Sök i Ratio Lex

Angående upphörande af Endre pastorats prebendeegenskap

1910-03-04 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:139, Angående upphörande af Endre pastorats prebendeegenskap

Dokumentets text

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

25

Nr 139.

Kungl. Majits nådiga proposition till Riksdagen, angående upphörande

af Endre pastorats prebendeegenskap; gifven

Stockholms slott den 4 mars 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva, att Endre och Hejdeby församlingars pastorat må upphöra

att vara prebende åt teologie lektorn vid högre allmänna läroverket i Visby.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

P. E. Lindström.

Bih tia Rikhet. Prot. 1910. 1 Sand. 1 Åfd. 102 Raft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 139.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kung!.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 4 mars 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Departementschefen, statsrådet Lindström anförde:

Upphörande^af »Endre pastorat, som hestår af Endre och Hejdeby församlingar, är

rats prebende-prebende till teologie lektorn vid högre allmänna läroverket i Visby. I

egenskap. pastoratet är endast kyrkoherde anställd. I sitt den 20 december 1900

afgifna betänkande och förslag beträffande den kyrkliga indelningen och

organisationen har prästlöneregleringskommittén beträffande pastoratet i

fråga — under förutsättning att detsamma frigjordes från sin prebendeegenskap

— föreslagit, att, med indragning af kyrkoherdebeställningen såväl

i Follingbo pastorat som i Endre pastorat, sistnämnda pastorat äfvensom

Follingbo församling förenades med Barlingbo pastorat till ett pastorat

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

med kyrkoherde och komminister, hvilka borde bo, den förre i Barlingbo

och den senare i Endre.

o

A kyrkostämma den 7 augusti 1908 beslöto Endre och Hejdeby församlingar

att göra underdånig framställning därom, att Kungl. Maj:t täcktes

vidtaga åtgärder i syfte att pastoratets egenskap af prebende måtte

upphöra, dock endast under det bestämda villkor, att pastoratet icke finge

sammanslås med eller uppgå i något annat pastorat, utan finge fortfarande

hafva egen kyrkoherde, vid val af hvilken pastoratet önskade hafva samma

rätt som de flesta andra pastorat hade vid val af sina kyrkoherdar.

Med underdåniga yttranden af domkapitlen i Visby och Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Gottlands län blef ifrågavarande framställning af

sistnämnda myndighet öfverlämnad till Kungl. Maj:t.

Domkapitlet anförde i sitt den 19 augusti 1908 afgifna utlåtande, att

det otvifvelaktigt vore principiellt riktigt, att prebendeinstitutionen afskaffades,

och att särskilt i föreliggande fall ytterst stora svårigheter

mötte att få pastoralvården i församlingarna skött på ett tillfredsställande

sätt. Domkapitlet ansåge sig därför böra, utan att ingå på de af församlingarna

uppställda villkor och önskemål, lifligt förorda, att pastoratets

prebendeegenskap måtte snarast möjligt upphöra.

Jämväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvars utlåtande är dagtecknadt

den 20 augusti 1908, förklarade sig såväl ur principiell synpunkt

som med hänsyn till i orten rådande förhållanden hålla före, att det för

själavårdens behöriga uppehållande samt för en tillfredsställande tillsyn

å kyrko- och skolärendena inom pastoratet vore ensidigt, att dess prebendenatur

upphäfdes. Beträffande frågan, huruvida under angifna för

utsättning pastoratet lämpligen borde bibehållas såsom själfständigt pastorat

eller möjligen införlifvas med något annat, hade Kungl. Maj:ts

befallningshafvande funnit sig sakna anledning att i denna del af ärendet

för det dåvarande afgifva vidare yttrande.

På grund af nådig remiss har härefter kammarkollegium i ärendet

låtit höra prebendeinnehafvaren, lektorn G. Grath, samt med hans yttrande

äfvensom eget underdånigt utlåtande af den 24 september 1908 inkommit

till Kungl. Maj:t.

Lektorn Grath har för sin del icke haft något att erinra mot bifall

till ansökningen, inen har anhållit att, om densamma bifölles, varda bibehållen

vid den honom enligt nådiga cirkuläret den 28 april 1882 till
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

kommande rätten att mot prebendepastoratets afstående erhålla fyllnad i

den med hans tjänst förenade lön till det belopp, hvartill inkomsten af

pastoratet funnes i lönestat upptagen eller vid lönereglering beräknad.

För egen del har kammarkollegium till en början meddelat följande.

Pastoratet vore enligt nådiga brefvet den 6 juli 1722 af konsistoriel! natur.

Gällande lönereglering för kyrkoherden därstädes hade fastställts genom

nådig resolution den 21 oktober 1869 och upphörde att äga tillämpning

den 1 maj 1920. Lönen, som vid regleringen beräknats till 2,500 kronor,

uppginge enligt prästlöneregleringskommitténs tabeller för ecklesiastikåret

1896—1897 till 2,468 kronor. Prebendeinnehafvarens inkomst af prebendet

vore i lönestaten upptagen till 1,072 kronor. Folkmängden i pastoratet

hade den 31 december 1907 uppgått till 547 personer på en areal

af 45,78 kvadratkilometer. — Vidare har kollegium erinrat om prästlöneregleringskommitténs

redan af mig omförmälda förslag.

Under åberopande i nu tillämpliga delar af hvad kammarkollegium i

ett den 18 mars 1898 gemensamt med statskontoret afgifvet underdånigt

utlåtande anfört i fråga om önskvärdheten af teologie lektors-prebendenas

indragning funne sig dock kollegium, med hänsyn till senare inträffade

förhållanden, böra ifrågasätta, om indragningen af Endre pastorats prebendeegenskap

lämpligen borde ske under nu löpande löneregleringsperiod. Då

nämligen det af prästlöneregleringskommittén framlagda förslaget om indragning

af kyrkoherdebefattningen i Endre till folkmängd och areal obetydliga

pastorat, för hvilken indragning skal, så vidt kunde bedömas, icke

torde saknas, icke emot pastoratets uttalade önskan att varda bibehållet såsom

eget pastorat torde kunna vinna definitivt afgörande förrän i sammanhang

med företagandet af ny lönereglering för prästerskapet därstädes,

syntes det blifva nödigt att — på det att en eventuell omreglering af

Endre pastorat ej skulle förhindras eller fördröjas genom tillsättandet af

en ordinarie kyrkoherde därstädes — kyrkoherdebefattningen efter prebendeegenskapens

upphörande tillsattes allenast på förordnande tills vidare

under nu löpande löneregleringsperiod. Men då härigenom skulle tillskapas

en anordning, som knappast kunde anses innebära en förbättring

i de förhållanden i afseende å församlingsvården, som nu vore rådande i

pastoratet, samt anordningen för öfrigt ej skulle stå i öfverensstämmelse

med de uttryckliga förutsättningar, under hvilka den underdåniga ansökningen

gjorts, ansåge sig kammarkollegium böra hemställa, det täcktes

Kungl. Maj:t icke i anledning af samma ansökning finna någon åtgärd

för närvarande böra vidtagas för pastoratets frigörande från prebende-*

egenskapen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

Sedan därefter öfverstyrelsen för riket* allmänna läroverk den 12

oktober 1908 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ämnet och därvid

på de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande anförda grunder tillstyrkt framställning

om upphörande af Endre pastorats prebendenatur, lämnades domkapitlet

i Visby genom nådig remiss tillfälle att inkomma med underdånigt

yttrande i anledning af hvad kammarkollegium i ärendet anfört.

Sådant yttrande afgafs af domkapitlet den 4 augusti 1909, därvid domkapitlet,

som hört församlingarna, i afskrift bifogat utdrag af protokoll

förda vid kyrkostämmor med församlingarna den 2 maj, den 16 juni

och den 22 juli 1909.

I nämnda yttrande anförde domkapitlet: På de grunder, som vore

angifna i kyrkostämmobeslutet den 7 augusti 1908, hade församlingarna

förklarat sig icke kunna afstå från det uppställda villkoret, att församlingarna

äfven för framtiden skulle få utgöra ett själfständigt pastorat,

hvarjämte de förklarade sig vidhålla framställningen om upphäfvandet af

pastoratets prebendenatur, äfven om pastoratet ej under nuvarande löneregleringsperiod

kunde erhålla ordinarie kyrkoherde. I afseende å löneförmåner

åt en blifvande kyrkoherde i församlingarna ville dessa, därest

kyrkoherden finge af dem väljas, garantera en årlig inkomst af 3,300

kronor jämte fri bostad och vedbrand.

Ett sådant erbjudande vore — enligt domkapitlets mening — ett utomordentligt

kraftigt bevis på församlingsbornas brinnande intresse för att få

egen inom pastoratet bosatt kyrkoherde; det visade otvetydigt, att pastoratet

ej tvekade att för sitt länge närda önskemål göra särdeles kännbara

ekonomiska uppoffringar. Tydligt vore ock — fortsätter domkapitlet —

att en ordnad pastoralvård aldrig kunde beredas Endre pastorat förrän

den otidsenliga och för både pastor och församlingsbor besvärande prebendenaturen

upphörde att hvila på detta pastorat. Den kostnad, som åsamkades

statsverket för utfyllande af nuvarande prebendeinnehafvarens lön

såsom lektor, måste anses motvägd af den direkta fördelen för staten, att

lektorn mera odeladt än förut finge ägna sina krafter åt befattningen som

lärare.

Sedermera har statskontoret, på grund af nådig remiss, den 27 januari

1910 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet. Härvid har statskontoret

i likhet med kammarkollegium vidhållit ämbetsverkens i underdånigt

utlåtande den 18 mars 1898 gjorda uttalande angående önskvärdheten af

indragning af, bland annat, de med teologie lektorsbefattningar förenade prebenden.

Statskontoret anför därefter följande. I sitt nu föreliggande utlåtande

hade visserligen kammarkollegium såsom skäl för att icke för närvarande skulle

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

vidtagas åtgärd för Endre pastorats frigörande från prebendeegenskapen

framhållit, att det, med hänsyn till å ena sidan väckt fråga om indragning

af kyrkoherdebefattningen i Endre och å andra sidan den af vederbörande

kyrkostämma uppställda fordran, att Endre och Hejdeby församlingar

fortfarande skulle vara själfständigt pastorat, torde blifva nödvändigt

att tillsätta den nya kyrkoherden i pastoratet allenast på förordnande

tillsvidare under nu löpande löneregleringsperiod, samt att den härigenom

tillskapade anordning knappast kunde anses innebära en förbättring och

för öfrigt ej skulle stå i öfverensstämmelse med de uttryckliga förutsättningar,

under hvilka den underdåniga ansökningen gjorts. Men då

pastoratsborna numera förklarat sig anse prebendeegenskapens upphörande

äfven i samband med en dylik anordning innebära en väsentlig förbättring

samt tillika, förbundit sig att tillhandahålla blifvande kyrkoherde en

aflöning, som tills vidare torde få anses tillräcklig för hans anständiga utkomst,

borde, enligt statskontorets förmenande, den af kammarkollegium

framhållna omständigheten icke föranleda därtill, att den ur andra synpunkter

önskvärda förändringen under en jämförelsevis lång tid framåt

fördröjdes. På grund häraf ville statskontoret, med framhållande, att yttrande

frän kyrkomötet i föreliggande fråga icke syntes vara erforderligt,

i underdånighet hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t i nådig proposition

föreslå Riksdagen att dels medgifva att Endre pastorat finge upphöra att

vara prebende åt teologie lektorn vid högre allmänna läroverket i Visby,

dels ock, för beredande af lönefyllnad åt bemälde lektor, efter det nämnda

pastorats prebendeegenskap upphört, höja reservationsanslaget till de allmänna

läroverken med 1,072 kronor.

Genom nådig remiss den 1 februari 1910 anbefalldes domkapitlet i

Visby att infordra och med eget utlåtande till Kungl. Maj:t öfverlämna

yttrande från kyrkostämma med Endre och Hejdeby församlingar i anledning

af hvad kammarkollegium och statskontoret i ärendet anfört. Till

åtlydnad häraf insände domkapitlet med eget utlåtande den 16 februari

1910 protokoll vid kyrkostämma med församlingarna den 13 i sistnämnda

månad. Enligt detta protokoll vidhölle församlingarna sin begäran om

upphäfvande af pastoratets egenskap af prebende och om rätt att för

framtiden få utgöra ett själf ständigt pastorat, äfven om det skulle blifva

nödvändigt att ställa kyrkoherdebeställningen på vakans under nuvarande

löneregleringsperiod, detta dock endast under villkor att domkapitlet förbunde

sig att, vid tillsättande af vikarie, så vidt möjligt vore, förordna

den prästman, som församlingarna önskade få. Till vikarie ville församlingarna

icke garantera högre aflöning än den genom nådiga resolutionen

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

den 21 oktober 1869 till kyrkoherden i Undre fastställda. Endast en af

församlingarna vald kyrkoherde erhölle förut angifna summan af 3,300

kronor i årlig lön.

I senast omförmälda yttrande anför domkapitlet följande.

Att Endre pastorats egenskap af prebende snarast möjligt måtte upphöra

vore fortfarande domkapitlets lifliga önskan. Visserligen skulle domkapitlet

helst sett, att, om prebendeegenskapens upphörande blefve en verklighet,

det bila offervilliga pastoratet genast hade fått skrida till val af egen

kyrkoherde, men skulle oöfvervinnerliga hinder möta för sakens ordnande

på sådant sätt, ansåge domkapitlet i likhet med församlingarna, att det

måste bli eu afsevärd förbättring af nuvarande förhållanden, äfven om

kyrkoherdebefattningen komme att tillsättas allenast på förordnande tills

vidare under nu löpande löneregleringsperiod. Församlingarna kunde tydligen

då med ganska stor visshet påräkna att ständigt få hafva sin själasörjare

bosatt inom pastoratet, ty nog funnes alltid extra ordinarie prästmän, som

önskade erhålla ett dylikt vakansförordnande, om ock aflöningen ej blefve

större än hvad som bestämts i löneregleringsresolutionen, hvithet ju på

grund af församlingarnas nu afgifna förklaring skulle bli fallet, därest

omöjligt vore att erhålla något lönetillskott från prästerskapets löneregleringsfond.

Klart vore nämligen, att platsen äfven i sådant fall blefve af

extra ordinarierna eftersökt, enär den i alla händelser i ekonomiskt afseende

vore betydligt förmånligare än en vanlig vicepastorsbefattning. Att

domkapitlet för öfrigt ock vid platsens tillsättande skulle taga största möjliga

hänsyn till församlingarnas därvidlag uttryckta önskemål vore gifvet.

På grund af det anförda tillstyrkte domkapitlet bifall till statskontorets i

ärendet gjorda hemställan.

Sedan jag nu redogjort för det hufvudsakliga innehållet i de till ären-Departementsdet

hörande handlingarna, tillåter jag mig för egen del anföra följande, yttrande.

Krafvet på vederbörande prebendepastorats förvandling till vanliga prästgäll

har redan i åtskilliga fall medfört indragning af prebendena. För bifall

till nu föreliggande framställning om upphörande af Endre pastorats prebendeegenskap

hafva såväl prebendeinnehafvaren som samtliga i ärendet

hörda myndigheter, med undantag af kammarkollegium, uttalat sig. De

skäl, som af kollegium åberopats för dess hemställan, att åtgärd för närvarande

icke måtte vidtagas för pastoratets frigörande från prebendeegenskapen

äro, såsom angifvits, icke af principiell natur, utan föranledda endast

af betänkligheter i afseende å lämpligheten att under nu löpande löneregleringsperiod

indraga prebendet i fråga. Dessa betänkligheter skulle,

opaginerad Kontrollera mot PDF

4J2 Kungl. Maj As Nådiga Proposition Nr 139.

enligt kammarkollegii mening, bestå däri, att det blefve nödigt, att —

på det att en eventuell omreglering af Undre pastorat ej skulle förhindras

eller fördröjas genom tillsättandet af en ordinarie kyrkoherde därstädes —

kyrkoherdebefattningen efter prebendeegenskapens upphörande tillsattes

allenast på förordnande tills vidare under nu löpande löneregleringsperiod,

samt att eu sådan anordning, hvilken knappast kunde anses innebära eu

förbättring i de i pastoratet i afseende å församlingsvården rådande förhållanden,

för öfrig! ej skulle stå i öfverensstämmelse med de uttryckliga

förutsättningar, under hvilka ansökningen gjorts. Pastoratsborna hafva

dock numera förklarat sig anse prebendeegenskapens upphörande äfven i

samband med en anordning af nyss angifvet slag innebära en väsentlig

förbättring. Äfven domkapitlet har vitsordat förmånen af berörda anordning.

Lika med statskontoret anser jag därför den af kammarkollegium

åberopade omständigheten icke böra föranleda därtill, att den ur andra

synpunkter önskvärda förändringen under en jämförelsevis lång tid framåt

fördröjes.

Man bör därför med stöd af hvad som anförts för prebendeegenskapens

upphörande skrida till åtgärder härför. Nu hafva församlingarna visserligen

å kyrkostämma den 13 februari 1910 uppställt det villkor, att

till vikarie skulle, om möjligt, förordnas den prästman, som församlingarna

själfva önskade erhålla. Beträffande församlingarnas kraf i berörda

hänseende vill jag erinra om domkapitlets i dess senaste yttrande gjorda

uttalande, att domkapitlet gifvetvis vid förordnande af vikarie i pastoratet

skulle taga största möjliga hänsyn till församlingarnas därvidlag uttryckta

önskan.

Med anledning af hvad i ärendet förekommit, finner jag mig alltså

böra tillstyrka bifall till framställningen i fråga.

Huru prästämbetet inom pastoratet under den närmaste tiden lämpligen

kan, i händelse prebendeegenskapen bortfaller, blifva uppehållet, och

huru dess utöfvare må erhålla skäliga aflöningsförmåner framgår af de

utaf mig omförmälda handlingarna i ärendet. Den nuvarande prebendeinnehafvaren,

teologie kandidaten Gustaf Fritiof Grath är enligt gällande

bestämmelser skyldig att, om och när Kungi. Maj:t så beslutar, afträda

prebendepastoratet mot fyllnad i den med tjänsten förenade lön till belopp,

hvartill inkomsten af prebendepastoratet finnes i lönestat upptagen. Detta

öfverensstämmer ock med Graths egen önskan och intet hinder möter

från hans sida för frågans lösning. Prebendets afskiljande från lektorstjänsten

torde dock, för att angelägenheterna må hinna vederbörligen ordnas,

ej böra ske tidigare än vid utgången af snart inträdande nya ecklesiastikår.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kimgl. Maj:ts Nådiga Proposition Nr 139.

Såsom kammarkollegium nämnt, är prebendeinnehafvarens inkomst af

prebendet i lönestaten upptagen till 1,072 kronor. För erhållande af medel

till fyllande af lektorslönen till erforderligt belopp, när prebendet indrages,

borde — i sammanhang med att Riksdagens samtycke till indragningen

påkallas — hos Riksdagen begäras ökande af anslaget till allmänna

läroverken med eu motsvarande summa, eller 1,072 kronor. Med erforderlig

framställning i sistnämnda hänseende torde dock böra anstå till

Riksdagen 1911, enär, enligt hvad kändt är, åttonde hufvudtiteln redan

behandlats af Riksdagens kamrar. Den del af den för ändamålet erforderliga

summan 1,072 kronor, som skulle komma att belöpa på tiden den

1 maj—den 31 december 1911, lärer utan svårighet kunna gäldas med

besparingarna å ifrågavarande anslag.

Ett spörsmål, som i föregående fall af teologie lektorsprebendens indragning

varit å bane, är det om behofvet af Kyrkomötets bifall vid

hvarje särskild! tillfälle. Då förutvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

år 1908 vid underdånig anmälan af anslagsbehofven under riksstatens

åttonde hufvudtitel föredrog frågan om indragning af Vinköls teologie-lektors-prehende,

redogjorde han för de skäl, på grund af hvilka

numera i dylika fall Kyrkomötets samtycke ej vore af nöden. Jag hänvisar

i afseende härå till hvad i nyssnämnda ärende förekom och vill här

allenast erinra, dels att Kyrkomötet år 1898 förklarade sig medgifva, att,

bland andra, Endre pastorat finge upphöra att vara prebende under villkor

att för kompetens till teologie lektorsbefattningar fordrades, att sökanden

inför teologisk fakultet aflagt teologisk examen eller teologiskt disputationsprof,

dels ock att detta villkor blifvit uppfylldt genom den ändring

i läroverksstadgan §§ 177 och 180, som vidtogs genom nådig kungörelse

den 1 november 1907.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag nu, att Kung!.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva

att Endre och Hejdeby församlingars pastorat må upphöra att vara

prebende åt teologie lektorn vid högre allmänna läroverket i Visby.

Hvad departementschefen sålunda i underdånighet

hemställt behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder

bifalla; och skulle nådig proposition aflåtas till Riksdagen

af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ernst Törnell.

Bill. till med. Prot. 1910. 1 Sami 1 Afd. 102 Höft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1910:104 Skrifvelse till Körningen, i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen angående upphörande af Endre pastorats prebendeegenskap. a1 i texten
  2. SU 1910:49 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående uppkörande af Endrepastoratsprebendeegenslcap. s. 1 i texten