Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 143
1910-04-04 · 48 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 44 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1910:143, Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 143
Dokumentets text
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 143.
1
N:o 143.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen i fråga om utförande
af en försöksundersökning rörande skogarna inom
viss del af landet; gifven Stockholms slott den 4 april 1910.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att
för utförande af en försöksundersökning rörande virkestillgång
och tillväxt m. m. af skogarna i \ ärmlands län å extra stat för år
1911 anvisa ett förslagsanslag af 60,000 kronor med rätt för Kungl.
Maj:t att under år 1910 af tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet
utanordna erforderlig de] af beloppet.
De till ärendet börande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Oskär Nyländer.
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 106 Höft.
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
Skogsvårdsstyrelsernas
möte 1908,
Utdrag af protokollet öfver jordbruks ärenden^ hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 4 april 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern LlNDMAN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
yon Sydow.
Departementschefen, statsrådet Nyländer, anförde härefter:
Uti motion vid ett mellan rikets skogs vårdsstyrelser i december
1908 hållet möte hemställde jägmästaren i Junsele revir H. Wedholm,
att skogsvårdsstyrelserna ville besluta att vidtaga vissa åtgärder för
åstadkommande af en upptaxering af inom riket befintliga enskilda
skogar i de län, där skogsvårdsstyrelser funnes, under förutsättning
att kostnaden för undersökningen bestredes af allmänna medel.
Motionären påpekade till en början, att frågorna om den årliga
virkestillväxten i Sveriges skogar och om flen virkesmassa, som årligen
uttoges ur skogarna, ännu icke blifvit nöjaktigt besvarade. Det hade
icke saknats försök till utredningar för att besvara dessa frågor, men
utredningarna hade samtliga lidit af det felet, att de grundats på brist
-
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
fällig statistik och på mer eller mindre godtyckliga antaganden i stället
för på direkta, systematiskt utförda undersökningar. De uppnådda
resultatens divergens bekräftade ock ett sådant påstående. Så hade
1855 års skogskommitté beräknat den årliga virkesproduktionen (tillväxten)
till 14,970,000 kubikmeter och den årliga virkeskonsumtionen
(afverkningen) till 18,714,000 kubikmeter, sålunda en brist af 3,744,000
kubikmeter, hvarmed virkeskapitalet årligen skulle minskas, under det
att J. O. af Zellén år 1882 beräknat skogarnas årstillväxt till 33,027,000
kubikmeter och årliga virkesförbrukningen till 29,049,000 kubikmeter,
således ett årligt öfverskott af 3,978,000 kubikmeter. Vid 1888 års
riksdag hade lämnats en utredning, som angifvit den årliga virkesförbrukningen
i riket till 32,714,000 kubikmeter. 1896 års skogskommitté
hade sammanställt dessa utredningar och därvid, sedan förbrukningssiffran
ökats med det virkesbelopp, som ansetts årligen förfaras i skogarna,
och tillväxtsiffran något reducerats för öfverafverkning, kommit till det
resultatet, att det årligen uppkomme en brist af 4,890,000 kubikmeter.
Öfver]ägmästaren U. ^Vallmo hade år 1905 beräknat den årliga tillväxten
i landets skogar till 20,900,000 kubikmeter, och i en nyligen
publicerad tidskrift (n:r 14 af Skogsvårdsföreningens folkskrifter) angåfves
med stöd dels af 1906 års skogsundervisningskommittés utredning öfver
husbebofsvirket, dels ock af kommerskollegii statistik virkeskonsumtionen
i Sverige för år 1906 till 39,158,000 kubikmeter. Jämfördes dessa
senaste beräkningar öfver respektive tillväxt och konsumtion i landets
skogar, uppkomme ett årligt deficit af icke mindre än 18,258,000
kubikmeter.
Motionären anförde vidare, bland annat, följande.
Det läge en viss tröst uti, att man visste, att de utförda undersökningarna
icke grundade sig på sådana metoder, att resultaten kunde
tillmätas verklighetsvärde, och denna omständighet kunde ju urskulda,
att man hittills nöjt sig med så lättvindiga utredningar i en så viktig
fråga. Det skulle dock tyda på en allt för stor sorglöshet, om det verkliga
förhållandet mellan produktion och konsumtion inom en af landets
viktigaste näringskällor skulle få förblifva okänd! Skogskapitalets utnyttjande
på ett rationellt och för detsammas framtida bestånd fullt
betryggande sätt vore en af svenska folkets viktigaste ekonomiska frågor.
Erkändes detta förhållande, så folie väl ock af sig själft, att det vore
en bjudande nödvändighet att förskaffa sig full visshet om, huru detta
kapital förvaltades, om man uttoge den jänta detsamma kunde gifva,
eller om man lade en del till kapitalet, med risk att denna del skulle
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
gå förlorad, eller om man kanske rent af vore på god väg att förtära
själfva kapitalet.
För de allmänna skogarna och enskildas skogar under allmän
kontroll i Norrland och Dalarna, på livilka kategorier af skogar man
dock på grund af direkta uppskattningar ägde kännedom om virkeskapitalets
storlek och väl äfven kände den årliga afverkningen, hade
som bekant genom tillsättande af en kommitté föranstaltats om en ingående
undersökning för betryggandet af en god skogshushållning.
Dessa skogar vore hufvudsakligast belägna inom Norr- och Västerbottens
samt en mindre del af Kopparbergs län.
För enskildas skogar inom landet i öfrig!, där det i stort sedt
endast vore ett mindretal skogsägare, som låtit verkställa sådana undersökningar
å sina skogar, att kännedom förelåge om skogstillgången, hade
man hittills varit nöjd med de kalkyler öfver tillväxt och afverkning,
hvilkas resultat härförut anförts. Orsaken härtill vore måhända den, att
det icke funnits några målsmän i det hela för dessa skogar. Denna
brist torde emellertid vara afhjälpt i och med inrättandet af skogsvårdsstyrelserna.
Den ifrågasatta undersökningen skulle bestå däri, att skogsvårdsstyrelserna,
hvar inom sitt län, skulle åtaga sig att dels genom sammanställande
af alla under senare år sakkunnigt utförda skogsuppskattningsförrättningar
och tillväxtundersökningar, dels ock genom i stort utförda
direkta linjetaxeringar med tillväxtundersökningar utröna skogarnas
nuvarande virkesmassa, densammas fördelning i olika skogstyper och
åldersklasser m. m., markens fördelning i fast mark, dränerad och försumpad
mark, kalmarker, mossar och berg m. m., samt att komplettera
befintliga kartor i berörda afseenden. Genom tillväxtundersökningar i
så vidsträckt omfattning skulle en tämligen god siffra för den årliga
tillväxten i skogarna erhållas.
Vidare skulle genom infordrande af uppgifter, förfrågningar och,
där sådant förfaringssätt icke vore tillfyllest, genom direkta undersökningar
utrönas den totala afverkningen per år från länens skogar.
En undersökning af ifrågavarande omfattning vore gifvetvis en
förrättning, som kräfde tid och afsevärd kostnad. Det öfverslag, som
gjorts enligt det tilltänkta förfaringssättet, angåfve en kostnad af 450,000
kronor, då arbetet beräknades utfördt på 3 år. Att skogsvårdsstyrelserna
skulle af sina kassor bekosta denna utgift kunde icke ifrågasättas. Den
utredning, som afsåges, vore ett statsintresse af allra största vikt. Den
afsåge att gifva hela svenska folket ett på opartisk undersökning grundadt,
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 143.
klart besked om tillståndet i de svenska skogarna, ett besked, som gjorde
slut på den tryckande ovisshet, som helt visst förnummes af hvarje
tänkande medborgare vid de allt oftare återkommande tillfällen, då skogsfrågan
komme på tal med anledning af det ena eller andra intressets
framställningar och påståenden om skogssköfling eller motsatsen. En
sådan utredning vore af allmänt intresse och borde af allmänna medel
bekostas. För skogsvårdsstyrelsernas del torde det blifva uppoffring
nog, om de åtoge sig verkställandet.
Det af skogsvårdsstyrelsemötet tillsatta utskott, till kvilket denna
motion remitterades, hade vid behandlingen af motionen att tillgå ett
af skogschefen hos Uddeholms aktiebolag extra jägmästaren Henrik
Pettersson utarbetadt program för den ifrågasatta undersökningen, hvilket
program här bifogas (se bil. 1).
Uti afgifvet utlåtande anförde utskottet, bland annat, att utskottet,
som insåge den ofantligt stora betydelsen för landets ekonomi af den af
motionären föreslagna åtgärden, funnit den af Pettersson framlagda
planen väl genomtänkt och ändamålsenlig. Den föreslagna metoden
för undersökning hade redan i stor utsträckning tillämpats på enskilda
skogar i norra Sverige. Med vissa modifikationer kunde den otvifvelaktigt
med fördel tillämpas äfven i de skogar med annan karaktär,
som förefunnes i landets sydligare delar. Innan metoden komme till
tillämpning i stor skala å sådana marker, kunde den genom enkla
åtgärder underkastas kontroll och korrigeras, i den mån detta befunnes
nödvändigt. Det förefölle dock utskottet knappast sannolikt, att kostnaderna
för detta arbete kunde begränsas till det af motionären angifna
beloppet, 450,000 kronor, men ansåge utskottet, att frågan för landet
vore af så stor betydelse, att, äfven om kostnaden skulle afsevärdt öfverstiga
nämnda belopp, arbetet borde företagas. Tidpunkten vore nu
särdeles gynnsam för detta arbetes påbörjande, enär god tillgång på
arbetskraft funnes, bl. a. af den orsaken, att af nu från skogsinstitutet
utgående elever större delen icke kunde påräkna fast anställning inom
den närmare framtiden. Enligt approximativt öfverslag både utskottet
funnit, att med omkring 35 skogstaxatorer, hvar och en med 5 å 6
handtlangare, arbetet skulle kunna utföras på 3 å 4 år.
Under ytterligare betonande af den stora betydelsen af syftet med
motionen hemställde utskottet, bland annat, att skogsvårdsstyrelsemötet
ville besluta:
att till landets olika skogsvårdsstyrelser hemställa, det de ville,
hvar och en inom sitt landstingsområde, åtaga sig utförandet af en
Kommissionens
betänkande
den
SO mars 1909.
6 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 143.
sådan undersökning om skogens tillstånd, som motionären föreslagit,
under förutsättning att kostnaderna bestredes af allmänna medel;
att utse en kommission bestående af 6 personer för att upprätta
fullständig plan för ifrågavarande undersökningsförrättnings utförande,
äfvensom kostnadsförslag; samt
att uppdraga åt skogsvårdsstyrelsernas ordförande att ingå till
Kungl. Maj:t med anhållan om anslag till utförande af undersökningsarbetena
och i öfrigt med de framställningar, som af nämnda kommissions
förslag kunde föranledas.
Detta utskottets förslag blef af mötet godkändt, och utsågos till
ledamöter i förenämnda kommission kammarherren, friherre Th. Adelswärd
å Åtvidaberg, jägmästaren H. Wedholm, f. d. kaptenen B. A. de Verdier
å Gustafsfors, öfver jägmästaren i Västra distriktet C. G. BartheEon,
skogschefen hos Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag extra jägmästaren
Ernst Andersson samt förbemälde extra jägmästaren Henrik
Pettersson.
Efter fullgjordt uppdrag har kommissionen med skrifvelse den SO
mars 1909 till skogsvårdsstyrelserna afgifvit betänkande i ämnet jämte
plan för undersökningsarbetenas utförande och kostnadsförslag samt
därvid meddelat, att alla rikets skogsvårdsstyrelser på tillfrågan förklarat
sig villiga att hvar inom sitt län leda det ifrågasatta undersökningsarbetet,
därest kostnaderna för detsamma bestredes af allmänna medel, dock med
undantag af skogsvårdsstyrelsen inom Västmanlands läns landstingsområde,
som förmält sig för det dåvarande icke vara i tillfälle lämna
bestämdt svar. I skrifvelse den 22 april 1909 till skogsvårdsstyrelsernas
förvaltningsutskott har emellertid jämväl sistnämnda skogs vårdsstyrelse
förklarat sig villig att, under ofvan angifna förutsättning, inom länet
anordna och leda berörda undersökningsarbete.
Sedan kommissionen uti sitt betänkande förklarat sig fullkomligt
dela jägmästaren Wedholms mening angående de förhållanden, som
föranledt honom att framkomma med sitt förslag, har kommissionen
erinrat bland annat, hurusom i flera af Kungl. Majrts befallningshafvandes
5-ärsberättelser samt i skogsvårdsstyrelsernas berättelser vid olika tillfällen
framhållits svårigheten att åstadkomma tillförlitliga statistiska
uppgifter rörande skogarna. Samma uppfattning hade jämväl kommit till
synes i åtskilliga angående skogsväsendet afgifna kommittébetänkanden.
Så hade t. ex. 1896 års skogskommitté, bland annat, förklarat, att de svårigheter,
som mötte vid beräkningar rörande skogarnas nuvarande afkastning'',
vore, i brist på tillförlitligt statistiskt underlag, så betydande, att kommittén
icke funnit någon utväg att öfvervinna dem. Tillväxten å de
7
Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition No 143.
öfverafverkade skogarna kunde nämligen icke ens närmelsevis säkert
beräknas. Skogsundervisningskommittén af år 1906 hade gjort gällande,
att kunskapen om storleken af landets skogstillgångar och möjligheterna
för deras utnyttjande på det för nationalhushållningen bästa sättet vore
synnerligen bristfällig, och hade kommittén betonat, att en utredning
af förhållandet mellan konsumtion och produktion vore för Sveriges
framtida skogspolitik af grundläggande vikt.
Af det sagda framginge, fortsätter kommissionen, hurusom vid
de utredningar, som företagits rörande med våra skogsförhållanden
sammanhängande frågor, svårighet ständigt mött att erhålla säkra
utgångspunkter, för nödvändiga beräkningar. Värdet af de verkställda
utredningarna och de framlagda förslagen måste, i samma mån som
utgångspunkterna varit osäkra, blifva ringa.
För att jffterligare påvisa ändamålet med och den praktiska nyttan
af den ifrågasatta undersökningen har kommissionen anfört följande.
Genom undersökningen vunnes eu tillförlitlig kännedom om landets
verkliga sk"gstillgång såväl beträffande olika slag af skog som ock
beträffande tiLgången inom olika åldersklasser och af olita dimensioner.
Vidare erhölles dels en god föreställning om den nuvarande årliga tillväxten
och om tillgången på sådan skog, hvars tillväxt vore så ringa,
att den ur skogshushållningssynpunkt sedt borde afverkas, dels ock
ledning för bedömaudet af den blifvande skogsproduktionen.
Det vore uppenbarligen af största betydelse att få kännedom om,
hvilka tillgångar af lämpligt virke för framtiden kunde påräknas för
industrier grundade på skogsprodukter såsom råmaterial. Trämasseindustrien
t. ex., som dess bättre under de senaste åren vunnit en hastig
utveckling, kräfde för sitt uppehållande så betydande virkesmassor, att
farhågor framställts, bl. a. från pappersmass'' industriens representanter,
att skogstillgången icke skulle räcka till att för en följd af år framåt
skaffa material ens till nu befintliga fabriker, än mindre till planlagda
nya sådaua. Den utredning härom, som man sökt åstadkomma, hade
emellertid, i brist på tillförlitliga utgångspunkter for beräkningarna, icke
ledt till säkra resultat.
Genom den nu ifrågasatta undersökningen skulle möjlighet beredas
att bedöma frågan om det berättigade i det nu ofta hörda talet, att
afverkningarna i vissa delar af riket med hänsyn till skogens ålder vore
för små, hvarigenom icke allenast en nationalekonomisk förlust tillskyndades
landet, utan ock införandet af en rationell skogshushållning
försenades.
För ett opartiskt bedömande af, i hvilken mån staten borde genom
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
skogslagstiftning utöfva kontroll på den enskilda skogsvården, syntes
det vara nödvändigt, att en exakt kännedom funnes om förenämnda
förhållanden, på det att denna lagstiftning kunde utvecklas i sådan
riktning, som vore för landets skogshushållning och industri fullt ändamålsenlig.
Undersökningen komme vidare att gifva kännedom om fördelningen
af skogsmark af olika slag inom landet, befintliga kalmarker,
de försumpade markernas utsträckning och så vidare.
Såsom underlag och utgångspunkt för eu fortgående skogsstatistik
blefve det genom undersökningen erhållna resultatet af stor och varaktig
nytta. Skogsstatistiken hade hittills varit högst ofullständig såväl
ifråga om produktion som förbrukning.
Genom skogsvårdsstyrelserna kunde numera otvifvelaktigt en ganska
god förbrukningsstatistik åstadkommas. För sådana skogsprodukter,
som exporterades eller förbrukades af industrien inom landet, kunde
lätt nog säkra statistiska uppgifter erhållas. Svårare ställde det sig
med hänsyn till det så kallade husbehofsvirket, såväl det, som förbrukades
på landsbygden, som det, hvilket förbrukades i städerna, och
till den inhemska byggnadsverksamheten. Det vore dock säkerligen
icke omöjligt att äfven beträffande detta slag af skogsprodukter erhålla
erforderliga statistiska uppgifter, om en plan härför utarbetades att
följas och tillämpas lika af alla skogsvårdsstyrelser. Dock blefve en
dylik förbrukningsstatistik af jämförelsevis ringa värde, så länge en
säker kännedom om skogskapitalet och tillväxten saknades. Det läge
utom kommissionens uppgift att närmare inlåta sig på denna fråga.
Den hade här berörts, endast därför att nu ifrågavarande undersökning
syntes kommissionen utgöra den nödvändiga grunden till eu fullständig
skogsstatistik.
En linjetaxering eller den metod för undersökningen, som kommissionen
ville föreslå, skulle icke komma att lämna det resultat, som
med ett så stort arbete borde uppnås, om vissa områden vid taxeringsarbetet
förbiginges. Det syntes därför nödvändigt, att undersökningen
utfördes på all mark och att taxeringslinjerna oafbrutet finge framgå
äfven öfver sådana marker, som förut vore mer eller mindre fullständigt
undersökta eller uppskattade, vare sig dessa marker tillhörde staten
eller enskilda.
Förslagsställaren hade ursprungligen tänkt sig, att den nu ifrågavarande
undersökningen endast skulle omfatta de delar af landet, som
tillhörde skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområde. Denna mening vore
emellertid grundad på den förutsättningen, att norrländska skogsvårdskommittén
skulle, för att fullgöra sitt uppdrag, blifva nödsakad att
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
verkställa undersökningar af nuvarande skogstillgången, tillväxten och
så vidare i de delar af Norrland och Dalarna, där icke skogs vårdsstyrelser
funnes. Kommissionen hade emellertid erfarit, att en sådan
undersökning, som här vore ifråga, icke komme att af bemälda kommitté
företagas. Under sådana förhållanden måste kommissionen föreslå,
att undersökningen utsträcktes jämväl till dessa områden — Norr- och
Västerbottens län samt Sårna socken i Kopparbergs län — hvilka utgjorde
omkring Vs af landets hela ytvidd. Inom dessa områden borde
den omedelbara ledningen af undersökningen handhafvas af deri här
nedan föreslagna kommissionen. Kostnadsförslagen vore emellertid uppgjorda
så, att kostnaderna för undersökningen i dessa delar af landet
upptoges särskildt.
Då det skulle vara af vikt, att undersökningsarbetet utfördes på
ett likformigt sätt öfver hela landet och att den slutliga bearbetningen
af undersökningsmaterialet icke verkställdes af hvarje sk"gsvårdsstyrelse
för sig utan gemensamt och i ett sammanhang, ville kommissionen
föreslå, att hufvudledningen af undersökningsarbetena anförtroddes åt
eu särskild för detta ändamål af Kungl. Maj:t tillsatt kommission,
som hade att öfvervaka arbetets enhetliga utförande, samarbetet mellan
skogsvårdsstyrelserna, utförandet af arbetet inom de områden, där skogsvårdsstyrelse
icke funnes, och det slutliga bearbetandet af undersökningsmaterialet.
Hvad beträffade den i förslagsprogrammet gjorda förutsättningen,
att redan befintliga skogsuppskattningsresultat skulle för afsevärda delar
af landet kunna ersätta linjetaxeringen, hade kommissionen efter sakens
öfvervägande kommit till den åsikten, att af dessa skogsuppskattningar
— äfven om de finge disponeras, hvilket beträffande flera af dem torde
vara tvifvelaktigt — icke alla de upplysningar, som taxeringen afsåge
att vinna, kunde erhållas. Dessa upptaxeringar vore nämligen verkställda
efter olika grunder, hvarför användandet af dem i samband med
linjetaxering på öfriga marker ovillkorligen skulle menligt inverka på
resultatens tillförlitlighet och i hvarje fall rubba undersökningens
homogenitet. Härtill komme att, äfven om uppskattningsresultaten
vore användbara, likväl tillväxtundersökningar saknades, hvadan ifrågavarande
områden i alla händelser måste öfvergås för erhållande af nödigt
undersökningsmaterial i denna del. Då sålunda någon nämnvärd besparing
genom att utesluta dessa områden från linjetaxeringen icke kunde
påräknas, hade kommissionen beslutat föreslå, att icke någon del af den
ifrågavarande undersökningen byggdes på sådana äldre upptaxeringar,
hvilka dock kunde blifva af en viss nytta såsom jämförelsematerial.
Bih. till Riksd. Prut. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 106 Häft. 2
10
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 143.
Vid sitt betänkande fogade kommissionen ett detaljeradt förslag
för undersökningens utförande (se bil. II).
Kommissionen anförde vidare.
Metodens grundprincip vore, att öfver hela landet skulle uppläggas
ett nät af 10 meter breda taxeringslinjer, hvarigenom all såväl
barr- som löfskog på en viss del af hela landets areal blefve i verkligheten
noggrant taxerad. Samtidigt med taxeringen af skogen skulle
markens beskaffenhet antecknas. Största svårigheten hade varit att
bestämma, huru tätt dessa taxeringslinjer behöfde läggas eller, med
andra ord, hur stor del af arealen behöfde taxeras, för att felprocenten
måtte kunna begränsas till ett visst maximum. Då skogsmarkens karaktär
i olika delar af landet vore väsentligt olika och i de mellersta och
sydligare delarna af landet vore mycket omväxlande med relativt mindre
sammanhängande områden af egentlig skogsmark och däremellan liggande
hagmarker, åker- och ängsmark, hade det ansetts behöflig!, att i sistnämnda
delar en större areal upptaxerades än inom de norra länen,
för att felprocenten skulle hållas inom samma gräns. Detta så mycket
mer som en större taxeringsprocent torde erfordras, där de som enheter
använda taxeringsområdena (landstingsområdena) vore mindre, såsom i
södra och mellersta Sverige vore fallet.
Då kommissionen saknat tid och tillgångar att undersöka detta
förhållande genom att verkställa försökstaxeringar, hade kommissionen
sökt utreda denna fråga genom att sammanställa tillgängligt material
af verkställda fullständiga skogstaxeringar från olika delar af landet.
Huru detta kontrollarbete blifvit utfördt, framginge af en betänkandet
bilagd redogörelse (se bil. III).
Iförande taxeringsprocentens behöfiiga storlek hade kommissionen
utgått från, att resultatet kunde anses tillfredsställande, om felprocenten icke
öfverskrede 10 procent, hvarför alla jämförelser afsåge denna siffra. På
detta sätt hade kommissionen kommit till den öfvertygelsen, att å undersökningsområden
af omkring 200,000 hektar endast 0,1 procent af
arealen behöfde taxeras, för att sannolika felet skulle begränsas till 10
procent. Okades taxeringsprocenten till 0,5 procent, syntes man på
områden af denna storlek kunna påstå, att samma begränsning af felet
blefve icke blott sannolik, utan nära nog viss. Dessutom hade kommissionen
genom jämförelser af taxeringsresultaten från olika stora
områden funnit bekräftelse på den i förslagsprogrammet uttalade erfarenheten,
att större undersökningsområden kräfde mindre taxeringsprocent.
På grund af de olika landstingsområdenas arealer och beskaffenhet
i öfrigt ansåge därför kommissionen, att det önskade resultatet med
säkerhet borde kunna uppnås, om taxeringen verkställdes sålunda:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 143.
11
Västerbottens
Norrbottens
Värmlands
Kopparbergs
Galle borgs
Västernorrlands
Jämtlands
Östergötlands
J önkopings
Kronobergs
Alfsborgs
Örebro
Stockholms
Södermanlands
Kalmar, norra
„ södra
Skaraborgs
Västmanlands
Uppsala
Gottlands
Blekinge
Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Göteborgs och B
areal utmark
liar.
län
11
3,637,142)
5,882,415J
11
1,508,348
11
2,614,059
11
1,655,052
11
2,237,333
11
3,575,915
11
688,703
11
789,044
11
690.330
11
903,435
11
642,900
11
549,675
11
447,649
v \
856,895
11 )
11
442,222
11
469,162
11
327,464
11
220,522
11
207,112
11
343,688,
11
106,366
11
312,034
V
376,8821
en taxering af 0,1 procent.
9,519,557 har.
en taxering af 0,2 procent.
11,590,707 har.
en taxering af 0,3 procent.
3,714,412 har.
en taxering af 0,4 procent.
2,765,603 har.
en taxering af 0,5 procent.
1,894,068 har.
På grundvalen häraf hade kostnadsberäkningen blifvit uppgjord.
Till betänkandet hade fogats ett detaljeradt kostnadsförslag (se bil. IV)
och framginge af detsamma, att kostnaderna för undersökningen af hela
landet skulle komma att uppgå till 635,000 kronor, hvaraf för de
områden, där skogsvårdsstyrelse icke funnes, 110,000 kronor.
Sedan det, hvilket framginge af det förut anförda, hade ådagalagts,
dels att en tillförlitlig taxering på nu föreslaget sätt skulle låta
sig göra och dels att den kunde begränsas till angifna, relativt små kostnader,
tvekade kommissionen icke att på det ifrigaste förorda, att undersökningen
med det snaraste måtte komma till stånd. Hen stora
nationalekonomiska betydelsen af att på detta sätt erhålla en tillförlitlig
12 Kungl. Maj.-tf Nåd. Proposition N:o 143.
kännedom om landets skogstillgångar och tillväxten knnde icke öfverskattas.
Det hade emellertid icke kunnat undvikas, att kommissionen måst
grunda en del af sina slutledningar på antaganden, hvilkas fullständiga
riktighet icke utan försök i verkligheten kunde till fullo bevisas. Detta
gällde bland annat frågan om, huru stor procent af arealen, som behöfde
taxeras, för att felprocenten skulle kunna hållas inom en viss gräns.
Kommissionen hade visserligen den bestämda öfvertygelsen, att
angifna procenttal, som stöddes af förut åberopade kontrollundersökning
med tillgängligt taxeringsmaterial, vore tilltagna så, att försök i verkligheten
skulle visa, att till och med mindre taxeringsprocent vore tillräcklig.
Skulle detta vara förhållandet, blefve också taxeringskostnaden
i samma mån mindre. Taxeringskostnaden skulle ytterligare kunna
nedbringas, om det, såsom antagligt vore, i verkligheten visade sig, att
med de beräknade arbetskrafterna större areal skulle kunna per dag
taxeras, än hvad i kostnadsförslag^ angilvits. Då dessutom helt naturligt
beträffande dessa skogstaxeringsfrågor icke sakkunniga måste ställa sig
tveksamma gent emot kommissionens siffror, hvilkas riktighet de icke
vore i tillfälle själfva kontrollera, ansåge kommissionen önskvärd!, att,
innan undersökningsarbetet igångsattes öfver hela landet, en mindre del
däraf först på försök upptaxerades. Otvifvelaktigt medförde en sådan
försökstaxering stora praktiska fördelar i många hänseenden. Erfarenhet
vunnes därigenom angående bästa sättet för utförandet af vissa mätningar,
om arbetets fördelning inom uppskattningslaget, om lämpligaste
antalet arbetare i laget m. m. dylikt.
Kommissionen ansåge, att det lämpligaste området för utförandet
af en sådan försöksundersökning vore Värmlands län, dels emedan inom
detsamma stora skogsområden nyligen vore fullständigt taxerade och
därigenom en god kontroll af den föreslagna taxeringsmetoden erhölles,
dels emedan inom detta län skogsförhållandena vore så omväxlande, att
de i norra delarna mest öfverensstämde med skogens karaktär i Norrland
och Dalarna och i de södra delarna vore jämförliga med mellersta
Sveriges skogstyper. Kommissionen hade därför uppgjort ett särskild!
kostnadsförslag, slutande på en summa af 50,000 kronor (se bil. V), för
nu omförmäld a försöksundersökning.
Att denna kostnad för Värmlands län blifvit så hög i jämförelse
med den, som beräknats för hela landet, berodde därpå, att försökstaxeringen
måste drifvas till en afsevärdt högre procent än den för
uppskattningen i och för sig nödvändiga, om dess ändamål — att effektivt
kontrollera metoden — skulle kunna uppnås. Taxeringsprocenten
13
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 143.
vid försökstaxeringen af Värmland hade därför beräknats så hög, som
från 0,2 5—0,5 procent (se karta bil. VI), under det att kommissionen,
såsom åt det föregående framginge, i kostnadsberäkningen för hela landet
utgått från en taxeringsprocent för Värmlands län i sin helhet af 0,2
procent.
Kommissionen ville i sammanhang härmed ytterligare påpeka önskvärdheten
af, att arbetet snarast möjligt igångsattes och att nödiga
medel därför anskaffades. Om denna försöksundersökning redan under
1909 kunde komma till stånd, torde redan under ett följande år undersökningen
öfver hela landet kunna igångsättas.
Kommissionen ville slutligen, såsom ett ytterligare skäl för arbetets
snara påbörjande, anföra, att god tillgång på sakkunnig arbetskraft nu
funnes, i det att ett flertal elever nu lämnade skogsinstitutet, hvilka för
den närmaste framtiden icke torde hafva vunnit fäst anställning. Längre
fram torde detta icke vara förhållandet, och uppenbart vore, att största
vikt för uppnåendet af ett godt resultat måste fästas vid, att arbetet
anförtroddes åt fackligt utbildade taxeringsmän.
På grund af hvad sålunda anförts hemställde kommissionen, att
skogsvårdsstyrelserna ville, med öfverlämnande åt berörda betänkande,
hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla:
dels om nådig proposition till 1909 års riksdag om beviljande
af ett förslagsanslag å 50,000 kronor till bekostande af en försökt^taxering
af Värmlands län på sätt i betänkandet föreslagits;
dels ock att Kungl. Maj:t, därest Riksdagen beviljade nämnda
anslag, ville utse en kommission med uppdrag att öfvervaka och leda
utförandet af nämnda försökstaxering samt att med ledning af därvid
vunnen erfarenhet utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med slutgiltig
plan till upptaxering och undersökning af hela landets skogstillgång.
Med underdånig skrifvelse af den 2 april 1909 har å skogsvårdsstyrelsernas
vägnar deras förvaltningsutskott till Kungl. Maj:t öfvrlämnat
kommissionens betänkande med bilagor och därvid gjort underdånig
framställning i enlighet med kommissionens förslag.
Innan jag går vidare torde det tillåtas mig erinra om en vid 1909
års Riksdag väckt motion angående beviljande af medel lör påbörjande
af en sakkunnig undersökning af landets alla skogar. Motionären, som
redogör för hvad i sådant afseende förekommit vid ofvannämnda möte
mellan skogsvårdsstyrelserna, har i motionen anfört, bland annat.
För hela landets ekonomiska Rf vore skogarnas vård och förkofran
af den mest genomgripande betydelse; bibehållandet för kommande
Skogsvårdsstyrelsernas
framställning
den 2 april
1909.
Motion vid
1909 års
Riksdag.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
generationer af skogskapitalet måste vara en bland statsmakternas
viktigaste uppgifter. Trävarunäringen spelade emellertid i vår ekonomi
en så betydande roll, att det icke kunde vara öfverensstämmande med
klok hushållning att icke af skogarna tillgodogöra sig, hvad som vid
hvarje tillfälle vore möjligt utan att äfventyra skogsbrukets uthållighet
och skogskapitalets fortvaro. Meningarna om, huru den nuvarande
generationen hushållade med Sveriges skogar, huru stor den årliga tillväxten
i dessa skogar vore och huru stor virkesmängd därur årligen
uttoges, vore emellertid mycket delade bland fackmännen. Många hölle
före, att skogssköfling rådde i landet, att det årliga virkesuttaget således
väsentligen öfverskrede tillväxten. Andra däremot menade, att skogskapitalet
— särskildt hvad beträffar statens skogar — icke utnyttjades
i den grad, som både från ekonomisk synpunkt och för skogens föryngring
kräfdes. Ett rationellt och för ett uthålligt skogsbruk skäligt
tillgodogörande af landets skogstillgångar kräfde såsom underlag en
nöjaktig kännedom om skogskapitalets storlek och skogarnas beskaffenhet.
Motionären vore lifligt öfvertygad om, att förevarande fråga vore
af sådan vikt och betydelse och att den undersökning, som förutsattes
för vinnande af kännedom i nämnda hänseenden, borde igångsättas med
så stor skyndsamhet, att möjlighet bereddes statsmakterna att redan år
1909 taga frågan, åtminstone i viss del, under ompröfning. En mera
utvecklad lagstiftning till reglerande af landets hushållning med sina
skogar vore trängande och det i högre grad, ju mer det kunde befaras,
att skogskapitalet årligen minskades i stället för att vidmakthållas.
Hvarje sådan lagstiftning blefve emellertid mer eller mindre irrande
och oviss till sina verkningar, om tillgång ej funnes till systematiskt
utförda sakkunniga undersökningar om tillväxten och virkeskonsumtionen.
Stödd på sådana undersökningar, kunde lagstiftningen också lättare
anpassas efter olika landsdelars behof. Då de ifrågasatta undersökningarna
och deras bearbetande tnrde taga 4 år i anspråk, syntes hvarje
uppskof med deras igångsättande böra om möjligt undvikas.
Med hänsyn till omförmälda undersökningars stora betydelse och
brådskande natur vore ett mindre anslag redan år 1909 till undersökningarnas
igångsättande synnerligen önskvärd!. Gifvetvis borde Kungl.
Maj:t fastställa den närmare planen för undersökningen och medelsanvändningen.
Statsutskottet förklarade sig dela motionärens uppfattning, att en
undersökning af landets skogar skulle vara af stor betydelse för befordrande
af rationell skogsskötsel, men då frågan om anvisande af medel
för en sådan undersökning redan vore föremål för Kungl. Maj:ts pröfning
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
och alltså kunde förväntas blifva förelagd redan 1910 års Riksdag,
hemställde utskottet, att ifrågavarande motion icke måtte bifallas. Riksdagen
fattade sitt beslut i enlighet med utskottets hemställan.
Med anledning af skogsvårdsstyrelsernas ofvan omförmälda underdåniga
framställning af den 2 april 1909, inkom domänstyrelsen den 7
i samma månad till Kungl. Maj:t med infordrad t utlåtande i ämnet.
Domänstyrelsen anförde därvid hufvudsakligen följande.
Betydelsen af en undersökning af hela landets skogar hade visserligen
i de till ärendet hörande handlingar starkt betonats, men härtill
skulle vidare kunna läggas, att, enär rikets handelsbalans till mycket
väsentlig del vore beroende af export af produkter, som härrörde från
landets skogar eller för sin framställning fordrade sådana produkter —
trävaror, trämassa, järn in. m. — blefve kännedom om skogarnas beskaffenhet
och afkastning en fråga, som vore grundläggande för ledningen
af nationens ekonomi. Man hade länge uttalat fruktan för, att
landets skogar icke skulle kunna uthålligt uppehålla vår nuvarande
produktion af trävaror och trämassa m. m. Bland annat hade ett dylikt
uttalande gjorts i ett betänkande, som den 2 december 1908 afgifvits af
en kommitté, tillsatt af svenska trävaruexportföreningen, svenska trämasseföreningen,
skandinaviska cellulosaföreningens svenska sektion och
svenska pappersbruksföreningen. Vore eu sådan fruktan berättigad, så
måste en begränsning af vissa träförbrukande industriers omfattning
ske sakta och under loppet af eu längre tid, ty motsatsen skalle framkalla
en nationell kris, hvars räckvidd knappt torde kunna öfverskådas.
Det vore härvid ej fråga allenast om vår export och handelsbalans;
den stora mängd medborgare, som för sin utkomst vore beroende af
dylika industrier, kunde ej på en gång anvisas andra arbetsområden.
Sådant skulle framkalla eu social fråga af i vårt land hittills ej kända
dimensioner. Den ifrågasatta undersökningen af skogarna borde alltså
komma till stånd.
Af det anförda, fortsätter domänstyrelsen, torde ock framgå, att
kostnaderna för arbetets utförande borde bestridas af statsmedel. Visserligen
skulle man möjligen kunna ifrågasätta, att arbetet endast delvis
borde bekostas af staten. Denna tanke strandade emellertid därpå, att
återstoden icke kunde påläggas någon viss industri, såsom trävarurörelsen,
trämassefabrikationen eller någon annan industri, som förbrukade
trä. Sådana industrier vore nämligen ingalunda de enda förbrukarna
af våra skogars alster. Nationens förbrukning af husbehofs
-
Domänstyrelsens
utlåtande
den 7 april
1909.
Skogsvärdskommitténs
utlutande den
1 november
1909.
16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
virke kunde anses vara ungefär lika stor som samtliga industriers konsumtion
af skogsprodukter.
Beträffande den föreslagna metoden för arbetenas utförande ansåge
domänstyrelsen den föreliggande utredningen i ärendet styrka, att man
hade att påräkna allenast närmevärden. Men därest afståndet mellan
taxationsbältena och deras riktning på lämpligt sätt afpassades efter förhållandena,
torde likväl ganska göda resultat kunna erhållas. Dock vore
det tvifvelsutan berättigadt, att den undersökning, hvarom nu närmast
vore fråga, erkölle karaktär af försökstaxering på sätt i framställningen
angåfves.
De tillväxtundersökningar, som i samband med taxeringen skulle
utföras, kunde gifva anledning till den tanken, huruvida icke skogsförsöksanstaltens
arbeten skulle kunna ersätta sagda undersökningar. Så
vore emellertid alls icke förhållandet. Medan statens skoirsförsöksanstalt
hade till uppgift att genom undersökningar och jämförande försök
bidraga till lösandet af de för en rationell skogshushållning grundläggande
frågor, afsåge den nu ifrågasatta undersökningen i främsta
rummet att påvisa skogarnas nuvarande tillstånd, virkesmassa och afkastning,
men i dess program inginge icke lösmidet af de frågor, som
skulle vara grundläggande för vår framtida rationella skogshushållning.
På grund af hvad sålunda anförts har domänstyrelsen tillstyrkt
bifall till förevarande framställning, i hvad den afsåge nådig proposition
till Riksdagen att ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag
af 50,000 kronor till bekostande af en försökstaxering af skogarna i
Värmlands län på sätt i kommissionens betänkande föreslagits. Styrelsen
har ock ansett, att ledningen af detta arbete borde anförtros åt en
kommission af sakkunniga personer, men enär frågan om en sådan
kommission skulle blifva aktuell först efter det Riksdagen kunde hafva
beviljat amlag till den ifråga-åtta taxeringen, har domänstyrelsen ansett
något vidare uttalande i denna del af frågan tills vidare icke erfordras.
Till följd af nådig remiss har härefter den af Kungl. Maj:t den
5 juli 1907 tillsatta norrländska skogsvårdskommittén den 1 november
1909 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet. I detta utlåtande framhöll
kommittén, att det vore synnerligen angeläget att, ju förr desto
hellre, erhålla eu så vidt möjligt tillförlitlig utredning rörande de svenska
skogarnas nuvarande virkestillgång, deras årliga tillväxt samt mängden
virke, som ur densamma årligen uttogs. Undersökningen borde gilvetvis
inriktas, så att bästa möjliga resultat afvunnes densamma. » Genom
den utredning, som föreslagits af den utaf skogs vårdsstyrelserna till
-
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
satta kommissionen, kunde visserligen för de olika länen erhållas uppgift
om virkesförråd och tillväxt, vid den tidpunkt, då taxeringen utfördes,
men häraf framginge ej, huruvida dessa vore tillfredsställande
eller icke, i hvilket hänseende upplysning dock vore af stort värde.
Det hade upprepade gånger från skilda håll framhållits, å ena sidan,
att öfverafverkning och till och med sköfling redan länge pågått i vissa
delar af landet och, å andra sidan, att å vissa skogar virkeskapitalet
alltför länge öfverhållits, hvarigenom tillväxten i båda fallen nedsatts
under det normala. 1 hvad mån dessa farhågor ägde fog för sig skulle
utan ökad kostnad kunna utredas genom att jämföra nuvarande skogsförhållanden
med den skogstillgång och afkastning, som under någorlunda
normala förhållanden borde förefinnas i de olika länen. Sådan
jämförelse kunde ske, om vid taxeringen gjorda anteckningarom arealerna
af de nuvarande skogsbestånden för skilda trädslag, ålder, slutenhet och
bonitet sedermera sammanställdes med detaljundersökningar i slutna
bestånd för olika marker och åldrar. Detaljundersökningar i sådant
syfte hade ock redan påbörjats af statens skogsförsöksanstalt. För att
kunna för landet i dess helhet fullt utnyttja resultaten af dessa anstaltens
arbeten fordrades således blott, att vid landets uppskattning särskiljandet
af bestånden i ofvannämnda afseenden genom skogsfru’ söks anstaltens
medverkan skedde enligt samma grunder som för anstaltens profytor
samt att skogsförsöksanstaltens bearbetning af dess profytematerial så
påskyndades, att resultatet kunde föreligga färdigt, då den tillämnade
undersökningen af landets skogar beräknades vara afslutad.
Kommittén uttalade vidare, att kommittén delade kommissionens
mening om nödvändigheten af eu försökstaxering samt om lämpligheten
af densammas förläggande till Värmlands län. Emellertid ansåge kommittén,
att den af kommissionen föreslagna taxeringsprocenten vid försökstaxeringen,
eller 0,2 5 procent för öfre delen af länet och 0,5 procent
för den nedre delen, borde höjas till 1 procent för hela undersökningsområdet,
därest man önskade erhålla en verklig och systematisk utredning
rörande den taxeringsprocent, som vid rikstaxeringen skulle användas.
Då en sådan höjning af taxeringsprocenten komme att draga en afsevärdt
högre kostnad, borde försöksområdets omfång i samma mån inskränkas
och ej tilltagas större än oundgängligt vore. Ålfdals och
Färnebo härader i förening med Nyeds, Ölme och Vase härader bildade
ett mellan Vänern och norska gränsen sammanhängande område med eu
utmarksareal af omkring 710,000 hektar. Detta område syntes kommittén,
i anseende till såväl areal som terrängens och skogens växlande
Bill. till Piksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 106 Käft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
beskaffenhet, vara såsom försöksområde lämpligt. Denna areal måste
nämligen anses tillräcklig, särskild! om hänsyn toges därtill, att de län,
hvilkas utmarksarealer i väsentlig mån öfverstege 700,000 hektar, merendels
vore underkastade olika bestämmelser i skogshushållningshänseende
för olika delar, hvilket förhållande torde nödvändiggöra en klyfning af
uppskattningsmaterialet för hvarje sådant län. Äfven om därvid i ett
och annat fall hvarje del skulle komma att innehålla större areal än
700,000 hektar, syntes det ej af sådan anledning behöfiigt öka försöksarealen,
utöfver hvad nu föreslagits. Försökstaxeringens ändamål syntes
nämligen kunna vinnas, äfven om området för densamma ej vore till
arealen fullt jämförligt med de län eller delar däraf, å hvilka erfarenheterna
af försökstaxeringen skulle tillämpas. Hufvudsaken vore, att
försöksområdet i afseende å arealen kunde motsvara behofvet vid utredning
af taxeringsprocenterna samt vara tillräckligt för inrymmande
af så växlande skogsförhållanden, att jämförelser komme att erbjudas
med skogarna i landets olika delar. 1 båda dessa hänseenden syntes
det ofvan föreslagna området fylla betingelserna.
Enligt hvad kommittén inhämtat hade i senare tid omkring 246,000
hektar skogsmark inom Ålfdals och Färnebo härader undergått taxering
till minst 5, i vissa fall 10 procent, hvarjämte å en mindre del af denna
areal äfven förekommit trädräkning. Ett sådant material borde vara af
stor betydelse för kontrollen af den af kommissionen förordade metoden
och borde kunna lämna utgångspunkt för jämförelser mellan de resultat,
som vid försökstaxeringen komme att vinnas, å ena, samt verkligheten,
å andra sidan, särskild! som större delen af de till 5 procent uppskattade
skogarna taxerats beståndsvis, hvilket tillvägagångssätt vore ägnadt att
höja taxeringarnas tillförlitlighet. Därtill komme, att dessa taxeringars
resultat å vissa trakter kontrollerats vid därefter företagna afverkningar.
Genom en försökstaxering anordnad i den omfattning, kommittén
nu föreslagit, skulle material till jämförelser och kombinationer erhållas
för taxeringsprocenter af 1, 0,5, 0,33, 0,25 procent och så vidare, motsvarande
linjeafstånd om 1, 2, 3, 4 kilometer och så vidare. De olika
grupperna skulle sedermera kunna sammanställas dels med hvarandra
och dels med resultaten af de redan nu verkställda, tillförlitliga taxeringarna
till högre procent.
Om försökstaxeringen verkställdes på sätt kommittén nu föreslagit,
skulle kostnaden för densamma enligt ett vid kommitténs underdåniga
utlåtande fogadt kostnadsförslag uppgå till 66,000 kronor.
I anledning af frågan om tillsättande af eu kommission för att
öfvervaka försökstaxeringen, om en sådan komme till stånd, in. in. ville
19
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 143.
kommittén allenast erinra, att denna kommission syntes böra erhålla i
uppdrag jämväl att uppgöra förslag till utredning om årliga virkesförbrukningen
för landet i dess helhet, samt eventuellt verkställa sådan
utredning för uppskattningsområdet. Det stode nämligen klart för kommittén,
att, därest nu ifrågasatta omfattande undersökningar skulle kunna
blifva af den för landets skogshushållning genomgripande betydelse,
som skogsvårdsstyrelsernas kommission förmenat, en sådan utredning
oundgängligen erfordrades.
Under åberopande af hvad sålunda andragits ville kommittén i
underdånighet anmäla, att kommittén, under förutsättning att de af
kommittén nu framhållna synpunkter vunne beaktande, funnit den af
skogsvårdsstyrelserna gjorda framställningen förtjäna nådigt afseende.
Från hvad kommittén sålunda föreslagit och hemställt voro två af SMj»***g**ttr.
kommitténs ledamöter i vissa afseenden skiljaktiga, hvarvid dessa båda
förenade sig om ett yttrande, i hvilket de på anförda skäl framhållit
bland annat, att de ansåge tvifvelaktigt, huruvida en försökstaxering
anordnad i enlighet med hvad kommissionen föreslagit komme att lämna
tillförlitligt resultat. De ändringar i förslaget, som af kommittén förordats
vore, ej heller de, ägnade att bidraga till en nämnvärdt bättre
utredning. Såsom ett uttryck för skogsförhållandena i genomsnitt i vårt
land vore hela Värmland otvifvelaktigt att föredraga framför det af
kommittén föreslagna området. Taxeringsprocenten vore visserligen i
kommitténs förslag höjd till 1 procent, men härmed vore föga vunnet,
ty härigenom erliölles endast två resultat af 0,5 procent. Af två taxeringsresultat
kunde emellertid svårligen afgöras, hvar högsta felgränsen ginge
för 0,5 procenttaxeringar i jämförelse med andra säkrare taxeringar
eller verkligheten. Reservanterna föresloge för sin del såsom lämpligaste
undersökningsområde vissa skogar inom Ålfdals härads nedre
tingslag och Färnebo härad (undantagandes Rämen—Liljendals och Hällefors
skogar) och därjämte mellanliggande trakter. Förstnämnda skogar
vore förut taxerade till omkring 5 procent; de öfriga skogarna, eller
omkring 70,000 hektar, borde enligt reservanternas förslag nu försöksvis
taxeras till 5 procent. Härigenom vunnes en sammanhängande försöksyta
af omkring 300,000 hektar, hvarå all skog blefve uppskattad till
5 procent dels genom bestånds- dels genom linjetaxering.
För att erhålla en så vidt möjligt god föreställning om tillförlitligheten
hos en 5-procenttaxering, borde vidare dessa taxeringar jämföras
med stamräkningar å större och mindre arealer. Trädräkning hade
utförts å Hällefors skogar, å hvilka linjetaxering och stamräkning dels
Sammanfattning
af
förslagen.
20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
för skilda block dels för kela arealen nu borde verkställas. Äfven på
en af staten inköpt större skogskomplex kade utförts både stamräkning
ock 5-procenttaxering, kvaraf resultaten kunde erkållas ock jämföras.
Härigenom kunde med stor säkerket bestämmas det sannolika fel, som
en 5-procenttaxering kunde antagas gifva å ett område af försöksytans
storlek. För att få ett uttryck för felgränsen vid taxeringsprocenten 0,5
och därunder borde slutligen linjetaxering till 2 procent utföras öfver
hela försöksområdet 300,000 hektar. Genom olika kombinationer af
linjer kunde därefter erkållas fyra resultat för 0,5-procenttaxering, åtta
för 0,2 5-procenttaxering ock sexton för 0,12 5-procenttaxering. Häraf
skulle med tillräcklig tydlighet framgå de högsta felgränserna för olika
procenttaxeringar.
Vid den föreslagna taxeringen skulle träden uppskattas från ock
med 15 centimeter för 5-procenttaxeringen ock vid 2-procenttaxeringen
därjämte göras anteckning om beståndsgränser. Borrning af träden
skulle utföras endast delvis, enär procenten af de träd, som behöfde
borras, bäst utröntes af det profträdsmaterial, söm omnämndes i kommissionens
yttrande.
Kostnaderna för denna försökstaxering beräknades af reservanterna
uppgå till 33,000 kronor.
I särskild! yttrande har en af reservanterna framhållit bland
annat, att kan ej ansåge möjligt att genom den af kommissionen
föreslagna undersökningen erhålla tillfredsställande utredning vare sig
angående mängden af den skog, som växte så litet, att den ur skogshushållningssynpunkt
borde afverkas, eller angående huruvida afverkningarna
å vissa trakter vore för små i förhållande till skogens ålder.
Samma reservant kar framhållit vikten af, att de sammandragskartor,
som anskaffades för de skilda länen, granskades förr än de användes
vid en ifrågasatt linjetaxering.
Af det ofvan anförda framgår att beträffande den ifrågasatta för
ö
O
sökstaxeringen framlagts tre särskilda förslag nämligen:
l:o. Det af sliogsvårdsstyrelsernas kommission utarbetade, af domänstyrelsen
tillstyrkta förslaget.
Enligt detta förslag skulle försökstaxeringen afse kela Värmlands
län, omfattande cirka 1,500,000 hektar utmark. Taxeringslinjerna skulle
å ett område af cirka 1,000,000 hektar, norrifrån räknadt, uppgås på
ett inbördes afstånd af 4 kilometer, hvithet, då hvarje linje gjordes 10
meter bred, komme att motsvara en taxering af 0,2 5 procent af arealen.
På återstående delen af länet, eller 500,000 hektar, skulle linjerna läggas
21
Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
2 kilometer från hvarandra, motsvarande 0,5-procenttaxering. Kostnaden
har beräknats till 50,000 kronor.
2:o. Skogsvårdslcommitténs förslag.
Förslaget innebär, att taxeringsprocenten skulle höjas till 1 procent.
För att begränsa den härmed förenade kostnadsökningen vill
kommittén inskränka försöksområdet till endast en del af Värmland,
nämligen Ålfdals, Färnebo, Nyeds, Olme och Väse härader om tillsammans
710,000 hektar. Kostnaden beräknas till 66,000 kronor.
3:o. Förslag framställdt af två reservanter inom kommittén.
Äfven reservanterna vilja förlägga profundersökningen till Värmland,
men inskränka sig till en areal af 300,000 hektar, af hvilka 230,000
hektar förut taxerats till 5 procent. Enligt reservationen skulle återstående
70,000 hektar af området i fråga taxeras till 5 procent, så att
en sammanhängande försöksyta om 300,000 hektar erhölles, hvars skogstillgångar
man kände genom en 5-procenttaxering. Därefter skulle hela
området taxeras på nytt till 2 procent för att på så sätt erhålla jämförelser
mellan resultaten af taxeringar till olika procenter. Vidare
skulle ett område om 16,000 hektar, som under senaste åren trädräknats,
taxeras till 5 procent för att kontrollera säkerheten hos en 5-procenttaxering.
Kostnaden beräknas af reservanterna till sammanlagdt
33,000 kronor.
Den fråga, som utgör ämnet för denna min underdåniga framställning,
har, såsom varande af utomordentlig bet}Äelse för hela vår
skogshushållning, ådragit sig liflig uppmärksamhet såväl inom fackkretsar
som i den dagliga pressen. Särskild! vid ett af Föreningen för
skogsvård i december 1909 anordnad! möte underkastades frågan en
ingående pröfning. Vid detta möte redogjorde extra jägmästaren Henrik
Pettersson, hvilken, såsom jag redan meddelat, varit ledamot i den af
skogsvårdsstyrelserna tillsatta kommissionen, för den af kommissionen
uppgjorda planen för taxeringen samt för den metod kommissionen tänkt
sig för kontroll af taxeringens resultat, Fn liknande redogörelse lämnades
vid tillfället jämväl af botanisten vid statens skogsförsöksanstalt docenten
Henrik Hesselman. Då de synpunkter, som därvid framlades, fullständiga
och förtydliga den af kommissionen uppgjorda planen för arbetet samt
bidragit att bringa frågan om försökstaxeringen uti ett i viss mån ändradt
läge, ber jag att med några ord få antyda innebörden af de sålunda
lämnade redogörelserna, Beträffande de närmare detaljerna samt den
vid mötet förda diskussionen ber jag att få hänvisa till första häftet
af skogsvårdsföreningens tidskrift för år 1910.
Skogsvårdiföreningem
möte
december1909.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
Redogörelsernas hufvudsakliga innebörd är följande. Kommissionen
både, såsom förut meddelats, föreslagit, att öfver hela landet borde
uppläggas ett nät af 10 meter breda taxeringslinjer, hvarigenom all
skog på en viss del af landets areal skulle kunna i verkligheten noggrant
taxeras. Ju närmare dessa linjer läge hvarandra desto säkrare
blefve uppenbarligen de slutsatser, som af den sålunda skedda taxeringen
kunde dragas rörande landets skogstillgång. Då det af ekonomiska skäl
tydligen vore af vikt, att antalet dylika linjer inskränktes till det minsta
möjliga, hade fråga uppstått om det största afstånd mellan linjerna, som
kunde medgifvas, utan att säkerheten af det resultat, som med taxeringen
afsåges, därigenom äfventyrades. Frågan härom eller, hvilket vore detsamma,
frågan om den lägsta tillrådliga taxeringsprocenten hade af kommissionen
underkastats en, så vidt förhållandena det medgifvit, ingående
pröfning. Erfarenheten hade visat, att den taxeringsprocent, som erfordrades
för erhållande af tillfredsställande resultat, varierade i förhållande
till arealen af det område, som skulle taxeras; taxeringsprocenten
kunde sänkas i den mån området ökades. I betraktande häraf
och med stöd af vissa rön, som framgått af redan verkställda taxeringar
å större områden, hade kommissionen för sin del kommit till den öfvertygelse,
att så stora områden som hela län skulle kunna med säkert
resultat uppskattas med en taxeringsprocent af 0,1 å 0,5 procent. Denna
öfvertygelse hade ytterligare stärkts genom den kontrollundersökning
på papperet, som kommissionen, såsom ofvan omtalats, låtit verkställa
(se bil. III). Kommissionen hade följaktligen ansett sig kunna förorda
en linjetaxering af de särskilda länen efter en taxeringsprocent, som,
beroende på länens större eller mindre areal utmark, varierade mellan
0,1 och 0,5 procent.
Kommissionen hade vid uppgörandet af sitt förslag utgått därifrån,
att resultatet af den verkställda taxeringen skulle kunna säkert kontrolleras
genom det undersökta materialets uppdelning och studiet af de
särskilda delarnas inbördes variation. Om kontroll på sådant sätt i
verkligheten skulle kunna erhållas berodde ytterst därpå, huruvida virkesmassornas
variationer hade en sådan lagbundenhet, att man å dessa
skulle kunna tillämpa sannolikhetskalkylens lagar. Därom kände man
emellertid intet med säkerhet. Den af kommissionen företagna försökstaxeringen
på papperet talade emellertid i högsta grad för att så vore
förhållandet. För erhållande af full visshet härutinnan måste försök i
stor skala verkställas å marken. Detta hade varit en af de hufvudsakliga
anledningarna, till att kommissionen framkommit med sitt förslag om
vidtagande af den nu ifrågasatta försökstaxeringen af Värmlands län.
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
Genom att vid denna försökstaxering på visst närmare angifvet sätt
uppdela de särskilda taxeringslinjerna i smärre, kilometerlånga stycken
samt att undersöka och med hvarandra jämföra resultaten för olika
sådana delar af en och samma taxeringslinje vore möjlighet gifven att
med full visshet afgöra, huruvida sannolikhetskalkylen skulle kunna tilllämpas
jämväl vid beräkningar af skogsproduktionen. Vore så fallet
erhölle man ett medel att med tillämpande af sannolikhetskalkyl län
för län kontrollera en rikstaxerings resultat.
Det af kommissionen framställda förslaget till uppdelande af Värmlands
län i två delar att taxeras efter olika procenttal erfordrade, för
vinnande af naturligare skogsområden, jämkning så till vida, att det
tätare linjenätet sträckte sig något längre mot norr än kommissionen
föreslagit, så att den så kallade marina gränsen komme att utgöra skillnaden
mellan de båda områdena. Härigenom skulle emellertid kostnaderna
för försökstaxeringen i någon mån ökas. Enligt verkställd beräkning
skulle i sådant fall för försökets verkställande erfordras 60,000
kronor i stället för af kommissionen beräknade 50,000 kronor.
Till följd af nådig remiss har domänstyrelsen den 20 december Dommstyreisen
1909 afgifvit förnyadt utlåtande i ärendet. I detta utlåtande framhåller
domänstyrelsen, bland annat, att genom den utredning ärendet numera
vunnit, frågan om försökstaxeringen erhållit en delvis annan innebörd
än från början därmed afsetts. I vissa delar vore den kritik, som framkommit
mot kommissionens förslag, icke sammanstämmande. Den norrländska
skogsvårdskommittén hade i likhet med reservanterna inom
kommittén, hufvudsakligen ägnat sin uppmärksamhet åt den taxeringsprocent,
som erfordrades för en tillförlitlig taxering af ett område af
viss storlek. I sådant afseende hade kommittén föreslagit, att taxeringsprocenten
skulle höjas till 1 procent, hvaremot reservanterna föreslagit
dess höjning till 2 procent, för att erhålla ett tillräckligt antal taxeringsresultat
af hvarje taxeringsprocent, som skulle pröfvas. Såväl kommittén
som reservanterna hade vidare gjort särskilda uttalanden om försöksområdets
lämpligaste omfattning.
Mot såväl det af kommitténs majoritet föreslagna som det af reservanterna
ifrågasatta försöksområdet kunde anmärkas, att dessa områden
icke vore fullt kommensurabla med vare sig Värmlaud i dess
helhet eller än mindre med flertalet län i södra och mellersta delarna
af landet.
En försökstaxering af hela Värmland med dess olika vattensystem
och vattendelare, dess bygd och obygd, syntes domänstyrelsen af synner
-
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
ligen stort värde. Styrelsen liade i sitt den 7 april 1909 i detta ärende
afgifna utlåtande framhållit, att afståndet mellan taxeringslinjerna och
deras riktning därvid måste på lämpligt sätt afpassas efter förhållandena.
Deras riktning borde i allmänhet bilda rät vinkel mot längdsträckningen
af landskapets höjder, hvilket i regeln ej kunde för ett större område
uppnås med allenast ett linjenät. Det vore möjligt, att denna allmänna
regel, som för mera begränsade områdens taxering ofta påkallat användande
af olika linjenät för skilda delar däraf, ej heller kunde helt
åsidosättas vid taxering af större områden. Sannolikt vore ock att med
afseende på sådana områden den odlade bygdens fördelning måste
spela en afgörande roll vid bestämmande både af linjenätets riktning
och af afståndet mellan linjerna, hvaraf vid konstant bredd hos taxationsbältena
taxeringsprocentens storlek vore beroende. Den odlade bygden
kunde nämligen sönderdela skogsarealen i större och mindre komplex,
och då fråga vore om taxering af sådana skilda delar af större områden,
borde alla dessa delar blifva lika rätt taxerade och alltså
taxeringsprocenten höjas för de smärre. Det vore ock sannolikt, att
försökstaxeringen skulle kunna lämna allsidigare resultat, om vid arbetet
försöksområdets geologiska förhållanden beaktades, så att Värmlands län
dels kunde betraktas såsom en enhet, dels såsom deladt genom geologiska
gränser i områden under och öfver marina gränsen samt tillika
i områden med olika berggrund, åtminstone öfver marina gränsen.
Domänstyrelsen hade ansett den ifrågasatta taxeringsmetoden böra
underkastas en än grundligare utredning, förr än den försökstaxering,
som ursprungligen afsetts i skogsvårdsstyrelsernas framställning, skulle
äga rum. En sådan utredning af taxeringsmetoden ansåge styrelsen
likväl numera delvis vara förebragt genom den utveckling och tillämpning
af sannolikhetskalkyler, som vid skogsvårdsföreningehs möte den
17 december 1909 framlagts. Och det afsedda målet måste anses vara
af så allmän och stor betydelse, att det icke finge uppgifvas. Domänstyrelsen
ansåge sig därför fortfarande böra hemställa, att skogsvårdsstyrelsernas
förevarande framställning måtte bifallas och en försökstaxering
af hela Värmlands läns skogar komma till stånd.
Styrelsen vore likväl ingalunda viss om, att kostnaderna för den
ifrågasatta försökstaxeringen skulle kunna till fullo bestridas för det i
framställningen i sådant hänseende angifna beloppet 50,000 kronor.
Särskilt syntes resekostnaderna och ersättningen för inarbetet hafva
beräknats lågt, medan arbetsprodukten vid utarbetet beräknats högt.
Styrelsen föranlätes slutligen, af hvad som framkommit under skogsvårdsföreningens
nyssnämnda möte, att ifrågasätta huruvida icke det
25
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 143.
vore lämpligt, att ärendet, innan det af Kungl. Maj:t slutligen pröfvades,
ånyo utställdes till yttrande af skogsvårdskommittén..
Den af skogsvårdsstyrelserna tillsatta kommissionen inkom sedermera
med en den 15 januari 1910 dagtecknad underdånig skrifvelse, i
hvilken kommissionen anför hufvudsakligen följande.
Den norrländska skogsvårdskommittén och dess reservanter hade
påyrkat ändring i det föreslagna sättet för försökstaxeringens utförande
af det skäl, att kommissionens förslag icke skulle möjliggöra nöjaktig
kontroll af taxeringsresultatet. Häremot ville kommissionen nu åberopa
dels den af docenten Hesselman och extra jägmästaren Pettersson vid
skogsvårdsföreningens omförmälda möte lämnade utredning och dels ett
vid skrifvelsen fogadt intyg af professorn i mekanik och matematisk
fysik vid Stockholms högskola Ivar Fredholm. Enligt kommissionens
uppfattning framginge häraf oförtydbart, icke blott att en taxering enligt
skogsvårdsstyrelsernas förslag med all säkerhet kunde nöjaktigt kontrolleras,
utan ock att detta förslag vore det enda, som i försöksafseende
vore tillfredsställande.
På grund häraf hemställde kommissionen i underdånighet, att eu
afvikelse från den ursprungliga planen i de riktningar, som inom norrländska
skogsvårdskommittén föreslagits, icke måtte ifrågakomma. Däremot
ville kommissionen förklara sin lifliga anslutning till den ofvan omtalade,
vid skogsvårdsföreningens möte föreslagna jämkningen af gränsen
mellan de områden, som enligt skogsvårdsstyrelsernas förslag skulle
taxeras till olika procenter, sä att trakterna under den s. k. manna
gränsen i Värmland, så vidt möjligt, komme att tillhöra det södra,, högre
taxerade området. Denna ändring, som syntes väl motiverad af dessa
trakters mera omväxlande skogsbestånd, skulle dock medföra en kostnadsökning
af 10,000 kronor.
Kommissionen ville alltså i underdånighet hemställa, att forsökstaxeringen
måtte utföras enligt det af skogsvårdsstyrelserna åberopade
betänkandet dock med den ändring, att största delen af det värmländska,
under marina gränsen belägna området med en areal af cirka 900,000
hektar måtte taxeras till 0,5 procent, medan återstående, i norra Värmland
belägna 608,000 hektar skulle taxeras till 0,2 5 procent, samt att
i öfverensstämmelse härmed anslaget till försökstaxeringen måtte sättas
till 60,000 kronor.
I ofvan nämnda af professorn Fredholm afgifna intyg uttalar denne
såsom sin åsikt, att sannolikhetskalkylen kunde tillämpas på skogstaxering,
på sätt af kommissionen föreslagits; att de för nämnda kalkyl
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 106 Iläft. 4
Kommissionen
den 15 januar i
1910.
Intyg af
professorn
Fredholm.
Norrländska
skogsvårdskommiltén
29 januari
1910.
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
gällande lagar, som med framgång tillämpats på många andra områden,
äfven borde med lika stor fördel kunna tillämpas på det problem, kommissionen
haft sig förelagdt; att man af taxeringsmaterialet inom ett
gifvet område borde kunna draga slutsatser beträffande det sannolika
fel, hvarmed taxeringen kunde vara behäftad och sålunda därigenom
afgöra, huruvida taxeringsprocenten varit för behofvet tillräcklig eller
ej; samt att man genom den föreslagna försökstaxeringen af Värmlands
län skulle kunna afgöra, om man genom en linjetaxering till föreslagna
låga procenter skulle kunna erhålla resultat tillräckligt noggranna för
det afsedda ändamålet.
Norrländska skogsvårdskommittén har den 29 januari 1910 afgifvit
förnyadt underdånigt utlåtande i ärendet och anför därvid hufvudsakligen
följande.
Den af skogsvård sstyrelserna tillsatta kommissionen hade uti sitt
ofvan omförmälda betänkande såsom försökstaxeringens viktigaste uppgift
angifvit samlande af material för bestämmande af de uppskattningsprocenter,
som, vid en taxering af hela landets skogstillgång, skulle för
landets olika delar finnas erforderliga. Kommittén hade i följd häraf
funnit hufvudvikten vid försökstaxeringen ligga dels därpå, att ett flertal
genom olika kombinationer af taxeringslinjer framkomna resultat kunde
med hvarandra jämföras, dels ock därpå, att för dessa kombinationer
funnes att tillgå taxeringsresultat efter ett procenttal, som vore högre än
det högsta procenttal, hvilkets användbarhet skulle pröfvas, således högre
än 0,5 procent.
En af ledamöterna i omförmälda kommission, extra jägmästaren
Henrik Pettersson, hade emellertid i sitt uttalande vid skogsvårdsföreningeus
ofvan omförmälda sammanträde angifvit försökstaxeringens ändamål vara
att klargöra, huruvida kommissionens, hufvudsakligen på teoretiska grunder
baserade öfvertygelse, att skogarnas variationer vore tillräckligt lagbundna
för att möjliggöra en kontroll af taxeringsresultatet genom
sannolikhetsberäkning, vore riktig eller icke. Ehuru det ej utsagts i
betänkandet, hade emellertid, enligt hvad extra jägmästaren Pettersson
meddelat, kommissionen tänkt sig, att den af kommissionen föreslagna,
beståndsvis förda längden skulle, oafsedt beståndsgränser, afslutas för
hvarje kilometer, hvarigenom taxeringsytan skulle uppdelas i kilometerlånga,
d. v. s. en hektar stora profytor.
Genom de af extra jägmästaren Pettersson sålunda gjorda förtydliganden
och tillägg äfvensom genom hvad professor Fredholm och
docenten Hesselman andragit i frågan, hade denna kommit i ett i viss
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
mån förändradt sakläge; försökstaxeringens ändamål skulle nu vara att
undersöka, huruvida och i hvilken mån en på åtskilliga andra områden
med fördel använd metod, den s. k. probabilitetskalkylen, vore tillämplig
äfven med afseende på uppskattning af skog, d. v. s. spörsmålet hade
öfvergått från att vara af öfvervägande praktisk innebörd till att vara
hufvudsakligen vetenskapligt. Vid sådant förhållande och med hänsyn
till de uttalanden i ärendet, som af vetenskapsmän numera afgifvits,
ville kommittén icke ställa sig afvisande mot bifall till framställningen
sådan densamma numera, efter kommissionens senaste underdåniga inlaga,
förelåge. Kommittén ansåge sig därvid emellertid icke böra underlåta
att fästa uppmärksamheten därå, att den ifrågasatta taxeringen af hela
landets skogstillgång syntes för att fullt tjäna sitt ändamål förutsätta
tillgång på noggranna kartor, utvisande markfördelningen, en förutsättning,
som flerstädes inom vårt land torde komma att brista.
Såsom af den ofvan lämnade redogörelsen framgår afser skogsvårdsstyrelsernas
i detta ämne gjorda underdåniga framställning ytterst
åstadkommandet af en i möjligaste mån allsidig utredning rörande den
nationalekonomiskt betydelsefulla frågan om det sätt, på hvilket Sveriges
skogskapital för närvarande förvaltas. En utredning i sådant afseende
kräfver emellertid kännedom om åtskilliga faktorer, som vi med skogsstatistikens
nuvarande ståndpunkt sakna möjlighet att med säkerhet bedöma.
Bland sådana faktorer märkas särskildt kännedomen om den
nuvarande virkestillgången i landets skogar, skogarnas tillväxtförmåga,
äfvensom storleken af den skogsafverkning, som för närvarande äger rum.
För egen del är jag lifligt öfvertygad om den stora betydelsen
af eu utredning sådan som den nu ifrågasatta, hvilken skulle blifva af
grundläggande betydelse för ett ekonomiskt tillvaratagande af en af
vårt lands viktigaste inkomstkällor. Det är emellertid uppenbart, att
en utredning af så omfattande art icke kan verkställas utan afsevärda
pekuniära uppoffringar och att, därest företaget skall kunna komma
till stånd, de för ändamålet erforderliga penningmedel måste gäldas af
statsverket. I betraktande af frågans utomordentliga betydelse för hela
landet och med hänsyn jämväl till den offervillighet, statsmakterna
ständigt visat beträffande skogsväsendet, tvekar jag dock icke att tillstyrka
Kungl. Maj:t att hos Riksdagen äska medel för ifrågavarande
ändamål.
Den af skogsvårdsstyrelserna tillsatta kommissionen har såsom ett
första led i utredningen föreslagit, att landets nuvarande skogstillgång
Departements
chefen.
28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
skulle uppskattas genom eu öfver hela landet utsträckt linjetaxering.
Genom denna taxering skulle kännedom erhållas om landets verkliga
skogstillgång såväl beträffande olika slag af skog som ock beträffande
tillgången inom olika åldersklasser och af olika dimensioner. Vidare
skulle man genom denna taxering erhålla föreställning om den nuvarande
årliga tillväxten äfvensom ledning för bedömandet af den skogsproduktion,
som framdeles genom rationell skötsel af skogarna skulle
kunna påräknas. Kommissionen har beräknat kostnaderna lör denna
undersökning af hela landet till 635,000 kronor. Arbetet skulle kunna
vara slutförd t på omkring 3 år. Då emellertid kommissionen grundat
en del af sina slutledningar på antaganden, hvilkas riktighet icke utan
försök i verkligheten kunde till fullo bevisas, har kommissionen framställt
förslag om en försökstaxering af skogarna inom Värmlands län.
Det lärer vara uppenbart, att ett företag af så omfattande, art
som den nu ifrågasatta uppskattningen af hela Sveriges skogar icke
bör komma i fråga, utan att försök dessförinnan anställts angående
tillförlitligheten af det ifrågasatta förfaringssättet. Beträffande sättet för
försökets verkställande hafva meningarna emellertid varit delade. .Särskild!
inom norrländska skogsvårdskommittén hafva olika förslag framställts
för för söks taxeringens anordnande, och hafva inom kommittén
uttalats tvifvel om tillförlitligheten af de slutsatser, som skulle kunna
dragas af en undersökning anordnad i enlighet med den af kommissionen
utarbetade planen. Efter de närmare upplysningar rörande denna plan,
som framkommit vid skogsvårdsföreningens förut omtalade sammanträde,
har dock, såsom redan meddelats, kommittén numera förklarat sig icke
ställa sig afvisande mot det af kommissionen föreslagna försökets verkställande.
Vid detta förhållande och med hänsyn till öfriga i frågan gjorda
uttalanden af såväl vetenskapsmän som framstående forsta]än, synes
mig kommissionens berörda förslag till försökstaxering af skogarna i
Värmlands län kunna förordas; dock med iakttagande af den i kommissionens
skrifvelse den 15 januari 1910 tillstyrkta modifikation i fråga
om taxeringslinjernas uppdragande, hvarigenom en större del af länet,
än förut beräknats, skulle komma att taxeras till 0,5 procent. Skulle
emellertid vid arbetets igångsättande vissa jämkningar i planen befinnas
önskvärda, finnes ju alltid tillfälle för Kungl. Maj: t att därom meddela
erforderliga föreskrifter. Genom berörda försökstaxering skulle, enligt
min uppfattning, klarhet vinnas, bland annat, om det lägsta möjliga
procenttal, som borde vid taxeringen användas, om möjligheten af kontroll
utaf resultatets riktighet samt om de med en linjetaxering för
-
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
bundna kostnader, allt ämnen, som äro afgörande för frågan, huruvida
den föreslagna rikstaxeringen är ekonomiskt utförbar eller ej.
Kostnaden för denna förundersökning, som i kommissionens ursprungliga
förslag antagits kunna verkställas på ett år, bar, med iakttagande
af nyssnämnda modifikation, af kommissionen beräknats till
60,000 kronor. Samma modifikation kommer uppenbarligen att i viss
mån inverka på den för undersökningens slutförande erforderliga tiden.
Beträffande nämnda kostnadsberäkning har jag intet att erinra.
Då emellertid beloppet 60,000 kronor påtagligen kunnat beräknas allenast
approximativt, lärer det anslag, om hvars äskande hos Riksdagen jag
härmed anhåller få göra framställning, böra upptagas såsom förslagsanslag.
Då det är af vikt, att försöksundersökningen må kunna taga
sin början redan under innevarande år, borde anslaget göras för Kungl.
Maj:t tillgängligt redan under år 1910.
Sedan Riksdagen fattat sitt beslut i ämnet, torde jag blifva i tillfälle
att underställa Kungl. Maj:ts afgörande frågan om tillsättande af
den arbetsledning, som af kommissionen förutsättes, äfvensom de öfriga
frågor, som beträffande de närmare detaljerna vid arbetets utförande
må finnas nödiga.
Under åberopande af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i
underdånighet, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen
att
för utförande af en för söksunder sökning rörande virke stillgång
och tillväxt m. m. af skogarne i Värmlands län å extra stat för år 1911
anvisa ett förslagsanslag af 60,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj: t
att under år 1910 af tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna
erforderlig del af beloppet.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade lians Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnade, att
proposition i ämnet af den lydelse, bilaga. . . till detta
protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Ernst Öberg.
30
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 143.
Bil. I.
Program
för
ifrågasatt undersökning af Sveriges skogstillgångar.
Undersökningen tankes utförd länsvis genom skogsvårdsstyrelsema.
Kartor.
En uppskattning af denna art förutsätter närmelsevis kännedom om undersökningsområdets
areal skogsproduktiv mark, hvarför en första åtgärd skulle vara
att genom öfverarbetning och sammandrag af förefintligt kartmaterial fullständiga
vår arealstatistik på detta område. En sådan statistik borde uppgöras länsvis och
— särskildt i de norra länen, där olika vattenområden äro skarpt begränsade —
separat för hvarje flodområde.
Uppskattningen
af skogarnas virkesmassa kan i afsevärda delar af landet ske med ledning af redan
utförda taxeringar. Där sådana ej finnas, torde ett nöjaktigt resultat enklast vinnas
genom en linjetaxering i stort. Det ligger i sakens natur och har af erfarenheten
bestyrkts, att ju större område man i ett sammanhang taxerar, dess mindre behöfver
taxeringsprocenten vara. Medan man för att få en tillförlitlig uppskattning
af ett mindre bestånds virkesmassa måste uppräkna skogen å 5—10 % af beståndets
hela areal, har för större komplex en afsevärdt mindre procent visat sig nöjaktig.
Med nöjaktigt resultat torde för nu ifrågavarande ändamål kunna förstås
ett största tillåtna fel af 10 %. Vid stora taxeringar i Västerbotten har framgått,
att den använda taxeringsprocenten 10 redan å 1,000 härs komplex saklöst kan
sänkas till 5. När 10,000 har hade taxerats, uppgick virkesmassan per har till en
viss siffra — c:a 60 kbm. — som sedan icke afsevärdt ändrats, fast den taxerade
arealen sjudubblats. D. v. s. taxeringsprocenten hade från början kunnat sättas till
en sjundedel af den för smärre arealer nödiga 5 — 0,7 % ■ För den, som känner
dessa trakter, där de taxerade skiftena ligga växelvis med andra ägares, till ungefär
lika areal uppgående mark, står det vidare klart, att resultatet af taxeringen äfven
gäller för de mellanliggande skiftena, d. v. s. att för ifrågavarande komplex å
140,000 har en taxeringsprocent af 0,3 5 skulle vara fullt tillräcklig. Med stöd af
31
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 143.
sådana exempel ur praktiken torde det icke vara förmätet att påstå, att så stora
enheter som hela län skulle kunna säkert taxeras med en taxeringsprocent af 0,i
— 0,5 %.
Detta öfverslag göres dock endast för kostnadernas beräknande. Ty vid utförandet
kan man erhålla fast mark under fotterna genom att påbörja taxeringen
med en mindre procent och fullfölja den ända tills resultatet upphör att oscillera.
I det föregående har förutsatts, att taxeringslinjerna — som böra göras 10
m. breda — uppgås efter kompass vinkelrätt mot floddalarna. Detta sätt torde i
de skogrika länen vara det lämpligaste. I de skogfattiga åter kan det vara ändamålsenligare
att fritt uppsöka typiska skogsområden och där utlägga taxationslinierna
efter förrättningsmannens bepröfvande.
Vid taxeringen föres exteriör i vanlig ordning. Lämpligast synes vara att
på förhand vissa ^ skogstyper fixeras, hvilka skola särskiljas, och att sedan vidare
uppdelning i bestånd ej ifrågakommer. Som sådana typer föreslås tall-, gran-, ek-,
bok-, annan löf- och blandskogar, dränerad och försumpad mark, kalmark, mossar
och berg. Skogsbestånden skiljas i likåldriga och olikåldriga, de förra i åldersklasser.
På så sätt erhållas relationstal för den på kartan uppmätta arealens fördelning
på de olika typerna.
A det 10 m. breda taxationsbältet mätes vid 1,3 m. från marken alla träd,
som hålla minst 10 cm. vid brösthöjd. I protokollet inprickas trädantalet i hvar
och en af dimensionsklasserna 10—14, 15—19, 20—24 etc. Torrträd och vindfällen
föras särskildt.
På hvar 10:de 20 m. kedja räknas därjämte antal träd i dimensionsklasserna
5—9 cm. och under 5 cm. med minst 1 m. höjd. På sista metern af hvarje
sådan 10:de kedja räknas jämväl mindre än 1 m. höga plantor.
Profträd.
Hvar 100:de individ i föregående grupper — plantor under 1 m., buskar
öfver 1 m. höjd men under 5 cm. vid brösthöjd och träd om 5—9, 10—14, 15—19
etc. cm. — uttages som profträd och beskrifves noggrant.
Då det af praktiska skäl ej kan ifrågakomma att fälla profträden, måste
mätningarna på dem utföras på något sätt, som möjliggör en uppskattning af deras
virkesmassa och tillväxt på rot. Under de senare åren har genom intresserade
skogsägares försorg öfver hela Norrland och Dalarna insamlats uppgifter om stamform
och tillväxt hos ett mycket stort antal träd med vissa bestämda mått vid 1,3
m. och 6 m. öfver marken samt i olika höjdklasser. På grundvalen af dessa undersökningar,
hvilka i vinter utsträckas äfven till södra Sverige, äro nu hjälptabeller
under utarbetande, hvilka skola ligga färdiga, när bearbetningen af det nu ifrågasatta
uppskattningsmaterialet kan taga sin början.
För att vid profträdens bearbetning kunna utnyttja dessa hjälptabeller föreslås,
att anteckningarna om profträden få omfatta:
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
Trädslag.
Diameter i cm. vid 1,3 m.
Diameter i cm. vid 6 m.
Kronans höjd öfver marken i m.
10 sista toppskottens ungefärliga sammanlagda längd i dm.
Ålder å ett borrspår vid 1.3 m.
Antal årsringar å yttersta cm. af radien.
Barkens tjocklek vid 1,3 m. _
I öfrigt antecknas allt af intresse rörande profträdets utseende, ställning i
beståndet, synliga skador etc. På buskar under 1,3 cm. mätes endast höjden och
antecknas åldern, hvilken i vanliga fall kan afläsas på årsskotten eller ock på annat
sätt utrönas.
Då profträden genom sättet för deras uttagande representera en iortatad bild
af skogen, kunna olika variationers frekvens inom profträdsmaterialet betraktas som
gällande för hela skogen. Att hvart 100:de träd som profträd är fullt tillräckligt,
har framgått af praktiska försök i Västerbotten.
Så t. ex. fås genom att nedsummera profträdens kubikmassor åldersklassvis
en fördelning af virkesförrådet på åldersklasser, hvilken åtminstone hvad olikåldriga
skogar beträffar torde blifva något fullkomligt enastående och af stort värde för
bedömande af skogarnas tillstånd. På samma sätt kunna de profträd summeras,
hvilkas tillväxtprocent är 1, 2, 3 etc., och erhalles härigenom en betydligt värdefullare
inblick i skogarnas tillväxtförhållanden än hvad vanliga tillväxtmedeltal
kunna erbjuda.
Kostnaden.
Vid taxeringen kostar ett arbetslag högst 30 kr. om dagen. Ett dylikt lag
går på dagen minst 4 km.
Vid en taxeringsprocent af 0,i taxeras alltså per dag 4,000 har med en
kostnad af 0,7 5 öre per har. Med en taxeringsprocent af 0,5 stiger taxerade arealen
till endast 800 har med en kostnad af 3,7 öre per har. Olika taxeringsprocenter
torde behöfva användas i olika landsändar, hvarför kostnaderna komma att varieia.
Utan fara för underskattning synas dock medelkostnaderna kunna anslås till 3 öre
per har, hvilket för hela arealen här ifrågavarande skogmark — 16 millioner har
— skulle göra 480,000 kr. Då emellertid som förut framhållits betydande arealer
enskild skogsmark förut äro så noggrant taxerade, att endast kompletterande
tillväxtundersökningar här behöfva utföras, torde förestående siffra kunna nedbringas
till 450,000 kr.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
33
Bil. II.
Program
för
ifrågasatt undersökning af Sveriges skogstillgångar.
I betänkandet har föreslagits, att undersökningen skulle ledas af en för ändamålet
tillsatt kommission, här nedan kallad »ledningen».
Uppskattningen.
Arbetet utföres särskildt för hvarje landstingsområde och baseras på tillgängliga
officiella uppgifter om landstingsområdets totalareal. Dennas fördelning på olika
ägoslag och skogstyper, äfvensom skogsmarkens virkesförråd per hektar m. m. uppskattas
genom linjetaxering på följande sätt.
På bästa förefintliga karta öfver landstingsområdet utlägges ett system parallella,
mot områdets hufvudlutning vinkelräta linjer, hvilkas inbördes afstånd ledningen
bestämmer. Dessa linjer uppgås på marken med kompass. Möta sjöar, större
inägoområden o. d., kringgås dessa på bekvämaste sätt, hvarefter linjen med kartans
tillhjälp återtages på den punkt, där den å nyo går in i skogsmarken. Linjelängden
uppmätes med kedja eller uttages för nyss beskrifna förbigångna delar på kartan.
Vid linjernas uppgående föres protokoll, i hvilket mötande beståndsgränser antecknas.
Beståndens särskiljande sker enligt af ledningen i samråd med statens skogsförsöksanstalt
utarbetade, för olika delar af landet lämpade instruktioner.
Utefter förenämnda kompasslinjer uppräknas samtliga trädindivider, som stå
på nedanstående afstånd från linjen:
för träd om minst 15 cm. vid 1.3 m. 5 m. på båda sidorna om linjen.
» » » 10—14 » » » » 5 m. på vänstra sidan om linjen.
» » » mindre än 10 cm. men med minst 1.3 m. höjd 1 m. på högra sidan
om linjen.
» » » under 1.3 m. höjd 1 m. på högra sidan om linjen
men endast å de 2 sista meterna af hvarje 20 m. kedja.
Dessa träd inprickas i två olika protokoll, af hvilka det ena (stamlista
I) föres beståndsvis, det andra (stamlista II) i ett sammanhang för hvarje taxationslinje.
Bih. till Riksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 106 Häft.
5
34
Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 143.
I stamlista I (se vidfogade formulär) åtskiljas ej olika trädslag, endast växande
träd och torrskog. Däremot fördelas träden inom hvar och en af dessa grupper på
dimensionsklasserna:
under 1.3 m. höjd,
minst 1.3 m. höjd, men mindre än 10 cm. vid 1.3 m.
10 — 14 cm. vid 1.3 m.
15—19 » » » »
20- 24 » » » »
25—29 » » » »
30—34 ''■> » » »
35—39 » » » »
För träd af större groflek antecknas diametern vid 1.3 m. särskild!.
Stamlista II (se vidfogade formulär) är fördelad på samma dimensionsklasser.
Dock föras här de olika trädslagen i skilda grupper. Denna stamlista tjänar två
syften: att ligga till grund för profträdens uttagande och att möjliggöra en hastig
kontroll af taxeringen genom resultatets uträkning linjevis. Listan afslutas därför
för hvarje taxeringslinje, men föres i en följd, så länge taxeringen framgår efter en
och samma linje.
Förutom förestående uppgifter antecknas i en särskild afdelning af stamlistan
XX — utan fördelning på trädslag — antalet å taxationsytan stående stubbar efter
senaste sommars och vinters afverkningar. Stubbarnas diameter vid låg stubbhöjd
uppskattas och inprickas i 5 cm. klasser med början vid 10 cm.
I
Profblad.
Som af formuläret till stamlista II framgår, är hvarje kolumn med tvärstreck
afdelad i rutor, lämpade för inprickning af 50 träd. Det första i hvarje sådan ruta
inprickadt träd — alltså i stort sedt hvart 50:de taxeradt träd — behandlas som
profträcl. Genom att nyssnämnda tvärstreck ej stå på samma höjd i alla kolumnerna
förhindras, att profträden hopas på eu trakt.
I en särskild längd antecknas för profträden:
Trädslag.
Diameter i cm. vid 1.3 in.
» » » » G m.
Trädets höjd i in.
För hvartannat af dessa profträd — alltså hvart 100:de taxeradt träd — antecknas
därjämte:
Kronans höjd öfver marken i meter.
10 sista toppskottens ungefärliga sammanlagda längd i dm.
Ålder å ett borrspår vid 1.3 in.
Sammanlagda bredden i mm. af de 10 årsringarna vid 1.3 m.
» » » » » » » » »6 in.
Barkens tjocklek i mm. vid 1.3 m.
» » » » » 6 m.
Ofvanstående mått vid 6 in. uteslutas för träd af mindre höjd än 10 m.
Måtten vid 1.3 m. uteslutas för träd under 3 m.
35
Kung!,. Maj.ts Nåd. Proposition No 143.
För hvart fjärde profträd — således hvart 200:de taxeradt träd — antecknas
dessutom:
Ålder å ett borrspår vid roten och diametern vid låg stubbhöjd.
I öfrigt antecknas för samtliga profträd allt af intresse, såsom trädets ställning
i beståndet, synliga skador etc. Beträffande torrträd och lågor antecknas
endast dimensioner enligt ofvanstående samt deras användbarhet. Af stubbarna
uttages hvar 50:de som prof. Härvid antecknas trädslag, stubbens höjd och diameter,
åldern vid afverkningen samt skador.
Alla mått afrundas nedåt.
Hjälpcabeller.
De hjälptabeller, som erfordras för att med stöd af ofvan föreskrifna mått
bestämma profträdens kubikinnehåll och tillväxt, utarbetas genom ledningens försorg.
Kontroll af undersökningen.
Då uppskattningen slutförts efter den för området af ledningen bestämda
taxeringsprocenten, uträknas resultatet dels för alla linjerna, dels för hvarannan,
hvar fjärde etc. Genom afvikelserna sinsemellan hos dessa resultat bedömes, om
taxeringsprocenten tagits tillräckligt hög, i motsatt fall fortsattes taxeringen, tills
resultatet upphör att oscillera utom de tillåtna felgränserna.
Kommissionen, som anser att ofvanstående program kan oföränaradt läggas
till grund för undersökningen i hela landet, förutsätter emellertid, att den föreslagna
försökstaxeringen af Värmlands län kan gifva uppslag till vissa förbättringar i programmets
detaljer, hvarför ledningen bör lämnas fria händer att vidtaga sådana.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 143.
F o r m u 1 ä v till sta in lista I.
Växande träd
To it träd och lågor
Beståndets
-------- ------------
< |
cm. vid 1.3 in.
cm.
vid 1.3 m.
1,8 m. q
10 , 15
20 j 25
30 35 | 40 j 10 | 15 | 20
25 30
35
40
27
1 1
1
_1__1_1__1__I_
-28
29
ZD
CO
opaginerad Kontrollera mot PDF
Formulär till stamlista II.
Linje XTX mellan pålarna 76—225.
Tall
Gran
B j ö r k
Ek i
Bok !
Andra Torrträd i , _ ,
: .., , ilo i btubbar
(rådslag och lågor
■ cm. vid 1.3 in.
a|
i—*■
cm. vid 1.3 m.
cm. vid 1.3 m.
cm. vid stubbhöjd
5 0 10 15 20 25 30 35; ^P—
• III öfver
0 10:15''20|25 30:35 4°-
1 Ölverj
glo 10 152025130 Böj 40-
• ! ! 1 1 1 ! 1 öfver
10 15 20 25 BO 35 4°-
1 I 1 1 öfver
CO
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 143.
38
Kungl. Majris Nåd. Proposition N:l 143.
Bil. III.
Kontrolhmdersökning
af den i kommissionens betänkande föreslagna uppshattningsmeloden.
Hufvudpunkterna i kommissionens förslag till undersökningsmetod kunna
sammanfattas på följande sätt.
I. Skogarnes virkestillgång uppskattas genom räkning af samtliga träd å
10 meter breda profbälten — »taxeringslinjer» — hvilka på visst afstånd från
hvarandra framdragas öfver undersökningsområdet.
II. Den så erhållna virkestillgångéns kvalitativa sammansättning utrönes
genom eu systematisk undersökning af ett antal å dessa profbälten växande profträd.
Det är tydligt, att om profbältena läggas tillräckligt nära hvarandra och om
å dem ett tillräckligt antal profträd undersökes tillräckligt noggrant, så kan undersökningsresultatet
bringas till hvilken grad af tillförlitlighet som helst. Men en
större säkerhet kan endast köpas med en ökad kostnad. Det gäller därför att drifva
förfarandets noggrannhet just sä långt, att den önskade säkerheten i resultatet
uppnås — men ej längre.
I betänkandet framhålles, att taxeringsresultatet må anses tillfredsställande,
om felprocenten icke öfverstiger 10 procent. Frågan kan därför preciseras sålunda:
Hur långt behof ver taxeringen drifvas å sådana större arealer, hvarom här är fråga,
för att felet icke skall öfverskrida 10 procent?
Praktiska försök hafva visat, att denna säkerhet å arealer på några hundra
hektar uppnås med en taxeringsprocent af 5—10 procent. Men då — såsom i
undersökningsprogrammet föreslagits — landstingsområdena skola betraktas som enheter
vid taxeringen, gäller det här områden på, i ett fall 100,000 har, men i öfrigt
på 200,000 har upp till 5,000,000 har. Visserligen intyga erfarna taxatorer samstämmigt,
att större områden kräfva mindre taxeringsprocent än smärre, men då
hittills några jämförande taxeringar icke blifvit utförda å så stora arealer som de
nyssnämnda, saknar man lästa utgångspunkter för ett bedömande af hur låg taxeringsprocenten
kan tagas vid uppskattningen af ett helt län i ett sammanhang.
Kommissionen har därför sökt teoretiskt utreda denna fråga. Som material
har valts beståndsbeskrifningar från utförda taxeringar å sammanlagdt 200,000 har,
fördelade sålunda.
25.000 har af privatskogar i Gästrikland, Hälsingland och Dalarna.
75.000 » » privatskogar i Värmland.
50.000 » » kronoparker och häradsalimänningar i Östergötland och Söder
manland.
30.000 » » kronoparker och häradsalimänningar i Västmanland, Västergöt
land
och Småland.
20.000 » » kronoparker i Bohuslän och Halland.
Dessa beståndsbeskrifningar upptaga för hvar och en af kartans figurer dels
arealen samt, hvad den skogbeväxta marken beträffar, äfven en siffra å virkesförrådets
storlek, uttryckt i kubikmeter per hektar.
39
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
Om man ur nyssnämnda material slumpvis utplockar bestånd om sammanlagdt
200 hektar, så kunna dessa bestånd betraktas som en till 0. i procent af hela
området (200,000 har) uppgående profyta. Afvikelsen mellan profytans och hela
områdets kubikmassor per hektar, ger då eu föreställning om säkerheten hos en
O.i procent taxering å arealer af ifrågavarande storlek.
Om en dylik undersökning skall äga värde för bedömandet af den nödvändiga
taxeringspr ocentens storlek, måste gifvetvis sammanförandet af de i pro fy tan ingående
bestånden ske på ett sätt, som i möjligaste män efterliknar förhållandena
vid en verklig taxering. I detta syfte har undersökningen anordnats sålunda.
Ur de som material använda beståndsbeskrifningarna hafva bestånden uttagits
i tur och ordning, hvarvid äfven inägor, sjöar och andra impediment medtagits.
Dessa bestånd hafva hvar för sig uppdelats på profytor om 1 hektar. Härvid har
den regeln följts, att mindre bestånd än 0.5 o hektar förbigåtts, bestånd om 0.5 o å
1.4 9 hektar bildat en profyta, om 1.5 o å 2.4 9 hektar 2 profytor etc. Ett bestånd
på t. ex. 7.2 5 hektar har sålunda betraktats som sammansatt af 7 stycken profytor
å 1 hektar. Om nu detta bestånd enligt beskrifningen ägde ett virkesförråd af t. ex.
120 kubikmeter per hektar, hafva samtliga 7 profytor angifvits hålla 120 kubikmeter
hvardera. Detta är ju icke fullt riktigt, enär det område, som vid skogens kartläggning
sammanförts till ett bestånd, inom sig kan uppvisa vissa ojämnheter i
virkesförrådets storlek. Dessa äro dock i regel ej så afsevärda, att kontrollundersökningens
resultat därigenom kunna blifva nämnvärdt missvisande.
Nyssnämnda siffror på profytornas virkesförråd hafva sedan införts i 1,000
vertikalkolumner på så sätt, att man för hvarje bestånd sökt det största hela tal
(X), hvars kvadrat är mindre än beståndets antal prof, samt därefter i flera på hvarandra
följande kolumner infört X prof, tills antalet fyllts.
Om exempelvis ett bestånd höll 100 kubikmeter per hektar och på grand af
sin storlek lämnade
1 profyta,
så
infördes
100
2 profytor.
> »
100
100
3 »
»
»
100
100
100
4
»
100
100
100
100
5 »
»
»
100
100
100
100
100
8 »
3>
»
100
100
100
100
100
100
100
100
9 »
2>
»
100
100
100
100
100
100
100
100
10
»
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100 100.
Därefter påbörjades införandet af profytorna från nästa bestånd i närmast
följande kolumn.
På detta sätt fylldes 8 tabellserier, hvardera omfattande 1,000 vertikalkolumner
och 25 horisontala rader. Hvarje sådan serie, hvilken följaktligen representerade en
areal af 25,000 hektar, afslutades för sig. Härvid kunde det inträffa, att eu kolumn
blef fylld fortare än andra. De prof, som skulle stått i den fyllda kolumnen, infördes
då i närmast följande kolumn, där plats fanns.
Sedan alla kolumner fyllts med hvardera 25 profytor, nedsummerades de,
hvarefter sammandrag gjordes, omfattande en serie, summan af två serier, summan
af tre serier o. s. v., upp till summan af åtta serier eller med andra ord 25,000—
200,000 hektar. Tabellernas utseende framgår af nedanstående exempel, omfattande
20 vertikalkolumner och 25 rader. ''
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
1
0
0
0
0
|
0
140
|
140:
140
165;
165
165
16oj
165
165
165
165
165
94
j
94
94
0
0
0
0
209
140
140:
140:
165
165!
165
165
165
165
165
165
165
94
94;
94
0
0
0
0
209
209
209;
227
165
165;
165
165
165
165
165
165
165
94
94
94
234
134
134
134
209''
209
209;
0
108
108
0
165
165
165
165
165
in
94
94;
94
234
134
134
173
173
209
209''
0
0
0
0
o;
0
0
112
112
10
10
10
202
0
0
0
173
0
0
0,
241
0
0
301
oj
0
293
39
183
10
10
10
202
0
0
284
284
121
0
0
121
0
oj
10
293
293
125
228
183
183
10
10
95
0
0
284
284
121
121
241:
0,
0
74;
0
293
293
0
228
228
183
95
95
95
284
284
0
73
121
121
121
0
0
82
0
10
125
0
228
228
228
95
95
143
284
284
0
106
0
121
12l!
0
0
82:
74
o
125
99
228
228
228
228
228
143
0
0
0
95
0
0
121
0
76
105
82
74;
0
188
73
228
228
228
228
143
240
0
0
214
0
0
ii
76
105
105
105
621
0
188
73
73
228
228
228
143
240
0
.''528
214
0
0
<*
76
105
123
105
105
0
188
96
73
73
228
73
39;
i 240
0
328
214
189
0
0
0,
187
123
123
0
62
0
9(5
96
73
73
96
96;
240
328
214
214
214
227
0
140
0
o1
123
0
0
0
96
96
96
96
96
96!
15
328
214
140
214
214
°
140
0
0
0
0
0
0
96
96
96 96
96
96
217
214
214
140
214
214
1591
140
0
in
in
0
0
0
96
96
96
96
96
96
129
214
214
140
214
214
140
140
111
in
0
207
0
(
96
96
96
96
96
96
129
214
145
14(
140
214
140
0
in
in
i
0
0
(
96
96
96
96
96
96
(i
214
140
14(
140
140
140
0
in
0
109
30
0
0
96
96
96
96
96
96
0
129
140
7(
140
140
140
0
170
0
109
so
207
0
96
96
96 96
96
96
0
C
140
(
140
19
JK>:
111
0
109
101
j 109
0
0
i 96
96
96, 96
96
96
n
0
140
(
140
140
0
in
0
109
C
109
30
82
96
96
96 96
96
96
65
i
7(
(
0
ilo
0
Hl
(
109
0
109
10?
82
96
96
961 96
Öl
96
0
0
0
0
0
(
0
0
G
0
c
109
109
j 82
188
96
96 96
96
96
Summa
i 2,551
2,477
3,118 2,948
2,908
| 3,053
2,370
1,914
1.579 1,957 1,856| 2,200
2,013 1,987 3,209
| 3,348 3,005 2,637 2,505
2,733
O
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 143.
Genom ofvan beskrifna förfaringssätt hafva, som af exemplet framgår, till
samma bestånd hörande profytor grupperats i tabellverket till koncentrerade figurer,
någorlunda motsvarande deras gruppering på marken. Om profytorna tänkas ha
kvadratisk form, alltså med 100 m. sida, representerar hvarje vertikalkolumn ett
öfver skogen draget 100 meter bredt bälte, hvars areal utgör en 1,000-del af hela
skogens areal, Hvarje kolumns summa kan därför betraktas som resultatet af en
O.i % taxering å den ifrågavarande skogen. Två kolumner sammantagna representera
en 0.2 % taxering, 3 kolumner en 0.3 % taxering etc.
Mot förestående tankegång kan en viktig invändning göras. Om 200,000
hektar taxeras till O.i %, blir profytans areal 200 hektar. I tabellerna ligga dessa
200 hektar koncentrerade till ett 100 in. bredt bälte, medan de i verkligheten
skulle spridts på 10'' likformigt fördelade 10 m. breda bälten. Utsikten att träffa
det riktiga medeltalet är tydligen i senare fallet större, hvarför detta förhållande
borde medföra, att kontrollundersökningen visade för ogynnsamma resultat.
Så är emellertid icke fallet, beroende på, att tabellförfarandet äfven i ett
annat afseende skiljer sig från verkligheten. Genom det sätt, hvarpå profytornas
virkesmassor införts i tabellerna, hafva visserligen bestånden därstädes grupperats
på ett med naturen såvidt möjligt öfverensstämmande sätt. Däremot hafva de olika
skogsskiftena och skogstrakterna som helheter betraktade utdragits i sidled genom
alla 1,000 kolumnerna, i stället för att äfven de sammanföras mera koncentreradt.
Det 100 meter breda profbältet (vertikalkolumnen) kommer härigenom att innefatta
bestånd från både skogrika och skogfattiga trakter på ungefär samma sätt som om
profbältets areal —• såsom i verkligheten blir fallet — varit fördelad på 10 m.
breda, öfver hela området utspridda linjer.
På grund häraf anser kommissionen, att tabellförfarandet så pass riktigt
återger de verkliga förhållandena, att dess resultat kunna tjäna som stöd för omdömet
beträffande taxeringsprocentens behöfliga storlek.
Resultaten hafva sammanförts på följande sätt. För hvarje undersökt areal
och taxeringsprocent har uträknats, i huru många fall »taxeringen» gifvit ett fel,
d. v. s. en afvikelse från den på området riktiga medelkubikmassan per hektar,
som understigit resp. 5, 10, 15 etc. %.
Ett exempel skall förtydliga detta. För hela den undersökta arealen, 200,000
hektar, utgjorde medelkubikmassan per hektar 59.9 3 kbm., hvilket per kolumn om
200 rader gör 11,986 kbm. Vid undersökning af de 1,000 kolumnernas summor
befanns, att deras afvikelser från detta medeltal utgjorde
högst
5
%
för
263
kolumner
eller
26.3
%
af antalet
»
10
%
»
501
»
50.1
»
»
»
15
%
700
»
»
70.0
»
»
»
»
20
%
837
»
83.7
»
»
»
25
%
»
904
»
»
90.4
»
»
y>
30
%
»
960
»
96.0
»
»
»
»
35
%
985
»
7>
98.5
»
»
»
40
%
»
994
»
99.4
»
»
»
»
45
%
1,000
»
»
lOO.o
»
»
För samtliga undersökta arealer hafva de så erhållna resultaten följande utseende:
Bih.
till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 106 Höft.
6
42
Kung- . Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
Undersökningens
beträffande O.i % taxering af olika
Siffrorna angifva procenttalet profytor, hvilkas virkesförråd per hektar
Undersökt
Fel-
areal
5%
10%
15 %
20 %
25 %
30%
35%
40%
45%
50%
55%
60%
65%
70%
75%
hektar
25,000
7,1
14,9
23,o
31,c
39,2
47,3
53,8
59,9
66,5
72,4
77,2
80,5
83,6
86,5
88,8
50,000
11,4
22,3
34,5
47,n
56,7
63,7
70,2
77,9
83,3
86, s
89,6
92,3
93,o
95,o
96,6
75,000
16,0
30,7
44,2
57,7
68,5
76,4
82,3
87,5
91,5
94,2
96,4
97,7
98,4
99,2
99,2
100,000
17,2
34,8
49,0
64,2
75,o
84,2
88,5
92,n
95,s
97,5
98,2
98,8
99,2
99,4
99,6
125,000
22,3
42,o
60,2
73,1
X2,s
89,2
94,o
96,4
98,5
99,5
99,7
99,8
100,o
150,000
24,1
45,3
63,8
76,7
86,1
93,3
96,7
98,5
99,5
99,8
99,9
99,9
100, o
175,000
25,1
48,1
66,5
80,o
89,s
95,o
97,8
99,3
99,7
99,o
99,9
100,o
200,000
26,3
50,1
70,o
83,7
90,i
96,0
98,5
99,1
100,o
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
43
resa] t a t
stora undersökningsområden.
afvika från medeltalet med högst nedanstående felprocenter.
Tal.
1.
proc
e n t
e r
80%
85%
90%
95 %
100%
no % 320 %
130%
140% 150%
160%
170%
180%
190%
200%
210%
220%
90,4
92, c,
93,u
95,4
96,4
CO
05
-tf
98,2
98,4
98,8
99,1
99,5
99,7
99,8
99,9
99,9
100, o
97, s
98,2
98,8
98,9
99,2
99,5 99,9
100, o
99,5
99,7
99,7
99,7
99, s
100, o 1
99,7
99,7
99,8
100, o
44
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 143.
Som af förestående tablå framgår, understiger feltaxeringen 10 % endast för
14.9 % af antalet profytor, när uppskattningen omfattar 25,000 hektar, medan däremot
50.1 % ligga inom de tillåtna felgränserna vid taxering af 200,000 hektar.
Kontrollundersökningen synes alltså gifva vid handen, att en 0. i % taxering af
200,000 hektar ungefär hvarannan gång skall lämna nöjaktigt resultat eller med
andra ord, att ett fel af 10 % vid en dylik taxering är sannolikt.
På samma sätt som nyss beskrifvits hafva resultaten af 0.1, 0.2, 0.3, 0.4 och
0.5 % taxeringen uträknats och sammanställts, men endast för hela undersökningsområdet,
200,000 hektar.
Kontrollundersökningens resultat
beträffande O.i, 0.2, 0.3, 0.4 och 0.5 % taxeringen af 200,000 hektar. Siffrorna
angifva procenttalet profytor, hvilkas virkesförråd per hektar afvika från medeltalet
med högst nedanstående felprocenter.
Taxerings-
procenter.
F e 1 p
r o c c
n t c r.
5 %
10 %
15 %
20 %
ro
CM
30 %
35 %
40 %
45 % i
0.1 %
2(5.3
''MA
70.li
83.7
90.1
96.o
93.5 :
99.4
100. o
0.2 %
35.c
60.o
83.o
94. s
93 2
99.8
100.0
—
—
0.:: %
44.4
77.8 !
94.(5
98.5
99.4
100. o
— !
—
—
0.1 %
56.4
86.4 1
96.o
100. o
—
—
—
—
—
0.5 %
GB.o
92.5
99.o
100. o
—
—
—
—
Häraf framgår, att vid den förestående konstruktion af en 0.5 %-taxering a
200,000 hektar icke mindre än 92.5 % af antalet profytor visa ett högsta 1''el af
10 %. Vid eu dylik taxering skulle man följaktligen kunna påräkna ett nöjaktigt
resultat nära nog med visshet.
Den föregående utredningen har endast rört sig om taxeringsprocentens storlek.
Emellertid är, såsom inledningsvis framhållits, resultatets tillförlitlighet jämväl beroende
af profträdskvoten, d. v. s. antalet undersökta profträd i förhållande till
samtliga taxerade stammar, samt af den noggrannhet, hvarmed profträden undersökas.
Kommissionen har likväl icke ansett nödvändigt att närmare utreda dessa
förhållanden, då det nu föreslagna profträdsförfarandet tidigare pröfvats i stor utsträckning,
hvarvid befunnits, att fullt nöjaktiga resultat därmed uppnås.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 143.
45
Bil. IV.
Kostnadsförslag.
Vid den summariska kostnadsberäkning, som åtföljde motionen ifråga till
skogsvårdsstyrelsernas möte, utgick förslagsställaren ifrån att ett arbetslag skulle
kosta högst 30 kronor pr dag och att ett sådant lag skulle medhinna minst 4 km.
taxationslinje pr dag. För att på ett tillfredsställande sätt kunna utföra alla de
undersökningar, som enligt kommissionens förslag skola verkställas, bör emellertid
hvarje taxationslag bestå af: 1 ledare, 2 skrifvare, 1 kompassförare, 2 mätare, 2
Häfvare, 1 proftagare och 1 kalfaktor. Ett sådant lag kostar pr dag, efter 10 kr.
för ledaren och i medeltal 3 kr. pr öfriga funktionärer, 37 kronor.
Vid de större, noggrant utförda taxeringsarbeten, som under de senare åren
utförts på olika trakter inom landet, har, efter hvad kommissionen inhämtat, medel_talet
för pr dag uppgången taxationslinje utgjort omkring 8 km. Vid dessa arbeten
diar visserligen icke så fullständiga undersökningar utförts, som vid nu ifrågavarande
arbeten afses, men å andra sidan hafva icke heller arbetslagen någonstädes varit så
manstarka, som ofvan föreslagits. För att emellertid stanna vid en arbetsprodukt,
som under alla förhållanden kan uppnås med säkerhet, beräknas ett lag pr dag
medhinna endast 5 km. taxationslinje i utmark, hvilket med 10 meter bred linje
motsvarar 5 bär taxerad profyta. Direkta arbetskostnaden pr hektar profyta skulle
sålunda blifva kr 7:49.
Härtill komma en del allmänna omkostnader såsom för taxationslistornas uträkning,
för instrument, resor och expenser i öfrig!. Med beräkning att den för
hvarje lag anställda ledaren under vintern sysselsattes med uträkningar, som betingas
af lagets utarbeten, och vidare att i medeltal ett lags arbetsprodukt för år
uppgår till 800 har profyta (160 dagar å 5 har), uppställes följande kalkyl för
dessa kostnader:
arfvode till ledaren för inarbetet
expenser för inarbetet...................
instrument och material för laget
resekostnader...................................
eller pr har profyta kr. 2: 06.
Sammanlagda kostnaden för uppskattningen blifver sålunda kr. 9: 46 pr har
profyta. För bekvämligare uträkning afrundas detta belopp uppåt till kr. 9: so.
En sammanställning af länens utmarksareal, den enligt föreslagen taxerings - procent uträknade profytan och förestående kostnad pr har profyta, utvisar kostnaden
ör hela uppskattningen sålunda:
............. 1,000:— kr.
............. 200: - „
............. 200: - „
............ 250: - ,,
Summa 1,650: — „
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
areal utmark
har
Norrbottens och Västerbottens län ............ 9,519,557 å 0,1
Västernorrlands, Jämtlands, Gäfteborgs,
Kopparbergs och Värmlands län ............ 11,590,707 ä 0,2
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Älfsborgs och Örebro län ........................ 3,714.412 ä 0,3
Stockholms, Södermanlands, Kalmar, Skaraborgs,
Västmanlands län ........................ 2,765,603 å 0,4
Uppsala, Gottlands, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands samt Göteborgs och
Bohus län ................................................ 1,894,068 ä 0,5
Summa 29,484,847
profyta
har
% 9,519
% 23,181
% 11,143
% 11,062
% 9,470
64,375 å 9: 5o =
kronor 611,562: so
härtill kommer:
till den föreslagna kommissionens omkostnader, ledning'' af arbetet inom
de län, där skogsvårdsstyrelse icke finnes, samt till bearbetande af
uppskattningsresultatet................................................................................ 20,000: —
till oförutsedda utgifter ................................................................................ 3,437: so
Summa kr. 635,000: —
Af denna kostnad belöper sig 110,000 kronor på de områden, inom Indika
skogsvårdsstyrelser icke finnas, och 525,000 kronor på de områden, där sådana
styrelser äro till finnandes.
Vid beräkningen bär utgåtts från länens areal utmark, hvilket förfaringssätt
kommissionen anser berättigad!, då pr dag beräknats endast 5 km. effektivt taxationsresultat.
Om nämligen mägor, som måste öfvergås med taxationslinjer, förekomma
i större utsträckning, så vållar några kilometer sådan frammarsch så liten
tidspillan, att det beräknade medeltalet taxationslinje i utmark pr dag i alla fall
medhinnes.
Af ofvanstående totalkostnad belöper sig på Värmlands län c:a 30,000 kronor.
Arbetet i sin helhet kan med beräkning af 800 har profyta pr lag och år utföras
af 27 taxationslag på 3 år.
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition\ N:o 143.
47
Bil. V.
Kostnadsförslag
för för sökstaxering af Värmlands län.
Kostnaden för taxering af 1 har profyta beräknas enl. bil. IV till kronor 9: so.
Värmlands län innehåller 1,508,348 har utmark. Om häraf, norrifrån räknadt,
taxeras 1,000,000 har med 4 km. afstånd mellan taxationslinjerna = 0,25 % af
arealen, blifver profytans areal 2,500 har och kostnaden härför 2,500x9:50 =
23,750 kronor; och om återstående arealen 508,348 har taxeras med 2 km. afstånd
mellan taxationslinjerna = 0,5 % af arealen, blifver profytans areal här närmast
2,540 har och kostnaden härför 2,540x9:5 0 = 24,130 kronor; sålunda sammanlagda
kostnaden för uppskattningen .................................................................... 47,880: — kr.
Till kostnader för kommissionen och bearbetning af materialet samt
oförutsedda utgifter påföres .................................................................... 2,120: — „
Totala kostnaden beräknas sålunda uppgå till........................................ 50,000: — „
Genom ett sålunda uppgånget system af taxationslinjer erhålles material till
kombinationer för uträkning af resultat på 12, 8 och 4 km. linjeafstånd, resp. 0,08,
0,12 och 0,25 %, för en areal af 1,508,348 har (hela länet) samt på 8, 4 och 2
km. resp. 0,12, 0,25 och 0,5 %, för en areal af 508,348 har.
Profytans areal uppgår till 5,040 har, hvadan, med beräkning af en arbetsprodukt
af 800 har profyta pr år och lag, för ifrågavarande arbetes utförande på
ett år skulle erfordras något mer än 6 lag. Då emellertid arbetsprodukten pr dag,
såsom förut anförts, beräknats lågt, anses arbetet hinna väl utföras af 6 lag på ett år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bil. VI.
Mora;
''Lima\
Limecf^fo rsen
[Brintbodarne
, Granberg
Björbo
Lindes ruL
Ström.
teforsy
^Korist
>1rib
ikcujersh
Skala i lOOÖOOÖ
6en .Stab. Lit. Anst.Stockh.
Bih. till Riksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 106 Höft. 7
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- JoU 1910:79 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition i fråga om utförande af en försöksundersökning rörande skogarna inom viss del af landet. s. 1 i texten