1903 » » » » » .......................................

2,080

5,047,000

c) Järnvägsstyrelsens Södertäljelinje med 3 stationer ........................

3,430

4,343,000

d) Nuvarande linjen men med bro å segelfri höjd vid nuvarande kanal- öfvergången...........................................................................

130

4,513,000

e) Nuvarande linjen men med bro å segelfri böjd jämväl öfver en ifråga-

satt ny kanalled.....................................................................

130

4,953,000

f) Nuvarande linjen förändrad till dubbelspårig, dock med bibehållande

af den enkelspåriga svängbron..................................................

1,369,000

g) Nuvarande linjen förändrad till dubbelspårig, dock med nuvarande

svängbron utbyggd till dubbelspårig..........................................

—

1,437,000

h) Nuvarande linjen förändrad till dubbelspårig, dock med ny dubbel-

spång svängbro .....................................................................

—

1,552,000

Sedan kommittén påpekat, att broreglarnas underkant å statens

järnvägars nuvarande svängbro öfver Södertälje kanal befinna sig på

en höjd af allenast 12,97 meter öfver slusströskeln i Stockholm, motsvarande

omkring 8 meter öfver Mälarens högsta vattenyta, samt att

den fria seglationsvidden i bron utgjorde 9,5 meter, erinrar kommittén,

att, då på grund af järnvägsbrons ringa höjd öfver vattnet endast en

del pråmar och timmerflottar kunna passera under bron, utan att denna

därvid behöfver öppnas, bron obestridligen måste anses vara till be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition No 94.

tydande hinder för sjöfarten och i afsevärd grad verka hämmande på

kanaltrafikens utveckling genom det högst väsentliga dröjsmål för fartygen,

som densamma föranleder. I fråga om denna bro finnes visserligen

icke, såsom beträffande den å sammanbindningsbanan i Stockholm

befintliga södra svängbron, några stadganden, som inskränka rätten till

brons användande för järnvägstrafikens räkning genom att bestämma

viss tid å dygnet eller viss del af dygnet för brons öppenhållande för

sjöfarten. Icke desto mindre och trots säkerhets- och förreglingsanordningar

måste dock, säger kommittén, svängbron vid Södertälje liksom

alla svängbroar å en så starkt trafikerad hufvudbana anses såsom ett

hinder jämväl för järnvägstrafiken och till men för trafiksäkerheten å

banan.

Beträffande de fördelar och olägenheter, som äro förenade med de

olika förslagen till statsbanans omläggning söder om Rönninge, yttrar

kommittén i hufvudsak följande, därvid kommittén indelat förslagen i

tre särskilda grupper.

Grupp I. Förslag med linje öfver Södertälje stad.

a) 1901 års Glasberg alinje.

Efter tillkomsten af denna nya linje skulle antingen trafiken å nuvarande

bansträckan Rönninge—Igelsta—Saltskog med Igelsta hållplats

helt och hållet nedläggas, eller också måste särskilda anordningar vidtagas

för att åtminstone i viss grad uppehålla denna trafik. I förra

fallet skulle föranledas högst väsentliga ändringar i nu gällande värden

å hus och tomter vid och i närheten af Igelsta hållplats. Genom de

jämförelsevis bekväma förbindelserna med Stockholm har i trakten omkring

denna hållplats afsöndrats tomter och uppförts byggnader afsedda

till sommarbostäder särskildt för personer från hufvudstaden. Komme

1901 års Glasbergalinje till stånd, och trafiken nedlades å sträckan

Rönninge—Igelsta—Saltskog, skulle dessa byggnader och tomter komma

att förlora kanske hufvudsakligaste delen af sitt nuvarande värde. För

att minska den olägenhet, som nu förevarande linje i detta afseende

skulle medföra, kunde särskilda anordningar vidtagas för att i viss grad

uppehålla trafiken å bansträckan i fråga, eller också skulle en hållplats

kunna anläggas å den nya linjen omkring 2 kilometer från nuvarande

hållplatsen. I hvilketdera som helst af dessa sistnämnda båda fall skulle

de angifna olägenheterna endast minskas, men däremot särskilda kostnader

föranledas för statens järnvägar. Flyttningen af Rönninge sta
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj:tf; Nåd. Proposition N:o 94.

tion skulle visserligen vara jämförelsevis obetydlig, men torde äfven

den kunna antagas komma att i någon mån medföra nedsättning i nu

gällande värden å tomter och byggnader i närheten af den nu befintliga

stationen.

Såsom af den här förut intagna sammanställningen af de olika

linjernas längd och kostnad framgår, är, påpekar kommittén, 1901 års

Glasbergalinje den dyraste af de tre nu ifrågavarande linjerna, och

genom anläggningen af denna nya linje skulle den nuvarande, i det

närmaste 10 kilometer långa banan mellan Rönninge och Saltskog

blifva till intet eller föga gagn.

Å andra sidan har kommittén till förmån för 1901 års Glasbergalinje

framhållit, att den är jämförelsevis kort. Enligt nyss åberopade

sammanställning är den, om också något längre än 1903 års Glasbergalinje,

dock icke mindre än 1,185 meter kortare än järnvägsstyrelsens

Södertäljelinje. Därjämte vinnes med denna linje den fördel, att för

den nya station, som enligt detta förslag skulle anläggas vid Rönninge,

kan väljas en plats, som med afseende å områdets storlek och markens

beskaffenhet är synnerligen lämplig för en stationsanläggning.

b) 1903 års Glasbergalinje.

För 1903 års Glasbergalinje talar, framhåller kommittén, att den

är den kortaste af de tre linjerna. De för denna linje beräknade kostnaderna

skulle visserligen icke obetydligt öfverstiga kostnaderna för

järnvägsstyrelsens Södertäljelinje, men skulle däremot understiga kostnaderna

för 1901 års Glasbergalinje. Slutligen skulle Rönninge station

bibehållas å sin nuvarande plats, så att, om också denna station

icke kan erhålla det fördelaktiga läge och anordning som enligt 1901

års Glasbergaförslag, någon rubbning dock icke i detta tall uppstår i

fråga om egendomsvärdena vid denna station.

Mot 1903 års Glasbergalinje har kommittén påpekat, hvad här

ofvan i fråga om 1901 års Glasbergalinje framhållits rörande olägenheten

däraf, att trafiken å bansträckan Rönninge—Igelsta—Saltskog

med Igelsta nuvarande hållplats skulle antingen helt och hållet upphöra

eller ock endast medelst mera tillfälliga anordningar uppehållnas. Därjämte

kan emot denna linje göras den mycket svåra anmärkningen, att

densamma strax efter afvikningen från nuvarande banan framgår öfver

en med hänsyn till bärigheten synnerligen olämplig mark, så att häraf

lätteligen kunna föranledas betydligt högre anläggningskostnader än de

beräknade.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

c) Järnvägsstyrelsens Södertäljelinje.

Järnvägsstyrelsens Södertäljelinje kräfver mindre anläggningskostnader

än någon af de båda förut behandlade linjerna. Den medför,

säger kommittén, ej heller någon sådan mindre fördelaktig rubbning i

de nu bestående förhållandena som de öfriga båda linjerna, i det att

med denna linje icke endast Rönninge station skulle bibehållas å sin

nuvarande plats, utan äfven banlinjen Rönninge—Igelsta—Saltskog samt

hållplatsen vid Igelsta komma att fortfarande trafikeras på sätt som

nu sker.

Däremot medför denna linje större vägförlängning än någon af de

båda andra linjerna, nämligen 1,185 meter mer än 1901 års Glasbergalinje

och 1,350 meter mer än 1903 års Glasbergalinje.

Mot järnvägsstyrelsens Södertäljelinje har därjämte framhållits de

svåra krökningsförhållanden, som denna linje skulle medföra, och särskild!

den skarpa båge, i hvilken linjen för att beröra staden Södertälje

måste framdragas. Trots den skarpa krok, i hvilken banan är

framdragen mellan Igelsta och Saltskog, förekommer dock, påpekar

kommittén, enligt förslaget å denna sträcka icke någon kurva med

mindre radie än 600 meter förutom en kurva mellan kanalbron i Södertälje

och personstationen i denna stad, å hvilken handel i detta förslag

liksom i de båda Glasbergaförslagen förekommer en kurva med

radie af 350 meter. Krökningsförhållandena å järnvägsstyrelsens Södertäljelinje

anser kommittén således icke vara af sådan beskaffenhet, att

någon större betydelse kan tillmätas dem vid jämförelse mellan denna

och de öfriga båda linjerna.

Grupp II. Förslag med linje å segelfri höjd vid nuvarande

kan alöfver gången.

Kommittén öfvergår härefter till de båda förslag, som tillhöra den

andra af de grupper, i hvilka nu ifrågavarande förslag kunna indelas,

eller dem, som afse att utan nämnvärd förändring af västra stambanans

nuvarande sträckning göra järnvägstrafiken och kanaltrafiken oberoende

af hvarandra genom banans framdragande å fast bro på segelfri

höjd, enligt det ena förslaget endast vid öfvergången af den nu
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

varande kanalen ock enligt det andra vid såväl nuvarande kanalen

som den plats, där banan korsar den ifrågasatta nya kanalleden.

d) Förslag med bro på segelfri höjd endast vid nuvarande

kanalöfver gången.

Jämföras till en början dessa båda förslag sins emellan, så är det,

säger kommittén, uppenbart, att, om förslaget med linjen å segelfri

böjd endast vid nuvarande kanalöfvergången skulle komma till utförande,

samt därefter förslaget att åt Södertälje kanal gifva en förändrad

sträckning skulle anses böra förverkligas, den kostnad, som i sådant

fall skulle erfordras för banans omläggning och förhöjning, skulle

komma att högst väsentligt öfverstiga det belopp, 440,000 kronor, som

utgör skillnaden mellan kostnaderna för förevarande båda banförslag.

Då i nu antagna fall kostnaden för banans ytterligare höjande torde

komma att drabba intressenterna i kanalföretaget, skulle detta alltså i

afsevärd grad fördyras, för så vidt icke detsamma genom en dylik

kostnadsförhöjning skulle helt och hållet omöjliggöras.

e) Förslag med bro å segelfri höjd jämväl vid ett nytt kanalläge.

Genom förslaget med banan å segelfri höjd jämväl vid den punkt,

där banan skulle korsa den eventuellt ifrågasatta nya kanalleden, skulle

däremot med eu kostnadsförhöjning af 440,000 kronor järnvägen göras

oberoende af sättet för kanalens ombyggande och förbättrande. Skulle

å andra sidan förslaget till förändrad sträckning af kanalen icke komma

till stånd — och utsikterna för detta förslag synas ju icke vara

så synnerligen stora — skulle de kostnader, som utförandet af

förslaget med banan å segelfri höjd jämväl öfver det nya kanalläget

betingat utöfver kostnaderna för det andra förslaget, vara onödigtvis

utlagda. Härjämte påpekar kommittén en annan omständighet. Enligt

båda de nu ifrågavarande förslagen måste Saltskogs station flyttas 770

meter längre söderut än enligt de till första gruppen hörande förslagen

samt spårsystemet å stationen förhöjas, enligt förslaget med linjen lagd

å segelfri höjd endast vid nuvarande kanalöfvergången med 6,4 meter

och enligt det andra förslaget med icke mindre än 8 meter. I anledning

af grundens beskaffenhet å en del af den sträcka, å hvilken spåren

till följd däraf skulle förhöjas, kan med allra största fog ifrågasättas,

om marken verkligen kan bära den belastning, som denna förhöjning

skulle medföra, och det synes ingalunda saknas ganska starka

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

skäl att befara, att förskjutningar skola äga rum, genom livilka afsevärd

skada kan komma att förorsakas å de industriella anläggningar,

som finnas nordväst om den föreslagna stationsplatsen. Det är emellertid

klart, att faran uti sådant afseende är större, ju högre spåren

måste upplyftas.

Vid en jämförelse mellan de förslag, som tillhöra den här ofvan

angifna första gruppen, och dem, som äro att hänföra till andra gruppen,

har kommittén funnit vissa skäl, som kunna åberopas för eller emot

samtliga till den ena eller andra gruppen hörande förslag.

Sålunda har kommittén till förmån för samtliga linjer tillhörande

första gruppen framhållit, att genom anläggningen af en sådan linje

skulle icke endast — såsom också skulle ske genom förverkligandet af

något till andra gruppen hörande förslag — järnvägstrafiken å västra

stambanan samt trafiken genom Södertälje kanal göras oberoende af

hvarandra, utan den fördelen också vinnas, att västra stambanans hufvudlinje

komme att dragas genom staden Södertälje.

Emot hvar och en af de till första gruppen hörande linjerna har

å andra sidan af kommittén anförts, att till följd af banans ledande

fram till Södertälje en afsevärd vägförlängning skulle uppstå, under

det att genom utförande af något af de till andra gruppen hörande

förslagen banans längd mellan Rönninge och Saltskog skulle ökas med

allenast 130 meter.

Beträffande de till andra gruppen hörande förslagen har redan af

kommittén omförmälts, hurusom till följd af spårens förhöjande vid

Saltskogs station och den markens belastning, som däraf skulle föranledas,

fara måste anses föreligga, att sättning eller förskjutning skulle

uppstå.

Till följd af den betydande upplyftning af spårsystemet, som enligt

ifrågavarande båda förslag kommer att äga rum, måste stationens läge

blifva obekvämt och svårigheter uppstå för anslutning med Norra Södermanlands

järnväg, hvarförutom i framtiden möjligen behöfliga stationsutvidgningar

icke kunna verkställas utan synnerligen stora kostnader.

Därjämte skulle staden Södertälje enligt dessa förslag icke komma

att omedelbart beröras af statsbanan. Utom den betydelse, som detta

i och för sig innebär, följer däraf också nödvändigheten att fortfarande

trafikera förbindelsespåret mellan Saltskog och Södertälje såsom själfständig

bana, hvartill slutligen kommer, att detta förbindelsespår på

grund af Saltskogs stations förflyttning söderut skulle betydligt förlängas

nämligen till omkring 2,500 meter, under det att spårets längd

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

17

för närvarande är 1,200 meter och enligt de till första gruppen hörande

linjerna skulle komma att uppgå till omkring 1,850 meter.

Såsom skäl för utförandet af hvilket som helst af de båda till

andra gruppen hörande förslagen anför kommittén, att enligt ett sådant

förslag våglängden skulle blifva mindre än enligt något af de till första

gruppen hörande förslagen, och att —• i likhet med hvad som skulle

äga rum enligt järnvägsstyrelsens Södertäljelinje, men i motsats till

hvad som skulle blifva förhållandet med något af Glasbergaförslagen

—- Rönninge station skulle bibehållas å sin nuvarande plats, samt linjen

Rönninge—Igelsta—Saltskog äfvensom Jgelsta hållplats komma att fortfarande

trafikeras på samma sätt som för närvarande.

Grupp III. Förslag med svängbro öfver Södertälje kanal.

De tre förslag, som höra till tredje gruppen af förslag till förändring

af bansträckan Rönninge—Saltskog, afse utläggande af dubbelspår utefter

nuvarande banan, enligt ett förslag till Igelsta och enligt de båda öfriga

förslagen till Saltskog. Enligt förstnämnda förslag skulle, såsom förut

nämnts, den nu befintliga svängbron öfver kanalen bibehållas och en

växelstation anläggas vid Igelsta för att förmedla öfvergången till den

enkelspåriga banan. Af de återstående förslagen afser det ena, att den

nuvarande svängbron skulle utbyggas till dubbelspårig, och det andra,

att eu ny, dubbelspårig svängbro skulle anbringas. Enligt dessa båda

sistnämnda förslag erfordras naturligtvis icke någon växelstation vid

Igelsta.

Mera genomgripande och för framtiden bestående förändringar af

bansträckan Rönninge—Saltskog böra, enligt kommitténs förmenande,

afse i främsta rummet att göra järnvägstrafiken och sjöfarten genom

Södertälje kanal oberoende af hvarandra och därjämte, så vidt sådant

utan för stor uppoffring skulle kunna ske, att sätta staden Södertälje i

omedelbar förbindelse med västra stambanans hufvudlinje. Intetdera af

dessa mål skulle nås genom utförande af något af de till tredje gruppen

hörande förslagen. Dessa förslag, som endast afse att genom utsträckande

vidare söderut af dubbelspåranordningen å västra stambanan närmast

Stockholm möjliggöra den å ifrågavarande handel ständigt växande trafikens

behöriga ombesörjande och särskilt att underlätta tågledningen

å densamma, kunna alltså, åtminstone i hvad de afse bansträckan Igelsta

—Saltskog, endast betraktas såsom förslag till relativt provisoriska anläggningar

och böra därför ej heller med afseende å anläggningskostBih.

till lliksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 02 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

nader samt drifts- och. underhållskostnader lämpligen jämföras med

de till de båda första grupperna hörande förslagen.

f) Förslag med bibehållande af nuvarande svängbron.

Mot förslaget att utlägga dubbelspår mellan Rönninge och Igelsta

med bibehållande af banan mellan Igelsta och Saltskog enkelspårig samt

med nuvarande svängbron oförändrad anför kommittén, att det afbrott

i dubbelspåi’anordningen, som enligt förslaget skulle ske, alltid kommer

att medföra olägenhet vid banans trafikerande, och att den växelstation

vid Igelsta, som för att så mycket som möjligt undanröja denna olägenhet

ingår i förslaget och som skulle betinga en kostnad af 231,000 kronor,

skulle blifva helt och hållet gagnlös, därest det skulle visa sig nödvändigt

att förändra banan till dubbelspårig med eller utan förhöjning af spårläget.

g) Förslag med nuvarande svängbron utbyggd till dubbelspårig.

Genom förslaget med dubbelspår utlagdt jämväl mellan Igelsta och

Saltskog samt med den nuvarande bron utbyggd till dubbelspårig undvikas

de olägenheter, som afbrottet i dubbelspåranordningen enligt föregående

förslag skulle medföra, och någon växelstation vid Igelsta erfordras

ej. Skulle emellertid Södertälje kanal komma att utvidgas för begagnande

jämväl af större djupgående fartyg skulle, påpekar kommittén,

en ytterligare ombyggnad af bron blifva erforderlig.

h) Förslag med ny dubbelspårig svängbro.

Enligt förslaget med dubbelspår utlagdt mellan Igelsta och Saltskog

samt ny dubbelspårig svängbro anbragt öfver kanalen skulle den nya

bron erhålla en spännvidd af 21 meter och en fri seglationsvidd af 18

meter. Genom en sådan bro skulle alltså för de kanalen passerande

fartygen beredas en betydligt bekvämare genomfart, än hvad som för

närvarande äger rum, och någon ombyggnad af bron skulle icke erfordras,

om kanalen skulle komma att utvidgas på sätt ofvan nämnts. Kostnaderna

för detta förslag öfverstiga dock kostnaderna för det närmast

föregående förslaget med 115,000 kronor.

Till bangårdskommitténs behandling förelågo, bland annat, jämväl

förslag till anläggning af ny dubbelspårig statsbana dels från Gnesta

eller Saltskog öfver Ekerön och Lofön till Stockholm, de s. k. Mälarö
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 94.

19

förslagen, dels och från Gnesta eller Södertälje öfver Botkyrka och

Vårby, de s. k. Vårbyförslagen. Kommittén har emellertid på anförda

skäl ansett sig icke kunna tillstyrka anläggandet af ny statsbana i

någondera af de i sådant afseende föreslagna riktningarna, utan har

kommittén ansett västra stambanans nuvarande sträckning mellan Gnesta

och Stockholm böra i mera hufvudsakliga delar bibehållas. Då på grund

af Kungl. Maj:ts och Riksdagens tidigare beslut angående anordnande

af dubbelspår från Rönninge till Ålfsjö och vidare till Liljeholmen all

tanke på västra stambanans framdragande enligt Mälarö- eller Vårbyförslagen

torde få anses öfvergifven, har jag ansett mig ej böra närmare

ingå på dessa förslag.

Beträffande de framställda förslagen till banans ändrade sträckningvid

Södertälje har kommittén anfört, att för ett fullt tillfredsställande,

slutligt ordnande af förhållandet mellan järnvägstrafiken å västra stambanan

och sjöfarten genom Södertälje kanal det syntes vara erforderligt,

att banan föres å segelfri höjd öfver kanalen. Däremot har kommittén

för sin del icke funnit, att en sådan omfattande och kostsam

anläggning med nödvändighet kräfdes redan vid tiden för utlåtandets

afgifvande år 1905. Då såväl den tidpunkt, när en sådan förändring

kunde blifva en nödvändighet, som det sätt, hvarpå banan borde föras

öfver kanalen, vore beroende på omständigheter, hvilka icke af kommittén

kunde förutses eller bedömas, har kommittén icke funnit sig

lämpligen böra uttala något slutligt omdöme i fråga om dessa förslag.

Hvad angår utläggande af dubbelspår jämväl söder om Saltskog,

anför kommittén, att förslag och kostnadsberäkningar i sådant hänseende

uppgjorts. Med hänsyn emellertid därtill att frågan om ny förbindelselinje

mellan västra och östra stambanorna och särskildt frågan

om den punkt å förstnämnda bana, från hvilken en sådan förbindelselinje

skulle utgå, ännu vid tiden för aflåtandet af kommitténs betänkande

voro oafgjorda, har kommittén icke ansett sig böra framställa

något förslag om nyssnämnda dubbelspår, men har kommittén uttalat,

att det syntes kommittén otvifvelaktigt, att trafikförhållandena å västra

stambanan förr eller senare komme att nödvändiggöra anordnande af

dubbelspårig bana vidare söderut från Saltskog.

Sedan bangårdskommitténs betänkande remitterats till järnvägsstyrelsen,

afgaf denna styrelse den 4 april 1907 underdånigt utlåtande,

däruti styrelsen, beträffande behofvet af västra stambanans förändring

å sträckan Rönninge—Saltskog, förklarade sig hysa en från kommitténs

mening afvikande uppfattning och meddelade, att styrelsen gått i för
-

Järnvägsstyrelsens

underdåniga

utlåtande

den 4

april 1907.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 94.

Trafiktekniska

kommissionens

yttrande

den 28 juni

1907.

fattning om verkställande af ytterligare undersökningar ock utredningar

i ämnet, samt att styrelsen, så snart resultatet däraf förelåge, skulle

hos Kungl. Maj:t göra den framställning, hvartill omständigheterna

kunde föranleda. •

Enligt hvad järnvägsstyrelsen nu anmält, har styrelsen låtit utföra

nyssnämnda undersökningar och utredningar genom eu trafikteknisk

kommission, bestående af tre sakkunniga personer, hvilken kommission

undersökt dels den trafik, som nu går genom Södertälje kanal, och

denna farleds trafikförmåga, därvid jämförelse skett med den genom

svängbron vid Söderström i Stockholm framgående trafik, dels ock huruvida

de båda nuvarande stationerna vid Södertälje och Saltskog skulle

kunna ersättas af en station, så belägen att den väl betjänade Södertälje

stad på samma gång som lämpligt anslutningsspår kunde anordnas

till Södertälje uthamn.

Af kommissionens den 28 juni 1907 afgifna yttrande har framgått

följande.

Då genom Södertälje kanal fartyg få framgå med en fart af högst

4 knop i timmen och kanalen är så smal, att något möte mellan fartyg

af vanlig storlek icke kan i kanalen äga rum, behöfver ett ångfartyg

omkring 12 minuter för att passera kanalen och ett segelfartyg med

bogsering omkring 18 minuter (utan bogsering omkring 25 minuter).

Utgår man ifrån, att kanalens trafikförmåga är i genomsnitt 4 fartyg

i timmen, hvilket enligt uppgift af vederbörande kanalbefäl öfverensstämmer

med hvad erfarenheten ger vid handen, samt att den tid, som

järnvägsbron öfver kanalen skall hållas öppen för sjöfarten, sättes till

12 timmar för dygn, kan kanalen således passeras af högst 48 fartyg

i dygnet, d. v. s. 1,440 i månaden eller för de 9 månader af året,

då kanalen i regel hålles öppen, högst 13,000 fartyg.

Farleden genom svängbron öfver Söderström i Stockholm åter har,

säger kommissionen, betydligt större trafikförmåga, Genom svängbron

därstädes, som har två öppningar, kan nämligen ett ångfartyg passera

på omkring 2V2 minuter och ett segelfartyg med bogserare på omkring

5 minuter, och kunna således genom denna svängbro mycket väl framgå

24 fartyg i timmen eller under de 12 timmar af dygnet, då densamma

hålles öppen, 288 fartyg, hvadan trafikförmågan hos berörda farled

kan sättas till omkring 8,600 fartyg i månaden eller för 9 månader till

omkring 77,000 fartyg och alltså är 6 gånger så stor som trafikförmågan

hos farleden genom svängbron i Södertälje.

En blott och bar jämförelse mellan antalet fartyg för år, som gå

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 94.

genom de olika farlederna, är sålunda ej tillräcklig för att i nu omliandlade

afseende lämna ett tillförlitligt omdöme, ty skulle man för

ombyggnad af järnvägen vid Södertälje invänta den tidpunkt, då trafiken

genom denna kanal blir lika stor som trafiken genom farleden

vid Karl Johans torg i Stockholm, så vore detta en orimlighet, enär

med farledernas nuvarande beskaffenhet det är en teknisk omöjlighet,

att Södertälje kanal skulle kunna ombesörja lika stor trafik som farleden

genom svängbron vid nämnda torg. En jämförelse mellan antalet

nu passerande fartyg och de respektive farledernas trafikförmåga

utvisar nämligen, att farleden vid Södertälje är i förhållande till sin

nuvarande trafikförmåga mera ansträngd än farleden vid Karl Johans

torg. Så uppgår, enligt hvad kommissionen meddelar, redan nu antalet

passerande fartyg genom Södertälje kanal till omkring 50 % af kanalens

nuvarande trafikförmåga och genom svängbron vid Karl Johans torg

till omkring 30 % af dess trafikförmåga.

I anledning af nu omhandlade xtndersökningar och utredningar har

kommissionen framhållit, att undersökningarna visat, att Södertälje svängbro

hindrar den där framgående sjöfarten i till och med högre grad

än svängbron öfver Söderström sjöfarten därstädes, att, om den

förra svängbron borttages och järnvägen blir förd öfver farleden på

segelfri höjd, kanalens nuvarande trafikförmåga ökas med omkring 100 *,

samt att man knappt kan vänta, att under nu rådande förhållanden

trafiken genom Södertälje kanal skall komma att nämnvärdt ökas, hvarför

man torde kunna säga, att sjötrafiken genom kanalen, praktiskt

sedt, redan nu uppnått den största möjliga storlek, som utan olägenhet

för densamma kan ombesörjas.

Kommissionen anför vidare, att, därest trafiken genom Södertälje

kanal icke skall lida afsevärdt afbräck, och därest densamma fortfarande

som hittills skall kunna utvecklas till fromma för sjöfarten mellan

Saltsjön och Mälaren, det är af största vikt, att åtgärder redan nu vidtagas

för att befria densamma från beroendet af järnvägstrafiken.

Kommissionen anser därför, i motsats till 1901 års bangårdskommitté,

att, frågan om järnvägens ombyggnad mellan Rönninge och Saltskog

och dess förläggande å segelfri höjd öfver Södertälje kanal icke

längre kan uppskjutas, detta så mycket mer som järnvägstrafiken å

sträckan Järna—Saltskog—Stockholm inom de närmaste åren måste

komma att tillväxa i betydligt starkare grad än hvad hittills varit fallet.

Då den af 1907 års Riksdag beslutade järnvägen Järn a—Nyköping—

Norrköping blir färdig, kommer nämligen utan tvifvel denna nya bana

att tillföra den nuvarande järnvägen mellan Järna och Stockholm en

opaginerad Kontrollera mot PDF

22. Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

högst afsevärd trafik, en trafik, som under nu rådande förhållanden icke

torde kunna upptagas af den enkelspåriga bandelen Eönninge—Saltskog,

och ej heller torde denna trafik blifva i vederbörlig grad tillgodosedd

genom en sådan provisorisk anordning å denna handel, som 1901 års

bangårdskommitté omnämnt. Det af Riksdagen fattade beslutet att anlägga

ofvannämnda nya järnväg Järna—Norrköping medför därför, enligt

kommissionens mening, därest den nya banans trafik på Stockholm skall

kunna nöjaktigt ombesörjas, såväl att den nuvarande järnvägen fortast

möjligt måste utbyggas dubbelspårig å hela sträckan mellan Stockholm

och Järna, och således äfven å hela sträckan Rönninge—Saltskog, som

ock att järnvägstrafiken befrias från beroendet af sjötrafiken genom

Södertälje kanal.

I såväl sjötrafikens som järnvägstrafikens intresse finner sig således

kommissionen böra på det liiligaste tillstyrka, att åtgärder omedelbart

vidtagas för att befria de båda olika trafikslagen från beroende af

hvarandra.

Hvad därefter angår frågan om en gemensam station för Södertälje

och Saltskog, har såsom resultat af de i detta afseende af kommissionen

utförda undersökningarna framgått, att ett nytt stationsläge lämpligen

kan anordnas strax ofvanför det nuvarande stationsläget i Södertälje

å de s. k. Ekenbergs gärden, samt att den nya stationens läge

kan anpassas till samtliga föreslagna linjer, som vid slussen öfvergå

Södertälje kanal. Enligt det förslag för den nya. stationen, som finnes

bifogadt kommissionens utlåtande, kunna anslutningsspår till Södertälje

uthamn och till Mälarhamnen utan svårighet anordnas, och är järnvägslinjen

framdragen inom Södertälje stad på sådant sätt, att alla korsningar

af gator i plan undvikits.

På grund af nyss angifna resultat har kommissionen utfört trafiktekniska

utredningar rörande sådana linjer mellan Rönninge och Saltskog,

som enligt kommissionens förmenande äro förtjänta att komma

under ompröfning, och utgöras dessa — sedan kommissionen uteslutit

dels 1901 års Glasbergalinje såsom varande längre och dyrare än 1903

års Glasbergalinje, dels ock förslagen med bibehållande af den enkelspåriga

svängbron, med nuvarande svängbron utbyggd till dubbelspårig

och med ny dubbelspårig svängbro, enär sjötrafiken och järnvägstrafiken

syntes böra betrias från beroendet af hvarandra — af följande

linjer:

l:o) Järnvägsstyrelsens Södertäljelinje af år 1901, dock med endast

en station (Södertälje);

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 94.

2:o) 1903 års Glasbergalinje, dock med endast en station (Söder
tälje);
3:o)

Järnvägsstyrelsens Södertäljelinje af år 1901 med tre stationer

(två i Södertälje ock en i Saltskog);

4:o) Linjen Rönninge—Igelsta—Saltskog med bro å segelfri böjd

öfver Södertälje kanal i dess nuvarande läge med två stationer (en i

Södertälje och en i Saltskog); samt

5:o) Nuvarande linjen Rönninge—Saltskog med två stationer (en i

Södertälje ock en i Saltskog).

I fråga om de utaf kommissionen undersökta linjerna anför kommissionen

följande.

Linjen n:r 1, hvilken icke återfinnes i 1901 års bangårdskommittés

betänkande ock för hvilken kommissionen därför upprättat särskilt

kostnadsförslag, utgör en förändring af kommissionens linje n:r 3 i så

måtto, att de för sistnämnda linje afsedda stationerna, två i Södertälje

ock en i Saltskog, ersatts med en gemensam station i Södertälje, kvilket

medfört en del andra i samband därmed stående förändringar.

Beträffande linjen n:r 2, för hvilken kommissionen jämväl uppgjort

särskildt kostnadsförslag ock hvilken motsvarar den i bangårdskommitténs

betänkande omförmälta 1903 års Glasbergalinje (litt. b), dock med

viss af kommissionen gjord omstakning, kafva samma förändringar vidtagits,

som nyss angifvits i fråga om linjen n:r 1, nämligen att de två

stationerna i" Södertälje samt stationen i Saltskog ersatts med en gemensam

station i Södertälje, hvilken till såväl plan som profil öfverensstämmer

med den för linjen n:r 1 föreslagna.

Linjerna n:r 3 ock 4 öfverensstämma med i bangårdskommitténs

betänkande motsvariga (litt. c ock d).

Linjen n:r 5 utgör den nu befintliga banan utan någon förändring.

Kommissionen kar såsom det ur rent teknisk synpunkt fördelaktigaste

förslaget förordat förslaget n:r 2 eller den af kommissionen delvis omstakade

1903 års Glasbergalinje, genom hvars utförande de båda nuvarande

stationerna i Södertälje och Saltskog kunna ersättas med en station i

Södertälje ock därmed också bispåret mellan Södertälje ock Saltskog

bortfalla, kvilket ur trafiksynpunkt skulle medföra synnerligen stora fördelar

i form af förenklade tåganordningar, väsentligt minskadt arbete

med växling ock rangering ock därmed också snabbare expedition af

tågen ock underlättandet af förbindelserna med hufvudstaden för de

södra orterna, särskildt för Södertälje stad.

Under framhållande att det är af allra största vikt, att redan nu

valet mellan ofvannämnda olika förslag verkställes, enär ett provisoriskt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

utläggande af dubbelspår mellan Rönninge och Igelsta torde medföra som

en oundviklig följd, att utförandet af det utaf kommissionen omarbetade

1903 års Glasbergaförslag blir för framtiden omöjliggjordt, bär kommissionen

rörande de olika förslagens trafikförhållanden anfört följande.

Hvad först angår de allmänna trafikbehofven eller behofven för den

genomgående hufvudbantrafiken, bestående dels i behofvet af att befria

järnvägstrafiken från beroendet af sjötrafiken, dels i behofvet af kortare

förbindelse mellan de södra orterna och Stockholm, så torde det, säger

kommissionen, utan vidare vara klart, att det förstnämnda behofvet

fylles lika bra af alla de föreslagna nya linjerna, men att det senare

behofvet bäst tillgodoses af förslagen n:r 2 och 4.

Linjen n:r 2 måste sålunda, särskild! då utförandet af förslaget n:r

4 torde medföra vissa delvis äfven för framtiden kvarstående vanskligheter

ur byggnadsteknisk synpunkt, anses bäst fylla nu allmänna

trafikbehof.

Vidkommande därefter den mera lokala trafiken eller trafiken på

stationerna Rönninge, Södertälje och Saltskog samt på Igelsta hållplats

ställa sig, enligt hvad kommissionen anför, förhållandena sålunda.

Då enligt samtliga förslagen Rönninge station blir kvarliggande på

samma plats, får denna station och trakten däromkring sina trafikförhållanden

oförändrade, hvilket förslag som än utföres.

För Södertälje skulle trafikförhållandena i det afseende! högst väsentligt

försämras, att bispåret Södertälje—Saltskog blir afsevärdt förlängdt.

Förslagen n:r I och 3 medföra härutinnan väsentliga förbättringar,

i det att persontrafiken på Södertälje kan ombesörjas utan ombyte

i Saltskog, men båda förslagen förlänga vägen till Stockholm från

de södra orterna, hvarjemte enligt förslaget n:r 3 godstrafiken alltjämt

blir belastad med det tidsödande och kostsamma växlingsarbetet vid

Saltskogs station. Kommissionen anser det därför tydligt, att för Södertälje

stad förslaget n:r 2 medför de största fördelarna, enär detta

medger trafikens ledande öfver Södertälje och anordnandet af genomgångsstation

därstädes, på samma gång som vägen och tiden för resande

till Stockholm högst väsentligt förkortas.

I fråga om Saltskogs station, som endast är en af bispåret till

Södertälje nödvändiggjord växlings- och rangeringsstation, finner kommissionen

den ringa lokaltrafik, som här förekommer, i hvarje fall

blifva bättre tillgodosedd genom anläggandet af en ny station i Södertälje

enligt förslagen n:r 1 och 2 än genom stationens förflyttning längre

söderut på sätt förslagen n:r 3 och 4 förutsätta. De båda förra förslagen

äro beträffande läget för den nya stationen fullt analoga, men

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

då förslaget n:r 2 erbjuder kortare väg norrut än förslaget n:r 1, anser

kommissionen förslaget n:r 2 vara att föredraga.

Hvad angår Igelsta hållplats, kommer densamma, som uteslutande

ombesörjer en mindre lokal persontrafik särskildt sommartid, att blifva

kvarliggande oförändrad å samma plats enligt förslagen n:r 1, 3 och 4.

Utförandet af förslaget n:r 2 nödvändiggör däremot förflyttning af hållplatsen

ifråga omkring 1,8 kilometer på sidan om den nuvarande järnvägslinjen.

Den trafik, som nu här ombesörjes, utgöres endast af persontrafik

hufvudsakligen på Stockholm från egendomarna Hall och

Igelsta äfvensom närliggande villor och lägenheter. Antalet försålda

personbiljetter vid Igelsta har under åren 1901—1905 uppgått i medeltal

till 1,000 för år.

Emellertid har under senaste tiden vid Igelsta uppstått ett annat

trafikintresse i sammanhang därmed, att nuvarande ägaren af Igelsta

gård uppgjort förslag till anläggandet af en villastad intill Igelsta

nuvarande hållplats, ett trafikintresse, som sålunda utgöres af behofvet

för den nya villastaden att hafva nära till en station med täta förbindelser

med hufvudstaden. Den nya linjen, som i detta fall utan tvifvel

medför vissa olägenheter för detta blifvande samhälle, skulle dock

komma att gå öfver Igelsta gårds ägor och den nya hållplatsen torde

enligt kommissionens mening kunna förläggas helt nära lägenheten Jakobsdal,

som tillhör Igelsta gård. Lämpligen kan därför, säger kommissionen,

den nya villastaden, som ännu ej blifvit en verklighet, planeras

å detta område, hvarigenom ungefär samma fördelar för Igelsta

gård vinnas, ehuruväl terrängen vid och omkring lägenheten Jakobsdal

kanske icke är lika förmånlig för bebyggande som terrängen kring

nuvarande hållplatsen, särskildt på grund af en i närheten befintlig mosse.

I anledning häraf uttalar kommissionen som sin mening, att den i

följd af hållplatsens förflyttning uppkommande sänkningen i jordvärdet

för Igelsta gård i trakten närmast nuvarande hållplatsen till fullo uppväges

af den höjning af jord värdet, som uppstår i trakten kring lägenheten

Jakobsdal. Någon afsevärd sänkning af jordvärdet å öfriga intill

kanalen belägna lägenheter anser kommissionen genom hållplatsens förflyttning

icke kunna sättas i fråga, enär dessa, som hufvudsakligen utgöras

af sommarvillor, särskildt sommartid hafva synnerligen goda förbindelser

med Södertälje stad sjöledes.

Från järnvägens egen synpunkt sedt torde det enligt kommissionens

mening vara att förvänta, att den nya hållplatsen vid den nya linjen

skulle tillföra järnvägen minst lika stor trafik som den nuvarande.

Bih. till Biksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 62 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

Som allmänt omdöme kan därför enligt kommissionens meningsägas,

att de jämförelsevis små olägenheter, som uppkomma för trafikanterna

vid nuvarande Igelsta hållplats genom hållplatsens förflyttning,

icke kunna tillmätas någon betydelse i jämförelse med de stora "fördelar

i öfrigt, anläggandet af denna linje medför. I hvarje fall torde det,

anser kommissionen, vara uppenbart, att den merkostnad i underhåll

och drift, som uppkommer för statens järnvägar, därest förslaget n:r 1

kommer till utförande i stället för förslaget n:r 2 och därmed också

Igelsta hållplats bibehålies å sin nuvarande plats, och hvilken merkostnad

redan år 1910 beräknas uppgå till omkring 19,000 kronor och

sedan i och med ökad trafik alltjämt kommer att ökas, ingalunda kan

uppvägas af den jämförelsevis ringa nettoinkomst, som persontrafiken

på Igelsta kan tänkas komma att lämna.

Rörande anläggningskostnaderna för de af kommissionen ifrågasatta

förslagen har kommissionen meddelat, att de afgifna kostnadsförslagen

äro uppgjorda analogt med de af 1901 års bangårdskommitté

upprättade och afse banans sträckning från kilometer 28 + 000 strax

norr om Rönninge station i banans nuvarande längdmätning till kilometer

37 + 770 strax söder om Saltskogs station, med undantag dock

för den af kommissionen med n:r 4 betecknade linjen, hvilkens slutpunkt

är vid kilometer 38 + 540.

I fråga om de olika förslagen är att märka:

att kommissionen — i likhet med bangårdskommittén — i kostnadsförslagen

för linjerna n:r 1, 2 och 3 tillagt kostnad för dubbelspår

mellan kilometer 37 + 770 och kilometer 38 + 540, hvilken kostnad beräknats

till 28,000 kronor;

att kommissionen, såsom bangårdskommittén jämväl gjort, upptagit

en till 46,000 kronor beräknad kostnad för jordfylinad för sjunkande

bank vid Rönninge;

att kommissionen, i likhet med bangårdskommittén, förutsatt för

samtliga jämförda linjer en till 104,000 kronor uppskattad kostnad för

förbättring af Rönninge station; samt

att de af kommissionen gjorda kostnadsberäkningarna för de linjer,

som genomgå Södertälje stad, äro, i likhet med kommitténs beräkningar,

grundade på förutsättningen dels att den mark, som tillhör Södertälje

stad inom stadens planlagda område, badaktiebolaget och grosshandlaren

C. F. Liljewalch, tillhanda!]ålles statens järnvägar utan ersättning, dels

ock att Södertälje stad lämnar ett kontant bidrag af 100,000 kronor i

enlighet med af staden förut gjordt erbjudande. Från kostnadssummorna

vidkommande linjerna n:r 1 och 2 har kommissionen dessutom afdragit

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

27

det till 240,000 kronor beräknade värdet af den statens järnvägar tillhöriga

mark, som icke vidare skulle för järn vägsändamål erfordras.

Längder å och statens anläggningskostnader för de ifrågasatta olika

linjerna har kommissionen beräknat på sätt framgår af följande tabell

(sid. 28).

Ytterligare ett förslag till anordnandet af järnvägens förande öfver

Södertälje kanal har af järnvägsstyrelsen utarbetats under år 1907, därvid

styrelsen afsett att för mindre kostnad erhålla en för järnvägstrafikens

behöriga ombesörjande likväl tillfredsställande anläggning.

Enligt detta förslag utlägges stambanan dubbelspårig mellan Rönninge

och Igelsta samt ombygges mellan Igelsta och Saltskog med bibehållande

i hufvudsak af nuvarande planläget men med svängbron öfver

kanalen höjd, så att dess underkant kommer att ligga på 21 meters

höjd öfver slusströskeln i Stockholm eller 15 meter öfver hafsytan vid

högsta vattenstånd.

Styrelsen har nämligen utrönt, att samtliga de ångfartyg med undantag

af ett, som nu passera Södertälje kanal, hafva skorstenshöjder

varierande mellan 11 och 13 Va meter, och skulle sålunda dessa fartyg,

om de vore försedda med teleskopmaster, kunna framgå under en bro

med 15 meter segelfri höjd och svängbron ej behöfva öppnas för deras

framsläppande. Härigenom skulle en afsevärd minskning i tiden för

svängbrons öppenhållande för kanaltrafiken ernås och på samma gång

de olägenheter, som den nuvarande svängbron förorsakar sistnämnda

trafik, till en del bortfalla.

Kostnaderna för detta förslag, alternativ n:r 6, som betingar Saltskogs

stations förflyttning omkring 680 meter söderut, framgå af förutnämnda

tabell.

Förslag med

svängbro å

15 m. höjd

öfver vattenytan,

»1907

års förslag».

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!,. May.ts Nåd. Proposition N:o 94.

Skrift från

stadsfullmäktige

i Södertälje.

Linjer.

Ökad längd

utöfver nuva- rande

meter.

Anläggnings-

kostnad

kronor.

Årliga drift- kostnaden (år

1910)

kronor.

Driftkostna- den, kapitali- serad efter

4 %

kronor.

Sammanlagdt

anläggnings- och drift- kapital

kronor.

1) Järnvägsstyrelsens Söder- täljelinje af år 1901, dock

med endast en station (Söder- tälje) = den af järnvägs- styrelsen n u föreslagna lin j en

3,380

4,174,800

310,100

7,752,500

11,927,300

2) 1903 års Glasbergalinje,

dock med endast en station

(Södertälje).....................

2,030

4,904,700

281,900

7,047,500

11,952,200

3) Järnvägsstyrelsens Söder- täljelinje af år 1901 med

3 stationer (två i Söder- tälje och eu i Saltskog)*)..

3,430

4,343,000

345,100

8,627,500

12,970,500

! 4) Nuvarande linjen, men med

bro å segelfri höjd öfver

Södertälje kanal i dess nu- varande läge och med två

stationer (en i Södertälje

och en i Saltskog) **) ......

130

4,513,000***)

293,500

7,337,500

11,850,500*,**

5) Nuvarande linjen ''oförän- drad med två stationer (eu

i Södertälje och en i Salt- skog) .............................

[1,533,000]

275,100

6,900,000

8,433,000

6) 1907 års linje med sväng- bro på 15 meters fri höjd

öfver högvatten...............

SO

3,254,0001)

281,700

7,042.500

10,296,5001)

Mot järnvägsstyrelsens nyssnämnda år 1907 nppgjorda förslag, betecknadt

med n:r 6, hafva stadsfullmäktige i Södertälje uti en till Eders

Kung! Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län ingifven skrift uttalat

vissa betänkligheter.

*) Samma linje som litt. e) hos 1901 års bangårdskommitté.

**) » » » » d) » » » »

***) Skall linjen framföras å segelfri höjd jämväl öfver en ifrågasatt ny kanallcd (samma linje som litt. e

hos kommittén), bör summan ökas med 440,000 kronor.

•f) D:o d:o , bör summan ökas med 279,000 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

Antagandet däraf skulle enligt stadsfullmäktiges förmenande kunna

blifva af ödesdiger betydelse för staden Södertälje. Den omständigheten

att Södertälje endast genom en omkring 1,200 meter lång bibana

står i förbindelse med statens järnvägsnät har, enligt hvad stadsfullmäktige

anföra, under den gångna tiden medfört afsevärda olägenheter

såväl för gods- som persontrafiken till och från staden. Dessa olägenheter

hade blifvit kännbarare i samma män som staden och dess industri

utvecklats, och vid genomförande af det med n:r 6 betecknade

förslaget skulle olägenheterna ytterligare förvärras, enär Saltskogs station

enligt samma förslag skulle förflyttas söderut 680 meter, eventuellt

880 meter, om hänsyn toges till en ny kanal.

Till belysning af stadens raska utveckling hafva stadsfullmäktige

stadens folkmängd

år 1850 ........

. 1,166

» 1860 ........

. 1,676

»

» 1870 ........

. 2,117

»

»

» 1880 ........

. 3,509

»

»

» 1890 ........

. 4,652

»

» 1900 ........

8,112

»

T>

» 1905 ........

. 9,245

))

))

» 1907 ........

. 9,672

Taxeringsvärdet

af stadens samtliga

fastigheter utgjorde:

år 1861

854,367

kronor

» 1870 .....

... 2,046,500

» 1880 .....

4,518,600

»

» 1890 .....

... 6,688,100

»

» 1900 .....

10,311,000

»

» 1907 .....

17,923,400

»

598,506 kronor, hade år 1906 stigit till 7,169,088 kronor.

Äfven om, såsom järnvägsstyrelsen föreslagit, de ångbåtar, som

passera Södertälje kanal, kunna använda s. k. teleskopmaster, är det

dock, fortsätta stadsfullmäktige, icke antagligt, att jämväl segelfartygen

skulle i nämnvärd utsträckning komma att begagna sig däraf. Jör

flertalet af de segelfartyg, som komma att passera genom kanalen,

skulle det således enligt ifrågavarande förslag fortfarande blifva nödvändigt

att öppna järnvägsbron, och de därmed förenade olägenheterna

skulle således kvarstå. Frågan huruvida dessa svårigheter böra anses

beaktansvärda måste naturligtvis, anmärka stadsfullmäktige, afgöras

med hänsyn till frekvensen af segelfartyg. Härvid torde det emellertid

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o S4.

ej vara tillräckligt att uträkna medelfrekvensen af segelfartyg under de

9 månader på året, då sjöfarten brukar vara öppen, utan ett särskildt

afseende torde böra fästas vid maximisiffrorna. Härutinnan meddelas,

att enligt uppgift från kanalkontoret det under den lifligaste

seglationstiden kunnat inträffa, att ända till 26 segelfartyg på en dag

passerat genom Södertälje kanal. Äfven om alla nuvarande ångfartyg

medelst anbringande af teleskopmaster skulle kunna passera under en

järnvägsbro på 15 meters böjd öfver högvattenytan, skulle således

kunna inträffa, att eu sådan bro på en dag måste öppnas 26 gånger

för framsläppande af segelfartyg, och då dessa i regel måste passera

kanalen vid dager, skulle det kunna visa sig behöfligt att för sjötrafikens

behof svänga järnvägsbron i medeltal omkring 2 gånger i timmen.

Stadsfullmäktige- anföra vidare. Mellan Mälarens hela sjöfartsområde

och Saltsjön finnas för närvarande endast två förbindelseleder,

nämligen slussen vid Karl Johans torg i Stockholm och Södertälje

kanal. Genom tillväxt af södra stadsdelen i Stockholm och genom

järnvägstrafikens ökning har under de senare åren genomfarten vid

Stockholms sluss allt mer försvårats. Det säger sig själft, att, om

man skulle äfven vid Södertälje låta järnvägstrafiken helt eller delvis

afstånga kanaltrafiken, Mälarens hela sjöfartsområde skulle komma att

däraf lida oberäknelig skada. Ett antagande af alternativ n:r 6 skulle

således i hög grad lända till förfång såväl för Södertälje stad som för

sjötrafiken genom Södertälje kanal och därigenom för Mälarens hela

sjöfartsområde.

Om förslaget antages, torde det, anföra stadsfullmäktige vidare, få

anses naturligt, att Södertälje stad, för att åtminstone i någon mån

neutralisera ifrågavarande olägenheter, söker få sitt kommunikationsbehof

tillgodosedt genom andra medel än statens järnväg. Äfven om

endast persontrafiken skulle för att undgå tågombytet vid Saltskog försvinna

från statsbanan, skulle detta innebära en ej oväsentlig minskning

i inkomsterna. Beloppet af försålda personbiljetter å sträckan Södertälje—Stockholm

uppgår nämligen årligen till 138,000 kronor brutto.

Om nettovinsten på denna årsinkomst kapitaliseras, erhålles ett belopp,

som i och för sig, utan tillägg af de oberäkneliga kostnaderna för

jordförskjutningarna vid Saltskog, torde vara mer än tillräckligt att

neutralisera den i utsikt ställda besparingen i anläggningskostnaden,

som skulle vinnas genom antagande af alternativ n:r 6. Ja, äfven om persontrafiken

å statsbanan endast skulle nedgå till hälften, vore redan

denna minskning i det närmaste tillräcklig att uppväga den påstådda

besparingen i anläggningskostnaden. Då nu denna besparing skulle

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

31

jämte en obetydlig tidsvinst för de genomgående snälltågen utgöra

skälet för antagandet af ifrågavarande alternativ, som ju i byggnadsoch

trafiktekniskt hänseende med stöd af järnvägsstyrelsens sakkunniga

kommission måste anses mindre fördelaktigt än alternativ n:r 2 (1903 års

Glasbergalinje), förefaller det, enligt stadsfulfmäktiges mening, som om

alternativ n:r 6 svårligen skulle kunna på allmänna grunder förordas.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län liar med

underdånigt utlåtande den 2 mars 1908 öfverlämnat stadsfullmäktiges

förberörda skrift och därvid anfört, att olägenheterna af de nuvarande,

endast genom en bibana uppehållna järnvägsförbindelserna tydligen

måste för staden kännas tryckande och verka hämmande på stadens

fortsatta förkofran. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har följaktligen

tillstyrkt, att banan måtte framdragas öfver staden, äfvensom

framhållit, att den ifrågasatta järnvägsanläggningen, med hänsyn till

sjötrafikens i kanalen intresse, måste utföras så, att järnvägstrafiken

göres oberoende af kanaltrafiken.

I skrifvelse den 16 december 1907 till järnvägsstyrelsen har vidare

Södertälje kanal- och slussverksaktiebolag hemställt, att styrelsen måtte,

så snart ske kunde, gå i författning om vidtagande af erforderliga åtgärder

för borttagande af statens järnvägars svängbro öfver Södertälje

kanal och framdragande af järnvägen öfver kanalen å bro med segelfri

höjd.

Som stöd härför anför bolaget, att detsamma genom ett den 15

mars 1806 för kanalverket utfärdadt nådigt privilegium blifvit tillförsäkradt

rättighet att utan något som helst intrång eller hinder allt

framgent bedrifva sjötrafik å kanalen. Något undantag därifrån till

förmån för statens järnvägar har icke rättsligen sedermera ägt rum,

och då den tidpunkt kommer, att järnvägens svängbro till följd af

järnvägstrafikens utveckling medför verkligen besvärande uppehåll och

hinder för mottagande eller lämpligt betjänande af sjötrafiken, äger

bolaget, enligt sitt förmenande, rättslig befogenhet att påyrka svängbrons

borttagande och järnvägens framdragande å segelfri höjd. Och denna

tidpunkt är, enligt bolagets mening, redan inne.

Då, enligt det för svängbrons skötande fastställda reglemente, bron

skall hållas stängd 15 minuter före hvarje väntadt bantågs ankomsttid

och, hvad söderifrån kommande tåg beträffar, den ej må öppnas, förrän

det tåg, som passerat, gifvit ankomstsignal till Igelsta närmast norr

om Saltskog belägna järnvägsstation, är det, påpekar bolaget, lätt att

Yttrande af

Kungl. Maj:ts

befallningshafvande

i

Stockholms

län. ,

Skrift från

Södertälje kanal-

och slnssverksaktiebolag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

Järnvägsstyrelsens

lind.

skrifvelse den

29 oktober

1908.

inse ii vilket hinder och uppehåll i kanaltrafiken vållas af bron. Kanalen

passeras i medeltal under sommarmånaderna af omkring 40 fartyg dagligen,

stundom flera, och mången gång måste i reguliär fart gående

ångfartyg vänta på brons öppnande timvis, segelfartyg ända till tre

timmar eller mera. Allmän klagan förspörjes också häröfver bland

fartygsbefälhafvarna, och förhållandet varder, säger bolaget, helt

enkelt olidligt, då med dubbelspåranläggning och byggandet af Järna

—Norrköpingsbanan tågantalet än ytterligare ökas.

För egen del har järnvägsstyrelsen uti sin omförmälda skrifvelse

den 29 oktober 1908 till en början meddelat, att styrelsen trott sig

finna, att hvarje förslag, som ej afser att gorå järnvägs- och kanaltrafiken

helt oberoende af hvarandra, måste betraktas såsom provisorium,

ägnadt att uppskjuta frågans verkliga lösning kortare eller längre tid,

och finner sig styrelsen ej böra tillstyrka något sådant förslag.

Af öfriga förslag hafva, säger styrelsen, de, som afse linjens framdragande

å segelfri höjd öfver nuvarande kanalen, den fördelen framför

dem, som betinga linjens dragande öfver kanalen vid Södertälje

sluss, att förbindelsen från Stockholms centralstation söderut genom

sådan omläggning endast obetydligt förlänges — omkring 130 meter —

men kvarstår härvid olägenheten af att, såsom för närvarande, förbindelsen

med Södertälje måste upprätthållas med särskilda tåg å en sidolinje,

hvilken dessutom genom en förflyttning af Saltskogs station ökas

med 1,450 meter.

Statens järnvägars kostnader för trafiken Saltskog—Södertälje och

å Saltskogs station hafva, enligt hvad styrelsen meddelar, för 1908 års

8 första månader uppgått till 35,525 kronor 17 öre, motsvarande för helt år

omkring 53,000 kronor, hvilket belopp gifvetvis kommer att afsevärdt höjas

på grund af den förlängda vägen mellan Saltskog och Södertälje och

i den mån trafiken på Södertälje ökas. Då dessutom det nya läget för

Saltskogs station å bankfyllnad af respektive 6,4 och 8 meters höjd å

mindre bärig mark äfvensom den höga bankfyllnaden söder om broläget

å delvis sank mark medföra vanskligheter, som undandraga sig en

noggrann kostnadsberäkning, har järnvägsstyrelsen vid valet mellan dessa

förslag å höjda lägen öfver kanalen å nuvarande plats och de förslag,

som innefatta linjens dragande genom Södertälje stad, ej funnit sig

kunna tillstyrka en sådan lösning af frågan, som någotdera af förstnämnda

förslag innebär.

De fördelar förslagen n:r 1 och 2 erbjuda framför öfriga ofvan afhandlade

förslag har styrelsen sammanfattat sålunda:

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 94.

fast bro å segelfri höjd öfver kanalen å plats, som ej lägger hinder

1 vägen för framtida ombyggnad af kanalen utan särskilda kostnader

för ändring af statsbanan;

Saltskogs skiljestation bortfaller och endast en station för Södertälje

behöfver anordnas och trafikeras;

Södertälje stad erhåller station vid hufvudlinjen, hvarigenom persontrafiken

till och från denna raskt framåtskridande stad befrias från

olägenheten af de tågombyten, som nu måste äga rum; samt

afsevärd förkortning af tiden för resan å linjen Södertälje—Stockholm.

Emot dessa fördelar ställer sig, anmärker styrelsen, den visserligen

ej obetydliga förlängningen af linjen för den genomgående förbindelsen

mellan Stockholm och platser söder om Södertälje — för linjerna n:o 1

och 2 respektive 3,380 och 2,030 meter. Någon förlängning i restiden

anser styrelsen emellertid ej däraf komma att förorsakas, enär den

nya linjen med sin fasta bro kan i sin helhet passeras med större hastighet

än nuvarande linje med rörlig bro, öfver hvilken tåg måste

framgå med reducerad hastighet, och jämväl uppehållen å Södertälje

station kunna reduceras i följd af de större bekvämligheter för resande

och resgods, som kunna beredas där jämfördt med vid Saltskogs station.

Att framdragandet af linjen öfver Södertälje stad måste betraktas

såsom ett väsentligt villkor för denna stads tillväxt finner styrelsen

bäst framgå af de uppoffringar, staden och enskilda äro beredda att

ikläda sig för att frågan må lösas på detta sätt.

Sålunda hafva, enligt hvad styrelsen vidare meddelar, stadens fullmäktige

genom till järnvägsstyrelsen afgifven förbindelse utfäst sig att för linjens

framdragande öfver stadens område dels upplåta den mark, som

staden äger och hvilken omfattar för linjen n:r 1 omkring 44,600 kvadratmeter

med ett taxeradt värde af 74,500 kronor och för linjen n:r

2 omkring 54,800 kvadratmeter med ett taxeradt värde af 117,200

kronor, dels ock för inlösen af de områden, som därutöfver erfordras,

ställa till förfogande ett belopp af 200,000 kronor. Dessutom har

ägaren till Saltskog erbjudit sig afstå för linje och station erforderlig

mark till en areal af omkring 13,000 kvadratmeter med beräknadt värde

af 39,000 kronor.

Äfven Södertälje badhusaktiebolag och Södertälje kanal- och slussverksaktiebolag

hafva erbjudit sig lämna för linjens framdragande erforderliga

områden af dessa bolag tillhörig mark, utgörande samman! agdt

en areal af omkring 3,700 kvadratmeter, som torde kunna värderas till

20,000 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1909. t Sami. 1 Afd. 62 Iläft. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

I stadens erbjudande ingår äfven staden tillhörig mark, som

erfordras för utläggande af ett andra hufvudspår å linjen söder om

Saltskogs station, utgörande för en sträcka af 1,500 meter omkring

15,000 kvadratmeter, och hvars värde torde kunna uppskattas till omkring

9,000 kronor.

Staden har vid sitt erbjudande fogat följande villkor:

l:o) att definitivt beslut i ifrågavarande ämne varder fattadt vid

1909 års Riksdag;

2:o) att en hållplats anlägges på stadens östra område i närheten

af kanalen;

3ro) att den nya järnvägen framdrages så, att den ej lägger hinder

i vägen för stadens allmänna kommunikationer; samt

4:o) att, sedan banan upplåtits för trafik, linjen Stockholm—Södertälje

kommer att trafikeras med minst fyra lokaltåg i hvardera riktningen

dagligen.

Till villkoren 2:o) och 3:o) har, enligt hvad järnvägsstyrelsen anmärker,

redan vid förslagens uppgörande vederbörlig hänsyn tagits,

och rörande villkoret 4:o) har styrelsen intet att erinra.

Dessa förhållanden, hvilka styrelsen anser synnerligen beaktansvärda,

såväl som ofvan anförda trafiktekniska och andra skäl finner

styrelsen vara af så afgörande betydelse, att styrelsen ej tvekar att

tillstyrka linjens omläggning öfver Södertälje med anordnandet af en

gemensam station för staden och Saltskog.

Af för denna omläggning föreliggande förslag torde nämligen, enligt

styrelsens mening, det under n:r 3 upptagna ej böra ifrågakomma,

då gifvetvis en anordning med två stationer i Södertälje och en i Saltskog

måste ur trafiksynpunkt betraktas såsom mindre ändamålsenlig.

Af de förslag, som sålunda böra tagas under ompröfning — de

med n:r 1 och 2 betecknade — betingar n:r 2 bibehållandet af en lokaltrafik

å linjen Rönninge—Igelsta såsom bilinje. I motsats till kommissionen

finner styrelsen nämligen, att synnerligen tungt vägande

skäl måste föreligga för en förflyttning af denna hållplats med däraf

förorsakade betydande förändringar i jord värden och andra förhållanden

däromkring. Berörda omständighet har ock beaktats af 1901 års

bangårdskommitté.

I detta sammanhang erinrar styrelsen om, att utefter landsvägen

mellan Igelsta och Södertälje dels sommarvillor, dels för vinterbostäder

afsedda byggnader finnas uppförda; att med afseende på belägenheten

Jakobsdal invid linjen n:r 2 såsom villastad icke torde kunna

jämföras med Igelsta villastad, hvilken har ett härligt läge i synnerli
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

gen förmånlig terräng vid Halsfjärden, som utgör en del af farleden

mellan Östersjön och Mälaren; samt att, då industrien i Stockholm på

senare tid mer och mer söker sig bort från hufvudstaden för att åt

sig bereda bekvämare och billigare platser vid sjö och järnväg —

sålunda har nyligen område förvärfvats vid Igelstaviken i närheten af

hållplatsen af'' Liljeholmens stearinljusfabriks aktiebolag för eventuell

ditflyttning af bolagets verksamhet — man har anledning antaga, att

dylika områden i denna trakt komma att härför tagas i anspråk, hvarvid

Igelsta hållplats snart nog måste utvidgas till lastplats med utgrening

af järnvägsspår utefter Igelstaviken. Å Igelstasidan af viken finnas

redan en kemisk fabrik och ett sågverk, för hvilket sistnämndas

räkning, enligt från vederbörande erhållen uppgift, å den midt öfver

viken belägen station »Södertälje uthamn» å Norra Södermanlands järnväg

afsändts och mottagits under år 1907 tillsammans 869 vagnslaster

gods.

Vidare har styrelsen meddelat, att ägaren af Igelsta gård förbundit

sig att, därest i grannskapet af Igelsta nuvarande hållplats anordnas en

håll- och lastplats, tillhandahålla utan ersättning ett område af intill

15,000 kvadratmeter för denna anläggning, dock under förbehåll att

sådana statens järnvägars områden, som efter linjens omläggning eventuellt

ej längre blifva för statens järnvägars ändamål erforderliga och

hvilka förut tillhört Igelsta gård, återfalla till denna gård.

På grund af hvad sålunda anförts, finner styrelsen, gent emot kommissionens

uttalade åsikt, det föreligga synnerligen starka skäl för tillgodoseendet

äfven framdeles af en vid denna hållplats redan befintlig

trafik, hvilket, därest en ny linje enligt förslaget n:r 2 komme till stånd,

skulle påfordra, att linjen Rönninge—Igelsta fortfarande måste trafikeras,

en trafik, som i mån af hållplatsens ökade betydelse blefve

synnerligen besvärlig och dyrbar att upprätthålla. Den fördel, som

vunnes genom att trafiken Saltskog—Södertälje bortfölle, komme sålunda

att i viss mån motvägas af olägenheten af en särskild lokaltrafik å den 6

kilometer långa sträckan Rönninge—Igelsta.

Detta förhållande jämte den till 700,000 kronor beräknade högre

kostnaden för förslaget n:r 2 finner järnvägsstyrelsen vara värdt så stort

afseende, att styrelsen ej tvekar att uttala sig för förslaget n:r 1 såsom

det i alla de på frågan inverkande omständigheter mest tillfredsställande.

För att emellertid den fördel, som den nuvarande linjen Igelsta—

Saltskog äger framför den omlagda, att vara kortare, skall kunna i

någon män tillgodogöras, har styrelsen tänkt sig bibehålla den nuva
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

• Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

rande och använda densamma för sådana tåg, som icke behöfva göra

uppehåll vid Södertälje, såsom exempelvis kungliga tåg, matvarutåg,

vissa snälltåg, trupptåg, extra tåg för lustresande till Stockholm med

flera. De tåg, som sålunda skulle framföras å den nuvarande linjen,

således utan att beröra Södertälje, blefve så få, att de icke kunde anses

verka hindrande för kanaltrafiken.

Då styrelsen nu gjort framställning om det anslag, som erfordras

för utförandet af förslaget n:r 1, har styrelsen funnit sig böra vidtaga

en del ändringar i det förut uppgjorda kostnadsförslaget med hänsyn

till de högre arbetspriser, med hvilka numera måste räknas, en justering,

som proportionsvis äfven skulle ändra kostnadsberäkningarna för

öfriga förslag och sålunda ej inverka afsevärdt på resultatet af gjorda

jämförelser.

Dessutom har styrelsen ej ansett sig kunna, åtminstone ej omedelbart

vid arbetets utförande, påräkna någon inkomst genom försäljning

af de områden, som upptagas af nuvarande stationen och förbindelsespåret

dit, områden, som af kommissionen beräknats till ett värde af

240,000 kronor. Detta värde, till hvilket gifvetvis måste tagas hänsyn

vid jämförelsen mellan kostnaderna för de olika förslagen, kan emellertid

ej nu direkt öfverflyttas i __ penningar och sålunda ej minska det

anslagsbehof, som föreligger. Äfven beräkningen af utgifterna för

jordförvärf måste justeras med hänsyn till numera erhållna förbindelser

från jordägare om fri upplåtelse af mark.

Kommissionens kostnadsberäkning för förslaget n:r 1 slutar på en

summa af 4,174,800 kronor. Enligt vid styrelsens skrifvelse fogadt

kostnadsförslag erfordras emellertid för anordnandet af en dubbelspårig

linje . från Rönninge öfver Igelsta och Södertälje till konnektionen

i gamla linjen invid Saltskogs nuvarande station ett anslag af 4,700,000

kronor, fördelade sålunda:

Jordområdets anskaffning

Terrassermg .......................

Konstarbeten...................„...

öfverbyggnad ....................

Stationer .............................

Diverse arbeten ..................

Allmänna omkostnader ...

.................. kronor 200,000

.................. » 796,870

.................. » 1,507,820

.................. » 372,600

.................. ).» 1,003,000

.................. » 204,200

.................. » 615,510

Summa kronor 4,700,000

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

Kostnaderna för utläggandet af ett andra hufvudspår å linjen

Saltskog—Jama, kvilket styrelsen anser lämpligen böra ske i sammanhang

med stambanans omläggning vid Södertälje, hafva beräknats till

700,000 kronor, fördelade sålunda:

Jordområdets anskaffning...................................... kronor 50,000

Terrassering ..................-........................................... » 257,350

Konstarbeten ............ t> 63,000

Öfverbyggnad ........................................................... » 235,000

Diverse arbeten ......................................................... » 30,000

Allmänna omkostnader............................................. » 64,650

Summa kronor 700,000

Då styrelsen anser det vara af synnerlig vikt att här ifrågasatta

anläggningar vinna sin fullbordan intill den tid, då statsbanan Järna—

Norrköping kan öppnas för trafik, bvilket beräknas kunna ske under

loppet af år 1913, bar styrelsen förutsatt arbetenas fördelande på åren

1910—1913 och att härför erforderliga anslag ställas till förfogande

enligt följande plan:

år 1910 till förberedande arbeten,

jordförvärf m. m.................... ....................... 100,000 kronor

» 1911 ............................................,....................... 1,500,000 t>

» 1912 ................................................................... 2,500,000 d

» 1913 för fullbordandet erforderligt belopp 1,300,000 »

Summa 5,400,000 kronor

Styrelsen har jämväl bifogat plan- och profilritningar öfver de ifrågasatta

anläggningarna.

Frågan om västra stambanans inledande till Stockholm har — såsom

jag redan förut an ty dt — varit föremål för en grundlig utredning

af 1901 års bangårdskommitté. De förslag till frågans lösning, som afsågo

anläggandet af en ny linje med afvikning från nuvarande linjen

vid Gnesta eller Saltskog, har kommittén icke ansett sig kunna förorda,

utan har kommittén uttalat, att västra stambanans nuvarande sträckning

mellan Gnesta och Stockholm borde utan större förändringar bibehållas.

Äfven järnvägsstyrelsen har biträdt denna mening.

På grund af tidigare af Ivungl. Maj:t och Riksdagen fattade beslut

i fråga om utläggande af dubbelspår mellan Rönninge och Ålfsjö statio
-

Departements
chefens
yttrande.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 94.

ner torde man också kunna utgå därifrån, att de förslag, som afse,

att statsbanan skulle afvika från sin nuvarande sträckning vid Saltskog

eller ännu sydligare, icke vidare böra komma i betraktande. Vid sådant

förhållande böra några betänkligheter med hänsyn till nyssnämnda förslag

icke möta mot anordnandet af det nu ifrågavarande dubbelspåret

söder om Rönninge samt ett slutgiltigt ordnande af banans sträckning

vid Södertälje och öfver kanalen därstädes.

Järnvägsstyrelsens förevarande framställning afser hufvudsakligen

anläggning dels af dubbelspår mellan Rönninge och Järna stationer å

västra stambanan, dels ock af fast järnvägsbro å segelfri höjd öfver

Södertälje kanal norr om slussen, hvarigenom stambanan kommer att

erhålla förändrad sträckning mellan Igelsta hållplats och Saltskogs station.

Detta förslag^ motsvarar den i förutnämnda tabell under n:r 1 upptagna

linjen.

Hvad dubbelspåranordningen beträffar, är densamma betingad af

den i hög grad ökade trafiken och den ytterligare trafikökning, som

emotses, då den beslutade statsbanan Järna—Norrköping blir färdig.

Till belysning af den under senare år inträffade högst afsevärda trafikökningen

har jag från järnvägsstyrelsen erhållit följande siffror:

Antal tåg för dag å linjen Rönninge—Saltskog:

Enligt sommartidtabellen: Enligt vintertidtabellen:

År 1895............... 22 År 1895—96............... 21

» 1900............... 33 5> 1900—01............... 36

)» 1905............... 43 » 1905—06............... 45

» 1906............... 48 » 1906—07............... 47

» 1907............... 52 » 1907—08 50

» 1908............... 54 » 1908—09............... 51

År.

Antal afgångna och anlända resande

vid Rönninge.

vid Saltskog och

Södertälje.

vid Jama.

1898 ..................

15,199

148,313

30,845

1902 ..................

42,908

206,308

33,204

1907 ..................

108,881

335.489

59,528

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 94.

39

År.

Trafikinkomster för afsänd trafik

vid Bönninge.

vid Saltskog och

Södertälje.

vid Jama.

1898 ..................

5,927

137,517

35,296

1902 ..................

10,180

183,505

40,453

1907 ..................

32,622

235,964

51,521

År.

GodstonMlometer för bankilometer

å linjen Bönninge—

Saltskog.

å linjen Saltskog—

J ärna.

1898..............................

210,765

191,120

1902..............................

268,988

242,755

1907..............................

358,154

322,235

Antal tågmöten och tågpassager vid Rönninge, Saltskog och Järna

var år 1898 14 men är enligt nu gällande tidtabell 48, hvarjemte vid

Saltskogs station, som är utgångspunkten för Norra Södermanlands

järnväg, dagligen expedieras 8 å 10 tåg å denna järnväg.

Redan nu möta svårigheter att å ifrågavarande bansträcka med

enkelspår behörigen sköta den i och för sig betydliga trafiken, och

gifvetvis måste det inom kort och med all säkerhet, då järnvägen mellan

Järna och Norrköping blifvit färdig, visa sig hardt när omöjligt att med

nuvarande anordningar utan ständiga tågrubbningar tillgodose det alltjämt

växande trafikbehofvet.

Nödvändigheten af dubbelspår mellan Rönninge och Järna synes

mig följaktligen obestridlig, hvadan jag anser mig böra förorda järnvägsstyrelsens

framställning att redan nu vidtaga åtgärder för anordnande

af dylikt spår.

I sammanhang med frågan om utläggande af dubbelspåret måste

emellertid träffas slutligt afgörande rörande järnvägens sträckning mellan

Rönninge och Saltskogs stationer.

Härvid äro utom kostnadsfrågan hufvudsakligen två omständigheter

att taga i betraktande, nämligen kanal- och järnvägstrafikens förhållande

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

till hvarandra samt Södertälje stads intresse af hufvudspårets framdragande

genom staden.

Banan öfvergår för närvarande å en punkt mellan Igelsta hållplats

och Saltskogs station Södertälje kanal på svängbro med broreglarnas

underkant 12,97 meter öfver slusströskein i Stockholm samt med

en fri seglationsvidd af 9,5 meter.

Enligt den nu gällande ordinarie vintertidtabellen, 1 oktober 1908

—1 maj 1909, kan bron under dygnet hållas öppen 9 timmar 45 minuter,

hvaraf emellertid 6 timmar 20 minuter infalla mellan klockan 10

på kvällen och klockan 6 på morgonen. Härförutom spärras kanalen

ej sällan af extra tåg. Enligt sommartidtabellen ställer sig förhållandet

än ogynnsammare för kanaltrafiken.

Samtidigt med att den tid, då bron kan hållas öppen för fartygs

genomsläppande, på grund af det växande tågantalet alltmera afknappas,

visar kanaltrafiken en fortgående stegring. I detta hänseende ber jag

få åberopa följande belysande siffror:

År.

Antal

resor genom Södertälje kanal af

Summa resor.

Kanal- ocli sluss- afgifter för far- koster ocli varor.

Kronor.

Ångfartyg.

Segelfartyg.

Pråmar.

Timmer-

flottar.

1895.........

2,426

1,226

1,043

349

5,044

49,793

1900.........

2,738

1,581

1,451

769

6,539

61,205

1903.........

3,017

1,756

1,768

280

6,821

66,609

1906.........

3,475

2,163

1,766

417

7,821

69,616

1908.........

3,090

1,143

1,900

308

6,441

64,150

Nedgången i trafiken under år 1908 är uppenbarligen beroende

på då rådande dåliga konjunkturer.

Såsom handlingarna utvisa, genomlöpes kanalen under sommarmånaderna

af i medeltal omkring 40 fartyg om dygnet. Enligt

hvad jag inhämtat, kan endast ett mindre antal af dessa fartyg

passera under svängbron, som därför måste öppnas 25 till 32 gånger

dagligen. Bron skulle, enligt den nu gällande tidtabellen och i öfrigt

fastställda bestämmelser, såsom nämndt, icke hållas öppen fullt 10

timmar om dygnet. Genom en del signalinrättningar lär dock numera

så ordnats, att bron kan hållas öppen något längre tid. Med

hänsyn till förhållandena i kanalen kunna emellertid i medeltal icke

mer än 4 fartyg i timmen passera genom kanalen. På grund af det

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

41

väsentliga hinder, som vållas af svängbron, är därför uppenbart, att

maximum af kanalens trafikförmåga under nuvarande förhållanden snart

är uppnådt, och redan nu åstadkommas, såsom utredningen oförtydbart

gifver vid banden, till följd af svängbron understundom svåra störningar

i kanaltrafiken. På sätt framgår af de utaf mig förut lämnade uppgifter

bar antalet tåg för dag å linjen Rönninge—Saltskog ökats från 33 år

1900 till 54 år 1908, en ökning således under 8 år af nära 64 procent.

Någon anledning att antaga, det tågantalet hädanefter skall växa mindre

hastigt förefinnes säkerligen icke. Snarare torde med tillkomsten af

den nya statsbanan mellan Järna och Norrköping kunna motses än

snabbare tillökning i trafiken. Klart synes mig därför vara, att den

nuvarande svängbron inom några få år skulle blifva så upptagen för

järnvägens behof, att den endast mycket kort tid af dygnet skulle

kunna öppnas för sjötrafik. Denna trafik skulle således blifva så godt

som stängd för alla fartyg, bvilka ej kunna passera under bron.

Med sådana förhållanden för ögonen synes det mig vara nödvändigt,

att sjötrafiken genom Södertälje kanal och järnvägstrafiken inom

den närmaste framtiden göras oberoende af hvarandra på sådant sätt,

att järnvägen föres öfver kanalen på fast bro å segelfri höjd. Icke

blott ur synpunkten af kanalens intresse utan äfven med hänsyn till

järnvägstrafiksäkerheten synes en sådan anordning å ifrågavarande

hårdt trafikerade linje vara att bestämdt förorda.

Det framkomna förslaget att ersätta den nuvarande svängbron med

en ny svängbro på 15 meters fri höjd öfver högvatten anser jag, lika

med järnvägsstyrelsen, innebära ett provisorium, som ingalunda är att

tillråda. Jag vill härvid erinra, att man vid frågans bedömande bör

taga hänsyn därtill, att måhända inom en icke alltför aflägsen framtid

elektrisk drift kommer att införas å våra statsbanor. Den elektriska

driften betingar kortare och tätare tåg, och på en handel sådan som

den nu ifrågavarande torde öfver hufvud taget en med elektrisk drifkraft

ombesörjd trafik icke kunna göras beroende af en bro, som då

och då måste öppnas.

Om man således gjort klart för sig, att den nuvarande svängbron

bör ersättas med fast bro å segelfri höjd, återstår att bestämma lämpligaste

läget för den nya bron.

I sådant hänseende föreligga två särskilda förslag, afseende det

ena att förlägga bron vid nuvarande kanalöfvergången och det andra

att bygga bron norr om slussen. Enligt det förra alternativet skulle

järnvägens nuvarande sträckning hufvudsakligen bibehållas, något som

Bill. till Biksd. Vrot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 62 Höft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

ju gifvetvis vore en fördel. Det senare alternativet åter skulle betinga

en väsentlig omläggning och däraf följande förlängning af järnvägen.

Jag vill till en början nämna, att, därest bron skulle förläggas vid

nuvarande kanal öfvergången, enligt min åsikt järnvägen bör så framdragas,

att därigenom icke förhindras genomförandet af förslaget att

genom förändrad sträckning af Södertälje kanal öka dess trafikförmåga.

På sätt framgår af den utaf den trafiktekniska kommissionen åstadkomna

utredningen, skulle emellertid vid sådant förhållande järnvägens ombyggande

med säkerhet blifva ej oväsentligt dyrare än enligt de förslag,

som eljest synas kunna ifrågakomma.

Äfven andra skäl tala emot förslaget. På grund af markens lösa

beskaffenhet såväl söder om det nuvarande broläget som i närheten af

Saltskogs station kunna nämligen, såsom af utredningen framgår, de

afsevärda bankfyllnader, som nödvändiggöras af järnvägsspårets upplyftande

till segelfri höjd, här endast med stor risk anordnas och undandraga

sig dessutom noggranna kostnadsberäkningar.

En annan omständighet, som ej helt bör förbises, är att enligt

detta förslag Södertälje stads intresse att komma i direkt beröring med

statsbanan omintetgöres, och ej nog därmed, dess trafikförhållanden

blifva väsentligen försämrade, i det förbindelsen mellan Södertälje och

Saltskog afsevärdt förlänges genom denna senare stations af bankfyllnaden

nödvändiggjorda förflyttning.

På grund af livad sålunda förekommit, anser jag mig böra tillstyrka

förslaget att förlägga den nya fasta bron norr om Södertälje sluss.

Om jag sammanfattar de fördelar, detta förslag innebär, skulle dessa

vara, att kostnaderna blifva lägre, att förenämnda dyrbara och riskabla

bankfyllnader undvikas, att staden Södertälje kommer i en länge efterlängtad

direkt beröring med statsbanan, att trafikerandet af det nuvarande

bispåret mellan staden och Saltskog upphör, att endast en station

behöfver användas i stället för de två nuvarande, samt att statens

järnvägar göras oberoende af en möjligen blifvande omläggning af Södertälje

kanal.

Jag tillåter mig i sammanhang härmed erinra om de förut omnämnda,

ej obetydliga uppoffringar i form af upplåtelse af mark och

kontant bidrag, som Södertälje stad med flera åtagit sig i händelse af bifall

till förslaget om brons förläggande på den af mig nu förordade

platsen.

Järnvägsstyrelsen har föreslagit, att den nya bron skall förläggas

öfver kanalen med liufvudregelns underkant 31,5 meter öfver Stockholms

slusströskel, hvarigenom skulle erhållas en segelfri höjd af om
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 94.

kring 26 meter öfver Mälarens vattenyta vid medelvattenstånd, en höjd,

som, med hänsyn till den af bangård skommittén i ärendet förebragta

utredning, får anses fullt tillräcklig för tillgodoseende af sjötrafikens

kraf. Jag vill här omnämna, att de af Stockholms stads drätselnämnd

tillkallade sakkunniga för pröfning af förslagen om reglering af hufvudstadens

slussfråga och upptagande af en ny farled genom Hammarbysjö

i sitt den 10 december 1907 afgifna betänkande i fråga om järnvägsbron

öfver Årstaviken utgått från och lämnat utan erinran, att

skenans öfverkant skulle högst ligga 32 meter öfver Stockholms slusströskel.

Då afståndet mellan skenans öfverkant och hufvudregelns

underkant måste beräknas till minst V* meter, skulle således genom

den nu föreslagna höjden å bron öfver Södertälje kanal önskemålet om

samma segelfria höjd på ifrågavarande broförbindelser vara tillgodosedt.

Bron är afsedd att byggas i tio spann, af hvilka ett om 60 meter

och de öfriga om tillhopa 301,5 meter, samt hvila å 10 och 14 meter

höga landfästen af sten samt 9 järnbockar. Kostnaden för bron har

beräknats till 1,250,000 kronor, hvilket belopp är inberäknadt i den

förenämnda, af järnvägsstyrelsen upptagna posten »konstarbeten 1,507,820

kronor».

Då man bestämt sig att förlägga broöfvergången norr om Södertälje

sluss, måste valet träffas mellan två alternativa linjer, Igelstalinjen

och Glasbergalinjen, i den förut omnämnda sammanställningen anmärkta

under 1) och 2).

Ur kostnadssynpunkt äro förslagen väsentligen likvärdiga. Den

trafiktekniska kommissionen hade beräknat kostnaderna för Glasbergalinjen

till något mer än 700,000 kronor högre än för Igelstalinjen.

Järnvägsstyrelsen har, såsom nämndt, väsentligt höjt kostnadsberäkningen

för Igelstalinjen, men, enligt hvad meddelats mig, har vid en

approximativ kalkyl inom styrelsen beräknats motsvarande kostnadsökning

för Glasbergalinjen, hvadan skillnaden i anläggningskostnad

skulle blifva ungefärligen denna summa. Mot denna högre anläggningskostnad

för Glasbergalinjen svarar emellertid en omkring 30,000

kronor högre årlig driftkostnad för Igelstalinjen. Om man kapitaliserar

driftkostnaden efter en beräknad räntefot af 4 %, skulle sålunda sammanlagda

anläggnings- och driftkapitalet för de båda linjerna ungefär

uppväga hvarandra.

Kan man följaktligen hitintills lämna kostnadsfrågan ur räkningen,

talar för Glasbergalinjen, att densamma är 1,350 meter kortare än

Igelstalinjen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 94.

Järnvägsstyrelsen bär emellertid förordat den senare linjen hufvudsakligen

af skäl, att den följer nuvarande bansträckan fram till

Igelsta hållplats, och att med hänsyn till kommunikationsbehofvet omkring

denna hållplats, som är belägen omkring 2 kilometer från den

föreslagna hållplatsen Moraberg å Glasbergalinjen, valet af denna senare

linje skulle betinga bibehållandet af den 6 kilometer långa linjen

Rönninge—Igelsta såsom bilinje för lokaltrafik. Om denna utgångspunkt

är riktig, har jag ej kunnat finna annat, än att Igelstalinjen

skulle ställa sig så väsentligt ekonomiskt fördelaktigare för staten, att

man nödgas se bort från den vägförlängning, som dess antagande skulle

medföra. Driftkostnaden för linjen Rönninge—Igelsta, därest denna

linje skulle efter eventuell förflyttning af stambanan till annan sträckning

bibehållas såsom sidolinje, kan nämligen, enligt upplysning från

järnvägsstyrelsen, öfverslagsvis beräknas till 46,000 kronor för år.

Detta belopp, kapitaliseradt efter 4 %, motsvarar 1,150,000 kronor,

hvarmed vid en jämförelse mellan de båda linjerna sammanlagda anläggnings-

och driftkapitalet för Glasbergalinjen bör ökas.

För att söka bilda mig ett säkrare omdöme rörande det uppgifna

kommunikationsbehofvet omkring Igelsta hållplats har jag inhämtat

närmare upplysningar i ämnet. Jag bär därvid erfarit, att vid hållplatsen

i fråga, där, såsom handlingarna utvisa, för några år sedan i

medeltal försåldes allenast omkring 1,000 biljetter årligen, försålts

4,963 biljetter under år 1907 och 5,242 biljetter under år 1908. Härtill

kommer ett betydligt antal försålda biljetter till hållplatsen jämte

persontrafiken å månadsbiljetter.

Jag har vidare inhämtat, att omkring hållplatsen ligga egendomen

Igelsta gård och åkerbrukskolonien Hall; att från Igelsta gård försålts

ett antal af 30 tomter, hvarå finnas uppförda några och tjugu hus,

hvarje hus i regel bebodt af två familjer; att vidare följande lägenheter

ligga i närheten af hållplatsen, nämligen Sofiehill med 3 sommarvillor

och en vinterbostad, Hagaberg med 3 sommarvillor, Viksängen

med 4 sommarvillor samt 2 andra sommarvillor och 5 eller 6 lägenheter,

belägna utmed landsvägen. Samtliga dessa egendomar och

lägenheter äfvensom Igelsta ångsåg hafva sin naturliga trafik på Igelsta

hållplats. Såsom järnvägsstyrelsen påpekat, har Liljeholmens stearinfabriks

aktiebolag inköpt ett område vid Igelstaviken i närheten af

hållplatsen i afsikt att dit förflytta sin verksamhet. Slutligen är Igelstalinjen

väsentligen bättre belägen för att upptaga trafik från östra sidan

af Halsfjärden med dess för bebyggande synnerligen gynnsamma

terräng.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.

I betraktande af alla dessa omständigheter har jag, lika med järnvägsstyrelsen,

funnit, att man icke kan utan att åstadkomma allt för

stora rubbningar i jordvärden och andra förhållanden nedlägga trafiken

å den nuvarande linjen mellan Rönninge och Igelsta hållplats. Jag

anser mig därför hafva goda skäl att ansluta mig till järnvägsstyrelsens

förslag, att den nya linjen först vid Igelsta hållplats skall afvika

från banans nuvarande sträckning.

Järnvägsstyrelsens hemställan, att den nuvarande linjen mellan

Igelsta och Saltskog skulle, äfven sedan den nya sträckningen blifvit

färdig, bibehållas för att tagas i anspråk för vissa tåg, hvilka ej göra

uppehåll i Södertälje, synes mig vara att förorda. Kostnaden för bevakning

och underhåll af denna 2 kilometer långa linje torde enligt

uppgift kunna beräknas till 3,000 kronor om året.

Mot de af järnvägsstyrelsen gjorda kostnadsberäkningarna har jag

icke ansett mig kunna framställa någon anmärkning. Dock vill jagerinra

därom, att, såsom förut omnämnts, vissa, till 240,000 kronor

värderade områden, hvilka för närvarande upptagas af Södertälje station

och förbindelsespåret dit, efter den nu ifrågavarande anläggningens

utförande skulle enligt den trafiktekniska kommissionens förmenande

blifva obehöfliga och kunna försäljas. Något afdrag för nyssnämnda

belopp i kostnadsberäkningen har järnvägsstyrelsen emellertid på anförda*

skäl icke gjort. Om också, såsom jag inhämtat, en del af ifrågavarande

områden äfven för framtiden kan blifva behöflig för statens

järnvägar och sålunda ej bör försäljas, torde dock för återstoden en

icke så obetydlig försäljningssumma kunna påräknas. Anläggningskostnaden

skulle följaktligen komma att minskas med denna summa.

Kostnaden för anläggningarna synes lämpligen, såsom på senare

tider skett i fråga om dubbelspåranläggningar, böra utgå af lånemedel.

En karta, utvisande de olika förslagen rörande järnvägens sträckning

å ifrågavarande handel, torde få biläggas detta protokoll.

På grund af hvad sålunda förekommit, tillstyrker jag i underdånighet,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, under förbehåll af kostnadsfri upplåtelse af mark och kontant

bidrag af staden Södertälje, Södertälje kanal- och slussverksaktiebolag,

C. F. Liljewalch och ägaren af Igelsta gård enligt af dem afgifna förbindelser,

besluta dels utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan

Rönninge och Järna stationer å västra stambanan, dels banans framdragande

i ändrad sträckning från Igelsta hållplats på fast bro å segelfri

Itik. till. Biksd. Prof. 1909. 1 Sami. J Afd. 02 Höft. 7

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 94.

höjd öfver Södertälje kanal norr om slussen därstädes och vidare

genom staden Södertälje, dels ock häraf föranledda stationsanordningars

utförande, allt för en beräknad kostnad af 5,400,000 kronor; samt

att för påbörjande af berörda anläggningar för år 1910 till utgående

från riksgäldskontoret anvisa ett belopp af 100,000 kronor,

med rätt för Eders Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under innevarande

år af tillgängliga medel utanordna sistnämnda belopp.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet skulle

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

F. W. O. Leuhusen.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1909.

opaginerad Kontrollera mot PDF

V>\_VAW

# ** *1

**- *A..

!a& T*

MoM

É’ "W

VML’

Ul,''i r

pr/.

Y Y_\~\ Y_.W

af* ^

lösen ho/rf

GlaM

''Cd&sbe/Wjx

. - ,

‘>?-*>S.6

^mi!iiii\0

y,^

* .,~

m'' ■«*

s&axfc

/greij^m

g^&tomut»u

täannimmtS JJ

%/fr''1.....**%

PLAN UTVISANDE ALTERNATIVA FÖRSLAG TiLL

OMLÄGGNING

A-\# >T

AP VAST RA

STAMBANAN

a sträckan

RONN/NGE—SALTSKOG

Skida i:ioooo.

s* A

%ooo meter

tamp®*

f«ii

ySr \

Järnvägsstyrelsens Södertäljelvye är /901, med en station i Södertälje.

1903års Glasberg a linje, med en station i Södertälje.

Järn vägsstyrelsens SödertäljeUnje är 1901, med tre stationer, tvål Södertälje och en i Saltskog.

Linjen Rorunnge-IgelstarSaltshog med Idig bro öfver nuvarande Södertälje kanal.

Nuvarande Västra Stambanan.

1907ärs liiye mod 75™hög bro öfver Södertälje kanal.

beta,

T

Fotolit.Gen. Stab. Lit. Anst.Stockh.

ujgLZrM.. .£—ata

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.