Sök i Ratio Lex

Angående pension till vissa förmän och arbetare vid statens järnvägar

1910-04-04 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:134, Angående pension till vissa förmän och arbetare vid statens järnvägar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 134.

I

N:0 134.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

pension till vissa förmän och arbetare vid statens järnvägar;

gifven Stockholms slott den 4 april 1910.

Under åberopande af härvid fogadt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen medgifva,

att eu hvar af härefter angifna förmän och arbetare, nämligen:

stenarbetaren Anders Teodor Andreasson Kärrman, timmermannen Sven

Andreasson Björkholm, arbetaren Iienrik Andersson Lundblad, förmannen

Sven Persson, arbetarna Per August Bodin Frid, Anders Petter

Johansson och Carl Johan Petersson, förmannen Nils Otto Johansson,

arbetaren Adolf Ferdinand Andersson, förmännen Karl Johan Andersson

och Andreas Svensson Mehn, arbetarna August Andersson Ceder

och Karl Johan Johansson, stenarbetaren Johannes Gustaf Andersson samt

arbetarna Karl August Andersson och Per Andersson må från och med

månaden näst efter den, hvarunder han entledigas eller entledigats från

anställning vid statens järnvägar, under sin återstående lifstid å allmänna

indragniugsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 300 kronor,

dock med villkor att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla

anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående till det för en hvar

beräknade årliga medelinkomstbelopp af respektive 1,200 kronor inom

gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen vanliga

arbetare eller därutöfver, pensionen skall, så länge anställningen varar,

upphöra att utgå, samt att, vid sådan aflöning^ uppbärande i öfrigt,

pensionen skall minskas, så att densamma jämte aflöningen icke uppgår

till högre belopp än nämnda medelinkomst.

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 100 Käft. (N:o 131.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nt:o 134.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hugo Hamilton.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 134.

3

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet ä Stockholms

slott den 4 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde vidare:

Uti underdånig skrifvelse den 1 mars 1910 har järnvägsstyrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva pension

åt en del vid statens järnvägar anställda förmän och arbetare, nämligen:

stenarbetaren Anders Teodor Andreasson Kärrman, timmermannen Sven

Andreasson Björkholm, arbetaren Henrik Andersson Lundblad, förmannen

Sven Persson, arbetarna Per August Bodin Frid, Anders Petter

Johansson och Carl Johan Petersson, förmannen Nils Otto Johansson,

arbetaren Adolf Ferdinand Andersson, förmännen Karl Johan Andersson

och Andreas Svensson Mehn, arbetarna August Andersson Ceder och

Karl Johan Johansson, stenarbetaren Johannes Gustaf Andersson samt

arbetarna Karl August Andersson och Per Andersson.

Pension till

vissa förmän

och arbetare

vid statens

järnvägar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Liknande

pensionsfrågor

vid

1906, 1907

och 1909 åiriksdagar.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 134.

Innan jag öfvergår att närmare redogöra för innehållet i järnvägsstyrelsens

ifrågavarande skrifvelse, tillåter jag mig att något beröra af

Kungl. Magt vid 1906, 1907 och 1909 års riksdagar gjorda framställningar

i liknande syfte samt Riksdagens i anledning däraf fattade beslut.

Vid 1906 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t (proposition n:r 114)

Riksdagen medgifva, att åtskilliga arbetsförmän och arbetare vid statens

järnvägsbyggnader samt en extra pumpare vid statens järnvägar finge

under vissa villkor från och med månaden näst efter den, hvarunder de

af järnvägsstyrelsen entledigades eller entledigats från anställning vid

statens järnvägsbyggnader, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årliga pensioner till belopp af respektive 400,

325, 300 och 250 kronor.

Med anledning af denna Kungl. lVIajits framställning förklarade

Riksdagen (skrifvelse n:r 146), ehuruväl i ärendet icke förekommit något

därom, att de till erhållande af pensioner föreslagna förmän och arbetare

i följd af ålderdom, sjukdom eller eljest vore oförmögna att genom

arbete förvärfva sitt uppehälle, sig anse billigheten fordra, att dessa

personer af statsmedel tillerkändes något understöd med anledning af

deras långvariga arbete vid statens järnvägsbyggnader.

Riksdagen fann emellertid icke samtliga omförmälda förmän och

arbetare böra beviljas pensioner att utgå för deras återstående lifstid,

utan ansåg, att de jämförelsevis yngre och fullt arbetsföra bland dem,

däribland flera af de till pension nu föreslagna personerna, lämpligen

borde erhålla det ifrågasatta understödet såsom gratifikation för en gång

till hjälp vid bestridande af deras eget och familjernas uppehälle vid

återflyttningen till hemorten samt under den tid, som kunde åtgå, innan

annat arbete erhölles; och förklarade sig Riksdagen finna skäligt, att

lifstidspensioner beviljades de förmän och arbetare, hvilka uppnått minst

55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår.

Beträffande pensionernas belopp sökte Riksdagen finna en annan

beräkningsgrund för pensionsbeloppens storlek än den af Kungl. Magt

använda. I sådant hänseende erinrade Riksdagen, att enligt lagen

angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli

1901 arbetsgifvare vore skyldig att åt arbetare, hvarmed i nämnda lag

förstodes jämväl arbetsförman, utgifva eu årlig lifränta af 300 kronor,

därest arbetaren genom olycksfall i arbetet för framtiden mistat arbetsförmågan.

Vid sådant förhållande och då staten som arbetsgifvare i nu

förevarande fall icke syntes böra vidkännas större underhållsskyldighet

vid ifrågavarande arbetares afskedande, än om dessa skulle genom

olycksfall i arbetet mistat arbetsförmågan för framtiden, fann Riksdagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 134.

nämnda belopp, 300 kronor, skäligen böra bestämmas för de pensioner,

som beviljades åt en hvar arbetsförman och arbetare.

Jämväl vid 1907 års riksdag bar Kungl. Maj:t (proposition n:r

140) föreslagit Riksdagen medgifva, att åtskilliga förmän och arbetare

vid statens järnvägsbyggnader måtte från och med månaden näst efter

den, hvarunder de entledigades eller entledigats från anställning vid

statens järnvägar, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

få åtnjuta årlig pension, därvid Kungl. Maj:t på grund af Riksdagens

beslut år 1906 föreslagit beloppet för dessa pensioner till 300

kronor. Såsom villkor för pensionernas åtnjutande hade Kungl. Maj:t

vidare föreslagit, att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla

anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående till det för en hvar

beräknade årliga medelinkomstbelopp af respektive 1,200 kronor inom

gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen vanliga

arbetare eller därutöfver, pensionen skulle, så länge anställningen

varade, upphöra att utgå, samt att, vid sådan aflönings uppbärande i

(ifrigt, pensionen skulle minskas, så att densamma jämte aflöningen

icke uppginge till högre belopp än nämnda medelinkomst.

_ Denna Kungl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen

(skrifvelse n:r 10).

Uti statsverkspropositionen till 1909 års riksdag har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att två förmän och tre arbetare vid

statens järnvägsbyggnader finge från och med månaden näst efter den,

hvarunder de entledigades eller entledigats från anställning vid statens

järnvägar, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till belopp af 300 kronor. Därjämte föreslogos

enahanda villkor för pensionernas åtnjutande, som godkänts vid 1907

års riksdag.

Med anledning af berörda framställning yttrade Riksdagen (skrifvelse

n:r 10), att i afseende å de tre arbetarna den lämnade utredningen

icke gåfve vid handen annat än att de skulle fortfarande vara, åtminstone

i förhållande till sin ålder, arbetsdugliga. Ehuru Riksdagen ansåge,

att deras lefnadsålder, som utgjorde respektive 62, 56 och 58 år,

icke borde i och för sig anses föranleda pensionering, ville Riksdagen

dock icke underlåta att bifalla förevarande framställning, då den i viss

mån hade stöd uti förut af Riksdagen fattade beslut i likartade fall.

Beträffande de bägge förmännen, som ådragit sig svår och på deras

arbetsförmåga menligt inverkande sjuklighet, hade Riksdagen intet att

erinra mot meddelande af de för dem föreslagDa pensionerna. Riksdagen

uttalade därjämte det antagandet, att de af ifrågavarande förmän

s. 6 Kontrollera mot PDF

Järnvägsstyrelsens

framställning.

6 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 134.

och arbetare, som ännu voro arbetsföra, blefve bibehållna i statens

järnvägars tjänst.

Uti sin förberörda underdåniga skrifvelse den 1 mars 1910 har nu

järnvägsstyrelsen meddelat, att, i likhet med hvad förut ägt rum, till

styrelsen inkommit ansökningar om utverkande af statsunderstöd åt

åtskilliga förmän och arbetare, hvilka samtliga under längre tid med

goda vitsord arbetat vid statens järnvägsbyggnadsföretag och af hvilka

flertalet enligt företedda intyg därjämte genom sjukdom eller kroppsskada

fått sin arbetsförmåga i mer eller mindre hög grad minskad.

Beträffande nu ifrågavarande sökandes tjänstetid har järnvägsstyrelsen

anmärkt, att fullständiga förteckningar å de vid järnvägsbyggnaderna

under den gångna tiden anställda arbetare saknas, hvartill

kommer, att en stor del af arbetsbefälet antingen aflidit eller lämnat

tjänsten. Det har för öfrigt befunnits omöjligt för befälet att lämna

detaljerade uppgifter rörande hvarje särskild, måhända för lång tid tillbaka''

anställd arbetares tjänstetid. Tjänstetidens längd har sålunda

icke kunnat genom officiella handlingar bestyrkas, utan har styrelsen

härvidlag, såsom vid afgifvande af enahanda framställning rörande de

förmän och arbetare, som år 1909 tilldelades understöd, ansett sig

kunna utgå från af sökandena själfva lämnade tjänsteförteckningar,

hvilka utförligt angifva tiden och platsen för anställningen, och detta

så mycket hellre, som berörda uppgifter, i den mån de kunnat kontrolleras,

visat sig vara riktiga. I afseende å vederbörandes lönevillkor

har styrelsen i detta sammanhang meddelat, att medelaflöningen för

ifrågavarande förmän och yrkesarbetare kan beräknas hafva uppgått till

1,200 kronor och för vanliga arbetare till 900 kronor för år.

Styrelsen har äfven utgått från det antagandet, att hufvudsakligen

enahanda villkor med afseende å lefnads- och tjänstålder in. m., hvilka

under de senaste åren varit för Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämmande

vid beviljande af pension, jämväl nu skulle komma till tilllämpning.

Emellertid har styrelsen funnit det vara med billigheten öfverensstämmande,

att, då särskilda omständigheter föreligga, afvikelser i någon

mån borde kunna äga rum från nyssnämnda grunder. Ett stöd för

denna sin uppfattning har styrelsen trott sig finna i det uttalande, som

gjordes af 1909 års riksdag vid tilldelande af pension åt förenämnda

två förmän. Afseende bör sålunda enligt styrelsens förmenande icke

uteslutande fästas vid de förut angifna allmänna betingelserna för erhållande

af pension, nämligen att vederbörande skulle innehafva minst

55 lefnads- och 24 tjänstår, då nämligen i speciella fall förhållandena

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 134. 7

kunna vara sådana, att äfven andra synpunkter böra tillmätas afgörande

betydelse. Fyra af de nu ifrågavarande sökandena, förmannen Karl

Jöhan Andersson samt arbetarna Carl Johan Petersson, Johannes Gustaf

Andersson och Per Andersson, hvilka uppnått, Karl Johan Andersson

54 lefnads- och 33 tjänstår, Petersson 51 lefnads- och 28 tjänstår,

Johannes Gustaf Andersson 54 lefnads- och 35 tjänstår samt Per Andel

sson 52 lefnads- och 25 tjänstår, skulle enligt förut angifna grunder

icke vara berättigade till erhållande af pension. Emellertid hafva, anför

styrelsen, omnämnda fyra sökande under årens lopp ådragit sig

svår och på deras arbetsförmåga menligt inverkande sjukdom, hvilken

antagligen till icke ringa del torde få tiilskrifvas de på hälsan menligt

inverkande förhållanden, under hvilka järn vägsbyggnadsarbeten ofta nog

aga ruin. . Af vid deras ansökningar fogade läkarbetyg inhämtas nämligen,

. enligt hvad järnvägsstyrelsen meddelar, att Karl Johan Andersson

lider af kronisk muskel- och ledgångsreumatism samt till följd

däraf ej .äger full arbetsduglighet; att Petersson lider af hjärtfel med

kalkbildning i kärlen och på grund däraf är till vidare arbete oförmögen,

att Johannes Gustaf Andersson lider af nervsjukdom (paralysis

agitans), hvilken är obotlig och gör honom för all framtid oförmögen

till arbete; samt att Per Andersson lider af magutvidgning med ofta

påkommande hufvudvärk och svindelanfall och på grund däraf är oförmögen

till arbete. Af de fyra nu nämnda sökande kan endast förmannen

Karl Johan Andersson fortfarande användas i arbete vid statens

järnvägsbyggnader, under det Petersson för närvarande åtnjuter vederbörlig

sjukaflöning och de två öfriga redan entledigats. Vid nu angifna

förhållanden och då, hvad Karl Johan Andersson och Johannes

Gustaf Andersson beträffar, deras lefnadsålder högst obetydligt understiger

_ den för erhållande af pension fastslagna, under det att de däremot

i afseende å antalet tjänstår icke blott fylla utan väsentligt öfverskrida

det mått, som i sådant hänseende befunnits skäligt, har styrelsen

ansett dem förtjänta att komma i åtnjutande af pension. Detsamma

anser styrelsen äfven gälla beträffande Petersson och Per Andersson

ehuru dessa visserligen ej uppnått så hög lefnadsålder, som ansetts erforderlig,

men deras tjänstår dock, om än obetydligt, öfverstiga förut

angifna såsom skäligt ansedda mått och dessutom båda ej längre äro

arbetsdugliga. '' ö

. Med tillämpning af förberörda grunder med de af styrelsen ofvan

angifna modifikationer i vissa fall skulle pension komma att utgå till i

följande tabell upptagna förmän och arbetare. Uti tabellen har jämväl

för hvar och eu angifvits det antal lefnads- och tjänstår, han uppnått,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 134.

äfvensom huruvida han fortfarande är i tjänst eller, i annat fall, tiden

för hans entledigande.

Namn och befattning.

Lefnads-

år.

Tjänst-

år.

Anmärkningar.

Anders Teodor Andreasson Kärrman, stenarbetare...

59

28

entledigad under 1908.

Sven Andreasson Björkholm, timmerman...............

57

67

entledigad under 1909.

Henrik Andersson Lundblad, arbetare ..................

56

36

entledigad under 1909.

Sven Persson, förman .......................................

58

26

fortfarande i tjänst.

Per August Bodin Frid, arbetare ........................

55

37

d:o.

Anders Petter Johansson, arbetare.......................

57

30

d:o.

(fortfarande i tjänst, åtnjuter

(f. n. sjukaflöning.

Carl Johan Petersson, arbetare ...........................

51

28

Nils Otto Johansson, förman ..............................

55

29

fortfarande i tjänst.

Adolf Ferdinand Andersson, arbetare ..................

55

34

d:o.

Karl Johan Andersson, förman ...........................

54

33

d:o.

Andreas Svensson Mehn, förman ........................

55

36

d:o.

August Andersson Ceder, arbetare.......................

56

33

d:o.

Karl Johan Johansson, arbetare...........................

55

28

d:o.

Johannes Gustaf Andersson, stenarbetare...............

54

35

entledigad under 1908.

Karl August Andersson, arbetare .......................

55

29

fortfarande i tjänst.

Per Andersson, arbetare ....................................

52

25

entledigad under 1909.

Styrelsen har därjämte meddelat, att vederbörande arbetschefer

i de fall, då utlåtande från dem infordrats, tillstyrkt beviljande af pension

åt ifrågavarande förmän och arbetare.

På grund af det anförda har styrelsen i underdånighet hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att pension till

belopp af 300 kronor måtte beviljas förenämnda förmän och arbetare.

statskontorets Öfver jämvägssty relsens nu föreliggande framställning har siatsutiåtomde.

kontoret cjen 23 mars 1910 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande

och däruti förklarat, att statskontoret, på grund af hvad järnvägsstyrelsen

i ärendet upplyst och anfört, icke har något att erinra mot aflåtande

till Riksdagen af nådig proposition i öfverensstämmelse med

styrelsens förslag.

Departements- Riksdagen har, såsom jag redan antydt, vid upprepade tillfällen

yttrande, beviljat understöd åt personer, Indika under en längre följd af år varit

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 134.

anställda vid statens järnvägsbyggnader. Såsom förutsättning för beviljande

af lifstidspension torde därvid i allmänhet hafva fordrats, att

vederbörande uppnått minst 55 års ålder och kunnat räkna minst 24

tjänstår. Emellertid hafva sådana pensioner på grund af särskildt

ömmande förhållanden medgifvits utan att vederbörande till fullo uppnått

nyssberörda lefnadsålder.

De förmän och arbetare, som nu af järnvägsstyrelsen föreslagits

till erhållande af pension, hafva samtliga uppnått den tjänstålder och

flertalet äfven den lefnadsålder, som i allmänhet uppställts såsom villkor

för pensions erhållande. Endast förmannen Karl Johan Andersson samt

arbetarna Carl Johan Petersson, Johannes Gustaf Andersson och Per

Andersson uppfylla icke fordringarna i afseende å lefnadsålder, om ock

afvikelsen är endast obetydlig. Då emellertid dessa fyra personer under

sin tjänstetid ådragit sig så svåra sjukdomar, att de blifvit för framtiden

oförmögna till arbete eller åtminstone mindre arbetsdugliga, synas

här föreligga sådana omständigheter, som redan vid föregående tillfällen

ansetts böra föranleda till undantag från de i allmänhet tillämpade

hufvudreglerna för beviljande af lifstidspension.

Flera af de utaf järnvägsstyrelsen nu till pensions erhållande föreslagna

förmän och arbetare hafva förut enligt Riksdagens beslut tilldelats

gratifikationer. Detta var äfven förhållandet med vissa af de

personer, som vid 1909 års riksdag beviljades lifstidspensioner. Den

omständigheten att dessa förut erhållit understöd för eu gång ansågs

emellertid då icke böra föranleda något afdrag å pensionerna, och icke

heller nu synes kunna ifrågasättas att af sådan anledning minska de

till endast 300 kronor föreslagna pensionerna.

På grund af hvad sålunda förekommit tillåter jag mig hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att en hvar af härefter angifva förmän och arbetare, nämligen:

stenarbetaren Anders Teodor Andreasson Kärrman, timmermannen Sven

Andreasson Björkholm, arbetaren Henrik Andersson Lundblad, förmannen

Sven Persson, arbetarna Per August Bodin Frid, Anders Petter

Johansson och Carl Johan Petersson, förmannen Nils Otto Johansson,

arbetaren Adolf Ferdinand Andersson, förmännen Kai''1 Johan Andersson

och Andreas Svensson Mehn, arbetarna August Andersson Ceder

och Karl Johan Johansson, stenarbetaren Johannes Gustaf Andersson

samt arbetarna Karl August Andersson och Per Andersson

må från och med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas

eller entledigats från anställning vid statens järnvägar, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 100 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 134.

belopp af 300 kronor, dock med villkor att, därest pension slagare framdeles

skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående

till det för en hvar beräknade årliga medelinkomstbelopp af respektive

1,200 kronor inom gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor

inom gruppen vanliga arbetare eller härutöfver, pensionen skall, så

länge anställningen varar, upphöra att utgå, samt att, vid sådan aflöning^

uppbärande i öfrigt, pensionen skall minskas, så att densamma

jämte aflöningen icke uppgår till högre belopp än nämnda medelinkomst.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna sitt bifall och förordnade, att till

Riksdagen skulle aflåta^ proposition i ärendet af den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

F. TF. O. Leuliusen.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.