Sök i Ratio Lex

Angående pension från allmänna indragningsstaten åt auditören vid Vaxholms grenadjärregemente J. H. Rundgren

1910-02-11 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:39, Angående pension från allmänna indragningsstaten åt auditören vid Vaxholms grenadjärregemente J. H. Rundgren

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

1

Nr 39.

Kungl. Maj:ts nadiga proposition till Riksdagen angående

pension från allmänna indragningsstaten åt auditören

vid Vaxholms grenadjärregemente J. H. Rundgren;

gifven Stockholms slott den 11 februari 1910.

Under åberopande af närlagda utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva,

dels att, därest auditören vid Vaxholms grenadjärregemente John

Henrik Rundgren erhåller afsked innan 1910 års utgång, han må från

och med månaden näst etter den, i hvilken afskedet varder honom beviljadt,

å allmänna indragningsstaten uppbära pension, beräknad efter

900 kionor om aret för tiden intill den 1 juli 1913, och därefter under

Rundgrens återstående liftstid efter 450 kronor om året,

dels ock att från anslaget till allmänna indragningsstaten må till

arméns pensionskassa utbetalas hvad som i expektansafgifter bör erläggas,

för att Rundgren skall från och med nämnda dag komma i åtnjutande

af en årlig pension från kassan å 450 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

O. B. Malm.

Bill. till Rihsä. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 30 Käft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 11 februari 1910.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Departementschefen, statsrådet Malm, anförde härefter:

»Auditören vid Vaxholms grenadjärregemente vice häradshöfdingen

John Henrik Rundgren, som är född år 1855, blef den 6 juni 1883 antagen

till e. o. notarie i Svea hofrätt och utnämndes den 2 april 1891 till

auditör vid Värmlands fältjägarkår. I den å sist nämnda befattning

utfärdade fullmakten intogs bestämmelse om, att Rundgren skulle vara

underkastad de förändringar i tjänstgöringsskyldighet, som en omorganisation

af landtförsvaret kunde göra erforderliga.

När därför enligt 1901 års Riksdags beslut Jämtlands fältjägarkår

jämte Hallands bataljon sammanslogos till Vaxholms grenadjärregemente,

blef Rundgren uppförd såsom auditör vid detta regemente.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

Eftersom han förblifvit å gammal stat, har han i berörda egenskap

åtnjutit lön å 900 kronor och tjänstgöringspenningar å 400 kronor, hvartill

under tjänstgöringen kommit dagaflöning med 2 kronor.

Rundgren, som har juridisk byrå i Karlstad och intill allra sista tiden

varit amanuens vid domkapitlet därstädes, har emellertid icke under de

sista åren tjänstgjort annat än vid repetitionsöfningarna. Han har en

vikarie, som han själf aflönar med 600 kronor om året.

I en den 8 oktober 1909 till landtförsvarsdepartementet inkommen

skrifvelse har Rundgren velat göra gällande, att han icke på grund af

fullmaktens innehåll varit skyldig mottaga förflyttning till annat truppförband;

hvarjämte han förmenat det vara obilligt och med statens

värdighet oförenligt att fordra, det en auditör vid »ett invid rikets

västra gräns förlagdt och endast kort tid al året samladt truppförband

skulle på i öfrigt oförändrade villkor fullgöra tjänstgöringen vid ett på

en ö i Östersjön garnisoneradt regemente, och detta så mycket mindre

som de med auditörsbeställningen förenade inkomsterna aldrig varit afsedda

att utgöra annat än eu biförtjänst åt den, som på grund af sin

boningsort och verksamhet i öfrigt lämpligen kan åtaga sig en sådan

befattning)).

Rundgren har därför hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes dels

anvisa ett belopp af 600 kronor att från och med år 1909 årligen under

Rundgrens tjänstetid såsom auditör utgå för aflönande af tjänstförrättande

auditör vid Vaxholms grenadjärregemente, dels ock förklara

Rundgren berättigad att vid afskedstagandet från auditörsbeställningen

åtnjuta aflöning från allmänna indragningsstaten i öfverensstämmelse

med de honom i fullmakten tillförsäkrade löneförmåner.

Öfver denna framställning har yttranden afgifvits af vederbörande

myndigheter.

Regementschefen och chefen för fjärde arméfördelningen hafva tillstyrkt

framställningen.

Arméförvaltningens civila departement har däremot hemställt, att

densamma icke måtte föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd, enär

Rundgren såväl jämlikt den för honom utfärdade fullmakten som på

grund af de vid öfvergången till 1901 års härordning meddelade bestämmelser

måste anses pliktig underkasta sig do förändringar i tjänstgöringsskyldighet,

som för honom blifvit en följd af Värmlands fältjägarkårs

sammanslagning med Hallands bataljon samt af Vaxholms

grenad järregementes i samband därmed genomförda organisation.

Rundgrens

hemställan.

Militärmyn
digheterna.

Arméförvalt
ningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

Direktionen

öfver arméns

pensionskassa.

Statskontoret.

Direktionen öfver arméns pensionskassa kar förklarat, att Rundgren,

som uppnått 54 lefnadsår och en publik tjänstetid af mer än 26 tjänsteår

efter tjugonde åldersåret, vore berättigad att nu afgå ur tjänst

och från och med den 1 juli 1913 mot expektansafgifters erläggande

tillträda 450 kronor kassapension; men endast genom att kvarstå i tjänst

till den 29 mars 1915 blefve Rundgren vid då uppnådda 60 lefnadsår

berättigad att från och med månaden näst efter erhållet afsked tillträda

jämväl fyllnadspension likaledes till belopp af 450 kronor.

Statskontoret har erinrat om ett liknande fall, som var föremål

för proposition till 1907 års Riksdag och däri omständigheterna voro

följande: Komministern i Karlstad A. N. A. Randel, som år 1890

utnämnts till regementspastor vid Värmlands fältjägarkår, hade, efter

det denna kår uppgått i Vaxholms grenadjärregemente, uppehållit regementspastorsbeställningen

vid samma regemente, dock utan att ingå på

ny stat. Då Randel anhållit att blifva Överflyttad på indragningsstat,

yttrade statskontoret i afgifvet utlåtande: »I den för Randel i egen
skap

af regementspastor vid Värmlands fältjägarkår utfärdade fullmakten

är, enligt hvad arméförvaltningen upplyst, stadgad skyldighet

för honom att vara underkastad de förändringar i tjänstgöringsskyldighet

och aflöningsförmåner, som en omorganisation af landtförsvaret

kan göra erforderliga. Denna bestämmelse torde närmast afse

skyldighet för Randel att underkasta sig utsträckt tjänstgöring och

kan måhända äfven anses innebära åliggande för honom att tjänstgöra

å ny förläggningsort för kåren. Däremot torde det starkt kunna

ifrågasättas, huruvida denna skyldighet rimligtvis får utsträckas därhän,

att det utan vidare skulle åligga Randel att tjänstgöra ej blott å

annan ort utan ock vid ett annat truppförband, därför att den kår, vid

hvilken han vunnit anställning, uppgått i detta nya truppförband. Då

härtill kommer, att beloppet af den med regementspastorsbeställningen

förenade aflöning uppenbarligen förutsätter, att beställningens innehafvare

af annan prästerlig verksamhet hämtar sin egentliga utkomst, och att

sådan verksamhet vid kårens förflyttning till området för ett annat

stift än det, Randel tillhör, näppeligen torde stå honom till buds, lärer

det icke kunna förnekas, att starka billighetsskäl föreligga för beredande

af tillfälle för Randel att utan ekonomisk uppoffring upphöra

med tjänstgöringen vid det nya regementet. Skulle härjämte regementets

egen fördel, om icke med nödvändighet kräfva, så dock befordras

genom Randels afgång, så vill det synas statskontoret, som om

fullt tillräckliga skäl föreligga att genom framställning till Riksdagen

om beviljande af någon pension åt Randel bereda utväg för hans ent
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 30. 5

ledigande från regementspastorsbeställningen. Beträffande det belopp,

som i sådant. fall borde i pension tilldelas Handel, torde enligt statskontorets

mening livad Handel kan beräknas hafva under de senare

åren haft i behållen inkomst af sin tjänst såsom regementspastor eller

vid pass 500 kronor fa i sådant afseende anses såsom ett minimum.»

Den i öfverensstämmelse med detta förslag framlagda nådiga propositionen

blef af Riksdagen godkänd.

Statskontoret har vidare förklarat sig icke kunna tillstyrka Rundgrens

nu föreliggande ansökning i dess helhet, enär den åsyftade, att

Rundgren skulle med bibehållande af fulla aflöningsförmåner och pensionsrätt

befrias från tjänstgöringsskyldighet och att statsverket skulle

bekosta ersättning till vikarie vid regementet. Men det kunde icke

förnekas, att omständigheterna försatt Rundgren i ett synnerligen ofördelaktigt

läge, då han numera nödgades antingen fullgöra sin auditörstjänst

a en från hans hufvudsakliga verksamhetsfält långt aflägsen ort eller ock

afstå ej obetydlig del af sin aflöning såsom auditör åt vikarie för uppehållande

af göromålen.. Icke heller för regementet kunde detta förhållande vara

annat än ofördelaktigt. Då de omständigheter, som föranledt Riksdagen

att bevilja pension åt Randel, i allt väsentligt förelåge beträffande

Rundgren, syntes det böra tagas under öfvervägande, huruvida icke nu

föreliggande fråga lämpligen kunde ordnas på liknande sätt. Då Rundgren

under de senaste åren, då han icke själf gjort någon auditörstjänst,

aflöna! sin vikarie med 600 kronor, både lian således haft 700

kronor i behållen inkomst af auditörstjänsten. I olikhet med Randel

vore emellertid Rundgren pensionsberättigad för sin tjänst vid armén.

Enligt hvad direktionen öfver arméns pensionskassa upplyst, vore nämligen

Rundgren berättigad att, om han i tjänsten kvarstode till uppnådd

ålder af 60 ar, komma i åtnjutande af pension och fyllnadspension å

tillhopa 900 kronor, och om han redan nu afginge, kunde han genom

erläggande af expektansafgifter den 1 juli 1913 tillträda pension från

kassan å 450 kronor. Under sådana förhållanden syntes det tvifvelaktigt,

huruvida Rundgren kunde befinnas villig att med afstående af

pensionsrätten från arméns pensionskassa åtnöjas med pension å 700

kronor från allmänna indragningsstaten. Han torde föredraga att kvarstå

i tjänsten och aflöna vikarie för att i sinom tid tillträda peusion å 900

kronor. Ansåges regementets fördel kräfva, att auditörsgöromålens

handhafvande ordnades på annat sätt än hittills, så syntes Rundgren

nu böra beredas en pension al 900 kronor. Såsom uttryckligt villkor

för åtnjutande af sådan pension från allmänna indragningsstaten borde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.

i hvarje fall uppställas, att Rundgren afsade sig sin rätt till pension

från arméns pensionskassa samt måhända därjämte, att lian inom viss

tid, exempelvis inom utgången af år 1910, afginge från tjänsten.

I likhet med hvad förut ägt rum i fall, då vederbörande ägt att

mot erläggande af expektansafgift å viss tid tillträda pension från

arméns pensionskassa, kunde det ju ifrågasättas, att nu förevarande

fråga så ordnades, att en årlig pension beviljades Rundgren med 900

kronor från afskedet intill den 1 juli 1913 men därefter med 450 kronor

samt att af statsmedel erlades expektansafgifter, så att Rundgren

från och med samma dag erhölle pension från arméns pensionskassa

till belopp af 450 kronor om året. Emellertid skulle en sådan uppdelning

sakna praktisk betydelse, enär i allt fall statsverket i sista hand

linge bekosta pensionen i dess helhet.

Beloppet af den med auditörsbefattning förenade aflöning förutsätter

uppenbarligen, att befattningens innehafvare till väsentlig del hämtar

sin utkomst af annan verksamhet. Men det maste anses ur alla synpunkter

olämpligt, att denna verksamhet — såsom i förevarande fall —

utöfvas på en ort, vidt aflägsen från vederbörande regementes förlägg■ningsort.

Med hänsyn härjämte till att Rundgren i viss man blifvit

ekonomiskt lidande genom arméns omorganisation, ansluter jag mig till

förslaget, att Rundgren beviljas- afsked och i sammanhang därmed tillerkännes

full pension. Eftersom Rundgren genom expektansafgifters

erläggande kan bibehållas vid sin rätt till kassapensionen, som från och

med den 1 juli 1913 utgår med 450 kronor, är det såsom statskontoret

angifvit möjligt ordna pensionsfrågan antingen så, att Rundgren, så

länge han lefver, beviljas en pension å allmänna indragningsstaten af

900 kronor mot afstående af kassapensionen, eller så, att pensionen å

allmänna indragningsstaten bestämmes till 900 kronor för tiden intill

den 1 juli 1913 men för tiden därefter till 450 kronor samt att statsverket

genom expektansafgifternas erläggande vidmakthåller Rundgrens

rätt till kassapensionen. Då statsverket alltsedan år 1858 betäcker

pensionskassans årliga brist, skulle det ju, såsom statskontoret antydt,

kunna i viss mån anses för staten betydelselöst, hvilketdera sättet som

väljes. Men jag anser mig böra förorda det sistnämnda sättet af den

anledning, att därigenom Rundgren bibehålies äfven vid den med kassapensionen

följande rätt till begrafningshjälp, 225 kronor.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört far jag hemställa, det

Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 39.

dels att, därest auditören vid Vaxholms grenadjärregemente John

Henrik Rundgren erhåller afsked innan 1910 års utgång, han må från

och med månaden näst efter den, i hvilken afskedet varder honom beviljadt,

å allmänna indragningsstaten uppbära pension, beräknad efter

900 kronor om året för tiden intill den 1 juli 1913, och därefter under

Rundgrens återstående lifstid efter 450 kronor om året,

dels ock att från anslaget till allmänna indragningsstaten må till

annons pensionskassa utbetalas hvad som i expektansafgifter bör erläggas,

för att Rundgren skall från och med nämnda dag komma i åtnjutande

af eu årlig pension från kassan å 450 kronor.»

Till denna departementschefens, af statsrådets öfriga

ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle

proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

o

Gunnar Åkerman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.