Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen angående villkoren för tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907

1910-04-04 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:140, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen angående villkoren för tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.

1

N:o 140.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen

angående villkoren för tillverkning af brännvin

den 11 oktober 1907: gifven Stockholms slott den

4 april 1910.

Under åberopande af härvid fogade utdrag- af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen att antaga bilagda förslag till förordning angående ändrad

lydelse af 2, 12, 13 och 21 §§ i förordningen angående tillverkning af

brännvin den 11 oktober 1907.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTÄF ÅDOLF.

Carl Swartz.

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 103 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse af 2, 12, 13 och 21 §§ i förordningen

angående tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907.

Härmed förordnas, att 2, 12, 13 och 21 §§ i förordningen angående

tillverkning af brännvin den 11 oktober 1907 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

2 §•

1. Brännvinstillverkning vare i allmänhet tillåten allenast från

klockan tolf på dagen första helgfria dag i oktober månad till första

helgfria dag i maj månad det därpå följande året vid samma timme.

2. I sammanhang med pressjästberedning äfvensom vid bränneri,

där allt det tillverkade brännvinet göres till förtäring obrukbart (denatureras)

eller ntföres ur riket, må jämväl under den del af året, då

brännvinstillverkning på grund af 1 mom. i allmänhet icke är tillåten,

brännvinstillverkning äga rum under de särskilda villkor, Kungl. Maj:t

pröfvar erforderliga.

3. Brännvinstillverkning eller mäskberedning därtill vare ej medgifven

från klockan tio om aftonen näst före sön- eller helgdag till

klockan tio om aftonen å sådan dag; dock att, om för särskilda tillverkningsmetoders

begagnande undantag från denna bestämmelse skulle

finnas oundgängligen nödigt, Kungl. Maj:t vill på särskild underdånig

ansökning pröfva, huruvida sådant undantag må medgifvas.

4. Kungl. Maj:t vare, oberoende af hvad förut i denna § är

stadgadt, obetaget att, där högst viktiga omständigheter sådant föranleda,

föreskrifva inställande under viss tid af all brännvinstillverkning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.

3

12 §.

1. För brännvin, tillverkad! inom landet, skall efter afdrag af

två procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt med 65 öre

för hvarje liter af normalstyrka, hvarmed förstås brännvin, som vid

+ 15° å Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.

2. Inbetalning af tillverkningsskatt verkställes till länsstyrelsen,

dock hvarje gång för minst 1,500 liter.

3. Vid utförsel af brännvin må, efter hvad särskildt linnes stadgadt,

åtnjutas restitution med 66.3 öre för hvarje liter renadt och med 65 öre

öre för hvarje liter icke renadt brännvin af normalstyrka.

4. Restitution af tillverkningsskatt må under de villkor och den

kontroll, Kungl. Maj:t vill föreskrifva, åtnjutas:

för brännvin, som vid staten tillhörigt krutbruk användes för tillverkning

af krut, afsedt för krigsbruk eller för öfningar i försvarsändamål;
för

finkelolja, afsedd till tekniskt ändamål; samt

för brännvin, som denaturerats.

För brännvin, som denaturerats vid bränneri, där tillverkningsrätt

gäller, må åtnjutas skattefrihet.

Afgift för undersökning af finkelolja i och för restitution af tillverkningsskatt

utgår med två öre och för denaturering af brännvin med

ett öre för hvarje liter af normalstyrka; dock att sistnämnda afgift icke

utgår för brännvin, tillverkadt vid bränneri, där allt det tillverkade

brännvinet denatureras eller utföres ur riket.

13 §.

1. Har tillverkningen icke uppgått till 8,000 liter beskattningsbart

brännvin för hela den tid, tillverkningsrätten gällt, då skall förutom

stadgad skatt erläggas en afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed

det tillverkade litertalet understiger nämnda belopp; och likaledes skall,

i händelse tillverkningen ej uppgått till 500 liter i medeltal för hvarje

tillverkningsdygn, utgå en afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed det

tillverkade brännvinet understiger ett efter en medeltillverkning af 500

liter beräknadt tillverkningsbelopp. Dessa afgifter skola dock ej utgå,

då tillverkningsrättens upphörande grundar sig på anmälan efter olyckshändelse,

hvarom i 6 § sägs, eller Kungl. Maj:ts därom meddelade föreskrift;

och ankomme på Kungl. Maj:ts pröfning, huruvida eller i hvad

mån befrielse från desamma må medgifvas, då brännvinet erhålles såsom

biprodukt vid annan tillverkning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 140.

2. Har tillverkningen vid ett och samma bränneri under tiden

från den 1 oktober till den 1 därpå följande maj öfverstigit 600,000

liter beskattningsbart brännvin eller under tiden frän den 1 maj till

den 1 oktober öfverstigit 435,000 liter, då skall förutom stadgad skatt

erläggas en afgift af 5 öre för hvarje liter, hvarmed det tillverkade

litertalet öfverstiger, i förra fallet 600,000 liter och i det senare

435,000 liter.

3. De enligt 1 och 2 mom. utgående särskilda utgifter skall tillverkaren

mom fjorton dagar efter tillverkningsrättens upphörande inbetala

till länsstyrelsen. Sker det ej, läte Kungl. Maj ds befallningshafvande

ofördröjligen utmäta afgifterna; och skall emellertid det vid

bränneriet tillverkade och vid tillverkningstidens slut under offentlig

vård kvarvarande brännvinet utgöra pant för afgifterna.

4. För brännvin, tillverkadt vid bränneri under tid, då jämlikt

anmälan enligt 8 § 1 mom. majs eller utländsk potatis där användes

för brännvinstillverkning, skall tillverkaren påföras en särskild afgift

af 5 öre för hvarje liter. Denna afgift inbetalas förskottsvis till länsstyrelsen,

dock hvarje gång för minst 10,000 liter; för mycket erlagd

afgift restitueras efter tillverkningsrättens upphörande på därom af tillverkaren

gjord framställning.

5. Hvad i denna § är stadgadt om tilläggsafgift vid brännvinstillverkning

galle icke i fråga om bränneri, där allt det tillverkade

brännvinet denatureras eller utföres ur riket.

21 §.

1. Därest å landsbygden på grund af lokala förhållanden sådant

erfordras, vare tillverkare på öfverkontrollörens tillsägelse skyldig dels

att mot två kronor om dagen, som af Kungl. Maj ds befallningshafvande

godtgöras genom afdrag å kontrollörsarfvodet, tillhandahålla kontrollören

lämplig kost samt ett möbleradt, eldadt och städadt boningsrum å plats,

som af öfverkontrollören godkännes, dels ock att mot ersättning enligt

gällande skjutstaxa åt honom anskaffa skjuts till öfriga tjänstgöringsställen

inom distriktet.

2. Vid bränneri, där allt det tdlverkade brännvinet denatureras

eller utföres ur riket, åligger det tillverkaren att godtgöra statsverket

hvad enligt de i 20 § 2 mom. angifna grunder utgått i arfvode eller

ersättning till kontrollör vid bränneriet.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1910.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.

5

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å

Stockholms slott den 4 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Eiirensvärd,

Malm,

Nyländer,

von Sydow.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet

:

Enligt nådig resolution den 2(1 februari 1909 har Kungl. Maj:t,

jämlikt stadgandet i 3 § 2 mom. i gällande brännvinstillverkningsförordning,

medgifvit, att Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag finge

vid bolagets vid Skutskär belägna sulfitcellulosafabrik tillsvidare under

tiden från och med den 1 april 1909 till den 1 oktober 1910 försöksvis

under angifna villkor framställa sprit utan iakttagande af de i brännvinstillverkningsförordningen

meddelade bestämmelser.

Med förmälan hurusom under den tid, tillverkningen i enlighet

Aktiebolaget

JEthyl.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.

med berörda medgifvande ägt rum, det lyckats att praktiskt genomföra en af

ingenjören G. Ekström gjord uppfinning att ur den vid sulfitcellulosafabrikationen

uppkomna affallsluten framställa etylalkohol har nu i en till Kungl.

Maj:t ställd skrift aktiebolaget Ethyl i underdånighet anfört, att bolaget,

på sätt framginge af skriften bifogade handlingar, förvärfvat all rätt till

berörda uppfinning, samt att det vore bolagets mening att till Sveriges

olika sulfitfabriker försälja rätten att vid deras respektive anläggningar

tillgodogöra sig densamma. De särskilda förhållanden, under hvilka

tillverkningen och försäljningen af den enligt berörda uppfinning framställda

spriten vore afsedda att äga rum, gjorde emellertid, att de nuvarande

bestämmelserna angående tillverkning af brännvin vore otillräckliga

och delvis olämpliga. Bolaget har därför gjort framställning

om vidtagande af vissa ändringar i gällande brännvin slagstiftning; och

har bolaget efter att hafva lämnat en närmare redogörelse för ofvanberörda

tillverkningsmetod, till stöd för framställningen anfört följande.

Med hänsyn till de restriktioner, som nu vore gällande vid spritfabrikationen

och med hänsyn till de intressen, som onekligen vore

knutna vid den nuvarande tillverkningen och hvilka måhända skulle

kunna äfventyras genom den öfverproduktion, som skulle uppstå, om

den af Sveriges samtliga sulfitfabriker tillverkade spriten — beräknad

till c:a 30,000,000 liter 90 % alkohol — skulle kastas ut på den inhemska

marknaden, hade det synts bolaget nödigt att tillsvidare göra anordningar

för export af den vid sulfitfabrikerna tillverkade spriten, som ej

lämpligen borde denatureras eller användas för tekniska ändamål inom

landet. I sådant afseende hade bolaget för afsikt att vid öfverlåtandet

af licensen till de särskilda fabrikerna göra som villkor, att fabriken

skulle förbinda sig att till ett tillämnadt bolag (Aktiebolaget Spritexport)

öfverlåta försäljningen af hela dess tillverkning enligt sagda metod.

Genom ett sådant gemensamt försäljningsbolag, i hvilket det vore

meningen, att de sammanslutna tillverkarna ensamma skulle vara aktieägare,

vunnes ju en viss möjlighet att reglera marknaden. Beträffande

grunderna för försäljningsbolagets verksamhet vore det meningen, att

hvarje fabrik skulle en gång i veckan till bolaget insända rapport angående

storleken af sin inneliggande tillverkning destillerad sprit, hvarefter

bolaget, då tillräckligt stor kvantitet samlats och förhållandena i

öfrigt det tilläte, skulle försälja spriten, vid export, om möjligt, fob i

närmast fabriken belägna svenska hamn. Leveranserna skulle ske i särskilda

järnfat af gemensam typ. Något gemensamt nederlag för uppläggande

af den tillverkade spriten komme till en början icke att anordnas,

men vore försäljningsbolaget betänkt på att senare, allteftersom

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.

flera fabriker påbörjade sprittillverkning, anordna sådana åtminstone i

Stockholm och Göteborg. Under den första tiden komme således hvarje

fabrik att ligga med ett lager, som, beroende på försälj ningsmöj ligheterna,

kunde blifva större eller mindre; hela tillverkningen komme

emellertid att vara förvarad i de omnämnda järnfaten af standardtyp

eller möjligen i mindre cisterner. Vid de tilltänkta gemensamma nederlagen

komme dock troligen större cisterner att anordnas, möjligen i förening

med särskilda reningsverk.

På grund af det anförda har bolaget hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte vidtaga åtgärder dels för en omedelbar förändring af 2 mom.

2 § i förordningen angående tillverkning af brännvin sålunda, att vid

brännvinstillverkning, där sulfitaffallslut tjänade som råämne, tillverkningen

finge under föreskrifna villkor äga rum jämväl under den del af

året, då brännvinstillverkning på grund af mom. 1 i denna § i allmänhet

icke vore tillåten, allt under förutsättning att den sålunda tillverkade

spriten, hvilken icke denaturerades, exporterades eller användes för tekniskt

ändamål vid den tillverkande fabriken, samt dels för de öfriga förändringar

i afseende å gällande bestämmelser för tillverkning, kontroll,

beskattning, uppläggande å nederlag och försäljning af brännvin, som

Kungl. Maj:t kunde, med hänsyn till det anförda, finna lämpliga.

I anledning af ifrågavarande framställning har kontrollstyrelsen

den 28 sistlidne januari afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.

Med erinran hurusom i 2 § 1 mom. af gällande förordning angående

tillverkning af brännvin vore stadgadt, att brännvinsbränning i allmänhet

skulle vara tillåten från första helgfria dag i oktober till första helgfria

dag i maj månad därpå följande år, anför styrelsen till en början, att

bestämmelserna om den tid, hvarunder brännvinstillverkning i allmänhet

skulle vara tillåten, växlat högst betydligt. Sålunda hade dylik tillverkning

enligt 1810 års förordning varit tillåten under hela året, blef

1813 inskränkt till 8 månader för att 1815, hvad beträffade husbehofsbränningen,

och 1824 beträffande all tillverkningen, utsträckas öfver

hela året. Genom 1835 års förordning hade tillverkningstiden bestämts

till sex månader. I proposition till 1853—1854 års Riksdag angående

nv brännvinslagstiftning hade föreslagits, att brännvinstillverkning »förminskning

i brännvinets mängd» skulle inskränkas till två månader om

året, en om hösten och en om våren. Det särskilda utskott, som behandlade

dessa frågor, hade tillstyrkt detta förslag under uttalande att

utskottet befarade, att, om tillverkningen gåfves fri till tiden, skulle vid

öfvergången till det nya systemet »en öfverdådig tillverkning för ögonblicket

uppstå, som slutade med stora enskilda förluster och missnöje».

Kontroll
styrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.

Berörda förslag vann ock Riksdagens godkännande. Redan 1860 hade

emellertid tillverkningstiden utsträckts till fem och 1867 till sju månader

båda gångerna med indelning i terminer å 1 månad; terminsindelningen

hade sedermera borttagits i 1871 års förordning, genom hvilken nu

gällande bestämmelser blifvit införda.

Frågor om ändring i tillverkningstidens längd hade än flera gånger

varit föremål för Riksdagens behandling. Utom det redan antydda skälet

för tillverkningstidens inskränkning — att den skulle medföra minskning

i brännvinsproduktionen — hade därvid anförts, att dylik inskränkning

vore nödvändig för näringens bibehållande vid jordbruket och för att

hindra dess öfvergång till fabriksrörelse. Såsom skäl för förlängning

hade å andra sidan framhållits, att denna näring borde få åtnjuta samma

frihet som andra, med blott de inskränkningar, som fordrades för skattens

vederbörliga indrifvande; att afsikten med 1854 års lagstiftning just

varit att utveckla näringen till industri samt att konsumtionen ej vore

beroende af produktionen utan tvärtom den senare rättade sig efter den

förra. Det hade dock medgifvits, att frågan om tillverkning under

sommarmånaderna vore af mindre betydelse.

Äfven i afseende å rättighet för pressjästfabrikerna att tillverka

brännvin under de tider, då sådan i allmänhet vore förbjuden, hade

bestämmelserna växlat. I 1851 års förordning hade dylik rättighet

medgifvits, men förbjudits i förordningen af år 1855. Genom 1871 års

förordning hade brännvinstillverkning i sammanhang med jästberedning

åter medgifvits under sommaren, hvarvid sedermera förblifvit fastän

under växlande villkor.

Efter att hafva erinrat, hurusom vid 1905 års Riksdag vidtagits

sådan ändring i brännvinstillverkningsförordningen, att tillverkning vid

bränneri, där allt det tillverkade brännvinet göres till förtäring obrukbart

(denatureras), må fortgå jämväl under den del af året, då brännvinstillverkningen

i allmänhet icke vore tillåten, anför kontrollstyrelsen vidare

följande.

Såsom af den underdåniga ansökningen framginge, hade vid brännvinstillverkningen

affallsluten vid cellulosafabrikationen börjat att, såsom

det ville synas, med framgång användas såsom råämne. Brännvinstillverkning

däraf skedde för närvarande icke endast vid Skutskär utan

ock vid en fabrik vid Köpmanholmen i Västernorrlands län. Om det skulle

lyckas att på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt tillgodogöra detta råämne,

som hittills utan nytta och sannolikt till stor skada för fisket utsläppts

i vattendragen, vore ju detta af stor nationalekonomisk betydelse. Tillverkarna

hade med nu gällande bestämmelser två olika vägar att gå,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 140.

antingen att i allt ordna tillverkningen såsom vid ett vanligt bränneri

och således inskränka densamma till tiden 1 oktober—1 maj, eller ock

att begagna sig al det i 2 § 2 mom. i förordningen angående tillverkning

af brännvin lämnade medgifvandet åt t få bedrifva tillverkningen

under hela året under förutsättning, att allt det tillverkade brännvinet

denaturerades.

_ Den förstnämnda utvägen skulle vara synnerligen ödesdiger för

Sveriges öfriga bränneriindustri och därmed äfven för landtbruket i vissa

trakter. Med den ofantliga tillgång på billigt råämne, som cellulosafabrikerna

hade, skulle de kunna åtminstone till större delen fylla landets

behof åt brännvin till pris, hvarmed jordbruksbrännerierna ej skulle

kunna täfla, Ej heller den andra utvägen vore att anbefalla, enär ännu

icke funnes afsättningsmöjlighet inom landet för så stora kvantiteter

denatureradt brännvin, som cellulosafabrikerna skulle kunna producera,

och dessutom äfven i detta fall en för jordbruksbrännerierna farlig

konkurrens skulle kunna uppstå.

Som emellertid den ifrågasatta tillverkningen, för att med fördel

kunna bedrifvas, måste ske i stor skala, men afsättningen af allt det

tillverkade brännvinet inom landet ej vore oneklig, återstode endast den

utväg, som sökandebolaget angifvit, eller export till utlandet. För att

möjliggöra tillverkning äfven under sommarmånaderna af det för export

afsedda brännvinet fordrades emellertid vissa af kontrollstyrelsen angifna

och förordade ändringar i gällande brännvinstillverkningsförordning.

Hvad åter anginge den af bolaget ifrågasatta rätten att utan föregången

denaturering för tekniskt ändamål använda brännvinet vid den

tillverkande fabriken, hade inga skäl förebragts för medgifvande af en

sådan rätt. Styrelsen erinrar i detta sammanhang, att dylik rätt för

närvarande tillkommer endast staten för dess tillverkning af krut vid

Åkers krutbruk.

Slutligen framhåller kontrollstyrelsen, att några särskilda bestämmelser

rörande ifrågavarande brännvins uppläggande på nederlag eller

export ^ icke syntes behöfliga, då allmänt gällande bestämmelser därom

redan funnes meddelade.

På sätt kontrollstyrelsen erinrat vidtogos vid 1905 års riksdag, i

enlighet med Kungl. Maj:ts därom a flatna proposition, vissa ändringar i

brännvinstillverkningsförordningen i syfte att bereda lättnader åt sådana

bränneri er, där allt det tillverkade brännvinet denatureras. Bestämmelserna

ifråga återfinnas i 2 § 2 inom., 12 § 4 mom., 13 § 5 mom. och

21 § 2 mom. af gällande förordning angående tillverkning af brännvin

Bill. till Bihsd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 103 Häft. '' 2

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!,. Majt:s''Nåd. Proposition N:o 140.

den 11 oktober 1907. Enligt 2 § 2 mom. må sålunda vid dylikt

bränneri tillverkning af brännvin under de särskilda villkor, Kungi.

Maj:t pröfvar erforderliga, äga rum jämväl under del af året, då brännvinstillverkning

i allmänhet icke är tillåten. De i 12 och 13 §§ förekommande

stadgande!! afse befrielse för ifrågavarande brännerier dels från

den för denaturering eljest stadgade afgift af ett öre för hvarje liter

af normalstyrka, dels ock från de särskilda tilläggsafgifter, som enligt

13 § skola i vissa fall utgå. På grund af den ifrågavarande brännerier

sålunda tillerkända befrielse från denatureringsafgift har tillverkaren i

stället jämlikt 21 § 2 mom. ålagts godtgöra statsverket hvad sond åtgått

i arfvode eller ersättning till kontrollör vid bränneriet.

Vid det tillfälle den 7 april 1905, då beslut fattades om aflåtande

af nvssberörda proposition, yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet,

bland annat, följande.

Under senare tid hade en sträfvan gjort sig gällande att söka

anskaffa billigare material för tillverkning af brännvin, särskild! sådant, som

afväges till denaturering. Sålunda hade försök anställts med såväl sågspån

som torf. Ehuru i Sverge försök, åtminstone i större skala, ej gjorts att

framställa brännvin af nämnda råämnen, vore dock, enligt hvad till

departementschefens kännedom kommit, planer å bane för anläggande

af eu fabrik för tillverkning af brännvin af torf. Då det uppenbarligen

vore af synnerligen stor betydelse för landet, ifall de stora tillgångar

af torf, som funnes i våra torfmossar, skulle kunna på ett ekonomiskt

fördelaktigt sätt tillgodogöras för tillverkning af brännvin, afsedt ej till

förtäring utan uteslutande till denaturering, och därigenom inom landet

frambringas ett material, användbart, utom till andra ändamål, särskild!

såsom bränsle och måhända ägnadt att i stor utsträckning ersätta

det från utlandet i stor myckenhet importerade fotogenet, ansåge departementschefen

det vara synnerligen angeläget, att lagstiftningen inrättades

så, att, om möjligt, eu dylik industri måtte kunna inom landet uppstå

och på ett lönande sätt bedrifvas. Gifvet vore, att de lättnader, som

för sådant ändamål syntes böra medgifvas, borde gälla icke blott det

fall att vid tillverkningen användes ett visst råämne, t. ex. torf, utan

att desamma borde äga tillämpning å hvarje bränneri, där allt det tillverkade

brännvinet denaturorades.

De synpunkter, Indika voro bestämmande för framläggande af 1905

års förslag, torde äga sin tillämpning jämväl nu, då det gäller att söka

fa till stånd, hufvudsakligen för export, eu brännvinstillverkning i stor

skala med den vid cellulosafabrikationen uppkomna affallsluten såsom

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 140.

råämne. Om det skulle lyckas att på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt

tillgodogöra detta råämne, skulle detta, på sätt kontrollstyrelsen framhållit,

blifva af stor nationalekonomisk betydelse.

Under det att de år 1905 vidtagna ändringarna i brännvinstillverkningsförordningen,

som nämnts, afsågo att bereda lättnader för sådana

brännerier, där allt det tillverkade brännvinet denatureras, innebär den

nu föreliggande framställningen, att enahanda lättnader måtte tillgodokomma

sådana brännerier, där sulfitaffallslut tjänar som råämne och där

all den tillverkade spriten, hvilken icke denatureras, skulle exporteras

eller användas för tekniskt ändamål vid den tillverkande fabriken.

Hvad angår den del af framställningen, som afser att åt ifrågavarande

brännerier skulle medgifvas rätt att äfven utan föregången

denaturering afgiftsfritt använda brännvinet för tekniskt ändamål vid

den tillverkande fabriken, anser jag lika med kontrollstyrelsen någon

dylik rätt icke böra ifrågakomma. Därest brännerierna i fråga skola

tillerkännas den privilegierade ställning, som nu tillkommer de brännerier,

där allt det tillverkade brännvinet denatureras, bör naturligen såsom

förutsättning gälla, att den del af brännvinet, som ej behandlas på dylikt

sätt, i sin helhet exporteras.

Anledningen till den tillärnade exporten är förut angifven, och jag

behöfver ej ytterligare påpeka, hvad äfven i kontrollstyrelsens utlåtande

framhållits, att en dylik åtgärd står i öfverensstämmelse med jordbruksbränneriernas

intressen. Det synes mig vid sådant förhållande föreligga

desto mindre anledning att ej i allo likställa ifrågakomna brännerier med

dem, där allt det tillverkade brännvinet denatureras. De förmåner, som

tillkomma brännerier af sistnämnda slag, äro, såsom jag ofvan redan

påpekat, dels att tillverkningen under af Kungl. Maj:t föreskrifna villkor

får bedrifvas jämväl å tid, då brännvinstillverkning eljest ej är tillåten,

dels ock befrielse från vissa afgifter.

Tydligt är, att de lättnader, Indika sålunda enligt min mening

böra tillgodokomma de brännerier, där allt det tillverkade brännvinet

denatureras eller utföres ur riket, böra, därest lagstiftningen i berörda

syfte ändras, äga tillämpning oafsedt det råmaterial, som vid tillverkningen

användes.

I öfverensstämmelse med de af mig nu uttalade åsikter har jaglåtit

verkställa erforderlig omarbetning af hithörande bestämmelser i

bränn vinstillverkningsförordningen.

Därest de föreslagna ändringarna bifallas, torde däraf föranledas

vissa ändringar i. ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna i riket, och

torde det tillåtas mig att framdeles därom framlägga förslag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 140.

De föreslagna ändringarna i tillverkningsförordningen torde lämpligen

böra träda i kraft den 1 nästkommande oktober, då nytt tillverkningsår

tager sin början.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslag till

förordning angående ändrad lydelse af 2, 12, 13 och 21 §§ af nu gällande

förordning angående villkoren för tillverkning af brännvin, hemställde

departementschefen, att Kungl. Maj:t täcktes genom nådig proposition

föreslå Riksdagen att antaga samma förslag.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Scliumacher.

STOCKHOLM, J3AAC MÅ ROTS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1910:110 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse af 2, 12, 13 och 21 §§ i förordningen ang a1 i texten
  2. BevU 1910:22 Betänkande i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen angående villkoren för tillve s. 1 i texten