Sök i Ratio Lex

Angående ändrade grunder för barnmorskornas pensionsanstalt

1910-04-04 · 52 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 50 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:135, Angående ändrade grunder för barnmorskornas pensionsanstalt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

1

N:o 135.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

ändrade grunder för barnmorskornas pensionsanstalt;

gifven Stockholms slott den 4 april 1910.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen

l:o) att godkänna följande ändrade grunder för barnmorskornas

pensionsanstalt att gälla från och med år 1912:

Anstalten afser att bereda ålderdomsunderstöd åt här i riket legitimerade

barnmorskor, hvilka utöfva yrkesmässig verksamhet såsom

sådana.

Skyldig att inträda såsom delägare i anstalten är hvarje legitimerad

barnmorska, som efter 1912 års ingång i en ålder, ej uppgående

till 40 år, erhåller anställning hos kommun mot åtnjutande af fast aflöning

eller å barnbördshus mot åtnjutande af årslön, ej understigande

400 kronor, hvari värdet af bostad, vedbrand och andra naturaförmåner

må inräknas med sammanlagdt högst 100 kronor.

Berättigad att inträda såsom delägare i anstalten är hvarje annan

legitimerad barnmorska, som här i riket utöfvar yrkesmässig verksamhet

såsom sådan och icke uppnått en lefnadsålder af 60 år.

Anmälan om inträde i anstalten göres för barnmorska, som är

skyldig att inträda såsom delägare, af vederbörande kommun eller barnbördshus;

och skall denna anmälan vara åtföljd af, förutom handlingar,

som visa, att barnmorskan är skyldig att inträda i anstalten, kommunens

eller barnbördshusets uttryckliga förklarande, huruvida och till

hvilket belopp kommunen eller barnbördshuset förbinder sig att lämna

årsbidrag till barnmorskans pensionering.

Annan barnmorska, än nyss är nämnd, har att själf hos anstalten

gorå ansökan om inträde med bifogande af handlingar, som utvisa, att

hon är berättigad till inträde; och bör dylik ansökan af barnmorska,

som har anställning hos kommun eller å barnbördshus, så vidt ske kan,

vara åtföljd af kommunens eller barnbördshusets förklarande, huruvida

och till hvilket belopp kommunen eller barnbördshuset förbinder sig att

lämna årsbidrag till hennes pensionering.

Bill. till Rikscl. Prot. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 101 Höft. (N:o 135.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Delägare är pliktig att årligen intill det år, då hon berättigas uppbära

pension, till anstalten inbetala 10 kronor, dock icke under längre

tid än 20 år.

I fråga om barnmorska, som är skyldig att inträda såsom delägare

i anstalten, ansvarar den kommun eller det barnbördshus, där barnmorskan

har anställning, eller, där anställningen är fästad vid två eller

flera kommuner gemensamt, den folkrikaste bland dem för afgiftens

behöriga erläggande.

Det ankommer på kommun eller barnbördshus att bestämma om

erläggande af årsbidrag till pensionering af barnmorska, anställd hos

kommunen eller å barnbördshuset, dock med iakttagande däraf att

minsta årsbidraget utgör 10 kronor.

Delägare må, utöfver henne åliggande årsafgift, göra frivilliga insatser

för beredande af högre pension.

Försummar delägare, som icke är skyldig att kvarstå i anstalten,

att under två på hvarandra följande år inbetala föreskrifven årsafgift,

upphör hon att vara delägare i anstalten och förlorar sin hos densamma

innestående behållning, därest ej Kungl. Maj:t i särskilda fall finner

skäligt härifrån medgifva undantag.

Barnmorska, som blifvit förklarad för alltid förlustig rättigheten

att utöfva barnmorskeyrket, upphör ock att vara delägare i anstalten,

men äger att återbekomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan

ränta.

Rätt att komma i åtnjutande af pension från anstalten inträder för

delägare, som fullgjort föreskrifna inbetalningar, efter 20 års yrkesmässig

verksamhet såsom barnmorska, och sedan hon uppnått en lefnadsålder

af 55 år eller, i händelse hon genom obotlig sjukdom eller

vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva barnmorskeyrket, 50 årr

i hvilket senare fall tjänstetiden kan inskränkas till 12 års yrkesmässigverksamhet

såsom barnmorska.

Pensionen, hvilken, därest den pensionsberättigade är anställd hos

kommun eller å barnbördshus, icke må uppbäras förr än från och med

månaden näst efter den, hvarunder hon frånträdt denna befattning,

utgår i form af åidig lifränta, hvars belopp enligt af Kungl. Maj :t fastställd

dödlighetstabell och räntefot, hvilken senare ej må sättas lägre

än till fyra procent, är beroende på storleken af de insatser, som

blifvit af eller för henne gjorda, och af de henne därutöfver enligt

nedanstående bestämmelser för pensionens ökning tillgodoräknade belopp.

Hvarje i anstalten delaktig barnmorska, hvilken har anställning

hos kommun mot åtnjutande af fast aflöning eller å barnbördshus mot

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

3

åtnjutande af årslön, ej understigande 400 kronor, hvari värdet af bostad,

vedbrand och andra naturaförmåner må inräknas med sammanlagdt

högst 100 kronor, tillgodoräknas årligen ett bidrag för hennes pensionering

lika stort med de insatser tillsammantagna, hvilka under året

blifvit af eller för henne gjorda, dock att detta årsbidrag icke för någon

må öfverstiga 25 kronor eller beräknas för längre tid än 20 år eller

för delägare, som uppnått 60 års ålder.

Detsamma gäller om delägare, som af kommun anställts att mot

ersättning af kommunen för hvarje förrättning betjäna dess fattiga och

för hvilken kommunen förbundit sig att erlägga årsbidrag till hennes

pensionering.

Delägare, som icke vidare innehar sådan anställning, som afses i

näst föregående två punkter, tillgodoräknas dock bidrag enligt angifna

grunder, därest hon under sammanlagdt 12 år fått tillgodoräkna sig

sådant bidrag.

Sammanlagda kapitalvärdet af de återstående pensionsbelopp, som

enligt fastställda försäkringstekniska grunder motsvara de redan gjorda

och de tillgodoräknade inbetalningarna, utgör anstaltens försäkringsfond.

Staten bidrager till delägarnas pensionering på det sätt, att statsverket

årligen betalar den summa, som erfordras för försäkringsfondens

fyllande till det belopp, hvartill den på grund af bestämmelserna

i närmast föregående punkt bör uppgå.

Pensionstagare, som genom laga kraftvunnet beslut förklarats förlustig

medborgerligt förtroende, har förlorat all rätt till pension, men

äger återbekomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan ränta,

och jämväl med afdrag af hvad såsom pension uppburits.

Vidare föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen

2:o) att godkänna följande bestämmelser att redan före den 1 januari

1912, så snart ske kan och i den mån Kungl. Maj:t föreskrifver, träda

i tillämpning:

Legitimerad barnmorska, som enligt nu gällande bestämmelser icke

är berättigad till inträde i anstalten, men utöfvar yrkesmässig verksamhet

såsom barnmorska och icke uppnått en lefnadsålder af 60 år, äger att inträda

såsom delägare under de villkor, som i nu föreslagna grunder stadgas

för barnmorska, hvilken ej är anställd i kommuns tjänst eller å barnbördshus.

Barnmorska, som enligt nu gällande bestämmelser för pensionsanstalten

skall upphöra att vara delägare i anstalten på grund däraf att

hon icke vidare innehar sådan anställning hos kommun eller å barn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

bördshus, som medför tillträde till anstalten, berättigas kvarstå i anstalten

under de villkor, som enligt nu föreslagna grunder skola gälla, dock

under förutsättning att vederbörande barnmorska inom af riksförsäkringsanstalten

föreskrifven tid förklarar sig villig att jämväl i öfrigt underkasta

sig dessa grunder, i hvad angår upphörande af delägarskap i

anstalten.

Ofvan föreslagna bestämmelser angående rätt att komma i åtnjutande

af pension redan vid tidigare ålder än nu är stadgad må vinna

tillämpning jämväl å barnmorska, som före den 1 januari 1912 blifvit

delägare i pensionsaustalten, om hon inom viss, af riksförsäkringsanstalten

föreskrifven tid förklarar sig villig att underkasta sig påföljden

att icke efter uppnådda 60 år komma i åtnjutande af statsbidrag.

För delägare, som vunnit inträde i anstalten före den 1 januari

1912, skola ofvanstående bestämmelser om sättet för pensions beräknande

jämväl äga tillämpning.

Den enligt nu gällande bestämmelser bildade säkerhetsfonden öfverföres

till anstaltens besparingsfond samt fördelas på denna fonds delägare

i förhållande till hvars och ens andel däri; och skall hvarje delägares

därefter befintliga behållning i besparingsfonden tillgodoräknas

henne såsom insats för pension i enlighet med ofvannämnda försäkringstekniska

grunder, dock att statsbidrag för sådan insats icke må

tillgodoräknas.

Slutligen vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

3:o) att från och med år 1911 höja det till bestridande af statens

bidrag till pensionering af barnmorskor å riksstatens tionde hufvudtitel

anvisade förslagsanslag å 20,000 kronor med 10,000 kronor eller till

30,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hugo Hamilton.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.

o

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Iironprinsen-Regenteti i statsrådet ä Stockholms

slott den 4 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve ILamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde.

I enlighet med hvad Kungl. Maj:t i proposition till 1904 års riksdag

föreslagit har Riksdagen nämnda år godkänt vissa grunder för inrättande

af en anstalt för beredande af åldersdomsunderstöd åt barnmorskor

samt i sammanhang därmed å riksstatens tionde hufvudtitel

anvisat dels för bestridande af statens bidrag till pensioneringen enligt

dessa grunder ett förslagsanslag å 20,000 kronor, dels till gäldande af

kostnaden för förvaltningen af barnmorskornas pensionsanstalt ett förslagsanslag

å högst 11,000 kronor att årligen utgå från och med år

1905. Den 31 december 1904 har därefter Kungl. Maj:t utfärdat reg
-

Ändrade

grunder för

barnmorskornas

pensionsanstalt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Nu gällande

grunder'' för

pensionsanstalten.

6 Kungl. Maj.is Nåd. "Proposition No 135.

lemente för nämnda pensionsanstalt, hvilken skulle tråda i verksamhet

med år 1905.

Enligt reglementet är skyldighet stadgad att inträda såsom delägare

i pensionsanstalten för hvarje legitimerad barnmorska, som, efter

det anstalten trädt i verksamhet, i en ålder, ej uppgående till 45 år,

erhåller anställning hos kommun eller å barnbördshus mot åtnjutande

af årslön, ej understigande 200 kronor, hvari värdet af bostad, vedbrand

och andra naturaförmåner må inräknas med sammanlagdt högst

75 kronor. Berättigad att såsom delägare inträda i anstalten är ej

mindre hvarje legitimerad barnmorska, som, då anstalten trädde i verksamhet,

redan innehade sådan anställning hos kommun eller å barnbördshus,

som nyss är nämnd, och icke uppnått en lefnadsålder af 50

år eller, sedan anstalten trädt i verksamhet, i en ålder, öfverstigande

45 år, men icke uppgående till 50 år, erhållit dylik anställning, än äfven

hvarje legitimerad barnmorska, som af kommun anställts mot bestämd

ersättning för hvarje förrättning, så framt hon af anstaltens styrelse

pröfvas af denna kommunala anställning hafva en årsinkomst, ej

understigande 200 kronor, och som icke uppnått en lefnadsålder af 50

år; ankommande dock på anstaltens styrelse att, då särskilda lokala

förhållanden därtill föranleda, på framställning af vederbörande kommun

och efter medicinalstyrelsens hörande, meddela legitimerad barnmorska,

som är anställd hos kommun, inträde i anstalten, äfven om

hennes löneförmåner skulle understiga 200 kronor om året.

Delägare är pliktig att årligen till och med det år, hvarunder hon

fyller 64 år, till anstalten inbetala 10 kronor, dock icke under längre

tid än 20 år.

Den kommun eller det barnbördshus, där barnmorskan har anställning,

eller, där anställningen är fästad vid två eller flera kommuner

gemensamt, den folkrikaste bland dem ansvarar för afgiftens behöriga

erläggande.

Det ankommer på kommun eller barnbördshus att bestämma om

erläggande af årsbidrag till pensionering af barnmorska, anställd hos

kommunen eller å barnbördshuset, dock med iakttagande däraf att

minsta årsbidraget utgör 10 kronor.

Delägare må, utöfver henne åliggande årsafgift, göra frivilliga insatser

för beredande af högre pension, dock må under ett och samma

kalenderår dessa frivilliga insatser icke uppgå till högre belopp än 100

kronor.

För hvarje i anstalten delaktig barnmorska betalar statsverket såsom

bidrag till hennes pensionering ett belopp lika stort med de in
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

satser tillsammantagna, hvilka under året blifvit af eller för henne

gjorda, dock att statens årsbidrag icke för någon utgår med högre belopp

än 25 kronor eller under längre tid än 20 år.

Anmälan om inträde i anstalten göres för barnmorska af vederbörande

kommun eller barnbördshus, och skall denna anmälan vara åtföljd

af, förutom handlingar, som visa, att barnmorskan är skyldig eller

berättigad att inträda i anstalten, ej mindre kommunens eller barnbördshusets

uttryckliga förklarande, huruvida kommunen eller barnbördshuset

förbinder sig att lämna årsbidrag till barnmorskans pensionering

eller icke, än äfven, där barnmorskan icke är skyldig att

vara delägare i anstalten, barnmorskans skriftliga tillkännagifvande, att

hon önskar inträda såsom delägare i densamma.

Delägare, som icke vidare innehar sådan anställning hos kommun

eller å barnbördshus, som medför tillträde till pensionsanstalten, upphör

att vara delägare i anstalten, men är berättigad att utbekomma sitt på

egna insatser grundade tillgodohafvande hos anstalten med därå upplupen

ränta, dock äger barnmorska, som i 12 år varit delägare i anstalten och

därunder fullgjort föreskrifna inbetalningar, kvarstå såsom delägare.

Barnmorska, som blifvit förklarad förlustig rätten att utöfva barnmorskekonsten,

upphör ock att vara delägare i anstalten, men äger att

återbekomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan ränta.

Rätt att komma i åtnjutande af pension från anstalten inträder för

delägare, som fullgjort föreskrifna inbetalningar, efter 20 års yrkesmässig

verksamhet såsom barnmorska, däraf minst 12 år i sådan anställning

hos kommun eller å barnbördshus, som medför tillträde till

pensionsanstalten, och sedan hon uppnått en lefnadsålder af 65 år eller,

i händelse hon genom obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt

att vidare utöfva barnmorskeyrket, 55 år, i hvithet senare fall

tjänstetiden kan inskränkas till förenämnda 12 tjänstår hos kommun

eller å barnbördshus.

Pensionen, hvilken icke må uppbäras förr än från och med månaden

näst efter den, hvarunder den pensionsberättigade frånträdt den

befattning, på grund hvaraf hon senast åtnjutit delägarskap i anstalten,

utgår i form af årlig lifränta, hvars belopp enligt försäkringstekniska

grunder är beroende på storleken af hvad för henne blifvit öfverfördt

till pensionsfonden.

_ Pensionstagare, som genom laga kraftvunnet utslag förklarats förlustig

medborgerligt förtroende, har förlorat all rätt till pension, men

äger återkomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan ränta, och

jämväl med afdrag af hvad såsom pension uppburits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

Pensionsanstalten förvaltas af riksförsäkringsanstalten, dock med

den inskränkning, att det tillkommer postsparbanken att mottaga insättningar

och utbetala pensioner samt styrelsen för postsparbanken att

förvalta pensionsanstaltens medel.

Sedermera har, i enlighet med hvad 1908 års riksdag på framställning

af Kungl. Maj:t medgifvit, rätten till inträde i barnmorskornas

pensionsanstalt utsträckts att omfatta äfven de barnmorskor, som den

1 januari 1905 redan uppnått 50 års ålder och hvilka den 1 december

1908, då bestämmelserna om samma utsträckning träd! i kraft, innehade

sådan anställning hos kommun eller å barnbördshus, som enligt gällande

reglemente för pensionsanstalten medförde tillträde till densamma. För

beredande af ålderdomsunderstöd åt dessa äldre barnmorskor äro gällande

följande grunder.

Pensionstagarna fördelas med afseende å åtnjutande af pension i

två klasser, den ena med rätt till pension å 100 kronor och den andra

med rätt till pension å 150 kronor om året.

Inträde i pensionsanstalten med rätt till pension å 100 kronor erhålles

af till inträde eljest berättigad barnmorska, om den kommun eller

det barnbördshus, där barnmorskan är anställd, förbinder sig att. till

pensionsanstalten inbetala de afgifter, som, efter försäkringstekniska

grunder beräknade, motsvara en tredjedel af kostnaden för den pension,

som skall utgå till barnmorskan.

Inträde med rätt till pension å 150 kronor medgifves åter, om

kommunen eller barnbördshuset förbinder sig att till pensionsanstalten

inbetala de afgifter, som, efter enahanda grunder beräknade, motsvara

hälften af samma kostnad.

Anmälan om inträde i pensionsanstalten skulle af den kommun eller

det barnbördshus, där barnmorska är anställd, för henne göras före den

1 januari 1910.

Rätt att komma i åtnjutande af pension inträder för barnmorska,

för hvilken föreskrifna inbetalningar fullgjorts, efter 20 års yrkesmässig

verksamhet såsom barnmorska, häraf minst 12 år i sådan anställning

hos kommun eller å barnbördshus, som medför tillträde till pensionsanstalten,

och sedan hon uppnått en lefnadsålder af 65 år, dock

att barnmorska, som af kommunen anställts utan fast arfvode, men mot

bestämd ersättning för hvarje förrättning, må kunna i särskilda fall åt

pensionsanstaltens styrelse tillerkännas rätt till pension, äfven om hon

icke under 12 år haft den årsinkomst af denna kommunala anställning,

som i reglementet bestämts.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majrls Nåd. Proposition N:o 135.

Till gäldande af utgående pensioner skola i första hand användas

de afgifter, Indika, på sätt nämnts, skola inbetalas af kommun eller

barnbördshus och hvilka särskild! för sig förvaltas.

Staten åtager sig den återstående kostnaden för pensionernas utgående.

I öfrigt skola beträffande anmälan om inträde i anstalten, förlust

af rätt till delaktighet däri och förlorande af rätt till pension i tillämpliga

delar gälla de af Riksdagen tidigare godkända grunder för barnmorskornas

pensionsanstalt, dock att pensionsanstaltens styrelse må kunna

medgifva barnmorska, som af kommun anställts utan fast arfvode men

mot bestämd ersättning för hvarje förrättning, rätt att i anstalten, kvarstå,

oaktadt hennes årsinkomst af denna kommunala anställning icke

uppgått till 200 kronor, samt att vid förlust af rätt till delaktighet i

pensionsanstalten eller af rätt till pension återgäldande af inbetalningar,

som gjorts för delägare, äger rum endast i fråga om de belopp,

med hvilka delägare visas hafva bidragit till de af kommun eller barnbördshus

gjorda inbetalningarna.

I den mån de afgifter, som för beredande af pension åt ifrågavarande

äldre barnmorskor komma att till pensionsanstalten inbetalas af

kommun eller barnbördshus, framdeles visa sig icke förslå till täckande

af därför erforderliga kostnader, skulle Kungl. Maj:t af Riksdagen äska

därför erforderligt anslag.

Innan genom 1904 års riksdags beslut ofvan angifna grunder för

beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor fastställdes, hade denna

fråga länge varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Redan i skrifvelse den 5 maj 1888 hade Riksdagen anhållit, att

Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta förslag till en allmän pensionsinrättning

för barnmorskor jämte förslag till de bidrag från staten, som därför

kunde anses behöfliga. I anledning häraf afläts till 1895 års riksdag

proposition angående beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor.

Enligt detta förslag skulle inrättas en anstalt, som skulle

afse att bereda ålderdomsunderstöd åt här i riket legitimerade barnmorskor,

hvilka genom långvarig och nitisk yrkesutöfning gjort sig af

* sådant understöd förtjänta. Förslaget omfattade icke blott de i kommuners

tjänst anställda barnmorskor utan äfven enskild! praktiserande.

Beträffande frågan huruvida äfven de enskild! praktiserande barnmorskorna

borde medtagas vid pensioneringen yttrade föredragande

departementschefen, att, om staten i den allmänna hälsovårdens intresse

borde medverka till ålderdomsunderstöd åt barnmorskorna, torde däraf

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sand. 1 Åfd. 101 Haft, 2

Historisk

öfver sikt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majris Nåd. Proposition N:o 135.

också följa, att statens åtgärder i detta syfte borde afse icke blott de

i kommuners tjänst anställda utan äfven de enskildt praktiserande barnmorskorna.

De senare vore nämligen ur allmänna hälsovårdens synpunkt

lika nödvändiga som de förra, enär i flera kommuner, särskildt

större städer, inga aflönade barnmorskor funnes. Denna proposition blef

emellertid icke af Riksdagen bifallen.

I anledning af enskild motion anhöll sedermera Riksdagen i skrifvelse

till Kungl. Maj:t den 13 maj 1898, att Kungl. Maj:t ville taga

under förnyad ompröfning, på hvilka sätt ålderdomsunderstöd lämpligen

kunde beredas de i kommuners tjänst, anställda barnmorskorna, och

till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill undersökningen kunde

gifva anledning.

Efter verkställd utredning aflät Kungl. Maj:t den 19 januari 1901

proposition till Riksdagen angående beredande af ålderdomsunderstöd

åt barnmorskor.

Propositionerna af 1895 och 1901, hvilka båda afsågo inrättande

af en anstalt för beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor,

skilde sig från hvarandra hufvudsakligen därutinnan, att den förra afsåg

såväl i kommunal tjänst anställda som enskildt praktiserande barnmorskor,

den senare däremot hufvudsakligen endast sådana, som hade

kommunal anställning. Båda förslagen fordrade för erhållande af fullt

årligt understöd, att barnmorska efter ingången af det år, då anstalten

trädde i verksamhet, förvärfvat. minst 30 tjänstår samt därjämte antingen

uppnått 65 års ålder eller ock fyllt 55 år och genom obotlig sjukdom

eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt yrke. Därutöfver

innehöllo förslagen särskilda bestämmelser om de villkor, hvarunder

afkortadt understöd skulle kunna i vissa fall erhållas. I afseende å

beräkningen af tjänstår skilde sig förslagen något från hvarandra, beroende

därpå att 1895 års förslag äfven afsåg enskildt praktiserande

barnmorskor. För barnmorska med kommunal anställning upptogo båda

förslagen såsom tjänstår hvarje år, hvarunder barnmorska i sådan

egenskap varit af eu eller flera kommuner aflönad med en fast årslön

af sammanlagdt minst 200 kronor — däruti naturaförmåner, bostad

och vedbrand fingo inräknas med ett belopp af sammanlagdt högst

75 kronor — och verkligen utöfvat yrket. Beträffande de enskildt

praktiserande barnmorskorna måste tydligen en annan norm utfinnas

för beräknandet af tjänstår. Beräkningsgrunden blef i detta fall antalet

under året verkställda förlossningar. Med denna beräkningsgrund

kunde äfven i kommuns tjänst anställd barnmorska, som på grund af

för ringa årslön icke kunde med stöd af sin kommunala anställning be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 135.

räkna tjänstår, likväl, om hon verkställt tillräckligt antal förlossningar,

komma i åtnjutande af förmånen af understöd i likhet med enskild! praktiserande

barnmorska. Denna kategori af kommunalt anställda barnmorskor

blef följaktligen genom 1901 års förslag utesluten från förmånen af ålderdomsunderstöd.

Däremot upptog detta förslag två nya grupper af

barnmorskor, nämligen dels barnmorska, hvilken såsom föreståndare,

instruktionsbarnmorska eller sköterska å barnbördshus åtnjöt en fast

årslön af 200 kronor, däruti naturaförmåner, bostad och vedbrand fingo

inräknas till ett sammanlagdt belopp af högst 75 kronor, och dels

vissa inom stadskommuner praktiserande barnmorskor, som, utan att

vara anställda i kommunens tjänst, af kommunen åtnjöto ersättning

enligt taxa för betjänande af fattiga barnaföderskor.

Anledningen till att förslagen icke medtagit alla i kommuns

tjänst anställda barnmorskor utan endast dem, som åtnjöto en viss

minimilön, har, enligt hvad som framgår af motiveringen till 1895 års

förslag, hufvudsakligen varit den, att många af de i kommunal tjänst

anställda barnmorskorna utöfvade yrket i så ringa utsträckning, att

deras tid endast i obetydlig mån togs i anspråk för detta ändamål,

och att de därför icke kunde anses i den allmänna hälsovårdens intresse

utföra ett så omfattande arbete, att det borde berättiga dem till

ålderd omsunderstöd.

Beträffande kostnaderna för pensioneringen föreslogs uti 1895 års

proposition, såsom redan nämnts, att dessa skulle bestridas genom utgifter

af kommuner och i deras tjänst anställda barnmorskor samt

genom fyllnadsbidrag af staten, samt vidare att kommunernas bidragskulle

utgå med en årlig- afgift till anstalten, beräknad efter 1 öre för

hvarje person, som, enligt de under året af statistiska centralbyrån till

ledning vid riksdagsmannaval offentliggjorda folkmängdsuppgifter, tillhört

kommunen, samt att hvarje hos kommun mot fast lön anställd

barnmorska med rätt till tjänstårsberäkning skulle vara skyldig att till

anstalten lämna ett årligt bidrag af 5 kronor.

Dessa bestämmelser voro bibehållna i 1901 års förslag, som därjämte

innehöll föreskrift, att barnmorska, som under ett kalenderår

innehaft sådan anställning å barnbördshus eller sådant uppdrag af stadskommun,

att hon finge räkna samma år såsom tjänstår, skulle likaledes

vara skyldig att till anstalten lämna ett årligt bidrag af 5 kronor.

För afgifters inlevererande till anstalten skulle vederbörande kommun

eller barnbördshus svara; dock skulle, om anställningen varit fäst vid

två eller flera kommuner gemensamt, ansvaret för afgiftens inlevererande

ligga å den folkrikaste af dem.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

Det fulla årliga understödet var i 1895 års förslag upptaget till 200

kronor för barnmorskor, anställda i tjänst hos kommun, och 150 kronor

för enskildt praktiserande. Understödet till dessa senare hade satts

lägre än till de förra af den anledning, att de enskildt praktiserande

barnmorskorna icke själfva hade att erlägga något bidrag till pensioneringen.

1901 års förslag bibehöll det fulla årliga understödet vid

beloppet 200 kronor.

Riksdagen afslog jämväl propositionen till 1901 års riksdag, hufvudsakligen

på grund häraf att Riksdagen icke ansåg sig kunna godkänna

den i Kung]. Maj:ts förslag intagna bestämmelsen, att kostnaden för

pensioneringen skulle bestridas, förutom genom bidrag af staten och af

barnmorskorna själfva, genom obligatoriska afgifter från rikets samtliga

kommuner, men anhöll Riksdagen i skrifvelse den 29 maj 1901, att

Kung!. Maj:t måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslagtill

beredande af ålderdomsunderstöd åt de i kommuners tjänst eller å

barnbördshus anställda barnmorskor, byggdt på den grundsats att det

blefve beroende på frivilliga beslut från kommunernas sida, huruvida de

skulle medverka till att bereda sina barnmorskor ifrågavarande förmån

och i så fall förplikta sig att erlägga de därför stadgade afgifter, samt

i öfrigt anordnadt vare sig i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det

af Kungl. Maj:t i sådant afseende vid 1901 års riksdag framlagda förslag

eller ock i enlighet med det system, som af Riksdagen nyssnämnda

år gillats beträffande pensionering af vissa sjuksköterskor.

Vid anmälan den 11 mars 1904 inför Kungl. Magt af Riksdagens

förutnämnda skrifvelse den 29 maj 1901 yttrade föredragande departementschefen

i fråga om delaktighet i pensionsanstalten:

»Enligt 1901 års förslag, där pensionsrätter! var beroende af visst

antal tjänstår, förvärfvade i viss anställning, medförde anställning hos

kommun eller å barnbördshus mot årslön, bestämd på sätt nyss är

nämndt, rätt att beräkna tjänstår. Om nu pensionsanstalten skulle

organiseras enligt det af medicinalstyrelsen föreslagna systemet, enligt

hvilket pensionens storlek blir beroende af storleken af den för barnmorskan

genom gjorda insatser samlade fond, kunde ifrågasättas,

huruvida icke äfven barnmorskor med mindre aflöning än 200 kronor

skulle kunna vinna inträde i pensionsanstalten. Man kunde nämligen

tycka, att det borde stå öppet äfven för dessa lägre aflönade

barnmorskor att genom årliga insättningar bereda sig möjlighet af

ålderdomsunderstöd. Men samma skäl torde kunna åberopas äfven

till förmån för enskildt praktiserande barnmorskor. Då det emellertid

icke nu kan ifrågasättas att medtaga äfven dessa senare, måste man

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

13

från rätten att vinna inträde i pensionsanstalten undantaga vissa af

de barnmorskor, som äro anställda hos kommun mot åtnjutande af viss

årslön. De sämst aflönade af dessa närma sig tydligen gränsen för

do enskildt praktiserande, och om man icke uppställer fordran af

en viss minimilön såsom villkor för tillträde till pensionsanstalten, kommer

man i själfva verket att utvidga pensionsanstalten till att omfatta

alla barnmorskor. Vill man därför, såsom Riksdagen jämväl i sin nu

förevarande skrifvelse förutsatt, från delägarskap i anstalten utesluta

enskildt praktiserande barnmorskor, måste man också genom uppställande

af fordran på en minimilön göra en begränsning äfven inom den

kategori af barnmorskor, som åtnjuta aflöning af kommun. Att i förevarande

fall bestämma en lägre minimiaflöning för rätt till inträde i

anstalten än föregående förslag upptagit såsom medförande rätt till

tjänstår sberäkning, synes mig icke böra ifrågasättas, då de skäl, som

föranledt dess bestämmande till 200 kronor, äfven i detta fall torde

i hufvudsak äga sin giltighet.

Äfven barnmorskor, anställda af kommun mot bestämd ersättningför

förrättning, voro enligt 1901 års förslag berättigade att på grund af

denna anställning räkna tjänstår. Denna förmån var dock endast tillerkänd

sådana barnmorskor, som af stadskommun erhållit uppdrag att,

mot bestämd ersättning af kommunen för hvarje förrättning, tillhandagå

fattiga med förlossningsbiträde. Och icke ens alla dessa skulle få komma

i åtnjutande af denna förmån, utan endast de, till hvilka under året af

kommunen utbetalts fullt 200 kronor såsom ersättning för lämnadt

förlossningsbiträde. Minimibeloppet af denna årsinkomst var sålunda

detsamma, som förutsatts såsom minimilön för aflönad barnmorska med

afseende å dennas rätt att beräkna tjänstår. Denna likställighet mellan

de två kategorierna af barnmorskor i kommunal anställning har öfvergifvits

i medicinalstyrelsens nu föreliggande förslag. Såsom jag redan

i det föregående omnämnt, skulle enligt förslaget alla de barnmorskor

(i en viss ålder), som af kommun anställts mot bestämd ersättning för

hvarje förrättning och anmälts till inträde i anstalten med åtagande för

kommunen att för henne årligen erlägga en viss afgift, blifva delägare

i anstalten. Mot en sådan bestämmelse kan tydligen göras samma invändning,

som gjorts mot utsträckande af tillträdet till pensionsanstalten

att omfatta alla med fast lön hos kommun anställda barnmorskor. Det

torde nämligen icke kunna angifvas något allmängiltigt skäl, hvarför

icke en kommun, som har hos sig anställd en barnmorska mot en obetydlig

årslön, icke skulle äga samma rätt att, mot erläggande af viss

årsafgift, få anmäla sin barnmorska till inträde i anstalten, som förslaget

tillerkänt hvarje kommun, som anställt barnmorska mot viss taxa.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Stockholms

städs hälsovårdsnämnds

skrifvelse.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Den årsinkomst, en sådan barnmorska har på grund af sitt kommunala

uppdrag, måste nämligen i många fall vara helt ringa, då man vet, att

så obetydliga städer som t. ex. Skeninge och Hedemora hafva barnmorskor

anställda endast mot ersättning enligt taxa. Sådana barnmorskor

synas mig icke kunna på grund af det kommunala uppdrag

de erhållit betraktas såsom anställda i kommuns tjänst. Riksdagen

yttrar visserligen i sin skrifvelse, att den rätt, som föreslagits att medgifvas

stadskommun, att få delaktighet i anstalten under vissa villkor

för barnmorska, som vore anställd hos kommunen mot ersättning enligt

viss taxa, syntes böra utsträckas att gälla alla kommuner. Men härmed

har Riksdagen tydligen endast menat, att landt- och stadskommun borde

i detta afseende vara likställda. Ställer man sig på den ståndpunkt,

som 1901 års förslag intar, och som Riksdagen fortfarande vidhållit,

nämligen att den ifrågasatta pensionsanstalten skall omfatta endast i

kommuners tjänst eller å barnbördshus anställda barnmorskor, torde eu

sådan utsträckning af rätten till inträde i pensionsanstalten, som medicinalstyrelsen

nu föreslagit, icke kunna godkännas. Jag anser således,

att den likställighet uti ifrågavarande afseende mellan de två kategorier

af barnmorskor i kommunal anställning, som förefinnes i 1901 års förslag,

fortfarande bör bibehållas. Däremot finner jag icke någon betänklighet

mot att uti förevarande afseende likställa landt- och stadskommun.

»

I enlighet med departementschefens sålunda uttalade åsikter afläts

proposition i ämnet till 1904 års riksdag, och godkändes därvid af

Riksdagen de ännu gällande grunder för barnmorskornas pensionsanstalt,

för hvilka jag förut redogjort.

Uti eu till Kungl. Magt ställd skrift har Stockholms stads hälsovårdsnämnd

nu i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t måtte

taga i öfvervägande, huruvida icke ändring lämpligen kunde ske i gällande

reglemente för barnmorskornas pensions anstalt i syfte att rätten

för barnmorska att vinna inträde och kvarstå i anstalten må erhålla en

vidsträcktare omfattning än nu är förhållandet.

Till stöd härför har framhållits, att med den affattning, det nya

pensionsreglementet erhållit, hafva de barnmorskor, som ej äro anställda

mot viss årslön utan endast äga att af kommunen uppbära bestämd

ersättning för hvarje förrättning — en anordning som förekommer i

flera af rikets större städer — mycket ringa utsikt att blifva delaktiga

af de förmåner, som med pensionsanstalten afsetts.

Endast om deras årsinkomst af sådana förrättningar, som ersättas

af kommunen, uppgår till 200 kronor, kunna de erhålla inträde i an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

ICungl. Majris Nåd. Proposition N:o 13o.

stalten. Men om under ett eller annat år denna årsinkomst nedgår,

äfven, med ett aldrig så obetydligt belopp, något som ju ytterst lätt

kan inträffa, då särskild! i de större städerna konkurrensen på detta

område ofta är .mycket stor, förlora de sin delägarrätt, så framt de

icke i. 12 år varit delägare i anstalten. Det ena året kunna de alltså

vara i åtnjutande af denna förmån, det andra icke, ett förhållande som

med fullt skäl kunde betecknas såsom högst oegentligt. Härtill komme,

att de förlossningar, för indika inom de större stadskommunerna ersättning

betalas, fördela sig- på så många barnmorskor (i Stockholm år

1903 på. 53 och år 1904 på 58), att endast ett ringa fåtal når upp till

det minimibelopp, 200 kronor, som berättigar dem till inträde i pensionsanstalten.

Dessas antal var år 1905 i Stockholm endast 9.

De uppoffringar, statsverket iklädt sig för att bereda en del barnmorskor

ett ringa understöd på ålderdomen, kunde således särskild!

barnmorskorna i Stockholm nästan alls icke komma i åtnjutande af,

hvadan hälsovårdsnämnden ansåg synnerligen behjärtansvärdt, att någon

åtgärd vidtoges för åstadkommande af en ändring i detta förhållande.

Af stor. vikt syntes det framför allt vara, att barnmorska, som en

gång erhållit. inträde i anstalten, finge där tvärstanna, så länge hon

själf betalar sina årsafgifter.

Utan tvifvel vore det äfven, yttrade slutligen hälsovårdsnämnden, till

stort, gagn för hela landet, om alla barnmorskor, således jämväl de

enskildt praktiserande, finge rätt att inträda i pensionsanstalten.

Uti afgifvet infordradt underdånigt utlåtande af den 28 december musförsäk190G

öfver berörda framställning har riksförsäkringsanstalten framhållit, ring sanstcdatt

frågan om de allenast mot ersättning efter viss taxa anställda barnmorskornas

delaktighet i barnmorskornas pensionsanstalt varit föremål hi''r 190°- för olika förslag.

Nu. gällande bestämmelse i berörda hänseende syntes icke hafva

tillämplighet på annan kommun än Stockholms stad.

Enligt uppgifter, som af riksförsäkringsanstalten inhämtats, äro —

Oansedt anställning a barnbördshus — förutom Stockholm följande

städer i saknad af mot bestämd årslön anställda barnmorskor, nämligen

Uppsala, Eskilstuna, Linköping, Norrköping, Malmö, Lund, Gföteborg,

Lidköping, Örebro och Grålle. I Stockholm är så ordnadt, att

stadens hälsovårdsnämnd utser vissa barnmorskor, hvilka hafva att mot

eu ersättning af 12 kronor för hvarje förrättning tillhandagå fattiga

barnaföderskor. Hvad öfriga omförmälda städer angår, äro i dessa icke

några särskilda barnmorskor för ändamålet utsedda, utan af stadens medel,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition N:o 135.

med undantag för Lund och Lidköping, utbetalas viss bestämd ersättning,

växlande mellan 8 och 12 kronor, för lämnadt förlossningsbiträde

åt medellös barnaföderska, som äger vända sig till den inom staden

boende barnmorska, bon önskar anlita. I Lund och Lidköping finnes

icke någon taxa fastställd.

Sammanlagda beloppet af den ersättning, som af ifrågavarande

stadskommuner under hvart och ett af åren 1904 och 1905 utbetalts

för lämnadt förlossningsbiträde åt medellösa barnaföderskor, framgår

af följande tabell, som äfven utvisar antalet barnmorskor, till hvilka

ersättningen utgått:

Stadens namn

År 1904

År 1905

Sammanlagda

ersättnings-

beloppet.

Kronor.

Antal barn- morskor, till

hvilka ersätt- ningen utbetalts.

Sammanlagda

ersättnings-

beloppet.

Kronor.

Antal barn- morskor, till

hvilka ersätt- i

ningen utbetalts.

Uppsala.......................................

121

4

141

4 i

Eskilstuna ..................................

208

6

268

8

Linlcöping....................................

340

4

400

6

Norrköping ...............•..................

198

5

270

10

Malmö .......................................

538

22

670

26

Lund..........................................

—

—

—

—

i Göteborg ....................................

1.016

32

904

37

Lidköping....................................

40

1

50

1

Örebro .......................................

03

''X

o

7

470

8

Gäfle........................................

441

12

604

14

Under intet af nämnda år hafva de ersättningsbelopp, som utbetalts

till en barnmorska, uppgått till sammanlagdt 200 kronor. För flertalet

barnmorskor bar ersättningen understigit 100 kronor för år.

Af Stockholms stad utbetaltes under år 1905 ett sammanlagdt

belopp af 5,639 kronor till 56 barnmorskor. Ersättningen uppgick till

eller öfversteg 200 kronor för 8 barnmorskor. För samma år voro 86

barnmorskor utsedda att lämna biträde åt medellösa barnaföderskor.

Beträffande frågan om rätt till inträde i barnmorskornas pensionsanstalt

för omförmälda barnmorskor bar riksförsäkringsanstalten framhållit,

att, därest man ville bibehålla principen om kommunal anställning

såsom villkor för rätt till delaktighet i pensionsanstalten med

åtföljande förmån af statsbidrag till pensioneringen, synes svårligen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj.is Nåd. Proposition N:o 135.

17

kunna träffas någon annan lämplig anordning än den nu föreskrift^.

En eftergift i de fordringar, som för närvarande äro uppställda, skulle

innebära ett uppgifvande af villkoret om verklig kommunal anställning

för rätt till inträde i pensionsanstalten.

Emellertid ansåg riksförsäkringsanstalten böra tagas under öfvervägande,

huruvida icke vore ändamålsenligt att tillträde till pensionsanstalten

bereddes samtliga i riket legitimerade praktiserande barnmorskor. Samma

skäl, som föranledt statsmakterna att vidtaga åtgärder för pensionering

af de kommunalt anställda barnmorskorna eller rättare eu del af dessa,

äger nämligen enligt riksförsäkringsanstaltens mening sin giltighet äfven

beträffande öfriga praktiserande barnmorskor, då från hälsovårdens synpunkt

är af lika vikt, att de enskildt praktiserande barnmorskorna hafva

tillfälle att förskaffa sig en lifränta eller pension, så att de icke alltför

långt in på ålderdomen behöfva fortsätta utöfningen af sitt yrke.

Äfven om staten icke skulle finnas villig att lämna direkta bidrag

till pensioneringen af de enskildt praktiserande barnmorskorna eller af

de barnmorskor, som innehafva kommunal anställning, utan att denna

anställning på grund af lönens otillräcklighet enligt gällande stadganden

berättigar till inträde i pensionsanstalten, fann riksförsäkringsanstalten

det dock böra vara till väsentlig fördel för dessa barnmorskor, om

de ägde tillfälle att, för erhållande af pension eller lifränta vid viss ålder,

insätta sina besparingar i en anstalt, som icke vore anlagd på vinst och

till hvars förvaltningskostnader de icke behöfde bidraga. Det torde då icke

vara uteslutet, att de kommuner, som hafva barnmorska anställd mot viss

årslön, ej uppgående till 200 kronor, eller som endast utbetala ersättning

efter viss taxa för hvarje förrättning, skulle i många fall vara

villiga att lämna bidrag till pensionering af sina barnmorskor och därigenom

förhjälpa dem till ett högre pensionsbelopp än det de allenast

genom egna insatser skulle ernå.

Af gjorda uttalanden under de förberedande arbetena till det förslag

till beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor, som af Kungl.

Maj:t framlades för Riksdagen år 1904 och hvilket af Riksdagen godkändes,

framgår ock enligt riksförsäkringsanstaltens åsikt, att man velat

så anordna pensioneringen, att i pensionsanstalten skulle så småningom

kunna intagas äfven enskildt praktiserande och med dem enligt pensionsreglementet

likställda barnmorskor, utan att några större ändringar

behöfde vidtagas i afseende å sättet för pensioneringens anordning.

Riksförsäkringsanstalten ansåg sig likväl nu icke böra framställa

något förslag till utvidgning af pensionsanstaltens verksamhet i ofvan

angifna riktning. Ytterligare någon tid syntes böra afvaktas för att

Bill. till Iiilcsd. Prof. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 101 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 185.

se, i hvilken utsträckning de barnmorskor, som nu äro berättigade till

inträde i pensionsanstalten, begagnade sig af denna rätt, samt för att

utröna, huruvida öfriga barnmorskor visade något större intresse för

en utvidgning af rätten till inträde i pensionsanstalten, i händelse staten

icke skulle vara villig att lämna annat bidrag till deras pensionering

än till gäldande af förvaltningskostnaden.

Vidkommande härefter Stockholms stads hälsovårdsnämnds framställning

i hvad den afser ändring af gällande bestämmelse rörande

rätten att kvarstå i pensionsanstalten erinrade riksförsäkringsanstalten,

att, såsom ofvan angifvits, reglementet för pensionsanstalten innehåller,

att delägare, som icke vidare innehar sådan anställning hos kommun

eller å barnbördshus, som medför tillträde till pensionsanstalten, upphör

att vara delägare i anstalten. Onekligen är denna bestämmelse enligt

riksförsäkringsanstaltens mening till stor olägenhet för de barnmorskor,

som en gång vunnit inträde i pensionsanstalten; och den är icke ägnad

att öka benägenheten för inträde i anstalten, särskild! beträffande barnmorskor,

som innehafva mera tillfällig anställning’, såsom en del af de

å barnbördshus anställda barnmorskor.

Visserligen äga de barnmorskor, som, på sätt nämnts, måste lämna

pensionsanstalten, rätt att utbekomma sitt på egna insatser grundade

tillgodohafvande hos anstalten med därå upplupen ränta, men för dem

inbetalda kommunbidrag äfvensom lämnadt statsbidrag komma dem icke

till godo utan tillfalla pensionsanstaltens säkerhetsfond.

Bestämmelsen kan ock, anmärkte riksförsäkringsanstalten, leda till

åtskilliga oegentligheter. Om t. ex. en delägare i pensionsanstalten på

grund af sjukdom eller för hälsans vårdande är tvungen att lämna sin

anställning, måste hon utträda ur pensionsanstalten. Erhåller hon sedan

efter tillfrisknandet åter kommunal anställning mot årslön af 200 kronor

och har hon då icke uppnått en lefnadsålder af 45 år, är hon skyldig att

ånyo inträda i pensionsanstalten. Hon måste då börja med nya insättningar

utan rätt att tillgodoräkna sig sin föregående delaktighet i anstalten. Med

hänsyn till statsbidraget uppstår ock en oegentlighet. Har hennes första

delaktighet i anstalten omfattat något eller några år, har för denna

tid utgått statsbidrag. Efter hennes förnyade inträde i anstalten utgår

ånyo statsbidrag och skall utbetalas för henne under 20 år, under förutsättning

att hon så länge bibehåller sin delaktighet i anstalten.

Riksförsäkringsanstalten ansåg på grund häraf vara i hög grad

önskvärd!, att förevarande bestämmelse ändras därhän, att barnmorska,

som en gång vunnit inträde i pensionsanstalten, berättigas att däri

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is Nåd, Proposition N:o 135. 19

kvarstå, oaktadt hon icke längre innehar sådan anställning, som medför

tillträde till anstalten, likväl under förutsättning att hon själf vederbörligen

inbetalar stadgad årsafgift. Statsbidrag bör dock icke enligt

riksförsäkringsanstaltens åsikt tillkomma henne, medan hon är i saknad

åt kommunal anställning, så framt hon icke efter sitt inträde i anstalten

under sammanlagdt 12 år innehaft omförmäld anställning.

Bestämmelserna om villkoren för rätt att komma i åtnjutande

af pension borde, i detta sammanhang och så länge nu gällande

bestämmelser angående villkoren för inträde i pensionsanstalten bibehållas,

enligt riksförsäkringsanstaltens mening icke göras till föremål

för någon ändring. Då för delägare, som icke vidare innehar kommunal

anställning, kvarstår rätten att anmäla sig till utträde ur anstalten, följer

nämligen, erinrade riksförsäkringsanstalten, häraf att, om hon ser sig ur

stånd att uppfylla villkoren för erhållande af pension, hon kan utträda

ur pensionsanstalten, hvarvid hon återfår egna insatser med därå upplupen

ränta.

Med åberopande af hvad sålunda anförts hemställde riksförsäkringsanstalten,

att de af Stockholms stads hälsovårdsnämnd i dess ofvan

nämnda skrifvelse gjorda framställningar icke måtte för närvarande

föranleda annan åtgärd, än att sådan ändring vidtoges i de för barnmorskornas

pensionsanstalts verksamhet fastställda grunder, att delägare

i pensionsanstalten, som icke vidare innehar sådan anställning, som

medför tillträde till pensionsanstalten, berättigas att i anstalten kvarstå,

därest hon fortfarande erlägger stadgad årsafgift, dock utan rätt för

henne att för den tid, nämnda förhållande är för handen, komma i

åtnjutande af bidrag af statsmedel till pensioneringen, så framt hon

icke efter vunnen delaktighet i anstalten under sammanlagdt tolf år

innehaft anställning, hvarom förut nämnts.

Till följd af nådig remiss har medicinalstyrelsen den 18 november

1907 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid beträffande

först irågan om utvidgning af ifrågavarande pensionsanstalts verksamhet

därhän, att den komme att omfatta samtliga i riket legitimerade

praktiserande barnmorskor, i likhet med riksförsäkringsanstalten och på

af densamma anförda grunder, ansett, att tiden ännu icke vore inne

för att åter upptaga denna fråga, huru önskvärdt detta än i och för sig

kunde vara.

Börande åter den fråga, som egentligen föranledt Stockholms stads

hälsovårdsnämnds ifrågavarande skrifvelse, eller frågan om lindring i

gällande bestämmelser om rätt till kvarstående i pensionsanstalten, har

Medicinalstyrelsens

yttrande den

IS november

1907.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 135.

Skrift af

ordföranden i

svenska b ammor

skeförbundet

m. fi.

Departements

chefen.

medicinalstyrelsen instämt i nämndens härutinnan gjorda och af riksförsäkringsanstalten

ytterligare utförda uttalande angående olägenheterna

af de nuvarande bestämmelserna. Detta så mycket hellre som,

enligt hvad styrelsen erinrat, styrelsen redan en gång förut, i sin underdåniga

skrifvelse af den BO december 1901 med öfverlämnande af förslag

till det nu gällande pensionsreglementet, förutsett desamma. Till

deras förekommande hade medicinalstyrelsen då föreslagit, att barnmorska,

som af kommunen åtnjöte ersättning enligt ofvan omnämnda,

i Stockholm och ett antal andra städer använda system eller viss ersättning

för hvarje förrättning, skulle, oberoende af årsinkomstens storlek,

vara skyldig att ingå i pensionsanstalten, därest hon af vederbörande

kommun anmäldes till inträde, med åtagande af kommunen att

för henne årligen, så länge anställningen varade, till anstalten inbetala

ett belopp af minst 15 kronor. Häri skulle nämligen, ansåg medicinalstyrelsen,

ligga en tillräcklig garanti för att ingen annan än

den, hvilken verkligen såsom barnmorska betjänade kommunen, skulle

erhålla delaktighet i statsanslaget till pensionskassan. Mot detta medicinalstyrelsens

förslag, som icke upptogs i det sedermera utfärdade

pensionsreglementet, anmärktes hufvudsakligen, att detsamma skulle

gifva en gynnsammare ställning åt ifrågavarande af stadskommuner antagna

barnmorskor än åt af landskommuner antagna sådana med lägre

årslön än 200 kronor. Därest emellertid äfven dessa senare under

nyssnämnda villkor — det vill säga i detta fall landskommunens inbetalning

för henne af minst 15 kronor årligen — erhölle delaktighet i

pensionsanstalten, så skulle, framhöll medicinalstyrelsen, den anmärkta

bristen på likställighet mellan land och stad därmed vara afhjälpt.

Sedermera hafva i eu till Kungl. Maj:t ingifven skrift af den 2 januari

1908 biträdande läraren vid barnmorskeundervisningsanstalten i Stockholm,

medicine doktorn E. Alin och ordföranden i svenska barnmorskeförbundet,

praktiserande barnmorskan Hanna Qvarzell, å de svenska

barnmorskornas vägnar, framhållit önskvärdheten däraf att tillträde till

barnmorskornas pensionsanstalt måtte beredas äfven de enskildt praktiserande

barnmorskorna, äfven om något statsbidrag till deras pensionering

ej kunde erhållas.

Af hvad sålunda förekommit fann jag tydligt, att åtgärd borde

vidtagas för beredande åt barnmorskorna af eu bättre ställning i det

afseende, hvarom riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen hemställt.

Emellertid syntes det mig med hänsyn till hvad såväl Stock
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kun yl Majrts Nåd. Proposition No 135.

21

liolms stads hälsovårdsnämnd som barnmorskorna själfva i nyss omförmälda

underdåniga skrifvelse uttalat synnerligen lämpligt, att i samband

med frågan om ändring i angifna afseende i gällande bestämmelser

angående barnmorskornas pensionering äfven de uttalade önskemålen

om rätt till inträde i pension sanstalten för enskildt praktiserande barnmorskor

vunno beaktande. Jag fann därtill eu ytterligare anledning i

tillkomsten den 13 juni 1908 af lagen angående kommuns skyldighet

ifråga om anställande af barnmorska, hvilken påkallade viss ändring

jämväl i sagda bestämmelser. Enligt denna lag, som skall träda i kraft

den 1 januari 1912, skall nämligen kommun — med undantag för stadskommun

och intill densamma gränsande mindre landtkommun, som

träffat aftal med tillräckligt antal af de i staden praktiserande barnmorskor

att mot ersättning af kommunen för hvarje förrättning betjäna

dess fattiga — hafva anställd barnmorska med fast aflöning af 300

kronor om året jämte bostad och bränsle eller ersättning därför, för

såvidt ej Kung!. Maj:ts befallningshafvande, där särskilda omständigheter

sådant påkalla, på ansökan medgifver, att aflöningen får utgå med

skäligt lägre belopp. På min hemställan täcktes därför Kung!. Maj:t

den 17 juni 1908 anbefalla riksförsäkringsanstalten att, efter samråd

med styrelsen för postsparbanken, afgifva utlåtande och förslag beträffande

de ändringar i gällande reglemente för barnmorskornas pensionsanstalt,

som kunde föranledas (häraf, att alla legitimerade barnmorskor,

hvilka utöfva yrkesmässig verksamhet inom riket, berättigades att

erhålla inträde och kvarstå i pensionsanstalten. Vid afgifvande af ifrågavarande

förslag, som ej syntes böra föranleda rubbning i gällande

princip om kommunal anställning såsom villkor för statsbidrags utgående

till barnmorskas pensionering, skulle riksförsäkringsanstalten jämväl

taga i öfvervägande, hvilka ändringar i reglementet, som kunde påkallas

af den omförmälda lagen angående kommuns skyldighet i fråga om

anställande af barnmorska, eller i öfrigt kunde finnas erforderliga.

Med anledning häraf har riksförsäkringsanstalten den 28 maj 1909

afgifvit underdånigt utlåtande, häruti anförts följande:

Den erfarenhet, som numera vunnits af barnmorskornas pensionsanstalts

verksamhet, synes utvisa, att anstalten alltjämt med intresse

omfattas af barnmorskorna. Det största antalet nytillkomna delägare

förete, naturligt nog, de första åren af anstaltens verksamhet eller åren

1905 och 1906 med respektive 469 och 433 nya delägare. Men äfven

Riksförsäkringsanstaltens

utlåtande

den 28 maj

1909.

Rätten till

inträde i

pensionaanstalten.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Skyldighet

inträde.

Kung], Majds Nåd. Proposition N:o 135.

därefter har anstalten att uppvisa en jämn utveckling. År 1907 vurm o

168 barnmorskor inträde i anstalten och under år 1908 utgjorde motsvarande

siffra 162. Från början af anstaltens verksamhet till och med

den 31 december 1908 hafva alltså 1,232 barnmorskor vunnit delaktighet

i densamma. Af dessa hafva emellertid från anstalten afgått sammanlagdt

63, af hvilka 14 aflidit och 49 upphört att vara delägare på

grunddäraf att vederbörande icke vidare haft sådan anställning, som medför

tillträde till anstalten. Enligt de i början af år 1909 från kommunerna

inkomna uppgifterna utgjorde hela antalet praktiserande barnmorskor

i riket 2,959, af hvilka 1,564 uppgåfvos vara i den ålder och hafva

sådan anställning, att de uppfyllde de uppställda villkoren för erhållande

af inträde såsom delägare i pensionsanstalten.

Om intresse för pensionsanstalten vittna ock de ganska talrika såväl

ansökningar om inträde som förfrågningar af barnmorskor, som

icke äro berättigade till att blifva delägare.

På grund af anförda omständigheter och med hänsyn jämväl till

ofvanberörda af doktor Alin och Hanna Qvarzell hos Kungl. Maj:t

gjorda framställning finner sig riksförsäkringsanstalten böra tillstyrka,

att rätten till inträde i barnmorskornas pensionsanstalt utsträckes

att omfatta alla här i riket legitimerade barnmorskor, hvilka

utöfva yrkesmässig verksamhet såsom sådana samt ej uppnått en lefnadsålder

af 50 år.

Nyssnämnda åldersgräns är densamma, som för närvarande är bestämd.

Det kunde, säger riksförsäkringsanstalten, ifrågasättas att höja

denna gräns för att bereda flera tillfälle att förskaffa sig pension. Men

då pensionen för sådan delägare, som först i sen ålder vunne inträde,

skulle blifva ytterst obetydlig, därest icke af henne skulle göras afsevärdt

höga inbetalningar, har riksförsäkringsanstalten ej ansett någon

ändring uti ifrågavarande hänseende vara lämplig.

till Efter det lagen den 13 juni 1908 angående kommuns skyldighet

i fråga om anställande af barnmorska träd! i tillämpning, anser

riksförsäkringsanstalten lämpligen böra uppställas såsom regel, att skyldigheten

till inträde i pensionsanstalten sammanfaller med anställning

mot fast lön hos kommun i enlighet med samma lags bestämmelser,

dock under förutsättning att barnmorska vid anställningens erhållande

icke uppnått 45 års ålder. Enligt 3 § i nyssnämnda lag kan visserligen,

som förut nämnts, minimilönen för barnmorska få bestämmas under

den i lagen för vanliga fall fastställda. Lönen kan val dock ej enligt

riksförsäkringsanstalten;:-; mening komma att fastställas under det belopp,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!,. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o lc!C>.

som för närvarande medför skyldighet till inträde, och äfven om i

något enstaka fall sa skulle ske, torde dock barnmorska, som blifvit

anställd enligt berörda lags bestämmelser mot fast aflöning, böra anses

innehafva verklig kommunal anställning.

Ifrågasättas kunde, om icke skyldigheten till inträde i anstalten

borde utsträckas äfven till de barnmorskor, som enligt, lagen den 13

juni 1908 komma att af kommun anställas utan fast aflöning men mot

ersättning af kommunens medel för hvarje förrättning.

Då på sådant sätt anställda barnmorskor enligt nu gällande grunder

för pensionsanstalten äro pliktiga att utträda ur densamma, i fall

deras årliga inkomst af kommunens medel understiger 200 kronor, hafva

de för närvarande icke lämpligen kunnat åläggas skyldighet att blifva

delägare. Saken ställer sig dock, anmärker riksförsäkringsanstalten, i

viss män annorlunda, därest dem medgifves att kvarstå i anstalten med

samma rätt som enskildt praktiserande barnmorskor. Emellertid torde

den inkomst af kommunens medel, som på sådant sätt anställda barnmorskor

erhålla, blifva mycket växlande och för öfrigt i de flesta fall

icke nå upp till ett belopp, motsvarande minimilönen för fast anställd

barnmorska. Riksförsäkringsanstalten har i fråga härom hänvisat till

den i anstaltens underdånigt utlåtande den 28 december 1906 intagna

utredning rörande den ersättning, som under åren 1904 och 1905 från

kommunerna utgått till pa ifrågavarande satt anställda barnmorskor.

Härjämte har anstalten meddelat, att, enligt i början af år 1909 inkomna

uppgifter, af 88 barnmorskor, som i Stockholm voro utsedda

a it mot taxa lämna biträde åt medellösa barnaföderskor, allenast 14

hade en inkomst af kommunens medel uppgående till eller öfverstigande

200 kronor, och af dessa endast 6 en inkomst uppgående till 400 kronor.

I öfriga städer, som på liknande sätt anställt barnmorskor, torde

icke mer än en barnmorska i Göteborg uppnått en inkomst af 200

kronor och ingen en inkomst af 400 kronor.

Riksförsäkringsanstalten anser därför skäl icke föreligga att frångå

hittills gällande bestämmelser i fråga om skyldighet till inträde i anstalten

för nu ifrågavarande barnmorskor.

i Såsom ofvan nämnts, aligger det i vissa fall å barnbördshus anställda

barnmorskor skyldighet att inträda i anstalten. Fråga vore, om denna

skyldighet bör bibehållas.

Enligt hvad riksförsäkringsanstalten meddelat, finnas, så vidt anstalten

har sig bekant, iör närvarande tre barnbördshus i Stockholm, nämligen

Allmänna barnbördshuset, Södra barnbördshuset och Pro Patria, samt

ett i hvar och en af städerna Uppsala. Linköping, Norrköping, Malmö,

Lund, Göteborg och Gäfle. ’

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 135.

Af dessa är Allmänna barnbördshuset i Stockholm en statens inrättning.

Barnbördshuset Pro Patria nnderhålles nästan uteslutande

med enskilda medel af kung], sällskapet Pro Patria, för hvilket grundregler

blifvit af Kung!. Maj:t fastställda den 29 april 18o3. Uppsala

barnbördshus, som är förenadt med Akademiska sjukhuset därstädes,

uppehälles genom bidrag af dels universitetet, dels landstinget och dels

staden. Kostnaderna för de öfriga bestridas hufvudsakligen genom

anslag af kommuner och landsting. Södra barnbördshuset och Göteborgs

barnbördshus understödjas af staten så till vida, att läkarvården

vid anstalterna bestrides af lärarna vid statens barnmorskeskolor i

dessa städer. Ifrågavarande lärare i Göteborg åtnjuta dock af staden

vissa tilläggsarfvoden. Härjämte aflönas en barnmorska vid hvardera

af sistnämnda båda barnbördshus i egenskap af instruktionsbarnmorska

delvis af staten.

Antalet å barnbördshus anställda barnmorskor uppgick enligt i

början af år 1909 inkomna uppgifter till sammanlagdt 30. Löneförmånerna

för dessa barnmorskor utgöras dels af kontant lön, som för

samtliga enligt nyssnämnda uppgifter öfverstiger 300 kronor, dels af

bostad, fritt vivre m. m.

Barnmorskepersonalen å barnbördshusen synes tämligen ofta^vara

underkastad förändringar. Särskilt gäller detta med afseende å bödra

barnbördshuset, hvarest barnmorskorna i regel antaga anställning endast

på kortare tid för sin utbildning. Det kunde därför enligt riksförsäkringsanstaltens

mening ifrågasättas, om det är lämpligt att tvinga å

barnbördshus anställda barnmorskor till inträde. Men då det i allt fall

måste anses som en fördel för dessa barnmorskor att blifva delägare i

anstalten, särskilt om de äga rätt att kvarstå i densamma, äfven i

det fall att de öfvergå till enskild praktik, anser riksförsäkringsanstalten

bestämmelsen om skyldighet för dem att inträda i pensionsanstalten

böra bibehållas.

I afseende å beräknandet af löneförmånerna för de å barnbördshusen

anställda barnmorskorna kunde ifrågasättas, om icke naturaförmånerna,

hvilka ofta uppgå till afsevärdt värde, borde få inräknas till

högre belopp än i fråga om de kommunalt anställda barnmorskorna.

Men då den kontanta lönen för de å barnbördshus anställda barnmorskorna

väl i regel komme att öfverstiga 300 kronor, finner riksförsäkringsanstalten

det icke vara behöflig! att i afseende å dessa barnmorskor

stadga undantag från eljest gällande bestämmelser om löneförmånernas

beräknande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Katigt Majris Nåd. Proposition N:o 135.

25

Vid afgörande af frågan, i hvad mån statsbidrag skall utgå till

delägarna efter genomförandet af de ofvan angifna förändringarna,

borde man enligt riksförsäkringsanstaltens åsikt utgå från att i hufvudsak

samma kategorier af delägare, som nu äro berättigade till statsbidrag,

skola för framtiden tillgodonjuta sådant.

Statsbidrag borde alltså lämnas först och främst för de delägare,

som äro pliktiga att kvarstå i anstalten, och vidare för sådana, som i

en ålder öfverstigande 45 år, men ej uppgående till 50 år, erhålla

sådan anställning, som, enligt hvad ofvan föreslagits, skall vid lägre

ålder förplikta till inträde.

För nu angifna kategorier af barnmorskor anser riksförsäkringsanstalten

statsbidrag böra beräknas till enahanda belopp och för samma

tidslängd, som för närvarande äro bestämda, dock med den ändring i

fråga om sättet för bidragets beräknande, som föranledes af de ändrade

grunder för pensions beräknande, hvarom riksförsäkringsanstalten ämnade

väcka förslag. För att delägare med afseende å rätt till statsbidrag icke

skall komma i sämre ställning än hittills, borde emellertid, i ersättning för

bestämmelserna i 17 § af reglementet, tilläggas det stadgande, att, om

delägare under sammanlagdt 12 år fått tillgodoräkna sig statsbidrag,

skall sådant bidrag fortfarande tillgodoräknas henne i enlighet med

bestämmelserna i öfrigt för statsbidrags tillgodonjutande.

Det återstår ännu en grupp af barnmorskor, som för närvarande

äro berättigade till statsbidrag, nämligen de, som äro anställda hos

kommun mot bestämd ersättning för hvarje förrättning, så vida de af

denna kommunala anställning pröfvas hafva en årsinkomst ej understigande

200 kronor. Såsom riksförsäkringsanstalten förut framhållit,

är det emellertid ytterst få, som af denna kommunala anställning erhålla

eu inkomst uppgående till nyssnämnda belopp. Det kunde därför

ifrågasättas att likställa dessa barnmorskor med enskildt praktiserande.

Men då de enligt nu gällande grunder äga rätt till statsbidrag,

torde enligt riksförsäkringsanstaltens mening sådan rätt fortfarande

böra tillerkännas dem.

För att emellertid denna rätt icke skall blifva helt och hållet illusorisk,

måste, framhåller riksförsäkringsanstalten, ändrade grunder för

statsbidrag till dessa barnmorskor stadgas. Villkoret af viss minimiinkomst

borde för dem uppgifvas. I stället torde det vara lämpligt att

göra statsbidraget beroende af bidrag från kommunens sida samt låta

detsamma utgå i förhållande till sådant bidrag.

Emot detta förslag skulle visserligen, anmärker riksförsäkringsanstalten,

kunna invändas, att kommunen skulle kunna förskaffa statsbidrag

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afl. 101 Höft. 4

Statsbidrag.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

åt flera barnmorskor, än som egentligen vore för kommunen behöfliga,

genom att med dem träffa aftal att mot taxa betjäna dess fattiga samt

förbinda sig till visst årsbidrag till deras pensionering. För att förebygga

ett dylikt tillvägagångssätt skulle kunna stadgas, att statsbidrag

ej utgår för större antal barnmorskor än som motsvarar det tal, som

erhålles, om det af kommunen såsom ersättning till ifrågavarande barnmorskor

under året utbetalade belopp divideras med 400 eller den summa,

hvartill löneförmånerna för fast anställd barnmorska enligt lagen den

13 juni 1908 äro bestämda. Denna utväg synes dock enligt riksförsäkringsanstaltens

mening föga tilltalande, enär det därvid skulle kunna

inträffa, att en del af de i kommunens tjänst anställda barnmorskorna

tämligen godtyckligt uteslötes från statsbidrag. För öfrigt borde den

ökade utgift, som statsverket möjligen kunde få vidkännas på grund af

nyss påpekade omständigheter, ej få anses vara af någon afsevärd

betydelse i förhållande till vikten däraf, att de uttjänta barnmorskorna

erhålla sådan pension, som medgifver dem att lämna sin praktik.

Det kunde, anför riksförsäkringsanstalten vidare, förtjäna att tagas

under öfvervägande, huruvida icke äfven de enskildt praktiserande barnmorskorna

böra komma i åtnjutande af statsbidrag. Helt visst skulle

det vara till gagn, om alla delägare i pensionsanstalten erhölle dylikt

bidrag. Utsikten till statsbidrag skulle säkerligen främja anslutningen

till pensionsanstalten och därigenom i sin mån bidraga till att skaffa

landet eu duglig barnmorskekår. Tanken på statsbidrag äfven åt de

enskildt praktiserande barnmorskorna har också förut blifvit framställd.

I den af Kung!. Maj:t för 1895 års riksdag framlagda propositionen i

ämnet föreslogs, såsom i det föregående erinrats, att pensioneringen

af dessa barnmorskor skulle helt och hållet bestridas genom obligatoriska

utgifter af kommunerna samt genom statsbidrag. Vidare hemställdes

i en vid 1908 års riksdag väckt motion (n:r 123), att alla

legitimerade barnmorskor i riket, hvilka icke uppnått 50 års ålder och

hvilka fortfarande utöfvade sitt yrke, måtte berättigas att som delägare

inträda i pensionsanstalten med rätt till statsbidrag.

För egen del framhåller riksförsäkringsanstalten, att anstalten

skulle vilja tillstyrka statsbidrag äfven åt de enskildt praktiserande

barnmorskorna. Men då i förenämnda skrifvelse till riksförsäkringsanstalten

af den 17 juni 1908 uttalats, att kommunal anställning fortfarande

synes böra uppställas såsom villkor för statsbidrags åtnjutande,

bär riksförsäkringsanstalten ansett sig icke böra framställa förslag om

bidrag från staten till dessa barnmorskor i annan mån än att staten

ikläder sig viss garanti i fråga om pensionernas belopp.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

•

Beträffande delägares årsafgift anser riksförsäkringsanstalten någon

ändring icke böra ske i nuvarande bestämmelser. Visserligen komme

pensionen för de delägare, som endast insätta minimiafgiften 10 kronor

och icke erhålla stats- eller kommunbidrag, att uppgå till tämligen obetydligt

belopp. Men en högre afgift skulle antagligen afskräcka mången

från att söka inträde i pensionsanstalten och äfven vid vissa tillfällen

vara rätt betungande. Det kan för öfrigt antagas, att delägarna komma

att frivilligt göra större insatser för erhållande af högre pension.

I 6 § 2 mom. af reglementet för pensionsanstalten finnes den bestämmelse,

att den kommun eller det barnbördshus, där barnmorskan

har anställning eller, där anställningen är fästad vid två eller flera

kommuner gemensamt, den folkrikaste bland dem ansvarar för afgiftens

behöriga erläggande. För delägare, som är skyldig att kvarstå i anstalten,

borde detta stadgande oförändradt bibehållas. I afseende å

annan delägare åter anser riksförsäkringsanstalten stadgandet icke böra

erhålla tillämplighet. Tydligt är nämligen, att kommun ej kan åläggas

sådan ansvarighet för enskildt praktiserande barnmorska, för hvilken i

stället någon verksam påföljd för underlåtenhet att inbetala afgift torde

böra stadgas, hvarom riksförsäkringsanstalten nedan yttrat sig. Det

syntes då lämpligast att låta enahanda bestämmelser gälla för alla delägare,

som äro berättigade, men ej skyldiga till inträde i anstalten.

Skyldigheten för kommun eller barnbördshus att enligt 5 § i reglementet

anmäla barnmorska till inträde i pensionsanstalten bör enligt

riksförsäkringsanstaltens mening bibehållas endast i de fall, där kommun

eller barnbördshus skulle vara ansvarig för afgiftens behöriga erläggande,

d. v. s. i afseende å barnmorskor, som äro pliktiga att inträda.

Öfriga barnmorskor borde själfva anmäla sig till inträde.

Försummelse af delägare, kommun eller barnbördshus att inom

stadgad tid erlägga årsafgift eller årsbidrag medför enligt 8 § i reglementet

den påföljd, att utmätning af nämnda afgift och bidrag må äga

rum utan föregående dom eller utslag.

I afseende å dels kommuner och barnbördshus, dels sådana delägare,

som äro skyldiga att kvarstå i anstalten, har riksförsäkringsanstalten

ansett detta stadgande böra bibehållas. Beträffande öfriga

delägare, för hvilkas årsafgifter kommunen icke är ansvarig, måste åter

annan påföljd stadgas. Att på exekutiv väg af vederbörande barnmorska

uttaga resterande utgifter skulle i kanske de flesta fall icke

leda till åsyftadt resultat. Ej heller torde temporär förlust af ränta

Delägares årsafgift.

Anmälan om

inträde i anstalten.

Förlust af

rätt till delaktighet

i

anstalten

m. m.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135

eller statsbidrag vara en tillräckligt kraftigt verkande påföljd. Lämpligast

syntes därför vara att för underlåten inbetalning stadga förlust

af delaktighet, hvarmed bör följa förlust af till god öhaf vande i anstalten.

Sådan förlust anser riksförsäkringsanstalten dock icke böra omedelbart

inträda, utan först om delägare under två på hvarandra följande år gör

sig skyldig till berörda underlåtenhet.

I särskilda fall, där ömmande omständigheter föreligga, borde dock

befrielse från nyssnämnda påföljd kunna medgifvas. Framställning

härom borde pröfvas af Kung!. Maj:t.

I 17 § af reglementet stadgas förlust af delaktighet i anstalten

för delägare, som icke vidare innehar sådan anställning hos kommun

eller å barnbördshus, som medför tillträde till pensionsanstalten. Hon

är emellertid berättigad att utbekomma sitt på egna insatser grundade

tillgodohafvande med därå upplupen ränta. Har barnmorska i 12 år

varit delägare i anstalten och därunder fullgjort föreskrifna inbetalningar,

äger hon kvarstå såsom delägare.

I sitt underdåniga utlåtande den 28 december 1906 har riksförsäkringsanstalten,

såsom förut omnämnts, framställt förslag till ändring

af nyssnämnda paragraf i syfte att medgifva dylika delägare rätt att

kvarstå i anstalten. Därest emellertid för framtiden äfven enskildt

praktiserande barnmorskor och med dem likställda erhålla rätt till inträde

i pensionsanstalten, följer däraf, att förlust af delaktighet i anstalten ej

längre kan ifrågakomma på nu anförda grund. Sådan delägare, hvarom

nu är fråga, blir naturligen under den tid, hon saknar kommunal anställning,

likställd med enskildt praktiserande barnmorska.

Det kunde, anför vidare riksförsäkringsanstalten, ifrågasättas, huruvida

delägare, som lämnat sin kommunala anställning, skall äga rätt att

anmäla sig till utträde och därvid återbekomma sina egna insatser i

likhet med hvad som nu gäller enligt 17 §. Detta synes dock enligt

riksförsäkringsanstaltens mening icke böra medgifvas. Allmänt torde

gälla som regel, att, om en person, till hvars pensionering staten lämnar

bidrag, utträder ur vederbörande pensionsinrättning, går han förlustig

gjorda insatser. Om rätt till utbekommande af gjorda insatser skulle

medgifvas, kunde det för öfrigt lätt inträffa, att eu barnmorska, som

kände sig sjuklig, lämnade sin kommunala anställning för att utfå

sitt tillgodohafvande, hvilket kunde hafva ett ogynnsamt inflytande på

anstaltens ekonomi.

Barnmorska, som upphört att utöfva praktik, synes enligt riksförsäkringsanstaltens

åsikt böra vara berättigad att utan hinder däraf

kvarstå i pensionsanstalten. Hon hade emellertid att själf bedöma, huru
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:It>* Nåd. Proposition N:o 135.

vida Lön komme att uppfylla de för pensions erhållande stadgade villkor

och om det sålunda för henne kunde vara lämpligt att fortsätta med

sina inbetalningar till anstalten. Afginge hon från anstalten, borde

hon icke hafva rätt att utfå sitt tillgodohafvande hos densamma.

Beträffande villkoren för att komma i åtnjutande af pension stadgas

i 20 § af reglementet, att rätt till pension från anstalten inträder för

delägare, som fullgjort föreskrifna inbetalningar, efter 20 års yrkesmässig

verksamhet såsom barnmorska, häraf minst 12 år i sådan anställning

hos kommun eller å barnbördshus, som medför tillträde till

pensionsanstalten, och sedan hon uppnått eu lefnadsålder af 65 år eller,

i händelse hon genom obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt

att vidare utöfva barnmorskeyrket, 55 år, i livilket senare fall

tjänstetiden kan inskränkas till förenämnda 12 tjänstår hos kommun

eller å barnbördshus.

I afseende å den nu fastställda pensionsåldern har gjorts gällande,

att densamma är väl hög för personer, hvilka hafva ett så kräfvande

och uppslitande yrke som barnmorskorna. Riksförsäkringsanstälten

har emellertid ej ansett sig böra föreslå någon sänkning af

pensionsåldern, enär däraf skulle blifva eu följd, att pensionsbeloppet

skulle väsentligen minskas.

Med hänsyn till de enskildt praktiserande barnmorskorna borde

bestämmelsen om 12 tjänstår hos kommun eller å barnbördshus såsom

villkor för pension upphäfvas. Vid obotlig sjukdom eller vanförhet

torde rätt till pension höra medgifvas efter allenast 12 års yrkesmässig

verksamhet såsom barnmorska.

Den nu gällande bestämmelsen att pension icke må uppbäras

förrän från och med månaden näst efter den, hvarunder den pensionsberättigade

frånträdt den befattning, på grund hvaraf hon senast

åtnjutit delägarskap i anstalten, kan ej heller tillämpas med afseende

å de enskildt praktiserande barnmorskorna.

Det kunde tänkas att för de sistnämndas del låta tidpunkten,

hvarifrån pension må uppbäras, räknas från det att barnmorska upphört

att utöfva yrkesmässig verksamhet. Detta låter sig dock, anmärker

riksförsäkringsanstalten, knappast göra, då denna tidpunkt tydligen är

svår att tillförlitligt fastställa, hvartill kommer, att, äfven om barnmorska

tillfälligt upphör att utöfva yrket, intet hindrar, att hon ånyo

kan upptaga detsamma.

Någon bestämmelse, motsvarande den nu ifrågavarande för de hos

kommun eller å barnbördshus anställda barnmorskorna, borde alltså

Villkoren

för pensions

åtnj utande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

''ensions beräknande.

Kimfjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

enligt riksförsäkringsanstaltens mening icke införas med afseende å de

enskildt praktiserande.

I fråga om grunderna för beräkningen af pension gäller för närvarande,

att pension utgår i form af årlig lifränta, hvars belopp enligt

försäkringstekniska grunder är beroende på storleken af den genom

årliga insatser och statsbidrag m. m. för delägaren vid hennes afgång

från pensionsanstalten såsom pensionsberättigad samlade fond.

Storleken af den pension, hvaraf delägare skall komma i åtnjutande,

är således icke på förhand bestämd, och ej heller äro de försäkringstekniska

grunder, efter hvilka pensionen skall beräknas, i förväg

fastslagna. Det är följaktligen icke uteslutet, att för delägare, som

samtidigt vunnit inträde i pensionsanstalten, men som å skilda tider

ingå i pensionsåldern, olika grunder kunna komma att tillämpas, för

pensionens beräknande. Full garanti för att en pension för framtiden

skall komma att utgå med det en gång fastställda beloppet är ej heller

lämnad.

Riksförsäkringsanstalten har tagit i öfvervägande, huruvida icke

dessa nu antydda olägenheter skulle kunna undanröjas, utan att någon

väsentlig rubbning i gällande grunder för pensions beräknande behöfde

ifrågakomma och utan att staten behöfde ikläda sig någon väsentligen

högre utgift för pensioneringen än den, hvartill den redan förbundit

sig.

Den nuvarande anordningen med uppdelning al pensionsanstaltens

medel i olika fonder samt fördelning af olika slags räntor och arfsvinst

på hvarje delägare för hvarje år medför ock i förhållande till

de relativt små belopp, hvarom fråga är, ett afsevärdt arbete.

Någon förenkling af detta arbete synes visserligen enligt riksförsäkringsanstaltens

mening kunna genomföras äfven med bibehållande

af nuvarande grunder för pensions beräknande, därigenom att bestämmelserna

i reglementet ändras sålunda, att det årliga uträknandet för

hvarje delägare af ränta och arfsvinst icke behöfver äga rum och att i

stället uträkningen och fördelningen sker på en gång vid delägares

inträdande i pensionsåldern. Genom denna ändring skulle det nu förekommande

fyrfaldiga antecknandet för hvarje delägare af räntor, arfsvinst

och statsbidrag m. m. blifva obehöflig! Ytterligare en förenkling

skulle kunna ske genom att låta säkerhetsfonden uppgå i besparingsmedel!,

hvars uppgift då skulle utvidgas till att äfven afse. betryggande

af pensionsutbetalningarna från anstalten. En sådan ändring vore särskilt

från den synpunkten önskvärd, att de tidigare delägarna sannolikt

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl, Maj:ts Nåd, Proposition N:o 135.

skulle blifva mindre ogynnsamt ställda i förhållande till de senare än

hvad nu är fallet.

Men oaktadt dessa förenklingar, Indika utan tvifvel skulle medföra

eu viss lättnad i arbetet, skulle dock ofvan angifna olägenheter, som

äro förenade med det nuvarande systemet, kvarstå.

Dessa olägenheter skulle, anför riksförsäkringsanstalten, emellertid

kunna undanröjas, därest staten åtoge sig viss garanti i afseende å

pensionerna och om på förhand fastställdes de försäkringstekniska

grunder (dödlighetstabell och räntefot), efter Indika pensionernas storlek

skulle beräknas. Statens garanti skulle då afse såväl de delägare,

som vore berättigade till bidrag från staten för sin pensionering, som

öfriga delägare, hufvudsakligen de onskildt praktiserande. Hvad angår

de försäkringstekniska grunderna, Indika lämpligen borde af Kung!

Magt bestämmas, skulle, därest ändring af desamma i framtiden förekomme,

sådan ändring icke hafva afseende å pensionen för de delägare,

som vunnit inträde i anstalten före det ändringen vidtoges.

Med tillämpning i öfrigt af hvad nu gäller, skulle således pensionen

komma att utgå i form af årlig lifränta, hvars belopp enligt af

Kungl. Maj:t fastställda grunder endast är beroende på storleken af de

insatser, som blifvit af eller för delägare gjorda.

Hvarje delägare, som, enligt hvad förut nämnts, bör komma i åtnjutande

af statsbidrag, skulle årligen för pensioneringen tillgodoräknas

ett belopp, motsvarande det nuvarande statsbidraget, med hvithet belopp

vid beräknande af pensionen de af eller för henne gjorda insatserna

skulle ökas. Statens faktiska utgift för barnmorskepensioneringen

skulle dock icke fixeras till de belopp, som sålunda tillgodoräknats de

till statsbidrag berättigade delägarna, utan staten skulle hafva att årligen

erlägga, hvad som erfordrades för försäkringsfondens fyllande till

det belopp, hvartill den bör uppgå, med hänsyn jämväl därtill att statens

garanti skulle omfatta äfven de delägare, som icke skulle vara

berättigade till statsbidrag i egentlig mening.

Med försäkringsfonden förstås härvid sammanlagda kapitalvärdet

af de återstående pensionsbelopp, som enligt de af Kungl. Maj:t fastställda

försäkringstekniska grunderna motsvara de redan gjorda och de

tillgodoräknade inbetalningarna.

I fråga om de grunder, som skola, väljas för en lifränteanstalt,

gäller i allmänhet, påpekar riksförsäkringsanstalten, att tillse, att de

bestämmas så, att anstalten med säkerhet kan uppfylla sina förpliktelser.

Men om i förevarande fall räntefoten och dödligheten antoges

väsentligen lägre än som sannolikt komme att motsvaras af verklig
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition N:o 135.

heten, skulle delägarnas ställning blifva sämre än enligt nu gällande

bestämmelser. Räntefot och dödlighet borde därför bestämmas så, att

de sannolikt komma att någorlunda öfverensstämma med de verkliga

förhållandena.

För närvarande äro pensionsanstaltens tillgångar placerade mot en

genomsnittlig räntefot af omkring 4 Vs %. Som större delen af dessa

placeringar äro gjorda för rätt lång tid framåt, torde man kunna beräkna,

att räntefoten ännu länge skall hålla sig öfver 4 %. Visserligen

är det icke uteslutet, att räntefoten framdeles kan komma att sjunka

under 4 %. Eu förutsättning för riksförsäkringsanstaltens förslag om

ändrade grunder för pensions beräknande har emellertid varit att räntefoten

bestämmes till lägst 4 %. Den omständigheten bör nämligen,

anmärkes i utlåtandet, härvid tagas i betraktande, att pensionsanstalten

ej är att jämnställa med en vanlig lifränteanstalt, så till vida som barnmorskorna

snarare böra jämföras med de statstjänare, som tillerkännas

rätt till ett visst pensionsbelopp, oberoende af räntefotens fluktuationer.

Riksförsäkringsanstalten har vid framställandet af sitt förslag om

ändrade grunder i afseende å pensionens beräkning och hvad därmed

sammanhänger gått ut därifrån, att de nja grunderna skola gälla äfven

för de nuvarande delägarna, emedan det väl måste anses olämpligt, att

olika grunder i detta afseende tillämpas för delägarna i anstalten samt

för öfrigt, om så skulle blifva fallet, någon väsentlig förenkling i arbetet

icke skulle kunna genomföras.

Därest de försäkringstekniska grunderna bestämmas på sätt ofvan

antydts, anser riksförsäkringsanstalten icke de nuvarande delägarnas rätt

blifva kränkt. Äfven enligt nu gällande reglemente kan, såsom framhållits,

storleken af den delägarna tillkommande pensionen bero af valet

af räntefot och dödlighetstabell, Indika icke äro fastslagna i reglementet.

Därtill kommer, att de nuvarande delägarna enligt de föreslagna

nja allmänna grunderna för anstalten skulle erhålla vissa förmåner,

exempelvis rätten att kvarstå i anstalten, äfven om de ej vidare innehafva

kommunal anställning.

Ur statens synpunkt ställer sig, påpekar riksförsäkringsanstalten,

saken sålunda, att staten kan få erlägga något mer eller något mindre

än enligt de nuvarande för statsbidragets utgående gällande bestämmelserna.

Detta synes dock vara af underordnad betydelse i jämförelse

med den redan existerande osäkerheten i afeeende å storleken af statsbidraget

såsom beroende icke blott på antalet barnmorskor i anstalten

utan äfven på de frivilligt inbetalda afgifterna.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition No 135.

för att åskådliggöra det nu föreslagna systemet har riksförsäkringsanstalten

låtit uppgöra en tariff m. m., som innehålles i bilaga till

riksförsäkringsanstaltens skrifvelse.

De föreslagna nya grunderna för pensionsanstalten anser riksförsäkringsanstalten

höra träda i kraft den 1 januari 1912 samtidigt

med lagen angående kommuns skyldighet i fråga om anställande af

barnmorska den 13 juni 1908.

Dock finner riksförsäkringsanstalten vissa delar af nämnda grunder

höra vinna tillämpning, så snart Kungl. Maj:t låtit kungöra nytt reglemente

för pensionsanstalten, därest detta sker före 1912 års ingång.

Sålunda borde, efter det nytt reglemente blindt kungjordt, tillträde

till pensionsanstalten medgifvas enskilda praktiserande och öfriga barnmorskor,

hvilka för närvarande icke äro berättigade till inträde i anstalten,

men utöfva yrkesmässig verksamhet såsom barnmorskor och

icke uppnått 50 års ålder, då det bland dessa är ett önskemål att så

snart som möjligt beredas tillfälle till inträde i pensionsanstalten. Beträffande

dessa nya delägare borde tillämpas de föreslagna grunderna i

hvad de afse barnmorskor, som icke äro anställda i kommuns tjänst eller

å barnbördshus.

Vidare borde delägare, som skulle vara pliktiga att utträda ur pensionsanstalten

på den grund, att de icke längre innehafva sådan anställning,

som berättigar till inträde i anstalten, medgifvas att kvarstå

i densamma under samma villkor, som enligt de föreslagna grunderna

skulle gälla för barnmorskor, hvilka icke äro anställda i kommuns

tjänst eller å barnbördshus. Emellertid borde enligt riksförsäkringsanstaltens

mening någon viss tid böra bestämmas, inom hvilken ifrågavarande

delägare skulle hafva att afgöra, huruvida de önska utträda ur

anstalten eller på nyssnämnda villkor kvarstå i densamma. Det kunde

härvid ifrågasättas vara det principiellt riktigaste, att anstalten afförde

dern som delägare, därest de ej inom viss tid anmälde sig vilja kvarstå

i anstalten. Af praktiska skäl syntes det emellertid lämpligare att

föreskrifva, att delägare antages vilja kvarstå i anstalten samt anses

hafva afstått från den henne enligt nu gällande grunder tillkommande

rätten att vid utträde ur anstalten af nyssnämnda anledning återfå sina

insatser jämte ränta, därest hon ej gör ansökan därom inom viss tid,

hvilken lämpligen syntes kunna bestämmas till sex månader efter det

hon upphörde att hafva sådan anställning, som medför rätt till inträde

i anstalten.

Bill. till Riksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Åfd. 101 Höft.

OfYergångs
bestämmelser.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Anslaget till

bestridande af

statens bidrag

till pensioneringen.

34 Knngl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 135.

På förut anförda skäl borde alla delägare, såväl de nuvarande som

de, livilka härefter vinna inträde i anstalten, vara skyldiga att underkasta

sig de ofvan föreslagna nya grunderna för pensions beräknande.

1 afseende å de medel, som redan afsatts eller framdeles komma

att afsättas till säkerhetsfond, torde enligt riksförsäkringsanstaltens

mening lämpligen böra så förfaras, att den vid 1912 års ingång i fonden

befintliga behållningen fördelas på de dåvarande delägarna i besparingsfonden

i förhållande till hvars och ens andel i sistnämnda fond.

Delägares därefter befintliga behållning i besparingsfonden tillgodoräknas

henne såsom afgift för pension i enlighet med förenämnda försäkringstekniska

grunder.

I detta sammanhang har riksförsäkringsanstalten framhållit, att

någon ökning torde erfordras i det af 1904 års riksdag till bestridande

af statens bidrag för pensionering af barnmorskor anvisade förslagsanslaget

å 20,000 kronor.

Vid beräknandet af delta anslag utgick man från, att det högsta

antal delägare, pensionsanstalten kunde påräkna, skulle uppgå till 900.

Med ett statsbidrag af 25 kronor för en hvar af dem, skulle den årliga

kostnaden för statens bidrag till pensioneringen uppgå till 22,500 kronor.

Då det emellertid icke ansågs sannolikt, att hela nämnda antal

komme att ingå i pensionsanstalten eller att för en hvar af dem det

högsta bidraget komme alt utgå, begränsades anslaget till 20,000 kronor.

Redan vid slutet af anstaltens andra verksamhetsår (1906) uppgick

emellertid antalet delägare till 895. Vid 1907 års slut hade antalet

stigit till 1,042 och vid slutet af år 1908 till 1,169.

På grund af denna fortgående ökning af delägarantalet har ofvannämnda

förslagsanslag redan år 1907 måst öfverskridas. Detta år beräknades

statsverkets bidrag till delägarnas pensionering uppgå till

22,120 kronor. För år 1908 utgjorde motsvarande summa 24,939

kronor.

Enligt senaste uppgifter har ett flertal barnmorskor, som enligt nu

gällande grunder äro berättigade till delaktighet i anstalten, ännu icke

anmälts till inträde; och, efter det lagen den 13 juni 1908 träd! i kraft,

torde, på grund af dess bestämmelser om skyldighet för kommun att

anställa barnmorska m. m., en ökning af antalet delägare, för hvilka

statsbidrag skall beräknas, komma att äga rum.

Förslagsanslaget till ifrågavarande ändamål anser riksförsäkringsanstalten

på grund af anförda ont ständigheter böra ökas med minst

10,000 kronor till 30,000 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135. 35

Till bestridande af förvaltningskostnaderna för barnmorskornas pensionsanstalt

är för närvarande anvisadt ett årligt förslagsanslag å högst

11,000 kronor, hvilket är sålunda fördeladt, att postsparbanken däraf

äger disponera 3,400 kronor och riksförsäkringsanstalten 7,600 kronor.

Enligt hvad styrelsen för postsparbanken meddelat, erfordras icke

på grund af den föreslagna utvidgningen af pensionsanstaltens verksamhet

någon ökning af det till dess disposition ställda boloppet.

Hvad riksförsäkringsanstalten angår, kan nu icke med bestämdhet

angifvas, i hvad mån genom den föreslagna utvidgningen arbetet

och därmed förvaltningskostnaderna komma att ökas. För den närmaste

tiden anser riksförsäkringsanstalten emellertid det nu anvisade beloppet

vara tillräckligt. Skulle det visa sig, att förhöjning af anslaget erfordras,

torde riksförsäkringsanstalten härom sedermera göra framställning.

Till följd af nådig remiss har medicinalstyrelsen ånyo afgifvit underdånigt

utlåtande i ärendet af den 27 oktober 1909 och därvid tillstyrkt,

att ändring i gällande grunder för barnmorskornas pensionsaustalt

vidtages i öfverensstämmelse med hvad i detta hänseende

föreslagits i riksförsäkringsanstaltens förnyade underdåniga utlåtande i

ärendet den 28 maj 1909, dock att medicinalstyrelsen ansett den omständigheten,

att en kommun för viss barnmorska erlägger pensionsafgift

af minst 10 kronor för år, innebära tillräcklig garanti för att hon

inom kommunen utöfvar sådan verksamhet, att hon i afseende på rätten

till statsbidrags åtnjutande bör likställas med barnmorska, som är hos

kommun anställd med fast aflöning. På grund häraf har medicinalstyrelsen

föreslagit, att äfven delägare, som af kommun anställts

att mot ersättning af kommunen för hvarje förrättning betjäna dess

fattiga och för hvilken kommunen förbundit sig att erlägga årsbidrag

till hennes pensionering, tillgodoräknas årligen ett bidrag till hennes

pensionering lika stort med de insatser tillsammantagna, hvilka under

året blifvit af eller för henne gjorda, dock att detta tillgodoräknade

bidrag icke för någon må öfverstiga 25 kronor eller beräknas för längre

tid än 20 år.

I afgifvet infordradt underdånigt utlåtande af den 9 december 1909

har statskontoret anfört, att statskontoret funnit förevarande förslag

vara af beskaffenhet att kunna i hufvudsakliga delar tillstyrkas; endast

i afseende å en och annan detalj har statskontoret funnit anledning till

erinran. Statskontoret erinrar, att af den i gällande reglemente meddelade

föreskrift att inträde i barnmorskornas pensionsanstalt icke finge

Förvaltnings
kostnaderna.

Medicinalstyrelsens

utlåtande

den 27

oktober 1909.

Statskontorets

yttrande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung!. Maj ds Nåd, Proposition N:o 135.

äga rum efter uppnådd ålder af 50 år följt, att bland de i tjänst bos

kommun eller barnbördshus anställda barnmorskor åtskilliga, som i öfrigt

uppfyllt villkoren, likväl kommit att stå utanför pensioneringen. Sedermera

har emellertid genom 1908 års riksdags beslut och nådiga kungörelsen

den 18 september samma år tillträde till anstalten öppnats för

äldre barnmorskor med sådan anställning, som nyss nämnts, dock med

rätt till vissa bestämda pensionsbelopp och under jämväl i öfrigt andra

villkor än de enligt reglementet bestämda. Då sålunda numera blifvit

sörj dt för pensionering äfven af öfveråriga barnmorskor med kommunal

anställning, förefaller det, säger statskontoret — med hänsyn särskildt

därtill att pensionsbeloppet i allt fall afpassas efter försäkringstekniska

grunder — som om med fog skulle kunna ifrågasättas, huruvida tillräckliga

skäl föreligga att, såsom förslaget innebär, bibehålla förenämnda åldersgräns

af 50 år. Tillträde till anstalten är nu afsedt att beredas de

enskildt praktiserande barnmorskorna; och synes därvid de äldre bland

dem enligt statskontorets mening icke utan tvingande skäl böra utestängas

från möjlighet till delaktighet i pensionsanstalten. Om öfverhufvudtaget

någon åldersgräns anses erforderlig, torde, yttrar statskontoret,

densamma dock böra sättas icke obetydligt högre än 50 år. Det

kan visserligen, anmärker statskontoret, icke förnekas, att, om endast

den stadgade minimiinsatsen för år erlägges, pensionsbeloppet för en

barnmorska, som först vid äldre år vinner inträde i anstalten, måste

blifva ganska obetydligt; men det synes kunna öfverlämnas åt barnmorskans

eget bedömande, huruvida hon kan hafva någon afsevärd

nytta af att begagna den sålunda ifrågasatta rätten till inträde i anstalten.

Hon kunde vara i tillfälle att insätta något hopsparadt kapital

eller att erlägga förhöjda årliga insatser; och under sådana förhållanden

blefve det otvifvelaktigt af betydelse, om tillfälle vore för henne beredt

att begagna sig af de fördelar, anstalten erbjuder.

Vidkommande därefter rätten till statsbidrag har statskontoret anslutit

sig till medicinalstyrelsens förslag att sådant bidrag för delägare,

som af kommun anställts att mot ersättning af kommunen för hvarje

förrättning betjäna dess fattiga, må, under förutsättning att kommunen

förbundit sig att erlägga årsbidrag till hennes pensionering, tillgodonjutas

icke blott, såsom riksförsäkringsanstalten föreslagit, för kommunens

bidrag utan äfven — i likhet med hvad som gäller för de hos

kommun fast anställda barnmorskorna — för delägarens egen insats,

naturligtvis med iakttagande af den allmänt gällande begränsningen af

statsbidragets belopp.

I sammanhang härmed har statskontoret framhållit, att, om tillträdet

till pensionsanstalten utsträckes på sätt ofvan af statskontoret för
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

ordats samt alltså en öfverårig barnmorska, som afses i nådiga kungörelsen

den 18 september 1908, men af en eller annan anledning icke

kan komma i åtnjutande af däri stadgad pensionsförmån, blir berättigad

till inträde i anstalten, en sådan delägare också blir, såsom anställd bos

kommun eller barnbördshus, berättigad att tillgodonjuta statsbidrag under

samma villkor, som i sådant afseende gälla för en icke öfverårig barnmorska.

Enligt nu gällande reglemente är statsverkets årliga kostnad för

barnmorskepensioneringen — administrationskostnaderna oberäknade —

lika med sammanlagda beloppet af alla statsbidrag, hvartill delägarna

under året funnits berättigade. I detta afseende innebär, anmärker statskontoret,

föreliggande förslag en ändring. Statsbidragen komma visserligen

fortfarande att tillgodoräknas därtill berättigade delägare på sätt nu

äger rum, men, sedan detta skett, uträknas livad som erfordras för försäkringsfondens

fyllande till det belopp, hvartill den bör uppgå för att

utgöra sammanlagda kapitalvärdet af de återstående pensionsbelopp,

som enligt fastställda försäkringstekniska grunder och efter en garanterad

räntefot af lägst 4 % motsvara de redan gjorda och de tillgodoräknade

inbetalningarna. Den sålunda uträknade fyllnadssumman blir statens kostnad

för pensioneringen. Med tillämpning af detta förslag, hvarigenom

riksförsäkringsanstalten afsett att undanröja åtskilliga angifna olägenheter,

som visat sig vara förenade med det nuvarande systemet, skulle icke

staten enligt riksförsäkringsanstaltens mening komma att ikläda sig

någon väsentlig högre utgift för pensioneringen än den, hvartill staten

redan förbundit sig. Kostnaden för staten skulle ibland blifva något

större, ibland något mindre än om nuvarande bestämmelser fortfarande

skulle gälla. Sådant torde också, anmärker statskontoret, förhållandet

utan tvifvel blifva, så länge pensionsanstaltens tillgångar såsom hittills

kunna placeras mot en räntegodtgörelse ej understigande 4 %\ men eu

stadigvarande nedgång af den allmänt gällande räntefoten vid placering af

ifrågavarande art med exempelvis 1 % därunder — en händelse som väl

ingalunda kan anses ligga utom möjlighetens gränser — skulle föranleda,

att staten till inlösen af sin garanti finge bära icke obetydligt ökad

kostnad för barnmorskepensioneringen. I själfva verket ligger, påpekar

statskontoret, i detta förslag en möjlighet icke blott till ökadt statsbidrag

till de hos kommun eller barnbördshus anställda delägarna utan

äfven till indirekt understöd från statens sida för pensioneringen af

öfriga i anstalten delaktiga barnmorskor, det vill säga de enskildt praktiserande.

Med hänsyn emellertid till det behjärtans värda ändamålet

och på grund af hvad riksförsäkringsanstalten i öfrigt till stöd för sitt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

Departements
chefens
yttrande.

förslag anfört har statskontoret för sin del icke velat ifrågasätta någon

ändring i detta förslag.

Gällande reglemente för pensionsanstalten stadgar rätt för delägare,

hvilken, till följd däraf att hon icke längre innehar sådan anställning,

som berättigar till delägarskap, är skyldig utträda ur anstalten, att

därvid återbekomma gjorda insatser jämte ränta. Enligt de föreslagna

öfvergångsbestämmelserna blir sådan delägare berättigad att kvarstå

under de nya villkoren; och skall hon enligt förslaget anses hafva afstått

från rätten att återbekomma insatserna jämte ränta, därest hon ej inom

sex månader efter det hon upphört att hafva sådan anställning, som

nämnts, anmält sig till utträde. Den sålunda föreslagna bestämmelsen

om förlust af berörda, af en nuvarande delägare redan förvärfvade rätt,

därest densamma icke göres gällande inom viss tid, anser statskontoret,

såsom erfarenheten från annat håll utvisar, kunna gifva anledning till

tvist och torde knappast blifva effektiv mot annan delägare än den,

som förklarat sig vilja ingå på de nya bestämmelserna. Därest förklaring

i sådant afseende anses icke lämpligen kunna infordras från alla

nuvarande delägare, borde riksförsäkringsanstalten i stället kunna i

hvarje förekommande fall affordra vederbörande barnmorska yttrande,

huruvida hon önskar i pensionsanstalten kvarstå eller ej. I alla händelser

anser statskontoret önskvärdt, att bestämmelsen rörande omförmälda

eventuella rättsförlust ur förslaget uteslutes.

Hvad slutligen beträffar det till bestridande af statens bidrag till

barnmorskornas pensionering anvisade förslagsanslag, har statskontoret,

med hänsyn därtill att anslaget visat sig otillräckligt och då de nya

bestämmelserna delvis äro afsedda att genast vid deras utfärdande

komma till tillämpning, förmält sig icke hafva något att erinra mot

riksförsäkrings anstaltens förslag att anslaget redan för år 1911 höjes

med 10,000 kronor.

Den viktigaste af de ändringar i nu gällande grunder för barnmorskornas

pensionsanstalt, som innefattas i det af riksförsäkringsanstalten

senast afgifna utlåtandet, är utan tvifvel det i enlighet med Kungl.

Maj:ts befallning den 17 juni 1908 afgifna förslaget att öppna tillträde

till pensionsanstalten för alla legitimerade barnmorskor under 50

år, således äfven för enskildt praktiserande.

Enligt till riksförsäkringsanstalten inkomna uppgifter utgjorde vid

1909 års ingång hela antalet praktiserande barnmorskor i riket 2,959. Af

dessa voro 1,564 i den ålder och hade sådan anställning, som berättigade

dem till inträde i pensionsanstalten. Af återstoden utöfvade 751

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

endast enskild praktik. I hvilken omfattning de sålunda såsom enskildt

praktiserande uppgifna verkligen utöfva praktik därom saknas emellertid

tillförlitliga uppgifter. En del bland dem hafva i allt fall uppnått

sådan ålder, att deras praktik icke kan vara af någon större omfattning.

Någon betänklighet mot att i allmänhet bereda tillträde till pensionsanstalten

äfven för de enskildt praktiserande barnmorskorna synes

mig icke föreligga. Kostnaden och omgången för statsverket af den

utvidgning af barnmorskornas pensionsanstalts verksamhet, som betingas

ensamt al en sådan anordning, äro nämligen, såsom blifvit framhållet,

synnerligen obetydliga. Först då fråga uppstår om rätt till bidrag

från statens sida till dessa barnmorskors pensioner är det som betänkligheter

synas möta.

1 detta hänseende torde från principiell synpunkt främst vara att besvara

det spörsmålet, huruvida de enskildt praktiserande barnmorskornas

verksamhet är af den betydelse för det allmänna, att staten bör åtaga

sig att lämna direkta bidrag till deras pensionering.

Beträffande sjuksköterskorna, med hvilkas verksamhet barnmorskornas,

på sätt ock Riksdagen år 1901 antydt, synes närmast jämförlig,

gäller, att pensionsbidrag från staten till dem utgå, för såvidt deras verksamhet

är af beskaffenhet att i afsevärdare grad representera ett allmänt

intresse. Detta bär ansetts vara förhållandet endast, om de äro anställda

hos staten, landsting eller kommun eller vid allmän sjukvårdsanstalt

eller enskild stiftelse tillhörande sjukvårdsinrättning mot åtnjutande

af lön eller rätt till ersättning enligt taxa. Analogien i detta fall

med sjuksköterskorna synes därför knappast kunna föranleda till mer

än ett godkännande i fråga om barnmorskorna i hufvudsak af den

gällande principen om anställning hos kommun eller å barnbördshus

såsom villkor för statsbidrag till deras pensionering.

I betraktande häraf och då med ikraftträdandet af den nyantagna

lagen angående kommuns skyldighet i fråga om anställande af barnmorska

i allt fall flera barnmorskor med visshet kunna antagas

komma att vinna kommunal anställning samt barnmorskeinstitutionen

därigenom i högre grad än för närvarande blir en kommunal institution,

har jag ansett den gällande principen för statsbidrags utgående böra

tillsvidare uppehållas, anpassad, på sätt riksförsäkringsanstalten föreslagit,

efter flen nämnda lagens bestämmelser.

Riksförsäkringsanstalten har, såsom nämndt, i sitt förslag bibehållit

den nuvarande åldersgränsen, 50 år, för rätt till inträde i pensionsanstalten.

Lika med statskontoret anser jag emellertid billigheten tala

för, att denna åldersgräns höjes. För flertalet af de kommunalt anställda

barnmorskorna spelar sannolikt bestämmelsen icke någon roll,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

men större betydelse kan densamma få för de enskildt praktiserande,

som hitintills icke ägt rätt till inträde och för hvilka följaktligen icke

heller de af Riksdagen år 1908 godkända grunderna för beredande af

ålderdomsunderstöd för äldre barnmorskor varit tillämpliga. Det torde

mycket väl kunna tänkas, att, såsom statskontoret också framhållit,

flera af dessa enskildt praktiserande barnmorskor, som befinna sig i

en ålder af öfver 50 år, skulle önska inträde i pensionsanstalten och

genom insättande af större belopp af besparade medel bereda sig pension.

Någon nämnvärd kostnad för statsverket kan en sådan utvidgad

rätt till delägarskap i pensionsanstalten, som jag nu föreslagit, gifvetvis

icke medföra. Emellertid anser jag inträde i pensionsanstalten

icke under några förhållanden böra stå öppet för barnmorskor, hvilka

uppnått 60 års ålder.

Hvad angår skyldigheten att inträda i pensionsanstalten, ansluter

jag mig till riksförsäkringsanstaltens förslag i denna del, livilket i förhållande

till nu gällande bestämmelser innebär allenast de, af stadgande^

i lagen den 13 juni 1908 angående kommuns skyldighet i fråga om

anställande af barnmorska motiverade ändringar, dels att hvarje hos

kommun mot fast lön anställd barnmorska skall, oafsedt aflöningens

belopp, vara pliktig att inträda såsom delägare i pensionsanstalten, dels

ock att skyldigheten till inträde i anstalten för barnmorska, som är

anställd å barnbördshus, skall äga rum endast då årslönen uppgår till

det i nämnda lag såsom regel fastslagna minimum. Till frågan om

åldersgränsen för denna skyldighets tillämpande skall jag emellertid

sedermera återkomma.

Beträffande frågan, i hvad mån statsbidrag bör utgå till delägarna

i pensionsanstalten, har jag redan uttalat mig beträffande de enskildt

praktiserande barnmorskorna. I öfrigt föranleder riksförsäkringsanstaltens

yttrande i denna del ingen annan erinran från min sida än att jag,

hvad angår barnmorskor, som enligt lagen angående kommuns skyldighet

i fråga om anställande af barnmorska anställts hos kommun endast

mot viss taxa för hvarje förrättning, på det af medicinalstyrelsen anförda

skäl finner rättvist, att vid statsbidragets beräknande hänsyn

tages äfven till barnmorskornas egna insatser. För statsverket lärer

detta icke blifva synnerligen betungande, då man betänker, att inom

stad skommunerna under år 1905 på nu ifrågavarande villkor funnos

antagna allenast ett mindre antal barnmorskor, af hvilka med stor sannolikhet

endast en del skulle komma i åtnjutande af kommunala bidragför

sin pensionering.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

Såsom jag redan förut framhållit, synas nu gällande bestämmelser

angående de villkor, under hvilka delägare i barnmorskornas pensionsanstalt

är berättigad att kvarstå i anstalten, icke tillfredsställande. Det

kan nämligen icke anses med billighet och rättvisa öfverensstämmande,

att en tillfällig brist i de förutsättningar, som grunda rätt till tillträde

till pensionsanstalten, skall, därest ej vederbörande varit delägare i anstalten

under 12 år, medföra ovillkorlig förlust af delägarskapet i anstalten

och därmed förenad rättspåföljd. Rättelse af detta missförhållande

vinnes för framtiden genom föreskriften om rätt till inträde i

anstalten för enskildt praktiserande barnmorskor. I öfvergångsbestämmelserna

har riksförsäkringsanstalten tillika hemställt, att nuvarande

delägare, hvars anställning hos kommun eller barnbördshus upphört,

visserligen skall vara berättigad att kvarstå under de nya villkoren,

men att hon å andra sidan skall anses hafva afstått, från den i nu

gällande reglemente stadgade rätten att återbekomma sina insatser jämte

ränta, därest hon ej inom sex månader efter det hennes ifrågavarande anställning

upphört anmält sig till utträde. Lika med statskontoret finner

jag en dylik bestämmelse, hvilken för öfrigt icke torde vara för delägaren

förpliktande, icke böra meddelas. Mig synes lämpligast, att från

de nuvarande delägarna infordras skriftlig förklaring, huruvida de vilja

underkasta sig de nya bestämmelserna i förevarande afseende.

Hvad angår villkoren för att komma i åtnjutande af pension, har

riksförsäkringsanstalten med afseende å den nuvarande pensionsåldern,

65 år, påpekat, hurusom det gjorts gällande, att densamma är väl hög

för personer, hvilka hafva ett så kräfvande yrke som barnmorskorna.

Enär emellertid en sänkning af pensionsåldern skulle medföra, att pensionsbeloppen

väsentligen minskades, har riksförsäkringsanstalten ej

ansett sig höra härutinnan föreslå någon ändring.

Emellertid tillåter jag mig erinra, att, enligt lagen angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension, pensionsåldern för kvinnliga befattningshafvare

är 60 år. Pensionsåldern för de nämnda sjuksköterskorna

är för närvarande 50 år. Kvinnliga såväl som manliga folkskole- och

småskolelärare äro under i öfrigt därför uppfyllda förutsättningar i allmänhet

berättigade till pension vid 55 års ålder och skyldiga att afgå

vid 60 års ålder. I betraktande häraf och med hänsyn till den minskning

i förmågan att tillfredsställande fylla sin yrkesuppgift, som gifvetvis

för barnmorskorna måste blifva en följd af högre lefnadsålder, synes

mig den nu fastställda pensionsåldern för dessa synnerligen hög. Jag

anser därför goda skäl föreligga att vidtaga åtgärder i syfte att råda hot mot

detta förhållande. Visserligen är det sant, att, därest pensionsåldern

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 101 Haft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

sänkes, pensionsbeloppet kommer att minskas för den, som tidigare

afgår. Till någon skada för den häraf beroende bör det emellertid

icke kunna lända, om, utan rubbning af möjligheten att kvarstå i pensionsanstalten

äfven under längre tid, rätten att erhålla pension inträder

vid eu tidigare ålder än för närvarande, t. ex. vid 55 år, en

åldersgräns som jag finner lämplig. Har barnmorska fast anställning

hos kommun eller barnbördshus, beror det på aftal mellan henne och den

kommun eller det barnbördshus, där hon är anställd, vid hvilken tid

hon efter uppnådd pensionsålder skall upphöra med befattningen och, efter

i öfrigt uppfyllda förutsättningar, börja uppbära pension. För att emellertid

barnmorska, som innehar anställning hos kommun eller barnbördshus,

såvidt möjligt, icke skall kvarstå i pensionsanstalten längre

än som är förenligt med det ändamål, pensioneringen afser att främja,

— att barnmorskorna skola upphöra med sin verksamhet i den mån

deras förmåga att fullgöra sitt kall till följd af högre ålder minskas —

synes böra stadgas, att statsbidrag till dylik barnmorskas pensionering''

icke skall utgå, efter det hon uppnått 60 års ålder. I fråga om de enskildt

praktiserande barnmorskorna förefinnes naturligen från samhällets

synpunkt samma intresse som beträffande de öfriga, att verksamheten ej

utöfvas för långt in i ålderdomen. Med hänsyn till den ringa förmån

staten i pensionsafseende bjuder dessa barnmorskor, hvilkas inträde i

pensionsanstalten enligt det föreliggande förslaget blir beroende af frivillighet

från deras sida och kan äga rum intill 60 års ålder, synes

emellertid ett stadgande med ändamål att förhindra dessa barnmorskor

att, efter det viss ålder uppnåtts, kvarstå i pensionsanstalten icke väl

motiveradt. I hvarje fall kan tydligen ett sådant stadgande icke förhindra

någon barnmorska att fortfarande utöfva sin praktik.

Af eu sådan inskränkning i rätten till statsbidrag, som den ofvan omförmälda,

synes mig böra följa, att den ålder, för närvarande 45 år, vid hvilken

skyldighet till inträde i pensionsanstalten inträffar, i stället sättes till senast

40 år. För sagda föreskrift har nämligen varit i väsentlig mån bestämmande,

att 20 års yrkesmässig verksamhet såsom barnmorska för rätt

till pension erfordras. Denna bestämmelse torde också, såsom äfven

af riksförsäkringsanstalten föreslagits, fortfarande böra generellt uppehållas.

Den nu bestämda åldersgränsen af 55 år, vid hvilken barnmorska,

som genom obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt

att vidare utöfva barnmorskeyrket, blir berättigad till pension, torde vid

den ordinarie pensionsålderns bestämmande till 55 år böra sättas till

50 år.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 135.

I fråga om nuvarande delägare synas visserligen de nu föreslagna

bestämmelserna icke böra erhålla verkan å dem. Å andra sidan torde

dem böra beredas tillfälle att inom viss, af riksförsäkringsanstalten bestämd

tid afgifva förklaring, huruvida de, för att erhålla möjlighet att blifva

pensionsberättigade. vid tidigare ålder än nu är stadgad, vilja underkasta

sig påföljden att icke efter uppnådda 60 år komma i åtnjutande af

statsbidrag. Därest en barnmorska, som fyllt 60 år, skulle önska att

tidigare än vid 65 års ålder erhålla pension, bör den omständigheten

att hon ett eller annat år efter fyllda 60 år uppburit statsbidrag naturligen

icke utgöra hinder härför, om lion inom den af riksförsäkringsanstalten

bestämda tiden förklarar sig afstå från vidare statsbidrag.

I detta sammanhang tillåter jag mig anmärka, att, därest för någon

barnmorska, som före den 1 januari 1912 blifvit delägare i pensionsanstalten,

hittills gällande grunder skulle i öfrigt i ett eller annat hänseende

befinnas fördelaktigare än de nu föreslagna, de äldre grunderna

gifvetvis böra tillämpas på sådan delägare.

Riksförsäkringsanstalten har slutligen föreslagit ändrade grunder

för beräkningen af pension.

Enligt nu gällande grunder utgår, såsom förut omnämnts, pensionen

i form af årlig lifränta, hvars belopp enligt försäkringstekniska

grunder är beroende på storleken af den genom årliga insatser, statsbidrag,

räntor och arfsvinst för den pensionsberättigade samlade fond.

Detta sätt för pensionens bestämmande medför, såsom af riksförsäkringsanstalten

framhållits, betydlig omgång och har därjämte den

olägenheten att pensionen icke kan på förhand beräknas.

För att närmare åskådliggöra dessa förhållanden skall jag i korthet

lämna en redogörelse för det sätt, hvarpå fondberäkningen nu sker.

För hvarje delägare bildas före inträdet i pensionsklassen en fond,

besparingsfonden, hvilken uppkommer genom delägarnas egna och vederbörande

kommuns insatser, från staten utgående bidrag samt ränta

och arfsvinst. Denna senare uppkommer genom behållningen efter de

under året aflidna delägarna.

För de under löpande året gjorda insatserna tillgodoföres delägaren

ränta efter samma räntefot, som tillkommer insättare i postsparbanken,

och öfverflyttas dessa medel vid kalenderårets slut till besparine-sfonden.

Ränta å delägares andel i besparingsfonden beräknas efter samma

räntefot, enligt hvilken besparingsfondens i obligationer eller andra

värdepapper placerade medel faktiskt förräntats. Om sålunda medel
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Troposition N:o 135.

räntan å de placerade medlen varit 4 V2 %, tillgodoräknas delägarna

4 1 2 % ränta å deras andel i besparingsfonden.

I afseende å arfsvinst gäller, att delägarna icke tillgodoföres arfsvinst,

som uppstått genom öfverdödlighet, d. v. s. större dödlighet än

som motsvarar den enligt försäkringstekniska grunder såsom sannolik

beräknade. Eventuellt öfverskott öfverföres till en säkerhetsfond.

Antecknandet af de olika poster, hvarmed en delägares tillgodohafvande

för hvarje år ökas, är en mycket omständlig procedur. Först

antecknas i motbok med postsparbanken gjorda insatser, delägarens

egna och kommunens. Vidare skall däri antecknas den af postsparbanken

godtgjorda räntan å dessa insatta medel. Dessa anteckningar skola

göras för hvarje år. Enahanda anteckningar göras i postsparbanken,

som för hvarje år lämnar riksförsäkringsanstalten uppgift å gjorda insatser

jämte postsparbankens därå tillgodoförda ränta samt delägarens

tillgodohafvande från föregående år. Sedan riksförsäkringsanstalten erhållit

dessa uppgifter jämte meddelande om den faktiska ränta, som

under det tilländalupna året erhållits å besparingsfondens medel, har

riksförsäkringsanstalten att för hvarje delägare uträkna det henne

tillkommande statsbidraget samt hennes andel af nyssnämnda ränta

äfvensom den arfsvinst, som tillkommer henne.

Uppgifter om dessa uträkningar lämnas postsparbanken, som på

hvarje delägares konto i postsparbanken samt i delägarens motbok inför

sålunda uträknadt statsbidrag samt ränta och arfsvinst.

Uträkningen och fördelningen af särskildt arfsvinsten, som för en

delägare ofta belöper sig till allenast några ören, är ett i förhållande

till de små poster, om hvilka här är fråga, synnerligen besvärligt

arbete.

Häi''af framgår sålunda, att det nuvarande systemet medför icke

blott eu massa anteckningar utan äfven omständliga och tidsödande

räkningar.

Sedan delägare inträdt i pensionsåldern, tillses huru stor hennes

andel i besparingsfonden är. Därefter uträknas den emot detta belopp

svarande pensionen enligt räntefot och dödlighetstabell, som skola bestämmas

af riksförsäkringsanstalten. För de delägare, som inträdt i

pensionsåldern, sker därefter icke någon individuell uträkning af ränta

eller arfsvinst.

För närvarande finnas icke i förväg definitivt fastställda grunder,

efter hvilka pensionsbeloppet skall beräknas. Riksförsäkringsanstalten

bestämmer sålunda, som jag redan antydt, för de i pensionsklassen

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

inträdande delägarna de försäkringstekniska grunder, räntefot och dödlighetstabell,

efter hvilka deras pensioner skola beräknas.

Någon garanti är icke lämnad mot nedsättning af ett en gång bevilja^

pensionsbelopp i händelse af sådan brist i pensionsfonden, som

icke kan täckas af de uti säkerhetsfonden befintliga medlen. Försiktigheten

kommer därför säkerligen att bjuda riksförsäkringsanstalten

att bestämma låg räntefot och dödlighet. Med hänsyn härtill komma

pensionerna sannolikt att bli betydligt mindre än om de pensionerade

delägarna finge tillgodoräkna sig den faktiska räntan och arfsvinsten.

Detta förhållande kommer att fortfara, så länge icke ett eventuellt

större öfverskott i tillgångarna möjligen ger anledning att ändra grunderna.

Det synes därför sannolikt, att särskild! de tidigare delägarna

och pensionärerna komma att erhålla relativt små pensioner.

Enligt de nu af riksförsäkringsanstalten föreslagna grunderna skulle

de af eller för delägarna årligen gjorda insatserna ingå till en försäkringsfond.

Därjämte tillgodoräknas statsbidrag för hvarje år de delägare,

som därtill finnas berättigade. Sedan detta skett, verkställes

eu uträkning rörande hvad som erfordras för försäkringsfondens fyllande

till det belopp, hvartill den bör uppgå för att utgöra sammanlagda

kapitalvärdet af de återstående pensionsbelopp (redan beviljade

och blifvande pensioner), som enligt fastställd dödlighetstabell och en

garanterad räntefot af lägst 4 % motsvara de redan gjorda insatserna

och de tillgodoräknade statsbidragen. Den sålunda uträknade fyllnadssumman

inbetalas till försäkringsfonden och blir följaktligen statens

kostnad för pensioneringen.

Genom de sålunda föreslagna förändringarna skulle dels förenklas

förfarandet vid beräkningen af anstaltens fonder och delägarnas pensioner,

dels beredas delägarna fördelen af att pensionernas storlek kunna

exakt beräknas på förhand, så framt de blifvande insatserna bestämts,

dels beredas de tidigare delägarna och pensionärerna lika stora

fördelar med afseende å pensionens belopp som de senare tillträdande.

Enligt dessa nya grunder erfordras icke någon individuell uträkning

af ränta och arfsvinst. Å delägares konto och i hennes motbok

beliöfver icke göras annan anteckning än om de af eller för henne

gjorda insatserna samt de henne eventuellt tillgodoräknade bidragen.

Med det stora antal delägare, som redan nu finnes, betyder detta gifvetvis

en väsentlig lindring af arbetet såväl för postsparbanken som

för pensionsanstalten.

Vid uträkning af pensionsanstaltens försäkringsfond för att få bestämdt

det belopp, som staten har att tillskjuta, kan man begagna sig

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

af den förenkling, som ett sammanförande af delägarna i årsklasser

erbjuder. För hvarje sådan årsklass uträknas försäkringsfonden kollektivt

(således icke såsom nu för hvarje delägare särskild!) enligt de

fastställda försäkringstekniska grunderna. Summan af de för alla årsklasserna

sålunda uträknade fonderna utgör anstaltens totala försäkringsfond.

Då anstaltens faktiska behållning icke uppgår till försäkringsfondens

belopp, har staten, såsom nämndt, att fylla skillnaden.

Så snart en delägare slutbetait sina afgifter till anstalten, är på

grund af den antagna räntefoten och dödlighetstabellen pensionsbeloppet

definitivt fastslaget.

Ur statens synpunkt innebär fastställandet af en viss räntefot och

en viss dödlighetstabell samt statsbidragets utgående i form af fyllnad i

försäkringsfonden, att den osäkerhet, som enligt nu gällande reglemente

förefinnes för delägarna på grund af den faktiska räntefotens och dödlighetens

ändringar m. in., öfverflyttas på staten. Såsom riksförsäkringsanstalten

i sin underdåniga skrifvelse af den 28 maj- 1909 framhållit,

torde dock för staten denna osäkerhet vara af underordnad betydelse

i jämförelse med den redan existerande osäkerheten i afseende

därpå, att statsbidragets storlek beror dels på antalet barnmorskor i

anstalten, dels äfven på de frivilligt inbetalda afgifternas belopp.

Under åberopande i öfrigt af hvad riksförsäkringsanstalten och

statskontoret anfört har jag ansett mig böra biträda hvad riksförsäkringsanstalten

i fråga om pensionens beräknande föreslagit.

För att utreda frågan om möjligheten att någon af de nuvarande

delägarna skulle erhålla försämring i pensionsvillkoren, därest, såsom

riksförsäkringsanstalten föreslagit, obligatorisk öfvergång till de nya grunderna

stadgades, har jag genom riksförsäkringsanstalten låtit verkställa en

undersökning. Därvid har antagits, att till grund för beräkningen af pension

åt de nuvarande delägarna enligt nu gällande reglemente läggas de

försäkringstekniska grunder, som riksförsäkringsanstalten hittills provisoriskt

antagit skola komma till tillämpning, nämligen 3 V» % räntefot

och den af förutvarande professorn, numera regeringsrådet A. Lindstedt

uppgjorda dödlighetstabell för kvinnor, som finnes intagen å sid. 465 i kommittébetänkandet

af år 1894 angående ordnande af pensionsväsendet för

statens civila tjänstinnehafvare samt för deras änkor och barn. Dessutom

hafva gjorts de för pensionering enligt nu gällande reglemente gynnsamma

antaganden, att besparingsfondens faktiska medelräntefot hela

tiden kommer att bli 4 1fs % och att dödligheten icke under något år

före pensionsåldern understiger den, som beräknats enligt Lindstedts nyssnämnda

tabell. Å andra sidan har gjorts det antagandet att, i enlighet

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

med riksförsäkringsanstaltens förutsättning att en räntefot af minst 4

o skulle antagas vid det nya reglementets tillämpning, räntefoten enligt^

de nya. grunderna bestämmes till 4 V och att statistiska centralbyråns

dödlighetstabell för kvinnor i hela riket under årtiondet 1891

—1900 kommer att tillämpas.

För nyinträdda delägare af nedan angifna åldrar skulle i så fall

mot inbetalningar under 20 år af delägaren och kommunen å tillsammans

25 kronor årligen samt motsvarande statsbidrag svara följande

pensionsbelopp från 65 års ålder:

1

Pensionsbelopp från 65 års ålder

Xnträdesålder.

enligt nu gällande

enligt ändrings- |

bestämmelser.

förslaget.

''

Kronor

Kronor

25 år .......................................

503

509

30 » ...........

391

404

35 » .......................................

304

320

40 > ..................

234

252

45 5 .......................................

179

ISO

Äfven under dessa för det nuvarande systemet gynnsamma antaganden

skulle alltså för de nuvarande delägarna pensionerna enligt det

nya systemet genomgående blifva något högre än enligt nu gällande reglemente.

. Att genom den föreslagna ändringen någon materiell orätt

skulle tillfogas någon af de nuvarande delägarna synes därför icke

vara att befara. Vid bedömande af frågan, huruvida någon formell

orätt skulle ske någon af delägarna, bör man erinra sig, att enligt nu

gällande reglemente delägarna icke hafva rätt till vissa pensioner, utan

kunna ete, om föihallandena därtill gifva berättigad anledning, nedsättas

genom sänkning af antagen räntefot och dödlighet.

De i^ enlighet med de. nu föreslagna grunderna utgående pensionerna

äro också, enligt hvad jag inhämtat, icke obetydligt högre än hvad

som med motsvarande inbetalningar erhalles hos enskilda försäkringsbolag.

ö

Pa grund, a* hvad sålunda förekommit synes mig icke förefinnas

någon betänklighet mot föreskrift om obligatorisk öfvergång till de nya

grunderna för pensionens beräknande; och lärer, då härigenom torde

beiedas de nuvarande delägarna en fördel, detta böra ske i form af

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

ett stadgande därom, att de nya grunderna skola äga tillämpning jämväl

å äldre delägare. ^

Jao- anser mig i detta sammanhang böra påpeka, att skillnaden

mellan &de i förut angifna tabell upptagna pensionsbeloppen ingalunda

motsvaras af en i och för pensioneringen ökad kostnad för statsverket.

Pensionsbeloppen enligt nu gällande bestämmelser äro nämligen, såsom

nämnts, beräknade efter en räntefot af 3 1/a %, medan anstalten å sina

medel för närvarande åtnjuter en medelränta af 4 b 2 /o. Därest räntefoten

framgent skulle komma att öfverstiga 3 1 2 A, skulle följaktligen

samlas en öfverskottsfond, hvilken väl förr eller senare på något sätt

skulle komma pensionsanstaltens delägare till godo.

Beträffande riksförsäkringsanstaltens hemställan att förslagsanslaget

till bestridande af statens bidrag till barnmorskornas pensionering måtte

från och med år 1911 höjas med 10,000 kronor har jag icke något

att erinra.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

l:o) ätt godkänna följande ändrade grunder för barnmorskornas

pensionsanstalt att gälla från och med år 1912: ^ _ . .

Anstalten afser att bereda ålderdomsunderstöd åt här i riket legitimerade

barnmorskor, hvilka utöfva yrkesmässig verksamhet såsom

sådana. ...

Skyldig att inträda såsom delägare i anstalten är hvarje legitimerad

barnmorska, som efter 1912 års ingång i en ålder, ej uppgående

till 40 år, erhåller anställning hos kommun mot åtnjutande af fast aflöning

eller å barnbördshus mot åtnjutande af årslön, ej understigande

400 kronor, hvari värdet af bostad, vedbrand och andra naturaförmåner

må inräknas med sammanlagdt högst 100 kronor.

Berättigad att inträda såsom delägare i anstalten är hvarje annan

legitimerad barnmorska, som här i riket utöfvar yrkesmässig verksamhet

såsom sådan och icke uppnått en letnadsålder af 60 år.

Anmälan om inträde i anstalten göres för barnmorska, som är

skyldig att inträda såsom delägare, af vederbörande kommun eller barnbördshus;

och skall denna anmälan vara åtföljd af, förutom handlingar,

som visa, att barnmorskan är skyldig att inträda i anstalten, kommunens

eller barnbördshusets uttryckliga förklarande, huruvida och till

livilket belopp kommunen eller barnbördshuset förbinder sig att lämna

årsbidrag till barnmorskans pensionering.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Annan barnmorska, än nyss är nämnd, bär att själf hos anstalten

göra ansökan om inträde med bifogande af handlingar, som utvisa, att

hon är berättigad till inträde; och bör dylik ansökan af barnmorska,

som har anställning hos kommun eller å barnbördshus, så vidt ske kan,

vara åtföljd af kommunens eller barnbördshusets förklarande, huruvida

och till hvilket belopp kommunen eller barnbörd shuset förbinder sig att

lämna årsbidrag till hennes pensionering.

Delägare är pliktig att årligen intill det år, då hon berättigas uppbära

pension, till anstalten inbetala 10 kronor, dock icke under längre

tid än 20 år.

I fråga om barnmorska, som är skyldig att inträda såsom delägare

i anstalten, ansvarar den kommun eller det barnbördshus, där barnmorskan

har anställning, eller, där anställningen är fästad vid två eller

flera kommuner gemensamt, den folkrikaste bland dem för afgiftens

behöriga erläggande.

Det ankommer på kommun eller barnbördshus att bestämma om

erläggande af årsbidrag till pensionering af barnmorska, anställd hos

kommunen eller å barnbördshuset, dock med iakttagande däraf att

minsta årsbidraget utgör 10 kronor.

Delägare må, utöfver henne åliggande årsafgift, göra frivilliga insatser

för beredande af högre pension.

Försummar delägare, som icke är skyldig att kvarstå i anstalten,

att under två på hvarandra följande år inbetala föreskrifven årsafgift,

upphör hon att vara delägare i anstalten och förlorar sin hos densamma

innestående behållning, därest ej Kungl. Maj:t i särskilda fall finner

skäligt härifrån medgifva undantag.

Barnmorska, som blifvit förklarad för alltid förlustig rättigheten

att utöfva barnmorskeyrket, upphör ock att vara delägare i anstalten,

men äger att återbekomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan

ränta.

Rätt att komma i åtnjutande af pension från anstalten inträder för

delägare, som fullgjort föreskrifna inbetalningar, efter 20 års yrkesmässig

verksamhet såsom barnmorska, och sedan hon uppnått en lefnadsålder

af 55 år eller, i händelse hon genom obotlig sjukdom eller

vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva barnmorskeyrket, 50 år,

i h vilket senare fall tjänstetiden kan inskränkas till 12 års yrkesmässig

verksamhet såsom barnmorska.

Pensionen, hvilken, därest den pensionsberättigade är anställd hos

kommun eller å barnbördshus, icke må uppbäras förr än från och med

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 101 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

månaden näst efter den, hvarunder hon frånträdt denna befattning,

utgår i form af årlig lifränta, hvars belopp enligt af Kung!. Maj:t fastställd

dödlighetstabell och räntefot, hvilken senare ej må sättas lägre

än till fyra procent, är beroende på storleken af de insatser, som blifva

af eller för henne gjorda, och af de henne därutöfver enligt nedanstående

bestämmelser för pensionens ökning tillgodoräknade belopp.

Hvarje i anstalten delaktig barnmorska, hvilken har anställning

hos kommun mot åtnjutande af fast aflöning eller å barnbördshus mot

åtnjutande af årslön, ej understigande 400 kronor, hvari värdet af bostad,

vedbrand och andra naturaförmåner må inräknas med sammanlagdt

högst 100 kronor, tillgodoräknas årligen ett bidrag för hennes pensionering

lika stort med de insatser tillsammantagna, hvilka under året

blifvit af eller för henne gjorda, dock att detta årsbidrag icke för någon

må öfverstiga 25 kronor eller beräknas för längre tid än 20 år eller

för delägare, som uppnått 60 års ålder.

Detsamma gäller om delägare, som af kommun anställts att mot

ersättning af kommunen för hvarje förrättning betjäna dess fattiga och

för hvilken kommunen förbundit sig att erlägga årsbidrag till hennes

pensionering.

Delägare, som icke vidare innehar sådan anställning, som afses i

näst föregående två punkter, tillgodoräknas dock bidrag enligt angifva

grunder, därest hon under sammanlagdt 12 år fått tillgodoräkna sig

sådant bidrag.

Sammanlagda kapitalvärdet af de återstående pensionsbelopp, som

enligt fastställda försäkringstekniska grunder motsvara de redan gjorda

och de tillgodoräknade inbetalningarna, utgör anstaltens försäkringsfond.

Staten bidrager till delägarnas pensionering på det sätt, att statsverket

årligen betalar den summa, som erfordras för försäkringsfondens

fyllande till det belopp, hvartill den på grund af bestämmelserna

i närmast föregående punkt bör uppgå.

Pensionstagare, som genom laga kraftvunnet beslut förklarats förlustig

medborgerligt förtroende, har förlorat all rätt till pension, men

äger återbekomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan ränta,

och jämväl med afdrag af hvad såsom pension uppbunts.

Vidare hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

2:6) att godkänna följande bestämmelser att redan före den 1 januari

1912, så snart ske kan och i den mån Kungl. Maj:t föreskrifver, träda

i tillämpning:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 135.

Legitimerad barnmorska, som enligt nu gällande bestämmelser icke

är berättigad till inträde i anstalten, men utöfvar yrkesmässig verksamhet

såsom barnmorska och icke uppnått en lefnadsålder af 60 år, äger

att inträda såsom delägare under de villkor, som i nu föreslagna grunder

stadgas för barnmorska, hvilken ej är anställd i kommuns tjänst

eller å barnbördshus.

Barnmorska, som enligt nu gällande bestämmelser för pensionsanstalten

skall upphöra att vara delägare i anstalten på grund däraf att

hon icke vidare innehar sådan anställning hos kommun eller å barnbördshus,

som medför tillträde till anstalten, berättigas kvarstå i anstalten

under de villkor, som enligt nu föreslagna grunder skola gälla, dock

under förutsättning att vederbörande barnmorska inom af riksförsäkringsanstalt.

en föreskrifven tid förklarar sig villig att jämväl i öfrig! underkasta

sig dessa grunder, i hvad angår upphörande af delägarskap i

anstalten.

Ofvan föreslagna bestämmelser angående rätt att komma i åtnjutande

af pension redan vid tidigare ålder än nu är stadgad må vinna

tillämpning jämväl å barnmorska, som före den 1 januari 1912 blifvit

delägare i pensionsanstalten, om hon inom viss, af riksförsäkringsanstalten

föreskrifven tid förklarar sig villig att underkasta sig

påföljden att icke efter uppnådda 60 år komma i åtnjutande af statsbidrag.

För delägare, som vunnit inträde i anstalten före den 1 januari

1912, skola ofvanstående bestämmelser om sättet för pensions beräknande

jämväl äga tillämpning.

Den enligt nu gällande bestämmelser bildade säkerhetsfonden öfverföres

till anstaltens besparingsfond samt fördelas på denna fonds delägare

i förhållande till hvars och ens andel däri; och skall hvarje delägares

därefter befintliga behållning i besparingsfonden tillgodoräknas

henne såsom insats för pension i enlighet med ofvannämnda försäkringstekniska

grunder, dock att statsbidrag för sådan insats icke må

tillgodoräknas.

Slutligen tillstyrker jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
3:o)

att från och med år 1911 höj a det till bestridande af statens

bidrag till pensionering af barnmorskor å riksstatens tionde hufvudtitel

anvisade förslagsanslag å 20,000 kronor med 10,000 kronor eller till

30,000 kronor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 135.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,

att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

F. W. 0. Leuhusen.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.