Sök i Ratio Lex

Angående pension åt skrifbiträdet hos nedre justitierevisionen Amalia Charlotta Jansson

1910-03-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:100, Angående pension åt skrifbiträdet hos nedre justitierevisionen Amalia Charlotta Jansson

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

7

N:o 100.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående pension

åt skrifbiträdet hos nedre justitierevisionen Amalia Charlotta

Jansson; gifven Stockholms slott den 4 mars 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed

föreslå Riksdagen medgifva, att skrifbiträdet hos nedre justitierevisionen

Amalia Charlotta Jansson må från och med månaden näst efter den,

hvarunder hennes arbete för nedre revisionens räkning upphört under

sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig

pension af sjuhundra kronor.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Albert Petersson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 4 mars 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

v. Sydow.

Departementschefen statsrådet Petersson anförde:

»Nedre justitierevisionen har i underdånig skrifvelse den 5 februari

1910 gjort framställning om beredande af pension åt Amalia Charlotta

Jansson, hvilken under en lång följd af år varit sysselsatt med renskrift

för nedre revisionens räkning.

Justitierevisionens framställning är föranledd af en från Amalia

Charlotta Jansson inkommen skrift, i hvilken hon anhållit, att, då

hennes arbetskrafter numera vid snart uppnådda 66 års ålder vore nedsatta

och hon saknade andra tillgångar än en lifränta å obetydligt

belopp, justitierevisionen ville vidtaga åtgärder för åstadkommande af

någon pension för henne af statsmedel, hvarjämte hon hemställt, huru
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

vida icke, intill dess sådan pension kunde blifva benne beviljad, något

understöd kunde beredas henne för den tid från den 17 december 1909,

hvarunder hon enligt företedt läkarbetyg af sjukdom varit urståndsatt

att förtjäna något till sitt uppehälle.

Beträffande sökanden och hennes arbete för justitierevisionen inhämtas

af handlingarna i ärendet:

Sökanden, som är född den 13 maj 1844, har allt sedan år 1864

haft stadigvarande sysselsättning med renskrift inom nedre revisionen,

allenast med undantag af tiden september 1895—oktober 1898, då hon

i följd af sjukdom icke kunnat arbeta. Hennes dagliga arbetstid har i

regel uppgått till 8 å 10 timmar, hvaraf 4 timmar inom ämbetslokalen.

Ersättningen för arbetet har beräknats med visst belopp för skrifven sida

och till en del utgått af nedre revisionens expensmedel, men i öfrigt

erlagts af den tjänsteman — registrator^ protokollsekreterare eller

amanuens —, hvilken varit skyldig bekosta renskriften. Med den ersättning,

som i nedre revisionen betalas för renskrift, kan, enligt hvad

nedre revisionen upplyser, en van och fullt arbetsför renskrifverska förvärfva

en inkomst af 80 å 90 kronor i månaden eller, om hon ej

under hela året unnar sig ledighet, omkring 1,000 kronor årligen.

Sökanden har emellertid under de sista 4 eller 5 åren, då hennes ålder

tvungit henne att i någon mån hushålla med sina krafter, icke kunnat

uppnå högre årsinkomst än 700 å 800 kronor. Nedre revisionen vitsordar,

att sökanden städse med utmärkt skicklighet samt den största

plikttrohet och ordentlighet fullgjort sitt sträfsamma arbete; och har

revisionen särskildt omnämnt, att sökanden till följd af sin synnerliga

förmåga att verkställa renskrifning efter äfven mycket svårlästa koncept,

då klar uppfattning af det skrifnas innehåll fordras för afskriftens verkställande,

mycket anlitats för renskrifning af dylik, mera fordrande art.

Sådant arbete kräfver — anmärker nedre revisionen — afsevärdt längre

tid än annan renskrift, utan att dock betalningen är högre. Jämväl erinrar

nedre revisionen, hurusom sökanden fått verkställa så stor del af

den renskrifning, hvilken bekostas med expensmedel och kan sägas ske

mera direkt för statsverkets räkning än den, som betalas af ämbetsoch

tjänstemännen inom revisionen, att med all säkerhet i allmänhet

minst hälften af hennes dagliga arbetstid åtgått till arbete af det förra

slaget.

Angående sin ekonomi har sökanden åberopat ett af statsmäklaren

A. Klingbom och kartografen A. L. Jacobsson utfärdadt intyg, att hon

icke äger annan tillgång än en lifränta å 88 kronor om året, tillkommen

genom insamling bland justitierevisionen s ämbets- och tjänstemän.

Bih. till liiksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 77 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

Då det helt visst vore synnerligan hardt, om sökanden efter mera

än 42 års träget och samvetsgrannt arbete hos nedre revisionen mot

en ersättning, som uppenbarligen icke lämnat möjlighet till besparingar,

skulle lämnas att lida nöd, när hennes krafter nu på grund af hög

ålder och sjukdom visade sig otillräckliga, har nedre revisionen hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd för beredande åt henne

af pension utaf statsmedel, hvilken pension enligt revisionens mening

lämpligen borde utgå för tiden från den 17 december 1909, efter hvilken

dag hon varit urståndsatt att arbeta.

I fråga om pensionens belopp har nedre revisionen erinrat, hurusom

löneregleringskommittén i sitt den 31 oktober 1907 afgifna betänkande

rörande fastare anställning för vissa biträden hos statens

ämbetsverk och myndigheter ansett ålderdomsunderstöd till i Stockholm

anställdt kvinnligt skrif biträde, som uppnått 60 års ålder och 30 tjänstår,

böra uppgå till lägst 600 och högst 900 kronor årligen; och har nedre

revisionen framhållit, att sökanden, som snart uppnår 66 års ålder, räknar

42 tjänstår samt att det arbete, sökanden haft att utföra, till stor omfattning

varit af sådan art, som fordrar omdöme och urskillning, samt

således icke inskränkt sig till rent mekaniskt renskrifningsarbete.

Statskontoret, som efter nådig remiss afgifvit underdånigt utlåtande

i ärendet, har däri till en början erinrat, att i några af statskontoret

angifna fall Riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag beviljat pension åt

kvinnliga skrifbiträden hos ämbetsverk och myndigheter samt att för

nu pågående riksdag framlagts förslag om beviljande af pension å

1,000 kronor åt skrifbiträdet hos kammarkollegiet Fredricjue Schenholm.

Statskontoret anmärker emellertid, att samtliga dessa full förete

den olikheten med det förevarande, att den inkomst, som af vederbörande

pensionstagare i tjänsten åtnjutits, i sin helhet utgått direkt af

statsmedel, under det att sökandens aflöning, såsom ofvan nämnts,

endast till omkring hälften bestridts af sådana medel, under det att

återstoden bekostats af vederbörande ämbets- och tjänstemän. Härvid

borde dock märkas, att då nämnda återstod väl kunde antagas hafva

i sin helhet eller åtminstone till sin hufvudsakliga del utgått från de

åt vissa tjänstemän i nedre revisionen anslagna renskrifningspenningar,

densamma torde kunna betraktas såsom indirekt bekostad af statsmedel.

Vid sådant förhållande och då den i ärendet förebragta utredningen

syntes till fullo ådagalägga, att sökanden vore i behof af något understöd

på sin ålderdom, samt staten med hänsyn till sökandens långvariga,

synnerligen väl vitsordade tjänstgöring icke skäligen sjmtes kunna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 100.

undandraga sig att bereda henne sådant understöd, har statskontoret

ansett sig böra tillstyrka, att framställning för ändamålet hos Riksdagen

göres. Vidkommande beloppet af understödet har statskontoret funnit

detsamma, med fästadt afseende å sökandens årsinkomst i tjänsten samt

hvad statskontoret framhållit angående de medel, hvaraf denna inkomst

utgått, lämpligen böra bestämmas till 500 kronor. Statskontoret har

alltså hemställt, att Kungl. Magt täcktes föreslå Riksdagen att åt sökanden

å allmänna indragningsstaten uppföra en pension till belopp af 500

kronor årligen att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder

hennes verksamhet för nedre revisionens räkning upphört.

I den under senare tid uppkomna frågan om förändring i de hos

ämbetsverk och myndigheter arbetande skrifbiträdenas ställning hade

jag anledning uttala mig, då jag den 14 nästlidna januari inför Kungl.

Maj:t framlade förslag till lönereglering för fångvårdsstyrelsen (se 1910

års statsverksproposition, andra hufvudtiteln, s. 16—34). Därvid behandlades

jämväl frågan om beredande åt dessa biträden af pension,

i hvilket afseende beslut fattades att för ett fast kvinnligt skrifbiträde,

som skulle uppföras å fångvårdsstyrelsens stat, hos Riksdagen begära

rätt till pension enligt 1907 års pensionslag. Vinner detta förslag

Riksdagens godkännande och fattas enahanda beslut rörande skrifbiträdena

hos andra ämbetsverk, lärer staten skäligen icke böra undandraga

sig att bereda ålderdomsunderstöd jämväl åt skrifbiträden, som

nödgas afgå från sina befattningar, innan löne- och pensionsförhållandena

för biträdena hos det verk, där de äro anställda, reglerats. Utom detta

skäl för bifall till föreliggande framställning om pension åt sökanden

kan för öfrigt, på sätt statskontoret erinrat, till stöd därför åberopas

åtskilliga tidigare fall af likartad beskaffenhet.

Anser jag således lika med statskontoret, att pension bör beredas

sökanden, hvilken under mycket lång tid på ett synnerligen förtjänstfullt sätt

tjänat det allmänna, måste jag däremot finna pensionens af statskontoret

föreslagna belopp för lågt. Statskontoret synes hafva tillmätt storleken

af sökandens inkomst af befattningen och den omständigheten, att denna

inkomst endast till eu del betalts direkt af statsmedel, för stor betydelse.

Att sökanden, särskildt under de senaste åren, då hennes krafter aftagit,

haft jämförelsevis låg inkomst af sitt arbete, bör enligt min mening

icke öfva bestämmande inverkan å pensionsbeloppet, enär sökandens

verksamhet varit af den art och omfattning, att motsvarande befattningar

i andra verk numera i allmänhet aflönas betydligt högre. Hvad sättet

för arbetets betalande vidkommer, har statskontoret själft framhållit, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

den allra största delen af sökandens arbete betalts, om ej direkt med

statsmedel, dock indirekt med sådana medel, i det att de åt tjänstemännen

af staten anslagna renskrifniugspenningarna af dem användts

till ersättning åt sökanden för hennes arbete; det är endast med afseende

å den obetydliga del af den utaf sökanden besörjda renskrift, som ej

betalts på något af dessä sätt, som det torde kunna ifrågasättas, att

hänsyn därtill ej bör tagas vid fastställandet af pensionsbeloppet. Det

af statskontoret föreslagna beloppet torde för öfrigt knappast vara tillräckligt

att, äfven med tillägg af den lifränta, som anskaffats genom

insamling inom nedre revisionen, bereda sökanden nödtorftigt uppehälle

å hennes ålderdom. På grund af hvad jag sålunda anfört har jag funnit

en årlig pension för sökanden af 700 kronor vara skälig. Detta belopp

understiger i allt fall hvad nämnda biträde i fångvårdsstyrelsen enligt

den nya regleringen skulle bekomma i pension; efter 60 lefnads- och

30 tjänstår skulle hon, med en slutaflöning af 1,500 kronor, blifva

berättigad till årlig pension af 1,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

medgifva, att skrifbiträdet hos nedre justitierevisionen Amalia Charlotta

Jansson må från och med månaden näst efter den, hvarunder hennes

arbete för nedre revisionens räkning upphört, under sin återstående

lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten eu årlig pension af sjuhundra

kronor.»

Till föredragandens, af statsrådets öfriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall; och skulle till Riksdagen

aflåtas proposition af den lydelse, bilagan vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERT-AKTIEBOLAG, 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.