Sök i Ratio Lex

Angående anvisande af anslag till förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret

67 sidor, varav 67 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 67 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:23, Angående anvisande af anslag till förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mapts Nåd. Proposition N:o 23.

1

N:o 23.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående anvisande

af anslag till förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret;

gifven Stockholms slott den 23 december 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t bärigenom föreslå Riksdagen

att å extra stat för ar 1911 till förstärkning af arbetskrafterna

inom statskontoret i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af chefen

för finansdepartementet i statsrådsprotokollet angifna grunder anvisa

ett belopp af 21,250 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af samma

belopp under år 1910, utöfver det för nämnda ändamål å extra stat

för samma år anvisade anslag af 7,000 kronor, använda ett belopp af

högst 4,750 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oart Swartz.

Bih. till Eiksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 23.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

december 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde:

Å extra stat för hvartdera af åren 1909 och 1910 har anvisats

ett belopp af 7,000 kronor till förstärkning af arbetskrafterna inom

statskontoret. Detta belopp, hvarmed, såsom jag strax skall närmare

angifva, afsetts att möta kostnaderna för ökningen i statskontorets

besvär med stämpelförsäljningen, visade sig redan från början vara alltför

knappt tillmätt. Medan särskilda åtgärder vidtogos och planer uppgjordes

för underlättande af arbetet å statskontorets stämpelexpedition,

har emellertid statskontoret jämväl upptagit till behandling frågan om

förstärkning i öfrigt af arbetskrafterna inom statskontoret.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 23.

Innan jag redogör för de i ofvanberörda afseenden gjorda framställningar

och vidtagna åtgärder, torde det tillåtas mig att i korthet

lämna en utredning rörande tillkomsten af nyssnämnda anslag å 7,000

kronor.

Enligt det utdrag af protokollet öfver civilärenden för den 21

februari 1908, hvilket finnes åberopadt i Eders Kungl. Maj:ts nådiga

proposition samma dag angående lönereglering för landsstaterna i länen

m. m., hade, i anledning af väckt förslag om räntmästartjänsternas

indragning, de personer, hvilka såsom sakkunnige tillkallats att verkställa

en ingående undersökning af detta och andra spörsmål, framhållit

nödvändigheten däraf, att länsstyrelserna i sammanhang med nämnda

tjänsteindragning blefve befriade från omhänderhafvande af stämpelförråden.

De sakkunnige, som under hand inhämtat, att fullmäktige i

riksbanken icke vore benägna att låta riksbankskontoren öfvertaga

stämpelförråden, hade därför tänkt sig, att statskontorets stämpelbyrå

kunde träda i direkt förbindelse med stämpelförsäljarna i landsorten.

Med i riket befintliga kommunikationer borde detta utan afsevärda

svårigheter låta sig göra. Det måste ju visserligen antagas, att däraf

skulle kräfvas något ökad personal å vederbörlig afdelning i statskontoret,

men arbetsbesparing skulle gifvetvis vinnas, om detta arbete

lades i händerna på personer, som uteslutande hade att syssla därmed,

i stället för att lägga arbetet på landskamreraren eller annan landskontorstjänsteman,

som då måste dagligdags gång efter annan afbryta

sitt egentliga arbete för att gå till stämpelförrådet och uppräkna samt

expediera stämplar.

I afgifvet utlåtande af den 24 december 1907 hade statskontoret

upptagit till besvarande spörsmålet, under hvilka förutsättningar detta

ämbetsverk skulle kunna åtaga sig ombesörjandet af stämplarnas öfversändande

direkt till en hvar stämpelredogörare och stämpelförsäljningsman

utom Stockholm.

Enligt hvad statskontoret meddelade, hade genom tillmötesgående

af föreståndaren för riksbankens sedeltryckeri dittills alla remisser af

punschstämplar till landsorten ägt rum ''direkt från sedeltryckeriet till

vederbörande ränteri. Detta hade icke blott för statskontorets stämpelkassör

och dennes kontrollant inneburit en stor besparing i tid och

arbete utan äfven utgjort en af de lokala förhållandena inom statskontoret

påkallad, hardt när nödvändig förutsättning för ordnandet af

detta bestyr. Statskontoret ansåge det vara högst tvifvelaktigt, om

denna anordning skulle kunna bibehållas efter borttagande af ränterierna

Omorganisationen

af

stämpelförsäljningen

år

1908.

Ur propositionen

angående

lönereglering

för landsstaterna

i

länen m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

såsom mellanhänder vid stämpeldistributionen, då detta tydligen skulle

medföra ett mångdubbelt ökadt besvär för sedeltryckeriet. Att borttagandet

af dessa mellanhänder skulle påkalla en fullständig omläggning

och en väsentlig utvidgning af statskontorets stämpelbyrå, syntes under

alla förhållanden uppenbart, då det toges i betraktande, att under år

1906 i rikets olika län funnits tillsammans 363 stämpelförsäljningsmän

och redogörare. Antalet dylika försäljningsmän och redogörare utgjorde

för det dåvarande inom Stockholms stad omkring 30.

Att framlägga ett i detalj utarbetadt förslag till en sådan omläggning

och utvidgning af statskontorets stämpelbyrå, som antydts,

hade den för detta ärendes behandling hos statskontoret tillmätta tiden

icke medgifvit. Det torde dock, framhöll statskontoret, genast böra

utsägas, att statskontoret icke under några förhållanden ansåge sig

kunna, såsom de sakkunnige alternativt ifrågasatt, öfvertaga den Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande tilldelade uppgiften att utse stämpelförsäljningsmän

å platser, där sådana behöfdes, att godkänna, förvara

och bevaka stämpelförsäljningsmäns och öfriga stämpelredogörares i

länen uppbördssäkerheter samt att öfver dem och deras redogörelser

utöfva stadgad kontroll.

Efter att sålunda hafva redogjort för hvad de sakkunnige och

statskontoret i förevarande ämne anfört samt med förmälan att några

länsstyrelser ansett stämpelexpeditionernas öfverflyttande på statskontoret

ställa allt för stora fordringar på stämpelförsäljarna och deras

förmåga att »långt i förväg» beräkna sitt stämpelbehof, förklarade föredragande

departementschefen, att, om man emellertid undantoge de allra

nordligaste länen samt Gottland, det syntes departementschefen, att

postgången till hufvudstaden vore så bekväm, att i de flesta fall icke

kunde befaras större dröjsmål med rekvirerade stämplars erhållande

från statskontoret, än om de skulle rekvireras från länsstyrelsen. För

de med afseende å postgång alltför aflägset från hufvudstaden belägna

länen skulle särskilda stämpelförråd kunna inrättas, där sådant undantagsvis

pröfvades nödigt. Gifvetvis borde, såsom statskontoret i sitt

utlåtande framhållit, antagande och entledigande af stämpelförsäljningsmän

samt tillsynen öfver ställda säkerheter fortfarande omhänderhafvas

af länsstyrelserna äfven efter det stämpelförråden hos desamma indragits.

I anslutning till hvad sålunda anförts och efter att beträffande

löneregleringen för landsstaterna i öfrigt hafva föreslagit, bland annat,

att riksbanken skulle från och med 1909 års början öfvertaga länsstyrelsernas

kassarörelse, och att landträntmästare änsterna skulle indragas

i mån som dessa tjänsters innehafvare afginge, meddelade före
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

dragande departementschefen, att, därest hvad sålunda föreslagits vunne

godkännande, departementschefen hade för afsikt att hos chefen för

finansdepartementet göra framställning, att denne måtte gå i författning

om utarbetande af förslag till erforderliga ändringar i gällande stämpelförordning

äfvensom låta utreda, huruvida någon förstärkning i statskontorets

arbetskrafter kunde erfordras på grund af ifrågasatt ändradt

sätt för stämplars tillhandahållande.

Under erinran om de utaf chefen för civildepartementet sålunda

framställda förslag, som äfven lagts till grund för Eders Kungl. Maj:ts

proposition angående löneregleringen för landsstaterna i länen m. m.,

anförde därefter nämnda departementschef i en den 10 mars 1908 till

chefen för finansdepartementet aflåten skrifvelse, att genomförandet af

nämnda förslag kräfde, att länsstyrelserna befriades från omhänderhafvandet

af stämpelförråden, och att distribueringen af stämplar öfvertoges

af statskontoret. Denna förändrade anordning förutsatte emellertid

ändring i gällande stämpelförordning och påkallade måhända äfven någon

förstärkning i statskontorets arbetskrafter. Chefen för civildepartementet

hemställde med anledning däraf, att de i berörda afseenden erforderliga

åtgärder måtte vidtagas.

Statskontoret erhöll genom nådig remiss befallning att afgifva

underdånigt utlåtande öfver nämnda framställning. Uti ett den 16 mars

1908 dagtecknadt utlåtande anförde statskontoret rörande de ifrågasatta

ändringarna i stämpelförordningen till en början, att statskontoret, vid

afgifvande af förslag till de af landträntmästartjänsternas indragning

påkallade ändringar i stämpelförordningen, med stöd af anförandet till

det vid berörda nådiga proposition fogade statsrådsprotokoll ansett sig

kunna utgå från den förutsättning, att hos länsstyrelserna fortfarande

skulle bibehållas bestyren dels med försäljningsmäns antagande och

entledigande samt pröfning och bevakning af deras och öfriga stämpelredogörares

uppbördssäkerheter dels ock med de inventeringar, som

författningsenligt skulle förrättas hos dessa försäljningsmän och redogörare.

På statskontoret skulle däremot ankomma, att från länsstyrelserna

mottaga vederbörliga anmälningar om antagna försäljningsmän

samt om beloppet af den säkerhet, som af hvarje försäljningsman och

redogörare blifvit till länsstyrelsen aflämnad och af densamma godkänd;

att öfver allt detta föra nödiga anteckningar; att på ingående rekvisitioner,

i mån af gjorda inbetalningar eller ställd säkerhet, tillhandahålla

älven utom Stockholm boende försäljare och redogörare erforderliga

stämplar; att omedelbart från hvarje försäljningsman och redogörare

mottaga inkommande redogörelse och låta granska densamma med

Ur propositionen

med förslag

till förordning

angående

stämpelafgiften.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Ur propositionen

ang. anvisande

af

anslag till förstärkning

af

arbetskrafterna

inom statskontoret.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

ledning- jämväl af instrumenten öfver de af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förrättade inventeringar, hvilka instrument det alltså

borde åligga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att genast öfversända

till statskontoret; samt att afgifva och till kammarrätten öfverlämna

verificerad årsredogörelse öfver rikets hela stämpeluppbörd.

Under åberopande af dessa sina uttalanden afgaf statskontoret

förslag till ändrad lydelse af 33 och vissa andra paragrafer af då gällande

stämpelförordning.

I det yttrande till statsrådsprotokollet för den 3 april 1908, som

finnes fogadt vid Eders Kungl. Maj:ts proposition till samma års Riksdag

med förslag till förordning angående stämpelafgiften, förklarade

jag, att jag funnit de af statskontoret föreslagna ändringar i berörda

paragrafer dels ansluta sig till de förändrade anordningar i afseende å

länsstyrelsernas kassarörelse, hvilka skulle blifva eu följd af antagandet

af Eders Kungl. Maj:ts förenämnda nådiga proposition angående lönereglering

för landsstaterna i länen, dels ock i öfrigt vara lämpliga; och

ansåg jag mig därför böra för min del i sak biträda hvad statskontoret

sålunda förordat. Vidkommande det väckta spörsmålet, huruvida för

de med afseende å postgång alltför aflägset från hufvudstaden belägna

länen särskilda stämpelförråd skulle kunna inrättas, där sådant undantagsvis

pröfvades nödigt, trodde jag mig finna, att äfven med den af

statskontoret föreslagna affattningen af 33 § i förordningen angående

stämpelafgiften, afseende sättet för stämplarnas tillhandahållande, en

anordning sådan som den af chefen för civildepartementet antydda kunde

af Eders Kungl. Maj:t anbefallas, om och när helst sådana stämpelförråd

skulle visa sig vara af behofvet påkallade. I anledning häraf syntes

det mig icke erforderligt, att särskildt stadgande i sådan riktning

infördes i den nya stämpelförordningen.

Eders Kungl. Maj:ts proposition affattades i enlighet med hvad

jag i ämnet föreslagit.

I sitt ofvanberörda utlåtande den 16 mars 1908 yttrade sig statskontoret

äfven i fråga om den förstärkning af ämbetsverkets arbetskrafter,

som skulle finnas erforderlig till följd af de ökade göromål,

hvilka genom omförmälda förändrade anordningar beträffande stämpelväsendet

skulle komma att påläggas statskontoret.

Efter att hafva erinrat, hvad statskontoret i sitt omförmälda underdåniga

utlåtande den 24 december 1907 anfört angående nu tillämpad

anordning i afseende å distributionen af punschstämplar, meddelade

statskontoret, dels att enligt 1906 års länsräkenskaper punschstämpelförsäljningsmännens

antal i hela riket nämnda år uppgått till 137, dels

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23. 7

ock att sedeltryckeri föreståndaren dåmera förklarat sig villig att, så vidt

det blefve honom möjligt, äfven under de förändrade förhållanden, som

åsyftades, ombestyra distribuering^ af punschstämplarna. Under erinran

att detta uttalande å sedeltryckeriföreståndarens sida vore helt personlig,

ansåg sig statskontoret emellertid kunna i sina följande uttalanden utgå

från det antagande, att någon förändring i afseende å sättet för punschstämplarnas

distribuering icke under den närmaste tiden skulle behöfva

ifrågakomma.

Statskontoret, som därefter, hvad anginge betydelsen däraf, att

mellanhänderna vid stämpelförsäljningen, ränterierna, borttoges, åberopade

innehållet i sitt omförmälda utlåtande af den 24 december 1907, erinrade

vidare, att stämpelgöromålen inom detta ämbetsverk för det dåvarande

ombestyrdes närmast af stämpelkassören. Såsom dennes kontrollant

fungerade den å inkomst-, fond- och stämpelbyrån anställde revisorn

och bokhållaren, hvilkens hufvudsakliga arbete emellertid folie inom

andra områden för denna byrås verksamhet. Enär statskontorets fondförvaltning

alltjämt tenderade att svälla ut, och enär den dag antagligen

icke vore långt aflägsen, då nämnde revisor helt behöfde tagas i anspråk

för de byråns göromål, h vilka läge utanför stämpel väsendet, blefve det

enligt statskontorets åsikt icke möjligt att lägga på byråns ordinarie

personal de högst väsentligt ökade göromål, som skulle blifva följden

af de föreslagna förändringarna inom stämpelväsendet.

Det läte sig, fortsatte statskontoret, visserligen icke gorå att fullt

öfverblicka och rätt bedöma den inverkan, som de föreslagna förändringarnas

genomförande kunde komma att för framtiden utöfva på arbetet

inom statskontoret; men då dädanefter stämpelrekvirenternas antal skulle

blifva mer än sexdubbladt och stämpelrekvisitionernas antal skulle stiga

i en ännu mycket större skala, samt då statskontoret icke borde underlåta

att redan då taga hänsyn till den ökning i arbete, som för statskontorets

vidkommande vore att motse efter införande af stämpelafgift vid

öfverlåtelse af fondpapper, hade statskontoret ansett sig äga all anledning

antaga, att det under den närmaste tiden skulle behöfvas till förstärkning

af arbetskrafterna å inkomst-, fond- och stämpelbyrån dels

en stämpelkassakontrollant med aflöning, motsvarande den, som tillkomme

ordinarie tjänsteman af första graden, eller 4,000 kronor, dels ett ständigt

amanuensbiträde åt stämpelkassören med arfvode af 2,000 kronor

för år räknadt, dels ock eu uteslutande för stämpelkontoret afsedd vakt- ''

mästare med arfvode af 1,000 kronor om året.

I afseende å den föreslagna stämpelkassakontrollantens göromål

tilläde statskontoret, att denne tjänsteman skulle hafva att bland annat

granska och sammanfatta alla inkommande stämpelredogörelser, ett arbete,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

som då, hvad hvarje län beträffade, tillhörde länsbokhållaren och som

i statsrådsprotokollet till nådiga propositionen angående lönereglering

för landsstaterna ansetts för hvarje länsbokhållare taga i anspråk i det

närmaste en hel månad.

Statskontoret, som föreställde sig, att det skulle vara mindre lämpligt

att för det dåvarande fastslå någon viss uppdelning af det erforderliga

anslagsbeloppet, hemställde, att hos Riksdagen måtte äskas ett på

de gjorda beräkningarna grundadt extra anslagsbelopp af 7,000 kronor

till förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret, samt att, om detta

anslag blefve beviljadt, statskontoret måtte erhålla befallning att till

Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag till användande af de anvisade

medlen.

I det anförande till statsrådsprotokollet för den 3 april 1908, som

finnes bilagdt Eders Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande af

ett anslag å extra stat till förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret,

förklarade jag, att af hvad i statskontorets utlåtande blifvit

anfördt jag för min del funnit ådagalagdt, att de förändringar i afseende

å stämpelväsendet, som skulle blifva en omedelbar följd af länsstyrelsernas

frigörande från all befattning icke blott med distribueringen af

de olika slagen af stämplar utan äfven med granskningen af stämpelförsälj

ningsmäns och öfriga stämpelredogörares räkningar, måste för

statskontorets inkomst-, fond- och stämpelbyrå medföra en högst betydlig

ökning i arbetsbördan. Det syntes mig därför icke förefinnas någon

anledning antaga, att de af statskontoret gjorda beräkningarna af behofvet

vare sig af ökad arbetskraft eller af ökadt anslag skulle vara

för högt tilltagna, och hemställde jag fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att, under förutsättning att landtränteriernas

bestyr med stämpelväsendet komme att, såsom föreslaget blifvit, öfverflyttas

till statskontoret från och med år 1909, å extra stat under sjunde

hufvudtiteln för samma år uppföra ett anslag af 7,000 kronor till förstärkning

af arbetskrafterna inom statskontoret.

I öfverensstämmelse därmed affattades ock propositionen i ämnet.

Dispositio- Riksdagen anmälde i skrifvelse den 1 juni 1908 att, då _ Riks
län

af 1909 dagen enligt skrifvelse samma dag angående regleringen af utgifterna

förstärkning under riksstatens sjätte hufvudtitel beslutit landträntmästare änsternas

af arbetsträl indragning samt en förutsättning för denna omorganisations genomförande

statskont™ vore, att landtränteriernas bestyr med stämpelväsendet öfverflyttades till

ret. statskontoret, Riksdagen, då den förstärkning i detta ämbetsverks arbetskrafter,

hvartill anslag äskats, endast måste anses såsom en nödvändig

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

följd af Riksdagens ofvanberörda beslut, samt Riksdagen icke haft något

att erinra mot det för ändamålet begärda anslagets belopp, å extra stat

för år 1909 uppfört ett anslag af 7,000 kronor till förstärkning af arbetskrafterna

inom statskontoret.

Sedan statskontoret anbefallts att inkomma med förslag rörande

användningen af berörda anslag, anförde statskontoret i underdånigt

utlåtande den 5 november 1908, att ingenting förekommit, som kunde

gifva statskontoret anledning att föreslå annan disposition af de beviljade

anslagsmedlen, än den som i underdåniga utlåtandet den 16 mars i908

angifvits såsom lämplig, men att det för stämpelkassakontrollanten afsedda

årsarfvodet syntes böra minskas med ett belopp, i rundt tal motsvarande

den pensionsafgift, ordinarie tjänsteman af första graden hade

att enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension vidkännas

eller 81 kronor 40 öre för år räknadt, samt att den därigenom

uppkommande besparingen skäligen borde användas till höjning af

vaktmästararfvodet.

Genom nådigt bref den 27 november 1908 bemyndigade Eders

Kungl. Maj:t statskontoret att till tjänstgöring å dess inkomst-, fondoch

stämpelbyrå under år 1909 anställa en stämpelkassakontrollant med

arfvode af 3,900 kronor, en amanuens med arfvode af 2,000 kronor och

en vaktmästare med arfvode af 1,100 kronor, allt för år räknadt; och

skulle nämnda arfvodesbelopp utgå af omförmälda extraanslagå 7,000 kronor.

Enär de omständigheter, hvilka föranledde behofvet af ifrågavarande

anslag för år 1909, måste antagas i samma mån föreligga jämväl

under år 1910, anhöll statskontoret i särskild underdånig skrifvelse

den 5 november 1908, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för ifrågavarande ändamål å extra stat för år 1910 anvisa ett anslag

å 7,000 kronor.

Med bifall härtill föreslog Eders Kungl. Maj:t 1909 års Riksdag

och beslöt äfven Riksdagen att till förstärkning af arbetskrafterna inom

statskontoret på extra stat för år 1910 anvisa ett belopp af 7,000 kronor.

Innan detta Riksdagens beslut fattats, hade emellertid statskontoret Statskontorets

i underdånig skrifvelse den 22 januari 1909 anmält behofvet af ytter- ‘^^anufrT

ligare arbetskrafter utöfver dem, som genom användande af 1909 års im.

förenämnda anslag beredts ämbetsverket. Med erinran att vid 1909

års ingång personalen å stämpelkontoret utgjordes af: stämpelkassören,

stämpelkassakontrollanten, en amanuens och en vaktmästare, anmälde

sålunda statskontoret, hurusom det genast visat sig, att kassörsgöromålen

icke kunde ombesörjas af endast en person, hvadan statsBih.

till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 23.

kontoret måst vid stämpelkassörens sida ställa en biträdande kassör;

och då äfven denna ökning af arbetskrafterna å stämpelkontoret snart

befunnits otillräcklig, återstod för statskontoret ingen annan utväg än

att förordna ännu en biträdande stämpelkassör samt att ställa till stämpelkassakontrollantens

förfogande ett kvinnligt extra biträde.

Dessa nu omförmälda åtgärder hade måst af statskontoret vidtagas

utan att Eders Kungl. Maj:ts bemyndigande därtill hunnit inhämtas,

enär särskildt de för domstolarnas behof afsedda stämplarnas expedierande

icke kunnat fördröjas längre än som i allt fall blifvit oundgängligen

nödigt.

I hvad mån den för det dåvarande å stämpelkontoret anställda

personal kunde blifva äfven för framtiden erforderlig, läte sig enligt

statskontorets mening icke då förutsägas.

Vid denna frågas besvarande syntes emellertid böra komma i

betraktande, att antalet konti i liggaren öfver stämpelförsäljningsmännen

i riket, utom försäljningsman för kortstämplar, då vore 564, däraf för

stämplar enligt förordningen angående stämpelafgiften 382, för punschstämplar

109 och för stämplar vid öfverlåtelse af fondpapper 73; att till

statskontoret dagligen inginge flera eller färre anmälningar om förändringar

i de af dem ställda säkerheterna; att inkommande stämpelrekvisitioner

oftast kräfde omedelbar och skyndsam handläggning; att

endast framtagandet och uppräknandet af de olika stämpelsorter och

valörer, som en enda rekvisition omfattade, kunde för kassören medföra

timslångt arbete; att afsevärd tid äfven måste anslås icke blott

till stämpel]ournalernas förande och årsredogörelsernas upprättande samt

de månatligen återkommande inventeringarnas anställande utan äfven

till öfverslag af det behof af stämpelförradets komplettering, som maste

tillgodoses genom tid efter annan skeende beställningar åt papper och

stämpeltryck; samt att dessa stämplar representerade betydande penningvärden,

hvadan kassörerna kunde hafva rätt att fordra tillräckligt

rådrum vid handläggningen af sina göromål.

Statskontorot vågade fördenskull icke förutsätta, att framtiden

skulle medföra varaktig minskning i det behof af arbetskrafter för

stämpelgöromålen, som för det dåvarande gjorde sig gällande.

I anslutning till hvad som sålunda anförts, hemställde statskontoret,

att till dess förfogande måtte ställas de medel, som utöfver förut

anvisade vore behöfliga för arbetskrafternas förstärkande å stämpelkontoret,

och förklarade sig statskontoret anse aflöningen åt den ene biträdande stämpelkassören,

om hvars behöflighet äfven för framtiden tvekan inom statskontoret

icke förefunnes, böra utgå med minst samma belopp, som bestämts

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

för stämpelkassakontrollanten, eller 3,900 kronor för år räknadt, men att

aflöningen åt den andre biträdande stämpelkassören, hvars anställning för

det dåvarande finge anses mera tillfällig, borde kunna begränsas till 3,000

kronor, likaledes för år räknadt. Hvad slutligen vidkomme ersättningen

till det kvinnliga extra biträdet, hvars tjäntgöringstid tills vidare vore

fastställd till 2 Va timmar om dagen, borde denna, under förutsättning

af nämnda tjänstgöringstid, icke sättas lägre än till 60 kronor i månaden

men, därest tjänstgöringstiden ökades, höjas i samma män, dock icke

utöfver 100 kronor i månaden.

Från statskontorets beslut i ärendet var föredraganden, statskommissarien

C. G. Sylvan, i så måtto skiljaktig, att han ansåg aflöningen

jämväl till den föreslagne andre biträdande stämpelkassören icke böra

utgå med lägre belopp än 3,900 kronor för år räknadt, helst ett dylikt

förordnande uteslöte möjligheten för den förordnade att genom regelbunden

tjänstgöring å annat håll öka sina inkomster.

I själfva hufvudfrågan var statskommissarien Chr. L. Tenow

skiljaktig.

Han ansåg, att en helt annan arbetsfördelning måste under de

nya förhållandena införas på stämpelkontoret, om detta skulle förmå att

på ett för allmänheten tillfredsställande och för staten ekonomiskt sätt

ombesörja stämpelexpeditionen. Det vore uppenbart, att en arbetsmetod,

som kunnat vara lämplig och möjlig på en tid, då kontoret hade haft

att besörja en jämförelsevis ringa detalj expedition och i stort sedt vore

en hufvudexpedition, som hade att förse ett antal detaljexpeditioner,,

icke utan vidare kunde förutsättas också vara lämplig för en omfattande

detalj expedition, sedan underexpeditionerna indragits. Statskontoret

hade ock i sitt underdåniga utlåtande den 24 december

1907 uttalat, att borttagandet af mellanhänderna påkallade en fullständig

omläggning af statskontorets stämpelbyrå, men att statskontoret

funne sig icke för det dåvarande kunna framlägga något i detalj,

utarbetadt förslag till en sådan omläggning och utvidgning. De förändringar,

som därefter, i anledning af ränteriernas indragning, företagits

å ämbetsverkets stämpelkontor, hade inskränkt sig till utvidgningar i så

måtto, att nya tjänster tillsatts, utan att någon egentlig omläggning af arbetet

ägt rum. Enär förhållandena syntes tendera därhän, att med den arbetsmetod

och den arbetsfördelning, som dittills användts å stämpelkontoret,

statsverkets kostnader komme att högst betydligt öfverskrida hvad

som ursprungligen såväl af statskontoret själft som af Eders Kungl.

Maj:t och Riksdagen beräknats, ansåg sig Tenow, utan att kunna fram
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

lägga något detaljeradt förslag, dock böra söka bilda sig en någorlunda

bestämd mening, huruvida och på hvad sätt dessa kostnader kunde begränsas.

Till frågans belysande anförde statskommissarien Tenow följande.

Före 1909 års ingång, då statskontorets detalj expedition af stämplar

endast omfattade försälj ningsmännen i Stockholm, verkställdes

granskning af inkomna rekvisitioner af revisorn å inkomst-, fond- och

stämpelbyrån, som därvid haft att tillse, att försälj ningsmannens borgen

och gjorda inlevereringar af stämpelmedel täckte det rekvirerade beloppet,

samt för försälj ningsmännen förde särskilda konti. Därefter öfverlämnades

rekvisitiouen försedd med revisorns påskrift, att expedition finge

äga rum, till stämpelkassören, som verkställde expeditionen. Revisorns

granskningsskyldighet hade emellertid öfverflyttats på den nye stämpelkassakontrollanten,

som därvid biträddes af en äfvenledes nytillsatt

amanuens. Själfva expeditionen af stämplarna verkställdes, efter enahanda

metod som tillförene, af stämpelkassörerna, därvid den ordinarie

kassören expedierade dubbla beläggningsstämplar, den först tillsatte

biträdande kassören skrifstämplar och kortstämplar och den senast tillsatte

enkla beläggningsstämplar, öfverlåtelsestämplar samt punschstämplar

för Stockholm. Expeditionen af punschstämplar för landsorten verkställdes

genom stämpeltryckeriets försorg, sedan expeditionsorder gifvits

från stämpelkontoret.

Stämpelkassörerna uppräknade hvar och en för sig de olika rekvirerade

stämplarna — därvid de ofta måste följa en och samma rekvisitionshandling

— samt antecknade de expedierade summorna i vederbörande

kassaböcker och ombesörjde, med biträde af vaktmästare, paketens

afsändande med posten.

Det mest tidsödande af detta expeditionsarbete vore utan tvifvel

uppräknandet af stämplarna. I kvalitativt hänseende vore detta arbete

af föga betydelse. Noggrannhet, flit och fingerfärdighet vore därför

erforderliga egenskaper.

Att personer med akademisk bildning sysselsattes med sådant,

syntes Tenow vara ett verkligt slöseri med arbetskraft icke blott

ur stämpelkontorets synpunkt utan i ännu högre grad med hänsyn till

statskontorets behof af arbetskrafter i öfrigt.

Därigenom att aflöningen för de interimistiskt anställda stämpelkassörerna

ansetts böra sättas relativt högt, hade det inträflat, att dessa

högre aflöningsbelopp lockat amanuenser, som vore synnerligen lämpliga

och dugliga på andra platser inom ämbetsverket, att söka befordran

till stämpelkontoret, för hvars arbeten deras föregående utbildning

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

och medfödda egenskaper gjort dem, om icke mindre lämpade, så dock

öfverflödigt kvalificerade, och statskontoret hade därigenom på flera

punkter kommit i ett verkligt trångmål, enär brist på arbetskrafter

uppstått, där kvalificerad arbetskraft vore oundgängligen af nöden.

Tenow vore böjd att tro, att arbetet å stämpelkontoret lämpligen

borde omläggas sålunda, att nuvarande ordinarie stämpelkassören försattes

i ställningen af hufvudkassör, som hade att ansvara för stämpelförrådet

och expeditionen i stort; att, då rekvisitioner inkomme, dessa

af stämpelkontrollanten underkastades en summarisk granskning mot

afräkningsboken, hvilken borde uppställas efter kolumnsystem sålunda,

att vederbörligt konto omedelbart utvisade hvarje försäljningsmans

saldo; att rekvisitionen därpå granskades af hufvudkassören, som efter

vederbörlig annotation hade att meddela expeditionsorder; att därefter

själfva detalj expeditionen, som endast bestode i stämplarnas uppräknande,

paketering och afsändande med posten jämte däraf föranledd enklare

bokföring, öfverlämnades åt mindre kvalificerade arbetskrafter: kvinnliga

expeditriser med biträde för det tyngre arbetet af vaktmästare.

Enligt Tenows mening var det ock oundgängligt, att detalj expeditionen

till stämpelförsäljare i hufvudstaden, bvilka personligen infunne

sig å stämpelkontoret, skildes från den detaljexpedition, som skulle ske

genom posten.

Utan att framlägga något detaljeradt förslag, huru arbetet skulle

kunna lämpligen fördelas och bedrifvas, framkastade Tenow den tanken,

att stämpelhufvudkassören skulle till de föreslagna stämpelexpeditriserna

mot kvitto öfverlämna stämpelförråd buntvis, och att, sedan en bunt

blifvit expedierad, densamma skulle redovisas till hufvudkassören med

hänvisning till anteckningarna öfver expeditionerna.

En sådan anordning skulle måhända efter undersökning befinnas

tekniskt sedt ändamålsenlig därutinnan, att den komme att underlätta

och därmed fortskynda expeditionen, samt genom de lägre aflöningar,

man beböfde bestå kvinnliga expeditriser i jämförelse med akademiskt

bildade tjänstemän, verka till nedbringande af statsverkets kostnader

för denna visserligen kvantitativt betydande, men i själfva verket föga

komplicerade expedition. Och det förhållandet, att stämpelexpeditionen

anförtrotts åt ett ämbetsverk, hvars flesta tjänstemäns kompetens dittills

ansetts böra betinga akademisk examen, borde, enligt Tenows åsikt, ej

utgöra hinder för användande inom ämbetsverket af personer utan

sådan examen, där detta kunde ställa sig billigare för staten och icke

innebure olägenheter för expeditionen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

StaUkontoreti

skrifvelse den

27 mars 1909

angående

förstärkning af

arbetskrafterna

å stämpelexpeditionen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

I underdånig skrifvelse den 27 mars 1909 anmälde statskontoret,

att statskontoret måst vidtaga än ytterligare åtgärder för att göromålen

å stämpelexpeditionen skulle komma i sin jämna och behöriga gång.

Sålunda hade statskontoret den 2 därförutgångne februari dels förordnat

en af sina extra ordinarie tjänstemän att under samma månad

tjänstgöra såsom biträdande stämpelkassör med fyra timmars daglig

tjänstgöringsskyldighet och mot arfvode af 2,000 kronor för år räknadt

dels ock tills vidare under februari månad i amanuensens ställe anställt

å stämpelexpeditionen ännu ett kvinnligt biträde mot arfvode af 100

kronor i månaden; och hade statskontoret sedermera beslutit, att samma

kvinnliga biträde skulle fortfarande tills vidare under mars månad vara

å stämpelexpeditionen anställdt mot enahanda arfvode.

Det syntes emellertid statskontoret vara i hög grad önskligt, att

rådande provisorium å stämpelexpeditionen snarast möjligt upphörde

och ersattes af förhållanden, ordnade på ett mera stadigvarande och för

tjänstemännen betryggande sätt än dittills kunnat ske. Statskontoret afsåge

icke därmed, att nya tjänster då skulle för stämpelexpeditionens behof

uppföras å ämbetsverkets ordinarie stat, ty för vidtagande af sådan

åtgärd syntes tiden ännu icke vara inne. Enär emellertid medel till

belopp betydligt öfverstigande de för ändamålet å extra stat anvisade

blefve behöfliga, ansåge statskontoret riktigast, att redan till 1909 års

Riksdag framställning gjordes om anvisande af erforderligt anslag.

Den gångna tidens erfarenhet hade, enligt statskontorets mening,

gifvit vid handen, att åt stämpelkassakontrollanten, hvars göromål vore

icke blott mångskiftande, utan ock synnerligen maktpåliggande och

ansvarsfulla, måste beredas en däremot svarande godtgörelse; och då

därtill komme, att denne tjänsteman vore af sådan betydelse för sammanhållningen

af hela denna afdelning af statskontorets verksamhet,

att åt honom borde gifvas eu gent emot öfriga å stämpelexpeditionen

anställda tjänstemän öfverordnad ställning, ansåge statskontoret nödigt

att för honom bestämdes en aflöning, motsvarande den, som tillagts

andra gradens tjänstemän inom ämbetsverket, eller 5,800 kronor, hvilket

belopp dock efter afdrag för ordinarie tjänsteman påhvilande pensionsafgifter

syntes kunna lämpligen afrundas nedåt till 5,500 kronor för år

räknadt, hvaraf såsom tjänstgöringspenningar borde anses 1,800 kronor.

Till stämpelkassakontrollantens göromål hörde förandet af diarium,

kontrollböcker, uppbördsbok, bok öfver utlämnade stämpelförlag till

kassörerna, beställningsbok, afräkningsböcker och expensbok. Bland

hans öfriga åligganden märktes skyldighet: att inräkna alla till förrådet

inkommande nya och återlevererade gamla stämplar; att upprätta in
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

strument öfver stämpelförrådet till ledning vid de månatliga inventeringarna;

att granska inkommande ansökningar om afskrifning af obrukbara

stämplar; att vaka öfver, att stämpelförsäljningsmännen fullgjorde

föreskrifna leveranser af stämpelmedel; samt att granska försäljningsmännens

årsredogörelser.

Med afseende å de göromål, som sålunda skulle tillhöra denne

tjänsteman, torde den dittills använda benämningen stämpelkassakontrollant

befinnas mindre lämplig och böra utbytas mot en annan, till

exempel kamrerare.

Å stämpelexpeditionen funnes vid afgifvandet af statskontorets

ifrågavarande skrifvelse anställda tre kassörer, af hvilka den ene hade

att i detalj granska, bokföra och expediera rekvisitioner å dubbla beläggningsstämplar,

den andre att vidtaga enahanda åtgärder beträffande

enkla beläggningsstämplar samt punsch- och fondstämplar och den tredje

att utföra samma arbete i afseende å skrifstämplar samt kortkonvolut

och kortstämpelremsor. Till dessa kassörers åligganden hörde äfven

dels att tid efter annan kollationera sina expeditionsböcker med kontrollantens

kontrollböcker, dels ock att noga följa minskningen af stämpelbehållningarna

samt i god tid afgifva förslag till beställningar.

I fråga om det antal stämpelkassörer, som för framtiden finge

anses erforderligt, ausåge sig statskontoret kunna utgå från den förutsättningen,

att arbetet komme att fördelas mellan kassörerna så rättvist

som möjligt, hvaraf å andra sidan borde följa lika tjänsteställning och

samma aflöningsförmåner. För en å extra stat uppförd stämpelkassör

borde alltså aflöningen, liksom för den å ordinarie stat uppförda, utgöra

4,500 kronor eller med afkortning och afrundning enligt förut angifna

grunder 4,400 kronor, hvaraf 1,500 kronor borde anses såsom tjänstgöringspenningar

och 500 kronor såsom missräkningspenningar.

Oaktadt den korta tid, som ännu hunnit förflyta sedan den nya

ordningen med stämpelväsendet infördes, icke lämnade någon säker grund

för ett omdöme i denna fråga, syntes dock försök böra göras att inskränka

stämpelkassörernas antal till två. Med visshet kunde emellertid

förutses, att under den brådaste tiden, d. v. s. under årets bägge första

och sista månader, behof af en extra kassör komme att göra sig gällande;

och till statskontorets disposition måste alltså ställas därför erforderliga

medel. Då ersättningen till den extra kassören syntes böra utgå efter

3,000 kronor för år räknadt, skulle för fyra månader behöfvas 1,000 kronor.

Med anledning däraf att fråga blifvit väckt om användande i

möjligaste mån af kvinnlig arbetskraft å stämpelkontoret ansåge sig

statskontoret böra erinra därom, att, då annat icke blifvit ifrågasatt än

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl Maj.ts Nåd. Preposition N:o 23.

att åtminstone en manlig kassör, motsvarande den nuvarande stämpelkassören,

borde finnas anställd å stämpelkontoret, frågans innebörd åtminstone

under dåvarande förhållanden hufvudsakligen inskränkte sig

därtill, huruvida den ytterligare kassör, hvars anställande statskontoret

förordat, lämpligen skulle kunna ersättas af en kvinnlig funktionär.

Oafsedt att förslaget åsyftade en uppdelning efter möjligast rättvisa

grunder af stämpelkassörens göromål på två tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner

därför ock syntes böra vara desamma, måste båda kassörerna,

vare sig de vore manliga eller kvinnliga, sköta sina befattningar under

fullt tjänstemannaansvar och sålunda vara ersättningsskyldiga för hvarje

stämpelbelopp, för hvilket de på grund af felräkning eller annan orsak

icke kunde redovisa. Genom deras händer gånge synnerligen stora

värdebelopp, och äfven om erkännas borde, att expeditionen af stämplar

icke medförde fullt samma risker för statsverket eller kassören som handterande!

af kontanta penningar, kunde dock utlämnandet genom felräkning

af stämplar till måhända betydliga valörer åsamka statsverket

stora förluster, hvarjämte för eu oredlig kassör utväg ingalunda saknades

att till penningar omsätta försnillade stämplar. Äfven i fråga om

en kvinnlig stämpelkassör syntes därför den allmänna regeln, att en

kassörs aflöning icke borde sättas allt för låg, äga sin tillämpning, hvarför

i alla händelser synnerlig besparing icke torde stå att vinna genom

utbyte af den manliga kassören mot en kvinnlig. Därtill komme, att,

om ock en stämpelkassörs göromål vore af jämförelsevis enklare natur,

hans befattning likväl på grund af den stora noggrannhet och ordning,

som erfordrades, och de betydliga värden, med hvilka han hade att röra

sig, vore af maktpåliggande och ansvarsfull beskaffenhet.

Akademisk examen kunde visserligen ej anses erforderlig för kompetens

till ifrågavarande kassörsbefattningar, och något hinder för meddelande

af bestämmelse i sådant syfte förelåge sålunda enligt statskontorets

mening icke. En dylik bestämmelse, hvarmed gifvetvis skulle

åsyftas att vinna billigare arbetskrafter, vare sig manliga eller kvinnliga,

för nämnda befattningar, komme likväl antagligen att sakna praktisk

betydelse, då med afseende på den jämförelsevis höga aflöning, som i

alla händelser borde vara förenad med sagda kassörsbefattningar, desamma

måste komma att synas eftersträfvansvärda för personer, som vore anställda

såsom tjänstemän i statskontoret och således examinerade.

Af hvad statskontoret anfört beträffande stämpelkassakontrollantens

många göromål, ansåge statskontoret med full tydlighet framgå, att en

stor del af dessa göromål icke kunde af honom själf medhinnas, utan

att han måste äga till sitt förfogande nödiga biträden. Jämte det belopp

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.

af 2,000 kronor, som för det dåvarande vore beräknadt såsom arfvode

åt en amanuens, borde för detta ändamål finnas att tillgå 1,200 kronor

till aflönande af ett kvinnligt biträde. Amanuensen borde vara så kvalificerad,

att lian vid förfall för stämpelkassakontrollanten kunde, i händelse

så skulle finnas behöflig!, bestrida dennes tjänst. Slutligen och då statskontorets

. ordinarie anslag till vikariatsersättning m. m. icke lämnade

tillgång till några af den på stämpel expeditionen anställda extra personalen

föranledda utgifter af berörda slag, borde äfven ett mindre belopp,

förslagsvis 300 kronor, beräknas för dylika vikariatsarfvoden.

I afseende å vaktmästarens årsarfvode, 1,100 kronor, ansåg statskontoret

för det dåvarande ingen förändring vara att föreslå.

De ändrade anordningarna i fråga om denna personal och dess

aflöningsbelopp borde enligt statskontorets mening bringas i tillämpning

från och med den 1 juli 1909.

Statskommissarien Tenow uttalade jämväl vid ärendets behandlingi

statskontoret den 27 mars 1909 en skiljaktig mening. Under hänvisning

till sitt särskilda yttrande vid frågans behandling inom statskontoret

den 22 januari 1909, framhåller Tenow, hurusom hans yrkande

om en förändring af arbetsmetoden och en annan fördelning af arbetet

å nämnda stämpelkontor sedermera i viss mån tillmötesgåtts. Detta

framginge af en promemoria, som afgifvits af kamreraren Johan V.

Stenbeck och som funnes handlingarna bilagd. Det arbetssystem, som

denne infört å kontoret och som visat sig effektivt, vore afpassadt efter

den nuvarande personalens sammansättning.

I sin uppfattning om den kompetens, personalen å stämpelkontoret

borde äga, hade Tenow icke i någon mån rubbats af hvad statskontoret

i sin nämnda dag beslutade underdåniga skrifvelse anfört. Det tjänstemannaansvar,

hvarom här vore fråga, kunde utan tvifvel utkräfvas lika

väl af kvinnliga kassörer som af manliga.

Majoriteten i statskontoret förmenade, att frågans innebörd i själfva

verket vore ringa, enär det icke ifrågasattes anslag för mer än en ytterligare

kassör. Enligt Tenows mening funnes det dock icke stor sannolikhet

för att det i framtiden, helst om stämpelbeskattningen, såsom

antagligt vore, vidare utvecklades, komme att stanna vid blott två

stämpelexpeditörer. Statskontoret hade under den gångna delen afåret

haft flere anställda och äfven i föreliggande skrifvelse beräknade statskontoret,

att under åtminstone en del af året ytterligare en vore erforderlig.

Tenow ansåge det därför vara af vikt att från början träffa

sådana anordningar, att de stegrade kraf, som med visshet icke skulle

Bih. till Ri/csd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

uteblifva, kunde fyllas utan större kostnader för statsverket än som vore

oundgängligen nödvändigt. Rent formellt sedt vore det visserligen

endast iråga om provisoriska åtgärder, men de åtgärder, som vidtoges,

blefve grundläggande för den fortsatta utvecklingen. Om aflöningen

för stämpelexpeditörstjänsterna bestämdes till belopp, som afpassats etter

innebafvarnas akademiska examen, kunde man med visshet förutsäga,

att en ändring däri icke kunde vidtagas, då flera expeditörer framdeles

måste anställas.

Statskontorets majoritet, framhöll Tenow, afvisade icke längre den

af Tenow framkastade tanken på ett eftergifvande, hvad stämpelkontorets

tjänstemän beträffade, af de för öfriga tjänstemän i statskontoret föreskrifna

kompetens villkoren. Men statskontoret funne ett skäl för bibehållande

af de dåvarande kompetensfordringarna i den omständigheten,

att å kontoret funnes en ordinarie första gradens tjänsteman anställd

såsom stämpelkassör. Då det föreliggande förslaget afsåge uppdelande

efter möjligast rättvisa grunder af denne ordinarie stämpelkassörs göromål

på två tjänstemän, ansåge majoriteten, att aflöningsförmånerna för

dem båda borde vara desamma.

Däremot ville Tenow emellertid invända, att det icke kunde anses

ligga någon orättvisa i att den ene stämpelkassören komme att tills

vidare under sin återstående tjänstetid betraktas som om han befunne

sig på öfvergångsstat med den honom en gång, under andra tjänsteförhållanden,

tillerkända högre aflöningen, under det att den andre uppbure

en mindre, efter arbetets art och kompetensfordringarna afpassad

aflöning.

I sin reservation den 22 januari 1909 hade Tenow föreslagit, att

stämpelkassakontrollanten och stämpelkassören skulle bibehållas såsom

sidoordnade första gradens tjänstemän. Sedan emellertid ett system för

arbetet å stämpelkontoret sedermera blifvit genomfördt och enligt detta

system stämpelkassakontrollanten intoge en öfverordnad ställning, hade

Tenow intet att erinra mot kontrollantens uppförande som tjänsteman

i andra lönegraden. Denna omständighet stärkte dock snarare än

försvagade Tenows yrkande, att de under stämpelkamreraren ställda

stämpelkassörstjänsterna eller, såsom de med större skäl syntes böra

benämnas, expeditörstjänsterna besattes med kvinnliga tjänstemän.

Expeditörstjänsterna borde enligt Tenows mening besättas med

personer, som genomgått högre läroverk för kvinnlig ungdom eller aflagt

realskolexamen samt, eventuellt, handelsskola eller bokföringskurs. De

borde förut hafva tjänstgjort vid expeditioner hos enskilda firmor och

där vunnit vana vid ordning och bokföring. Aflöningen syntes icke

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

behöfva sättas högre än 2,000 kronor med tillägg af 500 kronor såsom

missräkningspenningar.

Den promemoria, hvarom statskommissarien Tenow i sin reservation

talar, afgafs af kamreraren Stenbeck, efter det denne en kortare tid

varit förordnad till stämpelkassakontrollant.

I denna promemoria har Stenbeck, med förmälan att han i sitt förordnande

ansett ligga inneslutet ett berättigande att i viss mån taga

ledningen inom byrån, meddelat, att han å stämpelexpeditionen infört

följande arbetsordning:

1) Alla inkommande ärenden utan undantag gå först till kontrollanten.

2) Inkomna rekvisitioner öfverlämnas af honom till ett af de

kvinnliga biträdena för införande i byråns diarium.

3) Därefter granskas rekvisitionens öfverensstämmelse med tillgängliga

uppgifter om rekvirentens borgen samt saldot mellan hans

insättningar och värdet af erhållna stämplar. Därefter förses rekvisitionen

med ett s. k. reversalnummer i löpande följd samt med påskriften: utlämnas.

4) Lämnas rekvisitionen till ett kvinnligt biträde för införande i

kontrollböckerna.

5) Utlämnas rekvisitionen till de olika kassörerna för expediering.

6) Sedan dessa detaljgranskat rekvisitionen och infört dess poster

i sina mot kontrollböckerna svarande expeditionsböcker samt verkställt

expeditionen, anmäla de densamma till kontrollanten med angifvande af

reversalnummer och värdesumma, hvarefter kontrollanten afför expeditionen

i sitt diarum.

7) Sedan samtliga kassörerna anmält sina respektive delar af

expeditionen, afföres densamma i sin helhet af kontrollanten i hans

diarium, i livilket äfven

8) införes det datum, då rekvirentens kvitto återkommer.

För att sätta kontrollanten i stånd att ständigt hafva herravälde

öfver expeditionens gång, hade Stenbeck uppgjort ett diarium för kontrollantens

eget bruk, så uppställdt att af detsamma efter vederbörliga

afprickningar med tydlighet kunde framgå följande förhållanden, nämligen

att rekvisitionen blifvit införd i kontrollböckerna, att vederbörande kassör

anmält expeditionen såsom färdig, samt därjämte dels positivt hvilka

stämplar som expedierats, men äfven negativt hvilka som resterade.

Från vissa kolumner i diariet skulle, anföres vidare i promemorian,

kontrollanten efter tid och lägenhet i afräkning sböckerna debitera de

olika rekvirenterna för de utlämnade stämplarnas värde. Krediteringen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.

för insatta medel skedde från de inkomna reversalen, som tillhandahölles

af kamreraren i räntekammaren.

Arbetsfördelningen mellan kassörerna hade ordnats så, att kassöi''erna

granskade, bokförde och expedierade, kassören n:r 1 (den ordinarie

kassören) rekvisitioner å dubbla beläggningsstämplar, kassören n:r 2

rekvisitioner å enkla beläggningsstämplar samt punsch- och fondstämplar,

samt kassören n:r 3 rekvisitioner å skrifstämplar samt kortkonvolut

och stämpelremsor. För detta ändamål hade de mottagit hvar sitt

mindre förråd af de olika stämpelsorterna, hvilket i mån af behof kompletterades

från det s. k. magasinet, som endast kunde öppnas af endera

af dem och kontrollanten i förening. Uttagningarna annoterades af

kontrollanten i »uttagningsboken», där de äfven borde kvitteras af

kassörerna. Kassörerna borde tid efter annan kollationera sina expeditionsböcker

med kontrollantens kontrollböcker. Likaså borde de nogsamt

följa minskningen af stämpelbehållningen och i tid inkomma med förslag

till beställningar.

Bokföringen hade så ordnats, att kassörerna endast förde sina expeditionsböcker,

hvaremot kontrollanten syntes blifva nödgad att föra, förutom

ofvannämnda diarium, följande böcker:

1) Kontrollböcker, likalydande med kassörernas nyssnämnda expeditionsböcker.

2) En bok för stämpelleveranser vare sig de utgjorde nytryck

från sedeltryckeriet eller återlevereringar från försäljningsman.

3) En bok för utlämnade stämpelförlag till kassörerna.

4) En expensbok och, enligt hvad upplyst blifvit,

5) en beställningsbok för kontroll å sedeltryckeriets leveranser,

samt slutligen

6) afräkningsböcker med stämpelförsäljningsmännen.

Bland kontrollantens åligganden i öfrigt torde komma att ingå:

1) Skyldighet att inräkna alla till »magasinet» inkommande nya

och återlevererade gamla stämplar samt att till kassörerna uträkna de,

till fyllande af deras expeditionsförråd, erforderliga stämpelsorterna.

2) Skyldighet att granska inkommande ansökningar om afskrifningar

af för sitt ändamål obrukbara stämplar enligt 47 § af 1908 års

stämpelförordning.

3) Skyldighet att verkställa de i 48 § gifna föreskrifterna angående

uppbördsredogörelse m. m.

4) Skyldighet att kontrollera försälj ningsmännens årsräkningar.

Otvifvelaktigt borde, fortsättes det i promemorian, kontrollanten

af kassörerna och de kvinnliga biträdena kunna påräkna hjälp vid en

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

alsevärd del af de åligganden, som pålagts honom, men hans ställning

blefve i hvarje fall så ansvarsfull och af sådan betydelse för sammanhållningen

af det hela, att honom borde gifvas en öfverordnad ställning.

Utan tvifvel skulle, med hänsyn till de mera maskinmässiga uppgifterna

å byrån, kvinnlig arbetskraft i ganska stor utsträckning med

fördel kunna användas. Då det emellertid, såvida gällande föreskrifter

om kompetens för erhållande af kassörstjänsterna skulle bibehållas, syntes

billigt, att dessa samtliga gjordes till ordinarie, dess hellre som deras innehafvare

genom sitt speciella arbete i väsentlig grad förminskade sina

utsikter till befordran till annan ordinarie tjänst, torde det böra tagas

i öfvervägande, huruvida icke åtminstone en manlig amanuensbefattning

borde bibehållas för fyllande af de närmaste vikariatsbehofven.

Statskontoret gjorde vidare i särskild underdånig skrifvelse den

27 mars 1909 framställning i fråga om behofvet af en extra byråchef

inom ämbetsverket, uti hvilken skrifvelse anfördes följande.

Oaktadt statskontorets ämbetsverksamhet under de senaste årtiondena

varit stadd i en jämn och stark utveckling och ehuru i följd af

arbetets ökning flera nya tjänster å ordinarie stat tillkommit, vore antalet

byråchefer ännu detsamma som bestämdes vid 1876 års reglering

af ämbetsverket eller tre. Visserligen hade tid efter annan åtgärder

vidtagits i syfte att bereda byråcheferna någon lättnad i dem åliggande

föredragningsskvldighet och därmed förenade bestyr. Sålunda lämnade

Kungl. Maj:t redan den 8 december 1876, eller samma dag som ny

lönestat fastställdes, medgifvande för statskontoret att under högst sex

veckor årligen mot ersättning från anslaget till vikariatsersättning in. m.

förordna en extra föredragande; och sedan genom beslut vid 1899 års

riksdag å ämbetsverkets stat från och med år 1900 uppförts en ny

ordinarie tjänst af andra graden, hvars innehafvare skulle vara kamrerare

å inkomst-, fond- och stämpelbyrån, hade genom nådig kungörelse den

22 september 1899 i då gällande instruktion för ämbetsverket föreskrifvits,

att det skulle åligga denne kamrerare att, utom öfriga honom tillkommande

göromål, bereda och med enahanda rätt och skyldighet som byråchef

föredraga sådana till nämnda byrå hörande anordningsmål, som

enligt statskontorets bestämmande kunde för dylikt ändamål varda till

honom öfverlämnade af chefen för byrån. På grund af denna bestämmelse,

hvilken intagits jämväl i den senast utfärdade instruktionen af den

18 oktober 1907, hade till nämnda tjänstemans åligganden hört äfven

föredragning af alla ärenden rörande anordnande af medel från de å

riksstaten uppförda anslagen för utdikningar och vattenaftappningar,

Statskontorets

skrifvelse den

27 mars 1909

ang. anslag till

en extra byråchef.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

för bro- och hamnbyggnader samt för förbättring och nyanläggning af

vägar. Genom sist åberopade instruktion hade jämväl sekreteraren förklarats

skyldig att, i den mån hans sekreterargöromål det medgåfve

och statskontoret funne sådant lämpligt och behöfligt, biträda med beredning

och föredragning af visst ärende eller viss grupp af ärenden,

som enligt statskontorets bestämmande öfverlämnades till honom af

vederbörande byråchef.

Medelst anlitande af de utvägar, som sålunda stått till buds, hade

statskontoret sökt att, så vidt möjligt varit, utan allt för långa dröjsmål

besvara de nådiga remisser, hvilka blifvit för utredning och utlåtande

dit öfverlämnade, samt jämväl i öfrigt nöjaktigt tillgodose de alltjämt

stegrade kraf, som ställts och ställdes på statskontorets förmåga af arbetsprodukt

inom dess skilda verksamhetsområden.

Under senare tiden hade emellertid, särskildt genom pensionsärendenas

ökning, nya stora lånefonders tillkomst, stämpelväsendets

starka utveckling samt det förändrade sätt för stämplarnas tillhandahållande,

som blifvit en omedelbar följd af ränteriernas indragning, tillförts

statskontorets inkomst-, fond- och stämpelbyrå en mängd nya

göromål af mer eller mindre kräfvande art, utan att, hvad föredragandena

af de till denna byrå hörande ärendena vidkommer någonting mera

verksamt åtgjorts för att lätta deras redan förut stora och ansvarsfulla

arbetsbörda. Behofvet af en uppdelning och omläggning af göromålen

hade dock numera blifvit så trängande, att dess tillgodoseende icke

längre kunde uppskjutas, utan att sådant komme att menligt inverka

på det utförda arbetets beskaffenhet och göromålens behöriga gång

och det vore medvetandet härom, som nödgade statskontoret att inför

Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag till de åtgärder, som enligt statskontorets

mening snarast möjligt borde vidtagas för att afhjälpa de

olägenheter, hvilka i ofvanberörda hänseende redan uppstått och alltfort

vore att emotse.

Till stöd för det förslag om ökning af föredragandenas antal, som

sålunda afgifvits, åberopade statskontoret jämväl tidigare gjorda uttallanden

i samma riktning och bland dessa särskildt innehållet i statskontorets

underdåniga utlåtanden af den 9 juni 1905 angående förändradt

ordnande af det civila pensionsväsendet och den 22 i samma månad

angående ny lönereglering för ämbetsverket.

Uti det förra af dessa utlåtanden hade statskontoret fäst uppmärksamhet

därå, att statskontorets befattning med pensionsärenden

skulle genom antagande af den pensionslag för civila tjänstinnehafvare,

hvartill förslag då förelåg, väsentligen utvidgas, men att denna ökning

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

i göromål icke skulle kunna läggas på någon af byråerna i statskontoret

utan att vederbörande föredragande på ett eller annat sätt bereddes en

motsvarande lättnad genom befrielse från annan föredragningsskyldighet.

I utlåtandet af den 22 juni 1905 hade statskontoret, under framhållande

af den stora ökning af de inkomna målens och särskildt de

nådiga remissernas antal, som efter omregleringen år 1876 ägt rum,

anfört, att det, för att hålla balanserna nere, blefve nödvändigt att, om

icke omedelbart så dock i en snar framtid, tänka på inrättandet af

ytterligare en ledamotsplats i statskontoret och att detta i all synnerhet

skulle blifva händelsen, om pensionsväsendet i den utsträckning, som

af pensionskommittén föreslagits, komme att påläggas statskontoret, och

om den redan då synnerligen betungande fondförvaltningen komme att

än ytterligare ökas.

För att i någon mån antyda, i hvilken grad göromålen inom

statskontoret i allmänhet och särskildt inom inkomst-, fond- och stämpelbyrån

under de senare åren ökats, ville statskontoret, anför ämbetsverket

vidare i förevarande underdåniga skrifvelse den 27 mars 1909,

meddela, att antalet till ämbetsverket inkomna nådiga remisser, som

ännu år 1904 varit begränsadt till 440, hvaraf på chefens för inkomstbyrån

föredragning kommit 223, sedermera år efter år stigit, så att

hela antalet år 1908 varit icke mindre än 743, hvaraf 357 tillhört

chefens för inkomstbyrån föredragning. Under det de af statskontoret

förvaltade fondmedlen vid början af år 1900, då kamrerartjänsten å inkomstbyrån

tillkommit, uppgått till 49,897,707 kronor 43 öre, fördelade

på 48 fonder med 777 låne- eller förskottskonti, utvisade motsvarande

siffror vid början af år 1909 en fondmedelsumma af 115,725,495 kronor

85 öre, fördelade på 68 fonder med 1,784 låne- eller förskottskonti.

Den betydande ökning i byråns göromål, som uppstått därigenom

att statskontoret från och med år 1909 hade att till alla stämpelförsäljningsmän

och redogörare inom hela landet expediera stämplar och

som föranledt att personalen å stämpelexpeditionen flerdubblats, hade

gifvetvis i sin mån bidragit till ökadt arbete äfven för chefen för ifrågavarande

byrå.

Af hvad anfördt blifvit ansåge statskontoret ostridigt framgå, att

för såväl chefen som kamreraren å inkomst-, fond och stämpelbyrån

göromålen dåmera så ökats, att dessa tjänstinnehafvare måste, hvar

för sig på ett stadigvarande sätt befrias från en del af dessa göromål,

samt att, då äfven för de bägge andra byråcheferna i ämbetsverket

göromålen under senare åren i högst afsevärd grad ökats, det tillfälliga

biträde af extra föredragande, som medgifvits genom nådiga brefvet den

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

8 december 1876, val behöfde helt tagas i anspråk för sistnämnda bägge

byråchefers räkning.

Statskontoret finge alltså föreslå,

att från chefens för inkomstbyrån föredragning måtte borttagas:

l:o) alla pensionsfrågor, hvilka, främmande för denna byrås egentliga

uppgifter, på sin tid dit öfverflyttats endast i syfte att dymedelst

utjämna arbetsbördan de tre byråerna emellan; och — därest sådant

skulle visa sig erforderligt och kunna låta sig göra —

2:6) stämpelärendena;

att kamrerarens å inkomstbyrån föredragningsskyldighet beträffande

de ofvan angifna anordningsmålen, hvilka till sin natur icke skilde sig

från andra utgifter å de på riksstaten uppförda anslagen, hädanefter

måtte upphöra, samt

att dessa tvenne, eventuellt trenne, grupper af ärenden måtte

öfverflyttas på en extra byråchef.

Efter genomförandet af eu sådan förändring skulle, enligt hvad

statskontoret hölle före, å ena sidan för såväl chefen som kamreraren

å inkomstbyrån i allt fall komma att återstå göromål, hvilka både till

mängd och betydenhet väl motsvarade hvad som skäligen kunde af

eu hvar af dem fordras, och å andra sidan full sysselsättning beredas

den person, hvilken komme att öfvertaga nämnda ärenden.

Statskontoret, som icke ansåge sig för det dåvarande böra föreslå

uppförande å ordinarie stat af full aflöning till en ny statskommissarie,

hemställde, att för en extra byråchef måtte till utgående från och med

den 1 juli 1909 å extra stat anvisas en årlig aflöning till belopp motsvarande

— med afdrag för den afgift för egen pensionering, som det

ålåge statskommissarie och byråchef utan ålderstillägg att betala, samt

med afrundande af slutsumman nedåt — den för sådan tjänstinnehafvare

nu å ordinarie stat uppförda eller 7,700 kronor, hvaraf 2,500

kronor borde anses såsom tjänstgöringspenningar.

Vid underdånig föredragning den 23 april 1909 af statskontorets

sålunda gjorda framställningar framhöll jag för egen del, att de föreslagna

nya anordningarna vore i och för sig så omfattande och tillika

i ämbetsverkets nuvarande organisation så ingripande, att det icke

syntes mig lämpligt, att frågan i dess dåvarande skick förelädes Riksdagen

till pröfning, allrahelst då inom ämbetsverket skilda meningar

angående de föreslagna nya anordningarna gjort sig gällande. För

vinnande af ytterligare utredning syntes mig ärendet lämpligen böra

öfverlämnas till den af Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta löne
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

regleringskommittén, som afgifvit förslag med afseende å den för statskontoret

nu gällande reglering. Då emellertid livad statskontoret i omförmälda

skrivelser anfört torde tillfullo ådagalägga, att en förstärkning

af arbetskrafterna inom ämbetsverket i fråga om inkomst-, fond- och

stämpelbyrån vore oafvisligen nödvändig, hemställde jag, att, innan

ärendet remitterades till sagda kommitté, statskontoret måste anbefallas

att inkomma med förslag till provisoriskt ordnande af förevarande

fråga under år 1909.

Denna min hemställan vann Eders Kungl. Maj:ts bifall.

Dylikt förslag har statskontoret i underdånig skrifvelse den 13

maj 1909 afgifvit samt därvid, hvad först stämpelexpeditionen vidkomme,

anfört, att statskontoret vid sin begäran om ett ytterligare anslag för

detta ändamål under år 1909 utgått från förutsättningarna dels att det

å extra stat för året uppförda anslaget af 7,000 kronor skulle behöfva

i sin helhet tagas i anspråk redan under årets förra hälft, dels ock att

från och med den 1 juli å nämnda expedition skulle finnas anställd en

extra personal, bestående af:

stämpelkassakontrollant (kamrerare) med årsaflöning 5,500 kr.

extra stämpelkassör ........................... » 4,400 »

amanuens............................................... » 2,000 »

kvinnligt biträde ................................ » 1,200 »

vaktmästare .......................................... » 1,100 »

samt att för tillfällig stämpelkassör och vikariatsarf
voden

kunde beräknas ett medelsbehof för år af 1,300 »

Den plan till fastare ordnande af göromålen å stämpelexpeditionen,

som sålunda blifvit angifven, borde efter statskontorets mening läggas

till grund jämväl för det provisoriska ordnande af denna angelägenhet,

hvarom fråge vore.

Med afseende å det läge, hvari ärendet kommit, ansåge sig statskontoret

dock icke böra för år 1909 föreslå någon ändring vare sig i

de aflöningsbelopp, som genom nådiga brefvet den 27 november 1908

fastställts för stämpelkassakontrollanten, amanuensen och vaktmästaren

af respektive 3,900, 2,000 och 1,100 kronor för år räknadt, ej heller i

det arfvode af 3,900 kronor för år till en extra stämpelkassör, hvarom

förmältes i statskontorets underdåniga skrifvelse den 22 januari 1909.

Statskontoret hemställde alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte anvisa

och ställa till statskontorets förfogande ett belopp af 6,700 kronor

för uppehållande under senare hälften af år 1909 af göromålen å stämpelexpeditionen

i enlighet med ofvan angifna plan, dock med rättighet för

Bih. till Rilcsd. Prof. 1910. 1 Afd. 1 Sami. 21 Häft. 4

Statskontoret»

skrifvelse den

13 maj 1909.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

statskontoret att, under iakttagande att höjning i de för stämpelkassakontrollanten,

amanuensen och vaktmästaren genom nådiga brefvet den

27 november 1908 fastställda årsarfvoden icke finge äga rum samt att

arfvodet för den extra stämpelkassören finge utgöra högst 3,900 kronor

för år räknadt, i öfrigt vidtaga de jämkningar beträffande personal och

aflöningar, som af förhållandena kunde finnas påkallade och kunde företagas,

utan att det anvisade beloppet öfverskredes.

Beträffande därefter frågan om anställande af en extra byråchef

ansåg sig statskontoret kunna i afseende å behofvet af denne och de

göromål, som skulle af honom bestridas, inskränka sig till att åberopa

och hänvisa till innehållet i sin skrifvelse af den 27 mars 1909 i detta

ämne. Angående aflöningsförhållandena hade statskontoret i nyssberörda

skrifvelse hemställt, att till utgående från och med den 1 juli

1909 måtte för en extra byråchef å extra stat anvisas ett belopp af

7,700 kronor för år räknadt, hvaraf 2,500 kronor borde anses såsom

t jänstgöringspenningar.

Huru önskvärdt det än varit, om ett däremot svarande belopp

kunnat af Eders Kungl. Maj:t anvisas redan från och med nyssnämnda

dag, funne sig statskontoret dock af anförda skäl böra stanna vid .en

hemställan, att Eders Kungl. Maj:t måtte till statskontorets disposition

för anställande af eu extra byråchef med den föredragningsskyldighet

af till inkomst-, fond- och stämpelbyrån hörande ärenden, som enligt

statskontorets bepröfvande kunde varda honom ålagd, ställa ett belopp

af 300 kronor i månaden från och med den 1 september 1909.

Vid ärendets föredragning den 11 juni 1909 fann Eders Kungl.

Maj:t godt medgifva, att för uppehållande under senare hälften af år

1909 af göromålen å stämpelexpeditionen i statskontoret finge för tiden

från och med den 1 juli samma år finnas anställd å nämnda expedition

en extra personal, bestående af:

en stämpelkassakontrollant med aflöning för år räknadt af 3,900 kronor

en extra stämpelkassör » » 3,900

eu amanuens » » 2,000 »

ett kvinnligt biträde » » 1,200 )>

en vaktmästare » . , En
samt

att till bestridande af kostnaden därför äfvensom för en tillfällig

stämpelkassör och vikariatsarfvoden efter ett beräknadt medelsbehof för

år af 1,300 kronor finge, utöfver det på extra stat för år 1909 beviljade

anslag å 7,000 kronor, ställas till statskontorets förfogande ett belopp

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

af 6,700 kronor att användas i enlighet med nyssangifna plan, dock

med rättighet för statskontoret att, under iakttagande af att höjning

i de för stämpelkassakontrollanten, amanuensen och vaktmästaren genom

nådigt bref den 27 november 1908 fastställda årsarfvoden icke finge

äga rum samt att arfvodet för den extra stämpelkassören finge utgöra

högst 3,900 kronor för år räknadt, i öfrigt vidtaga de jämkningar

beträffande personal och aflöningar, som af förhållandena funnes påkallade

och kunde företagas, utan att det anvisade beloppet öfverskredes, och

anbefalldes statskontoret att anordna de sålunda beviljade medlen under

titel »förskott att anmälas hos Riksdagen till ersättande».

Vidare fann Eders Kungl. Maj:t godt att för anställande af en

extra byråchef med den föredragningsskyldighet af till inkomst-, fondoch

stämpelbyrån hörande ärenden, som efter statskontorets bepröfvande

kunde varda honom ålagd, ställa till statskontorets förfogande ett belopp

af trehundra kronor i månaden från och med den 1 september 1909

till årets slut.

I sammanhang därmed att genom Eders Kungl. Maj:ts omförmälda

beslut statskontoret bereddes förstärkningar i arbetskrafterna

inom ämbetsverket för år 1909 anbefalldes löneregleringskommittén att

afgifva underdånigt utlåtande i anledning af statskontorets förevarande

framställningar.

Sedan kommittén i underdånig skrifvelse den 29 sistlidne oktober

afgifvit sådant utlåtande samt statskontoret, på grund af nådig befallning,

i underdånig skrifvelse den 7 innevarande december yttrat sig

i anledning af hvad kommittén anfört i fråga om provisorisk förstärkning

af statskontorets arbetskrafter, går jag nu att redogöra för nämnda

yttranden.

I sitt underdåniga utlåtande konstaterar löneregleringskommittén

till en början, att den å stämpelkontoret anställda personal under förra

halfåret 1909 varit följande:

en ordinarie stämpelkassör med lön, tjänstgöringspenningar och

ortstillägg, tillhopa 4,000 kronor, missräkningspenningar 500 kronor

samt ett första ålderstillägg 500 kronor;

en t. f. stämpelkassakontrollant med arfvode för år räknadt af

3,900 kronor;

en t. f. stämpelkassör från och med den 15 januari, med arfvode

för år räknadt af 3,900 kronor;

en t. f. stämpelkassör från och med den 19 januari med arfvode

för år räknadt af 3,000 kronor;

Lönereglering

akommiuén.

Stämpelexpeditionen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

en amanuens under januari månad med arfvode för månad af

kronor 155:9l;

ett kvinnligt biträde från och med den 21 j anuari med arfvode för

januari efter 60 kronor i månaden, för februari—juni efter 100 kronor

i månaden och för extra tjänstgöring, å 1 krona per timme, 105 kronor;

ett kvinnligt biträde från och med den 2 februari till och med

den 31 maj med arfvode för tiden 2 februari—31 mars efter 100 kronor

i månaden och för tiden 1 april—31 maj efter 50 kronor i månaden

jämte ersättning för extra tjänstgöring, efter 1 krona i timmen, 30

kronor;

ett extra biträde vid uppgörande af stämpelredovisningen för år

1908 med ett arfvode för en gång af 200 kronor,

en biträdande stämpelkassör under 13 dagar af februari med arfvode

af kronor 77: 38;

och en t. f. vaktmästare med arfvode af 1,100 kronor för år

räknadt.

Från och med den 1 juli 1909 hade, anför kommittén vidare, stämpelkontorets

personal i någon mån minskats och utgjordes för närvarande

af följande tjänstemän och biträden:

den ordinarie stämpelkassören med aflöning, missräkningspenningar

och ålderstillägg inberäknade,

för år................................................................................ kronor 5,000: —

en t. f. stämpelkassakontrollant .......................... » 3,900: —

en t. f. stämpelkassör................................................ » 3,900: —

en amanuens ................................................................ » 2,000: —

ett kvinnligt biträde ................................................ » 1,200: —

jämte ersättning å 1 krona i timmen för öfvertidsarbete,

en t. f. vaktmästare.................................................... » 1,100: —

Angående arbetsfördelningen mellan tjänstemännen å stämpelkontoret

samt angående deras inbördes ställning funnes endast provisoriska

bestämmelser. Enligt dessa ägde stämpelkassakontrollanten

ingen chefsställning på kontoret, utan personalen sorterade direkt under

chefen för statskontorets inkomst-, fond- och stämpelbyrå.

Revisorn å inkomstbyrån vore numera fri från honom förut

åliggande kontroll beträffande stämpelväsendet. Något arbete i direkt

syfte att motsvara den sålunda inträdda minskningen i hans göromål

hade icke ålagts honom, men han hade, i och med statskontorets öfvertagande

af stämpeldistributionen för hela riket, fått sitt arbete med

bokföring af inflytande stämpelmedel betydligt ökadt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Då löneregleringskommittén den 24 november 1904 afgifvit underdånigt

förslag i fråga om reglering af löneförhållanden m. m. vid

statskontoret, hade kommittén utgått från den förutsättningen, att den

då gällande ordningen för stämplarnas tillhandahållande åt allmänheten

komme att bibehållas. Visserligen hade det förefallit kommittén, som

om anordningarna å statskontorets inkomstbyrå till kontroll å stämpelväsendet

vore i vissa afsenden väl omständliga, men, med afseende å

hvad representanten för ämbetsverket inom kommittén anfört i fråga

om behöfligketen af dessa anordningar, och då i allt fall en förändring

därutinnan icke skulle föranleda minskning af personalen å byrån, hade

kommittén icke funnit skäl att göra någon hemställan uti ifrågavarande

hänseende.

Med afseende emellertid därå, att numera ansetts nödigt att mot

ofvanberörda arfvode af 1,100 kronor för år anställa en ytterligare vaktmästare

i statskontoret för tjänstgöring å stämpelkontoret, torde det

böra erinras, hurusom kommittén föreslagit, att den ordinarie vaktbetjäntpersonalen

i nämnda ämbetsverk — 1 förste vaktmästare och 6 vaktmästare

— måtte minskas med en. Ämbetsverkets representant, med

hvilken statskontoret i detta hänseende uti afgifvet utlåtande den 22

juni 1905 instämde, motsatte sig detta förslag, därvid anförande, bland

annat, att en af de ordinarie vaktbetjänte toges i anspråk för handräckning

åt stämpelkassören. Statskontoret hade ock vid den sedan

skedda löneregleringen fått bibehålla sitt vaktmästarantal oförändradt.

Enligt nådiga förordningen den 2 juni 1899 angående stämpelafgiften

ålåge det statskontoret att, i Stockholm genom därtill antagna

försäljningsmän och i länen genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

låta tillhandahålla stämplar af de särskilda slag, som enligt

förordningen skulle vara att tillgå. Dessa försäljningsmän äfvensom

tjänstemän, hvilka för sin tjänsteutöfning hade behof af stämplar, ägde

att mot säkerhet och efter rekvisition, i Stockholm hos statskontoret

samt i länen hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, utbekomma

stämplar.

I nådiga kungörelsen den 1 maj 1896 angående den af Riksdagen

fastställda bevillningsafgift för spelkort samt om kortstämplingens verkställande

vore föreskrifvet, att såväl konvolut till kortlekar som stämpelremsor

att anbringas å konvoluten skulle anskaffas genom statskontorets

försorg och att statskontoret skulle för hufvudstaden samt Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande för landsorten tillhandahålla kortfabrikanter

och varuägare kortkonvolut samt vederbörande stämplingsförrättare

stämpelremsor.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.

Enligt nådiga förordningen den 20 april 1906 angående en särskild

stämpelafgift för försäljning af punsch, arrak och rom skulle statskontoret

i Stockholm genom därtill antagna försäljningsman samt i länen

genom Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande och af dessa myndigheter

antagna försäljningsmän låta tillhandahålla s. k. punschstämplar.

1 nämnda hänseenden hade emellertid skett väsentlig ändring genom

nådiga förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften,

kungörelsen af sistnämnda datum angående vissa ändringar i gällande

förordning angående en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch,

arrak och rom samt nådiga kungörelsen den 11 december 1908 angående

vissa ändringar i nådiga kungörelsen den 1 maj 1896 angående

den af Riksdagen fastställda bevillningsafgift för spelkort samt om

kortstämplingens verkställande.

Enligt förstnämnda tvenne författningar skulle statskontoret genom

därtill antagna försäljningsman låta tillhandahålla allmänheten stämplar,

och dessa försäljningsmän äfvensom tjänstemän, hvilka för sin tjänstutöfning

hade behof af stämplar, ägde att efter rekvisition hos statskontoret

få stämplar sig tillställda inom det belopp, för hvilket de ställt

säkerhet. I kungörelsen den 11 december 1908 vore löreskrilvet, att

statskontoret skulle tillhandahålla kortfabrikanter och varuägare kortkonvolut

samt vederbörande stämplingsförrättare stämpelremsor.

Genom dessa nya föreskrifter äfvensom genom bestämmelser i

nådiga förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelafgift

vid köp och byte af fondpapper hade detalj expeditionen åt stämplar

m. m., som förut till största delen ålegat landtränterierna, blifvit, i

sammanhang med dessas indragning, med 1909 års ingång Överflyttad

till statskontoret.

Att detta där måste medföra behof af ökade arbetskrafter för expedierandet

af stämplarna, hade, såsom förut omnämnts, redan vid förändringarnas

beslutande blifvit förutsedt och hade af erfarenheten under

den gångna delen af år 1909 bekräftats. Under förutsättning att bestyret

med stämplarnas distribuering till försäljningsmän och tjänstemän

i landsorten icke kunde, såsom vid den förberedande behandlingen af

förslaget om landtränteriernas indragning ifrågasatts, öfverflyttas till

riksbanken eller ock öfvertagas af annan statsmyndighet, torde alltså

förstärkning af arbetskrafterna å statskontorets stämpelkontor fortfarande

varda af behofvet oundgängligen påkallad, äfven om, såsom vid behandlingen

af frågan om landtränteriernas indragning ställdes i utsikt, en

och annan stämpeldepå skulle komma att inrättas i aflägsnare landsdelar.

Visserligen förelåge nu, framhåller kommittén, förslag endast om

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

provisoriskt ordnande af arbetet å statskontorets stämpelkontor, men,

om stämpelväsendet fortfarande skulle äfven i detalj omhänderhafvas af

statskontoret, syntes någon minskning i detta ämbetsverks bestyr med

stämpelväsendet icke vara att förvänta, utan snarare tvärtom, då ju

stämpelbeskattningen visade tendens till utveckling.

Såsom kommittén finge anledning att vidare omnämna, hade

emellertid direkt förslag numera framkommit om stämpelväsendets ordnande

på annat sätt än det som för närvarande gällde. Hvilka erinringar

som än kunde i vissa hänseenden göras mot detta förslag, torde

detsamma dock böra äfven i sakens nuvarande skick vinna beaktande

i den mån, att detsamma gjordes till föremål för en närmare utredning.

Vid sådant förhållande syntes det kommittén angeläget, att de

anordningar, som vidtoges för provisoriskt ordnande af arbetet å statskontorets

stämpelkontor, å ena sidan, icke föregrepe det slutliga afgörande!,

men, å andra sidan, jämte det de motsvarade behofvet för den

närmaste framtiden, kunde, såvidt möjligt, i väsentliga delar bibehållas,

om det nuvarande systemet beträffande stämpeldistributionen befunnen

böra för någon längre tid framåt äga bestånd.

Hvad de uti nyssberörda afseende nu föreliggande förslagen beträffade,

syntes kommittén det af statskommissarien Tenow framlagda

äga afgjorda företräden framför statskontorets och vara af beskaffenhet

att med vissa modifikationer kunna läggas till grund äfven för mera

bestående anordningar.

Arbetet å stämpelkontoret vore i allmänhet af den enkla beskaffenhet,

att det å de flesta händer ingalunda kräfde akademisk bildning

med däraf följande kraf på högre löneförmåner. Allt mer och mer

hade man äfven inom statsförvaltningen börjat inse det oriktiga i att

vid arbetens utförande använda personer med högre lärdomskvalifikationer

än arbetets beskaffenhet förutsatte. I nu förevarande fall torde

sådant vara olämpligt jämväl ur den synpunkten, att därigenom, till

skada för rekryteringen å öfriga afdelningar inom statskontoret, vid

stämpelexpeditionen bundes ett antal där umbärliga, men å andra platser

kanske väl behöfiiga akademiskt bildade tjänstemän.

Vid ärendets behandling inom statskontoret den 27 mars 1909

hade statskommissarien Tenow emellertid, i likhet med statskontorets

majoritet, frånträdt den förut uttalade meningen, att stämpelkassakontrollanten

borde erhålla en aflöning motsvarande den, som tillkomme

ordinarie tjänsteman i statskontoret af första graden, d. v. s., efter

afdrag af pensionsafgift och beloppets afrundning nedåt, 3,900 kronor

för år. I stället hade föreslagits, att såsom chef för stämpelkontoret

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

måtte anställas en tjänsteman, benämnd kamrerare, med aflöning motsvarande

den andra gradens tjänstemän i allmänhet tillkommande, hvarjämte

hemställts, att till biträde åt denne kamrerare måtte få anställas

en akademiskt bildad amanuens med arfvode efter 2,000 kronor för år

räknadt.

Därest det nu gällt ett definitivt ordnande af arbetet å stämpelkontoret,

skulle kommittén tilläfventyrs icke kommit att göra någon

erinran mot det senast framkomna förslaget om stämpelkassakontrollantens

ställning och aflöning. Men då, såsom nyss antydts, fråga uppstått om

ordnande af stämpeldistributionen på annat sätt än det nu gällande, och då

stämpelkassakontrollantens göromål under större delen af år 1909 kunnat

uppehållas af eu till första graden hänförlig tjänsteman, utan att veterligen

någon olägenhet däraf försports, ansåge kommittén sig i sakens

nuvarande läge icke böra tillstyrka någon förändring uti ifrågavarande

tjänstemans ställning och aflöning, utan hemställde, att å stämpelkontoret

fortfarande tills vidare finge vara anställd en stämpelkassakontrollant

med arfvode af 3,900 kronor för år räknadt.

Anställandet å stämpelkontoret af en akademiskt bildad amanuens

syntes kommittén icke vara af något oundgängligt behof påkalladt.

Oaktadt statskontoret jämväl under förra hälften af år 1909 ägt rätt

att anställa en dylik amanuens, hade statskontoret, med undantag för

kortare tid, icke begagnat sig däraf, utan låtit amanuensgöromålen å

stämpelkontoret bestridas af kvinnligt biträde. Det hade framhållits

såsom önskvärdt att å kontoret hafva tillgång till en akademiskt bildad

tjänsteman för att vid förfall för stämpelkassakontrollanten kunna bestrida

dennes befattning. Denna omständighet syntes kommittén dock

ej utgöra giltigt skäl för den af statskontoret uti ifrågavarande afseende

föresiagna anordningen. Bland statskontorets ordinarie eller extra

tjänstemän borde väl dock kunna påräknas någon lämplig vikarie för den

nämnda kontrollanten i förekommande fall. Kommittén funne sig alltså

böra hemställa, att i amanuensens ställe måtte anställas ett kvinnligt

biträde.

I fråga om den personal, som i öfrigt kunde anses erforderlig å

stämpelkontoret, vore detta väsentligen beroende ej mindre på en omläggning

af de nu använda arbetsmetoderna å kontoret, än äfven af en

utvidgning af kontorets lokal, utan hvilken ett fullt rationellt ordnande

af arbetet svårligen läte sig göra. Denna senare fråga hade numera

blifvit af Eders Kungl. Maj:t den 23 juli 1909 så afgjord, att statskontoret

erhållit en del af de lokaler, som hitintills disponerats af kammarkollegium.

Bibehållande af förut beskrifna arbetsmetod, enligt hvit
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 23.

ken expedierandet af i en och samma rekvisition begärda stämplar

ombesörjts af olika personer för olika slag af stämplar, torde vid sådant

förhållande ej vidare kunua anses betingadt af lokala förhållanden. En

förenklad bokföring, på sätt statskommissarien Tenow antydt, skulle

säkerligen också i någon mån nedbringa behofvet af arbetskrafter å

stämpelkontoret.

Vid öfvervägande häraf och med hänsyn såväl till de från statskontoret

framkomna förslagen som ock därtill att personalen å kontoret

kunnat under senare delen af detta år, efter det mera vana vid arbetet

vunnits, i någon mån minskas, förefölle det kommittén, som skulle

behofvet af tjänstemän å kontoret blifva tillgodosedt, om där anställdes

förutom stämpelkassakontrollanten, två kvinnliga stämpelexpeditriser

och två kvinnliga biträden. Därjämte torde erforderligt anslag böra

ställas till statskontorets förfogande att användas till godtgörelse åt

tillfälliga biträden och vikariatsarfvoden.

På sätt förut angifvits, hade kommittén i sitt den 24 november

1904 afgifna betänkande rörande statskontoret föreslagit, att vaktbetjäntpersonalen

därstädes måtte reduceras till en förste vaktmästare samt

fem vaktmästare. Ämbetsverkets representant i kommittén motsatte

sig, likasom sedermera statskontoret, detta förslag, hvarvid anfördes,

att en af vaktmästarne toges i anspråk för stämpelkontoret; och kommitténs

förslag både ej vunnit bifall. Handlingarna i nu förevarande

ärende innehölle ingen som helst upplysning därom, att någon ändring

i berörda å stämpelkontoret anställde vaktmästares tjänstgöring sedermera

ägt rum. Enligt handlingarna bifogad promemoria skulle antalet

stämpelexpeditioner, äfven med dittills användt sätt att i särskilda

paket afsända olika slag af stämplar, som i ett sammanhang rekvirerats,

ändock ej uppgå till mer än tjugufem om dagen i medeltal.

Något stadigvarande behof af ännu en vaktmästare å stämpelkontoret

syntes fördenskull icke föreligga för närvarande; och behofvet

torde kunna antagas blifva än mindre, när en lämpligare metod för

stämplarnes expedierande införts.

För den tillfälliga vaktmästarhandräckning, som möjligen kunde

finnas behöflig, torde ersättning böra utgå från det anslag, som anvisades

till godtgörelse åt tillfälliga biträden m. m.

Blefve stämpelkontorets personal bestämd till sålunda föreslaget

antal, borde emellertid, så länge den nuvarande ordinarie stämpelkassören

kvarstode i sin tjänst, den ena af de föreslagna expeditristjänsterna

lämnas obesatt.

Såsom kompetensvillkor för stämpelexpeditriserna syntes böra uppBih.

till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

ställas, förutom kunskap i bokföring, realskoleexamen eller afgångsexamen

från statens normalskola för flickor i Stockholm eller med

denna i fråga om kompetensvärdet af afgångsbetyg jämställd skola

eller ock däremot efter statskontorets bepröfvande svarande kunskapsprof.

För erhållande af fast anställning såsom stämpelexpeditris torde,

i öfverensstämmelse med hvad kommittén i sitt den 31 oktober 1907

afgifna betänkande angående fastare anställning för vissa biträden hos

statens ämbetsverk och myndigheter föreslagit, böra fordras minst ett

års proftjänstgöring, dock med rätt för statskontoret att pröfva, om

och i hvad mån föregående verksamhet som tillfälligt eller ständigt

biträde hos statskontoret eller annan statsmyndighet eller ock annorstädes

skulle kunna ersätta proftjänstgöringen.

I fråga om aflöningen åt de två föreslagna kvinnliga biträdena

tilläte sig kommittén, under åberopande af hvad den i sitt sistberörda

betänkande anfört, hemställa, att densamma måtte bestämmas till lägst

1,200 och högst 1,800 kronor samt i medeltal beräknas till 1,500 kronor.

Hvad däremot beträffade aflöningen åt de föreslagna stämpelexpeditriserna,

så syntes, då de skulle komma att själfständigt och på

eget ansvar förrätta göromål, som hittills utförts af tjänstemän, densamma

böra sättas högre än för de nämnda kvinnliga biträdena. En

begynnelseaflöning af 2,200 kronor, däraf 900 kronor borde anses

såsom tj änstgöringspenningar, och hvartill framdeles, i händelse expeditriserna

blefve uppförda på ordinarie stat, borde komma tre ålderstillägg,

hvardera å 200 kronor, efter resp. 5, 10 och 15 års tjänstgöring, hade

synts kommittén lämplig. Stämpelexpeditriserna borde därjämte beredas

semester under en månad årligen på samma vilkor som gällde för verkets

tjänstemän i allmänhet.

Det hade af statskommissarien Tenow föreslagits, att stämpelexpeditriserna

borde tillerkännas missräkningspenningar till årligt belopp af

500 kronor hvardera. Oafsedt att detta belopp vid jämförelse t. ex.

med posttjänstemännens felräkningspenningar, sådana de senast blifvit

bestämda i § 9 af det vid 1909 års riksdag antagna aflöningsreglementet

för tjänstemän vid postverket, syntes vara alldeles för högt

tilltaget, hade kommittén ansett det böra tagas under öfvervägande,

huruvida dylik form för aflöning kunde vara lämplig i sådana fall som

nu ifrågavarande, då vederbörande funktionärer för det allmännas räkning

icke förvaltade några kontanta medel. Detta spörsmål torde desto

hellre böra tagas i allvarligt öfvervägande, då, enligt hvad nyssnämnda

aflöningsreglemente gåfve vid handen, felräkningspenningar icke tillkomme

intendenten vid postverkets frimärksförråd.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Det torde uti ifrågavarande afseende kunna i motsatt riktning

åberopas, hurusom, i öfverensstämmelse med kommitténs eget förslag,

den nuvarande ordinarie stämpelkassörsbefattningen i statskontoret vid

den nyligen skedda löneregleringen tillerkändes missräkningspenningar.

Härvid kunde dock erinras, att för bemälda kassörstjänst missräkningspenningar

funnits uppförda äfven i den vid 1876 års riksdag

antagna aflöningsstaten för statskontoret. Inom kommittén hade visserligen

vid uppgörandet af det förslag, som innefattades i betänkandet af

den 24 november 1904, varit ifrågasatt, huruvida förmånen af missräkningspenningar

för stämpelkassören och för räntmästaren i statskontoret

kunde anses nödig och lämplig, men kommittén hade ej ansett

sig böra hemställa om borttagandet af den redan befintliga förmånen

i nämnda hänseende.

Då nu emellertid förelåge fråga om bestämmande af aflöningsförmåner

för nya befattningar, hade kommittén ansett sig böra till förnyad

pröfning företaga spörsmålet om missräkningspenningar och därvid,

med särskild hänsyn till det åberopade förhållandet vid postverkets

frimärksförråd enligt det vid 1909 års riksdag antagna aflöningsreglementet

för postverket, funnit sig ej böra tillstyrka missräkningspenningar

för de föreslagna stämpelexpeditriserna i statskontoret.

I fråga om statskontorets förslag om anställande af en extra Extra byråchef.

byråchef inom ämbetsverket anför kommittén följande.

Att statskontorets arbetsmängd under de senare åren varit stadd

i en ingalunda obetydlig tillväxt, framginge otvetydigt af de siffror,

som anförts i statskontorets underdåniga framställning i förevarande ämne.

Bestyret med fondförvaltningen hade blifvit allt mer omfattande,

äfven om ökningen i viss mån motvägts däraf, att riksbanken numera

öfvertagit vården af en betydande del utaf de under statskontorets förvaltning

ställda fondernas värdehandlingar. En afsevärd del af det

ökade arbetet för fondförvaltningen hade tillfallit den å inkomst-, fondoch

stämpelbyrån anställde kamreraren, och denne vore otvifvelaktigt i

behof af någon lindring i sitt arbete. Lämpligast syntes vara, om sådan

lindring bereddes honom genom öfverflyttande på annan tjänsteman af

bemälde kamrerares skyldighet att föredraga de s. k. anordningsmålen

å byrån, hvilkas antal (föredragna), enligt kommittén meddelade uppgifter,

utgjort 777 under år 1908 och 320 under förra hälften af år 1909.

Enligt statskontorets ifrågavarande framställning skulle, fortsätter

kommittén, en extra byråchef hafva till uppgift att föredraga:

l:o) pensionsfrågor,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 23.

2:6) stämpelärendena, om sådant visade sig erforderligt och kunde

låta sig göra; samt

3:o) de nämnda anordningsmålen.

Hvad pensionsärendena beträffade, hade statskontoret i nu förevarande

framställning åberopat sitt underdåniga utlåtande den 9 juni 1905

angående förändradt ordnande af det civila pensionsväsendet.

I detta hänsende erinrar kommittén, hurusom statskontoret vid

§ 4 af pensionskommitterades förslag till kungörelse med föreskrifter

om verkställighet af lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension yttrat följande:

»Förslaget om den blifvande pensionsfondens förvaltning af statskontoret

har icke ansetts böra föranleda till något särskildt uttalande

å ämbetsverkets sida. Bestyret med förvaltningen af denna fond torde

icke heller blifva af den omfattning, att detta bestyr i och för sig

skulle kunna anses påkalla förstärkning af arbetskrafterna å inkomst-,

fond- och stämpelbyrån, dit förvaltningen äfven af denna fond tydligtvis

skulle förläggas, eller annan mera ingripande åtgärd. Statskontoret

har emellertid icke bort underlåta att redan i detta sammanhang fästa

uppmärksamheten därå, att statskontorets befattning med pensionsärenden

skulle genom antagande af en pensionslag, hvilande på ungefär samma

grunder som det förevarande lagförslaget, väsentligen utvidgas. Därefter

komme nämligen efter all sannolikhet alla pensionsfrågor, i hvilka

pensionslagen borde vinna tillämpning, och således äfven pensionsfrågor

rörande de talrika personalerna inom post- och tullverken — i hvilka

senare frågor statskontorets yttranden hittills icke plägat påkallas —

att blifva föremål för statskontorets utredningar och utlåtanden. På

ingen af de nuvarande byråerna i statskontoret lärer dock kunna läggas

denna ökning i göromål utan att vederbörande föredragande på ett

eller annat sätt beredes en motsvarande lättnad genom befrielse från

annan föredragningsskyldighet.»

I statskontoret föredragna pensionsärenden hade, anför kommittén

härefter, under år 1908 uppgått till ett antal af 229 och under förra

halfåret 1909 till 97, af hvilka resp. 213 och 91 syntes hafva varit af

mer eller mindre enkel beskaffenhet.

De stämpelärenden, som föredragits för statskontoret, torde vara

hvarken många eller i regeln svåra. Enligt kommitténs förmenande

borde desamma kunna föredragas af stämpelkassakontrollanten, därest

icke särskilda omständigheter föranledde undantag.

Hvad anginge de grupper af ärenden, som enligt statskontorets

framställning skulle i öfrigt öfverlämnas till handläggning af den före
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

slagna extra byråchefen, nämligen pensionsärendena och de ofvan berörda

anordningsmålen, vore det kommitténs bestämda öfvertygelse, att

icke under några förhållanden dessa båda grupper af ärenden kunde

anses vara tillräckliga att bereda full sysselsättning åt en tredje gradens

tjänsteman.

Då nu gällande lönereglering för statskontoret fastställts så sent

som år 1907, kunde det till och med synas, som om anledning till

ändring i fråga om antalet tjänstemän i statskontoret nu knappast borde

föreligga utom hvad beträffade stämpelkontoret.

Enär emellertid redan vid tiden för nu gällande aflöningsstats

fastställande det ansetts, att å statskommissarierna hvilade en mycket

stor arbetsmängd; enär vidare, såsom redan antydts, den å inkomst-,

fond- och stämpelbyrån anställde kamreraren i följd af fondernas högst

betydliga ökning torde vara i oafvisligt behof af lindring i arbetet, och

enär, äfven om statskommissarierna tilläfventyrs skulle med forceradt

arbete kunna medhinna sina göromål, det i all fall icke torde vara med

statens sanna fördel öfverensstämmande, att statskommissariernas viktiga

arbete kvantitativt uppdrefves till skada för arbetets kvalitet, ansåge

kommittén, att statskontorets framställning om anställande af ytterligare

en särskild föredragande i verket icke borde lämnas utan allt afseende.

För utfyllande af hans arbetstid torde emellertid åt honom kunna uppdragas

att föredraga ej blott pensionsfrågor och de nämnda anordningsmålen

utan jämväl andra ärenden, som statskontoret kunde finna lämpligt

till honom öfverlämna.

Att en dylik extra föredragande skulle redan nu, innan det bestämdt

visat sig att behofvet af denna förstärkning i arbetskrafterna

blefve permanent, beredas en aflöning, motsvarande hvad statskommissarie

i lägsta lönegrad tillkomme, kunde kommittén på inga villkor

tillstyrka.

I åtskilliga fall hade inom Kungl. Maj:ts kansli och i centrala ämbetsverk

vid förefallande behof anställts extra föredragande, hvilkas

godtgörelse utgått med afsevärdt lägre belopp än de ordinarie föredragandenas.

Kommittén tilläte sig i sådant afseende, exempelvis, erinra, hurusom

jämlikt Riksdagens på Kungl. Maj:ts förslag grundade beslut utgått

för hvart och ett af åren 1906 och 1907 2,500 kronor samt för hvart

och ett af åren 1908 och 1909 3,000 kronor såsom godtgörelse till en

särskild föredragande inom civildepartementet af ärenden rörande elektriska

anläggningar äfvensom vissa andra mål. Sistnämnda belopp vore

ock till denne föredragande anvisadt på extra stat för år 1910. Enligt

s. 38 Kontrollera mot PDF

Ersättning åt

tillfälliga biträden

TO. TO.

Sammanfattning

af kommitténs

förslag.

Löneregleringskommittens

öfriga

framställningar.

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

nådigt bref den 29 januari 1909 både till två adjungerade ledamöter i

kammarrätten anvisats arfvode efter 250 kronor i månaden åt hvardera.

Vid sådant förhållande ansåge kommittén, att det högsta arfvode,

som för närvarande borde kunna ifrågasättas åt en extra föredragande

i statskontoret, vore 3,600 kronor för år, motsvarande det belopp, Eders

Kungl. Maj:t den 11 juni 1909 för tiden från och med den 1 september

till samma års slut för ändamålet ställt till statskontorets förfogande.

Beträffande det ytterligare anslag till godtgörelse åt tillfälliga biträden

och vikariatsarfvoden, som, i händelse af bifall jämväl till kommitténs

nu gjorda förslag beträffande statskontorets stämpelkontor, kunde

erfordras, hade kommittén ansett sig böra i sådant hänseende föreslå

ett belopp af 1,800 kronor.

Under förutsättning att distribution af stämplar fortfarande tills

vidare skulle ombesörjas direkt från statskontoret, har kommittén i underdånighet

hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte gorå framställning

till Riksdagen om anvisande af anslag å extra stat till förstärkning af

arbetskrafterna inom statskontoret, enligt följande beräkning för år,

nämligen:

till aflöning åt en stämpelkassakontrollant.....................

hvaraf 1,500 kronor torde böra anses såsom tjänstgöringspenningar;
till

aflöning åt två stämpelexpeditriser, med 2,200

kronor till hvardera, hvaraf 900 kronor torde böra

anses såsom tjänstgöringspenningar, ...........................

till aflöning åt två kvinnliga biträden (medeltalsbe
räkning).

................................................................................

till arfvode åt en särskild extra föredragande...............

till godtgörelse åt tillfälliga biträden och vikariatsarfvoden

............................................................................

Summa kronor 16,700: —

Af nämnda belopp skulle emellertid besparas 2,200 kronor för år

till en stämpelexpeditris, så länge nuvarande ordinarie stämpelkassören

kvarstode i tjänsten.

I sin underdåniga framställning om behofvet af en extra byråchef

hade, fortsätter löneregleringskommittén, statskontoret erinrat, hurusom

genom nådigt bref den 8 december 1876 det medgifvits statskontoret

kronor 3,900:

4,400: —

3,000:

3,600:

1,800:

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.

att under högst sex veckor årligen mot ersättning från anslag till vikariatsersättning

m. m. förordna en extra föredragande.

Löneregleringskommitténs betänkande den 24 november 1904 angående

statskontoret gåfve vid handen, att kommittén vid uppgörandet

af det i samma betänkande innefattade förslag tänkt sig, att den af det

nämnda medgifvandet föranledda utgiften för statsverket hädanefter ej

borde behöfva ifrågakomma. Därtill hade kommittén ock tagit hänsyn

vid beräkning af det för statskontoret behöfliga anslagsbelopp till vikariat,

renskrifning, flitpenningar och extra biträden.

Statskontorets förevarande framställning utvisade emellertid, att statskontoret

fortfarande begagnade sig af medgifvandet i det nådiga brefvet

den 8 december 1876 och äfven i händelse af bifall till framställningen

om en extra byråchef ämnade begagna sig af nämnda medgifvande.

Kommittén åter hölle före, att, om anslag beviljades, på sätt kommittén

hemställt, till en särskild extra föredragande hos statskontoret,

det ifrågavarande medgifvandet i nådiga brefvet den 8 december 1876

borde förklaras hafva förfallit.

Enligt hvad kommittén ofvan framhållit, borde bland kompetensvillkoren

för de föreslagna stämpelexpeditriserna äfven ingå kunskap i

bokföring. I detta sammanhang ansåge sig kommittén böra åberopa

hvad kommittén i sitt den 24 november 1904 afgifna betänkande angående

statskontoret anfört i anledning af väckt fråga, huruvida ej vid antagande

af extra ordinarie tjänstemän i statskontoret liksom tilläfventyrs

också i andra statens räkenskaps och revisionsverk borde, utöfver eljest

gällande kompetensvillkor, fordras intyg angående kunskap i bokföring.

Sedan numera tillfälle till undervisning i bokföring blifvit af staten

beredt vid universiteten i Upsala och Lund, syntes det kommittén som

tiden för utfärdande af föreskrifter i ofvanberörda syfte kunde vara inne

jämväl i hvad statskontoret anginge.

Föreskrifter i ämnet hade redan meddelats i de under åren 1907

och 1908 utfärdade instruktionerna för arméförvaltningen och marinförvaltningen.

1 sitt den 23 mars 1909 afgifna betänkande angående fångvårdsstyrelsen

och fångvårdsstaten hade kommittén ock föreslagit, att såsom

kompetensvillkor för inträde i fångvårdsstyrelsen måtte, med vissa modifikationer,

fordras, hvad kameralbyrån beträffade, kansliexamen jämte

vitsord om kunskap i bokföring.

Kommittén tilläte sig hemställa, huruvida ej i instruktionen för

statskontoret borde införas bestämmelse därom, att för antagande till

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.

extra ordinarie tjänsteman i detta ämbetsverk erfordrades att hafva erhållit

sådant vitsord om kunskap i bokföring, som af statskontoret pröfvades

tillfyllestgörande.

Med hänsyn till de olika förslag, som nu förelåge rörande organisationen

af statens stämpelväsen, hade kommittén ansett sig höra hemställa,

att statskontoret måtte undfå nådig befallning att, därest före

denna frågas definitiva afgörande den ordinarie stämpelkassörstjänsten

i följd af nuvarande innehafvarens afgång blefve ledig, denna tjänst

skulle tillsättas allenast medelst förordnande tills vidare.

Ofvan hade omnämnts, att vid den förberedande behandlingen af

förslaget om landtränteriernas indragning fråga varit å bane, huruvida

ej bestyret med stämplars distribuering till försäljningsmän och tjänstemän

i landsorten skulle kunna öfvertagas af riksbankens kontor.

Efter hvad kommittén inhämtat, har, i anledning af en framställning

från vederbörande häradshöfdingar m. fl. i Gottlands län, Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet uti skrifvelse till statskontoret

den &18 mars 1909 uttalat sig för behofvet af en särskild stämpeldepå

på Gottland. Det hade synts Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

lämpligast, om en dylik depå kunde blifva anordnad hos riksbankens

afdelningskontor i Visby; men, om detta icke läte sig göra, kunde,

under angifven förutsättning, en depå tills vidare anordnas hos länsstyrelsen.

Statskontoret hade i underdånigt utlåtande den 26 mars 1909 instämt

med länsstyrelsen i fråga om behofvet af en stämpeldepå i Visby,

men uttryckt den mening, att depån borde förläggas hos länsstyrelsen.

Enär frågan om inrättande af den föreslagna stämpeldepån syntes

statskontoret böra underställas Riksdagens pröfning, hade statskontoret

ansett sig böra tillika framhålla lämpligheten däraf, att framställningen

i ämnet icke blefve inskränkt till förevarande fall, utan att. hos Riksdagen

måtte begäras bemyndigande för Eders Kungl. Maj:t att icke

blott för Gottland utan äfven för annan ort, där behof af särskildt stämpelförråd

pröfvades föreligga, anordna stämpeldepå samt därom meddela

erforderliga närmare föreskrifter.

Sedermera hade i en till kommittén den 18 september 1909 inkommen

promemoria generalpostdirektören Julius Juhlin framlagt förslag

om postverkets öfvertagande af bestyret med försäljning af statens stämpelmärken

och redovisning af stämpeluppbörden. Därest postverket

finge öfvertaga nämnda bestyr, skulle, framhålles i promemorian, statens

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

stämpelomkostnader väsentligt nedbringas och stämpeluppbörden komma

att inflyta till statsverket vida tidigare än nu vore fallet, hvarjämte och

då för den allmänhet, som behöfde stämplar, det vore af vikt, att försäljningsställena

vore lätt tillgängliga, postanstalterna ovedersägligen

erbjöde företräden framför de nuvarande försäljningsställena.

Efter att i korthet hafva yttrat sig öfver hvad i promemorian

sålunda och i öfrigt föreslagits, har kommittén slutat med att uttala

den meningen, att kommittén icke underskattade den betydelse, förslaget

kunde hafva såsom innebärande uppslag till en närmare utredning

af förevarande viktiga ämne.

Under framhållande att förslaget vore af mycket omfattande vidd

samt i sig inneslöte vissa ganska svårlösta spörsmål och fördenskull

borde göras till föremål för en allsidig utredning, har kommittén på

grund af dessa och i öfrigt anförda omständigheter emellertid icke ansett

sig böra utan särslcildt uppdrag af Eders Kungl. Maj:t gå i författning

om en sådan utredning.

I sitt ofvanberörda underdåniga utlåtande den 7 innevarande december statskontorets

framhåller statskontoret, hurusom löneregleringskommittén vid jämförelse ^l^ectmbeT

mellan det af statskontoret framlagda förslaget till ordnande af förhål- 1909.

landena å stämpelexpeditionen och ett annat, af en reservant inom stats- stämpel
u

r , '' . /-ii • expeditionen.

kontoret, statskommissanen ienow väckt förslag i ämnet, förklarat sig

finna det senare äga afgjorda företräden framför det förra och vara af

beskaffenhet att med vissa modifikationer kunna läggas till grund för

mera bestående anordningar. Mot förmodan förefunnes dock i det väsentliga

skiljaktighet mellan kommitténs och Tenows förslag.

Konturerna till den sistnämndes förslag återfunnes i statskontorets

protokoll för den 22 januari 1909, då beslut fattades att hos Eders

Kungl. Maj:t göra framställning angående behofvet af ökade arbetskrafter

å stämpelexpeditionen. Enligt Tenows då gjorda uttalanden

borde arbetet å stämpelexpeditionen omläggas sålunda, att den ordinarie

stämpelkassören borde försättas i ställning af hufvudkassör med ansvar

för stämpelförrådet och expeditionen i stort, att stämpelkassakontrollanten

skulle föra afräkningsbok och mot densamma summariskt granska ingående

rekvisitioner, innan de öfverlämnades till hufvudkassören; samt att

denne, efter granskning och annotering af hvarje rekvisition, borde meddela

expeditionsorder till expeditriser, som hade att ombesörja detaljexpeditionen.

Tenow förklarade sig icke hafva för afsikt att då framlägga något detaljeradt

förslag, huru arbetet skulle kunna lämpligen fördelas och bedrifvas, men

hade velat framkasta den tanken, att stämpelhufvudkassören skulle till

Bih. till Eifcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.

stämpelexpeditriserna mot kvitto öfverlämna stämpelförråd buntvis, och

att stämpelexpeditris skulle, sedan en bunt blifvit expedierad, redovisa

den till hufvudkassören med hänvisning till anteckningarna öfver expeditionerna.

Då frågan ånyo förekommit i statskontorets plenum den 27

mars detta år, hade Tenow åter ett särskildt anförande till protokollet,

hvari han i afseende å anordningarna inom stämpelexpeditionen vidhållit

förut gjorda uttalanden med den förändring, att han förklarade sig icke

hafva något att erinra mot att stämpelkassakontrollanten uppfördes som

tjänsteman i andra lönegraden.

Att döma af de af Tenow sålunda gjorda uttalanden skilde sig

hans förslag från statskontorets egentligen härutinnan, att han ansett

den af statskontoret föreslagna stämpelkassören n:r 2 med en totalaflöning

af 4,400 kronor för år räknadt, böra ersättas af behöfligt antal

stämpelexpeditriser med årsaflöning af 2,500 kronor, däraf 500 kronor

missräkningspenningar åt hvarje.

Efter att härefter hafva, bland annat, återgifvit, hvad kommittén

föreslagit med afseende å organisationen af stämpelkontoret, har statskontoret

vidare anfört, att, såsom af nämnda redogörelse framginge,

kommittén underkänt statskontorets enhälliga förslag att åt stämpelkassakontrollanten

uppföra en aflöning, närmast motsvarande tjänstemans af

andra graden eller 5,500 kronor och detta oaktadt kommittén medgifvit

att, om det gällt att definitivt ordna arbetet å stämpelkontoret, någon

erinran mot statskontorets förslag om stämpelkassakontrollantens ställning

och aflöning antagligen icke blifvit af kommittén framställd. Om anledningen

härtill upplyste kommittén, då den såsom skäl för sitt förslag

åberopade, dels att fråga uppstått om ordnande af stämpeldistributionen

på annat sätt än det som nu användes, och dels den omständigheten, att

stämpelkassakontrollantens göromål kunnat under större delen af år 1909

uppehållas af en till första graden hänförlig tjänsteman, utan att veterligen

någon olägenhet däraf försports. Hvad dessa skäl anginge kunde,

anför statskontoret vidare, erinras, att det af kommittén antydda nya uppslaget

vore af den räckvidd, att kommittén icke ansett sig kunna utan

särskildt nådigt bemyndigande gå i författning om utredande af de svårlösta

spörsmål, som däri funnes inneslutna; och vid sådant förhållande

skulle de anordningar å statskontorets stämpelexpedition, hvarom nu

vore fråga, i allt fall komma att blifva bestående under en afsevärdt

lång tid, utan att åt stämpelkassakontrollanten bereddes den aflöning,

som äfven kommittén icke ansett oskälig. Under sådana omständigheter

syntes det statskontoret vara föga rimligt att tillmäta de af kom
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.

mitten anförda skälen för bibehållande af nuvarande aflöning åt stämpelkassakon

troll anten afgörande betydelse; och statskontoret kunde därför

icke annat än vidhålla sitt förslag i afseende å stämpelkassakontrollantens

ställning och aflöningsförmåner.

I afseende å göromålens art och beskaffenhet intoge enligt statskontorets

mening stämpelkassakontrollanten i fråga om statskontorets

stämpelförråd en ställning, liknande den, som intendenten vid postverkets

frimärkesförråd intoge beträffande detta senare förråd. Sålunda borde

det särskildt åligga stämpelkassakontrollanten:

att tillse att stämpelförrådet ständigt ägde erforderlig tillgång till

alla stämpelslag och valörer, som enligt författningarna skulle vara att

tillgå;

att i god tid till vederbörande leverantör aflåta beställningar å

stämplar samt det för stämpeltillverkningen afsedda papper;

att öfvervaka, att lämnade beställningar vederbörligen fullgjordes;

att emottaga och kvittera levererade och godkända stämplar samt

bokföra och förvara desamma äfvensom åteckna inkommande räkningar

attest angående hvad som sålunda mottagits;

att med biträde af vederbörande stämpelkassör kontrollräkna alla

till förrådet inkommande nya stämplar äfvensom de stämplar, som från

försäljningsmän till statskontoret af någon anledning återlevererades;

att från förrådet uttaga och efter annotation till vederbörande

stämpelkassör utlämna stämplar i den mån gällande instruktion för

ämbetsverket det medgåfve;

att föranstalta om förstöring i behörig ordning af makulerade

stämplar; samt

att upprätta instrument öfver inneliggande stämpelförråd till ledning

vid de föreskrifna inventeringarna.

Då en jämförelse blifvit gjord mellan postverkets frimärkesförråd

och statskontorets stämpelexpedition, torde här böra erinras, hurusom i

frimärkesförrådet funnes anställd en ordinarie personal af intendent,

tillhörande andra tjänstegraden, revisor samt vaktmästare. Enligt hvad

statskontoret inhämtat hade frimärkesförrådet endast att göra med postkontoren,

250 till antalet. I regel torde förekomma en rekvisition i

månaden från hvarje postkontor. Då postkontoren ägde rätt att rekvirera

utan ställd säkerhet och utan inskränkning till visst värdebelopp,

kunde dessa rekvisitioner hvarken till antal eller till det besvär och

ansvar, de förorsakade expeditionen, jämföras med de detaljrekvisitioner

å stämplar, som af statskontoret skulle behandlas. Det vore äfven att

märka, att någon redovisning för mottagna frimärken icke inginge till

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

frimärkesförrådet, under det att hvarje stämpelförsäljningsmans redogörelse

skulle ingå till och undergå granskning af stämpelexpeditionen.

I afseende å stämpelkassakontrollantens göromål i öfrigt hade

statskontoret redan lämnat detaljerad redogörelse i sin underdåniga

skrifvelse den 27 sistlidne mars och tilläte sig statskontoret hänvisa till

nämnda redogörelse, hvaraf torde framgå, huru på en gång ansvarsfull

och omfattande den ifrågavarande tjänsten i verkligheten vore. Statskontoret

finge endast tillägga, att, då kommittén i annat sammanhang

förordat, att på stämpelkassakontrollanten skulle läggas jämväl skyldighet

att föredraga stämpelärenden, statskontoret funnit detta förslag innebära

icke blott en i hög grad olämplig anordning utan jämväl ett öfverskattande

af arbetsförmågan hos denne tjänsteman.

Någon stämpelkassör skulle enligt kommitténs förslag icke finnas

utan endast expeditriser. Af kommitténs uttalanden hade statskontoret

icke kunnat bilda sig någon klar uppfattning, huru kommittén tänkt sig

dessa expeditrisers ställning. Det hette, att de skulle själfständigt och

på eget ansvar förrätta göromål, som hittills utförts af tjänstemän.

Vore detta så att förstå, att dessa expeditriser skulle intaga samma

ställning som stämpelkassör, blefve ju benämningen ■ expeditris oriktig.

Vore åter meningen den, att stämpelexpeditris endast skulle hafva att

verkställa expediering af stämplar enligt stämpelkassakontrollantens order,

då komme ju denne senare att i själfva verket blifva både kassör och

kontrollant, hvilket förefölle orimligt.

I nu gällande instruktion för statskontoret af den 18 oktober 1907

stadgades i 12 §, att hufvudförrådet af stämplar skulle förvaras under

tvenne olika lås, till hvilka stämpelkassören samt den på inkomst-, fondoch

stämpelbyrån anställda revisorn och bokhållaren skulle innehafva

hvar sin nyckel; samt att stämpelkassören finge under enskild vård i

tjänstelokalen innehafva så stort förråd af stämplar, som kunde

anses motsvara ungefärliga åtgången för en månad. På grund af de

med innevarande år förändrade distributionsförhållandena hade den

nämnde revisorns bestyr med stämpelväsendet öfverflyttats på den särskildt

anställde stämpelkassakontrollanten, och stämpelkassörsgöromålen

hade fördelats på flera händer. Den ordinarie stämpelkassören vore

dock fortfarande jämte stämpelkassakontrollanten ansvarig för hufvudförrådet.

Att en dylik anordning jämväl för framtiden måste bibehållas,

ansåge statskontoret vara nödvändigt, för så vidt ingenting i

afseende å kontrollen skidle eftersättas. Häraf följde ock, att kassören

eller kassörerna borde intaga en gentemot stämpelkassakontrollanten fullt

själfständig ställning. Med andra ord, stämpelkassakontrollanten skulle

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

i afseende å hufvudförrådet kontrolleras af vederbörande kassör, hvilken

åter i afseende å det under hans enskilda vård stående förrådet af

stämplar skulle kontrolleras af stämpelkassakontrollanten, så att denne

senare skulle kunna i hvarje stund och särskildt vid de inventeringar,

som månatligen skrdle förrättas af statskontorets ombudsman, uppgifva

hvad kassören borde hafva i sitt förråd af olika stämplar och valörer.

Först genom en sådan växelverkan kunde betryggande kontroll anses

förefinnas. Det vore helt visst också en sådan anordning, som af Tenow

åsyftats, fastän han ansett endast en kassör, hufvudkassör, erforderlig,

till hvars biträde vid expedieringen nödigt antal expeditriser eller underkassörer

skulle finnas anställda.

Att stämpelkassör borde i sina göromål intaga en i förhållande

till stämpelkassakontrollanten fullt själfständig ställning vore redan framhållet.

1 afseende å detaljerna af dessa göromål finge statskontoret,

till undvikande af alltför stor vidlyftighet, hänvisa till den utredning

härutinnan, som förebragts i underdånig skrifvelse den 27 mars detta år;

och då kommittén, efter statskontorets förmenande, icke förmått andraga

något som kunde förringa betydelsen af de skäl, hvilka i berörda skrifvelse

af statskontoret anförts mot ett utbyte af manlig kassör mot

kvinnlig, måste statskontoret äfven i denna del vidhålla sina redan

gjorda uttalanden.

Kommittéen hade ansett anställandet af en akademisk bildad amanuens

icke vara af behofvet påkallad och såsom stöd för denna mening

dels åberopat det förhållandet att under förra hälften af innevarande år

statskontoret icke begagnat sig af sin rätt att å stämpelexpeditionen

anställa en sådan amanuens med undantag för en kortare tid, dels ock

hänvisat statskontoret att i händelse af behof af vikarie för stämpelkassakontrollanten

— någon stämpelkassör skulle ju icke finnas — anlita

sina ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän på andra afdelningar.

Anledningen hvarför statskontoret under någon del af förra halfåret icke

förordnade vikarie för amanuensen, då denne å stämpelexpeditionen

tjänstgjorde såsom tredje kassör hade — utom bristen på lämplig

vikarie — varit den att, då kassörerna sålunda vore tre, behofvet af

en amanuens såsom biträde åt dem gjorde sig mindre gällande än när

kassörernas antal endast varit två. Hvad beträffade den af kommittén

anvisade utvägen att vid förfall för tjänsteman å stämpelexpeditionen

dit förflytta ordinarie tjänsteman från annan afdelning, så vore svårt

att inse hvad härmed skulle vinnas, då ju i allt fall behofvet af vikarie

för den förflyttade måste tillgodoses. Kommittén hade i amanuensens

ställe föreslagit anställande af ett kvinnligt biträde. Då frågan om

s. 46 Kontrollera mot PDF

Extra byråchefen.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

och i hvad mån manlig arbetskraft borde inom statsförvaltningen ersättas

af kvinnlig torde vara under utredning, syntes man också göra

riktigast uti att icke gå denna utredning i förväg. Statskontoret hemställde

alltså, att kommitténs förslag i denna del icke måtte vinna nådigt

afseende.

Kommittén hade ställt sig afvisande äfven i fråga om bibehållandet

af det sedan innevarande års början å statskontorets stämpelexpedition

anställda vaktmästarebiträde; och kommittén åberopade såsom skäl,

att de för kommittén tillgängliga handlingarna i ärendet icke innehölle

någon som helst upplysning därom, att ändring i den vid senaste lönereglering

för stämpelkontoret afsedde ordinarie vaktmästarens tjänstgöring

sedermera ägt rum. Det torde i förevarande afseende vara tillfyllest

att påpeka det förhållande, att den betydande utvidgning af

stämpelexpeditionen, som ägt rum, sedan statskontorets löneregleringsfråga

förelegat, och som föranledt flerdubbling af antalet där anställde

tjänstemän, med nödvändighet medfört en motsvarande ökning i vaktmästarebestyret,

samt att äfven å statskontorets öfriga afdelningar på

senare tid göromålen visat en högst afsevärd tillväxt — hvaraf vaktmästarepersonalen

icke kunnat undgå att bära sin del.

Under åberopande af hvad nu och tillförene blifvit af statskontoret

anfördt till stöd för dess framlagda förslag till ordnande af arbetet

inom stämpelexpeditionen och under framhållande af önskvärdheten däraf

att några störande rubbningar i det arbetssätt, som visat sig äfven

tillfredsställa kundernas fordran på en jämn och möjligast snabb expedition,

icke utan trängande skäl måtte vidtagas, finge statskontoret alltså

hemställa om bifall till sitt förevarande förslag i ämnet.

Såsom ofvan anförts, hade kommittén äfven haft att yttra sig

rörande statskontorets i särskild underdånig skrifvelse den 27 mars

innevarande år gjorda framställning om behofvet af en extra byråchef

inom ämbetsverket. Då kommitténs uttalanden i denna fråga på det

hela taget vore ägnade att gifva bekräftelse på riktigheten af statskontorets

uppfattning, att ett sådant behof förelåge, skulle statskontoret

kunnat åtnöja sig med ett åberopande af innehållet i sin nyss omförmälda

underdåniga skrifvelse, men då kommittén med särskild styrka

uttalat sig emot beloppet af den aflöning, som af statskontoret föreslagits

för denne extra byråchef, nödgades statskontoret att något mera ingående

bemöta de skäl, som andragits för en så betydande nedprutning

af aflöningsbeloppet. Dessförinnan ansåge sig statskontoret här böra

omförmäla, hurusom, sedan Eders Kungl. Maj:t den 11 sistlidne juni

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

medgifva, att en extra byråchef med den föredragningsskyldighet af till

inkomst-, fond- och stämpelbyrån hörande ärenden, som efter statskontorets

bepröfvande kunde varda honom ålagd, finge anställas äfvensom

förordnat ombudsmannen, friherre C. Leijonhufvud att under månaderna

september—december innevarande år inom statskontoret vara

sådan extra byråchef, hade statskontoret under den 31 sistlidne augusti,

med återkallande af det bemyndigande, som den 8 maj 1900 lämnats

chefen för inkomst-, fond- och stämpelbyrån att öfverlämna vissa anordningsmål

till kamreraren å samma byrå för beredning och föredragning,

förordnat, att till bemälda extra byråchefs föredragning skulle tillsvidare

höra följande ärenden:

1:°) de pensionsfrågor, hvilka det hittills tillkommit chefen för

inkomstbyrån att bereda och föredraga;

2:o) frågor, som rörde anvisande eller anordnande af medel från de

å riksstaten uppförda anslagen för utdikningar och vattenaftappningar,

för bro- och hamnbyggnader samt för förbättring och nyanläggning af

vägar, alltså jämväl nådiga bref, nådiga remisser och skrivelser från

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angående dessa anslag;

3:o) å inkomstbyrån nu behandlade rekvisitioner, som afsåge utbekommande

af medel från andra å riksstaten uppförda anslag än de under

2:o nämnda, äfvensom anordningar å följande diverse medel, nämligen:

student- och realskoleexamensafgifter, bidrag till bestridande af kostnader

för försäkringsinspektionen och bankinspektionen, försäljningsmedel

för fotgardes- och hästgardesregementenas tomter, brännvinsminuthandels-

och utskänkningsmedel samt skogsvårdsafgifter.

Till den 7 innevarande december hade på grund häraf till föredragning

af den extra byråchefen dels öfverförts och dels direkt inkommit

86 nådiga remisser, 52 nådiga bref samt 411 allmänna mål.

Skulle det visa sig, att de redan till den extra byråchefen hänförda

ärenden icke skulle tillräckligt utfylla hans tid, vore statskontoret

betänkt att till den extra byråchefen öfverflytta ett par grupper af

ärenden, som nu handlades dels af chefen för riksbokslutsbyrån och

dels af chefen för utgiftsbyrån.

Under det att statskontoret hemställt att aflöningen för den extra

byråchefen måtte bestämmas till 7,700 kronor för år, hvaraf 2,500

kronor borde anses såsom tjänstgöringspenningar, hade kommittén funnit

sig icke kunna tillstyrka mer än 3,600 kronor för år såsom arfvode åt

en extra föredragande, hvilket belopp motsvarade det, som Eders Kungl.

Maj:t för innevarande år ställt till statskontorets förfogande för aflönande

af den extra byråchefen. Till stöd för detta förslag hade kommittén

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.

åberopat storleken af den godtgörelse, som utginge dels till en särskild

föredragande inom civildepartementet af ärenden rörande elektriska anläggningar

dels till adjungerad ledamot af kammarrätten. Med hänsyn

till hvilka förhållanden i öfrigt dessa aflöningar blifvit bestämda hade

kommittén icke upplyst; och statskontoret vore därför icke i tillfälle att

bedöma, i hvad män de gjorda jämförelserna kunde vara tillämpliga på

det förevarande fallet. Det ville dock synas, som om kommittén kanske

med större fog bort åberopa, hurusom till en extra byråchef i ecklesiastikdepartementet

anvisats full byråchefsaflöning med 6,400 kronor, och

hurusom till ytterligare en kanslisekreterare i jordbruksdepartementet

på extra stat uppförts ett belopp al 4,000 kronor eller ordinarie kanslisekreterares

fulla aflöning. \ are härmed huru som helst, så måste statskontoret

vidhålla sitt förslag till aflöning för den extra byråchefen inom

statskontoret, då anslag för ändamålet nu skulle af Riksdagen begäras.

Den tillfälliga anordning, hvarmed man under innevarande år kunnat

åtnöjas, borde enligt statskontorets mening icke få åberopas till stöd

för ett förslag, som afsåge framtiden. Under senare tredjedelen af detta

år hade, såsom redan nämnts, ombudsmannen, friherre Leijonhufvud af

Eders Kungl. Maj:t varit förordnad såsom extra byråchef och hade i

sådan egenskap aflönats med 300 kronor i månaden, hvarjämte han af

sin aflöning såsom ombudsman ägt att uppbära 266 kronor 662/s öre.

Hans arfvode hade alltså utgått efter 6,800 kronor för år räknadt.

Ombudsmanstjänsten hade under tiden uppehållits af en ordinarie revisor,

som, utom sin lön såsom tjänsteman af första graden eller 2,500

kronor för år, af ombudsmannens aflöning uppburit efter 1,800 kronor

för år. Revisorstjänsten åter hade uppehållits af en amanuens, som af

sitt årsarfvode 2,000 kronor ägt uppbära % eller 1,200 kronor, hvartill

kommit tjänstgöringspenningarna för revisorstjänsten eller 1,500 kronor,

allt för år räknadt. Slutligen hade amanuensgöromålen bestridts af en

tillförordnad amanuens, som aflönats efter 1,200 kronor för år. Att på

detta sätt låta så ansvarsfulla tjänster som ombudsmanstjänsten och

revisorstjänsten under en oviss framtid uppehållas mot aflöning, som så

väsentligt understege den normala, kunde icke vara med ämbetsverkets

sanna fördel förenligt och icke heller anses innebära rättvisa mot dem,

hvilka nödgades åtnöjas med en aflöning, som alls icke motsvarade det

arbete och det ansvar, som dem pålades.

Statskontoret kunde under nu angifna och i öfrigt anförda omständigheter

och med kännedom om vikten af de arbeten, som komme

att hvila å den extra byråchefen och som icke gjorde det möjligt för

honom att åtaga sig någon tjänstgöring på annat håll, icke annat än

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

på det lifligaste hemställa, att det arfvodesbelopp som för honom af

statskontoret begärts, äfven måtte blifva honom tillagdt.

Förste revisorn K. Beckman, som under statskommissarien Tenow

beviljad ledighet förestod dennes ämbete, uttalade vid frågans behandling

inom statskontoret en från majoritetens i vissa afseenden afvikande mening.

I fråga om ordnandet af tjänstgöringen på stämpelkontoret delade

han sålunda den åsikt, som i reservationer till statskontorets underdåniga

skrifvelser den 22 januari och 27 mars innevarande år uttalats

af statskommissarien Tenow, nämligen att expeditionen af stämplarna

lämpligast kunde uppdragas åt kvinnliga tjänstinnehafvare. Liksom

Tenow ansåge Beckman äfven, att en begynnelselön af 2,500 kronor

vore för dessa tjänstinnehafvare påkallad; huruvida 500 kronor däraf

skulle benämnas missräkningspenningar, syntes Beckman vara utan

betydelse.

Med förslaget om kvinnliga expeditriser och biträden sammanhängde

äfven förslaget att gifva stämpelkassakontrollanten en chefsställning å

stämpelkontoret. Denna till enhet i arbetet syftande anordning utgjorde,

framhöll Beckman, en af liufvudpunkterna i det förslag, som af kamreraren

Stenbeck framställts i ofvan omförmälda promemoria. Häruti hade man

också att söka det ursprungliga motivet för att göra stämpelkontrollanten

till en tjänsteman af andra graden. Då löneregleringskommittén

äfven syntes i princip erkänna riktigheten häraf, och då Beckman icke

kunde inse, hvarför denna tjänsteman i statskontoret skulle ha sämre

ställning än frimärkesintendenten i generalpoststyrelsen, hvilken torde

hafva ett liknande men mindre ansvarsfullt arbete, instämde Beckman

i fråga om stämpelkassakontrollantens löneförmåner, tjänsterang och titel

med statskontorets majoritet.

Anställandet af en särskild vaktmästare å stämpelkontoret funne

Beckman vara fullt motiverad.

I öfrigt kunde han vara med om löneregleringskommitténs förslag

i hvad det anginge stämpelkontoret.

Däremot biträdde han till alla delar hvad statskontorets majoritet

anfört och hemställt i fråga om den extra byråchefen.

Slutligen får jag anmäla två särskilda den 28 sistlidna oktober Statskontorets

aHåtna underdåniga skrifvelser, däri statskontoret gjort framställning dels

angående dispositionen af det på extra stat för år 1910 anvisade anslag i909.‘

till förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret m. m., dels ock

Bill. till Riksd. Prof. 1910. L Sami. 1 Afd. 21 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

Stämpel
expeditionen.

Angående

extra byråchef.

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23

angående anställande tills vidare under år 1910 af extra byråchef inom

ämbetsverket.

I den ena af omförmälda skrivelser anför statskontoret, att, då

statskontoret gånge att yttra sig om användningen af det för år 1910

anvisade extra anslaget för arbetskrafternas förstärkning, utginge statskontoret

från den helt naturliga förutsättningen, att göromålen å stämpelexpeditionen

komme att äfven under år 1910 — i allt fall intill dess

nästkommande Riksdag kunde hafva blifvit i tillfälle att besluta öfver

en eventuell nådig framställning i ämnet — ordnas på samma provisoriska

sätt som för närvarande ägde rum.

Under tillkännagifvande, att statskontoret funnit hittills vunnen

erfarenhet hafva ådagalagt ändamålsenligheten af nuvarande anordningar

inom stämpelexpeditionen, och att all anledning alltså förefunnes att, i

afvaktan på utgången af den framställning, som gjordes i statskontorets

skrifvelse af den 27 mars 1909, bibehålla dessa anordningar tillsvidare

äfven under år 1910, hemställde statskontoret, det täcktes Eders Kungl.

Maj:t medgifva, att den i nådiga brefvet den 11 juni detta år omförmälda

extra personal finge fortfarande tillsvidare under år 1910 finnas

å stämpelexpeditionen anställd, samt att till bestridande af kostnaderna

härför finge disponeras ej mindre det på extra stat för år 1910 för

ändamålet beviljade anslag å 7,000 kronor än äfven därutöfver det till

årsbehofvets fyllande nu erforderliga beloppet eller 6,400 kronor; och

torde i händelse af nådigt bifall härtill föreskrifvas, att beträffande

det erforderliga förskottet och användningen af de anvisade medlen

skulle gälla enahanda bestämmelser, som i nådiga brefvet den 11 sistlidne

juni meddelats i afseende å förhållandena efter den 1 juli detta år.

I sin underdåniga skrifvelse den 23 oktober 1909 angående anställande

tillsvidare under år 1910 af extra byråchef erinrar statskontoret

dels om innehållet i Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref den 11 sistlidne

juni hvad anginge anställande af en extra byråchef inom ämbetsverket för

innevarande års fyra sista månader, dels ock om de al statskontoret vidtagna

åtgärder med afseende å extra byråchefens föredragnings skyldighet,

för hvilka här ofvan i sammanhang med återgifvande af statskontorets

underdåniga utlåtande den 7 december 1909 redan redogjorts. Och har

statskontoret, under anförande att de skäl, som enligt underdåniga skrifvelsen

den 27 mars 1909 ansetts påkalla anställande inom ämbetsverket af

en extra byråchef, fortfarande ägde giltighet, hemställt, det täcktes Eders

Kungl. Maj:t dels medgifva, att äfven under år 1910 — i allt fall intill

dess nästkommande Riksdag kunde hafva blifvit i tillfälle att besluta öfver

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

en eventuell nådig framställning i ämnet — finge vara inom statskontoret

anställd en extra byråchef med den föredragningsskyldighet

af till inkomst-, fond- och stämpelbyrån hörande ärenden, som efter

statskontorets bepröfvande kunde varda honom ålagd, dels i viss angifven

ordning anvisa och ställa till statskontorets förfogande ett

belopp af 300 kronor i månaden från och med den 1 januari 1910,

att utgå under den tid anställning af sådan extra byråchef varade, dels

ock förordna ombudsmannen hos statskontoret, friherre Carl Leijonhufvud

att under omförmälda tid inom statskontoret vara sådan extra

byråchef.

För den med löneregleringen för landsstaterna i länen förbundna

indragningen af landtränterierna förutsattes som bekant, att å statskontoret

öfverfördes den befattning med stämplarnas förvaring, försäljning

och tillhandahållande, som dittills ålegat landträntmästarna. Att

på förhand exakt beräkna betydelsen för statskontoret af en sådan omorganisation

af stämpelväsendet var i och för sig i det närmaste ogörligt.

Fen plan, som för arbetets ordnande å stämpelexpeditionen därstädes

upprättats och fordrat ett anslag af 7,000 kronor till förstärkning af

arbetskrafterna inom statskontoret, visade sig också, omedelbart som

planen skulle realiseras, vara långt ifrån tillfyllestgörande. I stället för

den beräknade personalen å stämpelkontoret, kassör, stämpelkassakontrollant,

amanuens och vaktmästare, såg sig statskontoret för arbetets

behöriga gång nödsakadt att redan i början af januari månad innevarande

år och sedermera under våren successivt öka arbetskrafterna å

stämpelexpeditionen.

Det behof af ökade arbetskrafter, som sålunda gjorde sig gällande

redan vid början af år 1909, förefinnes obestridligen allt fortfarande om

ock i något minskad skala. Och af den lämnade utredningen framgår

oförtydbart, att, äfven sedan numera erfarenhet vunnits och arbetet

kunnat mera systematiskt ordnas å stämpelexpeditionen, ett anslag af

7,000 kronor icke är tillräckligt, om statskontoret skall kunna uppfylla

de anspråk, som efter 1909 års ingång ovillkorligen måste ställas å

stämpelväsendets centrala myndighet. Frågan om det sätt, hvarpå för

sådant ändamål arbetet bör mera definitivt inrättas å nämnda expedition,

utgör, såsom den lämnade utredningen visar, mindre en organisationsfråga

än en personal- och lönefråga i mera inskränkt bemärkelse.

Innan jag ingår på dessa frågor, skall jag emellertid något beröra vissa

åtgärder, som i öfrigt föranledts af stämpelförsäljnings väsendets omorgani
-

Departements
chefen.

Stämpelexpe
ditionen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 23.

sation, äfvensom söka något närmare angifva min ställning till väckt förslag,

åsyftande en ytterligare omläggning af stämpelväsendets administration.

Redan i sin underdåniga skrifvelse den 22 januari 1909 framhöll

statskontoret, utöfver hvad redan nämnts, att genom den ökning af

personalen å stämpelkontoret, som under sagda januari månad ägt rum,

den redan förut på dagordningen stående frågan om anskaffande af

större lokal för stämpelexpeditionen blifvit så påträngande, att den

kräfde en omedelbar lösning; och då å ena sidan utrymmet inom de

lokaler, hvaröfver statskontoret ägde disponera, blifvit till det yttersta utnyttjadt,

och det å andra sidan måste anses såsom hardt när oundgängligt,

att den erforderliga utrymmesökningen bereddes inom samma byggnad,

hvari stämpelexpeditionen för närvarande vore inrymd, ville statskontoret

ifrågasätta, huruvida icke, efter genomförande af kammarkollegii nya

organisation, af kollegiets lokaler skulle kunna undvaras någon del,

lämplig att tjäna till utvidgning af statskontorets lokaler.

Denna statskontorets framställning föranledde, enligt nådigt beslut

den 23 juli 1909, bland annat, därtill, att kammarkollegium till statskontoret

afstått två rum i våningen en trappa upp i den byggnad, däri

ämbetsverken äro inrymda.

Lokalfrågan har sålunda liksom ock en annan fråga, som finnes

omförmäld i löneregleringskommitténs underdåniga utlåtande den 29

sistlidne oktober, blifvit under året löst. Med sistnämnda fråga syftar

jag på den af stämpelförsäljningsmän å Gottland gjorda framställningen

om inrättande af stämpeldepå i Visby. I sitt i anledning häraf den 26

mars 1909 afgifna yttrande hemställde statskontoret, att för ändamålets

vinnande Eders Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen föreslå viss ändring

i gällande stämpelförordning. Då emellertid, på sätt jag vid tillstyrkandet

af den Eders Kung!. Maj:ts proposition till 1908 års Riksdag,

som legat till grund för nämnda författning, för egen del antydde, från författningens

sida hinder icke mötte att inrätta stämpelförråd i landsorten,

där så pröfvades nödigt, har frågan om stämpeldepås anordnande redan

nu kunnat pröfvas och afgöras. Genom tillmötesgående från fullmäktiges

i riksbanken sida blef jag nämligen i tillfälle att den 17 innevarande

december inför Eders Kungl. Maj:t föreslå inrättandet af en

dylik depå i riksbankens afdelningskontor i Visby. Detta mitt förslag

vann Eders Kungl. Majrts bifall och fastställde Eders Kungl. Maj:t

samtidigt regler, som skulle gälla för samma depå, och i öfrigt föreskrifter

om depåns inrättande.

Denna fråga, som berör stämpelväsendets administration utom den

centrala myndigheten, äger i viss mån ett samband med det af mig

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

nyss omförmälda, af generalpostdirektören Juhlin framställda förslag om

stämpelförsäljningsväsendets omläggning på det sätt, att postverket

öfvertoge bestyret med försäljning af stämpelmärken och redovisning

af stämpeluppbörden.

Detta uppslag synes mig i likhet med löneregleringskommittén

beaktansvärdt. Det har nämligen icke kunnat annat än väcka min uppmärksamhet,

att kostnaderna för stämpeluppbörden, hvilken under senare

åren uppgått till omkring 13,000,000 kronor, vida öfverstiga den mer än

dubbelt så störa uppbörden af de direkta skatterna, bevillning och inkomstskatt.

Äfven om statens bidrag i sistnämnda hänseende kunde

anses väl knappt tillmätta och äfven om uppbörden af stämplar är af beskaffenhet

att i och för sig böra, proportionellt sedt, draga högre kostnader

än uppbörden af de å debetsedlar uppförda och å allmänna uppbördsstämmor

uppburna direkta skatterna, torde dock måhända skillnaden

i kostnaderna för de skilda slagen af uppbörd vara större än som

betingas af nämnda förhållanden. Men oafsedt kostnadsfrågan kan ej

heller lämnas obeaktadt, att med ett mera utveckladt stämpelskattesystem

olägenheterna med det nuvarande försäljningssättet blifva för allmänheten

allt mera kännbara. Kunde man således, utan ökade eller kanske med

minskade kostnader, göra försäljningen mindre centraliserad än det nuvarande

systemet med särskildt antagna stämpelförsäljningsmän medgifver,

vore detta helt säkert ej blott från statsverkets sida utan äfven

för den stämpelköpande allmänheten mycket välkommet.

Frågan om stämpelförsäljningsväsendets omorganisation, särskildt

hvad angår stämpelförsäljningsmännens befattning därmed, är emellertid,

såsom löneregleringskommittén framhållit, af en mycket stor räckvidd

och på vissa håll, särskildt där stämpelprovision ingår såsom en icke

ringa förmån bland tjänstemännens löneförmåner, af ganska ingripande

betydelse. Frågans lösning måste alltså föregås af en grundlig och

allsidig utredning. Det i generalpostdirektören Juhlins promemoria

gifna uppslaget kunde blifva utgångspunkten för en sådan utredning,

utan att på något sätt därigenom binda densamma. Andra utvägar

kunna tänkas och hafva, såsom redan framhållits, också varit ifrågasatta.

Jag syftar härmed på det en gång väckta förslaget, att riksbanken skulle,

i sammanhang med landtränteriernas indragning, åtaga sig vissa med

stämpelväsendet förenade bestyr. I hvarje fäll var jag vid mottagandet

af omförmälda promemoria betänkt att påbörja den utredning, hvarom

nu är fråga, och har jag för afsikt att för Eders Kungl. Maj:tinom en

nära framtid framlägga förslag till sättet för åstadkommande af sådan

utredning.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Denna fråga liksom ock frågan om inrättandet af stämpeldepå i

landsorten pekar emellertid oförtydbart därhän, att stämpelförsälj ningsväsendet

icke kan sägas vara definitivt ordnadt för en längre tid framåt.

Detta gäller ej blott försäljningen direkt till allmänheten utan äfven den

handel med stämplar, som för närvarande äger rum mellan statskontoret

och vederbörande stämpelförsäljningsmän. Under sådana omständigheter

kan en definitiv omorganisation af stämpelexpeditionen i statskontoret

visserligen icke lämpligen nu genomföras, men å andra sidan böra

naturligen med hänsyn till stämpelförsäljningsväsendets vikt och betydelse

arbetsförhållandena å stämpelexpeditionen, utan afvaktan på omförmälda

utredning eller en omorganisation, som, om densamma kommer till stånd,

i allt fall torde kräfva icke så ringa tid, ordnas på ett för ämbetsverk,

stämpelförsäljningsmän och allmänhet tillfredsställande sätt.

För att nu återgå till stämpelexpeditionens organisation, vill det

synas mig, som om löneregleringskommitténs förslag ungefärligen

sammanfölle med den organisation, som statskommissarien Tenow skisserade

den 27 mars 1909. Att döma af statskontorets öfver nämnda

förslag afgifna yttrande äro, om man frånser vaktmästaren, statskontoret

och kommittén eniga därom,

att expeditionen fortfarande bör utgöra en afdelning inom nuvarande

inkomst-, fond- och stämpelbyrån och sålunda sortera under den

statskommissarie, som är chef för samma byrå,

att närmaste chefskapet å stämpelexpeditionen bör utöfvas af en

kamrerare eller stämpelkassakontrollant,

att de egentliga kassörsgöromålen böra fördelas mellan två personer,

samt

att å expeditionen böra anställas två biträden till den redan nämnda

personalen.

Mot en sådan organisation har jag ej heller för egen del något

att erinra.

Skiljaktigheten mellan de båda förslagen upplöser sig till att vara,

såsom jag redan antydt, dels en personalfråga dels ock en lönefråga.

Personalfrågans läge torde framgå af följande förteckning å de ifrågasatta

tjänsterna:

Statskontoret.

kamrerare

2 kassörer

amanuens j

kvinnligt biträde J

vaktmästare

Löneregleringskommittén.

kassakontrollant

2 expeditriser

2 kvinnliga biträden.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.

I afseende å personalfrågan gäller sålunda närmast att afgöra,

huruvida innehafvare af kassörstjänsterna och bägge de stadigvarande

biträdesbefattningarna böra vara manliga eller kvinnliga tjänstemän.

Från båda sidorna uppgifves, att tjänster af ifrågavarande slag icke i

och för sig kräfva akademiskt bildade personer. Härmed har man

uppenbarligen friare händer vid afgörandet af nyssnämnda spörsmål.

Vid vägande af de skäl, som åberopats för och mot att för omförmälda

befattningar använda kvinnor, har jag icke kunnat finna, att manliga

arbetskrafter skulle i allmänhet vara för ifrågavarande arbete bättre

kvalificerade än kvinnliga. Just på vissa med ifrågavarande närbesläktade

områden i de praktiska näringsgrenarna, såsom i banker, affärer m. m.,

har den kvinnliga arbetskraften allt mera tagits i anspråk, utan att

några allmänna olägenheter försports däraf.

Rent principiellt sedt intager jag därför i förevarande fråga samma

ställning som löneregleringskommittén. Och ur praktisk synpunkt är

ju en dylik ordning alltid att föredraga, då därigenom de kvalificerade

arbetskrafterna inom statskontoret skulle sparas för det kvalificerade

arbetet och kostnaderna för den ändock dyrbar vordna stämpelexpeditionen

skulle kunna nedbringas.

För bibehållande af manlig amanuens å stämpelexpeditionen har

särskilt framhållits behofvet af vikarie för kamrerare eller kassakontrollant.

Med den aflöning, jag ämnar föreslå för expeditionens

närmaste chef eller förman, torde emellertid svårighet icke uppstå att

bland ämbetsverkets personal å andra afdelningar, eventuellt den ordinarie,

finna tjänstemän, som äro icke blott kvalificerade utan äfven

villiga att vid förfall för den manliga tjänstemannen å expeditionen

inträda i dennes ställe.

Om sålunda kassörs- och biträdesgöromålen böra uppdragas åt

kvinnliga befattningshafvare, bör åter på platsen såsom expeditiönens

närmaste förman kräfvas en manlig tjänsteman. Därom har icke heller

någon stridighet uppstått. Som bekant finnes för närvarande å stämpelexpeditionen

allenast eu å ordinarie stat uppförd befattning eller kassörstjänsten.

I sakens natur synes mig under sådana förhållanden ligga,

att denna tjänst för framtiden blir chefstjänsten. Om denna tjänst i

anledning häraf benämnes kamrerare eller kassakontrollant eller fortfarande

bibehålies vid sin nuvarande benämning, torde vara ganska likgiltigt.

Med hänsyn därtill att tjänsten finnes uppförd å ordinarie stat,

torde det emellertid ännu så länge vara lämpligt att åt tjänsten bevaras

den i staten gifna benämningen.

Återstår frågan om vaktmästaren. Hvad statskontoret anfört beträffande

behofvet af ökadt vaktmästarbiträde synes mig talande nog. För

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

egen del vill jag allenast tillägga att, äfven om stämpelärendenas antal

icke i och för sig är någon egentlig mätare för bedömandet af nämnda

behof, torde dock det förhållandet att, tack vare stämpelärendenas stora

antal, de ärenden å inkomst-, fond- och stämpelbyrån, som icke stå i

samband med nådiga bref och remisser, svällt ut från 4,015 stycken år

1908 till 7,870 under tiden 1 januari—21 december 1909, i allt fall

bekräfta, att ett ökadt biträdesbebof af förevarande slag gör sig gällande.

Och torde förty det behof af sådant biträde, som bland annat legat till

grund för Riksdagens ifrågavarande anslag å 7,000 kronor, alltjämt

böra tillgodoses.

I anslutning till hvad jag beträffande personalfrågan sålunda anfört,

synes mig, att personalen å stämpelexpeditionen bör bestå af kassören,

såsom närmaste förman, 2 kvinnliga expeditriser, 2 stadigvarande kvinnliga

biträden och en vaktmästare.

Mot en sådan anordnings genomförande redan nu förefinnes intet

hinder. Såsom statskontoret i sitt underdåniga utlåtande den 7 december

1909, utöfver hvad redan angifvits, framhållit, är kassörstjänsten en

tjänst inom första graden i allmänhet och innehafvaren af denna tjänst

alltså skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning inom graden,

däri statskontoret finner honom lämplig och behöflig. I händelse af

behof är statskontoret alltså oförhindradt att placera honom å annan

tjänst, om sådant till befordrande af arbetets oafbrutna gång befinnes

nödigt. Med tillämpning däraf och då, med afseende å kassörstjänsten,

personfrågan måste komma i andra rummet, ämnar jag föreslå, att

omorganisationen, på sätt jag nu angifvit densamma, träder i verket

redan från den tid, Riksdagen anslår medel för ändamålet.

För öfrigt kommer en liknande åtgärd med den, jag nu antydt,

att i anslutning till ett af Eders Kungl. Maj:t nyligen fattadt beslut ändock

vidtagas i statskontoret. I sammanhang med utfärdandet den 10 innevarande

december af nådiga kungörelser dels med föreskrifter om statsverkets

giroräkning i riksbanken dels ock med föreskrifter i anledning

af öfverflyttning på riksbanken af statskontorets kassaredogörelse, förordnade

nämligen Eders Kungl. Magt, utan hinder af gällande instruktion

för statskontoret, att från och med år 1910 skulle å riks b oks slutsbyrån

vara anställda fj^ra revisorer och bokhållare samt å utgiftsbyrån tre

revisorer och bokhållare, en åtgärd som skulle möjliggöra för statskontoret

att öfverflytta memorialbokhållaretjänsten från utgiftsbyrån till

riksb okslutsby r ån.

Vid bifall till den af mig föreslagna anordningen förfaller gifvetvis

löneregleringskommitténs framställning i syfte, att kassörstjänsten måtte,

när så ske kunde, ställas på vakans.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Vidkommande aflöningsförmånerna för stämpelexpeditris liar en

reservant i statskontoret föreslagit desamma till 2,000 kronor jämte 500

kronor i missräkningspenningar. Utan att vilja helt underkänna behofvet

däraf, att felräkning af stämplar tages i betraktande vid bestämmandet

af aflöningsvillkoren, synes mig dock, som om det i sådant afseende

föreslagna beloppet i hvarje fall vore väl högt. Med anledning häraf

och då det i fråga om tjänst å extra stat, där lönen icke grundlägger

pensionsrätt, torde vara för staten likgiltigt, om penningar af ifrågavarande

slag inräknas bland öfriga aflöningsförmåner eller icke, har jag

ansett mig kunna biträda kommitténs förslag, hvad angår nämnda förmåner,

och hemställer förty, att aflöning för expeditris bestämmes i

dess helhet till 2,200 kronor, däraf 900 kronor skulle anses såsom

tjänstgöringspenningar. Arfvodet till kvinnligt biträde är af kommittén

föreslaget till minst 1,200 kronor och högst 1,800 kronor. I det jag

ansluter mig till hvad kommittén sålunda föreslagit, anser jag lika med

kommittén lämpligt, att kostnaderna för nämnda biträden för närvarande

beräknas till sammanlagdt högst 3,000 kronor.

Vidkommande vaktmästaren lärer hans aflöning böra utgå med

det för innevarande år bestämda belopp eller, på sätt statskontoret

hemställt, med 1,100 kronor, däraf emellertid 750 kronor torde få anses

motsvara lön och 350 kronor tjänstgöringspenningar.

För kassören skulle från statskontorets ordinarie stat utgå den

aflöning, som följer med tjänst i första graden. Härtill kommer det i

staten jämväl upptagna belopp af 500 kronor i missräkningspenningar.

Vidkommande denna förmån torde emellertid kunna anmärkas, att

kassörstjänsten i sammanhang med den förändrade ställning, kassören

vid omorganisationen skulle komma att intaga, egentligen icke vidare

borde förenas med förmån af missräkningspenningar. Af vissa anledningar,

som jag nu går att beröra, anser jag mig dock icke böra ifrågasätta

någon ändring i staten i förevarande afseende.

Af den lämnade utredningen framgår, att med ifrågavarande befattning

skulle följa ett maktpåliggande och ansvarsfullt arbete, som

icke så litet öfverstiger måttet för eu första gradens tjänst. Att under

sådana förhållanden i aflöningsförmåner — om man frånser missräkna

gspenningarn a — jämställa kassören med öfriga tjänstemän i första

graden j. statskontoret, skulle säkerligen göra det'' för ämbetsverket

svårare att lämpligen besätta befattningen å stämpelexpeditionen, samtidigt

som _ aflöningen icke kunde sägas stå i godt förhållande till

tjänstens vikt och betydelse. Å andra sidan synes det mig, som om

Bih. till Riksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

tjänstens aflöning efter samma grunder som tjänst i andra lönegraden

vore väl flög. Hellre skulle jag vilja i aflöningsförmåner jämställa

ifrågavarande tjänst å stämpelexpeditionen med någon mellangrad.

I saknad däraf Aar jag ansett mig kunna stanna vid att föreslå,

att kassören erhölle ett särskildt arfvode, utöfver de med första gradens

tjänst förenade löneförmåner, af 1,000 kronor. Hans begynnelseaflönmg

skulle därigenom uppgå till sammanlagdt 5,000 kronor. Såsom jag

redan nämnt, borde rätteligen missräkningspenningarna å kassörstjänsten

uppköra med tjänstens förändrade ställning. Då emellertid kela

den föreslagna anordningen är af provisorisk natur, synes mig lämpligt

att icke därntinnan göra någon ändring, men att i stället vid beräkningen

af det särskilda arfvodet taga i betraktande nyssnämnda förmån.

Härigenom skulle detta arfvode kunna begränsas till 500 kronor.

Till det af kommittén beräknade belopp till extra biträden och

vikariatsersättningar skall jag strax återkomma.

byrå- för att härefter öfvergå till frågan om anslag för förordnande af

en'' extra byråchef inom statskontoret synes det mig, som om hvad statskontoret

därutinnan anfört till fullo ådagalägger, att ett starkt trängande

behof af ökade föredragningskrafter inom statskontoret gör sig gällande.

Upprepade gånger har också de senare åren, utöfver hvad nådiga brefvet

den 8 december 1876 i sådant afseende medgifver, Eders Kungl. Maj:t

förordnat om en tillfällig förstärkning af föredragningskrafterna inom

statskontoret och särskildt för lindring i göromålen å statskontorets

inkomst-, fond- och stämpelbyrå. Utan att dylika förordnanden gifvits

hade det, enligt hvad af då föreliggande utredningar framgått, kunnat

förväntas, att, äfven om statskommissarierna utan extra biträde till

äfventyrs med forceradt arbete medhunnit sina göromål, arbetet, såsom

löneregleringskommittén antydt, kvantitativt uppdrifvits till skada för

arbetets kvalitet, eller ock, om i enlighet med hittills följda traditioner

arbetets höga kvalitet skulle hafva upprätthållits, kvantiteten sjunkit.

Särskildt är byråchefen för inkomst-, fond- och stämpelbyrån öfverhopad

med göromål, hvartill kommer att ärendenas ökning å samma byrå,

därom de af statskontoret lämnade siffror gifva ett talande vittnesbörd,

numera i det närmaste uteslutit möjligheten för kamreraren å sagda

byrå att fullgöra den honom eljest åliggande föredragningsskyldigket

beträffande ärenden om anordnande af medel från de å riksstaten uppförda

anslagen för utdikningar och vattenaftappningar, för bro- och

hamnbyggnader samt för förbättring och nyanläggning af vägar. För

att under nu angifna förhållanden förhindra en för statskontoret be
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

svärande balans bar, på sätt jag nyss antydde, allt emellanåt anlitats

den utvägen att förordna extra föredragande inom ämbetsverket. Ett

sådant system har påtagligen för arbetets jämna och säkra gång inom

ämbetsverket sina skuggsidor, allrahelst, såsom naturligt är, den utväg,

hvarom jag nu talar, i regel tillgripes först sedan, genom tillströmningen

af mål och ärenden, balans icke blott hotar utan redan är för handen.

På grund häraf har också länge kunnat förutses, att den tid snart vore

inne, då, ej minst af nödig hänsyn till ämbetsverkets berättigade kraf af

jämnhet i arbetet, en lättnad i arbetsbördan borde beredas ämbetsverkets

hittillsvarande ordinarie föredragande genom arbetsbördans mera stadigvarande

fördelning å ännu en föredragande.

Löneregleringskommittén, som egentligen icke haft något att häremot

invända, har emellertid beträffande den af statskontoret i förevarande sammanhang

föreslagna arbetsfördelningen gjort vissa erinringar. Enligt

statskontorets framställningar i ämnet under förra halfåret 1909 skulle en

föreslagen extra byråchef hafva till uppgift att föredraga pensionsfrågor,

stämpelärenden, om sådant visade sig erforderligt och kunde låta sig

göra, samt de anordningsmål, hvarom jag nyss talade. Emot denna

fördelning af ärendena anför kommittén, att enligt dess förmenande

borde stämpelärendena kunna föredragas utaf den af kommittén såsom

chef för stämpelexpeditionen föreslagna stämpelkassakontrollanten, därest

icke särskilda omständigheter föranledde undantag. Öfriga till den extra

byråchefens handläggning föreslagna mål, nämligen pensionsmålen och

vissa anordningsmål, kunde, enligt kommitténs bestämda öfvertygelse,

icke anses vara tillräckliga att bereda full sysselsättning åt en tredje

gradens tjänsteman. Med hänsyn till statskontorets stora arbetsbörda

förutsatte kommittén, att för utfyllande af en extra föredragandes arbetstid

åt honom torde kunna uppdragas att föredraga ej blott pensionsfrågor

och nämnda anordningsmål utan jämväl andra ärenden, som statskontoret

kunde finna lämpligt till honom öfverlämna.

Hvad då först angår föredragningen af stämpelärendena synes mig,

som om statskontoret skulle hafva rätt i den uppfattningen, att det

skulle innebära en öfverskattning af stämpelkassakontrollantens eller,

såsom jag föreslagit, stämpelkassörens arbetsförmåga, om man af honom

fordrade, att han skulle föredraga stämpelärendena. De skilda åligganden,

som enligt kamreraren Stenbecks numera i förevarande afseende genomförda

arbetssystem skulle tillkomma kassören, torde näppeligen, åtminstone

icke under mera brådskande tider å stämpelexpeditionen, befinnas

lämna honom den tid öfrig, som skulle behöfva tillsättas i och för

stämpelärendenas föredragning.

För öfrigt har efter aflåtande! af de af statskontoret gjorda, till

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.

löneregleringskommittén remitterade framställningar statskontoret, enligt

hvad statskontoret redan i sin underdåniga skrifvelse den 23 sistlidne

oktober anmält, å den extra föredragande, som jämlikt Eders Kungl.

Maj:ts nådiga beslut den 11 juni 1909 varit förordnad från den 1 september

detta år, lagt åtskilliga andra ärenden än de af löneregleringskommittén

omförmälda. Enligt förordnande af statskontoret den 31 augusti

1909 skola till bemälde extra byråchefs föredragning tillsvidare höra —

utom de pensionsfrågor, hvilka det dittills tillkommit chefen för inkomstbyrån

att bereda och föredraga, samt de frågor om anvisande eller

anordnande af medel från vissa å riksstaten uppförda anslag, hvilka,

enligt hvad jag nyss nämnde, tillhört kamreraren å nämnda byrå —

sådana å inkomstbyrån därförut behandlade rekvisitioner, som afse utbekommande

af medel från andra å riksstaten uppförda anslag än de

nyssnämnda äfvensom anordningar å följande diverse medel, nämligen

student- och realskoleexamensafgifter, bidrag till bestridande af kostnaden

för försäkringsinspektionen och bankinspektionen, försäljningsmedel

för fotgardes- och hästgardesregementenas tomter, brännvinsminuthandels-

och utskänkningsmedel samt skogsvårdsafgifter.

Härigenom har löneregleringskommitténs nyssnämnda uttalande

redan på förhand tillmötesgåtts. Rörande det antal ärenden, som samlas

under nu angifna titlar och tillsvidare skulle tillhöra en extra byråchef,

får jag åberopa följande, af mig från statskontoret införskaffade

»Uppgift å antalet af de under åren 1907, 1908 och 1909 till

kungl. statskontorets inkomst-, fond- och stämpelbyrå inkomna ärenden

af beskaffenhet att, om nu gällande fördelning af ärendena varit under

nämnda år tillämpad, hafva tillhört extra byråchefens handläggning.

År

Kungl. bref

Kungl.

remisser

Andra

ärenden

1907

207

157

1,133

1908

295

251

1,291

1909 intill 21/i2

249

212

1,271

Hela antalet till nämnda byrå under samma år

inkomna ärenden hafva utgjort:

1907

602

234

3,606

1908

620

357

4,015

1909 intill 21/1S

549

332

7,870»

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

I antalet andra ärenden för år 1909 ingå stämpelärenden med ett

antal af 4,502.

I den mån ärenden och mål af den beskaffenhet, som förteckningen

afser, emellertid icke skulle gifva extra byråchefen full arbetsbörda, är,

såsom statskontoret antydt, ämbetsverket beredt att å honom öfverflytta

jämväl andra ärenden, en åtgärd, som, i händelse den kunde genomföras,

säkerligen blefve välbehöflig med hänsyn till ämbetsverkets alltjämt växande

ämbetsgöromål.

I detta sammanhang tillåter jag mig meddela, att stämpelärendena,

hvilkas öfverflyttning till extra byråchefen af statskontoret tidigare ifrågasatts,

icke ännu ägt rum, utan att dessa ärenden fortfarande föredragas

af ordinarie statskommissarien å inkomst-, fond- och stämpelbyrån.

Vidkommande därefter extra byråchefens aflöning finner jag i likhet

med löneregleringskommittén mindre lämpligt, att densamma redan

nu bestämmes efter enahanda grunder som aflöningen åt ordinarie statskommissarie.

A andra sidan kan jag icke tillstyrka en sådan anordning,

som löneregleringskommittén i förevarande afseende förordat. Ett arfvode

af 3,600 kronor, som kommittén ifrågasatt, är uppenbarligen icke

i och för sig tillfyllest, för att därigenom skulle kunna förvärfvas någon

för tjänsten kvalificerad kraft. Och en närmare undersökning af de

utaf kommittén åberopade förhållandena inom civildepartementet och

kammarrätten skulle otvifvelaktigt bekräfta, att de, som äro kvalificerade

nog att under mera obestämd tid kunna anförtros föredragning i

Kungl. Maj:ts kansli och statens ämbetsverk, i en eller annan ordning

åtnjuta fyllnad i de af kommittén angifna belopp. Efter hvad jag tror

mig veta, har ej heller kommittén förutsatt, att aflöningen till extra

byråchefen i statskontoret skulle inskränka sig till nyssnämnda summa

af 3,600 kronor. Detta belopp torde mera vara afsedt till fyllnad i

lönen för den tjänsteman inom ämbetsverket, som kunde förordnas att

uppehålla tjänsten. Olägenheterna häraf äro emellertid, såsom framgår

åt statskontorets yttrande den 7 innevarande december, uppenbara.

Mot ett sådant successionssystem, som där beskrifves, är intet att anmärka

vid en tillfällig anordning af ifrågavarande slag. Men att, i

sammanhang därmed att man söker på ett mera beståndande sätt lätta

bördan . för vissa föredragande inom ämbetsverket, försätta ämbetsverket

i den ställning att nödgas mot starkt sjunkande arfvoden uppehålla

ansvarsfulla ordinarie befattningar, innebär otvifvelaktigt ett förringande

af värdet af den med utgiften afsedda anordningen.

Ehuru jag sålunda håller före, att den extra föredraganden bör

aflönas pa det sätt, att, om han är tjänsteman med aflöning inom äm
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

betsverket, hans vikarie å tjänsten må kunna komma i åtnjutande af

hela eller i allt fall allra största delen af de med tjänsten förenade

löneförmåner, finner jag, såsom jag nyss antydde, en aflöning åt extra

byråchefen efter de af statskontoret föreslagna grunder vara väl högt

tilltagen, särskildt i jämförelse med de tillförordnade föredragandetjänster,

som för närvarande återfinnas i åtskilliga departement. Den

ungefärliga genom snitts aflöningen för de under senare tiden på förordnande

tillsatta föredragandetjänster torde vara omkring 6,000 kronor

om året eller 500 kronor i månaden. Vid detta belopp vill jag jämväl

anse, att aflöningen för extra byråchefen i statskontoret borde stanna.

Skulle så äfven vid frågans slutliga afgörande blifva förhållandet, borde

af nämnda arfvode 4,000 kronor få anses såsom lön och 2,000 kronor

såsom tjänstgöringspenningar.

•I fråga om det för godtgörelse åt tillfälliga biträden och vikariatsarfvoden

afsedda belopp, har statskontoret föreslagit detsamma till 1,300

kronor och löneregleringskommittén till 1,800 kronor. Sistnämnda belopp

har, efter hvad det vill synas, beräknats med hänsyn därtill att

särskildt arfvode till vaktmästare af kommittén uteslutits ur organisationsförslaget.

I bägge fallen har afsetts att från beloppet skulle utgå 1,000

kronor till tillfälliga biträden å expeditionen under vissa brådskande

tider af året. För öfrigt skulle därifrån hufvudsakligen bestridas vikariatsersättningar

under tid, då befattningshafvare med aflöning från det nu

ifrågasatta extra anslaget åtnjöte semester. Befattningshafvare med sådan

förmån torde blifva extra byråchefen och de två stämpelexpeditriserna.

I anledning häraf torde det för nu ifrågavarande ändamål erforderliga

beloppet kunna sättas till 1,500 kronor.

Vid bifall till hvad sålunda i ena och andra hänseendet föreslagits

skulle utgifterna under år 1911 för stämpel expeditionen, utöfver de i

stat upptagna, och för extra byråchefen kunna sammanfattas sålunda:

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

63

Tjänst-

görings-

penningar.

Arfvode.

2,000

—

500

900

—

900

—

—

3,000

350

Extra byråchef...........

Kassören å stämpelexpeditionen

1 stämpelexpeditris........

1 d:o ........

2 kvinnliga biträden.......

Vaktmästare............

G-odtgörelse till extra biträden och

vikariatsarfvoden........

Summa kronor

Lön.

1,300

1,300

750

Summa, i

6,000

500

2,200

2,200

3,000

1,100

1,500

16,500

Efter att sålunda hafva afgifvit förslag till nödig förstärkning af

arbetskrafterna inom statskontoret, skall jag tillåta mig att i afseende

å stämpelexpeditionen med några siffror söka belysa de skiljaktigheter

mellan samma förslag samt de af statskontoret och Jöneregleringskommittén

uppgjorda, som skulle göra sig gällande under tiden, till dess

nuvarande innehafvaren af kassörstjänsten afginge från sin befattning,

väl vetande att en sådan jämförelse blir i någon, men knappast nämnvärd

mån haltande, vid det förhållande att det för vikariatsersättningar

afsedda beloppet äfven beräknats med afseende å extra byråchefen. Med

hänsyn därtill att de olika förslagens ekonomiska räckvidd är beroende

jämväl på den från ordinarie stat till stämpelkassören utgående aflöning,

skall jag, dock utan afseende å ålderstillägg åt nuvarande innehafvaren,

i jämförelsen, därvid statskontorets, kommitténs och mitt eget förslag i

nu angifven ordning betecknas med I, II, III, inbegripa nämnda tjänst.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

I.

II.

in.

Kassakontrollant...............

5,500

3,900

Kassör....................

4,500

4,500

5,000

Extra kassör.................

4,400

—

—

1 expeditris..................

—

2,200

2,200

1 d:o ..................

—

—

2,200

Amanuens...................

2,000

—

t''

1 kvinnligt biträde..............

1,200

•—

—

2 kvinnliga biträden.............

—

3,000

3,000

Vaktmästare.................

1,100

—

1,100

Tillfälliga biträden och vikariatsersättningar

1,300

1,800

1,500

Summa

20,000

! 15,400

15,000

Enligt denna tablå skulle alltså mitt förslag till lönestat för

stämpelexpeditionen draga respektive 5,000 kronor och 400 kronor

mindre kostnader än statskontorets och kommitténs förslag. Skulle

återigen löneregleringskommitténs förslag till slutlig organisation af

stämpelexpeditionen genast vinna tillämpning och kostnadssumman alltså,

på sätt kommittén visat, sluta å 13,100 kronor, blefve en dylik organisation

1,900 kronor billigare än den af mig föreslagna anordningen.

För detta jämförelsevis obetydliga skillnadsbelopp hafva emellertid medel

kunnat beredas ej blott till erforderlig fyllnad i aflöningen åt chefenkassören

å expeditionen utan äfven arfvode åt ett vaktmästarbiträde.

Påtagligen måste ett visst rådrum beredas statskontoret för vidtagandet

af de anordningar, som måhända med afseende å arbetsfördelningen

mellan statskontorets ordinarie befattningshafvare i första graden

måste föregå den föreslagna organisationens genomförande. Ett sådant

rådrum skulle, enligt min mening, lämpligen kunna bestämmas till den

1 juli 1910. För tiden till denna dag skulle alltså Eders Kungl. Maj:t,

med anlitande af det å extra stat för år 1910 upptagna anslaget af

7,000 kronor och i öfrigt med anvisande af medel under för skotts titel,

ordna arbetsförhållandena å stämpelexpeditionen efter enahanda grunder

som under senaste halfåret 1909. Och tillåter jag mig i detta sammanhang

framhålla, att nyssnämnda anslag synes mig böra direkt användas

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

till aflönande efter gällande grunder af kassakontrollant, amanuens och

vaktmästare. Från och med den 1 juli 1910 skulle åter, om Eders

Kungl. Maj:t och sedermera i sinom tid Riksdagen godkände min plan

till stämpelexpeditionens organisation, samma plan träda i verket.

I anslutning till hvad jag sålunda anfört och då, på sätt statskontoret

hemställt, aflöriingen till extra byråchefen under första halfåret

1910 torde böra begränsas till samma belopp, hvarefter aflöningen

för närvarande utgår, skulle arbetsförstärkningen inom statskontoret

under första halfåret 1910 ordnas på följande sätt:

Aflöning efter

år räknadt.

Kronor.

i Kassakontrollant.............

3,900

, j

i Amanuens................

Vaktmästare...............

2,000

1,100

l Att utgå från 1910 års

1 anslag å 7,000 kronor.

Extra kassör...............

3,900

Kvinnligt biträde.............

1,200

1,300

Tillfälliga biträden och vikariatsersätt- ni lagar.................

Att utgå under för- skottstitel.

Extra byråchef..............

3,600 |

Hos Riksdagen skulle alltså medel för ifrågavarande ändamål äskas

för tiden från och med den 1 juli 1910 till 1911 års utgång. Årsbehofvet

utgör, såsom redan angifvits, 16,500 kronor, hvadan kostnaderna

för nyssnämnda tidsperiod eller 1 Va år skulle uppgå till 24,750 kronor.

Af det för år 1910 för ändamålet anvisade anslag af 7,000 kronor skulle

emellertid den 1 juli samma år återstå odisponeradt en summa af 3,500

kronor. Efter afdrag af denna summa skulle det anslag, hvarom framställning

borde göras hos instundande års Riksdag, stanna vid 21,250

kronor, däraf ett belopp af 4,750 kronor, eller 8,250 kronor—3,500

kronor, borde få disponeras redan år 1910.

Innan, jag härefter går att göra de framställningar, hvartill de

af mig gjorda förslag föranleda, skall jag i korthet yttra mig rörande

vissa af lönereglerings kommittén gjorda uttalanden, som icke af mig i

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

det föregående berörts. Dit höra frågorna om villkor för behörighet

att vinna inträde i statskontoret och om upphäfvande af det statskontoret

genom nådiga brefvet den 8 december 1876 lämnade medgifvandet

att förordna extra föredragande för viss begränsad tid af året.

Vinner det af mig gjorda förslag godkännande, torde Eders

Knngl. Maj:t säkerligen finna anledning förordna, att statskontorets

befogenhet i sistnämnda afseende skall upphöra.

Hvad därefter angår kommitténs uttalande rörande stadgandet af

särskilda kompetensvillkor för antagande till extra ordinarie tjänsteman

hos statskontoret och för vinnande af anställning å stämpelexpeditionen,

synas mig dessa uttalanden vara värda allt beaktande. Fordran om

insikter i bokföring torde, åtminstone för större delen af personalen i

statskontoret, vara en lika angelägen sak som exempelvis i. fråga om

personalen i arméförvaltningen och marinförvaltningen. I instruktionerna

för sistnämnda två ämbetsverk stadgas emellertid, att för inträde

såsom civil tjänsteman eller å civilafdelningen erfordras att hafva bland

annat erhållit sådant vitsord om kunskap i bokföring, som af vederbörande

ämbetsverk pröfvas tillfyllestgörande. Att nu upptaga till

pröfning denna fråga vidkommande statskontoret särskildt för sig torde

icke böra ifrågasättas, helst då, på sätt kommittén an ty dt, särskilda därmed

närbesläktade bestämmelser rörande kompetensfordringarna för vinnande

af anställning å stämpelexpeditionen i allt fall inom en kort tid

måste göras till föremål för en närmare undersökning.

Under åberopande af hvad jag sålunda här ofvan i detta ärende

anfört, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte

dels medgifva, att för uppehållande tillsvidare till och med den 30

juni 1910 af göromålen å stämpelexpeditionen må för tiden från den

1 januari samma år å nämnda expedition finnas anställd en extra personal

bestående af:

en kassakontrollant.....med aflöning för år räknadt al 3,900 kronor,

en extra stämpelkassör . » » ''» »

en amanuens.......... » » » Jj

ett kvinnligt biträde...» » » »

en vaktmästare........ » » y>

samt att, till bestridande af kostnaden härför äfvensom lör en tilltaiiig

stämpelkassör och vikariatsarfvoden för ett beräknadt medelsbehol lör

år af 1,300 kronor, må utgå, allöningen till kassakontrollanten, amanuensen

och vaktmästaren från det å extra stat under sjunde hufvudti
-

»

»

»

»

» 3,900

» 2,000

» 1,200

» 1,100

»

»

»

»

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

teln anvisade anslag af 7,000 kronor till förstärkning af arbetskrafterna

inom statskontoret samt öfriga omförmälda kostnader under titel »förskott

att anmälas hos Riksdagen till ersättande», dock med rättighet

för statskontoret att, under iakttagande af att höjning ide för stämpelkassakontrollanten,

amanuensen och vaktmästaren fastställda årsarfvoden icke

må äga rum samt att arfvodet för den extra stämpelkassören må utgöra

högst 3,900 kronor för år räknadt, i öfrigt vidtaga de jämkningar

''beträffande personal och aflöningar, som af förhållandena må finnas påkallade

och kunna företagas, utan att hvad af de för helt år beräknade

beloppen belöper på halfåret 1 januari—1 juli 1910 öfverskrides;

de/s, för anställande af en extra byråchef med den föredragningsskvldighet

af till inkomst-, fond- och stämpelbyrån och eventuellt annan

byrå hörande ärenden, som efter statskontorets bepröfvande må varda

honom ålagd, till statskontorets förfogande ställa ett belopp af 300

kronor i månaden från och med. den 1 instundande januari till och med

juni månad år 1910, att utgå under titel »förskott att anmälas hos

Riksdagen till ersättande»;

dels förordna ombudsmannen hos statskontoret friherre Carl Leijonhufvud

att under omförmälda tid hos statskontoret vara sådan extra

byråchef, hvarom nu förmälts;

dels och i nådig proposition föreslå Riksdagen att å extra stat för

år 1911 till förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de af mig här ofvan angifna grunder

anvisa ett belopp af 21,250 kronor, med rätt för Kungl. Maj: t att af

samma belopp under år 1910, utöfver det för nämnda ändamål å extra

stat för samma år anvisade anslag af 7,000 kronor, använda ett belopp

af högst 4,750 kronor;

och hemställer jag slutligen, att utdrag af detta protokoll må få

expedieras till statskontoret.

Häruti instämde statsrådets öfriga ledamöter.

Hvad statsrådet sålunda hemställt behagade Hans

Maj:t Konungen gilla och bifalla; och skulle nådig proposition

aflåtas till Riksdagen af den lydelse, bilaga litt.

— vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Arvid Nordlindh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1910:107 Skrifvelse till Konungen, angående anvisande af anslag till förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret. s. 1 i texten