Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap

22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:165, Med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

1

Nr 165.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af

hinderslöshet till äktenskap; gifven Stockholms slott den

15 april 1.910.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser

om styrkande af hinderslöshet till äktenskap.

Den af allmänt kyrkomöte nästlidet år aflåtna skrifvelse i ärendet

bifogas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och

ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Petersson.

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 125 Höft. (Nr 165,166.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Förslag

till

Lag,

innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap.

Med upphäfvande af 15 kap. 19 § kyrkolagen samt lagen den 14

oktober 1898, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet

till äktenskap, förordnas som följer:

Svensk man eller kvinna, som begär lysning till äktenskap, må

styrka sin ledighet att sådant ingå:

genom betyg af vederbörande präst eller församlingsföreståndare här

i riket eller af präst inom svensk församling utomlands;

eller, där så ej kan ske, antingen genom muntligt eller skriftligt

vittnesbörd af minst två svenska eller utländska personer, hvilkas trovärdighet

är känd för den präst, hos hvilken lysning begäres, eller vitsordad

af Konungens befallningshafvande, kronofogde, länsman, ledamot af

magistrat, präst i svensk församling eller svensk beskickning eller konsul,

eller genom intyg af präst inom utländskt kyrkosamfund, därest Konungen

förordnat att af dess prästerskap utfärdade intyg må här i riket gälla.

Huruledes styrkas skall, att intygsgifvare är präst inom utländskt

kyrkosamfund, hvarom nu sagts, därom bestämmer Konungen.

Kan sökanden ej på något af nu föreskrifna sätt styrka sin ledighet

till äktenskap, äge sökanden genom tillkännagifvande, som tre gånger införes

i allmänna tidningarna, kungöra sitt förehafvande, med fullständig

uppgift om sitt namn, sin ålder och sin födelseort samt om de orter, där

sökanden vistats, så ock med anvisning, hos hvilken församlings präst och

inom hvilken tid äktenskapshinder bör anmälas; och skall tiden för sådan

anmälan utgöra minst tre månader från det att tillkännagifvandet sista

gången införts. Har icke inom sålunda utsatt tid äktenskapshinder hos

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

3

prästen anmälts eller eljest blifvit för honom kunnigt, må lysning för sökanden

i vanlig ordning utfärdas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 september 1910; dock att i

fråga om kungörelse, som före nämnda dag i allmänna tidningarna införes,

hittills gällande föreskrifter skola lända till efterrättelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 165.

Utdrag af protokollet öfver justiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 22 oktober 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet

anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson:

»Inom justitiedepartementet föreligga för närvarande åtskilliga framställningar,

hvilka samtliga åsyfta vinnande af lättnad i de föreskrifter,

som nu gälla i fråga om huruledes personer, som vistats utrikes längre

eller kortare tid, skola här styrka sina äktenskaps- eller familjeförhållanden

för den tid. Sålunda har Riksdagen i skrifvelse den 4 april 1908 hemställt,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt vidtaga åtgärder för

införande af förenklade bestämmelser i fråga om anteckning i kyrkobok

rörande från utlandet återinflyttade svenskar, särskild! med afseende å deras

äktenskapsförhållanden. öfver denna skrifvelse har utlåtande infordrats

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

från samtliga konsistorier. I underdånig skrifvelse den 11 september 1908

har Stockholms stads konsistorium hemställt, att Eders Kungl. Magt täcktes

låta utarbeta och stadfästa behöfliga ändringar i förordningen den 8 juli

1904, huru utländsk undersåte, som vill träda i äktenskap inför svensk

myndighet, må styrka, att hinder mot det äktenskaps afsilande ej är för

handen. Jämväl Hans Excellens herr ministern för utrikes ärendena har i

skrivelser den 1 mars och 26 maj 1909 fäst min uppmärksamhet på

behöfligheten af vissa ändringar i nyssnämnda förordning.

Samtliga dessa framställningar äro tvifvelsutan värda synnerligt beaktande,

särskildt i hvad de gå ut på undanröjande af svårigheter, som

möta återinvandrande amerikanare och i viss mån kunna tänkas bidraga

att motverka intresset för återinvandring till Sverige. Jag har därför låtit

inom justitiedepartementet påbörja en utredning af de sålunda väckta frågorna

i syfte att, så snart förhållandena det medgifva, framlägga förslag

till behöfliga lagändringar i ämnet.

Emellertid anser jag mig böra redan nu påkalla Eders Kungl. Maj:ts

uppmärksamhet för en viss del af ämnet. Bland de lagändringar, som

skulle föranledas af ett bifall till de af Riksdagen i dess förenämnda skrifvelse

uttalade önskemål, ingår nämligen äfven en ändring af gällande

bestämmelser om sättet för styrkande af svenska undersåtars hinderslöshet,

hvilka bestämmelser återfinnas i 15 kap. 19 § kyrkolagen samt lagen, innefattande

vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap,

den 14 oktober 1898. Förslag till'' nödiga lagändringar härutinnan måste

underställas kyrkomötets pröfning, och har det därför funnits högeligen

önskvärdt att söka till det under innevarande höst sammanträdande kyrkomötet

inkomma med förslag i detta hänseende.

I berörda skrifvelse har Riksdagen framhållit, att tillämpningen af

bestämmelserna angående sättet för styrkande af hinderslöshet och om anteckning

i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap i regel vållar stora svårigheter,

beroende därpå att de intyg från utländsk myndighet, med hvilka

vederbörande immigranter hafva att hos pastor i den svenska församling,

dit. de inflytta, styrka ingånget äktenskap eller hinderslöshet till äktenskap,

i de flesta fall saknas och icke kunna af immigranten utan betydande kostnader,

tidsutdräkt och besvär anskaffas. Vederbörande pastor vore då, i

fall sådana intyg saknas, förhindrad att i kyrkoboken anteckna äktenskapet

såsom giltigt eller att annorledes än efter iakttagande af lagstadgade formaliteter

utfärda lysning till äktenskap. Enahanda blefve förhållandet, då

från utlandet medförda intyg vore i ett eller annat afseende ofullständiga.

I sådant fall torde dock mången gång, då pastor känner sig öfvertygad

om det bristfälliga bevisets trovärdighet, detsamma godtagas såsom fullt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

bevis angående däri angifna omständigheter. Likaså torde stundom bestämmelsen

i 15 kap. 19 § kyrkolagen om vittesmål angående hinderslöshet

till äktenskap af »tillstädesvarande, vissa och trovärdiga män» tolkas

så, att densamma finge gälla äfven om skriftliga intyg från i utlandet

boende vittnen. Någon enhetlig praxis i dessa afseenden torde emellertid

icke förefinnas. Det syntes Riksdagen, att förenklade former kunde införas

för sättet att hos pastor i den svenska församling, dit inflyttningen sker,

styrka verkligheten och lagligheten af utomlands ingånget äktenskap äfvensom

hinderslöshet till äktenskap. I all synnerhet torde en förenkling

kunna åstadkommas i det fall, då vederbörande under sin vistelse utomlands

varit medlem af församling, tillhörande ett fast organiseradt kyrkosamfund,

sådant som t. ex. Augustenasynoden i Norra Amerika. De vägar,

på hvilka en lättnad i ifrågavarande afseenden skulle kunna beredas och

en återinvandring i sin mån främjas, funne Riksdagen ej utan en närmare

utredning kunna definitivt angifvas.

Riksdagen ansåge emellertid — särskilt med tanke på underlättandet

af återinvandringen från Norra Amerika — att i ett stort antal fall

åsyftadt resultat skulle ernås, därest föreskrifter kunde meddelas,

att betyg, utfärdadt af vederbörande pastor, tillhörande kyrkosamfund,

som efter pröfning befunnits äga i detta afseende betryggande, ordnade

kyrkliga förhållanden, affattadt enligt fastställdt formulär och försedt

med vederbörande församlings sigill, tillerkännes full giltighet i Sverige

utan vidare attestering;

att, där hinderslöshet till äktenskap skall styrkas genom »vissa och

trovärdiga» mäns vittnesmål, detta under erforderliga garantier (intyg af

konsul angående vittnenas trovärdighet e. d.) må kunna ske äfven genom

personer, boende å den ort i utlandet, där den återinvandrade vistats;

samt att, där för styrkande af hinderslösheten tillkännagifvande i

allmänna tidningarna äger rum — med upphäfvande af bestämmelsen i

lagen den 14 oktober 1898 om sex månaders anmälningstid i fråga om

dem, som vistats utom Sverige, Norge, Danmark eller Finland — tiden

för alla fall bestämmes till tre månader.

De öfver Riksdagens skrifvelse hörda myndigheterna hafva i det

väsentliga tillstyrkt bifall till de af Riksdagen föreslagna åtgärderna. Ett

domkapitel har dock afstyrkt förslaget om att tillerkänna giltighet åt betyg,

utfärdade af pastorer inom utländska kyrkosamfund; och hafva flera

domkapitel uttalat vissa erinringar i fråga om detaljer af de föreslagna

bestämmelserna.

I likhet med de hörda myndigheterna anser jag Riksdagens förslag

till nya bestämmelser lämpligen böra läggas till grund för de lagändringar,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

1

som synas behöfliga för tillgodoseende af ifrågakomna syftet. Detta Riksdagens

förslag bygger nu på gällande regler. Det kunde måhända då anses

lämpligt att först underkasta dessa regler en närmare granskning och eventuellt

nu upptaga frågan om en mera genomgripande revision af desamma.

Sistnämnda fråga står emellertid i sådant samband med frågan om omarbetning

af andra bestämmelser rörande äktenskaps ingående, särskilt

bestämmelserna om lysning, att dessa frågor gifvetvis böra i ett sammanhang

bringas till lösning och alltså lämpligen böra upptagas först vid en

allmän revision af giftermålsbalken. Innan ett fullständigt förslag till

giftermålsbalk kan tänkas blifva upphöjdt till lag, torde dock dröja åtskilliga

år, och att intilldess låta anstå med frågan om afhjälpande af nu

ifrågakomna missförhållanden har synts mig ej vara tillrådligt, utan har

jag ansett denna fråga böra redan nu provisoriskt lösas i de af Riksdagen

antydda riktningar.

Hvad då först angår utsträckningen af rätten att styrka hinderslöshet

genom »vissa och trovärdiga» mäns vittnesmål, så torde, såsom redan i

Riksdagens skrifvelse framhålles, ett godtagande af skriftligen afgifna intyg

endast innebära lagfästande af en ganska utbredd praxis, och synas

näppeligen tillräckliga skäl föreligga att underkänna sådana intyg allenast

på den grund att de utfärdats af utlänningar eller personer, boende på

utrikes ort. Tydligt är emellertid att i fall intygsgifvarna äro boende

utom den församling, där lysning skall ske, deras trovärdighet sällan kan

vara af vederbörande pastor känd. Det måste därför fordras, att deras

trovärdighet styrkts på något tillförlitligt sätt. Ett öfverlämnande åt

prästen att afgöra, när så skall anses hafva skett, skulle å honom lägga en

granskningsplikt, som ofta blefve synnerligen svår att fullgöra. Det synes

därför lämpligen böra stadgas, att intygsgifvarnas trovärdighet skall vara

bestyrkt af svensk myndighet och sålunda hvad angår personer i utlandet

af svensk beskickning eller konsul. Beträffande själfva intygens närmare

beskaffenhet eller innehåll torde ej några regler kunna fastslås, utan bör

det tillkomma vederbörande präst att pröfva verkan af företedt intyg.

I fråga om förslaget angående inskränkning till tre månader af den

tid efter kungörelses införande i allmänna tidningar, inom hvilken anmälan

om äktenskapshinder skall ske angående person, som vistats utom Sverige,

Norge, Danmark eller Finland, har jag ställt mig i viss mån tveksam, helst

denna tid så nyss som genom lagen den 14 oktober 1898 nedsatts från

ett år till sex månader. Men då onekligen i följd af den allt tätare internationella

samfärdseln för de flesta fall den föreslagna tiden af tre månader

synes tillräcklig, och förslaget i denna del förordats af samtliga i ärendet

hörda myndigheter med undantag af ett domkapitel, som ansett tiden

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

för ifrågakomna fall böra bestämmas till fyra månader, anser jag mig

icke böra underlåta att tillstyrka den föreslagna nedsättningen af anmälningstiden.

Beträffande slutligen förslaget att förläna giltighet i ifrågavarande

hänseende åt betyg, utfärdadt af pastor inom utländskt kyrkosamfund,

synes detsamma innebära synnerligen stora praktiska fördelar. Ett intyg

af detta slag erbjuder tydligen större garanti för att hinderslöshet i verkligheten

föreligger än hvad exempelvis genom förfarandet med kungörelse

i allmänna tidningarna kan vinnas. Att afgöra hvilka kyrkosamfund äga

på så betryggande sätt ordnade kyrkliga förhållanden, att af deras prästerskap

utfärdade betyg må äga giltighet här i riket, synes emellertid böra

vara förbehållet åt Konungen, som då också blir i tillfälle att gifva nödiga

föreskrifter angående beskaffenheten af de betyg, som skola kunna här

godkännas. I sitt ofvanberörda förslag har Riksdagen uttalat den mening,

att intyg, hvarom nu nämnts, borde kunna gälla utan vidare attestering.

Detta synes mig näppeligen riktigt. Den präst här i riket, inför hvilken

dylikt intyg företes, saknar praktiskt taget möjlighet att kontrollera, huruvida

den, som utfärdat intyget, verkligen är präst inom angifna kyrkosamfundet.

Att intyget är försedt med vederbörande församlings sigill

torde ej innebära tillräcklig säkerhet i detta afseende. Emellertid synes

man kunna nöja sig med en attestering exempelvis af vederbörande kyrkosamfunds

föreståndare eller på annat sätt, som ej innebär synnerligt besvär.

Att i lagen fastslås dessa sätt finner jag ej lämpligt, utan torde Konungen

i samband med förordnande om att intyg af präst inom visst kyrkosamfund

skall här i riket äga giltighet tillika böra äga förordna, huruledes

styrkas skall, att den som utfärdat sådant intyg är präst inom samfundet.

De nya stadganden, hvilka i enlighet med hvad jag nu anfört böra

gifvas, afse i likhet med lagen den 14 oktober 1908 allenast hinderslöshet

i de hänseenden, som i svenska prästbevis åsyftas med uttrycket »till

äktenskap ledig», och sålunda icke frihet från sådana äktenskapshinder

som skyldskap, bristande afvittring eller dylikt. Detta synes böra i lagtexten

uttryckligen angifvas. Vid sådant förhållande torde ock lämpligast

vara, att de nya lagstadgandena lämna uttömmande regler, huru ledighet

till äktenskap må styrkas, och alltså affatta^ såsom särskild lag, hvarigenom

dels ändring göres i 15 kap. 19 § kyrkolagen och dels lagen den

14 oktober 1898 upphäfves. I öfverensstämmelse härmed har jag låtit

inom justitiedepartementet upprätta förslag till ny lag, innefattande vissa

bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Preposition Nr 165.

Sedan föredraganden härefter uppläst ifrågavarande lagförslag, af

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, hemställde han, att lagrådets

utlåtande öfver förslaget måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen

omförmäler, genom utdrag af protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall.

Ur protokollet

Erik Öländer.

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 125 ffåft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Bil.

Förslag

till

Lag,

innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap,

Med ändring i 15 kap. 19 § kyrkolagen samt med upphäfvande af

lagen den 14 oktober 1898, innefattande vissa bestämmelser om styrkande

af hinderslöshet till äktenskap, förordnas som följer:

Svensk man eller kvinna, som begär lysning till äktenskap, må

styrka sin ledighet att sådant ingå:

genom betyg af vederbörande präst eller församlingsföreståndare här

i riket eller af präst inom svensk församling utomlands;

eller, där så ej kan ske, genom muntligt eller skriftligt vittnesbörd

af minst två svenska eller utländska personer, hvilkas trovärdighet är för

prästen känd eller af svensk myndighet vitsordad, eller ock genom intyg

af präst inom utländskt kyrkosamfund, därest Konungen förordnat att af

dess prästerskap utfärdade intyg må här i riket gälla.

Huruledes styrkas skall, att intygsgifvare är präst inom kyrkosamfund,

hvarom nu sagts, därom bestämmer Konungen.

Kan sökanden ej på något af nu föreskrifna sätt styrka sin ledighet

till äktenskap, äge sökanden genom tillkännagifvande, som tre gånger införes

i allmänna tidningarna, kungöra sitt förehafvande, med fullständig uppgift

om sitt namn, sin ålder och sin födelseort samt om de orter, där sökanden

vistats, så ock med anvisning, hos hvilken församlings präst och inom

hvilken tid äktenskapshinder bör anmälas; och skall tiden för sådan anmälan

utgöra minst tre månader från det att tillkännagifvandet sista gången

införts. Har icke inom sålunda utsatt tid äktenskapshinder hos prästen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

anmälts eller eljest blifvit för honom kunnigt, må lysning för sökanden i

vanlig ordning utfärdas.

Denna lag skall träda i kraft den ; dock att i fråga

om verkan af kungörelse, som före nämnda dag blifvit i allmänna tidningarna

införd, hittills gällande föreskrifter skola lända till efterrättelse.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Utdrag af protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen

den 1 november 1909.

Närvarande:

Justitieråden: Quensel,

friherre Makes von Wurtemberg,

Petrén,

Regeringsrådet Wall.

Andre ledamoten å justitiedepartementets afdelning för lagärenden,

assessorn Gustaf Appelberg, anmälde utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

22 oktober 1909, utvisande, att då beslutits inhämtande af lagrådets utlåtande

öfver förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande

af hinderslöshet till äktenskap. Förslaget, hvilket finnes bilagdt

detta protokoll, föredrogs och föranledde följande yttrande af lagrådet:

»De föreslagna bestämmelserna om styrkande af hinderslöshet till

äktenskap hafva tydligen — såsom ock af föredragande departementschefen

framhålles — icke afseende å alla slags äktenskapshinder utan endast å

sådana, som, under det normala förhållandet att kontrahenterna oafbrutet

varit kyrkoskrifna i svensk församling, skola framgå af kyrkoböckerna.

Huruvida eller på hvad sätt den, som vill erhålla lysning, har att styrka

frånvaron af andra äktenskapshinder — sådana som skyldskap i förbjudna

led, tidigare förbindelse af beskaffenhet att ej böra antecknas i kyrkobok,

bristande afvittring, bristande samtycke af giftoman in. m. — beröres ej

i förslaget, utan därom kommer i händelse af förslagets genomförande att

gälla detsamma som för närvarande.

Hvad beträffar gällande lags ståndpunkt i detta afseende är uppenbart,

att i fråga om vissa af sistnämnda hinder någon fullt säker utredning

i allmänhet ej är tänkbar; och att konstaterandet af alla hinders

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

frånvaro skulle utgöra ett villkor för lysningen, lärer så mycket mindre

kunna antagas, som själfva lysningsförfarandets egentliga syfte tydligen

är att söka framkalla upplysning om möjligen förefintligt hinder för

äktenskapet.

Att å andra sidan prästen skulle vara frikallad från hvarje skyldighet

att efterforska hinder af nu ifrågavarande slag kan naturligtvis ej

antagas. Sålunda är det tydligt, att, där lysningssökande förut varit gift,

prästen kan och bör fordra bevis om verkställd afvittring, likasom han

ock, där kvinnan står under giftoman, har att påkalla bevis om dennes

samtycke. Beträffande andra hinder måste det åligga prästen att söka

skaffa sig upplysning genom förfrågningar hos dem, som påkalla lysning.

Men yppas därvid ej anledning att misstänka hinder, och utvisa ej heller

vederbörande kyrkoböcker något hinder af beskaffenhet att böra framgå

af dessa böcker, synes enligt gällande lag prästen vara oförhindrad och

pliktig att verkställa lysning.

En dylik uppfattning lärer emellertid ej enhälligt omfattas af prästerskapet,

utan synes det stundom förekomma, att präst, äfven i fall där

särskild anledning att misstänka hinder ej yppat sig och kyrkoböcker eller

prästbevis utmärka, att den sökande är ledig till äktenskap, gör till villkor

för lysning, att två personer intyga frånvaron af hinder för det tillämnade

äktenskapet. Där ett sådant kraf förekommer, torde den förmenta

grunden därför vara att söka i de bestämmelser 15 kap. 19 § första

punkten kyrkolagen innehåller om skyldighet för obekant person, som vill

låta lysa för sig, att i fråga om sitt lefverne och sina villkor antingen

förete säkra bevis eller ock åvägabringa vittnesbörd af tillstädesvarande,

vissa och trovärdiga män. Om det föreliggande förslaget i oförändradt

skick godkännes, skulle en sådan tolkning af nyssnämnda lagrum möjligen

icke vara fullständigt utesluten. Då nämligen förslaget innehåller uttömmande

bestämmelser om prästers och enskilda personers vittnesbörd angående

äktenskapsledighet, men det oaktadt ifrågavarande lagrum ej blifvit

upphäfdt, skulle det ligga nära till hands att söka orsaken härtill just

däri, att man ansett lagrummet hafva ägt och fortfarande böra äga tilllämpning

i afseende å intyg om andra äktenskapshinder än dem, som i

allmänhet skulle framgå af kyrkoböcker.

Uppenbart är emellertid, att med nu omförmälda tolkning af 15

kap. 19 § kyrkolagen de föreslagna stadgandena icke kunna fylla sitt

ändamål att för emigrerade svenskar bereda lättnad i afseende å lysnings

erhållande. Det vitsord förslaget åsyftar att tillägga intyg af präster i

vissa utländska kyrkosamfund gäller ej och kan ej rimligen gälla andra

förhållanden än som afses i hinderslöshetsbetyg af präst i svenska kyrkan,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

och de, som i anledning af 15 kap. 19 § kyrkolagen anse sig i allmänhet

böra för lysning fordra två personers intyg om frånvaron af äktenskapshinder,

måste tydligen, om förslaget varder lag, uppställa denna fordran

äfven då sådant ledighetsintyg föreligger, som enligt Konungens förordnande

skall äga vitsord. Att emellertid uppfyllande af denna fordran

måste medföra synnerlig svårighet för den, som efter långvarig vistelse

utomlands återvändt till Sverige, lärer vara tydligt.

Skall syftet med den föreslagna lagändringen uppnås, torde det alltså

vara af nöden, att möjligheten af nu omförmälda tolkning af 15 kap. 19 §

kyrkolagen uteslutes. Detta synes lämpligast ske därigenom, att paragrafens

första punkt förklaras upphäfd, och i sammanhang därmed torde

äfven de följande, till sitt innehåll tämligen betydelselösa punkterna i

paragrafen böra upphäfvas.

I öfrigt föranleder förslaget ej annan erinran, än att det vitsordande

af trovärdigheten hos enskilda, för vederbörande präst okända intygsutfärdare,

som enligt förslaget är af nöden för att deras intyg skall gälla,

icke synes böra, såsom förslaget innehåller, få vara meddeladt af hvilken

svensk myndighet som helst, utan torde lagen böra angifva vissa myndigheter,

åt hvilka befogenhet att meddela sådant vitsord förbehålles.»

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 165.

15

Utdrag af protokoll öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott tisdagen

den 16 november 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Nyländer.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson lagrådets genom

utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden för den 22

nästlidne oktober inhämtade utlåtande öfver upprättadt förslag till lag, innefattande

vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande

departementschefen:

»På de skäl lagrådet anfördt torde i förslaget höra göras sådan ändring

att i sammanhang med de föreslagna nya bestämmelsernas meddelande

15 kap. 19 § Kyrkolagen förklaras upphäfd. Lagrådets hemställan att i

den föreslagna lagen måtte angifvas vissa myndigheter, åt hvilka förbehålles

befogenhet att meddela vitsord angående trovärdigheten af enskilda

intygsgifvare, synes mig jämväl böra iakttagas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

I öfverensstämmelse med hvad jag nu nämnt har jag låtit inom

justitiedepartementet omarbeta förslaget, därvid äfven några smärre redaktionella

jämkningar vidtagits.»

Föredraganden uppläste härefter lagförslaget i dess omarbetade skick

samt hemställde, att genom nådig skrifvelse måtte, jämlikt § 87 mom. 2

regeringsformen, infordras det nu församlade Kyrkomötets yttrande, huruvida

Kyrkomötet godkänner förevarande lagförslag.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall; och skulle nådig skrifvelse till Kyrkomötet aflåtas

af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

17

Bil.

Kungl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Kyrkomötet med förslag till

lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af

hinderslöshet till äktenskap; gifven Stockholms slott den

16 november 1909.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl Maj:t härmed, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen, inhämta

Kyrkomötets yttrande, huruvida Kyrkomötet godkänner härvid fogade

förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af

hinderslöshet till äktenskap.

Kungl. Maj:t förblifver Kyrkomötet med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 125 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Förslag

till

Lag,

innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap.

Med upphäfvande af 15 kap. 19 § kyrkolagen samt lagen den 14

oktober 1898, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet

till äktenskap, förordnas som följer:

Svensk man eller kvinna, som begär lysning till äktenskap, må styrka

sin ledighet att sådant ingå:

genom betyg af vederbörande präst eller församlingsföreståndare här

i riket eller af präst inom svensk församling utomlands;

eller, där så ej kan ske, antingen genom muntligt eller skriftligt

vittnesbörd af minst två svenska eller utländska personer, hvilkas trovärdighet

är känd för den präst, hos hvilken lysning begäres, eller vitsordad

af Konungens befallningshafvande, kronofogde, länsman, ledamot af

magistrat, präst i svensk församling eller svensk beskickning eller konsul,

eller genom intyg af präst inom utländskt kyrkosamfund, därest Konungen

förordnat att af dess prästerskap utfärdade intyg må här i riket gälla.

Huruledes styrkas skall, att intygsgifvare är präst inom utländskt

kyrkosamfund, hvarom nu sagts, därom bestämmer Konungen.

Kan sökanden ej på något af nu föreskrifna sätt styrka sin ledighet

till äktenskap, äge sökanden genom tillkännagifvande, som tre gånger införes

i allmänna tidningarna, kungöra sitt förehafvande, med fullständig uppgift

om sitt namn, sin ålder och sin födelseort samt om de orter, där sökanden

vistats, så ock med anvisning, hos hvilken församlings präst och inom

hvilken tid äktenskapshinder bör anmälas; och skall tiden för sådan anmälan

utgöra minst tre månader från det att tillkännagifvandet sista gången

införts. Har icke inom sålunda utsatt tid äktenskapshinder hos prästen

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

anmälts eller eljest blifvit för honom kunnigt, må lysning för sökanden i

vanlig ordning utfärdas.

Denna lag skall träda i kraft den _ ; dock. att i fråga

om kungörelse, som före nämnda dag i allmänna tidningarna införes, hittills

gällande föreskrifter skola lända till efterrättelse.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Till Konungen.

Eders Kungl. Maj:t har i skrifvelse den 16 november 1909 jämlikt

§87 mom. 2 regeringsformen, inhämtat kyrkomötets yttrande, huruvida

kyrkomötet godkände följande förslag till

»Lag,

innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap.

Med upphäfvande af 15 kap. 19 § kyrkolagen samt lagen den 14

oktober. 1898, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet

till äktenskap, förordnas som följer:

Svensk .man eller kvinna, som begär lysning till äktenskap, må

styrka sin ledighet att sådant ingå:

genom betyg af vederbörande präst eller församlingsföreståndare

här i riket eller af präst inom svensk församling utomlands;

eller, där så ej kan ske, antingen genom muntligt eller skriftligt

vittnesbörd af minst två svenska eller utländska personer, hvilkas trovärdighet

är känd för den präst, hos hvilken lysning begäres, eller vitsordad

af Konungens befallningshafvande, kronofogde, länsman, ledamot af magistrat,

präst i svensk församling eller svensk beskickning eller konsul,

eller genom intyg af präst inom utländskt kyrkosamfund, därest Konungen

förordnat, att af dess prästerskap utfärdade intyg må här i riket gälla.

Huruledes styrkas skall, att intygsgifvare är präst inom utländskt

kyrkosamfund, hvarom nu sagts, därom bestämmer Konungen.

Kan sökanden ej på något af nu föreskrifna sätt styrka sin ledighet

till äktenskap, äge sökanden genom tillkännagifvande, som tre gånger

införes i allmänna tidningarna, kungöra sitt förehafvande, med fullständig

uppgift om sitt namn, sin ålder och sin födelseort samt om de orter, där

sökanden vistats, så ock med anvisning, hos hvilken församlingens präst

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

21

och inom hvilken tid äktenskapsliinder bör anmälas; och skall tiden för

sådan anmälan utgöra minst tre månader från det att tillkännagifvandet

sista gången införts. Har icke inom sålunda utsatt tid äktenskapshinder

hos prästen anmälts eller eljest blifvit för honom kunnigt, må lysning för

sökanden i vanlig ordning utfärdas.

Denna lag skall träda i kraft den ; dock att i

fråga om kungörelse, som före nämnda dag i allmänna tidningarna införes,

hittills gällande föreskrifter skola lända till efterrättelse.»

Kyrkomötet, som vid granskning af ifrågavarande förslag icke funnit

något att däremot erinra, får alltså i underdånighet anmäla, att Kyrkomötet

godkänt omförmälda förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser

om styrkande af hinderslöshet till äktenskap.

Underdånigst

J. A. EKMAN.

A. v. Krusenstjerna.

Stockholm den 26 november 1909.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet

å Stockholms slott fredagen den 15 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hedeestierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Eheensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson anmälde efter

gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet:

kyrkomötets skrifvelse den 26 november 1909, hvari tillkännagifvits,

att kyrkomötet godkänt ett af Kungl. Maj:t för kyrkomötet framlagdt förslag

till lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet

till äktenskap.

Föredraganden hemställde, att omförmälda förslag måtte jämlikt

§ 87 regeringsformen genom nådig proposition föreläggas Riksdagen till

antagande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas

proposition af den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet

Erik Öländer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.