Sök i Ratio Lex

Angående anslag för anordnande af undervisning i epidemiologi åt medicine kandidater

1910-02-25 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:121, Angående anslag för anordnande af undervisning i epidemiologi åt medicine kandidater

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

1

Nr 121.

Kung!. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående anslag

för anordnande af undervisning i epidemiologi åt medicine

kandidater; gifven Stockholms slott den 25 februari

1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att,

för anordnande vid epidemisjukhusen i Stockholm, Göteborg, Malmö och

Uppsala af klinisk undervisning i epidemiologi åt medicine kandidater, på

extra stat för år 1911 anvisa ett anslag af 6,000 kronor, att användas

enligt af Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.^ *

Under Hans Maj:ts

| |||Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

P. E. Lindström.

Bih. till Riksd. Prot. 1.910. 1 Sami 1 Afd. 89 Raft. (Nr 121).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Departementschefen, statsrådet Lindström anförde härefter:

Angående an- »Samma dag, den 9 april 1904, som den s. k. universitetsexamensord^ande^f

kommittén till Kungl. Maj:t, öfverlämnade sitt förslag till stadga angående

klinisk medicinska examina, aflat kommittén en underdånig skrifvelse, hvari

in(Hpid7mioiogi(''ensamii;ia påkallade Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å behofvet för de mest

medicine tdicine studerande af praktisk utbildning i epidemiologi samt utsträckt

kandidater. undervisning rörande lungtuberkulosens diagnostik och hygien.

I afseende särskildt å epidemiologien — och det är frågan om undervisningen

häri, som skall blifva föremål för denna min framställning —

anförde kommittén, hurusom det varit ett länge kändt missförhållande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr. 121.

beträffande vår medicinska undervisning, att de studerande1 ej alls erhölle

någon praktisk utbildning i nämnda ämne. Under de diskussioner angående

den medicinska undervisningen, som föregått kommitténs tillsättande,

både såväl från lärarnas och de praktiserande läkarnas som från de studerandes

sida kraftiga yrkanden gjorts på införande i den medicinska studiekursen

af klinisk undervisning i epidemiologi. Denna fråga vore emellertid

af särdeles svårlöst beskaffenhet. Staten förfogade nämligen icke

öfver något sjukhus med det kliniska material, som oundgängligen erfordrades

för en tillfredsställande undervisning i ämnet; och någon ändring

härutinnan syntes icke heller vara att förvänta, enär fall af epidemiska

sjukdomar väl äfven i framtiden måste hänvisas till de sjukvårdsanstalter,

som kommunerna för dylikt ändamål upprättat. Vidare syntes det, därest

epidemisjukhusen skulle kunna upplåtas för undervisningen, blifva nödvändigt,

att särskilda åtgärder vidtoges för att undvika spridning af

smitta.

För utarbetande af ett bestämdt förslag angående tillgodoseende af

omförmälda af kommittén berörda viktiga önskemål fordrades emellertid

icke blott en grundlig utredning af sakens alla sidor, utan äfven underhandlingar

med de kommunala myndigheter, utan hvilkas medverkan en

klinisk undervisning i epidemiologi knappast kunde åvägabringas. Kommittén,

som icke varit i tillfälle att i detalj utreda de af densamma i

dess skrifvelse berörda frågor och ej heller genom det af kommittén lämnade

uppdrag ansett sig äga befogenhet att träda i underhandling med

nyssnämnda myndigheter, hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte åt

vederbörande medicinska myndigheter uppdraga utredningen af omförmälda

frågor och därefter vidtaga de åtgärder, Kungl. Maj:t kunde finna

af behofvet påkallade.

Efter erhållen nådig remiss å kommitténs nyssnämnda framställning

hörde kanslern för rikets universitet de större konsistorierna och de medicinska

fakulteterna vid universiteten samt lärarkollegiet vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet. Fortfarande begränsande mig till frågan om

undervisning i epidemiologi ber jag att nu få lämna en redogörelse för det

hufvudsaldiga af hvad fakulteterna och lärarkollegiet yttrade i detta ämne —

till fakulteternas uttalanden hafva konsistorierna för sin del anslutit sig.

Medicinska fakulteten i Uppsala anförde:

Hvad anginge den kliniska undervisningen i epidemiologi ansåge

fakulteten det i hög grad önskvärdt, att förbättrade anordningar vidtoges

för densamma.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

jKungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Den enda oftare förekommande epidemiska sjukdom, som mottoges

vid medicinska kliniken i Uppsala, vore nervfeber (abdominaltyfus). Fall

af denna sjukdom funnes nästan ständigt å kliniken och användes äfven

för den kliniska undervisningen. Så kunde exempelvis nämnas, att denna

sjukdom under hvardera af de tre senaste terminerna två eller tre gånger

varit föremål för klinisk föreläsning. Fakulteten ansåge det visserligen

vara af betydelse, att undervisning i denna sjukdom sålunda kunde beredas

de tjänstgörande, men funne det ock vara för läkarutbildningen

oundgängligen nödvändigt, att undervisning anordnades äfven för de öfriga,

vanligaste epidemiska sjukdomarna, Indika endast funne vård å särskilda

epidemisjukhus.

För anordnande af dylik undervisning hade man tydligen i första

hand att tänka på Stockholms stads epidemisjukhus, enär detta vore det

största i riket, och fakulteten funne det därför synnerligen angeläget, att

en undervisning därstädes måtte komma till stånd. Det vore emellertid i

hög grad att befara, att ej samtliga medicine studerande kunde komma

att mottagas vid detta enda sjukhus.

Fakulteten ansåge det därför vara sin plikt att leda uppmärksamheten

på, hurusom i Uppsala uppfördes ett epidemisjukhus, hvilket vore afsedt

att öppnas under år 1906. Detta skulle få minst 75 sängar och syntes

komma att motsvara anspråken på en modern sjukvårdsinrättning af detta

slag. Anmärkas borde äfven, att det vore afsedt ej blott för patienter från

staden utan äfven från länets öfriga delar, hvilket tydligen komme att

medföra något mindre ojämn tillgång på sjukhusmaterial, än om sjukhuset

endast skulle hafva upptagit stadens patienter. Det torde således vara

berättigadt antaga, att tillgången på sjukdomsfall komme att medgifva, det

undervisning i Uppsala skulle kunna beredas åtminstone under vissa tider

för ett mindre antal tjänstgörande.

Emellertid vore fakulteten ej i tillfälle att för det dåvarande underhandla

med vederbörande myndigheter om, huruvida tillstånd skulle kunna

erhållas att meddela undervisning vid detta sjukhus, enär hvarken styrelse

eller läkare för detsamma då ännu vore utsedd.

Lika litet vore fakulteten i stånd att lämna detaljerade förslag angående

eventuellt ordnande af undervisningen i epidemiologi vid Stockholms

epidemisjukhus, innan utredning förelåge, i hvad mån sådan kunde

komma att äga rum.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund anslöt sig i allo till

ett af professorn i praktisk medicin S. Ribbing afgifvet yttrande af följande

innehåll:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Universitetsexamenskommittén hade med stort skäl upptagit den flera

gånger förut debatterade frågan om de svenska medicine studerandes bristfälliga

praktiska utbildning i fråga om epidemiologi. Kommittén hade

icke uppgjort något detaljerad! förslag rörande sättet att af hjälpa denna

brist. Ribbing ville därför i saken framställa några allmänna antydningar.

Den moderna sjukhushygienen ville ej veta af att kontagiösa sjukdomar

upptoges och inlades på de allmänna sjukhusen. De epidemiska

sjukdomarna isolerades allt mer och mer på epidemisjukhus, som underhölles

och bekostades af kommunerna. Öfver dessa sjukvårdsanstalter hade

staten alls ingen bestämmanderätt ocli kunde sålunda icke fordra, att de

användes för undervisningsändamål. Emellertid syntes medicinens utveckling

och läkarbildningens tillbörliga tillgodoseende fordra, att man för

framtiden icke lika skarpt som hittills uppställde den grundsatsen, att

staten skulle disponera alla de institutioner, där medicinsk undervisning

gåfves, och att läkarna vid desamma skulle vara af staten tillsatta och

aflönade. Det syntes vara nödvändigt och lämpligt, att staten med kommunala

myndigheter öfverenskomme om rättighet att få begagna epidemisjukhusens

patientmaterial för läkarutbildningen samt att ”dessa myndigheter

vid tillsättning af läkartjänsterna tillförbunde deras innehafvare att

mot den särskilda ersättning, som af statsmedel kunde beredas, tillhandagå

de studerande med tillbörlig undervisning rörande epidemiska sjukdomar.

Ehuru sådana läkare icke aflagt några särskilda lärarprof, kunde man tillfullo

lita på deras förmåga att i den praktiska undervisningen och handledningen

utföra ett tillfredsställande arbete. En liknande anordning förefunnes

på många ställen i utlandet. Särskild! hade Ribbing sett den vid

Liverpools universitet, och där hade man ej observerat någon olägenhet i

form af smittospridning genom klinikantcrna. Vissa tyska universitetskliniker

hade isoleringsafdelningar för epidemiska sjukdomsfall, och Ribbing

hade där haft tillfälle att iakttaga typhus exanthematicus, recurrens, difteri

m. in. Vid besöken på dessa af delningar åtföljdes läraren icke af hela

praktikantgruppen, utan turvis af utvalda personer, hvilka genom begagnande

af särskilda dräkter o. s. v. sökte förekomma möjligheten af smittans

utbredning.

Innan aftal af nu antydd art blifvit träffadt, syntes det vara för tidigt

att framställa något förslag rörande tiden och stället för undervisning i

epidemiologi.

Karolinska institutets lärarkollegium, som åt särskilda kommitterade,

utsedda bland kollegiets ledamöter, uppdragit att till kollegiet afgifva förberedande

yttrande i ärendet, förklarade sig icke kunna bestämdt ansluta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

sig till ett af de kommitterade gjordt uttalande, att tjänstgöringen å epidemisjukhus

borde omfatta en tid af en månad. Lärarkollegiets uppfattning härutinnan

var grundad på den synnerligen ojämna tillgången på kliniskt material å

sådana sjukhus. Vidare anförde lärarkollegiet, att det af universitetsexamenskommittén

använda uttrycket »undervisning i epidemiologi» borde ändras

till »klinisk undervisning rörande vissa epidemiska sjukdomar». I enlighet

med kommitterades förslag hemställde lärarkollegiet, att åtgärder måtte

vidtagas för att från vederbörande myndigheter i Stockholm och Göteborg

erhålla upplysning, huruvida ifrågavarande undervisning finge anordnas

vid epidemisjukhusen i nämnda städer.

Det torde vara lämpligt att här återgifva det väsentligaste af nyssnämnda

af lärarkollegiet utsedda kommitterades uttalanden i afseende å klinisk undervisning

i epidemiologi. De kommitterade erinra först, att redan nu tillfälle

till dylik undervisning ej alldeles saknades, ity att såväl å universitetssjukhusen

som å serafirnerlasarettet då och då vårdades fall af nervfeber, hvilka

blefve föremål för undersökning och undervisning. Dessa fall vore dock

särskildt i Stockholm få och sporadiska; och då på senare år nervfebern

nästan dött ut i Stockholm, funnes knappt någon möjlighet att här åstadkomma

undervisning rörande denna sjukdom utom vid de tider, då någon

epidemi uppstode i Stockholm eller dess närhet. Detsamma gällde koppor

och fläcktyfus, hvilka sjukdomar ej komme till behandling å serafimerlasarettet

eller universitetssjukhusen, enär häraf angripna sjuka ej finge

intagas å dessa sjukvårdsanstalter.

I afseende å öfriga smittosamma sjukdomar förekomme å serafimerlasarettets

poliklinik fall af dem af och till, i synnerhet vid epidemier i

Stockholm. Däremot finge dylika fall ej intagas å de kliniska af delningarna.

Å den pediatriska polikliniken, någon gång äfven på barnhuset och

barnsjukhuset, förekomme rätt ofta fall af epidemiska sjukdomar, såsom

skarlakansfeber, difteri, mässling, kikhosta, vattkoppor, barnkolera o. d.,

naturligtvis endast under de tider, då de respektive sjukdomarna vore

gängse i hufvudstaden. De blefve så godt som alltid föremål för klinisk

demonstration, särdeles med hänsyn till diagnos och behandling.

Kommitterade vore emellertid ense därom, att fall af epidemiska sjukdomar

vore så sparsamma å de kliniska sjukhusen och deras polikliniker,

att ett verkligt behof af förbättrad undervisning rörande dem förefunnes.

Då för närvarande vid serafirnerlasarettet icke funnes särskild afdelningför

smittosamma sjukdomar och det syntes möta stora, för att ej säga

oöfvervinneliga svårigheter att där få till stånd en komplex af nybyggnader,

nog stora och tidsenliga för en nöjaktig klinisk undervisning i epidemi
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 121.

ologi, funnes enligt kommitterades mening för närvarande ingen annan utväg,

än att vederbörande statsmyndigheter vände sig till Stockholms stadsfullmäktige

och dess hälsovårdsnämnd, med anhållan att vid Stockholms stads

stora epidemisjukhus, som med skäl kunde kallas mönstergillt, medicine kandidater

måtte lämnas tillåtelse att i tur och ordning tjänstgöra. Kommitterade,

som ej ansett sig befogade att härom öppna förhandlingar, hade

dock rådfört sig med öfverläkaren doktor Thure Hellström och med honom

varit ense om den åsikten, att tjänstgöring å epidemisjukhuset borde vara

obligatorisk för alla medicine kandidater och ett villkor för afläggande af

medicine licentiatexamen.

För att denna tjänstgöring skulle kunna bli effektiv och gagnelig

erfordrades dock, att de tjänstgörande finge bo å epidemisjukhuset under

sin tjänstgöringstid, och att således bostäder för dem där inrättades, så

att de kunde dag och natt följa de ofta svåra fall, som där intoges och

ofta omedelbart, såsom vid difteri, fordrade ingripande behandling.

Nuvarande öfverläkaren, som personligen ställt sig tillmötesgående

mot ett dylikt förslag, hade förklarat sig villig att handleda de studerande

och anordna detaljerna af undervisningen.

Då emellertid epidemier af svårare art blott vissa tider förekomme i

hufvudstaden, funnes ingen full garanti för att de studerande skulle kunna

erhålla nöjaktig erfarenhet om dessa sjukdomar.

Enär det för öfrigt tidvis syntes möta svårighet att emottaga alla,

som anmälde sig, ville kommitterade föreslå, att, om behofvet så komme

att kräfva, anordningar äfven vidtoges ätt bereda tillfälle till enahanda

undervisning vid epidemisjukhuset i Göteborg.

I afseende å tidslängden för tjänstgöring ansåge kommitterade, att

den borde bestämmas till en månad, men att medicine kandidat, som, under

pågående epidemi, minst en månad varit förordnad till biträdande läkare

någonstädes i riket å epidemisjukhus i stad, måtte befrias från nu nämnda

tjänstgöring.

För anordnande af den föreslagna undervisningen erfordrades alltså

uppbyggande: eller anordnande vid Stockholms (eventuellt Göteborgs) epidemisjukhus

af bostadshus för klinikanterna, innehållande bostadsrum jämte

nödiga lokaler och bekvämligheter (såsom garderober, toaletter, badrum,

matsal, rum för betjäning o. s. v.). Fn sådan anordning skulle fullt tillfredsställa

behofvet för närvarande.

Vidare borde lämpligt arfvode beredas öfverläkaren vid epidemisjukhuset

för det ökade arbete, som pålades honom genom undervisningen.

De tjänstgörandes kost, som för närvarande kunde beräknas till 1

krona för dag och person, borde af dem själfva betalas. Därtill komme

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 121.

eu relativt ringa ersättning för städning och dylikt, som äfven borde af

de tjänstgörande utgöras.

Af lärarkollegiets protokoll för den dag, den 9 mars 1905, då kollegiets

nyss omförmälda uttalande beslöts, fanns utdrag bilagdt samma

uttalande. Däraf inhämtas, bland annat, att vid ärendets handläggningen

medlem af kollegiet inlagt en bestämd gensaga mot den tanken, att

för ifrågavarande undervisnings anordnande skulle erfordras uppbyggande

af särskilda hus: detta vore onödigt och olämpligt samt skulle blifva alldeles

för dyrt.

Med öfverlämnande af de infordrade yttrandena afgaf kanslern underdånigt

utlåtande den 30 november 1905. Kanslern anförde därvid: Förevarande

ärende stode i nära sammanhang med den på Kungl. Maj:ts pröfning

beroende frågan angående ombildning af det medicinska undervisnings-

och examensväsende^ Den 14 september 1905 hade kanslern

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i sistnämnda fråga och därvid

föreslagit, att Kungl. Maj:t måtte åt en fåtalig kommitté uppdraga att på

grund af förefintliga förarbeten utarbeta ett slutligt förslag i ämnet.

Kanslern ville nu hemställa, att därest nämnda förslag vunne nådigt afseende,

jämväl den nu föreliggande frågan måtte varda öfverlämnad till

samma kommitté.

Medicinalstyrelsen anbefalldes härefter att afgifva underdånigt utlåtande

i förevarande ärende. Denna myndighet, som redan den 22 november 1905

afgifvit utlåtande öfver universitetskommitténs förslag rörande det medicinska

undervisningsväsendets ordnande i dess helhet, hade därvid berört

äfven nu ifrågavarande spörjsmål och därom uttalat, att det vore en allt mera

framträdande brist i den nuvarande läkarutbildningen, att för närvarande icke

något tillfälle vore lämnadt de blifvande läkarna att göra sig förtrogna med

epidemiska sjukdomars igenkännande och behandling, enär ju patienter

med dylika sjukdomar icke vårdades å de medicinska klinikerna. Vissa

bland dessa sjukdomar, särskildt difteri och skarlakansfeber, hade länge

varit ganska allmänna i de flesta delar af landet samt vore af tillräckligt

allvarsam beskaffenhet för att göra det ömkligt, att hvarje praktiserande

läkare under sin studietid finge göra sig förtrogen med de sjukdomstecken,

som utmärkte dessa sjukdomar, då en snabbt och säkert ställd diagnos

kunde varda af den allra största betydelse, om icke för den sjuke själf,

så i alla händelser för hans omgifning. Det syntes ej vara omöjligt att

af Stockholms stads hälsovårdsnämnd utverka tillträde till stadens epidemisjukhus

för åtminstone en del tjänstgörande medicine kandidater. I

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 121.

öfrigt funnes i regeln epidemisjukhus i de flesta städer, dit större länslasarett

vore förlagda, och de unga läkarna borde under en kortare tid af

en såsom villkor för legitimation ifrågasatt assistenttjänstgöring beredas

tillfälle att tjänstgöra äfven å vederbörande epidemisjukhus.

I anslutning till hvad universitetskanslern påyrkat hemställde medicinalstyrelsen

slutligen i sin berörda skrifvelse, att en särskild kommitté

måtte erhålla uppdrag att på grund af förefintligt förarbete utarbeta slutligt

förslag i afseende å det medicinska undervisningsväsendet.

Vid besvarandet af remissen i nu afsedda ärende, hvilket skedde genom

underdånig skrifvelse den 29 januari 1906, åberopade medicinalstyrelsen

hvad densamma i fråga om ordnande af de epidemiska sjukdomarnas

studium anfört i skrifvelsen den 22 november 1905. Under förutsättning

af nådigt bifall till medicinalstyrelsens i nämnda skrifvelse framställda

förslag hemställde styrelsen i skrifvelsen den 29 januari 1906,

att åt den ifrågasatta nya kommittén äfven måtte öfverlämnas att uppgöra

förslag till ifrågavarande epidemio]ogiska studiers närmare ordnande.

De af såväl kanslern som medicinalstyrelsen gjorda framställningar

om den medicinska undervisningsfrågans vidare bearbetande ledde till att

Kungl. Maj:t den 16 mars 1906 bemyndigade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla fem sakkunniga för att biträda vid utarbetandet

af förslag dels till stadgar angående examina samt undervisningsoch

studieväsendet inom universitetens medicinska fakulteter och vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet, dels ock i fråga om åtgärder, som i

samband härmed kunde vara erforderliga.

Med skrifvelse den 27 november 1906 öfverlämnade de på grund af

nämnda bemyndigande af departementschefen utsedda sakkunnige förslag

till examensstadgar, hvilket förslag sedermera väsentligen lades till grund

för den af Kungl. Maj:t den 28 juni 1907 utfärdade stadgan angående

medicinska examina.

I denna skrifvelse erinrade de sakkunnige om universitetsexamenskommitténs

framställning om anordnande af undervisning i epidemiologi

samt uttalade som sin åsikt, att en fylligare sådan borde eftersträfvas, ja

vore nödvändig. Denna undervisning kunde och borde efter de sakkunniges

uppfattning ordnas så, att de studerande finge under en månads

assistenttjänstgöring å epidemisjukhus genomgå en klinisk kurs i förekommande

epidemiska sjukdomars patologi och terapi. Kunde medgifvande

erhållas att vid epidemisjukhuset i Stockholm, det största i riket, erhålla

utrymme för erforderligt antal assistenter, syntes behofvet för den närmaste

tiden vara fylldt, på sätt närmare framginge af den genom karo
Bih.

till Riksd. Prol. 1910. 1 Sami. 1 Afd. SO Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung7. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

linska institutets lärarkollegium af särskilda sakkunniga åvägabragta utredning.

För syftemålets vinnande syntes alltså snarast möjligt yttrande

böra inhämtas från vederbörande kommunala myndigheter i Stockholm i

frågan huruvida och i hvilken omfattning en sådan tjänstgöring skulle

kunna anordnas vid epidemisjukhuset.

En af de sakkunniga, lasarettsläkaren A. Eurén, uttalade såsom sin

särskilda mening, att en för läkarens kunskapsbehof afpassad praktisk utbildning

bland annat i epidemiologi lämpligen skulle kunna ingå såsom

led i den praktiska utbildning och öfning utöfver den kliniska — därest

en sådan utbildning komme till stånd — hvilken i analogi med det s. k.

praktiska året i Tyskland och kandidattjänstgöringen i Danmark blifvit

äfven hos oss ifrågasatt och nu på vederbörligt uppdrag äfven vore föremål

för de sakkunniges pröfning.

Det uppdrag, som de sakkunnige ursprungligen erhöllo, var, såsom

af det nyss anförda framgår, ej begränsadt till att blott uppgöra förslag

till examensstadga. En särskild fråga, som därvid kom i betraktande,

var den, huruvida viss praktisk tjänstgöring och öfning å sjukhus utöfver

den kliniska tjänstgöringen borde föreskrifvas för blifvande läkare. Frågan

berördes af Eurén och i ett särskilt hänseende hade den varit föremål

för de sakkunnigas uppmärksamhet redan innan de den 27 november 1906

afgåfvo sitt stadgeförslag. I en den 10 oktober 1906 aflåten skrifvelse

till chefen för ecklesiastikdepartementet anmälde nämligen de sakkunniga,

att bland dem yppat sig skilda meningar, i det några ansett

frågan om ny stadga för de medicinska examina kunna och böra till behandling

omedelbarligen upptagas, utan att göras beroende af spörsmålet

huruvida nyssberörda praktiska tjänstgöring och öfning borde föreskrifvas,

samt andra" menat, att eventuella bestämmelser om dylik tjänstgöring borde

i stadgan intagas såsom ett väsentligt led i läkarutbildningen. De sakkunniga

anhöllo tillika, att departementschefen ville afgöra, hvilken af

dessa meningar borde läggas till grund för de sakkunnigas fortsatta

arbete.

Departementschefens till svar härå aflåtna skrifvelse den 11 oktober

1906 innehöll en anmodan till de sakkunniga att utarbeta förslag till

examensstadga, under förutsättning att praktisk tjänstgöring å sjukhus

utöfver den kliniska tjänstgöringen icke erfordrades, men att samtidigt

taga under öfvervägande, huruvida bestämmelser om sådan tjänstgöring

borde meddelas, och afgifva förslag till de ändringar i eller tillägg till

förutberörda förslag till examensstadga,, som därigenom blefve erforderliga.

I enlighet härmed kom förslaget till examensstadga och den på nämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

It

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

förslag grundade af Kungl. Maj:t utfärdade stadgan ej att innehålla några

bestämmelser rörande omförmälda tjänstgöring. Men frågan härom upptogs

af de sakkunniga till behandling i en den 13 november 1907 till

chefen för ecklesiastikdepartementet aflåten skrifvelse. De sakkunniga,

hvilka i sin dåvarande sammansättning utgjordes af f. d. professorn O.

Hammarsten, professorerna C. Sundberg, J. Borelius och K. Petrén samt

lasarettsläkaren Eurén, uttalade sig i denna skrifvelse till en början mot

införandet af en för alla läkare obligatorisk praktisk utbildning vid sjukhus,

föregående legitimationen. Det torde ej vara nödigt att i detta sammanhang

närmare redogöra för de sakkunnigas motiv härvid. Blott det

må sägas, att de icke ville omedelbart efter en examensreform, som bland

annat åsyftade studietidens förkortning, ifrågasätta anordningar, som för

alla läkare måste medföra tidsförlust och antagligen äfven ekonomisk uppoffring.

För vissa tjänsteläkarbefattningar åter påyrkade de sakkunniga,

att omförmälda praktiska utbildning borde uppställas såsom kompetensvillkor.

De sakkunniga hemställde i afseende härå, att för behörighet till

de afsedda befattningarna skulle utöfver legitimationen och öfriga hittills

i hvarje fall stadgade villkor jämväl fordras tjänstgöring under åtta månader,

vare sig före eller efter legitimationen, såsom underläkare eller

amanuens antingen vid offentlig sjukvårdsinrättning eller vid enskildt

sjukhus, som af medicinalstyrelsen därtill pröfvades lämpligt. Af denna

tjänstgöring skulle minst hälften, omfattande en tid af fyra månader, vara

fullgjord antingen vid medicinsk eller kirurgisk afdelning vid sjukhus med

sådana afdelningar eller ock vid odeladt lasarett.

Sistnämnda bestämmelse ger vid handen, att de sakkunniga tänkt sig,

att en del af berörda tjänstgöring skulle kunna äga rum vid specialanstalter.

Också äro ett stort antal sådana af olika slag upptagna bland de

af de sakkunniga uppräknade sjukvårdsinrättningar, där de afsett, att tjänstgöringen

skulle kunna utföras.

Bland dessa specialanstalter befinner sig äfven epidemisjukhuset i

Stockholm, där således praktisk utbildning på epidemiologiens område

skulle kunna förvärfvas. Då de sakkunniga emellertid taga i betraktande

den särskilda frågan om en sådan praktisk utbildning, påpeka de, att den

form, som de föreslagit för den praktiska sjukhustjänstgöringen efter licentiatexamen,

ej läte en utbildning i epidemiologi komma ett större antal

läkare till godo. Med hänsyn till den synnerligen stora praktiska betydelsen

af en sådan utbildning vore det gifvetvis nödvändigt att på annan

väg sörja för att undervisning i epidemiologi måtte komma till stånd.

Detta vore så mycket nödvändigare, som, enligt de sakkunnigas åsikt, praktisk

förfarenhet på detta område borde fordras hos alla läkare. Detta

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 121.

syntes icke kunna åstadkommas annorledes än genom anordnande af obligatorisk

assistenttjänstgöring vid epidemisjukhus före medicine licentiatexamen.

Så snart alltså möjlighet till dylik assistenttjänstgöring blifvit

beredd, för hvilket ändamål åtgärder borde med första vidtaga s, borde ett

tillägg till den nya stadgan angående medicinska examina göras, innefattande

bestämmelse om sådan obligatorisk assistenttjänstgöring. Tiden för densamma

borde lämpligen fastställas till en månad.

De sakkunniga afgåfvo tillika förslag till det af dem ifrågasatta tilllägget

till examensstadgan, afsedt att fogas till en punkt i § 20.

Detta de sakkunnigas sist omförmälda yttrande och förslag gaf riktning

åt det vidare förloppet af den nu förevarande frågan om betryggande

af undervisning i epidemiologi åt de blifvande läkarna. Sedan

nämligen åtskilliga myndigheter fått yttra sig i afseende å praktisk tjänstgöring

af allmän omfattning, anbefalldes medicinalstyrelsen genom nådig

remiss den 22 september 1908 att verkställa utredning angående möjligheten

att, på sätt ifrågasatts, anordna för blifvande läkare obligatorisk

assistenttjänstgöring vid epidemisjukhus samt med denna utredning och

de förslag, som häraf kunde föranledas, inkomma till Kungl. Maj:t.

Med anledning häraf framställde medicinalstyrelsen hos hälsovårdsnämnderna

i Stockholm, • Göteborg och Malmö förfrågan, huruvida och i

hvilken utsträckning sådan assistenttjänstgöring, som ifrågasatts, kunde

anordnas vid epidemisjukhusen i nämnda städer. Sedan hälsovårdsnämnderna

hos vederbörande stadsfullmäktige gjort framställningar i berörda

syfte, hafva stadsfullmäktige i ifrågavarande städer fattat följande beslut.

Stadsfullmäktige i Stockholm beslöto den 1 mars 1909, att å Stockholms

epidemisjukhus finge tills vidare och efter närmare öfverenskommelse

med hälsovårdsnämnden anordnas kurser för samtidigt högst fyra

medicine kandidater för deras undervisning i epidemiskt sjukas behandling

och vård, med rätt för dem att vid sjukhuset erhålla fri bostad, i den

mån sådan kunde dem beredas, samt kost mot ersättning, som vore gällande

för de vid sjukhuset anställda biträdande läkare, dock under villkor

att ersättning för det ökade arbete, som genom den påkallade undervisningen

orsakades sjukhusets läkare, skulle utgå af statsverket med ett belopp

af 2,000 kronor årligen att tilldelas öfverläkaren eller den, som vid

förfall för honom uppehölle hans tjänst.

Stadsfullmäktige i Göteborg beslöto den 16 september 1909 medgifva,

att å Göteborgs stads epidemisjukhus finge tills vidare och efter närmare

öfverenskommelse med hälsovårdsnämnden anordnas kurser för medicine

kandidater för deras undervisning i epidemiska sjukdomars igenkännande

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition Nr 121.

och behandling, med rätt för dem att vid sjukhuset erhålla fri bostad, i

den mån sådant kunde beredas dem, samt kost mot ersättning, som af

hälsovårdsnämnden bestämdes; dock under villkor, att ersättning för det

ökade arbete, som genom den påkallade undervisningen orsakades sjukhusets

öfverläkare, skulle utgå af statsverket med ett belopp af 1,000

kronor årligen, därest kursdeltagarnas antal under året ej öfverstigit 16,

samt med 60 kronor för hvarje deltagare, om antalet öfverstigit 16.

Stadsfullmäktige i Malmö slutligen beslöto den 11 juni 1909 att bifalla

medicinalstyrelsens berörda framställning angående anordnande af

kurser å stadens epidemisjukhus för två medicine kandidater samt att

medgifva, att kursdeltagarna finge åtnjuta fri bostad å sjukhuset, under

villkor att arfvode till epidemisjukhusläkaren finge utgå af statsmedel med

60 kronor för hvarje kursdeltagare, dock att läkarens hela ersättning för

år ej finge understiga 1,000 kronor.

1 eget underdånigt utlåtande den 12 november 1909 har medicinalstyrelsen

anfört, bland annat, följande: På grund af nyssnämnda stadsfullmäktigebeslut

kunde vid sagda tre städers epidemisjukhus årligen anordnas

inalles högst 36 kurser. Med en beräkning af samtidigt fyra assistenter

i Stockholm, två i Göteborg och två i Malmö kunde således högst

96 medicine kandidater årligen få tillfälle att genomgå dylik kurs. En

styrelsens utlåtande Infogad grafisk framställning öfver antalet under åren

1887—1908 legitimerade läkare visade emellertid, att antalet endast under

två år uppgått till något öfver 80, men att det merendels betydligt understigit

denna siffra — medeltalet har utgjort nära 60. De angifna 96 platserna

syntes således vara fullt tillräckliga för det föreliggande behofvet.

Framtida ökadt behof af platser torde, enligt hvad styrelsen inhämtat,

kunna mötas genom anordnande af dylika kurser i Hälsingborg och möjligen

i ytterligare några andra städer. Epidemisjukhusen i Stockholm,

Göteborg och Malmö vore enligt styrelsens åsikt synnerligen lämpliga för

det afsedda ändamålet. Såsom af de angifna stadsfullmäktigebesluten framginge,

erfordrades för förslagets genomförande ett årligt statsanslag af för

Stockholm 2,000 kronor och för Göteborg och Malmö tillsammans högst

2,880 kronor eller tillhopa 4,880 kronor om året. Då det närmare ordnandet

af undervisningskurserna vid epidemisjukhusen icke torde åligga

medicinalstyrelsen, hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga

åtgärder för beredande af ett årligt statsanslag af högst 4,880 kronor för

sagda undervisning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

Häruppå anbefalldes kanslern för rikets universitet genom nådig remiss

den 24 november 1909 att efter vederbörandes hörande afgifva underdånigt

utlåtande i ärendet.

Innan kanslern hann besvara denna remiss, fick han från medicinska

fakulteten vid universitetet i Uppsala mottaga en framställning om anordnande

vid epidemisjukhuset i nämnda stad af undervisning för medicine

studerande in. in.

Af ett vid denna framställning fogadt utdrag af Uppsala stadsfullmäktiges

protokoll den 19 november 1909 inhämtas, att stadsfullmäktige,

i anledning af en utaf medicinalstyrelsen hos styrelsen för epidemisjukhuset

i Uppsala gjord framställning, hvilken af sjukhusstyrelsen med eget

utlåtande öfverlämnats till stadsfullmäktige, sistnämnda dag förklarat, att

stadsfullmäktige för sin del ville medgifva, att å stadens epidemisjukhus

finge efter aftal med sjukhusets styrelse anordnas kurser för samtidigt

åtminstone två medicine kandidater för deras undervisning i epidemiska

sjukdomars igenkännande och behandling, a,ti den af statsmedel utgående

ersättning för det ökade arbete, som genom undervisningen orsakades

sjukhusets läkare, skäligen borde bestämmas till 60 kronor för hvarje deltagare

i en kurs på eu månad, dock så att denna ersättning i hvarje fall

skulle utgå med minst 1,000 kronor årligen, samt att på grund af brist

på tillgängliga bostadslägenheter i sjukhuset bostad kunde beredas kursdeltagare

först sedan staden inom sjukhuset inredt bostadslägenheter för

ändamålet, till följd hvaraf kursdeltagare endast kunde mottagas mot erläggande

af skäligt pris för bostad och kost, hvilket pris af sjukhusets

styrelse finge bestämmas. Sistnämnda punkt i stadsfullmäktiges uttalande

synes, enligt hvad handlingarna utmärka, innebära, att bostad för kursdeltagare

för närvarande icke funnes inom sjukhuset, men att, därest det

påfordrades, att kursdeltagarna skulle vara internerade i sjukhuset, man

kunde för dem inreda bostadslägenheter, som skulle tillhandahållas vederbörande

mot skälig ersättning.

I sin nämnda framställning har medicinska fakulteten i Uppsala anfört,

bland annat, följande: Af stadsfullmäktiges beslut framginge, att

hinder från vederbörande myndigheters sida ej mötte för anordnande å

Uppsala epidemisjukhus af undervisning för medicine studerande. Då

emellertid medicinalstyrelsen, utan att hafva fått svar på sin framställning

rörande undervisning i epidemiologi i Uppsala, redan hunnit göra framställning

hos Kungl. Maj:t om beredande af anslag för anordnande annorstädes

af undervisning i omförmälda ämne, vore det fara för att sådan undervisning

ej skulle komma till stånd i Uppsala. Om så skulle blifva förhållandet

— och anledningen därtill skulle vara allenast den att stadsfullmäktiges

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

beslut i saken fattats på en allt för sen tidpunkt — vore en sådan utgång

på det Ulligaste att beklaga. Fakulteten ansåge sig i detta sammanhangböra

påpeka, att äfven medicinalstyrelsen i framställning till Uppsala

epidemisjukhus’ styrelse framhållit, hurusom det, då ej alla de studerande

kunde blifva mottagna vid epidemisjukhuset i Stockhoim, syntes »särskild!

för de vid universitetet i Uppsala studerande medicine kandidaternas behof

särdeles lämpligt, om liknande kurser kunde anordnas äfven vid epidemisjukhuset

i Uppsala--». Som ytterligare stöd för ändamålsenligheten

däraf, att äfven Uppsala epidemisjukhus blefve upplåtet för undervisning,

ville fakulteten anföra, att dels sjukhuset vore uppfördt för blott få år

sedan (det hade tagits i bruk vid årsskiftet 1905—1906) och således borde

motsvara de moderna fordringarna på dylikt sjukhus, dels ock tillfredsställande

sjukmaterial i regel torde kunna förväntas vara till linnandes å

sjukhuset, enär detsamma mottoge patienter icke blott från Uppsala stad

utan äfven från hela den öfriga delen af Uppsala län. Den erfarenhet,

som man hittills efter sjukhusets öppnande kunnat vinna, talade ock därför,

att dess sjukmaterial kunde förväntas blifva tillräckligt för meddelande af

undervisning därstädes. På anförda grunder och med hänsyn därtill, att

det för den medicinska undervisningen tydligen vore ett intresse af den

allra största vikt, att de tjänstgöringar, som kunde fullgöras i Uppsala,

utgjorde så stor del af alla de för medicine licentiatexamen föreskrifna

tjänstgöringarna, som öfver hufvud vore möjligt, anhölle fakulteten, att

kanslern ville hos Ivungl. Maj:t hemställa, att ett anslag efter enahanda

grunder, som för öfriga ifrågavarande epidemisjukhus kunde varda tilllämpade,

måtte äskas för beredande af undervisning vid Uppsala epidemisjukhus

i epidemiska sjukdomars igenkännande och behandling.

Denna fakultetens framställning öfverlämnades af kanslern med underdånigt

utlåtande den 3 december 1909 till Kungl. Maj:t, hvarefter medicinalstyrelsen

genom nådig remiss anbefalldes att afgifva underdånigt utlåtande

öfver densamma.

Till följd häraf har medicinalstyrelsen den 17 december 1909 afgifvit

underdånigt utlåtande, däruti anförts hufvudsakligen följande: Såsom af

medicinska fakulteten i Uppsala omförmälts, hade medicinalstyrelsen från

början tänkt sig, att kurser af ifrågavarande slag lämpligen skulle kunna

anordnas äfven vid epidemisjukhuset i Uppsala, hvilket sjukhus synts styrelsen

vara för ändamålet användbart; och hade styrelsen i detta syfte

den 14 maj 1909 aflåtit skrifvelse till vederbörande sjukhusstyrelse. Då

emellertid det antal platser, som för studerande medicine kandidater kunde

beredas vid epidemisjukhusen i Stockholm, Göteborg och Malmö, ansetts

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121.

vara tillräckligt och det syntes vara af vikt att nådig proposition om för

ändamålet erforderligt statsanslag kunde framläggas vid 1910 års Riksdag,

hade medicinalstyrelsen ansett sig böra afgifva sitt underdåniga yttrande

och förslag utan att afvakta svar på framställningen i fråga om anordnande

af dylika kurser i Uppsala. Oaktadt alltså för närvarande något

tvingande behof att för ifrågavarande ändamål hafva tillgång äfven till

epidemisjukhuset i Uppsala för beredande af tillfälle för samtliga medicine

kandidater att genomgå den ifrågasatta undervisningskursen knappast

kunde anses föreligga, torde det likväl, såsom medicinalstyrelsen i nämnda

skrifvelse till styrelsen för epidemisjukhuset i Uppsala antydt, från den i

Uppsala meddelade medicinska undervisningens synpunkt vara af synnerligt

stor betydelse, att enahanda kurser i epidemiska sjukdomars igenkännande

och behandling, som skulle stå de studerande medicine kandidaterna

i Lund till buds vid Malmö stads epidemisjukhus, äfven kunde gifvas

i Uppsala; och ville medicinalstyrelsen för den skull tillstyrka inrättandet

af dylika kurser jämväl vid epidemisjukhuset i sistnämnda stad. Det vore

ur undervisningens synpunkt utan tvifvel särdeles lämpligt, om förmånen

af fri bostad å sjukhuset kunde beredas äfven de vid epidemisjukhuset i

Uppsala tjänstgörande medicine kandidaterna. Den härför erforderliga

kostnaden torde kunna uppvägas af den fördelen, att sjukhusläkaren genom

den föreslagna anordningen skulle utan utgift för kommunen erhålla tillskott

till sin inkomst af tjänsten. Anordnande af kurser äfven vid epidemisjukhuset

i Uppsala torde emellertid böra föranleda någon ökning af

anslaget för ifrågavarande ändamål. Beräknad efter högst 12 kurser med

två deltagare å 60 kronor i hvarje skulle kostnaden för kurserna i Uppsala

uppgå till 1,440 kronor om året. Därvid torde dock böra erinras därom,

att anordnandet af kurser jämväl i Uppsala utan tvifvel komme att medföra

minskning af antalet kursdeltagare särskild! i Göteborg, hvarigenom

den förut för dylika kurser högst beräknade kostnaden skulle reduceras.

Antagligen blefve totalkostnaden för kurserna afsevärdt mindre än beräknats.

På grund af det anförda hemställde medicinalstyrelsen, att Kungl.

Maj:t täcktes vidtaga åtgärd till beredande för nu ifrågavarande ändamål

af ytterligare statsanslag utöfver det, hvarom styrelsen i skrifvelsen den

12 november 1909 hemställt; och syntes kostnaderna för samtliga undervisningskurserna

kunna beräknas icke komma att öfverstiga 6,000 kronor

om året.

Handlingarna angående den af medicinska fakulteten i Uppsala gjorda

framställningen i nu förevarande fråga öfverlämnades härefter genom nådig

remiss den 31 december 1909 till kanslern för rikets universitet för att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 12.1.

17

tagas i öfvervägande i sammanhang med det till kanslern genom deri

nådiga remissen den 24 november 1909 öfverlämnade ärendet angående

medicinska sakkunniges förslag till vissa bestämmelser rörande läkarutbildningen.

Till kanslern öfverlämnades vidare ett af medicinalstyrelsen

till Kungl. Maj:t insändt bevis, att stadsfullmäktiges i Uppsala den 19 november

1909 fattade beslut angående undervisning i epidemiologi vid

stadens sjukhus vunnit laga kraft.

1 de till kanslerns utlåtande sålunda hänskjutna ärendena inhämtade

kanslern yttrande från lärarkollegiet vid karolinska institutet, som å sin

sida uppdrog åt institutets rektor, professorn grefve K. A. II. Mörner, samt

professorerna S. E. Henschen och J. Waern att utarbeta betänkande i ämnet.

I detta af kollegiet till kanslern ingifna och därvid af kollegiet såsom

yttrande åberopade betänkande anföres, hvad angår anordnande af för medicine

licentiatexamens afläggande obligatorisk tjänstgöring vid epidemisjukhus,

bland annat, följande: Do af de sakkunniga och medicinalstyrelsen

framlagda förslagen syntes, vara goda och motsvara ett starkt kändt behof

i läkarutbildningen. Därför borde kollegiet såsom svar på remissen förorda

det af de sakkunniga gjorda ändringsförslaget beträffande § 20 i

examensstadgan och den af medicinalstyrelsen gjorda framställningen om

statsanslag å 6,000 kronor. Kollegiet syntes icke hafva anledning att för

det dåvarande yttra sig om detaljerna beträffande denna undervisning.

Att infoga denna i studieplanen och gifva nödiga föreskrifter i ordningsreglerna

vore eu uppgift, som icke borde möta stor svårighet att lösa.

Det enda som borde redan nu påpekas vore, att den kliniska tjänstgöringen

■— dock icke assistenttjänstgöringen •— i medicin och pediatrik borde

vara afslutad, innan inträde tillätes i kurs vid epidemisjukhus. Att beskaffenheten

af sistnämnda tjänstgöring uteslöte deltagande i annan tjänstgöring

eller kurs vore själfklart.

Universitetskanslern afgaf slutligen eget underdånigt utlåtande i detta

ärende genom skrifvelse den 16 februari 1910. Kanslern tillstyrkte därvid

bifall till de sakkunnigas förslag på sätt medicinalstyrelsen hemställt.

Med hänsyn till den stora betydelsen för en god läkarutbildning i vårt

land af att de medicine studerande erhölle undervisning rörande de epidemiska

sjukdomarnas igenkännande och behandling, vore det lyckligt om

frågan härom kunde vinna ett snart afgörande.

pa.

Efter denna redogörelse för hvad i ärendet förekommit rörande krafvetDepuriement»- obligatorisk praktisk undervisning i epidemiologi lärer det vara öppenBill.

till Hiksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. SO Höft ä

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Eungl. Maj:ts'' Nåd. Proposition Nr 121.

bart, att i afseende därå föreligger ett både stort och synnerligen trängande

behof. Af handlingarna framgår, att endast ett mindre antal af

de från de medicinska undervisningsanstalterna utgående läkarna varit i

tillfälle att under sin studietid se eu dél fall af epidemiska sjukdomar

och äfven för sådan händelse ej alla de vanligaste eller farligaste; synbarligen

är det ock endast i undantagsfall som de studerande kunnat få

följa sjukdomsförloppet och deltaga i behandlingen. De epidemiska sjukdomarna

utgöra emellertid, under växlande former och trots nyfunna

stridsmedel i läkarvetenskapens kamp mot dem, alltjämt farliga plågoris.

Insikten härom har ock framtvingat uppförandet inom kommunerna af

särskilda sjukhus för de af smittosamma sjukdomar angripna. Men såsom

af det anförda framgår är det illa sörj dt för möjlighet att erhålla särskild!

utbildade läkare vid dessa sjukhus. Och saknaden af praktisk undervisning

i epidemiologi är öfverhufvud en afgjord brist i hela den svenska

läkarutbildningen.

Att en sådan undervisning kommer till stånd ligger tydligen i höggrad

i statens intresse. Ej minst viktigt är, att denna undervisning blir

obligatorisk. Tydligen är det då ändamålsenligt, att den, på sätt föreslagits,

meddelas de unga läkarna redan under studietiden, före licentiatexamen.

Likaledes gillar jag förslaget att staten, i stället för att uppföra

dyrbara särskilda kliniker för ifrågavarande undervisning, anknyter förbindelse

med de kommunala myndigheterna och på sådant sätt skaffar sig

utvägar för berörda undervisnings bedrifvande. Så har redan för andra

medicinska undervisningsgrenar förfarits •— jag erinrar om den undervisning,

som bedrifves t. ex. vid Sabbatsbergs och S:t Görans sjukhus i Stockholm

samt vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, hvarjämte ett

i någon mån likartad! förhållande existerar i afseende å akademiska sjukhuset

i Uppsala. Anordningen bör för både ståt och kommun medföra

fördelar, och de kommuner, hvilkas epidemisjukhus nu afsetts att blifva

platsen för ifrågavarande undervisning, hafva ock ställt sig tillmötesgående

och under vissa villkor upplåtit desamma för ändamålet.

Då här afses en obligatorisk undervisning, bör man naturligen tillse,

huruvida genom den föreslagna utvägen tillgång till ett tillräckligt antal

platser betryggas. Det har under ärendets fortgång uttalats tvifvelsmål,

huruvida det för den epidemiologiska undervisningen först ifrågasatta

epidemisjukhuset i Stockholm enbart vore tillfyllest för ändamålet. Den

af medicinalstyrelsen åvägabragta utredningen visar, att i regeln så ej torde

vara förhållandet. Men denna utredning visar ock, att om man tillika

anlitar motsvarande anstalter i Göteborg, Malmö och Lppsala ett fullt tillra

ekligl antal platser kommer att sik till buds,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kwujl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 121.

Eu annan fråga, som berörts af lärarkollegiet vid karolinska institutet,

är den om verkligen tillräckligt sjukmaterial kommer att förefinnas eller

rättare om sjukmateriäl kommer att förefinnas till sådan jämnhet i fråga

om antal och olika sjukdomsformer, att den föreslagna kursen på en månad

alltid blir tillräcklig. Det ligger i sakens natur, att en större ojämnhet

kan förväntas vara rådande i afseende å epidemisjukhusens beläggning än

beträffande t. ex. rent medicinska sjukvårdsinrättningar. I fråga om det

största af de nu ifrågavarande epidemisjukhusen, det i Stockholm, har jag

från vederbörande inhämtat vissa upplysningar, meddelade dels under hanel,

dels i en till departementet ingifven promemoria, hvilken i afskrift torde

få biläggas detta protokoll. Den nyss antydda farhågan synes, af dessa

upplysningar att döma, ej böra föranleda till kursens utsträckning, något

som ju för öfrigt ur andra synpunkter cj vore önskvärdt. Men berörda

farhåga bör dock ej lämnas alldeleles obeaktad. Den synes mig böra föranleda

till att man försäkrar sig om möjlighet till undervisning i epideiniologi

å alla fyra ifrågasatta sjukhus, ehuru, om man blott räknar efter

antalet kurser och kursdeltagare, tre eller till och med blott två kunde vara

nog. På sådant sätt kan man bättre lämpa sig efter tillfälliga förhållanden

i fråga om tillflödet af sjukdomsfall å de olika sjukhusen. Den besparing,

som skulle vinnas genom att man inskränkte sig till anlitande af tre eller

möjligen två sjukhus, blir ju förhållandevis ej stor, hvaremot det måste

anses såsom en synnerligt betydande fördel att för den hittills eftersatta

och dock så viktiga kliniska undervisningen i epidemiologi så vidt möjligt

hafva ständig tillgång till ett stort och omväxlande sjukdomsmaterial.

De fyra sjukvår dsanstalter, där ifrågavarande undervisning bör äga

rum, äro alltså epidemisjukhusen i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala.

De villkor, kommunerna fäst vid sjukhusens upplåtande, innebära

dels erläggande af vissa kontanta belopp — dessa skulle staten gälda —

dels ock skyldighet för de studerande att lämna ersättning för vissa förmåner,

som skulle beredas dem. Denna skyldighet synes ej komma att

drabba lika öfverallt. Medan de studerande i Stockholm, Göteborg och

Malmö skulle få fri bostad, men däremot betala för kost, skulle de H opsala

komma att betala såväl för bostad som kost. Denna olikhet lärer

dock ej böra föranleda till att man skulle afstå från att bereda möjlighet

för genomgående af ifrågavarande kurs jämväl i Uppsala, Lika litet synes

man böra af den omständigheten, att de studerande i Uppsala till en

början ej synas kunna få bostad inom epidemisjukhuset, böra draga kursens

anordnande därstädes i betänkande. Med strängt iakttagande af nödiga

försiktighetsmått synes man äfven utan internatsystem kunna undvika

eventuell fara för srnittospridning genom klinikantema, hvilket ock vite
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kuugl. Maj:ls Nåd. Proposition Kr 121.

ordas af hvad professor Ribbing i Lund i afseende härå meddelat rörande

erfarenheten från utlandet.

Staten skulle, som nämnts, erlägga vissa kontanta belopp för att få

ifrågavarande undervisning till stånd. 1 afseende härå hafva följande anspråk

uppställts från vederbörande kommuners sida:

I Stockholm skulle till epidemisjukhusets läkare utgå 2,000 kronor

årligen. Kurserna skulle afses för 4 deltagare i sänder. I Göteborg skulle

ersättningen till vederbörande öfverläkare utgöra 1,000 kronor årligen,

därest kursdeltagarnas antal under året ej öfverstigit 16, samt 60 kronor

för hvarje studerande, om antalet öfverstigit 16. Vid Malmö epidemisjukhus

skulle läkarens arfvode utgöra 60 kronor för hvarje studerande,

dock att årsarfvodet ej finge understiga 1,000 kronor. För Uppsala epidemisjukhus

skulle gälla detsamma som för Malmö.

Med ledning af de ersättningsanspråk, som sålunda uppställts för de 3

förstnämnda sjukhusens begagnande vid ifrågavarande undervisning, och

med beräknande af 36 kurser årligen, omfattande i Stockholm 4, i Göteborg

2 och i Malmö likaledes 2 deltagare hvardera, har medicinalstyrelsen

funnit, att för undervisningen vid dessa anstalter skulle erfordras högst

4,880 kronor. Vid tillkomsten af Uppsala epidemisjukhus såsom jämväl

plats för berörda undervisning bär medicinalstyrelsen beräknat eu slutsumma

af 6,000 kronor vara för ändamålet erforderlig.

Redan medicinalstyrelsens första beräkning förutsätter ett mycket högt

antal deltagare i kurserna — högre än hvad siffrorna öfver under senare

år utgångna läkare skulle göra antagligt. Beloppet 6,000 kronor bör därför

säkert vara fullt tillräckligt. Ser man på de belopp, som från de särskilda

orterna fordrats, utgöra de sammanlagda minimisummorna 5,000 kronor.

1 betraktande af att, såsom redan af mig antydts, anledning kan förefinnas

till eu sådan fördelning af de studerande, att deras antal på ett eller ett

par ställen skulle komma att öfverstiga det, som förutsatts för minimicrsättningens

utgående, torde det vara af nöden att kunna förfoga öfver

ytterligare 1,000 kronor. Det hela skulle alltså, i enlighet med medicinalstyrelsens

förslag, utgöra 6,000 kronor, och detta belopp bör nu begäras

hos Riksdagen, tills vidare på extra stat för år 1911.

Erforderliga bestämmelser rörande anslagsmedlens användande torde

böra, efter förslag af vederbörande, meddelas af Kmagi. Maj:t.

Under åberopande af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, för anordnande vid epidemisjukhusen

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala af klinisk undervisning i epidemi

ologi åt medicine kandidater, på extra stat för år 1911 anvisa ett

s. 21 Kontrollera mot PDF

anslag af 6,000

bestämmelser.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 121. 21

kronor, att användas enligt af Kungl. Maj:t meddelade

Hvad departementschefen sålunda hemställt behagade

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, på

tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder gilla;

och skulle proposition aflåtas till Riksdagen af det

innehåll bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Efr. Sandberg.

Bill. Ull Rilcsd. Prof. 1.910. 1 Sami. 1 Afd. 8.9 Käft.

i

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. May.ts Nåd, Proposition Nr 121.

Bilaga.

Afskrift.

På epidemisjukhuset i Stockholm vårdade:

Antal

patienter

Fall af

skarlakans-

feber

Fall af

difteri (och

croup)

Fall af

mässling

Fall af

smitt-

koppor

1904............................................................

2,704

679

1,204

—

—

1905............................................................

3,831

1,636

1,538

104

19

1906............................................................

2,975

992

1,436

55

—''

1907............................................................

2,583

748

1,300

269

—

1908............................................................

2,929

1,373

892

71

—

1909 ...........................................................

3,382

1 1,341

1,493

69

-

Dessutom hafva under dessa år vårdats spridda fall af cerebro-spinalmeningit

och därjämte åtskilliga tusental af halsåkommor, insända till sjukhuset

för observation såsom misstänkta för difteri.

Thure Hellström.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1910:37 Utlåtande, i anledning af Kungl. Ma.j:ts proposition till Riksdagen angående anslag för anordnande af undervisning i epidemiologi åt medicine kandidater. s. 6 i texten