Sök i Ratio Lex

Angående beviljande af anslag till fortsatt utgifvande af tidskriften Sfinx

1910-04-04 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:184, Angående beviljande af anslag till fortsatt utgifvande af tidskriften Sfinx

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Nr 184.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående beviljande

af anslag till fortsatt utgifvande af tidskriften

Sfinx; gifven Stockholms slott den 4 april 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1911 anvisa ett belopp af 1,200 kronor

till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften Sfinx med villkor att

dess utgifvare kostnadsfritt öfverlämnar till universitetsbiblioteket i Uppsala

40 exemplar och till universitetsbiblioteket i Lund 20 exemplar af

tidskriften för att användas för dessa biblioteks bytesverksamhet med utlandet.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF,

P. E. Lindström.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

7

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 4 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Peteksson,

Hederstiekna,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Föredragande departementschefen, statsrådet Lindström, yttrade härefter:
»På

extra stat för hvart och ett af åren 1903—1910 har Riksdagen

till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften Sfinx anvisat ett belopp

af 1,200 kronor att utgå under vissa villkor, som under de senare åren

formulerats sålunda, att dess utgifvare skulle öfverlämna till universitetsbiblioteket

i Uppsala 40 exemplar och till universitetsbiblioteket i Lund

20 exemplar af tidskriften för att användas för dessa biblioteks bytesverksamhet

med utlandet.

Uti underdånig ansökning har nu docenten vid universitetet i Uppsala

Ernst Teodor Andersson i egenskap af utgifvare af nämnda tidskrift

anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes till 1910 års Riksdag aflåta nådig pro
-

Tidskriften

Sfinx.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 184.

position därom, att för fortsatt utgifvande af tidskriften måtte beviljas ett

förhöjdt anslag å 2,200 kronor att utgå för år 1911 under villkor motsvarande

dem, som af Riksdagen fastställts för åtnjutande af det för år

1910 beviljade statsanslaget. Till stöd för berörda ansökning har Andersson

därvid anfört hufvudsakligen följande.

De af Riksdagen anvisade anslag till tidskriftens utgifvande, hvilka

för hvar och en af de elfva första årgångarna täckt tryckningsomkostnaderna,

hade sedermera visat sig otillräckliga på grund af dels höjda tariffer

inom boktryckerifacket dels ock ökad användning af hieroglyfiska och

koptiska typer uti de i tidskriften införda artiklarna. Då det vore mängden

af dessa i ett häfte förekommande svårhandterliga typer, som i hufvudsak

inverkade på tryckalstrets dyrhet, hade försök gjorts att vid tidskriftens

utgifvande begränsa dessa typers antal. En dylik reducering af

typografiskt material vore emellertid synnerligt betänklig, ty dels förlorade

framställningen därigenom mycket i klarhet och åskådlighet och dels vore

vederbörande författare ej med om att utsätta sina bidrag för stympning,

utan föredroge i så fall att anlita ett annat organ, som kunde gifva deras

arbeten erforderlig typografisk utstyrsel. Det hade därför visat sig vara

nödvändigt att öka förrådet af hieroglyfiska och koptiska typer för att

bereda tidskriften möjlighet att fylla de fordringar, som ställdes på ett

godt vetenskapligt organ inom våra dagars egyptologi. Härtill komme

att tidskriftens omfång måste ökas för att ett för dess utvidgning uppgjordt

program skulle kunna realiseras. Då Andersson ej kunde med den

lilla aflöning han vid universitetet uppbure bestrida de kostnader, som

utöfver hittills beviljade statsanslag kräfdes för tidskriftens utgifvande,

nödgades han för omförmälda ändamål begära ett med 1,000 kronor förhöjdt

statsunderstöd.

På grund af nådig remiss har kanslern för rikets universitet dels inhämtat

yttrande öfver ansökningen af filosofiska fakultetens vid universitetet

i Uppsala humanistiska sektion dels ock, efter det docenten Andersson

afgifvit underdåniga påminnelser samt sektionen med anledning häraf

ånyo yttrat sig i ärendet, den 29 december 1909 afgifvit eget underdånigt

utlåtande, hvarjämte Andersson inkommit med förnyade påminnelser

i ämnet.

Uti sina i ärendet afgifna yttranden har humanistiska sektionen afstyrkt

beviljande af anslag till fortsatt utgifvande af tidskriften Sfinx,

därvid sektionen åberopat uttalanden i ämnet af två tyska egyptologer,

professorerna G. Steindorff och W. Spiegelberg. Då sektionen inom sig

icke förfogade öfver någon sakkunskap i egyptologi, hade nämligen en

medlem af sektionen af Steindorff och Spiegelberg begärt utlåtanden an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

gående ifrågavarande tidskrifts vetenskapliga värde, med anledning hvaraf

bemälde sakkunnige uttalat, bland annat, att docenten Anderssons vetenskapliga

verksamhet syntes dem vara ganska värdelös eller stå på en helt

låg ståndpunkt, att nämnda tidskrift under Anderssons ledning icke kunde

anses hafva väsentligen gagnat den egyptologiska vetenskapen, hvarför dess

fortsatta utgifvande ej vore af behofvet påkalladt, samt att tidskriften enligt

deras förmenande ej vore ägnad att i utlandet ingifva en gynnsam

mening om svensk forskning i egyptologi. Under ärendets handläggning

inom sektionen framhölls dessutom såsom stöd för afstyrkande af statsanslaget,

bland annat, att ifrågavarande tidskrift vore att betrakta såsom

ett kritiskt-polemiskt organ för en särskild riktning inom egyptologien,

men att det ej kunde vara lämpligt, att svenska staten skänkte sitt särskilda

officiella understöd åt någon viss bland flera med hvarandra täflande

vetenskapliga skolor, att ehuru redaktionen af tidskriften, hvilken understundom

i sina kritiska artiklar intagit en väl skarp och personligt polemisk

hållning, uti ett under år 1908 utfärdadt tillkännagifvande angående

tidskriften utlofvat en bestämd ändring härutinnan, detta löfte likväl icke

blifvit till fullo infriadt, i det att en därefter i tidskriften intagen artikel

företett en alldeles onödig och följaktligen obehörig skärpa i formen, samt

att tidskriftens utgifvare icke syntes vara i besittning af de egenskaper,

som man kunde vänta hos redaktören af en internationell revy.

Gentemot dessa afstyrkande yttranden har en medlem af sektionen,

med hvilken två andra sektionsmedlemmar i vissa afseenden instämt, anfört

hufvudsakligen följande.

Det af sektionen fattade beslutet att afstyrka beviljande af anslag till

fortsatt utgifvande af tidskriften Sfinx hade varit i viss mån förhastadt.

Det gällde här en sedan 12 år tillbaka utkommande vetenskaplig tidskrift,

som, hvad man än kunde säga om dess brister och lyten, säkerligen dock

bidragit till främjande af den forskningsgren, åt hvilken den vore ägnad;

det gällde jämväl en universitetslärare, som sedan fem år tillbaka med en

energi och en hängifvenhet för saken, som alla måste respektera, bemödat sig

att vårda och förkofra arfvet efter de egyptologiska studiernas grundläggare

i Sverige. När det nu ifrågasattes, att sektionen skulle ej blott neka sitt

förord till docenten Anderssons ansökan om förhöjning i det årliga statsunderstöd,

som tidskriften Sfinx hittills åtnjutit, utan öfverhufvud afstyrka

allt statsanslag åt tidskriften, hade man utan tvifvel den största anledning

att först efter den omsorgfullaste pröfning fatta sitt beslut. Då, med frånseende

af docenten Andersson, hvarken inom sektionen eller öfverhufvud

inom landet för närvarande funnes någon representant för den egyptologiska

forskningen, hade man naturligtvis måst vända sig till utländska

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 131 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

sakkunniga för att af dessa inhämta utlåtanden om det sätt, hvarpå ifrågavarande

tidskrift under de senare åren blifvit skött. Härvid hade det

ålegat sektionen att söka skaffa sig en så allsidig och tillförlitlig utredning

som möjligt, och för sådant ändamål hade den bort själf bestämma såväl

till hvilka vetenskapsmän man skulle hänvända sig som ock åt hvilka sektionsmedlemmar

det skulle uppdragas att å sektionens vägnar framställa

de vederbörliga förfrågningarna. Då det vore allmänt kändt, att tidskriften

Sfinx sedan länge tillbaka stått i ett ganska utprägladt motsatsförhållande

till den tyska egyptologien, hade man ej bort inhämta utlåtanden uteslutande

af tyska sakkunniga, af hvilka den ene, professor Steindorff, genom

frånträdande af medarbetarskapet i tidskriften oförtydbart tillkännagifvit

sitt missnöje med det sätt, hvarpå den redigerades. Om än tonen i tidskriften

understundom varit skarp, hade dock en omisskännlig ändring till

det bättre i detta hänseende inträdt. Vid afgörande af frågan, huruvida

tidskriften fortfarande borde erhålla statsunderstöd, syntes man för öfrigt

ej alltför mycket böra fästa sig vid formen och tonen i tidskriften; hvad

man i främsta rummet borde uppmärksamma vore fastmera tidskriftens

vetenskapliga värde, och ur denna synpunkt vore tidskriften säkerligen nu

liksom förut förtjänt af uppmuntran och understöd.

Uti sina i ärendet afgifna påminnelser har docenten Andersson, bland

annat, anfört följande.

Egyptologerna vore för närvarande delade i två grupper, som stode i

skarp motsats till hvarandra, nämligen en tysk och en icke-tysk. Tidskriften

Sfinx hade alltid sträfvat att intaga en oberoende ställning mellan

dessa båda grupper. Det voro naturligtvis klart att tidskriften trots sin

karaktär af oberoende organ intagit en bestämd ståndpunkt i vissa egyptologiska

principfrågor. Då tidskriften på grund af meningsskiljaktighet

rörande hufvudpunkter inom egyptologien ofta uppträdt mot Berlinerskolan,

kunde det tänkas att de tyska sakkunnigas uttalanden om lämpligheten af

tidskriftens fortsatta utgifvande i ej oväsentlig grad påverkats af önskan

att hämma utvecklingen af ett för Berlinerskolan misshagligt organ. Såsom

striden nu stode mellan representanter för de två hufvudriktningarna inom

egyptologien, vore tidskriftens störtande på grund af uttalanden från den

ena af de stridande parterna en allvarsam sak. Den egyptologiska vetenskapen

torde vara föga betjänt med ett sådant förfarande. Då meningarna

om vissa egyptologiska frågor vore skarpt delade, borde nämligen det fria

ordet mer än någonsin få komma till sin rätt. Det syntes ej heller förenligt

med omsorg om svensk kultur att beröfva Sverige en tidskrift, som

utgifvits sedan år 1896 och nu vore väl inarbetad. Det kunde tänkas att

äfven om Sfinx befunnes ej vara värd svenskt offentligt understöd, tid
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

skriften ej därmed komme att nedläggas utan fortfara att utkomma men

då förmodligen icke såsom svenskt organ utan såsom utländsk tidskrift,

grundad af svensk vetenskapsman.

Till stöd för sina påståenden samt för att styrka sin egen vetenskapliga

kompetens har Andersson åberopat åtskilliga uttalanden af utländska

egyptologer, såsom Naville, Lefébure, Hallon, Maspero, Bissing

och Lieblein. Jag tillåter mig här återgifva hvad Maspero, en allmänt

erkänd framstående egyptolog, uttalat angående Sfinx’ vetenskapliga värde.

Efter att hafva framhållit, att flertalet af kompetenta vetenskapsmän skulle

beklaga, om statsunderstödet till tidskriftens utgifvande indroges, anför Maspero

följande. Sfinx företrädde en viktig gren af den egyptologiska vetenskapen,

den rent kritiska, som icke representerades så fullständigt i någon

annan tidskrift. Hvarken Recueil de Travaux eller Zeitschrift fur iEgyptische

Sprache införde obehindradt recensioner af utgifna arbeten. Den senare

mottoge endast med svårighet sådana artikar, där dess förnämsta medarbetares

åsikter diskuterades och gendrefves. För egyptologerna vore det

emellertid af verklig vikt att äga ett speciellt organ, som motsvarade det

behof af fri kritik, som egyptologien i likhet med alla andra vetenskaper

vore i behof af. Sfinx vore, såsom utgifven i Sverige och redigerad af

svenskar, väl ägnad att opartiskt bedöma arbeten af de båda skolor, hvari

egyptologien för närvarande vore delad, den tyska och den franska. En

tidskrift af denna art, utgifven i Tyskland eller Frankrike, skulle måhända

lätt föranledas att mot sin vilja visa något företräde för de sinas åsikter

och arbeten. Sfinx undginge denna böjelse och kunde fritt uppskatta hvar

och ens förtjänster och fel utan att taga hänsyn till skola eller nationalitet.

Den hade gjort så nästan alltid och visat sitt oberoende genom att opartiskt

kritisera båda skolorna. Man hade förebrått tidskriften att ofta utöfva

en brutal kritik, och det måste erkännas att förebråelsen vore väl

grundad. Man finge dock tillägga, att kritiken varit lika skarp på den ena

som den andra sidan och att om tyskar, såsom Steindorff och firman, angripits,

hade tidskriften visat sig icke mindre skarp mot fransmän, såsom

Chassinat och Maspero. Någon liten måttfullhet hade icke skadat, och Sfinx

skulle därigenom hafva undgått den förföljelse, hvarför den nu vore utsatt.

Detta formfel kunde dock lätt rättas, och det vore sorgligt om på grund

af sådant fel ett af den egyptologiska vetenskapens mest lifaktiga organ

skulle undertryckas. Maspero tilläte sig därför att förorda tidskriftens fortsatta

utgifvande och hoppades att den fortfarande måtte få åtnjuta statsunderstöd,

därvid måhända det villkor kunde fästas, att tonen i artiklarna,

som redan nu vore lugnare, skulle blifva ännu mera hofsam. Det syntes

Maspero vara ett brott mot vetenskapen att bidraga till denna tidskrifts

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 184.

undertryckande. Den vore en god tidskrift, som det vore af intresse att

ytterligare förbättra, men ej att förstöra.

Vid sina påminnelser har Andersson tillika fogat i bestyrkt afskrift

ett af öfverbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Uppsala L. Bygdén afgifvet

utlåtande af hufvudsakligen följande innehåll.

Alltsedan tidskriften Sfinx af professorn i egyptologi K. Piehl år 1896

grundades, hade Uppsala universitetsbibliotek haft förmånen att såsom

gåfva årligen erhålla ett antal exemplar af nämnda tidskrift, hvilket antal

under senaste åren, sedan docenten Andersson efter professor Piehls död

öfvertagit redaktionen, belöpt sig till 40 exemplar. Medelst denna frikostiga

gåfva hade biblioteket kunnat upprätthålla och utvidga de redan

tidigare ingångna bytesförbindelserna med ett stort antal utländska lärda

institutioner, hvarigenom biblioteket utan ringaste ekonomisk utgift förvärfvat

sig de allra flesta af de vetenskapliga tidskrifter, som öfverhufvud

utgåfves på motsvarande orientaliska språk- och kulturområde. Det pekuniär

värdet af dessa lärda publikationer, som sålunda under årens lopp kommit

den vetenskapliga forskningen vid Uppsala universitet till godo, kunde

räknas i tusentals kronor, då man betänkte huru dyrbart trycket af hieroglyfer

och den orientaliska litteraturen i allmänhet ställde sig. Ett afbrytande

af tidskriften Sphinx’s utgifvande skulle för universitetsbiblioteket innebära

en ganska svår förlust, som icke kunde genom inköp ersättas, enär biblioteket

oaktadt sitt nyligen höjda anslag icke på långt när såge sig i stånd

att af årsanslaget afsätta ett så afsevärdt belopp, hvartill prenumerationen

af ifrågavarande litterära publikationer komme att stiga. Därför tedde det

sig från universitetsbibliotekets synpunkt såsom en högst viktig sak, att

tidskriften Sphinx’s redaktör, som lofvat att äfven för kommande år ställa

samma antal exemplar till bibliotekets förfogande, måtte såsom hittills af statsmedel

erhålla det understöd, som möjliggjorde tidskriftens fortsatta utgifvande.

Endast härigenom skulle universitetsbiblioteket kunna hålla vid makt

sina bytesförbindelser med ifrågavarande framstående lärda institutioner,

hvilka just genom upprätthållande af detta litterära commercium äfven syntes

ådagalägga, att hvad de från universitetsbiblioteket erhölle i utbyte i vetenskapligt

afseende vore af den betydelse att det, om ej kvantitativt, uppvägde

hvad de å sin sida lämnade biblioteket. För en liten nation borde

det i alla händelser vara maktpåliggande att sedan en vetenskapsgren sådan

som egyptologien, hvari svenskarne Nils Gustaf Palin, Johan David Åkerblad

och Karl Piehl gjort så stora insatser, med möda och ansträngning

vunnit rotfäste i landet, icke låta densamma i brist på understöd aftyna,

utan om möjligt gifva dess fåtaliga idkare tillfälle att fullfölja de vetenskapliga

traditionerna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Uti sitt ofvanberörda utlåtande har universitetskanslern anfört bland

annat, att han ställde sig tveksam beträffande frågan om lämpligheten för

svenska staten att fortfarande lämna anslag för utgifvande af tidskriften

Sfinx. Å ena sidan funne kanslern det ganska betänkligt att afbryta

meddelandet af offentligt understöd åt en publikation, som under en längre

tid fyllt ett behof inom den vetenskapliga världen och hvars utgifvande

trots dess brister varit en heder för vårt land, å andra sidan framställdes

allvarliga anmärkningar mot det sätt, hvarpå tidskriftens redaktion på senare

tider skötts. Dessa anmärkningar hade visserligen framkommit från

märkesmän inom den egyptologiska skola, mot hvilken Sfinx ställt sig

mycket kritisk, men de hade tillvunnit sig förtroende af den öfvervägande

majoriteten inom humanistiska sektionen och gillats af densamma. Under

sådana förhållanden syntes det kanslern antagligt, att svenska statsmedel

till vetenskapligt ändamål kunde bättre användas än till utgifvande af

denna tidskrift. På grund häraf ansåge sig kanslern icke kunna förorda

aflåtande af proposition till Riksdagen om anslag till fortsatt utgifvande

af tidskriften.

Med hänsyn till de olika meningar, som, på sätt förut nämnts, af

sakkunniga vetenskapsmän uttalats rörande det vetenskapliga värdet af

tidskriften Sfinx har jag naturligen känt mig mycket tveksam, huruvida

tidskriften kan anses vara förtjänt af fortsatt statsunderstöd. Jag hår dock

efter noggrant öfvervägande af de skäl, som anförts för och mot tidskriften,

kommit till den uppfattningen, att det statsunderstöd, som hittills

utgått till densamma, icke nu bör indragas.

De anmärkningar, som riktats mot tidskriften, gälla dels utgifvarens

vetenskapliga kompetens, som anses icke hålla måttet, dels tidskriftens

framställningssätt, som anses hafva understundom varit väl polemiskt.

Då det gäller att bedöma dessa anmärkningars betydelse för den nu

föreliggande frågan, torde böra erinras därom att, såsom af den lämnade

redogörelsen framgår, inom egyptologien göra sig gällande olika riktningar,

hvilka stå i det motsatsförhållande till hvarandra, att de gifvit upphof

åt olika s. k. skolor. Dessa bekämpa hvarandras grundåskådningar och

forskningsmetoder, och motsatsen dem emellan synes understundom så

stark, att, såsom i den vetenskapliga diskussionen icke sällan händer, företrädarne

för de olika skolorna underskatta eller underkänna hvarandras

vetenskapliga kompetens. Tidskriften Sphinx synes nu hafva trädt i bestämd

opposition mot den ena af dessa skolor, den s. k. Berlinerskolan.

Men det är på uttalande från representanter för denna skola, som de

akademiska myndigheterna stöd! sitt afstyrkande af statsbidrag till tid
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 184.

skriften. Ehuru jag icke tilltror mig att bedöma graden af utgifvarens

vetenskapliga skicklighet, kan jag icke värja mig från det intrycket, att

de anmärkningar, som ifrågavarande vetenskapsmän i nu berörda hänseende

riktat emot honom, äro öfverdrifna. Och jag styrkes i denna min

upjafattning af det förhållandet, att framstående egyptologer, såsom professorerna

J. Lieblein och G. Maspero, hos mig lifligt rekommenderat tidskriften

till fortsatt understöd, därvid de dels kritiserat förut berörda sakkunniges

utlåtanden, dels framhållit tidskriftens betydelse för egyptologien

och den förlust, denna vetenskap skulle lida, därest tidskriften Lomme att

indragas.

Om tidskriftens nuvarande utgifvare icke i alla afseenden besitter den

vetenskapliga mognad, som erfordras för att helt fylla den maktpåliggande

uppgiften att redigera en vetenskaplig kritisk revy, är jag, i betraktande af

hans uppoffrande och energiska hängifvenhet för sin vetenskap, öfvertygad

därom, att hvad som i nu berörda hänseende möjligen kan gifva fog för

anmärkning, skall undanrödjas.

Den andra anmärkningen gällde tidskriftens framställningssätt, som

synes hafva varit öfver höfvan polemiskt. Denna brist i formen, hvilken

torde hafva varit en kraftig anledning till den inom vissa vetenskapliga

kretsar rådande misstämningen mot tidskriften, kan jag emellertid icke

tillmäta en för den nu föreliggande frågan afgörande betydelse. Polemisk

skärpa är något, som alldeles ''icke är ovanligt inom den vetenskaplipa

diskussionen. Tidskriftens nuvarande utgifvare har i detta afseende tagit

efter sin företrädare, de egyptologiska studiernas högt förtjänte grundläggare

vid Uppsala universitet. Om felet synes för öfrigt utgifvaren själf

vara medveten, att döma af ett år 1908 utfärdadt prospekt, däri utlofvas

en ändring i tidskriftens polemiska hållning. Visserligen har, i trots

häraf, anledning till anmärkning under de senaste åren ej alldeles saknats,

men det synes mig vara förvänta, att tidskriftens utgifvare, varnad af det

starka klander, som i berörda hänseende nu riktats emot honom, skall

ställa sig till noggrannare efterrättelse den utfästelse, som lämnats i förutnämnda

redaktionella meddelande angående tidskriften.

Till de skäl, som sålunda synas mig tala för att tidskriften fortfarande

bör erhålla statsunderstöd, kommer ännu ett af helt praktisk art.

Enligt hvad öfverbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Uppsala vitsordat

skulle nämligen genom upphörande af den byteshandel, biblioteket

bedrifvit med de till dess förfogande ställda exemplar af Sfinx, biblioteket

tillskyndas en ganska svår förlust. Prenumerationspriset på de vetenskapliga

tidskrifter, som erhållits i utbyte mot Sfinx, vore nämligen så högt,

att man icke kunde tänka på att prenumerera på sagda tidskrifter.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majzts Nåd. Proposition Nr 184.

Om sålunda Sfinx’ fortsatta utgifvande synes mig ensidigt, finner jag

dock icke skäl att under nuvarande förhållanden tillstyrka förhöjning af

det hittills utgående understödet.

Jag hemställer alltså, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1911 anvisa ett belopp af 1,200 kronor till

understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften Sfinx, med villkor att dess

utgifvare kostnadsfritt öfverlämnar till universitetsbiblioteket i Uppsala 40

exemplar och till universitetsbiblioteket i Lund 20 exemplar af tidskriften

för att användas för dessa biblioteks bytesverksamhet med utlandet.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall; och skulle nådig proposition af

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, aflåtas

till Riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1910:54 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen angående beviljande af anslag till fortsatt utgifvande af tidskriften Sfinx. a1 i texten