Angående ändrade grunder för barnmorskornas pensionsanstalt
1910-04-04 · 52 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 50 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1910:135, Angående ändrade grunder för barnmorskornas pensionsanstalt
Dokumentets text
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.
1
N:o 135.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
ändrade grunder för barnmorskornas pensionsanstalt;
gifven Stockholms slott den 4 april 1910.
Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen
l:o) att godkänna följande ändrade grunder för barnmorskornas
pensionsanstalt att gälla från och med år 1912:
Anstalten afser att bereda ålderdomsunderstöd åt här i riket legitimerade
barnmorskor, hvilka utöfva yrkesmässig verksamhet såsom
sådana.
Skyldig att inträda såsom delägare i anstalten är hvarje legitimerad
barnmorska, som efter 1912 års ingång i en ålder, ej uppgående
till 40 år, erhåller anställning hos kommun mot åtnjutande af fast aflöning
eller å barnbördshus mot åtnjutande af årslön, ej understigande
400 kronor, hvari värdet af bostad, vedbrand och andra naturaförmåner
må inräknas med sammanlagdt högst 100 kronor.
Berättigad att inträda såsom delägare i anstalten är hvarje annan
legitimerad barnmorska, som här i riket utöfvar yrkesmässig verksamhet
såsom sådan och icke uppnått en lefnadsålder af 60 år.
Anmälan om inträde i anstalten göres för barnmorska, som är
skyldig att inträda såsom delägare, af vederbörande kommun eller barnbördshus;
och skall denna anmälan vara åtföljd af, förutom handlingar,
som visa, att barnmorskan är skyldig att inträda i anstalten, kommunens
eller barnbördshusets uttryckliga förklarande, huruvida och till
hvilket belopp kommunen eller barnbördshuset förbinder sig att lämna
årsbidrag till barnmorskans pensionering.
Annan barnmorska, än nyss är nämnd, har att själf hos anstalten
gorå ansökan om inträde med bifogande af handlingar, som utvisa, att
hon är berättigad till inträde; och bör dylik ansökan af barnmorska,
som har anställning hos kommun eller å barnbördshus, så vidt ske kan,
vara åtföljd af kommunens eller barnbördshusets förklarande, huruvida
och till hvilket belopp kommunen eller barnbördshuset förbinder sig att
lämna årsbidrag till hennes pensionering.
Bill. till Rikscl. Prot. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 101 Höft. (N:o 135.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.
Delägare är pliktig att årligen intill det år, då hon berättigas uppbära
pension, till anstalten inbetala 10 kronor, dock icke under längre
tid än 20 år.
I fråga om barnmorska, som är skyldig att inträda såsom delägare
i anstalten, ansvarar den kommun eller det barnbördshus, där barnmorskan
har anställning, eller, där anställningen är fästad vid två eller
flera kommuner gemensamt, den folkrikaste bland dem för afgiftens
behöriga erläggande.
Det ankommer på kommun eller barnbördshus att bestämma om
erläggande af årsbidrag till pensionering af barnmorska, anställd hos
kommunen eller å barnbördshuset, dock med iakttagande däraf att
minsta årsbidraget utgör 10 kronor.
Delägare må, utöfver henne åliggande årsafgift, göra frivilliga insatser
för beredande af högre pension.
Försummar delägare, som icke är skyldig att kvarstå i anstalten,
att under två på hvarandra följande år inbetala föreskrifven årsafgift,
upphör hon att vara delägare i anstalten och förlorar sin hos densamma
innestående behållning, därest ej Kungl. Maj:t i särskilda fall finner
skäligt härifrån medgifva undantag.
Barnmorska, som blifvit förklarad för alltid förlustig rättigheten
att utöfva barnmorskeyrket, upphör ock att vara delägare i anstalten,
men äger att återbekomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan
ränta.
Rätt att komma i åtnjutande af pension från anstalten inträder för
delägare, som fullgjort föreskrifna inbetalningar, efter 20 års yrkesmässig
verksamhet såsom barnmorska, och sedan hon uppnått en lefnadsålder
af 55 år eller, i händelse hon genom obotlig sjukdom eller
vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva barnmorskeyrket, 50 årr
i hvilket senare fall tjänstetiden kan inskränkas till 12 års yrkesmässigverksamhet
såsom barnmorska.
Pensionen, hvilken, därest den pensionsberättigade är anställd hos
kommun eller å barnbördshus, icke må uppbäras förr än från och med
månaden näst efter den, hvarunder hon frånträdt denna befattning,
utgår i form af åidig lifränta, hvars belopp enligt af Kungl. Maj :t fastställd
dödlighetstabell och räntefot, hvilken senare ej må sättas lägre
än till fyra procent, är beroende på storleken af de insatser, som
blifvit af eller för henne gjorda, och af de henne därutöfver enligt
nedanstående bestämmelser för pensionens ökning tillgodoräknade belopp.
Hvarje i anstalten delaktig barnmorska, hvilken har anställning
hos kommun mot åtnjutande af fast aflöning eller å barnbördshus mot
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.
3
åtnjutande af årslön, ej understigande 400 kronor, hvari värdet af bostad,
vedbrand och andra naturaförmåner må inräknas med sammanlagdt
högst 100 kronor, tillgodoräknas årligen ett bidrag för hennes pensionering
lika stort med de insatser tillsammantagna, hvilka under året
blifvit af eller för henne gjorda, dock att detta årsbidrag icke för någon
må öfverstiga 25 kronor eller beräknas för längre tid än 20 år eller
för delägare, som uppnått 60 års ålder.
Detsamma gäller om delägare, som af kommun anställts att mot
ersättning af kommunen för hvarje förrättning betjäna dess fattiga och
för hvilken kommunen förbundit sig att erlägga årsbidrag till hennes
pensionering.
Delägare, som icke vidare innehar sådan anställning, som afses i
näst föregående två punkter, tillgodoräknas dock bidrag enligt angifna
grunder, därest hon under sammanlagdt 12 år fått tillgodoräkna sig
sådant bidrag.
Sammanlagda kapitalvärdet af de återstående pensionsbelopp, som
enligt fastställda försäkringstekniska grunder motsvara de redan gjorda
och de tillgodoräknade inbetalningarna, utgör anstaltens försäkringsfond.
Staten bidrager till delägarnas pensionering på det sätt, att statsverket
årligen betalar den summa, som erfordras för försäkringsfondens
fyllande till det belopp, hvartill den på grund af bestämmelserna
i närmast föregående punkt bör uppgå.
Pensionstagare, som genom laga kraftvunnet beslut förklarats förlustig
medborgerligt förtroende, har förlorat all rätt till pension, men
äger återbekomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan ränta,
och jämväl med afdrag af hvad såsom pension uppburits.
Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen
2:o) att godkänna följande bestämmelser att redan före den 1 januari
1912, så snart ske kan och i den mån Kungl. Maj:t föreskrifver, träda
i tillämpning:
Legitimerad barnmorska, som enligt nu gällande bestämmelser icke
är berättigad till inträde i anstalten, men utöfvar yrkesmässig verksamhet
såsom barnmorska och icke uppnått en lefnadsålder af 60 år, äger att inträda
såsom delägare under de villkor, som i nu föreslagna grunder stadgas
för barnmorska, hvilken ej är anställd i kommuns tjänst eller å barnbördshus.
Barnmorska, som enligt nu gällande bestämmelser för pensionsanstalten
skall upphöra att vara delägare i anstalten på grund däraf att
hon icke vidare innehar sådan anställning hos kommun eller å barn
-
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.
bördshus, som medför tillträde till anstalten, berättigas kvarstå i anstalten
under de villkor, som enligt nu föreslagna grunder skola gälla, dock
under förutsättning att vederbörande barnmorska inom af riksförsäkringsanstalten
föreskrifven tid förklarar sig villig att jämväl i öfrigt underkasta
sig dessa grunder, i hvad angår upphörande af delägarskap i
anstalten.
Ofvan föreslagna bestämmelser angående rätt att komma i åtnjutande
af pension redan vid tidigare ålder än nu är stadgad må vinna
tillämpning jämväl å barnmorska, som före den 1 januari 1912 blifvit
delägare i pensionsaustalten, om hon inom viss, af riksförsäkringsanstalten
föreskrifven tid förklarar sig villig att underkasta sig påföljden
att icke efter uppnådda 60 år komma i åtnjutande af statsbidrag.
För delägare, som vunnit inträde i anstalten före den 1 januari
1912, skola ofvanstående bestämmelser om sättet för pensions beräknande
jämväl äga tillämpning.
Den enligt nu gällande bestämmelser bildade säkerhetsfonden öfverföres
till anstaltens besparingsfond samt fördelas på denna fonds delägare
i förhållande till hvars och ens andel däri; och skall hvarje delägares
därefter befintliga behållning i besparingsfonden tillgodoräknas
henne såsom insats för pension i enlighet med ofvannämnda försäkringstekniska
grunder, dock att statsbidrag för sådan insats icke må
tillgodoräknas.
Slutligen vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
3:o) att från och med år 1911 höja det till bestridande af statens
bidrag till pensionering af barnmorskor å riksstatens tionde hufvudtitel
anvisade förslagsanslag å 20,000 kronor med 10,000 kronor eller till
30,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Hugo Hamilton.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.
o
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Iironprinsen-Regenteti i statsrådet ä Stockholms
slott den 4 april 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SWARTZ,
grefve ILamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow.
Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde.
I enlighet med hvad Kungl. Maj:t i proposition till 1904 års riksdag
föreslagit har Riksdagen nämnda år godkänt vissa grunder för inrättande
af en anstalt för beredande af åldersdomsunderstöd åt barnmorskor
samt i sammanhang därmed å riksstatens tionde hufvudtitel
anvisat dels för bestridande af statens bidrag till pensioneringen enligt
dessa grunder ett förslagsanslag å 20,000 kronor, dels till gäldande af
kostnaden för förvaltningen af barnmorskornas pensionsanstalt ett förslagsanslag
å högst 11,000 kronor att årligen utgå från och med år
1905. Den 31 december 1904 har därefter Kungl. Maj:t utfärdat reg
-
Ändrade
grunder för
barnmorskornas
pensionsanstalt.
Nu gällande
grunder'' för
pensionsanstalten.
6 Kungl. Maj.is Nåd. "Proposition No 135.
lemente för nämnda pensionsanstalt, hvilken skulle tråda i verksamhet
med år 1905.
Enligt reglementet är skyldighet stadgad att inträda såsom delägare
i pensionsanstalten för hvarje legitimerad barnmorska, som, efter
det anstalten trädt i verksamhet, i en ålder, ej uppgående till 45 år,
erhåller anställning hos kommun eller å barnbördshus mot åtnjutande
af årslön, ej understigande 200 kronor, hvari värdet af bostad, vedbrand
och andra naturaförmåner må inräknas med sammanlagdt högst
75 kronor. Berättigad att såsom delägare inträda i anstalten är ej
mindre hvarje legitimerad barnmorska, som, då anstalten trädde i verksamhet,
redan innehade sådan anställning hos kommun eller å barnbördshus,
som nyss är nämnd, och icke uppnått en lefnadsålder af 50
år eller, sedan anstalten trädt i verksamhet, i en ålder, öfverstigande
45 år, men icke uppgående till 50 år, erhållit dylik anställning, än äfven
hvarje legitimerad barnmorska, som af kommun anställts mot bestämd
ersättning för hvarje förrättning, så framt hon af anstaltens styrelse
pröfvas af denna kommunala anställning hafva en årsinkomst, ej
understigande 200 kronor, och som icke uppnått en lefnadsålder af 50
år; ankommande dock på anstaltens styrelse att, då särskilda lokala
förhållanden därtill föranleda, på framställning af vederbörande kommun
och efter medicinalstyrelsens hörande, meddela legitimerad barnmorska,
som är anställd hos kommun, inträde i anstalten, äfven om
hennes löneförmåner skulle understiga 200 kronor om året.
Delägare är pliktig att årligen till och med det år, hvarunder hon
fyller 64 år, till anstalten inbetala 10 kronor, dock icke under längre
tid än 20 år.
Den kommun eller det barnbördshus, där barnmorskan har anställning,
eller, där anställningen är fästad vid två eller flera kommuner
gemensamt, den folkrikaste bland dem ansvarar för afgiftens behöriga
erläggande.
Det ankommer på kommun eller barnbördshus att bestämma om
erläggande af årsbidrag till pensionering af barnmorska, anställd hos
kommunen eller å barnbördshuset, dock med iakttagande däraf att
minsta årsbidraget utgör 10 kronor.
Delägare må, utöfver henne åliggande årsafgift, göra frivilliga insatser
för beredande af högre pension, dock må under ett och samma
kalenderår dessa frivilliga insatser icke uppgå till högre belopp än 100
kronor.
För hvarje i anstalten delaktig barnmorska betalar statsverket såsom
bidrag till hennes pensionering ett belopp lika stort med de in
-
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.
satser tillsammantagna, hvilka under året blifvit af eller för henne
gjorda, dock att statens årsbidrag icke för någon utgår med högre belopp
än 25 kronor eller under längre tid än 20 år.
Anmälan om inträde i anstalten göres för barnmorska af vederbörande
kommun eller barnbördshus, och skall denna anmälan vara åtföljd
af, förutom handlingar, som visa, att barnmorskan är skyldig eller
berättigad att inträda i anstalten, ej mindre kommunens eller barnbördshusets
uttryckliga förklarande, huruvida kommunen eller barnbördshuset
förbinder sig att lämna årsbidrag till barnmorskans pensionering
eller icke, än äfven, där barnmorskan icke är skyldig att
vara delägare i anstalten, barnmorskans skriftliga tillkännagifvande, att
hon önskar inträda såsom delägare i densamma.
Delägare, som icke vidare innehar sådan anställning hos kommun
eller å barnbördshus, som medför tillträde till pensionsanstalten, upphör
att vara delägare i anstalten, men är berättigad att utbekomma sitt på
egna insatser grundade tillgodohafvande hos anstalten med därå upplupen
ränta, dock äger barnmorska, som i 12 år varit delägare i anstalten och
därunder fullgjort föreskrifna inbetalningar, kvarstå såsom delägare.
Barnmorska, som blifvit förklarad förlustig rätten att utöfva barnmorskekonsten,
upphör ock att vara delägare i anstalten, men äger att
återbekomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan ränta.
Rätt att komma i åtnjutande af pension från anstalten inträder för
delägare, som fullgjort föreskrifna inbetalningar, efter 20 års yrkesmässig
verksamhet såsom barnmorska, däraf minst 12 år i sådan anställning
hos kommun eller å barnbördshus, som medför tillträde till
pensionsanstalten, och sedan hon uppnått en lefnadsålder af 65 år eller,
i händelse hon genom obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt
att vidare utöfva barnmorskeyrket, 55 år, i hvithet senare fall
tjänstetiden kan inskränkas till förenämnda 12 tjänstår hos kommun
eller å barnbördshus.
Pensionen, hvilken icke må uppbäras förr än från och med månaden
näst efter den, hvarunder den pensionsberättigade frånträdt den
befattning, på grund hvaraf hon senast åtnjutit delägarskap i anstalten,
utgår i form af årlig lifränta, hvars belopp enligt försäkringstekniska
grunder är beroende på storleken af hvad för henne blifvit öfverfördt
till pensionsfonden.
_ Pensionstagare, som genom laga kraftvunnet utslag förklarats förlustig
medborgerligt förtroende, har förlorat all rätt till pension, men
äger återkomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan ränta, och
jämväl med afdrag af hvad såsom pension uppburits.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.
Pensionsanstalten förvaltas af riksförsäkringsanstalten, dock med
den inskränkning, att det tillkommer postsparbanken att mottaga insättningar
och utbetala pensioner samt styrelsen för postsparbanken att
förvalta pensionsanstaltens medel.
Sedermera har, i enlighet med hvad 1908 års riksdag på framställning
af Kungl. Maj:t medgifvit, rätten till inträde i barnmorskornas
pensionsanstalt utsträckts att omfatta äfven de barnmorskor, som den
1 januari 1905 redan uppnått 50 års ålder och hvilka den 1 december
1908, då bestämmelserna om samma utsträckning träd! i kraft, innehade
sådan anställning hos kommun eller å barnbördshus, som enligt gällande
reglemente för pensionsanstalten medförde tillträde till densamma. För
beredande af ålderdomsunderstöd åt dessa äldre barnmorskor äro gällande
följande grunder.
Pensionstagarna fördelas med afseende å åtnjutande af pension i
två klasser, den ena med rätt till pension å 100 kronor och den andra
med rätt till pension å 150 kronor om året.
Inträde i pensionsanstalten med rätt till pension å 100 kronor erhålles
af till inträde eljest berättigad barnmorska, om den kommun eller
det barnbördshus, där barnmorskan är anställd, förbinder sig att. till
pensionsanstalten inbetala de afgifter, som, efter försäkringstekniska
grunder beräknade, motsvara en tredjedel af kostnaden för den pension,
som skall utgå till barnmorskan.
Inträde med rätt till pension å 150 kronor medgifves åter, om
kommunen eller barnbördshuset förbinder sig att till pensionsanstalten
inbetala de afgifter, som, efter enahanda grunder beräknade, motsvara
hälften af samma kostnad.
Anmälan om inträde i pensionsanstalten skulle af den kommun eller
det barnbördshus, där barnmorska är anställd, för henne göras före den
1 januari 1910.
Rätt att komma i åtnjutande af pension inträder för barnmorska,
för hvilken föreskrifna inbetalningar fullgjorts, efter 20 års yrkesmässig
verksamhet såsom barnmorska, häraf minst 12 år i sådan anställning
hos kommun eller å barnbördshus, som medför tillträde till pensionsanstalten,
och sedan hon uppnått en lefnadsålder af 65 år, dock
att barnmorska, som af kommunen anställts utan fast arfvode, men mot
bestämd ersättning för hvarje förrättning, må kunna i särskilda fall åt
pensionsanstaltens styrelse tillerkännas rätt till pension, äfven om hon
icke under 12 år haft den årsinkomst af denna kommunala anställning,
som i reglementet bestämts.
9
Kungl. Majrls Nåd. Proposition N:o 135.
Till gäldande af utgående pensioner skola i första hand användas
de afgifter, Indika, på sätt nämnts, skola inbetalas af kommun eller
barnbördshus och hvilka särskild! för sig förvaltas.
Staten åtager sig den återstående kostnaden för pensionernas utgående.
I öfrigt skola beträffande anmälan om inträde i anstalten, förlust
af rätt till delaktighet däri och förlorande af rätt till pension i tillämpliga
delar gälla de af Riksdagen tidigare godkända grunder för barnmorskornas
pensionsanstalt, dock att pensionsanstaltens styrelse må kunna
medgifva barnmorska, som af kommun anställts utan fast arfvode men
mot bestämd ersättning för hvarje förrättning, rätt att i anstalten, kvarstå,
oaktadt hennes årsinkomst af denna kommunala anställning icke
uppgått till 200 kronor, samt att vid förlust af rätt till delaktighet i
pensionsanstalten eller af rätt till pension återgäldande af inbetalningar,
som gjorts för delägare, äger rum endast i fråga om de belopp,
med hvilka delägare visas hafva bidragit till de af kommun eller barnbördshus
gjorda inbetalningarna.
I den mån de afgifter, som för beredande af pension åt ifrågavarande
äldre barnmorskor komma att till pensionsanstalten inbetalas af
kommun eller barnbördshus, framdeles visa sig icke förslå till täckande
af därför erforderliga kostnader, skulle Kungl. Maj:t af Riksdagen äska
därför erforderligt anslag.
Innan genom 1904 års riksdags beslut ofvan angifna grunder för
beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor fastställdes, hade denna
fråga länge varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
Redan i skrifvelse den 5 maj 1888 hade Riksdagen anhållit, att
Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta förslag till en allmän pensionsinrättning
för barnmorskor jämte förslag till de bidrag från staten, som därför
kunde anses behöfliga. I anledning häraf afläts till 1895 års riksdag
proposition angående beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor.
Enligt detta förslag skulle inrättas en anstalt, som skulle
afse att bereda ålderdomsunderstöd åt här i riket legitimerade barnmorskor,
hvilka genom långvarig och nitisk yrkesutöfning gjort sig af
* sådant understöd förtjänta. Förslaget omfattade icke blott de i kommuners
tjänst anställda barnmorskor utan äfven enskild! praktiserande.
Beträffande frågan huruvida äfven de enskild! praktiserande barnmorskorna
borde medtagas vid pensioneringen yttrade föredragande
departementschefen, att, om staten i den allmänna hälsovårdens intresse
borde medverka till ålderdomsunderstöd åt barnmorskorna, torde däraf
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sand. 1 Åfd. 101 Haft, 2
Historisk
öfver sikt.
10
Kungl. Majris Nåd. Proposition N:o 135.
också följa, att statens åtgärder i detta syfte borde afse icke blott de
i kommuners tjänst anställda utan äfven de enskildt praktiserande barnmorskorna.
De senare vore nämligen ur allmänna hälsovårdens synpunkt
lika nödvändiga som de förra, enär i flera kommuner, särskildt
större städer, inga aflönade barnmorskor funnes. Denna proposition blef
emellertid icke af Riksdagen bifallen.
I anledning af enskild motion anhöll sedermera Riksdagen i skrifvelse
till Kungl. Maj:t den 13 maj 1898, att Kungl. Maj:t ville taga
under förnyad ompröfning, på hvilka sätt ålderdomsunderstöd lämpligen
kunde beredas de i kommuners tjänst, anställda barnmorskorna, och
till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill undersökningen kunde
gifva anledning.
Efter verkställd utredning aflät Kungl. Maj:t den 19 januari 1901
proposition till Riksdagen angående beredande af ålderdomsunderstöd
åt barnmorskor.
Propositionerna af 1895 och 1901, hvilka båda afsågo inrättande
af en anstalt för beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor,
skilde sig från hvarandra hufvudsakligen därutinnan, att den förra afsåg
såväl i kommunal tjänst anställda som enskildt praktiserande barnmorskor,
den senare däremot hufvudsakligen endast sådana, som hade
kommunal anställning. Båda förslagen fordrade för erhållande af fullt
årligt understöd, att barnmorska efter ingången af det år, då anstalten
trädde i verksamhet, förvärfvat. minst 30 tjänstår samt därjämte antingen
uppnått 65 års ålder eller ock fyllt 55 år och genom obotlig sjukdom
eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt yrke. Därutöfver
innehöllo förslagen särskilda bestämmelser om de villkor, hvarunder
afkortadt understöd skulle kunna i vissa fall erhållas. I afseende å
beräkningen af tjänstår skilde sig förslagen något från hvarandra, beroende
därpå att 1895 års förslag äfven afsåg enskildt praktiserande
barnmorskor. För barnmorska med kommunal anställning upptogo båda
förslagen såsom tjänstår hvarje år, hvarunder barnmorska i sådan
egenskap varit af eu eller flera kommuner aflönad med en fast årslön
af sammanlagdt minst 200 kronor — däruti naturaförmåner, bostad
och vedbrand fingo inräknas med ett belopp af sammanlagdt högst
75 kronor — och verkligen utöfvat yrket. Beträffande de enskildt
praktiserande barnmorskorna måste tydligen en annan norm utfinnas
för beräknandet af tjänstår. Beräkningsgrunden blef i detta fall antalet
under året verkställda förlossningar. Med denna beräkningsgrund
kunde äfven i kommuns tjänst anställd barnmorska, som på grund af
för ringa årslön icke kunde med stöd af sin kommunala anställning be
-
11
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 135.
räkna tjänstår, likväl, om hon verkställt tillräckligt antal förlossningar,
komma i åtnjutande af förmånen af understöd i likhet med enskild! praktiserande
barnmorska. Denna kategori af kommunalt anställda barnmorskor
blef följaktligen genom 1901 års förslag utesluten från förmånen af ålderdomsunderstöd.
Däremot upptog detta förslag två nya grupper af
barnmorskor, nämligen dels barnmorska, hvilken såsom föreståndare,
instruktionsbarnmorska eller sköterska å barnbördshus åtnjöt en fast
årslön af 200 kronor, däruti naturaförmåner, bostad och vedbrand fingo
inräknas till ett sammanlagdt belopp af högst 75 kronor, och dels
vissa inom stadskommuner praktiserande barnmorskor, som, utan att
vara anställda i kommunens tjänst, af kommunen åtnjöto ersättning
enligt taxa för betjänande af fattiga barnaföderskor.
Anledningen till att förslagen icke medtagit alla i kommuns
tjänst anställda barnmorskor utan endast dem, som åtnjöto en viss
minimilön, har, enligt hvad som framgår af motiveringen till 1895 års
förslag, hufvudsakligen varit den, att många af de i kommunal tjänst
anställda barnmorskorna utöfvade yrket i så ringa utsträckning, att
deras tid endast i obetydlig mån togs i anspråk för detta ändamål,
och att de därför icke kunde anses i den allmänna hälsovårdens intresse
utföra ett så omfattande arbete, att det borde berättiga dem till
ålderd omsunderstöd.
Beträffande kostnaderna för pensioneringen föreslogs uti 1895 års
proposition, såsom redan nämnts, att dessa skulle bestridas genom utgifter
af kommuner och i deras tjänst anställda barnmorskor samt
genom fyllnadsbidrag af staten, samt vidare att kommunernas bidragskulle
utgå med en årlig- afgift till anstalten, beräknad efter 1 öre för
hvarje person, som, enligt de under året af statistiska centralbyrån till
ledning vid riksdagsmannaval offentliggjorda folkmängdsuppgifter, tillhört
kommunen, samt att hvarje hos kommun mot fast lön anställd
barnmorska med rätt till tjänstårsberäkning skulle vara skyldig att till
anstalten lämna ett årligt bidrag af 5 kronor.
Dessa bestämmelser voro bibehållna i 1901 års förslag, som därjämte
innehöll föreskrift, att barnmorska, som under ett kalenderår
innehaft sådan anställning å barnbördshus eller sådant uppdrag af stadskommun,
att hon finge räkna samma år såsom tjänstår, skulle likaledes
vara skyldig att till anstalten lämna ett årligt bidrag af 5 kronor.
För afgifters inlevererande till anstalten skulle vederbörande kommun
eller barnbördshus svara; dock skulle, om anställningen varit fäst vid
två eller flera kommuner gemensamt, ansvaret för afgiftens inlevererande
ligga å den folkrikaste af dem.
12
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.
Det fulla årliga understödet var i 1895 års förslag upptaget till 200
kronor för barnmorskor, anställda i tjänst hos kommun, och 150 kronor
för enskildt praktiserande. Understödet till dessa senare hade satts
lägre än till de förra af den anledning, att de enskildt praktiserande
barnmorskorna icke själfva hade att erlägga något bidrag till pensioneringen.
1901 års förslag bibehöll det fulla årliga understödet vid
beloppet 200 kronor.
Riksdagen afslog jämväl propositionen till 1901 års riksdag, hufvudsakligen
på grund häraf att Riksdagen icke ansåg sig kunna godkänna
den i Kung]. Maj:ts förslag intagna bestämmelsen, att kostnaden för
pensioneringen skulle bestridas, förutom genom bidrag af staten och af
barnmorskorna själfva, genom obligatoriska afgifter från rikets samtliga
kommuner, men anhöll Riksdagen i skrifvelse den 29 maj 1901, att
Kung!. Maj:t måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslagtill
beredande af ålderdomsunderstöd åt de i kommuners tjänst eller å
barnbördshus anställda barnmorskor, byggdt på den grundsats att det
blefve beroende på frivilliga beslut från kommunernas sida, huruvida de
skulle medverka till att bereda sina barnmorskor ifrågavarande förmån
och i så fall förplikta sig att erlägga de därför stadgade afgifter, samt
i öfrigt anordnadt vare sig i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det
af Kungl. Maj:t i sådant afseende vid 1901 års riksdag framlagda förslag
eller ock i enlighet med det system, som af Riksdagen nyssnämnda
år gillats beträffande pensionering af vissa sjuksköterskor.
Vid anmälan den 11 mars 1904 inför Kungl. Magt af Riksdagens
förutnämnda skrifvelse den 29 maj 1901 yttrade föredragande departementschefen
i fråga om delaktighet i pensionsanstalten:
»Enligt 1901 års förslag, där pensionsrätter! var beroende af visst
antal tjänstår, förvärfvade i viss anställning, medförde anställning hos
kommun eller å barnbördshus mot årslön, bestämd på sätt nyss är
nämndt, rätt att beräkna tjänstår. Om nu pensionsanstalten skulle
organiseras enligt det af medicinalstyrelsen föreslagna systemet, enligt
hvilket pensionens storlek blir beroende af storleken af den för barnmorskan
genom gjorda insatser samlade fond, kunde ifrågasättas,
huruvida icke äfven barnmorskor med mindre aflöning än 200 kronor
skulle kunna vinna inträde i pensionsanstalten. Man kunde nämligen
tycka, att det borde stå öppet äfven för dessa lägre aflönade
barnmorskor att genom årliga insättningar bereda sig möjlighet af
ålderdomsunderstöd. Men samma skäl torde kunna åberopas äfven
till förmån för enskildt praktiserande barnmorskor. Då det emellertid
icke nu kan ifrågasättas att medtaga äfven dessa senare, måste man
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.
13
från rätten att vinna inträde i pensionsanstalten undantaga vissa af
de barnmorskor, som äro anställda hos kommun mot åtnjutande af viss
årslön. De sämst aflönade af dessa närma sig tydligen gränsen för
do enskildt praktiserande, och om man icke uppställer fordran af
en viss minimilön såsom villkor för tillträde till pensionsanstalten, kommer
man i själfva verket att utvidga pensionsanstalten till att omfatta
alla barnmorskor. Vill man därför, såsom Riksdagen jämväl i sin nu
förevarande skrifvelse förutsatt, från delägarskap i anstalten utesluta
enskildt praktiserande barnmorskor, måste man också genom uppställande
af fordran på en minimilön göra en begränsning äfven inom den
kategori af barnmorskor, som åtnjuta aflöning af kommun. Att i förevarande
fall bestämma en lägre minimiaflöning för rätt till inträde i
anstalten än föregående förslag upptagit såsom medförande rätt till
tjänstår sberäkning, synes mig icke böra ifrågasättas, då de skäl, som
föranledt dess bestämmande till 200 kronor, äfven i detta fall torde
i hufvudsak äga sin giltighet.
Äfven barnmorskor, anställda af kommun mot bestämd ersättningför
förrättning, voro enligt 1901 års förslag berättigade att på grund af
denna anställning räkna tjänstår. Denna förmån var dock endast tillerkänd
sådana barnmorskor, som af stadskommun erhållit uppdrag att,
mot bestämd ersättning af kommunen för hvarje förrättning, tillhandagå
fattiga med förlossningsbiträde. Och icke ens alla dessa skulle få komma
i åtnjutande af denna förmån, utan endast de, till hvilka under året af
kommunen utbetalts fullt 200 kronor såsom ersättning för lämnadt
förlossningsbiträde. Minimibeloppet af denna årsinkomst var sålunda
detsamma, som förutsatts såsom minimilön för aflönad barnmorska med
afseende å dennas rätt att beräkna tjänstår. Denna likställighet mellan
de två kategorierna af barnmorskor i kommunal anställning har öfvergifvits
i medicinalstyrelsens nu föreliggande förslag. Såsom jag redan
i det föregående omnämnt, skulle enligt förslaget alla de barnmorskor
(i en viss ålder), som af kommun anställts mot bestämd ersättning för
hvarje förrättning och anmälts till inträde i anstalten med åtagande för
kommunen att för henne årligen erlägga en viss afgift, blifva delägare
i anstalten. Mot en sådan bestämmelse kan tydligen göras samma invändning,
som gjorts mot utsträckande af tillträdet till pensionsanstalten
att omfatta alla med fast lön hos kommun anställda barnmorskor. Det
torde nämligen icke kunna angifvas något allmängiltigt skäl, hvarför
icke en kommun, som har hos sig anställd en barnmorska mot en obetydlig
årslön, icke skulle äga samma rätt att, mot erläggande af viss
årsafgift, få anmäla sin barnmorska till inträde i anstalten, som förslaget
tillerkänt hvarje kommun, som anställt barnmorska mot viss taxa.
Stockholms
städs hälsovårdsnämnds
skrifvelse.
14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.
Den årsinkomst, en sådan barnmorska har på grund af sitt kommunala
uppdrag, måste nämligen i många fall vara helt ringa, då man vet, att
så obetydliga städer som t. ex. Skeninge och Hedemora hafva barnmorskor
anställda endast mot ersättning enligt taxa. Sådana barnmorskor
synas mig icke kunna på grund af det kommunala uppdrag
de erhållit betraktas såsom anställda i kommuns tjänst. Riksdagen
yttrar visserligen i sin skrifvelse, att den rätt, som föreslagits att medgifvas
stadskommun, att få delaktighet i anstalten under vissa villkor
för barnmorska, som vore anställd hos kommunen mot ersättning enligt
viss taxa, syntes böra utsträckas att gälla alla kommuner. Men härmed
har Riksdagen tydligen endast menat, att landt- och stadskommun borde
i detta afseende vara likställda. Ställer man sig på den ståndpunkt,
som 1901 års förslag intar, och som Riksdagen fortfarande vidhållit,
nämligen att den ifrågasatta pensionsanstalten skall omfatta endast i
kommuners tjänst eller å barnbördshus anställda barnmorskor, torde eu
sådan utsträckning af rätten till inträde i pensionsanstalten, som medicinalstyrelsen
nu föreslagit, icke kunna godkännas. Jag anser således,
att den likställighet uti ifrågavarande afseende mellan de två kategorier
af barnmorskor i kommunal anställning, som förefinnes i 1901 års förslag,
fortfarande bör bibehållas. Däremot finner jag icke någon betänklighet
mot att uti förevarande afseende likställa landt- och stadskommun.
»
I enlighet med departementschefens sålunda uttalade åsikter afläts
proposition i ämnet till 1904 års riksdag, och godkändes därvid af
Riksdagen de ännu gällande grunder för barnmorskornas pensionsanstalt,
för hvilka jag förut redogjort.
Uti eu till Kungl. Magt ställd skrift har Stockholms stads hälsovårdsnämnd
nu i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t måtte
taga i öfvervägande, huruvida icke ändring lämpligen kunde ske i gällande
reglemente för barnmorskornas pensions anstalt i syfte att rätten
för barnmorska att vinna inträde och kvarstå i anstalten må erhålla en
vidsträcktare omfattning än nu är förhållandet.
Till stöd härför har framhållits, att med den affattning, det nya
pensionsreglementet erhållit, hafva de barnmorskor, som ej äro anställda
mot viss årslön utan endast äga att af kommunen uppbära bestämd
ersättning för hvarje förrättning — en anordning som förekommer i
flera af rikets större städer — mycket ringa utsikt att blifva delaktiga
af de förmåner, som med pensionsanstalten afsetts.
Endast om deras årsinkomst af sådana förrättningar, som ersättas
af kommunen, uppgår till 200 kronor, kunna de erhålla inträde i an
-
15
ICungl. Majris Nåd. Proposition N:o 13o.
stalten. Men om under ett eller annat år denna årsinkomst nedgår,
äfven, med ett aldrig så obetydligt belopp, något som ju ytterst lätt
kan inträffa, då särskild! i de större städerna konkurrensen på detta
område ofta är .mycket stor, förlora de sin delägarrätt, så framt de
icke i. 12 år varit delägare i anstalten. Det ena året kunna de alltså
vara i åtnjutande af denna förmån, det andra icke, ett förhållande som
med fullt skäl kunde betecknas såsom högst oegentligt. Härtill komme,
att de förlossningar, för indika inom de större stadskommunerna ersättning
betalas, fördela sig- på så många barnmorskor (i Stockholm år
1903 på. 53 och år 1904 på 58), att endast ett ringa fåtal når upp till
det minimibelopp, 200 kronor, som berättigar dem till inträde i pensionsanstalten.
Dessas antal var år 1905 i Stockholm endast 9.
De uppoffringar, statsverket iklädt sig för att bereda en del barnmorskor
ett ringa understöd på ålderdomen, kunde således särskild!
barnmorskorna i Stockholm nästan alls icke komma i åtnjutande af,
hvadan hälsovårdsnämnden ansåg synnerligen behjärtansvärdt, att någon
åtgärd vidtoges för åstadkommande af en ändring i detta förhållande.
Af stor. vikt syntes det framför allt vara, att barnmorska, som en
gång erhållit. inträde i anstalten, finge där tvärstanna, så länge hon
själf betalar sina årsafgifter.
Utan tvifvel vore det äfven, yttrade slutligen hälsovårdsnämnden, till
stort, gagn för hela landet, om alla barnmorskor, således jämväl de
enskildt praktiserande, finge rätt att inträda i pensionsanstalten.
Uti afgifvet infordradt underdånigt utlåtande af den 28 december musförsäk190G
öfver berörda framställning har riksförsäkringsanstalten framhållit, ring sanstcdatt
frågan om de allenast mot ersättning efter viss taxa anställda barnmorskornas
delaktighet i barnmorskornas pensionsanstalt varit föremål hi''r 190°- för olika förslag.
Nu. gällande bestämmelse i berörda hänseende syntes icke hafva
tillämplighet på annan kommun än Stockholms stad.
Enligt uppgifter, som af riksförsäkringsanstalten inhämtats, äro —
Oansedt anställning a barnbördshus — förutom Stockholm följande
städer i saknad af mot bestämd årslön anställda barnmorskor, nämligen
Uppsala, Eskilstuna, Linköping, Norrköping, Malmö, Lund, Gföteborg,
Lidköping, Örebro och Grålle. I Stockholm är så ordnadt, att
stadens hälsovårdsnämnd utser vissa barnmorskor, hvilka hafva att mot
eu ersättning af 12 kronor för hvarje förrättning tillhandagå fattiga
barnaföderskor. Hvad öfriga omförmälda städer angår, äro i dessa icke
några särskilda barnmorskor för ändamålet utsedda, utan af stadens medel,
16
Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition N:o 135.
med undantag för Lund och Lidköping, utbetalas viss bestämd ersättning,
växlande mellan 8 och 12 kronor, för lämnadt förlossningsbiträde
åt medellös barnaföderska, som äger vända sig till den inom staden
boende barnmorska, bon önskar anlita. I Lund och Lidköping finnes
icke någon taxa fastställd.
Sammanlagda beloppet af den ersättning, som af ifrågavarande
stadskommuner under hvart och ett af åren 1904 och 1905 utbetalts
för lämnadt förlossningsbiträde åt medellösa barnaföderskor, framgår
af följande tabell, som äfven utvisar antalet barnmorskor, till hvilka
ersättningen utgått:
Stadens namn
År 1904
År 1905
Sammanlagda
ersättnings-
beloppet.
Kronor.
Antal barn- morskor, till
hvilka ersätt- ningen utbetalts.
Sammanlagda
ersättnings-
beloppet.
Kronor.
Antal barn- morskor, till
hvilka ersätt- i
ningen utbetalts.
Uppsala.......................................
121
4
141
4 i
Eskilstuna ..................................
208
6
268
8
Linlcöping....................................
340
4
400
6
Norrköping ...............•..................
198
5
270
10
Malmö .......................................
538
22
670
26
Lund..........................................
—
—
—
—
i Göteborg ....................................
1.016
32
904
37
Lidköping....................................
40
1
50
1
Örebro .......................................
03
''X
o
7
470
8
Gäfle........................................
441
12
604
14
Under intet af nämnda år hafva de ersättningsbelopp, som utbetalts
till en barnmorska, uppgått till sammanlagdt 200 kronor. För flertalet
barnmorskor bar ersättningen understigit 100 kronor för år.
Af Stockholms stad utbetaltes under år 1905 ett sammanlagdt
belopp af 5,639 kronor till 56 barnmorskor. Ersättningen uppgick till
eller öfversteg 200 kronor för 8 barnmorskor. För samma år voro 86
barnmorskor utsedda att lämna biträde åt medellösa barnaföderskor.
Beträffande frågan om rätt till inträde i barnmorskornas pensionsanstalt
för omförmälda barnmorskor bar riksförsäkringsanstalten framhållit,
att, därest man ville bibehålla principen om kommunal anställning
såsom villkor för rätt till delaktighet i pensionsanstalten med
åtföljande förmån af statsbidrag till pensioneringen, synes svårligen
Kung!,. Maj.is Nåd. Proposition N:o 135.
17
kunna träffas någon annan lämplig anordning än den nu föreskrift^.
En eftergift i de fordringar, som för närvarande äro uppställda, skulle
innebära ett uppgifvande af villkoret om verklig kommunal anställning
för rätt till inträde i pensionsanstalten.
Emellertid ansåg riksförsäkringsanstalten böra tagas under öfvervägande,
huruvida icke vore ändamålsenligt att tillträde till pensionsanstalten
bereddes samtliga i riket legitimerade praktiserande barnmorskor. Samma
skäl, som föranledt statsmakterna att vidtaga åtgärder för pensionering
af de kommunalt anställda barnmorskorna eller rättare eu del af dessa,
äger nämligen enligt riksförsäkringsanstaltens mening sin giltighet äfven
beträffande öfriga praktiserande barnmorskor, då från hälsovårdens synpunkt
är af lika vikt, att de enskildt praktiserande barnmorskorna hafva
tillfälle att förskaffa sig en lifränta eller pension, så att de icke alltför
långt in på ålderdomen behöfva fortsätta utöfningen af sitt yrke.
Äfven om staten icke skulle finnas villig att lämna direkta bidrag
till pensioneringen af de enskildt praktiserande barnmorskorna eller af
de barnmorskor, som innehafva kommunal anställning, utan att denna
anställning på grund af lönens otillräcklighet enligt gällande stadganden
berättigar till inträde i pensionsanstalten, fann riksförsäkringsanstalten
det dock böra vara till väsentlig fördel för dessa barnmorskor, om
de ägde tillfälle att, för erhållande af pension eller lifränta vid viss ålder,
insätta sina besparingar i en anstalt, som icke vore anlagd på vinst och
till hvars förvaltningskostnader de icke behöfde bidraga. Det torde då icke
vara uteslutet, att de kommuner, som hafva barnmorska anställd mot viss
årslön, ej uppgående till 200 kronor, eller som endast utbetala ersättning
efter viss taxa för hvarje förrättning, skulle i många fall vara
villiga att lämna bidrag till pensionering af sina barnmorskor och därigenom
förhjälpa dem till ett högre pensionsbelopp än det de allenast
genom egna insatser skulle ernå.
Af gjorda uttalanden under de förberedande arbetena till det förslag
till beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor, som af Kungl.
Maj:t framlades för Riksdagen år 1904 och hvilket af Riksdagen godkändes,
framgår ock enligt riksförsäkringsanstaltens åsikt, att man velat
så anordna pensioneringen, att i pensionsanstalten skulle så småningom
kunna intagas äfven enskildt praktiserande och med dem enligt pensionsreglementet
likställda barnmorskor, utan att några större ändringar
behöfde vidtagas i afseende å sättet för pensioneringens anordning.
Riksförsäkringsanstalten ansåg sig likväl nu icke böra framställa
något förslag till utvidgning af pensionsanstaltens verksamhet i ofvan
angifna riktning. Ytterligare någon tid syntes böra afvaktas för att
Bill. till Iiilcsd. Prof. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 101 Haft. 3
18
Kungl. Majds Nåd. Proposition No 185.
se, i hvilken utsträckning de barnmorskor, som nu äro berättigade till
inträde i pensionsanstalten, begagnade sig af denna rätt, samt för att
utröna, huruvida öfriga barnmorskor visade något större intresse för
en utvidgning af rätten till inträde i pensionsanstalten, i händelse staten
icke skulle vara villig att lämna annat bidrag till deras pensionering
än till gäldande af förvaltningskostnaden.
Vidkommande härefter Stockholms stads hälsovårdsnämnds framställning
i hvad den afser ändring af gällande bestämmelse rörande
rätten att kvarstå i pensionsanstalten erinrade riksförsäkringsanstalten,
att, såsom ofvan angifvits, reglementet för pensionsanstalten innehåller,
att delägare, som icke vidare innehar sådan anställning hos kommun
eller å barnbördshus, som medför tillträde till pensionsanstalten, upphör
att vara delägare i anstalten. Onekligen är denna bestämmelse enligt
riksförsäkringsanstaltens mening till stor olägenhet för de barnmorskor,
som en gång vunnit inträde i pensionsanstalten; och den är icke ägnad
att öka benägenheten för inträde i anstalten, särskild! beträffande barnmorskor,
som innehafva mera tillfällig anställning’, såsom en del af de
å barnbördshus anställda barnmorskor.
Visserligen äga de barnmorskor, som, på sätt nämnts, måste lämna
pensionsanstalten, rätt att utbekomma sitt på egna insatser grundade
tillgodohafvande hos anstalten med därå upplupen ränta, men för dem
inbetalda kommunbidrag äfvensom lämnadt statsbidrag komma dem icke
till godo utan tillfalla pensionsanstaltens säkerhetsfond.
Bestämmelsen kan ock, anmärkte riksförsäkringsanstalten, leda till
åtskilliga oegentligheter. Om t. ex. en delägare i pensionsanstalten på
grund af sjukdom eller för hälsans vårdande är tvungen att lämna sin
anställning, måste hon utträda ur pensionsanstalten. Erhåller hon sedan
efter tillfrisknandet åter kommunal anställning mot årslön af 200 kronor
och har hon då icke uppnått en lefnadsålder af 45 år, är hon skyldig att
ånyo inträda i pensionsanstalten. Hon måste då börja med nya insättningar
utan rätt att tillgodoräkna sig sin föregående delaktighet i anstalten. Med
hänsyn till statsbidraget uppstår ock en oegentlighet. Har hennes första
delaktighet i anstalten omfattat något eller några år, har för denna
tid utgått statsbidrag. Efter hennes förnyade inträde i anstalten utgår
ånyo statsbidrag och skall utbetalas för henne under 20 år, under förutsättning
att hon så länge bibehåller sin delaktighet i anstalten.
Riksförsäkringsanstalten ansåg på grund häraf vara i hög grad
önskvärd!, att förevarande bestämmelse ändras därhän, att barnmorska,
som en gång vunnit inträde i pensionsanstalten, berättigas att däri
Kung!. Maj.is Nåd, Proposition N:o 135. 19
kvarstå, oaktadt hon icke längre innehar sådan anställning, som medför
tillträde till anstalten, likväl under förutsättning att hon själf vederbörligen
inbetalar stadgad årsafgift. Statsbidrag bör dock icke enligt
riksförsäkringsanstaltens åsikt tillkomma henne, medan hon är i saknad
åt kommunal anställning, så framt hon icke efter sitt inträde i anstalten
under sammanlagdt 12 år innehaft omförmäld anställning.
Bestämmelserna om villkoren för rätt att komma i åtnjutande
af pension borde, i detta sammanhang och så länge nu gällande
bestämmelser angående villkoren för inträde i pensionsanstalten bibehållas,
enligt riksförsäkringsanstaltens mening icke göras till föremål
för någon ändring. Då för delägare, som icke vidare innehar kommunal
anställning, kvarstår rätten att anmäla sig till utträde ur anstalten, följer
nämligen, erinrade riksförsäkringsanstalten, häraf att, om hon ser sig ur
stånd att uppfylla villkoren för erhållande af pension, hon kan utträda
ur pensionsanstalten, hvarvid hon återfår egna insatser med därå upplupen
ränta.
Med åberopande af hvad sålunda anförts hemställde riksförsäkringsanstalten,
att de af Stockholms stads hälsovårdsnämnd i dess ofvan
nämnda skrifvelse gjorda framställningar icke måtte för närvarande
föranleda annan åtgärd, än att sådan ändring vidtoges i de för barnmorskornas
pensionsanstalts verksamhet fastställda grunder, att delägare
i pensionsanstalten, som icke vidare innehar sådan anställning, som
medför tillträde till pensionsanstalten, berättigas att i anstalten kvarstå,
därest hon fortfarande erlägger stadgad årsafgift, dock utan rätt för
henne att för den tid, nämnda förhållande är för handen, komma i
åtnjutande af bidrag af statsmedel till pensioneringen, så framt hon
icke efter vunnen delaktighet i anstalten under sammanlagdt tolf år
innehaft anställning, hvarom förut nämnts.
Till följd af nådig remiss har medicinalstyrelsen den 18 november
1907 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid beträffande
först irågan om utvidgning af ifrågavarande pensionsanstalts verksamhet
därhän, att den komme att omfatta samtliga i riket legitimerade
praktiserande barnmorskor, i likhet med riksförsäkringsanstalten och på
af densamma anförda grunder, ansett, att tiden ännu icke vore inne
för att åter upptaga denna fråga, huru önskvärdt detta än i och för sig
kunde vara.
Börande åter den fråga, som egentligen föranledt Stockholms stads
hälsovårdsnämnds ifrågavarande skrifvelse, eller frågan om lindring i
gällande bestämmelser om rätt till kvarstående i pensionsanstalten, har
Medicinalstyrelsens
yttrande den
IS november
1907.
20
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 135.
Skrift af
ordföranden i
svenska b ammor
skeförbundet
m. fi.
Departements
chefen.
medicinalstyrelsen instämt i nämndens härutinnan gjorda och af riksförsäkringsanstalten
ytterligare utförda uttalande angående olägenheterna
af de nuvarande bestämmelserna. Detta så mycket hellre som,
enligt hvad styrelsen erinrat, styrelsen redan en gång förut, i sin underdåniga
skrifvelse af den BO december 1901 med öfverlämnande af förslag
till det nu gällande pensionsreglementet, förutsett desamma. Till
deras förekommande hade medicinalstyrelsen då föreslagit, att barnmorska,
som af kommunen åtnjöte ersättning enligt ofvan omnämnda,
i Stockholm och ett antal andra städer använda system eller viss ersättning
för hvarje förrättning, skulle, oberoende af årsinkomstens storlek,
vara skyldig att ingå i pensionsanstalten, därest hon af vederbörande
kommun anmäldes till inträde, med åtagande af kommunen att
för henne årligen, så länge anställningen varade, till anstalten inbetala
ett belopp af minst 15 kronor. Häri skulle nämligen, ansåg medicinalstyrelsen,
ligga en tillräcklig garanti för att ingen annan än
den, hvilken verkligen såsom barnmorska betjänade kommunen, skulle
erhålla delaktighet i statsanslaget till pensionskassan. Mot detta medicinalstyrelsens
förslag, som icke upptogs i det sedermera utfärdade
pensionsreglementet, anmärktes hufvudsakligen, att detsamma skulle
gifva en gynnsammare ställning åt ifrågavarande af stadskommuner antagna
barnmorskor än åt af landskommuner antagna sådana med lägre
årslön än 200 kronor. Därest emellertid äfven dessa senare under
nyssnämnda villkor — det vill säga i detta fall landskommunens inbetalning
för henne af minst 15 kronor årligen — erhölle delaktighet i
pensionsanstalten, så skulle, framhöll medicinalstyrelsen, den anmärkta
bristen på likställighet mellan land och stad därmed vara afhjälpt.
Sedermera hafva i eu till Kungl. Maj:t ingifven skrift af den 2 januari
1908 biträdande läraren vid barnmorskeundervisningsanstalten i Stockholm,
medicine doktorn E. Alin och ordföranden i svenska barnmorskeförbundet,
praktiserande barnmorskan Hanna Qvarzell, å de svenska
barnmorskornas vägnar, framhållit önskvärdheten däraf att tillträde till
barnmorskornas pensionsanstalt måtte beredas äfven de enskildt praktiserande
barnmorskorna, äfven om något statsbidrag till deras pensionering
ej kunde erhållas.
Af hvad sålunda förekommit fann jag tydligt, att åtgärd borde
vidtagas för beredande åt barnmorskorna af eu bättre ställning i det
afseende, hvarom riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen hemställt.
Emellertid syntes det mig med hänsyn till hvad såväl Stock
-
Kun yl Majrts Nåd. Proposition No 135.
21
liolms stads hälsovårdsnämnd som barnmorskorna själfva i nyss omförmälda
underdåniga skrifvelse uttalat synnerligen lämpligt, att i samband
med frågan om ändring i angifna afseende i gällande bestämmelser
angående barnmorskornas pensionering äfven de uttalade önskemålen
om rätt till inträde i pension sanstalten för enskildt praktiserande barnmorskor
vunno beaktande. Jag fann därtill eu ytterligare anledning i
tillkomsten den 13 juni 1908 af lagen angående kommuns skyldighet
ifråga om anställande af barnmorska, hvilken påkallade viss ändring
jämväl i sagda bestämmelser. Enligt denna lag, som skall träda i kraft
den 1 januari 1912, skall nämligen kommun — med undantag för stadskommun
och intill densamma gränsande mindre landtkommun, som
träffat aftal med tillräckligt antal af de i staden praktiserande barnmorskor
att mot ersättning af kommunen för hvarje förrättning betjäna
dess fattiga — hafva anställd barnmorska med fast aflöning af 300
kronor om året jämte bostad och bränsle eller ersättning därför, för
såvidt ej Kung!. Maj:ts befallningshafvande, där särskilda omständigheter
sådant påkalla, på ansökan medgifver, att aflöningen får utgå med
skäligt lägre belopp. På min hemställan täcktes därför Kung!. Maj:t
den 17 juni 1908 anbefalla riksförsäkringsanstalten att, efter samråd
med styrelsen för postsparbanken, afgifva utlåtande och förslag beträffande
de ändringar i gällande reglemente för barnmorskornas pensionsanstalt,
som kunde föranledas (häraf, att alla legitimerade barnmorskor,
hvilka utöfva yrkesmässig verksamhet inom riket, berättigades att
erhålla inträde och kvarstå i pensionsanstalten. Vid afgifvande af ifrågavarande
förslag, som ej syntes böra föranleda rubbning i gällande
princip om kommunal anställning såsom villkor för statsbidrags utgående
till barnmorskas pensionering, skulle riksförsäkringsanstalten jämväl
taga i öfvervägande, hvilka ändringar i reglementet, som kunde påkallas
af den omförmälda lagen angående kommuns skyldighet i fråga om
anställande af barnmorska, eller i öfrigt kunde finnas erforderliga.
Med anledning häraf har riksförsäkringsanstalten den 28 maj 1909
afgifvit underdånigt utlåtande, häruti anförts följande:
Den erfarenhet, som numera vunnits af barnmorskornas pensionsanstalts
verksamhet, synes utvisa, att anstalten alltjämt med intresse
omfattas af barnmorskorna. Det största antalet nytillkomna delägare
förete, naturligt nog, de första åren af anstaltens verksamhet eller åren
1905 och 1906 med respektive 469 och 433 nya delägare. Men äfven
Riksförsäkringsanstaltens
utlåtande
den 28 maj
1909.
Rätten till
inträde i
pensionaanstalten.
22
Skyldighet
inträde.
Kung], Majds Nåd. Proposition N:o 135.
därefter har anstalten att uppvisa en jämn utveckling. År 1907 vurm o
168 barnmorskor inträde i anstalten och under år 1908 utgjorde motsvarande
siffra 162. Från början af anstaltens verksamhet till och med
den 31 december 1908 hafva alltså 1,232 barnmorskor vunnit delaktighet
i densamma. Af dessa hafva emellertid från anstalten afgått sammanlagdt
63, af hvilka 14 aflidit och 49 upphört att vara delägare på
grunddäraf att vederbörande icke vidare haft sådan anställning, som medför
tillträde till anstalten. Enligt de i början af år 1909 från kommunerna
inkomna uppgifterna utgjorde hela antalet praktiserande barnmorskor
i riket 2,959, af hvilka 1,564 uppgåfvos vara i den ålder och hafva
sådan anställning, att de uppfyllde de uppställda villkoren för erhållande
af inträde såsom delägare i pensionsanstalten.
Om intresse för pensionsanstalten vittna ock de ganska talrika såväl
ansökningar om inträde som förfrågningar af barnmorskor, som
icke äro berättigade till att blifva delägare.
På grund af anförda omständigheter och med hänsyn jämväl till
ofvanberörda af doktor Alin och Hanna Qvarzell hos Kungl. Maj:t
gjorda framställning finner sig riksförsäkringsanstalten böra tillstyrka,
att rätten till inträde i barnmorskornas pensionsanstalt utsträckes
att omfatta alla här i riket legitimerade barnmorskor, hvilka
utöfva yrkesmässig verksamhet såsom sådana samt ej uppnått en lefnadsålder
af 50 år.
Nyssnämnda åldersgräns är densamma, som för närvarande är bestämd.
Det kunde, säger riksförsäkringsanstalten, ifrågasättas att höja
denna gräns för att bereda flera tillfälle att förskaffa sig pension. Men
då pensionen för sådan delägare, som först i sen ålder vunne inträde,
skulle blifva ytterst obetydlig, därest icke af henne skulle göras afsevärdt
höga inbetalningar, har riksförsäkringsanstalten ej ansett någon
ändring uti ifrågavarande hänseende vara lämplig.
till Efter det lagen den 13 juni 1908 angående kommuns skyldighet
i fråga om anställande af barnmorska träd! i tillämpning, anser
riksförsäkringsanstalten lämpligen böra uppställas såsom regel, att skyldigheten
till inträde i pensionsanstalten sammanfaller med anställning
mot fast lön hos kommun i enlighet med samma lags bestämmelser,
dock under förutsättning att barnmorska vid anställningens erhållande
icke uppnått 45 års ålder. Enligt 3 § i nyssnämnda lag kan visserligen,
som förut nämnts, minimilönen för barnmorska få bestämmas under
den i lagen för vanliga fall fastställda. Lönen kan val dock ej enligt
riksförsäkringsanstalten;:-; mening komma att fastställas under det belopp,
23
Kung!,. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o lc!C>.
som för närvarande medför skyldighet till inträde, och äfven om i
något enstaka fall sa skulle ske, torde dock barnmorska, som blifvit
anställd enligt berörda lags bestämmelser mot fast aflöning, böra anses
innehafva verklig kommunal anställning.
Ifrågasättas kunde, om icke skyldigheten till inträde i anstalten
borde utsträckas äfven till de barnmorskor, som enligt, lagen den 13
juni 1908 komma att af kommun anställas utan fast aflöning men mot
ersättning af kommunens medel för hvarje förrättning.
Då på sådant sätt anställda barnmorskor enligt nu gällande grunder
för pensionsanstalten äro pliktiga att utträda ur densamma, i fall
deras årliga inkomst af kommunens medel understiger 200 kronor, hafva
de för närvarande icke lämpligen kunnat åläggas skyldighet att blifva
delägare. Saken ställer sig dock, anmärker riksförsäkringsanstalten, i
viss män annorlunda, därest dem medgifves att kvarstå i anstalten med
samma rätt som enskildt praktiserande barnmorskor. Emellertid torde
den inkomst af kommunens medel, som på sådant sätt anställda barnmorskor
erhålla, blifva mycket växlande och för öfrigt i de flesta fall
icke nå upp till ett belopp, motsvarande minimilönen för fast anställd
barnmorska. Riksförsäkringsanstalten har i fråga härom hänvisat till
den i anstaltens underdånigt utlåtande den 28 december 1906 intagna
utredning rörande den ersättning, som under åren 1904 och 1905 från
kommunerna utgått till pa ifrågavarande satt anställda barnmorskor.
Härjämte har anstalten meddelat, att, enligt i början af år 1909 inkomna
uppgifter, af 88 barnmorskor, som i Stockholm voro utsedda
a it mot taxa lämna biträde åt medellösa barnaföderskor, allenast 14
hade en inkomst af kommunens medel uppgående till eller öfverstigande
200 kronor, och af dessa endast 6 en inkomst uppgående till 400 kronor.
I öfriga städer, som på liknande sätt anställt barnmorskor, torde
icke mer än en barnmorska i Göteborg uppnått en inkomst af 200
kronor och ingen en inkomst af 400 kronor.
Riksförsäkringsanstalten anser därför skäl icke föreligga att frångå
hittills gällande bestämmelser i fråga om skyldighet till inträde i anstalten
för nu ifrågavarande barnmorskor.
i Såsom ofvan nämnts, aligger det i vissa fall å barnbördshus anställda
barnmorskor skyldighet att inträda i anstalten. Fråga vore, om denna
skyldighet bör bibehållas.
Enligt hvad riksförsäkringsanstalten meddelat, finnas, så vidt anstalten
har sig bekant, iör närvarande tre barnbördshus i Stockholm, nämligen
Allmänna barnbördshuset, Södra barnbördshuset och Pro Patria, samt
ett i hvar och en af städerna Uppsala. Linköping, Norrköping, Malmö,
Lund, Göteborg och Gäfle. ’
24
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 135.
Af dessa är Allmänna barnbördshuset i Stockholm en statens inrättning.
Barnbördshuset Pro Patria nnderhålles nästan uteslutande
med enskilda medel af kung], sällskapet Pro Patria, för hvilket grundregler
blifvit af Kung!. Maj:t fastställda den 29 april 18o3. Uppsala
barnbördshus, som är förenadt med Akademiska sjukhuset därstädes,
uppehälles genom bidrag af dels universitetet, dels landstinget och dels
staden. Kostnaderna för de öfriga bestridas hufvudsakligen genom
anslag af kommuner och landsting. Södra barnbördshuset och Göteborgs
barnbördshus understödjas af staten så till vida, att läkarvården
vid anstalterna bestrides af lärarna vid statens barnmorskeskolor i
dessa städer. Ifrågavarande lärare i Göteborg åtnjuta dock af staden
vissa tilläggsarfvoden. Härjämte aflönas en barnmorska vid hvardera
af sistnämnda båda barnbördshus i egenskap af instruktionsbarnmorska
delvis af staten.
Antalet å barnbördshus anställda barnmorskor uppgick enligt i
början af år 1909 inkomna uppgifter till sammanlagdt 30. Löneförmånerna
för dessa barnmorskor utgöras dels af kontant lön, som för
samtliga enligt nyssnämnda uppgifter öfverstiger 300 kronor, dels af
bostad, fritt vivre m. m.
Barnmorskepersonalen å barnbördshusen synes tämligen ofta^vara
underkastad förändringar. Särskilt gäller detta med afseende å bödra
barnbördshuset, hvarest barnmorskorna i regel antaga anställning endast
på kortare tid för sin utbildning. Det kunde därför enligt riksförsäkringsanstaltens
mening ifrågasättas, om det är lämpligt att tvinga å
barnbördshus anställda barnmorskor till inträde. Men då det i allt fall
måste anses som en fördel för dessa barnmorskor att blifva delägare i
anstalten, särskilt om de äga rätt att kvarstå i densamma, äfven i
det fall att de öfvergå till enskild praktik, anser riksförsäkringsanstalten
bestämmelsen om skyldighet för dem att inträda i pensionsanstalten
böra bibehållas.
I afseende å beräknandet af löneförmånerna för de å barnbördshusen
anställda barnmorskorna kunde ifrågasättas, om icke naturaförmånerna,
hvilka ofta uppgå till afsevärdt värde, borde få inräknas till
högre belopp än i fråga om de kommunalt anställda barnmorskorna.
Men då den kontanta lönen för de å barnbördshus anställda barnmorskorna
väl i regel komme att öfverstiga 300 kronor, finner riksförsäkringsanstalten
det icke vara behöflig! att i afseende å dessa barnmorskor
stadga undantag från eljest gällande bestämmelser om löneförmånernas
beräknande.
Katigt Majris Nåd. Proposition N:o 135.
25
Vid afgörande af frågan, i hvad mån statsbidrag skall utgå till
delägarna efter genomförandet af de ofvan angifna förändringarna,
borde man enligt riksförsäkringsanstaltens åsikt utgå från att i hufvudsak
samma kategorier af delägare, som nu äro berättigade till statsbidrag,
skola för framtiden tillgodonjuta sådant.
Statsbidrag borde alltså lämnas först och främst för de delägare,
som äro pliktiga att kvarstå i anstalten, och vidare för sådana, som i
en ålder öfverstigande 45 år, men ej uppgående till 50 år, erhålla
sådan anställning, som, enligt hvad ofvan föreslagits, skall vid lägre
ålder förplikta till inträde.
För nu angifna kategorier af barnmorskor anser riksförsäkringsanstalten
statsbidrag böra beräknas till enahanda belopp och för samma
tidslängd, som för närvarande äro bestämda, dock med den ändring i
fråga om sättet för bidragets beräknande, som föranledes af de ändrade
grunder för pensions beräknande, hvarom riksförsäkringsanstalten ämnade
väcka förslag. För att delägare med afseende å rätt till statsbidrag icke
skall komma i sämre ställning än hittills, borde emellertid, i ersättning för
bestämmelserna i 17 § af reglementet, tilläggas det stadgande, att, om
delägare under sammanlagdt 12 år fått tillgodoräkna sig statsbidrag,
skall sådant bidrag fortfarande tillgodoräknas henne i enlighet med
bestämmelserna i öfrigt för statsbidrags tillgodonjutande.
Det återstår ännu en grupp af barnmorskor, som för närvarande
äro berättigade till statsbidrag, nämligen de, som äro anställda hos
kommun mot bestämd ersättning för hvarje förrättning, så vida de af
denna kommunala anställning pröfvas hafva en årsinkomst ej understigande
200 kronor. Såsom riksförsäkringsanstalten förut framhållit,
är det emellertid ytterst få, som af denna kommunala anställning erhålla
eu inkomst uppgående till nyssnämnda belopp. Det kunde därför
ifrågasättas att likställa dessa barnmorskor med enskildt praktiserande.
Men då de enligt nu gällande grunder äga rätt till statsbidrag,
torde enligt riksförsäkringsanstaltens mening sådan rätt fortfarande
böra tillerkännas dem.
För att emellertid denna rätt icke skall blifva helt och hållet illusorisk,
måste, framhåller riksförsäkringsanstalten, ändrade grunder för
statsbidrag till dessa barnmorskor stadgas. Villkoret af viss minimiinkomst
borde för dem uppgifvas. I stället torde det vara lämpligt att
göra statsbidraget beroende af bidrag från kommunens sida samt låta
detsamma utgå i förhållande till sådant bidrag.
Emot detta förslag skulle visserligen, anmärker riksförsäkringsanstalten,
kunna invändas, att kommunen skulle kunna förskaffa statsbidrag
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afl. 101 Höft. 4
Statsbidrag.
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.
åt flera barnmorskor, än som egentligen vore för kommunen behöfliga,
genom att med dem träffa aftal att mot taxa betjäna dess fattiga samt
förbinda sig till visst årsbidrag till deras pensionering. För att förebygga
ett dylikt tillvägagångssätt skulle kunna stadgas, att statsbidrag
ej utgår för större antal barnmorskor än som motsvarar det tal, som
erhålles, om det af kommunen såsom ersättning till ifrågavarande barnmorskor
under året utbetalade belopp divideras med 400 eller den summa,
hvartill löneförmånerna för fast anställd barnmorska enligt lagen den
13 juni 1908 äro bestämda. Denna utväg synes dock enligt riksförsäkringsanstaltens
mening föga tilltalande, enär det därvid skulle kunna
inträffa, att en del af de i kommunens tjänst anställda barnmorskorna
tämligen godtyckligt uteslötes från statsbidrag. För öfrigt borde den
ökade utgift, som statsverket möjligen kunde få vidkännas på grund af
nyss påpekade omständigheter, ej få anses vara af någon afsevärd
betydelse i förhållande till vikten däraf, att de uttjänta barnmorskorna
erhålla sådan pension, som medgifver dem att lämna sin praktik.
Det kunde, anför riksförsäkringsanstalten vidare, förtjäna att tagas
under öfvervägande, huruvida icke äfven de enskildt praktiserande barnmorskorna
böra komma i åtnjutande af statsbidrag. Helt visst skulle
det vara till gagn, om alla delägare i pensionsanstalten erhölle dylikt
bidrag. Utsikten till statsbidrag skulle säkerligen främja anslutningen
till pensionsanstalten och därigenom i sin mån bidraga till att skaffa
landet eu duglig barnmorskekår. Tanken på statsbidrag äfven åt de
enskildt praktiserande barnmorskorna har också förut blifvit framställd.
I den af Kung!. Maj:t för 1895 års riksdag framlagda propositionen i
ämnet föreslogs, såsom i det föregående erinrats, att pensioneringen
af dessa barnmorskor skulle helt och hållet bestridas genom obligatoriska
utgifter af kommunerna samt genom statsbidrag. Vidare hemställdes
i en vid 1908 års riksdag väckt motion (n:r 123), att alla
legitimerade barnmorskor i riket, hvilka icke uppnått 50 års ålder och
hvilka fortfarande utöfvade sitt yrke, måtte berättigas att som delägare
inträda i pensionsanstalten med rätt till statsbidrag.
För egen del framhåller riksförsäkringsanstalten, att anstalten
skulle vilja tillstyrka statsbidrag äfven åt de enskildt praktiserande
barnmorskorna. Men då i förenämnda skrifvelse till riksförsäkringsanstalten
af den 17 juni 1908 uttalats, att kommunal anställning fortfarande
synes böra uppställas såsom villkor för statsbidrags åtnjutande,
bär riksförsäkringsanstalten ansett sig icke böra framställa förslag om
bidrag från staten till dessa barnmorskor i annan mån än att staten
ikläder sig viss garanti i fråga om pensionernas belopp.
27
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.
•
Beträffande delägares årsafgift anser riksförsäkringsanstalten någon
ändring icke böra ske i nuvarande bestämmelser. Visserligen komme
pensionen för de delägare, som endast insätta minimiafgiften 10 kronor
och icke erhålla stats- eller kommunbidrag, att uppgå till tämligen obetydligt
belopp. Men en högre afgift skulle antagligen afskräcka mången
från att söka inträde i pensionsanstalten och äfven vid vissa tillfällen
vara rätt betungande. Det kan för öfrigt antagas, att delägarna komma
att frivilligt göra större insatser för erhållande af högre pension.
I 6 § 2 mom. af reglementet för pensionsanstalten finnes den bestämmelse,
att den kommun eller det barnbördshus, där barnmorskan
har anställning eller, där anställningen är fästad vid två eller flera
kommuner gemensamt, den folkrikaste bland dem ansvarar för afgiftens
behöriga erläggande. För delägare, som är skyldig att kvarstå i anstalten,
borde detta stadgande oförändradt bibehållas. I afseende å
annan delägare åter anser riksförsäkringsanstalten stadgandet icke böra
erhålla tillämplighet. Tydligt är nämligen, att kommun ej kan åläggas
sådan ansvarighet för enskildt praktiserande barnmorska, för hvilken i
stället någon verksam påföljd för underlåtenhet att inbetala afgift torde
böra stadgas, hvarom riksförsäkringsanstalten nedan yttrat sig. Det
syntes då lämpligast att låta enahanda bestämmelser gälla för alla delägare,
som äro berättigade, men ej skyldiga till inträde i anstalten.
Skyldigheten för kommun eller barnbördshus att enligt 5 § i reglementet
anmäla barnmorska till inträde i pensionsanstalten bör enligt
riksförsäkringsanstaltens mening bibehållas endast i de fall, där kommun
eller barnbördshus skulle vara ansvarig för afgiftens behöriga erläggande,
d. v. s. i afseende å barnmorskor, som äro pliktiga att inträda.
Öfriga barnmorskor borde själfva anmäla sig till inträde.
Försummelse af delägare, kommun eller barnbördshus att inom
stadgad tid erlägga årsafgift eller årsbidrag medför enligt 8 § i reglementet
den påföljd, att utmätning af nämnda afgift och bidrag må äga
rum utan föregående dom eller utslag.
I afseende å dels kommuner och barnbördshus, dels sådana delägare,
som äro skyldiga att kvarstå i anstalten, har riksförsäkringsanstalten
ansett detta stadgande böra bibehållas. Beträffande öfriga
delägare, för hvilkas årsafgifter kommunen icke är ansvarig, måste åter
annan påföljd stadgas. Att på exekutiv väg af vederbörande barnmorska
uttaga resterande utgifter skulle i kanske de flesta fall icke
leda till åsyftadt resultat. Ej heller torde temporär förlust af ränta
Delägares årsafgift.
Anmälan om
inträde i anstalten.
Förlust af
rätt till delaktighet
i
anstalten
m. m.
28
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135
eller statsbidrag vara en tillräckligt kraftigt verkande påföljd. Lämpligast
syntes därför vara att för underlåten inbetalning stadga förlust
af delaktighet, hvarmed bör följa förlust af till god öhaf vande i anstalten.
Sådan förlust anser riksförsäkringsanstalten dock icke böra omedelbart
inträda, utan först om delägare under två på hvarandra följande år gör
sig skyldig till berörda underlåtenhet.
I särskilda fall, där ömmande omständigheter föreligga, borde dock
befrielse från nyssnämnda påföljd kunna medgifvas. Framställning
härom borde pröfvas af Kung!. Maj:t.
I 17 § af reglementet stadgas förlust af delaktighet i anstalten
för delägare, som icke vidare innehar sådan anställning hos kommun
eller å barnbördshus, som medför tillträde till pensionsanstalten. Hon
är emellertid berättigad att utbekomma sitt på egna insatser grundade
tillgodohafvande med därå upplupen ränta. Har barnmorska i 12 år
varit delägare i anstalten och därunder fullgjort föreskrifna inbetalningar,
äger hon kvarstå såsom delägare.
I sitt underdåniga utlåtande den 28 december 1906 har riksförsäkringsanstalten,
såsom förut omnämnts, framställt förslag till ändring
af nyssnämnda paragraf i syfte att medgifva dylika delägare rätt att
kvarstå i anstalten. Därest emellertid för framtiden äfven enskildt
praktiserande barnmorskor och med dem likställda erhålla rätt till inträde
i pensionsanstalten, följer däraf, att förlust af delaktighet i anstalten ej
längre kan ifrågakomma på nu anförda grund. Sådan delägare, hvarom
nu är fråga, blir naturligen under den tid, hon saknar kommunal anställning,
likställd med enskildt praktiserande barnmorska.
Det kunde, anför vidare riksförsäkringsanstalten, ifrågasättas, huruvida
delägare, som lämnat sin kommunala anställning, skall äga rätt att
anmäla sig till utträde och därvid återbekomma sina egna insatser i
likhet med hvad som nu gäller enligt 17 §. Detta synes dock enligt
riksförsäkringsanstaltens mening icke böra medgifvas. Allmänt torde
gälla som regel, att, om en person, till hvars pensionering staten lämnar
bidrag, utträder ur vederbörande pensionsinrättning, går han förlustig
gjorda insatser. Om rätt till utbekommande af gjorda insatser skulle
medgifvas, kunde det för öfrigt lätt inträffa, att eu barnmorska, som
kände sig sjuklig, lämnade sin kommunala anställning för att utfå
sitt tillgodohafvande, hvilket kunde hafva ett ogynnsamt inflytande på
anstaltens ekonomi.
Barnmorska, som upphört att utöfva praktik, synes enligt riksförsäkringsanstaltens
åsikt böra vara berättigad att utan hinder däraf
kvarstå i pensionsanstalten. Hon hade emellertid att själf bedöma, huru
-
29
Kungl. Maj:It>* Nåd. Proposition N:o 135.
vida Lön komme att uppfylla de för pensions erhållande stadgade villkor
och om det sålunda för henne kunde vara lämpligt att fortsätta med
sina inbetalningar till anstalten. Afginge hon från anstalten, borde
hon icke hafva rätt att utfå sitt tillgodohafvande hos densamma.
Beträffande villkoren för att komma i åtnjutande af pension stadgas
i 20 § af reglementet, att rätt till pension från anstalten inträder för
delägare, som fullgjort föreskrifna inbetalningar, efter 20 års yrkesmässig
verksamhet såsom barnmorska, häraf minst 12 år i sådan anställning
hos kommun eller å barnbördshus, som medför tillträde till
pensionsanstalten, och sedan hon uppnått eu lefnadsålder af 65 år eller,
i händelse hon genom obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt
att vidare utöfva barnmorskeyrket, 55 år, i livilket senare fall
tjänstetiden kan inskränkas till förenämnda 12 tjänstår hos kommun
eller å barnbördshus.
I afseende å den nu fastställda pensionsåldern har gjorts gällande,
att densamma är väl hög för personer, hvilka hafva ett så kräfvande
och uppslitande yrke som barnmorskorna. Riksförsäkringsanstälten
har emellertid ej ansett sig böra föreslå någon sänkning af
pensionsåldern, enär däraf skulle blifva eu följd, att pensionsbeloppet
skulle väsentligen minskas.
Med hänsyn till de enskildt praktiserande barnmorskorna borde
bestämmelsen om 12 tjänstår hos kommun eller å barnbördshus såsom
villkor för pension upphäfvas. Vid obotlig sjukdom eller vanförhet
torde rätt till pension höra medgifvas efter allenast 12 års yrkesmässig
verksamhet såsom barnmorska.
Den nu gällande bestämmelsen att pension icke må uppbäras
förrän från och med månaden näst efter den, hvarunder den pensionsberättigade
frånträdt den befattning, på grund hvaraf hon senast
åtnjutit delägarskap i anstalten, kan ej heller tillämpas med afseende
å de enskildt praktiserande barnmorskorna.
Det kunde tänkas att för de sistnämndas del låta tidpunkten,
hvarifrån pension må uppbäras, räknas från det att barnmorska upphört
att utöfva yrkesmässig verksamhet. Detta låter sig dock, anmärker
riksförsäkringsanstalten, knappast göra, då denna tidpunkt tydligen är
svår att tillförlitligt fastställa, hvartill kommer, att, äfven om barnmorska
tillfälligt upphör att utöfva yrket, intet hindrar, att hon ånyo
kan upptaga detsamma.
Någon bestämmelse, motsvarande den nu ifrågavarande för de hos
kommun eller å barnbördshus anställda barnmorskorna, borde alltså
Villkoren
för pensions
åtnj utande.
30
''ensions beräknande.
Kimfjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.
enligt riksförsäkringsanstaltens mening icke införas med afseende å de
enskildt praktiserande.
I fråga om grunderna för beräkningen af pension gäller för närvarande,
att pension utgår i form af årlig lifränta, hvars belopp enligt
försäkringstekniska grunder är beroende på storleken af den genom
årliga insatser och statsbidrag m. m. för delägaren vid hennes afgång
från pensionsanstalten såsom pensionsberättigad samlade fond.
Storleken af den pension, hvaraf delägare skall komma i åtnjutande,
är således icke på förhand bestämd, och ej heller äro de försäkringstekniska
grunder, efter hvilka pensionen skall beräknas, i förväg
fastslagna. Det är följaktligen icke uteslutet, att för delägare, som
samtidigt vunnit inträde i pensionsanstalten, men som å skilda tider
ingå i pensionsåldern, olika grunder kunna komma att tillämpas, för
pensionens beräknande. Full garanti för att en pension för framtiden
skall komma att utgå med det en gång fastställda beloppet är ej heller
lämnad.
Riksförsäkringsanstalten har tagit i öfvervägande, huruvida icke
dessa nu antydda olägenheter skulle kunna undanröjas, utan att någon
väsentlig rubbning i gällande grunder för pensions beräknande behöfde
ifrågakomma och utan att staten behöfde ikläda sig någon väsentligen
högre utgift för pensioneringen än den, hvartill den redan förbundit
sig.
Den nuvarande anordningen med uppdelning al pensionsanstaltens
medel i olika fonder samt fördelning af olika slags räntor och arfsvinst
på hvarje delägare för hvarje år medför ock i förhållande till
de relativt små belopp, hvarom fråga är, ett afsevärdt arbete.
Någon förenkling af detta arbete synes visserligen enligt riksförsäkringsanstaltens
mening kunna genomföras äfven med bibehållande
af nuvarande grunder för pensions beräknande, därigenom att bestämmelserna
i reglementet ändras sålunda, att det årliga uträknandet för
hvarje delägare af ränta och arfsvinst icke behöfver äga rum och att i
stället uträkningen och fördelningen sker på en gång vid delägares
inträdande i pensionsåldern. Genom denna ändring skulle det nu förekommande
fyrfaldiga antecknandet för hvarje delägare af räntor, arfsvinst
och statsbidrag m. m. blifva obehöflig! Ytterligare en förenkling
skulle kunna ske genom att låta säkerhetsfonden uppgå i besparingsmedel!,
hvars uppgift då skulle utvidgas till att äfven afse. betryggande
af pensionsutbetalningarna från anstalten. En sådan ändring vore särskilt
från den synpunkten önskvärd, att de tidigare delägarna sannolikt
31
Kungl, Maj:ts Nåd, Proposition N:o 135.
skulle blifva mindre ogynnsamt ställda i förhållande till de senare än
hvad nu är fallet.
Men oaktadt dessa förenklingar, Indika utan tvifvel skulle medföra
eu viss lättnad i arbetet, skulle dock ofvan angifna olägenheter, som
äro förenade med det nuvarande systemet, kvarstå.
Dessa olägenheter skulle, anför riksförsäkringsanstalten, emellertid
kunna undanröjas, därest staten åtoge sig viss garanti i afseende å
pensionerna och om på förhand fastställdes de försäkringstekniska
grunder (dödlighetstabell och räntefot), efter Indika pensionernas storlek
skulle beräknas. Statens garanti skulle då afse såväl de delägare,
som vore berättigade till bidrag från staten för sin pensionering, som
öfriga delägare, hufvudsakligen de onskildt praktiserande. Hvad angår
de försäkringstekniska grunderna, Indika lämpligen borde af Kung!
Magt bestämmas, skulle, därest ändring af desamma i framtiden förekomme,
sådan ändring icke hafva afseende å pensionen för de delägare,
som vunnit inträde i anstalten före det ändringen vidtoges.
Med tillämpning i öfrigt af hvad nu gäller, skulle således pensionen
komma att utgå i form af årlig lifränta, hvars belopp enligt af
Kungl. Maj:t fastställda grunder endast är beroende på storleken af de
insatser, som blifvit af eller för delägare gjorda.
Hvarje delägare, som, enligt hvad förut nämnts, bör komma i åtnjutande
af statsbidrag, skulle årligen för pensioneringen tillgodoräknas
ett belopp, motsvarande det nuvarande statsbidraget, med hvithet belopp
vid beräknande af pensionen de af eller för henne gjorda insatserna
skulle ökas. Statens faktiska utgift för barnmorskepensioneringen
skulle dock icke fixeras till de belopp, som sålunda tillgodoräknats de
till statsbidrag berättigade delägarna, utan staten skulle hafva att årligen
erlägga, hvad som erfordrades för försäkringsfondens fyllande till
det belopp, hvartill den bör uppgå, med hänsyn jämväl därtill att statens
garanti skulle omfatta äfven de delägare, som icke skulle vara
berättigade till statsbidrag i egentlig mening.
Med försäkringsfonden förstås härvid sammanlagda kapitalvärdet
af de återstående pensionsbelopp, som enligt de af Kungl. Maj:t fastställda
försäkringstekniska grunderna motsvara de redan gjorda och de
tillgodoräknade inbetalningarna.
I fråga om de grunder, som skola, väljas för en lifränteanstalt,
gäller i allmänhet, påpekar riksförsäkringsanstalten, att tillse, att de
bestämmas så, att anstalten med säkerhet kan uppfylla sina förpliktelser.
Men om i förevarande fall räntefoten och dödligheten antoges
väsentligen lägre än som sannolikt komme att motsvaras af verklig
-
32
Kung1. Maj.is Nåd. Proposition N:o 135.
heten, skulle delägarnas ställning blifva sämre än enligt nu gällande
bestämmelser. Räntefot och dödlighet borde därför bestämmas så, att
de sannolikt komma att någorlunda öfverensstämma med de verkliga
förhållandena.
För närvarande äro pensionsanstaltens tillgångar placerade mot en
genomsnittlig räntefot af omkring 4 Vs %. Som större delen af dessa
placeringar äro gjorda för rätt lång tid framåt, torde man kunna beräkna,
att räntefoten ännu länge skall hålla sig öfver 4 %. Visserligen
är det icke uteslutet, att räntefoten framdeles kan komma att sjunka
under 4 %. Eu förutsättning för riksförsäkringsanstaltens förslag om
ändrade grunder för pensions beräknande har emellertid varit att räntefoten
bestämmes till lägst 4 %. Den omständigheten bör nämligen,
anmärkes i utlåtandet, härvid tagas i betraktande, att pensionsanstalten
ej är att jämnställa med en vanlig lifränteanstalt, så till vida som barnmorskorna
snarare böra jämföras med de statstjänare, som tillerkännas
rätt till ett visst pensionsbelopp, oberoende af räntefotens fluktuationer.
Riksförsäkringsanstalten har vid framställandet af sitt förslag om
ändrade grunder i afseende å pensionens beräkning och hvad därmed
sammanhänger gått ut därifrån, att de nja grunderna skola gälla äfven
för de nuvarande delägarna, emedan det väl måste anses olämpligt, att
olika grunder i detta afseende tillämpas för delägarna i anstalten samt
för öfrigt, om så skulle blifva fallet, någon väsentlig förenkling i arbetet
icke skulle kunna genomföras.
Därest de försäkringstekniska grunderna bestämmas på sätt ofvan
antydts, anser riksförsäkringsanstalten icke de nuvarande delägarnas rätt
blifva kränkt. Äfven enligt nu gällande reglemente kan, såsom framhållits,
storleken af den delägarna tillkommande pensionen bero af valet
af räntefot och dödlighetstabell, Indika icke äro fastslagna i reglementet.
Därtill kommer, att de nuvarande delägarna enligt de föreslagna
nja allmänna grunderna för anstalten skulle erhålla vissa förmåner,
exempelvis rätten att kvarstå i anstalten, äfven om de ej vidare innehafva
kommunal anställning.
Ur statens synpunkt ställer sig, påpekar riksförsäkringsanstalten,
saken sålunda, att staten kan få erlägga något mer eller något mindre
än enligt de nuvarande för statsbidragets utgående gällande bestämmelserna.
Detta synes dock vara af underordnad betydelse i jämförelse
med den redan existerande osäkerheten i afeeende å storleken af statsbidraget
såsom beroende icke blott på antalet barnmorskor i anstalten
utan äfven på de frivilligt inbetalda afgifterna.
33
Kungi. Maj.is Nåd. Proposition No 135.
för att åskådliggöra det nu föreslagna systemet har riksförsäkringsanstalten
låtit uppgöra en tariff m. m., som innehålles i bilaga till
riksförsäkringsanstaltens skrifvelse.
De föreslagna nya grunderna för pensionsanstalten anser riksförsäkringsanstalten
höra träda i kraft den 1 januari 1912 samtidigt
med lagen angående kommuns skyldighet i fråga om anställande af
barnmorska den 13 juni 1908.
Dock finner riksförsäkringsanstalten vissa delar af nämnda grunder
höra vinna tillämpning, så snart Kungl. Maj:t låtit kungöra nytt reglemente
för pensionsanstalten, därest detta sker före 1912 års ingång.
Sålunda borde, efter det nytt reglemente blindt kungjordt, tillträde
till pensionsanstalten medgifvas enskilda praktiserande och öfriga barnmorskor,
hvilka för närvarande icke äro berättigade till inträde i anstalten,
men utöfva yrkesmässig verksamhet såsom barnmorskor och
icke uppnått 50 års ålder, då det bland dessa är ett önskemål att så
snart som möjligt beredas tillfälle till inträde i pensionsanstalten. Beträffande
dessa nya delägare borde tillämpas de föreslagna grunderna i
hvad de afse barnmorskor, som icke äro anställda i kommuns tjänst eller
å barnbördshus.
Vidare borde delägare, som skulle vara pliktiga att utträda ur pensionsanstalten
på den grund, att de icke längre innehafva sådan anställning,
som berättigar till inträde i anstalten, medgifvas att kvarstå
i densamma under samma villkor, som enligt de föreslagna grunderna
skulle gälla för barnmorskor, hvilka icke äro anställda i kommuns
tjänst eller å barnbördshus. Emellertid borde enligt riksförsäkringsanstaltens
mening någon viss tid böra bestämmas, inom hvilken ifrågavarande
delägare skulle hafva att afgöra, huruvida de önska utträda ur
anstalten eller på nyssnämnda villkor kvarstå i densamma. Det kunde
härvid ifrågasättas vara det principiellt riktigaste, att anstalten afförde
dern som delägare, därest de ej inom viss tid anmälde sig vilja kvarstå
i anstalten. Af praktiska skäl syntes det emellertid lämpligare att
föreskrifva, att delägare antages vilja kvarstå i anstalten samt anses
hafva afstått från den henne enligt nu gällande grunder tillkommande
rätten att vid utträde ur anstalten af nyssnämnda anledning återfå sina
insatser jämte ränta, därest hon ej gör ansökan därom inom viss tid,
hvilken lämpligen syntes kunna bestämmas till sex månader efter det
hon upphörde att hafva sådan anställning, som medför rätt till inträde
i anstalten.
Bill. till Riksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Åfd. 101 Höft.
OfYergångs
bestämmelser.
5
Anslaget till
bestridande af
statens bidrag
till pensioneringen.
34 Knngl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.
På förut anförda skäl borde alla delägare, såväl de nuvarande som
de, livilka härefter vinna inträde i anstalten, vara skyldiga att underkasta
sig de ofvan föreslagna nya grunderna för pensions beräknande.
1 afseende å de medel, som redan afsatts eller framdeles komma
att afsättas till säkerhetsfond, torde enligt riksförsäkringsanstaltens
mening lämpligen böra så förfaras, att den vid 1912 års ingång i fonden
befintliga behållningen fördelas på de dåvarande delägarna i besparingsfonden
i förhållande till hvars och ens andel i sistnämnda fond.
Delägares därefter befintliga behållning i besparingsfonden tillgodoräknas
henne såsom afgift för pension i enlighet med förenämnda försäkringstekniska
grunder.
I detta sammanhang har riksförsäkringsanstalten framhållit, att
någon ökning torde erfordras i det af 1904 års riksdag till bestridande
af statens bidrag för pensionering af barnmorskor anvisade förslagsanslaget
å 20,000 kronor.
Vid beräknandet af delta anslag utgick man från, att det högsta
antal delägare, pensionsanstalten kunde påräkna, skulle uppgå till 900.
Med ett statsbidrag af 25 kronor för en hvar af dem, skulle den årliga
kostnaden för statens bidrag till pensioneringen uppgå till 22,500 kronor.
Då det emellertid icke ansågs sannolikt, att hela nämnda antal
komme att ingå i pensionsanstalten eller att för en hvar af dem det
högsta bidraget komme alt utgå, begränsades anslaget till 20,000 kronor.
Redan vid slutet af anstaltens andra verksamhetsår (1906) uppgick
emellertid antalet delägare till 895. Vid 1907 års slut hade antalet
stigit till 1,042 och vid slutet af år 1908 till 1,169.
På grund af denna fortgående ökning af delägarantalet har ofvannämnda
förslagsanslag redan år 1907 måst öfverskridas. Detta år beräknades
statsverkets bidrag till delägarnas pensionering uppgå till
22,120 kronor. För år 1908 utgjorde motsvarande summa 24,939
kronor.
Enligt senaste uppgifter har ett flertal barnmorskor, som enligt nu
gällande grunder äro berättigade till delaktighet i anstalten, ännu icke
anmälts till inträde; och, efter det lagen den 13 juni 1908 träd! i kraft,
torde, på grund af dess bestämmelser om skyldighet för kommun att
anställa barnmorska m. m., en ökning af antalet delägare, för hvilka
statsbidrag skall beräknas, komma att äga rum.
Förslagsanslaget till ifrågavarande ändamål anser riksförsäkringsanstalten
på grund af anförda ont ständigheter böra ökas med minst
10,000 kronor till 30,000 kronor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135. 35
Till bestridande af förvaltningskostnaderna för barnmorskornas pensionsanstalt
är för närvarande anvisadt ett årligt förslagsanslag å högst
11,000 kronor, hvilket är sålunda fördeladt, att postsparbanken däraf
äger disponera 3,400 kronor och riksförsäkringsanstalten 7,600 kronor.
Enligt hvad styrelsen för postsparbanken meddelat, erfordras icke
på grund af den föreslagna utvidgningen af pensionsanstaltens verksamhet
någon ökning af det till dess disposition ställda boloppet.
Hvad riksförsäkringsanstalten angår, kan nu icke med bestämdhet
angifvas, i hvad mån genom den föreslagna utvidgningen arbetet
och därmed förvaltningskostnaderna komma att ökas. För den närmaste
tiden anser riksförsäkringsanstalten emellertid det nu anvisade beloppet
vara tillräckligt. Skulle det visa sig, att förhöjning af anslaget erfordras,
torde riksförsäkringsanstalten härom sedermera göra framställning.
Till följd af nådig remiss har medicinalstyrelsen ånyo afgifvit underdånigt
utlåtande i ärendet af den 27 oktober 1909 och därvid tillstyrkt,
att ändring i gällande grunder för barnmorskornas pensionsaustalt
vidtages i öfverensstämmelse med hvad i detta hänseende
föreslagits i riksförsäkringsanstaltens förnyade underdåniga utlåtande i
ärendet den 28 maj 1909, dock att medicinalstyrelsen ansett den omständigheten,
att en kommun för viss barnmorska erlägger pensionsafgift
af minst 10 kronor för år, innebära tillräcklig garanti för att hon
inom kommunen utöfvar sådan verksamhet, att hon i afseende på rätten
till statsbidrags åtnjutande bör likställas med barnmorska, som är hos
kommun anställd med fast aflöning. På grund häraf har medicinalstyrelsen
föreslagit, att äfven delägare, som af kommun anställts
att mot ersättning af kommunen för hvarje förrättning betjäna dess
fattiga och för hvilken kommunen förbundit sig att erlägga årsbidrag
till hennes pensionering, tillgodoräknas årligen ett bidrag till hennes
pensionering lika stort med de insatser tillsammantagna, hvilka under
året blifvit af eller för henne gjorda, dock att detta tillgodoräknade
bidrag icke för någon må öfverstiga 25 kronor eller beräknas för längre
tid än 20 år.
I afgifvet infordradt underdånigt utlåtande af den 9 december 1909
har statskontoret anfört, att statskontoret funnit förevarande förslag
vara af beskaffenhet att kunna i hufvudsakliga delar tillstyrkas; endast
i afseende å en och annan detalj har statskontoret funnit anledning till
erinran. Statskontoret erinrar, att af den i gällande reglemente meddelade
föreskrift att inträde i barnmorskornas pensionsanstalt icke finge
Förvaltnings
kostnaderna.
Medicinalstyrelsens
utlåtande
den 27
oktober 1909.
Statskontorets
yttrande.
36
Kung!. Maj ds Nåd, Proposition N:o 135.
äga rum efter uppnådd ålder af 50 år följt, att bland de i tjänst bos
kommun eller barnbördshus anställda barnmorskor åtskilliga, som i öfrigt
uppfyllt villkoren, likväl kommit att stå utanför pensioneringen. Sedermera
har emellertid genom 1908 års riksdags beslut och nådiga kungörelsen
den 18 september samma år tillträde till anstalten öppnats för
äldre barnmorskor med sådan anställning, som nyss nämnts, dock med
rätt till vissa bestämda pensionsbelopp och under jämväl i öfrigt andra
villkor än de enligt reglementet bestämda. Då sålunda numera blifvit
sörj dt för pensionering äfven af öfveråriga barnmorskor med kommunal
anställning, förefaller det, säger statskontoret — med hänsyn särskildt
därtill att pensionsbeloppet i allt fall afpassas efter försäkringstekniska
grunder — som om med fog skulle kunna ifrågasättas, huruvida tillräckliga
skäl föreligga att, såsom förslaget innebär, bibehålla förenämnda åldersgräns
af 50 år. Tillträde till anstalten är nu afsedt att beredas de
enskildt praktiserande barnmorskorna; och synes därvid de äldre bland
dem enligt statskontorets mening icke utan tvingande skäl böra utestängas
från möjlighet till delaktighet i pensionsanstalten. Om öfverhufvudtaget
någon åldersgräns anses erforderlig, torde, yttrar statskontoret,
densamma dock böra sättas icke obetydligt högre än 50 år. Det
kan visserligen, anmärker statskontoret, icke förnekas, att, om endast
den stadgade minimiinsatsen för år erlägges, pensionsbeloppet för en
barnmorska, som först vid äldre år vinner inträde i anstalten, måste
blifva ganska obetydligt; men det synes kunna öfverlämnas åt barnmorskans
eget bedömande, huruvida hon kan hafva någon afsevärd
nytta af att begagna den sålunda ifrågasatta rätten till inträde i anstalten.
Hon kunde vara i tillfälle att insätta något hopsparadt kapital
eller att erlägga förhöjda årliga insatser; och under sådana förhållanden
blefve det otvifvelaktigt af betydelse, om tillfälle vore för henne beredt
att begagna sig af de fördelar, anstalten erbjuder.
Vidkommande därefter rätten till statsbidrag har statskontoret anslutit
sig till medicinalstyrelsens förslag att sådant bidrag för delägare,
som af kommun anställts att mot ersättning af kommunen för hvarje
förrättning betjäna dess fattiga, må, under förutsättning att kommunen
förbundit sig att erlägga årsbidrag till hennes pensionering, tillgodonjutas
icke blott, såsom riksförsäkringsanstalten föreslagit, för kommunens
bidrag utan äfven — i likhet med hvad som gäller för de hos
kommun fast anställda barnmorskorna — för delägarens egen insats,
naturligtvis med iakttagande af den allmänt gällande begränsningen af
statsbidragets belopp.
I sammanhang härmed har statskontoret framhållit, att, om tillträdet
till pensionsanstalten utsträckes på sätt ofvan af statskontoret för
-
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.
ordats samt alltså en öfverårig barnmorska, som afses i nådiga kungörelsen
den 18 september 1908, men af en eller annan anledning icke
kan komma i åtnjutande af däri stadgad pensionsförmån, blir berättigad
till inträde i anstalten, en sådan delägare också blir, såsom anställd bos
kommun eller barnbördshus, berättigad att tillgodonjuta statsbidrag under
samma villkor, som i sådant afseende gälla för en icke öfverårig barnmorska.
Enligt nu gällande reglemente är statsverkets årliga kostnad för
barnmorskepensioneringen — administrationskostnaderna oberäknade —
lika med sammanlagda beloppet af alla statsbidrag, hvartill delägarna
under året funnits berättigade. I detta afseende innebär, anmärker statskontoret,
föreliggande förslag en ändring. Statsbidragen komma visserligen
fortfarande att tillgodoräknas därtill berättigade delägare på sätt nu
äger rum, men, sedan detta skett, uträknas livad som erfordras för försäkringsfondens
fyllande till det belopp, hvartill den bör uppgå för att
utgöra sammanlagda kapitalvärdet af de återstående pensionsbelopp,
som enligt fastställda försäkringstekniska grunder och efter en garanterad
räntefot af lägst 4 % motsvara de redan gjorda och de tillgodoräknade
inbetalningarna. Den sålunda uträknade fyllnadssumman blir statens kostnad
för pensioneringen. Med tillämpning af detta förslag, hvarigenom
riksförsäkringsanstalten afsett att undanröja åtskilliga angifna olägenheter,
som visat sig vara förenade med det nuvarande systemet, skulle icke
staten enligt riksförsäkringsanstaltens mening komma att ikläda sig
någon väsentlig högre utgift för pensioneringen än den, hvartill staten
redan förbundit sig. Kostnaden för staten skulle ibland blifva något
större, ibland något mindre än om nuvarande bestämmelser fortfarande
skulle gälla. Sådant torde också, anmärker statskontoret, förhållandet
utan tvifvel blifva, så länge pensionsanstaltens tillgångar såsom hittills
kunna placeras mot en räntegodtgörelse ej understigande 4 %\ men eu
stadigvarande nedgång af den allmänt gällande räntefoten vid placering af
ifrågavarande art med exempelvis 1 % därunder — en händelse som väl
ingalunda kan anses ligga utom möjlighetens gränser — skulle föranleda,
att staten till inlösen af sin garanti finge bära icke obetydligt ökad
kostnad för barnmorskepensioneringen. I själfva verket ligger, påpekar
statskontoret, i detta förslag en möjlighet icke blott till ökadt statsbidrag
till de hos kommun eller barnbördshus anställda delägarna utan
äfven till indirekt understöd från statens sida för pensioneringen af
öfriga i anstalten delaktiga barnmorskor, det vill säga de enskildt praktiserande.
Med hänsyn emellertid till det behjärtans värda ändamålet
och på grund af hvad riksförsäkringsanstalten i öfrigt till stöd för sitt
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.
Departements
chefens
yttrande.
förslag anfört har statskontoret för sin del icke velat ifrågasätta någon
ändring i detta förslag.
Gällande reglemente för pensionsanstalten stadgar rätt för delägare,
hvilken, till följd däraf att hon icke längre innehar sådan anställning,
som berättigar till delägarskap, är skyldig utträda ur anstalten, att
därvid återbekomma gjorda insatser jämte ränta. Enligt de föreslagna
öfvergångsbestämmelserna blir sådan delägare berättigad att kvarstå
under de nya villkoren; och skall hon enligt förslaget anses hafva afstått
från rätten att återbekomma insatserna jämte ränta, därest hon ej inom
sex månader efter det hon upphört att hafva sådan anställning, som
nämnts, anmält sig till utträde. Den sålunda föreslagna bestämmelsen
om förlust af berörda, af en nuvarande delägare redan förvärfvade rätt,
därest densamma icke göres gällande inom viss tid, anser statskontoret,
såsom erfarenheten från annat håll utvisar, kunna gifva anledning till
tvist och torde knappast blifva effektiv mot annan delägare än den,
som förklarat sig vilja ingå på de nya bestämmelserna. Därest förklaring
i sådant afseende anses icke lämpligen kunna infordras från alla
nuvarande delägare, borde riksförsäkringsanstalten i stället kunna i
hvarje förekommande fall affordra vederbörande barnmorska yttrande,
huruvida hon önskar i pensionsanstalten kvarstå eller ej. I alla händelser
anser statskontoret önskvärdt, att bestämmelsen rörande omförmälda
eventuella rättsförlust ur förslaget uteslutes.
Hvad slutligen beträffar det till bestridande af statens bidrag till
barnmorskornas pensionering anvisade förslagsanslag, har statskontoret,
med hänsyn därtill att anslaget visat sig otillräckligt och då de nya
bestämmelserna delvis äro afsedda att genast vid deras utfärdande
komma till tillämpning, förmält sig icke hafva något att erinra mot
riksförsäkrings anstaltens förslag att anslaget redan för år 1911 höjes
med 10,000 kronor.
Den viktigaste af de ändringar i nu gällande grunder för barnmorskornas
pensionsanstalt, som innefattas i det af riksförsäkringsanstalten
senast afgifna utlåtandet, är utan tvifvel det i enlighet med Kungl.
Maj:ts befallning den 17 juni 1908 afgifna förslaget att öppna tillträde
till pensionsanstalten för alla legitimerade barnmorskor under 50
år, således äfven för enskildt praktiserande.
Enligt till riksförsäkringsanstalten inkomna uppgifter utgjorde vid
1909 års ingång hela antalet praktiserande barnmorskor i riket 2,959. Af
dessa voro 1,564 i den ålder och hade sådan anställning, som berättigade
dem till inträde i pensionsanstalten. Af återstoden utöfvade 751
39
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.
endast enskild praktik. I hvilken omfattning de sålunda såsom enskildt
praktiserande uppgifna verkligen utöfva praktik därom saknas emellertid
tillförlitliga uppgifter. En del bland dem hafva i allt fall uppnått
sådan ålder, att deras praktik icke kan vara af någon större omfattning.
Någon betänklighet mot att i allmänhet bereda tillträde till pensionsanstalten
äfven för de enskildt praktiserande barnmorskorna synes
mig icke föreligga. Kostnaden och omgången för statsverket af den
utvidgning af barnmorskornas pensionsanstalts verksamhet, som betingas
ensamt al en sådan anordning, äro nämligen, såsom blifvit framhållet,
synnerligen obetydliga. Först då fråga uppstår om rätt till bidrag
från statens sida till dessa barnmorskors pensioner är det som betänkligheter
synas möta.
1 detta hänseende torde från principiell synpunkt främst vara att besvara
det spörsmålet, huruvida de enskildt praktiserande barnmorskornas
verksamhet är af den betydelse för det allmänna, att staten bör åtaga
sig att lämna direkta bidrag till deras pensionering.
Beträffande sjuksköterskorna, med hvilkas verksamhet barnmorskornas,
på sätt ock Riksdagen år 1901 antydt, synes närmast jämförlig,
gäller, att pensionsbidrag från staten till dem utgå, för såvidt deras verksamhet
är af beskaffenhet att i afsevärdare grad representera ett allmänt
intresse. Detta bär ansetts vara förhållandet endast, om de äro anställda
hos staten, landsting eller kommun eller vid allmän sjukvårdsanstalt
eller enskild stiftelse tillhörande sjukvårdsinrättning mot åtnjutande
af lön eller rätt till ersättning enligt taxa. Analogien i detta fall
med sjuksköterskorna synes därför knappast kunna föranleda till mer
än ett godkännande i fråga om barnmorskorna i hufvudsak af den
gällande principen om anställning hos kommun eller å barnbördshus
såsom villkor för statsbidrag till deras pensionering.
I betraktande häraf och då med ikraftträdandet af den nyantagna
lagen angående kommuns skyldighet i fråga om anställande af barnmorska
i allt fall flera barnmorskor med visshet kunna antagas
komma att vinna kommunal anställning samt barnmorskeinstitutionen
därigenom i högre grad än för närvarande blir en kommunal institution,
har jag ansett den gällande principen för statsbidrags utgående böra
tillsvidare uppehållas, anpassad, på sätt riksförsäkringsanstalten föreslagit,
efter flen nämnda lagens bestämmelser.
Riksförsäkringsanstalten har, såsom nämndt, i sitt förslag bibehållit
den nuvarande åldersgränsen, 50 år, för rätt till inträde i pensionsanstalten.
Lika med statskontoret anser jag emellertid billigheten tala
för, att denna åldersgräns höjes. För flertalet af de kommunalt anställda
barnmorskorna spelar sannolikt bestämmelsen icke någon roll,
40
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.
men större betydelse kan densamma få för de enskildt praktiserande,
som hitintills icke ägt rätt till inträde och för hvilka följaktligen icke
heller de af Riksdagen år 1908 godkända grunderna för beredande af
ålderdomsunderstöd för äldre barnmorskor varit tillämpliga. Det torde
mycket väl kunna tänkas, att, såsom statskontoret också framhållit,
flera af dessa enskildt praktiserande barnmorskor, som befinna sig i
en ålder af öfver 50 år, skulle önska inträde i pensionsanstalten och
genom insättande af större belopp af besparade medel bereda sig pension.
Någon nämnvärd kostnad för statsverket kan en sådan utvidgad
rätt till delägarskap i pensionsanstalten, som jag nu föreslagit, gifvetvis
icke medföra. Emellertid anser jag inträde i pensionsanstalten
icke under några förhållanden böra stå öppet för barnmorskor, hvilka
uppnått 60 års ålder.
Hvad angår skyldigheten att inträda i pensionsanstalten, ansluter
jag mig till riksförsäkringsanstaltens förslag i denna del, livilket i förhållande
till nu gällande bestämmelser innebär allenast de, af stadgande^
i lagen den 13 juni 1908 angående kommuns skyldighet i fråga om
anställande af barnmorska motiverade ändringar, dels att hvarje hos
kommun mot fast lön anställd barnmorska skall, oafsedt aflöningens
belopp, vara pliktig att inträda såsom delägare i pensionsanstalten, dels
ock att skyldigheten till inträde i anstalten för barnmorska, som är
anställd å barnbördshus, skall äga rum endast då årslönen uppgår till
det i nämnda lag såsom regel fastslagna minimum. Till frågan om
åldersgränsen för denna skyldighets tillämpande skall jag emellertid
sedermera återkomma.
Beträffande frågan, i hvad mån statsbidrag bör utgå till delägarna
i pensionsanstalten, har jag redan uttalat mig beträffande de enskildt
praktiserande barnmorskorna. I öfrigt föranleder riksförsäkringsanstaltens
yttrande i denna del ingen annan erinran från min sida än att jag,
hvad angår barnmorskor, som enligt lagen angående kommuns skyldighet
i fråga om anställande af barnmorska anställts hos kommun endast
mot viss taxa för hvarje förrättning, på det af medicinalstyrelsen anförda
skäl finner rättvist, att vid statsbidragets beräknande hänsyn
tages äfven till barnmorskornas egna insatser. För statsverket lärer
detta icke blifva synnerligen betungande, då man betänker, att inom
stad skommunerna under år 1905 på nu ifrågavarande villkor funnos
antagna allenast ett mindre antal barnmorskor, af hvilka med stor sannolikhet
endast en del skulle komma i åtnjutande af kommunala bidragför
sin pensionering.
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.
Såsom jag redan förut framhållit, synas nu gällande bestämmelser
angående de villkor, under hvilka delägare i barnmorskornas pensionsanstalt
är berättigad att kvarstå i anstalten, icke tillfredsställande. Det
kan nämligen icke anses med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
att en tillfällig brist i de förutsättningar, som grunda rätt till tillträde
till pensionsanstalten, skall, därest ej vederbörande varit delägare i anstalten
under 12 år, medföra ovillkorlig förlust af delägarskapet i anstalten
och därmed förenad rättspåföljd. Rättelse af detta missförhållande
vinnes för framtiden genom föreskriften om rätt till inträde i
anstalten för enskildt praktiserande barnmorskor. I öfvergångsbestämmelserna
har riksförsäkringsanstalten tillika hemställt, att nuvarande
delägare, hvars anställning hos kommun eller barnbördshus upphört,
visserligen skall vara berättigad att kvarstå under de nya villkoren,
men att hon å andra sidan skall anses hafva afstått, från den i nu
gällande reglemente stadgade rätten att återbekomma sina insatser jämte
ränta, därest hon ej inom sex månader efter det hennes ifrågavarande anställning
upphört anmält sig till utträde. Lika med statskontoret finner
jag en dylik bestämmelse, hvilken för öfrigt icke torde vara för delägaren
förpliktande, icke böra meddelas. Mig synes lämpligast, att från
de nuvarande delägarna infordras skriftlig förklaring, huruvida de vilja
underkasta sig de nya bestämmelserna i förevarande afseende.
Hvad angår villkoren för att komma i åtnjutande af pension, har
riksförsäkringsanstalten med afseende å den nuvarande pensionsåldern,
65 år, påpekat, hurusom det gjorts gällande, att densamma är väl hög
för personer, hvilka hafva ett så kräfvande yrke som barnmorskorna.
Enär emellertid en sänkning af pensionsåldern skulle medföra, att pensionsbeloppen
väsentligen minskades, har riksförsäkringsanstalten ej
ansett sig höra härutinnan föreslå någon ändring.
Emellertid tillåter jag mig erinra, att, enligt lagen angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension, pensionsåldern för kvinnliga befattningshafvare
är 60 år. Pensionsåldern för de nämnda sjuksköterskorna
är för närvarande 50 år. Kvinnliga såväl som manliga folkskole- och
småskolelärare äro under i öfrigt därför uppfyllda förutsättningar i allmänhet
berättigade till pension vid 55 års ålder och skyldiga att afgå
vid 60 års ålder. I betraktande häraf och med hänsyn till den minskning
i förmågan att tillfredsställande fylla sin yrkesuppgift, som gifvetvis
för barnmorskorna måste blifva en följd af högre lefnadsålder, synes
mig den nu fastställda pensionsåldern för dessa synnerligen hög. Jag
anser därför goda skäl föreligga att vidtaga åtgärder i syfte att råda hot mot
detta förhållande. Visserligen är det sant, att, därest pensionsåldern
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 101 Haft. 6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.
sänkes, pensionsbeloppet kommer att minskas för den, som tidigare
afgår. Till någon skada för den häraf beroende bör det emellertid
icke kunna lända, om, utan rubbning af möjligheten att kvarstå i pensionsanstalten
äfven under längre tid, rätten att erhålla pension inträder
vid eu tidigare ålder än för närvarande, t. ex. vid 55 år, en
åldersgräns som jag finner lämplig. Har barnmorska fast anställning
hos kommun eller barnbördshus, beror det på aftal mellan henne och den
kommun eller det barnbördshus, där hon är anställd, vid hvilken tid
hon efter uppnådd pensionsålder skall upphöra med befattningen och, efter
i öfrigt uppfyllda förutsättningar, börja uppbära pension. För att emellertid
barnmorska, som innehar anställning hos kommun eller barnbördshus,
såvidt möjligt, icke skall kvarstå i pensionsanstalten längre
än som är förenligt med det ändamål, pensioneringen afser att främja,
— att barnmorskorna skola upphöra med sin verksamhet i den mån
deras förmåga att fullgöra sitt kall till följd af högre ålder minskas —
synes böra stadgas, att statsbidrag till dylik barnmorskas pensionering''
icke skall utgå, efter det hon uppnått 60 års ålder. I fråga om de enskildt
praktiserande barnmorskorna förefinnes naturligen från samhällets
synpunkt samma intresse som beträffande de öfriga, att verksamheten ej
utöfvas för långt in i ålderdomen. Med hänsyn till den ringa förmån
staten i pensionsafseende bjuder dessa barnmorskor, hvilkas inträde i
pensionsanstalten enligt det föreliggande förslaget blir beroende af frivillighet
från deras sida och kan äga rum intill 60 års ålder, synes
emellertid ett stadgande med ändamål att förhindra dessa barnmorskor
att, efter det viss ålder uppnåtts, kvarstå i pensionsanstalten icke väl
motiveradt. I hvarje fall kan tydligen ett sådant stadgande icke förhindra
någon barnmorska att fortfarande utöfva sin praktik.
Af eu sådan inskränkning i rätten till statsbidrag, som den ofvan omförmälda,
synes mig böra följa, att den ålder, för närvarande 45 år, vid hvilken
skyldighet till inträde i pensionsanstalten inträffar, i stället sättes till senast
40 år. För sagda föreskrift har nämligen varit i väsentlig mån bestämmande,
att 20 års yrkesmässig verksamhet såsom barnmorska för rätt
till pension erfordras. Denna bestämmelse torde också, såsom äfven
af riksförsäkringsanstalten föreslagits, fortfarande böra generellt uppehållas.
Den nu bestämda åldersgränsen af 55 år, vid hvilken barnmorska,
som genom obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt
att vidare utöfva barnmorskeyrket, blir berättigad till pension, torde vid
den ordinarie pensionsålderns bestämmande till 55 år böra sättas till
50 år.
43
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 135.
I fråga om nuvarande delägare synas visserligen de nu föreslagna
bestämmelserna icke böra erhålla verkan å dem. Å andra sidan torde
dem böra beredas tillfälle att inom viss, af riksförsäkringsanstalten bestämd
tid afgifva förklaring, huruvida de, för att erhålla möjlighet att blifva
pensionsberättigade. vid tidigare ålder än nu är stadgad, vilja underkasta
sig påföljden att icke efter uppnådda 60 år komma i åtnjutande af
statsbidrag. Därest en barnmorska, som fyllt 60 år, skulle önska att
tidigare än vid 65 års ålder erhålla pension, bör den omständigheten
att hon ett eller annat år efter fyllda 60 år uppburit statsbidrag naturligen
icke utgöra hinder härför, om lion inom den af riksförsäkringsanstalten
bestämda tiden förklarar sig afstå från vidare statsbidrag.
I detta sammanhang tillåter jag mig anmärka, att, därest för någon
barnmorska, som före den 1 januari 1912 blifvit delägare i pensionsanstalten,
hittills gällande grunder skulle i öfrigt i ett eller annat hänseende
befinnas fördelaktigare än de nu föreslagna, de äldre grunderna
gifvetvis böra tillämpas på sådan delägare.
Riksförsäkringsanstalten har slutligen föreslagit ändrade grunder
för beräkningen af pension.
Enligt nu gällande grunder utgår, såsom förut omnämnts, pensionen
i form af årlig lifränta, hvars belopp enligt försäkringstekniska
grunder är beroende på storleken af den genom årliga insatser, statsbidrag,
räntor och arfsvinst för den pensionsberättigade samlade fond.
Detta sätt för pensionens bestämmande medför, såsom af riksförsäkringsanstalten
framhållits, betydlig omgång och har därjämte den
olägenheten att pensionen icke kan på förhand beräknas.
För att närmare åskådliggöra dessa förhållanden skall jag i korthet
lämna en redogörelse för det sätt, hvarpå fondberäkningen nu sker.
För hvarje delägare bildas före inträdet i pensionsklassen en fond,
besparingsfonden, hvilken uppkommer genom delägarnas egna och vederbörande
kommuns insatser, från staten utgående bidrag samt ränta
och arfsvinst. Denna senare uppkommer genom behållningen efter de
under året aflidna delägarna.
För de under löpande året gjorda insatserna tillgodoföres delägaren
ränta efter samma räntefot, som tillkommer insättare i postsparbanken,
och öfverflyttas dessa medel vid kalenderårets slut till besparine-sfonden.
Ränta å delägares andel i besparingsfonden beräknas efter samma
räntefot, enligt hvilken besparingsfondens i obligationer eller andra
värdepapper placerade medel faktiskt förräntats. Om sålunda medel
-
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Troposition N:o 135.
räntan å de placerade medlen varit 4 V2 %, tillgodoräknas delägarna
4 1 2 % ränta å deras andel i besparingsfonden.
I afseende å arfsvinst gäller, att delägarna icke tillgodoföres arfsvinst,
som uppstått genom öfverdödlighet, d. v. s. större dödlighet än
som motsvarar den enligt försäkringstekniska grunder såsom sannolik
beräknade. Eventuellt öfverskott öfverföres till en säkerhetsfond.
Antecknandet af de olika poster, hvarmed en delägares tillgodohafvande
för hvarje år ökas, är en mycket omständlig procedur. Först
antecknas i motbok med postsparbanken gjorda insatser, delägarens
egna och kommunens. Vidare skall däri antecknas den af postsparbanken
godtgjorda räntan å dessa insatta medel. Dessa anteckningar skola
göras för hvarje år. Enahanda anteckningar göras i postsparbanken,
som för hvarje år lämnar riksförsäkringsanstalten uppgift å gjorda insatser
jämte postsparbankens därå tillgodoförda ränta samt delägarens
tillgodohafvande från föregående år. Sedan riksförsäkringsanstalten erhållit
dessa uppgifter jämte meddelande om den faktiska ränta, som
under det tilländalupna året erhållits å besparingsfondens medel, har
riksförsäkringsanstalten att för hvarje delägare uträkna det henne
tillkommande statsbidraget samt hennes andel af nyssnämnda ränta
äfvensom den arfsvinst, som tillkommer henne.
Uppgifter om dessa uträkningar lämnas postsparbanken, som på
hvarje delägares konto i postsparbanken samt i delägarens motbok inför
sålunda uträknadt statsbidrag samt ränta och arfsvinst.
Uträkningen och fördelningen af särskildt arfsvinsten, som för en
delägare ofta belöper sig till allenast några ören, är ett i förhållande
till de små poster, om hvilka här är fråga, synnerligen besvärligt
arbete.
Häi''af framgår sålunda, att det nuvarande systemet medför icke
blott eu massa anteckningar utan äfven omständliga och tidsödande
räkningar.
Sedan delägare inträdt i pensionsåldern, tillses huru stor hennes
andel i besparingsfonden är. Därefter uträknas den emot detta belopp
svarande pensionen enligt räntefot och dödlighetstabell, som skola bestämmas
af riksförsäkringsanstalten. För de delägare, som inträdt i
pensionsåldern, sker därefter icke någon individuell uträkning af ränta
eller arfsvinst.
För närvarande finnas icke i förväg definitivt fastställda grunder,
efter hvilka pensionsbeloppet skall beräknas. Riksförsäkringsanstalten
bestämmer sålunda, som jag redan antydt, för de i pensionsklassen
45
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.
inträdande delägarna de försäkringstekniska grunder, räntefot och dödlighetstabell,
efter hvilka deras pensioner skola beräknas.
Någon garanti är icke lämnad mot nedsättning af ett en gång bevilja^
pensionsbelopp i händelse af sådan brist i pensionsfonden, som
icke kan täckas af de uti säkerhetsfonden befintliga medlen. Försiktigheten
kommer därför säkerligen att bjuda riksförsäkringsanstalten
att bestämma låg räntefot och dödlighet. Med hänsyn härtill komma
pensionerna sannolikt att bli betydligt mindre än om de pensionerade
delägarna finge tillgodoräkna sig den faktiska räntan och arfsvinsten.
Detta förhållande kommer att fortfara, så länge icke ett eventuellt
större öfverskott i tillgångarna möjligen ger anledning att ändra grunderna.
Det synes därför sannolikt, att särskild! de tidigare delägarna
och pensionärerna komma att erhålla relativt små pensioner.
Enligt de nu af riksförsäkringsanstalten föreslagna grunderna skulle
de af eller för delägarna årligen gjorda insatserna ingå till en försäkringsfond.
Därjämte tillgodoräknas statsbidrag för hvarje år de delägare,
som därtill finnas berättigade. Sedan detta skett, verkställes
eu uträkning rörande hvad som erfordras för försäkringsfondens fyllande
till det belopp, hvartill den bör uppgå för att utgöra sammanlagda
kapitalvärdet af de återstående pensionsbelopp (redan beviljade
och blifvande pensioner), som enligt fastställd dödlighetstabell och en
garanterad räntefot af lägst 4 % motsvara de redan gjorda insatserna
och de tillgodoräknade statsbidragen. Den sålunda uträknade fyllnadssumman
inbetalas till försäkringsfonden och blir följaktligen statens
kostnad för pensioneringen.
Genom de sålunda föreslagna förändringarna skulle dels förenklas
förfarandet vid beräkningen af anstaltens fonder och delägarnas pensioner,
dels beredas delägarna fördelen af att pensionernas storlek kunna
exakt beräknas på förhand, så framt de blifvande insatserna bestämts,
dels beredas de tidigare delägarna och pensionärerna lika stora
fördelar med afseende å pensionens belopp som de senare tillträdande.
Enligt dessa nya grunder erfordras icke någon individuell uträkning
af ränta och arfsvinst. Å delägares konto och i hennes motbok
beliöfver icke göras annan anteckning än om de af eller för henne
gjorda insatserna samt de henne eventuellt tillgodoräknade bidragen.
Med det stora antal delägare, som redan nu finnes, betyder detta gifvetvis
en väsentlig lindring af arbetet såväl för postsparbanken som
för pensionsanstalten.
Vid uträkning af pensionsanstaltens försäkringsfond för att få bestämdt
det belopp, som staten har att tillskjuta, kan man begagna sig
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.
af den förenkling, som ett sammanförande af delägarna i årsklasser
erbjuder. För hvarje sådan årsklass uträknas försäkringsfonden kollektivt
(således icke såsom nu för hvarje delägare särskild!) enligt de
fastställda försäkringstekniska grunderna. Summan af de för alla årsklasserna
sålunda uträknade fonderna utgör anstaltens totala försäkringsfond.
Då anstaltens faktiska behållning icke uppgår till försäkringsfondens
belopp, har staten, såsom nämndt, att fylla skillnaden.
Så snart en delägare slutbetait sina afgifter till anstalten, är på
grund af den antagna räntefoten och dödlighetstabellen pensionsbeloppet
definitivt fastslaget.
Ur statens synpunkt innebär fastställandet af en viss räntefot och
en viss dödlighetstabell samt statsbidragets utgående i form af fyllnad i
försäkringsfonden, att den osäkerhet, som enligt nu gällande reglemente
förefinnes för delägarna på grund af den faktiska räntefotens och dödlighetens
ändringar m. in., öfverflyttas på staten. Såsom riksförsäkringsanstalten
i sin underdåniga skrifvelse af den 28 maj- 1909 framhållit,
torde dock för staten denna osäkerhet vara af underordnad betydelse
i jämförelse med den redan existerande osäkerheten i afseende
därpå, att statsbidragets storlek beror dels på antalet barnmorskor i
anstalten, dels äfven på de frivilligt inbetalda afgifternas belopp.
Under åberopande i öfrigt af hvad riksförsäkringsanstalten och
statskontoret anfört har jag ansett mig böra biträda hvad riksförsäkringsanstalten
i fråga om pensionens beräknande föreslagit.
För att utreda frågan om möjligheten att någon af de nuvarande
delägarna skulle erhålla försämring i pensionsvillkoren, därest, såsom
riksförsäkringsanstalten föreslagit, obligatorisk öfvergång till de nya grunderna
stadgades, har jag genom riksförsäkringsanstalten låtit verkställa en
undersökning. Därvid har antagits, att till grund för beräkningen af pension
åt de nuvarande delägarna enligt nu gällande reglemente läggas de
försäkringstekniska grunder, som riksförsäkringsanstalten hittills provisoriskt
antagit skola komma till tillämpning, nämligen 3 V» % räntefot
och den af förutvarande professorn, numera regeringsrådet A. Lindstedt
uppgjorda dödlighetstabell för kvinnor, som finnes intagen å sid. 465 i kommittébetänkandet
af år 1894 angående ordnande af pensionsväsendet för
statens civila tjänstinnehafvare samt för deras änkor och barn. Dessutom
hafva gjorts de för pensionering enligt nu gällande reglemente gynnsamma
antaganden, att besparingsfondens faktiska medelräntefot hela
tiden kommer att bli 4 1fs % och att dödligheten icke under något år
före pensionsåldern understiger den, som beräknats enligt Lindstedts nyssnämnda
tabell. Å andra sidan har gjorts det antagandet att, i enlighet
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.
med riksförsäkringsanstaltens förutsättning att en räntefot af minst 4
o skulle antagas vid det nya reglementets tillämpning, räntefoten enligt^
de nya. grunderna bestämmes till 4 V och att statistiska centralbyråns
dödlighetstabell för kvinnor i hela riket under årtiondet 1891
—1900 kommer att tillämpas.
För nyinträdda delägare af nedan angifna åldrar skulle i så fall
mot inbetalningar under 20 år af delägaren och kommunen å tillsammans
25 kronor årligen samt motsvarande statsbidrag svara följande
pensionsbelopp från 65 års ålder:
1
Pensionsbelopp från 65 års ålder
Xnträdesålder.
enligt nu gällande
enligt ändrings- |
bestämmelser.
förslaget.
''
Kronor
Kronor
25 år .......................................
503
509
30 » ...........
391
404
35 » .......................................
304
320
40 > ..................
234
252
45 5 .......................................
179
ISO
Äfven under dessa för det nuvarande systemet gynnsamma antaganden
skulle alltså för de nuvarande delägarna pensionerna enligt det
nya systemet genomgående blifva något högre än enligt nu gällande reglemente.
. Att genom den föreslagna ändringen någon materiell orätt
skulle tillfogas någon af de nuvarande delägarna synes därför icke
vara att befara. Vid bedömande af frågan, huruvida någon formell
orätt skulle ske någon af delägarna, bör man erinra sig, att enligt nu
gällande reglemente delägarna icke hafva rätt till vissa pensioner, utan
kunna ete, om föihallandena därtill gifva berättigad anledning, nedsättas
genom sänkning af antagen räntefot och dödlighet.
De i^ enlighet med de. nu föreslagna grunderna utgående pensionerna
äro också, enligt hvad jag inhämtat, icke obetydligt högre än hvad
som med motsvarande inbetalningar erhalles hos enskilda försäkringsbolag.
ö
Pa grund, a* hvad sålunda förekommit synes mig icke förefinnas
någon betänklighet mot föreskrift om obligatorisk öfvergång till de nya
grunderna för pensionens beräknande; och lärer, då härigenom torde
beiedas de nuvarande delägarna en fördel, detta böra ske i form af
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.
ett stadgande därom, att de nya grunderna skola äga tillämpning jämväl
å äldre delägare. ^
Jao- anser mig i detta sammanhang böra påpeka, att skillnaden
mellan &de i förut angifna tabell upptagna pensionsbeloppen ingalunda
motsvaras af en i och för pensioneringen ökad kostnad för statsverket.
Pensionsbeloppen enligt nu gällande bestämmelser äro nämligen, såsom
nämnts, beräknade efter en räntefot af 3 1/a %, medan anstalten å sina
medel för närvarande åtnjuter en medelränta af 4 b 2 /o. Därest räntefoten
framgent skulle komma att öfverstiga 3 1 2 A, skulle följaktligen
samlas en öfverskottsfond, hvilken väl förr eller senare på något sätt
skulle komma pensionsanstaltens delägare till godo.
Beträffande riksförsäkringsanstaltens hemställan att förslagsanslaget
till bestridande af statens bidrag till barnmorskornas pensionering måtte
från och med år 1911 höjas med 10,000 kronor har jag icke något
att erinra.
Under åberopande af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
l:o) ätt godkänna följande ändrade grunder för barnmorskornas
pensionsanstalt att gälla från och med år 1912: ^ _ . .
Anstalten afser att bereda ålderdomsunderstöd åt här i riket legitimerade
barnmorskor, hvilka utöfva yrkesmässig verksamhet såsom
sådana. ...
Skyldig att inträda såsom delägare i anstalten är hvarje legitimerad
barnmorska, som efter 1912 års ingång i en ålder, ej uppgående
till 40 år, erhåller anställning hos kommun mot åtnjutande af fast aflöning
eller å barnbördshus mot åtnjutande af årslön, ej understigande
400 kronor, hvari värdet af bostad, vedbrand och andra naturaförmåner
må inräknas med sammanlagdt högst 100 kronor.
Berättigad att inträda såsom delägare i anstalten är hvarje annan
legitimerad barnmorska, som här i riket utöfvar yrkesmässig verksamhet
såsom sådan och icke uppnått en letnadsålder af 60 år.
Anmälan om inträde i anstalten göres för barnmorska, som är
skyldig att inträda såsom delägare, af vederbörande kommun eller barnbördshus;
och skall denna anmälan vara åtföljd af, förutom handlingar,
som visa, att barnmorskan är skyldig att inträda i anstalten, kommunens
eller barnbördshusets uttryckliga förklarande, huruvida och till
livilket belopp kommunen eller barnbördshuset förbinder sig att lämna
årsbidrag till barnmorskans pensionering.
49
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.
Annan barnmorska, än nyss är nämnd, bär att själf hos anstalten
göra ansökan om inträde med bifogande af handlingar, som utvisa, att
hon är berättigad till inträde; och bör dylik ansökan af barnmorska,
som har anställning hos kommun eller å barnbördshus, så vidt ske kan,
vara åtföljd af kommunens eller barnbördshusets förklarande, huruvida
och till hvilket belopp kommunen eller barnbörd shuset förbinder sig att
lämna årsbidrag till hennes pensionering.
Delägare är pliktig att årligen intill det år, då hon berättigas uppbära
pension, till anstalten inbetala 10 kronor, dock icke under längre
tid än 20 år.
I fråga om barnmorska, som är skyldig att inträda såsom delägare
i anstalten, ansvarar den kommun eller det barnbördshus, där barnmorskan
har anställning, eller, där anställningen är fästad vid två eller
flera kommuner gemensamt, den folkrikaste bland dem för afgiftens
behöriga erläggande.
Det ankommer på kommun eller barnbördshus att bestämma om
erläggande af årsbidrag till pensionering af barnmorska, anställd hos
kommunen eller å barnbördshuset, dock med iakttagande däraf att
minsta årsbidraget utgör 10 kronor.
Delägare må, utöfver henne åliggande årsafgift, göra frivilliga insatser
för beredande af högre pension.
Försummar delägare, som icke är skyldig att kvarstå i anstalten,
att under två på hvarandra följande år inbetala föreskrifven årsafgift,
upphör hon att vara delägare i anstalten och förlorar sin hos densamma
innestående behållning, därest ej Kungl. Maj:t i särskilda fall finner
skäligt härifrån medgifva undantag.
Barnmorska, som blifvit förklarad för alltid förlustig rättigheten
att utöfva barnmorskeyrket, upphör ock att vara delägare i anstalten,
men äger att återbekomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan
ränta.
Rätt att komma i åtnjutande af pension från anstalten inträder för
delägare, som fullgjort föreskrifna inbetalningar, efter 20 års yrkesmässig
verksamhet såsom barnmorska, och sedan hon uppnått en lefnadsålder
af 55 år eller, i händelse hon genom obotlig sjukdom eller
vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva barnmorskeyrket, 50 år,
i h vilket senare fall tjänstetiden kan inskränkas till 12 års yrkesmässig
verksamhet såsom barnmorska.
Pensionen, hvilken, därest den pensionsberättigade är anställd hos
kommun eller å barnbördshus, icke må uppbäras förr än från och med
Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 101 Höft. 7
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.
månaden näst efter den, hvarunder hon frånträdt denna befattning,
utgår i form af årlig lifränta, hvars belopp enligt af Kung!. Maj:t fastställd
dödlighetstabell och räntefot, hvilken senare ej må sättas lägre
än till fyra procent, är beroende på storleken af de insatser, som blifva
af eller för henne gjorda, och af de henne därutöfver enligt nedanstående
bestämmelser för pensionens ökning tillgodoräknade belopp.
Hvarje i anstalten delaktig barnmorska, hvilken har anställning
hos kommun mot åtnjutande af fast aflöning eller å barnbördshus mot
åtnjutande af årslön, ej understigande 400 kronor, hvari värdet af bostad,
vedbrand och andra naturaförmåner må inräknas med sammanlagdt
högst 100 kronor, tillgodoräknas årligen ett bidrag för hennes pensionering
lika stort med de insatser tillsammantagna, hvilka under året
blifvit af eller för henne gjorda, dock att detta årsbidrag icke för någon
må öfverstiga 25 kronor eller beräknas för längre tid än 20 år eller
för delägare, som uppnått 60 års ålder.
Detsamma gäller om delägare, som af kommun anställts att mot
ersättning af kommunen för hvarje förrättning betjäna dess fattiga och
för hvilken kommunen förbundit sig att erlägga årsbidrag till hennes
pensionering.
Delägare, som icke vidare innehar sådan anställning, som afses i
näst föregående två punkter, tillgodoräknas dock bidrag enligt angifva
grunder, därest hon under sammanlagdt 12 år fått tillgodoräkna sig
sådant bidrag.
Sammanlagda kapitalvärdet af de återstående pensionsbelopp, som
enligt fastställda försäkringstekniska grunder motsvara de redan gjorda
och de tillgodoräknade inbetalningarna, utgör anstaltens försäkringsfond.
Staten bidrager till delägarnas pensionering på det sätt, att statsverket
årligen betalar den summa, som erfordras för försäkringsfondens
fyllande till det belopp, hvartill den på grund af bestämmelserna
i närmast föregående punkt bör uppgå.
Pensionstagare, som genom laga kraftvunnet beslut förklarats förlustig
medborgerligt förtroende, har förlorat all rätt till pension, men
äger återbekomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan ränta,
och jämväl med afdrag af hvad såsom pension uppbunts.
Vidare hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
2:6) att godkänna följande bestämmelser att redan före den 1 januari
1912, så snart ske kan och i den mån Kungl. Maj:t föreskrifver, träda
i tillämpning:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Öl
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.
Legitimerad barnmorska, som enligt nu gällande bestämmelser icke
är berättigad till inträde i anstalten, men utöfvar yrkesmässig verksamhet
såsom barnmorska och icke uppnått en lefnadsålder af 60 år, äger
att inträda såsom delägare under de villkor, som i nu föreslagna grunder
stadgas för barnmorska, hvilken ej är anställd i kommuns tjänst
eller å barnbördshus.
Barnmorska, som enligt nu gällande bestämmelser för pensionsanstalten
skall upphöra att vara delägare i anstalten på grund däraf att
hon icke vidare innehar sådan anställning hos kommun eller å barnbördshus,
som medför tillträde till anstalten, berättigas kvarstå i anstalten
under de villkor, som enligt nu föreslagna grunder skola gälla, dock
under förutsättning att vederbörande barnmorska inom af riksförsäkringsanstalt.
en föreskrifven tid förklarar sig villig att jämväl i öfrig! underkasta
sig dessa grunder, i hvad angår upphörande af delägarskap i
anstalten.
Ofvan föreslagna bestämmelser angående rätt att komma i åtnjutande
af pension redan vid tidigare ålder än nu är stadgad må vinna
tillämpning jämväl å barnmorska, som före den 1 januari 1912 blifvit
delägare i pensionsanstalten, om hon inom viss, af riksförsäkringsanstalten
föreskrifven tid förklarar sig villig att underkasta sig
påföljden att icke efter uppnådda 60 år komma i åtnjutande af statsbidrag.
För delägare, som vunnit inträde i anstalten före den 1 januari
1912, skola ofvanstående bestämmelser om sättet för pensions beräknande
jämväl äga tillämpning.
Den enligt nu gällande bestämmelser bildade säkerhetsfonden öfverföres
till anstaltens besparingsfond samt fördelas på denna fonds delägare
i förhållande till hvars och ens andel däri; och skall hvarje delägares
därefter befintliga behållning i besparingsfonden tillgodoräknas
henne såsom insats för pension i enlighet med ofvannämnda försäkringstekniska
grunder, dock att statsbidrag för sådan insats icke må
tillgodoräknas.
Slutligen tillstyrker jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
3:o)
att från och med år 1911 höj a det till bestridande af statens
bidrag till pensionering af barnmorskor å riksstatens tionde hufvudtitel
anvisade förslagsanslag å 20,000 kronor med 10,000 kronor eller till
30,000 kronor.
52
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 135.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,
att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skulle aflåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
F. W. 0. Leuhusen.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1910.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.