Angående pension åt trädgårdsdirektören vid. statens järnvägar C. A. L. Sundius’ änka Johanna Amalia Sundius, född Rydstrand, och makarnas son Harald Herman Mathias
1910-04-08 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1910:160, Angående pension åt trädgårdsdirektören vid. statens järnvägar C. A. L. Sundius’ änka Johanna Amalia Sundius, född Rydstrand, och makarnas son Harald Herman Mathias
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.
1
N:o 160.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
pension åt trädgårdsdirektören vid. statens järnvägar
C. A. L. Sundius’ änka Johanna Amalia Sundius, född
Rydstrand, och makarnas son Harald Herman Mathias;
gifven Stockholms slott den 8 april 1910.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,
att trädgårdsdirektören vid statens järnvägar Carl Agathon Leonard
Sundius’ änka Johanna Amalia Sundius, född Rydstrand, och makarnas
son Harald Herman Mathias må från allmänna indragningsstaten från
och med den 1 april 1910 åtnjuta årliga understöd, den förra, så länge
hon förblifver i sitt nuvarande änkestånd, till belopp af 300 kronor och
sonen, intill dess han uppnår 18 års ålder, till belopp af 100 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Hugo Hamilton.
Pik till Riksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afl. 120 Haft. (N:o 160.)
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 8 april 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Hederstierna,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow.
Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, af järnvägsstyrelsen med underdånig
skrifvelse den 2 april 1910 öfverlämnad skrift har aflidne trädgårdsdirektören
vid statens järnvägar Carl Agathon Leonard Sundius’ änka
Johanna Amalia Sundius, född Rydstrand, gjort framställning om årligt
understöd.
Af handlingarna i ärendet inhämtas följande.
Sundius, hvilken var född den 3 november 1852, anställdes i statens
järnvägars tjänst den 1 januari 1888 och tjänstgjorde därstädes såsom
trädgårdsdirektör intill sin död den 14 mars 1910.
Hans aflöning från statens järnvägar under denna tid har utgjorts
af, förutom ersättning för i nämnda egenskap företagna resor, ett årligt
arfvode, som under de tre första åren utgått med 1,000 kronor, under
åren 1891—1893 med 1,200 kronor, under åren 1894—1898 med 1,500
kronor, under åren 1899—1903 med 1,800 kronor, under åren 1904—
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.
O
O
1906 med 2,000 kronor, under åren 1907—1909 med 2,500 kronor samt
från ingången af år 1910 efter 3,000 kronor för år.
Som ifrågavarande befattning vid statens järnvägar icke är uppförd
å ordinarie stat, bar Sundius saknat möjlighet att vinna delaktighet i
statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa.
Emellertid har Sundius, hvilken innehaft befattning vid Linköpings
folkskoleseminarium såsom lärare i trädgårdsskötsel, i denna egenskap
varit delägare i lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa.
Vid sin död efterlämnade Sundius såsom stärbhusdelägare — förutom
änkan, född den 17 augusti 1855, samt tre till myndig ålder
komna barn — sonen Karl Gustaf Adolf,, född den 21 april 1890, och
sonen Harald Herman Mathias, född den 25 juli 1899. Behållningen i
boet uppgick till omkring 4,500 kronor, hvaraf 2,600 kronor torde
kunna beräknas utgöra afkastningsbara tillgångar.
Enligt ingifvet intyg kan icke något af de myndiga barnen bidraga
till moderns underhåll.
Den änkan Sundius och de två yngste, barnen från elementarlärarnas
änke- och pupillkassa tillkommande pension kommer, under förutsättning
att barnen lefva, att utgöra för tiden 1 april 1910—SO juni 1911
300 kronor, för tiden 1 juli 1911-—31 december 1920 260 kronor samt
därefter under änkans återstående lifstid 200 kronor.
Af ett ingifvet läkarintyg framgår, att änkan Sundius lider af allmän
klenhet samt nafvelbråck samt att hon till följd häraf är oförmögen
att med eget arbete försörja sig och sina yngsta barm.
Under framhållande att änkan Sundius saknar medel, utöfver de
förut nämnda, till sitt eget och sitt minderåriga barns nödtorftiga uppehälle
har järnvägsstyrelsen med hänsyn till Sundius’ mer än tjugutvååriga
val vitsordade tjänstgöring vid statens järnvägar uti sin ifrågavarande
underdåniga skrifvelse förklarat sig finna det vara med billighet öfverensstämmande,
att, utöfver den änkan Sundius från elementarlärarnas änkeoch
pupillkassa tillkommande pension, något understöd, af allmänna
medel beredes henne; och har styrelsen hemställt, att Kung!. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten uppföra en
årlig pension åt änkan Sundius till belopp, som synts styrelsen skäligen
böra bestämmas till 400 kronor, att från och med den 1 april 1910 utgå,
så länge hon lefver ogift.
Sedermera har änkan Sundius uti en till Kungl. Maj:t ingifven
skrift — till förtydligande af ansökningen •— hemställt, att det sökta
understödet måtte tilldelas henne och hennes minderåriga son Harald
Herman Mathias.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.
Statskontoret tiar i underdånigt utlåtande den 7 april 1910 förklarat
sig icke hafva annat att erinra mot hvad järnvägsstyrelsen hemställt
än att det föreslagna pensionsbeloppet 400 kronor synts lämpligen
böra fördelas med 300 kronor åt änkan och 100 kronor åt hennes
minderåriga son Harald Herman Mathias, att utgå från och med april
månad 1910 till änkan, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver,
samt till sonen, intilldess han uppnår 18 års ålder.
På grund af hvad sålunda i ärendet blifvit upplyst anser jag, i
likhet med järnvägsstyrelsen och statskontoret, framställning böra göras
hos Riksdagen om något understöd till förmån för änkan Sundius jämte
hennes minderåriga son Harald Herman Mathias. Den omständigheten,
att änkan Sundius från lärarnas vid elementarläroverken änke- och
pupillkassa kommer i åtnjutande af eu pension till ringa belopp, har
jag icke funnit böra utgöra hinder för det nu ifrågasatta understödet,
särskildt som nyssberörda pension i och för sig icke torde vara tillräcklig
att befria henne och hennes minderåriga barn från nöd.
Vidkommande det ifrågasatta understödets storlek finner jag detsamma
icke kunna sättas lägre än det af järnvägsstyrelsen föreslagna beloppet
400 kronor, men anser jag, i likhet med statskontoret, nämnda
belopp böra fördelas mellan änkan och den minderåriga sonen Harald
Herman Mathias.
På grund häraf får jag hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgifva,
att änkan Sundius och hennes son Harald Herman Mathias må från
allmänna indragningsstaten från och med den 1 april 1910 åtnjuta årliga
understöd, den förra, så länge hon förblifver i sitt nuvarande änkestånd,
till belopp af 300 kronor och sonen, intill dess han uppnått 18 års
ålder, till belopp af 100 kronor.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle aflåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Solve Berger.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1910.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.