Sök i Ratio Lex

Angående beredande af pension åt snickaren Jonas Westerlund, snickaren Anders Eriksson ock förre rättaren Anders Petter Andersson

1910-04-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:154, Angående beredande af pension åt snickaren Jonas Westerlund, snickaren Anders Eriksson ock förre rättaren Anders Petter Andersson

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 154.

1

N:o 154

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående beredande

af pension åt snickaren Jonas Westerlund, snickaren

Anders Eriksson ock förre rättaren Anders Petter Andersson,

gifven Stockholms slott den 8 april 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag vill Kung! Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva,

att enhvar af snickaren Jonas Westerlund, snickaren Anders Eriksson

och förre rättaren Anders Petter Andersson må från och med

månaden näst efter den, under hvilken han entledigats eller entledigas

från sin syssla vid Ultuna landtegendom, under sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp af

300 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med afl

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Oskär Nyländer.

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 117 Käft. (N:o 154—157). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 154.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms

slott den 8 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Hkderstiekna,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Departementschefen, statsrådet Nyländer, anförde vidare:

Till styrelsen för land tbruksinstitu tet vid Ultima hafva från förvaltaren

vid Ultima landtegendom framställningar gjorts om beredande

af pensioner åt snickaren Jonas Westerlund, född år 1832 och sedan

år 1856 anställd i institutets och egendomens tjänst, snickaren Anders

Eriksson, född år 1836 och sedan år 1875 anställd vid egendomen,

samt förre rättaren Anders Petter Andersson, född år 1843 och sedan

år 1874 anställd vid utgården Graneberg under nämnda egendom.

Vid dessa framställningar, däri Westerlunds, Erikssons och Anderssons

tjänstgöring tillika väl vitsordats, voro fogade, förutom frejdbetyg,

äfven läkarbetyg, utvisande att de två förstnämnda till följd af sjukdom

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 154.

vore oförmögna att med eget arbete försörja sig samt att Anderssons

arbetsförmåga, likaledes till följd af sjukdom, vore betydligt förminskad.

I underdånig skrifvelse den 20 november 1909 har styrelsen för

nämnda institut, med förmälan, att ifrågavarande tre personer, enligt

intyg från kommunalnämndens ordförande, vore medellösa, hemställt,

att årlig pension måtte tillerkännas enhvar af Westerlund och Eriksson

med 300 kronor samt Andersson med 150 kronor.

Till följd af nådiga remisser hafva underdåniga utlåtandet i ärendet

afgifvits den 29 november 1909 af landtbruksstyrelsen, den 7 december

1909 af statskontoret och den 22 februari 1910 ånyo af landtbruksstyrelsen,

som därvid bifogat ett den 9 februari 1910 afgifvet yttrande

från styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultima.

I sitt förstnämnda utlåtande har landtbruksstyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte, i likhet med hvad vid 1909 års Riksdag i ett liknande

fall ägt rum, till innevarande års Riksdag aflåta proposition om

beredande af pensioner från allmänna indragningsstaten till Westerlund,

Eriksson och Andersson med föreslagna belopp.

Statskontoret har i ärendet anfört, att med hänsyn till ifrågavarande

tre arbetares långvariga anställning i statens tjänst, deras af ålder och

sjukdom nedsatta arbetsförmåga samt deras fattiga omständigheter statskontoret

ansåge, att ålderdomsunderstöd på statsverkets bekostnad borde

dem beredas. Emellertid syntes det statskontoret i någon mån tvifvelaktigt,

huruvida den föreslagna formen af pension borde i första hand

ifrågasättas för understöd i detta fall. En enskild ägare af större landtegendom

plägade sörja för sina uttjänta arbetare genom att bereda dem

bostad å egendomen samt vissa naturaförmåner af egendomens afkastning;

och på samma sätt hade hittills vanligen förfarits med dylika

arbetare vid statens landtegendomar, enär, såvidt statskontoret hade sig

bekant, fråga om beredande af kontanta pensioner åt i statens tjänst

anställda jordbruksarbetare icke förekommit annat än till följd af indragning

af Ottenby stuteri och i sammanhang därmed beslutad utarrendering

af den förut till stuteriet upplåtna Ottenby egendom. Landtbruksstyrelsen

hade visserligen i sitt afgifna underdåniga utlåtande i nu förevarande

ärende antydt, att en liknande fråga förelagts 1909 års Riksdag; och

styrelsen torde därmed icke kunnat afse annat än antingen frågan om

beredande af lifränta åt en skadad arbeterska vid Ultima egendom

eller ock frågan om beviljande af pension åt en åldrig städerska vid

andtbruksinstitutet å Ultuna. Ingendera af dessa frågor kunde emellertid

enligt statskontorets mening anses i nu förevarande afseende utgöra ett

precedensfall. Det ville synas statskontoret som om pensionering af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 154.

jordbruksarbetare borde ifrågakomma endast om bestämdt hinder mötte

mot beredande af underhåll på sätt ofvan nämnts. Huru i detta afseende

förhölle sig i nu förevarande fall kunde icke af handlingarna inhämtas.

Skulle emellertid vid den utredning härutinnan, som enligt statskontorets

mening måste anses erforderlig, innan frågan kunde företagas till afgörande,

visa sig att hinder mötte mot beredande af underhåll å Ultima

egendom åt ifrågavarande arbetare, ville äfven statskontoret tillstyrka,

att framställning gjordes hos Riksdagen om beviljande åt dem af pensioner.

Beträffande de föreslagna pensionsbeloppen, 300 kronor för

hvardera af snickarne Westerlund och Eriksson samt 150 kronor för

förre rättaren Andersson, innehölle handlingarna i ärendet icke annat,

som skulle kunna utgöra anledning till det föreslagna betydligt mindre

pensionsbeloppet för d<*n sistnämnde, än att dennes arbetsförmåga endast

vore på grund af sjukdom betydligt förminskad, medan däremot de förra

vore af samma orsak alldeles oförmögna att försörja sig. Då emellertid

Anderssons framskridna ålder och sjuklighet gjorde det sannolikt, att

äfven han inom kort tid blefve ur stånd att bidraga till sitt uppehälle,

samt det i allt fall här endast vore fråga om ett existensminimum, ville

det förefalla statskontoret, som om tillräckliga skäl icke skulle förefinnas

att med afseende å pensionsbeloppet göra så stor, om ens någon skillnad

mellan Andersson och de båda andra.

Styrelsen för institutet har i sitt utlåtande den 9 februari 1910

beträffande sättet för ifrågasatta underhålls tilldelande anfört, att styrelsen

härutinnan delade statskontorets uppfattning, men att den viktigaste

förutsättningen för naturaunderhåll bortfölle, i följd af att bostad icke

vid Ultima kunde beredas de personer, för hvilka pension föreslagits.

Då ej heller bränsle, som årligen måste inköpas för egendomens eget

behof, eller mjölk från egendomen kunde lämnas till på annan plats

boende understödstagare, ansåge styrelsen sig böra vidhålla sin uppfattning,

att i föreliggande fall direkt pensionering vore den lämpligaste

formen för understöds gifvande. Beträffande pensionsbeloppens storlek

förklarade sig styrelsen så mycket hellre biträda statskontorets uppfattning,

som redan under den korta tid, som förflutit efter styrelsens förutnämnda

hemställan, Anderssons arbetsförmåga blifvit ytterligare nedsatt.

I sitt sist afgifna utlåtande har landtbruksstyrelsen, under åberopande

af hvad styrelsen för landtbruksinstitutet anfört, förklarat sig vidhålla

hvad landtbruksstyrelsen förut i ärendet anfört och hemställt, dock med

den ändring, att landtbruksstyrelsen beträffande Anderssons pensionering

förenade sig med institutsstyrelsens senast gjorda hemställan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 154. 5

Af institutsstyrelsens i ärendet förebragta utredning torde tydligt

framgå, att det understöd, hvaraf här ifrågavarande gamla, nu till arbete

mer eller mindre oförmögna samt medellösa arbetare gjort sig förtjänta,

i förevarande fall icke lämpligen torde kunna utgå in natura. Under

sådana förhållanden och då staten icke bör undandraga sig att bidraga

till deras uppehälle under deras återstående lifstid, synes mig understödet

till dem svårligen kunna utgå i annan form än med visst kontant

belopp. Beträffande storleken af dessa belopp synes det mig, på grund

af hvad såväl statskontoret som institutsstyrelsen i sin sistnämnda

skrifvelse anfört, att någon skillnad mellan de tre understödstagarna

icke bör göras; och torde det understöd, hvaraf eu hvar af dem bör

komma i åtnjutande, skäligen böra bestämmas till 300 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

medgifva,

att enhvar af snickaren Jonas Westerlund, snickaren Anders

Eriksson och förre rättaren Anders Petter Andersson må från och med

månaden näst efter den, under hvilken han entledigats eller enledigas

från sin förutberörda syssla, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära eu årlig pension till belopp af 300 kronor.

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti

statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna nådigt

bifall och förordnade, att proposition i ämnet af den

lydelse, bilaga — till detta protokoll utvisar, skulle

till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Axel Lekander.

Departementschefen,

.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.