Sök i Ratio Lex

Angående anvisande af medel till sjukkasseväsendets befrämjande

1910-01-18 · 144 sidor, varav 139 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 139 av 144 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:202, Angående anvisande af medel till sjukkasseväsendets befrämjande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 202.

1

N:o 202.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

anvisande af medel till sjukkasseväsendets befrämjande;

gifven Stockholms slott den 29 april 1910.

Under åberopande af härvid fogadt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att, under förutsättning att det framlagda förslaget till lag om

sjukkassor af innevarande års Riksdag antages,

medgifva, att Kungl. Maj:t må äga att för år 1911 af de till underlättande

af arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta

belopp använda hvad som erfordras för att bereda registrerade

sjukkassor statsbidrag i enlighet med följande grunder och under nedan

angifna villkor, nämligen:

A) beträffande sjukkassa och fortsättning skassa, som registrerats enligt

den nya lagen:

att sådan kassa må kunna af nämnda medel tilldelas

dels 1 krona för hvarje medlem, fortsättningskassa dock allenast

25 öre för medlem, därvid antalet medlemmar skall beräknas efter

förhållandena den 31 december nästföregående år; dock att för sjukkassemedlem,

som är medlem jämväl i annan sjukkassa, dylikt bidrag

skall utgå med endast 50 öre,

dels 25 öre för hvarje sjukdag, .söndagar oräknade, för hvilken

udder nästföregående år eller den del däraf, som kassan varit registrerad,

kontant sjukhjälp från kassan utgått med minst 90 öre eller vård

Bih. till Ritcsd. Prat. 1910. 1 tiaml. 1 Afd. 153 Höft. (No 202). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

å sjukhus af kassan bekostats, dock för sjukkassa minst 50 öre och

högst 2 kronor, samt för fortsättningskassa högst 50 öre, allt per medlem

den 31 december nästföregående år,

dels slutligen ett belopp lika med fjärdedelen af de utgifter, kassan

under nästföregående år eller den del däraf, som kassan varit registrerad,

fått vidkännas för bekostande af läkarvård och läkemedel åt medlemmarna,

dock för sjukkassa högst 1 krona samt för fortsättningskassa

högst 25 öre, allt likaledes per medlem den 31 december nästföregående

år;

att vidare i fråga om statsbidragets beräkning skall gälla:

att statsbidraget, till den del detsamma utgår i förhållande till antalet

medlemmar, icke beräknas för medlem, hvilken tillförsäkrats antingen

begrafningshjälp enbart eller sjukhjälp i mindre omfattning, än sådant

understöd enligt lag om sjukkassor den.........skall utgå till själfförsörjande

medlem, eller ock kontant sjukhjälp till belopp, öfverstigande 4 kronor

per dag; samt att ifrågavarande de! af statsbidraget, för det fall kassan

icke varit registrerad under det nästföregående året i dess helhet, skall

utgå allenast i förhållande till det antal hela månader, kassan under

samma år varit registrerad;

att statsbidraget, till de delar detsamma utgår i förhållande till antal

sjukdagar eller kassans kostnader för läkarvård och läkemedel, skall

beräknas på sätt som ofvan stadgats, vare sig kassan under nästföregående

år eller viss del däraf varit registrerad enligt den nya lagen

eller efter den nu gällande; och

att nyssberörda delar af statsbidraget, icke beräknas för medlem,,

hvilken tillförsäkrats kontant sjukhjälp till belopp, öfverstigande 4 kronor

per dag;

att, slutligen, med afseende å statsbidragets användning och för dess

åtnjutande skola gälla följande villkor, nämligen:

att statsbidraget må användas allenast för enahanda ändamål som

de fasta afgifter, hvilka enligt 20 § i den nya lagen skola upptagas;

att medlem, för hvilken, enligt hvad ofvan är sagdt, statsbidrag

eller viss del däraf icke må beräknas, ej heller vid bestämmandet af de

fasta afgifternas storlek må tillgodoföras andel i nämnda bidrag eller

del däraf;

att, därest sjukkassa meddelar begrafningshjälp till belopp, öfverstigande

200 kronor, statsbidraget skall uteslutande användas för sjukhj

älps verksamheten;

att fortsättningskassa, som upprättats allenast för medlemmar af en

viss sjukkassa, ej må tilldelas den del af statsbidraget, som enligt hvad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202. 3

ofvan angifvits skall beräknas i förhållande till antalet medlemmar i

kassan;

att kassa, som i sina stadgar upptagit bestämmelser, b vilka, med

hänsyn till ändamålet med kassas verksamhet och dess sociala uppgift

pröfvas vara obehöriga, ej må tillerkännas statsbidrag: samt

att kassa, som vid ansökan om statsbidrag uppsåtligen eller af vårdslöshet

meddelat oriktiga uppgifter, skall, efter tillsynsmyndighetens pröfning,

varda statsbidrag förlustig för det år, som är i fråga;

B) beträffande sjukkassa, som är enligt nu gällande lag registrerad:

att sådan sjukkassa må kunna af berörda medel tilldelas:

1 krona 50 öre för hvarje medlem till och med 100,

1 krona för hvarje medlem därutöfver till och med 300,

50 öre för hvarje medlem därutöfver till och med 2,600, samt

25 öre för hvarje medlem därutöfver; under villkor:

att sjukkassan under föregående år haft egna inkomster, uppgående

till minst lika mycket som det begärda förvaltningsbidragets belopp;

samt

att förvaltningsbidraget skall för år utgå i förhållande till det

antal afgiftspliktiga medlemmar, sjukkassan under nästföregående är

städse haft.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hugo Hamilton.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 202.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 29 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Eiirensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

»I samband med genomförandet af nu ifrågasatta lagstiftningsåtgärder

beträffande sjukkasseverksamheten i riket torde det vara nödvändigt

att äfven taga i närmare öfvervägande, i hvad mån denna

verksamhet fortfarande bör af staten ekonomiskt understödjas och efter

hvilka grunder detta skall ske.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 202.

Jag anhåller då att till en början få erinra om de bestämmel- Nn gällande

ser, hvilka för närvarande tillämpas beträffande de under namn af Statsbidrag1

förvaltningsbidrag till de registrerade sjukkassorna utgående under- till regiatrestöden.

Sedan vid olika tillfällen — första gången vid antagandet af nu

gällande sjukkasselag — årliga bidrag af allmänna medel i efter hand

ökad utsträckning blifvit de registrerade sjukkassorna tillerkända, har

Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 26 maj 1899 fastställt följande

allt fortfarande gällande bestämmelser angående förvaltningsbidrag åt

sjukkassor, nämligen:

att sjukkassa må kunna af statsmedel tilldelas förvaltningsbidrag

under villkor:

l:o) att sjukkassan skall vara hos vederbörande myndighet registrerad

i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o) att sjukkassan skall under föregående år hafva haft egna inkomster,

uppgående till minst lika mycket som det begärda förvaltningsbidragets

belopp; samt

3:o) att förvaltningsbidraget skall för år utgå i förhållande till det

antal afgiftspliktiga medlemmar, sjukkassan under nästföregående år

städse haft,

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och med 100,

med 1 krona för hvarje medlem därutöfver till och med 300,

med 50 öre för hvarje medlem därutöfver till och med 2,600 samt

med 25 öre för hvarje medlem därutöfver.

På sätt jag i det följande kommer att närmare beröra, hafva redan Behofligheten

under föregående tid kraf på förhöjning af dessa bidrag framställts stat°Mdrag

Gifvet är, att inför en ny lagstiftning af den ingående beskaffen- 1111 sjukkaB-.

het, som nu är ifrågasatt, dessa kraf kunna med än större styrka fram- sorna''

föras.

Det kan ej häller förnekas, att de framställda anspråken under

för handen varande förhållanden måste anses ganska berättigade. Tämligen

tungt vägande skäl synas i själfva verket tala för lämpligheten,

för att ej säga nödvändigheten af, att statsbidrag i större utsträckning

än hitintills måtte komma sjukkasseverksamheten till del.

Såsom i annat sammanhang med afseende å det föreliggande lagförslaget

framhållits, har det visat sig vara af behofvet påkalladt att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

däri upptaga åtskilliga bestämmelser, Indika i ej ringa mån ingripa i

de mera materiella sidorna af sjukkassornas verksamhet.

Sålunda har, bland annat, i förslaget uppställts den fordran, att kontant

sjukhjälp skall till själfförsörjande medlem af sjukkassa utgå med

minst 90 öre per dag. För närvarande utgår emellertid inom ett stort

antal sjukkassor sådan sjukhjälp med afsevärdt lägre belopp; ett 100-tal

kassor utbetala sålunda kontant sjukhjälp till ett belopp af högst 50

öre om dag, och förutom dessa finnas ett 300-tal kassor, inom Indika

det dagliga sjukhjälpsbeloppet icke öfverstiger 75 öre o. s. v.

Inemot 200 kassor meddela vidare sjukhjälp under högst 7 veckor

och jämte dessa ytterligare omkring 450 kassor under högst 9 å 10

veckor per kalenderår, sjukår eller annan liknande tidsperiod. Det minimum

lagförslaget i detta afseende uppställer utgör 90 dagar. Enligt förslaget

skulle det dessutom komma att åläggas sjukkassa att vid olycksfall

meddela sjukhjälp intill sextioförsta dagen efter olycksfallet, oafsedt

i hvilken utsträckning den skadade förut uppburit sjukhjälp från

kassan.

Uppenbarligen äro dessa bestämmelser ägnade att bereda sjukkassorna

ökade utgifter. Utan tvifvel komma sjukförsäkringskostnaderna

inom ett stort antal sjukkassor att härigenom stiga med ett eller annat

10-tal procent. Vissa kassor torde få vidkännas en ökning i sina utgifter

uppgående ända till 50 procent, om icke mera.

Lagförslaget upptager dessutom åtskilliga bestämmelser, som på

annat sätt i större eller mindre utsträckning samt mer och mindre kännbart

måste komma att ingripa i sjukkassornas verksamhet. Sålunda har,

bland annat, uppställts såsom villkor för registrering, att sjukkassa i allmänhet

skall bestå af minst 100 medlemmar. För närvarande äro likväl

ett stort antal registrerade sjukkassor i verksamhet, hvilka icke

fylla detta mått. Vid 1908 års slut funnos 239 sådana kassor med

ett medlemsantal ej öfverstigande 50 samt inalles 700 kassor, af Indika

ingen räknade mer än 75 medlemmar. Medan sjukkassa hittills varit

oförhindrad att meddela begrafningshjelp i obegränsad utsträckning — en

rätt, som äfven i vidsträckt mån begagnats — vill föreliggande förslagbegränsa

sjukkassas rätt härutinnan därhän, att registrerad sjukkassa icke

må äga meddela begrafningshjälp till högre belopp än 500 kronor samt

att sådan kassa, som vill bereda dylikt understöd till högre belopp än

200 kronor, skall vara underkastad vissa strängare bestämmelser. Framhållas

må ytterligare, hurusom lagförslaget afser att påbjuda upptagande

af fasta medlemsafgifter till kassorna äfvensom fondbildning, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202. 7

förbjuda medlemskap i mer än en sjukkassa samtidigt, samt att afsevärdt

inskränka sjukkassas rätt att utesluta medlemmar o. s. v.

Nu anförda bestämmelser, hvilka ansetts med hänsyn till sjukkasseverksamhetens

sociala uppgift’ af behofvet påkallade, innebära en

säkerligen ganska kännbar inskränkning i kassornas hittillsvarande

frihet och själfbestämmanderätt, på samma gång de, såsom jag redan

framhållit, äro ägnade att åsamka kassorna i många fall afsevärdt ökade

utgifter.

Skall ett dylikt ingripande från statens sida icke inverka hämmande

på den frivilliga sjukkasseverksamhetens utveckling eller blifva mer än

skäligt betungande för sjukkassornas medlemmar, vill det synas påkalladt

och med billighetens fordringar öfverensstämmande, ej mindre att sjukkassorna

af staten beredas sådana fördelar, som kunna anses uppväga

den inskränkning de få vidkännas i sin frihet, än äfven att staten i

skälig mån bidrager till bestridandet af de ökade kostnader, som komma

att tillskyndas kassorna. Detta torde då lämpligen böra åstadkommas

därigenom, att sjukkassorna blifva tillförsäkrade statsbidrag i större utsträckning

än hittills ägt rum.

För att så bör ske, tala emellertid äfven andra vägande skäl.

Ehuru, såsom jag redan anfört, våra sjukkassors prestationer genom

det nu föreliggande lagförslagets antagande skulle komma att i allmänhet

afsevärdt höjas, hafva dock härutinnan fordringarna icke kunnat ställas

så högt, som varit önskvärd! och öfverensstämmande med nutida anspråk

på eu ändamålsenlig och effektiv sjukförsäkring. Visserligen har,

enligt hvad jag nyss framhållit, i förslaget stadgats en sjukhjälpstid af

minst 90 dagar under en tid af 12 på hvarandra följande månader.

Jämfördt med de fordringar, som i förevarande hänseende blifvit uppställda

inom de länder, hvilka nått en högre utveckling på sjukförsäkringens

område, måste angifna sjukhjälpstid likväl anses tämligen

knappt tilltagen. Inom den obligatoriska försäkringen i Österrike

utgör sålunda den lagstadgade understödstiden 20 veckor (per sjukdomsfall),

och man ifrågasätter dess utsträckande till 52 veckor; i

Ungern har sjukhjälpstiden likaledes fastställts till 20 veckor, i Tyskland

och Norge till 26 veckor, i Danmark, där emellertid sjiddorsäkringen

är frivillig, till 13 veckor. Senast föreliggande förslag till lag om sjukoch

olycksfallsförsäkring i Schweiz, hvilket lagförslag i fråga om

sjukförsäkringen jämväl bygger på frivillighetens grund, bestämmer en tid

af 26 veckor.

Ännu mindre tillfredsställande äro förhållandena inom vårt sjuk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

kasseväsende med afseende på den ringa utsträckning, i hvilken sjukhjälp

meddelas i form af kostnadsfri läkarvård och medicin. Medan

dessa arter af understöd i den obligatoriska försäkringens länder allmänt

förekomma och i sjkifva verket i allmänhet äro i lag påbjudna, utgöra

i vårt land de sjukkassor, inom hvilka understöd af här ifrågavarande

slag lämnas, ett tämligen ringa fåtal.

Att i nu nämnda liksom i vissa andra liknande hänseenden uppställa

strängare fordringar på våra sjukkassor, än som är afsedt att ske,

torde för närvarande icke kunna sättas i fråga. En utveckling af kassornas

understödsverksamhet i dessa hänseenden måste därför åvägabringas

på frivillighet,ens väg, hvilket man ock torde få hoppas kunna ske, ej

minst på tillskyndan af den rådgifvande och ledande myndighet, som

föreslagits skola för sjukkasse verksamheten upprättas. Utan tvifvel vore

det emellertid då af den största betydelse för ernående af önskadt

resultat, att staten uppmuntrade till och underlättade en utveckling i

antydd riktning genom beviljande af bidrag till sjukkassorna, utgående

enligt för sådant ändamål lämpade grunder.

En omständighet, som i kanske än högre grad förtjänar att här

tagas i betraktande, må vidare anföras. Anslutningen till sjukkasseverksamheten

är, såsom ofta framhållits, i vårt land ännu förhållandevis

ringa. Senast föreliggande statistik rörande de registrerade sjukkassornas

verksamhet visar sålunda, att antalet genom medlemskap i registrerad sj ukkassa

sjukförsäkrade personer ännu vid 19o8 års slut utgjorde ej mer än

något öfver 9 procent af rikets folkmängd. En jämförelse i detta hänseende

med de länder, som å förevarande område hunnit längst i utveckling,

utfaller utan tvifvel mindre fördelaktigt för vårt land. Hvad sålunda

först den obligatoriska sjukförsäkringens länder beträffar, äro exempelvis

i Tyskland ej mindre än 20 procent af befolkningen anslutna till

denna försäkring, medan motsvarande siffra för Österrike utgör omkring

11 procent. Af de länder, hvarest sjukförsäkringen såsom i

vårt land är frivillig, har vidare Danmark att uppvisa en anslutning af

ungefär 20 procent samt England och Schweiz af omkring 13 procent

hvardera, medan Frankrike i förevarande afseende står på ungefär

samma ståndpunkt som Sverige.

Häraf torde nu icke den slutsatsen få dragas, att man för vårt

lands vidkommande icke skulle på frivillighetens väg kunna få till stånd

en tillräckligt omfattande sjukförsäkring. Härför synes tala, bland annat,

den omständigheten, att anslutningen till våra sjukkassor alltsedan år

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 202.

1899, då förvaltningsbidragen sist undergingo en förhöjning, i det

närmaste fördubblats, och att de registrerade sjukkassornas sammanlagda

medlemsantal under den senaste tiden ökats med omkring 50,000

årligen.

Men af behofvet påkalladt och önskligt synes icke desto mindre

vara, att utvecklingen genom lämpliga medel påskyndas. Särskildt torde

detta blifva erforderligt för att sjukkasseverksamheten inom en ej alltför

långt aflägsen framtid skall kunna ernå nöjaktig omfattning hvad landsbygden

beträffar.

Ett härutinnan kraftigt verkande medel synes då vara, att staten

genom icke alltför knappt tillmätta bidrag uppmuntrar till och underlättar

bildandet af nya sjukkassor och inträdet i dem.

Hvad jag nyss anfört rörande den ökade anslutningen till sjukkasseverksamheten

i riket, synes tala härför. Ån starkare stöd för denna

mening torde man emellertid kunna hämta från förhållandena inom det

danska sjukkasseväsendet. I Danmark har, såsom jag redan anfört,

sjukkasseverksamheten, ehuru densamma är uppbyggd på frivillighetens

grund, likväl nått en omfattning, jämförlig till och med med den obligatoriska

försäkringens i Tyskland — det land, som i förevarande afseende

står främst bland de länder, hvarest man beträdt den obligatoriska

försäkringens väg. En väsentligt bidragande orsak till det danska

sjukkasse väsendets kraftiga tillväxt är säkerligen att finna i den omständigheten,

att sjukkassorna i detta land blifvit tillförsäkrade betydande

årliga penningbidrag af staten — större än hittills i något annat land.

För att i vårt land få till stånd en tillfredsställande utveckling af sjukkasseväsendet,

utan införande af försäkringstvång, synes man då böra

följa Danmarks föredöme med afseende på meddelande af rikligare statsunderstöd

till sjukkassorna.

Förhållandena i en del främmande länder synas äfven tyda på nödvändigheten

af att sjukkasseverksamheten, därest densamma skall kunna

framdrifvas till en högre grad af utveckling, beredes tillräcklig ekonomisk

lättnad samt att en väsentlig del af den ekonomiska bördan för

sjukförsäkringen aflyftes från de försäkrade. Med afseende härå må

anföras följande siffror, hvilka angifva, huru stor del af de årliga bidragen

till sjukkassorna i vissa främmande länder på grund af föreskrift

i lag för närvarande erlägges eller ifrågasatts skola i framtiden erläggas

annorledes än af de försäkrade själfva, sålunda af staten, kommun eller

af de försäkrades arbetsgivare o. s. v.:

Bill. till Eiksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 153 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Tyskland (obligatorisk försäkrin

g)..........

för när- varande :

........... Vs

ifrågasatt:

Va

Österrike (

T>

2>

)

...........

Vs

Ungern (

>

2>

)...........

i/2

—

Luxemburg (

>

■

)..........

........... Vs

—

Holland (

)...........

........... —

Vs (minst; ibland mera)

Norge (

)...........

.......... —

5/io (vid frivillig försäkring)

Danmark (frivillig

)....

.......... 30 proc. (omkr.)

—

Schweiz (

>

)..........

........... —

intill 48 proc.

Till jämförelse härmed må anföras, att de nuvarande förvaltningsbidragen

till de registrerade sjukkassorna i riket under senare tid (år 1908) utgått

med i genomsnitt omkring 82 öre per medlem, livilket belopp knappast

vore tillräckligt att täcka en tiondel af den kostnad, som sjukkassa

genomsnittligt taget skulle få vidkännas för beredande af sjukhjälp allenast

i den minsta omfattning, som nu föreliggande lagförslag medgifver.

Visserligen öfverträffa sjukkassorna i förutnämnda länder våra

sjukkassor i anseende till omfattningen af de understöd, som presteras.

Proportionen mellan å ena sidan prestationer och å andra sidan de

understöd, som från staten, respektive arbetsgifvarna eller kommun

komma sjukkassorna till del, ställer sig likväl vida mindre fördelaktig

för vårt lands sjukkassor än för sjukkassorna i nämnda länder.

Hvad särskild! beträffar förhållandena i vårt land i förevarande

hänseende, jämförda med dem i Danmark och Schweiz — en jämförelse,

som erbjuder sitt speciella intresse med hänsyn till att sjukkasseverksamheten

i dessa länder liksom i Sverige är byggd på frivillighetens

grund — visar sig, hvad först Danmark vidkommer, att de danska sjukkassornas

medlemmar, trots sjukkassornas större prestationer, hafva att

vidkännas mindre kostnader för sin sjukförsäkring än våra sjukkassors

medlemmar, detta tack vara det rikligare statsunderstöd, som beskärts

de danska sjukkassorna. Vidkommande Schweiz må anföras, att enligt

förut omnämnda förslag till lag om sjuk- och olycksfallsförsäkring, som

i detta land för närvarande föreligger, de förpliktelser med afseende å

understödens omfattning, hvilka äro afsedda att påläggas sjukkassorna,

icke väsentligen öfverstiga, hvad i enahanda hänseende skulle blifva

ålagdt de svenska sjukkassorna vid genomförandet af den lagstiftning,

som nu är ifrågasatt; hvad statens bidrag till de schweiziska sjukkassorna

beträffar, har detta föreslagits att utgå med 3,65 francs per medlem,

i vissa fall — - nämligen då understöd lämnades i viss utsträckning

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

utöfver det i lagförslaget uppställda minimum — till och med med ej

mindre än 5,48 francs per medlem.

Att vårt sjukkasseväsende är i behof af ett kraftigare stöd från

statens sida, än som för närvarande kommer detsamma till del, synes

ock vara en tämligen allmänt omfattad mening.

Med afseende härå tillåter jag mig till en början erinra, hurusom

tidigare vid flera tillfällen inom Riksdagen fråga varit väckt om förhöjning

af statsbidragen till sjukkassorna. Senast skedde detta vid 1902

års riksdag. Vid detta tillfälle anfördes såsom stöd för behöfligheten af

ökade bidrag, bland annat, hurusom den vid närmast föregående års Riksdag

antagna lagen om ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete

stadgade en jämförelsevis lång karenstid. Under denna tid vore den

skadade hänvisad till andra hjälpmedel, i regel sjukkassorna, till hvilkas

verksamhetsområde de snart öfvergående skadorna ock hörde. Det

syntes då emellertid naturligt, att i samband med genomförandet af berörda

lagstiftning dessa kassor beviljades ett kraftigare statsunderstöd.

Den motion, som i ämnet väckts, blef visserligen på statsutskottets afstyrkande

af Riksdagen afslagen. Det visade sig emellertid, att motionen

icke desto mindre tillvunnit sig stora sympatier inom Riksdagen. Betecknande

härutinnan är, hvad statsutskottets vice ordförande vid frågans

behandling i Andra Kammaren anförde. Denne yttrade sålunda, bland

annat, följande:

»Dessa sjukkassor hafva, såvidt jag kunnat finna, inom statsutskottet

mycket stora sympatier. Men förhållandet med dem har inträdt i ett

nytt skede, och jag tror därför, att det vore nyttigt, om regeringen ville

undersöka, på hvad sätt dessa kassor numera lämpligen böra understödjas.

Det gamla sättet med förvaltningsbidrag synes icke vara det rätta, utan

om man anser, att de i sammanhang med den nya olycksfallsersättningslagen

böra på ett mera kraftigt sätt understödjas än hittills, vore det skäl

att därför uppleta nya vägar. De äro kanske icke lätt funna, om man

vill, att understöden å ena sidan skola vara kraftigt verkande och å andra

sidan komma rätta vederbörande till godo. Men det syntes oss i statsutskottet,

att det vore bäst, om ifrån regeringens sida något i den vägen

kunde göras. Som sagdt, sympatierna för dessa sjukkassor äro, såvidt

jag kunnat finna, i statsutskottet på de mest skilda håll mycket stora.»

Sjukkassornas målsmän hafva under de senare åren med allt större

styrka framhållit behofvet och vikten af ökadt statsunderstöd till sjukkasseväsendet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Vid den första allmänna sjukkassekonferensen i vårt land i Norrköping

år 1905 antogs sålunda en resolution af följande lydelse:

»Statsanslaget till landets sjukkasseverksamhet bör höjas — — —

Konferensen uppdrager åt den centralkommitté, som vid konferensen

kommer att tillsättas, att — — — draga försorg om att någon riksdagsman

genom motion eller på annat sätt för fram konferensens önskemål

i riksdagen, därvid kommittén äfven föreslår ökning i statsanslaget

till exempelvis två kronor för hvarje godkänd medlem, jämte till exempel

Vä af under året utbetalda sjukafgifter».

Omförmälda sjukkassornas centralkommitté ingaf i anledning af konferensens

beslut särskilda underdåniga framställningar till Kungl. Maja

af den 29 november 1905 och den 1 augusti 1906, i hvilka framställningar

särskild! betonades sjukkasseväsendets behof af en ny lagstiftning

samt ett rikligare och mera rationellt anordnad! statsunderstöd. I detta

senare hänseende framställdes, bland annat, det önskemål, att statsbidraget

till sjukkassorna måtte bestämmas till sådan storlek, att hvarje person,

som tillhörde sjukkassa, skulle kunna däraf räkna sig till godo minst

så stort belopp, som motsvarade dels 1 ä af hans anpart i den kontanta

sjukhjälp, som under närmast föregående år blifvit utbetald af de kassor,

han tillhört, dels ock dessutom 2 kronor, allt för år.

Vid den andra allmänna sjukkassekonferensen i Stockholm år 1907

förelågo ett flertal motioner angående uttalanden om behofvet af ökade

statsbidrag till sjukkassorna och ändamålsenligare grunder för bidragens

fördelning. Efter lifliga öfverläggningar beslöt konferensen göra följande

uttalande:

»I betraktande af sjukkasseverksamhetens stora sociala betydelse

finner konferensen det vara klok statshushållning, att densamma i största

möjliga utsträckning af staten understödjes. — •—- — Konferensen uttalar

därför önskvärdheten af, att statens bidrag till sjukkassorna måtte

årligen utgå med 30 procent af de till respektive kassor under närmast

föregående år inbetalda fasta medlemsbidragen, dock högst tre kronor

per person, oberäknad! den del, som varit afscdd till bestridande af

begrafningshjälp å högre belopp än 100 kronor.»

De olika myndigheter, som vid skilda tillfällen haft att yttra sig i

frågan, hafva jämväl enstämmigt vitsordat behofvet af, att sjukkasseverksamheten

kraftigare än som nu sker understödjes från statens sida.

Statskontoret, som anmodades inkomma med yttrande i anledning af

förutnämnda af sjukkassornas centralkommitté gjorda underdåniga framställningar,

uttalade sålunda i sitt den 23 mars 1906 afgifna utlåtande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 202.

13

deri meningen, att sjukkasseverksamheten i riket borde från statens sida

ytterligare understödjas.

I samma riktning uttalade sig äfven kommerskollegium i dess den

8 september 1906 afgifna utlåtande beträffande sjukkassornas centralkommittés

ofvanberörda underdåniga framställningar. Under åberopande

af en utaf föreståndaren för kollegiets afdelning för arbetsstatistik afgifvet

tjänstememorial, däri flera för sjukkasse väsendet betydelsefulla frågor

behandlades, förklarade sig kollegium med stöd af hvad i berörda tjänstememorial

anförts, i likhet med statskontoret, vara af den meningen, att

den frivilliga sjukkasseverksamheten i riket borde kraftigare än dittills

understödjas af staten, äfven om därigenom en högst afsevärd ökning

uti de dittills för ändamålet beviljade anslagen skulle blifva af nöden.

Vidare må framhållas, hurusom de särskilda sakkunniga, hvilka tillkallats

att inom civildepartementet biträda vid uppgörande af nu föreliggande

förslag till lag om sjukkassor samt med utredningar beträffande

statsbidragen till sjukkassorna, bestämdt uttalat sig för nödvändigheten

af att, därest lagstiftningsåtgärder i sådant syfte, som nu är ifrågasatt,

komme att vidtagas, afsevärdt förhöjda statsbidrag i samband därmed

beviljades sjukkassorna. Härutinnan hafva ock med de sakkunniga

instämt såväl kommerskollegium som riksförsäkringsanstalten och statskontoret,

hvilka blifvit anmodade att yttra sig i ärendet. För hvad de

sakkunniga äfvensom nu nämnda myndigheter i saken andragit, kommer

jag emellertid i det följande att närmare redogöra.

Med stöd af hvad jag här anfört, hvithet allt synes mig otvetydigt

tala för nödvändigheten af att större statsunderstöd än det nuvarande

kommer den frivilliga sjukkasseverksamheten i riket till del, därest för

densamma en ny lagstiftning af mera ingripande beskaffenhet genomföres,

anser jag mig böra bestämdt förorda, att väsentligen ökade bidrag

af allmänna medel i samband med nu ifrågasatta lagstiftningsåtgärder

rörande sjukkasseväsendet beviljas de sjukkassor, hvilka efter

denna lagstiftnings genomförande blifva registrerade. I

I hvad mån statsunderstödet till sjukkasseverksamheten bör höjas

samt efter hvilka grunder ökade statsbidrag böra utgå till de enskilda

sjukkassorna, därom kunna meningarna utan tvifvel vara mera delade.

Jag har emellertid inom civildepartementet låtit verkställa närmare

utredning i dessa frågor, för hvilket ändamål jag tillkallat tvenne af de

samma sakkunniga, hvilka inom departementet varit behjälpliga vid upprättandet

af föreliggande lagförslag. Öfver de förslag, hvilka framgått

Sakkunnigas

förslag till

grunder för

ökade statsbidrag

till

registrerade

sjukkassor

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

såsom resultat af denna utredning, har jag vidare inhämtat kommerskollegii,

riksförsäkringsanstaltens och statskontorets yttranden.»

Efter att hafva lämnat en redogörelse för de sakkunnigas framställning

i ämnet samt de nämnda myndigheternas däröfver afgifna utlåtanden,

anförde departementschefen vidare:

»På grund af hvad de sakkunniga anfört synes mig vara uppenbart

att, därest statsbidragen skola utgå i den utsträckning de sakkunniga

föreslagit, deras karaktär af förvaltningsbidrag måste försvinna,

och bidragen anses utgöra ett understöd till bestridande i väsentlig

mån jämväl af sjukkassornas egentliga sjukförsäkringskostnader.

Under sådana förhållanden torde det vara naturligt och riktigt, att

bidragen till de enskilda sjukkassorna afpassas efter arten och omfattningen

af hvar och en kassas sjukförsäkringsverksamhet, i den mån denna

verksamhet kan anses vara ur det allmännas synpunkt värd uppmuntran

och i verkligt behof af understöd.

Såsom redan är nämndt, hafva flera olika förslag till grunder för

statsbidragens utgående blifvit framställda. Af hvad de sakkunniga haft

att erinra med afseende å såväl dessa förslag som beträffande de grunder,

hvilka nu tillämpas i fråga om de s. k. förvaltningsbidragen, och i betraktande

vidare af hvad de sakkunniga anfört till stöd för de af dem

föreslagna grunder, har jag kommit till den bestämda uppfattningen, att

dessa senare på ett i det stora hela lyckligt sätt låta de olika synpunkter

och kraf, hvilka jag nyss framhållit, komma till sin rätt, och

att de måste tillerkännas ett afgjordt företräde framför förutnämnda

tidigare föreslagna eller nu tillämpade grunder. Denna min uppfattning

har delats af de myndigheter, hvilka blifvit anbefallda att i saken yttra

sig. Jag anser mig under sådana förhållanden kunna här uteslutande

sysselsätta mig med de grunder, som blifvit af de sakkunniga föreslagna,

och lämna de öfriga å sido.

Hvad då först vanlig sjukkassa beträffar, hafva de sakkunniga föreslagit,

att sådan kassa, hvilken blifvit registrerad enligt ny lag, skulle

äga att af statsmedel årligen uppbära:

dels eu. krona för hvarje medlem,

(fels 25 öre för hvarje sjukdag, söndagar oräknade, för hvilken

under nästföregående år eller del däraf, som kassan varit registrerad,

— oafsedt om enligt nu gällande lag eller den nya lagen — kontant

sjukhjälp af minst en krona från kassan utgått eller vård å sjukhus af

kassan bokostats, dock minst 50 öre och högst 2 kronor per medlem,

dels en fjärdedel af de utgifter, som kassan under nästföregående

år eller del däraf, som kassan varit registrerad — oafsedt om enligt nu

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 202.

gällande lag eller den nya lagen — fått vidkännas för bekostande af

läkarvård och läkemedel åt sina medlemmar.

Med afseende å sättet för statsbidragens beräkning skulle vidare gälla:

att bidraget, till den del detsamma utginge i förhållande till antalet

medlemmar, skulle beräknas efter medlemsantalet den 31 december nästföregående

år, med bortseende från medlemmar, Indika tillförsäkrats

antingen endast begrafningshjälp eller sjukhjälp till mindre omfattning,

än sådant understöd enligt iagförslaget skulle utgå till själfförsörjande

medlem, eller ock kontant sjukhjälp, öfverstigande 4 kronor per söckendag;

därvid likväl, för den händelse kassan icke varit registrerad under hela

föregående år, ifrågavarande del af statsbidraget skulle utgå allenast i förhållande

till det antal hela månader, som kassan under året varit registrerad;

att medlemsantal, hvarefter statsbidraget, till den del detsamma beräknades

i förhållande till antalet sjukdagar, lägst och högst finge utgå,

likaledes skulle hänföras till förhållandena den 31 december nästföregående

år; samt

att bidraget, till den del detsamma utginge i förhållande till antingen

antalet sjukdagar eller kostnaden för läkarvård och läkemedel, icke

finge beräknas lör medlemmar, hvilka tillförsäkrats en kontant sjukhjälp,

öfverstigande 4 kronor per söckendag.

Med statsbidragens åtnjutande skulle slutligen förknippas följande

villkor, nämligen:

att bidraget Unge användas allenast för enahanda ändamål, som

de fasta medlemsafgifter, hvilka enligt 20 § i lagförslaget skola upptagas

af sjukkassa, med iakttagande tillika, att andel i statsbidrag ej

finge vid de fasta medlemsafgifternas bestämmande räknas sådan medlem

till godo, för hvilken dylikt bidrag, till den del detsamma utginge

i förhållande till medlemsantalet, enligt nyss omförmälda bestämmelser

icke skulle få beräknas;

att, i händelse sjukkassa meddelade begrafningshjälp till belopp,

öfverstigande 200 kronor, statsbidraget skulle odeladt användas för sjukhjälpsverksamketen;

samt

att sjukkassa, som i sina stadgar upptagit bestämmelser, hvilka med

hänsyn till ändamålet med kassans verksamhet och dess sociala uppgift

pröfvades vara obehöriga, icke skulle äga bekomma statsbidrag.

Med afseende å fortsättningskassor skulle enahanda bestämmelser

i tillämpliga delar gälla, likväl med iakttagande af:

att statsbidraget, till den del detsamma utginge i förhållande till

medlemsantalet, skulle sättas till 35 öre per medlem;

att statsbidraget, till den del detsamma utginge i förhållande till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 202.

antalet sjukdagar, icke finge öfverstiga ett belopp, motsvarande. 50 _ öre

per medlem — hvaremot en undre gräns — på sätt i fråga om vanlig sjukkassa

stadgats — för denna del af bidraget icke skulle vara gällande;

att fortsättningskassa, som upprättats endast för medlemmar af en

viss sjukkassa, icke skulle äga bekomma statsbidrag i förhållande till

antalet medlemmar i kassan; samt

att fortsättningskassa, hvilken tidigare uppburit statsbidrag enligt

nu gällande grunder och som efter bär föreslagna grunder icke

skulle äga bekomma statsbidrag af lika storlek, som efter förstnämnda

grunder, ändock skulle för högst tre år, efter det kassan blifvit registrerad

enligt ny lag, kunna tilldelas statsbidrag till sistnämnda belopp.

De hufvudsynpunkter, hvilka legat till grund för de sakkunnigas

förslag, äro i korthet följande.

Ehuru, såsom redan framhållits, vid en förhöjning af statsbidragen

i den mån, som nu är ifrågasatt, dessa bidrag icke längre kunna bibehålla

den karaktär af förvaltningsbidrag, de hittills haft, synas tillräckliga

skäl ändock icke förefinnas att helt frångå den för närvarande vid förvaltningsbidragens

utgående tillämpade principen: visst belopp per

sjukkassemedlem. Till grund för denna princip har legat den uppfattningen,

att staten borde bestrida eller åtminstone väsentligen bidraga

till sjukkassornas förvaltningskostnader. Riktigt och lämpligt torde

vara, att en tillräckligt stor del af statsbidraget fortfarande utgår efter

denna princip. Sjukkassorna erhålla därmed en grundplåt, som är lätt att

på förhand beräkna, ett fast, för hvarje sjukkassemedlem lika bidrag, som

■staten meddelar i syfte att underlätta för den obemedlade enskilde att

i sjukkassa sjukförsäkra sig. Denna grundplåt bör å ena sidan icke tilltagas

alltför ''liten, enär i sådant fall, med hänsyn till den stora variationen

i sjukdomsfrekvensen inom olika kassor, bidraget till de skilda kassorna,

på grund af här föreslagna bestämmelser rörande beräkningen af bidraget

i öfrigt, skulle komma att utgå med alltför olika belopp. Men den bör

ej heller tillmätas så stor, att icke full möjlighet vinnes att genom ett

efter andra grunder utgående tillägg i erforderlig grad anpassa statsbidraget

i dess helhet efter kassornas olika behof och skilda verksamhetssätt.

Lämpligen torde denna del al statsbidraget böra till sitt belopp

ungefär sammanfalla med den, genomsnittligt taget, på hvarje medlem

belöpande andelen i sjukkassas förvaltningskostnader. Statsbidraget höfvel’

därigenom äfven ägnadt att fullt nöjaktigt tillgodose de kraf, som

ansetts böra fyllas af det nu utgående bidraget i och med dess egenskap

af förvaltningsbidrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 202.

IT

Vidare synes det, såsom jag redan antydt, vara ändamålsenligt att,

staten genom lämpligen afvägda statsbidrag underlättar sjukkassornas

verksamhet allt efter den olika grad af behof häraf, som olika kassor

förete, samt uppmuntrar till, att Verksamheten anordnas på ett så effektivt

och ändamålsenligt sätt som möjligt. Därvid torde i främsta rummet

böra tagas i betraktande, att utgörandet af de minimiprestationer,

som föreliggande lagförslag ålagt sjukkassorna, ställer sig mer och

mindre svårt inom olika kassor, beroende i främsta rummet på den

olika sjukdomsfrekvensen inom medlemsstocken alltefter dess sammansättning

i anseende till medlemmarnas yrke, ålder, boningsort m. m.

Den sjukkassa synes sålunda böra bekomma ett högre statsbidrag, som

på grund af nu omförmälda förhållanden har att räkna med en relativt

stor sjukdoms- eller olycksfallsfrekvens.

Men äfven en annan synpunkt torde härvidlag böra göras gällande.

Inom våra sjukkassor kan understödstiden i allmänhet sägas vara alltför

kort. Sjukkassornas medlemmar utnyttja, förklarligt nog, i främsta

rummet möjligheten att kunna tillförsäkra sig en relativt hög sjukhjälp

per dag. Om denna sjukhjälp sedan blir af tillräcklig varaktighet,

kommer i andra rummet; det är ju blott ett fåtal sjukkassemedlemmar,

som få nytta af en mera utsträckt sjukhjälpstid. Utan lämpliga åtgöranden

från statens sida torde därför önskvärdheten af sjukhjälpstidens

utsträckning blifva alltför litet tillgodosedd.

Ur bägge de synpunkter, som nu framhållits, synes det vara ändamålsenligt,

att statsbidraget till sjukkassorna till någon del äfven utgår

i förhållande till antalet sjukdagar, för hvilka sjukhjälp meddelats. Sjukdagarnas

antal sammanhänger nämligen på det närmaste med såväl den

större eller mindre sjukdomsfrekvensen inom en sjukkassa som med sjukhjälpstidens

längd inom densamma, hvadan alltså statsbidraget genom

att beräknas efter sagda dagantal ställes i beroende af nämnda faktorer.

Vid fastställandet af de grunder, efter hvilka statsbidragen skola

utgå, synes emellertid ännu en viktig omständighet böra tagas i betraktande.

Det förhåller sig utan tvifvel så, att de svenska sjukkassorna

ännu alltför litet uppmärksammat vikten af att vid sjukdom bereda

medlemmarna erforderlig läkarvård och läkemedel. Därest understöd i

nu nämnda former i större utsträckning än nu sker meddelades, skulle

tvifvelsutan i många fall de sjuka hastigare återvinna hälsan och för

framtiden bestående men lättare förebyggas, till båtnad i främsta rummet

för de sjuka själfva, men äfven för deras anhöriga och jämväl för respektive

sjukkassor samt för det allmänna. Hvad de sakkunniga i detta afseende

anfört rörande förhållandena i andra länder, bestyrker till fullo betydelsen

af den synpunkt jag här framhållit.

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 153 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Det nu anförda talar uppenbarligen för lämpligheten af, att statsbidragen

så anordnas, att de äfven uppmuntra sjukkassorna till meddelande

af ifrågavarande förmåner, hvithet ju skulle blifva fallet, därest

bidragen till en del utginge i förhållande till sjukkassas kostnader förberedande

af läkarvård och läkemedel.

Låter man de nu anförda synpunkterna i lämplig mån komma till

sin rätt vid fastställandet af grunderna för statsbidragen, blifva bidragen

icke blott anpassade efter det större eller mindre behof af understöd,

som är till finnandes inom olika kassor, utan därjämte äfven ägnade

att uppmuntra till en sådan utveckling af sjukkassornas verksamhet, som

synes vara i främsta rummet önskvärd. De föreslagna grunderna äga

emellertid ännu en förtjänst, som torde böra framhållas. Statsbidragen

blifva till sin storlek oberoende af den kontanta sjukhjälpens belopp.

De komma vidare icke alls sådana sjukkassemedlemmar till godo, livilka

tillförsäkrat sig en jämförelsevis hög sjukhjälp. Härigenom förebygges i

vidsträckt mån, att bidragen kunna utnyttjas till fördel för personer i

jämförelsevis god ekomisk ställning, hvithet ju måste anses vara riktigt

och ur det allmännas synpunkt af behofvet påkalladt.

Jag öfvergår härmed att närmare beröra de erinringar, för hvilka

de nu anförda grunderna blifvit föremål från de myndigheters sida, som

om dem yttrat sig. Därvid lämnar jag alldeles å sido de anmärkningar,

som varit föranledda af vissa af respektive myndigheter i annat sammanhang

framställda ändringsyrkanden beträffande det nu framlagda

lagförslaget, hvilka yrkanden Kungl. Maj:t emellertid icke ansett böra

till någon åtgärd föranleda.

Ifrågavarande erinringar gälla, bland annat, det särskilda villkor,

som de sakkunniga ansett böra förknippas med utbekommande af statsbidrag,

nämligen att sjukkassa eller fortsättningskassa, som i sina stadgar

upptagit bestämmelser, hvilka, med hänsyn till ändamålet med kassans

verksamhet och dess sociala uppgift, pröfvas vara obehöriga, icke skall

äga bekomma statsbidrag.

Mot bestämmelsen har anmärkts, att densamma vore affattad i alltför

allmänna ordalag, på grund hvaraf dess tillämpning skulle komma att

bereda hvarjehanda svårigheter af delvis grannlaga beskaffenhet. Något

fog torde visserligen finnas för denna anmärkning. Emellertid synes det

icke lätt att finna en bättre formulering. Den förändrade ordalydelse,

som kommerskollegium föreslagit, nämligen att förbehåll i fråga om

statsunderstödet skulle göras för sjukkassor, som i sina stadgar upptagit

bestämmelser, hvilka pröfvas direkt »strida mot den frivilliga sjukkasseverksamhetens

ändamål och samhällsuppgifter», torde knappast äga nå
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

19

got bestämdt företräde framför den af de sakkunniga förordade. De

uttalade farhågorna beträffande svårigheter vid bestämmelsens tillämpning

synas mig icke afgörande.

I anslutning till ifrågavarande stadgande har kommerskollegium

ifrågasatt, att ännu andra förbehåll borde förknippas med statsbidragens

åtnjutande. Kollegium har sålunda föreslagit ytterligare följande

tvänne villkor, nämligen: dels att statsbidrag icke må tillerkännas

sjukkassa, som i sina stadgar såsom villkor för medlemskap,

direkt eller indirekt, uppställt fordran på medlemskap i annan förening

eller sammanslutning, dels ock, att dylikt bidrag icke heller må

tillerkännas sjukkassa, som i sina stadgar upptagit bestämmelser, som

göra det möjligt att ur kassan utesluta medlem, som uppnått den i lagförslagets

11 § stadgade medlems- eller lefnadsålder, af andra grunder

än att han genom lämnandet af falska uppgifter eller annorledes svikligen

förfarit mot kassan, eller icke behörigen fullgjort sina skyldigheter

mot densamma, eller slutligen genom laga kraftvunnen dom förklarats

medborgerligt förtroende förlustig.

För min del kan jag icke biträda hvad kollegium sålunda föreslagit.

Det vill å ena sidan synas mig öfver hufvud taget stå i mindre

god öfverensstämmelse med beskaffenheten af de lagstiftningsåtgärder,

som nu äro ifrågasatta, att villkor af här ifrågavarande slag stipuleras i

andra fall, än där sådant är i alldeles särskild grad påkalladt. Beträffande

de nyssberörda villkoren anser jag å andra sidan, hvad det förstnämnda

vidkommer, att något större praktiskt behof häraf knappast förefinnes;

med afseende å det senare förefaller det mig icke tillräckligt

konstateradt, att behöfligheten af detta villkor är i den grad framträdande,

att därigenom skulle rättfärdigas de olägenheter, hvilka detsamma,

som lätt inses, komme att medföra för en mycket betydande del af

sjukkasse verksamheten.

I fråga om huru statsbidragen böra till storleken bestämmas, har

kommerskollegium på anförda grunder gjort gällande, att i den mån

sjukhjälp meddelades i form af kostnadsfri vård å sjukhus statsbidragen

skulle utgå icke såsom de sakkunniga ifrågasatt med 25 öre för hvarje

sjukdag, söndagar oräknade, för hvilken sådan sjukhjälp meddelats, utan

med fjärdedelen af do kostnader sjukkassa fått vidkännas för beredande

af berörda sjukhjälp. Det lärer emellertid förhålla sig så, att sjukkassa,

som meddelar kostnadsfri vård å sjukhus alternerande med kontant sjukhjälp

— under andra förhållanden förekommer här ifrågavarande slag af

sjukhjälp icke — i regel får vidkännas enahanda sjukhjälpskostnader

oberoende af om sjukhjälpen utgår på det ena eller andra af de angifna

sätten; detta på grund däraf, att medlem, som å kassas bekostnad in
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 202.

tages på sjukhus, vanligen äger utfå det belopp, hvarmed den eljes utgående

kontanta sjukhjälpen möjligen öfverstiger den kostnad, som vården

å sjukhus betingar. Ett godtagande af kollegii yrkande i förevarande

afseende skulle under sådana omständigheter sannolikt leda därhän, att

sjukkassorna, i anseende till att statsbidragen komme att utgå med mindre

belopp i den mån sjukhjälp meddelas i form af kostnadsfri vård å sjukhus,

upphörde med dylik sjukhjälp, något som måste anses mindre önskvärdt;

och synes mig hvad kollegium i denna del föreslagit därför knappast

vara att förorda.

Hvad af de sakkunniga blifvit föreslaget med afseende å den del

af statsbidraget, som vore afsedd att utgå i förhållande till sjukkassas

kostnader för beredande af kostnadsfri läkarvård och medicin åt medlemmarna,

har äfven synts kollegium lämna rum för invändningar.

En öfre gräns vore sålunda icke fastslagen för denna del af bidraget,

något som syntes kunna leda till att bidraget understundom sprunge

upp till oskäligt stora belopp. Då vidare enligt förevarande bestämmelse

sjukkassa kunde bekomma statsbidrag i förhållande till såväl antal sjukdagar

som till häfda kostnader för läkarvård och medicin åt medlemmarna,

oberoende af hvartannat, kunde detta, enligt kollegii mening, befaras

komma att blifva utnyttjadt till förmån särskilt för de ekonomiskt

bättre lottade inom sjukkasseverksamheten. Därför borde det, anser

kollegium, stadgas, att de delar af statsbidraget, som vore afsedda

att utgå i förhållande till å ena sidan antalet sjukdagar, å andra sidan

kostnaderna för läkarvård ock medicin, tillhopa icke finge öfverstiga

visst angifvet belopp.

Hvad kollegium sålunda anmärkt, synes mig äga sitt berättigande

hvad beträffar behofvet af en öfre gräns för den i förhållande till sjukkassas

kostnader för beredande af läkarvård och medicin utgående delen

af statsbidraget. Att fastställa en dylik gräns torde visserligen, såsom

äfven de sakkunniga framhållit, under nuvarande förhållanden vara tämligen

vanskligt. Det synes mig dock, som kunde man tills vidare begränsa

ifrågavarande del af statsbidraget till högst det belopp, som

motsvarar för vanlig sjukkassa 1 krona och för fortsättningskassa

25 öre per medlem och år. Dessa gränser torde snarare vara för låga

än för höga, men å andra sidan böra desamma lämna rum för tillgodoseende

i ganska vidsträckt mån af det behof, hvaraf ifrågavarande

del af statsbidraget ansetts betingad. Under sådana förhållanden bör

man kunna tillsvidare bestämma sig för de angifna gränserna, i afvaktan

på, att en småningom vunnen erfarenhet sedermera skall lämna säkrare

hållpunkter för deras fixerande.

Däremot delar jag icke alldeles kollegii uppfattning beträffande olämp
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

21

ligheten af att statsbidraget må kunna utgå i förhållande till såväl antal

sjukdagar som kostnaderna för läkarvård och läkemedel, oberoende af

hvartannat. Då behofvet af läkarvård och läkemedel är oafvisligt, för den

obemedlade ej mindre än för den ekonomiskt bättre lottade, måste,

synes det, fördelen af att vara tillförsäkrad nämnda förmåner i en enligt

här föreslagna grunder statsunderstödd sjukkassa vara af värde framförallt

för de mindre burgna och därför, om också kanske endast så småningom,

komma att af dem behörigen uppskattas och tillvaratagas. Måhända skall

man inom de kassor, hvilkas medlemmar befinna sig i en jämförelsevis

god ekonomisk ställning, först skynda att tillgodogöra sig den möjlighet

till större statsunderstöd, som genom ifrågavarande stadgande skulle öppnas.

Denna omständighet torde dock icke böra tilläggas en afgörande betydelse.

Ett godtagande af kollegii förslag i förevarande punkt synes mig dessutom

kunna leda till mindre önskvärda konsekvenser. Medan sålunda de

sjukkassor, hvilka arbeta med stor sjukdomsfrekvens, af denna anledning

komme att redan i och med den i förhållande till antalet sjukdagar utgående

delen af statsbidraget taga i anspråk hela det maximum af statsbidrag,

som stipulerats, men därmed också blefve betagna möjligheten

att därutöfver jämväl erhålla en medverkan från statens sida för beredande

af kostnadsfri läkarvård och medicin, vore däremot tillfälle beredt

för de kassor, hvilka hade att uppvisa en jämförelsevis liten sjukdomsfrekvens,

att tillgodogöra sig statsbidrag för beredande af såväl kontant

sjukhjälp som äfven därjämte understöd i form af kostnadsfri läkarvård

och medicin — något som ju vore mindre rättvist. Då dessa senare

kassor härigenom troligen komme att äfven de kunna tillgodogöra sig

det fastställda maximum af statsunderstöd, vore ock därmed afsikten att

anpassa statsbidragens storlek efter de skilda kassornas olika behof förfelad.

I detta sammanhang må äfven anföras, hurusom, enligt hvad jag

redan nämnt, riksförsäkringsanstalten ifrågasatt, att statsbidraget, till den

del detsamma utginge i förhållande till sjukkassas kostnader för läkarvård

och läkemedel åt medlemmarna, borde bestämmas till hälften af

dessa kostnader. Om så för ändamålet erfordrades, kunde bidraget, enligt

anstaltens mening, till någon annan del utgå med lägre belopp än af de

sakkunniga föreslagits. Jag har dock icke funnit mig öfvertygad om lämpligheten

af hvad anstalten sålunda hemställt. I hvarje fall torde, därest

statsbidrag i förhållande till kostnaderna för läkarvård och läkemedel skall

kunna meddelas i den utsträckning anstalten ifrågasatt, detta blifva möjligt

endast under den af anstalten anp-ifna förutsättning. I anseende till

den ringa omfattning, i hvilken understöd af förevarande slag för närvarande

meddelas, komme emellertid då, åtminstone till en början, statsbidragen

att till flertalet sjukkassor utgå med alltför små belopp.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 202.

Kommerskollegium har i ännu ett afseende uttalat en från de sakkunniga

afvikande mening. Sålunda har kollegium på grunder, som närmare

angifvas i utlåtandet, beträffande statsbidragen till fortsättningskassorna

påyrkat, dels att den i förhållande till antalet medlemmar

utgående delen af bidraget skulle sättas till allenast 10 öre i stället för

35 öre såsom de sakkunniga föreslagit, dels ock att sådant tilläggsbidrag

icke borde ifrågakomma, som af de sakkunniga föreslagits att kunna

utgå till vissa af de nuvarande fortsättningskassorna, i ändamål att dessa

måtte, äfven efter det de registrerats enligt ny lag, fortfarande under

någon tid — förslagsvis 3 år —- komma i åtnjutande af lika högt bidrag

som efter nu gällande grunder.

Jag delar visserligen ej den uppfattning, hvaråt kollegium gifvit

uttryck, nämligen att fortsättningskassorna icke i särskild grad vore

förtjänta att af staten uppmuntras, då, bland annat, det rent af kunde

ifrågasättas, huruvida icke dessa kassor skulle kunna blifva till hinder

för ett framtida rationellt ordnande af sjukkasseverksamheten. Jag

anser, att fortsättningskassorna, åtminstone ännu så länge, hafva en

ganska betydelsefull uppgift att fylla, alldenstund de bereda möjlighet

till och väcka intresse för en utsträckning af sjukhjälpens varaktighet,

om hvars behöflighet man ännu icke tillräckligt kommit till insikt inom

våra sjukkassor. De uttalade farhågorna, att fortsättningskassornas verksamhet

skulle uppställa hinder för ett framtida rationellt ordnande af

sjukkasseväsendet, delar jag icke. Dessa kassor äro därför, enligt min

åsikt, väl förtjänta af uppmuntran och understöd från statens sida, helst

upprättandet af sådana kassor är förenadt med jämförelsevis stora svårigheter.

Fortsättningskasseverksamheten är ock föremål för ett allt lifligare

intresse bland sjukkassefolket. Tilläggas må slutligen, att de belopp,

som kunna komma ifråga för att erforderligen understödja dessa kassor,

ännu så länge åtminstone icke blifva mera afsevärda.

Emellertid vill jag icke bestrida, att de af kommerskollegium med

afseende å statsbidragen till fortsättningskassorna framställda yrkanden

äro till en viss grad berättigade. Med åberopande af hvad kollegium

i öfrigt i saken anfört finner jag därför anledning tillstyrka, att

bidragen till dessa kassor må utgå i förhållande till antalet medlemmar

med allenast 25 öre per medlem, i stället för 35 öre såsom de

sakkunniga föreslagit. Med hänsyn till den öfvergångstid af 5 år,

som i föreliggande lagförslag är ifrågasatt, och under förutsättning att

alla enligt nu gällande lag registrerade sjukkassor och fortsättningskassor,

så länge de ännu icke äro registrerade efter den nya lagen, intill

utgången af nämnda öfvergångstid få uppbära statsbidrag enligt nuvarande

grunder — hvarom jag i det följande ämnar hemställa — finner

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

jag vidare den af de sakkunniga föreslagna bestämmelsen om tilläggsbidrag

till vissa nu registrerade fortsättningskassor icke vara af behofvet

påkallad.

Slutligen hafva såväl kommerskollegium som riksförsäkringsanstalten

och statskontoret uttalat den meningen att, så länge person samtidigt

tillhörde flera sjukkassor — hvilket enligt föreliggande lagförslag under

vissa förhållanden skulle kunna äga rum —, statsbidrag icke borde få i

oafkortad utsträckning för honom beräknas af samtliga de kassor, i

hvilka han vore medlem. Ehuru jag, i likhet med de sakkunniga och

såsom äfven samtliga nämnda myndigheter medgifvit, finner det vara

med afsevärda praktiska svårigheter förknippadt att vid beviljandet af

statsbidragen taga behörig hänsyn till nu berörda förhållande, anser jagdock

de invändningar, som i förevarande afseende blifvit framställda, ur

såväl principiell som statsfinansiell synpunkt vara af den betydelse, att

de icke kunna lämnas utan afseende. Vid öfvervägande af föreliggande

olika förslag till modifikationer uti de af de sakkunniga föreslagna

grunder i ändamål att tillgose berörda synpunkter, har jag funnit mig

mest tilltalad af hvad statskontoret härutinnan föreslagit, emedan det

synts mig blifva i tillämpningen det enklaste och äfven i öfrigt så

tillfredsställande, som man torde kunna begära. Jag tillstyrker därför

bifall till statskontorets förslag därom, att sjukkassa för medlem, som

tillhör jämväl annan sjukkassa, må af statsbidraget, till den del detta

utgår i förhållande till medlemsantalet, uppbära allenast 50 öre. Hvad

statskontoret i detta sammanhang ifrågasatt beträffande fortsättningskassa,

nämligen att sådan kassa må för medlem, som tillhör jämväl

annan fortsättningskassa, uppbära förevarande del af statsbidraget till

visst mindre belopp än för annan medlem, lärer icke äga betydelse vid

det förhållande att stadgandet i lagförslagets 12 § är afsedt att omedelbart

träda i kraft i fråga om fortsättningskassa.

Då för att en dylik föreskrift må kunna nöjaktigt tillämpas, det

kommer att ligga synnerlig vikt uppå, att tillförlitliga uppgifter rörande

antalet medlemmar, hvilka tillhöra mer än en sjukkassa, af kassorna meddelas,

torde det vara nödvändigt att äfven uppställa bestämmelser, hvilka

bereda erforderlig garanti för att så må komma att ske. För sådant

ändamål tillåter jag mig i detta sammanhang föreslå, att sjukkassa skall

kunna af tillsynsmyndigheten dömas sitt statsbidrag förlustig, i händelse

de uppgifter, som blifvit meddelade att läggas till grund för statsbidragets

beräkning, befinnas oriktiga, och detta uppenbarligen är beroende

af uppsåt eller grof vårdslöshet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsbidrag

till förut inregistrerade

sjukkassor,

hvilka ej

registreras

enligt ny lag.

Statsbidragens

storlek.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 202.

Hvad till sist beträffar riksförsäkringsanstaltens yrkande, att till

grund för statsbidragets beräkning bör läggas icke, såsom de sakkunniga

föreslagit, medlemsantalet den 31 december nästföregående

år, utan i stället ett medlemsmedeltal för samma år, delar jag icke anstaltens

farhågor beträffande faran af missbruk vid tillämpning af den

utaf de sakkunniga föreslagna bestämmelsen. Denna min uppfattning

grundar jag därpå, att en liknande bestämmelse under en lång följd af år

vant tillämpad i Danmark, utan att, såvidt försports, olägenheter af antydt

slag därvid uppstått. A andra sidan finner jag det önskvärd!, att

det medlemsantal, som ligger till grund för beräkningen af statsbidraget,

hänföres till en tid, som är möjligast närbelägen till tidpunkten för bidragens

utgående.

I anledning af den vidtagna ändring i lagförslagets 15 § därhän,

att kontant sjukhjälp till själfförsörjande medlem skall utgå med minst

90 öre per sjukdag, söndagar inberäknade, i stället för eu krona per

sjukdag, söndagar oräknade, såsom de sakkunniga föreslagit, torde äfven

den ändring böra vidtagas i de föreslagna grunderna för statsbidragen,

att statsbidraget skall, till den del detsamma beror af antal sjukdagar,

utgå med 25 öre för hvarje sjukdag, söndagar oräknade, för hvilken

sjukhjälp från kassan utgått med minst 90 öre eller vård å sjukhus af

kassan bekostats, o. s. v.

Statsbidragets storlek torde icke böra undergå någon ändring i samband

härmed. Vid beräkningen af förevarande del af bidraget skola

därför söndagar fortfarande frånräknas antalet sjukdagar. Denna bestämmelse

innebär i sjulfva verket endast ett sätt att fixera dess storlek

och bör sålunda förblifva oförändrad.

Några mindre förändringar af hufvudsakligen formell natur, synes mig

slutligen böra vidtagas i de af de sakkunniga uppställda bestämmelserna.

Jag anser mig dock icke behöfva här närmare uppehålla mig därvid.

De sakkunniga hafva föreslagit, att de sjukkassor, hvilka registrerats

enligt nu gällande lag, skulle, så länge de icke vunnit registrering enligt

ny lag, tills vidare intill utgången af den öfvergångstid af 5 år,

som vid genomförandet af nu ifrågasatta lagstiftning komme att stipuleras,

äga uppbära statsbidrag enligt nuvarande grunder.

Hvad sålunda föreslagits synes mig icke gifva anledning till invändning.

Det måste äfven taga-s i närmare öfvervägande, huruvida de

på sätt jag här förordat beräknade statsbidragen blifva af den storlek,

som kan anses på samma gång erforderlig och rimlig. Såvidt jag kunnat

finna, uppfylla emellertid de sålunda bestämda bidragen väl de fordringar,

som ur nyssberörda olika synpunkter böra på dem ställas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 202.

För att härutinnan kunna bilda mig en uppfattning har jag, hvad

först beträffar bidragens genomsnittliga storlek, anställt jämförelser dels

med de bidrag, som utgå till sjukkassorna i andra länder vare sig från

staten eller de sjukförsäkrades arbetsgivare, dels ock med de bidrag, som,

enligt gjorda beräkningar, skolat utgå vid tillämpning af andra tidigare

föreslagna grunder.

Enligt af de sakkunniga verkställda beräkningar skulle statsbidragen,

bestämda på sätt af mig här föreslagits, uppgå till belopp, i genomsnitt

motsvarande 2 kronor 25 öre per medlem. Därvid har dock bortsetts

från den del af bidraget, som vore afsedd att utgå i förhållande till.

sjukkassas utgifter för läkarvård och läkemedel. Nyssnämnda belopp

torde under vanliga förhållanden något, men icke mycket, understiga en

tredjedel af sjukkassas utgifter i samband med den egentliga sjukhjälpsverksamheten,

för det fall nämligen, att sjukhjälpen utgår med det i föreliggande

lagförslag stadgade minimum och såvida understöd i form af

läkarvård och läkemedel icke meddelas. Där dessa sistnämnda slag af

understöd förekomma jämte kontant sjukhjälp, ställa sig sjukkassas utgifter

gifvetvis högre än nyss beräknats, men samtidigt ökas äfven statsbidraget

med intill en krona per medlem, och torde under sådana förhållanden

den nyss angifna proportionen mellan utgifter och statsbidrag

icke väsentligt rubbas.

Af hvad förut anförts beträffande storleken af de bidrag, som i åtskilliga

främmande länder komma sjukkassorna till del från staten, respektive

arbetsgifvarna, har ådagalagts, att dessa bidrag i flertalet angifna

fall motsvarade en tredjedel af sjukkassornas utgifter — samma proportion

således, som visats gälla beträffande do nu föreslagna bidragen till våra

sjukkassor.

En jämförelse mellan sistnämnda bidrag och de bidrag, som enligt

beräkning skolat utgå efter andra förut föreslagna grunder, ter sig

vidare på följande sätt:

Statsbidraget enligt Norrköpingskonferensens förslag.............. kr. 3: 80

» » Sjukkassornas centralkommittés förslag » 3: 60

» » Stockholmskonferensens förslag (majoritetens)

.............................................................................................. » 3: —

Statsbidraget enligt Stockholmskonferensens förslag (minoritetens)

............................................................................................... t 2: 40

Statsbidraget enligt kommerskollegii förslag af år 1906 ......... » 3: —

» » här föreslagna grunder................................. » 2: 25

De nu anförda siffrorna hafva emellertid i vissa fall icke kunnat

med större noggrannhet bestämmas.

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 153 Stift.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 202.

Statsverkets

utgifter för

statsbidrag

till sjukkassorna.

I betraktande af att man väl torde få anse de bidrag, som skolat

utgå enligt af Norrköpingskonferensen och Sjukkassornas centralkommitté

föreslagna grunder, för nuvarande förhållanden vara alltför rundligt

tilltagna, synes mig hvad jag här anfört gifva stöd för den meningen,

att statsbidragen enligt de af mig föreslagna beräkningsgrunder, blifva

till storleken ganska väl afvägda.

Beträffande vidare bidragens storlek, med hänsyn särskild! fäst

vid deras beroende af den olika beskaffenheten af skilda kassors verksamhet

samt af de inom skilda kassor rådande olika förhållanden, må till

en början anföras, hurusom bidragen icke i något fall komme att understiga

1 krona 50 öre per medlem. En hvar sjukkassa blefve därigenom

tillförsäkrad minst lika stort bidrag som under nuvarande förhållanden.

Å andra sidan skulle bidragen aldrig öfverstiga ett belopp motsvarande

3 kronor per medlem, därest läkarvård och läkemedel ej meddelades, i

annat fall 4 kronor per medlem. Dessa maximibidrag torde dock mera

sällan komma att utgå.

Inom nu angifna gränser komme bidragen att till storleken växla

med sjukhjälpstiden men än mera med genomsnittsåldern och framförallt

med sjukligheten inom de olika kassorna. Såsom framgår af den

utredning, de sakkunniga härutinnan verkställt, lämna ifrågavarande

gränser ett ganska stort spelrum, i allmänhet medgifvande de olika

förhållandena inom skilda kassor att komma till sin rätt.

I anseende till den ringa omfattning, i hvilken våra sjukkassor

för närvarande bekosta sina medlemmar vård af läkare och läkemedel,

lärer den del af statsbidraget, som häraf skulle blifva beroende, till

eu början endast i jämförelsevis ringa utsträckning komma att tagas i

anspråk.

Det torde i detta sammanhang till sist förtjäna nämnas att, så länge

icke sistberörda slag af understöd meddelas, statsbidragen enligt de här

föreslagna grunderna komma att understiga de statsbidrag, som för närvarande

utgå till de danska sjukkassorna. Dessa belöpa sig i genomsnitt

till något öfver 3 kronor per medlem. I den mån våra sjukkassor

utvidga sin verksamhet till att jämväl omfatta beredande af sagda

understöd — såsom inom de danska sjukkassorna vanligen sker —

komma emellertid bidragens belopp att stiga till ungefär jämnhöjd med

de i Danmark utgående.

Såsom jag förut meddelat, hafva de sakkunniga verkställt omfattande

beräkningar beträffande de utgifter, statsverket skulle komma att

få vidkännas för de ifrågasatta statsbidragen till sjukkassorna. Gent
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

27

emot dess beräkningar kafva de myndigheter, hvilka i ärendet yttrat sig,

icke haft något att erinra.

Ehuru gifvetvis en viss osäkerhet måste vidlåda dylika beräkningar,

då de i åtskilliga delar måste byggas på antaganden beträffande sjukkasseverksamhetens

framtida utveckling i fråga om anslutning, sjukhjälpens

omfattning inom kassorna o. s. v., torde de dock vara ägnade att gifva en

i det hela riktig föreställning om storleken af de årliga kostnader,

som bidragen till sjukkasseverksamheten, vid tillämpning af de utaf mig

föreslagna grunder för bidragens utgående, torde komma att bereda

staten.

En sammanfattning af resultaten utaf de sakkunnigas beräkningar

må här meddelas. De anförda siffrorna äro i den mån ske kunnat

modifierade med hänsyn till de ändringar jag föreslagit i de sakkunnigas

ursprungliga bestämmelser. Resultaten afse, såsom jag redan nämnt,

de båda åren 1911 och 1912 och gälla under den förutsättning, bland

annat, att samtliga nu registrerade sjukkassor redan under år 1911

komme att låta registrera sig enligt ny lag.

I. Vanliga sjukkassor.

1911.

1912.

Statsbidrag i

förhållande till medlemsantalet kr.

556,400

599,200

> »

1

» antal sjukdagar »

800,000

894,400

» »

2>

» kostnaderna för

läkarvård och medicin

....................................... 2

62,500

68,750

Summa kr.

1,418,900

1,562,350

II. Fortsättning skassor.

Statsbidrag i

förhållande till medlemsantalet kr.

15,750

17,500

2> 2>

»

» antal sjukdagar »

10,625

11,875

» 2>

3-

» kostnaderna för

läkarvård och

medicin

...................................... »

_

_

Summa

kr.

26,375

29,375

Summa summarum

kr.

1,445,275

1,591,725

Till jämförelse må meddelas de motsvarande belopp, som beräknats

utgå enligt nu gällande grunder. Dessa belopp hafva befunnits blifva:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. TNoposition N:o 202.

.för år 1911 ............ 540,000 kronor

» » 1912 ............ 580,000

De sakkunniga hafva framhållit, att beräkningarna äro verkställda

på sådant sätt, att de nämnda slutsiffrorna kunna anses jämförelsevis

rundligt tilltagna.

Vidare hafva de sakkunniga fäst uppmärksamheten därå, att man

med tämligen stor säkerhet kunde utgå ifrån, att icke — såsom vid beräkningarna

förutsatts — samtliga nu registrerade sjukkassor komme att

låta registrera sig enligt den nya lagen redan under första året efter

dess ikraftträdande. En genomgripande omläggning af hela sjukkasseverksamheten

vore därför nödvändig. Det finge då tagas i betraktande,

bland annat, att 30 å 40 procent af samtliga nu registrerade kassor

med afseende å medlemsantal icke fyllde det mått, som den nya lagen

komme att härutinnan kräfva, samt vidare, att flera sjukkassor med

tillsammans eu tämligen stor medlemsnumerär måste, för att kunna registreras,

underkasta sig vidtgående förändringar i sin organisation i

anledning af att de för närvarande meddelade begrafningshjälp i större

utsträckning, än som enligt föreliggande förslag komme att framgent

vara registrerad sjukkassa medgifvet o. s. v. På grund af dessa omständigheter

blefve man mångenstädes sannolikt nödsakad att låta med registreringen

en tid anstå. Vidare funnes anledning förmoda, att det nu allmänt

förekommande bruket att samtidigt tillhöra flera sjukkassor vid

genomförandet af nu ifrågasatta lagstiftningsåtgärder skulle till afsevärd

del försvinna, något som vore ägnadt att icke obetydligt reducera det

årliga anslagsbeloppets storlek.

Med hänsyn till dessa m. fl. omständigheter hafva de sakkunniga,

såsom redan är nämndt, uttalat den förmodan, att anslagsbeloppen

för åren 1911 och 1912 icke komme att öfverstiga respektive 1,000,000

och 1,300,000 kronor och sålunda blefve väsentligt mindre än de

ofvan beräknade.

Gifvet är, att man i nu berörda hänseenden icke med någon större

säkerhet kan bilda sig en uppfattning. Mig synes dock, att hvad de

sakkunniga sålunda sökt göra gällande har all sannolikhet för sig. Jag

vill dessutom framhålla, att de af mig föreslagna ändringar i grunderna

för statsbidragens beräkning till en del bidraga att ytterligare nedbringa

anslagsbeloppet.

Under sådana förhållanden anser jag mig kunna uttala den meningen,

att för år 1911 det anslag af 1,000,000 kronor, som enligt förslag

i årets statsverksproposition skulle uppföras i riksstaten till under
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

29

<

lättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande, kan antagas tillräckligt för bestridande af statsbidragen till

sjukkassorna enligt de af mig föreslagna grunder. Sistnämnda siffra''

har äfven lagts till grund för det anslag Kungl. Maj:t af innevarande

års riksdag äskat för beredande af ökadt statsbidrag till sjukkassorna.

De sakkunniga hafva på anförda skäl uttalat önskvärdheten af, att Beredande af

medel måtte ställas till förfogande för beredande af tillfällig hjälp åt ara^tiifvissa

vissa sjukkassor, särskildt mindre sådana, att utgå under förhållanden sjukkassor,

och på villkor, som också af de sakkunniga blifvit närmare berörda.

Med stöd af hvad de sakkunniga i saken anfört anser jag emellertid,

att med denna fråga kan tills vidare anstå.

Beträffande det närmare sättet för det årliga anslagsbeloppets upp- Anslagets

tagande i statsverkets utgiftsstat har statskontoret med framhållande af “tataTCrkets1

de mindre tillfredsställande former, hvarunder statsanslagen till sjukkas- utgiftsstat.

sorna hittills blifvit beviljade, uttalat sig för lämpligheten af dels att

ifrågavarande utgiftstitel i form af ett vanligt förslagsanslag inordnades

bland anslagen under sjätte hufvudtiteln, dels ock att detta förslagsanslag,

alldenstund detsamma vore afsedt att utgå enligt af Kungl. Maj:t

och Riksdagen bestämda grunder, oberoende af det belopp som blifvit

för ändamålet i riksstaten uppfördt, samt då utgiften i fråga vore af

permanent natur, uppfördes å ordinarie stat. Häraf skulle följa såväl

att ett eventuellt öfverskott å detta anslag komme statsregleringen i

dess helhet till godo, som ock att, därest det anvisade beloppet öfverskredes,

man undveke nu förekommande oegentligheter.

Hvad statskontoret sålunda föreslagit synes mig vara i princip riktigt

och torde ett följande år böra lända till efterrättelse. Emellertid

har af ifrågavarande anslag allt hitintills utgått jämväl hvad som erfordrats

till utarbetande och offentliggörande genom kommerskollegii

afdelning för arbetsstatistik af statistiska års redogörelser för såväl sjukkasseväsendet

i riket som olycksfall i arbetet. Då vid uppgörande af

1911 års riksstat förutsatts, att så skulle ske äfven för nämnda år, synes

nu icke någon ändring böra göras i förslaget i årets statsverksproposition.

Däremot lärer nästkommande år, såsom jag redan antydt,

statskontorets anvisning böra följas och då uppföras särskildt anslag för

ifrågavarande arbeten inom kommerskollegium.

De sakkunniga hafva föreslagit, att handläggningen af ärenden Handiäggninrörande

statsbidrag till sjukkassorna måtte uppdragas åt den för hela sen fr*s°r

riket gemensamma tillsynsmyndighet, som enligt föreliggande lagförslag bidrag till"

sjukkassor.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Departementschefens

hemställan.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:r 202.

skulle komma att upprättas. En plan för det närmare tillvägagåendet

vid ansökan om och. ^anordnande af statsbidrag har äfven, såsom jag

redan nämnt, blifvit af de sakkunniga uppgjord.

Hvad de sakkunniga i dessa punkter anfört, synes mig i hufvudsak

ägnadt att böra lända till efterrättelse.

Emellertid hafva de sakkunniga föreslagit, att fråga, huruvida

sjukkassa, hvilken i sina stadgar upptagit obehöriga bestämmelser af

det slag, att statsbidrag kunde, jämlikt grunderna för statsbidragens

utgående, kassan förvägras, borde komma i åtnjutande af sådant bidrag

eller icke, skulle af Kungl. Maj:t afgöras. Saken synes mig dock bäst

kunna ordnas på sådant sätt, att ansökning om statsbidrag ingifves till

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som afger eget utlåtande beträffande

frågan, huruvida vederbörande sjukkassa på grund af innehållet i sina

stadgar öfver hufvud taget kan anses berättigad till statsbidrag, och

därefter insänder handlingarna till tillsynsmyndigheten. Med hänsyn

till denna frågas ömtåliga beskaffenhet lärer det nämligen kunna vara

af värde att erhålla ett yttrande från ortsmyndigheten, som bör antagas

vara i tillfälle att på närmare håll förvärfva erfarenhet om sjukkassornas

verksamhet. Skulle Kungl. Maj :ts befallningshafvandes och tillsynsmyndighetens

uppfattning i förevarande fråga icke stämma öfverens,

men också endast i detta fall, synes saken böra underställas Kungl.

Maj:ts pröfning.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att, under förutsättning att det framlagda förslaget

till lag om sjukkassor af innevarande års riksdag antages, medgifva,

att Kungl. Maj:t må äga att för år 1911 af de till underlättande

af arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp

använda hvad som erfordras för att bereda registrerade sjukkassor statsbidrag

i enlighet med följande grunder och under nedan angifna villkor,

nämligen:

A) beträffande sjukkassa och fortsättning skassa, som registrerats enligt

den nya lagen:

att sådan kassa må kunna af nämnda medel tilldelas

dels 1 krona för hvarje medlem, forsättningskassa dock allenast

25 öre för medlem, därvid antalet medlemmar skall beräknas efter

förhållandena den 31 december nästföregående år; dock att för sjukkassemedlem,

som är medlem jämväl i annan sjukkassa, dylikt bidrag

skall utgå med endast 50 öre.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

dels 25 öre för hvarje sjukdag, söndagar oräknade, för hvilken

under nästföregående år eller den del däraf, som kassan varit registrerad^

kontant sjukhjälp från kassan utgått med minst 90 öre eller vård

å sjukhus af kassan bekostats, dock för sjukkassa minst 50 öre och

högst 2 kronor, samt för fortsättningskassa högst 50 öre, allt per medlem

den 31 december nästföregående år,

dels slutligen ett belopp lika med fjärdedelen af de utgifter, kassan

under nästföregående år eller den del däraf, som kassan varit registrerad,

fått vidkännas för bekostande af läkarvård och läkemedel åt medlemmarna,

dock för sjukkassa högst 1 krona samt för fortsättningskassa

högst 25 öre, allt likaledes per medlem den 31 december nästföregående

år;

att vidare i fråga om statsbidragets beräkning skall gälla

att statsbidraget, till den del detsamma utgår i förhållande till

antalet medlemmar icke beräknas för medlem, hvilken tillförsäkrats antingen

begrafningshjelp enbart eller sjukhjälp i mindre omfattning, än

sådant understöd enligt lag om sjukkassor den ..... skall utgå till själfför
sörjande

medlem, eller ock kontant sjukhjälp till belopp, öfverstigande 4

kronor per dag; samt att ifrågavarande del af statsbidraget, för det

fall kassan icke varit registrerad under det nästföregående året i dess

helhet, skall utgå allenast i förhållande till det antal hela månader,

kassan under samma år varit registrerad;

att statsbidraget, till de delar detsamma utgår i förhållande till

antal sjukdagar eller kassans kostnader för läkarvård och läkemedel,

skall beräknas på sätt som ofvan stadgats, vare sig kassan under nästföregående

år eller viss del däraf varit registrerad enligt den nya lagen

eller efter den nu gällande; och

att nyssberörda delar af statsbidraget icke beräknas för medlem, hvilken

tillförsäkrats kontant sjukhjälp till belopp, öfverstigande 4 kronor

per dag;

att1 slutligen, med afseende å statsbidragets användning och för dess

åtnjutande skola gälla följande villkor, nämligen:

att statsbidraget må användas allenast för enahanda ändamål som

de fasta afgifter, hvilka enligt 20 § i den nya lagen skola upptagas;

att medlem, för hvilken, enligt hvad ofvan är sagdt, statsbidrag

eller viss del däraf icke må beräknas, ej heller vid bestämmandet af de

fasta afgifternas storlek må tillgodoföras andel i nämnda bidrag eller

del däraf;

att, därest sjukkassa meddelar begrafningshjälp till belopp, öfverstigande

200 kronor, statbidraget skall uteslutande användas för sjukhjälps

verksamheten;

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

att fortsättningskassa, som upprättats allenast för medlemmar af en

viss sjukkassa, ej må tilldelas den del af statsbidraget, som enligt hvad

ofvan angifvits skall beräknas i förhållande till antalet medlemmar i

kassan;

att kassa, som i sina stadgar upptagit bestämmelser, hvilka med

hänsyn till ändamålet med kassas verksamhet och dess sociala uppgift

pröfvas vara obehöriga, ej må tillerkännas statsbidrag; samt

att kassa, som vid ansökan om statsbidrag uppsåtligen eller af vårdslöshet

meddelat oriktiga uppgifter, skall, efter tillsynsmyndighetens pröfning,

varda statsbidrag förlustig för det år, som är i fråga.

B) beträffande sjukkassa, som är enligt nu gällande lag registrerad:

att sådan sjukkassa må kunna af berörda medel tilldelas:

1 krona 50 öre för hvarje medlem till och med 100,

1 krona för hvarje medlem därutöfver till och med 300,

50 öre för hvarje medlem därutöfver till och med 2,600, samt

25 öre för hvarje medlem därutöfver; under villkor:

att sjukkassan under föregående år haft egna inkomster, uppgående

till minst lika mycket som det begärda förvaltningsbidragets belopp;

samt

att förvaltningsbidraget skall för år utgå i förhållande till det

antal afgiftspliktiga medlemmar, sjukkassan under nästföregående år

städse haft.»

Till hvad föredragande departementschefen sålunda

tillstyrkt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall och förordnade, att proposition härom

skulle till Riksdagen aflåtas af innehåll bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm Reuterswärd.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

33

-Bilaga A.

Sakkunniges utlåtande

Till Herr Statsrådet och chefen för Kung!, civildepartementet,

V. P. M.

angående bidrag af statsmedel till sjukkasse verksamhetens främjande.

Den af Kung].. Maj:t den 3 oktober 1884 tillsatta arbetareförsäkringskommittén

(äldre arbetareförsäkringskommittén) upptog i sitt den 24

oktober. 1889 afgifna förslag till lag om sjukkassor två slags dylika

kassör, inregistrerade och erkända, hvilka sistnämnda, med i lagförslaget

angifna undantag, icke skulle få träda i verksamhet, förrän kassans

medlemstal uppginge till minst 150.

Vidkommande frågan om statens ekonomiska understödjande af

sjukkasseverksamheten anförde kommittén, att det för att förmå nuvarande

eller framdeles uppstående sjukkassor att ordna sig på den

föreslagna lagens grund och underkasta sig den kontroll, dess bestämmelser

föreskrefvo, samt därigenom främja en behöflig och önskvärd

större stadga och trygghet i sjukkasseväsendet, vore lämpligt att åt

sjukkassorna lämnades ett direkt understöd af statsmedel. De af kommittén

föreslagna lagbestämmelserna vore visserligen inskränkta till det

nödvändigaste och ej i och för sig hinderliga för kassornas verksamhet,

men med dem följde i allt fall ett ökadt och kostsammare förvaltningsbestyr,

meddelande af statistiska uppgifter och dylikt, som hade sitt

omedelbara gagn mindre för den enskilda sjukkassan än för sjukkasseBih.

till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami 1 Afä. 153 Käft.

Äldre arbetareförsäkringskommitténa

förslag af

1889.

O

s. 34 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts

förslag till

1891 års

Riksdag,

34 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 202.

väsendet i det hela. Angående normen för fördelning af det statsbidrag,

som borde utgå till sjukkassorna, kunde olika sätt erbjuda sig,

såsom att låta bidraget utgå i proportion till hvad medlemmarna själfva

inbetalt eller med visst en gång för alla bestämdt belopp för medlem

o. s. v. Enklast vore, att såsom förvaltningsbidrag utginge en rund

summa för år, sålunda bestämd, att inregistrerade sjukkassor med femtio

medlemmar eller däröfver erhölle femtio kronor och erkända sjukkassor

etthundrafemtio kronor. Då de erkända sjukkassorna vore ägnade att

bättre än de inregistrerade tillgodose trafven för en väl ordnad sjukförsäkring,

borde det allmänna låta sig angeläget vara att utöfver förvaltningsbidraget,

som endast afsåge ett speciellt ändamål, bereda dessa

kassor ytterligare understöd. Kommittén föreslog därför, att de erkända

sjukkassorna årligen skulle erhålla bidrag af statsmedel med 1 krona 50

öre för hvarje vid kalenderårets ingång i kassan befintlig medlem, hvilket

bidrag dock endast skulle utgå till kassor, som utdelade en viss lägre

sjukhjälp i penningar, högst 2 kr. 50 öre per dag, och därför kunde

antagas icke i allmänhet omfatta andra än mindre bemedlade personer.

I detta sammanhang torde böra erinras om, att kommitténs berörda

lagförslag upptog bestämmelser i syfte, att en och samma person

icke skulle kunna samtidigt vara medlem af flere erkända sjukkassor,

hvaremot, med afseende å medlemskap i inregistrerade sjukkassor, särskilda

bestämmelser i nämnda afseende icke föreslogos. I

I proposition till 1891 års Riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag

till lag om sjukkassor, hufvudsakligen grundande sig på arbetareförsäkringskommitténs

nyssberörda förslag. I anledning af anmärkningar

från högsta domstolen gjordes dock i Kungl. propositionen ingen åtskillnad

mellan inregistrerade och erkända sjukkassor.

Tillika begärde Kungl. Maj:t anvisande för år 1892 af ett särskildt

statsunderstöd till sjukkasseväsendets främjande. Med afseende härå

anförde föredragande departementschefen, att det för sjukkasseväsendets

utveckling icke syntes tillfyllest, att sjukkassorna och deras medlemmars

rättsliga ställning erhölle stöd af uttryckliga lagstadganden, utan

att därutöfver erfordrades, att de sjukkassor, som läto inregistrera sig

i öfverensstämmelse med i lagen meddelade bestämmelser, bereddes

äfven något understöd från det allmännas sida till bestridande af kostnaden

för deras förvaltning, hvarigenom de kunde uppmuntras till att

inrätta sig efter sjukkasselagens stadganden och underkasta sig de förpliktelser,

som däri ålades dem. Då samtliga registrerade sjukkassor

enligt det framlagda lagförslaget skulle blifva likställda till rättigheter och

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

skyldigheter samt medlemsantalet i kassorna betydligt varierade, vore

det mindre lämpligt att bestämma statsbidraget till enahanda belopp

för dem alla. Å ena sidan vore uppenbart, att ju mindre till ledamotsantalet

en kassa vore, desto större betydelse för densamma hade i allmänhet

statsbidraget. Men å andra sidan läge det en viss vikt uppå,

att ej genom att alltför mycket uppmuntra de små kassorna motverka

uppkomsten af kassor med ett större antal medlemmar. I all försäkringsrörelse

vore det för delägarna fördelaktigt, om skadorna kunde

fördelas på ett större flertal, enär de därigenom blefve mindre tryckande.

Dock vore att märka, att i samma mån delägarnas antal uppnådde en

högre siffra, kassans behof af bidrag från staten till förvaltningskostnaden

i viss mån minskades. Med hänsyn till dessa förhållanden syntes

därför statsunderstödet för de mindre kassorna böra sättas proportionsvis

högre än för de större. Kungl. Maj:t föreslog i följd häraf,

att statsunderstödet till de inregistrerade sjukkassorna skulle för år utgå

i förhållande till det antal afgiftspliktiga medlemmar, sjukkassan under

nästföregående år städse haft, med 1 krona 50 öre för hvarje medlem

till och med 50 och med 50 öre för hvarje medlem härutöfver, dock

ej för något år med sammanlagdt högre belopp för hvarje sjukkassa

än 150 kronor. För att främja inrättandet af sjukkassor, bygda på

försäkringstekniska grunder, föreslogs härjämte, att statsunderstödet

skulle utgå med dubbla beloppet af hvad sjukkassa eljest skulle äga

åtnjuta, i händelse de afgifter, som sjukkassans medlemmar hade att

erlägga till densamma, vore beräknade efter sådana försäkringstekniska

grunder, som af riks försäkrings anstalten funnes nöjaktiga.

Såsom villkor för att sjukkassa skulle komma i åtnjutande af statsunderstöd

upptogs i Kungl. propositionen, utom att sjukkassan skulle

vara i enlighet med lagen om sjukkassor registrerad, att kassans stadgar

skulle innehålla bestämmelser, enligt hvilka medlem, som blefve skadad

till följd af olycksfall i arbete, skulle äga, att, så länge hans arbetsförmåga

genom olycksfallet vore i väsentlig mån minskad, åtnjuta understöd

af kassan under minst femtiotre af de sextio första dagarne efter

olycksfallet. Det nämnda villkoret hade uppställts med hänsyn till bestämmelserna

i ett Riksdagen samtidigt förelagdt lagförslag om försäkring

för olycksfall i arbete därom, att ersättning för olycksfallet skulle

utgå först om detta orsakade arbetsoförmåga under längre tid än 60

dygn (karenstid). Vid bestämmande af en sådan karenstid hade hänsyn,

bland annat, tagits därtill, att sjukkassorna borde kunna under denna tid

träda stödjande emellan.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Yrande af Det Riksdagens särskilda utskott n:o 2, som behandlade Kungl.

skilda utskott Maj:ts proposition angående, bland annat, anvisande af medel till sjukna

2. kasseväsendets befrämjande, föreslog vissa ändringar i grunderna för

sjukkassas rätt till statsunderstöd.

Då utskottet i ett annat till Riksdagen afgifvet utlåtande afstyrkt

bifall till Kungl. Maj:ts proposition angående försäkring för olycksfall

i arbete, hemställde utskottet, att den såsom villkor för förvaltningsbidragets

åtnjutande upptagna bestämmelsen, att sjukkassas medlem,

hvilken blefve skadad till följd af olycksfall i arbete, skulle i sjukkassas

stadgar vara tillförsäkrad viss rätt till understöd af kassan under den

första tiden efter olycksfallet, måtte, såsom ägande samband med lagförslaget

om olycksfallsförsäkring, utgå. Det syntes däremot utskottet

behöfligt att, till förebyggande af att statsbidrag begärdes och erhölles

för sjukkassor, som icke utöfvade någon verksamhet, det villkor uppställdes,

att sjukkassa under föregående år skulle hafva haft egna inkomster,

uppgående till minst tre gånger det begärda förvaltningsbidragets

belopp. Utskottet fann vidare ordet »statsunderstöd» böra utbytas mot

»förvaltningsbidrag», hvarigenom i någon mån framliölles, att statsbidraget

motiverats särskild! af de ökade förvaltningskostnader, sjukkasselagens

bestämmelser ådrogo de kassor, som genom registrering frivilligt ställde

sig under denna lag. I fråga om beloppen af de föreslagna förvaltningsbidragen

ansåg utskottet desamma vara tillräckliga för de större

sjukkassorna och hemställde med hänsyn härtill, att för kassor, hvilkas

medlemsantal öfverstege 250 och hvilka enligt Kungl. propositionen

skulle erhålla endast 150 kronor årligen, förvaltningsbidraget måtte

ökas med 25 öre för hvarje medlem utöfver nämnda antal, dock så att

300 kronor blefve det högsta bidrag, som någon kassa finge för år

åtnjuta. Den af Kungl. Maj:t föreslagna fördubblingen af statsbidragens

belopp till sådana kassor, i hvilka medlemmarnas utgifter voro beräknade

efter försäkringstekniska grunder, afstyrktes af utskottet, hufvudsakligen

af det skål, att sjukkassestatistiken befunne sig i ett outveckladt

skick, och att sjuklighetsförhållandena på olika orter vore alltför

skiljaktiga och alltför litet kända, för att det för det dåvarande skulle

vara möjligt att klassificera de särskilda kassornas bestämmelser med

den noggrannhet, som erfordrades för att afgöra, huruvida en kassa på

grund af en mera tillfredsställande afgiftsberäkning borde komma i åtnjutande

af det högre anslagsbeloppet i stället för det lägre.

I öfrigt tillstyrkte utskottet bifall till den Kungl. propositionen i

förevarande del.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Utskottets förslag bifölls af Riksdagen och föranledde utfärdande i89i års Riksaf

Kungl. kungörelsen angående förvaltningsbidrag åt sjukkassor den

30 oktober 1891, genom hvilken kungörelse bestämdes, att sjukkassa kungörelsen

skulle för år 1892 kunna af statsmedel tilldelas förvaltningsbidrag under fsq

iöljanae viilkor: vältning*»-

l:o) sjukkassan skulle vara hos vederbörande myndighet registrerad

i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o) sjukkassan skulle under föregående år hafva haft egna inkomster

uppgående till minst tre gånger det begärda förvaltningsbidragets

belopp;

3:o) förvaltningsbidraget skulle för år utgå i förhållande till det

antal afgiftspliktiga medlemmar, sjukkassan under nästföregående år

städse haft

med 1 krona för hvarje medlem till och med 50,

med 50 öre för hvarje medlem därutöfver till och med 250,

samt med 25 öre för hvarje medlem därutöfver,

dock ej för något år med sammanlagdt högre belopp än 300 kronor.

På förslag af Kungl. Maj:t beslöt Riksdagen härefter under hvart af Biksdagaåren

1892, 1893, 1894 och 1895, att förvaltningsbidrag till sjukkassorna 1892—1895.

skulle för det följande året utgå efter de i Kungl. kungörelsen den 30

oktober 1891 angifna grunder.

Vid 1896 års Riksdag väcktes i Andra Kammaren motion af J. A. Motion åt

Fjällbäck om ändring i bestämmelserna rörande förvaltningsbidragen "''ha'' i896b4rB

till sjukkaSSOrna. Riksdag och

Under erinran att en stor del af de existerande sjukkassorna icke inledning1

låtit registrera sig (vid 1895 års slut voro allenast 572 kassor inregi- därafstrerade)

och att anledningen härtill uppenbarligen vore, att förvaltningsbidraget,

framför allt för de större kassorna, vore alltför lågt för

att förmå kassorna att ikläda sig det besvär och de kostnader, som

vore förenade med registreringen, yrkade motionären dels en fördubbling

af beloppet af dittills utgående bidrag från staten, så att dessa

bidrag blefve respektive 2 kronor, 1 krona och 50 öre, dels ock borttagande

af maximigränsen för bidragets belopp till hvarje sjukkassa.

Motionen afstyrktes af statsutskottrt hufvudsakligen på den grund,

att dittills gällande bestämmelser alltför kort tid varit i tillämpning för

att en stadgad erfarenhet skulle kunna anses vunnen om behofvet af

en ändring i samma bestämmelser. Utskottets förslag bifölls ock af

Riksdagen, som enligt samma grunder, som dittills tillämpats, anvisade

s. 38 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts

förslag till

1897 års

Riksdag

om ändrade

grunder för

förvaltningsbidrag

till

sjukkassorna.

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

förvaltningsbidrag åt sjukkassorna för år 1897. Inom Andra kammaren

uttalades emellertid från olika håll sympatier för ett kraftigare understödjande

än hittills af sjukkasseväsendet och utlofvade vederbörande

departementschef att ägna frågan om ändrade grunder för statsbidragets

utgående särskild uppmärksamhet.

Genom cirkulär den 5 juni 1896 anbefallde Kungl. Maj:t, enär

erfarenheten gåfve vid handen, att blott en mindre del af sjukkassorna

i riket blifvit registrerade i öfverensstämmelse med lagen om sjukkassor,

samtliga Konungens befallningshafvande att afgifva utlåtande,

huruvida och i hvad män en förhöjning af förvaltningsbidragen till

sjukkassorna borde äga rum.

Den utredning, som i anledning däraf förebragtes, utvisade, att

närmare två tredjedelar af samtliga sjukkassor underlåtit att registrera

sig, och de flesta Konungens befallningshafvandes utlåtanden äfvensom

de yttranden, som införskaffats från sjukkassornas målsmän, gingo ut

därpå, att detta förhållande förorsakats hufvudsakligen däraf, att förvaltningsbidraget

vore för litet i förhållande till de med registreringen

förbundna kostnader och besvär, samt att, därest detta bidrag höjdes,

sannolikt betydligt flera kassor skulle komma att låta registrera sig.

Med hänsyn till den sålunda förebragta utredningen föreslog Kungl.

Maj:t i proposition till 1897 års Riksdag ändrade bestämmelser rörande

förvaltningsbidrag till sjukkassorna. I sådant hänseende anfördes i

propositionen hufvudsakligen följande:

Af de genom försäkringsinpektörens försorg upprättade årsredogörelser

angående de registrerade sjukkassorna inhämtades, att förvaltningsbidragen

till kassorna under hvart och ett af åren 1892—1894

varit något mindre än de uppgifna förvaltningskostnaderna. Då emellertid

förvaltningsbidragen i dessa redogörelser beräknats i förhållande till det

antal medlemmar, hvarje kassa under föregående år ägt, och i följd

däraf af dessa statistiska sammanfattningar icke framginge förhållandet

mellan kassornas förvaltningskostnader och förvaltningsbidrag för hvarje

år, hade med ledning af de inkomna uppgifterna angående de registrerade

sjukkassorna under år 1895 utredning verkställts i förevarande hänseende.

Vid denna utredning hade kassornas medlemmar upptagits i

öfverensstämmelse med uppgifterna därom för 1895 års slut samt förvaltningsbidraget

beräknats till hvad som med då gällande bestämmelser

skulle under år 1896 tillfalla kassorna, under förutsättning att de under

hela året 1895 haft minst det för slutet af samma år uppgifna medlemsantal,

samt att förvaltningskostnaderna upptagits med de belopp, som

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

39

i sådant hänseende nppgifvits hafva under år 1895 utgått. Därvid

hade den på sådant sätt beräknade summan af kassornas förvaltningsbidrag

befunnits uppgå till 45,236 kronor 50 öre och summan af förvaltningskostnaderna

till 45,622 kronor 68 öre. Om man, yttrade

föredragande departementschefen, strängt fasthölle vid grundsatsen,

att statsbidraget till sjukkassorna skulle utgöra endast ett förvaltningsbidrag,

skulle den åberopade utredningen gifva vid handen, att någon

förhöjning i statsbidraget icke erfordrades. Dock vore att märka,

att de inregistrerade sjukkassorna, enligt hvad den angående dem

förebragta statistiken utvisade, utom de utgifter, de hade för kontant

sjuk- och begrafningshjälp jämte läkarvård och medicin, tilllika

nödgades vidkännas rätt betydande kostnader, som i kassornas

räkenskaper rubricerats såsom »andra utgifter». Äfven med iakttagande

af grundsatsen, att staten icke borde lämna bidrag till själfva utgifterna

för sjuk- och begrafningshjälp, kunde således en höjning af statsbidraget

anses af omständigheterna påkallad. Därtill komme att, enligt

hvad inhämtats af åberopade utredning rörande sjukkassornas förvaltningsbidrag,

förhållandet mellan förvaltningsbidragen och förvaltningskostnaderna

blefvo allt ogynnsammare ju större medlemsantalet i

kassorna vore. Under det att sålunda af sjukkassor med ett medlemsantal

af 25—50 allenast 9,6 procent hade större förvaltningskostnader

än förvaltningsbidx-ag, uppginge samma procenttal för de kassor, som

hade 51—100 medlemmar, till 17 procent, för kassor med 101—200

medlemmar till 19,4 procent, för kassor med 201—300 medlemmar till

30,4 procent och för kassor med 300—400 medlemmar till 40 procent.

Då detta förhållande tydligt visade, att särskildt de större kassorna

vore i behof af ökadt förvaltningsbidrag, hemställdes, att förvaltningsbidragen

till de sjukkassor, som under nästföregående år haft mer än

50 medlemmar, skulle höjas till en krona för medlem, dock med den

begränsning, att förvaltningsbidrag icke skulle få till någon sjukkassa

utgå med högre belopp än 1,500 kronor. De kassor, hvilkas medlemsantal

vore särskildt högt, kunde i själfva verket betraktas snarare

som försäkringsanstalter, hvarför man vid bestämmelserna om statsbidrag

åt sjukkassor icke hade någon anledning att särskildt tillgodose

dessa. I fråga om de sjukkassor, som hade ett medlemsantal af allenast

25—50 personer, syntes däremot någon förhöjning i förvaltningsbidragen

icke erforderlig, då dels förvaltningsbidragen till dessa kassor ungefär

motsvarade förvaltningskostnaderna, dels ock dessa sjukkassor, till följd

af deras ringa medlemsantal, vore mindre lämpliga försäkringsassociationer.

I öfrigt föreslogs ingen ändring i dittills gällande bestämmelser

angående förvaltningsbidragen till sjukkassorna.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 202.

Motioner I anledning af förevarande Kungl. proposition väcktes inom Riks
VRiksdag

afS dagens Andra Kammare två motioner. I den ena, afgifven af O. Ek
o.

Ekhmd och lund, påyrkades en förhöjning af bidragens belopp, i hvilket hänseende

J6^mar- föreslogs, att förvaltningsbidraget skulle utgå med 2 kronor för hvarje

medlem till och med 100, med 1 krona för hvarje medlem därutöfver

till och med 300 samt med 50 öre för hvarje medlem utöfver sistnämnda

antal. Mot den fallande skalan för statsbidraget förklarade

sig motionären icke hafva någon erinran att göra, utan syntes densamma

vara riktig. Däremot borde någon maximigräns för bidraget till

hvarje sjukkassa icke bestämmas, enär fastställandet af en sådan gräns

inbjöde de största kassorna att sönderdela sig i flera medelstora.

I den andra motionen, afgifven af C. J. Hammarström, hemställdes

om sådan ändring i villkoren för förvaltningsbidragens åtnjutande, att

vederbörande sjukkassa under föregående år allenast skulle behöfva ägt

egna inkomster till belopp motsvarande hälften af det begärda förvaltningsbidraget.

Därest denna framställning icke vunne Riksdagens bifall,

yrkade motionären, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj: t

anhålla, att vid en blifvande omarbetning af bestämmelserna angående

förvaltningsbidragen åt sjukkassorna måtte tillses, att beloppet af de

egna årsinkomster, sjukkassa skulle hafva haft för att få åtnjuta förval

tningsbidrag, måtte fixeras så lågt som möjligt. Till stöd för sitt

omförmälda förslag anförde motionären, att många sjukkassor, och

bland dem äfven sådana, som blifvit registrerade, vore grundade på

principen om tillfällig uttaxering bland medlemmarna, i följd hvaraf

dessa kassor under de år, då mindre sjuklighet bland medlemmarne

ägde ruin, hade mindre inkomster och sålunda på grund af gällande

bestämmelser härutinnan lätt kunde för ett eller annat år utestängas

från möjligheten att erhålla förvaltningsbidrag.

Yttrande Statsutskottet, till hvars behandling den nämnda Kungl. propositionen

statsutskott 0C^ 1 anledning af densamma väckta motionerna hänvisades, anförde

i afgifvet utlåtande, att för de små och medelstora kassorna förvaltningskostnaderna

i regel vore proportionsvis högre än för de stora, och att det

vore uppenbart, att en sjukkassa i sin uppkomst och innan den vunnit

större tillslutning ofta hade att kämpa med ekonomiska svårigheter och

därför vore i behof af ett jämförelsevis mera betydligt statsbidrag till

förvaltningskostnaderna. I samma mån delägarnas antal uppnådde en

hög siffra, blefve däremot förvaltningsbidraget af mindre betydelse för

kassan. Den princip, som dittills gjorts gällande vid förvaltningsbidragets

utdelande, syntes utskottet därför fortfarande böra komma i

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 202.

41

tillämpning. En förhöjning af de ditintills utgående bidragen ansåg

emellertid utskottet, i likhet med Kungl. Maj:t och hvad i 0. Eklunds

motion påyrkats, erforderlig; och föreslog utskottet fördenskull, att,

med bibehållande af gällande grunder i öfrigt, förvaltningsbidraget till

sjukkassa måtte för år utgå med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till

och med 100, med 1 krona för hvarje medlem därutöfver till och med

300 samt med 50 öre för hvarje medlem därutöfver, dock ej för något

år med sammanlagdt högre belopp än 1,500 kronor.

Den af C. J. Hammarström afgifna motionen afstyrktes däremot af utskottet,

enär det icke vore ådagalagdt, att den gällande bestämmelsen

om visst förhållande mellan statsbidraget och sjukkassans egna inkomster

vore för sjukkassorna särskildt betungande.

Utskottets hemställan bifölls af Riksdagen.

I enlighet med Riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 28

maj 1897 Nådig kungörelse angående förvaltningsbidrag åt sjukkassor,

genom hvilken kungörelsen bestämdes, att förvaltningsbidraget skulle

utgå under villkor:

l:o) att sjukkassan skulle vara hos vederbörande myndigheter

registrerad i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o) att sjukkassan skulle under föregående år hafva haft egna inkomster,

uppgående till minst tre gånger det begärda förvaltningsbidragets

belopp; och

3:o) att förvaltningsbidraget skulle för år utgå i förhållande till

det antal afgiftspliktiga medlemmar, sjukkassan under näst föregående

år städse haft,

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och med 100,

med 1 krona för hvarje medlem därutöfver till och med 300, samt

med 50 öre för hvarje medlem därutöfver,

dock ej för något år med sammanlagdt högre belopp än 1,500

kronor.

Till 1898 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t att moment 2:o) i

1897 års Kungl. kungörelse angående förvaltningsbidrag till sjukkassor

måtte erhålla den förändrade lydelse, att såsom villkor för

sådant bidrags åtnjutande stadgades, att sjukkassa skulle under föregående

år hafva haft egna inkomster, uppgående till minst lika mycket som det

begärda förvaltningsbidragets belopp. Denna framställning motiverades

därmed, att den höjning af förvaltningsbidraget, som i enlighet

med beslut vid 1897 års Riksdag ägt rum, komme att särskildt för de

mindre kassorna, och i synnerhet för sådana, hvilka icke uttaxerade

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 153 Höft. 6

1897 års Riksdagsbeslut

och Kungl.

kungörelsen

den 28 maj

1897 angående

förvaltningsbidrag

till

sjukkassor.

Kungl. proposition

till

1898 års

Riksdag om

viss ändring i

villkoren för

förvaltningsbidrageta

utgående.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Kungl. kungörelsen

den

27 maj 1898.

Kungl. proposition

till

1899 års Riksdag.

Motion

af O. Eklund.

afgifter annat än i mån af inträffade sjukdomsfall, medföra svårigheter

att uppfylla det dittills stadgade villkoret, att sjukkassa skulle under

föregående år hafva haft egna inkomster, uppgående till minst tre gånger

det begärda förvaltningsbidragets belopp.

På vederbörande utskotts hemställan biföll Riksdagen Kungl.

Maj:ts förslag.

Den 27 maj 1898 utfärdade Kung!. Maj:t kungörelse i ämnet i

enlighet med Riksdagens beslut.

Vid 1899 års Riksdag gjorde Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

framställning om att förvaltningsbidragen till sjukkassorna måtte

för år 1900 utgå efter enahanda grunder, som angåfvos i Kungl. kungörelsen

den 27 maj 1898.

I en vid samma Riksdag i Andra Kammaren väckt motion hemställde

O. Eklund, att ur moment 3) af nyssnämnda kungörelse den 27

maj 1898 måtte utgå bestämmelsen om att förvaltningsbidrag ej finge

för år öfverstiga 1,500 kronor.

Till stöd för sin framställning anförde motionären:

Anledningen, hvarför nämnda begränsning af förvaltningsbidragets

storlek fastslagits, hade uppgifvits vara den, att syftet med detta bidrag

vore att i främsta rummet stödja de små och medelstora kassorna, hvaremot

de allra största sjukkassorna, som blifvit jämförda med försäkringsföreningar,

borde falla utom den kategori, som sjukkasselagstifningen

afsett att befrämja. Huruvida en sjukkassa folie inom eller utom den

kategori, som staten ville uppmuntra genom lämnande af förvaltningsbidrag,

kunde likväl enligt motionärens åsikt icke bestämmas af medlemsantalets

storlek, utan endast af de principer, hvarpå kassan vore

grundad och enligt hvilka den utöfvade sin verksamhet. Så fort en

sjukkassa vore stiftad och arbetade i enlighet med gällande lag om

sjukkassor, vore den, vare sig den hade ett fåtal eller tusentals medlemmmar,

en sjukkassa och borde såsom sådan understödjas af staten.

De stora sjukkassor, som funnes i landet och hvilka begränsningen

drabbade, vore i fråga om principerna för sin verksamhet icke i någon

män afvikande från de mindre.

Statsutskottet, till hvars behandling ärendet remitterades, yttrade

att, då en sammanslutning af på skilda orter verksamma sjukkasseföreningar

eller en ökning af medlemsantalet i redan bildade sjukassor

icke syntes böra genom lagstiftningen motverkas, borde någon förändring

i gällande bestämmelser vidtagas i den af motionären föreslagna

riktning. I sådant afseende hemställde utskottet, att då det högsta

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 202.

medgifna statsbidraget, 1,500 kronor, utbetalades till de registrerade

sjukkassor, hvilkas medlemsantal uppginge till 2,600 eller därutöfver,

förvaltningsbidraget, när medlemsantalet öfverstege sistnämnda siffra,

måtte bestämmas skola utgå med 25 öre för hvarje medlem samt stadgandet

om visst maximibidrag i sammanhang därmed bortfalla.

Riksdagen biföll denna hemställan och utfärdades i öfverensstämmelse

härmed den ännu gällande Kungl. kungörelsen angående förvaltningsbidrag

åt sjukkassor den 26 maj 1899.

Genom denna kungörelse bestämdes således, att sjukkassa må

kunna af statsmedel tilldelas förvaltningsbidrag under villkor:

l:o) att sjukkassan skall vara hos vederbörande myndighet registrerad

i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o) att sjukkassan skall under föregående år hafva haft egna inkomster,

uppgående till minst lika mycket som det begärda förvaltningsbidragets

belopp; samt

3:o) att förvaltningsbidraget skall för år utgå i förhållande till

det antal medlemmar, sjukkassan under nästföregående år städse haft,

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och med 100,

med 1 krona för hvarje medlem därutöfver till och med 300,

med 50 öre för hvarje medlem därutöfver till och med 2,600 samt

med 25 öre för hvarje medlem därutöfver.

I enlighet med Kungl. Majrts särskilda förslag, att de i nämnda

Kungl. kungörelse angifna grunder för förvaltningsbidrag åt sjukkassor,

måtte få fortfarande tillämpas för följande statsregleringsår, hafva

under åren 1900 och 1901 förvaltningsbidrag till sjukkassorna blifvit

af Riksdagen anvisade. I

I anledning af liknande förslag från Kungl. Maj:t till 1902 års

riksdag väcktes i Andra Kammaren af O. Eklund motion om viss ändring

i grunderna för statsbidragets utgående, i det motionären hemställde,

att bidraget från staten måtte utgå med, för år räknadt, 2

kronor för hvarje medlem till och med 100, 1 krona 50 öre för

hvarje medlem därutöfver till och med 300, 1 krona för hvarje

medlem därutöfver till och med 2,600 samt 50 öre för hvarje

medlem därutöfver, allt efter det antal afgiftspliktiga medlemmar, sjukkassa

under nästföregående år städse haft. Såsom stöd för detta

yrkande anfördes i motionen, att det syntes böra ifrågasättas, huruvida

icke staten borde sträcka sin hjälpande hand något längre än till blott

och bart ett bidrag till förvaltningskostnaden. »Man torde», yttrade

Kungl. kungörelsen

den

26 maj 1899

angående

förvaltningsbidrag

till

sjukkassor.

1900 och 1901

års Riksdagar.

1902 års Riksdag.

Motion

af O. Eklund.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung!■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

motionären, »med större skäl nu än tillförene kunna framställa denna

fråga, sedan lag angående ersättning för skada till följd af olycksfall

i arbete med mera antagits och i samband därom beslutats inrättande

af en riksförsäkringsanstalt, där staten betalar hela förvaltningskostnaden,

ehuru försäkringstagarna här äro arbetsgifvarna. När därtill

kommer, att i nämnda lag är inrymd en lång karenstid, inom hvilken,

i fall skada till följd af olycksfall föreligger, den skadade är hänvisad

till sina egna hjälpmedel, synes det mig vara rättvist, att staten medverkar

till ytterligare stärkande af dessa hjälpmedel, hvilka i regel äro

sjukkassorna: dessa måste anlitas under karenstiden». Motionären erinrade

vidare om ett yttrande af statsrådet och chefen för Civildepartementet

vid behandling under 1901 års Riksdag af olycksfallsersättningslagen,

hvilket yttrande syntes innebära vissa sympatier för utsträckt

statsbidrag åt sjukkassorna. Yttrandet lydde: »För öfrigt höra dessa

öfvergående sjukdomsfall till sjukkassorna. Där skola de vara och där

äro de också till stor del upptagna. Vill man sedan utsträcka den

subvention, som staten lämnar till de registrerade sjukkassorna, såsom

förhållandet är i Danmark, med afseende på att de skola taga olycksfallen,

så är detta en sak att tänka på». En höjning af statens bidrag

till sjukkasseverksamheten påkallades, anförde motionären ytterligare,

af det förhållande, att olycksfallen i så stor utsträckning folie under

sjukkassornas verksamhet. Sjukkasserörelsen vore också en bland de

mest behjärtansvärda företeelserna på själfhjälpsamhetens område och

densamma hade utfört och utförde ett i högsta grad samhällsgagnande

arbete. Det vore viktigt att så kraftigt som möjligt stödja den allaredan

befintliga, på själfhjälpsidéns grund hvilande försäkring, som

sjukkasserörelsen innebure, och utan hvilken förvisso fattigdom och

bekymmer i månget hem skulle ha inträda när familjeförsörjaren af

sjukdom eller olycksfall blifvit oförmögen till arbete.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling motionen öfverlämnades,

afstyrkte motionen, men anförde därvid att, därest särskildt

i anledning af den vid 1901 års Riksdag antagna lag angående ersättning

för skada till följd af olycksfall i arbete m. in., sjukkasseväsendet

skulle anses böra i ökad utsträckning uppmuntras af staten, de förökade

statsbidragen i allt fall icke borde, på sätt af motionären blifvit

ifrågasatt, erhålla karaktär af förvaltningsbidrag. Utskottets förslagbifölls

af båda kamrarna, i Andra Kammaren efter yttranden af motionären

och statsutskottets vice ordförande, von Friesen, hvilken senares

yttrande, innebärande sympatier för ökadt statsbidrag åt sjukkassorna

och detta bidrags utgående under annan form än såsom förvaltningsbi
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

drag, torde förtjäna att återföras i minnet. Herr von Friesen yttrade:

»det är, såsom den föregående ärade talaren, motionären, nämnde så, att

dessa sjukkassor hafva, såvidt jag kunnat finna, inom statsutskottet

mycket stora sympatier. Men förhållandet med dem har inträdt i ett

nytt skede, och jag tror därför, att det vore nyttigt, om regeringen

ville undersöka, på hvad sätt dessa kassor numera lämpligen böra understödjas.

Det gamla sättet med förvaltningsbidrag synes icke vara det

rätta, utan om man anser att de i sammanhang med den nya olycksfallsersättningslagen

böra på ett mera kraftigt sätt understödjas än hittills,

vore det skäl att därför uppleta nya vägar. De äro kanske icke lätt

funna, om man vill att understöden å ena sidan skola vara kraftigt

verkande och å andra sidan komma rätta vederbörande till godo. Men

det syntes oss i statsutskottet, att det vore bäst, om ifrån regeringens

sida något i den vägen kunde göras. Som sagdt, sympatierna för dessa

sjukkassor äro, såvidt jag kunnat finna, i statsutskottet på de mest

skilda håll mycket stora.»

Af Riksdagarna 1903—1909 har förvaltningsbidrag till sjukkassor

anvisats efter samma grunder, som i 1899 års förberörda Kungl. kung.

äro angifna.

Särskilda motioner om ändring af dessa grunder hafva ej under

nämnda år förelegat inom Riksdagen.

Sjukkassornas målsmän hafva under de senare åren med allt större

styrka framhållit behofvet och vikten af ökadt statsbidrag till sjukkasseväsendet,

hvarjemte vägande invändningar framställts mot hittills

varande grunder för statsbidragets utgående.

Vid den första sjukkassekonferensen i vårt land i Norrköping år

1905 antogs sålunda följande resolution: »Statsanslaget till landets

sjukkasseverksamhet bör höjas. Och då den form för utbekommande

af anslaget, som nu tillämpas, lämnar rum för missbruk, anser konferensen,

att alla stadganden angående anslagsfrågan böra såsom särskilda

moment inryckas i sjukkasselagen och där så affattas, att icke mer än

en sjukkassa kan erhålla bidrag af staten för samma person. Likaledes

bör anslagsfrågan så ordnas, att den inbjuder till och bispringer bildandet

af stora och starka sjukkassor. Konferensen uppdrager åt den

centralkommitté, som vid denna konferens kommer att tillsättas, att

dels till Kungl. Maj:t inlämna en petition med förslag till sådan ändring

i lagen, som ofvan föreslagits, dels draga försorg om, att någon riksdagsman

genom motion eller på annat sätt för fram konferensens

önskemål i Riksdagen, därvid kommittén äfven föreslår ökning i stats
-

Riksdagsbeslut

1903—

1909.

Uttalanden

ang. ändring

i grunderna

för förvaltningsbidragens

utgående

af första allmänna

sjukkassekonferensen

i Norrköping

1905.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Underd. framställningar

af

sjukkassornas

centralkommitté

rörande

statsbidrag

till sjukkassorna.

Statskontorets

utlåtande

den 23 mars

1906.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

anslaget till exempelvis 2 kronor för hvarje godkänd medlem, jämte

till exempel Vs af under året utbetalda sjukafgifter.» Denna resolution

godkändes af konferensen med stor pluralitet, medan ett mindretal

röster tillföllo ett annat framlagdt resolutionsförslag, däri hemställdes,

att konferensen såsom ett steg i rätt riktning måtte uttala, att ett likformigt

statsunderstöd å 1 krona 50 öre per medlem borde utgå till

de registrerade kassorna, huru små eller stora de än voro, samt att de

borde benämnas sjukkasseunderstöd och icke förvaltningsbidrag.

Sjukkassornas centralkommitté ingaf i anledning af konferensens

beslut särskilda underdåniga framställningar till Kungl. Maj:t dels den

29 november 1905, dels ock den 1 augusti 1906, i hvilka framställningar

uttalades åtskilliga för sjukkasseväsendets utveckling viktiga

önskemål såväl rörande ny lagstiftning för sjukkassor som vidkommande

statsbidragets belopp och grunderna för dess utgående. I detta senare

hänseende uttalades, beträffande de vanliga sjukkassorna, att statsbidraget

borde utgå i sådan utsträckning, att hvarje person, som tillhörde

sjukkassa, skulle kunna däraf räkna sig till godo minst så stort

belopp, som motsvarade dels 1 af hans anpart i den kontanta sjukhjälp,

som under närmast föregående år blifvit utbetald af de kassor,

han tillhört, dels ock dessutom 2 kronor, allt per år. Vidkommande

fortsättningssjukkassorna uttalades i framställningarna, att statsbidraget

till dessa borde väsentligt förhöjas och lämpligast utgå icke efter medlemsantalet,

utan helst i form af viss procent af den utbetalda sjukhjälpen

allena.

Centralkommitténs framställning den 29 november 1905 remitterades

till statskontoret, som i underdånigt utlåtande den 28 mars 1906,

efter afgifven redogörelse för statsmakternas tidigare beslut rörande

bidrag till sjukkasseverksamheten, hufvudsakligen anförde följande.

Redan 1902 års statsutskott hade anmärkt, att statsbidraget till sjukkassorna,

om det skulle höjas utöfver nu fastställdt belopp, komme att

ändra karaktär och blifva bidrag icke blott till betäckande af förvaltningskostnaden,

utan äfven till bestridande af kassornas sjukhjälpsutgifter.

Af de dittills från tiycket utkomna redogörelserna för sjukkasseverksamheten,

hvilka omfattade tiden till och med år 1902, inhämtades

att, medan de registrerade sjukkassornas förvaltningskostnader

för åren 1900—1902 utgjorde respektive 213,194 kronor, 267,075

kronor och 313,947 kronor, så uppgingo de under samma år utbetalda

statsbidragen till respektive 228,763 kronor, 260,044 kronor och 293,659

kronor. Under de två sistnämnda åren hade således ifrågavarande

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

kostnader något öfverstigit statsbidragen, beroende därpå, att för de

större kassorna förvaltningskostnaden per medlem ej, såsom statsbidraget,

minskade i proportion till det stigande medlemsantalet; men

för det stora flertalet kassor både dock förvaltningskostnaderna blifvit

fullt betäckta af statsbidraget. Om nu detta bidrag skulle ökas härutöfver,

syntes det icke finnas anledning till bibehållande af den graderade

skalan, utan bidraget syntes böra, i den mån det fortfarande

komme att hänföra sig till antalet sjukkassemedlemmar, utgå likformigt

1 förhållande till detta antal. Härigenom befrämjades naturligtvis bildandet

af stora och starka kassor, hvilket, såsom vid sjukkassekonferensen

i Norrköping framhållits, måste anses fördelaktigt.

Efter några uppgifter rörande statsbidragets utgående i Danmark,

anförde statskontoret vidare, att en gifven förutsättning för höjning

af det svenska statsbidraget till sjukkassorna syntes vara, att icke mer

än en sjukkassa borde erhålla bidrag från staten för samma person.

Det hade uppgifvits vara mycket vanligt, åtminstone i de större städerna,

att samma person tillhörde mer än en sjukkassa. I huru stor

utsträckning detta förhållande äg''de rum, vore dock icke ännu genom

statistiken utrönt, hvadan det i redogörelsen för nämnda konferens uppgifna

antalet sjukkassemedlemmar ej kunde läggas till grund för tillförlitliga

beräkningar om den kostnad, som genom bifall till konferensens

förslag skulle tillskyndas statsverket. För år 1902, då antalet

sjukkassemedlemmar utgjorde 321,025 kronor och beloppet af den utbetalda

sjukhjälpen uppgick till 2,156,563 kronor, skulle för ett statsbidrag af

2 kronor för hvarje medlem i registrerad sjukkassa samt Vs åt utbetald

sjukhjälp åtgått ett belopp af omkring 1,073,000 kronor. För år 1905,

då antalet sjukkassemedlemmar ansetts kunna approximativt beräknas

till 380,000, skulle, om sjukhjälpen antoges hafva ökats i samma mån,

kostnaden för ett statsbidrag enligt enahanda grunder uppgå till un°-efär

1,275,000 kronor. Dessa siffror kunde emellertid, under förutsättning

att statsbidraget skulle för en och samma person utgå till allenast

en sjukkassa, icke obetydligt reduceras, nämligen — om man antoge

att sjukkassemedlemmarne i städerna tillhörde hvar och en två sjukkassor,

men däremot landsbygdens sjukkassemedlemmar enhvar blott en

sjukkassa. för år 1902 till omkring 770,000 kronor och för år 1905

till omkring 900,000 kronor. Med hänsyn till den ökade anslutning

till de registrerade sjukkassorna, som vore att förvänta, om statsbidraget

så afsevärdt höjdes, — hvarvid särskilt kunde framhållas, att det för

närvarande i riket funnes 400 icke registrerade sjukkassor med inemot

40,000 medlemmar kunde antagas, att statens utgifter för ändamålet

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kommerskollegiets

utlåtande

den

8 september

1906.

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 202.

inom få år skulle komma att öfverstiga en ock en kalf miljon kronor.

Dessa beräkningar kunde emellertid ej tillmätas någon större grad af

tillförlitlighet, men de syntes dock utvisa åtminstone så mycket, att

genom ett bifall till det framställda förslaget kostnaden för statsbidrag

till sjukkassorna, som under år 1905 utgjorde 384,140 kronor 94

öre, skulle högst betydligt ökas. Sjukkasseväsendet i vårt land vore

emellertid ännu, i jämförelse med hvad förhållandet vore i åtskilliga

andra länder, så föga utveckladt, att ett kraftigare understöd från statens

sida syntes vara väl af behofvet påkalladt. I enlighet med

hvad sålunda blifvit anfördt ansåge statskontoret, att sjukkasseverksamheten

i riket borde från statens sida ytterligare understödjas, att i sådant

fall statsbidraget borde utgå likformigt i förhållande till sjukkassornas

medlemsantal och omfattningen af deras verksamhet samt att

likväl icke mer än en sjukkassa borde åtnjuta statsbidrag för en och

samma person.

Då emellertid en tillfyllestgörande statistisk utredning, framför allt

rörande frågan, i huru stor utsträckning sjukkassemedlemmarne i riket

tillhörde mer än en kassa, saknades, syntes för närvarande icke något

förslag i den af centralkommittén åsyftade riktning kunna för Riksdagen

framläggas. Statskontoret hemställde i följd häraf att, därest Kungl.

Maj:t funne sjukkasseväsendet böra i vidsträcktare man än nu skedde

af staten understödjas, den nyssberörda utredningen först borde vidtagas.

Sedan centralkommitténs förutnämnda båda framställningar remitterats

för afgifvande af utlåtande till kommerskollegium, afgaf denna

myndighet den 8 september 1906 underdånigt utlåtande i ämnet. Härvid

åberopade kollegiet hufvudsakligen ett af föreståndaren för kollegiets

afdelning för arbetsstatistik afgifvet tjänstememorial af den 6 i

nämnda månad, i hvithet memorial, som behandlade flera för sjukkasseväsendet

viktiga frågor, uttalades den mening, att det för närvarande

vore lämpligast, att statsbidraget bestämdes att utgå (ill de enskilda

kassorna med ett belopp, som motsvarade 2 dagars sjukhjälp för hvarje

medlem. Då det genomsnittliga antalet sjukdagar per sjukkassemedlem

uppginge till i det närmaste 6 dagar, skulle statsbidraget således täcka

ungefär tredjedelen af den utbetalda sjukhjälpen under normala förhållanden.

Enligt denna beräkningsgrund skulle visserligen statsbidraget

komma att utgå endast i förhållande till den kontanta sjukhjälpen,

men däremot icke med hänsyn till de sjukunderstöd, som lämnades

i form af fri läkarvård, medicin m. m. Detta sjmtes dock för

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 202.

närvarande vara en mindre betydande olägenhet i betraktande däraf,

att sjukkassorna icke hos oss visat någon benägenhet att i nämnvärd

utsträckning meddela dylikt understöd. I öfrigt funnes ju äfven möjlighet

att afhjälpa denna olägenhet, i den mån andra förhållanden i

nyssnämnda hänseende blefve rådande, genom att statsbidragets storlek

till en del äfven beräknades i någon viss proportion till utgifterna

för läkarvård, medicin o. s. v. Gifvetvis blefve emellertid i hvarje fall

en begränsning uppåt af statsbidraget nödvändig.

I anledning af hvad statskontoret i sitt förut åberopade under- utredning

dåniga utlåtande af den 23 mars 1906 anfört, verkställdes i kommerskollegium,

på nådig befallning, utredning angående i hvad omfattning medlemskap i

personer voro medlemmar af mer än eu sjukkassa. Denna utredning sjukkassorna,

som, verkställd af undertecknad Kydin, är tryckt i tredje häftet år

1907 af Meddelanden från kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik,

gaf vid handen, att af de 429,518 personer, som år 1906

voro medlemmar af registrerade sjukkassor, 361,091 eller 84,1 procent

tillhörde endast en sjukkassa, 59,372 eller 13,8 procent samtidigt tillhörde

2 sjukkassor, 8,308 eller 1,9 procent tre sjukkassor samt 747

■eller allenast 0,2 procent fjma eller flera sjukkassor.

Vid den andra allmänna sjukkassekonferensen i Stockholm 1907 uttalanden

förelågo ett flertal motioner angående ändrade grunder för statens bi- r°^rdaeg

drag till sjukkasse verksamhetens främjande. Flere af dessa grago ut sjukkassor af

på, att statsbidraget måtte sättas i visst förhållande till den från kas- Jt°dnrna al^__

norna under nästföregående år utbetalta sjukhjälpen. Efter långvariga kassekonfeöfverläffeminajar

stannade konferensen emellertid vid det uttalandet, att rensen i stockstatsbidraget

borde utgå med viss procent åt de till respektive kassor

under närmast föregående år inbetalda fasta medlemsafgifter. Konferensresolutionen

lydde sålunda:

»I betraktande af sjukkasseverksamhetens stora sociala betydelse

finner konferensen det vara klok statshushållning, att densamma i

största möjliga utsträckning af staten understöajes. Det förhöjda statsunderstöd,

hvaraf denna verksamhet sålunda synes vara förtjänt, bör

emellertid, enligt konferensens mening, utgå efter mera ändamålsenliga

grunder än de nuvarande förvaltningsbidragen. Konferensen uttalar

därför önskvärdheten af, att statens bidrag till sjukkassorna måtte årligen

utgå med 30 procent af de till respektive kassor under närmast

föregående år inbetalta fasta medlemsbidragen, dock högst 3 kronor

per person, oberäknad! den del, som varit afsedd till bestridande af

begrafningshjälp å högre belopp än 100 kronor».

Bill. lill Biksä. Bröt. 1910. 1 timid. 1 Afä. Bil Höft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Behofvet och

▼ikten af

ökadt statsbidrag

til

sjukkasseverksamketen.

Jämförelser

med utlandet.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 202.

Denna resolution samlade 265 röster, medan 140 röstande anslöto

sig till väckt yrkande, att statens bidrag till sjukkassorna måtte utgå

med 30 procent af kassas utgifter för kontant sjuklrjälp under nästföregående

år, utan hänsyn till kassans storlek och utan inskränkning

i medlemmarnas föreningsrättsliga ställning (torde afsedt att statsbidrag

skulle lämnas oberoende af om en person vore medlem af flera sjukkassor

eller ej). Denna senare ståndpunkt samlade anhängare hufvudsakligen

från Stockholm. Flere andra förslag förelågo i afgifna reservationer,

såsom t. ex. att statsbidraget måtte utgå med 2 kronor per person

jämte 20 procent af sjukkassas utbetalta sjukhjälp, ett förslag, hvartill

representanterna från Skåne tämligen mangrannt synas hafva slutit

sig. Vid konferensen uttalades äfven, att de s. k. fortsättningssjukkassorna

borde komma i åtnjutande af statsbidrag i samma utsträckning

som vanliga sjukkassor.

Under de senare åren hafva förespråkarne för de olika förslag angående

grunden för statsbidragets utgående, hvilka sålunda väckts af

sjukkassornas målsmän, rätt lifligt kämpat för sina ståndpunkter å möten

och i fackpressen, hvarvid äfven en och annan variation af de nämnda

förslagen sett dagen.

Af den här lämnade redogörelsen framgår obestridligt, att meningarna

om lämpligaste sättet för statsbidragets meddelande äro delade,

och att någon fullt stadgad opinion i nämnda hänseende näppeligen

kan anses föreligga. Angående vikten för sjukkasseverksamhetens utveckling

af statsbidragets betydliga höjning råder däremot ingen som

helst meningsskiljaktighet.

Skall det på frivillighetens grund hvilande sjukkasseväsendet i

vårt land utan alltför lång tidsutdräkt nå en omfattning, som motsvarar

nutida fordringar på en allmän sjukförsäkring för de obemedlade klasserna,

måste sjukkasseväsendets utveckling påskyndas genom ökad

ekonomisk uppmuntran från statens sida.

Sjukkasseverksamheten i vårt land är relativt ung och har först

under de två sista decennierna nått en starkare utveckling. Med beaktande

häraf måste sjukkasserörelsens utbredning betraktas som aktningsbjudande

nog. Antalet medlemmar i de registrerade sjukkassorna

var sålunda år 1907 543,919. Det antal personer, som vid samma tid voro

medlemmar af registrerade sjukkassor, torde kunna uppskattas till 460,000

å 470,000 (för år 1906 beräknades siffran till 429,518). De registrerade

sjukkassornas samtliga utgifter belöpte sig år 1907 till kronor 5,649,239: 33,

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

cläraf kronor 4,004,051 för kontant sjukhjälp, kronor 169,605: 84 för

läkararfvoden, medicin m. m. samt kronor 812,779: 72 för begrafningshjälp.

Trots den utveckling, hvarom dessa siffror bära vittne, är anslutningen

till våra sjukkassor ännu otillräcklig och afsevärdt mindre än i

många andra länder. Medan i vårt land något öfver 8 procent af

befolkningen år 1907 var ansluten till de registrerade sjukkassorna,

utgör samma procenttal för England (frivillig sjukförsäkring) 12 procent,

för Belgien (frivillig) 12 procent, för Österrike (obligatorisk sjukförsäkring)

12 procent, för Tyskland (obligatorisk) 20 procent och för

Danmark (frivillig) 20 procent •—- allt approximativt räknadt.

Men det är ej nog med, att anslutningen till sjukkassorna hos oss

är otillräcklig; sjukkasseverksamhetens effektivitet är också för närvarande

otillfredsställande. Vid jämförelse med andra länder lägger

man därvidlag särskildt märke till den i allmänhet alltför knappt tilltagna

sjukhjälpstiden inom våra sjukkassor, de ofta afgjordt otillräckliga

understödsbeloppen, den ringa utsträckning, i hvilken fri läkarvård

och medicin lämnas m. m. Skall sjukkasseverksamheten fylla sin uppgift

och kunna ersätta en social sjukförsäkring, måste ändring i förevarande

afseende komma till stånd.

Åtskilliga bestämmelser i det nya lagförslaget om registrerade

sjukkassor afse att, i den mån omständigheterna för närvarande medgifva

det, åstadkomma den nödvändiga större effektiviteten hos sjukkassorna.

Gifvet är emellertid, att detta icke kan vinnas, utan att

kostnaderna för sjukkassorna blifva större än nu. Redan en höjning

af sjukkassornas prestationer till det i lagförslaget uppställda minimum

pålägga sjukkassemedlemmarna i många fall väsentligt ökade utgifter.

Härutinnan må exempelvis anföras, hurusom ett hundratal sjukkassor

för närvarande utbetala en kontant daglig sjukhjälp af högst

50 öre, och att därutöfver ett trehundratal meddela dylik sjukhjälp till

högst 75 öre, allt per dag, under det att lagförslaget uppställer såsom

minimum 1 kr. per dag. Vidare: inemot 200 kassor meddela sjukhjälp

under högst 56 dagar, och därutöfver närmare 450 kassor under 63 å

70 dagar per år (kalenderår, sjukår, 12 på hvarandra följande månader

o. s. v.), medan det minimum, som lagförslaget härutinnan upptager,

utgör 90 dagar. Lagförslaget innehåller dessutom, att sjukkassa skall

vara pliktig att meddela sjukhjälp vid olycksfall intill sextioförsta dagen

efter olycksfallet. Härmed skulle sjukkassorna påläggas en särskild

samhällsuppgift, för hvars fyllande i en del andra länder särskildt bidrag

af arbetsgivare utgår.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

På sätt framgår af här ofvan meddelade redogörelse för hvad i

statsbidragsfrågan förut förekommit, har uttalats, att en förpliktelse för

sjukkassorna att öfvertaga risken för de kortvariga olycksfallen borde

betinga ett ökadt statsunderstöd till sjukkasseverksamheten.

Men det är ej nog med, att, genom lagförslagets antagande, en

större eller mindre, i vissa fall ganska betydande ökning af sjukkassornas

utgifter blir nödig. Härtill kommer också, att det måste

anses önskvärdt, att sjukunderstödens belopp höjas utöfver det minimum,

lagförslaget upptager, och än mer, att sjukhjälpstiden erhåller eu

utsträckning utöfver lagförslagets minsta sjukhjälpstid.

Skulle därför sjukkassorna icke bekomma förhöjdt statsbidrag, blefve

genom lagförslagets upphöjande till lag en i många fall mycket kännbar

ekonomisk börda lagd å sjukkassemedlemmarna. I vissa fall torde det

till och med vara fara värdi, att sjukkassor afhölle sig från registrering

och i samband därmed ginge sin upplösning till mötes. Alldeles uppenbart

är också, att utan ökadt statsbidrag små förhoppningar finnas, att

en utöfver lagens minimifordringar utsträckt understödsverksamhet skall

mera allmänt komma till stånd inom en tillräckligt nära framtid.

En gifven följd af den ifrågavarande lagstiftningen för sjukkassorna

bör således vara, att staten afsevärdt ökar sitt nuvarande bidrag till

sjukkasseverksamheten. Den genomgående röda tråden i allt det arbete,

som sjukkassornas målsmän under senare tiden nedlagt för sjukkasseverksamhetens

utveckling, har också varit det ökade statsbidrag,

som förväntats i sammanhang med en fullständig och rationell lagstiftning

för denna verksamhet.

Förhoppningar om detta ökade statsbidrag hafva också vid olika

tillfällen ingifvits sjukkassorna.

I alla de länder, där eu effektiv sjukhjälpsverksamhet kommit till

stånd, har man funnit skäligt att från de försäkrades axlar aflyfta en

del af den med försäkringen förenade ekonomiska bördan. I hvad mån

detta redan ägt rum eller på senare tid ifrågasatts för framtiden, inhämtas

af följande tablå, utvisande huru stor del af de årliga bidragen

till sjukkassorna erläggas af arbetsgivare eller staten:

För närvarande: Ifrågasatt:

Tyskland.................. Va Va

Österrike.................. x/s Vs

Danmark................. SO procent (c:a) ■—-

Schweiz .................. — 36 k 48 procent

Ungern..................... Vs —

Holland..................... — 1''» (minst; ibland mera)

Norge....................... — Vio å 4/io

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Till jämförelse härmed må anföras, att det nuvarande statsbidraget

till de svenska sjukkassorna, hvilket utgår (år 1907) med i genomsnitt

82 öre per sjukkassemedlem, torde utgöra c:a 10 procent af sjukkassornas

kostnader för beredande af lagförslagets minimum af understöd jämte

förvaltning och någon begrafningshjälp. Som bekant lämna i Sverige

arbetsgifvarne icke några obligatoriska bidrag till sjukkassorna.

Huru särskildt förhållandena med afseende å statsbidraget till

sjukkassorna ställer sig i Danmark och Sverige, framgår af nedanstående

uppgifter:

Statsbidrag

till sjukkassorna åren

1897—1907

i

år

Danmark.

Sverige.

1897........

......... kronor

547,678

— kronor 57,506

—

1898........

......... »

621,568

— »

147,990

—

1899........

......... »

710,161

— ®

189,720

—

1900........

......... »

833,745

— »

234,591

—

1901........

......... »

957,741

— »

260,903

—

1902........

........ »

1,067,029

— »

293,659

—

1903........

......... ))

1,182,466

— »

321,610

—

1904.........

......... »

1,307,048

- »

344,387

--

1905........

......... »

1,425,612

— ))

372,597

—

1906........

......... »

1,553,588

— »

406,224

—

1907........

......... )>

1,691,188

— »

432,940

—

Om också de vida högre bidrag från staten, respektive arbetsgifvarne,

som tillförsäkrats sjukkassorna i andra länder, i vissa fall motiveras

däraf, att sjukkassornas prestationer där äro större än hos oss,

må dock framhållas, att statsbidraget i vårt land så väsentligen understiger

arbetsgifvarnas och statens bidrag i flera andra länder, att, jämväl

med beräkning af de större prestationerna utomlands, sjukkassorna

i vårt land äro i en mycket ofördelaktigare ställning än kassorna i

åtskilliga främmande länder. I detta hänseende må också anmärkas,

att medlemsafgiften inom de svenska sjukkassorna redan nu i genomsnitt

öfverstiger de danska sjukkassemedlemmarnas bidrag till sin sjukförsäkring.

Medlemsafgiften i de svenska sjukkassorna, genomsnittligt

taget, utgjorde således enligt 1907 års statistik kr. 9: 62, medan med-*

lemsafgiften i de danska sjukkassorna samma år uppgick till omkring

kr. 7: 35. Äfven om hänsyn tages till att i nämnda siffra för Sverige

jämväl ingår afgiften för begrafningshjälp, medan detta icke är fallet

med den danska siffran, erlägga ändock medlemmarna i Våra sjuk
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Karaktären af

statens bidrag

till sjukkasseverksamheten.

Förval

tningsbidrag

eller

statsunderstöd

?

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

kassor, genomsnittligt taget, synbarligen högre afgifter, än medlemmarna

i de danska sjukkassorna. Antages det nu framlagda lagförslaget,

torde dessutom den genomsnittliga medlemsafgiften inom våra

sjukkassor komma att höjas utöfver den ofvan angifna.

Vidare må framhållas, att, hvad särskildt Schweiz beträffar, det

minimum med afseende å sjukkassornas prestationer, som, enligt det i

detta land senast föreliggande förslag till lag om sjukförsäkring, skulle

åläggas sjukkassorna, icke väsentligt (i Schweiz längre sjukhjälpstid

samt moderskapsunderstöd men ej olycksfall) öfverstiger det för de

svenska sjukkassorna enligt det framlagda lagförslaget föreslagna, men

att icke desto mindre statsbidraget till de schweiziska sjukkassorna

ifrågasatts till minst 3,65 francs per medlem och år och för de kassor,

hvilka lämna understöd i viss grad utöfver det fastställda minimum,

till ej mindre än 5,48 francs per medlem och år.

Vid fråga om statens understödjande i större utsträckning än hittills

af sjukkasseverksamheten, torde en närmare uppmärksamhet böra

ägnas åt spörsmålet, hvilken karaktär statsbidraget bör erhålla: om det

fortfarande kan utgå som ett förvaltningsbidrag, eller om det bör omläggas

till ett understöd åt sjukhjälpsverksamheten i dess helhet. När

ett statsunderstöd till sjukkasseverksamhetens främjande först ifrågasattes,

afsågs icke att lämna ett rent förvaltningsbidrag allena, utan

också därutöfver ett visst understöd till själfva verksamheten; men efter

1891 års förut omförmälda riksdagsbeslut har statsbidraget formelt

haft karaktären af ett förvaltningsbidrag.

Enligt vår mening bör denna statsbidragets karaktär af förvaltningsbidrag

upphöra, när detsamma, i sammanhang med en effektivare

lagstiftning för sjukkasseverksamheten i allmänhet, varder till sitt belopp

afsevärdt förhöjdt. De skäl, som varit bestämmande för vår åsigt

härutinnan, hänföra sig hufvudsakligen till följande förhållanden.

Då det särskilda förvaltningsbesvär, som registreringen och hvad

därmed följer är ägnadt att förorsaka sjukkassa, äfven vid en mera

ingående lagstiftning och tillsyn torde vara tillfyllest godtgjordt genom

statsbidrag till ungefär nu utgående belopp, förutsatt att detta lämpligare

fördelas mellan kassorna än hittills, synes det vara svårt att

finna något motiv för att, med bibehållande af bidragets namn och

karaktär af förvaltningsbidrag, höja detsamma. Då vidare ett af de

viktigaste motiven, hvarför staten skulle i högre grad än hittills ekonO''

miskt stödja sjukkasseverksamheten, torde vara det, att sjukkassorna

böra erhålla någon hjälp utifrån till bestridande af de ökade kostnader

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

för sjukhjälp, som genom ifrågasatta lagstiftning ansetts böra påläggas

kassorna för ernående af större effektivitet, synes det oegentligt att

låta bidraget bibehålla karaktär och namn af förvaltningsbidrag.

Hvilket löst sammanhang, som för närvarande verkligen förefinnes

mellan statsbidragets belopp och sjukkassornas förvaltningskostnader,

inses af följande:

Enligt sjukkassestatistiken är kostnaden för förvaltningen, per medlem

räknadt, inom olika sjukkassor tämligen obéroende af, huru stora

kassorna äro. Enligt 1907 års statistik utgjorde denna kostnad, i

genomsnitt per medlem, för städernas kassor 1 krona 25 öre och för

landsbygdens kassor 55 å 60 öre, eller för hela riket omkring 1 krona.

Skulle härvidlag något beroende af medlemsantalet göra sig- gällande,

synes detta snarast vara, att förvaltningskostnaderna ökas med mycket

stort medlemsantal. Å andra sidan utfaller statsbidraget efter nu gällande

grunder till olika stora sjukkassor på sätt följande siffror utvisa:

Medlemsantal: Statsbidrag per medlem:

100 eller därunder ....................................... kr. 1: 50

300 .................................................................... » I; 17

500 ............ » 0: 90

1,000 .................................................................... » 0: 70

3.000 ..................................................................... » 0: 53

5.000 .................................................................... » 0: 42

10,000 .................................................................... » 0: 34

40,000 (nykterhetsfolkets sjukkassa) ............ » 0: 30

Slutligen torde kunna anmärkas, att något förbehåll angående det

nuvarande statsbidragets användning enbart för förvaltningsutgifter icke

är gjordt. Namnet förvaltningsbidrag är närmast en vedertagen benämning,

utan verklig mening.

De nuvarande grunderna för förvaltningsbidrag till registrerade sjukkassor.

De närmare grunder, efter hvilka statens förvaltningsbidrag till Kritik af de

sjukkassorna för närvarande utgår, hafva efter hand blifvit föremål för nuvarande.

ett allt djupare rotadt missnöje hos sjukkassorna. ftatlbidragetB

De kunna också, dessa grunder, betraktas såsom i flera afseenden utgåendemindre

rättvisa. För den fallande skala, efter hvilken statsbidraget

utgår, kunna näppeligen giltiga motiv anföras, allraminst när statsbidraget

har karaktär af förvaltningsbidrag Sannt är visserligen, att

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

de små kassorna i allmänhet äro ekonomiskt svaga och föga bärkraftiga

samt därför i större behof af ekonomiskt stöd än kassor med stort

medlemsantal. Men det större statsbidraget till de små, kassorna innebär

en premiering af småkassesystemet, en uppmuntran till flermedlemskap,

och ett försvårande af de större sjukkassornas verksamhet —

hvilket allt måste anses så mycket mindre lämpligt, som de större

kassorna obestridligt beteckna en sundare och solidare sjukkasseverksamhet.

Skall den omständighet, att behofvet af understöd är större hos

små kassor än hos större, tillerkännas någon betydelse med afseende

å statsbidragets fördelning, borde det högre statsbidraget till de små

kassorna just användas till ändamål, som äro ägnade att stärka dessa

senare kassors otillräckliga bärkraft, exempelvis till den fondbildning,

som härutinnan är af synnerlig betydelse. För närvarande utnyttjas

emellertid det högre statsbidraget närmast till ett så mycket som möjligt

nedbringa mecllemsafgifterna.

Såsom en olägenhet med de nuvarande grunderna för statsbidragets

fördelning må ock betecknas, att, då statsbidraget minskas i den män

kassornas storlek ökas, en kassas inkomster därigenom komma att,

eftersom kassan växer, förhållandevis minskas, hvarmed, därest icke

dess prestationer samtidigt nedsättas, hvilket icke kan vara önskvärd!,

jämvikten i kassans ekonomi riskeras.

En viktig invändning mot statsbidragets utgående efter medlemsantalet

allena är ock den, att därmed ingen hänsyn tages hvarken till sjukdomsfrekvensen

inom de olika kassorna, hvilken framför allt är af betydelse

för kassornas ekonomi, eller till möjligheten att genom lämpliga

bestämmelser rörande statsbidragets utgående uppmuntra till en höjning,

inom lämpliga gränser, på frivillighetens väg af sjukkassornas

prestationer.

De mera formella anmärkningar, som gjorts mot de nuvarande

grunderna för statsbidragets utgående och deras vacklande tillämpning,

torde här kunna lämnas åsido.

Olika förslag till grunder för statsbidrag en till registrerade sjukkassor.

Andragrunder Då det således, enligt vår mening, gäller att finna andra grunder

bTdragetä för statsbidragets utgående än de nuvarande, må till en början erinras

utgående, om de hufvudsakliga förslag, som i sådant hänseende framkommit.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts: Nåd. Proposition N:o 202.

57

I. Statsbidrag utgår till hvarje sjukkassa i förhållande till dess

medlemmars (fasta) af gifter.

Denna beräkningsgrund förordades af sjukkassekonferensen i Stockholm

1907, hvarvid dock konferensen uttalade dels att i de medlemsafgifter,

som sålunda skulle läggas till grund för beräkningen, icke

borde inräknas den del af sådan afgift, hvilken kunde vara afsedd till

bestridande af begrafningshjelp å högre belopp än 100 kronor, dels

ock att statsbidraget till de särskilda kassorna i hvarje fall borde vara

begränsad! till högst 3 kronor pr medlem.

Till förmån för beräkningsgrunden har anförts, att densamma uppmuntrar

sjukkassemedlemmarne till verkliga ansträngningar för att

skaffa sig en tillräcklig sjukförsäkring, enär ju statsbidraget ökas jämsides

med det egna offret, och vidare att, i den mån yrke m. fl. omständigheter

påkalla högre utgifter för sjukförsäkringen, i motsvarande

grad ökas statsbidraget.

De invändningar, som äro att framställa mot beräkningsgrunden,

kunna sammanföras till följande hufvudpunkter:

1. Beräkningsgrunden blir i främsta rummet till fördel för dem,

hvilka på grund af eu jämförelsevis god ekonomisk ställning kunna

ikläda sig höga afgifter för sin sjukförsäkring, under det att statsbidragets

ändamål snarare bör vara att förhjälpa de mindre lyckligt situerade

till en effektiv sjukförsäkring.

2. Beräkningsgrunden premierar kanske närmast en utsträckning

af sjukhjälpen till beredande af höga understödsbelopp. Härvidlag

möter en betänklighet härutinnan, att, då det framlagda lagförslaget

icke, i motsats till hvad som är vanligt inom den obligatoriska sjukförsäkringen,

uppställer något maximum för den kontanta sjukhjälpens

belopp, statsbidraget skulle kunna utnyttjas för att tillförsäkra medlemmarna

ett alltför högt sjukhjälpsbelopp. Statsbidraget synes emellertid

under inga förhållanden böra utgå efter sådana grunder, att därmed

uppmuntras till beredande afen i förhållande till medlemmarnas lefnadsvillkor

oskäligt hög sjukhjälp.

3. Någon hänsyn till de olika förhållanden, under hvilka skilda

sjukkassor arbeta, tages så tillvida icke, som en sjukkassa med mycket

liten sjukdomsfrekvens, genom att höja sjukhjälpsbeloppet kan bli delaktig

af statsbidrag i samma mån som en kassa med mycket stor

sjukdomsfrekvens; afgifterna kunna i båda fallen tänkas lika, allenast

att afgiftens höjd betingas i ena fallet af det höga sjukhjälpsbeloppet

och i andra fallet af den större sjukdomsfrekvensen.

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afl. Ilo Höft. 8

Statsbidrag

efter medlemsafgifter.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 202.

Beträffande särskilt den af Stockholmskonferensen föreslagna

gränsen för statsbidraget, eller 3 kronor per medlem, en gräns som,

söker i någon mån förebygga statsbidragets utnyttjande till beredande

af alltför "höga sjukhjälpsbelopp, kan anmärkas, att den i vissa fall,

nämligen inom kassor med liten sjuklighet och kort sjukhjälpstid, torde

blifva för hög, medan den i andra fall, nämligen inom kassor med stor

sjukdomsfrekvens och lång un der stödstid, kan blifva alltför knapp.

I allmänhet kan det sägas, att nu förevarande fördelningsgrund

kan utnyttjas på olika sätt inom olika sjukkassor, och att alltför liten

garanti finnes för, att därvid det bästa eller under för handen varande

förhållanden lämpligaste sättet erhåller företräde.

4. Äfven med den af Stockholmskonferensen föreslagna modifikation,

enligt hvilken, vid statsbidragets beräkning för en kassa, som

meddelar begrafningshjälp till högre belopp, den del af medlemsafgiften

icke må tagas i betraktande, som belöper sig på en begrafningshjälp

af öfver 100 kronor, blir statsbidraget, i de fall, då begrafningshjälpen

uppgår till högst 100 kronor, i någon mån beroende af begrafningshjälpens

storlek, hvilket icke synes vara riktigt. Formuleringen af

konferensens uttalande gifver icke med full tydlighet vid handen, huruvida

meningen varit, att sjukkassor, som meddela begrafningshjälp till

högre belopp än 100 kronor, skulle erhålla statsbidrag endast i förhållande

till afgiften för sjukhjälpsverksamheten eller om därvid jämväl

de afgifter skulle inräknas, som belöpa sig på begrafningshjälpen, så

långt de betingas för en begrafningshjälp ej öfverstigande 100 kronor.

I hvilketdera fallet som hälst är uppenbart, att fördelningsgrundens

tillämpning härutinnan möter afsevärda praktiska svårigheter med hänsyn

därtill, att, så länge begrafningshjälpen icke utgår med belopp

öfverstigande 200 kronor, men dock öfverskjuter 100 kronor, gemensam

afgift för både sjukhjälp och begrafningshjälp torde komma

att upptagas — lagförslaget fordrar ju särskiljande af afgifterna . för

sjukhjälp och för begrafningshjälp, först när denna senare öfverstiger

200 kronor.

5. Med ifrågavarande beräkningsgrund kan statsbidragets storlek

i vissa fall bli beroende af, huruvida kassan åtnjuter bidrag från andra

utomstående eller ej. Detta förhållande har anförts som eu fördel med

beräkningsgrunden. Riktigheten häraf kan dock ifrågasättas. Huru

som hälst — äfven om kassa mottagit än så höga bidrag från utomstående,

så kunna medlemmarne ändock vilja själfva erlägga ganska

stora afgifter för att skaffa sig en hög sjukhjälp. I sådant tall skulle

staten måhända komma att lämna sin medverkan till en olämpligt

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

59

hög sjukhjälp. En gräns uppåt med hänsyn till den kontanta sjukhjälpen

är därför alltid påkallad.

6. Den makt sjukkassorna enligt förevarande beräkningsgrund

skulle äga att genom egna åtgöranden (ökning af medlemsafgiften)

höja statsbidraget inom möjligen alltför vida gränser (3 kr. per medlem

öfver lag), innebär en fara för, att statsbidragets totalbelopp kan uppdrifvas

högre, än hvad statsmakterna afsett, och vållar dessutom olägenhet

ur statsregleringssynpnnkt, i det att beloppet blir svårt att i förväg

beräkna med tillräcklig säkerhet.

II. Statsbidraget utgår i proportion till sjukkassas kostnader för

kontant sjukhjälp.

Denna beräkningsgrund hade lifliga förespråkare vid sjukkassekonferensen

i Stockholm och omfattades därvid särskildt af representanter

för Stockholms, Göteborgs och Norrköpings sjukkassor.

Beräkningsgrunden bär härutinnan företräde framför den under I

behandlade, att statsbidragets storlek blir helt och hållet oberoende af

begrafningshjälpen, äfvensom af den omständighet, huruvida kassans

utgifter bestridas i sin helhet af medlemmarna själfva eller till större

eller mindre del med tillhjälp af utomstående eller genom donerade

medel.

Mot beräkningsgrunden kunna emellertid göras gällande hufvudsakligen

samma eller analoga invändningar, som anförts under I: 1),

2) och 3).

En olägenhet är också, att statsbidraget till hela sitt belopp blir

beroende af fluktuationerna i sjukligheten och kominer att till storleken

förändras med dessa, hvilket ej kan vara önskvärd! ur statsregleringssynpunkt.

I hvarje fall bör statsbidragets storlek uppåt begränsas, enär

detsamma eljest, genom att sjukhjälpsbeloppert inom kassorna höjas,

kan komma att springa upp till huru stora belopp som hälst.

I likhet med föregående beräkningsgrund, endast i än högre grad

än denna, är det, på sätt under I: 6) framhållits, lagd! i sjukkassornas

hand att inom alltför vida gränser höja statsbidraget, hvilket därmed

blir till sitt'' belopp svårberäkneligt.

Mindre tilltalande är förevarande beräkningsgrund också ur den

synpunkten, att hänsyn därvid icke tages till sjukhjälp under annan

form än kontant understöd.

Statsbidrag

efter den

kontanta sjukbjälpskostnaden.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Statsbidrag

efter personantal

jämte

efter

»utbetalda

sjukaf gifter»

eller efter utgifven

kontant

sjukhjälp.

Statsbidrag

med två dagars

sjukhjälp

per medlem.

III. Statsbidraget utgår med ett fixt belopp för person, jämte viss del af

»utbetalda sjuhajgif''ten eller af hontant sjukhjälp.

Vid sjukkassekonferensen i Norrköping 1905 förordades sådan omläggning

af statsbidraget, att detta lomme att utgå med 2 kronor för

hvarje i sjukkassa sjukförsäkrad person, jämte bo af »utbetalda sjukafgifter»

(synes hafva afsett mediemsafgifter.)

Sveriges sjukkassors centralkommitté har i sitt uttalande till Kungl.

Maj:t af den 1 augusti 1905 angående statsbidrag till sjukkassorna i

Norrköpingskonferensens nyssberörda förslag, till hvithet kommitténs

uttalande ansluter sig, velat hufvudsakligen se en norm för angifvande

af statsbidragets storlek, men däremot mindre eu för praktisk tillämpning

afsedd grund för dess fördelning. Spörsmålet om statsbidragens lämpliga

fördelning, lämnas af kommittén väsentligen öppen. Hvad som borde

utgå från staten utöfver 2 kronor per medlem, synes dock i centralkommitténs

uttalande hänföra sig till den utbetalda kontanta sjukhjälpen.

Mot denna beräkningsgrund, i hvad den hänför statsbidraget till

mediemsafgifter eller utbetald sjukhjälp, kunna uppenbarligen göras likartade

erinringar, som under I och II anförts mot där behandlade sätt

för statsbidragets fördelning.

Anmärkas må äfven, att, om ett konstant statsbidrag per person

kombineras med ersättning af en femtedel af kassas mediemsafgifter

eller af dess sjukhjälpsutgifter, det konstanta bidraget icke under nuvarande

förhållanden torde kunna ifrågasättas böra utgå till så högt

belopp som 2 kronor.

Norrköpingskonferensens förslag, som synes hafva afsett att jämväl

anvisa en i verkligheten användbar fördelningsgrund, innebär tydligen,

att statsbidraget skulle utgå till samma person endast en gång,

oafsedt huru många kassor han tillhörde. Med det framlagda lagförslaget

kommer flermedlemskap att så småningom upphöra. Ätt emellertid

redan nu söka få statsbidraget hänfördt till person och ej till medlem,

torde möta alltför stora praktiska svårigheter. I detta afseende

må hänvisas till hvad längre fram anföres. IV.

IV. Statsbidraget utgår till de enskilda kassorna med ett belopp,

motsvarande tvä dagars sjukhjälp per medlem

Denna beräkningsgrund är föreslagen af kommerskollegium i dess

förutnämnda underdåniga utlåtande af den 8 september 1908.

Mot densamma kan hufvudsakligen invändas, att därmed ingen

hänsyn tages till den större eller mindre sjukdomsfrekvensen inom

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

61

kassorna, ej keller till sjukhjälpstidens olika längd eller till sjukhjälp,

som utspår i form af läkarvård och läkemedel.

Däremot skulle enligt denna beräkningsgrund statsbidragets storlek

göras beroende af den kontanta sjukhjälpens belopp.

Därmed drabbas förslaget af samma eller likartade invändningar,

som gjorts gällande beträffande föregående förslag och som närmare

utvecklats under I: 1), 2), 3), 6).

Antages nu förevarande beräkningsgrund, synes i hvarje fall, liksom

beträffande beräkningsgrunden II, nödigt, att ett maximum för

statsunderstödet till de enskilda kassorna fastställes, enär bidraget, såsom

varierande med sjukhjälpens belopp, annars lätt kunde springa upp till

alltför stora summor.

Vi öfvergå nu till att beröra de grunder, efter hvilka, enligt vår

mening, statsbidraget till sjukkassorna lämpligas c bör utgå; och få vi

därvid till en början tillfälle att i korthet ange de hufvudsakliga synpunkter

— i hvad de ej förut kommit till uttryck — som torde böra

beaktas, när det gäller att på ett rättvist och tillräckligt enkelt sätt

sjukkassorna emellan fördela statens bidrag till sjukkasseverksamhetens

främjande.

Enligt vår uppfattning föreligga icke tillräckliga skäl för att helt

frångå den princip, som hittills legat till grund för statsbidragets utgående,

eller principen: visst belopp per sjukkassemedlem.

Till grund för denna princip bär hittills legat den uppfattning,

att staten borde bestrida eller åtminstone väsentligen bidraga till sjukkassornas

förvaltningskostnader, ehuru detta, på sätt förut anförts,

allenast ofullkomligt genomförts. Äfven om statsbidragets karaktär af

förvaltningsbidrag öfvergifves, kan det dock vara riktigt och lämpligt

att bibehålla en tillräckligt stor del af statsbidraget efter medlemsprincipen.

Sjukkassorna få därmed en grundplåt, som är lätt att på

förhand beräkna, ett fast, för hvarje sjukkassemedlem lika bidrag, som

staten meddelar i syfte att underlätta för den enskilde att, med skyldigomtanke

om sig och de sina, genom medlemskap i sjukkassa trygga

sig mot nöd, när arbetskraften brytes af sjukdom.

Denna grundplåt bör å ena sidan icke sättas alltför låg, enär i

annat fall, med hänsyn till den stora variationen i sjukdomsfrekvensen

inom olika kassor, bidraget till kassorna skulle komma att utgå med

alltför olika belopp. Men den bör ej heller sättas så stor, att icke full

Synpunkter

till nya grunder

för statsbidragets

utgående.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

möjlighet vinnes att genom ett efter andra grunder utgående tillägg i

tillräcklig grad anpassa statsbidraget i dess helhet efter kassornas olika

behof och skilda verksamhetssätt.

Vi anse därför, att en väsentlig del af statsbidraget fortfarande

bör utgå efter medlemsantalet i sjukkassa, och att denna del till sitt

belopp bör ungefär sammanfalla med den, genomsnittligt taget, på hvarje

medlem belöpande andelen i sjukkassornas förvaltningskostnader. Denna

del af statsbidraget blir därigenom också ägnad att fullt nöjaktigt tillgodose

de kraf, som ansetts böra fyllas af det nu utgående statsbidraget

i och med dess egenskap af förvaltningsbidrag.

Med statens intresse öfverens stämmer att uppmuntra till en fullt

effektiv och ändamålsenlig sjukkasseverksamhet. Den lagstiftning, som

ifrågasattes, har samma syfte och pålägger kassorna ökade prestationer

i flera afseende!!. Då utgörandet af lagens minimiprestationer ställer sig

för olika kassor mer eller mindre svårt, synes rättvisan fordra, att

staten söker härutinnan träda emellan, underlättande och utjämnande.

Detta kan näppeligen på ett tillfredsställande sätt ske genom en förhöjning

af ett bidrag, som utgår efter medlemsantalet i sjukkassa,

utan torde böra åstadkommas genom ett efter andra grunder afpassadt

tilläggsbidrag.

De olika förhållanden med afseende å sjukdomsrisken, hvarunder

kassorna arbeta, synas härvid främst böra beaktas. De kassor torde

få anses förtjänta af det högsta statsbidraget, som hafva att på grund

af sina medlemmars yrke, ålder, boningsort eller andra dylika förhållanden

räkna med en relativt stor sjukdoms- eller olycksfallsfr

ek vens.

Vidare bör nu förevarande del af statsbidraget läggas efter sådana

grunder, att det uppmuntrar till en utsträckning inom lämpliga gränser

af sjukhjälpstiden. Inom våra sjukkassor kan understödstiden i allmänhet

sägas vara alltför kort. Sjukkassornas medlemmar utnyttja, förklarligt

nog, i främsta rummet möjligheten att kunna tillförsäkra sig

en relativt hög sjukhjälp per dag; om denna sjukhjälp sedan blir af

tillräcklig varaktighet, kommer i andra planet; det är ju blott ett fåtal

sjukkassemedlemmar, som få nytta af en mera utsträckt sjukhjälpstid.

Utan lämpliga åtgöranden från statens sida torde därför önskvärdheten

af sjukhjälpstidens utsträckning blifva alltför litet tillgodosedd. En för

berörda ändamål lämplig åtgärd torde vara, att en del af statsbidraget

till sjukkassorna utgår i förhållande till sjukhjälpstidens längd.

Principiellt riktigt synes härvid vara, att statsbidraget lägges så,

att detsamma icke kan utnyttjas till sjukhjälpstidens utsträckning i allt
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

för hög grad En mycket lång sjukhjälp stid bör nämligen icke lämpligen

förekomma inom sjukkassorna, enär dessa i vissa hänseenden

sakna förutsättningar för att kunna rätt drifva en dylik sjukförsäkringsverksamhet,

och då deras egentliga uppgift är att koncentrera sig på ett

omhändertagande af de kortvariga sjukdomsfallen och ett första, ej alltför

långt skede af de mera långvariga. Därtill kommer, att de långvariga

sjukdomarna torde inom eu ej alltför aflägsen framtid bli öfvertagna

af en allmän, af staten väsentligen bekostad invaliditetsförsäkring. I

den mån en längre utsträckning af sjukhjälpstiden kan vara värd särskild

uppmuntran, torde detta under nuvarande förhållanden närmast

vara kommunernas sak. Huruvida emellertid den här antydda principen

kan fullt genomföras utan allt för invecklade bestämmelser, blir en

fråga för sig.

På grund af de sålunda anförda synpunkterna anse vi, att — förutom

ett visst bidrag till hvarje medlem — bör af statsmedel utgå ett

visst belopp per sjukdag. Antalet sjukdagar inom en kassa, livilket

under alla förhållanden beror af den varierande sjukdomsfrekvensen,

synes bäst ange, hvar och när behofvet af sjukhjälp är störst. Man

kan säga, att ett statsbidrag efter denna grund, i den mån det tillfaller

olika kassor med förhållandevis olika belopp, väsentligen rättar sig

efter den större eller mindre graden af verkligt behof. Beräkningsgrunden

anpassar sig jämväl på ett känsligt sätt efter växlande yttre

förhållanden och olika verksamhetssätt inom sjukkassorna, men kan

däremot i jämförelsevis ringa mån utnyttjas till fördel för personer i

förhållandevis god ekonomisk ställning. Den underlättar och uppmuntrar

till åvägabringande af en effektiv sjukhjälp, i det att den premierar

en utsträckning af sjukhjälpstiden, alldenstund antalet sjukdagar gifvetvis

är beroende af sjukhjälpstidens längd. Däremot premierar den

icke en höjning af sjukhjälpens belopp, livilket är i många fall olämpligt

och i allmänhet icke behöflig!, enär det enskilda intresset härutinnan

är en tillräckligt kraftig häfstång.

Slutligen synes en del af statsbidraget böra utgå med viss del af

sjukkassas utgifter för läkarvård och läkemedel.

De svenska sjukkassorna torde nämligen icke tillräckligt hafva

uppmärksammat vikten för den sjuke och hans närmaste, att läkarvård

och läkemedel samt, där så lämpligen ske kan, äfven sjukhusvård

beredes de sjuka på sjukkassas bekostnad. Ofta skulle med understöd

i denna form den sjuke snabbare vinna den behandling, hans sjukdom

krafvel’, och således kunna hastigare återvinna hälsan. Att den insjuknade

snarast möjligt tillfrisknar och blir förvärfsduglig är ett intresse,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

främst för honom och hans familj, men äfven för den sjukkassa, han

tillhör, och för det allmänna, som har behof och gagn af de arbetsdugliga.

De mindre tillfredsställande förhållandena i detta afseende inom

vårt sjukkasseväsende ställas i särskildt bjärt belysning, om de jämföras

med de i Danmark och Tyskland rådande.

År 1907 utgjorde således i Danmark hela den af sjukkassorna kontant

utbetalda sjukhjälpen 1,941,710 kronor eller 33,4 procent af alla

utgifter, medan för läkarvård, medicin och sjukhusvård utbetalades

3,393,424 kronor eller 58 procent, däraf för läkarhjälp (jämväl till

hemmavarande minderåriga barn) 2,129,641 kronor eller 36 procent och

för medicin och andra läkemedel 691,234 kronor eller 12 procent.

De tyska sjukkassorna (bergverkskassorna oberäknade) utbetalade

år 1907 i kontant sjukhjälp 121,416,115 mark, medan deras utgifter

för läkarvård och medicin samt sjukhusvård och dylikt belöpte sig till

139,855,742 mark, däraf för läkarvård 63,325,782 mark och för medicin

och andra läkemedel 40,157,749 mark. Utgifterna för läkarvård, medicin

och sjukhusvård utgjorde 48 procent (däraf för läkarvård 22 procent

och för medicin 14 procent) af de totala egentliga sjukhjälpskostnaderna,

inberäknadt kostnaderna för förvaltningen, medan den kontanta

sjukhjälpen uppgick till 42 procent af sagda utgifter.

i Sverige däremot utbetalades 1907 i kontant sjukhjälp 4,004,051

kronor, medan utgifterna för läkarvård, medicin och sjukhusvård belöpte

sig till allenast 169,605 kronor. Den kontanta sjukhjälpen utgjorde

således 83 procent af utgifterna, frånsedt kostnaden för begrafningshjälp,

medan utgifterna för läkarvård, medicin och dylikt allenast uppgingo

till ungefär 3 Va procent.

Sammanfattas hvad ofvan yttrats angående de hufvudprinciper, som

synas böra tillämpas vid uppställandet af förändrade grunder för statsbidragets

till sjukkassorna utgående, skulle alltså sådant bidrag böra utgå:

1) med visst belopp för hvarje medlem,

2) med visst belopp för hvarje sjukdag,

3) med viss del af sjukkassas utgifter för läkarvård och läkemedel;

De nu angifna principerna för statsbidragets utgående synes oss undgå

de invändningar, som enligt hvad förut anförts kunna göras gällande

beträffande tidigare föreslagna beräkningsgrunder. Ett statsbidrag i

enlighet med ofvan angifna förslag bör kunna med nöjaktig säkerhet i

förväg beräknas, och det blir ej heller väsentligen beroende af sjukkassornas

egna åtgärder i syfte att tillvinna sig högsta möjliga statsbidrag.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

65

Förslag till nya grunder för statsbidragets utgående.

Med anslutning till nu berörda synpunkter synas bestämmelser böra

meddelas därom

att sjukkassa och fortsättningskassan, som är registrerad i enlighet

med ny lag angående registrerade sjukkassor, må kunna af statsmedel

tilldelas bidrag

a) med en krona för hvarje medlem i sjukkassa och 35 öre för i

fortsättningssjukkassa sjukhjälpsberättigad;

b) med 25 öre för hvarje sjukdag, söndagar oräknade, för hvilken

under nästföregående år eller del däraf, som kassan varit registrerad,

vare sig efter nu gällande eller ny lag, kontant sjukhjälp af minst en

krona utgått eller vård å sjukhus bekostats, dock för sjukkassa minst

50 öre och högst 2 kronor, samt för fortsättningssjukkassa högst 50

öre, allt per medlem; och

c) med en fjärdedel af de utgifter, som kassa under nästföregående

år eller del däraf, som kassan varit registrerad, vare sig efter nu gällande

eller ny lag, fått vidkännas för läkarvård och läkemedel åt sina

medlemmar.

Med afseende å förevarande statsbidrags beräknande torde böra gälla:

1) att statsbidrag enligt a) skall utgå efter medlemsantalet den 31

december nästföregående år, med frånräknande af medlemar, hvilka tillförsäkrats

antingen endast begrafningshjälp, eller sjukhjälp till mindre

omfattning, än sådant understöd enligt lagförslaget skall utgå till själfförsörjande

medlem, eller ock eu kontant sjukhjälp, öfverstigande 4

kronor per söckendag; därvid må om kassan icke varit registrerad under

hela föregående år, ifrågavarande del af statsbidraget utgå allenast

i förhållande till det antal hela månader, som kassan under året varit

registrerad;

2) att medlemsantal, hvarefter statsbidrag enligt b) lägst och högst

utgår, likaledes skall beräknas efter förhållandena den 31 december nästföregående

år;

3) att statsbidrag enligt b) och c) icke skall utgå för medlemmar,

hvilka tillförsäkrats en kontant sjukhjälp, öfverstigande 4 kronor per

söckendag;

4) att, hvad ofvan sägs om medlem, afser i fortsättningssjukkassa

sjukhjälpsberättigad.

Vidare torde böra föreskrifvas:

att statsbidraget må användas allenast för enahanda ändamål, som

de fasta medlemsafgifter, hvilka enligt 20 § i lagförslaget skola uppBih.

till Bikul. Prat. 1910. 1 Snöd. 1 Afä. 153 Hd fl. 9

Förslag till

nya grunder

för statsbidragets

utgående.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Speciell motivering.

tagas af sjukkassa och fortsättningssjukkassa, med iakttagande tillika,

att andel i statsbidrag ej må vid de fasta medlemsafgifternas bestämmande

räknas sådan medlem eller sjukhjälpsberättigad till godo, för

hvilken enligt 1) statsbidrag icke får beräknas;

att, om sjukkassa meddelar begrafningshjälp till belopp, öfverstigande

200 kronor, statsbidrag skall odeladt användas för sjukhjälpsverksamheten;
att

sjukkassa eller fortsättningssjukkassa, som i sina stadgar upptagit

bestämmelser, hvilka, med hänsyn till ändamålet med kassans verksamhet

och dess sociala uppgift, pröfvas vara obehöriga, icke skall äga

bekomma statsbidrag;

att fortsättningssjukkassa, som upprättats endast för medlemmar af

en viss sjukkassa, icke skall äga bekomma statsbidrag, som utgår efter

antalet i sådan kassa sjukhjälpsberättigade; samt

att fortsättningssjukkassa, hvilken tidigare uppburit statsbidrag

enligt nu gällande grunder, och som efter de nya grunderna icke

skulle äga bekomma ett belopp af lika storlek, som efter nu gällande

grunder, ändock må, för högst tre år, efter det kassan blifvit registrerad

enligt ny lag, kunna tilldelas statsbidrag till sistnämnda belopp.

Med afseende å hvad sålunda föreslagits, må anföras följande. De

allmänna skäl, som synts oss tala för ofvan upptagna sätt för statsbidragets

utgående, ha tidigare angifvits. De belopp, som föreslagits, äro

satta under antagande å ena sidan, att staten bör i afsevärdt större

omfattning än hittills ekonomiskt understödja den gagnande och för

samhället betydelsefulla verksamhet, som sjukkassorna utöfva, men att,

å andra sidan, detta understöd icke för närvarande kan påfordras utsträckt

i samma grad, som i en del främmande länder. Till hvad totalbelopp

för år ett statsbidrag efter här föreslagna grunder kan uppskattas,

framgår af de ekonomiska kalkyler, som meddelas längre fram.

Då sjukkassorna allenast succesivt hinna anordna sig efter den nya

lagen och vinna registrering, kommer ökningen af statsbidraget att inträda

successivt under de närmaste fem åren.

Något statsbidrag efter medlemsantalet eller i förhållande till antalet

sjukdagar har icke föreslagits för sådana medlemmar, hvilka tillförsäkrats

understöd i mindre omfattning, än lagförslaget fastställt som

minimum för »själfförsörjande» medlemmar. Däremot synas dessa böra

få medräknas i fråga om statsbidrag i förhållande till kostnaderna för

läkarvård och läkemedel. Statens förpliktelser gent emot dylika medlemmar

torde knappast kunna göras gällande i samma mån, som för de

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

själfförsörjande. I hvarje fall vill det synas, som understöd från sjukkassa

bör sådana personer tillförsäkras hufvudsakligen i form af läkarvård

och läkemedel.

Vidkommande beräkningsgrunderna för statsbidraget må anmärkas,

att bidraget föreslagits att utgå efter förhållandena under nästföregående

år och medlemsantalet den 31 december nämnda år, med viss begränsning

för kassa, som icke varit registrerad under hela föregående

år. Huruvida kassa varit registrerad enligt 1891 års lag eller efter den

nya lagen, har härutinnan ansetts icke böra medföra någon inverkan.

För de gamla kassorna blir förhållandet, att kassorna, genast de blifvit

registrerade efter den nya lagen, få statsbidrag efter de nya grunderna,

hänförande sig till kassans verksamhet under föregående året. Gifvetvis

måste emellertid dessa kassor härför afgifva de rapporter, som behöfvas

för den nya beräkningsgrundens tillämpning.

Förslaget bestämmer, att söndagar icke skola inräknas i antalet sjukdagar.

Nödigt har synts vara, att ett uttryckligt stadgande om beräkningsgrunden

i förevarande afseende upptoges. Den därvid föreslagna

principen har synts lämpligast, såsom stående i större öfverensstämmelse

med stadgandet i lagförslagets 15 §, än grundsatsen att icke frånräkna

söndagarna. Den är också praktiskt fördelaktigare, då det gäller att

på lämpligt sätt afväga statsbidragets storlek. Meningen är icke, att

förevarande bestämmelse skall tillämpas på sådant sätt, att, i de fall då

uppgift föreligger om antalet sjukdagar, inberäknadt söndagar — hvilket

torde bli det allra vanligaste —, det inom sjukhjälpstiden fallande antalet

söndagar skall i hvarje fall exakt beräknas, enär därmed alltför

stort besvär skulle orsakas, utan att man bör kunna använda sig af regeln:

antal sjukdagar, söndagar oberäknade = f>/7 af antalet sjukdagar,

söndagar inberäknade.

De praktiska svårigheterna med ett noggrannare beräkningssätt har

också föranledt, att vid sjukdagsberäkningen icke tillika undantagits

»helgdagar».

Då staten icke har anledning att med sitt bidrag stödja sådana

sjukkassemedlemmar, som äro i den ekonomiska ställning, att de kunnat

tillförsäkra sig en jämförelsevis hög sjukhjälp, hafva vidare upptagits

bestämmelser, innebärande att statsbidrag icke i någon form må utgå

för personer, hvilka tillförsäkrat sig en kontant sjukhjälp, öfverstigande

4 kronor per sökendag; en siffra som torde något understiga — hvilket

må anses påkalladt — en skäligen väl situerad kroppsarbetares

dagsinkomst.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Vidkommande den del af statsbidraget, som skall utgå efter antalet

sjukdagar*), har ansetts lämpligt föreskrifva ett minimum och ett maximum,

räknadt pr medlem. Det föreslagna minimum saknar visserligen afsevärdare

praktiskt betydelse, då statsbidraget efter sjukdag allenast i undantagsfall

torde komma att understiga 50 öre pr medlem, men det ger dock

kassa säkerhet för erhållande af ett under alla förhållanden lika högt

belopp, som enligt nu gällande grunder. Sättandet af en maximisiffra kan

visserligen anses mindre konsekvent från den synpunkten, att beräkningsgrunden

framför allt vill ta sikte på sjukdomsfrekvensen i olika

kassor. Detta maximum kommer nämligen i enstaka fall, då genom

särskilda förhållanden sjukligheten blifvit mycket stor, att hindra kassa

att bekomma statsbidrag i hela den utsträckning, behofvet kunde påkalla.

Ett maximum torde emellertid böra sättas, till garanti för,

att denna del af statsbidraget icke måtte springa upp till alltför betydande

belopp. Särskild! synes detta påkalladt med hänsyn till de fall,

då sjukhjälp i större utsträckning lämnas vid långvariga sjukdomar.

Antalet sjukdagar kan nämligen i dessa fall stiga rätt ansenligt. Såsom

redan framhållits, är det visserligen principiellt riktigt, att i det

antal sjukdagar, som skall ligga till grund för statsbidragets beräkning,

den sjuktid icke inräknas, som belöper sig på senare skeden af långvariga

sjukdomar. Vi hafva emellertid, om också ej utan tvekan, bl. a. från

kostnadssynpunkt, trott oss böra uppgifva denna princip för de praktiska

svårigheter, som synts möta för dess rationella genomförande.

Härvid har framför allt beaktats vikten af, att den myndighet, som får

statsbidragets utanordnande om hand, icke betungas med ett alltför

afsevärdt och tidsödande arbete, något som kan befaras, om sjukdagsberäkningen

göras mera invecklad. Ej heller har lämnats ur sikte, att i detta

fall vissa svårigheter sannolikt skulle uppstå för sjukkassorna att själfva

beräkna statsbidragets belopp, hvarmed missförstånd och däraf följande

olägenheter lätt kunde uppkomma.

Hvad särskild! fortsättningssjukkassorna beträffar, synas dessa förtjänta

af statens understöd åtminstone i den mån, de icke iugripa

på det område, som lämpligast bör vara förbehållet en blifvande, af

*) Frågan om gränser för statsbidraget i förhållande till kostnaderna för läkarvård

och läkemedel har ansetts för närvarande böra lämnas öppen, då den verkliga

omfattningen af ifrågavarande kostnader, äfvensom deras variationer, synas vara för

litet kända, för att med ledning af dem, lämpliga sådana gränser skalle kanna uppställas,

och då vidare något större praktiskt behof af gränser i förevarande afseende

icke för närvarande förefinnes, i anseende till den ringa utsträckning, i hvilken berörda

slag af understöd förekomma i vårt land.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 202.

staten väsentligen bekostad invaliditetsförsäkring. Till en del torde

dock deras understödjande böra vara en kommunernas sak. Sedan med

tillkomsten af en ny lag fortsättningssjukkassornas verksamhet kunnat

lämpligare anordnas och blifvit mera effektiv, torde kommunerna också,

mer än hittills, befinnas villiga att understödja den nyttiga, frivilliga

sjukhjälpsverksamhet, som dessa kassor utöfva, och som minskar kommunernas

fattigvårdstunga eller åtminstone ger denna en mera

tilltalande form genom att den erhåller karaktären af understöd till

fortsättningssjukkasseverksamheten.

Kostnaderna för beredande af fortsatt sjukhjälp i den omfattning,

sådant understöd lämpligen bör i fortsättningssjukkassor meddelas, äro

små i jämförelse med sjukhjälpskostnaderna inom vanliga sjukkassor.

Sjukhjälpskostnaderna inom fortsättningssjukkassa med icke alltför

långt utsträckt sjukhjälpstid, torde sålunda kunna uppskattas till Ve å

1li af en vanlig sjukkassas. I fråga om förvaltningskostnaden i fortsättningssjukkassa,

torde denna kunna sättas till högst Yio af samma

kostnad i vanlig sjukkassa. Det statsbidrag, som bör tillkomma fortsättningssjukkassa,

synes sålunda böra vara så mycket lägre än i andra

sjukkassor, som angifna proportioner utvisa. Det grundläggande konstanta

statsbidraget har emellertid satts till 35 öre eller något högre

än hvad nämnda proportion anger. Det har nämligen syntsnödvändigt

att förebygga, att icke dessa kassor efter de nya grunderna komma att

erhålla ett, åtminstone i allmänhet, afsevärdt lägre bidrag, än de åtnjutit

efter de nuvarande. Några smärre fortsättningssjukkassor skulle i allt

fall efter här föreslagna grunder bekomma mindre bidrag af staten än

hittills. Då det kunde blifva olägligt för sådana kassor att på en gång

få det väsentliga tillskott till kassans ekonomi, som statsbidraget utgjort,

nedsatt, har det ansetts billigt, att fortsättningssjukkassa de första 3

åren efter dess registrering enligt ny lag må kunna bekomma minst

samma belopp, som kassan skolat uppbära enligt nu gällande grunder.

Då fortsättningssjukkassas sjukhjälpstid kan vara helt kort och därmed

dess sammanlagda sjukdagsantal ringa samt följaktligen dess behof

af statens understöd tämligen obetj^dligt, har något minimum för statsbidraget

efter sjukdag ej ansetts böra föreskrifvas för dessa kassor. Ett

maximum är däremot af förut antydda skäl påkalladt jämväl för fortsättningssjukkassornas

vidkommande, och har detta ansetts böra sättas

till 50 öre per medlem. Exempel finnes på, att fortsättningssjukkassa

upprättats för allenast medlemmar, tillhörande eu enda vanlig sjukkassa.

Någon anledning för staten att uppmuntra tillkomsten af dylika kassor,

hvilkas uppgift gifvetvis lika väl och sannolikt med mindre kostnader

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

kan fyllas genom en utsträckning af sjukhjälpstiden i primärkassorna,

finnes icke, hvadan för dessa kassor något bidrag efter antalet sjukhjälpsberättigade

icke upptagits. Statsbidraget till dylik kassa kommer

därigenom att i allmänhet utgå med samma belopp, hvarmed statsbidraget

till primärkassan skulle hafva ökats, därest medlemmarna inom

densamma beredts sjukhjälp i den ökade utsträckning, som motsvarar

den fortsatta försäkring, som af fortsättningssjukkassan meddelas.

Ett särskildt förhållande vid fråga om statens understödjande af

sjukkasseverksamheten torde slutligen böra beaktas.

Några sjukkassors stadgar innehålla bestämmelser rörande uteslutning

af medlemmar af skäl, som synas mindre väl öfverensstämma med

en statsunderstödd sjukkässeverksamhets uppgift. Så har t. ex. förhållandet

ansetts vara med de kassor, hvilkas stadgar innehålla bestämmelser

om uteslutning af medlem, som beträdts med »strejkbryteri»,

»blockadbryteri» o. s. v.

Vid sjukkassekonferensen i Norrköping framställde en sjuk- och

begrafningshjälpsförening för kvinnor det förslag, att konferensen måtte

uttala, att i sjukkassornas stadgar borde införas en paragraf af innebörd,

bland annat, att medlem, som utfört strejk- eller blockadbrytararbete,

skulle kunna på grund däraf uteslutas ur sjukkassan. Såsom

motiv till förslaget angaf föreningen, att densamma af vederbörande

registreringsmyndighet förvägrats godkännande af införandet af en paragraf

i angifvet syfte i det för föreningen gällande reglementet. Konferensen

godkände utan diskussion ett af dess beredningsutskott afgifvet,

så lydande utlåtande: »Utskottet, som anser, att sociala såväl som politiska

och religiösa tvister icke böra dragas in i den allmänna sjukkasseverksamketen,

hemställer, att motionen icke må föranleda till någon

konferensens åtgärd.)» Den mening, som i detta yttrande uttalats, torde

också vara den förhärskande inom sjukkassorna.

I fråga om registrering af dylika kassor har i motiveringen till

det framlagda lagförslaget om registrerade sjukkassor anförts följande:

»I detta sammanhang må emellertid framhållas, hurusom det gifvet vore

att anse såsom olämpligt, om en sjukkassa för inträde uppställde fordran

på intagandet af en viss ställning i sociala, politiska eller religiösa

tvistefrågor. Att genom uttryckliga lagbestämmelser förhindra

att så skedde, skulle dock tydligen erbjuda stora svårigheter och synes

ej heller stå väl tillsammans med sjukkasse verksamhetens grundval af

frivillighet, så mycket mindre som enligt förslaget registrering skall

utgöra en nödvändig betingelse för sjukkassas förvärf af rättsperson
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

lighet. Annorlunda ställer sig spörsmålet, då fråga blir om statens

understödjande af sjukkasseverksamheten. Därvid bör det otvifvelaktigt

vara på sin plats att tillse, huruvida de grunder, på Indika sjukkassa

gjort sig sluten, äro af beskaffenhet, att de må anses främmande

för eller stridande mot sjukkassornas samhällsuppgift, så att det af

sådan anledning icke öfverensstämmer med statsintresset att denna kassa

tillerkännes statsbidrag eller annorledes kommer i åtnjutande af uppmuntran

från statens sida.»

Visserligen torde en kassas slutenhet i allmänhet icke böra föranleda

till att statsbidrag förvägras densamma; men slutenheten kan dock

vara af den beskaffenhet, att staten icke finner sig böra med särskild!

bidrag stödja sådan kassa. Att här draga en lämplig gräns är både

svårt och grannlaga. Att medlemskap i eu sjukkassa göres beroende

af medlemskap i viss förening (t. ex. en nykterhetsorden) kan ej möta

betänklighet.

Emellertid anse vi oss böra räkna med, att staten bör hafva i sin

hand att kunna vägra understöd åt sjukkassor, som pröfvas hafva obehöriga

bestämmelser, hvadan bland bestämmelserna om statsbidrag till

sjukkassor inrymts, att kassa, som i sina stadgar upptagit bestämmelser,

Indika, med hänsyn till ändamålet med kassans verksamhet och dess

sociala uppgift, pröfvas vara obehöriga, icke må tillerkännas statsbidrag.

Till frågan, huru med pröfning häraf lämpligen bör förhållas, återkomma

vi här nedan.

Såsom närmare framhållits i motiveringen till förslaget till lag om

registrerade sjukkassor, är det önskvärd!, att fortsättningssjukförsäkringen

icke splittras på onödigt många fortsättningssjukkassor, helst

dessa kassors verksamhet förutsätter ett jämförelsevis stort medlemsantal.

I vissa yttranden öfver berörda lagförslag, afgifvet af sjukkassornas

målsmän, särskildt styrelsen för Sveriges allmänna sjukkasseförbund

har också hemställts om åtgärder till förekommande af att mer

än en fortsättningssjukkassa å samma ort blefve registrerad. En sådan

bestämmelse öfverensstämmer emellertid icke med lagförslagets ståndpunkt

i registreringsfrågan. Möjligen kunde däremot ifrågasättas att

anse bestämmelser i en fortsättningssjukkassa af innebörd att till medlemmar

i kassan allenast må upptagas viss eller vissa primärkassor

eller medlemmar af sådana kassor, såsom »obehöriga», och på den grund

förvägra sådan kassa statsbidrag. Denna utväg synes emellertid icke tilltalande.

»Obehörighetsgrunden)) bör icke utvidgas mer än den allra

viktigaste hänsynen till den statsunderstödda sjukkasseverksamheten»

oberördhet af politiska, sociala eller religiösa tvister kräfver.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Hänsyn ej

tagen till flermedlemskap.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

I förestående grunder för statsbidragets utgående till sjukkassor

och fortsättningssjukkassor har hänsyn icke tagits till det flermedlemskap,

som för närvarande består och enligt det framlagda förslaget

fortfarande skulle för personer, hvilka vid tiden för lagens utfärdande

äro medlemmar af särskilda registrerade sjukkassor, få bestå. Då

det här är fråga om en öfvergångstid, synes ej heller trängande

skäl föreligga att vid statsbidragets meddelande taga sådan hänsyn,

huru teoretiskt berättigadt detta än vore. Synnerligen stora praktiska

svårigheter synas nämligen i annat fall uppkomma. Någon

lämplig princip att tillämpa vid fördelningen af det bidrag, som

belöper på en person, som tillhör flere kassor, dessa kassor emellan

måste utfinnas. Detta är emellertid synnerligen vanskligt. Att dela

beloppet mellan kassorna synes hardt när ogörligt, dels på grund af

den invecklade, tidsödande och därför äfven kostbara procedur, som för

sådant ändamål blefve nödig, dels ock på grund af svårigheten att i

anseende till den olika art och omfattning, som ifrågavarande kassors

verksamhet säkerligen ofta företer, rättvist utföra denna fördelning.

Att öfverlämna bidraget till en enda af dessa kassor stöter också på

olägenheter. Hvarje princip, som därutirman göres gällande, beträffande

hvilken af kassorna, som skall få bidraget, måste bli skäligen godtycklig

och komma att, säkerligen ofta, betraktas såsom orättvis åt de

kassor, som frånkännas bidrag för dylik medlem. För att kunna genomföra

grundsatsen om bidragets öfverlämnande till en kassa måste

inom hvarje kassa klargöras, hvilka personer, som tillhöra andra kassor,

vidare hvilka af dessa kassor en viss person bör tillräknas, tilläfventyrs

— såsom föreslagits — den, hvilken personen längst tillhört —

o. s. v. Sedan på detta sätt de personer blifvit afskilda, för hvilka

kassan ägde uppbära statsbidrag, skulle de för dem utgifna kostnaderna

för läkarvård och läkemedel specificeras, likaså antalet på dem belöpande

sjukdagar, hvilket allt måste bli förenadt med mycket kännbart

besvär. Med antagande af grundsatsen, att bidraget för ifrågavarande

personer öfverlämnas till blott en kassa, blir, då förhållandet mellan

det antal medlemmar, för hvilka kassan ägde uppbära statsbidrag, och

hela antalet växlade från tid till annan, kassans inkomst af statsbidraget

en i kassans budget föränderlig faktor. Kassans ekonomi komme till

följd häraf att sakna nödig jämnvikt, därest icke de medlemmar, för hvilka

kassan icke ägde uppbära statsbidrag, antingen ålades i den mån förhöjda

medlemsafgifter, som motsvarade de öfriga medlemmarnas tillgodohafvande

i statsbidraget, eller ock gjordes delaktiga af en sjukhjälp, som

reducerades i en grad motsvarande den mindre inkomst, dessa medlemmar

tillförde kassan.. Det ligger i öppen dag att häraf måste följa

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

stora svårigheter. Att på ett rättvist sätt höja afgifterna, resp. sänka

understöden, att ordna med uppbörd af afgifter och utbetalande af understöd

enligt olika grunder o. s. v., komme dessutom att orsaka ett

afsevärdt större förvaltningsbesvär och ökade förvaltningskostnader. I

allmänhet kan sålunda sägas, att hvarje åtgärd i syfte att för en och

samma person statsbidrag icke skall kunna erhållas i mer än eu kassa,

påkallar speciella anordningar inom kassorna af en både invecklad och

kostsam beskaffenhet. De kostnader, som häraf blefve en följd, komme

under öfvergångstiden att afsevärdt neutralisera förmånen af det ökade

statsbidraget. Lämpligheten af att tillgripa den omständliga apparat,

som kräfves för ändamålet, torde kunna ifrågasättas, med hänsyn särskildt

till att densamma efter öfvergångstidens slut, sedan flermedlemskapet

blifvit bragd ur världen, blefve alldeles onödig. Det bör dessutom

uppmärksammas, att flermedlemskapet fördyrar sjukkasseverksamhetens

förvaltning .därigenom att den, som tillhör flere kassor, måste

betala förvaltningsbidrag till alla dessa kassor, hvadan och med hänsyn

till den klassindelning af sjukkassor, hvarom i lagförslaget meddelas

bestämmelser, antagligt är, att flermedlemskapet i ej ringa utsträckning

kommer att ersättas med ingående i en högre klass i den sjukkassa,

hvaraf medlemmen har största intresset. Sjukkasseverksamheten kan

emellertid af berörda anledning icke tillgodogöra sig statsbidraget i

full utsträckning för den egentliga understödsverksamheten under öfvergångstiden,

därest ej detta bidrag utgår oafsedd flermedlemskapet, enär

statsbidraget måste i större grad än efter öfvergångstiden användas

till förvaltningskostnaderna. Flermedlemskapet har länge florerat och

statsbidraget utgått oafsedt detta. Då nu med en ny lagstiftning flermedlemskapet

skall upphöra, men detta ansetts ej böra ske på en gång,

utan personer, som nu äro medlemmar af flere kassor, skulle få förbli

det, är det också lämpligt att med afseende å statsbidragets åtnjutande

söka göra öfvergången så mjuk som möjligt.

Det framlagda förslaget till lag om registrerade sjukkassor ifrågasätter

en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet, hos hvilken kassorna

jämväl skola registreras.

Det synes lämpligt, att denna myndighet äfven får till åliggande

att handlägga frågor om statsbidrag till sjukkassorna. Med den intima

kännedom, som myndigheten kommer att vinna om sjukkassorna, förebygges

därmed lättast missbruk och garanteras en enhetlig behandling

af statsbidragsfrågorna.

Bill. till Bikscl. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 153 Häft.

Handläggning

af frågor rörande

statsbidrag

till

sjukkassor.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

Statsbidrag

till kassor,

som ej äro

registrerade

enligt ny lag.

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Naturligen böra handläggandet och expedierandet af dessa ärenden

ske under så enkla former, som låta sig förena med nödig noggrannhet

och säkerhet. Lämpligen synes kunna förfaras på följande sätt:

Sjukkassas styrelse ingifver skriftlig ansökan om statsbidrag och

uppgifver därvid, hvilken af styrelsens medlemmar äger uppbära beloppet.

Till dylika ansökningar bör formulär fastställas af tillsynsmyndigheten,

hvilka formulär kostnadsfritt tillhandahållas sjukkassorna såväl hos tillsynsmyndigheten

som hos länsstyrelserna. Efter det tillsynsmyndigheten

pröfvat ansökningen, öfversänder den till vederbörande, kostnadsfritt

för kassan, det kassan tillkommande belopp, antingen, om den styrelsemedlem,

som äger uppbära statsbidraget, är bosatt i stad, där riksbankskontor

linnes, i check på riksbanken, eller, i andra fall, i assureradt

bref eller i postanvisning, hvarefter kvitto af kassan insändes

till tillsynsmyndigheten — under tiden, tills så skett, finnes ju alltid

postkvittot som verifikation.

Vid ansökan om statsbidrag bör fogas af styrelsen bestyrkta uppgifter

rörande de förhållanden, som erfordras för bedömande af statsbidragets

belopp. Dessa uppgifter böra meddelas å formulär, som tillsynsmyndigheten

fastställt och som tillhandahållas på sätt om ansökningar

till statsbidrag här ofvan angifvits.

Frågan, huruvida en kassa, i följd af obehöriga bestämmelser i

stadgarna, bör uteslutas från statsbidrags erhållande synes böra pröfvas

af Kungl. Maj:t. En dylik pröfning är alltid en grannlaga sak, och

tillsynsmyndigheten bör så vidt möjligt hållas fri från de kontroverser,

som i anledning häraf kunna uppkomma. Finner därför tillsynsmyndigheten,

att i kassas stadgar intagits bestämmelser, som, enligt hvad

förut anförts, kunna ifrågasättas vara obehöriga, har myndigheten att

hänskjuta frågan om statsbidrag till Kungl. Maj:ts afgörande.

Pröfvar Kungl. Maj:t ifrågavarande bestämmelser vara obehöriga,

är kassan, så länge dessa bestämmelser kvarstå oförändrade, utesluten

från erhållande af statsbidrag; finner Kungl. Maj:t bestämmelserna icke

vara obehöriga, återgår ärendet till tillsynsmyndigheten för ^anordnande

i vanlig ordning af statsbidraget.

För kassor, förut registrerade enligt äldre lag, som ännu icke vunnit

registrering efter ny lag, synes statsbidrag böra utgå till samma

belopp och under samma villkor som hittills. Frågan om statsbidrag

för dessa kassor skulle således fortfarande handläggas enligt Kungl.

kungörelsen den 10 juni 1892. Sådant statsbidrag skulle dock för nu

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

ifrågavarande kassor icke utgå under längre tid än den i lagförslaget upptagna

öfvergångstid (sista gången således under femte året efter lagens

ikraftträdande). Enligt det framlagda lagförslaget skulle den nya lagstiftningen

för sjukkassor afse allenast kassor, som jämte sjukhjälp bevilja

begrafningshjälp till och med 500 kronor, medan för sjukkassor,

som bevilja högre begrafningshjälp, 1891 års lag fortfarande skulle

tills vidare förblifva gällande. Komma de kassor, hvarom här är fråga,

icke att inrangera sig under den nya sjukkasselagen, bör visserligen,

under den i samma lag ifrågasatta öfvergångstiden, dessa kassor lika

litet som andra kassor, Indika registrerats enligt äldre lag, förvägras

statsbidrag i enlighet med nu gällande grunder. Men vid öfvergångstidens

slut skulle alla kassor, som ej registrerats enligt den nya lagen,

förlora dylikt bidrag.

Statistisk utredning.

För beräkning af det totala statsanslaget till sjukkasseverksamheten

per år enligt olika grunder för statsbidragets utgående är nödigt att

känna vissa för sjukkasseverksamheten i vårt land betecknande talförhållanden.

Först kommer därvid i beaktande

1. Antalet medlemmar inom de registrerade sjukkassorna.

Denna siffra varierar gifvetvis år från år, och huru detta i en

framtid kommer att ske, kan endast gissningsvis angifvas med ledning

af förhållandena under de gångna åren.

Iiela antalet medlemmar inom de registrerade sjukkassorna och

ökningen däri under de senaste åren, rörande hvilka statistiska uppgifter

härutinnan föreligga, angifves här nedan

År. Medlemsantal 31/i2. Ökning under året.

1905 ............................................................. 437,588 42,884

1906 ........................................ 489,958 52,370

1907 ...................... 543,919 53,691

Medlemsantalet är ett annat än antalet i sjukkassorna försäkrade

personer. Sistnämnda antal torde kunna approximativt beräknas med ledning

af de siffror rörande förekomsten af medlemskap i flere sjukkassor

samtidigt, hvilka för år 1906 beräknats af kommerskollegium på grundvalen

af förut omnämnda utredning.

Beräkningar

af det totala

statsanslagets

belopp efter

olika grunder

för dess utgående.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Såsom synes af de anförda siffrorna, har ökningen under åren

1905—1907 varit i oafbruten tillväxt. Detta gäller äfven tidigare år.

Ökningen under 1907 är sålunda den största, som under något år ditintills

förefunnits.

Tager man i betraktande, att under de ifrågavarande åren hela

den för närvarande blomstrande fortsättningssjukförsäkringen uppstått,

och att fortsättningssjukkassorna vid 1907 års slut torde hafva haft

att uppvisa 20,000 å 30,000 medlemmar — se härom den statistik,

som bifogats det nya lagförslaget — synes man vara berättigad draga

den slutsatsen, att anslutningen till de registrerade egentliga sjukkassorna

icke ökats, utan snarare i någon män gått tillbaka under åren

1906 och 1907. Gifvet är äfven, att med den ganska ansenliga utbredning,

sjukkasseverksamheten redan ernått i vårt land, man i anseende

till den ringa folkökning, Sverige bär att räkna med, näppeligen kan

vänta sig en alltfort stegrad ökning i sjukkassornas medlemsantal —

utan att detta beliöfver innebära något afstannande i sjukkasseverksambetens

utveckling.

Man bär dessutom att taga i betraktande, att, enligt det föreliggande

lagförslaget, efter lagens utfärdande nytillkomna sjukkassemedlemmar

icke längre få tillhöra mer än en sjukkassa samtidigt; vidare,

att med en tilltagande, af lagförslaget främjad klassbildning inom sjukkassorna

den nuvarande flermedlemskapsfrekvensen skall minskas, i det

att många, som för närvarande tillhöra flera sjukkassor, skola öfverflytta

hela sin försäkring till en klassindelad kassa — något som i

själfva verket bör ställa sig billigare än att tillhöra flere kassor.

Säkerligen är man under sådana förhållanden berättigad antaga,

att, äfven om anslutningen till sjukkasseverksamheten på grund af förhöj

dt statsbidrag till sjukkassorna och en genom den nya lagen förbättrad

sjukhjälpsverksamhet, såsom man får hoppas, kommer att ökas,

den årliga tillväxten i antalet sjukkassemedlemmar i riket ändock icke

skall öfverstiga 50,000.

Under dessa förutsättningar kan antalet sjukkassemedlemmar i riket

beräknas under de närmaste åren icke komma att ställa sig högre än

nedan angifves:

År. Medlemsantal 31/i2.

1908 ....................................................................... 600,000

1909 ........................................................................ 650,000

1910 ......................................................................... 700,000

1911 ................................................................... .. 750,000

1912 ........................................................................ 800,000

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Snarast torde man kunna antaga, att medlemsantalet skall komma

att understiga dessa siffror.

Den omständigheten torde äfven i någon mån förtjäna afseende,

att åtskilliga sjukkassemedlemmar f. n. äro och sannolikt ålit fortfarande

komma att vara tillförsäkrade sjnkhjälp från kassorna allenast i helt

ringa utsträckning, detta på grund af att de ej äro själfförsörjande

personer; i enlighet med de grundsatser, som i det föregående gjorts

gällande, torde dessa böra lämnas å sido vid en beräkning af här ifrågavarande

slag. Detsamma torde äfven böra äga rum beträffande de

medlemmar, som äro tillförsäkrade sjukhjälp till jämförelsevis högt belopp.

Afgjordt synes vara anledning att bortse från dem, som inom

sjukkassorna äro berättigade till endast begrafningshjälp. Någon utgångspunkt

för en uppskattning af antalet sjukkassemedlemmar, hänförliga

till nu nämnda kategorier, finnes icke, men kunna de säkerligen

antagas uppgå till några tusental.

Med bortseende från fortsättningssjukkassornas medlemmar torde

man, om hänsyn tages jämväl till senast berörda förhållanden, för de

följande beräkningarna kunna utgå ifrån nedan angifna siffror å antalet

medlemmar och personer inom de registrerade sjukkassorna under de

närmaste åren — antalet i sjukkassorna försäkrade personer har

approximativt uppskattats med ledning af de genom kommerskollegii

förut omförmälda utredning funna tal:

Framhållas må emellertid, att detta innebär det antagande, att

samtliga nuvarande och intill en ny lags utfärdande ytterligare tillkomma

registrerade sjukkassor omedelbart låta registrera sig enligt den

nya lagen. Med hänsyn till den i många fall genomgripande omläggning

af verksamheten, som härför fordras, torde man dock med all

sannolikhet kunna antaga, att de förutvarande sjukkassorna först småningom

under loppet af den medgifna respittiden af fem år skola vara färdiga

härmed.

I betraktande häraf torde, hvad åren 1911 och 1912 beträffar, de

verkliga medlemssiffrorna, hänförande sig till de kassor, som vid de

År.

Medlemsantal 31/i2. Motsv. antal personer.

1908..

.1909..

1910..

1911..

1912..

560.000 480,000

605.000 515,000

650.000 550,000

700.000 590,000

750.000 640,000

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

respektive tidpunkterna äro registrerade enligt den nya lagen, med

säkerhet afsevärdt understiga de ofvan anförda.

Under ofvan antagna förutsättningar skulle, i fråga om fortsättningssjukkassorna,

medlemssiffrorna för åren 1908—1912 gestalta sig

på ungefär följande sätt:

1908 ............................................................................. 35,000

1909 ........................................................................... 40,000

1910 ......................................................................... 45,000

1911 ............................................................................. 50,000

1912 ......................................................................... 55,000

Vi hafva i det föregående icke ifrågasatt en reduktion af statsbidragens

belopp för de större sjukkassorna, på sätt enligt nu gällande

grunder för statsbidragens utgående äger rum. För den händelse en

modifikation af de af oss föreslagna grunderna i sådan riktning skulle

ifrågasättas, må emellertid i detta sammanhang anföras, att enligt de

siffror, som af kommerskollegium blifvit angifna för år 1906 på grundvalen

af hvad i detta hänseende inhämtats genom oftanämnda utredning

angående förekomsten af medlemskap i flere sjukkassor, omkring en

fjärdedel af samtliga sjukkassemedlemmar vid nämnda tid tillhörde

kassor på öfver 400 men högst 5,000 medlemmar. Enligt den offentliggjorda

sjukkassestatistiken för år 1907 utgjorde vidare antalet medlemmar

vid detta års slut inom samtliga registrerade sjukkassor med

öfver 5,000 medlemmar (9 till antalet) 127,319. Inom dessa grupper

af kassor utgå enligt nuvarande grunder statsbidragen med i förra

fallet högst 1 kr. och minst 40 öre och i senare fallet mindre än

40 öre.

2. Medelåldern inom sjukkassorna.

Kännedomen härom är för det spörsmålet, hvarom här är fråga,

af en viss betydelse.

En af undertecknad, Rydin, för någon tid sedan företagen undersökning

beträffande åldersförhållandena inom de registrerade sjukkassorna

under år 1904, gaf följande resultat:

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Ålder. Antal medlemmar i procent.

Under 20 år ............................................................... 4 o

20—24 år ...................................................................... 8,9

25—29 » ........................................................................ 13,2

30—34 d ...................................................................... 14,o

35—39 :» ....................................................................... 13,5

40—44 » ...................................................................... 13,3

45—49 » .................................................... 11,2

50—54 » ....................................................................... 8,8

55—59 )> ........................................... 5,8

60—64 » ............... 3)8

65—69 » ......................................................;........... 2,o

70—74 » .................................................................... 1,0

75—79 » ..................................................................... 0,4

80 år eller mera............................................................ 0,1

100,o

I enlighet härmed synes medelåldern bland sjukkassornas medlemmar,

vid den tid undersökningen afsåg, kunna angifvas till omkring

39 år. För de följande beräkningarna har densamma antagits vara

40 år.

3. Sjukligheten inom sjukkassorna.

Denna faktor är af betydelse för frågan om statsbidragets storlek,

därest denna göres beroende af sjukkassornas prestationer.

Densamma varierar med såväl medlemmarnas ålder och lefnadsförhållanden

som sjukhjälpstidens längd inom sjukkassa.

För en beräkning af hela det årliga statsanslagets storlek är af

vikt att kunna fastställa den genomsnittliga sjukligheten inom sjukkassorna,

hvilken för sådant ändamål lämpligen uttryckes genom det

genomsnittliga antalet sjukdagar per år och sjukkassemedlem.

Det gäller då först att klargöra, hvilken den genomsnittliga sjukhjälpstiden

kan antagas blifva inom de sjukkassor, som registrerats

enligt den nya lagen.

a. vanliga sjukkassor.

Hur sjukhjälpstidens längd varierar för närvarande inom sjukkassorna

framgår af följande tablå, där hänsyn är tagen allenast till sjukhjälpstid,

under hvilken sjukhjälp utgått med oafkortadt belopp.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Sjukhjälpstid. Antal kassor. Antal medlemmar.

mindre än 13 veckor

....... 962

166,599

13 ))

....... 554

73,476

större än 13, mindre

än

17

veckor ________

...... 255

105,816

minst 17 men »

»

21

v ........

....... 106

20,733

minst 21 » ))

»

26

)) ........

....... 72

11,319

26 veckor ....................

....... 155

46,804

större än 26 mindre

än

52

veckor .......

....... 6

7,465

52 veckor eller mera

........ 25

7,595

Dessa siffror afse de 2,135 kassor med mera vanliga bestämmelser

angående understödstiden, hvilka i samband med det nya lagförslagets

upprättande varit föremål för en närmare undersökning från de sakkunnigas

sida.

Därest ifrågavarande förslag antages, blifva samtliga enligt detsamma

registrerade kassor ålagda att meddela sjukhjälp till det i lagen

föreskrifna minimum under minst 13 veckor. En längre sjukhjälpstid

torde tämligen säkert för de närmaste åren kunna förutsättas icke komma

att i nämnvärdt större omfattning än för närvarande stipuleras, äfven

om statsbidragen i framtiden komma att delvis utgå efter sådan grund,

att en utsträckning af sjukhjälpstiden premieras. Då nämligen flertalet

kassor, endast för att kunna uppfylla lagens minimifordringar, torde

blifva tvungna att upptaga i någon mån högre medlemsafgifter än hittills,

lärer man väl för en tid stanna härvid och endast småningom besluta

sig för den med en ytterligare höjning af medlemsafgiften förenade

ökning af understödstiden, hvartill grunderna för de framtida

statsbidragen möjligen kunna inbjuda.

De nyss angifna siffrorna synas gifva vid handen, att under sådana

förhållanden sjukhjälpstiden inom kassorna, om afseende fästes endast

vid sådan tid, då sjukhjälpen utgår med oafkortadt belopp, under antagande,

att densamma inom alla kassor med en för närvarande kortare

sjukhjälpstid än 13 veckor ökas upp till sistnämnda längd, torde kunna

sättas till i genomsnitt omkring 17 veekoiy Man torde då näppeligen

göra sig skyldig till en underskattning. Äfven om mot förmodan en

något högre genomsnittssiffra skulle varda gällande, må här tagas i betraktande,

att eu ej alltför stor förhöjning af understödstiden utöfver

17 veckor icke i högre grad inverkar på det genomsnittliga antalet

sjukdagar per individ.

Beträffande i hvilken utsträckning understöd kommer att utgå vid

sjukdomar af längre varaktighet än ett år, antagas i det följande, att

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kuwjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

tre år å rad är det genomsnittliga maximum — afseende förfarande

fäst endast vid tid, då sjukhjälp utgår med oafkortad! belopp. Ett

dylikt antagande torde bäst ansluta sig till de nuvarande förhållandena.

\''id beräkning af det genomsnittliga antalet sjukdagar per år och

medlem inom samtliga registrerade sjukkassor torde i öfrigt lämpligen

kunna byggas på den sjukstatistik, som på sin tid upprättats af Svenska

Lifförsäkringsbolaget med ledning af de registrerade sjukkassornas statistiska

redogörelser, och speciellt de därur härledda siffror, hvilka finnas

meddelade i de sakkunnigas betänkande den 30 sistlidne juni; vidare

på de siffror rörande den ekonomiska betydelsen för sjukkassorna af

sjukhjälpstidens längd m. m., hvilka framgått vid en af nämnda sakkunniga

verkställd särskild statistisk utredning och jämväl finnas i omförmälda

betänkande meddelade.

Gifvetvis kan endast ett approximativt riktigt resultat erhållas.

Beräkningarna lämna å det genomsnittliga antalet sjukdagar per

medlem och år, hänfördt till åldern 40 år, och med bortseende från

söndagarna, siffran 5,37 sjukdagar.

För det fall, att antalet sjukdagar, som må inbegripas vid beräkning

af statsbidragen till de enskilda sjukkassor, inskränkes därhän, att ett

visst maximum i detta hänseende föreskrifves i öfverensstämmelse med

de af oss föreslagna grunder för statsbidragens utgående, torde kunna

användas siffran 5,3 sjukdagar, hvilket äfven skett i det följande.

Till jämförelse må anföras, att genomsnittliga antalet sjukdagar per

år och medlem inom de registrerade sjukkassorna enligt 1907 års statistik

utgjorde 6,02 sjukdagar. Därvid torde i de flesta fall samtliga

veckodagar, sålunda äfven söndagar, vara inräknade. Inbegripet är då

tvifvelsutan ett ej ringa antal sjukdagar, för hvilka sjukhjälp utgått

med afkortadt belopp.

b. fortsättningssjuJcJcassor.

I fråga om dessa kassor göra sig i allmänhet ganska olika förhållanden

gällande beträffande sjukligheten, enligt hvad tillgänglig statistik

synes utvisa.

Att beräkna det genomsnittliga antalet sjukdagar per år och medlem

för dessa kassor torde därför föga löna mödan.

Förutsatt att förhållandena under den närmaste framtiden komma

att förblifva i stort sedt enahanda som för närvarande, hvilket synes

sannolikt, torde emellertid det genomsnittliga antalet sjukdagar per år

Bill. till Biksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. ISO Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition No 202.

och medlem inom fortsättningssjukkassorna kunna för de här ifrågavarande

ändamål antagas uppgå till omkring 1 dag. Uppenbarligen är

en afvikelse härutinnan af mindre betydelse för statsanslagets storlek,

då fortsättningssjukkasseverksamheten ännu så länge icke torde kunna påräkna

en mera allmän anslutning och sjukligheten inom dessa kassor

dessutom gifvetvis är förhållandevis ringa.

4. Genomsnittliga medlemsafgiften per år och medlem.

För beräkning häraf skulle erfordras kännedom om den genomsnittliga

inträdesåldern för de registrerade sjukkassornas medlemmar.

Då denna icke är känd, nödgas man härutinnan utgå från ett antagande.

För det följande har ifrågavarande tal antagits utgöra 30 år, hvilket

säkerligen icke torde vara för lågt tilltaget.

Med utgående från enahanda förutsättningar som vid deduktionen

af det genomsnittliga antalet sjukdagar per år och sjukkassemedlem,

erhåller man för vanlig sjukkassa ett värde på den årliga nettopremien

(för beredande af sjukhjäip till ett belopp af 1 krona per dag, söndagar

oräknade) uppgående till kronor 7: 30.

För erhållande af bruttopremien torde böra tilläggas omkring 1

krona per medlem för förvaltningskostnaderna — något lägre för landsbyggdens

kassor, något högre däremot för städernas.

För kassa, som jämväl lämnar begrafningskjälp, tillkommer den

härför behöfliga premien, hvilken torde uppgå till i genomsnitt 1 krona

50 öre per 100 kronor begrafningshjälp, eller något mera.

5. Genomsnittliga sjukunderstödet inom de registrerade sjukkassorna.

Enligt 1907 års statistik utgjorde detta i genomsnitt 1 krona 25

öre. Därvid torde emellertid i allmänhet äfven söndagarna hafva tagits

med i beräkningen. Under denna förutsättning skulle det genomsnittliga

understödsbeloppet, per arbetsdag beräknadt, blifva kronor 1: 45.

Tager man i betraktande, att sjukhjälpen i många fall utgått med reduceradt

belopp under en, låt vara mindre, del af sjukhjälpstiden, torde

emellertid det normala genomsnittliga sjukhjälpsbeloppet per dag få

sättas högre än nyss anförda siffra augifver.

Slutligen är att räkna med, att genomsnittliga sjukhjälpsbeloppet,

i anledning af de i det nya lagförslaget uppställda minimifordringarna,

måste ökas.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 202.

Säkerligen torde, på grund af nu anförda förhållanden, det genomsnittliga

sjukhjälpsbeloppet per arbetsdag kunna sättas till kronor 1: 50.

6. Kostnaderna för beredande af läkarvård och läkemedel.

Härom lämnar den svenska sjukkassestatistiken inga användbara

uppgifter, utan är man i detta fall hänvisad till utländsk statistik,

hvars tillämplighet på svenska förhållanden naturligtvis ej obetingadt

är gifven. *

Ifrågavarande kostnad är gifvetvis beroende af understödstidens

längd. För att erhålla en säkrare utgångspunkt för dess beräkning

torde densamma böra sättas i relation till antalet sjukdagar.

Det möter emellertid svårigheter att med ledning af den utländska

statistiken beräkna den genomsnittliga utgiften per sjukdag i läkarvård

och medicin. Tysk och dansk statistik synes dock gifva stöd för

antagandet, att denna kostnad torde belöpa sig till något mer än

1 krona, hvaraf knappa två tredjedelar kommer på läkarvården och

drygt en tredjedel på medicin.

Efter det sålunda de grundläggande siffrorna vunnits, meddelas bär

för de olika föreslagna sätten för statsbidragets utgående följande

Beräkning af det årliga statsanslagets storlek.

1. Statsbidragen utgå i förhållande till xnedlemsafgifterna.

(Stockholmskonferensens majoritets yrkande.)

Enligt hvad ofvan under 4. anförts, skulle medlemsafgiften enbart

för beredande af sjukkhjälp enligt lagens minimifordringar uppgå till

kronor 7: 30. Härtill kommer afgiften för förvaltning, äfvensom för

begrafningsbjälp: den förra i genomsnitt 1 krona, den senare — om

begrafningsbjälpen uppgår till 100 kronor — omkring 1 krona 50 öre;

alltså sammanlagdt kronor 9:80. Ett tillägg för fondbildning torde

ytterligare tillkomma.

Beräknas medlemsafgiften under förutsättning af ett statsbidrag

uppgående till 30 procent af densamma, erhåller man för densamma

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

beloppet kronor 7: 70. Statsbidraget per medlem skulle följaktligen

uppgå till i genomsnitt kronor 2: 30.

Statsbidraget för åren 1911 och 1912 enligt förevarande grunder,

beräknadt på grundvalen af medlemssiffrorna per 1 januari de respektive

åren, komme sålunda att uppgå till ungefär respektive 1,495,000

och 1,610,000 kronor.

Emellertid har man att taga i betraktande, att sjukhjälpen för närvarande

inom sjukkassorna, såsom redan framhållits, utgår med i medeltal

sannolikt minst 1 krona 50 öre per arbetsdag.

Med utgående härifrån finner man på liknande sätt som nyss, att

statsbidraget per medlem komme att uppgå till i medeltal kronor 3: 10,

om man bortser från den föreslagna begränsningen därå (3 kronor).

Statsanslagets årsbelopp komme då, under sistnämnda förutsättning,

att för åren 1911 och 1912 utgå med respektive kronor 2,015,000

och 2,170,000; ändock har ingen hänsyn tagits till fortsättningssjukkassorna.

Dessa belopp komme dock att något reduceras af följande skäl:

den föreslagna gränsen, 3 kronor per medlem, komme gifvetvis

att göra sig ganska märkbart gällande;

i vanliga fall blefve medlemsafgiften, på grund af utomståendes

t. ex. arbetsgifvarnes bidrag, mindre än den på angifna sätt beräknade,

hvilket gifvetvis komme att inverka på statsbidragets belopp;

inom många kassor torde begrafningshjälpen utgå med lägre belopp

än 100 kronor — det belopp hvarmed ofvan räknats.

Att närmare angifva de nu nämnda faktorernas inverkan är emellertid

icke möjligt.

Af det anförda framgår äfven, att den föreslagna gränsen 3 kronor

väsentligen begränsar möjligheten att få till stånd den åsyftade

anpassningen af statsbidraget efter medlemsafgifternas olika storlek

inom skilda kassor.

2. Statsbidragen utgå i förhållande till utbetald sjukhjälp.

(Stockholmskonferensens minoritets yrkande.)

Tager man till en början hänsyn endast till den sjukhjälp, som

lagens minimifordringar påbjuda, kommer statsbidraget — med utgående

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 202.

från det genomsnittliga antal sjukdagar per år och medlem af 5,3, som

ofvan beräknats — därest detsamma sattes till 30 procent af den utbetalda

sjukhjälpen, att belöpa sig till kronor 1: 60 per medlem.

Det årliga statsanslaget för åren 1911 och 1912 kom me sålunda,

med beräkning per antal medlemmar den 1 januari ifrågavarande år,

att uppgå till respektive 997,700 och 1,073,300 kronor.

Räknar man emellertid med det nuvarande genomsnittliga sjukhjälpsbeloppet,

d. v. s., enligt hvad ofvan påvisats, kronor 1: 50 per

arbetsdag, skulle anslagsbeloppen uppgå till 50 procent högre belopp,

d. v. s. respektive 1,496,600 och 1,610,000 kronor, fortsättningssjukkassorna

ändock oberäknade.

Då fluktuationerna i sjukligheten, enligt hvad sjukkassestatistiken

för de senare åren synes gifva vid handen, kunna uppgå till en storlek,

motsvarande en differens i det genomsnittliga antalet sjukdagar

per medlem och år af åtminstone 0,4 dagar, d. v. s. nära 8 procent,

skulle på grund häraf vid tillämpning af ifrågavarande fördelningsgrund

uppenbarligen tämligen kännbara olägenheter för statsregleringen kunna

uppstå.

3. Statsbidragen utgå med 2 kronor per sjukförsäkrad person, jämte en

femtedel af inbetalta sjukafgifter eller utbetald sjukkjälp. (Norrköpingskonferensen

och Sveriges sjukkassors centralkommitté.)

Därest vidkommande den del af bidraget, som skulle utgå i förhållande

till sjukafgifter eller utbetald sjukhjälp, hänsyn tages allenast

till sjukhjälp i den utsträckning, den föreslagna lagen påfordrar, kommer

man till ungefär följande belopp (»sjukafgift» är här fattadt såsom

åsyftande bruttopremien för beredande af enbart sjukhjälp i nämnd utsträckning).

a) Norrköping skonferensens förslag

1911 .................. kronor 1,683,000: —

1912 .................. » 1,805,400: —

b) Centralkommitténs förslag

1911 ................. kronor 1,664,450: —

1912 .................. » 1,784,200: —

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 202.

Räknar man med den nuvarande genomsnittliga sjukhjälpen inom

sjukkassorna, erhåller man naturligtvis icke obetydligt större belopp.

4. Statsbidragen utgå med 2 dagars sjukhjälp pr person.

Räknar man blott med lagens minimum af sjukhjälp enligt det nya

lagförslaget, skulle statsbidragen, hänförda till personantalet vid ifrågavarande

års början, komma att utgå med inalles

1911 .................. kronor 1,100,000: —

1912 .................. )) 1,180,000: —

Om man åter räknar med de nuvarande genomsnittliga sjukhjälpsbeloppen,

blefve anslagsbeloppet förhöjdt med 50 procent d. v. s. till

1911 .................. kronor 1,650,000:''—

1912 .................. » 1,770,000: —

I samtliga de nu föreslagna fallen tillkomma, utöfver de förut anförda

beloppen, statsbidragen till fortsättningssjukkassorna, rörande

hvilka närmare förslag icke blifvit formulerade. Denna omständighet

bör därför tagas i betraktande vid en jämförelse med följande beräkningar.

5. Statsbidragen utgå enligt de af sakkunniga föreslagna grunder.

Beräkningen grundar sig i detta fall, liksom i de föregående, på

antagandet, att samtliga sjukkassor registreras i början af år 1911, en

förutsättning hvilken, såsom förut framhållits, näppeligen torde komma

att motsvaras af verkliga förhållandet, och som därför är ägnad att

gifva en alltför hög siffra å statsanslagets storlek under de första åren.

Antalet medlemmar hänför sig enligt förslagets bestämmelser till

förhållandena den 1 januari ifrågavarande tid.

Genomsnittliga antalet sjukdagar pr år och medlem för år 1910,

hvilken siffra är af betydelse för storleken af det under år 1911 utgå
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 202.

ende anslaget, har angifvits i enlighet med 1907 års statistik till 5,1,

därvid söndagar äro frånräknade.

a) Vanliga sjukkassor.

1. Den pr medlem utgående delen af statsbidraget (1 kr.).

Enligt förut meddelade siffror å antalet medlemmar den 1 januari

respektive år komme denna del att utgöra:

1911 ..................... kronor 650,000: — -

1912 ..................... » 700,000: —

2. Den pr sjukdag utgående delen.

Med användande af antalet medlemmar i medeltal under närmast

föregående år samt, beträffande det genomsnittliga antalet sjukdagar

pr år och medlem, för år 1911 den nyss anförda siffran 5,1 dagar och

för år 1912 den tidigare angifna siffran 5,3 dagar, finner man följande

belopp å förevarande del af statsanslaget:

1911 ..................... kronor 800,000: —

1912 ..................... :» 894,4.00: —

Anmärkas må här, att de båda gränser — respektive 2 kronor och

50 öre — som understundom kunna inverka på storleken af de enskilda

kassornas bidrag, säkerligen icke nämnvärdt influera på totalsiffrans

storlek, enär de endast i ett fåtal extrema fall göra sig gällande (endast

vid fall af öfver 9 eller under 2,5 sjukdagar, söndagar inberäknade)

och de dessutom verka i motsatt riktning.

3. Den pr kostnad för läkarvård och läkemedel utgående delen.

Under den närmaste framtiden torde ifrågavarande kostnad med

all säkerhet icke komma att uppgå till mera än 200,000 å 300,000

kronor. Åren 1906 och 1907 utgjorde densamma ungefär respektive

150,000 och 170,000 kronor. I det följande har densamma antagits

uppgå till:

för 1910 ............ kronor 250,000: —

)) 1911 ........... » 275,000: —

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Statsbidragets af kostnaderna för läkarvård och läkemedel beroende

del komme i enlighet härmed att uppgå till

1911 ........................ kronor 62,500: —

1912 ........................ )) 68,750: —

b) Fortsättningssjukkassor.

I öfverensstämmelse med beräkningarne för föregående fall, med

den skillnad allenast, att den pr medlem utgående delen af statsbidraget

här utgör 35 öre, att genomsnittliga antalet sjukdagar, enligt hvad

förut framhållits, beträffande fortsättningssjukkassorna torde kunna anslås

till 1 dag, och att sjukhjälp i form af läkarvård och medicin under

den närmaste framtiden sannolikt, liksom för närvarande, icke kommer

att af dessa kassor meddelas, finner man följande belopp för statsbidragets

olika delar:

1. Den pr medlem utgående delen:

1911 ....................... kronor 15,750: —

1912 ........................ » 17,500: --

2. Den pr sjukdagar utgående delen:

1911 ...................... kronor 10,625: —

1912 ........................ » 11, S 7 5: —

Härtill skulle komma ett extra bidrag för vissa mindre kassor,

afsedt att utgöra en godtgörelse för minskningen i statsbidragen i förhållande

till de enligt nu gällande grunder utgående. Man torde kunna

antaga detta extra bidrag till 5,000 kronor för hvartdera af de båda

ifrågavarande åren.

Sammanfattas de ofvan beräknade olika beloppen, erhållas för statsanslaget

i dess helhet följande siffror:

1911 .................. kronor 1,544,000: —

1912 .................. i. 1,697,500: —

Ännu en gång må framhållas, såväl att de föregående beräkningarna

hvila på det antagandet, att samtliga sjukkassor blifva registrerade

redan under år 1911, som äfven, att de siffror, hvarpå förestående

beräkningar stödja sig, konsekvent äro högt tilltagna.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SOS.

89

Att förstnämnda förutsättning icke torde komma att motsvaras af

verkligheten, synes mer än sannolikt. Med afseende härå må anföras,

att, såsom redan framhållits, för sjukkassas registrering enligt den föreslagna

lagen en genomgripande omläggning af verksamheten i många

fall blifver nödvändig. Särskilt må härvidlag erinras därom, att, enligt

det framlagda lagförslaget, det för registrering minsta erforderliga

antalet medlemmar skall utgöra 100 — ehuru undantag härutinnan visserligen

kunna medgifvas — att emellertid 30 å 40 procent af vårt lands

sjukkassor för närvarande icke fylla nämnda mått, att ett större antal

af dessa torde komma att af berörda anledning antingen afvakta en

småningom skeende ökning af medlemsantalet upp till nämnda minimum

eller ock vidtaga åtgärder för sammanslagning med en eller flera andra

kassor, innan registrering kommer till stånd; vidare att ett antal sjukkassor

— bland annat Nykterhetsfolkets kassa, hvilken för närvarande

torde räkna mer än 40,000 medlemmar -— med hänsyn till den höga

begrafningshjälp, som af dem meddelas, icke kunna vinna registrering

enligt den föreslagna lagen, med mindre antingen begrafningshjälpsverksamheten

utbrytes och rättsligt särställes i förhållande till den öfriga

verksamheten, eller ock begrafningshjälpens belopp minskas till det för

registrerings vinnande erforderliga maximum — åtgärder, hvilkas genomförande

säkerligen drager ut på tiden och måhända kommer att anses

böra uppskjutas, till dess det nyligen igångsatta lagstiftningsarbetet

beträffande understödsföreningar fullbordats. Med stöd af den inom

sjukkasseversamheten i vårt land på senare tid allt mera utbredda

opinionen för flermedlemskapets afskaffande, i samband med upprättandet

af olika klasser inom sjukkassorna, torde vidare kunna antagas, att

man vid den omläggning af sjukkassornas verksamhet, som för registreringen

enligt den nya lagen blifver nödvändig, i vidsträckt mån skall

söka få en omorganisation af sjukkasseverksamheten i berörda riktning

till stånd. Hvilken betydelse detta kan få, inses, om man tager i betraktande,

att genom flermedlemskapssystemets fullständiga afskaffande

sjukkassornas sammanlagda medlemsantal komme att reduceras med

öfver 100,000.

Beträffande hvad ofvan blifvit ant-ydt i det hänseendet, att de vid

förestående beräkningar använda grundsiffrorna varit i allmänhet högt

tilltagna, må särskildt anföras, att enligt i kommerskollegium inhämtade,

på preliminära öfverslagsberäkningar grundade upplysningar, medlemsantalet

vid 1908 års slut skulle hafva utgjort endast omkring

585,000, i stället för såsom ofvan antagits 600,000. Om detta är med

verkliga förhållandet öfverensstämmande, synes denna omständighet

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 153 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

tyda på, att ökningen i sjukkassornas sammanlagda medlemsantal under

senaste år — på hvilken ökning de höga medlemssiffror för åren 1911

och 1912, hvilka lagts till grund för ofvanstående beräkningar, äro

baserade — försiggått i afsevärdt mindre skala än som blifvit antaget.

De beräknade anslagsbeloppen för de nämnda åren skulle under sådana

förhållanden kunna betydligt reduceras; en tillräckligt säker grund för

eu dylik reduktion finnes emellertid icke.

Tages emellertid samtliga bär ofvan anförda omständigheter i betraktande,

vill det förefalla högst sannolikt, att de anslagsbelopp för

statsbidrag till de registrerade sjukkassorna, som i verkligheten komma

att för åren 1911 och 1912 kräfvas, skola väsentligt understiga de ofvan

beräknade. I huru hög grad detta kan blifva fallet, kan gifvetvis endast

gissningsvis angifvas, men äro vi härutinnan benägna att förmoda, att

de ifrågavarande anslagsbeloppen knappast eller åtminstone icke afsevärdt

komma att öfverstiga resp. 1,000,000 och 1,300,000 kronor.

Statsbidragen utgå enligt nu gällande grunder.

För ett rätt bedömande af den förhöjning, som beträffande statsbidragen

föreslagits, böra dessa ställas mot bakgrunden af de bidrag,

som enligt nu gällande grunder komme att åren 1911 och 1912 utgå

till sjukkassorna. Beräknade efter den genomsnittliga storleken af de

nuvarande förvaltningsbidragen, d. v. s. omkring 80 öre per medlem,

komma de ifrågavarande anslagsbeloppen att utgöra

1911.................... kronor 540,000: —

1912................... » 580,000: —

Det torde äfven böra i korthet beröras, i hvad mån de föreslagna

grunderna för statsbidragens till sjukkassorna utgående förverkliga en

anpassning af bidragens storlek efter kassornas olika behof med hänsyn

till de olika sjuklighetsförhållanden inom kassorna och den olika beskaffenheten

af deras verksamhet i vissa hänseenden.

En dylik anpassning kommer till stånd, såsom af det föregående

framgår, beträffande de delar af statsbidraget, som utgå i förhållande

till antalet sjukdagar och kostnaderna för läkarvård och läkemedel.

Det största intresset torde här anknyta sig till frågan, i hvad män

sjukligheten varierar med olika yrken och ålder, samt huru statsbidragets

storlek samtidigt förändras. Med afseende härå må anföras, hurusom

exempelvis, enligt de österrikiska sjukkassornas erfarenheter under

år 1890, hvarom utförlig statistik föreligger, genomsnittliga antalet

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

sjukdagar, hänfördt till förhållandena inom de svenska sjukkassorna,

varierade mellan 2,5 och 9, söndagar frånräknade. Enligt en med ledning

af den svenska sjnkkassestatistiken inom Svenska Folkets Sjukkassa

verkställd undersökning, skulle motsvarande gränser utgöra resp.

ungefär 3 och 8,5 sjukdagar. De motsvarande beloppen, pr medlem

beräknade, af den i förhållande till antalet sjukdagar utgående delen

af statsbidraget utgöra, i förra fallet resp. 60 öre och 2 kronor 25 öre,

i senare fallet resp. 75 öre och 2 kronor 10 öre. I fråga om olika

ålder varierar antalet sjukdagar, enligt Svenska Lifförsäkringsbolagets

förut omförmälda undersökning, mellan åldersgränserna 20 till 60 år

från omkring 3,8 till inemot 9,5; de motsvarande bidragsbeloppen utgöra

95 öre och 2 kronor 40 öre. Häraf synes framgå, att med de för ifrågavarande

del af statsbidraget föreslagna gränserna, maximum 2 kronor

och minimum 50 öre per medlem, de olika förhållandena inom skilda

kassor komma nära fullt till sin rätt. Af det anförda inses äfven, att

ifrågavarande gränser endast helt obetydligt torde influera på storleken

af det årliga anslaget till sjukkassorna.

Beträffande den del af statsbidraget, som utgår i förhållande till

sjukkassornas utgifter för läkarvård och läkemedel, kommer denna,

under förutsättning att ifrågavarande kostnader äro proportionella mot

antalet sjukdagar och i genomsnitt belöpa sig till omkring 1 krona pr

sjukdag — förutsättningar, som dock torde vara endast approximativt

riktiga — att variera mellan ungefär samma gränser som den i förhållande

till antalet sjukdagar utgående delen af statsbidraget eller,

alltefter den olika sjukligheten inom skilda kassor, mellan å ena sidan

något mindre än 1 krona och å andra sidan något mera än 2 kronor.

Sätter man i detta fall en maximigräns af 1 krona pr medlem,

kommer denna gräns gifvetvis att verka mycket olika i fråga om olika

kassor och ställer sig relativt ogynnsamm för kassor med stor sjuklighet.

Det framgår af de förut meddelade beräkningarna, att den enskilda

sjukkassemedl eminens andel i statsbidraget, efter de af oss föreslagna

grunderna, i genomsnitt komme att under den närmaste framtiden uppgå

till omkring 2 kronor 25 öre.

Bidraget blefve sålunda afsevärdt mindre än de bidrag, som sjukkassorna

i exempelvis Tyskland och Danmark åtnjuta af arbetsgifvarne,

respektive staten. Det torde emellertid härutinnan vara anpassadt efter

den nuvarande sjukkasseverksamhetens i vårt land utvecklingsståndpunkt.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Åtgärder för

stärkande af

de små sjukkassornas

ställning.

92 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202..

Därvidlag må framhållas, hurusom de svenska sjukkassorna stå sjukkassorna

i de nämnda länderna efter hufvudsakligen beträffande meddelande

af understöd i form läkarvård och läkemedel. I den mån just i detta

hänseende deras prestationer ökas i den grad, att de svara mot förhållandena

inom de danska och tyska sjukkassorna, kommer äfven statsbidraget

att nå sitt fulla belopp. Statsbidraget skulle då uppgå till i

genomsnitt 3 kronor 25 öre eller ungefär detsamma som i Danmark.

De många små sjukkassor, med hvilka man torde vara nödsakad

att ännu länge räkna i vårt land, äro på grund af det ringa antalet

medlemmar icke tillräckligt motståndskraftiga mot tillfälliga fluktuationer

i sjukligheten m. fl. för deras stabilitet betydelsefulla förhållanden. De

torde därför knappast erbjuda erforderlig trygghet för de inom dem

sjukförsäkrade, utan att särskilda åtgärder för sådant ändamål vidtagas.

Att understödja de små sjukkassorna i afsevärdt större omfattning

än andra sjukkassor med årligt statsbidrag torde på förut anförda

grunder näppeligen hafva åsyftad verkan. Andra åtgärder torde därför

böra vidtagas för ändamålet. Härvid synes vara att tänka på,

antingen att bilda en central återförsäkringskassa, ställd under tillsynsmyndighetens

omedelbara uppsikt, på hvilken kassa vissa sjukkassors

risker kunde delvis öfverflyttas, i den mån sådant kunde synas önskvärdt

för åvägabringande af större stabilitet i kassornas verksamhet,

eller att afsätta en särskild fond, afsedd att möjliggöra tillfälliga försträckningar

åt de mindre sjukkassorna till förebyggande af kriser, en

fond, som borde stå under förvaltning af tillsynsmyndigheten, på hvilken

det också borde ankomma att meddela tillfälliga bidrag ur fonden, i

allmänhet med återbetalningsskyldighet under viss tid.

Tillfälle till en fullständigare utredning af denna fråga har icke

gifvits. Det synes oss dock som bildandet af eu fond för ofvanberörda

ändamål skulle vara den lösning af förevarande spörsmål, som närmast

vore att tänka på och lättast kunde realiseras.

Fonden behöfde säkerligen icke tilltagas stor för att med dess afkastning

skulle kunna fyllas de skäliga anspråk, som ställdes på densamma.

Att angifva någon exaktare siffra härvidlag är för närvarande

ej möjligt, men kunde fonden uppbringas till 100,000 kronor eller något

därutöfver, skulle den sannolikt för sitt ändamål förslå och medföra

mycken gagn för ernåendet af en mera stabil verksamhet hos de små

kassorna. Dessa små kassor torde särskildt vara nödvändiga att bibe
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

hålla på aflägsna^ orter å landsbygden; och det är framför allt landsbygden,

som behöfver nås med en utvidgad sjukkasserörelse. Till främjande

häraf blefve den nu antydda fonden säkerligen af en ej ringa

betydelse.

Yi hafva velat, på sätt som skett, fästa uppmärksamheten å denna

fråga, ehuru ett utarbetadt förslag icke varit möjligt att nu åstadkomma.

Ett sådant kan också näppeligen erhållas, förrän tillsynsmyndigheten

någon tid varit i verksamhet och därunder fått tillfälle att samla erforderligt

materiel och vinna stadgad uppfattning, huru frågan lämpligast

bör i praktiken anordnas.

På grund af hvad sålunda anförts uttala vi därför öuskvärdheten

häraf, att den blifvande tillsynsmyndigheten för sjukkassorna måtte

erhålla i uppdrag att, så snart omständigheterna det medgifva, verkställa

nödiga undersökningar och afgifva förslag, huru och under hvilka

villkor mindre sjukkassor må kunna vid behof genom statens bistånd

beredas tillfällig hjälp för sin verksamhets oafbrutna och säkra gång.

Stockholm den 15 september 1909.

AXEL SCHOTTE.

AXEL RYDIN.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Hittillsvarande

bestämmelser

angående förvaltningsbidrag

åt

sjukkassor.

Milafia B.

Kommerskollegii utlåtande.

Till Herr Statsrådet och chefen för Kung!, civildepartementet»

Genom skrifvelse den 28 sistlidne september har herr statsrådet

anmodat kungl. kommerskollegium att afgifva yttrande öfver en af de

för uppgörande af förslag till lag angående sjukkassor tillkallade sakkunnige

utarbetad P. M. angående-bidrag af statsmedel till sjukkasseverksamhetens

främjande. Till fullgörande häraf och med återställande

af remissakten får kollegium härmed i ärendet anföra följande.

Det förvaltningsbidrag, som i Sverige lämnats åt den frivilliga sjukkasserörelsen,

alltsedan denna rörelse erhöll sin rättsliga reglering genom

1891 års sjukkasselag, afsåg ursprungligen att uppmuntra sjukkassorna

till att inrätta sig efter den nya lagens stadganden och underkasta sig

de förpliktelser, som däri ålades dem. Såsom allmänna förutsättningar

för tilldelande åt sjukkassa af dylikt bidrag stadgades i kungl. kungörelsen

den 30 oktober 1891 dels, att sjukkassa skulle vara hos vederbörande

myndighet registrerad i enlighet med nyssnämnda lag, dels

ock att kassan skulle under föregående år haft egna inkomster, uppgående

till minst tre gånger det begärda förvaltningsbidragets belopp.

Hvad åter beträffar förvaltningsbidragets storlek, som beräknas i

förhållande till det antal afgiftspliktiga medlemmar, sjukkassan under

närmast föregående år städse haft, skulle detta enligt 1891 års kungörelse

utgå med 1 krona för hvarje medlem till och med 50, med

50 öre för hvarje medlem därutöfver till och med 250 samt med 25

öre för hvarje medlem därutöfver, dock ej för något år och kassa med

sammanlagdt högre belopp än 300 kronor.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202. 95

De sålunda gifna bestämmelserna hafva sedermera i allt väsentligt

bibehållits oförändrade, men hafva dock i vissa hänseenden modifierats

och utvidgats. Sålunda har genom kungl. kungörelsen den 27 mai

1898 ifråga om de allmänna förutsättningarna för förvaltningsbidrags

erhållande den lättnad föreskrifvits, att sjukkassa såsom villkor härför

endast behöfver hafva under föregående år haft egna inkomster

uppgående till minst lika mycket som det begärda förvaltningsbidragets

belopp. Med afseende åter på grunderna för förvaltningsbidragets beräknande

hafva nya bestämmelser härom utfärdats såväl år 1897 som

år 1899. Genom kungl. kungörelsen den 28 maj förstnämnda år stadgades,

att dylikt bidrag skulle utgå med 1 krona 50 öre för hvarje

medlem till och med 100, med 1 krona för hvarje medlem därutöfver

till och med 300 samt med 50 öre för hvarje medlem därutöfver, dock

ej för något år och kassa med sammanlagdt högre belopp än 1,500

kronor.. Hånligt den ännu i detta hänseende gällande kungörelsen den

26 maj 1899 borttogs först och främst den dittills stadgade begränsningen

af förvaltningsbidragets storlek och föreskrefs i sammanhang

därmed, att förvaltningsbidraget skulle utgå med 50 öre för hvarje

medlem utöfver 300 till och med 2,600 samt med 25 öre för hvarje

medlem därutöfver.

Statsverkets utgifter för här berörda ändamål uppgingo till en början

till synnerligen blygsamma belopp och hade ännu år 1897 icke nått

högre än till c:a 58,000 kronor; Tack vare de ofvan anförda under

sistnämnda och närmast följande båda år vidtagna förändringarna har

emellertid totuloeloppet af till sjukkassorna utbetalta förvaltningsbidrag

under de följande åren hastigt'' ökats och utgjorde för år 1908, enligt

af kungl. statskontoret meddelade uppgifter, kronor 474,020: 99.

Det understöd från statens sida, som på detta sätt kommit den fri- otuiräctiigvilliga

sjukkasserörelsen i vårt land till godo, har länge ansetts o till- heten af det

Vekligt och förväntningarna på ökadt dylikt understöd ha otvifvel- ÄSiaktigt

utgjort det ledande motivet i den lifliga verksamhet i och för st8deten

förbättrad och mera rationell sjukkasselagstiftning, som under den

senare tiden utvecklats af sjukkasseverksamhetens målsmän.

De sakkunnige hafva ock framhållit behofvet och vikten för sjukkasserörelsen

af ökadt statsbidrag och i sådant hänseende bland annat

anfört, att, trots den aktningsbjudande utveckling, som denna rörelse

under de två sista decennierna nått, anslutningen till sjukkassorna dock

ännu vore otillräcklig och afsevärdt mindre än i många andra länder.

Härtill kunde vidare läggas, att sjukkasseverksamhetens effektivitet för

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

närvarande vore mindre tillfredsställande särskild! med hänsyn till den

i allmänhet alltför knappt tilltagna sjukhjälpstiden, de ofta afgjordt otillräckliga

nnderstödsbeloppen samt den ringa utsträckning, i hvilken fri

läkarvård och medicin lämnades. Åtskilliga bestämmelser i det nya

lagförslaget om registrerade sjukkassor afsåge visserligen att, i den mån

omständigheterna för närvarande det medgåfve, åstadkomma den nödvändiga

större effektiviteten hos sjukkassorna, men gifvet vore, att detta

icke kunde vinnas, utan att kostnaderna för sjukkassorna blefve större

än nu. Redan en höjning af sjukkassornas prestationer till det i lagförslaget

uppställda minimum pålade sålunda sjukkassemedlemmarna i

många fall väsentligt ökade utgifter. Det vore likväl ej nog med, att,

genom lagförslagets antagande, en större eller mindre, i vissa fall ganska

betydande ökning af sjukkassornas utgifter blefve nödig. Härtill komme

vidare, att det måste anses önskvärd!, att sjukunderstödens belopp höjdes

utöfver det minimum lagförslaget upptoge, och än mer, att sjukhjälpstiden

erhölle en utsträckning utöfver lagförslagets minsta sjukhjälpstid.

Skulle därför sjukkassorna icke bekomma förhöjdt statsbidrag,

blefve genom lagförslagets upphöjande till lag en i många fall mycket

kännbar ekonomisk börda lagd å sjukkassemedlemmarna. I vissa fall

torde det till och med vara fara värdt, att sjukkassor afhölle sig från

registrering och i samband därmed ginge sin upplösning till mötes.

Såsom stöd för sitt yrkande om en afsevärd förhöjning i det af

statsmedel utgående bidraget till sjukkasseverksamheten hafva de sakkunnige

vidare äfven åberopat förhållandena i utlandet och i sådant

hänseende anfört, hurusom man i alla de länder, där en effektiv sjukhjälpsverksamhet

kommit till stånd, har funnit skäligt att från de försäkrades

sida aflyfta en del af den med försäkringen förenade ekonomiska

bördan.

Med afseende på de af de sakkunnige i detta senare sammanhang

meddelade uppgifterna angående storleken af de bidrag, som af arbetsgifvarna

eller staten lämnas till sjukkasserörelsen, anser sig emellertid

kollegium för fullständighetens skull böra erinra därom, att i flertalet

af de här anförda länderna, nämligen Tyska riket, Österrike, Ungern,

Nederländerna och Norge, sjukförsäkringen antingen hvital- eller ock

föreslagits skola hvila på obligatorisk grund och att i själfva verket

endast Danmark med dess redan genomförda och Schweiz med dess

planerade frivilliga sjukförsäkringslagstiftning erbjuda med våra fullt

analoga förhållanden.

Det torde vidare icke få anses alldeles likgiltigt, huruvida det

understöd, som genom lagstiftningen beredes åt sjukkasseverksamheten,

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

utgår direkt af statsmedel eller såsom bidrag af vederbörande arbetsgivare.

I förra fallet kommer nämligen ifrågavarande börda att hvila

på samhället i dess helhet, medan däremot i senare fallet densamma

drabbar den egentliga produktionen och ingår bland dess driftskostnader.

I här ofvan åberopade länder med obligatorisk sjukförsäkring

erläggas, med undantag för Norge, de i de sakkunniges P. M. anförda

andelarna af sjukförsäkringsbidragen uteslutande af arbetsgivarna, och

vidkännes sålunda i dessa länder staten såsom sådan icke några direkta

utgifter för denna angelägenhet. Enligt den nyligen utfärdade norska

sjukförsäkringslagen skola däremot kostnaderna för den obligatoriska

sjukförsäkringen bestridas till 7io af staten samt till 1 io af hvardera

arbetsgivaren och kommunen.

Hvad åter själfva saken beträffar, har kollegium redan i sitt underdåniga

utlåtande den 8 september 1906 angående sjukkasseverksamhetens

befrämjande och organiserande framhållit, hurusom kollegium fann den

frivilliga sjukkasseverksamheten i riket böra kraftigare än dittills understödjas

af staten, äfven om därigenom en högst afsevärd förhöjning uti

de för ändamålet beviljade anslagen skulle blifva af nöden. Härtill vall

kollegium under nuvarande förhållanden ytterligare tilläga, att, därest en

ny lagstiftning i ämnet, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de sakkunniges

förslag, skulle komma till stånd, det torde blifva så godt som

nödvändigt, att staten för sin del öfvertager en ganska betydande andel

af de härmed förenade bördorna. En dylik förutsättning har ock

legat bakom icke blott sträfvandena inom sjukkassevärlden för erhållandet

af eu förbättrad sjukkasselag utan äfven de sakkunniges eget

förslag.

Redan med ett statsbidrag till sjukkassorna af ungefär nuvarande

belopp torde, enligt hvad de sakkunnige i föreliggande P. M. framhållit,

i stort sedt de särskilda förvaltningsbestyr, som registreringen

och hvad därmed följer är ägnadt att förorsaka sjukkassorna, vara tillfyllest

godtgjordt. 1 och med ett afsevärdt höjande af det nuvarande

statsbidraget torde detta därför icke längre böra hafva karaktären af

ett förvaltningsbidrag utan därjämte utgå såsom understöd åt själfva

den af sjukkassorna utöfvade sjukhjälpsverksamheten. Härtill föreligger

så mycket större anledning, som ett af de viktigaste motiven, hvarför

staten skulle i högre grad än hittills ekonomiskt stödja sjukkasseverksamheten,

enligt hvad ofvan anförts, just torde vara det, att sjukkassorna

kunde göra anspråk på hjälp från det allmännas sida till bestriBih.

till Riksd. Prof. 1910. 1 Smil. 1 Afd. 153 Höft. 13

Statsbidragets

förändrade

karaktär.

s. 98 Kontrollera mot PDF

Allmänna

förutsättningar

för

statsbidrag till

sjukkassorna.

98 Kung],. Maj:ts Nåd. Proposition No 202.

elände af de ökade kostnader för sjukhjälp, som genom den nu föreslagna

nya lagstiftningen komme att påläggas dem.

Enligt de sakkunniges uppfattning föreligger det emellertid icke

tillräckliga skäl att helt frångå den princip, som hittills legat till grund

för statsbidragets utgående, utan borde en väsentlig del af detta bidrag

fortfarande beräknas efter medlemsantalet i kassan. Därutöfver borde

emellertid statsbidraget normeras i hufvudsak med hänsyn till den olika

sjukrisk, hvarunder kassorna arbeta, och utgå dels med visst belopp

pr sjukdag och dels med viss andel af kassans utgifter för läkarvård

och läkemedel.

Innan kollegium öfvergå!'' till att i det följande närmare uttala sig

rörande de af de sakkunnige i anslutning härtill utarbetade särskilda

bestämmelserna, anser sig kollegium emellertid först böra till skärskådande

upptaga de sakkunniges förslag, i hvad det afser själfva förutsättningarna

för statens understödjande af sjukkasseverksamheten.

Enligt hittills i detta hänseende gällande bestämmelser har, såsom

redan i det föregående framhållits, en sjukkassa varit berättigad att

komma i åtnjutande af förvaltningsbidrag, så snart densamma blifvit i

enlighet med lagen den SO oktober 1891 såsom sådan registrerad, hvarjemte

fordrats, att kassan under föregående år haft egna inkomster,

uppgående enligt den ursprungliga bestämmelsen till minst tre gånger

men enligt 1898 års kungörelse till minst lika mycket som det begärda

förvaltningsbidragets belopp. Med nämnda villkor och under förutsättning,

att en till erhållande af dylikt bidrag berättigad sjukkassa också

vidtagit åtgärder för dess utbekommande, finnes det sålunda jämlikt

nuvarande lagstiftning icke någon åtskillnad mellan registrerade och

statsunderstödda sjukkassor. Däremot utgör registreringen i och för

sig icke någon nödvändig betingelse för sjukkasseverksamhetens utöfvande,

eftersom äfven utan registrering rättskapacitet kan af sjukkassa

förvärfvas och besittas.

Genom den nu planerade nya sjukkasselagstiftningen skulle, på

sätt som redan anförts i kollega underdåniga utlåtande den 29 sistlidne

oktober angående de sakkunniges förslag till ny sjukkasselag, härutinnan

för framtiden ske betydande förändringar. Först och främst skulle

sålunda registrering vara för sjukkassa erforderlig i och för vinnande

af rättspersonlighet. Vidare skulle icke hvarje sjukkassa i och med

registreringen vara berättigad att i enlighet med härför fastställda

grunder erhålla del af de af staten för sjukkasseverksamhetens befräm
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

99

jande anslagna medel. Härtill skulle nämligen, enligt det af de sakkunnige

i föreliggande P. M. (sid. 66) formulerade villkoret, ytterligare

fordras, att kassan icke i sina stadgar upptagit bestämmelser, hvilka med

hänsyn till ändamålet med kassans verksamhet och dess sociala uppgift,

prof vas vara obehöriga.

I sitt ofvannämnda utlåtande den 29 oktober detta år har kollegium

framhållit, hurusom i de sakkunniges motivering till sjukkasselagen

tvänne delvis motsatta grundåskådningar komma till synes. A ena

sidan har sålunda ifråga om de registrerade sjukkassorna betonats, att

dessa kassor, med bibehållande i allt väsentligt af sin egenskap af fullständigt

frivilliga sammanslutningar, skulle komma att tagas i anspråk

för fullföljandet af vissa samhällsuppgifter och med hänsyn härtill dels

hade underkastats vissa materiellt reglerande bestämmelser, dels ock

förutsättas komma i åtnjutande af ett väsentligt ökadt statsbidrag. Å

andra sidan har, i samband med den viktiga frågan om en sjukkassas

befogenhet att göra sig i ett eller annat hänseende sluten, af de sakkunnige

framhållits, hurusom det med hänsyn till deras karaktär af

frivillighet icke läte sig göra att helt och hållet förhindra sjukkassorna

att i sina stadgar upptaga med hänsyn till sjukkasseverksamhetens

sociala uppgifter olämpliga bestämmelser; men att det, då fråganblefve

om statens understödjande af denna verksamhet, otvifvelaktigt vore på

sin plats att tillse, att dylikt understöd icke måtte komma sådana kassor

till del, som i sina stadgar upptagit bestämmelser, hvilka kunde anses

främmande för eller stridande mot kassornas samhällsuppgift.

Det torde ligga i öppen dag, att, därest befogenheten att pålägga

den frivilliga sjukkasserörelsen materiellt reglerande bestämmelser skall

motiveras med en hänvisning till rörelsens sociala uppgifter och det

ekonomiska stöd, som staten förväntas komma att lämna densamma,

befogenheten ifråga endast kan anses nå så långt, som berörda förutsättningar

i verkligheten föreligga, och att sålunda densamma, strängt

taget, icke kan åberopas gentemot kassor, som icke uppfylla ofvannämnda

uppgifter och följaktligen icke heller skulle vara berättigade

till understöd af statsmedel. Följdriktigast hade därför otvifvelaktigt

varit, om de sakkunnige, på sätt kollegium i sitt ofvanberörda utlåtande

framhållit, utarbetat särskilda lagar för hvartdera af ofvan antydda slag

af sjukkassor. Enär likväl så icke skett och då å andra sidan äfven

vissa tungt vägande skäl syntes kunna åberopas mot en dylik dubbel

lagstiftning rörande ett och samma ämne, ansåg sig kollegium dock

icke under sådana omständigheter böra göra något yrkande i här antydd

riktning.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Det enda tillfälle, vid hvilket skillnaden mellan registrerade samt

registrerade och statsunderstödda sjukkassor närmare berörts i motiveringen

till sjukkasselagen, är i ofvan anförda yttrande rörande sjukkassornas

rätt att göra sig till i ett eller annat hänseende slutna organisationer.

Eu närmare utveckling eller ett förtydligande af den här

uttalade grundsatsen har emellertid icke lämnats i föreliggande P. M.,

utan hafva de sakkunnige i sådant hänseende inskränkt sig till framhållandet

af den ofvan återgifna grundsatsen, att statsbidrag ej må tillerkännas

sjukkassa, som pröfvas hafva i sina stadgar upptagit obehöriga

bestämmelser. I och för sig synas dock icke ifrågavarande båda

uttalanden stå i direkt samband med hvarandra. Vid förstnämnda

tillfälle (förslaget till ny sjukkasselag, sid. 90) är det sålunda endast

fråga om de grunder, på hvilka sjukkassa gjort sig sluten, samt huruvida

dessa grunder äro af beskaffenhet, att de må anses »främmande för

eller stridande mot sjukkassornas samhällsuppgift». På det senare stället

(P. M. sid. 66) talas det åter om stadgebestämmelser i allmänhet,

»hvilka, med hänsyn till kassans verksamhet och dess sociala uppgift,

pröfvas vara obehöriga».

Det torde kunna ifrågasättas, huruvida det öfver hufvud taget

skulle vara ändamålsenligt att på det af de sakkunnige sist föreslagna

sättet i eu allmän författning formulera villkoret för statens understödjande

af sjukkasseverksamheten med dess för denna verksamhet

betydelsefulla konsekvenser. Att under alla omständigheter och enligt

fullt objektiva grunder afgöra, hvilka bestämmelser i eu sjukkassas

stadgar med hänsyn till ändamålet med kassans verksamhet och dess

sociala uppgift vore att betrakta såsom obehöriga, torde blifva synnerligen

svårt, i all synnerhet som det härvid ofta komme att röra sig

om förhållanden, hvarom meningarna kunna vara vidt skilida.

Det enda exempel på i föreliggande hänseende obehöriga bestämmelser,

som af de sakkunnige i detta sammanhang åberopats, är den i

åtskilliga sjukkassors stadgar lämnade föreskriften om uteslutning ur

kassan af medlem, som beträdts med »strejkbryteri», »blockadbryteri»

o. s. v. Att ett dylikt stadgande, som måste ses mot bakgrunden af

den bitterhet, som de ständiga striderna på arbetsmarknaden medfört,

är att betrakta såsom med hänsyn till sjukkasseverksamheten obehörigt,

lärer väl i allmänhet icke bestridas. Men å andra sidan gifves det åtskilliga

områden, såsom exempelvis det religiösa, nykterhetsverksamheten

o. s. v., där ofördragsamheten gentemot oliktänkande torde vara

lika stor, men där ett liknande förbehåll ifråga om statsbidraget till

sjukkasseverksamheten icke lärer anses lika själfklart. Och öfver hufvud

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

taget torde det kunna sägas, att hvarje beslut att, med stöd af ett på

ofvan angifna sätt formuleradt villkor, vägra statsbidrag åt sjukkassa,

skulle mötas af en mycket häftig opposition.

A andra sidan synes en formulering af villkoret för statens understödjande

af sjukkasseverksamheten i enlighet med den af de sakkunnige

i motiveringen till 6 § i förslaget till ny sjukkasselag uttalade

grundsatsen, att härvid undantag skulle göras för sjukkassa, som i sina

stadgar intagit bestämmelser, som kunde anses främmande för eller

stridande mot sjukkasseverksamhetens samhällsuppgift, i alltför många

fall komma i konflikt med denna verksamhets egenskap af frivillighet.

Strängt taget skulle nämligen med ett dylikt förbehåll hvarje i sjukkassas

stadgar förekommande bestämmelse i ändamål att göra kassan

sluten utgöra hinder för statsbidrags beviljande.

Gifvet är emellertid, att man vid fastställande af de allmänna förutsättningarna

för statens understödjande af en frivillig sjukkasserörelse,

sådan den i vårt land utvecklat sig, icke bör anlägga en alltför abstrakt

synpunkt, utan att man härvidlag har att taga vederbörlig hänsyn

till de faktiskt gilna förhållandena och med denna utgångspunkt

söka i görligaste måtto bereda rum äfven för de samhälleliga intressena.

. Ty äfven om en stor mängd af våra svenska sjukkassor, hvar

lör sig tagna, icke kunna anses i hvarje hänseende uppfylla de fordringar,

som böra uppställas på en social sjukförsäkring, så lärer det

å andra sidan icke kunna bestridas, att dessa kassor tillsammantagna

utöfva en synnerligen gagnande verksamhet och fylla en mycket betydelsefull

social mission.

Såsom redan framhållits i kollega utlåtande den 29 oktober detta

år, utgör — ur socialförsäkringens synpunkt sedt — det nära samband,

hvari den svenska sjukkasserörelsen står till vissa af vår tids mera

framträdande samhällsrörelser, en af denna rörelses svagaste sidor.

På detta sätt kommer nämligen sjukkasseverksamheten att påverkas af

förhållanden och intressen, som äro för densamma fullkomligt främmande,

och som i många fall äro ägnade att direkt motverka dess

ändamål. Och å andra sidan bidrager nämnda förhållande i viss mån

till att splittra sjukkasseverksamheten och hindrar dess lokala koncentration.

Att i och genom villkoren för statsbidrags beviljande söka helt

och hållet förhindra här berörda sammankoppling torde emellertid så

mycket mindre kunna ifrågasättas, som sjukkasserörelsen i vårt land

för sin utveckling till stor del har att tacka just nämnda samband med

andra folkrörelser. Det förhållande, att eu sjukkassa gjort sig i här

s. 102 Kontrollera mot PDF

Förbud för

statsunderstödd

sjukkassa

att

fordra medlemskap

i

annan förening

eller

sammanslutning.

102 Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

antydda riktning sluten, torde därför icke i och för sig utgöra tillräckligt

skäl att vägra densamma statens understöd. Endast för den

händelse en kassa i detta hänseende tillämpar alldeles obefogade eller

ur sjukförsäkringens synpunkt alltför obilliga bestämmelser, torde en

dylik förvägran vara på sin plats.

Det förekommer ej så sällan, att inträde i eu sjukkassa enligt

stadgarna är medgifvet endast för personer, tillhörande viss förening

eller viss sammanslutning. Bestämmelsen ifråga innebär själfklart, att

medlemskapet i sjukkassan blir beroende af medlemskapet i föreningen

eller sammanslutningen och att följaktligen det förra går förloradt

samtidigt med det senare.

Någon meningsskiljaktighet torde icke råda därom, att icke ett

dylikt förhållande är att betrakta såsom från sjukkasseverksamhetens

egen synpunkt fullständigt obefogadt och olämpligt. Möjligheten att

vinna inträde i och fortfarande tillhöra sjukkasserörelsen blir nämligen

på detta sätt beroende af omständigheter, som äro främmande för denna

rörelses eget ändamål och upjigifter. Ett dylikt förhållande måste

förefalla så mycket orimligare, då man tager i betraktande, att icke

samtliga ledamöter i den ursprungliga föreningen eller ens majoriteten

af densamma behöfva tillhöra sjukkassan och att följaktligen vitala intressen,

som beröra den senare, kunna afgöras af personer, som icke

en gång såsom medlemmar tillhöra sjukkassan. Det är tydligt, att eu

sådan sjukkassa endast till namnet är att anse såsom ett själfständigt

rättssubjekt.

Hvad särskildt beträffar den viktiga punkten om medlems uteslutning

ur kassan, vill det, ifråga om sjukkassor af här antydd art, synas,

som om reglerna härför icke ens behöfde i stadgarna närmare angifvas.

Ty visserligen har kollegium i sitt underdåniga utlåtande den 29 oktober

detta år påyrkat sådant tillägg till den i 6 § 5 punkten i lagförslaget

gifna bestämmelsen, att sjukkassas stadgar skola angifva bland

annat äfven villkoren för afgång ur kassan. Ifrågasättas kan emellertid,

om det icke desto mindre i föreliggande fall blefve tillräckligt

att, på sätt som skett enligt nu gällande lagstiftning i ämnet, i sjukkassans

stadgar angifva, att utträde ur den ursprungliga föreningen

eller sammanslutningen också medför utträde ur kassan.

Med stöd af hvad sålunda anförts, vill kollegium för sin del uttala

sig för sådant villkor för statens understöd åt sjukkasseverksamheten,

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

att dylikt understöd icke må tillerkännas sjukkassa, som i sina stadgar

såsom villkor för medlemskap, direkt eller indirekt, uppställt fordran på

medlemskap i annan förening eller sammanslutning.

En undersökning ur föreliggande synpunkt af de vid 1907 års

utgång registrerade sjukkassornas stadgar, som af kollegium för ändamålet

företagits, har gifvit vid handen, att vid nämnda tidpunkt inalles

257 kassor med sammanlagdt 41,011 ledamöter med afseende på rätten

att tillhöra kassan tillämpade bestämmelser af här angifven art. I förhållande

till hela antalet samtidigt registrerade sjukkassor utgjorde

förstnämnda kassor omkring 11 procent, medan deras medlemsantal

endast utgjorde 7,5 procent af samtliga sjukkassors medlemsstock. Med

afseende åter på arten af den sammanslutning, till hvilken sjukkassan

i hvarje fall var anknuten, fördelade sig här berörda sjukkassor sålunda,

att 52 med 15,794 medlemmar tillhörde fackföreningar eller fackförbund,

104 med 9,857 medlemmar nykterhetsföreningar, 37 med 4,218

medlemmar handtverks- eller yrkesföreningar, 20 med 2,176 medlemmar

religiösa föreningar samt 44 med 8,966 medlemmar föreningar

eller sammanslutningar af annan natur.

Beträffande räckvidden af det här uppställda förbehållet tillåter

sig kollegium i öfrig! anföra följande.

Bestämmelsen ifråga afser gifvetvis icke att drabba slutenheten

inom sjukkasserörelsen i och för sig, utan endast den form däraf, som

gör sjukkassan till ett osjälfständigt bihang till sammanslutningar, som

i öfrigt fullfölja helt andra ändamål. Den lägger intet hinder i vägen

för, att statsbidrag tillerkännes en sjukkassa, som af sina medlemmar

fordrar, att de skola intaga en viss ståndpunkt i religiöst, politiskt

eller socialt hänseende, men den förutsätter, att kassan skall vara en

fullt fristående och själfständig bildning. Hvad särskilt beträffar förhållandet

till den inom det svenska sjukkasseväsendet så starkt framträdande

nykterhetsrörelsen, skulle visserligen en bestämmelse af här

anförd art göra, att statsbidrag icke kunde erhållas af sjukkassa, hvilken

såsom villkor för inträde uppställde fordran på medlemskap i viss

nykterhetsorganisation. Däremot skulle dylikt understöd alltjämt tillkomma

sjukkassor, hvilka, såsom exempelvis fallet är med våra båda

till medlemsantalet största sjukkassor, nämligen Nykterhetsfolkets sjukkassa

(med 43,127 medlemmar) och Nykterhetsvännernas allmänna

sjuk- och begrafningskassa (med 21,728 medlemmar), af sina medlemmar

fordra iakttagande af absolut nykterhet.

Den invändning synes visserligen kunna göras mot en bestämmelse,

sådan som den här ifrågasatta, att dess betydelse i verkligheten skulle

blifva mycket ringa. För att åt en sjukkassa, som i verkligheten vore

s. 104 Kontrollera mot PDF

Förbud för

statsunderstödd

sjukkassa

att utesluta

medlem,

som viss tid

tillhört kassan.

104 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

afsedd endast för medlemmer i en viss förening- eller sammanslutning-,

ändock förskaffa statsbidrag, skulle det nämligen endast erfordras, att

villkoren för medlemskap i kassan formulerades på enahanda sätt som

gällde ifråga om föreningen eller sammanslutningen. Och äfven dessförutan

läte sig i öfrigt en dylik slutenhet utan svårighet genomföra,

då ju en frivillig sjukkassa i och med invalsrätten själf har i sin makt

att bestämma öfver sin sammansättning.

Häremot må först och främst framhållas, att enligt den formulering,

som gifvits åt sagda villkor, äfven en indirekt fordran på medlemskap

i annan förening eller sammanslutning skulle utestänga sjukkassa från

rätten till statsbidrag. Och bortsedt härifrån skulle i allt fall åtminstone

den formella oegentligheten vara undanröjd, att en sjukkassas

sammansättning bestämdes efter grunder, öfver hvilka den själf icke

ägde något som helst afgörande.

Såsom redan i det föregående framhållits, "berör det af kollegium

bär framställda förslaget icke slutenheten inom den svenska sjukkasserörelsen

i och för sig, utan skulle sålunda, med här berörda undantag,

för framtiden liksom enligt nu gällande lagstiftning äfven slutna kassor

vara berättigade till erhållande af statsbidrag. Fortfarande liksom

hittills skulle icke blott inträde utan äfven det fortsatta medlemskapet

i en af staten understödd sjukkassa kunna göras beroende exempelvis

af vederbörandes lefnadsställning, yrke eller anställning, af hans ståndpunkt

till vissa religiösa, politiska eller sociala rörelser eller åskådningar

o. s. v.

Redan den omständigheten, att en af staten understödd sjukkasserörelse,

med uppgift att ersätta en verklig, social sjukförsäkring, skulle

äga i sin makt att för rätt till inträde uppställa fordran på dylika eller

liknande kvalifikationer, kan icke annat än väcka allvarliga betänkligheter.

Härigenom kommer nämligen att från delaktighet i denna rörelse

faktiskt utestängas en hel mängd personer, för hvilka försäkringi

sjukkassa eljest vore i hög grad önskvärd. Af ännu större räckvidd

blir emellertid här berörda omständighet, därigenom att, såsom ofvan

anförts, samma betingelser äfven skulle gälla för ett fortsatt medlemskap

i dylika kassor, och sålunda härigenom en otvetydig rättsgrund

föreligga för att från den statsunderstödda sjukförsäkringens förmåner

utesluta personer af orsaker, som alldeles icke hade med sjukkasseverksamheten

såsom sådan att göra, och oaktadt vederbörande i öfrigt i

allo fullgjort sina skyldigheter till kassan. Särskild! ifråga om personer,

som vid tidpunkten för uteslutningen nått den ålder, att inträde i

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

annan kassa icke längre stode dem öppet, måste naturligtvis ett dylikt

medgifvande te sig såsom ur samhällelig synpunkt i hög grad obefogadt

och olämpligt.

Alldeles obegränsad är likväl icke sjukkassornas rätt att göra sig

i sistberörda hänseende slutna. I 11 § af det af de sakkunnige utarbetade

förslaget till ny sjukkasselag finnes sålunda bland annat föreskrifvet,

att i sjukkassas stadgar ej må upptagas bestämmelse, som innebär

rätt att ur kassan utesluta medlem, hvilken tillhört kassan tio år eller,

där han uppnått 45 års ålder, fem år, på grund däraf att han lämnat

visst yrke eller viss anställning. Detta innebär sålunda, att sjukkassa,

som vill åt sig förbehålla rätt att äfven under här angifna förutsättningar

kunna utesluta medlem, icke skulle kunna blifva såsom sådan

registrerad och följaktligen icke heller förvärfva rättssubjektivitet.

Ett dylikt stadgande måste uppenbarligen betraktas såsom ett

ganska betydlikt ingrepp i den svenska sjukkasserörelsens egenskap

af frivillighet och är så mycket märkligare, som det härvidlag för resp.

sjukkassor kan blifva fråga om reella olägenheter. På detta sätt kan

nämligen exempelvis en }Trkes- eller fabrikskassa med relativt mycket

ringa sjukrisk nödgas såsom medlemmar bibehålla personer, som öfvergått

till andra yrken eller anställningar med väsentligt större dylik risk,

utan att, på grund af det i 3:dje stycket i samma § meddelade förbudet,

härför kunna pålägga dem andra eller högre avgifter. Icke desto

mindre måste emellertid ett stadgande af här berörda art anses fullt

berättigadt och ur sjukförsäkringssynpunkt synnerligen påkalladt. Att

i detta hänsende gå ännu längre och ytterligare kringskära sjukkassornas

beslutanderätt, skulle dock onekligen hafva alltför mycket stått i

strid mot föreliggande lagstiftnings grundkaraktär och dess ändamål

att reglera en på frivillighet grundad själfhjälps verksamhet.

Helt annorlunda ställer sig emellertid förhållandet, då det blir fråga

om sjukkasserörelsen såsom en af staten understödd och uppmuntrad

verksamhet. Utan att träda sjukkassornas själfbestämningsrätt för nära

synes man härvid kunna gå åtminstone så långt, att man från rätten

till dylikt understöd utestänger sådana kassor, som i sina stadgar upptagit

bestämmelser, som göra det möjligt att ur kassan utesluta medlem,

som uppnått den i ofvan åberopade 11 § i sjukkasselagen stadgade

medlems- eller lefnadsålder, af andra grunder, än att han genom

lämnandet af falska uppgifter eller annorledes svikligen förfarit mot

kassan, eller icke behörigen fullgjort sina skyldigheter mot densamma,

eller slutligen genom laga kraftvunnen dom förklarats medborgerligt

förtroende förlustig.

Bill. till Riksd. Prof, 1910. 1 Sami. 1 A/d. 153 Höft.

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

I hvad mån ett dylikt villkor skulle utestänga sjukkassorna från

rätten till statsbidrag, torde i hufvudsak komma att bero därpå, huruvida

de jämförelsevis ganska talrika sjukkassor, som bildats bland anhängare

till vissa religiösa, politiska eller sociala åskådningar, skulle

visa nog fördomsfrihet att bland sig tolerera medlemmar, som i dessa

hänseenden förändrat ståndpunkt, sedan de redan uppnått den ålder

såsom medlem eller till lefnadsåren, att en uteslutning icke längre

kunde komma ifråga. Under förutsättning att de sakkunnige hafva rätt

i sitt i motiveringen till 11 § i sjukkasselagen gjorda uttalande om

»den insikt om ock ansvarskänsla inför sjukkasseverksamhetens samhälleliga

ändamål, som må erkännas hafva allt starkare kommit till

synes inom denna verksamhet», torde det antagande icke få anses alltför

orimligt, att sjukkassorna i gemen skulle böja sig för ett villkor,

rörande hvars rättvisa och billighet åtminstone ur sjukförsäkringens

egen synpunkt någon tvekan icke synes kunna råda.

Det torde visserligen kunna invändas, att ett förbud för sjukkassorna

att under andra än de här ofvan närmare angifna förutsätt''

ningarna utesluta en medlem, icke blott skulle beröra den formella rätten

för en sjukkassa att vara i visst hänseende sluten, utan äfven skulle

blifva af materiell betydelse, i det att eu förändrad ståndpunkt med

hänsyn till den norm, efter hvilken sjukkassan gjort sig sluten, äfven

kunde komma att innebära en förändrad sjuk- eller dödlighetsrisk. Så

t. ex. torde man kunna förvänta, att från de sjukkassors sida, som af

sina medlemmar fordra absolut nykterhet beträffande det här ifrågasatta

villkoret för statsbidrags beviljande, kommer att göras gällande,

att de på detta sätt skulle tvingas att, ifråga om personer, som brutit

sitt nykterhetslöfte och härigenom utsatte sig för större sjuklighet,

ikläda sig väsentligt högre risker än beträffande de personer, som fortfarande

uppfyllde medlemsvillkoren.

Gentemot en dylik invändning tillåter sig kollegium först och

främst framhålla, att sjuklighetsförhållandena, hvad vårt land beträffar,

äro alltför litet utforskade, för att det skulle vara möjligt att något så

när bedöma, i hvilken mån den sjukkassorna åliggande risken under

ofvan angifna förutsättning skulle ökas. Härtill kan vidare läggas,

hvad särskildt beträffar sådana kassor af bär omhandlade natur, som i

sig upptaga personer tillhörande alla samhällsklasser och yrken, att

medlemmarna äfven på annat sätt än genom förändrad ställning i nykterhetsfrågan

kunna åsamka kassan väsentligt försämrade risker — såsom

exempelvis genom förändring af yrke eller anställning — utan att

af dylik anledning uteslutning ur kassan i stadgarna ifrågasättes.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition N:o 202.

Skulle det emellertid verkligen i något fall kunna visas, att en

sjukkassa i och för medlemmar, hvilka kassan för erhållande af statsbidrag

måste bibehålla såsom sådana, oaktadt de icke i öfrigt uppfylla

medlemsvillkoren, nödgas ikläda sig ökad risk, så gifver det nu utarbetade

förslaget till ny sjukkasselag, därest detsamma i berörda hänseende

varder i oförändradt skick antaget, den utvägen, att för dylika

medlemmar fastställa särskilda, förhöjda utgifter. Det i 11 § 3:dje

stycket af nämnda lagförslag för sjukkassa meddelade förbudet att förrätt

att kvarstå i kassan bestämma andra eller högre utgifter eller eljest

uppställa andra villkor än som i allmänhet skola gälla för kassans medlemmar,

afser nämligen endast sådana fall, då något till uteslutning berättigande

förhållande icke föreligger. Där åter detta är händelsen, är

det följaktligen sjukkassa obetaget att för dylika fall föreskrifva särskilda

afgrifter eller villkor. Att en olikhet medlemmarna emellan i afseende

på sjukdoms- eller dödsfallsrisk skall kunna föranleda till olikhet

i afgifterna, har ju också i lagförslaget uttryckligen medgifvits (20 §,

2:dra stycket).

Tydligt är emellertid, att det sålunda för sjukkassa gjorda medgifvandet

icke bör få missbrukas därhän, att härigenom i verkligheten

skapas ett maskeradt tvång till afgång. Det ligger i sakens natur och

bär äfven uttalats i de sakkunniges motivering till här sist åberopade

paragraf i lagförslaget, att det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att

i föreliggande hänseende noggrant pröfva kassans stadgar. Befinnes

det härvid, att kassan för här berörda tillfällen föreskrifvit alltför höga

eller eljest obefogade afgifter, och sker ej rättelse härutinnan, kommer

detta följaktligen att medföra, att registrering vägras dylik kassa.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, får kollegium ytterligare

hemställa om sådant villkor för statens understödjande af sjukkasseverksamheten,

att statsbidrag ej må tillerkännas sjukkassa, som i sina

stadgar upptagit bestämmelser, som göra det möjligt att ur kassan utesluta

medlem, hvilken tillhört kassan tio av eller, där lian uppnätt 45 ars ålder,

fem år, af annan grund, än att han genom lämnandet af falska uppgifter

eller eljest svikligen förfarit mot kassan, eller icke behörigen fullgjort sina

skyldigheter till densamma, eller slutligen genom laga kraftvunnen dom förklarats

medborgerligt förtroende förlustig.

Det har icke undgått kollegii uppmärksamket, att, äfven med här

angifna förbehåll, den statsunderstödda sjukkasseverksamheten i vårt

land skulle bibehålla en ur samhällelig synpunkt sedt alltför hög grad

af slutenhet. Det har dock icke synts kollegium rådlig^ att, med bibe
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Eventuellt

förbud för

sjukkassa att i

stadgarna

upptaga andra

obehöriga bestämmelser.

108 Klingl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 202.

hållande af sjukkasserörelsens grundval af frivillighet, i detta hänseende

gå längre än här skett. Det är ock att hoppas, att denna rörelse, i

samma mån som den nya lagstiftningens fördelar börja skönjas, mer

och mer skall komma till insikt om olämpligheten af att ifråga om

den frivilliga sjukförsäkringen anlägga alltför trånga och ensidiga synpunkter.

De olägenheter, som med hänsyn till kassornas slutenhet vidlåda

en afsevärd del af den svenska sjukkasseröreisen, skulle dessutom till

stor del neutraliseras, därest det af kollegium i utlåtandet den 29 oktober

detta år väckta förslaget om upprättandet för vårt lands vidkommande

af offentliga, lokala sjukkassor kommer att vinna Kungl. Maj:ts

beaktande och en lagstiftning härom är att för framtiden emotse. Redan

blotta möjligheten att upprätta en dylik sjukkassa skulle helt säkert

särskildt på orter, där rekryteringsmöjligheterna äro relativt fåtaliga,

förmå de frivilliga sjukkassorna att afstå från alla olämpliga

isoleringstendenser.

Äfven i andra hänseenden än de här ofvan anförda låter det sig

ju tänka, att sjukkassa i sina stadgar upptagit bestämmelser, som böra

göra densamma obehörig att komma i åtnjutande af statsbidrag. I betraktande

däraf att arten och formerna för sjukkassornas verksamhet

blifvit i lagen noggrant reglerade, och då stadgarna i hvarje fall i och

för registreringen skola af tillsynsmyndigheten granskas, torde det dock

kunna antagas, att dylika obehöriga bestämmelser endast mera undantagsvis

skola komma till användning och, i förekommande fall, genom

ingripande från nämnda myndighets sida godvilligt rättas. Att åter på

lagstiftningens väg söka förebygga användandet i sjukkassornas stadgar

af dylika bestämmelser skulle endast kunna ske genom ett i allmänna

ordalag hållet, med hänsyn till tillämpningen osäkert förbud. Under

sådana förhållanden vill det synas kollegium, som om det vore bättre

att vid fastställandet af villkoren för statens understöd åt sjukkasseverksamheten

helt och hållet bortse från här berörda eventualitet.

Skulle åter ett dylikt generellt förbud i allt fall anses erforderligt,

torde detsamma böra så formuleras, att förbehåll ifråga om statsunderstödet

göres för sjukkassor, som i sina stadgar upptagit bestämmelser,

som pröfvas direkt strida mot den frivilliga sjukkasseverksamhetens ändamål

och samhällsuppgifter. Man torde nämligen icke kunna i detta hänseende

gå så långt som att fordra, att kassornas stadgar ej skulle få

strida mot sjukförsäkringens egna ändamål och uppgifter. En dylik

fordran måste tillbakavisas redan af den grund, att föreliggande lag
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 202.

stiftning med hänsyn till sjukkasserörelsens grundval af frivillighet i

öfrigt måste godkänna åtskilliga bestämmelser, som i betänklig grad

strida mot ändamålet med en allmän sjukförsäkring.

Enligt de af de sakkunnige föreslagna nya grunderna skulle, efter De nya grandet

registrering skett enligt den nya lagen, statsbidrag kunna tilldelas stadtsbidragets

sjukkassa och fortsättningssjukkassa med beräknande.

a) en krona för hvarje medlem i sjukkassa och 35 dre för i fortsättning

ssjukkassa sjukhjäIpsberättigad;

b) 25 öre för hvarje sjukdag söndagar oräknade, för hvilken under

näst föregående år eller del däraf, som kassan varit registrerad, vare

sig efter nu gällande eller ny lag, kontant sjukhjälp af minst en krona

utgått eller värd å sjukhus bekostats, dock för sjukkassa minst 50 öre

och högst 2 kronor samt för fortsättningskassa högst 50 öre, allt per

medlem, och

c) med en fjärdedel af de utgifter, som kassa under nästföregående

år eller del däraf, som kassan varit registrerad, vare sig efter nu gällande

eller ny lag, fått vidkännas för läkarvård och läkemedel åt sina

medlemmar.

Med afseende på sättet för statsbidragets beräknande hafva vidare

föreslagits detaljerade bestämmelser, innefattande i hufvudsak, att statsbidraget

skall utgå efter förhållandena den 31 december nästföregående

år, samt att dylikt bidrag icke får utgå för medlemmar, hvilka tillförsäkrats

en kontant sjukhjälp, öfverstigande 4 kronor per söckendag.

Slutligen har i sammanhang härmed ansetts böra, utom hvad i det

föregående anförts rörande kassor, som i sina stadgar upptagit obehöriga

bestämmelser, föreskrifvas:

att statsbidraget må användas allenast för enahanda ändamål, som

de fasta medlemsafgifter, hvilka enligt 20 § i lagförslaget skola af sjukkassa

och fortsättningssjukkassa upptagas;

att, om sjukkassa meddelar bagrafningshjälp till belopp, öfverstigande

200 kronor, statsbidraget skall odeladt, användas för sjukkasseverksamheten;
att

fortsättningskassa, som upprättats endast för medlemmar af en

viss sjukkassa, icke äger bekomma statsbidrag, som utgår efter antalet

i kassan sjukhjälpsberättigade; samt

att fortsättningssjukkassa, hvilken tidigare uppburit statsbidrag

enligt nu gällande grunder, och som efter de nya grunderna icke skulle

äga bekomma ett belopp af lika storlek som efter nu gällande grunder,

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Statsbidragets

fasta del.

ändock må, för högst tre år, efter det kassan blifvit registrerad enligt

ny lag, kunna tilldelas statsbidrag till sistnämnda belopp.

Då de bestämmelser rörande statens understödjande af sjukkasseverksamheten,

som af de sakkunnige i föreliggande P. M. framlagts,

synas kollegium hvila på riktiga förutsättningar och i det stora hela

på ett lyckligt sätt lösa denna fråga, anser kollegium sig, med frånträdande

af den i kollegii ofvan åberopade underdåniga utlåtande den

8 september 1906 i detta hänseende intagna ståndpunkten, böra i hufvudsak

tillstyrka, hvad de sakkunnige härutinnan föreslagit. Enär likväl

de sakkunnige ifråga om det af kollegium vid ofvannämnda tillfälle

föreslagna sättet för statsbidragets beräknande eller efter ett

belopp, motsvarande två dagars sjukhjälp för hvarje medlem, bl. a.

anfört, att i hvarje fall ett maximum för statsunderstödet borde fastställas,

anser sig kollegium böra framhålla, att invändningen ifråga tydligen

beror på ett förbiseende. I det vid berörda underdåniga utlåtande

fogade tjänstememorialet har nämligen upprepade gånger uttryckligen

betonats, att vid ett beräkningssätt, sådant som det där föreslagna,

eu begränsning uppåt af statsbidraget i hvarje fall vore nödvändig.

I öfrigt har de sakkunniges förslag föranledt till följande erinringar

från kollegii sida.

Såsom af ofvanstående redogörelse framgår, skulle enligt de sakkunniges

förslag statsbidraget till sjukkassorna sönderfalla i tvänne

hufvudbeståndsdelar, nämligen dels ett bestämdt, efter medlemsantalet

normeradt belopp, af kollegium i det följande för korthetens skull benämndt

statsbidragets fasta deloch dels ett föränderligt, med hänsyn

till kassans prestationer växlande belopp, i det följande kalladt statsbidragets

rörliga dd. I

I förstnämnda hänseende skulle understödet utgå med en krona

för hvarje medlem i sjukkassa och med 35 öre för hvarje (sjukhjälpsberättigad)

medlem i fortsättningssjukkassa, dock att dylikt bidrag icke

skulle tillkomma fortsättningssjukkassa, som upprättats allenast för medlemmar

af en viss sjukkassa. Detta senare förbehåll har af de sakkunnige

i hufvudsak motiverats därmed, att det icke furmes någon anledning

för staten att uppmuntra tillkomsten af dylika kassor, hvilkas

uppgift gifvetvis lika väl och sannolikt med mindre kostnader kunde

fyllas genom en utsträckning af sjukhjälpstiden i primärkassorna.

Enligt kollegii mening kan emellertid, hvad de sakkunnige sålunda

anfört, med fullt fog åberopas gentemot ett beviljande i hvarje fall åt

fortsättningssjukkassa af här omhandlade del af statsbidraget. Med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 202.

in

allt erkännande åt de sträfvanden, som tagit sig uttryck i bildandet af

dessa kassor, kan dock kollegium icke finna annat, än att deras fortvaro

och fortsatta utveckling i längden kan komma att utgöra ett hinder

för ett fullt rationellt ordnande af sjukkasseverksamheten. Gifvet

är också, att det måste anses ändamålsenligare och bättre för såväl

sjukkasseverksamheten som den enskilda sjukkassemedlemmen, om sjukförsäkring-en,

i förekommande fall, regleras genom en enda i stället för

tvänne olika kassor. I och för sig synes dessutom den nu planerade

sjukkasselagstiftningen, framför allt genom höjandet af sjukkassornas

prestationer, vara ägnadt att i viss mån minska behofvet af fortsättningssjukkassor.

Ett godtagande åter af ofvanstående förslag om statsbidrag åt

fortsättningssjukkassorna skulle otvifvelaktigt verka i rakt motsatt riktning

och direkt befordra uppkomsten af fortsättningskassor, i all synnerhet

som bidraget ifråga blifvit jämförelsevis alltför högt tilltaget.

Såsom redan i det föregående framhållits, hafva nämligen de sakkunnige

utgått från den förutsättning, att det fasta statsbidraget borde

utgå med ett belopp, ungefär sammanfallande med den i genomsnitt på

hvarje medlem belöpande andelen af förvaltningskostnaderna, en andel,

som vidkommande sjukkassorna i gemen af de sakkunnige beräknats

till en krona. Hvad åter beträffar samma kostnader för fortsättningssjukkassorna,

hafva dessa af de sakkunnige ansetts kunna sättas till

högst 1 io af dem i en vanlig sjukkassa, eu proportion, som sålunda

endast skulle berättiga sådan kassa till ett förvaltninarsbidras: af hög-st

10 öre per medlem.

Såsom skäl för ett gynnande, på sätt som skett, af fortsättningssjukkassorna

hafva de sakkunnige i hufvudsak anfört, att det synts

nödvändigt att förebygga, att icke dessa kassor enligt de nya grunderna

skulle komma att erhålla ett, åtminstone i allmänhet, lägre bidrag

än det nuvarande. Såsom en konsekvens häraf hafva de sakkunnige

vidare, enligt hvad redan i det föregående framhållits, föreslagit, att

fortsättningssjukkassa, hvilken tidigare uppburit statsbidrag och enligt

de nya grunderna icke skulle äga att i dylikt bidrag bekomma likastort

belopp som förut, dock skulle kunna för en tid af högst tre år

efter den nya registreringen bekomma minst samma belopp, som den

skolat uppbära enligt nu gällande grunder.

De sakkunniges förslag i denna punkt synes ytterst bottna i den

åsikt, att de nuvarande sjukkassorna skulle kunna med något slags

berättigande göra anspråk på att äfven under eu ny tingens ordning

varda tillerkända lika stort statsbidrag som förut. En dylik åsikt kan

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 202.

dock kollegium icke för sin del obetingadt biträda. Att staten icke

utan synnerligen tvingande skäl — såsom exempelvis införandet af

obligatorisk sjukförsäkring — skulle kunna indraga eller minska det

för närvarande till den frivilliga sjukkasserörelsen utgående anslaget,

därom lärer icke någon tvekan kunna råda. Men detta understöd bör

enligt kollegii mening betraktas såsom lämnadt åt den svenska sjukkasserörelsen

i sin helhet och icke åt de särskilda sjukkassorna. Skulle

därför ett mera rationellt ordnande af denna rörelse i sina konsekvenser

kräfva nya bestämmelser för statsunderstödets utgående, kan enligt

kollegii åsikt härvid icke någon hufvudsaklig hänsyn tagas till den

eventuella minskning, som skulle drabba eu eller annan enskild kassa.

Att för fortsättningssjukkassorna statsbidraget enligt den nya ordningen

skulle komma att i vissa fall utgå med lägre belopp än hittills,

beror i öfrigt därpå, att dessa kassor för närvarande uppbära ett proportionsvis

alltför högt förvaltningsbidrag. Medan nämligen fortsättningssjukkassornas

förvaltningskostnader, enligt hvad ofvan anförts, icke

kunna'' uppskattas till mer än högst 1 io af de egentliga sjukkassornas,

och deras sjukhjälpskostnader af de sakkunnige beräknats till endast

1/4 å Vo af dessa senare kassors, åtnjuta dock fortsättningskassorna

samma bidrag af statsmedel som de vanliga sjukkassorna. Såsom bevis

på den gynnade ställning, fortsättningssjukkassorna till följd häraf

intaga, må anföras, att, medan förvaltningsbidraget, enligt af de sakkunnige

verkställda beräkningar, kan anses representera c:a 10 %

af de vanliga kassornas normala utgifter, täckte under år 1908 statsbidraget

något mer än V t af utgifterna inom de kassor tillsammantagna,

som hittills för detta år uppburit statsbidrag och icke bildats på det

sätt, att fast statsbidrag enligt de nya grunderna icke skulle hafva till

dem utgått. Bland de särskilda hithörande kassorna fanns det, åter en,

för hvilken samma bidrag utgjorde c:a 93 % af utgifterna, och en

annan, där samma bidrag öfversteg utgifternas totalbelopp med nära

32 %.

Enligt kollegii åsikt finnes det ingen som helst anledning att äfven

för framtiden upprätthålla ''en dylik oegentlighet och åt fortsättningssjukkassorna

bibehålla denna särskildt gynnade ställning. Att för dessa

kassors vidkommande helt och hållet indraga det fasta statsbidraget

skulle emellertid, om också teoretiskt befogadt, dock måhända vara att

gå alltför långt. Lämpligast synes därför kollegium vara att låta fortsättningssjukkassorna

erhålla statsbidrag enligt alldeles samma grunder

som öfriga sjukkassor och sålunda ifråga om föreliggande del åt stats
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

113

bidraget endast tillerkänna dem ett understöd, motsvarande beloppet af

deras sannolika förvaltningskostnader.

Den invändning, att på detta sätt möjligen en del af de nu existerande

fortsättningssjukkassorna skulle nödgas upphöra med sin verksamhet,

synes icke böra tillmätas alltför stor betydelse. Sammanslutningar

af denna art, som endast kunna uppehållas genom ett relativt

alltför högt statsunderstöd, sakna nämligen i själfva verket existensberättigande.

Där åter verkligt behof och intresse för saken förefinnes,

torde den nya lagstiftningen bereda tillräckliga möjligheter för förvärfvande,

i förekommande fall, af den utsträckta sjukhjälp, för hvilken

fortsättningssjukkassorna äro afsedda.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, får kollegium alltså för sin

del hemställa om sådan ändring, af hvad de sakkunnige i föreliggande

hänseende föreslagit, att dels det förvaltningskostnaderna motsvarande

fixa beloppet måtte för fortsättningssjukkassorna fastställas till 10 öre

för hvarje sjukhjälpsberättigad medlem, dels och att ifråga om statsbidrag

till sådan kassa hänsyn ej måtte tagas till den omständigheten,

att detta bidrag för framtiden möjligen skulle komma att utfalla med

lägre belopp än enligt nu gällande grunder.

Hvad därefter angår den rörliga delen af statsbidraget, som skulle statsbidragets

utgå med hänsyn till den af sjukkassorna under året presterade sjuk- rorhga delhjälpen,

har denna, såsom redan i det föregående framhållits, af de

sakkunnige föreslagits skola utgå med dels 25 öre för hvarje sjukdag,

söndagar oräknade, för hvilken under näst föregående år kontant sjukhjälp

af minst eu krona utgått eller vård å sjukhus bekostats, och dels

en fjärdedel af de utgifter, som kassan under samma tid fått vidkännas

för läkarvård och läkemedel åt sina medlemmar. Någon maximi- eller

minimigräns har icke fastställts beträffande sistnämnda ersättning, men

väl ifråga om den förra. Dylik ersättning skulle nämligen för sjukkassa

uppgå till minst 50 öre och högst 2 kronor samt för fortsättningssjukkassa

till högst 50 öre, allt per år och medlem. Slutligen

har på samma sätt som ifråga om den fasta delen af statsbidraget föreslagits,

att statsbidrag enligt här anförda grunder icke skall utgå för

medlemmar, hvilka tillförsäkrats en kontant sjukhjälp, öfverstigande 4

kronor per söckendag.

Ofvanstående bestämmelser angående statsbidragets beräknande

hafva naturligtvis formulerats med hänsyn till den i lagförslagets 15 §

4:de stycket gifna föreskriften, att sjukkassas minimiprestation skall

utgöra vård å sjukhus eller läkarvård jämte läkemedel eller slutligen

Bill. till JRiksd, Prut. 1010. 1 Sami. 1 Afd. 101 Höft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

visst belopp i penningar, för själfförsörjande medlem ej understigande

en krona per söckendag, äfvensom till den i motiveringen uttalade förutsättningen,

att den första ock sista af dessa prestationer, i stort sedt,

torde ekonomiskt uppväga hvarandra.

Såsom närmare påvisats i kollegii utlåtande den 29 sistlidne oktober,

är emellertid nämnda antagande icke öfverensstämmande med verkliga

förhållandet, utan uppgå kostnaderna för vård å sjukhus i regel

till mindre och ofta till betydligt mindre belopp än en krona per dag.

Ett godkännande af hvad de sakkunnige i detta hänseende föreslagit,

skulle därför leda därhän, att ifråga om kostnaderna för sjukhusvården

staten finge bidraga icke, såsom förutsatts, med högst 1U utan med en

i regel betydligt högre andel, uppgående ofta till lika mycket eller

till och med mera än sjukkassans egna utgifter för ändamålet. En fördel

skulle möjligen detta medföra, nämligen att det vida öfvervägande

antalet sjukdomsfall komme att behandlas å sjukhus. Men det vill

dock synas kollegium, som om fördelen ifråga skulle vara alltför dyrköpt,

i all synnerhet som sjukhusvården i riket i öfvervägande grad

bestrides åt skattemedel, och sålunda det allmänna redan på detta sätt

i betydande grad understödt sjukhjälpsverksamheten. Därest ofvanberörda

stadgande i lagförslaget angående sjukkassor varder i oförändradt

skick antaget, torde därför den ändring böra göras i motsvarande bestämmelser

angående statsbidraget, att ersättning med 25 öre per sjukdag

endast utgår för sådana dagar, för livilka en kontant sjukhjälp af

minst en krona af sjukkassa betalats, men att, då sjukhjälpen utgått i

form af vård å sjukhus, ersättning härför af statsmedel, på sätt som af

de sakkunnige föreslagits beträffande sjukkassas utgifter för läkarvård

och läkemedel, endast lämnas med en fjärdedel.

I utlåtandet den 29 sistlidne oktober har kollegium ifråga om sjukhjälpens

storlek och sättet för dess utgående påyrkat sådan ändring af

lagförslagets bestämmelser, att sjukkassornas minsta prestationer i hvarje

fall skulle sättas till en krona per sjukdag utan hänsyn till dagarnas

egenskap af arbetsdag eller icke, eller, därest ett dylikt stadgande

skulle anses vara för sjukkasserörelsen alltför betungande, att ersättningsskyldigheten

i hvarje fall beräknades per vecka och sålunda, med

bibehållande af förslagets minimigräns, med minst sex kronor, beräknadt

för hel vecka. Med hänsyn till det här ofvan åberopade förhållandet,

att det ekonomiska värdet af sjukhusvården i regel skulle komma

att väsentligt understiga den föreslagna kontanta sjukhjäipens minimibelopp,

har kollegium vidare förordat sådant tillägg till ifrågavarande

bestämmelse i lagförslagets 15 § 4:de stycket, att, därest kostnaden för

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

vård å sjukhus eller läkarvård jämte läkemedel icke skulle uppgå till

ett belopp, motsvarande den föreslagna kontanta sjukhjälpen, skillnaden

mellan dessa båda summor skulle tillfalla den sjuke medlemmen.

Kollega förstnämnda yrkande torde endast i så måtto behöfva föranleda

till ändring i bestämmelserna angående sättet för statsbidragets

beräknande, att, därest sjukkassornas minsta ersättning i lagen fastställes

till 6 kronor per vecka, statens bidrag bestämmes att utgå

efter ett belopp af 1 krona 50 öre för hvarje vecka, för hvilken under

nästföregående år eller del däraf, som kassan varit registrerad, kontant

sjukbjälp af minst 6 kronor utbetalts. Därest åter den bestämmelse

kommer att i lagen införas, att sjukhjälpen skall utgå med minst 1

krona per dag och sålunda för såväl socken- som sön- och helgdagar,

kan den af de sakkunnige formulerade bestämmelsen angående statsbidraget

i föreliggande hänseende bibehållas med endast den förändring,

att orden »söndagar oräknade» utgå. Ett fastställande på sistnämnda

sätt af sjukkassornas minsta prestationer torde dessutom böra föranleda

därtill, att den af de sakkunnige i föreliggande hänseende föreslagna

maximigränsen för det rörliga statsbidraget, eller 2 kronor per år och

medlem, får vidkännas en motsvarande förhöjning och sålunda sättas

till 2 kronor 33 öre per år och medlem.

Hvad slutligen beträffar yrkandet, att sjukkassornas minsta prestationer

under alla händelser, äfven då understödet utgår i form af sjukhusvård

eller läkarvård och läkemedel, skulle motsvara ett belopp af

6 kronor per hel vecka (eller eventuellt 1 krona per dag), så skulle

med ett dylikt stadgande, bestämmelserna angående den rörliga delen

af statsbidraget kunna i afsevärd grad förenklas. I stället för de af

de sakkunniga föreslagna särskilda bestämmelserna rörande ersättning

i proportion å ena sidan till den kontanta sjukhjälpen (eller sjukhusvården)

och å andra sidan till den af kassan lämnade läkarvården,

skulle det nämligen helt enkelt kunna föreskrifvas, att statsbidraget

utgår med 1 krona 50 öre per hel vecka (eventuellt 25 öre per dag),

hvarunder det i sjukkasselagen föreskrift^ minsta sjukhjälpsbeloppet

utbetalats.

Med afseende på den del af det rörliga statsbidraget, som skulle

utgå i förhållande till sjukkassornas kontanta utgifter för läkarvård

jämte läkemedel, har det väckt kollegii uppmärksamhet, att någon gräns

uppåt för statens understöd i denna form åt sjukkasseverksamheten

icke blifvit i förslaget fastställd. Denna omständighet är af så mycket

större betydelse, som det ju icke finnes någonting, som hindrar, att en

Statsbidrag i

förhållande

till lämnad

läkarvård och

medicin.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

sjukkassa på samma gång lämnar så väl kontant sjukhjälp som läkarvård

jämte läkemedel ock för båda dessa prestationer erhåller bidrag

af statsmedel. Enligt kollega mening finnes det emellertid icke någon

anledning, hvarför staten på detta sätt, till förmån för de i ekonomiskt

hänseende jämförelsevis bättre lottade, skulle medverka till en höjning

af sjukhjälpens belopp.

Ifrågasättas kan emellertid, huruvida det öfver hufvud taget skulle

vara möjligt att ålägga sjukkassorna, att i räkenskaperna särskildt specificera

den del af utgifterna för läkarvård och läkemedel, som erlagts

för medlemmar, som uppburit understöd endast i denna form och sådana,

som därjämte uppburit äfven kontant sjukhjälp. Särskildt inom

sådana sjukkassor, där läkarvården skötes på grund af genom kassan

med en eller flera läkare afslutadt ackord, torde en dylik redovisningmöta

hardt när oöfverstigliga hinder. Därest emellertid den här antydda

utvägen skulle pröfvas vara omöjlig, torde det enda sättet att

undvika här berörda oegentlighet i själfva verket vara att låta förhållandena

i detta hänseende regleras genom fastställandet, på sätt här

nedan angifves, af en maximigräns för den rörliga delen i sin helhet

af statsbidraget.

Såsom redan i det föregående framhållits, hafva gränserna för den

del af statsbidraget, som af de sakkunniga föreslagits skola utgå i förhållande

till den kontanta sjukhjälpen eller sjukhusvården, fastställts

till högst 2 kronor och lägst 50 öre, motsvarande 8 resp. 2 sjukdagar

per år och medlem. Hade förhållandet varit sådant, att de i

15 § sjukkasselagen för sjukhjälpen fastställda trenne alternativen (kontant

sjukhjälp, sjukhusvård eller läkarvård och läkemedel) i ekonomiskt

hänseende uppvägt hvarandra, hade det tydligen varit tillräckligt att

ifråga om statsbidraget föreskrifva, att detsamma skulle, inom ofvan

angifna gränser, utgå med 25 öre för hvarje sjukdag. Härigenom hade

man nämligen vunnit det med ifrågavarande stadgande afsedda syftemålet,

eller att statsbidraget skulle i hvarje fall täcka 7i af sjukkassornas

faktiska utgifter för deras genom lagen föreskrifna minsta prestationer.

Denna grundval bör enligt kollega åsikt icke rubbas genom det

förhållandet, att den genomsnittliga kostnaden för de båda senare af

de här ofvan nämnda alternativen icke låta sig exakt beräknas. Oafsedt

i hvilken form sjukhjälpen utgår, synes densamma sålunda böra

1 sin helhet beräknas inom de här ofvan angifna gränserna af högst

2 kronor och lägst 50 öre per år och medlem.

För vinnande af detta liksom också det här ofvan beträffande kost
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kung!, Maj:ts Nåd. Proposition No 202.

naderna för sjukhusvården anförda ändamålet torde ifråga om sättet

för beräknandet af den rörliga delen af statsbidraget böra stadgas, att

detsamma utgår:

1) med 25 öre för hvarje sjukdag, för hvilken kontant sjukhiälp

af minst 1 krona utbetalats;

2) med eu fjärdedel af de utgifter, som kassan fått vidkännas för

vard a sjukhus eller läkarvård jämte läkemedel åt sina medlemmar;

dock att den enligt ofvanståeude båda mom. utgående ersättningen

må uppgå för sjukkassa till högst 2 kronor och lägst 50 öre och för

fortsättning ssjukkassa till högst 50 öre, allt per år och medlem.

Naturligtvis skulle de i det föregående i anslutning till kollega

utlåtande den 29 oktober framställda olika alternativen äfven i föreliggande

hänseende föranleda till motsvarande förändringar. Särskild!

skulle sålunda ett stadgande, hvarigenom sjukbjälpen fastställdes att

utgå för såväl socken- som sön- och helgdagar, förutsätta, att den bär

angifna maximigränsen för ersättningen af statsmedel undergick en motsvarande

förhöjning. Med bestämmelser af bär ofvan angifna natur

skulle det visserligen vara möjligt för sjukkassor med relativt låg sjukfrekvens,

som ville åt sina medlemmar bereda exempelvis såväl kontant

sj n kli julp . som läkarvård och medicin, att för båda dessa prestationer

erhålla bidrag af statsmedel. Detta skulle dock endast kunna ske i

jämförelsevis mindre omfattning, medan däremot de af de sakkunnige

i detta hänseende föreslagna bestämmelserna för sjukkassorna öppna

den utvägen att göra detta i, snart sagd!, huru stor utsträckning som

helst.

Genom ett stadgande sådant som det af kollegium bär föreslagna

skulle dessutom vinnas den mycket stora fördelen, att omfånget af de

förpliktelser, som staten för ändamålet iklädde sig, kunde på förband

något så. när beräknas. I motsatt fall låter sig detta svårligen göra

då man icke är i stånd att på förhand afgöra, i hvilken omfattning

sjukkassorna för framtiden skola finna med sin fördel förenligt att bestrida

kostnaderna för läkarvård och läkemedel åt sina delägare. Teoretiskt

föreligger ju alltid den möjligheten, att detta skulle blifva regel,

och att sålunda statens utgifter i och för sjukkasseverksamhetens befrämjande

skulle komma att högst betydligt öfverstiga det af de sakkunnige

beräknade.

Härtill kommer slutligen, att ett statsbidrag, på bär angifvet sätt

begiänsadt, åtminstone under nuvarande förhållande torde kunna anses

uppfylla alla rimliga anspråk på understöd från statens sida åt sjukkasseverksamheten.

Statsbidraget i sin helhet skulle nämligen på detta

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsbidragets

användande

för sjukhjälpsverksamheten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 202.

sätt komma att uppgå till lägst 1 krona 50 öre och högst 3 kronor

och, under antagande af en genomsnittlig sjukfrekvens af fem sjukdagar

per år, i genomsnitt till 2 kronor 25 öre, allt per år och medlem.

Enligt de sakkunniges beräkningar skulle den sannolika genomsnittliga

medlemsafgiften per år, efter den nya sjukkasselagens antagande,

kunna uppskattas till 8 kronor 30 öre. En jämförelse mellan

dessa båda siffror gifver vid handen, att ett statsbidrag enligt här angifna

grunder skulle komma att uppgå till i rundt tal 27 % af sjukförsäkringens

bruttopremier. Att gå längre torde icke vara rådligt

med hänsyn särskildt därtill, att den frivilliga sjukkasserörelsen i vårt

land äfven efter ett eventuellt genomförande af de nu planerade reformerna

icke i allo kan anses motsvara fordringarna på en verklig social

sjukförsäkring.

Vid denna beräkning har hänsyn icke tagits till den ofvan anförda

omständigheten, att sjukkassorna skulle kunna erhålla statsbidrag

i förhållande till samtidigt lämnad såväl kontant sjukhjälp som läkarvård

och läkemedel. I samma mån, som detta blir vanligt, kommer naturligtvis

också statsbidraget att stiga samt mer och mer närma sig den

här föreslagna maximigränsen. Till en början torde dock icke denna

omständighet komma att spela någon större roll, i all synnerhet som

kostnaderna icke blott för sjukvård utan äfven för läkarvård och medicin

i många fall torde understiga den föreslagna kontanta sjukhjälpens

minimibelopp. Icke heller har vid ofvanstaende sammanställning mellan

statsbidragets medelbelopp och sjukkassornas bruttopremier afseende

fästs vid den af sjukkassorna utöfvade begrafningshjälpsverksamheten,

då det ju icke ifrågasatts, att staten skulle understödja densamma.

Skulle åter detta anses ändamålsenligt, böra naturligtvis särskilda bestämmelser

härför utarbetas och understödet ställas i förhållande till

den inom kassorna faktiskt förekommande dödligheten. Att åter låta

berörda understöd utgå i form af en ökning af det för sjukhjälpsverksamheten

beräknade bidraget, måste nämligen betraktas såsom principiellt

obefogadt. I

I sitt utlåtande angående förslaget till ny sjukkasselag har kollegium

bland annat påyrkat sådan ändring i de i 20 m. fl. §§ meddelade

begrafningshjälpen berörande föreskrifterna, att det belopp, hvars

öfverskridande skulle medföra skyldighet för sjukkassa att för nämnda

ändamål upptaga, använda och bokföra särskilda afgifter skulle ändras

från 200 till 100 kronor. Såsom en följd häraf föranledes kollegium

att förorda motsvarande ändring i den af de sakkunnige i sammanhang

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 202.

med bestämmelserna om statsbidraget gjorda hemställan. I stället för

att, som de sakkunnige föreslagit, nämnda bidrag skulle odeladt användas

för sjukhjälpsverksamheten, då en sjukkassa meddelar begrafningshjelp

till högre belopp än 200 kronor, borde detta i öfverensstämmelse

med kollega berörda yrkande vara förhållandet, så snart begrafningshjälpen

öfverstiger 100 kronor.

Eu af de svåraste stötestenarna vid ett rationellt ordnande af statens

understöd åt sjukkasserörelsen utgöres otvifvelaktigt af det inom

denna rörelse vidt utbredda s. k. flermedlemskapet, d. v. s. samtidigt medlemskap

i mera än en sjukkassa. Insikten härom och önskan att råda

bot häremot hafva också vunnit allt större utbredning.

Redan på den första sjukkassekonferensen i vårt land i Norrköping

år 1905 framhölls sålunda i den af konferensen i statsbidragsfrågan

antagna resolutionen bland annat, att bestämmelserna rörande statsbidraget

borde så afmattas, att icke mer än en sjukkassa kunde erhålla

bidrag af staten för samma person. Samma förutsättning återfinnes

likaledes i de utlåtanden, som under loppet af år 1906 afgåfvos af såväl

kungl. statskontoret som kollegium öfver de af sjukkassornas centralkommitté

den 29 november 1905 och den 1 augusti 1906 i föreliggande

ämne ingifna underdåniga framställningar. I berörda yttrande, som afgafs

den 8 september 1906, förklarade sig kollegium sålunda visserligen

finna, att den frivilliga sjukkasseverksamheten i riket borde kraftigare

än dittills understödjas af staten, men att härvid, om ock med lämpliga

öfvergångsbestämmelser, såsom oeftergiflig! villkor syntes böra

uppställas bland annat, att en och samma person icke måtte komma i

åtnjutande af statsbidrag inom mer än en sjukkassa.

Äfven de sakkunnige hafva i motiveringen till det i 12 § sjukkasselagen

meddelade förbudet att under samma tid vara medlem af mera

än en sjukkassa, starkt betonat de svårigheter, som vid ett bibehållande

af flermedlemskapet uppstå i och för en rättvis fördelning af

statsbidraget. Bland annat har sålunda med afseende härå framhållits,

att särskild! de personer, som bäst ha råd att tillhöra flera kassor,

blifva flerfaldigt delaktiga af statens bidrag, under det att de mest behöfvande,

hvilkas tillgångar ej medgifva dem att tillhöra mera än en

kassa, i ringare man komma i åtnjutande af statens understöd.

Icke desto mindre hafva de sakkunnige vid uppgörande af föreliggande

förslag till nya grunder för statens understödjande af sjukkasse
-

Statsbidrag

vid Härmedlemskap.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

verksamheten icke tagit någon hänsyn till de flermedlemskap, som vid

tiden för lagens utfärdande förefinnas, och som jämlikt det i 93 § sjukkasselagen

lämnade medgifvandet fortfarande skola äga bestånd äfven

efter kassornas registrering enligt den nya lagen; och innefattar sålunda

de sakkunniges förslag i detta hänseende, att såväl sjukkassa som fortsättningssjukkassa

skall äga att uppbära statsbidrag enligt i förslaget

angifna grunder, oafsedt om kassans medlemmar i större eller mindre

omfattning samtidigt tillhöra och åtnjuta dylikt bidrag äfven inom andra

statsunderstödda sjukkassor.

Såsom skäl till den sålunda intagna ståndpunkten hafva de sakkunnige

i hufvudsak åberopat de synnerligen stora praktiska svårigheter,

som i annat fall skulle uppkomma. Det vore nämligen mycket

vanskligt att utfinna en lämplig princip för fördelningen de särskilda

kassorna emellan af det bidrag, som belöpte sig på en person, som tillhörde

flera kassor. Att dela beloppet mellan kassorna vore hardt när

ogörligt, dels på grund af den tidsödande och invecklade och därför

äfven kostbara procedur, som härför blefve nödvändig, dels ock på grund

af svårigheten att i anseende till den olika art och omfattning, som

ifrågavarande kassors verksamhet säkerligen ofta företedde, rättvist utföra

denna fördelning. Att öfverlämna bidraget till en enda af dessa

kassor stötte också på olägenheter, enär hvarje princip, som härutinnan

gjordes gällande beträffande, hvilken af kassorna skulle få bidraget,

måste bli skäligen godtycklig och komma, säkerligen ofta, att betraktas

såsom orättvis af de kassor, som frånkändes bidrag för dylik medlem.

Lämpligheten af att tillgripa den omständliga apparat, som för ändamålet

skulle kräfvas, torde också kunna ifrågasättas, med hänsyn särskildt

till att densamma efter öfvergångstidens slut, sedan flermedlemskapet

blifvit bragt ur världen, blefve alldeles onödig

Oaktadt kollegium tillfullo inser de svårigheter, som måste blifva

förenade med ett genomförande af grundsatsen om statsbidragets bestämmande

med hänsyn till det verkliga antalet sjukförsäkrade personer,

finner kollegium likväl denna princip så själfklar och af behofvet

påkallad, att kollegium icke för sin del kan tillstyrka, att densamma,

på sätt de sakkunnige föreslagit, under öfvergångstiden helt och hållet

kastas öfver bord.

Såsom framgår af den utredning, som efter Kungl. Maj:ts uppdrag

verkställdes inom kollegium å dess afdelning för arbetsstatistik, har

flermedlemskapet vunnit eu synnerligen stor utbredning inom den svenska

sjukkasserörelsen. Enligt denna utredning, som afsåg förhållandena

vid i906 års utgång, tillhörde sålunda icke mindre än hvar 5:te sjuk
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SOS.

121

försäkrad person i riket mera än en sjukkassa. Under den tid, som

sedan dess förflutit, har emellertid sjukkasserörelsen alltjämt befunnit

sig i en synnerligen liflig utveckling, så att medlemsantalet i de registrerade

sjukkassorna, som den 31 december 1906 utgjorde 490,000, två

år senare stigit till i rundt tal 586,000. Af allt att döma är denna ökning

att i ej ringa grad tillskrifva den möjlighet, som för närvarande

förefinnes att såsom medlem samtidigt tillhöra mer än en sjukkassa.

Härtill kan ytterligare läggas, att den eventualiteten icke synes utesluten,

att en stor mängd personer skola begagna den frist, som föreligger

intill den nya lagens utfärdande, att, medan ännu tillfälle därtill

gifves, söka förvärfva ett äfven under de nya förhållandena giltigt flermedlemskap.

Icke heller kan kollegium för sin del instämma i den af de sakkunnige

i detta sammanhang uttalade förmodan, att med hänsyn särskildt

till den klassindelning af sjukkassorna, hvarom bestämmelser meddelats

i lagförslaget, flermedlemskapet i ej ringa grad skulle komma

att ersättas med ingående i eu högre klass i en enda sjukkassa. Ty

först och främst är det ju ovisst, huruvida klassindelning komme till

stånd just inom den sjukkassa, hvari vederbörande ansåg sig hafva de

största intressena och sålunda helst ville tillhöra. Och vidare torde härvid

i åtskilliga fall äfven det hindret möta, att den från den enda sjukkassan

utgående sjukhjälpen på detta sätt skulle kunna komma att

öfverstiga 4 kronor per söckendag, och sålunda sjukkassan icke för

dylik medlem få räkna sig till godo statsbidrag.

Huruvida flermedlemskapet efter den nya sjukkasselagens ikraftträdande

kommer att i någon högre grad minskas, torde därför vara ganska

osäkert. Men äfven om så skulle blifva förhållandet, torde denna

minskning hufvudsakligen inträda bland de ekonomiskt svagare ställda

elementen inom sjukkasserörelsen, medan däremot de i ekonomiskt hänseende

jämförelsevis mera lyckligt lottade alltjämt torde komma att bibehålla

sina i föreliggande hänseende redan förvärfvade rättigheter. Ett

godkännande på denna punkt af de sakkunniges förslag skulle därför

kunna sägas innebära ett direkt gynnande af dessa senare element och

torde redan af denna grund icke böra komma ifråga.

Genom att låta statsbidraget utgå, oberoende af medlemmarnas

ställning till andra sjukkassor, skulle det allmänna dessutom beröfvas

ett af de kraftigaste medlen i och för flermedlemskapets motarbetande.

Det ligger nämligen i sakens natur, att sjukkassorna härigenom icke

blott icke skulle föranledas att genom lämpliga överenskommelser sinsemellan

söka undanrödja flermedlemskapet, utan att de tvärtom, då ju

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sand. 1 Afl. 153 Höft. Iti

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 202.

statsbidraget till en betydande del fortfarande skulle utgå efter medlemsantalet,

skulle söka att kvarhålla så många som möjligt af sina

medlemmar. Däremot skulle otvifvelaktigt förstnämnda utveckling i

hög grad befrämjas genom ett stadgande, hvarigenom en sjukkassas

statsbidrag reducerades i proportion till medlemmarnas delaktighet i

jämväl andra statsunderstödda sjukkassor. En dylik reduktion skulle

nämligen i många fall innebära så betydande olägenheter, att sjukkassorna

skulle finna med sitt eget intresse förenligt att söka i största

möjliga utsträckning blifva därifrån befriade.

Det är visserligen sant, att, såsom de sakkunnige i motiveringen

framhållit, det härvidlag endast skulle blifva fråga om en öfvergångstid,

då ju efter den nya lagens utfärdande flermedlemskap icke vidare

skulle kunna förvärfvas. Men då denna öfvergångstid i allt fall skulle

sträcka sig öfver en hel mansålder, och då ett godkännande i föreliggande

punkt af de sakkunniges förslag årligen skulle för statsverket

medföra en ökad utgift af sannolikt 100,000-tals kronor, har det dock

synts kollegium, som om nyssnämnda omständighet icke borde hindra

ett försök till frågans lösning.

Tanken på en begränsning af statsbidraget till sjukkassorna med

hänsyn till flermedlemskapet har vid olika tillfällen formulerats på något

olika sätt. Så t. ex. uttryckes nämnda yrkande i den i det föregående

åberopade resolutionen vid sjukkassekonferensen i Norrköping år 1905

på det sätt, att icke mer än en sjukkassa skulle kunna erhålla dylikt

bidrag för samma person. Samma uttryckssätt användes också af statskontoret

i dess likaledes ofvan anförda underdåniga utlåtande den 23

mars 1906, medan däremot kollegium i sitt utlåtande i samma ämne

den 8 september samma år formulerat tanken så, att en och samma

person icke skulle komma i åtnjutande af statsbidrag inom mer än en

sjukkassa. Tydligt är emellertid, att meningen i båda fallen varit

densamma, eller att statsbidraget bör utgå i förhållande till det verkliga

antalet sjuk försäkrade personer och icke till antalet sjukkassemedlemmar
Ett

realiserande af denna tankegång synes, på sätt de sakkunnige

i föreliggande P. M. antydt, kunna ske på i hufvudsak tvänne olika

vägar, nämligen antingen så, att vid de tillfällen, då eu person befinnes

tillhöra två eller flera sjukkassor, statsbidraget oafkortadt tillfaller

endera af kassorna, eller ock så, att statsbidraget i dylika fall efter

vissa grunder fördelas mellan samtliga dessa kassor. I förstnämnda

hänseende synes den enklaste utvägen onekligen vara att, på sätt som

skett i det senast framlagda förslaget till en sjukkasselag för Schweiz,

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

123

tillerkänna statsbidraget åt den sjukkassa, som personen ifråga längst

tillhört. Ett annat sätt vore att låta vederbörande sjukkassemedlem

själf afgöra hvilken kassa, som skulle äga att uppbära det på honom

belöpande statsbidraget. Detta skulle emellertid innebära en stark frestelse

till oärlighet och skulle dessutom förutsätta en högst besvärlig

och tidsödande kontroll. Gentemot båda här anförda utvägar kan dessutom

anföras, att de antagligen skulle föranleda till talrika och synnerligen

svårlösta tvister sjukkassorna emellan, äfvensom att hela saken

skulle betraktas med ovilja och misstro af de sjukkassor, som i dylika

fall frånkändes statsbidraget.

Hvad åter beträffar utvägen att vid förekommande fiermedlemskap

efter vissa grunder fördela statsbidraget mellan de särskilda härvid intresserade

sjukkassorna, så synes densamma vid första ögonblicket innebära

ännu större och ännu mera oöfvervinnerliga svårigheter. Klart

är också, att, om man, såsom de sakkunnige i detta sammanhang synes

hafva förutsatt, härvid anser sig böra eftersträfva en absolut exakt lösning

af problemet, saken måste såsom praktiskt outförbar öfvergifvas.

Enligt kollegii mening är emellertid en dylik fullkomlig lösning alldeles

icke oundgängligen nödig, utan torde man i detta liksom i så många

andra fall mycket väl kunna åtnöjas med ett enklare, om ock mindre

exakt tillvägagångssätt.

Enligt hvad i det föregående påvisats, afser de sakkunniges förslag

till bestämmelser angående statsbidrag åt sjukkasseverksamheten

i främsta rummet att bereda understöd i och för fullgörandet af de i

sjukkasselagen föreskrifna minsta prestationerna. Äfven vid högre sj ukhjälp

än nyssnämnda erhålla kassorna visserligen dylikt understöd, men

då detsamma utgår med fixa belopp, sjunker naturligtvis dess relativa

betydelse, allteftersom sjukhjälpsbeloppet stiger, intill dess bidraget, då

den kontanta sjukhjälpen öfverstiger 4 kronor per söckendag, helt och

hållet bortfaller. Alldeles samma grundsats, som här kommit till användning,

bör enligt kollegii förmenande tillämpas jämväl ifråga om

flermedlemskapet. Eu person, som genom förvärfvandet af medlemskap

i exempelvis tvänne sjukkassor, tillförsäkrat sig en sjukhjälp, som är

dubbelt så stor som den i sjukkasselagen såsom minsta föreskrifna, bör

naturligtvis icke därigenom anses berättigad till högre statsbidrag, än

om samma sjukhjälp uppnåtts inom en enda sjukkassa. Då emellertid

i här antagna fall den ena sjukkassan likaväl som den andra kan anses

uppfylla förutsättningarna för statsbidragets erhållande, synes billigheten

kräfva, att de anses göra detta till hälften hvar och följaktligen också

Statsbidragets

fördelning

mellan kassorna.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 202.

erhålla hälften hvar af nämnda bidrag. På samma sätt torde också

böra förfaras, då flermedlemskapet omfattar tre eller flera kassor, och

sålunda hvarje kassa i dylika fall erhålla V?, eller motsvarande mindre

bråkdel af statsbidraget.

Med afseende på själfva sättet för fördelningen, i förekommande

fall, af statsbidraget de olika sjukkassorna emellan, torde det vara

alldeles öfverflödigt att, på sätt de sakkunnige hafva förutsatt, vid

hvarje tillfälle taga hänsyn till den olika art och omfattning, som de

särskilda sjukkassornas verksamhet sinsemellan företer. En dylik detaljerad

beräkning skulle nämligen endast under den förutsättning kunna

anses vara af behofvet påkallad, att hvarje sjukförsäkrad person för sig

kunde anses vara i och för sin sjukförsäkring berättigad till ett visst,

på förhand bestämbart bidrag af statsmedel. Detta är likväl så långt

ifrån förhållandet, att nämnda bidrag tvärt om till största delen kommer

att stå i beroende af den för hvarje år faktiskt förekommande

sjukligheten inom resp. kassor. Men äfven bortsedt härifrån torde

den praktiska betydelsen af ett dylikt mera exakt beräkningssätt icke

vara öfverdrifvet stor. Den enda faktor, som man, strängt taget, härvid

behöfde taga hänsyn till, vore ju —- eftersom sjukhjälpens storlek

icke inverkar på statsbidraget — sjukhjälpstidens längd inom de särskilda

kassorna. Med hänsyn därtill att den efter den dagliga sjukhjälpen

utgående delen af statsbidraget af de sakkunnige blifvit satt

till lägst 50 öre och högst 2 kronor, hvilka båda yttergränser dock i

endast enstaka undantagsfall komma att nås, torde dock icke ett åtminstone

måttligt öfverskridande af det i sjukkasselagen i detta hänseende

föreskrifna minimum af 90 dagar vara af den betydelse, att det

härigenom skulle konstitueras en mera väsentlig olikhet skilda kassor

emellan med afseende å statsbidragets genomsnittliga belopp.

Under sådana förhållanden finner kollegium för sin del hinder icke

möta för en sådan fördelning, vid flermedlemskap, af statsbidraget resp.

sjukkassor emellan, att för dylika fall till de särskilda kassorna

utbetalas, allteftersom flermedlemskapet berör två, tre, fyra o. s. v.

kassor, allenast Va, Vs, W o. s. v. af det belopp, hvartill statsbidraget,

beräknadt i genomsnitt per medlem, i hvarje särskild kassa uppgår.

Om sålunda — för att genom ett exempel belysa saken —■ en sjukkassa,

som räknar 400 medlemmar, och som med hänsyn till såväl detta

medlemstal som under året lämnad sjukhjälp skulle vara berättigad till

ett statsbidrag af i medeltal 2 kronor 50 öre per medlem, enligt medlems

förteckningen räknar 100 delägare, som på samma gång tillhöra

ännu eu, och 50 andra delägare, som tillhöra ytterligare 2 statsunder
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

125

stödda sjukkassor, skulle beräkningen af det kassan tillkommande statsbidraget

gestalta sig på följande sätt:

250

250 x j: ................................................................ kronor 625: —

250

100 x -g- ................................................................ » 125: —

250

50 x ................................................................. » 41: 67

o

400 Kronor 791:67

Då det är att förutse, att åtskilliga anmärkningar komma att riktas,

mot hvad sålunda föreslagits, tillåter sig kollegium, till bemötande häraf

och närmare förtydligande af sin ståndpunkt i föreliggande fråga, ytterligare

anföra följande.

Hvad först beträffar den invändningen, att ett beräkningssätt, sådant

som det föreslagna, skulle lämna ett i många fall mindre exakt

resultat, har kollegium redan i det föregående i allt väsentligt besvarat

densamma och anser sig här endast böra ytterligare tillägga, att resultatet

under alla händelser torde få anses bättre och rättvisare än det,

som skulle uppkomma genom att vid statsbidragets tilldelande helt och

hållet bortse från flermedlemskapet.

Af långt större betydelse är onekligen den af de sakkunnige i

detta sammanhang framställda invändningen, att med ett tillämpande

af den princip, som af kollegium här förordats, sjukkassornas ekonomi

skulle komma att sakna nödig jämvikt, därest icke de medlemmar, för

hvilka kassorna icke ägde uppbära statsbidrag, ålades i motsvarande

grad antingen ökade medlemsafgifter eller reducerad sjukhjälp; båda

dessa utvägar vore emellertid förenade med störa svårigheter och afsevärdt

ökade förvaltningsbesvär. Invändningen ifråga har visserligen

gjorts närmast under förutsättning, att vid flermedlemskap statsbidraget

odeladt tillerkändes endast eu af resp. kassor, men torde om än i

mindre grad äfven gälla ifråga om en delning kassorna emellan af

samma bidrag.

Häremot vill kollegium till en början framhålla, att en uppdelning

af medlemmarna, sådan som den här förutsatta, med hänsjm till utgifter

och rättigheter, så långt ifrån är något för den nya sjukkasselagen

främmande, att den tvärtom därstädes uttryckligen förutsetts och närmare

reglerats. Eu uppdelning af här berörda grund af sjukkassorna

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 202.

torde därför icke med större rätt än en vanlig uppdelning i klasser

kunna sägas komma att förorsaka kassorna »ett aisevärdt större förvaltningsbesvär

och ökade förvaltningskostnader». För den händelse

åter bland en sjukkassas medlemmar flermedlemskapet vunnit en sådan

utbredning, att den minskning i inkomster, som skulle blifva följden af

här föreslagna bestämmelser, skulle äfventyra dess fortsatta tillvaro,

finnes det enligt kollegii åsikt ingen som helst anledning att genom

statens mellankomst söka uppehålla en dylik kassa, hvars existensberättigande

ur samhällelig synpunkt kan starkt ifrågasättas.

Med afseende på det praktiska genomförandet af det af kollegium

föreslagna fördelningssättet och möjligheten att vid tillämpningen kontrollera

detsamma, tillåter sig kollegium vidare anföra följande.

Fet torde visserligen vara sant, att styrelserna inom resp. sjukkassor

mycket ofta sakna kännedom om, hvilka sjukkassor de enskilda

medlemmarna möjligen i öfrigt tillhöra. Men kollegium förutsätter,

att i och för kassans registrering enligt den nya lagen en gång

för alla en fullständig utredning härom äger rum. För detta ändamål

skulle styrelsen ha att affordra hvarje i kassan inslcrifven medlem en

på heder och tro härom afgifven förklaring'', hvarefter de på detta sätt

vunna upplysningarna rörande eventuellt förekommande flermedlemskap

skulle i medlemsmatrikeln införas. För framtiden, då flermedlemskap

icke längre skulle kunna förvärfvas, och sålunda inträde i en registrerad

sjukkassa af person, som redan såsom medlem tillhör annan dylik

kassa, med nödvändighet medför afgång ur denna senare kassa, skulle

medlemsförteckningen i föreliggande hänseende endast behöfva kompletteras

med anteckningar, i förekommande fall, rörande upphörande

af förut existerande flermedlemskap.

Vid den ansökan om bidrag af statsmedel, som af sjukkassan inlämnas

till tillsynsmyndigheten skulle det åligga kassans styrelse att,

bland annat, bifoga ett sammandrag af de i medlemsförteckningen rörande

flermedlemskapet förekommande upplysningarna, utvisande icke

blott det antal af kassans ledamöter, som tillhöra ännu en, resp. två,

tre o. s. v. andra registrerade sjukkassor, utan äfven dessa senare

kassors namn samt det antal medlemmar, hvardera af dem öfver hufvud

taget räknar inom den sökande kassan. Genom att med hvarandra jämföra

dessa sammandrag från resp. kassor skulle tillsynsmyndigheten

äga en ganska god utväg att kontrollera tillförlitligheten af de lämnade

uppgifterna. I tvifvelaktiga fall skulle det dessutom stå denna myndighet

öppet att från kassorna infordra deras medlemsförteckningar och

på detta sätt komma eventuella felaktigheter på spåren.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 202.

Då statsbidraget för framtiden skulle komma att spela en jämförelsevis

ganska betydande roll ifråga om sjukkassornas ekonomi,

kan ju häri anses ligga eu särskild frestelse för såväl styrelsen som

de enskilda medlemmarna att med afseende på flermedlemskapet lämna

oriktiga uppgifter. En dylik frestelse föreligger emellertid, livad särskildt

styrelsen beträffar, äfven i andra hänseenden utan att därför

ifrågasatts, att bestämmelserna härom skulle ur sjukkasselagen bortfalla.

Och dessutom skulle styrelsens ledamöter härigenom utsätta sig

för strängt straff, nämligen, förutsatt att handlingen ifråga icke vore

straffbar enligt allmänna strafflagen, jämlikt 84 § sjukkasselagen, böter

från 25 t. o. m. 1,000 kronor. Hvad åter beträffar den enskilda sjuk''

kassemedlemmen, skulle lämnandet af falska uppgifter i föreliggande

liksom i andra hänseenden för honom innebära risken att förlora sitt

delägarskap i kassan.

Vill man för öfrigt med hänsyn till här anförda omständighet förneka

möjligheten att vid förefallande flermedlemskap, på sätt kollegium

här föreslagit, dela statsbidraget de särskilda sjukkassorna emellan,

synes konsekvensen också fordra, att man underkänner betydelsen af

det i förslaget till sjukkasselagen 12 § meddelade förbudet att på samma

gång såsom medlem tillhöra mera än en registrerad sjukkassa. I ena

lika litet som i andra fallet har man nämligen, i saknad af en genomförd

lokal begränsning af sjukkasserörelsen, någon möjlighet till verklig

effektiv kontroll, utan lärer man i båda fallen i hufvudsak få förlita

sig på de enskilda medlemmarnas ärlighet och sanningskärlek.

Med afseende på de sakkunniges förslag ifråga om handläggningen

af frågor rörande statsbidrag åt sjukkassor, har kollegium ingen

annan erinran att göra, än att förslaget ifråga synes innebära en

oegenlighet i så måtto, att hithörande angelägenheter allt efter omständigheterna

skulle komma att handläggas "af olika myndigheter.

Under vanliga förhållanden skulle sålunda- tillsynsmyndigheten öfver

sjukkassorna hafva att både pröfva och afgöra hithörande frågor. Därest

emellertid nämnda myndighet skulle finna, att sjukkassa i sina stadgar

upptagit bestämmelser, som kunde ifrågasättas vara obehöriga, skulle

den ha att hänskjuta frågan om statsbidrag till Kungl. Maj:t, som sålunda

i dylika fall skulle hafva att pröfva och afgöra, huruvida kassan

skulle uteslutas från erhållandet af dylikt bidrag eller icke.

Gentemot detta förslag, som åt de sakkunnige motiverats därmed,

Handläggning

af frågor

rörande statsbidrag

till

sjukkassor.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 202.

att tillsynsmyndigheten så vidt möjligt borde hållas fri från de kontroverser,

som i anledning däraf kunde uppkomma, vill kollegium till

en början anmärka, att, eftersom initiativet till ett dylikt innehållande

af statsbidraget skulle utgå från tillsynsmyndigheten, nämnda myndighet

i allt fall icke skulle kunna undgå att taga ställning i frågan.

Huruvida sedermera afgörandet träffades af Kungl. Maj:t eller myndigheten,

lärer väl icke kunna i högre grad inverka på myndighetens förhållande

till sjukkassorna. Snarare synes den senare utvägen innebära

en fördel på så sätt, att den skulle för vederbörande sjukkassa bereda

tillfälle att, genom att i besvärsväg draga ärendet inför Kungl. Maj:t,

närmare utveckla och belysa sin sak.

Att på sätt, som af de sakkunnige föreslagits, låta en underordnad

myndighet besluta i alla sådana fall, där den funne hinder icke möta

för statsbidragets beviljande, medan däremot afgöranderätten i motsatt

fall öfverlämnades åt Kungl. Magt, skulle enligt kollegii mening vara

allt annat än lämpligt och skulle dessutom leda till alldeles ohållbara

konsekvenser. På detta sätt skulle nämligen den underordnade myndigheten

själf äga att bestämma öfver hvilka frågor, den ville öfverlämna

åt Kungl. Maj :t, och sålunda omfånget af Kungl. Maj :ts pröfningsrätt

blifva beroende af den underordnade myndighetens uppfattning.

Enligt kollegii åsikt måste samtliga frågor om statsbidrag åt sjukkassor

afgöras på ett och samma sätt, nämligen antingen genom Kungl. Maj:t

eller tillsynsmyndigheten och hvarje tanke på en delning dem emellan

af kompetensen i föreliggande ämne anses utesluten. Oaktadt det finnes

ganska mycket, som talar för ett afgörande genom Kungl. Maj:t

af frågor rörande statsbidrag åt sjukkasserörelsen, finner sig likväl

kollegium, med hänsyn särskild! till de enkla former, som härvid skulle

användas, kunna, med ofvanberörda förbehåll, förorda den af de sakkunnige

föreslagna anordningen.

De vanskligheter, hvarmed ett beslut i statsbidragsfrågan, enligt

de sakkunniges åsikt skulle vara förenad, och som gjort, att tillsynsmyndigheten

ansetts böra befrias från att i tvifvelaktiga fall härom

träffa afgörande, sammanhänger i allt väsentligt med den obestämda

formulering, som, enligt hvad ofvan anförts, gifvits åt bestämmelserna

angående sjukkassas obehörighet ifråga om rätten till statsbidrag.

Därest emellertid de förslag härutinnan, som af kollegium i det föregående

framställts, komma att vinna beaktande, och sålunda obehörighetsfrågan

lomme att afgöras med hänsyn till vissa bestämda,

klart formulerade förutsättningar, torde det af de sakkunnige i detta

hänseende anförda skälet få anses hafva till största delen förlorat sin

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 202.

betydelse. Att afgöra, huruvida i en sjukkassas stadgar innefattas bestämmelser

af den art, som enligt kollega åsikt böra utgöra hinder för

statsbidrags beviljande, torde nämligen åtminstone såsom regel icke

behöfva förorsaka någon tvekan.

Med afseende pa de af de sakkunnige verkställda beräkningarna

rörande beloppet af det statsanslag, som skulle erfordras i och för ett

understöd åt sjukkasseverksamheten enligt de af de sakkunnige föreslagna

grunderna,^ bär kollegium för sin del icke någon erinran att göra, utan

finner kollegium dessa beräkningar utförda med största möjliga noggrannhet^

och omsorg. Icke heller har kollegium någon invändning att

gorå ifråga om den af de sakkunnige i anslutning härtill framställda

åsikten, att det för ändamålet erforderliga anslaget under åren 1911

och 1912 knappast eller åtminstone icke afsevärdt skulle komma att

öfverstiga resp.. 1,000,000 och 1,300,000 kronor. Ty visserligen delar

icke kollegium den af de sakkunnige uttalade meningen att i och

med den nya lagstiftningen flermedlemskapet i afsevärd grad skulle

komma att försvinna. Men å andra sidan torde icke på långt när

samtliga sjukkassor redan under de båda första åren efter lagens utfärdande

hinna blifva i enlighet med densamma registrerade.

Gifvet är emellertid, att de förändrade bestämmelser ifråga om

grunderna för statsbidragets beräknande, som af kollegium i det föregående

framställts, om och i den mån de vinna beaktande, komma att

i sin ordning inverka på storleken af här angifna totalbelopp, och får

kollegium till belysande häraf anföra följande.

Äf den största betydelse men också med afseende på verkningarna

svårast att bedöma torde ett eventuellt antagande af kollegii förslag

rörande statsbidragets beräknande vid flermedlemskap blifva. Hvilket

inflytande på statsanslagets belopp detta skulle kunna få, framgår däraf

att, enligt hvad de sakkunnige anfört, flermedlemskapets fullständiga

afskaffande skulle nedbringa sjukkassornas medlemsantal med öfver

100,000. Efter ett statsbidrag af i genomsnitt 2 kronor 25 öre per

sjukkassemedlem skulle detta sålunda representera en minskning i statsanslaget

af omkring en kvarts million kronor.

Hvad särskildt beträffar den fasta, efter medlemsantalet utgående

delen. af statsbidraget, skulle ett godtagande af de af kollegium uttalade

åtikterna rörande sättet för statens understödjande af fortsättningssjukkassorna

först och främst medföra, att för dessa kassors vidkomBih.

till Piksd. Prof. 1910. 1 Samt. 1 Åfd. 153 Höft. 17

Beräkningarna

rörande

statsanslagets

totalbelopp.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 202.

mande, här berörda del af bidraget nedbringades från de af de

sakkunnige för åren 1911 och 1912 beräknade beloppen af resp.

15,750 och 17,500 kronor till endast resp. 4,500 och 5,000 kronor.

Härtill skulle emellertid ytterligare komma indragningen af det belopp

af 5,000 kronor, som enligt de sakkunniges förslag skulle utgå såsom

extra bidrag till vissa fortsättningssjukkassor såsom godtgörelse för

minskadt statsbidrag, och hvars utgående af kollegium afstyrkts.

Vidkommande åter den rörliga delen af statsbidraget är det vida

svårare att exakt afgöra, hvilka verkningar ett godkännande, i större

eller mindre omfattning, af de af kollegium i detta hänseende framställda

yrkandena, skulle komma att få ifråga om statsbidragets totalbelopp.

I det följande anser sig kollegium därför endast böra till skärskådande

upptaga de hufvudsakliga förändringar, som under bär angifna

förutsättningar skalle uppstå.

Därest, på sätt kollegium i det föregående påyrkat, en maximigräns

för föreliggande del af statsbidraget kommer att fastställas, skulle

detta föranleda till en nedsättning i det för åren 1911 —1912 beräknade

statsanslaget med resp. 62,500 och 68,750 kronor, motsvarande

statens af de sakkunnige beräknade andel i sjukkassornas utgifter

för läkarvård jämte läkemedel. Då ju kostnaderna åtminstone för sjukhusvård

i regel understiga den i sjukkasselagen föreskrifna kontanta

sjukhjälpen, torde det visserligen kunna förutsättas, att en bestämmelse,

hvarigenom statsbidraget vid kontant sjukhjälp fastställdes till 25 öre

per dag, men för öfriga fall till 1U af kassans utgifter för sjukhusvård

äfvensom läkarvård och läkemedel, skulle komma att i någon mån nedbringa

statsanslagets belopp. Men då ju ett dylikt stadgande, enligt

hvad i det föregående framhållits, i åtskilliga fall torde komma att begagnas

i ändamål att erhålla bidrag för samtidigt lämnad såväl kontant

sjukhjälp som sjukhus- eller läkarvård, torde det vara säkrast att

fortfarande räkna med de af de sakkunnige funna beloppen.

Därest i sjukkasselagen skulle komma, i öfverensstämmelse med

kollega därom tidigare framställda yrkande, att intagas den bestämmelse,

att sjukhjälpen i hvarje fall skulle motsvara ett belopp af

en krona per dag, skulle detta icke utöfva något inflytande på de

af de sakkunnige verkställda kostnadsberäkningarna. Dessa hafva nämligen

just verkställts med hänsyn till eu dylik förutsättning. Skulle

slutligen, såsom kollegium i sitt utlåtande den 29 oktober detta år

alternativt föreslagit, sjukersättningen komma att fastställas till en krona

per dag i stället för, såsom i lagförslaget stadgats, med en krona per

söckendag, och statsbidraget i proportion härtill höjas, skulle detta na
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

131

turligtvis nödvändiggöra en motsvarande ökning i det för ändamålet

erforderliga statsanslaget. Approximativt torde förhöjningen ifråga

kunna uppskattas till högst 133,000 och 149,000 kronor för resp. 1911

och 1912.

Vid beräkningen af det blifvande statsanslagets storlek hafva de

sakkunnige helt och hållet lämnat utom räkningen den eventualiteten,

att ett större eller mindre antal sjukkassor, som i sina stadgar hafva

upptagit obehöriga bestämmelser, skulle bibehålla dessa och af denna

anledning frånkännas rätten till statsbidrag. Tydligt är också, att en

dylik omständighet måste undandraga sig hvarje i förväg gjord beräkning.

Enär likväl åtskilliga kassor ovedersägligen i sina stadgar hafva

dylika bestämmelser, och då man sannolikt icke har att förvänta, att

de samtliga, åtminstone till en början, skola befinnas villiga att härutinnan

göra ändring, torde nog äfven af denna anledning det för ändamålet

behöfliga statsanslaget komma att för de närmaste åren i någon

mån reduceras.

I måhända ännu högre grad torde detta blifva förhållandet, därest

såsom förutsättningar för statsbidrags beviljande komma att uppställas

de i föreliggande yttrande angifna villkoren. Sannolikt kommer dock

denna omständighet att erhålla endast öfvergående betydelse. Med den

vikt statsbidraget för framtiden skulle komma att äga för sjukkasserörelsen,

skulle helt säkert de sjukkassor, hvarom det här kunde blifva

fråga, finna med sin fördel förenligt att omlägga sin verksamhet till

öfverensstämmelse med de stadgade villkoren. Redan konkurrensen

från de statsunderstödda sjukkassornas sida torde väl i regel göra detta

till en nödvändighet.

Stockholm den 22 december 1909.

På Kungl. Maj:ts och Rikets kommerskollegii vägnar:

ALFR, LAGERHEIM.

THEOFIL ANDERSSON.

Erik Sjöstrand.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Bilaga C.

Riksförsäkringsanstaltens utlåtande.

Till Herr Statsrådet och chefen för Knngl. Civildepartementet.

Sedan särskilda sakkunnige afgifvit utlåtande angående bidrag af

statsmedel till sjukkasseverksamhetens främjande, bär herr statsrådet

genom remiss den 28 september 1909 anmodat riksförsäkringsanstalten

att i ärendet afgifva yttrande.

I anledning häraf får riksförsäkringsanstalten vördsamt anföra följande:
Sakkunniga

hafva i förevarande hänseende föreslagit, att bestämmelser

borde meddelas därom,

att sjukkassa och fortsättningssjukkassa, som är registrerad i enlighet

med ny lag angående registrerade sjukkassor, må kunna af statsmedel

tilldelas bidrag med

a) en krona för hvarje medlem i sjukkassa och 35 öre för i fortsättningssjukkassa

sjukhjälpsberättigad;

b) 25 öre för hvarje sjukdag, söndagar oräknade, för hvilken under

nästföregående år eller del däraf, som kassan varit registrerad, vare

sig efter nu gällande eller ny lag, kontant sjukhjälp af minst eu krona

utgått eller vård å sjukhus bekostats, dock för sjukkassa minst 50 öre

och högst 2 kronor samt för fortsättningssjukkassa högst 50 öre, allt

per medlem; och

c) eu fjärdedel af de utgifter, som kassa under nästföregående år

eller del däraf, som kassan varit registrerad, vare sig efter nu gällande

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202. 133

eller ny lag, fått vidkännas för läkarvård och läkemedel åt sina medlemmar.

Med afseende å förevarande statsbidrags beräknande skulle enligt

sakkunniges förslag gälla:

1) att statsbidrag enligt a) utgår efter medlemsantalet den 31 december

nästföregående år, med framräknande af medlemmar, hvilka tillförsäkrats

antingen endast begrafningshjelp, eller sjukhjälp till mindre

omfattning, än sådant understöd enligt lagförslaget skall utgå till själfförsörjande

medlem, eller ock en kontant sjukhjälp, öfverstigande 4 kronor

per söckendag;

samt att, om kassan icke varit registrerad under hela föregående

år, ifrågavarande del af statsbidraget utgår allenast i förhållande till

det antal hela månader, som kassan under året varit registrerad;

2) att medlemsantal, hvarefter statsbidrag enligt b) lägst och högst

utgår, likaledes skall beräknas efter förhållandena den 31 december

nästföregående år;

3) att statsbidrag enligt b) och c) icke utgår för medlemmar,

hvilka tillförsäkrats en kontant sjukhjälp, öfverstigande 4 kronor per

söckendag;

4) att hvad ofvan sägs om medlem afser i fortsättningssjukkassa

sjukhjälpsberättigad.

Vidare borde enligt förslaget föreskrifvas:

att statsbidraget må användas allenast för enahanda ändamål, som

de fasta medlemsafgifter, hvilka enligt 20 § i lagförslaget skola upptagas

af sjukkassa och fortsättningssjukkassa, med iakttagande tillika,

att andel i statsbidrag ej må vid de fasta medlemsafgifternas bestämmande

räknas sådan medlem eller sjukhjälpsberättigad till godo, för

hvilken enligt 1) statsbidrag icke får beräknas;

att, om sjukkassa meddelar begrafningshjälp till belopp, öfverstigande

200 kronor, statsbidraget skall odeladt användas för sjukhjälpsverksamheten;
att

sjukkassa eller fortsättningssjukkassa, som i sina stadgar upptagit

bestämmelser, hvilka, med hänsyn till ändamålet med kassans

verksamhet och dess sociala uppgift pröfvas vara obehöriga, icke äger

bekomma statsbidrag;

att fortsättningssjukkassa, som upprättats endast för medlemmar af

en viss sjukkassa, icke äger bekomma statsbidrag, som utgår efter antalet

i kassan sjukhkjälpsberättigade;

samt att fortsättningssjukkassa, hvilken tidigare uppburit statsbidrag

enligt nu gällande grunder, och som efter de nya grunderna

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

icke skulle äga bekomma ett belopp af lika storlek, som efter nu gällande

grunder, ändock må, för högst tre år, efter det kassan blifvit

registrerad enligt ny lag, kunna tilldelas statsbidrag till sistnämnda

belopp.

Enligt hvad sakkunnige i sin motivering anföra, skulle förestående

grunder gälla för beräknande af statsbidraget till de sjukkassor, som

registrerats enligt den föreslagna nya lagen angående sjukkassor. För

kassor, registrerade enligt äldre lag, som ännu icke vunnit registrering

efter ny lag, borde statsbidraget utgå till samma belopp och under

samma villkor som hittills.

Af de sakkunnige erinras därom, att man utomlands ansett lämpligt

att fördela kostnaderna för sjukförsäkringen. Sålunda äro i nedan

angifna länder, där i hufvudsak är fråga om försäkring för kroppsarbetare

och med dem i ekonomiskt afseende ungefärligen likställda personer,

kostnaderna fördelade på följande sätt:

Premien erlägges med följande delar af:

de försäkrade

arbetsgivare

staten

kommun

Tyskland f. n..........................

........... s/s

Va

—

—

föreslaget...................

........... v»

1 /„

i 1

—

—

Österrike ...............................

...........

Vs

—

—

Ungern ..................................

........... 7«

V

—

—

Luxemburg ............................

.......... 2/s

Vs

—

—

Nederländerna (föreslaget)...........

.......... 2/s af premien i lägsta

riksklass samt hela

premien för anhöri- gas försäkring.

Det öfriga

Norge, oblig. förs.....................

.......... 6/io

Vio

2/l0

Vio

frivillig förs..................

.......... Vio

—

2/l0

Vio

I Danmark utgår statsbidrag med 2 kronor för medlem och V5 af

medlemsafgiften.

Vidare framhålles af de sakkunnige, att därest sjukförsäkringen

skall såsom hittills grundas på frivillighet och ordnas i enlighet med

det afgifna förslaget till lag angående sjukkassor, det är nödvändigt,

för att sjukförsäkringen skall nå erforderlig utveckling, att bidrag från

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 202. 135

det allmännas sida lämnas till väsentligen högre belopp än för närvarande.

Riksförsäkringsanstalten är härom ense med de sakkunnige, och

finner jämväl nödvändigt, att för statsbidragets utgående andra grunder

tillämpas än de som nu gälla.

Af de olika grunder för statsbidragets beräknande, som framställts,

synas de af sakkunnige framlagda vara att föredraga framför de öfriga,

då de — ehuru äfven med deras tillämpning oegentligheter icke kunna

undvikas — bättre äro ägnade att åstadkomma en så vidt möjligt rättvis

och lämplig fördelning af statsbidraget.

I fråga om statsbidrag till sjukkasseverksamheten torde böra gälla,

att dylikt bidrag skall komma till godo allenast de ekonomiskt svagt

ställda, således kroppsarbetare öfver hufvud taget och med dem i ekonomiskt

afseende likställda personer. Vidare torde staten icke böra bidraga

till att förskaffa en sjukkassemedlem en sjukhj Översättning, som

bereder den sjuke större inkomst än det hans arbete i regel lämnar

honom, enär däraf lätt kan föranledas simulation eller misskötande af

en sjukdom. Sakkunnige hafva ock gifvit uttryck åt dessa synpunkter,

då de anföra att staten icke har anledning att med sitt bidrag

stödja sådana sjukkassemedlemmar, som äro i den ekonomiska ställningen,

att de kunna tillförsäkra sig en jämförelsevis hög sjukhjälp. Af

denna anledning har äfven i förslaget upptagits en bestämmelse, innebärande

att statsbidrag icke i någon form må utgå för medlemmar, som

tillförsäkrats en kontant sjukhjälp öfverstigande fyra kronor per söckendag,

hvilken siffra — anföra de sakkunnige — skulle något understiga

en skäligen väl situerad kroppsarbetares dagsinkomst.

Ehuru med den sålunda ifrågasatta bestämmelsen tillräcklig garanti

icke torde kunna vinnas i angifna afseenden, då intet hinder finnes för

en person att bereda sig extra sjukhjälp genom delaktighet i en utanför

de registrerade sjukkassorna stående förening eller sammanslutning

eller genom försäkring annorledes än i sjukkassa, synes det praktiskt

taget vara svårt att erhålla en mera lämplig bestämmelse. Frågan

härom torde kunna framdeles, sedan erfarenhet vunnits på ifrågavarande

område, upptagas till ompröfning, därvid undersökning borde

verkställas, huruvida icke statsbidraget bör inskränkas att afse persosoner,

hvilkas inkomster uppgå högst till eller understiga ett visst

belopp.

Med nyss behandlade ämne sammanhänger frågan om flermedlemskapet.

Sakkunnige hafva ansett, att hänsyn till flermedlemskap icke

bör tagas i afseende å statsbidragets utgående. De framhålla härvid,

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

att då det är fråga om en öfvergångstid, synas icke trängande skäl

föreligga att vid statsbidragets meddelande taga sådan hänsyn, huru

teoretiskt berättigadt detta än vore, samt att synnerligen stora praktiska

svårigheter skulle uppkomma vid statsbidragets fördelning.

Härvid är emellertid att märka, att flermedlemskap enligt lagförslaget

skulle komma att bestå i afse värd tid framåt, icke allenast under

öfvergångstiden för lagens trädande i tillämpning.

Flermedlemskapet kan naturligtvis icke utan vidare fördömas; det

kan hafva berättigande, därest sjukkasseverksamheten icke är så organiserad

att sjukkassorna hvar för sig lämna en till storleken lämplig*

sjukhjälp. Emellertid medför flermedlemskapet ett fördyrande af sjukförsäkringen

och lämnar utväg till erhållande af en oskäligt hög sjukhjälpsersättning.

Man är ock tämligen ense om, att detsamma bör motarbetas.

För sjukkassorna själfva är det af vikt, att de så snart som

möjligt organisera sig så, att de hvar för sig kunna lämna erforderlig*

sjukhjälp; och staten bör göra hvad den kan för att påskynda en dylik

ordning. Ett kraftigt medel att påskynda utvecklingen i den angifna

riktningen vore utan tvifvel en inskränkning af statsbidraget i

anledning af flermedlemskap. Att därvid erhålla en rättvis fördelning

af statsbidraget, med hänsyn tagen till det sjukbjälpsbelopp, som de

särskilda kassorna lämna m. m., är, såsom ock de sakkunnige erinra,

praktiskt taget så godt som omöjligt. Men det torde icke vara nödigt

att härvid förfara med alltför ängslig noggrannhet. Anses det oriktigt,

att staten genom sitt bidrag uppmuntrar till flermedlemskap, torde de

sjukkassor, som tillstädja sådant, böra få finna sig i att statsbidraget

till dem utgår med reduceradt belopp.

Reduktionen torde kunna göras på det sätt, att vid beräkning af

statsbidragets storlek till en viss kassa för hvarje medlem, som tillika

är medlem af en annan kassa, bidraget utginge med hälften af det vanliga

beloppet, för hvarje medlem af 2 andra kassor med en tredjedel, för

hvarje medlem af 3 andra kassor med en fjärdedel o. s. v. De utredningar,

som lämnats rörande flermedlemskap, angifva emellertid, att af

dem, som äro medlemmar i flera sjukkassor, flertalet har delägarskap

i allenast två sjukkassor. Endast ett mindre antal personer äro medlemmar

i tre eller flere sjukkassor. Man synes därför kunna bortse

från dessa senare och såsom en enkel metod stadga, att för sjukkassemedlem,

som tillhör två eller flere sjukkassor, endast får beräknas hälften

af det eljest utgående statsbidraget. Tillämpningen af ett dylikt

stadgande lärer icke möta några praktiska svårigheter, då i de uppgifter,

som skola lämnas för statsbidragets erhållande, allenast behöfde

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 202.

137

uppgifvas, huru många af kassans medlemmar som jämväl tillhöra annan

sjukkassa, och då uträkningen af statsbidraget med ledning af

denna uppgift lätt kan verkställas. Det afsedda ändamålet torde genom

en sådan anordning på ett tillfyllestgörande sätt främjas.

Såsom tillägg till skälen mot att hänsyn tages till flermedlemskapet

har af sakkunniga äfven åberopats, att flermedlemskap länge florerat,

och att hittills statsbidrag utgått oafsedt detta. I anledning häraf

och af hvad i samband därmed anförts, torde få erinras, att af utredningen

rörande statsbidraget framgår, att sjukkasseverksamhetens målsmän

länge hyst den meningen, att flermedlemskapet borde bortarbetas

ur sjukkasseverksamheten, samt att nu ifrågasättes ett väsentligen

större bidrag från staten till sjukkassorna än det som hittills utgått.

I fråga om de olika belopp, hvaraf statsbidraget skulle bestå, föreslås,

att bidrag af statsmedel skulle utgå, bland annat, med en fjärdedel

af de utgifter, som kassan under nästföregående år eller del däraf,

som kassan varit registrerad, vare sig efter nu gällande eller ny lag,

fått vidkännas för läkarvård och läkemedel åt sina medlemmar.

Sakkunnige hafva framhållit betydelsen af den sjukkassornas verksamhet,

som består i lämnandet af läkarvård, läkemedel och sjukhusvård.

De anföra härom, att de svenska sjukkassorna icke torde tillräckligt

hafva uppmärksammat vikten för den sjuke och hans närmaste, att

läkarvård och läkemedel samt i förekommande fall äfven sjukhusvård

beredes den sjuke på kassans bekostnad. Ofta skulle med understöd i

denna form den sjuke snabbare vinna den behandling, hans sjukdom

kräfver, och således kunna hastigare återvinna hälsan. Att den insjuknade

— anföres vidare — snarast möjligt tillfrisknar och blir förvärfsduglig,

är af intresse främst för hans familj, men äfven för den sjukkassa,

han tillhör, och för det allmänna, som har behof och gagn af

de arbetsdugliga.

Det kan icke förnekas, att ifrågavarande del af sjukkasseverksamheten

hos oss varit i hög grad försummad. Detta framgår bäst af de

siffror från Danmark och Tyskland, som af de sakkunnige anföras. År

1907 utgjorde i Danmark hela den af sjukkassorna kontant utbetalda

sjukhjälpen 1,941,710 kronor eller 33,4 procent af alla utgifter, medan för

läkarvård, medicin och sjukhusvård utbetalades 3,393,424 kronor eller

58 procent, däraf för läkarhjälp 2,129,641 kronor eller 36 procent och för

medicin och andra läkemedel 691,234 kronor eller 12 procent. De tyska sjukkassorna

utbetalade 1907 i kontant sjukhjälp 121,416,115 mark, medan

kassornas utgifter för läkarvård och medicin samt sjukhusvård belöpte

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 153 Haft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

sig till 139,855,742 mark, däraf för läkarvård 63,325,782 mark samt

för medicin och andra läkemedel 40,157,749 mark. I Sverige åter utbetalades

år 1907 i kontant sjukhjälp 4,004,051 kronor, medan utgifterna

för läkarvård, medicin ock sjukhusvård belöpte sig till allenast

169,605 kronor. Den kontanta sjukhjälpen utgjorde här 83 procent

af utgifterna, medan utgifterna för läkarvård, medicin och dylikt uppgingo

till ungefär 3 Va procent.

Det bör ligga i statens intresse att tillse, att den sjuke erhåller

den lämpligaste vård, så att han åter kan blifva fullt arbetsduglig och

detta så snart som möjligt. I jämförelse härmed är det från det allmännas

sida af underordnad vikt, om den sjuke under en kortare tid

erhåller ett större eller mindre kontant sjukhjälp sb el opp. Visserligen

är att antaga, att om de sakkunniges förslag vinner bifall, sjukkassorna

skola i större utsträckning än hittills lämna läkarvård och läkemedel;

men det synes som om staten på ett kraftigare sätt, än förslaget innebär,

borde bidraga till främjande af ifrågavarande mål. Riksförsäkringsanstalten

tillåter sig därför hemställa, att den under c) upptagna delen

af statsbidraget bestämmes till hälften af de utgifter, som kassa under

nästföregående år eller del däraf, som kassan varit registrerad, vare sig

efter nu gällande eller ny lag, fått vidkännas för läkarvård och läkemedel

åt sina medlemmar. Om hänsyn tages till hvad riksförsäkringsanstalten

i förevarande afseende anfört, torde möjligen någon jämkning

af de under a) och b) upptagna delarne af statsbidraget böra äga rum.

I fråga om de af sakkunnige föreslagna särskilda bestämmelserna

för statsbidragets beräknande har riksförsäkringsanstalten intet i hufvudsak

att erinra.

Beträffande föreskriften, att beräkningen i vissa fall skall ske efter

förhållanden den 31 december nästföregående år, synes som om en

dylik föreskrift skulle kunna lämna rum för missbruk. Lämpligare

vore, om det låter sig göra, att stipulera ett medelantal af kassans

medlemmar under året, efter hvilket beräkningen skall ske.

Bland villkoren för statsbidragets utgående har föreslagits, att sjukkassa

eller fortsättningssjukkassa, som i sina stadgar upptagit bestämmelser,

hvilka, med hänsyn till ändamålet med kassans verksamhet och

dess sociala uppgift, pröfvas vara obehöriga, icke äger bekomma statsbidrag.

En bestämmelse med dylik innebörd torde visserligen vara

behöflig, men önskligt vore, om den kunde erhålla en mera bestämd

affattning. Olägenheten af dess obestämda affattning torde dock kunna

anses i viss mån minskad, därest, såsom sakkunniga föreslagit, pröfningsrätten

stannar hos Kungl. Maj:t.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Föreskriften, att, om sjukkassa meddelar begrafningshjälp till belopp,

öfverstigande 200 kronor, statsbidraget skall odeiadt användas

för sjukhjälpsverksamheten, lärer, likasom de föreslagna bestämmelserna

i öfrigt, komma att undergå jämkning, om och i den mån ändring vidtages

i förslaget till lag angående sjukkassor.

I afseende å grunderna för statsbidragets utgående tillåter sig

riksförsäkringsanstalten slutligen erinra om hvad riksförsäkringsanstalten

härom anfört i sitt underdåniga utlåtande den 31 augusti 1909 rörande

det af särskilda sakkunnige uppgjorda förslaget till lag angående

sjukkassor, såsom, bland annat, beträffande anordnandet af sjukkassor

med fritt tillträde för alla, som äro i behof af sjukförsäkring.

Hvad de af sakkunnige uppgjorda kostnadsberäkningarna angår,

har riksförsäkringsanstalten, i den mån sådant låtit sig göra, sökt

kontrollera dessa. Såsom af de sakkunnige framhålles är det emellertid

vanskligt att vid ifrågavarande beräkningar erhålla något mera pålitligt

resultat, då ett ökadt statsbidrags inverkan på sjukkasseverksamhetens

utveckling under närmaste tiden icke med någon större säkerhet

kan förutses, hvartill kommer den omständigheten, att man icke

kan beräkna, i huru stor utsträckning sjukkassorna under de närmaste

åren låta registrera sig enligt ny lag, och att man således ej kan bedöma

i hvad mån statsbidraget under öfvergångstiden kommer att utgå

enligt de nu föreslagna eller de förutvarande grunderna.

Stockholm den 7 januari 1910.

J. MAY.

IVAR TENGSTKAND. O. F. ENBOM. KARL DICKMAN.

Föredragande.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

Bilaga JD.

Statskontorets utlåtande.

Till Herr Statsrådet och chefen för Snngl. Civildepartementet.

I skrifvelse den 28 sistlidne september har herr statsrådet anmodat

kungl. statskontoret att afgifva utlåtande öfver en af tillkallade

sakkunnige afgifven promemoria angående bidrag af statsmedel till

sjukkasse verksamhetens främjande; och får kungl. statskontoret i anledning

häraf, med remissaktens återställande, i underdånighet anföra

följande.

Bland de i nämnda promemoria omförmälda olika förslag till grunder

för statsbidragets beräknande synes det af de sakkunnige framställda

äga företräde framför de öfriga, då det torde på ett lämpligt

och rättvist sätt tillgodose sjukkassornas af växlande- förhållanden beroende

olika behof af understöd och därigenom vara ägnadt att befrämja

sjukkasse verksamhetens utveckling i önskvärd riktning. Mot

förslagets grundprinciper, att statsbidraget skulle beräknas till en del

efter antalet medlemmar, till en del efter antalet sjukdagar med vissa

begränsningar, och till en del efter de af kassorna bestridda utgifterna

för läkarvård och läkemedel, har kungl. statskontoret alltså intet att

erinra.

I fråga om förslagets detaljer vill det förefalla kungl. statskontoret,

som om den å sid. 65 i promemorian under 2) upptagna bestämmelsen,

»att medlemsantal, hvarefter statsbidrag enligt b) lägst och

högst utgår, likaledes skall beräknas efter förhållandena den 31 decem
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

.Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SOS.

ber nästföregående år», skulle sakna erforderlig tydlighet, då det nämligen

ej synes fullt klart huruvida äfven vid beräkning af sistnämnda

medlemsantal hora franräknas de medlemmar, som tillförsäkrats antingen

endast begrafmngshjälp eller sjukhjälp till mindre omfattning, än

sadant understöd enligt lagförslaget skall utgå till själfförsöriande medlem.

Af stadgandet .1 mom. 3) vill det synas, som om ett sådant frånraknande

mahanda ej skulle ske enligt mom. 2). Men då samma skäl

som ligga till grund för att vid beräkning af statsbidrag enligt mom!

a) nyssnämnda kategorier böra frånräknas hela medlemsantalet, torde

kunna aberopas till stöd för en liknande inskränkning vid beräkning

af det medlemsantal, hvarefter statsbidrag enligt b) lägst och högst

utgår, torde kunna ifrågasättas, huruvida ej mom. 2) bör lyda: »att

medlemsantal hvarefter statsbidrag enligt b) lägst och högst utgår,

iik9,i6clGs skall beräknas pa sätt i inom. 1) sä^s».

A^en vid _ ett annat förhållande bär kungl. statskontoret särskild!

fast sm uppmärksamhet. Det nya förslaget till lag om registrerade

sjukkassor innehåller i 12 §, att å samma tid icke någon må vara medlem

af mera än en sjukkassa; och de sakkunniga hafva ock medo-ifvit

aen principiella riktigheten af hvad som, bland annat af kungl. statskontoret

i dess underdåniga utlåtande af den 23 mars 1906, framhållits

darom, att icke mer än en sjukkassa borde åtnjuta statsbidrag för eu

och samma person De sakkunniga hafva emellertid, hufvudsakligen

pa grund åt de praktiska svårigheter, som eljest skulle möta, ansett att

vid statsbidragets utgående hänsyn icke borde tagas till det flermedemsskap,

som pa grund af den i 93 § 4 mom. 2 stycket meddelade

ofvergangsbestämmelse komme att fortfarande en längre tid kvarstå.

1 afseende bara vill kungl. statskontoret medgifva, att beträffande de

denar af statsbidraget, som skulle utgå efter antalet sjukdagar och efter

utgifterna för läkarvård och läkemedel, den ökning i förvaltningsbesvär,

S°1:?1 e , llPPstai därest man vid bestämmandet af dessa andelar af

statsbidraget skulle taga hänsyn till flermedlemsskap, kunde blifva så

S;°!VT Qen knnna 1 ylss mån ^skränka förmånen af det ökade

statsbidraget Men detta torde ej äga giltighet beträffande den efter

medlemsantalet utgående delen af statsbidraget, om man nämligen härvid

loge hänsyn till flermedlemsskap endast i den mån, att för siukkassemedlem,

som ar medlem jämväl af annan sjukkassa, statsbidraget

i någon man nedsattes, till exempel till hälften. Någon afsevärd svårighet

för sjukkassorna att i sina årliga rapporter till tillsynsmyndigheten

uppgifva, huru många af kassans medlemmar dessutom tillhörde

s. 142 Kontrollera mot PDF

I

*

142 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

annan sjukkassa, eller, om fråga är om fortsättningssjnkkassa, annan

sådan, torde knappast föreligga; och någon orättvisa med afseende å

statsunderstödets fördelning mellan de särskilda kassorna skulle icke af

en sådan nedsättning af statsbidragets belopp föranledas. Om alltså

några hinder för en dylik begränsning af statsbidraget för den, som är

medlem af flera sjukkassor, icke kunna anses föreligga, är densamma

å andra sidan, enligt kungl. statskontorets mening, önskvärd såväl ur

synpunkten af eu rättvisare fördelning af statsbidraget i dess helhet,

som ock emedan den antagligen skulle i någon mån bidraga till att

påskynda den afveckling af flermedlemsskapet, som äfven af de sakkunniga

själfva förklarats vara oneklig.

Kung!, statskontoret skulle därför vilja föreslå, att till punkten a)

i de sakkunniges förslag å sid. 65 tillfogades; »dock att för sjukkassemedlem

som därjämte är medlem i annan sjukkassa, detta bidrag utgår

med endast 50 öre, och för i fortsättningssjukkassa sjukhjälpsberättigad,

som tillika är sjukhjälpsberättigad i annan fortsättningssjukkassa, med

blott 20 öre».

Beträffande uträkningen af de statsbidrag, som enligt det föreliggande

förslaget skulle årligen tillkomma de särskilda sjukkassorna,

varder detta icke längre en så enkel sak som hittills. Men då detta

bestyr skulle komma att åligga en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet,

som ej torde komma att sakna utvägar att utöfva en tillfyllestgörande

kontroll öfver riktigheten af de till grund för statsbidragens

beräknande liggande uppgifter, som årligen skola af kassorna

aflämnas, synes ur denna synpunkt någon betänklighet mot förslaget

ej möta.

Mot de sakkunnigas beräkningar af kostnaden för det blifvande

statsbidraget har kungl. statskontoret ej funnit anledning till erinran.

Då åtskilliga af de framställda olika förslagen till grunder för statsbidragets

utgående leda till ganska likartade resultat i fråga om beräkningen

af totalkostnaden, i det att de nämligen häntyda på eu kostnad

af omkring 1 Va million kronor, synes det gifva ett visst stöd för den

meningen, att nämnda summa är ungefär det belopp, hvarmed svenska

staten med hänsyn till den grad af utveckling, sjukkasseverksamheten

i vårt land har nått, lämpligen bör under den närmaste tiden understödja

densamma. I betraktande af vissa af de sakkunniga påpekade

omständigheter synes det dock troligt, att under de första åren efter

den nya lagens trädande i kraft kostnaderna komma att uppgå till afsevärdt

mindre belopp.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 202.

143

Slutligen anser sig kungl. statskontoret böra vidröra frågan om

sättet för denna utgiftstitels upptagande i riksstaten. Då Kungl. Maj: t

år 1890 första gången hos Riksdagen gjorde framställning om beredande

af medel för underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande, ansågs det lämpligt att »af befintligt

öfverskott å 1891 års statsreglering)) afsätta ett belopp af 100,000

kronor för sådant ändamål. Afsättning af medel för samma ändamål

har sedermera ägt rum för hvart och ett af åren 1892—1895 med

100,000 kronor, för hvart och ett af åren 1899—1904 med 250,000

kronor, för år 1905 med 350,000 kronor, samt för hvart och ett af

åren 1906—1910 med 500,000 kronor. Utgifterna från ifrågavarande

medel hafva ställt sig sålunda, att behållningen å samma medel, som

vid 1895 års slut utgjorde 384,552 kronor 48 öre, sedermera småningom

nedgick till 49,499 kronor 89 öre vid 1903 års slut, hvarefter

under åren 1904—1906 utgifterna öfverstego de förefintliga tillgångarne,

så att brist uppstod, hvilken utgjorde år 1904 54,482 kronor 61 öre,

år 1905 88,605 kronor 55 öre och år 1906 10,305 kronor 5 öre. Vid

1907 års slut förefanns åter eu behållning af 30,146 kronor 12 öre och

vid 1908 års slut eu behållning af 34,229 kronor 38 öre. Nyssnämnda

förhållande, att brist uppstår å medel af ifrågavarande art, måste anses

såsom oegentligt och såsom främmande för de principer, efter hvilka

budgeten är ordnad. Då numera de årligen gjorda afsättningarne icke

torde kunna betraktas såsom några »öfversko tf smedel», samt någon förräntning

och fondbildning aldrig varit för dessa medel ifrågasatt, vill

det synas kungl. statskontoret, som om det vore lämpligast att ifrågavarande

utgiftstitel i form af ett vanligt förslagsanslag inordnades bland

anslagen under sjätte hufvudtiteln. Då utgifterna för statsbidrag åt

sjukkassor utgå enligt af Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämda grunder

och oberoende af det belopp, som i riksstaten är för ändamålet

uppfördt, samt utgiften är af permanent natur, synas nödiga förutsättningar

föreligga för uppförande å ordinarie stat under nämnda hufvudtitel

af ett förslagsanslag till statsbidrag åt sjukkassor. Häraf skulle

följa, såväl att ett eventuellt öfverskott å detta anslag komme statsregleringen

i dess helhet till godo, som ock att, om det anvisade beloppet

öfverskredes, man undveke ofvan antydda oegentlighet. Detta

anslag, som enligt de sakkunnigas utredning synes kunna för närvarande

begränsas till en million kronor, borde emellertid vara afsedt

endast för statsbidrag åt sjukkassor, i hvilket fall för inrättande af

tillsynsmyndigheten samt för de kostnader för sjukkasse- och olycks
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 202.

fallsstatistik, som hittills bestridts af of vanberörda afsätta medel, särskilda

anslag lära blifva erforderliga. Kungl. statskontoret är emellertid

för sin del icke i tillfälle att kunna afgifva förslag rörande storleken

af dessa anslag.

Stockholm den 18 januari 1910.

HANS WACHTMEISTER.

PER SÖDERMARK.

Gustaf Aldra.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1910:157 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande af medel till sjukkasseväsendets befrämjande, dels ock i ämnet väckt m s. 48 i texten
  2. Rskr. 1910:158 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande af en tillsynsmyndighet öfver sjukkasseväsendet i riket och anvisande s. 51 i texten
  3. 3SärU 1910:10 Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 10 s. 1 i texten
  4. 3SärU 1910:11 Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 11 s. 1 i texten