Sök i Ratio Lex

Angående anslag till landtmäteriunder visning ens ordnande

1910-04-08 · 64 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 62 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:186, Angående anslag till landtmäteriunder visning ens ordnande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

1

N:o 186.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anslag

till landtmäteriunder visning ens ordnande; gifven Stockholms

slott den 8 april 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen

att på extra stat för år 1911 till Kungl. Maj:ts förfogande ställa

ett anslag af 33,300 kronor att användas till landtmäteriundervisningens

ordnande och bedrifvande under läsåret 1910—1911 i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med ett af landtmäteristyrelsen den 6 november 1909

framställdt, i statsrådsprotokollet närmare angifvet förslag, med rätt för

Kungl. Maj:t att utaf sagda belopp under år 1910 af tillgängliga medel

förskottsvis för ändamålet utanordna erforderligt belopp.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Oskär Nyländer.

Bill. till Biksd. Prat. 1910. 1 Samt. 1 Afl. 139 Häft. (N:o 186.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 186.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å

Stockholms slott den 8 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: HEDERSTIERNA,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Departementschefen, statsrådet Nyländer, yttrade härefter:

Enligt nu gällande bestämmelser åligger det en hvar, som önskar

vinna befordran till landtmätare, att hos landtmäteristyrelsen söka inträde

såsom elev vid landtmäteristaten. För vinnande af dylikt inträde

fordras, bland annat, att sökanden skall hafva aflagt studentexamen

å realgymnasiet vid något af rikets högre allmänna läroverk med minst

betyget godkänd i matematik, fysik och kemi, eller att efter studentexamen

hafva undergått fyllnadspröfning med enahanda vitsord. Sedan

elev därefter i minst två år oafbrutet arbetat hos någon skicklig landtmätare

och därunder förvärfvat säker och tillförlitlig kännedom af allt

hvad till landtmäteriets praktiska utöfning hörer, äger han begagna

sig af den undervisning till landtmäteriexamen, som enligt gällande

bestämmelser meddelas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N;o 186. 3

Omfattningen af de kunskapsmått, som fordras för landtmäteriexamens

afläggande, finnes angifven uti § 18 mom. 3 i förnyade nådiga

landtmäteriinstruktionen den 6 augusti 1864, som i denna del fortfarande

skall lända till efterrättelse; nämnda examen skall omfatta

följande ämnen:

a) aritmetik, algebra, geometri, trigonometri, planimetri, stereometri

ocli fysik, så vidsträckt dessa kunskaper erfordras för att kunna

färdigt ocli säkert verkställa ägomätningar och -delningar, kartors

transportering, projektion och konstruktion samt afvägningar;

b) kemi, mineralogi och geologi, samt

c) agronomi, botanik och skogshushållning, i den mån insikter i

dessa sex ämnen erfordras för att kunna bedöma beskaffenheten och

värdet af malmanvisningar, när sådana under landtmäteriförrättningar

upptäckas; särskilda jordarters beståndsdelar och alstringskraft, huru

de i anseende till deras olika godhet kunna mot hvarandra jämföras,

samt i allmänhet på hvad sätt ägodelningar böra rättvist och till största

nytta för jordägare verkställas;

d) kameral- och ekonomilagfarenhet, så vidt de angå jordens

fördelning, natur och beskattning, med allt hvad därtill hörer samt

ekonomiska politianstalter för jordbruksnäringen;

e) alla om landtmäteriet gällande författningar jämte stadgan om

skiftesverket i riket, för hvilka författningars innehåll samt rätta förstånd

och mening eleven bör kunna göra fullkomlig reda, skolande han

tillika ådagalägga, att han äger förmåga att skriftligen författa betänkande

i någon honom till behandling lämnad enkel landtmäterifråga;

f) läran om fornlämningars kännetecken.

Närmare uppgifter angående de fordringar, som äro uppställda

för erhållande af minst vitsordet godkända insikter i förenämnda ämnen,

finnas angifna i landtmäteristyrelsens cirkulär den 21 februari 1881.

Undervisningen, som under de senare åren varat omkring sju

månader, har bestridts af fem lärare, hvilka undervisat, en i ren matematik,

en i tillämpad matematik eller matematikens tillämpning vid

ägomätningar och delningar, kartors transportering, projektion och

konstruktion samt afvägningar, en i kemi, mineralogi och geologi, en

i agronomi, botanik och skogshushållning jämte läran om fornlämningars

kännetecken och en i kameral- och ekonomilagfarenhet samt

landtmäteri- och skiftesförfattningar.

Vid sidan af denna undervisning har landtmäteristyrelsen under

åren 1904—1907 anordnat tre teoretiskt praktiska undervisningskurser

i triangelmätning, för hvilkas hållande Kungl. Maj:t af tillgängliga

medel anvisat särskilda anslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Landtmäteristyrelsen

den

10 november

1904.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 186.

Till bestridande af kostnaderna för förstnämnda undervisning bär

1 andtmäteristyrelsen till och med år 1908 haft till sitt förfogande ett

anslag å 3,000 kronor, som under titeln »till arfvode åt lärare för

landtmäterielevernas undervisning» funnits uppfördt i den till och med

år 1908 gällande staten för landtmäteristyrelsen.

Då detta anslag, som sedan år 1863 icke undergått någon förändring,

med åren visade sig allt mera otillräckligt, har landtmäteristyrelsen

vid upprepade tillfällen hos Kung!. Magt gjort underdåniga

framställningar om beredande åt landets landtmätare af en utbildning,

som bättre stode i öfverensstämmelse med tidens kraf och gjorde dem

mera skickade att utföra dem åliggande ofta grannlaga göromål, än

som kunde sägas vara fallet med den undervisning, som hittills i allmänhet

kommit dem till del.

Den 10 november 1904 inkom sålunda landtmäteristyrelsen med

framställning i dylikt syfte, därvid styrelsen till stöd för denna sin

framställning, bland annat, anförde, hurusom den utbildning, hvilken för

närvarande bereddes nämnda tjänstemän, allt mera visat sig otillfredsställande,

så att, under det att det svenska landtmäteriet i äldre tider

stått högt i jämförelse med landtmäteri- och skiftesväsendet i andra

länder, detsamma nu blifvit efter i utveckling. Missnöje hade försports

ej mindre med landtmätarnas bristande förmåga att rätt uppfatta de

vid landtmäteriförrättningar ofta uppkommande invecklade frågor af

rättslig eller kameral natur och att i sina förrättningshandlingar klart

och riktigt affatta, hvad af jordägare vid landtmäteriförrättningar

anfördes eller yrkades, än äfven med deras mindre goda tekniska utbildning.

Särskildt syntes det styrelsen angeläget, att landtmätarna

erhölle undervisning i de moderna mätningsmetoder, som numera allmänt

användes i utlandet. Enligt styrelsens förslag skulle landtmätarnas

teoretiska utbildning, med undantag för vissa slag af landtmätare,

fördelas på två kurser, en kulturteknisk vid något af rikets

landtbruksinstitut, hvarvid styrelsen i detta hänseende förordade landtbruksinstitutet

vid Ultima, samt en kurs i vissa ämnen vid generallandtmäterikontoret.

Den kulturtekniska kursen skulle afse undervisning i

jordbrukslära, husbyggnads- och fältbyggnadslära, kemi, mineralogi och

geologi, mekanik, botanik och meteorologi. Kursen vid generallandtmäterikontoret

åter borde omfatta vissa ämnen, uti hvilka med nuvarande

organisation af landtbruksinstituten erforderliga lärarkrafter

icke funnes vid desamma och ej heller utan väsentliga kostnader kunde

vid dem beredas. Dessa ämnen vore högre geodesi, högre matematik

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Pud. Proposition N:o 1S6. 5

och instrumentlära, lägre geodesi eller praktiskt landtmäteri samt rättsvetenskap.

Landtbruksstyrelsen, som erhållit befallning att yttra sig öfver

berörda framställning, framhöll i underdånig skrifvelse af den 1 maj

1905 bekofvet af att åtgärder vidtoges. för att de unge män, som

ämnade ägna sig åt landtbrukslärarkallet, måtte kunna erhålla särskild

utbildning utöfver den, som för närvarande erbjödes vid landtbruksinstituten,

samt förklarade sig anse det vara lämpligt, att för

sådant ändamål en ettårig fortsättningskurs anordnades vid instituten.

Styrelsen hemställde, att äfven denna fråga samtidigt finge företagas

till utredning. Härtill lämnade Kungl. Maj:t den 25 maj 1905 nådigt bifall.

På anmodan af landtbruksstyrelsen yttrade sig därefter de

bägge landtbruksinstitutens styrelser öfver de sålunda väckta förslagen.

Styrelsen för institutet vid Alnarp biträdde förslaget om inrättande af

fortsättningskurser och framlade i sammanhang därmed vissa organisations-

och byggnadsförslag, för livilket allt jag nu saknar anledning

att redogöra. Styrelsen för institutet vid Ultima afgaf sitt yttrande

den 22 juni 1906 och tillstyrkte därvid, att en kurs för landtmäteriundervisning

måtte förläggas till Ultima och ordnas i enlighet med

närmare angifvet förslag, att äfvenledes eu kurs för landtbrukslärare,

konsulenter m. fl. måtte anordnas vid institutet i öfverensstämmelse

med förslag, som afgifvits af institutets lärarråd och kommitterade

från båda landtbruksinstituten, att till bägge kursernas uppehållande

måtte anvisas ett årligt anslag af 21,300 kronor, bland annat för inrättande

af ett nytt lektorat i kulturteknik och för de nuvarande

bägge adjunkturernas förändring till lektorsbefattningar, samt att till

byggnads- och organisationskostnader måtte för eu gång anvisas ett

anslag af 140,500 kronor. Sistnämnda belopp var afsedt att användas

till uppförande af ny bostadsbyggnad för 24 landtmäterielever och 6

elever i fortsättningskursen, anskaffande af möbler till denna byggnad,

inredning af det nuvarande biblioteket i museibyggnaden till ritsal för

landtmäterieleverna, uppförande af två lektorsbostäder, den ena för

den nya lektorn och den andra för lektorn i mejerilära m. m., hvilkens

boställsvåning skulle tagas i anspråk för laboratoriets behof, samt

för verkställande af planeringsarbeten. Styrelsen framhöll dock,

att byggnadskostnaderna kunde begränsas till sagda belopp endast

under förutsättning af bifall till den hemställan, styrelsen i särskild

skrifvelse komme att göra om beviljande af anslag till redan under

nuvarande förhållanden erforderliga byggnader.

Landtbruksstyrelsm

den

1 maj 1905.

Vllunastyrelsen

den

juni 1906.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ultunastyrclsen

den 7

november 1906.

Vltunastyrclsen

den 1J>

november 1906.

Landtbruksstyrelsen

den

b juli 1907.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 186.

Den sålunda åberopade framställningen skedde i underdånig skrifvelse

den 7 november 1906 och afsåg beviljandet af sammanlagdt

279,333 kronor 14 öre till utförande af i skrifvelsen angifna byggnads-

och inredningsarbeten.

Sedan äfven denna skrifvelse remitterats till landtbruksstyrelsen,

hade styrelsen för institutet vid Ultima på gifven anledning till landtbruksstyrelsen

den 14 november 1906 öfverlämnat samt såsom sitt

eget yttrande åberopat ett af institutets lärarråd uppgjordt förslag

angående förläggande till institutet af antingen eu fortsättningskurs

för landtbrukslärare in. fl. eller af undervisning för landtmätare, för

den händelse att blott endera af dessa kurser skulle komma till

stånd. Därvid lämnades först utredning angående undervisningens ordnande

och årskostnaderna för hvardera kursen, innefattande, bland

annat, för fortsättningskursen, de två adjunktsbefattningarnas förändring

till lektorat, och, för landtmäterikursen, inrättande af

ett nytt lektorat i kulturteknik. .Årskostnaderna för sistnämnda

kurs beräknades till sammanlagdt 15,500 kronor, däraf ökade kostnader

för lärarlöner 7,950 kronor och andel i öfriga års kostnader 7,550

kronor. Den verkliga utgiften för statsverket minskades dock med

elevernas afgifter för undervisning och bostad, Indika, med antagande

af 20 betalande elever, skulle komma att utgöra 3,500 kronor, hvadan

alltså den totala årskostnaden komme att uppgå till omkring 12,000

kronor.

Hvad anginge byggnads- och organisationskostnader på grund af

endast landtmäterikursens förläggande till Ultima, kunde de beräknas

till 125,500 kronor och alltså i jämförelse med förslaget i styrelsens

skrifvelse den 22 juni 1906 minskas med 15,000 kronor, motsvarande

kostnaden för inredande i den ifrågasatta nya elevbyggnaden af rum

för sex elever i fortsättningskursen. Det betonades dock, att det ej

funnes någon möjlighet att i de nuvarande institutionslokalerna anordna

undervisning för landtmätarna, hvadan ett bifall till institutsstyrelsens

förberörda framställning den 7 november 1906 måste anses vara ett

nödvändigt villkor äfven för landtmäterikursens förläggande till Ultuna.

Uti underdånig skrifvelse den 4 juli 1907 afgaf landtbruksstyrelsen

yttrande öfver samtliga nu omförmälda framställningar och förslag.

Därvid tillstyrkte landtbruksstyrelsen såväl inrättandet vid Ultuna af

en kurs för landtmäterielever under särskildt framhållande af vikten

för landtbruket däraf, att blifvande landtmätare erhölle erforderlig

kulturteknisk utbildning, som ock anordnandet vid båda instituten af

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

fortsättningskurser för landtbrukslärare och jordbrukskonsulenter. Tilllika

afgaf styrelsen förslag rörande undervisningen vid kurserna och

— med vissa jämkningar i hvad af Ultunastyrelsen blifvit ifrågasatt

— rörande anskaffande af behöfliga lärarkrafter m. in., allt i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad institutsstyrelserna föreslagit. Beträffande

de föreslagna byggnadsföretagen vid Ultima hade landtbruksstyrelsen

beräknat sammanlagda kostnaden för dem till 262,390 kronor

54 öre, alltså betydligt lägre än Ultunastyrelsen.

Af detta belopp beviljade 1908 års Riksdag, med anledning af

nådig proposition i ämnet, 45,200 kronor till utförande af en tillbyggnad

till den s. k. laboratoriebyggnaden.

Under det utredning sålunda pågick rörande inrättande vid Ultuna Landtmäteri.

af en kulturteknisk kurs för landtmäterielever, inkom landtmäteri- styrelsen den

styrelsen med ny underdånig framställning den 1 december 1906, hvilken 1

afsåg ordnandet af undervisningen i de ämnen, som icke föreslagits

att tillhöra den kulturtekniska kursen. Därvid meddelade landtmäteristyrelsen

till en början, att styrelsen dittills ansett det vara lämpligast

att afbida Kungl. Maj:ts beslut i den genom styrelsens skrifvelse den

10 november 1904 väckta frågan, innan styrelsen gjorde någon ytterligare

framställning angående landtmäterielevernas undervisning. Men

då, enligt hvad styrelsen förnummit, förläggandet af en del af undervisningen

för landtmäterieleverna till landtbruksinstitutet vid Ultuna

förutsatte uppförande af nya eller utvidgande af redan befintliga

byggnader, kunde styrelsens framställning, i fall densamma skulle vinna

Kungl. Maj:ts gillande, icke leda till undervisningens öfverflyttande till

Ultuna, förrän de sålunda erforderliga byggnaderna där blifvit uppförda

och inredda. Då emellertid synnerligen trängande behof förelåge

att utan dröjsmål på mera tidsenligt sätt bedrifva undervisningen i

förenämnda ämnen samt då undervisningen i dessa kunde åtminstone

tillsvidare ordnas oberoende af, huruvida den kulturtekniska kursen

vore förlagd till Ultuna eller ej, hade det synts landtmäteristyrelsen

nödigt att redan nu göra underdånig hemställan angående anordnande

af mera omfattande undervisning åt landtmäterieleverna i de

ämnen, i tivilka undervisning enligt styrelsens mening fortfarande

borde hos styrelsen meddelas.

Beträffande landtmäterielevernas praktiska utbildning framhöll

landtmäteristyrelsen, hurusom det nu ålåge landtmäterielev att, innan

han finge anmäla sig till undergående af landtmäteriexamen, i minst

tva år hafva oafbrutet arbetat hos någon skicklig landtmätare och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kmvjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

med dennes bevis kunna styrka sig kafva förvärfvat säker och tillförlitlig

kännedom om allt hvad till landtmäteriets praktiska utöfning

hörde. Emellertid vore både viljan och förmågan hos landtmätarna

att meddela landtmäterieleverna dylik praktisk undervisning mycket

olika, hvartill komme, dels att de flesta landtmätare helt naturligt

helst använde landtmäterieleverna till sådana göromål, af kvilka principalerna

själfva kunde hafva den största inkomst, oberoende af huruvida

eleverna därigenom förkofrade sig i kunskaper eller icke, och

dels att eleverna ej alltid erhölle den tillsyn vid sina göromål af

principalen eller hos honom anställd äldre tjänstemedhjälpare, som i

landtmäteriinstruktionen föreskrefves. Dessa omständigheter hade verkat,

att elevernas kännedom om det praktiska landtmäteriet vid tiden, då

de inställde sig i landtmäteristyrelsen för att begagna sig af undervisningen

till landtmäteriexamen, vore synnerligen ojämn och hos många

till och med ganska otillfredsställande.

För att råda bot häremot och för att tillika bibringa de blifvande

landtmätarna en mera likartad praktisk utbildning i hithörande ämnen,

syntes det styrelsen vara nödvändigt att — med inskränkande af elevtiden

hos landtmätarna, exempelvis till femton månader — vid kursen

för landtmäteriexamen så utvidga undervisningen i ämnet tillämpad

matematik, att det komme att omfatta alla de tekniska göromål,

som hufvudsakligen tillhörde det praktiska landtmäteriet, sådant det

i allmänhet borde komma att utöfvas i riket. I undervisningen borde

härjämte ingå fältöfningar samt öfningar i mätningsresultatens affattande,

kartritning med mera.

Härefter öfvergick styrelsen till närmare utveckling af behofvet

för rikets landtmätare af utbildning äfven i högre geodesi och därmed

uti den trigonometriska mätningsmetoden samt lämnade en redogörelse

för nämnda metods fördelar framför andra metoder vid mätning af

ägor, hvilka till följd af läge eller andra orsaker hade större värde

än jord i allmänhet.

Sedan styrelsen härefter redogjort för den undervisning, som borde

meddelas uti en fortsättningskurs i högre geodesi, framhöll styrelsen det

behof, som äfven förelåge att utvidga undervisningen i ämnesgruppen

kameral- och ekonomilagfarenhet samt författningskunskap. Med det

belopp, som stått till styrelsens förfogande såsom arfvode till läraren

i dessa ämnen, eller 800 kronor, hade styrelsen icke kunnat fordra, att

läraren skulle ägna all den tid, som erfordrades, åt undervisningen i

dessa omfattande och viktiga ämnen. Landmätarnas utbildning i denna

del vore därför ganska otillfredsställande. Och på grund af landt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

mätarnas däraf härflytande bristfälliga förmåga att rätt tolka och tilllämpa

gällande lagar och författningar samt deras otillräckliga kännedom

om rådande rättspraxis, återspeglad i en stor mängd skifteslagstiftningen

förtydligande prejudikat, beginges ofta vid landtmäteriförrättningars

handläggning såväl formella som materiella fel af den

beskaffenhet, att, äfven om desamma till följd af besvär öfver förrättningarna

och dessas återförvisande blefve rättade, jordägarna dock

förorsakades både direkta kostnader, som kunnat undvikas, och andra

olägenheter, framför allt genom att förrättningarna blefve onödigt

långvariga. Det vore emellertid enligt styrelsens mening ej nog, att

kurserna uti ifrågavarande ämnen utvidgades. Medelst lämpligt affattade

föreläsningar borde nämligen landtmäterieleverna, såsom i våra

grannländer vore fallet, också erhålla en kort öfverblick öfver statsförfattningen,

kommunalförfattningen, civilprocessen och grunddragen

af de viktigaste delar af privaträtten, så att de exempelvis förvärfvade

erforderlig kunskap om de olika slagen af fång till fast egendom, betydelsen

af servitutsrätt och nyttjanderätt, grunddragen af vattenrätten,

hufvudreglerna för fullmakt med mera. Till sist, men icke minst

vore det af stor vikt, att landtmäterieleverna flitigt öfvades att redigt

och fullständigt författa protokoll och utlåtanden rörande skiftes- och

andra landtmäteriförrättningar.

Uti styrelsens ifrågavarande framställning följde härefter en redogörelse

för undervisningens fördelning på lärarna, ämnenas ordningsföljd,

den tid, som kurserna komme att kräfva, lärarnas kvalifikationer

samt beräkning af de kostnader, som erfordrades för den föreslagna

utbildningsplanens genomförande.

I denna redogörelse anförde styrelsen beträffande kursen till

den egentliga landtmäteriexamen biand annat, att densamma, sedan

en kulturteknisk kurs anordnats vid Ultima, beräknats komma att räcka

ungefär ett år, hvaraf åtta månader borde upptagas af föreläsningar

och öfningar å lärorummet samt återstående tiden användas till praktiska

öfningar på fältet; att lärarna borde vara tre, däraf en i ren matematik,

en i författningskunskap samt en i lägre geodesi och dess

praktiska tillämpning; att lärarna i ren matematik och författningskunskap,

af livilka hvar och en blefve sysselsatt omkring åtta månader,

näppeligen kunde erhållas för lägre arfvode än 2,000 kronor till hvardera

samt att till aflöning af läraren i lägre geodesi, som komme att

anlitas hela den tid kursen påginge, erfordrades ett belopp af minst

4,000 kronor.

Bih. till Biksd. Prat. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 139 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

Beträffande fortsättningskursen i högre geodesi anförde styrelsen

bland annat, att densamma beräknats kunna genomgås på sex a sju

månader; att lärarna borde vara tre, af h vilka lärarna i högre matematik

och i högre geodesi skulle kunna hålla föreläsningar jämväl den ena

i astronomi och den andra nti instrumentlära, under det den tredje

skulle leda de praktiska öfningarna samt rätta de därvid verkställda

arbetena; samt att till en hvar af nu nämnda tre lärare erfordrades

ett arfvode af minst 2,000 kronor.

Förutom för nu nämnda kostnader vore styrelsen i behof af medel

dels till arfvode åt någon tekniskt bildad vetenskapsman, som kunde

befinnas villig tjänstgöra såsom censor vid bedömandet af elevernas

kunskapsprof i högre och lägre geodesi, dels ock för bestridande af

vissa utgifter, som, ehuru icke afseende arfvode åt lärare, dock vore

nödiga för att undervisningen i vissa praktiska delar skulle kunna bedrifvas

på ett tillfredsställande sätt, nämligen för elevernas och vederbörande

lärares resor till lämpliga öfningsfält och för en del handtlangningsgöromål

vid mätningar och utstakningar med mera, för hvilka

eleverna icke lämpligen borde användas.

Summan af de belopp, styrelsen eldigt förestående utredning

behöfde för anordnande vid styrelsen af mera omfattande undervisning

för de blifvande tjänstemännen vid landtmäteristaten, uppginge således

till 15,000 kronor. Härtill borde, innan den ifrågasatta kulturtekniska

kursen vid Ultuna kommit till stånd, läggas arfvoden till lärarna i kemi,

mineralogi och geologi samt i agronomi, botanik och skogshushållning

med de belopp, som sedan många år tillbaka utgått till dem, eller sammanlagdt

1,000 kronor, då hela summan blefve 16,000 kronor. Enär

på styrelsens dåvarande stat vore uppfördt ett anslag till arfvoden åt

lärare för landtmäterielevers undervisning å 3,000 kronor, uppginge

således det belopp, styrelsen utöfver det ordinarie anslaget behöfde för

ifrågavarande ändamål, till 18,000 kronor.

Sedan den ifrågasatta delen af undervisningen öfverflyttats till

Ultuna, skulle med tillämpning af omförmälda beräkningsgrunder

styrelsens hela behof af statsmedel för landtmätarnas utbildning sluta

på en summa af 15,000 kronor om året.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställde styrelsen att Kungl.

Maj:t täcktes föreslå Biksdagen att för omförmälda ändamål på extra

stat för år 1908 bevilja ett anslag å 13,000 kronor.

Departements- Vid detta ärendes föredragning den 12 januari 1907 yttrade då
chefendri907.

varande statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet, bland annat,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ii

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

att lian visserligen vore lifligt öfvertygad om behofvet af, att landtm

äter iutbildningen snarast möjligt omorganiserades i sådan riktning,

att de högre kraf på densamma, som numera måste ställas, blefve

tillgodosedda. Då emellertid frågan härom vore under utredning

och det icke förefölle omöjligt, att under denna utredning äfven andra

organisationsförslag kunde framkomma än det af landtmäteristyrelsen

framlagda, syntes det honom emellertid mindre lämpligt att redan då,

utan att afbida resultaten af den pågående utredningen, på sätt landtmäteristyrelsen

i sin sista framställning föreslagit, i viss mån binda sig

vid detta förslag. Framför allt gällde detta frågan om utvidgning

redan då af den lägre utbildningen. Han ansåge sig således i hvarje

fall icke kunna biträda nämnda framställning i oförändradt skick. Däremot

förklarade han sig af närmare anförda skäl anse, att, oberoende

af frågan om landtmäteriundervisningens slutliga ordnande, möjlighet

borde beredas landtmäteristyrelsen att, såsom under de senare åren

ägt ruin, vid generallandtmäterikontoret anordna en kurs i triangelmätning.

Landtmäteristyrelsen hade beräknat kostnaderna för den af

styrelsen ifrågasatta fortsättningskursen i högre geodesi till 6,000

kronor, hvartill Lomme arfvode åt en censor och resekostnader. Men

då det syntes, att till dess frågan om ordnandet af landtmäteriundervisningen

i dess helhet kunde blifva slutligen löst, de kurser i triangelmätning,

som ansåges erforderliga, borde, såsom dittills skett,

anordnas endast i mera tillfällig form, syntes äfven kostnaderna kunna

beräknas lägre än styrelsen antagit. Föredragande departementschefen

hemställde "alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för

anordnande vid gener allandtmäterikontoret af en kurs i triangelmätning

å extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

I enlighet med denna hemställan afläts nådig proposition i ämnet

till 1907 års Riksdag, som jämväl biföll Kungl. Maj:ts i förevarande

hänseende framställda förslag.

Men anledning af hvad föredragande departementschefen i sitt

förenämnda yttrande till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

den 12 januari 1907 anfört angående de skäl, som legat till grund för

att landtmäteristyrelsens framställning den 1 december 1906 icke, enligt

hans mening, borde oförändradt bifallas, inkom landtmäteristyrelsen

med underdånig skrifvelse den 4 juli 1907, däri styrelsen förklarade

sig hafva anledning förutsätta att, när frågan om landtmäteriutbildningens

omorganisation vid pröfning af styrelsens underdåniga

Riksdagen

år 1907.

Landtmäteristyrelsen

den j

juli 1907.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

skrifvelse den 10 november 1904 komme under Kungl. Maj:ts bedömande,

Kung!. Maj:t tilläfventyrs skulle finna lämpligt att ordna

ifrågavarande undervisning på annat sätt än styrelsen föreslagit.

Då härtill komme, att det gifvetvis vore önskvärd! att, om sådant

läte sig göra, undervisningen i alla uti landtmäteriutbildningen ingående

ämnen blefve förlagd till en enda undervisningsanstalt samt det

numera, enligt hvad styrelsen erfarit, vore ifrågasatt att i riket inrätta

en högskola för utbildning af skogstjänstemän, tilläte sig

styrelsen, i syfte att frågan om ordnandet af landtmäteriundervisningen

icke måtte onödigt uppskjutas, i underdånighet hemställa, att Kungl.

Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke, i likhet med

hvad förhållandet vore i Danmark och Norge, landtmätarnas utbildning

möjligen kunde förläggas till samma högskola, som måtte komma att

inrättas för blifvande skogstjänstemän.

Landtmäteri- I fråga om anslagsbehofvet för år 1909 anförde landtmäteri
‘XZbe?7

felsen i underdånig skrifvelse den 7 september 1907, hurusom sty1907.

relsens bemödanden att söka bereda rikets landtmätare en mera tidsenlig

utbildning hittills icke i vidsträcktare mån krönts med framgång,

än att styrelsen satts i tillfälle att anordna tillfälliga kurser för meddelande

af undervisning i den s. k. trigonometriska mätningsmetoden

eller i triangelmätning. Härigenom hade sålunda behofvet af bättre

utbildning för landtmätarna i högre geodesi och eu del därför nödiga

förkunskaper på tillfälligt sätt blifvit tillgodosedt. Men den lmfvudsakliga

delen af landtmätarnas utbildning eller den, som bereddes dem

genom den undervisning, som årligen meddelades för landtmäteriexamens

afläggande, kvarstode dock fortfarande på samma låga och

otillfredsställande ståndpunkt som hittills.

Att med det anslag å 3,000 kronor, som allt sedan år 1863

oförändradt stått till styrelsens förfogande till ersättning åt af styrelsen

förordnade lärare i den årliga kursen för landtmäterielever, bibringa

dem nöjaktig undervisning ens med den för ändamålet minsta

möjliga omfattning vore numera omöjligt, då staten icke kunde fordra,

att lärare skulle stå till buds utan en någorlunda skälig ersättning

för sitt rätt mödosamma arbete. Redan på den tid, då ifrågavarande

anslag till sitt belopp bestämdes, hade detsamma ansetts vara knappt

tilltaget och genom den sänkning, penningvärdet därefter undergått,

vore detsamma numera redan på denna grund otillräckligt. Att undervisningen

emellertid kunnat bedrifvas, måste till stor del tillskrifvas

det synnerliga intresse, lärarna vid kursen ådagalagt, hvilket visat sig

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

bland annat däri, att desamma lavar för sig sökt uppnå ett någorlunda

tillfredsställande resultat af sin undervisning ocli därför själfmant ökat

lektionernas ocli föreläsningarnas antal. Till belysande af antydda förhållanden

anförde styrelsen, att lärarnas ersättning läsåret 1870—1871,

räknadt efter timme, varit 7 kronor 32 öre och för läsåret 1906—1907

4 kronor 41 öre.

Under sådana förhållanden och då åtskilliga år antagligen komme

att förflyta, innan landtmätarnas utbildning kunde i sin helhet afgöras,

ansåge sig landtmäteristyrelsen böra göra allt, hvad på densamma ankomrne,

för att, intill dess frågan kunde blifva slutligen ordnad, söka

åstadkomma den förändring till det bättre, som under förhandenvarande

förhållanden vore möjlig.

Landtmäteristyrelsen ville härvid icke ifrågasätta några större

omgestaltningar; utan styrelsen utginge från, att undervisningen, såsom

hittills, borde i sin helhet bedrifvas under styrelsens omedelbara ledning.

Ej heller ville landtmäteristyrelsen nu ifrågasätta några ändringar

i gällande bestämmelser angående undervisningen, utan afsåge styrelsen

med förevarande framställning uteslutande att inom de gränser,

gällande instruktion utstakat, söka åstadkomma en undervisning, hvarigenom

landtmäterieleverna kunde bibiungas åtminstone de mest nödvändiga

kunskaper, som kräfdes för deras blifvande verksamhet.

Efter att närmare hafva redogjort för omfattningen af denna

undervisning beräknade styrelsen, att till anordnande af en kurs till

landtmäteriexamen i enlighet med det sålunda framställda förslaget

kräfdes till arfvode åt lärarna ett belopp, som icke kunde sättas lägre

än till 8,000 kronor. Af ordinarie anslaget för år 1907 innestode vid tiden

för skrifvelsens aflåtande 1,100 kronor. Under våren 1908 vore styrelsen

oförhindrad använda hela anslaget för nämnda år eller 3,000 kronor.

För bifall till styrelsens framställning erfordrades således för läsåret

1907—1908 3,900 kronor och för läsåret 1908—1909 8,000 kronor.

I anslutning härtill hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att bevilja de sålunda för ett tillfälligt förbättrande

af landtmäteriundervisningen erforderliga medlen.

Vid underdånig föredragning den 13 januari 1908 af detta ärende Departements.

anförde dåvarande statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet, chefenarim.

att, enär frågan om definitift ordnande af landtmätarnas utbildning

vore i behof af ytterligare utredning, han icke för tillfället vore

beredd att framlägga något förslag i dylikt syfte. Då emellertid landtmätarnas

utbildning, sådan den vore anordnad, icke vore ägnad att

s. 14 Kontrollera mot PDF

Riksdagen år

ISOS.

Tillkallande

af sakkunniga.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

tillgodose de högre kraf, som numera måste ställas på densamma,

samt det vore ovisst, när en definitiv omorganisation kunde låta sig

genomföras, ansåge lian sig böra ansluta sig till landtmäteristyrelsens

i dess sistberörda skrifvelse uttalade åsikt om nödvändigheten att söka

förbättra den nuvarande undervisningen i den mån sådant läte sig

göra utan alltför genomgripande förändringar.

Landtmäteristyrelsens nu ifrågavarande framställning afsåge icke

någon kurs i triangelmätning och enligt af departementschefen inhämtade

upplysningar hade det icke ansetts erforderligt, att medel till

dylik kurs äskades å 1909 års stat. Hvad däremot den egentliga

landtmäteriundervisningen anginge, vore landtmäteristyrelsens nu föreliggande

förslag, i motsats till det i skrifvelsen den 1 december 1906

framlagda, af fullständigt provisorisk natur och medgåfve frihet att

framdeles ordna undervisningen på lämpligaste sätt. Föredragande

departementschefen fann under sådana förhållanden icke för närvarande

något skäl till erinran mot förslaget. Då emellertid det dittills å styrelsens

stat uppförda anslaget å 3,000 kronor till arfvode åt lärare

för landtmäterielevers undervisning med hänsyn till ifrågasatt förändring

af nämnda undervisning uteslutits ur det samma dag af departementschefen

framlagda förslaget till ny stat för landtmäteristyrelsen och sålunda

icke skulle blifva för ändamålet tillgängligt för år 1909, syntes

det honom, att hela det för läsåret 1908 —1909 erforderliga beloppet

borde äskas å extra stat.

Den af landtmäteristyrelsen jämväl ifrågasatta utvidgningen af

då pågående kursen för landtmäterielever vore, enligt föredragande

departementschefens mening, icke af förhållandena påkallad, och fann

han sig således icke böra förelägga Kungl. Maj:t förslag i detta syfte.

I enlighet med Kungl. Maj:ts i anslutning härtill gjorda framställning

anvisade Riksdagen till bestridande af kostnaderna för

undervisning vid generallandtmäterikontoret af landtmäterielever på

extra stat för år 1909 ett anslag af 8,000 kronor.

Då frågorna om såväl lämpligaste ordnandet af landtmäteriundervisningen

som anordnande af fortsättningskurser för landtbrukslärare

med flera samt hvad därmed stode i samband ännu icke syntes vara

på ett tillfyllestgörande sätt utredda, erhöll chefen för jordbruksdepartementet

genom nådigt beslut den 29 maj 1908 Kungl. Maj:ts

bemyndigande att tillkalla högst fem sakkunniga personer att inom

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

jordbruksdepartementet biträda vid utredning samt utarbetande af

förslag i fråga om ordnande af landtmäteriundervisningen äfvensom

inrättande af särskilda utbildningskurser för blifvande landtbrukslärare

med flera samt med dessa ämnen i samband stående frågor.

På grund af det departementschefen sålunda lämnade bemyndigandet

tillkallade denne därefter såsom sakkunniga f. d. landsliöfdingen

A. Th. Odelberg, öfverdirektören H. D. G. Rhodin, rektorn vid landtbruks-

och mejeriinstitutet vid Alnarp, professoren H. L. A. Win berg.

lektoren K. Starbäck samt dåvarande kommissionslandtmätaren B. K.

Mogensen. Sedan den förstnämnde emellertid förklarat sig vara hindrad

fullgöra det honom sålunda lämnade uppdraget, anmodades i hans

ställe landsliöfdingen friherre F. O. G. De Geer att deltaga i de

sakkunnigas arbete. Under arbetets fortgång har professoren Winberg

anhållit om entledigande, med anledning hvaraf jag anmodat rektorn

vid landtbruksinstitutet vid Ultuna, professoren J. A. Sjöström att i

hans ställe såsom sakkunnig biträda vid berörda utredning och utarbetande

af förslag.

Medan de sålunda tillkallade personerna hade ärendet under behandling,

inkom landtmäteristyrelsen med två särskilda underdåniga

skrifvelser om anslag för år 1910 till anordnande af undervisning åt

landtmätare.

I den ena skrifvelsen, dagtecknad den 30 september 1908, hemställde

styrelsen om anvisande af ett anslag å 8,000 kronor till undervisning

af landmäterielever.

f den andra skrifvelsen, som afläts den 16 oktober 1908, begärdes

ett anslag å 6,400 kronor till anordnande af en fortsättningskurs i

triangelmätning, därvid styrelsen bland annat framhöll, hurusom behofvet

af mätningar enligt trigonometrisk metod och i denna metod

kunniga tjänstemän hade visat sig vara i ständig stegring. Och sedan

Kungl. Maj:t uppdragit åt särskilda kommitterade att utarbeta

förslag till föreskrifter angående registerföring af fastigheter i stad

och stadsliknande samhällen på landet, samt jordregister för rikets

städer, köpingar och municipalsamhällen icke syntes kunna uppläggas

annat än på grundval af ett tillförlitligt kartmaterial, vore styrelsen

öfvertygad om, att behofvet af trigonometriska mätningar inom närmaste

framtid konnne att antaga för våra förhållanden jämförelsevis

stora proportioner.

I sammanhang härmed fäste landtmäteristyrelsen uppmärksam
-

Landtmäteri

styrelsen den

SO september

och 16 oktober

1908.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

heten på, hurusom man under senare åren inom vårt land allt mer

kommit till insikt om vikten af, att större noggrannhet än hittills

iakttoges i fråga ej mindre om bestämmande och utmärkande af ägoskillnaders

läge å marken än äfven beträffande deras utmärkande å

karta. Denna insikt hade uppkommit i sammanhang med, att brister

framträdt uti hittills användt förfaringssätt vid mätningarna in. in. Berörda

brister hade fört med sig långvariga och kostsamma processer. Tvisteämnenas

beskaffenhet hade ofta visat sig vara af sådan art, att några säkra grunder

icke stått att vinna för deras bedömande. De förhållanden, som

sålunda framträdt, hade tydligt ådagalagt, att den nu rådande rättsosäkerheten

till största delen vore beroende på Bristfälligheter med afseende

å det tekniska förfarandet vid ägomätningars verkställande och

kartors upprättande samt ägoskillnaders utmärkande. Den enda hittills

i system satta mätningsmetod, som visat sig bereda tillfredsställande

trygghet uti berörda afseenden, vore den trigonometriska.

Landtmäteristyrelsen hade ock vid flera tillfällen framhållit denna metods

fördelar, och styrelsen vågade hoppas, att utvecklingen snart

skulle föranleda föreskrift, att åtminstone all mätning af mark med

tomtvärde skulle ske efter denna metod. Det syntes därför vara af

betydelse, att landtmäteristyrelsen blefve i tillfälle att bereda tjänstemännen

vid landtmäteristaten en så vidt möjligt fullständig underbyggnad

uti metodens teoretiska förutsättningar och praktiska användning,

så att dessa tjänstemän, hvilka vore skyldiga att verkställa ägomätningar

på tjänstemannaansvar, måtte vara i stånd att i behörig

ordning fullgöra sina åligganden.

Departements- Vid underdånig föredragning den 12 januari 1909 af dessa fram
chefen

år 1909. ställningar biträdde föredragande departementschefen i allo landtmäteristyrelsens

framställning om anslag för undervisning af landtmäterielever.

Äfven förslaget att ånyo anordna en undervisningskurs i triangelmätning

syntes honom beaktansvärdt, men då dessa kurser, intill

dess frågan om ordnandet af landtmäteriundervisningen i dess helhet

hunnit blifva slutligen löst, borde anordnas endast i mera tillfällig

form, ansåg departementschefen, att det nu begärda beloppet på utaf

honom närmare angifna skäl borde kunna något nedsättas.

Han hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1910 anvisa dels till undervisning af

landtmäterielever 8,000 kronor och dels till en kurs i triangelmätning

5,500 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts J\7åd. Proposition N:o 186.

Kungl. Maj:ts i enlighet härmed aflåtna nådiga proposition blef Riksdagen år

af Riksdagen bifallen. 1900•

Genom nådigt beslut den 13 augusti 1909 har Kungl. Maj:t Användninmeddelat

bestämmelser angående användningen af de sålunda utaf af 1910

Riksdagen anvisade medlen. I enlighet med dessa bestämmelser skola anslaq''

kurserna, som båda tagit sin början den 1 september 1909, fortgå,

elevkursen till omkring midsommar innevarande år och triangelmätningskursen

till början af maj månad samma år. Kurserna komma alltså

att omfatta respektive 38 och 30 veckor.

Den fastställda planen för undervisningen af landtmäterielever

upptager för ren matematik 75 timmar, för kemi, mineralogi och

geologi 80 timmar, förutom exkursioner under två dagar, för agronomi,

botanik eller växtodlingslära samt skogshushållning 116 timmar, förutom

tre besök å egendomar i trakten af Stockholm och ett besök ä

Experimentalfältet, för läran om fornlämningars kännetecken 10 timmar,

inberäknadt besök å offentliga samlingar, för kameral- och ekonomilagfarenhet

samt författningskunskap 231 timmar, för lägre geodesi

eller mätningskunskap 162 timmar, förutom praktiska öfningar under

två veckor, samt för praktiskt landtmäteri omkring fyra veckor. Af

de för ändamålet anslagna medlen hafva beräknats åtgå 750 kronor

till lärare i ren matematik, 800 kronor till lärare i kemi, mineralogi

och geologi, 1,000 kronor till lärare i agronomi, växtodlingslära och

skogshushållning samt läran om fornlämningars kännetecken, 2,000

kronor till lärare i kameral- och ekonomilagfarenhet samt författningskunskap,

2,000 kronor till lärare i lägre geodesi eller mätningskunskap,

1,250 kronor till lärare i praktiskt landtmäteri samt 200 kronor till

bestridande af kostnaden för lärares och elevers resor vid exkursioner

och öfningar i sammanhang med undervisningen. Enligt planen för

kursen i triangelmätning skall densamma inledas med två månaders

fältarbeten, hvarefter föreläsningar och öfningar å lärorummet skola

taga sin början i'' ren matematik, geodesi och astronomi samt stadsplaners

anordnande. Föreläsningarna i sistberörda ämne skulle hållas

under höstterminen och undervisningen i ren matematik afslutas under

senare hälften af februari månad innevarande år, då öfningarna å lärorummet

i triangelmätning skulle taga sin början. Undervisningen i

geodesi och astronomi har beräknats kunna afslutas under förra hälften

af april månad, hvarefter återstående tid skall anslås till repetition af

de genomgångna kurserna samt mätningsresultatens framställande å

karta och beskrifningars upprättande. Beträffande medlens användBih.

till Piksd. Prof. 1910. 1 Sand. 1 Afd. 139 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Yttrande af

tillkallade

sakkunniga.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 186.

ning liar beräknats åtgå 800 kronor till lärare i ren matematik, 2,000

kronor till lärare i geodesi och astronomi, 1,700 kronor till lärare i

triangelmätning, hvilken äfven skall leda öfningarna å lärorummet och

mätningsresultatens framställande å karta samt beskrifningars upprättande,

500 kronor till lärare i stadsplaners anordnande, 300 kronor

till censor samt 200 kronor till lärares och elevers resor vid öfningar

i sammanhang med undervisningen.

Ofvannämnda sakkunniga hafva nu inkommit med begärda utredningar

och förslag och därvid öfverlämnat, dels den 30 september 1909

betänkande angående landtmäteriundervisningens provisoriska ordnande

och dels den 11 november 1909 betänkande angående utbildningskurser

för blifvande landtbrukslärare in. fl. jämte protokoll, förda vid de

sakkunnigas sammanträden, samt från dem infordrade utlåtanden öfver

underdåniga framställningar, som äga visst samband med sistnämnda

fråga.

Då de sakkunniga icke ansett sig kunna föreslå, att någon del

af landtmäterielevernas undervisning förlägges till Ultima, och då landtmäteristyrelsen

i infordradt utlåtande öfver förstberörda betänkande

biträdt denna de sakkunnigas mening, som äfven jag delar, inskränker

jag mig att här redogöra för de sakkunnigas förslag angående landtmäteriundervisningens

ordnande.

De sakkunniga hafva härvid till en början framhållit, hurusom

ett tidsenligt ordnande af denna undervisning vore betingadt af ett

särdeles trängande behof. De hade därför varit angelägna att så fort

ske kunnat öfverlämna den verkställda utredningen därutinnan och

göra den framställning, de funnit af behofvet påkallad, oberoende af

frågan, huruvida landtmäteriundervisningen kunde sammanföras med

annan undervisningsgren till en gemensam högskola. Utredningen afsåge

på grund häraf endast ett provisoriskt ordnande af landtmäteriundervisningen.

Sedan de sakkunniga därefter lämnat en historisk öfversikt öfver

denna undervisnings utveckling i Sverige, redogöra de för beskaffenheten

af de mångskiftande göromål, som efter vederbörliga förordnanden

åligga landets landtmätare.

Dessas hufvudsakliga verksamhet bestode i utförande af särskilda

slag af jorddelningar, till hvilka hörde laga skiften; rubbningar af

äldre laga skiften för åstadkommande af en under årens lopp nödvändigblifven

ägoreglering; delning af ägor, som vid laga skifte antingen

uttryckligen undantagits såsom samfälligheter för något delägarnas

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 186.

gemensamma behof eller af annan orsak icke ingått i skiftet; förnyad

delning af ägor, hvilka genom sjösänknings- eller annat större vattenafledningsföretag

blifvit torrlagda, så att de kunde häfdas såsom åker;

hemmansklyfningar; rubbningar af hemmansklyfningar genom sammanslagna,

vid hemmansklyfning utbrutna ägolotters indelning på annat

sätt; utbrytning af servitut samt ägostyckningar. Till jorddelningsgöromål

kunde ock räknas landtmätares biträde vid jordafsöndringar

äfvensom skattläggningar och områdestilldelningar vid afvittringar i

de två nordligaste länen, liksom de mycket ofta förekommande förrättningarna

för ägoutbyten eller rågångsregleringar, hvilka stode

jorddelningarna nära och ofta företoges i samband med sådana förrättningar.

Till delningsförrättningar hörde ock skiften af vattenfall,

fisken och andra dylika lägenheter samt afsöndringar från sådana

lägenheter.

Af andra slags förrättningar, som det ålåge landtmätarna att

efter förordnande verkställa, märktes allmänna vägars fördelning till

underhåll in natura, förrättningar, som föranleddes af författningarna

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, samt de

förrättningar, som funnos uppräknade i 48 § 2 mom. af nådiga instruktionen

för landtmäteristyrelsen och rikets landtmätare af den 2 3

oktober 1908.

Landtmätare kunde ock förordnas att verkställa afvägning samt ägomätning

och kartläggning, förrätta delning af hägnader och att såsom

sakkunnig biträda domstolar och andra myndigheter. Landtmätare vore

äfven skyldig att på sökandes begäran dels verkställa brandförsäkringsvärd

eri ng, dels tillhandagå med åtgärder, som påkallades för utlämnande

af lån mot pant i jord, dels utgifva bestyrkta kopior eller utdrag

af kartor eller afskrifter och utdrag af handlingar, som han hade i sin

vård, dels ock meddela sådana på dylika kartor eller handlingar grundade

bevis, som af sakägare begärdes.

Slutligen ålåge det landtmätarna enligt nådiga förordningen angående

jordregister den 13 juni 1908 att medverka till åstadkommande

af det jordregister, som för hvarje läns landsbygd skulle af förste

landtmätaren uppläggas och föras.

Det vore sålunda en mängd synnerligen viktiga och i landets

ekonomiska utveckling onekligen djupt ingripande arbeten, som landtmätarna

hade att utföra. Att deras förrättningar i allmänhet vore af

stor betydelse för de jordägare, som inginge såsom sakägare däri,

kräfde icke någon vidlyftigare utredning. Det läge nämligen i sakens

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 186.

natur, att förrättningar, som afsåge delning mellan flera delägare af

samfälld jord och vid livilka olika ekonomiska intressen af vital betydelse

stode stridande mot hvarandra, måste vara af synnerligen maktpåliggande

art. Delningen borde ju gifvetvis först och främst göras

rättvis och så noggrann, som de tekniska metoderna medgåfve. De

särskilda frågorna vid förrättningen måste vidare vara handlagda i

öfverensstämmelse med gällande lag och föreskrifter, så att delningen

blefve för enhvar delägare bindande och alltså för framtiden beståndande.

Eljest uppnådde man ej den trygghet jämte reda i ägande- och besittningsförhållanden,

som med lagstiftningen åsyftades. Och slutligen

måste vid delningsförrättningar hänsyn tagas till de särskilda ägornas

olika afkastningsförmåga och lämplighet för jordbruk, så att indelningen

gjordes på det sätt, att hvarje delägare finge sina ägor sammandragna

i en för deras ändamålsenliga brukande så lämplig ägolott,

som ägornas beskaffenhet och belägenhet medgåfve.

Samma stora ekonomiska intressen berördes ock vid förrättningar

enligt lagen om dikning och annan afledning af vatten, enligt

förordningen om jordägares rätt öfver vattnet å hans grund samt

enligt flottningsstadgan. Lagen om dikning m. in. afsåge ju icke

allenast de mindre invecklade fall, där någon för sin jords odling och

förbättring ville göra dike å annans jord, utan jämväl de mera omfattande

och invecklade frågor bland annat af teknisk natur, som uppstode,

då för jords odling och förbättring vatten skulle afledas ur kärr, mosse

eller annan dylik vattendränkt mark, då man för vinnande af odlingsbar

mark eller eljest för marks torrläggning ville sänka eller urtappa

sjö, upprensa, fördjupa, utvidga eller räta älf, å eller annat vattendrag

eller därifrån eljest afleda vatten, samt då vattenverk, som ansåges utgöra

hinder mot vattenafledning, förmenades böra ändras eller utrifvas.

Lika viktig och från teknisk synpunkt omfattande utredning måste

göras, då, enligt förordningen om jordägares rätt öfver vattnet å hans

grund, någon ville för vattenverks byggande göra ny eller förändra äldre

damm. I vattendrag finge nämligen ej byggas så, att genom uppdämning

eller annorledes men tillskyndades någon, som ofvan eller nedan

ägde jord, vattenverk, fiske eller annan egendom, till följd hvaraf utredning

måste göras, bland annat, huruvida genom byggnaden någon förnärmades

i sin rätt, huruvida och till hvad storlek dammlucka borde

anbringas, vid livilka tider den skulle hållas öppen och till hvilken höjd

vattnet finge uppdämmas. Äfven inrättande af flottled förutsatte omfattande

undersökning af teknisk art för pröfning af frågor angående

åtgärder till betryggande af strandägares och andras enskilda rätt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 186.

Af det anförda framginge, att den utbildning, som måste bibringas

landets landtmätare, för att de på tillfredsställande och rättssäkerheten

betryggande sätt skulle kunna fullgöra sina åligganden, borde vara inriktad

på hufvudsakligen fyra skilda kunskapsgrenar nämligen mätningskonst,

rättskunskap, jordbrukslärans mera allmänna delar med

därtill hörande byggnadslära samt väg- och vattenbyggnadskonst.

Beträffande särskildt sistnämnda två kunskapsgrenar hafva de

sakkunniga framhållit, att vid laga skiften och hemmansklyfningar vanligen

föreskrefves skyldighet för eu eller flera delägare att utflytta från

sina gamla tomtplatser till nya för att därigenom bereda andra delägare

bättre utrymme och andra förmåner. För utförandet af dylika

utflyttningar måste de gamla byggnaderna nedrifvas och uppföras på

de nya tomterna eller nya hus där byggas. Emedan kostnaderna

härför skulle efter vissa grunder fördelas mellan skiftesdelägarna sins

emellan samt emellan dessa och statsverket, måste landtmätaren verkställa

uppskattning af dessa kostnader. Likaledes ålåge ej sällan landtmätaren

att vid skiften verkställa värdering af delägarnas byggnader,

nämligen i sådana fall, där tvist om utflyttningsskyldighet pröfvades

med hänsyn till beskaffenheten af byggnaderna å de särskilda ägolotterna.

Hvad åter anginge väg- och vattenbyggnader vore väl landtmätarna

ej de enda teknici, som ägde behörighet att upprätta planer

och kostnadsförslag till sådana anläggningar, men, jämte det landtmätarna

enligt lag vore skyldiga att åtaga sig sådana göromål, funnes

grundad anledning antaga, att förrättningar för uppgörande af planer

och kostnadsförslag åtminstone till mindre vattenafledningsföretag och

till anläggning af enskilda vägar hädanefter komme att i större utsträckning

än hittills anförtros åt landtmätarna, sedan hvar och en

af dessa fått sig tilldeladt sitt bestämda tjänstgöringsområde, inom

hvilket han uppenbarligen borde blifva synnerligen förtrogen med de

fysiskt geografiska förhållandena. Därtill komme det ökade behof af

anläggning, omläggning och förbättring af enskilda vägar, som efter

tillkomsten af lagen om enskilda vägar på landet den 5 juli 1907

redan gjort sig gällande och säkerligen under lång tid komme att

framträda. De sakkunniga trodde sig vidare veta, att kommittén för

revision af skiftesstadgan efter mönster från andra länder komme att

föreslå bestämmelser angående dikning, vattenafledning och väganläggning

i sammanhang med skifte, genom hvilka landtmätarna skulle i

större omfattning än hittills få sig ålagdt att vid skiften såväl undersöka,

huruvida dikning eller vattenafledning borde till ägornas förbättring

företagas och, där så befunnes vara fallet, upprätta plan för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

sådana företag, som ock i särskilda fall uppgöra förslag till vägbyggnader

inom skifteslaget samt mellan delägarna fördela kostnaderna för

vägars byggande och underhåll.

Efter denna redogörelse för landtmäteriväsendets uppgifter och

landtmätarnas därmed sammanhängande mångskiftande åligganden

öfvergå de sakkunniga till en närmare undersökning af de brister, som

vidlåda den nuvarande landtmäteriundervisningen. Att denna undervisning

fortfarande befunne sig på en otillfredsställande ståndpunkt,

medan undervisningen på närstående yrkesområden i allmänhet af

statsmakterna anpassats efter utvecklingens kraf, syntes, enligt de sakkunnigas

mening, närmast vara beroende på den egendomliga ställning,

rikets landtmätare i så måtto intagit, att de, ehuru i viss grad betraktade

såsom statstjänare med åligganden för det allmännas räkning,

dock i mångt och mycket ansetts såsom privata teknici, som med

hvarandra fått täfla om det arbete, hvaraf rikets jordägare enligt

skifteslagstiftningen och därmed sammanhängande författningar varit

i behof. Med denna uppfattning af landtmätarnas ställning hade det

gifvetvis legat nära till hands att i fråga om deras utbildning hålla

före, att de själfva borde draga försorg om, att denna blefve så god

som möjligt. Följden häraf hade blifvit, att den hufvudsakliga utbildningen

af de blifvande landtmätarna lagts i händerna på de ordinarie

lancltmätarna. Den ena generationen af landtmätare hade sålunda uppfostrat

den andra. Detta hade utan invändning från de äldre landtmätarnas

sida kunnat ske till följd däraf, att många ordinarie landtmätare

varit så anlitade för förrättningars verkställande, att de haft

stort behof af biträden, hvilka, allt efter som de vunnit högre grad

af kunskap och erfarenhet, kunnat åt sin principal verkställa mera

maktpåliggande arbeten. Den blifvande lancltmätaren hade visserligen

under den tid af i regeln omkring tio år lian måst ägna åt praktisk

landtmäteriverksamhet, innan han kunnat erhålla landtmäteristyrelsens

tillstånd att såsom vice kommissionslandtmätare på eget ansvar verkställa

landtmäteriförrättningar, sedan midten af 1860-talet måst under omkring

åtta månader deltaga i en teoretisk kurs i några för landtmäteriverksamhet

grundläggande ämnen i och för landtmäteriexamens afläggande,

men att han därigenom icke förvärfvat kunskaper, som i synnerlig

grad gjort honom mera kompetent att deltaga i landtmäterigöromål

eller utbilda sig inom sitt yrke än före examens afläggande, därom

hade skiljaktiga meningar knappast varit rådande. Detta framginge

ganska tydligt af den omständigheten, att ordinarie landtmätare vid

val af tjänstemedhjälpare bland utexaminerade elever (landtmäteri
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 186.

auskultanter) fäst större vikt vid, hos hvilken landtmätare tjänstemedhjälparen

varit anställd såsom elev, än vid de vitsord, han erhållit

i sin landtmäteriexamen.

Under de senaste åren hade visserligen på landtmäteristyrelsens

framställningar ökade anslag utverkats till förbättrande af undervisningen

både i praktiskt och teoretiskt afseende. Kurserna i de särskilda

läroämnena hade till följd däraf kunnat icke obetydligt ökas,

så att de unga landtmätare, som äfven genomgått de särskildt anordnade

fortsättningskurserna i triangelmätning, fått begagna sig af eu tvåårig

utbildningskurs. Men undervisningen måste dock anses fortfarande

hafva varit blott provisoriskt ordnad. Detta framginge redan däraf,

att tillräckliga undervisningslokaler ej funnits och att styrelsen varit

i saknad af nödig undervisningsmateriell, laboratorier med mera samt

att knappast någon undervisning meddelats i de så kallade kulturtekniska

ämnena. Med de små belopp, som stått till buds till arfvoden

åt lärare, hade dessutom undervisningen gifvetvis ej kunnat utsträckas

till det antal föreläsnings- och öfningstimmar, som minst erfordrats för

genomgående af de såsom minima uppställda pensa, utan hade det

varit nödvändigt att till skada för resultatet allt för skyndsamt bedrifva

undervisningen. Att landtmäteristyrelsen ej begärt högre anslag, än

som under de senare åren beviljats, kunde från styrelsens sida förklaras

därmed, att, så länge styrelsens först af 1909 års Riksdag

bifallna förslag om uppförande på stat af löner åt landtmätarna ännu

varit beroende på statsmakternas pröfning samt styrelsens underdåniga

framställning af den 10 november 1904 angående landtmäriundervisningens

ordnande berott på utredning i vederbörande statsdepartement,

styrelsen ansett sig böra år för år göra framställning endast för undervisningens

tillfälliga bedrifvande.

Då de sakkunniga härefter redogöra för de ämnen, undervisningen

enligt deras mening borde omfatta, hafva de till en början framhållit,

att de, i anseende såväl till mångfalden af landtmätarnas åligganden

och den nödvändiga begränsningen i undervisningstiden som ock till

de oafvisliga kraf på företrädesvis praktisk yrkesskicklighet, hvilka

måste ställas på landtmätarna, ansett, att vid läroplanens bestämmande

någon tid ej borde i vidare mån offras på undervisning'' i de grundläggande

ämnena, än som vore för fackutbildningen erforderligt, utan

att undervisningen borde strängt inriktas på meddelandet af sådan

fackutbildning, som landtmätarnas åligganden oundgängligen kräfde.

Undervisningen borde icke heller åsyfta den praktiska yrkesskicklighetens

definitiva fulländande utan endast bibringandet af alla de kun
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

skaper, som erfordrades såsom ett gediget underlag för den fullständigare

yrkesutbildning, som därefter under blifvande tjänsteutöfning

borde inhämtas.

Den ämnesgrupp, som inom en undervisningsanstalt för landtmätare

måste sättas i främsta rummet, vore den geodetiska, som åsyftade

att bibringa landtmätarna kunskap i mätningsteknik.

I denna kunskapsgren hade Sveriges landtmätare under lång tid

stått mycket efter sina kolleger i grannländerna och i allmänhet inom

kulturländerna. Ända tills för några få år sedan, då landtmäteristyrelsen

gjorde underdånig framställning om anslag för ändamålet,

hade rikets landtmätare icke erhållit någon undervisning i de moderna,

på mera omfattande vetenskapliga grunder byggda mätningar, som

gemenligen kallades triangelmätningar och hvilka allt mera blifvit af

behofvet påkallade. De mätningsmetoder, landtmätarna tillämpat, hade

alla hänfört sig till den så kallade grafiska mätningsmetoden, hvilken

emellertid hade det felet, att, äfven om den största grad af noggrannhet

iakttoges, mätningsresultatet dock ej blefve tillräckligt exakt och

i regeln ej detsamma vid skilda mätningstillfällen. På grund häraf

hade triangelmätningssystemet utvecklats samt i utlandet länge varit

i bruk och flerstädes äfven blifvit genom lag påbjudet. Detta mätningssystems

företräden bestode hufvudsakligen däri, att mätningsresultaten

blefve uttryckta i siffror, att mätningarnas affattande på

karta af sådan orsak kunde verkställas, när sådant befunnes lämpligast

och i hvilken skala som helst, att förrättningsmannen ägde möjlighet

att, allt efter som mätningsarbetet fortskrede, kontrollera de vunna

resultaten samt utjämna och fördela de fel, som kunnat uppstå, samt

att — under det mätningsresultatet vid de grafiska mätningsmetoderna

erhölles omedelbart vid själfva förrättningen såsom en grafisk bild å

kartpapperet af det vid tillfället uppmätta jordområdet, till följd hvaraf

resultatet blefve i viss mån beroende af väderleksförhållanden, krympning

af papperet med flera tillfälliga omständigheter — triangelmätningsmetoden,

såsom mera oberoende af dylika tillfälligheter, ansåges

vara den mest tillförlitliga af hittills använda mätningsmetoder och

ägnad att tillfredsställa de högre anspråk på en exakt ägomätning,

som med nödvändighet framstode vid mätning af mera värdefulla ägor.

Denna metod vore emellertid mera omständlig och tidskräfvande

än de gamla grafiska metoderna och blefve därför kostsammare än

dessa. Då det till följd däraf icke kunde ifrågasättas att i ett land

med så stora vidder af relatift oduglig eller föga värderik mark som

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 186.

i Sverige göra triangelmätning,srnetoden obligatorisk vid alla slag af

mätningar, vore det nödvändigt, att landtmätarna fortfarande bibringades

kunskap i den grafiska metoden, liksom att denna blefve

genom erforderliga föreskrifter utvecklad och förbättrad.

Den geodetiska ämnesgruppen borde omfatta instrumentlära, felteori

och utjämningsräkning, mätningslära och högre geodesi. I undervisningen

borde ingå ej allenast föreläsningar och räkneöfningar samt

beskrifning af landtmäteriinstrumentens konstruktion, teori och användning,

utan jämväl praktiskt landtmäteri, omfattande bland annat öfningar

å fältet i erforderlig mängd i såväl mätnings- som stakningsgöromål,

hvarjämte eleverna borde i mycket större omfattning, än

hvad till och med under de senaste åren kunnat ske, öfvas i mätningsresultatens

utarbetande, kartritning samt uppgörande af profil- och

kurvkartor med tillhörande beräkningar äfvensom i upprättande af

ägo-, häfde- och delningsbeskrifningar med flera vid skiften förekommande

handlingar samt i kontroller vid upprättandet af sådana handlingar.

Alla dessa praktiska öfningar borde anordnas så, att de blefve

utförda såsom delar af olika slags landtmäteriförrättningar, som eleverna

under skicklig lärares ledning, uppsikt och kontroll borde utföra.

Dä hvarje landtmätare måste äga färdighet i såväl den trigonometriska

som den grafiska metoden, följde häraf, att de för landtmätarnas

utbildning hos oss behöflig» kurser, äfven frånsedt landtmätarnas

rättsliga utbildning, blefve mera omfattande än i länder, där

all mätning verkställdes efter uteslutande trigonometrisk metod såsom

till exempel Preussen och Danmark. Denna större omfattning af kurserna

berodde jämväl på mångsidigheten af de uppdrag, som i vårt

land måste läggas i landtmätarens hand.

Då undervisningen i geodesi förutsatte ganska grundliga kunskaper

i matematik, hade åt detta senare ämne måst beredas ett

ansenligt rum i undervisningsplanen. Härvid hade emellertid de sakkunniga

funnit nödvändigt, att de matematiska disciplinerna i möjligaste

mån inriktades direkt på de praktiska metoder de åsyftade och endast,

där så för ett rätt förstående af dessa vore oundgängligen nödvändigt,

utsträcktes till en genomförd bevisföring af de teoretiska satser, hvarpå

metoderna ytterst hvilade. Inom denna ram hade de sakkunniga ansett,

att de matematiska disciplinerna borde omfatta elementär funktionslära,

differential- och integralkalkyl, analytisk rymdgeometri samt

determinantteori. En ytterligare ^knäppning af de matematiska ämnena

syntes dem däremot icke tillrådlig, då elevernas förmåga att tillgodo
Bih.

till Biksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 139 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

gorå sig undervisningen i kursens hufvudämne därigenom skulle i

väsentlig grad förminskas.

Äfven den rättsliga utbildning, landtmätarnas verksamhet kräfde, betingade

ganska vidtgående studier. Ehuru dessa förnämligast måste åsyfta

skifteslagstiftningen och de med denna mer eller mindre direkt sammanhängande

författningar samt landtmäteriinstruktionen, vore det dock

uppenbart, att undervisningen jämväl måste omfatta all den öfriga lagstiftning

med tillhörande specialförfattningar, som direkt berörde landtmätarnas

tjänsteverksamhet såsom t. ex. dikningslagen, vattenrättsförordningen,

väglagarna, expropriationslagen, flottningsstadgan, stängselförordningen

med flera. Härjämte borde liksom hittills undervisning

meddelas i kameral- och ekonomilagfarenhet, särskild! den inhemska

jordäganderättens uppkomst och utveckling, i de hufvudsakligaste

delarna af stats- och kommunalförfattningarna, i civilprocessen och i

de för landtmätare viktigaste delarna af privaträtten såsom t. ex. afdelningarna

om olika slag af fång till fast egendom, om servituts- och

nyttjanderätt med mera. För denna undervisnings rationella bedrifvande

och direkta inriktande på fackutbildningen måste eleverna

under densamma öfvas i att författa vid skiften och andra landtmäteriförrättningar

förekommande protokoll, föreningar, utlåtanden med

mera samt i att uppsätta de på landtmäterikontoren vanligast förekommande

expeditioner. De sakkunniga hafva särskildt framhållit, att

den sålunda af dem föreslagna rättsliga utbildningen blefve något mera

omfattande än den, som i regel meddelades landtmätarna utomlands,

men detta hade sin grund bland annat däri, att på vissa håll i utlandet eu

jurist med domarutbildning deltoge i och ledde förrättningarnas rättsliga

handläggning, en utväg, som i vårt land icke stode till buds.

Jämte undervisningen i dessa ämnen — matematik, geodesi,

praktiskt landtmäteri och rättskunskap — i hvilka fordringarna måste

ställas högt, kräfdes, att de blifvande landtmätarna erhölle undervisning

äfven i vissa andra ämnen, som mer eller mindre berörde deras

verksamhet. Dit hafva de sakkunniga räknat fornlämningars kännetecken,

naturminnesmärken och deras fredande, fysisk geografi samt

stadsplaners anordnande.

Undervisningen i samtliga dessa ämnen har synts de sakkunniga

böra sammanföras i en för alla blifvande landtmätare obligatorisk kurs,

som de ansett sig lämpligen böra benämna den geodetiskt-rättsliga

landtmäterikursen till åtskillnad från den kulturtekniska landtmäterikursen,

som de ansett böra blifva obligatorisk endast för vissa landtmätare.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

Beträffande undervisningen i de kulturtekniska ämnena hafva de

sakkunniga, under hänvisning till de göromål af olika slag, som åligga

landtmätarna, framhållit, hurusom en ökad undervisning på detta område

vore oafvisligen nödvändig för de landtmätare, som komme att

sysselsätta sig med skiftesgöromål och vattenregleringsförrättningar.

Då emellertid de många landtmätare, som nu funne verksamhet inom

städerna och stadsliknande samhällen på landet, liksom ock de vid

rikets allmänna kartverk anställda kartografer, af hvilka flertalet hittills

åtnjutit undervisning vid den för landtmätare afsedda kursen, icke

hade behof af speciella insikter i de kulturtekniska ämnena, har det

• synts de sakkunniga, att undervisningen i dessa ämnen borde anordnas

vid en från den geodetiskt-rättsliga undervisningen fristående kurs.

Af de läroämnen, som borde ingå i den kulturtekniska landtmäterikursen,

hafva de sakkunniga i främsta rummet, angifvit läran

om afdikning och bevattning, däri inbegripet hydrografi och hydraulik.

Landtmätarens åligganden icke allenast vid fristående diknings- och

vattenafledningsförrättningar utan äfven vid de afdikningsföretag, som

i sammanhang med ägoskiften planlades, förutsatte grundliga insikter

i dessa ämnen, hvilka till följd af landthusliållningens nutida kraf fått

en betydande omfattning. De till denna kurs hörande ämnen syntes

närmast böra åsyfta ritningar och konstruktioner af broar, dammar,

aflopjjskanaler med mera samt de härför erforderliga beräkningar af

vattenmängd, vattenstånd, energimängd med mera äfvensom själfva planläggningen

af företag, som åsyftade vattenafledning eller vattenuppdämning

vare sig för jords torrläggning eller bevattning, för orts förseende

med vatten eller för vattenkrafts utnyttjande.

Byggnadslära och redskapslära vore jämväl en mycket kräfvande

ämnesgrupp. Byggnadsläran åsyftade närmast att bibringa eleven den

kunskap och färdighet, som erfordrades för verkställande af de värderingar,

som de vid ägoskiftning förekommande flyttningar af åbyggnader,

trädgårdar och andra nyttiga anläggningar påkallade, äfvensom

i upprättandet af därvid erforderliga kostnadsförslag. Undervisningen

i redskapsläran borde afse att bibringa eleven den allmänna kunskap

om de vid landthushållningen använda redskap och maskiner, som för

bedömandet och värdesättningen af de därvid förekommande arbeten

befunnes oundgängligen nödvändig.

För att kunna rätt bedöma såväl åkerjordens och ängsmarkens

som skogsmarkens alstringsförmåga och däraf beroende värde samt för

att på ändamålsenligaste sätt kunna verkställa den viktigaste uppgift,

som vid ägoskiften förekomma, nämligen skiftesläggningen, vore kunskap

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung],. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

i agronomi ocli jordbruksekonomi af grundläggande betydelse. De uti

denna ämnesgrupp ingående discipliner afsåge för den skull att meddela

eleven nöjaktiga insikter i läran om jordarter, om jordbedömning,

om jordförbättring, om odling och gödsling, om torfmossar och deras

utnyttjande, om växtkunskap och växtodling samt om allmän jordbruksekonomi.

Vidare måste eleverna bibringas kunskap om samt någon öfning

i de vanligaste sätten för gradering och taxation icke blott i afseende

å inrösningsjorden, med hvad därtill hör, utan jämväl i afseende å skogen

och skogsmarken, hvarjämte de sakkunniga i afseende å den utomordentligt

stora ekonomiska betydelse skogen och skogsmarken ofta

intoge vid jorddelningar ansett, att en kurs i skogshushållning såsom

hitintills ehuru med något större omfång borde inrymmas i undervisningskursen

.

Den undervisningsanstalt, vid hvilken landtmätarnas utbildning

tills vidare skulle äga rum, hafva de sakkunniga funnit böra benämnas

landtmäteriinstitutet.

Då undervisningen måste direkt inriktas på fackutbildningen,

förutsatte detta, att eleven före inträdet vid institutet erhållit en så

omfattande utbildning i de för fackundervisningen nödvändiga grundläggande

ämnen, att denna undervisning kunde byggas därpå. I följd

häraf syntes det de sakkunniga, att undervisningen vid fackskolan,

hvilken uppenbarligen måste ställas i jämnhöjd med undervisningen vid

våra högskolor och universitet, borde så ordnas, att de för densamma

nödiga förkunskaper i de grundläggande ämnena icke inginge i undervisningen

utan uppställdes såsom fordringar för inträde vid landtmäteriinstitutet.

Vid anställd undersökning angående den skola, vid hvilken

de förberedande kunskaperna borde inhämtas, hade de sakkunniga funnit,

att någon annan skola än realgymnasiet ej lämpligen kunde ifrågakomma

samt att aflagd mogenhetsexamen vid detta måste sättas som

ett af villkoren för inträde vid institutet. De för den geodetiska samt

vissa delar af den kulturtekniska fackundervisningen nödvändiga förkunskaper

i matematik inginge dock icke i erforderlig omfattning i

förenämnda mogenhetsexamen, och syntes det därför nödvändigt att i

institutets undervisningsplan inrymma särskild undervisning i detta ämne.

För den geodetiskt-rättsliga kursen vore de grundläggande ämnena

matematik och fysik och för den kulturtekniska utom dessa ämnen

äfven kemi, geologi med mineralogi och biologi (botanik). För inträde

vid landtmäterikursen borde, enligt de sakkunnigas mening, fordras minst

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

betygen med beröm godkänd i matematik och fysik antingen i muntlig

eller skriftlig examen, samt godkänd i kemi med geologi och botanik

eller ock studentexamen å latinlinjen samt å reallinjen aflagd fyllnadspröfning

med motsvarande betyg i dessa ämnen.

Viss tids tjänstgöring såsom elev vid landtmäteristaten syntes ock

vara ett nödvändigt villkor, för att undervisningen vid institutet skulle

kunna rätt tillgodogöras. Hittills hade för landtmäteriexamens afläggande

erfordrats sådan tjänstgöring under två år, men då den här föreslagna

geodetiskt-rättsliga undervisningskursen, som skulle fortgå under två

läsår, icke vore afsedd att blifva en uteslutande teoretisk kurs, utan

jämväl skulle inrymma omfattande och systematiskt ordnade praktiska

öfningar, hvilka borde kunna anses uppväga ett års praktik såsom elev,

hade de sakkunniga icke tvekat att föreslå, att krafvet på dylik tjänstgöring

för inträde vid institutet fastställdes till tolf månader. Tjänstgöringen

borde dock såvidt möjligt fullgöras i följd eller åtminstone

under loppet af två år, och halten af därunder förvärfvade insikter

borde pröfvas i särskild inträdesexamen.

Den undervisning, som landtmätare skulle meddela hos honom

anställd elev, borde omfatta grafisk fältmätning och kartläggning med

användande af såväl diopter som distanstub, vanlig afvägning, karttransportering,

arealuträkning å kartor i olika skalor samt uppsättande

af de vid landtmäteriförrättningar vanligen förekommande beskrifningar.

Vid den pröfning, som för inträde vid institutet komme att anställas

med eleven, borde denne förete dels en af honom själf upprättad,

på hans egen mätning grundad fullständig karta öfver ett ägoområde

med skilda ägoslag och af eu areal af minst 20 hektar, och

dels en likaledes af honom själf författad beskrifning till denna karta,

upptagande ägornas namn, fördelning i särskilda ägoslag och naturliga

beskaffenhet samt de på kartan angifna ägofigurernas arealer. Vid

pröfningen borde eleven ej mindre kunna nöjaktigt och i detalj redogöra

för de metoder, som användts vid kartans och beskrifningens upprättande,

än äfven visa sig hafva inhämtat nöjaktig kännedom om de

vanligaste sätten för afvägning och karttransportering.

Beträffande frågan om föregående praktik hos landtmätare hafva

de sakkunniga framhållit, att längre tids tjänstgöring måste anses

såsom en merit vid inträdesansökan till institutet. Med hänsyn till

det jämförelsevis stora antal inträdessökande på landtmäteribanan, som

under de senare åren förekommit och äfven framdeles kunde förväntas,

syntes det de sakkunniga antagligt, att de. som blefve antagna till

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

lärjungar vid institutet, i regeln hade åtminstone något längre tids

praktik än den ofvan såsom minimum föreslagna.

De sakkunniga hafva härefter uppgjort eu beräkning af den tid

hvar och en af de särskilda kurserna — den geodetiskt-rättsliga och

den kulturtekniska — skulle komma att kräfva. Denna deras beräkning

är grundad på en detaljerad redogörelse för den föreslagna undervisningens

omfattning i de olika ämnena.

Med stöd af denna utredning hafva de sakkunniga föreslagit, att den

geodetiskt-rättsliga kursen med hänsyn till läroämnenas mängd och

stora omfattning måtte fördelas på två år. Den rent teoretiska delen

af undervisningen skulle hvartdera året lämpligast förläggas till tiden

1 september—30 april, hvarefter öfningar i praktiskt landtmäteri borde

vidtaga. För dessa öfningar måste en tid af fyra månader beräknas,

fördelad så, att tre månaders öfningar förlädes till tiden mellan de

båda läsåren och de återstående öfningarna fullgjordes vid slutet af

andra läsåret. Båda läsåren skulle begynna den 1 september och afgångsexamen

hållas före den 20 juni.

Den teoretiska undervisningen skulle alltså hvartdera läsåret pågå

nära 35 veckor. Härifrån borde dock frånräknas 3 veckor för juloch

påskferier, hvarjämte det torde komma att visa sig nödvändigt

att för beredande af mera sammanhängande förberedelsetid för tentamina

inställa åtminstone föreläsningarna under en tid af några veckor

i slutet af hvarje läsår. Den tid, under hvilken föreläsningar skulle

komma att hållas, blefve enligt denna beräkning omkring 28 veckor

för hvarje läsår.

Beträffande de till den kulturtekniska kursen hörande pensa hafva

de sakkunniga till en början erinrat om det förslag, som med anledning

af den utaf landtmäteristyrelsen den 10 november 1904 gjorda

framställning om förläggande till landtbruksinstitutet vid Ultuna af en

sådan kurs blifvit upprättadt af institutets lärarråd och af styrelsen

för institutet i skrifvelse den 14 november 1906 till landtbruksstyrelsen

åberopats såsom eget yttrande. Enligt detta förslag skulle undervisningen,

fördelad på två år, upptaga sammanlagdt 1,173 föreläsningsoch

öfningstimmar. Det af de sakkunniga framlagda förslaget till läroplan

öfverensstämmer i sina hufvuddrag med hvad som af institutsstyrelsen

blifvit ifrågasatt, därvid dock de förra, för att icke betunga

landtmätarna med längre undervisningstid än som vore nödvändigt,

sökt inskränka tiden för kursen till ett. år. Detta hade möjliggjorts

i främsta rummet därigenom, att eleverna på grund af sin föregående

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 186.

utbildning vid den geodetiskt-rättsliga kursen måste antagas äga långt

större matematiska och tekniska kunskaper, än hvad som förutsattes,

då styrelsen för institutet yttrade sig i frågan. Vidare hade dels fysik

och kemi icke medtagits såsom själfständiga ämnen utan ansetts kunna

till nödiga delar inrymmas under ämnena afdikning och bevattniim

samt byggnadslära och redskapslära, dels ock krafven på landtrnätarnas

utbildning i kemi och geologi ansetts kunna inskränkas, i det att eu

landtmätare, enligt de sakkunnigas mening, då en exakt jordundersökning

erfordrades, bäst befordrade delägarnas intresse genom att till

ett laboratorium med fullständig vetenskaplig utrustning öfversända

nödiga prof, hvadan han alltså ej syntes behöfva större vetenskapliga

insikter i jordartslära, än som krafdes för att sätta honom i stånd att

bedöma, huru sådana prof borde tagas.

Om läsåret började den 1 september och fortginge till omkring

den 20 juni, skulle undervisningen kräfva omkring 9 72 månader. Efter

afdrag af tre veckor för ferier och fyra veckor för tentamensperioden

återstode omkring 34 undervisningsveckor.

Utgående från hvad ofvan framhållits beträffande de olika ämnenas

vikt hafva de sakkunniga framlagt förslag till undervisningsplan för

såväl den geodetiskt-rättsliga som den kulturtekniska kursen, till hvilka

undervisningsplaner jag torde få återkomma här nedan i annat sammanhang.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle landtrnätarnas utbildning

efter studentexamens afläggande kräfva följande tid:

elevtid hos landtmätare .............................

................ 12 månader

geodetiskt-rättsliga kursen:

första läsåret ..............................................

...... 8

månader

praktiska öfningar och ferier ................

...... 4

andra läsåret ..............................

...... 8

praktiska öfningar och slutexamen.......

...... I1

„ 21/ .

kulturtekniska kursen .................................

-"--" 4 ??

Ql/

................ ''2 ,,

summa 43 månader

— 3 år 7 månader.

Hvad angår platsen för meddelandet af nu ifrågavarande undervisning

hafva de sakkunniga framhållit, hurusom det beträffande den

geodetiskt-rättsliga kursen icke från något håll blifvit ifrågasatt annat,

än att undervisningen i de till samma kurs hörande ämnena skulle

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

såsom hittills meddelas i Stockholm. Att annan plats ur någon

synpunkt skulle äga större förutsättningar härför, syntes de sakkunniga

ej heller med fog kunna påstås.

På ett tidigare skede af frågans utredning hade af landtmäteristyrelsen

föreslagits, att den kulturtekniska kursen skulle förläggas

till Ultuna landtbruksinstitut. Att denna utväg ansetts såsom

blott en nödfallsutväg framginge redan af det sammanhang, hvari

sistberörda förslag framkommit. , Någon för frågan afgörande fördel

kunde, enligt de sakkunnigas mening, en sådan anordning säkerligen

ej medföra ens ur ekonomisk synpunkt. Man borde härvidlag främst

beakta den ökade tid, som den kulturtekniska kursen skulle kräfva,

om den förlädes till Ultuna landtbruksinstitut. Enligt af lärarrådet

och styrelsen därstädes uppgjorda beräkningar skulle en Barnundervisning

med institutets öfriga lärjungar förutsätta, att undervisningen för

landtmätarna fördelades under loppet af två år. Dessa skulle nämligen

till eu början vara nödsakade att följa den mera förberedande undervisningen

i de till landtbruket hörande ämnena och detta, ehuru de

naturligen vore ojämförligt längre hunna i de matematiska ämnena.

För sin fullständiga utbildning blefve de sedermera hänvisade till Barnundervisning

med institutets längst hunna elever. Då landtmätarnas

utbildning vid landtbruksinstitutet alltså i följd af undervisningens

hittillsvarande planläggning därstädes skulle kräfva väsentligt längre

tid än den af de sakkunniga föreslagna kulturtekniska kursen, syntes

det dem, att tanken på den ifrågasatta samundervisningen icke kunde

vidhållas. En ettårig fristående kurs vid Ultuna för landtmätarna

skulle åter förutsätta eu så väsentlig omorganisation af landtbruksinstitutet,

att kostnaderna säkerligen ej afsevärdt skulle understiga de af

de sakkunniga föreslagna. Särskilda elevoostäder blefve därjämte vid

Ultuna nödvändiga för landtmäterieleverna, hvithet i Stockholm naturligen

ej behöfdes. Någon ettårig fristående kurs hade ej heller ifrågasatts

vare sig af landtmäteristyrelsen eller af styrelsen för landtbruksinstitutet.

Att uppdela undervisningen i ett visst fack på olika anstalter

med särskild organisation vore dessutom en utväg, som i allmänhet

borde undvikas och som förefölle föga önskvärd. ^ *

Frågan om den yttre organisationen och ledningen af en blifvande

undervisningsanstalt för landtmätare syntes de sakkunniga icke

kunna afgöras, förr än utredning åstadkommits, huruvida landtmäteriundervisningen

skulle förläggas till någon redan befintlig läroanstalt.

Då eu sådan utredning icke nu förelåge och undervisningen sålunda

från denna synpunkt sedt vore att anse såsom endast provisoriskt

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

ordnad, hade de sakkunniga ansett, att tillsynen öfver det föreslagna

landtmäteriinstitutet lämpligen borde handhafvas af landtmäteristyrelsen.

Innan de sakkunniga härefter öfvergå till en beräkning af behofvet

af erforderliga lärarkrafter, hafva de framhållit, hurusom deras

föreliggande förslag till landtmäteriundervisningens ordnande utarbetats

i afvaktan på en kommande utredning, som skulle gifva vid handen,

huruvida en sammanslagning af flera högre fackläroanstalter kunde

visa sig medföra ekonomiska fördelar, utan att undervisningens halt

däraf lede för stort men eller dess mål för mycket äfventyrades. En

omedelbar följd häraf blefve, att landtmäteriinstitutet tills vidare måste

få formen af en fristående undervisningsanstalt. Om alltså föreliggande

förslag i detta afseende syntes framträda som ett afslutadt helt, måste

dock samtidigt framhållas dess provisoriska natur i flera viktiga afseenden.

Så till exempel framträdde detta i fråga om institutets styrelse,

men framförallt när det gällde lärarnas antal och ställning.

Under sina öfverläggningar hade de sakkunniga alltmera befästats

i den öfvertygelsen, att landtmätarnas uppgift vore för landet af synnerligen

stor betydelse. Den mångskiftande arten af deras arbete fordrade

en utbildning i många olika läroämnen, och den maktpåliggande beskaffenheten

af detta arbete, hvars utförande såväl för den enskilde

som för samhället kunde hafva de mest vidtgående följder, fordrade

en grundlig kännedom i dessa läroämnen. Det vore visserligen en

själfklar sak, att detta kraf på landtmätarnas utbildning ej vore af provisorisk

natur, då det tydligen vore grundadt på förhållanden, som alltjämt

komme att bestå, något hvarpå de sakkunniga icke kunnat underlåta

att fästa uppmärksamheten, enär den undervisningsplan, de utan

meningsskiljaktighet uppgjort, vore beroende härpå. Om sålunda framtiden

komme att medföra sådana förändringar af undervisningens organisation,

att landtmäteriinstitutet förenades med annan undervisningsanstalt,

och om vissa förändringar med afseende på läroämnenas fördelning

och antalet behöfliga lärarkrafter kunde blifva en naturlig

följd häraf, så syntes dock den uppgjorda undervisningsplanen böra

komma att i allt väsentligt kvarstå orubbad.

Då de sakkunniga på grundvalen af denna undervisningsplan

beräknat behofvet af lärarkrafter, hade de funnit, att hufvudlärare

erfordrades i följande fem ämnen, nämligen matematik, geodesi, praktiskt

landtmäteri, afdikning och bevattning, inklusive hydrografi och

hydraulik, samt jordbrukslära och ekonomi. Ehuru antalet undervisningstimmar

för dessa lärare blefve ganska betydande, syntes det dock

ej öfverskrida gränsen för den arbetsbörda, som kunde åläggas den

Bill. till Rilcsd. Prat. 1910. 1 Sami 1 Afd. 139 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:t,s JSåd. Proposition N:o 186.

enskilde läraren, utan att vare sig han själf eller undervisningen häraf

lede skada, utom beträffande undervisningen i geodesi. Antalet för

detta ämne anslagna timmar uppginge till 312 föreläsnings- och 392

öfningstimmar. Här blefve biträde af en extra lärare nödvändigt.

Beträffande den juridiska undervisningen hade de sakkunniga

funnit det såväl ur undervisningens synpunkt fullt tillfredsställande

och ekonomiskt mest tilltalande att anförtro densamma åt två extra

lärare, en i allmän och en i speciell rättskunskap. Vidare erfordrades

extra lärare i följande fem ämnen, byggnads- och redskapslära, stadsplaneanordningar,

fysisk geografi samt fornlämningar och naturskydd,

gradering och taxation samt skogshushållning, alltså sammanlagdt åtta

extra lärare.

I vissa ämnen nämligen i geodesi, praktiskt landtmäteri och

astronomi samt afdikning och bevattning vore öfningarna såväl å lärosalen

som på fältet af en sådan beskaffenhet, särskildt då instrument

skulle demonstreras eller användas, att läraren kunde handleda endast

ett begränsadt antal lärjungar. Fördenskull erfordrades assistenter,

och då lärjungeantalet beräknades till omkring 20 i hvarje årskurs,

syntes hvarje lärare i nämnda ämnen behöfva minst en assistent.

Denna biträdande lärarkraft vore dock härmed så knappt tilltagen,

att de sakkunniga ansåge sig böra tillstyrka förordnandet äfven

af amanuenser, särskildt lämpliga för åtskilliga nödvändiga, men ur

vetenskaplig synpunkt mindre kräfvande göromål å fältet, såsom stakningar.

och rörläggningar m. fl. Härtill kunde utses mera framstående

elever.

Beträffande lärarnas aflöningsförmåner hafva de sakkunniga för

läraren i geodesi föreslagit samma löneförmåner som för professorerna

vid tekniska högskolan eller 7,500 kronor med afdrag af professors

bidrag till egen pensionering eller 250 kronor. Såsom skäl härför

hafva de anfört, att han så till vida intoge en särställning, som det

syntes alldeles uteslutet, att en till äfventyra kommande sammanslagning''

med någon eller några andra läroanstalter skulle komma att öfva något

inflytande på vare sig läggningen eller omfattningen af hans undervisning,

hvadan alltså för landtmätarnas utbildning alltid komme att

fordras eu särskild lärostol i geodesi.

Arfvodet till öfriga hufvudlärare har föreslagits till 6,000 kronor.

Med afseende på extra lärarnas aflöning hafva de sakkunniga

funnit en lämplig jämförelsepunkt i den betalning af 25 kronor, som

nu i allmänhet erbjödes föreläsare vid arbetareinstitutet eller liknande

organisationer i hufvudstaden. Då det emellertid vid landtmäteriinsti
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

tutet blefve fråga om regelbundet återkommande verksamhet, hade de

ansett nämnda summa kunna något sänkas, dock ej lägre än till 20 kronor.

Hvad öfningstimmarna beträffade, hade ersättningen för dessa

beräknats efter 10 kronor per timme. För sådana öfningstimmar, som

lades i följd och upptoge en hel dag, hade dock 20 kronor om (lagen

ansetts tillräckligt och beträffande sådana, som hufvudsakligen erfordrade

lärarens öfvervakande, men ej kräfde någon tidsödande förberedelse

eller särskildt arbete, för att ett för undervisningen tillfredsställande

resultat skulle vinnas, syntes 4 kronor i timmen vara tillfyllest.

Vid undervisningen i geodesi erfordrades en assistent vid alla

öfningstimmarna såväl hufvudlärarens som extralärarens. Dessa öfningar

fördelade sig på 7 heldagar under den förres och 23 under den

senares ledning. I betraktande af såväl den kompetens, som fordrades

för denna anställning, nämligen en med goda vitsord afiagd examen

vid landtmäteriinstitutet eller däremot svarande meriter, som ock de

goda utsikter till afsevärda inkomster inom det praktiska landtmäteriet,

en så kvalificerad person måste äga, hade de sakkunniga ansett sig

ej kunna föreslå lägre arfvode för dessa heldagsöfningar än 15 kronor

för dag. Enahanda aflöningsfönnåner borde af samma skäl tillerkännas

den assistent, som hufvudläraren i praktiskt landtmäteri behöfde under

de 4 vår- och sommarmånadernas praktiska öfningar. För öfriga

öfningstimmar syntes det arfvode, som för sådant ändamål föreslagits

af de för den högre tekniska undervisningens ordnande tillsatta kommitterade,

eller 4 kronor per timme, tillräckligt.

Assistenten i astronomi syntes på grund af den nattliga tjänstgöringens

säregna art böra uppbära eu ersättning af 5 kronor för

öfningstimma; och för amanuensernas förordnande borde ett anslag af

1,000 kronor vara tillräckligt.

Vidare hafva de sakkunniga föreslagit ett arfvode till rektor å 1,000

kronor, till aflöning af ett skrifbiträde åt denne 300 kronor samt

såsom arfvode åt en vaktmästare 1,500 kronor.

Då tillgång till de viktigaste äldre och nyare verk, som afhandlade

landtmäteriet berörande vetenskaper, vore en oeftergiflig förutsättning

för institutets hela verksamhet och då, enligt af vederbörande

bibliotekstjänstemän lämnade uppgifter, de offentliga biblioteken i Stockholm

icke vore i tillfälle att tillhandahålla olika facklitteratur, särskildt

i de ämnen, hvarom här vore fråga, hade de sakkunniga för biblioteksändamål

beräknat ett belopp af minst 1,000 kronor.

De praktiska öfningar, som enligt de sakkunnigas förslag skulle

upptaga tillhopa 4 månader, vore afsedda att äga rum på skilda platser,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

där tillfälle till mätningar och andra göromål på fältet kunde erbjudas.

Lärare och assistenter, hvilka på grund af sin befattning måste närvara,

ägde i likhet med andra tjänstinnehafvare göra anspråk på reseoch

traktamentsersättning. För resekostnader borde jämväl eleverna

erhålla ersättning, då det måste anses oriktigt att ålägga dem utgifter

för ändamål, hvilka inginge såsom en nödvändig förutsättning för afläggande

af den examen, till hvilken deras utbildning skulle leda. Att

tillförlitligt beräkna härför nödiga utgifter läte sig icke gorå, men då

nämnda resor icke komme att beröra aflägsnare trakter och då antalet

elever vore begränsadt, hade de sakkunniga ansett ett belopp af 3,000

kronor vara för ändamålet fullt tillräckligt och jämväl förslå till liandtlangningskostnader

vid öfningarna.

Då moderna instrument i tillräcklig mängd hittills saknats, hade

det synts nödvändigt att dels på en gång kunna disponera ett större

belopp för anskaffande af dylika, dels för komplettering årligen hafva

tillgång till ett mindre belopp.

Oaktadt de sakkunniga vid beräkning af kostnaderna för de

sålunda för en ordnad landtmäteriundervisning erforderliga instrumenten

förutsatt, att landtmäteristyrelsens nuvarande instrumentförråd komme

att öfverlåtas på den blifvande skolan, komme dock, på grund af att

flera väsentliga luckor funnes i detta instrumentförråd, kostnaderna för

nyanskaffning af instrument, enligt af de sakkunniga lämnad detaljerad

och utförligt motiverad uppgift, att uppgå till 17,350 kronor.

Det årliga anslaget för instrumentens komplettering, reparation

och vård hade beräknats till 3,200 kronor.

Då vid andra statens högskolor såsom vid skogsinstitutet och

tekniska högskolan stipendier för lärjungar funnes tillgängliga, syntes

det de sakkunniga, att landtmäteriinstitutet äfvenledes borde komma

i åtnjutande af en dylik förmån. Lämpligen borde ett sådant stipendium

årligen utdelas till en obemedlad och i öfrigt förtjänt lärjunge

vid hvarje årskurs, och då beloppet för att i vår tid med dess

högt uppdrifna lefnadskostnader kunna vara till afsevärd hjälp, ej

borde sättas lägre än till 600 kronor för hvarje stipendium, föresloge

de sakkunniga för detta ändamål ett årligt anslag af 1,800 kronor.

Då undervisningen skulle meddelas samtidigt åt två årsklasser

inom den geodetiskt-rättsliga kursen samt åt den kulturtekniska, kräfdes

tydligen tre föreläsningssalar. Därjämte fordrades två rymliga ritsalar,

så beskaffade, att till en början äfven instrumenten där kunde uppställas.

Ett laboratorium för den kulturtekniska kursen vore vidare

nödvändigt, äfvensom ett expeditionsrum för rektor, samlingsrum för

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

lärarna, toiletter m. m. Med hänsyn till rådande hyresförhållanden

syntes hyran härför knappast kunna beräknas lägre än till 5,000 kronor.

För uppvärmning, lyse, städning och öfriga expenser erfordrades ett

anslag af 4,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hafva de sakkunniga

föreslagit följande stat för det blifvande landtmäteriinstitutet:

Tjänst-

Lön.

görings-

Summa.

penningar.

j

1 hufvudlärare i geodesi................................................

4,750

2,500

7,250

1 » » matematik ........................................

4,000

2,000

6,000

1 » » praktiskt landtmäteri.......................

4,000

2,000

6,000

1 » » afdikning och bevattning in. in.....

4,000

2,000

6,000

1 » » jordbrukslära och ekonomi ............

4,000

2,000

6,000

Extra lärare ....................................................................

—

—

13,800

Assistenter........................................................................

—

—

4,750

Amanuenser ....................................................................

—

—

1,000

Rektor................................................................................

—

—-

1,000

Rektors skrifbiträde........................................................

—

—

300

Vaktmästare ....................................................................

900

600

*) 1,500

Bibliotek............................................................................

—

—

1,000

Resor till öfningsfält m. m.........................................

—

—

3,000

Instrument.......................................................................

—

3,200

Stipendier .......................................................................

—

—

1,800

Hyra ................................................................................

—

—

5,000

Expenser...........................................................................

—

—

4,000

Summa

71,600

:) I händelse fri bostad och vedbrand beredes vaktmästaren, afgår från lönen 250 kronor.

Enär det synts de sakkunniga synnerligen angeläget, att landtmäteriundervisningen

utan dröjsmål blefve anordnad på föreslaget

sätt, hafva de hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

anvisa medel, hvarigenom läroanstalten kunde börja sin verksamhet

redan den 1 september 1910. Hvad anginge frågan om vid anstalten

lämpligen skulle redan från sagda dag meddelas undervisning ej allenast

åt de landtmäterielever, som då vunne inträde i första årsklassen af

den geodetiskt-rättsliga kursen, utan äfven i de pensa, som tillhörde andra

årsklassen af samma kurs och den kulturtekniska afdelningen, hafva de

sakkunniga ansett det angeläget, att undervisningen äfven i sistnämnda

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

tvenne årsklasser kunde taga sin början kösten 1910. Redan under

flera år hade på grund af särskilda framställningar Riksdagen beviljat

medel, utöfver hvad som erfordrats för bedrifvande af undervisning

för landtmäteriexamen, motsvarande alltså en första årsklass, jämväl

särskildt för anordnande af teoretiska och praktiska triangelmätningskurser

för redan examinerade yngre landtmätare. Dessa kurser, som

från hösten 1904 anordnats till ett antal af sex, hade hvar och en

besökts i medeltal af 17 landtmätare; och antalet landtmätare, som

den 1 september 1909 anmälde sig till deltagande i den triangelmätningskurs,

som då tog sin början, hade varit så stort, att flera måst afvisas

på grund af bristande utrymme och emedan landtmäteristyrelsen ej

hade medel till att anställa assistenter till de anmodade lärarnas biträde.

De unga landtmätare, som sålunda icke fått tillfälle deltaga i den nu

pågående triangelmätningskursen, liksom flertalet af de elever, som för

närvarande erhölle undervisning för afläggande af landtmäteriexamen

på försommaren år 1910, kunde med säkerhet antagas önska få tillfälle

komplettera sina kunskaper genom åtnjutande af den undervisning,

som enligt föreliggande förslag vore afsedd att förläggas till andra

läsåret, därunder just färdighet i triangelmätningars verkställande och

uträknande borde vinnas. Beträffande frågan, huruvida ett ungefär

normalt antal lärjungar kunde från hösten 1910 påräknas äfven inom

den kulturtekniska afdelningen, har framhållits, dels huru bristfällig

den nuvarande undervisningen i dithörande ämnen vore, dels ock att,

på sätt landtmäteristyrelsen meddelat de sakkunniga, en liflig önskan

förefunnes bland den yngre generationen af landtmätare att få tillfälle

att oförtöfvadt utvidga sina kunskaper uti ifrågavarande viktiga fackämnen,

så att de icke behöfde känna sig osäkra och rådvilla, då

frågor uppstode om uppgörande af planer till anläggande af vägar

och diken samt till anordnande af torrläggningsföretag och dylikt.

■ Om de särskilda förslag detta betänkande innehölle vunne gillande,

skulle för inrättande från den 1 september 1910 af en undervisningsanstalt

för utbildande af landtmätare erfordras dels 71,600

kronor, hvarå det uppgjorda statsförslaget slutade, dels 17,350 kronor

för anskaffande af erforderligt instrumentförråd, dels 3,000 kronor till

öfrig undervisningsmateriell, inventarier och inredning i anstalten, dels

ock ett belopp af 23,866 kronor, utgörande hvad af staten belöpte på

tiden 1 september—31 december 1910, eller sammanlagdt 115,816

kronor. Häraf erfordrades under år 1910 ej allenast sagda belopp å

23,866 kronor utan äfven de ifrågasatta anslagen till instrument samt

till öfrig undervisningsmateriell, inventarier och inredning eller till
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

hopa 20,350 kronor, hvadan alltså under år 1910 skulle för läroanstalten

behöfva disponeras sammanlagdt 44,216 kronor.

På grund af denna utredning hafva de sakkunniga tillstyrkt,

att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att — med beslutande,

att en läroanstalt för landtmätare skulle tills vidare anordnas i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med de föreslagna grunderna, och

med godkännande af det för anstalten uppgjorda förslag till stat —

för ifrågavarande ändamål å extra stat för år 1911 bevilja ett anslag

af 115,816 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att låta af nämnda belopp

förskottsvis under år 1910 af tillgängliga medel utanordna 44,216 kronor.

Öfver detta de sakkunnigas förslag har landtmäteristyrelsen den 6

november 1909 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.

Landtmäteristyrelsen har därvid med stöd af redan vunnen erfarenhet

om det resultat, som vore möjligt att uppnå med de hittillsvarande

kurserna, och under vitsordande af det stora intressa, som både lärare och

elever lagt i dagen, förklarat sig icke tveka att beteckna detta resultat,

visserligen såsom godt i förhållande till tid och andra förutsättningar men

likväl såsom otillfredsställande, om man, såsom ju måste vara fallet, uti

den underbyggnad, som bereddes den unge aspirantem, ville söka trygghet

för, att han skulle kunna väl fylla sin blifvande uppgift såsom tjänsteman.

I likhet med de sakkunniga håller landtmäteristyrelsen före, att

landtmätarnas utbildning måste inriktas på hufvudsakligen fyra kunskapsgrenar

nämligen mätningskonst, rättskunskap, jordbrukslärans allmänna

delar med byggnadslära samt afdikning och bevattning jämte

erforderliga förkunskaper, samt att af förenämnda kunskapsgrenar den

geodetiska ämnesgruppen eller den, som åsyftade att bibringa landtmätarna

kunskap i mätningsteknik med därför erforderligt matematiskt

underlag måste sättas i främsta rummet. På grund däraf att hittills

hållna kurser för afläggande af landtmäteriexamen måst inrymma, förutom

grundläggande ämnen, äfven rättskunskap och agronomi, uti

hvilka ämnen ganska omfattande kunskaper vore erforderliga för en

landtmätare, hade tidens knapphet fört med sig, att de geodetiska ämnena

skjutits åt sidan, hvilket i synnerhet blifvit fallet, sedan särskilda,

dock frivilliga kurser börjat anordnas för meddelande af undervisning

i sistnämnda ämnen åt redan examinerade landtmätare. Följden hade

alltså med en viss grad af nödvändighet blifvit den, att det blifvit beroende

af tjänstemannens fria bestämningsrätt att förskaffa sig erfor
-

Landtmäteri•

styrelsen den

6 november

1909.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 186.

derlig underbyggnad uti den för hans blifvande verksamhet viktigaste

kunskapsgrenen.

Till belysande af spörsmålet angående behofvet af bättre utbildning

hos landtmätarna i mätningskunskap har styrelsen, jämte det att

den hänvisat till hvad de sakkunniga anfört om den trigonometriska mätningsmetodens

företräden framför den grafiska och om nödvändigheten

för rikets landtmätare att vara väl förtrogna med båda dessa metoder,

framhållit, att den grafiska metoden, som antagligen under lång tid

komme att blifva den förhärskande, åtminstone i vissa delar af riket,

under sådana förhållanden måste förbättras med lärdomar, som stode

att hämta från den trigonometriska. Men för att en landtmätare skulle

kunna rätt förstå att vid den grafiska metoden tillämpa dessa lärdomar,

måste han hafva varit i tillfälle att inhämta kännedom om dem i sammanhang

med den metod, till hvilken de egentligen hörde. Till följd

däraf vore det nödvändigt för alla landtmätare att förvärfva kunskap

och färdighet i båda metoderna.

En bland landtmäteriets hufvuduppgifter kunde sägas vara att

bestämma ägogränser mellan olika fastigheter. Särskildt på grund af

de i tekniskt afseende primitiva tillvägagångssätt, som härvid inom

landet kommit till användning, hade den egendomliga uppfattning blifvit

gängse, att en ägoskillnad i allmänhet kunde blifva underkastad rubbning

utan hinder däraf, att densamma förut blifvit bestämd genom landtmäteriförrättning,

som vunnit fastställelse. För att en ändring i riktning

mot bättre rättssäkerhet skulle kunna åstadkommas uti detta för

vårt land egendomliga förhållande, hvartill äfven bestämmelserna om

ägogränser i lagberedningens nyligen afgifna förslag till jordabalk och

af lagberedningen i sammanhang därmed på andra områden förutsatt

lagstiftning syntes syfta, fordrades i främsta rummet införande af bättre

tekniska metoder vid ägogränsers bestämmande och utmärkande å karta

och mark. I sammanhang med utfärdande den 23 oktober 1908 af

nådig instruktion för landtmäteristyrelsen och rikets landtmätare hade

Kungl. Maj:t funnit godt anbefalla landtmäteristyrelsen att uppgöra

och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till särskild författning

angående kartors upprättande, verkställande af ägomätning,

afvägningar och arealuträkning, upprättande af beskrifningar samt

utstakning af ägoskillnader med mera. Under de arbeten, som inom

landtmäteristyrelsen med biträde af särskilda sakkunniga för närvarande

bedrefves för fullgörande af berörda nådiga befallning, hade

det framstått såsom nödvändigt att meddela särskilda föreskrifter för

arbeten, som utfördes enligt hvardera af nämnda metoder, samt att i

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

rättssäkerhetens intresse förbättra den grafiska metoden med detaljer,

som företrädesvis körde hemma inom den trigonometriska metoden.

I detta sammanhang har landtmäteristyrelsen äfven erinrat därom,

att den ekonomiska afdelningen af rikets allmänna kartverk sedan åtskilliga

år tillbaka rekryterades med personer, som aflagt landtmäteriexamen,

och att det af allt att döma syntes vara endast en tidsfråga,

när ekonomiska kartverkets arbeten komme att undergå sådan förändring,

att äfven dess personal blefve i behof af en bättre geodetisk

underbyggnad, än hvad för närvarande vore fallet.

Af det sålunda anförda syntes det styrelsen framgå, att det vore

af stor vikt att snarast möjligt vidtaga kraftiga åtgärder för att bereda

rikets landtmätare bättre underbyggnad i den geodetiska ämnesgruppen;

och toge man därjämte hänsyn till den tid, som åtginge för undervisningens

meddelande och för att de nya metoderna skulle hinna erhålla

stadga i tillämpningen, ansåge styrelsen, att fara förelåge i

dröjsmål.

Landtmäteriundervisningen kunde redan nu sägas vara tvåårig,

ehuru ena årets kurs vore frivillig. Det hade, såsom äfven de sakkunniga

med rätta framhållit, visat sig omöjligt att inom hittills

använda omkring 65 veckor medhinna de pensa, som minst måste

fordras i de särskilda ämnesgrupperna. Tillräcklig tid hade saknats

icke blott för undervisningens meddelande utan äfven för praktiska

öfningar och själfstudier. Och utginge man sålunda ifrån, att tiden

måste utsträckas, uppstode den frågan, hur detta skulle kunna ske,

utan att utbildningen blefve alltför långvarig och betungande för aspiranterna.

Särskildt ur denna synpunkt både landtmäteristyrelsen funnit

sig tilltalad af de sakkunnigas förslag, som gånge ut på en tvåårig

geodetiskt-rättslig kurs såsom obligatorisk för anställning i egenskap af

extra ordinarie tjänsteman inom landtmäteristaten, under det att det

tredje årets kurs, som vore afsedd att omfatta kulturtekniska ämnen,

skulle anordnas såsom en fristående kurs, hvars genomgående enligt

förslaget skulle vara obligatorisk endast såsom kompetensvillkor för

att på egen hand verkställa jordfördelningsförrättningar.

Då styrelsen alltså gillade grundtanken uti de sakkunnigas förslag

och icke hade några afsevärda erinringar att göra i fråga om dess

detaljer, hade styrelsen helst velat inskränka sig till att förorda förslagets

föreläggande för Riksdagen, men då styrelsen erfarit, att det

under nuvarande i ekonomiskt afseende mindre gynnsamma tider

svårligen läte sig göra att för ändamålet anvisa ett så betydligt belopp,

som förslagets genomförande i oförändradt skick förutsatte, hade landtlik.

till Riksd. Prot. 1910■ 1 Samt. 1 Afd. 139 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

mäteristyrelsen funnit sig nödsakad att, såvidt möjligt, söka modifiera

förslaget och begränsa för detsammas genomförande nödvändiga utgifter.

Styrelsen ville emellertid betona, att styrelsens åtgärd härutinnan vore

betingad uteslutande af för handen varande särskilda omständigheter

och att, när en gång framdeles fråga blefve att ordna landtmäteriundervisningen

i vårt land på ett stadigvarande sätt, de sakkunnigas

förslag enligt styrelsens mening därvid borde i hufvudsak oförändradt

genomföras.

Sedan landtmäteristyrelsen därefter närmare framhållit, hurusom

endast ett begränsadt antal landtmäterielever, på grund af stark tillströmning

på landtmäteribanan, kunde under de närmaste åren komma

att antagas, har landtmäteristyrelsen anfört, att det kunde beräknas, att

de elever, som, under förutsättning att undervisningen komme att bedrifvas

endast på en afdelning, till ett antal af högst 20 kunde få inträde vid

hvarje af fem följande kurser, hade varit i tillfälle arbeta såsom

sådana under en tid af minst två år. Till följd häraf saknade

föreskrift om elevtidens inskränkning för åtskilliga år framåt praktisk

betydelse och någon dylik borde därför enligt styrelsens mening ej

nu meddelas.

Den bättre ställning, som numera beredts landtmäteristatens tjänstemän,

gjorde det vidare antagligt, att antalet studerande, som komme

att söka inträde såsom elever, under en följd af år komme att blifva

större än det antal, hvilket kunde beredas inträde. Till följd häraf

och då redan i nu gällande instruktion funnes föreskrifvet, att vid afgörande

af sökandes företräde till antagning såsom elev skulle fästas

afseende, förutom på omständigheter, som ansåges ådagalägga lämplighet

för utöfning af landtmäteriverksamhet, på af sökanden företedda vitsord

om kunskaper i modersmålet, matematik, fysik, kemi, biologi och

teckning, syntes det af de sakkunniga föreslagna villkoret om högre

betyg i vissa af ofvannämnda ämnen blifva uppfylldt utan att härför

tarfvades någon särskild föreskrift. Erfarenhet från år 1909 gåfve stöd

för berörda antagande. Äfven denna fråga behöfde alltså, enligt

styrelsens mening, för närvarande icke påkalla någon särskild

åtgärd.

De ändringar i studieplanen för den geodetiskt-rättsliga kursen,

som landtmäteristyrelsen ansåge sig böra framställa, vore föranledda hufvudsaklmen

af nu behandlade förhållanden.

o

Beträffande den kulturtekniska kursen har landtmäteristyrelsen hänvisat

till de i föregående framställningar och utlåtanden i ämnet gjorda

uttalanden om behofvet för landtmätare att erhålla en grundligare och

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

mera tidsenlig utbildning ej endast i tekniskt utan ock i agronomiskt

hänseende, därvid särskildt bland annat af styrelsen för landtbruksinstitutet

vid Ultuna betonats, att en mera omfattande insikt i jordbruksfrågor

vore en af de viktigaste förutsättningarna för ett rätt utförande

af de maktpåliggande förrättningar, som ålåge landtmätare.

Toge man därtill i betraktande, att det visat sig nödvändigt att utbryta

de uti förutvarande kurser för landtmäteriexamens afläggande ingående

ämnesgrupperna kemi, mineralogi och geologi samt agronomi, botanik

och skogshushållning från den geodetiskt-rättsliga kursen för att inom

densamma bereda bättre plats för den geodetiska ämnesgruppen, samt

att alltså, utan särskild kulturteknisk kurs, landtmätarnas utbildning i

agronomi och kulturteknik blefve ingen och sålunda sämre än hitintills,

vore nödvändigheten af en kulturteknisk kurs till fullo ådagalagd.

Hvad i denna del förekommit gåfve äfven tillräckligt stöd för

behofvet att anordna sådana kurser redan under närmast följande båda

läsår. Såsom ytterligare skäl härför ville styrelsen meddela, att upprepade

framställningar hos styrelsen gjorts af redan examinerade

landtmätare om åtgärders vidtagande för att bereda dem tillfälle att

genomgå en dylik kurs. Distriktsindelningens genomförande kunde

med säkerhet antagas komma att föra med sig, att landtmätare i

större utsträckning än hittills komme att erhålla sådana uppdrag,

som förutsatte insikter i de delar, som borde ingå i en kulturteknisk

kurs. Med hänsyn därjämte till det af de sakkunniga omförmälda förhållandet,

att kommittén för revision af skiftesstadgan efter mönster från

andra länder antagligen komme att föreslå bestämmelser angående

dikning, vattenafledning och väganläggning i sammanhang med skifte,

ansåge sig landtmäteristyrelsen skyldig göra, hvad på styrelsen ankomme,

för att redan till instundande läsår en kulturteknisk kurs måtte kunna

anordnas. Det förtjänade särskildt i detta sammanhang beaktande,

att genomgående af kulturteknisk kurs icke kunde föreskrifvas såsom

kompetensvillkor för själfständigt utöfvande af landtmäteriverksamhet,

förr än en dylik kurs varit anordnad en del år.

Till belysande af frågan om omfattningen af en kulturteknisk

kurs har styrelsen till sitt förevarande utlåtande fogat en redogörelse

för de olika förslag, som i ämnet framställts, hvilken redogörelse jämväl

upptager de ämnen med för desamma anslagen tid, hvilka nu ingå i

kursen för landtmäteriexamen men som för framtiden borde därifrån

utbrytas och hänföras till den kulturtekniska kursen.

Enligt hvad landtmäteristyrelsen trodde sig veta, hade de sakkunniga

i sitt förslag till läsplan för den kulturtekniska kursen, hvari

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungt. Maj.ts Nåd. Proposition No 186.

någon tid icke beräknats för ämnena kemi, mineralogi och geologi,

utgått från den undervisningsplan för gymnasiet, som af Kungl.

Maj:t fastställts den 30 april 1909 att träda i kraft vid början af

höstterminen 1909. Uti sistberörda undervisningsplan inginge kemi i

ganska stor utsträckning, hvaremot densamma icke upptoge mineralogi

och geologi såsom särskilda läroämnen. Styrelsen vore visserligen

öfver ty gad därom, att någon särskild undervisning i kemi framdeles icke

blefve erforderlig, men ställde sig däremot tveksam inför spörsmålet om

lämpligheten att från undervisningsplanen för en kulturteknisk kurs

helt och hållet utesluta mineralogi och geologi. För närvarande funne

styrelsen det icke angeläget att uti frågan intaga någon bestämd ståndpunkt.

Sådant torde erfordras först, då förslag förelåge om ordnande

af undervisningen för en längre tid framåt. I anledning däraf att samtliga

elever, som nu funnes vid landtmäteristaten, aflagt mogenhetsexamen,

innan den nya undervisningsplanen för gymnasiet trädt i kraft,

samt att undervisningen i nämnda ämnen vid de allmänna läroverken

hittills haft mindre omfattning, hade det synts styrelsen lämpligast att

tills vidare uti undervisningsplanen för den kulturtekniska kursen bereda

någon tid för kemi, mineralogi och geologi. Som under närmaste

tiden elevernas förkunskaper i denna ämnesgrupp årligen torde förete

variationer, borde de för ämnena i fråga i planen upptagna timmar

betraktas såsom en totalitet.

Med åberopande af hvad sålunda anförts, har landtmäteristyrelsen

framlagt förslag till plan för landtmäteriundervisningens bedrifvande

under de närmaste åren.

Då jag här går att redogöra för detta förslag, har jag för vinnande

af större öfverskådlighet öfver de två nu föreliggande förslagen

till landtmäteriundervisningens ordnande ansett mig i detta sammanhang

böra samtidigt närmare angifva äfven omfattningen af den utaf

de sakkunniga ifrågasatta undervisningen i de olika ämnena.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 186.

45

Kurs för afläggande af landtmäteriexamen.

I) De sakkunnigas förslag.

II) Landtmäteristyrelsens

förslag.

Antal timmar.

Antal timmar.

Före-

Före-

Före-

Före-

läs-

Öfnin-

läs-

Öfnin-

läs-

..

Öfnin-

läs-

Öfnin-

nin-

gar.

nin-

gar.

nin-

gar.

nin-

gar.

gar.

gar.

gar.

gar.

A. Första läsåret.

Enligt I) 1 september—1 maj.

„ II) 1 september—15 juni.

Matematik: Repetition af skolkursen...

--

-

20

-

Elementär funktionslära ...

20

-

15

—

Differentialkalkyl ............

120

-

107

—

Integralkalkyl.................

90

-

75

-

Determinantteori ............

10

—

240

_

8

—

225

—

Geodesi: Instrumentera ...............

137

186

137

186

Teori för mätningsfel och

noggrannhetsgränser......

10

26

10

26

|

Längdmätning..................

2

3

2

3

Stukning .......................

o

5

3

5

Beräkning af plana koordi-

nater...........................

o

O

4

3

4

Ytberäkning ..................

6

10

6

10

Höjdmätning .................

9

14

9

14

Tachymetri .....................

1

8

171

256

1

8

171

256

Rättskunskap: Rättseneyklopedi ............

2

—

—

—

Civil processrätt...............

60

—

62

_

—

—

Delar af offentlig rätt samt

allmän privaträtt ............

—

—

—

—

125

—

Praktiskt landtmäteri ...........................

-

—

15

25

—

—

—

—

Summa

488

281

521

256 I

Enligt 1) 3 månaders praktiska fältöfningar under sommaren.

Enligt II) praktiskt landtmäteri under 1 månad med fältöfningar.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

I) De sakkunnisras förstas.

II) Landtmäteristyrelsens

förslag.

Antal timmar.

Antal timmar.

Före-

Före-

Före-

Före-

läs-

Öfnin-

läs-

Öfnin

läs-

Öfnin-

läs-

Öfnin-

nin-

gar.

nin-

gar.

nin-

gar.

nin-

gar.

B) Andra läsåret.

gar.

gar.

gar.

gar.

Enligt I) 1 september —15 juni.

„ II) 1 augusti—31 maj.

Matematik: Analytisk rymdgeometri ...

—

—

60

—

—

—

50

—

Geodesi: Felutjiimningsräkning ......

27

30

27

30

Triangulering och vinkel-

felsutjämning ...............

25

35

25

35

Punktinskärning med till-

hörande felfördelning ...

10

30

10

30

Polygonmätning och kom-

pasståg........................

4

7

4

7

Högre geodesi..................

37

4

37

4

Astronomi .....................

28

30

28

30

Jämförande framställning af

mätningsväsendet i olika

länder .......................

10

—

141

136

10

—

141

136

Rättskunskap: Kameral- och ekonomilag-

farenhet .......................

20

—

Speciella landtmäteriförfatt-

ningar ........................

120

—

Statskunskap ..................

4

—

Institutioner för jordbrukets

höjande .....................

4

—

Expeditionsgöromål .........

50

—

198

Speciella delen ..............

—

—

—

—

125

—

Praktiskt landtmäteri...........................

—

—

48

165

-

—

50

150

1 Stadsplaneanordningar .......................

—

—

25

—

—

—

25

—

Fysisk geografi, läran om fornlämningars

kännetecken och natur-

skydd .......................

—

—

20

10

—

-

20

10

Extra öfningar ...............

—

—

—

—

—

—

—

50

Summa

492

311

411

346

Enligt I) praktiska öfningar under 1 månad.

„ II) „ „ „ 2 månader.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

47

Kulturtelcnisk kurs.

De sakkunnigas

Landtmäteri- J

förslag.

styrelsens förslag, j

Antal timmar.

Antal timmar. 1

Föreläs-

Öf-

Föreläs-

Öf-

ningar.

ningar.

ningar.

ningar. j

Kemi .......................................................................

30

10

Mineralogi med bergartslära, geologi ...........................

—

—

50

10

Jordartslära och inledning till jordbedömning ...............

50

90

50

50 !

Jordförbättring, odling och gödsling..............................

30

—

30

Växtkunskap och växtodling .......................................

60

30

60

30

Allmän jordbruksekonomi .........................................

20

—

20

Gradering och taxation ..........................................

20

40

20

40 ''

Afdikning och bevattning inkl. hydrografi och hydraulik

200

360

150

100

Byggnadslära och redskapslära inkl. hållfasthetslära......

90

60

80

50

Skogshushållning .......................................................

SO

30

10

10

Samma

500

410

500

300

Härtill skulle enligt landtmäteristyrelsens förslag komma fältöfningar under 14 dagar.

Landtmäteristyrelsen har vidare anfört, att, enär de elever, som

nu begagnade undervisningen till landtmäteriexamen, under innevarande

läsår, i likhet med hvad under de två föregående läsåren äfven varit

fallet, genomginge en någorlunda tillfredsställande kurs i rättskunskap,

undervisning uti detta ämne under första året endast borde meddelas

på en afdelning. Och då detta ämne kräfde synnerligen mycket

hemarbete, syntes kursen däri under andra året böra beräknas upptaga

en sammanlagd tid af tre månader. Då emellertid blifvande deltagare

under första läsåret i andra årskursen hade mindre omfattande kunskaper

i matematik, än hvad den föreslagna planen förutsatte, påfordrades

enligt landtmäteristyrelsens mening under första läsåret ökning

i den däri upptagna tiden för matematik. Detta förhållande borde

beräknas medföra en ökning af en månad. Under påföljande läsår,

då den för andra läsåret föreslagna kursen på grund häraf finge naturen

af en frivillig kurs hufvudsakligen i geodesi eller triangelmätning,

borde till följd häraf kursen i fråga i likhet med nu pågående kurs i

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 186.

triangelmätning börja den 1 september och beräknas fortgå till omkring

den 1 maj.

I viss mån likartadt komme det att ställa sig med den kulturtekniska

kursen åtminstone under två år. Blifvande deltagare i kursen

under denna tid hade nämligen genom kursen för landtmäteriexamen

inhämtat försvarliga insikter i kemi, mineralogi och geologi samt någon

kunskap äfven i agronomi och växtodlingslära. Härigenom kunde en

inskränkning af omkring 200 undervisningstimmar ske, hvarigenom

kursen borde kunna medhinnas på omkring två månader kortare tid.

Ifrågavarande kurs syntes alltså för närmaste två läsår kunna börja

den 1 oktober och beräknas fortgå till midten af april.

Hvad härefter angår behofvet af lärarkrafter och lärarnas aflöningsförmåner,

har landtmäteristvrelsen förklarat sig i hufvudsak biträda, hvad

de sakkunniga i ämnet anfört, och då det af styrelsen nu framställda förslaget

till undervisningsplan endast i mindre väsentliga delar afveke

från det förslag de sakkunniga utarbetat, följde häraf, att styrelsens

förslag skulle komma att kräfva ungefär enahanda kostnader, som de

sakkunniga beräknat, därest styrelsen använde samma beräkningsgrunder.

Då emellertid så icke varit fallet, och styrelsen härigenom

kommit till ett väsentligt mindre belopp, vore detta, såsom styrelsen

redan framhållit, betingadt af för handen varande särskilda omständigheter.

Landtmäteristyrelsens åtgärd härutinnan borde framför allt

ses ur synpunkten af styrelsens åstundan att förekomma hvarje uppskof

i frågan. Och då styrelsen genom att föreslå undervisningens

ordnande tills vidare genom timlärare härigenom gifvetvis riskerade en

del af de fördelar, antagandet af de sakkunnigas förslag skulle innebära,

skedde detta i förhoppning, att frågan om landtmäteriundervisningen

vore af sådan art och betydelse, att en slutlig lösning af

densamma icke länge läte vänta på sig.

De särskilda lärotimmarnas fördelning mellan föreläsningar och

öfningar uti styrelsens förestående undervisningsplan hade icke kunnat

ske efter några alltför säkra grunder. Denna fördelning kunde blifva

fullt bestämd tidigast vid uppgörande af läsordning efter samråd med

de lärare, som dessförinnan måste utses. Vid sådant förhållande vore

det mindre lämpligt att verkställa kostnadsberäkningen på sådant sätt,

att hänsyn behöfde tagas till berörda fördelning.

På grund häraf hade styrelsen till grund för beräkning af ersättningarnas

belopp lagt det sammanlagda antalet undervisningstimmar i

hvarje ämne, och därvid utgått från en beräkningsgrund af 10 kronor

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 186.

för hvarje timme, hvithet beräkningssätt synts hafva godkänts vid behandling

af de provisoriska förslag, styrelsen förut afgifvit i denna

undervisningsfråga.

Då undervisningsplanen innehölle 2,334 undervisningstimmar å

lärorummet eller i dess omedelbara närhet, kräfdes alltså härför till ersättning

åt lärare 23,340 kronor. För de lärare, som skulle leda de

praktiska fältöfningarna, syntes ersättningen icke kunna beräknas lägre

än till 500 kronor i månaden. Undervisningsplanen upptoge fältöfningar

under 3 Va månad, och för detta ändamål erfordrades alltså 1,750

kronor. Då landtmäteristyrelsen beräknat lärarnas ersättning så lågt

som till 10 kronor för timme, måste de erhålla särskild ersättning för

hemarbeten. Sådana kräfdes för granskning och rättande af elevernas

arbeten i stor utsträckning af lärare i geodesi, matematik, praktiskt

landtmäteri, afdikning och bevattning med mera, byggnadslära och redskapslära

med mera samt äfven, ehuru i mindre utsträckning, af lärare

i rättskunskap. Ersättningen härför beräknade styrelsen till 1,000

kronor till lärare i de tre förstnämnda ämnena samt till 500 kronor

till lärare i sistnämnda tre ämnesgrupper. För ändamålet kräfdes alltså

4,500 kronor. Af de sakkunniga syntes behofvet af assistenter vara

till fullo ådagalagdt. För undervisningsplanens fullföljande på sätt

landtmäteristyrelsen tänkt sig erfordrades biträde af assistenter under

sammanlagdt 16 månader. Och då ersättningen till dessa icke kunde

sättas lägre än till 200 kronor i månaden, åtginge till arfvode åt dem

3,200 kronor.

Härförutom erfordrades medel till lärares och elevers resor i sammanhang

med undervisningen samt till anskaffande af öfningsfält.

Bristen på medel för dessa ändamål hade under sista åren förorsakat

icke så litet bryderi. För öfningsfält begärdes gifvetvis högre ersättning

i närheten af hufvudstaden än längre därifrån, i hvilket senare

fall kostnaderna för lärares och elevers resor blefve större. Det inbördes

sammanhanget i kostnadsafseende betingade lämpligheten af ett

gemensamt anslag för berörda båda ändamål. Styrelsen ansåge sig

emellertid icke kunna beräkna erforderligt belopp lägre än till 2,000

kronor.

Det af styrelsen föreslagna sättet för lärares anställande och

ersättande föranledde önskvärdheten af anlitande af censorer vid examina

dels efter andra årets kurs för afläggande af landtmäteriexamen

och dels efter den kulturtekniska kursen i likhet med hvad som funnes

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 139 Häft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

bestämdt för pågående kurs i triangelmätning. Om tillräcklig ersättning

bereddes censorerna, funne sig styrelsen oförhindrad att anlita

dem såsom rådgifvande i fråga om kursernas anordning och val af

lärarkrafter. Styrelsen beräknade det för ändamålet erforderliga beloppet

till 500 kronor.

I de sakkunnigas förslag till stat upptagna poster till amanuenser,

rektor, rektors skrifbiträde, bibliotek, instrument, stipendier,

hyra och expenser vore gifvetvis behöfliga för en undervisningsanstalt,

och det vore önskvärdt att hafva tillgång till däri angifna belopp,

äfven om upprättande omedelbart af en dylik anstalt icke ifrågakomme.

Landtmäteristyrelsen ville emellertid icke nu göra någon framställning

därom. För flertalet af de behof, som posterna afsåge att fylla, torde

för de närmaste åren liksom hittills få anlitas nionde hufvudtitelns

anslag till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. Detsamma syntes

styrelsen få gälla i fråga om utgifter för anskaffning af instrument,

som på grund häraf borde fördelas på en följd af år.

Det vore vidare tydligt, att den utveckling af landtmäteriundervisningen,

som det af styrelsen nu framställda förslaget innebure, icke

minst med hänsyn till dess tillfälliga art, komme att förorsaka landtmäteristyrelsen

icke obetydligt arbete. Ifrågavarande arbete vore af sådan

beskaffenhet, att det endast i mindre grad återspeglades af antalet diarieförda

ärenden eller utgående expeditioner. Det utgjordes till större del

af öfvervakande och ledande af hela undervisningen samt anskaffande af

lokaler, lärare, öfningsfält, uppsättning af läsordningar m. in., hvilka

göromål påkallade utgifter för resor och dylikt. Den ökning af arbete,

som sålunda komme att inträda, hade icke på något sätt tagits i beräkning

vid bedömande af styrelsens behof af arbetskrafter eller vid

fastställande af styrelsens stat. Undervisningens beskaffenhet vore vidare

sådan, att lärarna hade behof af renskrifningshjälp för uppgifters utdelande

bland eleverna m. m. Hittills hade kostnaderna härför bestridts

af styrelsens medel. Genom undervisningens utsträckande komme behofvet

i berörda hänseenden att ökas, och då styrelsens tillgång på

medel icke vore beräknad för detta ändamål, syntes särskilda medel

härför böra anvisas. Till bestridande af kostnaderna för nu omförmälda

ändamål ansåge styrelsen 1,000 kronor erforderliga.

Med stöd af hvad sålunda anförts har styrelsen beräknat utgifterna

för landtmäteriundervisningens bedrifvande enligt den af styrelsen

nu framställda plan på följande sätt:

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 186.

Till arfvode åt lärare

a) för undervisning.......................................................

b) för ledning af praktiska fältöfningar....................

c) för granskning i hemmet af elevernas arbeten

Till arfvode åt assistenter........................................................

Till bestridande af kostnaderna dels för lärares och

elevers resor i sammanhang med undervisningen

samt dels för anskaffande af öfningsfält................

Till arfvode åt censorer .......................................................

Administrationskostnader........................................................

kronor

23,340

1,750

4,500

3.200

2,000

500

1,000

Summa kronor 36,290

På grund af förut angifna orsaker kunde under första året kostnaderna

för undervisningen i rättskunskap minskas med 1,500 kronor.

Under de två första åren borde dels undervisningen i kemi, mineralogi

och geologi utgå ur planen, dels undervisningen i den agronomiska

ämnesgruppen inskränkas. Härigenom borde kostnaderna kunna minskas

med 2,000 kronor. Som undervisningen i matematik emellertid under

första året kräfde längre tid än planen angåfve, betingades härigenom

under samma år en ökning af 500 kronor.

För första året kunde anspråken på medel alltså nedbringas med

3,000 kronor till 33,290 kronor och för andra året med 2,000 kronor

till 34,290 kronor.

Under senaste åren hade lärare vid af styrelsen anordnade kurser

för sitt arbete under höstterminen icke fått uppbära ersättning förr än

efter ingången af efterföljande år. Ehuru erinringar väl kunde framställas

häremot, ansåge sig styrelsen emellertid icke nu böra påkalla

några åtgärder för åstadkommande af ändring härutinnan. För den

händelse Kungl. Maj:t skulle anse, att medel härför borde beredas,

ville styrelsen meddela, att ett belopp af 8,500 kronor erfordrades för

ändamålet.

Därest undervisningen komme att för de närmaste åren ordnas

enligt landtmäteristyrelsens nu framställda förslag, syntes särskilda

stadgar för undervisningens bedrifvande icke för närvarande behöfvas,

utan torde erforderliga föreskrifter om undervisningen och hvad därmed

stode i samband lämpligen böra meddelas på samma gång Kungl.

Maj:t komme att lämna föreskrifter om användningen af de medel,

som för ändamålet kunde blifva anvisade.

Styrelsen har slutligen framhållit, hurusom det nu af styrelsen

framlagda förslaget innefattade allenast de mest nödvändiga åtgärder

s. 52 Kontrollera mot PDF

Skiftesstadgekommitten

den

3 mars 1910.

52 Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 186.

för landtmäteriundervisningens förbättrande, och det syntes styrelsen,

att de kraf på statsmedel, som enligt förslaget måste göras, kunde

anses synnerligen måttliga i förhållande till storleken af den tjänstemannakår,

hvarom här vore fråga. På grund häraf och då behofvet

af snara åtgärders vidtagande vore oundgängligt, för att landtmätarna

skulle kunna väl fylla sin uppgift och motsvara de förväntningar, som

efter kårens nu beslutade omorganisation och i anseende till däraf

föranledda statsutgifter med större fog än hittills kunde ställas på densamma,

vågade landtmäteristyrelsen uttrycka den förhoppning, att

Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för bedrifvande af landtmäteriundervisningen

under läsåret 1910—1911 i enlighet med landtmäteristyrelsens

nu framställda förslag på extra stat för år 1911 bevilja

ett anslag af 33,290 kronor.

I infordradt underdånigt utlåtande den 3 mars 1910 har den af

Kungl. Maj:t för revision af skiftesstadgan och därmed sammanhörande

författningar tillsatta kommitté framhållit och betonat, hurusom behofvet

att bereda de blifvande landtmätarna en grundligare teoretisk

utbildning för deras maktpåliggande kall länge gjort sig kännbart.

Genom den nyligen genomförda omorganisationen af landtmäterikåren

hade detta behof i mera än en riktning vunnit i styrka. Efter upphäfvande

af den jordägarna förut un der vissa förutsättningar tillkommande

rättighet att själfva bestämma, af hvilken landtmätare en sökt

förrättning skulle utföras, kunde med fog ökade kraf ställas på det allmänna

i afseende ä landtmätarnas utbildning och ett effektivt urval vid

kårens rekrytering. Då vidare i regel alla inom ett distrikt förekommande

landtmäterigöromål skulle utföras af den för distriktet tillsatte

och inom detsamma boende landtmätaren, vore att vänta, att denne

skulle om ortens med jordbesittningen och landtbruket sammanhörande

förhållanden vinna en ingående kännedom, som gjorde honom särskilt

skickad att af befolkningen anlitas såsom rådgifvare och hjälpare i sådana

ärenden. Och för en sådan uppgift fordrades kunskaper rörande

många samhälleliga och tekniska frågor.

Skulle en ny skifteslagstiftning komma till stånd i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med ett af kommittén preliminärt utarbetadt förslag,

komme fordringarna på en förstärkt kompetens för landtmätaren att

ytterligare vinna i styrka. Kommittén hade nämligen dels, till betryggande

af utanför skiftesdelägarnas krets stående sakägares rätt, föreslagit

att beslutanderätten i vissa frågor, som hittills varit föremål för

delägarnas överenskommelser, skulle tillkomma förrättningsmännen, dels

opaginerad Kontrollera mot PDF

5B

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

ock funnit det böra åläggas landtmätaren att vid skiftets början granska

och förteckna de åtkomsthandlingar, som företeddes af dem, som anmälde

sig såsom delägare i skifteslaget. För att nöjaktigt fullgöra dessa

och åtskilliga andra af skiftet följande uppgifter komme landtmätaren

att blitva i behof af en ytterligare utbildning i rättskunskap, inriktad

på de med hans verksamhet närmast sammanhörande områden af rättssystemet

och särskild! på kännedom om olika slag af laga fång till fast

egendom samt affattande och granskning af de olika handlingar, hvarigenom

sådant fång konstituerades.

Vidare hade kommittén, på sätt af de sakkunniga antydts, i sitt

förslag upptagit föreskrift om skyldighet för landtmätaren att vid skifte

undersöka, huruvida dikning och vattenafledning borde företagas till

ägornas förbättring, samt att upprätta planer för sådana företag så ock

att uppgöra förslag till inom skifteslaget erforderliga vägbyggnader.

Att sådana åligganden skulle medföra ökade kraf på landtmätarnas kunskap

i till kulturteknik hänförliga ämnen läge i öppen dag.

De förslag till landtmäteriundervisningens ordnande, som utarbetats

af de sakkunniga och af landtmäteristyrelsen uti ofvan omförmälda

betänkande och utlåtande, syntes kommittén, äfven med hänsyn tagen

till de af kommittén åsyftade ändringar i skifteslagstiftningen, ägnade

att tillgodose berättigade fordringar på denna undervisnings höjande.

Att de sakkunnigas förslag i organisatoriskt afseende hade stora företräden

framför landtmäteristyrelsens, torde vara obestridligt. Men äfven

det sistnämnda syntes ägnadt att under den tid, som måste åtgå för

utredning angående ett definitift ordnande af landtmäteriundervisningen

— möjligen i sammanhang med utbildande till vissa andra grenar af

statstjänst till befordrande af allmän och enskild hushållning — tillgodose

de oundgängligaste krafven på stärkande af den förberedande

utbildningen till de uppgifter, som ålåge landtmätaren.

Slutligen har äfven landtbruksstyrelsen i detta ärende afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande den 22 mars 1910. Landtbruksstyrelsen har

därvid hufvudsakligen yttrat sig angående den föreslagna kulturtekniska

kursen och framhållit, hurusom landtmäteristyrelsens och de sakkunnigas

förslag beträffande nämnda kurs i hufvudsak vore lika, dock med den

skillnaden att landtmäteristyrelsen i programmet infört 30 föreläsningstimmar

och 10 öfningstimmar i kemi samt 50 föreläsningstimmar och

10 öfningstimmar i mineralogi och geologi, medan enligt de sakkunnigas

förslag ingen afsevärd undervisning skulle förekomma i dessa läroämnen.

Vidare hade landtmäteristyrelsen minskat den af de sakkunniga

Landtbruksstyrelsen

den

22 ma rs 1910.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

föreslagna undervisningen i jordartslära från 90 till 50 öfningstimmar,

uti afdiknings- och bevattningslära (med hydrografi och hydraulik) från

200 till 150 föreläsnings- och från 160 till 100 öfningstimmar. I sin

helhet skulle enligt landtmäteristyrelsens förslag antalet öfningstimmar

minskas från 410 till 300, under det att föreläsningstimmarnas antal

skulle blifva oförändradt, nämligen 500. Om härmed jämfördes dels

landtmäteristyrelsens uti underdånig skrifvelse af den 10 november 1904

framlagda ursprungliga förslag rörande en kulturteknisk lärokurs vid

Ultuna landtbruksinstitut för blifvande landtmätare, dels ock den undervisning

i motsvarande ämnen, som redan nu bestodes eleverna vid

Ultuna, visade det sig, att antalet undervisningstimmar i dessa läroämnen

enligt såväl de sakkunnigas som landtmäteristyrelsens nya förslag

vore afsevärdt mindre för landtmäterieleverna än enligt landtmäteristyrelsens

ursprungliga förslag, oaktadt detta senare i de flesta

fall vore mindre fullständigt än den undervisning i samma ämnen, som

längesedan kommit Ultunaeleverna till del.

Utan tvifvel skulle emellertid den nu föreslagna kulturtekniska

kursen, vare sig att landtmäteristyrelsens eller de sakkunnigas förslag

blefve godkändt, afsevärdt öka landtmätarnas förmåga att riktigt verkställa

ägograderingar och skiftesläggningar samt att bedöma, i hvilka

fall jordförbättringar kunde i sammanhang med skiftesförrättningar

verkställas genom afdikning eller bevattning.

Den ökade kompetens, som sålunda skulle vinnas af landtmätarna

för deras egentliga uppgifter, vore enligt land!bruksstyrelsens mening

af så stor betydelse, att den ensam rättfärdigade de kostnader, staten

skulle behöfva vidkännas för den kulturtekniska kursens anordnande.

Däremot ansåge sig landtbruksstyrelsen på det bestämdaste böra

bestrida, att denna kurs skulle, såsom de sakkunniga antydt, göra landtmätarna

verkligt kompetenta till uppgörande af planer och kostnadsförslag

för afdiknings- eller vattenafledningsföretag. En sådan kompetens

vore icke heller för landtmätarna behöflig, sedan en särskild tjänstemannakår,

nämligen statens landtbruksingenjörer, numera utbildats för

dessa senare uppgifter, hvilka visserligen ursprungligen tillhört landtmätarna,

men rörande hvilka de aldrig ägt verklig kompetens och

hvartill de numera allenast i undantagsfall anlitades.

För att bereda statens landtbruksingenjörer nödig kompetens och

laglig behörighet att verkställa förrättningar rörande afdiknings- och

vattenafledningsföretag hade redan uti det för dessa tjänstemän utfärdade

nådiga reglementet af den 8 december 1865 blifvit föreskrifvet, att de

efter genomgången fullständig kurs vid något af statens landtbruks
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

institut och minst två års elevtid hos landtbruksingenjör skulle icke

allenast minst ett år såsom elever tjänstgöra hos i statens tjänst anställd

landtmätare och aflägga landtmäteriexamen, utan äfven minst ett

år hafva varit i praktisk tjänstgöring anställda vid större aftappningseller

andra med allmänna medel understödda vattenbyggnadsarbeten

samt aflägga examen i mekanik, hydraulik in. in. enligt ett af landtbruksakademiens

förvaltningskommitté i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

uppgjordt program. Detta program hade angifvits

utgöra en del af den lärokurs, som tillhörde elever i väg- och vattenbyggnadsyrket

och vore beträffande de rent tekniska läroämnen, som

grundläde kompetens till uppgörande af planer och kostnadsförslag för

vattenafledningsföretag, betydligt fullständigare än den undervisning i

samma läroämnen, som nu föreslagits för landtmätare.

Landtbruksstyrelsen har vidare framhållit, hurusom de alltjämt stegrade

anspråken på teknisk utbildning för tjänstemän, Indika hade att

handlägga förrättningar rörande vattenaflednings-, diknings- eller vattenregi

eringsföretag, föranledt Kungl. Maj:t att i förnyadt reglemente för

statens landtbruksingenjörer af den 22 november 1907 ytterligare skärpa

kompetensfordringarna, bland annat, genom att föreskrifva att den,

hvilken ej genomgått fullständig, fyraårig lärokurs i väg- och vattenbyggnadsfacket

vid tekniska högskolan, i stället skulle hafva genomgått

en särskild teknisk lärokurs enligt af landtbruksstyrelsen utfärdadt

program.

Detta program (Sv. Förf. saml. Bill. n:r 85 år 1908), hvilket

blifvit uppgjordt i samråd med styrelsen för Tekniska högskolan, vore

afsedt att bibringa de blifvande landtbruksingenjörerna all den undervisning,

som vid nämnda högskola, dit undervisningen blifvit förlagd,

kunde lämnas i de delar af vattenbyggnadskonst och tillhörande ämnen,

som erfordrades för uppgörande af planer och kostnadsförslag för diknings-,

vattenaflednings- och vattenregleringsföretag.

Huru önskvärdt genomgåendet af högre kurser i väg- och vattenbyggnadskonst

och kulturteknik för en blifvande landtbruksingenjör

ansåges, framginge af bestämmelsen i sista stycket i 22 § af nyssnämnda

nådiga reglemente, enligt hvilken bestämmelse den, som genomgått

fullständig kurs i väg- och vattenbyggnadsfacket vid Tekniska

högskolan eller godkänd högre kurs i kulturteknik vid utländsk läroanstalt,

undantoges från föreskriften, att icke någon, hvars ålder öfverstege

SO år, Ange utan att förut hafva innehaft dylik anställning antagas

till landtbruksstipendiat.

Den agronomiska och tekniska utbildning, som ansetts nödvändig

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

för blifvande landtbruksingenjörer, därest de skulle anses blifva kompetenta

att handlägga vatten aflednings-, afdiknings- och vattenregleringsförrättningar,

måste i än högre grad anses behöflig för andra tjänstemän,

hvilka aldrig kunde erhålla samma praktiska utbildning och erfarenhet

i sådant afseende, hvarom nu vore fråga, som landtbruksingenjörerna.

Redan genom nådiga kungörelsen af den 30 april 1880 föreskrefs

efter af särskilda kommitterade afgifvet yttrande, att officer vid vägoch

vattenbyggnadskåren skulle för erhållande af sådan behörighet hafva

a) vid ett af statens landtbruksinstitut genomgått en af landtbruksakademiens

förvaltningskommitté bestämd kurs uti jordbrukslära,

agrikulturkemi och ekonomisk botanik;

b) minst ett års tid tjänstgjort hos en i statens tjänst anställd

landtmätare och därvid inhämtat fullständig kännedom i allt, särskildt

ägogradering, som till landtmäteriets praktiska utöfning hörde, utom

hvad anginge ägoskiftens verkställande; samt

c) inför landtmäteristyrelsen undergått examen uti en af samma

styrelse bestämd kurs i författningskunskap.

Att landtmätarna vid utfärdandet af 1879 års dikningslag bibehöllos

vid sin gamla lagliga behörighet att handlägga vattenafledningsoch

dikningsförrättningar, utan att någon föreskrift utfärdades för att

bereda dem härför nödig kompetens, hade, enligt landtbruksstyrelsens

mening, berott därpå, att landet eljest blifvit tillsvidare så godt som i

fullständig saknad af tjänstemän för sådana förrättningars handläggande.

Kungörelsen angående väg- och vattenbyggnadsofficerare var nämligen

då ännu ej ens utfärdad, än mindre hade någon sådan tjänsteman

då ännu hunnit fullgöra föreskrifna kompetensvillkor, och hvad beträffade

statens landtbruksingenjörer, så var deras antal för hela riket

vid den tiden ej mer än 12 och af dessa hade vid utfärdandet af 1879

års dikningslag endast 5 hunnit fullgöra de teoretiska och praktiska

lärokurser, som genom 1865 års reglemente loreskrefvos såsom villkor

för behörighet att handlägga diknings- och vattenafledningsförrättningar.

För närvarande funnes emellertid i riket 22 ordinarie och 3 extra

landtbruksingenjörer, och något behof att vidare anlita andra tjänstemän

än landtbruksingenjörer för utförande af diknings- och vattenafledningsförrättningar

syntes landtbruksstyrelsen ej föreligga, hvarför

också sådant numera endast i undantagsfall ägde rum.

Då enligt landtbruksstyrelsens åsikt den nu ifrågasatta kursen i

kulturteknik vore afgjordt otillräcklig att bereda landtmätarna verklig

kompetens i fråga om vattenaflednings- och dikningsföretag och i ännu

högre grad beträffande de vattenregleringsfrågor, som, om också i förbi
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

gående, äfven nämnts af de sakkunniga uti deras underdåniga betänkande

af den 30 september 1909, skulle det kunna sättas i fråga,

om icke kurserna i dessa afseenden borde ökas för landtmätarna.

Detta kunde emellertid landtbruksstyrelsen icke för sin del anse

tillrådligt. Om nämligen ett sådant ökande af landtmäterikursen skulle

kunna ske, utan att härigenom andra för landtmätarna närmare liggande

intressen sattes på spel, skulle emellertid landtmätarna i allt fall icke

kunna anses på detta sätt blifva verkligen kompetenta att handlägga

ifrågavarande förrättningax'', emedan de alltid skulle komma att sakna

den praktiska utbildning och erfarenhet, som slutligen endast kunde

gifva en betryggande garanti för att de ofta svåra och grannlaga förrättningar,

hvarom ofvan talats, blefve väl utförda. Det skulle häraf

ovillkorligen blifva en följd, att det allmänna blefve lidande genom att

förrättningarna komme att utföras af mindre erfarna förrättningsmän.

De utländska förebilder i administrativt afseende, som skulle kunna

åberopas för ett dylikt sammanblandande af landtmäteri- och agrikulturtekniska

uppgifter, kunde landtbruksstyrelsen icke tillmäta någon betydelse

i förevarande fall, då förhållandena inom olika länder ställde

sig så väl i historiskt som i andra afseenden så olika, att de betingade

olika administrativa organisationer, och af organisationen vore det olika

behofvet, den olika arten af teoretisk och praktisk utbildning beroende.

Landtmätarnas uppgifter vore i Sverige, enligt hvad de sakkunniga

vitsordat, redan af så mångskiftande och omfattande art, att de ej utan

skada kunde ytterligare ökas.

På samma gång det sålunda skulle med de i Sverige rådande

förhållandena vara lika obehöflig! som gagnlöst att söka betunga landtmätarna

med sådana teoretiska och praktiska lärokurser i agronomi och

tekniska ämnen, som med afseende på handläggandet af förrättningar

rörande afdiknings-, vattenaflednings- och vattenregleringsföretag skulle

bereda dem full och verklig kompetens, skulle det vara obilligt och

onödigt att betunga landtbruksingenjörerna med en så vidlyftig lärokurs

i geodesi, rättskunskap m. in., som, enligt så väl de sakkunnigas

som landtmäteristyrelsens förslag, skulle ingå i den nya landtmäteriexamen.

Dessa läroämnen vore visserligen nyttiga och nödvändiga för

den blifvande landtmätaren men ej till föreslagen omfattning behöfliga

för den blifvande landtbruksingenjören.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen,

under framhållande att styrelsen framdeles torde blifva i tillfälle att

inkomma med underdånigt förslag till de föreskrifter beträffande landtbruksingenj

örernas deltagande i den kurs till landtmäteriexamen, som

Bih. till Riksd. Prof. 1910■ 1 Sami. 1 Afd. 139 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

kunde blifva föreskrifven till följd af något af de föreliggande förslagen

till denna examens utvidgning, för sin del uttalat, att den nu af tillkallade

sakkunniga och landtmäteristyrelsen föreslagna kulturtekniska

kursen, om också mindre fullständig än den tidigare föreslagna kursen

vid Ultima, enligt landtbruksstyrelsens uppfattning kunde blifva till stor

nytta för landtmätarnas utbildning för deras egentliga uppgifter, därvid

styrelsen dock såsom sin bestämda åsikt velat framhålla, att lärokursen

i fråga eller den föreslagna landtmäteriexamen i dess helhet ej. kunde

förläna verklig kompetens i fråga om upprättande af planer till vattenreglerings-,

vattenafiednings- och dikningsföretag eller till handläggande

af förrättningar enligt gällande dikningslag eller enligt andra vattenrättsförordningar,

hvarföre också landtbruksstyrelsen, som ansåge landtmätarnas

utbildning icke böra afse att bereda dem dylik kompetens,

funne, att man vid vidtagandet af åtgärder för höjande af landtmäteriundervisningen,

borde noggrannt fasthålla vid de grundsatser, hvilkas

riktighet landtbruksstyrelsen i det föregående sökt häfda.

Samtidigt med att statsmakterna söka bereda tillfälle åt den, som

sådant önskar, att förvärfva den fackutbildning, som numera erfordras

på olika verksamhetsområden, är det för dem af vikt att noga tillse, att

den sålunda meddelade utbildningen så vidt möjligt håller jämna steg

med och anpassas efter utvecklingen inom området ifråga. I vårt land

har från statsmakternas sida i detta hänseende städse visats en offervillighet,

som är värd allt erkännande.

Detta allmänna kraf gör sig särskild! starkt gällande, då fråga

blir om statens egna tjänstemän. Endast under förutsättning att dessa

kunna skaffa sig de kunskaper och vinna den utbildning, som erfordras

för att på ett fullt tillfredsställande sätt utföra det speciella arbete,

hvithet åligger en hvar af dem, kan staten och allmänheten vara i sin

fulla rätt att ställa så stora fordringar på deras duglighet, som förhållandena

påkalla.

Den fackutbildning, som hittills genom statsmakternas medverkan

meddelats rikets landtmätare, har i flera afseenden lämnat mycket öfrigt

att önska. Såväl landtmäteristyrelsens i ämnet gjorda framställningar

som de sakkunnigas af mig i det föregående refererade utredning

bära härom tydliga vittnesbörd. Därtill kan ytterligare läggas, att

bristerna i förevarande hänseende varit föremål för lifliga öfverläggningar

vid flera af de allmänna möten rikets landtmätare under de

tvenne sista decennierna hållit; och landtmätarna hafva därvid själfva

med styrka framhållit och betonat ej endast det trängande behofvet af

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

en vida mera omfattande yrkesutbildning än den nuvarande utan ock

det berättigade i krafvet härpå såväl från landtmätarnas egen som från

allmänhetens sida.

Redan på grund af dessa från skilda håll framkomna samstämmiga

uttalanden i ämnet anser jag åtgärder med det snaraste böra vidtagas

för att härutinnan åstadkomma en förändring till det bättre.

Härtill kommer ytterligare, att rikets landtmätare genom den omorganisation

af landtmäteristaten, som från och med ingången af innevarande

år blifvit genomförd, kommit att i så måtto intaga en annan ställning

än hittills, att de numera icke, såsom tillförene delvis varit fallet, kunna

betraktas såsom enskilda yrkesutöfvare, hvilka själfva hafva att sörja för

förvärfvandet af de mera omfattande kunskaper, som i allt större utsträckning

kräfvas af dem. I och med det att det öfvervägande antalet landtmätare

öfvergå tt till aflönade statstjänstemän, torde staten hafva ikläd t

sig ökad förpliktelse att tillse, att möjlighet beredes dem att genom en af

statsmakterna anordnad och bekostad undervisning vinna den mångsidiga

utbildning, som står andra yrkesutöfvare till buds och hvarförutan de icke

kunna nöjaktigt utföra sina ofta maktpåliggande och för åstadkommande

af ordnade äganderättsförhållanden så betydelsefulla åligganden.

Särskilt synes mig allmänheten numera hafva större såväl anledning

som rätt att i detta afseende ställa ökade fordringar på staten,

sedan — såsom äfven skiftesstadgekommittén framhållit — jordägaren

icke längre har samma rättighet som hittills att själf bestämma, af hvilken

landtmätare eu sökt förrättning skall utföras.

Att de gjorda framställningarna om vidtagande af erforderliga

reformer i den nuvarande landtmäteriundervisningen hittills icke ledt till

åsyftadt resultat, har, såsom det af den i det föregående lämnade utredningen

framgår, hufvudsakligen berott därpå, att frågan härom blifvit

sammankopplad med och dess afgörande i viss mån gjorts beroende af

andra undervisningsfrågor. Detta hinder synes mig emellertid icke

numera behöfva föranleda ytterligare uppskof. Förslaget att förlägga

en del af landtmäteriundervisningen till Ultuna landtbruksinstitut har

genom den i ärendet förebragta utredningen visat sig vara förenadt

med så afsevärda kostnader och så stora olägenheter, att ett fortsatt

vidhållande af detta yrkande icke synes böra ifrågasättas. Och hvad

angår den likaledes framkastade tanken att inordna landtmäteriundervisningen

i en för flera hvarandra mer eller mindre närliggande yrkesområden

gemensam högre utbildningsanstalt, torde — om och när en

dylik anstalt upprättas — den omständigheten, att åt landtmäteriundervisningen

redan på förhand gifvits den omfattning, som befunnits nödvän
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 186.

dig, icke behöfva hindra genomförandet af denna tanke. Själfva den

egentliga undervisningen, dess omfattning, planläggning in. m. skulle

därigenom icke komma att rubbas; det blefve endast sättet för anskaffandet

af erforderliga lärarkrafter, den yttre organisationen och hvad därmed

står i samband, som komme att häraf mer eller mindre påverkas.

Under alla förhållanden synes det mig icke tillrådligt att, då någon

dylik gemensam ^bildningsanstalt icke för närvarande finnes att tillgå,

uppskjuta ordnandet af landtmäteriundervisningen, till dess en sådan

anstalt kan komma till stånd.

Det förslag till en utvidgad undervisning, som af de sakkunniga

blifvit utarbetadt, skulle säkerligen på ett varaktigt och fullt tillfredsställande

sätt lösa föreliggande undervisningsfråga. Då jag emellertid

detta oaktadt endast med de af landtmäteristyrelsen gjorda förändringarna

i organisation och kostnadsberäkning anser mig böra biträda förslaget,

har detta sin grund däri, att det, innan någon anstalt finnes att tillgå,

till hvilken undervisningen kan förläggas, synes mig lämpligt att

ordna det hela på det mera provisoriska sätt, som landtbruksstyrelsens

förslag innebär. Detta sistnämnda ställer sig äfven i flera afseenden

billigare.

Beträffande själfva undervisningens omfattning öfverensstämma de

båda förslagen i stort sedt. Då den här föreslagna utvidgningen möjligen

kan förefalla väl omfattande, i all synnerhet vid en jämförelse med den

hittills meddelade undervisningen, tillåter jag mig påpeka dels denna senare

icke undergått några mera genomgripande förändringar under de många

år som förflutit, sedan den erhöll sin nuvarande form, oaktadt de senaste

årens utveckling på landtmäteriets område och de allt större fordringar,

som ställas på en landtmätares duglighet, väl skulle hafva motiverat

dylika förändringar, dels ock att man, för att bereda landtmätare tillfälle

att vinna insikt i de nya mätningsmetoder, af Indika — såsom i

det föregående blifvit framhållet — hvarje landtmätare numera måste

kunna begagna sig, under dessa sista år sett sig nödsakad att, vid sidan

af den egentliga landtmäteriundervisningen, anordna särskilda fristående

kurser, hvarigenom den viktigaste och mest kräfvande delen af landtmätarnas

utbildning — den geodetiska — redan nu kommit att i många

fall taga i anspråk ungefär lika lång tid som den nu föreslagna obligatoriska

kursen. Skillnaden i omfattningen af undervisningen kan sålunda

sägas i viss mån vara mera skenbar än verklig.

Vid en dylik jämförelse torde hänsyn också böra tagas därtill, att

enligt det nu föreliggande förslaget till landtmäteriundervisningens ordnande

en del af den praktiska utbildning, som nu meddelas hos enskilda

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

landtmätare, skulle komma att ställas i samband med den teoretiska

undervisningen, en anordning, som visserligen skulle komma att erfordra

i någon män ökadt bidrag af statsmedel men som dock från flera synpunkter

sedt säkerligen skulle medföra afsevärda fördelar. De enskilda

landtmätarnas vilja ocli förmåga att meddela de hos dem anställda

eleverna en tillfredsställande praktisk utbildning är gifvetvis mycket

olika, och mången gång torde de vid valet af elevarbeten fästa större

afseende vid arbetets för dem mer eller mindre inkomstbringande natur

än vid dess betydelse från speciell undervisningssynpunkt.

Om man betraktar den trigonometriska kurs, som hittills hållits

endast vissa år och som då varit frivillig, såsom ett nödvändigt led i

en landtmätares utbildning — en uppfattning, hvarom delade meningar

numera knappast torde råda — måste en blifvande landtmätare för närvarande

beräkna en utbildningstid efter aflagd studentexamen af i rundt

tal fyra år, däraf två hela år såsom elev hos landtmätare och återstoden

af tiden för genomgående af de båda nu skilda kurserna: den för landtmäteriexamens

afläggande och den trigonometriska, hvilka hvar och en

kunna sägas taga i anspråk ett läsår. De sakkunniga hafva i sitt al

mig i det föregående refererade betänkande gjort en sammanställning

rörande utbildningstiden enligt deras af såväl landtmäteristyrelsen som

skiftesstadgekommittén tillstyrkta förslag, af hvilken framställning framgår,

att utbildningen enligt detta förslag — äfven om den frivilliga

kulturtekniska kursen medräknas — icke kommer att kräfva mer tid

än nu. Det här föreliggande förslaget synes mig alltså icke endast äga

den förtjänsten, att det undanröjer de brister, hvilka vidlåda den nuvarande

utbildningen; därtill kommer ock — och detta förtjänar särskildt

framhållas — att man vinner det mål man vill nå utan någon förlängning

i utbildningstiden, endast genom att bättre tillvarataga en för den

blifvande landtmätaren alltid dyrbar tid.

Då det numera å ena sidan måste ställas stora fordringar på

hvarje landtmätares såväl geodetiska som rättsliga utbildning, medan å

andra sidan endast vissa landtmätare i sin verksamhet äro i behof af

agrikulturtekniska insikter, synes det mig fullt riktigt att, såsom i föreliggande

förslag skett, ur den obligatoriska geodetiskt-rättsliga kursen utbryta

de kulturtekniska ämnena samt förlägga desamma till en särskild

frivillig kurs. Därigenom vinnes icke endast, att den kräfvande undervisningen

i de viktiga ämnen, som ingå i förstnämnda kurs, kan — utan

att behöfva taga alltför lång tid i anspråk — utvidgas så, som förhållandena

synas påkalla, utan ock att åt den hittills alltför knapphändiga

undervisningen i kulturteknik kan gifvas den omfattning, att de på

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

landsbygden arbetande landtmätarnas behof af mera ingående kunskaper

i de härunder ingående olika ämnena blir fullt tillgodosedt. Då

frågan om landtmäteriundervisningens reformering vid de allmänna

landtmätarmötena varit föremål för diskussion, har landtmätarnas bristfälliga

insikter i sistnämnda ämnen framhållits som en mycket kännbar

olägenhet, särskildt med hänsyn till de ökade anspråk "på en noggrann

gradering af ägor vid skiftesförrättningar, som i allt högre grad

gjort sig gällande. Och, såsom landtmäteristyrelsen i sitt utlåtande

öfver de sakkunnigas förslag anfört, hafva under intrycket häraf upprepade

framställningar hos styrelsen blifvit gjorda af på eget ansvar

arbetande landtmätare om åtgärders vidtagande för att snarast möjligt

afhjälpa denna olägenhet.

Vidare har skiftesstadgekommittén betonat, hurusom ökade kraf

måste ställas på landtmätarnas kunskaper särskildt i rättskunskap och i

de till kulturteknik hänförliga ämnena, om en ny skifteslagstiftning i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af kommittén preliminärt utarbetadt

förslag komme till stånd.

Äfven landtbruksstyrelsen har i sitt senast afgifna utlåtande framhållit

behofvet för landtmätarna af mera ingående kulturtekniska insikter,

särskildt för ett riktigt verkställande af ägoregleringar och skiftesläggningar

samt för att bedöma, i hvilka fall jordförbättringar kunna i

sammanhang med skiftesförrättningar verkställas. Det är gifvetvis för

att öka landtmätarnas kompetens härutinnan, som den kulturtekniska

kursen blifvit föreslagen. Så stor som skillnaden, äfven om denna kurs

kommer till stånd, fortfarande kommer att blifva mellan landtbruksingenjörernas

och landtmätarnas utbildning i fråga om upprättandet af

planer för vattenregleringsföretag m. in., synes mig uppenbart att det

äfven framdeles kommer att blifva de förra, hvilka i regel komma att

anlitas vid utförande af dessa företag.

Såväl de sakkunniga som landtmäteristyrelsen hysa ungefär samma

mening angående den tid, som bör anslås för genomgående af de särskilda

kurserna; och med hänsyn icke endast till de många olika läroämnen,

som måste ingå i dessa kurser, utan ock till de grundliga insikter,

som knifvas i hvart och ett af dem, synes mig de sålunda föreslagna

tiderna vara väl afpassade efter det föreliggande behofvet.

Beträffande fördelningen af antalet timmar å dessa olika ämnen

skilja sig de båda förslagen i flera punkter. Då emellertid undervisningsplan

för hvar och en af de särskilda kurserna torde böra fastställas

af Kungl. Maj:t, och då nämnda fördelning sålunda framdeles kommer

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

att blifva föremål för Kungl. Maj:ts afgörande, saknar jag anledning

att nu ingå på närmare pröfning af dessa detaljer.

Frågan om landtmäteriundervisningens ordnande skulle enligt nu

föreliggande förslag i så måtto icke erhålla sin slutliga lösning, att det

fortfarande komme att stå oafgjordt, huruvida undervisningen med fördel

skulle kunna inordnas i en blifvande, äfven för andra yrkesutöfvare

afsedd högre undervisningsanstalt. Då emellertid någon dylik anstalt

icke för närvarande finnes att tillgå och denna fråga sålunda icke nu

kan afgöras, synes det mig lämpligt att, på sätt landtmäteristyrelsen

föreslagit, tillsvidare fylla behofvet af lärarkrafter genom anställande af

endast tillfälliga dylika, för hvilka ersättningen skulle komma att utgå

med visst belopp för undervisningstimme. Mot de härvid af landtmäteristyrelsen

föreslagna ersättningsbeloppen har jag icke något att

erinra, men antar dock, att vid undervisningsplanernas definitiva fastställande

vissa jämkningar i de nu angifna slutsummorna kunna visa

sig erforderliga.

Ej heller mot öfriga i landtmäteristyrelsens förslag upptagna utgiftsposter

finner jag anledning till annan anmärkning än att, då närmare

bestämmelser af Kungl. Maj:t träffas angående användningen af

det anslag för nu ifrågavarande ändamål, som af Riksdagen kan komma

att beviljas, äfven beträffande de för dessa poster beräknade särskilda

beloppen vissa förändringar inom den beräknade slutsumman möjligen

komma att befinnas nödvändiga.

För bestridande af en del utgifter, som sammanhänga med undervisningens

bedrifvande, hafva de sakkunniga i sitt förslag till stat beräknat

särskilda belopp. Då de mest betydande bland dessa utgifter,

såsom för hyra och expenser, anskaffning af instrument och inventarier

m. m., dels svårligen på förhand låta sig till beloppet bestämmas, dels

icke torde årligen komma att utgå med samma belopp, synes mig lämpligt

att, på sätt landtmäteristyrelsen föreslagit och såsom hittills i vissa

fall ägt rum, härför anlita nionde hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier,

expenser, ved m. m., från hvilket såväl landtmäteristyrelsens som

länslandtmäterikontorens samtliga utgifter af ifrågavarande slag nu bestridas.

Närmare föreskrifter angående den utsträckning, hvari anslaget

får för nu ifrågavarande ändamål användas, torde årligen höra meddelas

i sammanhang med fastställande af stat för undervisningen. Gifvet är

att af detta anslag icke kan tagas i anspråk något belopp till arfvode

åt lärare o. d.

Hvad landtmäteristyrelsen anfört i fråga om inskränkning under

de närmaste åren i undervisningen i vissa ämnen och häraf föranledd

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

minskning under samma tid i den beräknade årskostnaden finner jag

mig likaledes kunna biträda.

Då, under förutsättning af att anslag af Riksdagen beviljas för

undervisningens ordnande, på sätt jag här föreslagit, medel för ändamålet

torde böra finnas att tillgå redan under innevarande höst, då kurserna

skola taga sin början, torde hos Riksdagen böra begäras rätt för

Kungl. Maj:t att, af hvad som för år 1911 anvisas, redan under innevarande

år af tillgängliga medel förskjuta erforderligt belopp, hvilket af

landtmäteristyrelsen beräknats till 8,500 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag alltså, att

Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1911 till Kungl. Maj:ts förfogande ställa

ett anslag af 33,300 kronor att användas till landtmäteriundervisningens

ordnande och bedrifvande under läsåret 1910—1911 i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med landtmäteristyrelsens sistberörda förslag, med rätt

för Kungl. Maj:t att utaf sagda belopp under år 1910 af tillgängliga

medel förskottsvis för ändamålet utanordna erforderligt belopp.

Till denna af statsrådet öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna nådigt bifall och förordnade,

att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga

. . . till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen

aflåtas.

Ur protokollet:

Axel Lekander.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTBYCKEM-AKTIEBOLAG, 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1910:110 Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till landtmäteriundervisningens ordnande. s. 3 i texten