Sök i Ratio Lex

Angående anläggning af statsbana från Lappträsk till Veittijärvi in. in.)

1910-04-15 · 46 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:191, Angående anläggning af statsbana från Lappträsk till Veittijärvi in. in.)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

1

N:o 191.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

anläggning af statsbana från Lappträsk till Veittijärvi

in. in.) gifven Stockholms slott den 15 april 1910.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att, under förbehåll att de i statsrådsprotokollet förutsatta villkor om

kostnadsfri upplåtelse af mark m. m. iakttagas,

dels besluta anläggning af en statsbana från Lappträsk till Veittijärvi

och i sammanhang därmed byggande af utfartsväg från Keräsjoki,

med rätt för Kungl. Maj:t att närmare förordna om de orter, järnvägen

bör genomgå;

dels ock för ändamålet till utgående från riksgäldskontoret anvisa

150,000 kronor för år 1910 och 980,000 kronor för år 1911.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hugo Hamilton.

Bil. till liiksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afl. 143 Höft. (N:o 191.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fortsättning''

af

norra stambanan.

Tidigare åtgärder.

Järnvägen

Bod en—

Morjärv.

Kängl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 191.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms

slott den 15 april 1910-

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve ''Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWAKTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensyård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

Då jag nu går att för Kungl. Maj:t framlägga förslag till norra

stambanans fortsättande från Lappträsk, anhåller jag att till en början

få i korthet erinra om hvad förut i detta ärende förekommit.

Med underdånig skrifvelse den 21 november 1894 öfverlämnade

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län en af samma läns

landsting gjord underdånig ansökning, att Kungl. Maj:t täcktes anbefalla

undersökning af terrängförhållandena för en järnvägsanläggning

mellan Boden och Torne älf samt aflåta proposition till Riksdagen om

lämpligt anslag för fortsatt byggande af norra stambanan till riksgränsen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

Uti däröfver den 30 april 1895 afgifvet underdånigt utlåtande an- t. f. chefens

förde dåvarande t. f. chefen för generalstaben, bland annat, att han fors^“a1''

ansåge sig icke kunna på militära skäl afstyrka förslaget. yttrande

Hvad beträffade spörsmålet om den riktning, hvari norra stam- den 13g°95aprl1

banans framdragande till riksgränsen borde ske, syntes tre dylika riktningar

med något fog kunna ifrågasättas, nämligen:

en nordlig linje öfver Ofverstbyn (vid Råne älf), Ofver-Kalix till

Niemis (invid Torne älf, ungefär .10 kilometer söder om Ofver-Torneå

kyrkby);

en midtellinje öfver Niemifors (vid Råne älf), Ytter-Morjärv (vid

Kalix älf) till Korpikyla (vid Torne älf, ungefär midt emellan Hietaniemi

och Karl Gustafs kyrkbyar) samt

en sydlig linje, en kustlinje, öfver Melderstein (vid Råne älf),

Hvitåfors, Neder-Kalix till Haparanda.

Af dessa linjer förordade t. f. chefen för generalstaben afgjordt

den s. k. midtellinjen.

Sedan ledamöterna af Riksdagens Andra kammare för Norrbottens Kungl. Majits

län O. H. Ström och C. J. Mustaparta, hvilka redan vid 1894 års

riksdag väckt motion i fråga om stambanans utsträckning till Hapa- utlåtande

randa, utan att förslaget vunnit Riksdagens bifall, uti eu till Kungl. den11g995juni

Maj:t ingifven skrift gjort enahanda framställning, afgaf Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Norrbottens län, till följd af nådig remiss, den

19 juni 1895 underdånigt utlåtande i ämnet och anförde därvid beträffande

den sträckning, hvari järnvägen skulle framdragas, att Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, som i likhet med t. f. chefen för generalstaben

hölle före, att den åt honom angifna kustlinjen icke lämpligen

kunde väljas, och som, hvad anginge själfva ändpunkten för den blifvande

järnvägen, icke tilltrodde sig att jäfva de grunder, som föranledt

honom till det uttalandet, att Haparanda stad från strategisk synpunkt

icke kunde anses för någon lämplig slutpunkt, för egen del förordade

den af t. f. chefen för generalstaben föreslagna midtellinjen.

Den 14 oktober 1895 afgaf järnvägsstyrelsen infordradt under- Jämrägsstydånigt

utlåtande i ämnet, därvid styrelsen anförde, bland annat, följande, kittande

En järnväg, anlagd i den af t. f. chefen för generalstaben föror- den uoktober

dåde riktningen från Boden eller dess närhet öfver Kalix älf till Korpikylä

vid Torne älf, kunde visserligen ej påräkna någon afsevärdt större

trafik än den å en kustbana möjligen uppstående, men skulle på

grund af sitt läge och därigenom att den komme att inuti landet korsa

flera vid hafvet utmynnande vägar dock medföra större fördel för länet

i dess helhet än någon af de andra föreslagna linjesträckningarna, ity

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts

beslut den 19

juni 1896.

Järnvägssty
relsens
utlåtande

den

31 december

1896.

1897 års proposition.

Kungl. Maj:ts. Nåd. Proposition N:o 191.

att befolkningen såväl norr som söder om järnvägen i sådant fall kunde

draga afsevärd nytta af densamma. Därtill komma, att, enligt t. f.

chefens för generalstaben yttrande, denna linjesträckning ej skulle medföra

allt för stora olägenheter i strategiskt afseende; och styrelsen

ansåg därför, att fullständiga undersökningar för norra stambanans fortsättning

till gränsen mot Finland i första rummet borde afse en sträckning

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den föreslagna midtellinjen.

Enär det emellertid på anförda skäl kunde ifrågasättas, att järnvägen

droges till Haparanda i stället för till Korpikylä, ansåg styrelsen, att,

i samband med undersökningen af linjen från Boden öfver Forsbyn till

Korpikylä, sådan äfven borde verkställas för en järnvägslinje från Boden

öfver Forsbyn till Haparanda.

Vid underdånig föredragning den 19 juni 1896 uppdrog Kungl.

Maj:t åt järnvägsstyrelsen att gå i författning om upprättande af fullständig,

af kostnadsförslag åtföljd plan för norra stambanans framdragande

på andra sidan Lule älf med lämplig utgångspunkt från Bodens

station eller en i närheten häraf belägen punkt och hufvudsakligen i

den riktning, som vore angifven medelst den af t. f. generalstabschefen

förordade s. k. midtellinjen, dock att denna undersökning tills vidare

och intill dess Kungl. Maj:t kunde finna skäl meddela vidare förordnande

ej finge utsträckas längre än till Forsbyn i närheten af Kalix älf.

Sedan de sålunda anbefallda undersökningarna bragts till slut,

öfverlämnade järnvägsstyrelsen med underdånigt utlåtande den 31 december

1896 plan- och profilritningar samt kostnadsförslag rörande

sträckningen för norra stambanans fortsättande från Boden till Forsbjm,

därvid styrelsen åt anförda skäl hemställde, att banan ej skulle bringas

till utförande längre än till Ytter-Morjärv vid Kalix älf.

Då ärendet därefter den 26 februari 1897 föredrogs inför Kungl.

Magt, yttrade dåvarande chefen för civildepartementet, bland annat,

följande.

Då man under de senare åren utdragit stambanenätet norrut genom

öfre Norrland till Boden, hade det hufvudsakliga skälet varit, att man

velat bereda dessa till följd af sin aflägsenhet synnerligen ogynnsamt

ställda, men med rika utvecklingsmöjligheter utrustade trakter förmånen

af den mäktiga häfstång för framåtskridande, som en järnväg alltid

innebure. Samma skäl talade kraftigt för järnvägens fortsättande genom

de delar af Norrbotten, som ännu icke kommit i åtnjutande häraf, till

riksgränsen. Därtill komme beträffande området närmast gränsen, att

befolkningen till stor del vore af finskt ursprung eller åtminstone talade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

5

finskt språk. En järnvägsförbindelse med det öfriga landet torde

otvifvelaktigt komma att verksamt bidraga till att närmare förbinda

denna befolkning med landets öfriga invånare samt att i dessa trakter

utbreda svenskt språk och svensk kultur och hade således äfven i detta

afseende en stor betydelse.

På hemställan af departementschefen beslöt Kungl. Maj:t att i

nådig proposition föreslå Riksdagen att, under förbehåll att af Norrbottens

läns landsting gjorda åtagande ifråga om kostnadsfri upplåtelse

af mark m. m. iakttoges, besluta anläggning af en statsbana från Boden

till Ytter-Morjärv samt i sammanhang därmed anläggning af landsväg

från Boden till Forsbyn.

Kungl. Maj:ts framställning om anläggning af nyssnämnda statsbana

blef af Riksdagen enligt skrifvelse den 18 maj 1897 bifallen,

hvaremot Kungl. Maj:ts förslag om anläggning i sammanhang med

berörda bana af landsväg från Boden till Forsbyn, hvilken anläggningansågs

utan någon olägenhet kunna tills vidare anstå, icke vann Riksdagens

bifall.

Inför Kungl. Maj:t anförde den 29 november 1901 dåvarande

chefen för civildepartementet, att, då statsbanan mellan Boden och

Morjärv vore afsedd att fullbordas under loppet af år 1902, tiden syntes

vara inne att vidtaga förberedande åtgärder för berörda banas fortsättning

från Morjärv mot riksgränsen. Departementschefen hemställde

fördenskull, att järnvägsstyrelsen måtte bemyndigas låta verkställa

undersökning för statsbanans framdragande från Morjärv till Karungi

by i Karl Gustafs socken.

I sammanhang därmed meddelade departementschefen, att omfattande

utredning angående de sträckningar, som från militär synpunkt

kunde ifrågasättas vid ett framdragande af statsbanan från Morjärv till

finska gränsen, eventuellt till anslutning med finska järnvägsnätet, redan

på föranstaltande af militär myndighet verkställts under loppet af åren

1900 och 1901. Resultatet af denna utredning hade blifvit, att den

riktigaste sträckningen för järnvägen vore dess framdragande från

Morjärv i nästan rak östlig riktning till trakten af Karungi by och

därifrån i sydlig riktning på 2 å 3 kilometers afstånd från Torne älf

till midt för Jylhäkoski, hvarest älfven kunde öfvergås.

Med bifall till hvad departementschefen hemställt uppdrog Kungl.

Maj:t åt järnvägsstyrelsen att gå i författning om upprättande af fullständig,

af kostnadsförslag åtföljd plan för statsbanebyggandets fortsättning

från Morjärv till Karungi by.

Riksdagens

beslut år

1897.

Järnvägen

Morj ärv—

Lappträsk.

Departementschefens

yttrande

den 29

november

1901.

Kungl. Majrts

beslut den 29

november

1901.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Järnvägsstyrelsens

utlåtande

den 17

december

1902.

Chefens för

generalstaben

utlåtande den

15 januari

1903.

Förnyad

framställning

af stadsfullmäktige

i

Haparanda.

Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 191.

Med underdånigt utlåtande den 17 december 1902 öfverlämnade

järnvägsstyrelsen plan- och profilritningar jämte tillhörande kostnadsförslag

rörande, bland annat, statsbanans fortsättning från Morjärv till

Karungi,

Styrelsen anförde emellertid tillika, att styrelsen, som det tillkomme

att ur trafikteknisk synpunkt bedöma banans sträckning, dock i anslutning

till den åsikt, som styrelsen gjort gällande i sitt underdåniga

utlåtande af den 14 oktober 1895, ansett sig böra ifrågasätta, huruvida

icke de militära fordringarna kunde anses blifva på tillfyllestgörande

sätt tillgodosedda, om banan, med bibehållande i hufvudsak af den nu

utstakade riktningen mellan Morjärv och Lappträsk, från sistnämnda plats

erhölle en sträckning någorlunda direkt på Haparanda, och meddelade

styrelsen, att tekniska svårigheter icke iorelåge för stambanans framdragande

från Lappträsk till Haparanda.

Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 15 januari 1903 förordade

chefen för generalstaben järnvägens dragande till Karungi.

Kungl. Maj ds befallningshafvande i Norrbottens län inkom därefter

med infordradt underdånigt utlåtande af den 10 oktober 1903 och

öfverlämnade därvid eu till Kungl. Majd ställd skrift, häruti utsedda

ombud för stadsfullmäktige i Haparanda i underdånighet anhållit om

undersökning för anläggning af eu järnväg från Morjärv direkt till

Haparanda eller, om detta icke kunde bifallas, från Lappträsk direkt

till Haparanda.

I berörda af ombuden för Haparanda stadsfullmäktige ingifna skrift

anföres till stöd för ansökningen följande.

Sedan stambanan Boden—Morjärv blifvit färdig och för allmän

trafik upplåten, skulle enligt ursprungliga planen nästa steg blifva en

fortsättning till riksgränsen för att bereda Tornedalen en tidsenlig

samfärdsel med eget land och genom samtrafik med finska stambanan

förmedla en betydande person- och varutrafik från och till Finland och

Ryssland. Då finska banans ändpunkt vid Torne älf vore bestämd

och eu stor järnvägsstation som bäst hölle på att inrättas å ett inköpt

hemman på östra sidan af Torne älf midt emot Torneå stad, dit banan

blefve färdig hösten år 1903, hade Haparanda stads invånare hoppats,

att den svenska stambanan skulle få sin slutstation vid Haparanda stad.

Denna förhoppning hade öfvergått till nära nog visshet, så att samhället

under senare åren vidtagit flera med betydliga kostnader förenade

anordningar för att på ett värdigt sätt möta de nya förhållanden,

som skulle uppstå genom banans framdragande till staden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Kungl. Mcij.is Nåd. Proposition N:o 191.

Emellertid hade genom järnvägsstyrelsens försorg undersökning

blifvit verkställd och kostnadsförslag upprättats för banans fortsättning

från Morjärv till Torne älf med slutpunkt i närheten af Karungi Isyrka,

2 V2 mil norr om Haparanda, utan att någonting tydde på, att eu vidare

fortsättning till Haparanda kunde förväntas; och det hade försports, att

banan i följd af militära skäl icke kunde från Morjärv dragas närmare

kusten och i ingen händelse sluta vid Haparanda, hvithet allt väckt en

förklarlig oro och förstämning i samhället.

Frånseende de militära skälen, som numera af många framstående

militärer ej ansåges hafva någon stor betydelse eller vore mycket omtvistade,

talade synnerligen kraftiga skål för banans byggande direkt

till Haparanda.

Nekas kunde väl ej, att just från Haparanda hade Tornedalens

finska befolkning fått den fosterländskhet och svenska åskådning samt

kärlek till svenska språket, som onekligen funnes hos folket, trots allt

hvad från finsk sida gjorts för att motarbeta svensk kultur hos detsamma.

I stadens undervisningsanstalter hade många finsktalande fått

sin uppfostran och från samma anstalter hade alla lärare och lärarinnor

utgått, livilka meddelade befolkningens barn kunskap i svenska språket

och svenska historien. All handel med invånarna i Tornedalen och

sydligare trakter hade förmedlats genom Haparanda. Men om ändpunkten

för banan blefve Karungi eller någon plats i närheten häraf,

måste handeln söka sig utfartsvägar invid järnbanan och den mission

i kulturellt hänseende, staden hittills haft, blifva betydelselös. Som alla

förutsättningar för befolkningens i staden uppehälle och fortkomst försvunne,

måste befolkningen minskas och staden blifva en obetydlig ort

i en afkrok, som ej besöktes af andra än tjänstemän, hvilka ovillkorligen

måste dit. Med hänsyn till att där funnes ordnade förhållanden

i fråga om tull, rättsskipning, post, telegraf m. in. äfvensom att transport

af kol för järnvägens och blifvande industriella verks behof underlättades

genom stadens hamnar, som kunde vid behof förbättras, förefölle

det äfven ur ekonomisk synpunkt och för blifvande samtrafiken mellan

båda länderna särdeles fördelaktigt, om Haparanda blefve banans ändpunkt

och öfvergången i närheten häraf. Val hade ock sagts, att platsen

för den blifvande järnvägsbron öfver Torne älf vore ur militärisk

synpunkt af mycken vikt, men då Torne älf under 7 å 8 månader

hade en så bred naturlig bro som från Kilpisjärvi till flodens utlopp,

syntes det som man skulle hafva öfverskattat betydelsen af platsen för

järnvägsbron.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 191.

Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes

utlåtande

den 10 oktober

1903.

För egen del anförde Kungl. Maj:ts befallningshafvande, under

framhållande af nämnda järnvägsanläggnings stora betydelse för orten,

att genom att förlägga banans slutpunkt till Karungi några mera

afsevärda fördelar icke komme att tillskyndas Tornedalen i sin helhet

än de, som vunnes genom banans dragande till Lappträsk. De fördelar,

som skulle beredas Tornedalen genom att banans slutpunkt förlädes

till Karungi, skulle förnämligast komma till godo de fyra byarna Karungi,

Kukkola, Korpikylä och Vitsaniemi.

De fördelar, som genom järnvägens utsträckning tillfördes Tornedalen,

komme att till största delen motvägas, ja uppvägas af de olägenheter

och skadliga verkningar, som med skäl kunde befaras uppkomma

genom förläggande af banans slutpunkt till trakten af Karungi.

Det kunde nämligen med största sannolikhet antagas, att den finska

statsbanan komme att utsträckas till den svenska banans slutpunkt för

att den förra skulle kunna komma i åtnjutande af de fördelar, som en

förbindelse med svenska statsbanan erbjöde. Sedan denna förbindelseled

blifvit upprättad, skulle de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

antydda olägenheterna komma att visa sig.

I trots af de billiga järn vägsfraktsatser, som beredts Norrland och

Norrbotten i förhållande till öfriga delar af Sverige, hade det dock visat

sig, att transporten af tyngre varor söderifrån ställde sig billigare sjöledes

än med järnväg. De ifrågavarande tyngre förnödenheterna, såsom

mjöl, gryn, kaffe, socker, potatis, gödningsämnen med mera, som infördes

för befolkningen i Tornedalen, torde därför äfven efter statsbanans

uppdragande till Torne älf komma att billigare transporteras sjöledes

till någon ort vid Bottniska vikens nordligaste kust för att sedermera

å järnväg uppföras till de trakter, där densamma slutade.

Med största säkerhet kunde därför antagas, att införandet af dylika

varor, som förut försiggått öfver Haparanda, därefter komme att ske

öfver Torneå stad, då denna satts i järnvägsförbindelse med de orter,

hvarifrån varorna kunde å närmaste landsväg föras till bestämmelseorterna.

Äfven om denna införsel delvis kunde tänkas äga rum genom

svenska köpmän, komme nog största delen af handeln å Karl Gustafs

socken och de norr därom belägna orterna att gå till finska och i Finland

bosatta köpmän, hvilka trots de svårigheter, som tullförhållandena

vållade, skulle lägga under sig all den större handeln i Tornedalen.

Då lifliga handelsförbindelser vore ägnade att främja och framkalla inflyttningar,

skulle med visshet under de gifna förutsättningarna Tornedalen

icke undgå att komma under ett stort och mäktigt inflytande från

finska köpmäns sida.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

9

De med god framgång påbörjade sträfvandena att göra de svenska

gränsborna delaktiga jämväl af svensk odling och svenskt språk skulle

härigenom äfventyras och bringas i beaktansvärd fara.

De stora olägenheter, som den tyngre godstrafikens drifvande öfver

till Finland skulle framkalla, syntes äfven komma att göra sig gällande

beträffande den persontrafik, som måste äga rum emellan öfre Tornedalens

invånare, å ena, samt domsagans och fögderiets i Haparanda

bosatta ämbetsmän och de där befintliga två bankinrättningarna och

läroverken, å andra sidan. På grund af de bättre kommunikationsmedlen

skulle helt visst äfven persontrafiken drifvas öfver till Finland.

Skulle däremot statsbanan från Lappträsk dragas till Haparanda,

skulle de anmärkta missförhållandena icke uppstå utan all samfärdsel

inom Tornedalen kunna försiggå inom svenskt område.

För att sätta den öfre Tornedalen i eu önskad nära förbindelse

med det öfriga Sverige skulle en billigare byggd järnvägr kunna utgå

från Lappträsk till Matarengi rätt betydliga kyrkoby inom Öfver-Torneå

socken. De härigenom lättade kommunikationerna skulle med all säkerhet

på ett synnerligen mäktigt sätt bidraga till att främja och stärka

svensk odling samt svenskt språk och sinnelag inom den öfre Torneclalen.

Med skrifvelse den 30 november 1903 öfverlämnades utdrag af

protokoll, hållet vid kommunalstämma med Karl Gustafs socknemän

den 15 i samma månad, utvisande att socknemännen därvid beslutat

uttala den åsikt, att Karungi eller någon punkt i närheten norr därom

vore den för järnvägen lämpligaste slutpunkten. Med denna sträckning

komme järnvägen att framdragas genom flera större byar och stora

odlingsbara vidder kortaste vägen till Tornedalens bördigaste trakt.

Stambanan skulle därigenom komma in i själfva hjärtat af den s. k.

finnbygden och denna bygd skulle därigenom komma i direkt och

sjelfständig förbindelse med de centrala delarna såväl inom länet som

inom riket utan någon förmedlande punkt eller öfvergångsstation. De

väldiga byarna Kukkola, Karungi, Korpikylä, Vitsaniemi och Koivukylä,

hvilka upptoge en bebyggd odlad sträcka utefter gränsälfven af omkring

fem mil, skulle genom en sådan närhet till banan gå en storartad

utveckling till mötes, då jordmånen vore utmärkt och alla förutsättningar

funnes, att ett högt uppdrifvet jordbruk och en framstående

boskapsskötsel skulle kunna nppnås. Därigenom komme jämväl alla

rimliga anspråk å järnvägen med hänsyn till Tornedalens kultivering

att tillfredsställas. Droges norra stambanan från Lappträsk direkt

österut mot kusten, komme linjen att gå genom byarnas utskiften och

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. Ilo Höft. 2

Yttrande af

Karl Gustafs

socknemän.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Ansökning a:

Neder-Kalix

socknemän.

1904 års

proposition.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 191.

mindre odlingsbara marker, hvarigenom dess kulturella verkningar för

socknemännen blefve mindre effektiva.

Uti en till Kung! Maj:t ställd skrift hemställde Neder-Kalix socknemän,

jämlikt beslut å kommunalstämma med socknen den 8 november

1903, att, innan nådig proposition om stambanans fortsättning till

Torne älf för Riksdagen framlades, undersökning af en af baningenjören

Oscar Wickman år 1895 uppgången järnvägslinje från Forsbyn direkt

till Haparanda måtte verkställas.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 12 januari

1904 anförde dåvarande chefen för civildepartementet, bland annat,

följande.

En järnvägsförbindelse mellan öfre Norrland och det öfriga landet

utgjorde det nödvändiga underlaget för ett kraftigt befordrande af odling

och framåtskridande i dessa aflägset belägna trakter, som emellertid

ingalunda saknade möjligheter till en ganska rik utveckling. En

sådan förbindelse skulle ock tjäna till att med det öfriga landet närmare

förbinda den till större delen finsktalande befolkningen i denna

landsdel och bidraga till utbredande därstädes af svenskt språk och

svensk kultur. Förbises borde icke heller, att genom järnvägens framdragande

till riksgränsen och den möjlighet, som därmed öppnades för

vinnande af förbindelse med det finska järnvägsnätet, utsikt erhölles

till ej mindre en ökning af trafiken å våra nordligaste statsbanor, som

borde afsevärdt höja dessa banors afkomst, än äfven en mellanrikshandel,

som kunde blifva af stor betydelse för invånarna i dessa bygder.

Då slutligen vederbörande militära myndighet förklarat hinder icke

möta för järnvägens byggande, tvekade departementschefen icke tillstyrka

Kungl. Maj:t att hos Riksdagen göra framställning om norra

stambanans fortsättande från Morjärv till riksgränsen mot Finland.

Beträffande sträckningen för banan hade meningarna i hufvudsak

varit ense därom, att banan borde från Morjärv dragas till Lappträsk,

medan olika åsikter gjort sig gällande, huruvida vägen därifrån borde

tagas ungefär rakt öster ut till den vid Torne älf omkring 2 Va mil

ofvanför Haparanda belägna Karungi by eller banan skulle från Lappträsk

föras i sydostlig riktning till Haparanda.

I valet mellan dessa båda sträckningar syntes departementschefen

företrädet böra lämnas Karungilinjen. Medan Haparandalinjen hufvudsakligen

skulle gagna Haparanda stad, som emellertid till följd af sitt

läge vid sjön redan icke vore alldeles utan kommunikationer, skulle

man genom linjens dragande till Karungi föra den kraftiga häfstång

för utvecklingen, som en järnväg innebure, in i den tätast befolkade

delen af Tornedalen, hvilken dal otvifvelaktigt vore den trakt, som här

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

11

erbjöde de rikaste utvecklingsmöjligheter, men som nu vore i saknad

af kommunikationer. Banan skulle komma att genomlöpa störa odlingsbara

vidder, hvilkas uppodling den skulle i hög grad främja, äfvensom

bereda den finsktalande befolkningen i älfdalen en mera direkt förbindelse

med det öfriga landet än sträckningen till Haparanda, som skulle

gå i utkanten af den egentliga finnbygden. Banans stora kulturella

uppgift skulle således med denna sträckning bäst förverkligas. De af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande uttalade farhågorna för att Tornedalens

handelsförbindelser skulle helt och hållet dragas öfver till Torneå

syntes departementschefen öfverdrifna. Förhoppning syntes förefinnas,

att förhållandena skulle så utveckla sig, att dessa handelsförbindelser

komme att bibehållas inom riket. En i alla afseenden tillfredsställande

plats för öfvergången af Torne älf ansåg departementschefen hafva funnits

vid det eu mil nedanför Karungi belägna Jylhäkoski fiske. Kunde,

såsom vore att hoppas, en sammanslutning med det finska järnvägsnätet

därstädes ernås, borde de fördelar ur trafiksynpunkt, som järnvägsstyrelsen

velat vinna genom banans dragande till Haparanda, lika

fullt erhållas genom Karungilinjen. I afseende å banans förande öfver

älfven kunde emellertid då ej något förslag framläggas, enär frågan

om järnvägens anslutning till det finska järnvägsnätet måste blifva beroende

på öfverenskommelse med vederbörande främmande myndighet.

Slutligen erinrade departementschefen därom, att de militära myndigheterna

efter noggranna undersökningar å ort och ställe bestämdt påyrkat

järnvägens dragande till Karungi och därvid borde naturligtvis

det största afseende fästas.

På hemställan af departementschefen föreslog Kungl. Maj:t uti

statsverkspropositionen till 1904 års riksdag, att Riksdagen måtte besluta

dels anläggning af en statsbana från Morjärv öfver Storträsk och

Lappträsk till Karungi by, dels ock i sammanhang därmed anläggning

af landsväg från Boden till Morjärv och vidare från Morjärv till Lappträsk.

Med anledning af Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning väcktes

inom Andra kammaren två motioner, den ena af O. IT. Ström (n:r 71)

och den andra af P. Hellström (n:r 113).

Uti den förra motionen yrkades, bland annat, att Riksdagen måtte,

med afslag å Kungl. Maj:ts proposition i hvad den rörde anläggning

af en statsbana från Morjärv öfver Storträsk och Lappträsk

till Karungi samt landsväg från Boden till Morjärv och från Morjärv

till Lappträsk, i skrifvelse anhålla, att Kungl. Maj:t ville, efter

verkställd undersökning för norra stambanans fortsättning från Mor
-

Motioner vid

1904 års

riksdag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats
utskottets
utlåtande.

Kungl. Maj.is Nåd Proposition N:o 191.

järv direkt til! Haparanda, inkomma till påföljande års riksdag med

proposition om norra stambanans fortsättning från Morjärv till Haparanda.

Uti den senare motionen hemställdes, att Riksdagen, med afslag

af Kungl. Maj:ts nyssnämnda förslag i livad det afsåge anläggandet af

en statsbana från Lappträsk till Karungi, ville i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla om undersökning samt upprättande af fullständig, af kostnadsförslag

åtföljd plan för en statsbanas framdragande från Lappträsk

till Haparanda.

Uti afgifvet utlåtande (n:r 75) anförde statsutskottet, bland annat,

följande.

Till stöd lör förslaget om en utsträckning af den norrländska

stambanan fram till gränsen mot Finland hade särskildt framhållits, att

den järnvägsförbindelse, som därigenom skulle beredas dessa aflägsna

gränstrakter, ej blott skulle blifva af stor betydelse för deras ekonomiska

utveckling och framåtskridande utan äfven verksamt bidraga att

med det öfriga landet förbinda den till större delen finsktalande befolkningen

i denna landsända samt att därstädes utbreda svenskt språk

och svensk kultur. Sistnämnda förhållanden hade synts utskottet vara

af största betydelse, och det vore förnämligast med hänsyn därtill, som

utskottet funnit sig böra tillstyrka den ifrågasatta banans anläggning.

Beträffande den riktning, i hvilken banan skulle framdragas, ansåg

utskottet den af Kungl. Maj:t föreslagna linjen från Morjärv öfver Lappträsk

till Karungi vara att föredraga framför de sydligare sträckningar

med ändpunkt i Haparanda, som ifrågasatts i ofvan omförmälda motioner.

Såsom i statsrådsprotokollet påpekats, skulle sistnämnda sträckningar

framgå i utkanten af den egentliga finnbygden och hufvudsakligen

blifva till gagn för Haparanda stad, hvaremot banan genom

att dragas till Karungi skulle väsentligen främja utvecklingen af den

tätast befolkade delen af Tornedalen och bereda dess finsktalande befolkning

en direkt förbindelse med landets öfriga invånare. Banans

stora uppgift i nationellt och kulturellt hänseende skulle sålunda otvifvelaktigt

bäst vinnas med denna sträckning, en omständighet, som utskottet

ansåg böra, jämte de militära skälen, vara afgörande för valet

af densamma.

För utförande i samband med järnvägen af de föreslagna väganläggningarna

ansåg utskottet fullt giltiga skäl vara anförda i statsrådsprotokollet.

Utskottet föreslog Riksdagen besluta i öfverensstämmelse med

Kungl. Maj:ts ofvan angifna förslag i ämnet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

13

Vid utlåtandet hade afgifvits särskilda reservationer af I. Wijk Reservationer,

med flera samt af H. Andersson.

I. Wijk och lians medreservanter ansågo för sin del, att, sedan

den norrländska stambanan numera blifvit framdragen så långt i nordost

som till Morjärv vid Kalix älf, en stor del af den i svenska

gränstrakterna bosatta befolkningen borde hafva väsentlig fördel af

denna järnvägsförbindelse med rikets centralare delar. I betraktande

häraf kunde reservanterna icke finna, att hänsynen till denna befolknings

intressen borde påkalla, att stambanebyggnaden redan nu fortsattes

ända fram till gränsen. Däremot talade, bland annat, att, enligt hvad

som meddelats i det statsrådsprotokoll, som åtföljde Kungl. Maj:ts till

1897 års riksdag gjorda framställning om anläggning af statsbanan

Boden—Ytter-Morjärv, den dåvarande t. f. chefen för generalstaben

förklarat, att norra stambanans framdragande från Boden intill riksgränsen

ingalunda vore ensidigt ur militär synpunkt utan tvärtom innebure en

påtaglig försämring af vårt lands strategiska läge. Då därtill korame,

att någon afsevärd inkomst icke kunde påräknas från den nu föreslagna

järnvägen, och det sålunda icke syntes reservanterna böra ifrågakomma

att med upplånta medel bekosta dess anläggning, vore den närvarande

tidpunkten enligt deras mening ingalunda lämplig för igångsättande af

detta företag, som med ej obetydliga utgifter skulle ytterligare belasta

en redan förut hardt ansträngd budget. Reservanterna, som af ofvan

angifna skäl ansågo sig icke för närvarande böra tillstyrka fortsättande

af den norra stambanan och som därför icke hade anledning att närmare

undersöka de olika sträckningar, som för banans fortsättning till gränsen

blifvit ifrågasatta, funno sig dock böra uttala, att de ansågo den af

Kungl. Maj:t föreslagna ändpunkten för järnvägen vara att föredraga

framför hvarje annan dittills föreslagen. Någon undersökning af annan

linje ansågo de sig därför icke böra förorda.

Reservanten H. Andersson ansåg, att utskottet bort hemställa, att

Riksdagen måtte besluta anläggning af statsbana från Morjärv öfver

Storträsk till Lappträsk jämte anläggning af landsväg från Boden till

Lappträsk.

Bland de många uttalanden, som under öfverläggningen inom Riks- Frågans bedagens

kamrar förekommo, tillåter jag mig endast påpeka, hurusom från

flera håll framhölls, att, därest järnvägen Lomme att från Lappträsk

framdragas i riktning mot Karungi, staden Haparanda lämpligen skulle

medelst en bibana kunna förenas med hufvudbanan.

Kamrarna stannade, såsom bekant, i olika beslut, i det att Första

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens

beslut.

Frågan om

järnvägens

fortsättning.

Framställning

af stadsfullmäktige

i

Haparanda i

januari 1906.

Kungl. Maj:ts

befallningsbafvandes

utlåtande

den 12

februari 1906.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

kammaren antog det förslag, som innefattades i den af I. Wijk med

flera afgifna reservationen, och Andra kammaren biföll ett under öfverläggningen

framställdt yrkande af innehåll, bland annat, att Riksdagen

måtte besluta dels anläggning af en statsbana från Morjärv öfver Storträsk

till Lappträsk, dels i sammanhang därmed anläggning af landsväg

från Boden till Morjärv och vidare från Morjärv till Lappträsk, dels

ock bevilja för ändamålet erforderliga medel.

Vid företagen gemensam omröstning i frågan blef Riksdagens

beslut bestämdt i enlighet med den af Andra kammarens flertal omfattade

meningen.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län med underdånigt utlåtande den 12 februari

1906 öfverlämnad skrift, dagtecknad i januari samma år, anhöllo sedermera

af stadsfullmäktige i Haparanda utsedda kommitterade, att Kungl.

Maj:t täcktes anbefalla en undersökning snarast möjligt för norra stambanans

sträckning från Lappträsk direkt till Haparanda.

Kommitterade framhöllo i sin skrifvelse i hufvudsak följande.

För staden Haparandas framtida bestånd och utveckling vore järnvägens

snara framdragande till staden snart sagdt ett lifsviilkor.

Därest de svenska och finska järnvägsnäten förenades i Haparanda,

hyste staden grundade förhoppningar om dess handels utvidgning genom

förmedling af en omfattande och lönande transitotrafik. De dittills

gjorda försöken att förmedla transporten af fisk från Norge till Finland

hade dessvärre misslyckats och medfört ekonomiska förluster förnämligast

i följd af den för närvarande långa och dyrbara landsvägstransporten.

Den hämmande inverkan på näringarnas utveckling inom

samhället, som förorsakades af stadens bristfälliga kommunikationer,

kändes så mycket tyngre för stadens invånare, som dessa dagligen

hade för ögonen de stora fördelar, den finska järnvägen erbjöde sitt

lands befolkning.

I sitt nyssberörda underdåniga utlåtande den 12 februari 1906

hänvisade Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län till sin

underdåniga skrifvelse den 10 oktober 1903 angående, bland annat, de

grunder, som talade för järnvägens mellan Boden och Sveriges östra

gräns mot Finland snara fullbordande och för densammas dragande

från Lappträsk till Haparanda, samt tillkännagaf, att Kungl. Maj:ts

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 191.

befallningshafvande icke fått anledning frångå sin uppfattning i sistberörda

afseende och. att den tidpunkt syntes hafva inträdt, då järnvägssträckans

slutpunkt borde göras till föremål för slutligt afgörande.

Sedan staden Torneå kommit i direkt järnvägsförbindelse med det

öfriga Finland, hade rörelsen visat tendens att draga sig utefter den

finska järnvägslinjen, ehuru belysande siffror därutinnan icke kunnat

anskaffas.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkte därför bifall till den

af Haparanda stadsfullmäktiges kommitterade gjorda framställningen.

I underdånigt utlåtande den 12 mars 1906 öfver sistberörda framställning

erinrade järnvägsstyrelsen om hvad styrelsen beträffande

norra stambanans framdragande till gränsen mot Finland anfört i sina

underdåniga skrivelser den 14 oktober 1895 och den 17 december

1902; och anförde styrelsen därjämte följande.

Enligt hvad i styrelsens berörda underdåniga skrivelser framhållits

kunde ett tillfredsställande ekonomiskt resultat af driften å norra

stambanan öster om Boden icke motses, förrän tidsenlig förbindelse

med finska stambanan vunnits. Med anledning däraf och med hänsyn

därtill att sistnämnda stambana sedan hösten 1903 varit till Torneå

upplåten för allmän trafik funne styrelsen — som från den synpunkt,

styrelsen hade att bedöma frågan, fortfarande hölle före, att Haparanda

vore lämpligaste slutpunkten för förstnämnda stambana — det vara i

hög grad önskvärdt, att berörda sammanknytning ägde rum snarast

möjligt och att som eu första åtgärd i detta syfte undersökning verkställdes

samt planer och kostnadsförslag upprättades för sträckningen

Lappträsk—Haparanda så fort sådant lämpligen kunde ske, allt under

förutsättning likväl att de militära skälen för norra stambanans slutpunkts

förläggande till Karungi icke tillmättes samma betydelse som

förut, utan att berörda slutpunkts förläggande till Haparanda läte förena

sig med de militära krafven.

Styrelsen hemställde förty, bland annat, att, om slutpunktens för

norra stambanan förläggande till Haparanda vore förenlig med de militära

krafven, det måtte uppdragas åt styrelsen att, i samråd med militär

myndighet, för åvägabringande af erforderlig öfverensstämmelse mellan

de tekniska och militära fordringarna i afseende å anläggningarna

ifråga låta verkställa undersökning och upprätta fullständiga planer

och kostnadsförslag för stambanans Morjärv—Lappträsk framdragande

till Haparanda.

Järnvägsstyrelsens

utlåtande

den

12 mars 1906.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Chefens för

generalstaben

utlåtande den

12 april 1906.

Kungl. bref

den 3

september

1909.

Petitioner af

inbyggare i

$fver-Torneå,

Hietaniemi

och Pajala

socknar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

Skulle återigen förutsättningen för denna hemställan ieke,förefinnas,

afstyrkte styrelsen bifall till ofvanberörda af stadsfullmäktige i Haparanda

genom utsedda kommitterade gjorda framställning.

*

Uti infordradt underdånigt utlåtande den 12 april 1906 yttrade

chefen för generalstaben, att de militära skälen för norra stambanans

slutpunkts förläggande till Karungi fortfarande måste tillmätas samma

betydelse som hittills, och afstyrkte han fördenskull bifall till den gjorda

framställningen.

Sedan järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 19 augusti

1909 anmält, att de hufvudsakligaste arbetena vid statsbanebyggnaden

Morjärv—Lappträsk beräknades blifva fullbordade i slutet af år 1910,

ansågs frågan om järnvägens vidare sträckning icke längre kunna uppskjutas.

Genom nådigt bref den 3 september 1909 bemyndigade Kungl.

Maj:t därför järnvägsstyrelsen att företaga erforderliga undersökningar

och utredningar för uppgörande af förslag till fortsättning af norra

stambanan.

För att tagas i öfvervägande vid fullgörande af det styrelsen sålunda

gifna bemyndigandet öfverlämnade Kungl. Maj:t den 7 januari

1910 tre till Kungl. Maj:t ingifna, lika lydande framställningar, underskrifna

af omkring ett tusental inbyggare i Ofver-Torneå, Hietaniemi och

Pajala socknar.

Uti berörda underdåniga petitioner har anhållits, att vid aflåtande

af proposition om stambanans framdragande till riksgränsen mot Finland

Kungl. Maj:t måtte föreslå dess sträckning så, att öfre och mellersta

Tornedalens befolkning i möjligaste mån kunde utnyttja de fördelar,

banan skulle kunna för densamma medföra. Under framhållande af

önskvärdheten af att den föreslagna banan droges så högt upp som

möjligt och att en s. k. tertiärbana samtidigt byggdes till en början

fram till Matarengi, anförde petitionärerna vidare, att såmedelst vägen

för utförsel af ortens produkter och införsel af förnödenheter skulle

förkortas med fem mil för de norr om Matarengi belägna orterna; att

landsvägen efter älfdalen upp till Matarengi därigenom skulle undgå

den slitning, som genom den nuvarande starka trafiken åsamkades och

som i underhåll medförde kostnader, hvilka torde vara tämligen enastående

inom landet, utan att vägen ändock kunde hållas i det skick, att dra
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

IT

gare och fordon kunde sparas såsom sig borde; att för en tertiärbanas

byggande i antydd riktning starkast bland alla skäl talade den omständigheten

att trafiken från Tornedalen komme att helt taga sin

riktning öfver Finland, om en bana uppför älfdalen komme till stånd

på finska sidan af gränsen tidigare än på den svenska; att för åstadkommande

af en sådan bana inom grannlandet krafter ATore i rörelse; samt

att, om framställningar om banbjgggnaden komme att vinna gehör, det

vore att antaga, att densamma utfördes på kortaste tid, såsom förhållandet

varit med den tio mil långa banan från Kemi till Rovaniemi,

hvilken löpte nära parallellt med riksgränsen och hvilken, oaktadt

mellankommande arbetsnedläggelse, fullbordades inom loppet af 2 1/i år

samt öppnades för trafik den 15 oktober 1909.

Uti underdånig skrifvelse den 26 mars 1910 har nu järnvägsstyrelsen

anmält, att de genom nådiga brefvet den 3 september 1909

anbefallda undersökningarna och utredningarna blifvit genom styrelsens

försorg verkställda, och har styrelsen i sammanhang därmed erinrat, hurusom

man vid bedömandet af olika sätt för tillfredsställande af behofvet af

järn vägskommunikationer till och uti gränstrakterna mot Finland hade

att taga hänsyn till ett flertal på. frågan inverkande faktorer, af

hvilka de viktigaste syntes vara dels de militära synpunkterna, dels

önskvärdheten af’ att framdeles kunna erhålla lämplig förbindelse mellan

de svenska och de finska järnvägsnäten, dels slutligen huru ifrågavarande

gränstrakters intressen i kommersiellt och kulturellt hänseende

bäst skulle kunna tillvaratagas.

Hvad de militära sjmpunkterna beträffar, förklarar styrelsen sig

sakna förutsättningar för att närmare ingå på desamma, men erinrar

dock om hvad ifråga om dessa förut anförts, hvaraf framgår, att

chefen för generalstaben dels icke velat motsätta sig banans framdragande

till Torne älf, dels bland ifrågasatta olika sträckningar, efter

från de militära myndigheternas sida företagna undersökningar, förordat

linjen till Karungi.

Vidkommande sättet för anordnande framdeles af förbindelse mellan

de svenska och de finska järnvägsnäten anser sig styrelsen på frågans

nuvarande stadium icke böra för närvarande yttra sig. På det att

Tornedalens järnvägsfråga emellertid icke må fördröjas därigenom, att

platsen för åvägabringande af ofvannämnda förbindelse icke är bestämd,

har styrelsen, med frångående af sin tidigare ståndpunkt att banan

borde dragas från Lappträsk direkt till Haparanda, uttalat önskvärdheten

af att banan öster om Lappträsk framdrages på sådant sätt, att

Eib. till BiJcsd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 143 Iläft. 3

Järnvägsstyrelsens

skrifvelse den

26 mars 1910.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 191.

hinder icke möter för sammanknytning vid hvilken punkt som helst

mellan Karungi och Haparanda, för den händelse att sådan sammanknytning

af militära eller andra skäl icke kunde ske vid eller i närheten

af nyssnämnda stad, såsom styrelsen förut tänkt sig.

Beträffande lämpligaste sättet för att medelst järnvägskommunikationer

främja de kommersiella och kulturella intressena i Tornedalen

anför styrelsen vidare, att de under år 1909 verkställda undersökningarna

ytterligare styrkt styrelsen i dess åsikt om, att det är af största

vikt, att Tornedalens järnvägsfråga finge en snar och tillfredsställande

lösning. Det gäller att tillvarataga och vidare utveckla den odling, som

redan tinnes i dessa trakter och som i betraktande af Tornedalens nordliga

belägenhet måste anses synnerligen god. En utmärkt jordmån har där

sedan gammalt gifvit uppehälle åt en jämförelsevis talrik befolkning.

Sålunda utgjorde folkmängden vid början af år 1909:

i Haparanda stad ..................................................... 1,400 personer,

» Neder-Torneå socken ..................................... 3,838 » ,

» Karl Gustafs » 2,342 x> ,

» Hietaniemi » 2,116 > och

)) Öfver-Torneå » 3,636 »

eller sammanlagdt 13,300 invånare, boende till sin hufvudsakliga del

inom ett invid Torne älf beläget bälte af i medeltal omkring en kilometers

bredd, som sträcker sig från Haparanda omkring sjuttiofem

kilometer upp längs älfven till Matarengi, ofvanför hvilken plats befolkningstätheten

aftager. I jordbrukshänseende särskild! utmärkande

för denna älfdal äro de »själfväxande älfängarna», hvilka gifva näringåt

en stor boskapsstam. Innanför älfängarna odlas å nyssnämnda bälte

i ganska stor skala korn och i någon mån råg och foderhafre. Men

äfven i trakter längre från älfven finnas stora odlade eller till odling

föreslagna och därtill lämpliga vidsträckta marker. I detta afseende

erinrar styrelsen om de numera statsverket tillhörande s. k. Bromska

hemmanen, till större delen belägna mellan Lappträsk och Karungi,

med en för odling synnerligen lämplig och lättarbetad jord. Ett målmedvetet

och energiskt arbete bedrifves äfven, säger styrelsen, sedan

några år i dessa gränstrakter för att göra befolkningen delaktig af

modernare jordbruksmetoder, genom hvilka den i sig själf fruktbara

jorden skulle kunna aflockas vida större skördar än hvad som nu äger

rum, och hafva dessa sträfvanden redan tydligt yttrat sig genom införandet

mångenstädes af modernare jordbruksredskap för jordens bearbetande

och skördens inbärgande. Under förhanden varande goda

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 191.

19

naturliga förutsättningar och med det arbete, som bedrifves för dess

tillgodogörande, bör man enligt styrelsens mening kunna hafva väl

grundade skäl antaga, att Tornedalen skall gå en rik utveckling till

mötes. Att en järnväg till och i denna dalgång därvid skulle utöfva

ett mäktigt inflytande, antager styrelsen kunna tagas för alldeles gifvet.

De nuvarande höga transportkostnaderna efter landsväg för införande af

jordbruksredskap, gödningsämnen och dylikt samt utförande af genom

jordbruket vunna alster, exempelvis hö, motverkade däremot jordbrukets

utveckling i hög grad.

En för såväl den materiella som den andliga utveckligen i dessa

trakter betydelsefull sak är enligt styrelsens mening språkfrågan. I

detta afseende kunde sägas, att Tornedalens befolkning för närvarande

afgjordt vore finsktalande. I skolorna lära sig visserligen de unga

numera svenska språket, men i hemmen går denna kunskap för dem

till stor del åter förlorad. Då de blifvit äldre, komma de under handel

och vandel med finska element på båda sidor om gränsen att i språkligt

hänseende alltmer aflägsna sig från sitt eget land. Gränsen mellan

svenskt och finskt språk kan anses ligga så långt väster om riksgränsen

som vid Lappträsk. Det är, anmärker styrelsen, tydligt, att eu järnväg

till och i dessa gränstrakter, hvilken sätter befolkningen i närmare

kontakt med landets svensktalande orter, kraftigt skulle bidraga att till

svenskt språk och svenska intressen återföra denna befolkning.

Innan järnvägsstyrelsen öfvergår till ett skärskådande af de olika

sträckningar för banan, som blifvit ifrågasatta, berör styrelsen den med

järn vägsfrågan i nära samband stående hamnfrågan. Styrelsen finner

det nämligen vara uppenbart, att den svenska stambanan måste sättas

i förbindelse med en fullt tillfredsställande hamnplats i dessa trakter på

svenska sidan och att denna förbindelse måste åstadkommas samtidigt,

som banan framdrages till gränsen mot Finland. Sådana varuslag, hvilka

icke tåla vid de dryga frakter, som betingas af långa järnvägstransporter,

komma, påpekar styrelsen, vid export eller import gifvetvis att

söka sig väg till närmaste för ändamålet lämpliga hamnplats. Enär på

svenska sidan någon hamn i förbindelse med stambanan icke finnes

närmare än Luleå, hade man skäl antaga, att, efter det svenska järnvägsnätets

eventuella sammanknytande med det finska, den tyngre

godstrafiken skulle komma att förmedlas öfver Kemi eller annan närbelägen

hamn på finska sidan. Den svenska hamnplats, med hvilken

stambanan skulle förbindas, borde således enligt styrelsens mening ligga

så nära Torne älfs mynning som möjligt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 191.

Vikarna längs kusten väster om denna plats äro emellertid, anmärker

styrelsen, tillföljd af uppslamning från älfven samt kanske äfven

genom den pågående höjningen af landet så uppgrundade, att man

måste gå ända till en plats, benämnd Karl Johans stad och belägen på

eu udde omkring 13 kilometer västsydväst om älfmynningen, innan man

finner en punkt, där en tillfredsställande hamn kan anordnas. Hamnen

i Haparanda är i vanliga fall 1 ii 1,5 meter djup, och endast vissa

tider af året med högt vattenstånd är den tillgänglig för en del af de

nu använda kustbåtarna. Äfven vid stadens nuvarande hamnplats,

Salmis, är vattendjupet, enligt hvad styrelsen uppgifver, icke tillräckligt

för att tillfredsställa fordringarna på en god export- och importhamn,

i det att det icke uppgår till mer än 3,5 å 4 meter. Vid Karl Johans

stad — belägen på västra sidan om den landtunga, som skjuter ut i

hafvet omedelbart väster om Keräsjoki mynning samt strax öster om

Santessari — kan däremot erhållas ett vattendjup af 6 å 8 meter utan

alltför kostsamma muddringsarbeten. Ehuruväl styrelsen icke ansett

sig böra i frågans nuvarande läge utarbeta något fullständigt förslagtill

hamn på denna plats, hafva dock, enligt hvad styrelsen meddelar,

så pass omfattande undersökningar gjorts, att styrelsen har grundad

anledning antaga, att utan allt för stora kostnader eu fullt tillfredsställande

hamn där kan anordnas.

Vidkommande de olika linjesträckningarna erinrar stjn-elsen till en

början om hvad styrelsen anfört i sina underdåniga skrivelser den 14

oktober 1895, den 17 december 1902 och den 12 mars 1906 beträffande

önskvärdheten af att stambanan framdrages till Haparanda. Därjämte

har styrelsen i detta sammanhang ansett sig icke böra underlåta att

framhålla, att de skäl för järnvägens framdragande till Haparanda, som,

enligt hvad förut nämnts, anförts af dels de utaf stadsfullmäktige i

Haparanda tillsatta kommitterade, dels — särskildt i underdånigt utlåtande

den 10 oktober 1903 — af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län, syntes styrelsen vara synnerligen beaktansvärda.

Styrelsen har visserligen tidigare förordat en direkt linje från

Lappträsk till Haparanda, men utan att frångå det hufvudsakliga

syftemålet med en sådan lösning af järnvägsfrågan, nämligen att sätta

Haparanda och nedre delen af Tornedalen i järnvägsförbindelse med det

sydligare Sverige, anser styrelsen numera, att äfven andra sträckningar

kunna ifrågasättas än den s. k. direkta linjen Lappträsk—Haparanda,

hvilken skulle framgå tämligen rakt mellan dessa båda platser.

En bana mellan Lappträsk och Haparanda borde enligt styrelsens

mening dragas fram så nära som möjligt intill ofvan ifrågasatta hamn
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts IS åd. Proposition N:o 191.

21

plats vid Karl Johans stad och fördenskull framgå strax norr om

Nikkala by. Då vidare en något så när rak sträckning mellan Lappträsk

och nyssnämnda by skulle komma att ligga i obygd, ioga lämplig

för odling, anser styrelsen klokare att tänka sig linjen framdragen i rån

Lappträsk förbi byarna Keräsjoki och Haara till Veittijärvi, hvarest

linien skulle vika af mot söder och följa Keräsjoki dalgång till Nikkala.

En sådan sträckning mellan Lappträsk och Nikkala skulle visserligen

blifva omkring 4 kilometer längre än en rakare sträckning mellan

nyssnämnda platser samt draga omkring 300,000 kronor större kostnad,

men den skulle däremot enligt styrelsens förmenande blifva af vida

större nytta för orten, enär den komme att framgå öfver mark med

goda odlingsmöjligheter, däribland de förut omtalade s. k. Bromska

hemmanen. Därtill kommer en omständighet, vid hvilken styrelsen

anser sig böra fästa stor vikt, nämligen att en bana Lappträsk—

Veittijärvi—Nikkala skulle blifva af afsevärdt större gagn för befolkningen

i Torneälfvens dalgång ofvanför Karungi än hvad fallet skulle blifva

med eu bana framdragen rakt från Lappträsk till Nikkala.

Styrelsen säger sig vid undersökningarnas fortföljande hafva blifvit

allt mera öfvertygad om nödvändigheten af att under allra närmaste framtiden

förse Tornedalen med tillfredsställande järnvägskommunikationer,

men enligt styrelsens förmenande kunna sådana kommunikationer icke

anses tillfredsställande med mindre dels stambanan framdragits till

Torne älf och på lämpligt sätt förbundits med hamnplats vid Karl

Johans stad, dels en bana anlagts längs älfven från den punkt, där

stambanan sålunda framkommit till densamma, samt upp till Matarengi,

eller åtminstone sådan bana byggts mellan Karungi och Matarengi med

lämplig anslutning till stambanan. Det är härvid enligt styrelsens åsikt

nödvändigt, att banan längs älfven förlägges så nära intill denna, att

befolkningen finner med sin fördel förenligt att såväl för person- som

godstrafik använda denna bana hellre än eu bana på finska sidan, för

den händelse en sådan skulle komma att där anläggas så, som antydts

i förenämnda underdåniga petitioner från inbyggare i Ofver-Torneå,

Hietaniemi och Pajala socknar. Den svenska banan borde därför ligga

högst en å två kilometer väster om älfven.

Det bansvstem, som styrelsen finner på ett fullt tillfredsställande

sätt uppfylla nyssnämnda betingelser för lösandet af Tornedalens järnvägsfråga

på samma gång som det medför de minsta kostnaderna, är

det, som å en skrifvelsen vidlagd karta betecknats med litt. A, och

skulle enligt detta system dels stambanan framdragas från Lappträsk

förbi Veittijärvi till Karungi och vidare längs älfven till Haparanda

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts Nåd. "Proposition N:o 191.

för att därifrån fortsätta till Karl Johans stad, dels en bibana anläggas

från Karungi till Matarengi.

Ett annat af styrelsen upprättad! förslag, betecknadt med litt. B å

äfven närsluten karta, vore att dels framdraga stambanan från Lappträsk

förbi Veittijärvi och Nikkala till Haparanda med anslutningsspår

från Nikkala till hamnen vid Karl Johans stad, dels anlägga en annan

bana längs älfven från Haparanda till Matarengi.

Styrelsen tvekar dock icke att till utförande tillstyrka det med

litt. A betecknade bansystemet, och detta så mycket hellre som dels en

sådan lösning af järn vägsfrågan öfverensstämmer med den däraf berörda

befolkningens önskningar, sådana dessa kommit till uttryck såväl vid

åtskilliga af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län under

sommaren 1909 afhållua möten som ock i de nämnda underdåniga

petitionerna, dels de kraf rörande linjens sträckning mellan Lappträsk

och Torne älf, hvilka uppställts från generalstabschefens sida i underdånigt

utlåtande den 15 januari 1903, enligt styrelsens förmenande

blifvit tillgodosedda, dels slutligen därigenom ett påskyndande af järnvägsfrågans

slutliga lösning vore att hoppas, alldenstund stambanan

tänkts framdragen på sådant sätt, att dess byggande gjorts oberoende

af frågan om lämpligaste platsen för en framtida sammanknytning med

det finska järnvägsnätet.

Förutom de båda nu omnämnda bansystemen, hvilka i sina hufvuddrag

äro hvarandra olika, hade, säger styrelsen vidare, ifrågasatts tre

andra system, som i mer eller mindre grad anslöte sig till de båda

nyssnämnda, och äro dessa bansystem å vidlagda kartor betecknade

med litt. C, D och E.

Enligt bansystemet litt. G skulle stambanan framdragas till Haparanda

på samma sätt, som blifvit föreslaget enligt system litt. B,

hvaremot i stället för den i detta senare system ingående banan längs

älfven från Haparanda förbi Karungi till Matarengi en bana tänktes

byggd från Veittijärvi till Karungi och vidare till Matarengi. Hetta

system blefve visserligen afsevärdt billigare än systemet B, men synes

styrelsen vara olämpligt, enär det dels icke på ett tillfredsställande sätt

afhjälper invånarnas i den mellan Karungi och Haparanda liggande

delen af Torne älfs dalgång behof af kommunikationer, dels redan

från början fastslår en enda plats för den framtida sammanknytningen

ined finska järnvägsnätet, nämligen trakten af Haparanda, livilket fastslående

synes styrelsen vara mindre lämpligt på järnvägsfrågans

nuvarande stadium.

Det med litt. D betecknade systemet ansluter sig närmast till system

A och skiljer sig från detta endast därigenom, att stambanan förutsatts

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition N:o 191. 23

från Veittijärvi framdragen icke förbi Karungi till Haparanda utan

direkt i nära rak sträckning till Kukkola och vidare till nyssnämnda

stad. Man skulle med en sådan sträckning å stambanan visserligen få

en kortare linje mellan Lappträsk och Kukkola, i hvars närhet den från

militär sida ifrågasatta platsen — Jylhäkoski — för öfvergång af älfven

är belägen, k var jämte nu afhandlade bansystem skulle i samma grad

som systemet A tillgodose trafikbehofvet i Tornedalen. Då emellertid

systemet D blefve icke oväsentligt dyrare än systemet A, förklarar

styrelsen sig anse detta senare vara att föredraga framför det förra.

Styrelsen anför vidare.

I samtliga nu afhandlade system hafva banorna tänkts byggda med

normal spårvidd. Då det emellertid framkastats den tanken, att eu

eventuell bana längs Torne älfs dalgång borde byggas med en spårvidd

af endast 0,891 meter, har styrelsen ifrågasatt ytterligare ett bansystem,

å vidfogad karta betecknadt med litt. E. Enligt detta system

hafva samtliga linjer samma sträckningar som i system D, men hafva

linjerna mellan Haparanda och Matarengi samt mellan förstnämnda

plats och hamnen vid Karl Johans stad förutsatts byggda med, i stället

för normal spårvidd, n3rss angifna spårvidd af 0,891 meter. Visserligen

skulle anläggningskostnaderna därigenom afsevärdt minskas i jämförelse

med dem, som beräknats för system A, men olägenheterna af att

sålunda i dessa trakter erhålla en smalspårig bana äro enligt styrelsens

mening så störa, att styrelsen anser sig böra afstyrka användandet af

annan spårvidd än den normala för någon af de här afhandlade bansträckningarna.

Styrelsen framhåller därvid särskild!, att en besvärlig

och transporterna fördyrande omlastning måste företagas af gods, som

öfver hamnen vid Karl Johans stad skulle exporteras från eller importeras

till platser vid norra stambanan, ett förhållande, som skulle utöfva

ett ogynnsamt inflytande på trafiken. Det kunde vidare befaras, att

större svårigheter skulle yppa sig för att i dessa nordliga trakter

vintertid upprätthålla trafiken å smalspårig bana, än om banan bygges

normalspårig. Slutligen skulle den smalspåriga banan komma att''ligga

isolerad från alla andra banor med samma spårvidd, hvilket skulle

kräfva anskaffandet af större mängd rullande materiel för att under

alla omständigheter kunna tillgodose trafikbehofvet, än om banan vore

sammanknuten med andra banor med samma spårvidd. Därjämte skulle

verkställande af erforderliga reparationer å materielen afsevärdt försvåras

och fördyras genom svårigheten att transportera den smalspåriga

banans materiel till lämplig reparationsverkstad. Enligt stjnelsens förmenande

vore det *då vida bättre att bygga linjerna Haparanda—

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

Kukkola och Haparanda—Karl Johans stad normalspåriga ehuru till en

början utförda efter samma lätta och billiga byggnadssätt, som styrelsen

täpkte sig under alla omständigheter böra finna tillämpning på bandelen

Karungi—Matarengi, system A. Genom användande till eu början af

sådant byggnadssätt äfven å sträckningarna Karungi—Haparanda och

Haparanda—Karl Johans stad i sistnämnda system skulle kostnaderna

för detsamma endast med 376,000 kronor öfverstiga de för system E

beräknade.

I detta sammanhang framhåller styrelsen, att de utredningar beträffande

kostnaderna för anläggning och drift af s. k. sekundär- och

tertiärbanor, Indika styrelsen jämlikt Kungl Maj:ts befallning i nådigt

bref af den 20 november 1908 låtit verkställa och Indika utredningar

för styrelsens vidkommande blifvit slutförda, ehuru resultatet af desamma

af vissa skäl ännu icke blifvit till Kungl. Maj:t öfverlämnade,

gifvit vid handen, att vissa sträckor i ofvan afhandlade olika bansystem

med fördel kunde och borde byggas såsom s. k. tertiärbanor.

Uti en bifogad tablå öfver olika bansystem för fortsättning af

stambanan från Lappträsk till Torne älf samt järnvägs byggande längs

Tornedalen, hvilken torde få såsom bilaga fo*gas vid detta protokoll,

tinnes närmare angifvet, Indika bandelar, som ifrågasatts byggda efter

hufvudbanetyp, och Indika enligt järnvägsstyrelsens mening borde anläggas

efter tertiärbanetyp. Styrelsen anmärker vidare att, såsom

framgår af nämnda tablå, å de bandelar, som borde byggas enligt

hufvudbanetyp, alternativt ifrågasatts en rälsvikt af dels 34 dels 27,5

kilogram per meter. Skenor af förstnämnda vikt äro afsedda att. användas

å den under byggnad varande bandelen Morjärv—Lappträsk,

men, ehuru det synes styrelsen synnerligen önskligt, att spåret erhåller

samma styrka som å nyssnämnda handel ända fram till Haparanda,

ställer sig styrelsen icke afvisande mot tanken att i och för minskande

af anläggningskostnaderna under någon tid framåt hafva banan öster

om Lappträsk belagd med räler af 27,5 kilograms vikt för meter, under

förutsättning likväl att nya räler med denna vikt icke behöfva inköpas,

utan begagnade räler kunna erhållas från äldre statsbanedelar, å hvilka

det är behof att få dessa räler utbytta mot tjmgre sådana.

Sedan styrelsen sålunda i allmänna drag redogjort för de olika

bansystem, som blifvit ifrågasatta, öfvergår styrelsen till att något närmare

beskrifva det af styrelsen förordade system A, hvilket med hänsyn

till rälsvikt och byggnadssätt för dess olika delar uppgjorts i tre alternativ

— A 1, A 2 och A 3.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

25

Styrelsen, erinrar därvid, hurusom enligt detta system stambanan

skulle framdragas från Lappträsk förbi Veittijärvi till Karungi för att

därefter längs Torne älf framgå till Haparanda, hvarifrån ett spår

skulle byggas till hamn vid Karl Johans stad. Därjämte skulle en

tertiärbana anläggas från Karungi till Matarengi.

Hvad då först beträffar bandelen Lappträsk—Veittijärvi—Karungi,

är, anför styrelsen, linjen framdragen från Lappträsks station i nästan

rak ostlig riktning öfver vattendragen Haukkijoki och Korpijoki förbi

byarna Välikoski och Liikamaa till de båda på kort afstånd från hvarandra

framrinnande åarna Keräsjoki och Vuomajoki. Sedan linjen

öfvergått dessa vattendrag strax nordost om byn Haara, fortsätter den

öfver den vidsträckta och vattensjuka Veittijärvimyren samt passerar

därvid södra ändan af Veittijärvi, hvarefter linjen förbi byarna Angeri

och Samuli framgår till närheten af Karungi. Terrängen på nu angifna

sträcka är visserligen jämn, så att hvarken afsevärda stigningar,

skarpa kurvor eller större skärningar erfordras, men terrasseringen

kommer dock att kräfva afsevärda kostnader, alldenstund de sumptrakter,

öfver hvilka linjen framgår, äro både lösa och djupa och därför

kräfva stora fyllningsarbeten, hvarjämte äfven broar och afloppstrummor

blifva jämförelsevis dyrbara tillföljd af dåliga grundläggningsförhållanden

och ringa tillgång på lämplig byggnadssten. Förutom en station vid

Karungi är förutsatt en håll- och mötesplats vid Keräsjoki, 7,8 kilometer

från Lappträsk. Linjen Lappträsk—Veittijärvi—Karungi har en längd

af 20,1 kilometer och har — enligt alternativ Al-—- beräknats kosta

med rullande materiel 1,914,000 kronor eller 95,224 kronor för kilometer,

hvaraf ensamt för terrasseringsarbetena omkring 30,000 kronor.

Vidkommande bandelen Karungi—Haparanda meddelar styrelsen,

att linjen går från Karungi med nästan rak sträckning i sydostlig

riktning fram mot Kukkola by, passerar strax väster om denna och fortlöper

därefter med syd-sydostlig riktning tämligen rakt mot Haparanda, därvid

passerande väster om byarna Vojakala och Mattila. Terrängen å denna

handel är afsevärdt gynnsammare än å den förut beskrifna, hvadan

terrasseringen beräknats draga en kostnad af endast omkring 14,000

kronor för kilometer. Vid Kukkola har föreslagits eu station, vid

Vojakala en håll-, last- och mötesplats, vid Mattila en hållplats och vid

Haparanda en station; och ligga dessa platser på ett afstånd från

Lappträsk af respektive 27,3, 35,9, 40,3 och 46,8 kilometer. Nu beskrifna

handel beräknas med en längd af 26,7 kilometer draga en

kostnad, inklusive för rullande materiel, af 2,014,000 kronor eller 75,430

kronor för kilometer, allt räknadt efter alternativ A 1.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1910. 1 Scrnl. 1 Afl. 113 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

Banan mellan Haparanda och hamnplatsen vid Karl Johans stad

skulle enligt ifrågavarande förslag framgå i tämligen gynnsam terräng

längs kustlandsvägen på ett afstånd af omkring en kilometer norr om

densamma öfver Keräsjoki till närheten af Nikkala by, där den skulle

svänga mot söder och, efter att hafva korsat landsvägen vid Vuopio,

följa västra sidan af den där i liafvet utskjutande landtungan till den

därstädes föreslagna hamnen. Förutom eu mindre station vid Karl

Johans stad skulle vid Nikkala anordnas en håll- och lastplats. Banans

längd blefve 12,4 kilometer med en beräknad anläggningskostnad af

884,000 kronor eller 71,290 kronor för kilometer, hvari äfven ingår

kostnad för rullande materiel.

Å bandelen Karungi- Matarengi, hvilken skulle byggas efter tertiärbanetyp,

har styrelsen tänkt linjen framdragen strax intill den

längs Torne älf löpande landsvägen, till en början på dess västra sida

men ofvanför Vuendokoski på vägens östra sida. Terrängen är på det

hela taget gynnsam för en banbyggnad, hvadan kostnaderna för terrasseringsarbetena

beräknats till endast omkring 10,700 kronor för

kilometer. Större vattendrag skulle icke korsas med undantag af

Armasjokk, där ett brospann af 45 meter skulle erfordras.

De tekniska bestämmelser, som styrelsen ansett böra blifva gällande

för denna bana af tertiärbanetyp, äro, såsom af följande tabell

framgår, afsevärdt mindre stränga än de, som tillämpas vid byggande

af bana med hufvudbanetyp i dessa trakter, såsom Morjärv—Lappträsk.

Morjärv—

Karungi—

Lappträsk.

Matarengi.

Skenvikt ................................................................

........... per in.

34,o kg.

21,5 kg.*)

Sliprarnas längd......................................................

........... n

2,7 m.

2,4 m.

Största stigning å rak bana ....................................

........... »

IG : 1,000

25 :1,000

Minsta krökningsradie .............................................

........... »

400 ra.

250 m.

Banvallens krönbredd .............................................

n

5,o m.

4,3 in.

Jordskärnings bredd i balansplanet ...........................

»

3,4 m.

6,7 in.

Ballastens krönbredd................................................

........... »

3,3 m.

2,8 m.

» tjocklek...................................................

»

0,5 m.

0,35 in.

Broarna, beräknade för ett största axeltryck af............

»

18 ton.

14 ton.

*) Begagnade men brukbara räler af 27,5 kilograms vikt, upptagna ur banan å äldre baudelar, skulle

komma till användning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 191.

Förutom vid banans båda ändpunkter, Karungi och Matarengi,

skulle station finnas anordnad vid Hietaniemi kyrkoby, 25,4» kilometer

från Karungi, håll-, last- och mötesplatser vid Korpikylä, Vitsaniemi

och Niemis, respektive 10,2, 18,o och 32,7 kilometer från Karungi, äfvensom

hållplatser vid Lehtikangas och Noppa, respektive 3,90 ch 41,4 kilometer

från Karungi. Skötseln af håll-, last- eller mötesplats har styrelsen

ansett kunna handhafvas af närboende banvakt eller annan lämplig

person i orten, hvadan vid desamma icke beräknats bostad för någon

särskild personal. I stället för telegraf tänkes telefon anordnad. Banans

bevakning skulle enligt styrelsens mening kunna upprätthållas af 2

banvakter för mil. Den nu beskrifna bandelen skulle med en längd

af 46,6 kilometer komma att kosta med rullande materiel 2,107,000

kronor eller 45,215 kronor för kilometer.

Hela det nu beskrifna bansystemet har af styrelsen enligt alternativ

A 1 beräknats kosta, inklusive rullande materiel, 6,919,000 kronor,

hvilken kostnad skulle minskas till 6,605,000 kronor, om man, såsom

i alternativ A 2 blifvit förutsatt, anser sig till en början böra äfven å

bandelar med hufvudbanetyp använda lättare räler (27,5 kilogram vikt

för meter) än dem, hvarmed bandelen Morjärv—Lappträsk nu belägges.

Slutligen skulle kostnaderna ytterligare kunna nedbringas, nämligen till

6,500,000 kronor enligt alternativ A 3, om man till en början och intill

dess, att stambanans sammanknytning med det finska järnvägsnätet

framdeles blefve verkställd, byggde bandelarna Karungi—Haparanda

och Haparanda—Karl Johans stad enligt tertiärbanetyp dock icke beträffande

underbyggnaden, hvilken i alla händelser enligt styrelsens mening

synes böra utföras efter hufvudbanetyp, på det att bandelen, om platsen

för nyssnämnda sammanknytning blefve bestämd till trakten af

Haparanda, måtte lätt kunna ombyggas till hufvudbanetyp.

Styrelsen håller emellertid, såsom redan sagts, före, att det med

kitt. A 1 betecknade bansystem borde komma till utförande.

Beträffande kostnaderna för öfriga bansystem hänvisar styrelsen

till den förut omnämnda tablån.

Styrelsen anför vidare, att styrelsen hade anledning antaga, att,

efter hvilket bansystem järnvägsfrågan i dessa trakter än blefve löst,

det från militära myndigheter komme att uppställas den fordran, att

samtidigt med banans färdigbyggande fram till Torne älf en landsväg

fullt användbar för trupp transporter skulle finnas anordnad längs järnvägen

eller i trakten af densamma äfvensom att från alla stationer

och för militärtågmöten afsedda mötesplatser skulle finnas utfartsvägar

till landsvägen. Styrelsen har därför låtit utföra nödiga undersökningar

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

för att kunna beräkna kostnaderna för nu omtalade väganläggningar

och har, bland annat, därvid förutsatt, att, om järnvägsfrågan skulle

komma att lösas efter något af systemen A, D eller E, den nu befintliga

bristfälliga landsvägen mellan Lappträsk och Karungi skulle behöfva

fullständigt ombyggas, men att däremot, om något af bansystemen B

eller C komme till utförande, förutom ombyggnad af landsvägen mellan

Lappträsk och Veittijärvi, en ny landsväg skulle behöfva anläggas från

sistnämnda plats längs Keräsjoki dalgång till kustlandsvägen i närheten

af Nikkala.

De sammanlagda kostnader, hvartill under ofvan angifna förutsättningar

järnvägs- och väganläggningarna skulle belöpa sig, hafva af

styrelsen beräknats till följande belopp:

Litt. A 1.

Järnvägar .......................................................................... kronor 6,919,000: —

Landsväg: Lappträsk—Veittijärvi—Karungi........... » 424,000: —

Utfartsvägar...................................................................... »__55,000: —

Summa kronor 7,398,000: —

Litt. A 2.

Järnvägar ........................................................................ kronor 6,605,000: —

Landsvägar: Lappträsk—Veittijärvi—Karungi » 424,000: —

Utfartsvägar....................................................................... » 55,000: —

Summa kronor 7,084,000: —

Litt. A 3.

Järnvägar ......................................................................... kronor 6,500,000: —

Landsväg: Lappträsk—Veittijärvi—Karungi............ » 424,000: —

Utfartsvägar ...................................................................... » 55,000: —

Summa kronor 6,979,000: —

Litt. B 1.

Järnvägar ..................................................................... kronor 7,971,000: —

Landsväg: Lappträsk—Veittijärvi—Nikkala............ » 866,000: —

Utfartsvägar...................................................................... » 55,000: —

Summa kronor 8,892,000: —

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

29

Litt. B 2.

Järnvägar .....................

..................................................... kronor

7,625,000: —

Landsväg: Lappträsk-

-Veittijärvi—Nikkala............ »

866,000: —

Utfartsvägar..................

.................................................. »

55,000: —

Summa kronor

8,546,000: —

Litt. C 1.

Järnvägar ...................................................................... kronor 7,391,000: —

Landsväg: Lappträsk—Veittijärvi—Nikkala ........... » 866,000: —

Utfartsvägar........................................................................ » 6,000: —

Summa kronor 8,263,000: —

Litt. C 2.

Järnvägar ........................................................................... kronor 7,045,000: —

Landsväg: Lappträsk—Veittijärvi—Nikkala............ » 866,000: —

Utfartsvägar....................................................................... i> 6,000: —

Summa kronor 7,917,000: —

Litt. D 1.

Järnvägar .......................................................................... kronor 7,426,000: —

Landsväg: Lappträsk—Veittijärvi—Karungi............ » 424,000: —

Utfartsvägar..................................................................... :>:> 36,000: —

Summa kronor 7,886,000: —

Litt. D 2.

Järnvägar .........................................

Landsväg: Lappträsk—Veittijärvi

Utfartsvägar.......................................

Litt. E.

Järnvägar ............................................

Landsväg: Lappträsk—Veittijärvi

Utfå risvägar......................................

............................. kronor 7,117,000: —

-Karungi............ » 424,000: —

.................. » 36,000: —

Summa kronor 7,577,000: —

.......................... kronor 6,124,000: —

Karungi............ y> 424,000: —

................. » 36,000: —

Summa kronor 6,584,000: —

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kung}. Maj.is Nåd, Proposition N;o 191.

Med hänvisning till den nu angifna tabellen framhåller styrelsen,

att, äfven med inräknande af kostnaderna för erforderliga militärvägar,

det af styrelsen förordade tonsystem A blir det billigaste, dock med

bortseende ifrån system E, som styrelsen på förut angifna skäl ansett

sig icke kunna tillstyrka.

Om den föreliggande frågan, yttrar vidare styrelsen, endast behöfde

bedömas ur hufvudsakligen trafiktekniska synpunkter, skulle styrelsen

med stöd af det ofvan anförda hafva till omedelbart utförande föreslagit

det i föregående framställning med litt. A betecknade bansystem.

Vid denna frågas afgörande torde emellertid, på sätt framgår af sakens

behandling hos Kungl. Maj:t och Riksdagen under år 1904, äfven andra

synpunkter, hvilka det icke ligger inom styrelsens kompetens att bedöma,

komma att tillmätas väsentlig betydelse. Den ytterligare utredning,

som för sådant ändamål synes vara erforderlig, anser styrelsen

icke kunna åstadkommas inom sådan tid, att frågan i hela dess vidd

kan vid 1910 års riksdag lösas. Styrelsen anser sig därför icke för

närvarande kunna göra underdånig framställning, att nådig proposition

aflåtes till Riksdagen om utförandet af ifrågavarande bansystem i dess

helhet.

Emellertid är det enligt styrelsens uppfattning af synnerlig vikt,

att banbyggnadsarbetet icke afstannar, då banan till Lappträsk med

utgången af år 1910 blifver i hufvudsak färdig. Såsom af styrelsen

vid olika tillfällen framhållits, möter det, bland annat, alltid svårighet

och medför kostnader att efter ett afbrott i arbetena åter sammandraga

erforderlig arbetsstyrka och ånyo organisera byggnadsadministrationen.

För arbetspersonalen är det därjämte en mycket kännbar olägenhet att

under längre eller kortare tid blifva i saknad af sysselsättning i det

yrke, hvaråt densamma ägnat sig. Äfvenledes uppstår den olägenheten,

att större delen af den arbetsredskap, som varit behöflig för arbetenas

å banbyggnaden Morjärv—Lappträsk bedrifvande och hvars anskaffande

varit förenadt med afsevärda kostnader, måste, om norra stambanans

fortsättande mot riksgränsen uppskjutes till en oviss framtid, realiseras

för jämförelsevis obetydliga belopp.

Järnvägsstyrelsen anser sig därför böra redan nu begära erforderliga

medel för byggande af den handel, om hvilken någon tvekan

icke synes behöfva råda, enär den ingår i alla de förut angifna bansystemen,

nämligen sträckan Lappträsk—Veittijärvi. Kostnaderna för

byggande af denna handel med den typ och den rälsvikt, som angifva

för alternativ A 1, har styrelsen beräknat till, inklusive för rullande

materiel, 1,127,000 kronor, hvartill kommer dels 286,000 kronor

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 191.

för ombyggnad af landsvägen långs denna järn vägssträcka, dels 3,000

kronor för utfartsväg från banan till samma landsväg, för den händelse

från de militära myndigheternas sida kraf skulle framkomma på färdigställande

af nu nämnda landsvägsdel och utfartsväg samtidigt med bandelens

byggande.

__ I samtliga de nu angifna kostnaderna ingår emellertid icke någon

ersättning för erforderlig mark för vare sig järnvägen, landsvägen eller

utfartsvägarna och ej heller för intrång och olägenheter m. m. i följd

af dessa anläggningars utförande, enär styrelsen föreställt sig, att,

därest Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutade, att denna järnväg samt

dessa lands- och utfartsvägar skulle anläggas på statens bekostnad,

enahanda villkor om kostnadsfri upplåtelse af mark m. m., som under

de senare aren plägat föreskrifvas rörande statens järnvägsbyggnader,

jämväl komme att stadgas för nämnda järnväg, landsväg och utfartsvägar.

Styrelsen hemställer i underdånighet, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå

1910 års riksdag att, under förbehåll att förut angifna villkor

om ^kostnadsfri mark in. m. iakttoges, besluta ej mindre anläggning

af en statsbana från Lappträsk till Veittijärvi än äfven, om de militära

myndigheterna sådant påfordra, komplettering af nyssnämnda landsvägsdel

°och anläggning af äfven ofvan omförmälda utfartsväg samt

därför pa extra stat för ar 1911 anvisa dels det för järnvägsbyggnaden

erforderliga beloppet, 1,127,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att

däraf förskottsvis under år 1910 utanordna 150,000 kronor, dels, under

angifna förutsättning, 289,000 kronor för ofta nämnda vägbyggnader.

Till följd af nådig remiss har Kung]. Maj:ts befallningshafvande i

Norrbottens län den 9 april 1910 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet

och därvid biträdt järnvägsstyrelsens förslag.

Därefter har chefen för/generalstaben, som anbefallts att skyndsammast

afgifva yttrande i ärendet, inkommit med underdånigt utlåtande

af den 12 april 1910 och därvid meddelat, att han med hänsyn

till sakens brådskande beskaffenhet ej kunnat ingå på någon undersökning

rörande betydelsen af de planer till en bana i Tornedalen, hvilka

järnvägsstyrelsen omnämnt, enär redan insamlandet af det ytterligare

material, som erfordras för denna viktiga frågas militära bedömande,

måste kräfva en högst afsevärd tid.

Chefen för generalstaben har därför begränsat sitt yttrande till

själfva det förslag, som järnvägsstyrelsen framlagt om fortsättande af

stambanan genom öfre Norrland till Veittijärvi, och därvid förklarat,

Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes

utlåtande den

9 april 1910.

Chefens för

generalstaben

yttrande den

12 april 1910.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj.is Nåd, Tf oposition No 191.

att, då riktningen af den föreslagna linjen är den, som tillförene förordats

af chefen för generalstaben, han icke har något att erinra mot

densamma.

Däremot anser generalstabschefen, att man ej nu bör besluta om

banans framdragande ända till Yeittijärvi, då det numera handlar ej

blott om själfva stambanans sträckning utan om en mera vidtomfattande

lösning af Tornedalens järn vägsfråga. Sträckan till Veittijärvi är visserligen,

anmärkes sålunda i utlåtandet, gemensam för alla de alternativ,

järnvägsstyrelsen upptagit, men på frågans nuvarande ståndpunkt torde

det ej vara uteslutet, att äfven andra uppslag — eventuellt från orten

— kunna framkomma, där en afböjning eller förgrening göres tidigare

än vid Veittijärvi. Chefen för generalstaben påpekar vidare, att Veittijärvi

ej är tänkt såsom station eller ens som mötesplats utan, så vidt af

handlingarna kunnat inhämtas, endast en punkt ute på linjen i en obebyggd

trakt. Veittijärvi betecknar alltså ej någon sorts afslutning

utan blott den punkt, till hvilken rälstippen skulle föras fram. Under

sådana förhållanden anser chefen för generalstaben, att förslaget om

stambanans fortsättande nu bör begränsas till Keräsjoki, helst en

sådan begränsning synes betingad äfven af andra skäl. Den nu föreslagna

fortsättningen torde nämligen, anföres vidare, få anses såsom

den sista sträcka, som kan föreslås, innan man bestämt i hvilken

riktning den slutliga lösningen af Tornedalens järnvägsfråga skall gå.

Att nu föreslå denna sträcka utan någon naturlig afslutning skulle

vara liktydigt med att utgå från den förutsättningen, att Kungl. Maj:t

och Riksdagen skulle nästkommande år kunna fatta definitivt beslut i

denna fråga. Detta torde emellertid enligt generalstabschefens mening

vara långtifrån säkert, då å ena sidan Tornedalens järnvägsfråga i dess

utvidgade form är relativt ny och föga bearbetad och det torde, vara

ovisst, huruvida den för ett definitivt beslut erforderliga utredningen

kan hinna blifva färdig till nästkommande års riksdag, samt å andra

sidan byggandet af en bana i Tornedalen icke synes böra eller mahända

ens kunna genomdrifvas innan sättet för anordnande framdeles

af förbindelse mellan de svenska och finska järnvägsnäten blifvit föremål

för någon som helst undersökning. Då man alltså enligt chefens

för generalstaben förmenande ingalunda kan bestämdt räkna på att

kunna fortsätta arbetet i en följd, anser han än mindre vara skäl att

afvika från den vid beslutandet af järnvägslinjer hittills vanliga grundsatsen,

att linjen skall sluta med en station. Ett ytterligare skäl att

begränsa sig till Keräsjoki finner han föreligga där uti, att, ifall Tornedalens

järnvägsfråga skulle komma att lösas genom anläggning af en

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

smalspårig bana, fråga i vissa alternativ uppstår, om icke öfvergången

till smalt spår bör göras redan innan Tornedalen nås ock då naturligtvis

helst vid en punkt, som äfven af andra skäl lämpar sig såsom

plats för en station.

Järnvägsstyrelsens förslag upptager inga andra stationsanordningar

än en håll- och mötesplats vid Keräsjoki. Chefen för generalstaben

anmärker emellertid, att denna punkt bär ett sådant läge i förhållande

till gränsen, att försvarets intressen kräfva, det stationsanordningarna

vid Keräsjoki gifvas en något större omfattning än som kräfves endast

af en håll- och mötesplats.

Beträffande landsvägsarbeten i sammanhang med banbyggnaden

anser chefen för generalstaben, att i frågans nuvarande läge endast

utfartsväg från Keräsjoki behöfver beräknas.

Då beslut fattades vid 1904 års riksdag om norra stambanans Departementsframdragande

till Lappträsk, torde man i allmänhet varit enig därom, yttrande

att denna plats icke skulle blifva järnvägens slutpunkt utan att densamma

skulle framdragas till gränsen. Att så också bör ske, torde

för hvarje år som går blifva allt mera tydligt. Särskildt synes mig

vara angeläget att bereda Tornedalen med dess rika utvecklingsmöjligheter

bättre kommunikationer och därigenom äfven knyta dess nu

öfvervägande finsktalande befolkning fastare till det svenska fosterlandet,

dess språk och dess kultur.

Frågan om lämpligaste sättet för hela detta kommunikationsproblems

slutliga lösning föreligger visserligen icke för närvarande i det utredda

skick, att ett afgörande härom nu kan träffas. Järnvägen till Lappträsk

väntas emellertid blifva i hufvudsak fullbordad vid slutet af innevarande

år, och det vore därför af skäl, som järnvägsstyrelsen anfört, synnerligen

önskvärd!, om arbetet med järnvägens fortsatta framdragande

ytterligare en sträcka kunde omedelbart vidtaga, utan att man därigenom

bunde sig vid något visst sätt för kommunikationsfrågans ordnande

i dess helhet.

I sådant hänseende har järnvägsstyrelsen föreslagit, att man nu

skulle besluta byggande af bandelen Lappträsk—Veittijärvi, en sträcka

af 13 kilometer. Härigenom skulle enligt järnvägsstyrelsens mening

vägen fortfarande stå öppen för alla de olika alternativ, som kunna

tänkas, med undantag allenast för det tidigare framställda förslaget att

draga banan från Lappträsk genaste vägen till Haparanda. Därest

frågan skulle lösas i syfte att gå direkt till nämnda stad, synes dock,

Bill. till Bilad. Prot. 1910. 1

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

på sätt järnvägsstyrelsen anfört, vara klokare tänka sig, att linjen

dragés förbi byarna Keräsjoki och Haara till Veittijärvi för att där

vika af mot söder och genom Keräsjoki dalgång föras fram till Nikkala

och vidare till Haparanda. Med den genare sträckningen skulle nämligen

järnvägen komma att gå fram genom obygder, föga lämpade

för odling, medan den andra genomlöper delvis befolkade trakter med

goda odlingsmöjligheter.

Chefen för generalstaben har emellertid hemställt, att banans

fortsatta byggande nu måtte stanna vid den föreslagna hållplatsen vid

Keräsjoki, 8,2 kilometer från Lappträsk.

Den af järnvägsstyrelsen förordade bandelen Lappträsk—Veittijärvi

har af styrelsen beräknats draga en kostnad af 1,127,000 kronor, medan

kostnaden för en bana från Lappträsk till östra ändan af den vid

Keräsjoki belägna håll- och mötesplatsen, enligt hvad järnvägsstyrelsen

meddelat mig, skulle belöpa sig till 535,000 kronor.

Den väsentligaste anledningen hvarför järnvägsstyrelsen tillstyrkt

banans byggande till Veittijärvi har varit, att de hufvudsakliga terrasserings-

och broarbetena förekomma å sträckan mellan Keräsjoki och

Veittijärvi, där banan öfvergår vidsträckta sumpmarker, som kräfva

mycket afsevärda fyllningar, och därjämte korsar två jämförelsevis betydande

vattendrag, under det motsvarande arbeten mellan Lappträsk

och Keräsjoki äro af mycket ringa omfattning. En utredning rörande

de penningbelopp, som för banbyggnaden i de särskilda fallen skulle

komma arbetsstyrkan tillgodo under år 1911, har visat, att detsamma

skulle blifva omkring 460,000 kronor för bansträckan Lappträsk—

Veittijärvi men allenast omkring 170,000 kronor för bandelen Lappträsk—Keräsjoki.

Häraf följer, att, under det man för byggandet af

den förra sträckan skulle kunna använda en jämförelsevis stor del af

den arbetsstyrka, som innevarande år sysselsättes vid statsbanan Morjärv

—Lappträsk, man för byggandet af sträckan Lappträsk—Keräsjoki

skulle hafva behof af endast en mycket ringa del af denna arbetarskara.

Det är också uppenbart, att byggnadsarbetena icke skola kunna

drifvas på ekonomiskt sätt med så litet anslag, som skulle kräfvas, om

banans framdragande beslutas allenast till Keräsjoki.

Med hänsyn till dessa omständigheter synes mig böra tagas i öfvervägande,

huruvida de af generalstabschefen anförda skäl mot järnvägens

byggande till Veittijärvi äro af så väsentlig betydelse, att de nödvändiggöra,

att man stannar med järn vägsbyggandet vid Keräsjoki. Hvad

då först angår möjligheten af ytterligare ett uppslag, som förutsätter

afböjning eller förgrening tidigare än vid Veittijärvi, torde till en början

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

böra erinras, att ifrågavarande sträcka ingår såsom en del af den linje,

hvilken tidigare förordats af chefen för generalstaben, hvadan från militär

sida knappast lärer vara att förvänta något förslag, som icke låter sig

förena med den af järnvägsstyrelsen nu till utförande ifrågasatta bandelen.

Något sådant har icke heller ställts i utsikt af chefen för generalstaben.

Därest man skulle stanna för något bansystem, som afser att

föra hufvudbanan direkt ner till hamnplats i närheten af Haparanda,

torde banan också i hvarje fall böra, förutom af anledning som förut

framhållits, af tekniska skäl framdragas till Veittijärvi, emedan man där

träffar en ås, som järnvägen sedermera kan följa söderut längs Keräsjoki

dalgång öster om älfven, under det terrängen på västra sidan om

vattendraget är för banbyggnad ogynnsammare till följd af de stora

sumpmarker, banan där skulle hafva att passera. Skulle åter blifva

fråga om en afböjning eller afgrening norrut, lärer på grund af den

utredning, som redan förekommit, vara tydligt, att detta med stor fördel

kan ske vid eller bortom Veittijärvi.

Beträffande anmärkningen att Veittijärvi ej är tänkt såsom station

eller mötesplats utan endast utgör en punkt ute å linjen, är det väl

sant, att denna plats icke lämpar sig för anordnande §f station. Detta

synes mig dock icke medföra nämnvärd olägenhet, då det ju icke gärna

kan blifva tal om att banbyggnadsarbetet skall afstanna vid Veittijärvi,

att denna eller närliggande plats skall blifva slutstation för norra stambanan.

Därest, såsom jag ämnar föranstalta, de fortsatta undersökningar

och utredningar, som äro af nöden för lösningen af Tornedalens järnvägsfråga,

omedelbart igångsättas, synas mig dessutom goda förhoppningar

förefinnas, att saken i hela sin vidd skall kunna framläggas vid

1911 års riksdag.

Slutligen anser jag mig böra framhålla, att, huru än Tornedalens

järnvägsförhållanden ordnas, man dock torde kunna förutsätta såsom

gifvet, att hufvudbanan fram till riksgränsen skall komma att byggas

med normal spårvidd.

På grund af hvad jag sålunda framhållit anser jag mig böra biträda

järnvägsstyrelsens förslag. En af chefen för generalstaben gjord

erinran lärer emellertid böra föranleda därtill, att det torde böra tagas

i öfvervägande, huruvida icke stationsanordningarna vid Keräsjoki böra

gifvas något större omfattning än som kräfves för en håll- och mötesplats.

Kostnaderna för dessa mera omfattande stationsanordningar ingå

dock icke i den af järnvägsstyrelsen uppgifna kostnadssumman.

Beträffande landsvägsarbeten i sammanhang med banbyggnaden

har chefen för generalstaben, såsom nämndt, ansett, att i frågans nuvarande

läge endast utfartsväg från Keräsjoki behöfver beräknas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:t Nåd. Proposition No 191.

Kostnaden för järnvägen Lappträsk—Veittijärvi tiar af järnvägsstyrelsen

beräknats till 1,127,000 kronor. Då omförmälda utfartsväg

antagits draga en kostnad af 3,000 kronor, torde ett sammanlagdt anslag

af 1,130,000 kronor böra äskas af Riksdagen, och torde dessa

medel, såsom under senaste åren skett i fråga om anslag till norra

stambanans byggande, böra utgå från riksgäldskontoret.

I detta sammanhang torde jag få omnämna, att chefen för generalstaben

i sitt utlåtande upptagit till behandling frågan om utfartsvägar

å sträckan Boden-Lappträsk. Då denna fråga dock kräfver fortsatt utredning,

anser jag mig icke böra nu anmäla densamma inför Kung!.

Maj:t.

För nu ifrågavarande järnvägsanläggning torde böra stadgas i hufvudsak

samma villkor i afseende å vederbörandes skyldighet att upplåta

mark m. m., som i allmänhet pläga föreskrifvas beträffande statens

järnvägsbyggnader, fullständigade med ledning af de erfarenheter, som

på senare åren vunnits. Därjämte torde redan nu böra affordras

vederbörande förbindelse att upplåta mark m. m. jämväl för den landsväg

och de utfartsvägar, som kunna komma att genom statens försorganläggas

i sammanhang med järnvägen.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, under förbehåll att de af mig förutsatta villkor om kostnadsfri upplåtelse

af mark m. m. iakttagas,

dels besluta anläggning af en statsbana från Lappträsk till Veittijärvi

och i sammanhang därmed byggande af utfartsväg från Keräsjoki,

med rätt för Kungl. Maj:t att närmare förordna om de orter, järnvägen

bör genomgå;

dels ock för ändamålet till utgående från riksgäldskontoret anvisa

150,000 kronor för år 1910 och 980,000 kronor för år 1911.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Carl G. Edman.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 191.

37

Bilaga A.

Tablå

öfver olika bansystem för fortsättning af stambanan från Lappträsk till

Torne älf saxat järnvägs byggande i Tornedalen.

Kostnad,

inklusive

Summa

Längd

för rullande

kostnad

i

materiel,

för ban-

km.

för hvarje

systemet.

handel.

Bansystem lätt. A.

Ivronor.

Kronor.

Litt. A 1.

Lappträsk—Veittijärvi, liufvudbanetyp med 84 kg:s rälsvikt......

13,0

1,127,000

Veittijärvi—Karungi, » » » » » ......

7,i

787,000

Karungi—Haparanda, » » » » » ......

2(1,7

2,014,000

Haparanda—Karl Johans stad, » » 27,5 *) kg:s rälsvikt..

12,4

884,000

Karungi—Matarengi, tertiärbanetvp.......................................

46.0

2.107,000

Summa

105,8

—

6,919,000

Litt. A S.

Lappträsk—Veittijärvi, hufvudbanetyp med tills vidare 27,5 kg:s

rälsvikt.........................................................................

13,o

1,040,000

Veittijärvi—Karungi, liufvudbanetyp med tills vidare 27,5 kg:s

rälsvikt.................................................................•........

7,1

730,000

Karungi—Haparanda, hufvudbanetj^p med tills vidare 27,5 kg:s

räls vikt........................................................................

26,7

1.844,000

Haparanda—Karl Johans stad, liufvudbanetyp med tills vidare

27,5 kg:s räls vikt ..........................................................

12,4

884,000

Karungi—Matarengi, tertiärbanetyp.......................................

46.6

2,107,000

Summa

105,8

—

6,605,000

Litt. A 3.

Lappträsk—Veittijärvi, hufvudbanetyp med 84 kg:s rälsvikt......

13,o

1,127,000

Veittijärvi—Karungi, » » » » » ......

7,i

787,000

Ofverföres

20,i

1,914,000

*) De räler af 27,5 kg:s vikt per meter, som förutsatts att komma till användning å vissa i denna

tablå angifna bandelar, beräknas kunna erhållas från äldre statsbanedelar, å hvilka behof föreligger att utbyta

dessa räler mot tyngre sådana.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

Kostnad,

inklusive

Summa

Längd

för rullande

kostnad

i

materiel,

för ban-

km.

för hvarje

systemet.

handel.

Kronor.

Kronor.

Öfverföres

20,i

1,914,000

Karungi—Haparanda, tertiärbanetyp — utom beträffande under-

byggnaden, som utföres som för hufvudbana — med 27,5

kg-.s rälsvikt..................................................................

26,7

1,735,000

Haparanda—Karl Johans stad, tertiärbanetyp.........................

12,4

744,000

Karungi—Matarengi, tertiärbanetyp.......................................

46,e

2,107,000

Summa

105,8

—

6,500,000

Bansystem Kitt. B.

Litt. B 1.

Lappträsk—Yeittijärvi, hufvudbanetyp med 34 kg:s rälsvikt......

13,o

1,127,000

Veittijärvi—Mkkala, » » » » » ......

27,o

2,484,000

Nikkala—Haparanda, » » » » » ......

10,o

780,000

Nikkala—Karl Johans stad, » » 27,5 » » ......

5,0

325,000

Haparanda—Karungi, tertiärbanetyp......................................

26,7

1,148,000

Karungi—Matarengi, » ......................................

46,6

2,107,000

Summa

128,3

—

7,971,000

Litt. B 2.

Lappträsk—Yeittijärvi, hufvudbanetyp med tills vidare 27,5 kg-.s

rälsvikt.......................................................................

13,o

1.040,000

Veittijärvi—Nikkala, hufvudbanetyp med tills vidare 27,5 kg:s

rälsvikt ........................................................................

27,o

2,295,000

Nikkala—Haparanda, hufvudbanetyp med tills vidare 27,5 kg:s

rälsvikt ........................................................................

10,o

710,000

Nikkala—Karl Johans stad, hufvudbanetyp med tills vidare 27,5

kg:s rälsvikt..................................................................

5,o

325,000

Haparanda—Karungi, tertiärbanetyp .....................................

26,7

1,148,000

Karungi—Matarengi, » .....................................

46,6

2,107,000

Summa

128,3

—

7,625,000

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.

39

Kostnad,

inklusive

Summa

Längd

för rullande

kostnad

i

materiel,

för ban-

km.

för hvarje

systemet.

handel.

Kronor.

Kronor.

Bansystein Litt. C.

Litt. C 1.

Lappträsk—Yeittijärvi, hufvudbanetyp mod 34 kg:s rälsvikt......

13,o

1,127,000

Veittijärvi—Nikkala, » » » » » ......

27,0

2,484,000

Nikkala—Haparanda, » »> » » » ......

10,o

780,000

Nikkala—Karl Johans stad, » » 27,5 » » ......

5,o

325,000

Yeittijärvi—Karungi, tertiärbanetyp.......................................

7,i

568,000

Karungi—Matarengi » .......................................

46,e

2,107,000

Summa

108,7

—

7,391,000

Litt. C 2.

Lappträsk—Yeittijärvi, liufvudbanetyp med tills vidare 27,5 kg:s

rälsvikt ........................................................................

13,o

1,040,000

Veittijärvi—Nikkala, liufvudbanetyp med tills vidare 27,5 kg:s

rälsvikt ........................................................................

27,o

2,295,000

Nikkala—Haparanda, liufvudbanetyp med tills vidare 27,5 kg:s

rälsvikt........................................................................

10,o

710,000

Nikkala—Karl Johans stad, hufvudbanetyp med tills vidare 27,5

kg:s rälsvikt.................................................................

5,o

325,000

Veittijärvi—Karungi, tertiärbanetyp......................................

7,i

* 568,000

Karungi—Matarengi, » .......................................

46,c

2,107,000

Summa

108,7

—

7,045,000

Bansystem Litt B.

Litt. D 1.

Lappträsk—Yeittijärvi, hufvudbanetyp med 34 kg:s rälsvikt......

13,o

1,127,000

Veittijärvi—Kukkola, » » » » » ......

15,o

1,533,000

Kukkola—Haparanda, » » » » » ......

19,o

1,425,000

Haparanda—Karl Johans stad, » » 27,5 » » ......

12,4

884,000

Kukkola—Matarengi, tertiärbanetyp.......................................

54,o

2,457,000

Summa

114,0

7,426,000

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Kostnad

inklusive

Summa

Längd

för rullande

kostnad

i

materiel,

för han-

km.

för hvarje

systemet.

handel.

Kronor.

Kronor.

Liit. D 5.

Lappträsk—Yeittijärvi, hufvudbanetyp med tills vidare 27,5 kg:s

rälsvikt ........................................................................

13.o

1.040,000

Yeittijärvi—Kukkola, hufvudbanetyp med tills vidare 27,5 kg:s

rälsvikt........................................................................

15,o

1.425,000

Kukkola—Haparanda, liufvudbanetyp med tills vidare 27,5 kg:s

rälsvikt ........................................................................

19.0

1,311,000

Haparanda—Karl Johans stad, hufvudbanetyp med tills vidare

27,5 kg: b rälsvikt ..........................................................

12,4

884,000

Kukkola—Matarengi, tertiärbanetyp.......................................

54,e

2.457,000

Summa

114,0

—

7,117,000

Bansystem Kitt. E.

Liit. E.

Lappträsk—Yeittijärvi, hufvudbanetyp med 34 kg:s rälsvikt......

13, o

1,127,000

Yeittijärvi—Kukkola, » » » » » ......

15,o

1,533,000

Kukkola—Haparanda, med 0,s9i meters spårvidd....................

19,o

722,000

Haparanda—Karl Johans stad, med 0,S9l meters spårvidd.......

12,4

558,000

Kukkola—Matarengi, med 0,891 meters spårvidd.....................

54,6

2,184,000

Summa

114,0

—

0,124,000

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1910.

opaginerad Kontrollera mot PDF

\ ..Ro dopp

Stort

Slräkame

<&yärå.

^jJ.illerfet

\ fJtu/iU(scurn.fj[fåS\ .r.\B7 ö Uö

Styi&Ccui

XÅM

Syväjärv

tråk

j^/ifoscLttru/iva

So''i tXayjnJa ''\AA^<yt&X''Ymx ^öy\A\roik<^Ofe

‘iXivÄyt <\rnJL<x<y^r\\rn<^ a>cvt<x/rvc!« -o lkxfc>ij-<xye<\nri

OTL-o^ci/w ~ Cctjo^^xG^

»jo SjO j|»

n va sa fasa

’YövrvvoL*yocrvv

cvw

Isahiiltet

.r .\A9 O

\Tsä

"Bo

Oryctfjärv

Gatmab. \\

iDliiskola

^wofeVVv

finfila

_ ■• •>*,

,arurfrfen( \ ,l7

V«.Tvtav\V. '' A;

Is kula !.Öfv. Törne <ål

112

v~

ö rfil eden \ 256

Saarin

Por it K . 23fi ,v......■-•;

7

....„, Ui * S ......iAtA\uuv^tn^^.....- •......

ettraskb. \ /TH-Ä-X'': ) i3^\fe///7/^/V> 226 \-^

a flenört i

■.J>jigrtrn*k Snart

VtvrvsA

Snarbénit \S) \\ ^ 232 •■ •

fcyrynpM

. . , "I Svortberq\. ) \!pSj^X^wvi

, \j( \ 205'' 2 [a ^Vn

jfcfeAJbsabb''. TonarbiK \ 99>-\A\

Piniv

litÉAwnu^

Svar/bynJj!fe

5CT

__- , A lilani)

Wj (Raft* pli

splirfiki I 5T

t**"

Ko Lvu

^rzntrtsk} Är^tejf’N

^aV^c

KaT/hrfd

187

il/dholm n Stort. / x W**Pt ^

-/.*./.« rån»/.........".nfr-v Q ,!l v''i7''v''-/"

. 4 V K&ckelköleri \ Letare]

^ , Ställare, \2SO Löfbad

• \ GrinidträsKb

RraJsh<•

zio "®é^\ *r-s. I .

7 ImtrinpqianvJ 200 ...

(\ '' '' k/?ovt VtiV\iä^ru?;rol06

rftiäiaenA läi

iyYÄ*3

rfränn bortj 26-4

Brsinnh

..KlÖfyerbercfsudderi

/''"} / w1)

KkiiäriWt

\ ,1 Boett/, berg

Halm y.\

yOlofsfh/

Mjöla#

\______ ä]goirff&_._ ^V>*( \

lBäck(j($rvJtr. \ ^/silf/nisk^. ) rf 4. /o

173 Jcrrtrenpciä

jtftächtfbrs).

Mitt} i ->X-.v/

rsherf

AVcvWosWv

\ ./vJTÄtoWtr. \

\ • / ,4

A fn.t k

lyccrvt■;■ \_

j! ''* .j^Kccrlt

McäS^rri^, Kornikyl

cY''V*~^/7Tv .•-•■ v. vi''v

Ai 7- ''i Xx_ii

•fxrvi

SSm"i^m Xf^-jMyrärgck 47 |H. SjH*>

rrifbrxb. n;,ykVk,M.,^ ArjÅÅii.-x- U\,

i PallakhaX

'' Abofott UvcvW

.125 * Y //____;

Hvtrffror

m/#ryu \ Hv<;_

^=9

''kttdsk

HhTTh

SméUréuik

MjWa/br,

, KlirtiJf ( ''''''''v tifirprf<it r \,

Jäk&^W--, ÖrvemOry

N VE A

feBi- Jt Ä

pikJcfisjå

lL?stmiörs&£2^ ’Z~

BrfflUr. Testsaiäsb. iW/^\28-i—i

''L7iiink(hor^z^r\

■otngy^Startrcisli

lTmuf

*\bu T,.

Å. V*oi Loft ten

u,ei rsv. .’ ) \, \!

ö~™

■’•••* - *''*,

Storån** _.

TT”^ N I DT?l|kvA Lvi

C^noe.MUk r"~W% V * /T^ ^ * „1 \ \\! ^ ^ ^ 1

„ . ; ,

H\ \ KhflLberget W «p*7^

SWi. r V N ao\

UfMryr

slnäskJirsK.:

''aräf/ritik

*VvyVr.

(yrp/tni o/ptfa

LeMikan

\ \ S&^

•unki

^ 228 v \tev,- «5*or^y/rf%®s&^TV x\ .. •-..s>43^;W)xl\Ar
\

<fi/sjsn.v a * i k w .W /ir f sis-f *? . / -Ynr “ v

Kärn n

>, 128 « vi VCV7

råna#

A tv a fors

örflikSftrnuli'' • "J

''Ykåjfa/ ■ -a^- .- » -sjkA- Jfr vx a

{k?»1 •^i”!22;"T'' I ^ifwfW111*

Honskin/iköl

«Ä<^4r^Wm238 - \ 23^

; □, • ■ .X\ a xaxääw* , y

ÖSESfWTf r7W eä ''i

\ \\\ VA y■■ - V '''''' //k» i > i tri- fritt 11 fs ’ -_ -- • .1 1 \ ,

4i"rn,i°lcniK.OrH,-å%K

"vrtctckefi

xKctrrt lim fö

Tinaiirv

''1/aftrri''j

Mlirvcå

i 1 fleikkrfla

S/i Öb

1 .

ytl t. r.

aV^VctAAjv. .^ _ A.VÄ/A/vT'' Siocfiteset

»9>=:x_ 1J1J S A A Kelandet

A nita

Ofri järn 242 ( °K

4^-7 Klapp träsk ^KorpihåJb y \ \ W^,

(K-.. * . \ \ N>v* \

RO»

lörofansaan

^ertKUisjon /Slemi

Kalf Ho

Niernim^^M/öi

Men\.y&gktilei/

Sina loa

HPiikfz/ärriA^iO \_^\feWÄs-ke nät lista.

......

tlfnnsheit

•ask Isi Acn;0äryjyjy V

V Uriltkölen

,. YÄWloVv/fHBNOs/a..

rpa&nrlen M ''VS,, k---._ \ It.

BjamÖkräsk

/*■»//*.

V"^>Y/ ''li-iir.

HfMideborrf

Hasalörrf&S^jPi,

»UTkÄBj. k,

S/orVfJkitdbK''1

Krvktj. bi

V f iTMirfrfaSsb. ''■''L Y^AVöVr.cJ *y

: y x;° ■''<"''v >

t§^V>7z voja k

/IrfU/ör.s

\Töj/böle

f/ivVo-z^ol ramla!*-. \/ |LL ''/«.

C T<1 -.wSkogset -

■

Gift. \ Vf;JWi

<öitikimnno

Sel ef

Öb J\wL \ |

fil ernå,

niaifften

AyxäV

irfö-dfOTtfyiStfVTh > '' k*. _ .*-s e .\rj:i. I ''l''i wiac\\ l

flriK» r226Bnl,nr(h-x^yPcfrfbäÖt''’ ..

Ksiart. 20.ÉJwn&yf%V«%.;r ■

hörn j/i

Arftvo

SimrfÅoifrtc/i j1 botin en

......%

rstkoU

tmaf. ii

^ f/tit>affnef

»MS

rtndöiksi

*^»1

>ft/xny

4^^mV?h\4/Tl9 C3G-kiy^W/4i>-»7Y

MfekldljftJh'' "j skuLorä ^ V •• •

Y/é>//^yV'',?A\''u+ y

\ // V'' \ C ''vAÄ7T,«,-//lVTT y . \ •

f\lV*kc^'' Li

|,\ra ^-4®-1 >$!•'' ‘137 A!

Mi:^msaGrO^L^ Wr''?" ■■■

''knashrflm

Strömsnnä

■aium*

Killsfrömsl

\ V ay''<’''£v\ vw ^ v/vr Sten l> äi

\». Va V

Ir/o/i

^«o\

Träsket V

\. , »AÄ \1 Kr

A/=n^vx »U)e$b

/m) is

^ V? v

/cirntiin

Xed. Turné

let retur

DA

A» f

■rrfp^Jjverfjtin

bfjös/öb. Y)

''rot tv ib

HEDNORETli

latleri

I irw -Öl

n / 4\ va
l/Vv

TrrnaiT/e/ni-i 0 <

sön.Jr/J

^^Stnet/.''

//rtirn''f J>g

Gitrnsf/ä

s\jCtl’Ct>

f/yr/l

ri^V n

rmiutgeb.

JtönäsiaJiirfP^ , •v.''" •

''X 3» ''

härf man

r~^/K/k ’ ° c

. S''/ksi/niisön r ^

^.1 "x

i\ 3\i ^Kalffio

•zf&dclhikari Vv / ~V

^SyrUcixttiKr-i "T

^ V jprfkctkari y\jhÄaluo/o ^

W"kfH_. x

tfir*.

ifrj tils land )

Mula

~Sältö/f~

bars/? ds \

c^Korda/?sk

V*

Tom\

«*amr *x—x s^xÄYri % SS\ a
%''

>!Ä<w7j7an^)wi5f^^>;r\ /J N-k?>;v.

Aaretsvik, r>

SÄF\ kSt

-Låncfömrna

Törne lifrtfh,'' fa)lidkari*

v* 1 '' v s Ort

\ |stort\ t (\IZ ^V/ ^ e~-l :. ''a

\ ^’rr/^''Attisk.

//iV/z

1 bnrmjän hirnijj

•Ijs/erön

‘/■sfsVtö

•s^\iV^l''Cftjcrti\^, ts/nji

)r ... \

''<? t.ijjds. \fft ''iför lind ^ i LN

, , ^ ’ / ''/.?*/: ,

^ tjYl/rrs/ktnäe/ ■ X

\ ... xx5?^év''NS\.;\.

.. \\\,„>,,/

''O''mrfälJderi Av > \V . It -----

?’. 6ö

Hd/1 (in

''/Ytrn

Fotolit.6en, Stab. Lit.Anst.Stockn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

talan

fSH#(

.iö^-Cci^

tM.

msaksa.

■IfaiUbtiz$mok M

yCo''X/!X\.

t<x/\von<)

Umsm

r^uvn

MWVlct^

*''Ö Ci 11 > H.'' Jv i

eu*. <a

1* 200 000

Alkkula

Kilometer

f?*W%Ä8i

''pöo* ^l^ÉRmk

‘Wnd/zx .Cu^a^cu^m-t^v^.

-6-<V1T4?-<^6c^n Dl''L''OT0/CK/t/V - .

J^fc<x^a^''OyW'' -^vruv^a-te^m, £iZt.<51

ötiÄc^rxtyx^ . <^o''/t |-ui£Un atw

UCVUMvÄJ

K;,V''

ftoat.7’

gg#?* \T

xdfnsatui

>cct<vt-e^

ÄYsl

V ; nft.

^TSW^

Mimi-»-

IAHoA&

te?ÄzZ»fl«rt

msaari

ri''. -;i »;* /ttt/t/iSfytiri*

fe|® . ''Z^we#feÄ&£-

äs '' a*s

''ipstr.^

jar\\i

W?L''

7 -:''s

rttbbn Ks tu Itf''(*n

"myt-.

ÄS,

loan

i*Si

trfråsi

>ivust

jf

&\ö\Vom\

4.

"»sal

''form.

stMjJi

Wmkii

■Jtikiit

ftT<if.

Mm

■"Sprp^

>WÄ,

ww!

pil,-/i/ty

:r. sa

ivotonsaurL

flnukfjäil

tmmas\

Lt* t

l-l ;/*%•; -vS

jVkxLVkosVu

1 ;>-y

53

''ppolansd

iörJfföht

■Wnptynn

nid<lo;11 ,v

\'' }

PARANDA

fåm/»

\*NedL Tonica

fa&rikj

4n^t;svikcji

Jtiaöudufni

bCs3

iaiifémi \‘fa.

Carisboi

ftodöfjärd..

ibnert

hihsön,

* ti fei 0

ihntmui

fordans i

Axelsvik

xällön.

X^StJLehlikarL

Fiskl

StTruAst

HanhmkarL

asa/iri

tilltal//

tilta i i

qSalttla
-

B ''X.atesK

Stnmn

JU.5taMgjR.J} 64

jrund

iirstsl

& kbxhbanie^

litandet

,r. 65

i ten eu

^■TerxaJätiri

Generalstabens Lttografiska Anstalt

Ml

Mffi? 4f.

V

Bäg

fcatrj.v

«*5SH

IDB

åppffig

mMm

SSiB

»

''VA

iSffiäS

rnmfZ

vdMgxå
-

mtm.

‘ t åt

mmM

Wmm

''/ W

''•mmrm

fäss

wmåwm,

■!Vii3

-.7,. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

s auri

j.22

fas oks a

''tpiyu$rti

i loa*

fasa

''t änsaari

Alkkula

Hliusaaii

tätul-iwllftl..

v-nm

WÉ\ \

oJgv^QUoxl.,-

"kMmrrni ^

AaSkekoÄVä

Felkäsaari

msaart

60,6 ''MuiSi,''

i? KuhliäsjärvÉ

gl Ufos:tj;ii,kl<ir

*. r '' ■ ’

nkiosaari

hil^tfnkkå

förn v

■Spj -

:U^yi;n:ri

Mi

tezrtrisimrz

bnAsnd<f<’,}.

\&% l?z$m

fOfÉjlrka^

■£öss;dM$%

WwÉ

\V\''u\‘Vv\7

*? % m

!&Må

/, '' •; JlnV/zö

Jor.ki)

L« Iso Kanin

, -

sa <i

Vi#

”''i, jfS»*;

hiivnurnnoj

Koi\niyaaf‘iiiq.

lE A ;nF&

:r. sst

ivolruisauii.

hwki/Mkim %

........S „ , "

immpt ■?■ rmMhwm''*F%

■ %

i

ujlwp-jipfr -.. !rf?;

- Ä

urmiasi

AhivkosAu

KS

kiss

ip o lunsa

irikfprx

; ■41/-

firM Tiar

Sämja*.

Mm

lägiiud/lnir

lPARANDA

i''äivits

!+: Ked.Torneå

A "V

T\oftv(Vt.

r. 55

JÄl/ 5

icuwémL \m

Carisboi

V>odö\yård.

>ckholme/i

hiksöiv

ybnama.

tordanskär

Tirro\

)OJ1jÖ7T.

Axelsvik

qSLLchlikari

HanJanJaifi
-

uuxrL

Sb.Truts)

milla to

^Sahila

.r. gs1"

r .-; kikärt

tftmiikani

/tf.,/,v/,64

^esfoa/.:

«8eä

jrund

t''irstsi

mm

Ö-kbibbarrie.

fr. 65

ittandet

itenen

nakart

y>TervdJikrri

Generalstabens Iitografiska Anstalt

■■•■■. ■ -

• ^ -»■

B

L-W?

7

éJ. ^

■- ■ ■■ ''rl

masa

ISBWl

mm

%mbs

K #.

■ -

■I

mm

»ipfe

mrmm

må

mmå

Wmäm

y. :

himmbmmim8

A *a ta a
u&r
-

Öb 93.

2()()()()()

1 Alil

3 ^/xÅyCyc^>/c\XX e-m, SyiJst- 33

opaginerad Kontrollera mot PDF

JM

lawi

’f\ . c^~ \ g _; ;,

tyll rikt.w

■''.''««/i*

fe- !"

t % ■ % Sj’-''A*_ fe. . ^älJ%SL rtt

i . , *-./• fyUlburgfägak ? ■

ii22

Vusaksu

Jlo^yux

.»orwm^

&xy>sy)\AA\A&

»fåö/tvs/i/w-i/c/t
-

eu*. e

MleYnyy

*\ loa*

rrisz?-

200000

Kilometer

ris oart

Alkkula

TffymUll

fetn^-ca xCi^a^cu^^vn^tv^

$<vj''v<2c£<m CH,''L<yz^ä^v - £<a?p-jo?ifecfeiL

^/va^cuiatt &aarv&i£ske*xi, £iXt. C

flSOLL

tdinsaa/i

feåyMmkefi

7J}tiinLin

fe /-%w/

fe «, % ‘

fewfrtKI®

t/xkJntHfjiht

A»‘ "" <

r■.-V-»-''''''w°a /

ifefeväi* fe

J Ifunifii

^vroägVosl^

pfw

.-,./rfe,^

r)l'';)kin-"‘‘

H&i

iSkäko*\tl

Sh}tu/Bi^^n

\eJkäsaari

ms a ari

II Knhliaxjärvf

e* -<•/■•■.■■ --ijHu/tk!*

v:, /''fe: -fe''*

irkioseari

WsySahm

r"1

•-,y,v,.;r;

•krist,*

fe It •■■ ''

texrötvflflnf

.fefeVfe<y''v

ÄfeV;

mosaik, mmmp:

■••fctifi/mk/intltfeh,''”''

fSg||j»SMfe Spwi

ir/rytsj

\xbivusaari

fuoUfilika

il V)Y"vv>v i

A 7/^,7;

''fe? / ;%?| /intim

fej

- Ilo/fira sa

I Mil

''T''eittiviiömp

.Kantnål

i#N#g

V.VvV''''

/k/ko/-nr liki

ihyuSftp^

Ker/iff/mk.

ffyks&nti

■f$i)keritt£Sota

l&iräyjSin lekt)

.ww

:r. r»2

IvoUuzsaarL

mfchw/M

mavraii-ii

HiutkijiWkkM^M* s{

jVkvukoaVu

mjM§

aMyt/lf.

''.pfUS&t

jgpäsufigr

Ifiiji/jfiij^]

?r ''\J,

ffäUfort

Iliottu

fe-fe,?

, \\ .Vi\rVV\in-v\j

53

‘ppolansn

fe ''••''>

■Siorrnyriin

.fe:

wtc

\

\

V éknmijWi".V*

jym^pqMi

Säiffif,

é&w&må

GRANDA

^NecLTomeå

i ,.fev

äSp?

tölvits

Ro&vjk.

T. 59

tes l5

ianfémi

CaAsboi

^»odö^ård..

ibnen

ruksÖTv

Mlår

ibruS

urnorna.

fördans)

AxeLsvik.

tJ/(ihlikari.

Hanktnkari

''sunn

St. Truts)

xaJiwto

ySalultt

.r. 63^

■J.ttjäiS:

likare

MisJtil(^^.Jit 64

Slorön.

itorsgr.

,jSesJtan

trund

iirsts)

&J:htbbartir

ilandet

.1*. 65

70

t tema

ikart

%''akari

Generalstabens Litografiska Anstalt

SBE

■ •

SBml

Un

a»

^Ajt.a

l’:? •:-

Sa,- ■

i. ;,

m,

T''-m

TrJot ti

lESmi

■ - ;

opaginerad Kontrollera mot PDF

\aut i

Oulil.uihöjai

<ryiv

* \ Tbilnij)

$ösi#£xxs<^

v >Vt

Wläjlr

Tiisaksa

3’L''O''X/x^i. A>ixvna7>

J^oei)fo<OCX/YiÄsrL<^

xx/rvcvn#

pr-O/n £<vp^!/r<\^$

''%«?''■ y.''

Ivkqjarvik

03<x/Yx^/iy>^C<nr\ ( SiXX, J)

200000

Kilometer

msaari

Alkkula

M % 2^/ in ié'' )

<Jj/yv3''cn aeiMUxx^y^ynÅevvc^ ''V a/ixk/n^-e

''&<\/n<)''c£</n JTCo-x^ctScsv - XZoiji-jo-i/t^cLrfe

-c>sCyc^*\XX ^xvn-o^j^em, SiJtk. J),

ftsaar

\i(v\Vu

Hlinscuui

^ElfÖMitbpi

biiqpiVVt,

l|-jéfiteä«s

1\\

-r’

imR ’^arä[

vA4 linkar

VT :

nXk<£ko»YA

teWwXsazzTT

msaari

>'' Knhléixjiirx -P.

^''■rw J-<4''X!!)äy>tf<$.

A A. ■ ^.■’. / %■; i . .■■:''''■''''■

fiiX.i. •.

yrkiosaarf

pi

Uarin.saari

wwm

Uiit&iolik.

HjjorJ

\Y\''öv\vvu\Yi

tqjTn* ti fy

^(5%''^T^ jfr

S^AÄÖf|^

i7/7/7// 17;?/*=JL|T*i

SpA

''yeitpvubiiip^:^

mi$ösli\

mit.

- hl

tern i

;'' v^Mjjfpss)

JKoivuvaarxnj.

v Ju j&Mktir

% Hirra tv

:r. 52

ivoUuisuuri.

fltiukifäiikkä

Ml<értii\äU.

Myn infen

''éWéf&.l

- Vi’

AUARoäVu

hithmnpbjo

53

ppoUmsd

irkfois

■titnrmyr&rt

fkituorifär:

.r.\5*

irttrfisk

Stxngis.

tägpuddcn
-

''*Jt/naAtqjb

PARANDA

W ■''

uiivits

W jSed.Tonica

^ftodvik.1

\JRisöiv

'',,,,^17

r. 59

fes ^

iajwémt

Carlsbot

Rodöfjärd.

tckholmen.

}ukaön,

w ijr

Milis ön, \

gebb^Pnci}$bnarna.

fördans)

Ttrrn\

Sällan

fn’//,;,

''QfibJjdhlikuri

Kanhuikari

a&aari

Fukt

St. Trots!

ha,hiob)

lika t i

q,Saliila

Fälesön,

& -XAWWJi

Ikr. 63^

lika/*

ltbskilä^^.J^ 64

S to rön.

ifSSI

fap[ar-MzfMyyuiii

jSeskizn

intnd

ÖT\stsklif-et

& kluhbarrie

,r. 65

ittandet

okati

^Tervahari

Generalstabens Litografiska Anstalt

CTHimi Bi

läsa

K‘''“ Ä»i

HNH

»

2TÖ^

räÉ»

;''■»/. v ■ _ •.

-. .

»i.AviiF

M

SSÄ

1 ^

SM

''A.;<

riJlJiiffiB

rams

ii?a

Ki

aaSjå

opaginerad Kontrollera mot PDF

mm.

''.i (iw''i

S

mim

•ILSaJCNtL

/■; fjällberg)

i Ivälta*

§&lliäP

yi''0/x/v<x -O/tcvnv^

\£Jsvv\*v<^

M\/YV<Xsr\A

Tors''-vinn

33<VU/>/l^.viVna eu*.&

fÉfcls?

IWf

JlKqrfiisv

5><)()()(><)

Kilometer

''jzsaari

Alkkula

fMI

mm

‘Wnd-vt

yCiAxlöx>^<yri,x^c^ x>-<vi<xm^-c

-dcno^cXc^n Dl''L''C''Z^''0/w -

yfacu^coo-oM Z^s^yrrsx^fCQ/Yxx, £iX£. 8

D^cmsx rrt^c> -n/c>/r''rrvai> -3-jo<wiMu<3<?.

_ ,. _ _.— 0,S91-^n. — «—

tdfwtacui

CitUi-iumh

W*!$m

mtv\

GZ''%$i

takmnpi

Jtkeö\o*\d

elkäsaari

msaart

Husar,

wmå fm

@ /(tlJtkv.yfirvZ

åhxM^é«m.

w | Ä

irkioscarl

ffttMj&h&ri

mBjmw MM
SMi
-

fta/7>/.Vtf«/7

irfrlfai

tivusaari

Sfi

®P''f%v W?5Scixö^

UiWor

; , ftro/Ji/jx

IN

■nors.

föittivuöi/jty -v,.;

.Kanin gi

■KaisujM^

lovas^i

^nw^rim 2w^3N^y^Vl

mg fana}a Jj

ä^LsÉafe;’ . • .\. *

^ÉS6Éw
-

UÄfiÅ ^ \ ,v

illa! ''J-*Jxnl,-_ejit1a4

Jfojvuygg&pri

mgmäti

R.r. 52

fe ivolansiutfi

HiiukifåfiKkäf. 1

«

Jgikajärvfi»

‘jSfögiti ^

4..

jVkvLVkosVu

V1!, V M •• „ ‘,a->.:

trsf/ai

hitUampTfo

Wapast

WB$?3m

53

\ppolansct

{hiiixniff''

mM

&RttiiTnilimi}i

liliÉSP

. T- V

fjapN^jÉ

W.ipnnfHen

GRANDA

So NecLTomeå

ItoanOJ

r.59

Vqjja/mbni

Carlsboi

ftodMjärd.

tbnen

luksön,

°C ^a&1

bflbruS

kordong}

Tirro\

AxdsvikJ^

\(illön.

K^Sbleh tiknri.

Hanhmkari

isauri.

St.TruJts)

äfcari

tySa/nliL

få$^\iwsi

törn

.r. 63*-

iSVwAw
-

Fiskläyi

jrund

& klubbarn''e

tliandeJ

X 65

itenejc

jltari

vTervaJoari

mmm

WM■

a * •■ ,i

ifWtiål

IMK

i'',\

SiMPi

:V''.w-te*

nflMRi]$ vi

Hasa''

MrnMM.

msnm

.''-■sk''

EÄ''5

.; ■»- •

imf

Generalstabens Luosrafiska Anstalt

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1910:179 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anläggning af statsbana från Lappträsk till Veittijärvi m. m. samt en i ämnet väckt s. 13 i texten
  2. SU 1910:93 Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anläggning af statsbana från Lappträsk till Veittijärvi in. m. samt en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten