Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för vissa förutvarande och nuvarande befattningshafvare vid statens järnvägar att gälda ersättningsbelopp, som i anmärkning sv äg ädömts dem till återbetalning in. in

1910-04-08 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:179, Angående befrielse för vissa förutvarande och nuvarande befattningshafvare vid statens järnvägar att gälda ersättningsbelopp, som i anmärkning sv äg ädömts dem till återbetalning in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition N:o 179.

1

N:o 179.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

befrielse för vissa förutvarande och nuvarande befattningshafvare

vid statens järnvägar att gälda ersättningsbelopp,

som i anmärkning sv äg ädömts dem till återbetalning

in. in.; gifven Stockholms slott den 8 april 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kung]. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva,

att vid de i statsrådsprotokollet omnämnda utbetalningar af järnvägsmedel

å tillhopa 9,565 kronor 50 öre, för hvilka vissa förutvarande och

nuvarande befattningshafvare vid statens järnvägar ålagts ersättningsskyldighet,

måtte få bero, dock att vederbörande icke befrias från utgifvande

af det anmärkningsarfvode, som må tillkomma revisionen i

kammarrätten; samt

att af järnvägsmedel må utanordnas ett belopp af högst 1,583 kronor

13 öre för att efter Kungl. Maj:ts fördelning utbetalas till dem,

hvilka visa sig hafva återbetalat genom Kungl. Maj:ts i statsrådsprotokollet

omförmälda resolutioner den 12 maj 1905 till återbärning ådömda

anmärkningsmedel.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kung], nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hugo Hamilton.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1910. 1 Smil. 1 Afd. 193 Käft. (No 179.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 179.

Aflöningsförmåner

före inrättande

af

militärbyrån.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 8 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

Härmed får jag underställa Kungl. Maj:ts pröfning väckt fråga om

efterskänkande af vissa i anmärkningsväg till återbetalning ådömda belopp,

hvilka utbetalats till officerare för det de tjänstgjort vid statens

järnvägar.

Innan jag går in på sjkifva anmärkningsmålen, tillåter jag mig

lämna en redogörelse för det sätt, hvarpå officerarnas tjänstgöring vid

järnvägarna varit ordnad.

I syfte att åstadkomma samarbete mellan järn vägsförvaltningen och

generalstaben blef den 24 december 1890 eu officer beordrad att i enlighet

med en af chefen för generalstabens kommunikationsafdelning

utarbetad plan tjänstgöra vid statens järnvägar från början af år 1891.

Sedan dess och intill år 1901 beordrades hvarje år en officer till dylik

tjänstgöring. Då denna tjänstgöring vanligen räckte två år för hvarje

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Klingl Maj.is Nåd. Proposition N:o 179.

officer, däri inräknad den tid han hade att göra trupptjänst, tjänstgjorde

sålunda i regel två officerare årligen vid statens järnvägar. Med ingången

af år 1901 ökades antalet af de beordrade officerarna, så att

det årliga antalet samtidigt tjänstgörande officerare slutligen blef fyra.

Tjänstgöringen bestod af dels s. k. allmän järnvägs tjänst, dels tjänstgöring

vid statens järnvägsbyggnader, dels handläggande af militära

transportärenden inom järnvägsstyrelsen.

Den allmänna järnvägstjänsten, som i allmänhet plägade föregå

tjänstgöringen vid statens järnvägsbyggnader, fullgjordes vid distriktens

trafik-, ban- och maskinafdelningar samt omfattade i allmänhet eu tid af

12 månader. Under denna tid skulle officeren inhämta grunderna för

den praktiska linjetjänsten med särskild hänsyn till de militära transporternas

behof.

Tjänstgöringen vid statens järnvägsbyggnader omfattade i regel

två månader samt afsåg att bibringa vederbörande kännedom om grunderna

för järnvägars anläggande med därtill hörande provisoriska anordningar

för tillfällig trafiks upprätthållande, såsom uppförande af lastkajer,

utläggande af mötesspår, byggande af broar öfver vattendrag m. m.

Handläggningen af militära transportärenden inom styrelsen försiggick

å styrelsens trafikafdelning och omfattade en tid af minst fem

månader. Denna tjänstgöring afsåg såväl deltagande i de allmänna

tidtabells- med flera arbeten, hvilka förekomma inom trafikbyrån, som i

synnerhet biträde vid de militära transportärendenas handläggande å

trafikafdelningen. Till arbeten af sistnämnda slag hörde ock biträde

vid förberedelserna för ifrågakommande större fälttjänstöfningar.

Erforderliga detaljbestämmelser för officerarnas tjänstgöring lämnades

dels af vederbörande järnvägsbefäl, dels af chefen för generalstabens

kommunikationsafdelning.

Om de kommenderade officerarna, såsom vanligen var fallet, tillhörde

icke garnisonerade trupper, uppburo de under tjänstgöringen vid

statens järnvägar lön, half dagaflöning och inkvartering från vederbörande

truppförbands aflönings- och inkvarteringsmedel samt, vid tjänstgöring

utom eget truppförbands tjänstgöringsområde, från anslaget till

rese- och traktamentspenningar traktamente efter resereglementet under

de första åtta dagarna och därefter traktamente enligt tariffen bil. A vid

aflöningsreglementet för armén. Om kommenderad officer tillhörde den

garnisonerade armén, utgjorde enda skillnaden i löneförmåner den, att

han åtnjöt hel dagaflöning.

Dessutom utbetalades, dock utan särskildt bemyndigande af Kungl.

Maj:t, till officerarna af järnvägsmedel tre kronor om dagen vid tjänst
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Militärbyrån.

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition No 179.

göling'' i järnvägsstyrelsen samt två kronor om dagen vid tjänstgöring

å linjen och vid byggnaderna. I ett par fall har för tjänstgöring i järnvägsstyrelsen

utgått något högre ersättning eller 3 kronor 50 öre och

4 kronor 50 öre om dagen.

För att genom ett exempel åskådliggöra de aflöningsförmåner, som

sålunda utgingo, tillåter jag mig nämna, att en löjtnant af första klass

vid icke garnisoneradt regemente åtnjöt under tjänstgöring vid statens

järnvägars distriktsförvaltningar för år räknadt:

lön...............................................................................................

half dagaflöning..........................................................................

inkvartering ...............................................................................

traktamente (om det i sin helhet beräknas enligt tariffen

bil. A vid aflöningsreglementet för armén eller till

3 kronor för dag) .........................................................

särskild ersättning af järn vägsmedel ................................

kronor 1,500: —

» 547: 50

» 300: —

» 1,095: —

» 730: —

Summa kronor 4,172: 50.

De mål, om hvilka nu är fråga, afse utbetalningar under åren 1899

—1904. Förhållandena under dessa år torde emellertid böra ses i belysning

af det sätt, hvarpå frågan om ersättning till officerare för tjänstgöring

vid statens järnvägar därefter blifvit ordnad, och skall jag i

korthet lämna en redogörelse härför.

k ör att ytterligare utveckla samarbetet mellan järnvägsstyrelsen och

generalstaben framlade järnvägsstyrelsen uti underdånig skrifvelse den

4 mars 1904 förslag om inrättande af en militärbyrå inom järnvägsstyrelsen

samt anställande af militära biträden vid statens järnvägars distriktsförvaltningar.

Enär enligt förslaget, som var utarbetadt inom generalstaben,

skulle anställas en notarie å militärbyrån, hemställde Kungl.

Maj:t i statsverkspropositionen till 1905 års riksdag, att i staten öfver

fasta arfvoden för personal vid statens järnvägar måtte uppföras arfvode

till ytterligare en notarie. I det protokoll öfver civilärenden, som fanns

bifogadt statsverkspropositionen, redogjorde föredragande departementschefen

till en början för officerarnas dittillsvarande tjänstgöring vid statens

järnvägar samt omnämnde därvid, att till officerarna utgått förut

omförmälda särskilda ersättning af järnvägsmedel.

Vidare lämnade departementschefen upplysning angående den tillämnade

militärbyråns organisation. Sålunda skulle å militärbyrån tjänstgöra,

förutom notarien, en förste och en andre militärassistent samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

erforderligt skrifbiträde. Därjämte tillkännagaf departementschefen, att

enligt förslaget skulle för handläggning af militära transportärenden vid

statens järnvägars distriktsförvaltningar under vissa tider af året tjänstgöra

officerare af subalternofficers grad, en vid hvarje förvaltning. I sin

egenskap af militära biträden skulle de benämnas militärassistenter.

Uti statsrådsprotokollet lämnades uppgift å de löneförmåner, som

skulle tillkomma militärassistenterna. De skulle icke uppföras å statens

järnvägars ordinarie stat utan endast åtnjuta rese- och traktamentsersättning

af järnvägsmedel, hvarjämte till andre militärassistenten i

järnvägsstyrelsen skulle af sådana medel utbetalas viss mindre ersättning.

Slutligen meddelade departementschefen, att han inhämtat, att af de

under fjärde hufvudtiteln anvisade anslag medel funnos tillgängliga för

bestridande af de för ändamålet i öfrigt erforderliga kostnader.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 6 maj 1905, n:r 106, tillkännagifvit,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag, medgifvit,

att i staten öfver fästa arfvoden för personal vid statens järnvägar finge

uppföras arfvode till, bland andra, omförmälde notarie å militärbyrån,

utfärdade Kungl. Maj:t den 30 juni 1905 kungörelse angående inrättande

af en militärbyrå inom järnvägsstyrelsen och anställande af militärassistenter

vid statens järnvägars distriktsförvaltningar. Enligt denna

kungörelse skola å militärbyrån tjänstgöra dels en förste militärassistent

med byrådirektörs befogenhet och en andre militär assistent såsom förste

militärassistentens närmaste man, dels ock en notarie samt kontorsskrifvare

till det antal, som i arfvodesstaten för hvarje år fastställes. Dessutom

föreskrefs genom kungörelsen, att vid hvarje distrikts trafikafdelning

skall anställas en militärassistent för handläggning af militära

transportärenden.

Förste militärassistenten eller byrådirektören för militärbyrån, såsom

lian benämnes enligt instruktionen för järnvägsstyrelsen med underlydande

distriktsförvaltningar af den 31 december 1907, skall i regel

vara major eller kapten vid generalstaben och andre militärassistenten

eller, såsom han numera kallas, militärassistenten vid järnvägsstyrelsen

skall vara kompaniofficer vid generalstaben eller vid något af arméns

truppförband.

Hvad angår militärassistenterna vid distrikten, skola de vara vid

generalstaben tjänstgörande kompaniofficerare ur något af arméns truppförband.

Vanligen inkallas de till tjänstgöring vid statens järnvägar

blott omkring en månad om året.

Genom särskilda nådiga bref den 30 juni 1905 meddelade Kungl.

Maj:t bestämmelser angående militärassistenternas aflöningsförmåner i enlighet

med hvad som tillkännagifvits för Riksdagen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

Nuvarande

aflönings
bestämmelser.

Officer, tillhörande den icke garnisonerade armén, hvilken kommenderades

såsom militärassistent, fick jämlikt dessa föreskrifter, utöfver de

löneförmåner, som tillkommo honom, då han icke fullgjorde någon kommendering,

fyllnad i sin halfva dagaflöning till hel dagaflöning. Denna

fyllnadsersättning, uppgående för löjtnant till 547 kronor 50 öre för år,

utbetalades till förste och andre militärassistenterna i järnvägsstyrelsen

från järnvägstrafikmedel och till militärassistent vid distriktsförvaltning

från anslaget till generalstaben, hvarest de tjänstgjorde under större

delen af året. Vidare åtnjöto militärassistenterna inkvarteringsersättning

enligt Stockholm stariffen, hvilket för en officer, tillhörande i landsorten

förlagdt truppförband, medförde en aflöningsförhöjning af 100 kronor

för år. Däremot utgick icke till militärassistenterna något dagtraktamente

under tiden för tjänstgöringen i Stockholm.

Emellertid visade det sig omöjligt att få några officerare, som voro

villiga att mottaga kommendering såsom militärassistenter, enär något

högre ersättning utgick för andra militära extra förrättningar.

Uti underdåniga skrivelser den 12 och den 18 december 1905 anmälde

järnvägsstyrelsen och chefen för generalstaben detta förhållande. Generalstabschefen

framhöll därvid, bland annat, att den nya organisationen

med hänsyn till den knappa ersättningen höll på att redan i början

stranda, ehuru den var för det militära transportväsendet af den allra

största betydelse, och under sommaren 1905, då den så godt sig göra

lät improviserades, till fullo ådagalagts nödvändigheten af dess tillvaro.

Järnvägsstyrelsen och generalstabschefen hemställde därför om förbättrade

aflöningsförmåner för militärassistenterna. Ärendet föredrogs

den 4 maj 1906 inför Kungl. Maj:t, därvid framställningarna endast

delvis biföllos. Kungl. Maj:t medgaf sålunda, att till andre militärassistenten

och militärassistenterna vid distriktsförvaltningarna fick, utöfver

förut bestämd aflöning, från fjärde hufvudtitelns anslag till rese- och

traktamentspenningar utgå dagtraktamente enligt tariffen bil. A vid

aflöningsreglementet för armén.

Enligt dessa aflöningsbestämmelser, som ännu äro gällande, åtnjuter

en löjtnant af första klass vid icke garnisoneradt regemente under

tjänstgöring såsom militärassistent vid statens järnvägars distriktsförvaltningar

för år räknadt:

lön.......................

hel dagaflöning

inkvartering......

traktamente......

Summa 4,090 kronor.

1,500 kronor

1,095 »

400 »

1,095 »

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

Jämlikt den organisation, som skedde år 1905 och. som år 1908

endast i viss mån ändrades beträffande aflöningsförmånerna, fordras, att

officer för att kunna kommenderas såsom militärassistent fullgjort två

års kommendering (proftjänstgöring) vid statens eller enskilda järnvägar.

Under denna lärotid uppbära officerarna endast godtgörelse såsom för extra

militära förrättningar.

Löjtnant af första klass vid icke garnisoneradt regemente åtnjöt

alltså, jämlikt såväl 1905 som 1906 års aflöningsbestämmelser, under

denna proftjänstgöring följande löneförmåner för år räknadt:

lön .............................................................................................. kronor 1,500: —

half dagaflöning....................................................................... » 547: 50

inkvartering .................................................................... » 300: —

traktamente (beräknadt i sin helhet enligt tariffen

bil. A vid aflöningsreglementet för armén)............ » 1,095: —

Summa kronor 3,442: 50.

Genom det nya aflöningsreglementet för armén af den 11 oktober

1907 har, bland annat, den ändring i förutvarande stadganden ägt rum,

att officer under extra militära förrättningar och således äfven under

proftjänstgöring af ifrågavarande slag uppbär hel dagaflöning.

För att lättare åskådliggöra de aflöningar, som jlimlikt de olika

bestämmelserna uppburits af officerare under tjänstgöring vid statens

järnvägar och som nu tillkomma militärassistenterna, har jag låtit uppgöra

en tabell, hvilken torde få såsom bilaga åtfölja detta protokoll. I

tabellen hafva jämväl angifvits de löneförmåner, som officerare åtnjuta

vid extra förrättning.

Sedan jag sålunda lämnat upplysning rörande officerarnas tjänstgöring

vid statens järnvägar, öfvergår jag till redogörelse för de anmärkningsmål,

uti hvilka yrkats återbetalning af ifrågavarande till

officerarna utbetalade ersättning af järnvägsmedel. Jag gör därvid

början med de mål af ifrågavarande slag, uti hvilka Kungl. Maj:t redan

år 1905 meddelat beslut, enär i de mål, om hvilka nu närmast är fråga,

åberopats hvad i de afgjorda målen anförts.

Efter granskning af järnvägsstyrelsens räkenskaper för åren 1899

och 1900 anmärkte kammarrättens revisionsafdelning, att till dåvarande

löjtnanterna vid Norra skånska infanteriregementet Ii. O. Iijalmarson,

vid Vaxholms grenadjärregemente C. Lilliehöök och vid Göta lifgarde

De år 1905

afgjorda

aimärkningsmålen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

friherre A. G-. A. Leijonhufvud af trafikmedel utbetalats dagtraktamenten

med 2 kronor om dagen för tjänstgöring vid distrikten samt i vissa

fall 4 kronor 50 öre om dagen för tjänstgöring i järnvägsstyrelsen.

Enär officerarna genom generalorder varit kommenderade att tjänstgöra

vid statens järnvägar och härför skolat af fjärde hufvudtitelns

medel åtnjuta dagtraktamente och reseersättning enligt författningarna,

ansåg revisionen, att godtgörelse af järn vägsmedel icke bort utgå, hvarför

de utbetalda särskilda ersättningsbeloppen anmärktes till betalning.

Vederbörande tjänstemän vid statens järnvägar, f. d. öfverdirektören

E. M. Hahr, öfverdirektören V. L. Klemming, f. d. distriktschefen grefve

C. O. Taube, förutvarande maskiningenjören, nuvarande byrådirektören

G. A. Tausen och bandirektören A. Wiberg, afgäfvo förklaringar samt

anförde: Med officerarnas kommendering vid statens järnvägar hade

otvifvelaktigt afsetts allenast att bereda dem tillfälle att förvärfva insikt

i de grenar af järnvägsväsendet, som kunde vara af vikt i militäriskt

hänseende. De till järnvägen kommenderade officerarna hade emellertid

deltagit i arbetena på ett långt mera ingående sätt, än som varit afsedt

med deras kommendering, och förrättat arbete, som eljest kräft anställande

af extra personal. Då statens järnvägar, som ostridigt ägde rätt

att antaga och aflöna erforderlig extra personal, oafsedt om denna personal

uppbure annan aflöning af staten eller ej, för egen räkning dragit

stor nytta af dessa officerares arbete, hade järnvägsstyrelsen ansett sig

oförhindrad medgifva utbetalning af extra arfvoden till dylika officerare.

Då utbetalningen skett i öfverensstämmelse därmed, bestredo förklarandena

yrkandet om återbetalning.

Med anledning af förklaringarna anmärkte kammarrättens revisionsafdelning

i påminnelser, att, äfven om de kommenderade officerarna på ett

ingående sätt deltagit i arbetet vid statens järnvägar och dessa således

dragit stor nytta af deras arbete, kunde detta dock ingalunda föranleda

därtill, att de kommenderade utöfver den en gång bestämda ersättningen

lör kommenderingen skulle blifva berättigade till särskild godtgörelse

för sitt välförhållande.

Beträffande hvad i förklaringen anförts om att statens järnvägars

rätt att antaga och aflöna extra personal skulle gjort järnvägsstyrelsen

oförhindrad att, såsom skett, medgifva utbetalning af extra arfvoden till

de kommenderade anmärkte revisionen, dels att det ej ens uppgifvits,

att officerarna verkligen blifvit antagna till extra biträden, dels ock att

de, såsom af Kungl. Maj:t kommenderade till järnvägarna, icke kunnat

antagas till extra biträden och följaktligen icke ägt att i sådan egenskap

vid statens järnvägar uppbära extra arfvode. Ersättningen, som vid

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 179.

officerares kommendering; borde utgå, både blifvit af Kungl. Maj:t

bestämd, och järnvägsstyrelsen både icke ägt att under den ena eller

andra förevändningen därutöfver utanordna ersättning åt de kommenderade.

Kammarrätten gillade genom särskilda utslag den 21 april och den

5 maj 1904 anmärkningarna samt ålade de befattningshafvare vid statens

järnvägar, som voro ansvariga för utbetalningarna, att återbetala beloppen,

tillhopa 1,862 kronor 50 öre, dock med rätt att af vederbörande

söka sitt åter efter befogenhet. Därjämte föreskref kammarrätten, att

medlen skulle levereras i järnvägsstyrelsens kassakontor under titel

»kungl. kammarrättens revisionsafdelnings anmärkningsmedel» samt bevis

därom, behörigen annoteradt, i hufvudskrift lämnas till järnvägsstyrelsen

för att insändas till kammarrätten.

Öfver hammarrättens utslag anförde Hahr, Klemming, grefve Taube,

Tausen och Wiberg underdåniga besvär, däruti de yrkade, att Kungl.

Maj:t måtte upphäfva kammarrättens utslag. Därjämte anhöllo de, att,

om Kungl. Maj:t skulle finna utslagen lagligen grundade, Kungl. Maj:t

måtte låta vid de gjorda utbetalningarna bero. Till stöd för besvären

anfördes:

Kommenderingen till tjänstgöring vid statens järnvägar vore helt

och hållet frivillig. Det ansågs i hög grad skola öka möjligheten att

erhålla för dylika kommenderingar lämpliga officerare, därest utöfver

det obetydliga arfvode, som från generalstaben kunde erbjudas, någon

ersättning kunde gifvas dem jämväl från järn vägsförvaltningen. Då

inom järn vägsförvaltningen ständigt förekomme en del göromål af skiftande

slag, hvilka kräfde personal utöfver den ordinarie, hade järnvägsför

vält ningen ansett sig kunna, i stället för att för diverse göromål

anställa annan extra personal, låta dylika göromål förrättas af ifrågavarande

officerare mot visst arfvode från järnvägen, hvilket dock icke

kunde sättas högre än det, som järnvägen eljest skulle få utbetala till

annan extra personal. Till följd häraf hade också den dagliga tjänstgöringstiden

för officerarna under kommenderingar af ifrågavarande slag

varit icke obetydligt längre än som kunnat kräfvas med anledning af

deras militära förordnande.

Kammarrättens revisionsafdelning afgaf underdånig förklaring samt

anförde:

Enligt af afdelningschefen vid generalstabens kommunikationsafdelning

den 17 december 1897 fastställd instruktion vore de till tjänstgöring

vid statens järnvägar beordrade officerarna skyldiga att taga

kännedom om järn vägstjänsten i dess olika grenar och, bland annat,

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afl. 139 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

»inhämta grundlig kunskap om den praktiska tjänstgöringen (äfven

nattetid) såväl å linjerna som å de olika expeditionerna». Uti en af

nämnde afdelningschef den 18 december 1903 för dylik kommendering

utfärdad instruktion föreskrefves uttryckligen deltagande uti de allmänna

tidtabells-med flera arbeten, som förekomme å järnvägsstyrelsens trafikbyrå.

Genom uppgörande af tidtabeller hade således officerarna icke fullgjort

annan tjänstgöring än som kunde anses hafva tillhört deras militära

uppdrag. Den omständigheten att de förrättat arbete, som varit till

nytta för statens järnvägar eller för hvars utförande eljest extra personal

kunnat blifva erforderlig, hade icke berättigat vederbörande vid

statens järnvägar att, utöfver hvad såsom godtgörelse för deras kommendering

författningsenligt utgått, låta utbetala särskild ersättning af järnvägsmedel.

Dagtraktamente utgjorde ersättning för all den tjänst, som af den

till traktamente berättigade kunde bestridas. Ingen tjänstgöring vid

järnvägen kunde anses hafva varit främmande för de kommenderades

militära uppdrag. Därest, såsom i besvären angåfves, officerarna i afsevärd

utsträckning och för hvarje tjänstgöringsdag tagits i anspråk för

utförande för järnvägens räkning åt arbete, som icke både betydelse

för deras militära uppdrag, hade sådant bort genom de rapporter, de

kommenderade enligt instruktionerna varit skyldiga afgifva öfver sin

tjänstgöring, kommit till bemälde afdelningschefs kännedom och föranledt

behörig rättelse från hans sida.

Järnvägsstyrelsen hemställde i underdånigt utlåtande den 7 februari

1905, att Kungl. Maj:t måtte, med upphäfvande af utslagen, ogilla de

mot klagandena gjorda anmärkningarna.

Styrelsen framhöll därvid, att kommenderingar af ifrågavarande

slag otvifvelaktigt vore af stor betydelse ej blott för vederbörande militära

myndigheter utan äfven för järnvägsstyrelsen, i det genom desamma

möjliggjordes, att vid mobiliseringar, i händelse af krig eller vid andra

truppsammandragningar, tillgång tunnes till personer, hvilka, på samma

gång de besutto militärisk sakkunskap, ägde kännedom om trafikförhållandena

vid statens järnvägar. Genom den del, dessa personer toge

i trupptransporterna, vunnes en icke obetydlig lättnad i järnvägspersonalens

vid dylika tillfällen mer än vanligt betungande arbete. Då den

ersättning, som vid nämnda kommenderingar tillerkändes officerare från

fjärde hufvudtiteln, gifvetvis vore bestämd endast med hänsyn till det gagn,

samma kommenderingar i militäriskt hänseende medförde, framhöll styrelsen,

med underdånig erinran att en officers kommendering till järnvägstjänst

skedde efter dennes anhållan att till dylik kommendering

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

ifrågakomma, såsom sin åsikt, att det icke kunde vara något principiellt

oriktigt däri, att äfven järnvägsstyrelsen utfäste någon godtgörelse för

berörda tjänstgöring med hänsyn tagen till den nytta, som för järnvägsstyrelsen

komme af samma tjänstgöring. Redan ur denna synpunkt

ansåg styrelsen följaktligen fog förefinnas för de anmärkta utbetalningarna.

Vidare påpekade styrelsen, att dessa utbetalningar därjämte och i

ännu högre grad utgjort ersättning för det arbete, officerarna utfört för

statens järnvägars räkning under den tid, ifrågavarande kommenderingar

pågått. Väl vore det sant, att officerarna för fullgörande af sitt militära

uppdrag haft att ägna sin uppmärksamhet åt så godt som alla

grenar af järnvägsförvaltningen, men då det arbete, som kraf des för

ett sådant studium, lämnade tid öfrig för fullgörande af ytterligare arbete

för statens järnvägars räkning samt vederbörande officerare voro villiga att

utföra ett sådant arbete, hade styrelsen så mycket mindre tvekat att begagna

sig häraf, som det måste anses hafva varit för statens järnvägar fördelaktigt.

Detta gällde hufvudsakligen officerarnas arbete inom styrelsen,

således under andra året af deras tjänstgöring hos statens järnvägar.

Under denna tid hade de biträdt med, utom annat, uppgörande af tidtabeller

i en sådan omfattning, att det icke kunde blifva tal om att

detta arbete endast utgjorde ett led i den utbildning, som med kommenderingen

afsetts. För att emellertid detta arbete skulle för järnvägsstyrelsen

blifva af den afsevärda nytta, som det verkligen blifvit, hade kräfta,

att vederbörande förut förvärfva! insikter i förhållandena å linjen. Tjänstgöringen

å linjen under det första året möjliggjorde således för järnvägsstyrelsen

att under det andra året draga nytta af officerarnas arbetskraft

och förmåga, och då därtill komme, att äfven tjänstgöring å linjen af

vederbörande fullgjordes i större omfattning än för deras militära uppdrag

varit erforderligt, ansåg styrelsen det hafva varit fullt befogadt,

att äfven under det första året af officerarnas tjänstgöring till dem utbetalats

ersättning af trafikmedel. Det lägsta arfvode, som plägade utgå

till extra tjänstemän, vore två kronor om dagen. Därest styrelsen icke

haft att tillgå ifrågavarande officerare såsom biträde särskild! vid tidtabellernas

uppgörande, hade det varit oundgängligen nödvändigt att

inkalla någon erfaren tjänsteman från linjen för fullgörande af berörda

arbeten. Denne hade då erhållit i dagtraktamente fyra kronor 50 öre,

och hade dessutom vikarie för honom måst aflöna^. Kostnaderna hade

i sådant fall blifvit större för statens järnvägar än nu varit förhållandet.

Genom särskilda resolutioner den 12 maj 1805 fann Kungl. Maj:t

icke skäl att göra ändring i kammarrättens utslag eller att lämna bifall

till de af klagandena i sammanhang med besvären gjorda ansökningarna,

att Kungl. Maj:t måtte låta vid utbetalningarna bero.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 179.

Mål, uti hviika Jäg ölvergår därefter till de mål, uti livilka begärd efterskänkning

skfnkningteai anmärkningsmedel ännu icke af Kungl. Maj:t pröfvats.

anmärknings- Aren 1899—1904 blefvo dåvarande löjtnanterna vid Göta lifgarde

rökfat Kungl. friherre A. G. A. Leijonhufvud, vid Första lifgrenadjärregementet friherre

Maj:t pröfvats. E. J. H. Banér, vid Södra skånska infanteriregementet J. R. F. Ulfsparre,

vid Norra skånska infanteriregementet H. O. Hjalmarson, vid

Vaxholms grenadjärregemente C. Lilliehöök, vid Hälsinge regemente K.

O. H. Säfwenberg, vid Kronobergs regemente C. A. G. Lindencrona,

vid Lifregementet till fot C. R. Lindblad, vid Andra lifgrenadjärregementet

N. A. Bergsten, vid Skånska husarregementet A. F. Waflenberg

och vid Norrbottens regemente G. A. Malmberg genom särskilda generalorder

kommenderade till generalstaben för att vissa tider tjänstgöra vid

statens järnvägar, dels i styrelsen och dels vid distriktsförvaltningarna.

Ersättning åtnjöts enligt de grunder, som tillämpades för aflöning

åt officerare, hviika, innan militärbyrån år 1905 inrättades, tjänstgjorde

vid statens järnvägar.

_ Arfvodena af järnvägsmedel, uppgående till 2 kronor under tjänstgöring

vid distrikten samt 3 kronor och i ett fall 3 kronor 50 öre vid

tjänstgöring i järnvägsstyrelsen, utbetalades sålunda enligt beslut eller på

befallning af dåvarande generaldirektören, numera landshöfdingen C. F. T.

Nordström, dåvarande öfverdirektören J. E. M. Flahr, öfver direktören

A. R. Corin, dåvarande byrådirektören, numera trafikdirektören Iv. G. A.

Welin och dåvarande distriktschefen grefve C. O. Taube.

Vid granskning af järnvägsstyrelsens räkenskaper för åren 1899 —

1904 anmärkte kammarrättens revisionsafdelning, att, då bemälda officerare

genom generalorder blifvit kommenderade att tjänstgöra vid statens järnvägar

och därför skolat af fjärde hufvudtitelns medel åtnjuta dagtraktamente

och reseersättning enligt aflöningsreglementet för armén, hade

godtgörelse af järnvägsmedel icke bort till dem utgå. På grund däraf

yrkade revisionsafdelningen, att de af järnvägsmedel utbetalade beloppen,

tillhopa 9,565 kronor 50 öre, måtte ersättas af dem, som ansvarade för

utbetalningarna.

Genom särskilda utslag, ett af den 21 september 1905, fem af den 16

november 1905, tre af den 18 oktober 1906, ett af den 1 november 1906

och ett af den 30 december 1907, gillade kammarrätten anmärkningarna

samt förpliktade Nordström, Plahr, Corin, Welin och grefve Taube, hviika

voro för besluten ansvariga eller låtit utbetala medlen, att ersätta de

anmärkta beloppen med öppen lämnad rätt för dem att af vederbörande

söka sitt åter efter befogenhet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 179.

Öfver dessa utslag anförde Nordström, Halir, Gorm, Welin och grefve

Taube besvär lios Kung!. Maj:t samt yrkade, att utslagen måtte upphäfvas.

I sammanhang därmed anhöllo klagandena, att, om dessa yrkanden

icke kunde bifallas, Kungl. Maj:t måtte låta vid de gjorda utbetalningarna

bero. I två af besvärsmålen bär dock Nordström endast

yrkat upphäfvande af kammarrättens utslag.

I besvären anfördes hufvudsakligen detsamma som i besvären öfver

kammarrättens förut omförmälda tidigare utslag i de liknande målen.

Därjämte framhöllo klagandena, att den anordning, som år 1905, eller

åtminstone genom nådiga brefvet den 4 maj 1906, tillkommit och hvarigenom

ersättning såväl af fjärde hufvudtiteln som af järnvägsmedel utgår

till militärassistenterna, d. v. s. till officerare, som, efter det de fullgjort

2 års kommendering vid statens järnvägar, ånyo kommenderas dit, innebär

ett erkännande häraf, att äfven under det förut rådande systemet,

då kommenderingarna ej omfattade mer än två år, ersättning bort utgå

af järnvägsmedel. Då utfördes under de två åren såväl militärt läroarbete,

som ibland och under de tider, hvarom här varit fråga, arbete

till direkt nytta för järnvägarna. Förhållandena hade nu så ordnats, att

det militära läroarbetet förlagts till en särskild tid af två år, hvarefter

å annan särskild tid arbetet till direkt nytta för statens järnvägar, d. v. s.

det arbete, som bör af trafikmedel ersättas, vidtager.

Därjämte erinrade klagandena, hurusom föredragande departementschefen

i statsverkspropositionen till 1905 års riksdag vid fråga om inrättande

af militärbyrån framhållit, att till de officerare, som kommenderats

att tjänstgöra vid statens järnvägar, utgått, förutom lön och traktamente

m. in. från fjärde hufvudtiteln, äfven arfvode med 2 å 3 kronor om

dagen från trafikmedel. Samma förhållande, som sålunda af Kungl. Maj:t

inför Riksdagen indirekt åberopats såsom skäl för militärbyråns inrättande

och nödvändigheten af tillgång till militärer vid distrikten, hade

någon tid efteråt genom ofvanberörda Kungl. Maj:ts utslag den 12 maj

1905 ansetts såsom ett oriktigt och olagligt förhållande.

Järnvägsstyrelsen har i vissa af målen afgifvit underdåniga utlåtanden

samt därvid anfört, att frågan kunde anses hafva kommit i annat läge

genom inrättandet af militärbyrån. Då nu för handläggning inom

järn vägsförvaltningen af de militära transportärendena, äfven med Riksdagens

i erforderlig mån därtill lämnade medgifvande, måst vidtagas

särskilda anordningar, för hvilkas utförande jämväl järnvägstrafikmedlen

med Kungl. Maj:ts medgifvande i viss män anlitas, syntes nämligen

billigheten fordra, att, såsom genom anmärkta utanordningarna skett,

äfven för de i förevarande afseende förut träffade anordningar, af hvilka

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 179.

Regeringsrättens

beslut.

de nuvarande innebära en naturlig utveckling, viss skälig ersättning af

trafikmedel utgår. Och med hänsyn till det arbete, som för statens

järnvägars räkning i förevarande afseende utförts, ansåg styrelsen de

anmärkta dagtraktamentena af två kronor, tre kronor eller tre kronor

50 öre vara skäliga.

På grund af det anförda hemställde styrelsen i underdånighet, att,

äfven om de anmärkta dagtraktamentena icke bort utan särskilt därtill

lämnadt nådigt bemyndigande af trafikmedel utanordnas, Kungl. Maj:t

likväl måtte, med hänsyn till ofvanberörda förhållanden, låta bero vid

de gjorda utanordningarna.

Nu ifrågavarande anmärkningsmål föredrogos den 1 oktober 1909

inför regeringsrätten.

Då landshöfdingen Nordström uti två af de utaf honom ingifna besvärsskrifterna

endast yrkat upphäfvande af kammarrättens utslag, har

regeringsrätten slutligen afgjort de mål, som dessa besvärsskrifter afse,

och därvid ej funnit skäl att i kammarrättens utslag göra ändring.

Sedan regeringsrättens beslut delgifvits landshöfdingen Nordström,

har lian emellertid uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift anhållit, att

Kungl. Maj:t måtte låta bero äfven vid de utbetalningar, hvarom i dessa

båda mål är fråga.

Beträffande de öfriga besvären öfver kammarrättens utslag, har

regeringsrätten icke heller i anledning af dem funnit skäl att i samma

utslag göra ändring.

Vidkommande de gjorda ansökningarna att Kungl. Maj:t måtte låta

bero vid de gjorda utbetalningarna, hafva regeringsrättens flesta ledamöter

icke funnit anledning förekomma att tillstyrka bifall till ansökningarna

i de mål, som afse utbetalning af ersättning till officerare för tjänstgöring

vid statens järnvägars distriktsförvaltningar.

Regeringsrådet Rydin har åter hemställt, att, med afseende å förekomna

omständigheter, Kungl. Maj:t måtte låta bero vid de gjorda utbetalningarna,

dock att vederbörande ej skulle befrias från det anmärkningsarfvode,

som tillkomme revisionen i kammarrätten. Till stöd för

berörda hemställan yttrade regeringsrådet Rydin:

»Ifrågavarande officerare, hvilka varit kommenderade att tjänstgöra

vid statens järnvägar och därför ägt af anslag å riksstatens fjärde

hufvudtitel åtnjuta dagtraktamente och reseersättning, hafva icke uppburit

de anmärkta beloppen såsom en ytterligare godtgörelse af järnvägsmedel

för berörda tjänstgöring, utan dessa belopp utgöra ersättning för det

extra arbete, dessa officerare för järnvägens räkning utfört utöfver hvad

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 179.

dem med hänsyn till kommenderingens ändamål ålegat. Enligt hvad i

målet blifvit upplyst hade officerarna under löfte om sådan ersättning

anmält sig till erhållande af kommendering till statens järnvägar och

äfven utfört det extra arbete, som blifvit dem ålagdt. Det har icke

visats, att officerarna vant skyldiga att utföra berörda extra arbete.utan

ersättning och icke heller att de arfvoden, de därför uppburit, varit för

höga. Järnvägsstyrelsen vitsordar, att anordningen att låta officerare

utföra omförmälda extra arbete varit för statens järnvägar fördelaktig

och blifvit för järnvägen billigare, än om, såsom eljest varit oundgängligen

nödvändigt, tjänsteman från linjen inkallats för fullgörande af

nämnda arbete. Äfven om de anmärkta arfvodena icke bort utan särskild!

därtill lämnad t nådigt bemyndigande af järn vägsmedel utanordnas, måste

den vidtagna anordningen anses varit för statens järnvägar i ekonomiskt

och praktiskt afseende lämplig.»

Hvad angår de anmärkningsmål, som afse ^anordnande af godtgörelse

till officerare för tjänstgöring i järnvägsstyrelsen, har regeringsrådet

Rydin gjort samma hemställan som i de öfriga af regeringsrätten

ej slutligen afgjorda målen. Regeringsråden Ramstedt och Thulin hafva

hemställt, att "Kungl. Maj:t, med afseende å förekomna omständigheter,

måtte låta bero vid utbetalningen af så stor del af de anmärkta beloppen,

som motsvarar half dagaflöning för officerarna under den tid, de

tjänstgjort i järnvägsstyrelsens trafikbyrå, dock med afdrag för det därå

belöpande anmärkningsarfvode, som tillkommer revisionen i kammarrätten.

Regeringsråden Lindstedt och Palmgren hafva däremot funnit

anledning ej heller förekomma att tillstyrka bifall till ansökningarna,

som afse sistnämnda mål. I ett af nu ifrågavarande mål hafva regeringsråden

Ramstedt och Thulin, då den officer, som tjänstgjort i järnvägsstyrelsen,

tillhört garnisoneradt regemente och alltså från detta åtnjutit

full dagaflöning, instämt med regeringsråden Lindstedt och Palmgren.

För att få afgjordt huruvida befattningshafvarna vid statens järnvägar

kunna hos officerarna uttaga de till återbetalning ådömda beloppen

har talan anhängiggj orts vid domstol.

Förre distriktschefen grefve Taube instämde nämligen till Stockholms

rådstufvurätt löjtnanten Lilliehöölc med yrkande, att Lilliehöök måtte åläggas

till grefve Taube utgifva ett belopp af 184 kronor, som grefve Taube

af trafikmedel utbetalat till Lilliehöök, men som grefve Taube på grund

af Kungl. Maj:ts resolution den 12 maj 1905 till järnvägsstyrelsens

kassakontor inbetalat.

Rådstufvurätten yttrade genom dom den 23 maj 1906:

Beslut af

högsta domstolen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 179.

Enär den i saken förebragta utredning gåfve vid banden, att Lillieliöök,

hvilken på grund af generalorder af den 21 december 1898 under

oktober, november och december månader 1899 tjänstgjort vid statens

järnvägar och härför skolat af riksstatens fjärde hufvud titels medel åtnjuta

dagtraktamente och reseersättning, icke varit berättigad att, såsom

skett, härutöfver uppbära ifrågakomna af grefve Taube åt Lilliehöök af

järnvägsmedel utanordnade belopp 184 kronor eller någon del däraf,

samt Lilliehöök förty vore skyldig att till grefve Taube, hvilken efter

honom af Kung!. Maj:t genom resolution den 12 maj 1905 meddeladt föreläggande

till järnvägsstyrelsens kassakontor inbetalt nämnda belopp, återgälda

det af grefve Taube sålunda ersatta beloppet, förpliktades Lilliehöök

att mot kvitto till grefve Taube genast utgifva sagda belopp 184 kronor.

Hofrätten, där Lilliehöök efter vad sökte ändring, yttrade i dom

den 5 juli 1907: Lilliehöök hade uppgifva, att ifrågavarande belopp

lämnats honom såsom arfvode för verkställdt arbete utöfver hvad som

ålegat honom på grund af den honom gifna kommendering att tjänstgöra

vid statens järnvägar samt att arfvodet blifvit honom tilldeladt af grefve

Taube med järnvägsstyrelsens vetskap och godkännande. Riktigheten

af denna uppgift hade vitsordats såväl af grefve Taube i hans öfver

kammarrättens omförmälda utslag anförda besvär som af j äril vägsstyrelsen

i ett af styrelsen den 7 februari 1905 till Kungl. Maj:t afgifvet utlåtande

i anledning af, bland annat, nämnda besvär. Det hade icke

heller blifvit ifrågasatt, att Lilliehöök varit skyldig att utföra berörda

arbete utan ersättning eller att det arfvode, han därför bekommit, varit

för högt. Den omständigheten, att järnvägsstyrelsen kunde hafva öfverskridit

sin befogenhet, då styrelsen låtit trafikmedel användas för nämnda

ändamål, vore icke af beskaffenhet att föranleda skyldighet för Lilliehöök

att återbära hvad han sålunda irppburit. Hofrätten pröfvade därför

rättvist att, med ändring af rådstufvurättens dom, ogilla grefve

Taubes i saken förda talan.

Grefve Taube sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom.

Högsta domstolen pröfvade genom dom den 9 juli 1908 rättvist att,

med ändring af hofrättens dom, fastställa rådstufvurättens i saken meddelade

beslut.

Eu tabell, som utvisar, huru de till återbetalning ådömda beloppen

fördela sig på befattningshafvarna vid statens järnvägar och de olika

officerarna, torde få såsom bilaga fogas vid protokollet i ärendet. I denna

tabell hafva äfven angifvits de belopp, som skulle återbäras, därest den

af regeringsråden Ramstedt och Thulin gjorda hemställan bifölles.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

Sedan besvären sålunda pröfvats af regeringsrätten, bär jag nn

att inför Kungl. Maj:t anmäla de i sammanhang med besvären framställda

underdåniga ansökningarna. På samma gång lärer böra till

pröfning upptagas den af landshöfdingen Nordström gjorda underdåniga

ansökningen, att Kungl. Maj:t måtte, äfven livad angår de två anmärkningsmål,

som slutligen afgjorts af regeringsrätten, låta bero vid de

gjorda utbetalningarna.

Af den lämnade redogörelsen för regeringsrättens beslut framgår,

att en af regeringsrättens ledamöter hemställt om bifall till de i sammanhang

med besvären gjorda underdåniga ansökningarna. Två af

regeringsrättens ledamöter hafva afstyrkt desamma, under det två ledamöter

delvis tillstyrkt ansökningarna. Sistnämnda båda ledamöter lära

därvid hafva utgått från den förutsättningen, att officerarna icke böra

få behålla högre ersättning än som till dem skolat utgå, om man tilllämpat

de bestämmelser angående godtgörelse för militärassistenternas

tjänstgöring, som af Kungl. Maj:t fastställts år 1906 och ännu äro

gällande. De hafva därför, hvad angår officerarnas tjänstgöring i järnvägsstyrelsen,

endast hemställt, att Kungl. Maj:t måtte låta bero vid så

stor del af de anmärkta beloppen, som motsvarar half dagaflöning. Vidkommande

officerarnas tjänstgöring vid statens järnvägars distrikts förvaltningar

hafva de likställt denna med den nu förekommande proftjänstgöringen

och därför ansett, att till officerarna icke bort af järnvägsmedel

utgå någon ersättning härför. Enligt nuvarande bestämmelser

uppbära nämligen officerare under proftjänstgöring vid statens

järnvägar ersättning såsom för extra militär förrättning, och vid sådan

kommendering utgick till icke garnisonerade officerare under den tid,

ifrågavarande tjänstgöring fullgjordes, endast lön, half dagaflöning, inkvartering

och traktamente eller samma löneförmåner, som officerarna

under ifrågavarande tjänstgöring vid distriktförvaltningarna uppburit

utöfver den särskilda ersättningen af järn vägsmedel.

Den utaf två af regeringsrättens ledamöter sålunda häfdade uppfattningen

kan jag icke biträda. Hvad angår officerarnas tjänstgöring

vid distriktsförvaltningarna, anser jag mig sålunda böra framhålla, att fördelning

af tjänstgöring i proftjänstgöring och annan tjänstgöring skedde först

år 1905 i samband med inrättandet af militärbyrån. Därefter erhöllo officerare,

som tillfrågades, huruvida de ville mottaga kommendering till statens

järnvägar, meddelande om huru tjänstgöringen skulle fördelas och om

de olika aflöningsförmåner, som skulle tillkomma dem under de olika

tjänstgöringsåren. Beträffande nu ifrågavarande tjänstgöring, som ägt

rum före militärbyråns inrättande, har för officerarna icke tillkännaBih.

till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 133 Höft. 3

Departementschefens

yttrande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majrts Nåd. Proposition No 179.

gifvits, att någon del af tjänstgöringen skulle anses såsom proftjänstgöring,

utan samma ersättning har utlofvats dem för hela tjänstgöringstiden.

Jag tillåter mig äfven nämna, att efter ingången af år 1908

officerare alltid erhålla full dagaflöning under extra militär förrättning

och att följaktligen från nämnda tidpunkt samma aflöningsförmåner

utgå till officerare under groftjänstgöring som under den därefter följande

tjänstgöringen endast med det undantag att officerare såsom

militärassistenter erhålla inkvarteringsersättning enligt Stockliolmstariffen.

Den ökade ersättning, som eu officer, tillhörande i landsorten förlagdt

truppförband, därigenom åtnjuter, uppgår dock endast till 100 kronor

om året.

För mig: är vid bedömande af frågan huruvida man skall låta

bero vid de gjorda utbetalningarna den omständigheten afgörande, att

officerarna utlofvats den särskilda godtgörelsen, om de ville mottaga

ifrågavarande kommenderingar, och att de därunder utfört för staten nyttigt

arbete, som icke torde kunna anses vara för högt betaldt genom de aflöningsförmåner,

de uppburit.

Om man då först ser saken från officerarnas synpunkt, har

genom högsta domstolens omförmälda dom numera afgjorts, att det är

officerarna, som få i sista hand vidkännas återbetalning af ifrågavarande

ersättningsbelopp, därest återbärning skall äga rum. Starka skäl synas

mig emellertid tala för att sådan återbetalning icke ålägges dem. Officerarna

hafva icke varit pliktiga att åtaga sig kommenderingarna till

tjänstgöring vid statens järnvägar, utan de hafva gjort det frivilligt och

mot löfte att erhålla den särskilda ersättningen af järnvägs medel. De

hafva därvid icke haft anledning misstänka, att de högre funktionärer

vid statens järnvägar, som utlofvat dem godtgörelsen, härigenom öfverskridit

sin befogenhet. Det synes vid sådant förhållande icke vara med

billighet öfverensstämmande, att många år, sedan tjänstgöringen fullgjorts

och ersättningsbeloppen uppburits, desamma återfordras. Den

gjorda sammanställningen af de till återbärning ådömda beloppen utvisar,

att desamma för sju af officerarna icke oväsentligt öfverstiga 1,000

kronor. En återbetalning skulle därför helt säkert för dem medföra

kännbara ekonomiska uppoffringar.

Äfven om man skärskådar saken från statsverkets synpunkt, synas

förevarande utbetalningar kunna försvaras.

Jag har förut omnämnt, att det var omöjligt, att med de aflöningsförmåner,

som år 1905 af Kungl. Maj: t fastställts, få kompetenta officerare

att åtaga sig kommendering såsom militärassistenter. Det är för

den skull ej osannolikt, att, om ej något högre ersättning kunnat bjudas

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

19

officerarna än för vanlig militär kommendering, en kommendering, som

för deras framtida befordran måste vara fördelaktigare och därför mera

begärlig, lämpliga officerare icke anmält sig till ifrågavarande för landets

försvar så viktiga uppdrag. Dessa hafva nämligen hittills ansetts "böra

vara frivilliga, då de kunna anses falla utanför ramen för officerarnas

militära tjänstgöring.

Därjämte har järnvägsstyrelsen upplyst, att officerarna, förutom fullgörandet

af den egentliga tjänstgöring, hvilken till följd af kommenderingarna

ålegat dem, i stor utsträckning förrättat extra arbete till direkt

gagn för statens järnvägar. I sådant hänseende har meddelats, att, om

officerarna icke funnits tillgängliga, extra arbetskrafter eller i vissa fall

tjänstemän från linjen måst inkallas för utförande af detta arbete, och

att kostnaderna härigenom blifvit större för statens järnvägar än nu varit

fallet.

Äfven tillåter jag mig framhålla, att för Riksdagen tillkännagifvits,

att de särskilda ersättningarna utbetalats till officerarna och att afjärnvägsmedel

jämväl framdeles skulle till militärassistenterna utgå vissa belopp,

utan att någon anmärkning däremot gjorts från Riksdagens sida.

Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att vid de gjorda utbetalning-arna

måtte få bero, dock att vederbörande icke befrias från det anmärkningsarfvode,

som tillkommer revisionen i kammarrätten. Då det emellertid

gäller ett så högt belopp som sammanlagdt nära 10,000 kronor,

anser jag, att frågan bör underställas Riksdagens pröfning.

Därest vid de gjorda utbetalningarna sålunda får bero, skulle det

måhända förefalla obilligt, om icke godtgörelse lämnades för de belopp,

som till statsverket återbetalats på grund af de af Kungl. Maj:t år 1905

meddelade resolutionerna i de då afgjorda fem anmärkningsmålen. Afdrag

bör dock ske för hvad som i anmärkningsarfvode tillfallit revisionen

i kammarrätten. Grunden för revisionsanmärkningarna är fullkomligt

densamma i alla målen, och den omständigheten, att några af anmärkningarna

framställts och företagits till afgörande tidigare än de andra,

bör icke medföra strängare ersättningsskyldighet. Beloppen hafva återburits

till järnvägsstyrelsens kassa, hvarför godtgörelsen bör lämnas af

j ärnvägsmedel.

De återbetalade medlen uppgå till sammanlagdt 1,862 kronor 50

öre, och enligt mig från kammarrätten lämnad uppgift har af denna

summa 279 kronor 37 öre såsom anmärkningsarfvode tillfallit kammarrättens

revisionsafdelning. Det belopp, livilket skulle såsom godtgörelse

utanordnas, skulle alltså uppgå till 1,583 kronor 13 öre.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

På grund af hvad sålunda anförts får jag i underdånighet hemställa,

att Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att vid ofvan omnämnda utbetalningar af järn vägsmedel å tillhopa

9,565 kronor 50 öre, för hvilka vissa förutvarande och nuvarande befattningshafvare‘vid

statens järnvägar ålagts ersättningsskyldighet, måtte

få bero, dock att vederbörande icke befrias från utgifvande af det anmärkningsarfvode,

som må tillkomma revisionen i kammarrätten; samt

att af järnvägsmedel må utanordnas ett belopp af högst 1,583 kronor

13 öre för att efter Kungl. Maj:ts fördelning utbetalas till dem, hvilka

visa sig hafva återbetalat genom Kungl. Maj:ts ofvan omförmälda resolutioner

den 12 maj 1905 till återbärning ådömda anmärkningsmedel.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Sölve Berger.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 179.

21

Bilaga A.

Löjtnant af forsta klass vid icke garnisoneradt regemente uppbär:

..

.

Vid kom- mendering

till extra

militär för- rättning,

enligt

1902 års

aflönings- reglemente

för armén.

Kr.

Vid kom- mendering

till extra

militär för- rättning,

enligt

1907 års

aflönings- reglemente

för armén.

Kr.

Vid kom- mendering

till tjänst- göring

såsom 2:o

militär- assistent

enligt de

afiÖnings- förmåner,

som till- känna- gåfvos för

1905 års

riksdag. * **))

Kr.

Vid kom- mendering

till tjänst- göring

såsom 2:e

militär- assistent

enligt den

4 maj 1906

bestämda,

nu gällande

aflönings- förmåner.

Kr.

Vid kom- mendering

till tjänst- göring i

järnvägs- styrelsen

enligt de

grunder,

som till- lämpats

vid de

öfver- klagade

utbetal- ningarna.

Kr.

Vid kom- mendering

till tjänst- göring i

järnvägs- styrelsen

enligt

kammar- rättens

utslag.

Kr.

Vid kom- mendering

till tjänst- göring

såsom

militär- assistent

vid

distrikts- förvaltning

enligt den 4

maj 1906

bestämda,

nu gällande

afiönings- förmåner.

Kr.

Vid kom- mendering

till tjänst- göring vid

distrikts- förvaltning

enligt de

grunder,

som till- lämpats vid

de öfver- klagade

utbetal- ningarna.

Kr.

Vid kom- mendering

till tjänst- göring vid

distrikts- förvaltning

enligt

kammar- rättens

utslag.

Kr.

Lön från regementet.....

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

Half dagaflöning från

regementet...............

547

50

547

50

547

50

547

50

547

50

547

50

547

50

547

50

547

50

Half dagaflöning från

regementet eller gene- ralstaben .................

547

50

547

50

Arfvode från järnvägssty- relsen, motsvarande half

dagaflöning...............

547

50

**)547

50

Inkvartering.................

300

—

300

—

400

—

400

—

300

—

300

—

400

—

300

—

300

—

Dagtraktamente............

1,095

—

1,095

—

—

—

1,095

—

1,095

—

1,095

—

1,095

—

1,095

-

1,095

-

Ersättning af järnvägs- medel.......................

_

_

_

_

_

_

_

_

1,095

_

_

_

_

_

730

_

_

_

Summa kronor

3,442

50

3,990

—

2,995

—

4,090

—

4,537 |ö0

3,442

50

4,090

—

4,172

50

3,442

50

*) Officer, som kommenderades såsom militärassistent vid distrikten, åtnjöt enligt dessa bestämmelser samma aflöningsförmåner,

dock att han, under den jämförelsevis korta tid han vistades vid distriktet, uppbar traktamente.

**) Från ingången af år 1908 utgår hd dagafiÖning från regementet, hvarför detta arfvode icke vidare uppbäres från järnvägsstyrelsen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 179.

Bilaga B.

Af kammarrättens revisionsafdelning hafva följande belopp anmärkts till

återbärning.

Beloppen utbetalade enligt beslut eller

o

pa

befallning af:

Beloppen utbetalade till:

Distrikts-

chefen

Taube.

jÖfver-

direk-

tören

Hahr.

Lands-

höfdingen

Nord-

ström.

Lands- höfdin- gen Nord- ström och

öfverdi- rektören

Hahr.

Öfvcr-

direk-

törcn

Corin.

Trafik-

direk-

tören

Welin.

Byrå-

direk-

tören

Tausen.

Ban-

dirck-

tören

Wiberg.

Öfver-

direk-

tören

Klem-

ming.

Summa

kronor.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

A) Aniniirkningsmålen slutligen afgjorda af Kung!. Maj:t:

Löjtnant Hjalmarson.....

62

—

616

50

—

—

678

50

»

Lilliehöök.....

184

—

576

—

—

—

. —

—

—

—

—

—

—

—

196

—

—

—

956

—

))

Leijonhufvud...

60

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

44

—

62

—

62

—

228

—

A) Kronor

306

—

1192

50

—

-

—

—

—

—

—

—

44

—

258

—

62

—

1,862

50

B) Anmärkningsmålcn delvis beroende på Kung!. Mnj:ts pröfning

•

Löjtnant Hjalmarson.....

248

248

—

»)

Lilliehöök......

346

—

346

—

»

Leijonhufvud...

240

—

885

50

—

—

102

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1,227

50

»

Baner............

—

—

—

—

32

—

376

—

771

—

138

—

—

—

—

—

—

—

1,317

—

»

Ulfsparre ......

—

—

—

—

294

—

354

—

456

—

93

—

—

—

—

—

—

—

1,197

—

»

Lindencrona ...

—

—

—

—

556

—

—

—

621

—

93

—

—

—

—

—

—

—

1,270

—

»

Säfwenberg ....

—

—

—

—

462

—

—

—

657

—

93

—

—

—

—

—

—

—

1,212

—

»

Bergsten ......

—

—

—

—

490

—

—

—

681

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1,171

—

))

Lindblad ......

—

—

—

—

438

—

—

—

729

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1,167

—

))

Malmberg......

—

—

—

—

220

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

220

—

»

Wallenberg ...

—

—

—

—

190

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

190

—

B) Kronor

834

—

885

50

2,682

—

832

—

3,915

417

—

—

—

—

—

—

—

9.565

50

Summa A) och B)

1140

—

2,078

2,682

—

832

3,915

—

417

—

44

258

62

—

11,428

—

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 179.

23

Beloppen utbetalade enligt beslut eller på befallning af:

Beloppen

utbetalade till:

Distrikts-

chefen

Taube.

Öfver-

direk-

tören

Hahr.

Bänds- el öfdingen

Nord- ström.

Lands- höfdin- gen Nord- ström och

öfverdi- rektören

Halir.

Öfver-

direk-

tören

Corin.

Trafik-

direk-

tören

Welin.

Byrå-

direk-

tören

Tausen.

Ban-

direk-

tören

Wiberg.

Öfver-

direk-

tören

Klem-

ming.

Summa

kronor.

1.

o

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

C) Enligt den af regeringsråden Ramstedt och Thulin gjorda hem

ställan skulle af de under B) upptagna summorna följande

belopp åtcrbäras:

■

Löjtnant Hjalmarson ...

248

-

—

248

-

))

Lilliehöök......

346

—

—

346

—

))

Leijonbufvud..

240

—

885

50

—

—

102

1,227

50

»

Baner ..........

—

—

—

—

32

—

376

—

385

50

69

—

—

—

—

—

—

—

862

.50

»

Ulfsparre ......

—

—

—

—

294

—

354

—

228

—

46

50

—

-

—

—

—

—

922

50

»

Lindencrona...

—

—

—

-

556

—

—

—

310

50

46

50

913

-

»

Säfwenberg ...

—

—

—

—

462

—

—

—

328

50

46

SO

—

—

—

—

—

—

837

—

»

Bergsten.......

—

—

—

....

490

—

—

—

340

50

—

—

—

—

—

—

—

830

50

»

Lindblad ....

—

—

—

—

438

—

—

—

364

50

802

50

8

Mannberg......

—

—

—

—

220

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

220

—

»

ALallenberg ...

190

190

—

4

Kronor

1 834

-

1 885

so

2,6821—

832 —

1.957

50

20850

—

—

—

—

—

—

7,39950

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1910:133 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majds proposition angående befrielse för vissa förutvarande och nuvarande befattning skafvare vid statens järnvä s. 8 i texten
  2. SU 1910:76 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående befrielse för vissa förutvarande och nuvarande befattning skafvare vid statens järnv s. 1 i texten