Sök i Ratio Lex

Angående godkännande af tullverkets utgiftsstater för år 1911 m. m

1910-01-14 · 254 sidor, varav 253 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 253 av 254 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:60, Angående godkännande af tullverkets utgiftsstater för år 1911 m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

1

N:o 60.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående godkännande

af tullverkets utgiftsstater för år 1911 m. m.;

gifven Stockholms slott den 14 januari 1910.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

dels, med godkännande af det vid protokollet fogade förslag till

utgiftsstater för tullverket för år 1911 (Bil. A.), bestämma anslaget

för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af

5,841,900 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen;

dels besluta,

att såsom förutsättning för ikraftträdande den 1 januari 1911 af

lönestaten för generaltullstyrelsen skall gälla, att Kungl. Maj:t dessförinnan

meddelar föreskrift därom, att samtliga ordinarie befattningshafvare

i styrelsen skola, i den mån ej undantag kunna anses böra

stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet

tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag; samt

att såsom förutsättning för ikraftträdande den 1 januari 1911 af

lönestaten för tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning

skall gälla, att följande allmänna grundsatser skola tillämpas vid

förestående omarbetning af den vid tullstadgan fogade taxa å ersättning,

som i vissa fall skall till tjänstemän och betjänte i tullverket af

trafikerande utgöras, nämligen:

l:o) Ersättningsbeloppen inbetalas alltid till vederbörande tullförvaltning

enligt af densamma utställd räkning;

2:o) Ersättning för förrättning, verkställd å den för vederbörande

tjänstinnehafvare gällande tjänstgöringstid, skall, såvida icke

förrättningen är af beskaffenhet, att ersättning därför utgår enligt

Bih. till Riksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. (N:o 60). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Huj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

resereglementet, tillfalla tullverket, dock att, äfven i fall, då ersättning

för förrättningen sålunda icke tillkommer tjänstinnehafvaren, godtgörelse

för fortskaffningskostnad, där sådan kostnad måst af tjänstinnehafvaren

utgifvas, skall honom tillhandahållas; hvaremot ersättning

för förrättning, verkställd å öfvertid, äfvensom all enligt resereglementet

utgående ersättning skall tillfalla vederbörande tjänstinnehafvare och

utbetalas till denne af tullförvaltningen; samt

3:o) Hinder möter icke för dessa tjänstinnehafvare att, beträffande

dem tillfallande ersättning, såsom hittills varit vanligt, träffa öfverenskommelse

med trafikerande;

dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af

de i staten för generaltullstyrelsen upptagna aflöningsförmåner, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning i generaltullstyrelsen skall

vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning

i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation

af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest

ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma

ej längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest

vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat

ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och

den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta

de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i generaltullstyrelsen icke må förenas

annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit

såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,

såframt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad

angår innehafvare af annan befattning, generaltullstyrelsen, uppå därom

gjord framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller

tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i

ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas

och tills vidare bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å

den särskilda befattning inom graden, där generaltullstyrelsen, till befordrande

af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men

för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till

den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring

hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag

eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är

lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under

ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen

eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller

eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder

han af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra

användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,

såvida ej finnes skäligt låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras i följd af ämbetsresor

eller för beredande af semester, innehafvare af lägre befattning skall

vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i generaltullstyrelsen,

densamma, mot åtnjutande, i förstnämnda fall af de för

befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest af däremot

svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock

ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor

att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som

erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom

till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om

sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för

tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år,

äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af

omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får

tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.

den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet

af rätten till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som

före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde

till befattningen eller annan samma lönegrad tillhörande befattning

i generaltullstyrelsen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial

eller på grund af förordnande i följd af frågan om lönereglering

för generaltullstyrelsen;

att, då tjänsteman utnämnes från tjänst å lokaltullförvaltningens

eller kust- eller gränsbevakningens stat till tjänst i andra eller första

lönegraden eller till vaktmästaretjänst hos generaltullstyrelsen, den tid,

hvarunder han innehaft tjänst å nämnda stat, skall i och för åtnjutande

af löneförhöjning vid tjänsten hos styrelsen räknas honom till godo på

följande sätt:

tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande tredje ålderstilläggsgruppen

bland tjänstemän af högre grad, såsom om han därunder innehaft

tjänst i andra lönegraden å styrelsens stat;

tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande andra ålderstilläggsgruppen

bland tjänstemän af högre grad, såsom om han därunder

innehaft tjänst i första lönegraden å styrelsens stat; samt

tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande tredje eller andra

ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän af lägre grad, såsom om han

därunder innehaft vaktmästaretjänst hos styrelsen;

att skrifbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställdt

hos generaltullstyrelsen och antages till skrifbiträde å denna

stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till godo den

tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos styrelsen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder,

som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaltulldirektören,

byråcheferna och tjänstemännen af andra lönegraden enhvar under en

och en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden äfvensom

skrifbiträdena enhvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å

uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af generaltulldirektören bestämmes,

begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens slut;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 60.

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter

tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed;

dels förklara,

ej mindre att enhvar, som med eller efter 1911 års ingång tillträder

befattning i generaltullstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta

sig ofvan intagna villkor och bestämmelser för den nya aflöningsstatens

åtnjutande;

än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar i styrelsen,

hvilka icke före den 1 november 1910 anmäla, att de vilja underkasta

sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,

och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna

vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner, äfvensom, i den mån v

ej annat föranledes af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills

tillkommit dem;

dels godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget till

aflöningsreglemente för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt

kust- och gränsbevakning (Bil. B.);

dels ock medgifva,

att för år 1911 till aflöning åt de tjänstinnehafvare, hvilkas innehafvande

befattningar antingen bibehållas i den nya organisationen

eller därstädes ersättas med befattningar i lägre tjänstegrad men hvilka

komma att kvarstå å äldre stat, må disponeras aflöningarna vid motsvarande

befattningar i den nya staten,samt att därutöfver tilläfventyrs

erforderliga belopp må få utgå af tullmedlen;

att för år 1911 till aflöning åt tjänstinnehafvare, som behöfva

förflyttas å indragningsstat, må af tullmedlen disponeras så stort belopp,

som motsvarar deras sammanlagda löner enligt 1910 års stat;

att, i händelse innehafvaren af öfveruppsyningsmanstjänsten vid

tullbevakningen i Haparanda, hvilken tjänst i den nya staten ersättes

med en kammarskrifvaretjänst, erhåller konstitutorial å berörda nya

tjänst, han i och för löneförhöjning vid denna må tillgodonjuta den tid,

han innehaft öfveruppsyningsmanstjänsten;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.

att pensioner enligt reglementet den 16 februari 1833 för änkor

och barn efter tjänstinnehafvare vid tullverket, som innehaft lägre lön

än 900 kronor och hvilkas kvarlåtenskap icke lämnat så stor kapitalbehållning,

att räntan däraf, till 3 procent beräknad, uppgår till pensionens

belopp, må, oberoende af den lön, mannen eller fadern i lifstiden

åtnjutit, från 1911 års ingång utgå med 54 kronor årligen äfvensom

att denna förhöjning må tillämpas såväl å redan anvisade pensioner

som å dem, hvilka beviljas före ingången af år 1911;

att till enhvar af de tjänstinnehafvare vid tullförvaltningen i Trelleborg,

hvilka åtnjutit extra inkomster, som i och med ångfärjetrafikens

öppnande helt och hållet eller delvis bortfallit, må såsom personligt;

aflöningstillägg under år 1910 få utbetalas ett belopp, motsvarande de

extra inkomster af sådant slag, som tillkommit honom under år 1908,

dock att sådant aflöningstillägg endast må utdelas i den mån det visas,

att vederbörande lidit minskning i inkomster af nu ifrågavarande slag,

äfvensom att för ofvanberörda ändamål må få af tullmedlen disponeras

ett belopp af högst 5,200 kronor;

att under år 1910 må af tullmedlen disponeras erforderligt belopp

intill 29,000 kronor, att användas dels till godtgörelse åt de

kustbevakningsbetjänte af befälsgrad, som under åren 1909 och 1910

anskaffat eller komma att anskaffa motorbåtar för tjänstebruk men som

icke af tillgängliga medel kunna erhålla erforderlig förhöjning i de till

dem nu utgående jakt- eller båtlegoanslag, dels ock till betäckande af

kostnaden för det bränsle, som är behöfligt för dessa motorbåtars drift;

att ordföranden i gränstullrätten inom Norrbottens län må från

och med år 1911 för hvarje gränstullrättens sammanträde, utöfver de

enligt kungörelsen den 6 december 1907 till ett antal af sex om året

bestämda, åtnjuta ett särskildt arfvode af 75 kronor; samt

att kustbevakningschefen i Skåne och Blekinge, majoren L. N. O.

Höök må, därest han öfvergår på 1911 års stat, under sin återstående

tjänstetid uppbära ett personligt lönetillägg af 800 kronor årligen.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Hess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Carl Swartz.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 60.

7

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

januari 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

yon Sydow.

Departementschefen, statsrådet Swartz anförde:

Sedan generaltullstyrelsen i underdånig skrifvelse den 12 november

1907, i sammanhang med afgifvande af förslag till utgiftsstater för tullverket

för år 1909, framhållit behofvet af omarbetning af de för tullverkets

lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning gällande stater

äfvensom ifrågasatt, huruvida icke i samband därmed lämpligen borde

upptagas frågan om lönereglering för styrelsen, har Eders Kungl. Maj:t

genom nådigt beslut den 18 september 1908 bemyndigat chefen för

finansdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga personer att jämte

generaltulldirektören Staffan Cederschiöld såsom ordförande verkställa

granskning af tullverkets stater i deras helhet samt afgifva förslag

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 60.

till de ändringar i dessa stater, som funnes af omständigheterna påkallade,

därvid de sakkunniga skulle hafva att taga under öfvervägande

jämväl, huruvida några förändringar i afseende å general tullstyrelsens

och särskild! den inom styrelsen inrättade tullbehandlings- och upplysningsbyråns

organisation eller beträffande tullverkets organisation i

öfrigt med hänsyn till rådande förhållanden vore af behofvet påkallade.

Sedan jag i anledning häraf anmodat ledamoten af Riksdagens

Första Kammare, vice konsuln Oscar Trapp, ledamoten af Riksdagens

Andra Kammare, landtbrukaren Karl Karlsson i Mo samt förste kontrollören

vid packhusinspektionen i Stockholm Ernst Kock att jämte generaltulldirektören

Cederschiöld deltaga i ifrågavarande arbete, har denna kommission

med skrifvelse den 1 september 1909 öfverlämnat betänkande

och förslag angående regleringen af tullverkets stater, åtföljdt af förslag

till utgiftsstater för tullverket för år 1911.

Öfver kommissionens förslag har generaltullstyrelsen, på grund af

nådig remiss, afgifvit underdånigt utlåtande den 5 november 1909,

hvarvid styrelsen tillika, på grund af särskilda remisser, tagit under

öfvervägande två till finansdepartementet ingifna skrifter, den ena från

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening och den andra från de vid

tullbevakningen i Sandhamn anställda vaktmästarne, båda dessa skrifter

innefattande framställningar om vissa ändringar i kommissionens förslag.

I berörda utlåtande har styrelsen anfört, att, enär kommissionens förslag

vore afsedt att tillämpas från och med ingången af år 1911, styrelsen

torde få anses hafva tillika uppfyllt sitt åliggande, jämlikt § 16 i den

för styrelsen gällande nådiga instruktion af den 1 november 1878, att

till Eders Kungl. Maj:t inkomma med underdånigt förslag till utgiftsstater

för tullverket under år 1911 att läggas till grund för Eders

Kungl. Maj:ts nådiga framställning därom till 1910 års Riksdag; och

hade styrelsen med denna uppfattning ansett sig böra upptaga till

behandling jämväl de från tullmyndigheter å olika platser inkomna

framställningar, hvilka afsåge tullverkets utgiftsstater för år 1911.

Vidare har styrelsen med berörda underdåniga utlåtande öfverlämnat

en från ofvannämnda förening inkommen skrift med framställning angående

sättet för beräknande af tjänstinnehafvares rätt till löneförhöjning

vid förflyttning från lokaltullförvaltningens eller kust- eller

gränsbevakningens stat till styrelsens stat.

Slutligen har styrelsen, på grund af nådig remiss, den 13 november

1909 afgifvit underdånigt utlåtande öfver en till finansdepartementet

inkommen skrift från Sveriges tullmannaförening, hvari framställning

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

gjorts om åtskilliga ändringar i kommissionens förslag till aflöningsstat

för lokaltullförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen.

Då jag nu går att redogöra för kommissionens förslag äfvensom

för generaltullstyrelsens omförmälda utlåtanden och för de framställningar,

h vilka gjorts i ofvanberörda skrifter, har jag ansett lämpligast att i allt

väsentligt följa gången i kommissionens betänkande. Hvarje särskild i

sagda utlåtanden eller skrifter berörd fråga kommer därför att upptagas

till behandling vid redogörelsen för den del af kommissionens betänkande,

dit frågan enligt sin beskaffenhet hör.

Jag öfvergår då först till

I. Aflöningsstaten.

A. Generaltullstyrelsen.

a. Organisation och personal.

Generaltullstyrelsens nuvarande organisation har — frånsedt den

under år 1907 inrättade tullbehandlings- och upplysningsbyrån — ägt

bestånd sedan år 1879 och är i hufvudsak grundad på det förslag

beträffande ämbetsverket, som den 12 oktober 1876 afgafs af kommittén

för reglering af de förvaltande ämbetsverkens och myndigheternas löneförhållanden

m. m. Efter vederbörlig behandling af detta förslag fastställdes

den 1 november 1878 ny stat för styrelsen att tillämpas från

och med den 1 januari 1879. I sammanhang härmed utfärdades, likaledes

den 1 november 1878, dels instruktion för generaltullstyrelsen,

dels nådig kungörelse angående villkoren för åtnjutande af de från 1879

års början fastställda nya löneförmåner för styrelsen.

Enligt 1879 års stat utgöres styrelsen af generaltulldirektör en,

såsom chef för tullverket, och tre byråchefer såsom ledamöter i styrelsen

och chefer för hvar sin byrå, nämligen en för kanslibyrån, en för kameralbyrån

och en för revisionsbyrån. Staten upptager å byråerna följande

tjänstemän, nämligen:

å kanslibyrån: i andra lönegraden en sekreterare samt i första

lönegraden en registrator och aktuarie äfvensom två notarier;

å kameralbyrån: en kammarförvandt samt tre revisorer och bokhållare,

samtliga i första lönegraden; och

å revisionsbyrån: en revisor såsom föreståndare för byråns statistiska

afdelning samt sex revisorer å revisionsafdelningen, alla likaledes i första

lönegraden;

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft.

Nuvarande

organisation

och personal.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

äfvensom följande betjänte, nämligen: en förste vaktmästare och

fyra vaktmästare.

Någon förändring med afseende å antalet ordinarie befattningshafvare

inom styrelsen och dess byråer har icke sedan år 1879 vidtagits.

Däremot hafva på grund af göromålens ökning inrättats följande tjänster

med aflöning å extra stat, nämligen:

från och med år 1901 å kanslibyrån en notarietjänst och å revisionsbyrån

två revisorstjänster, afsedda för byråns revisionsafdelning; samt

från och med år 1905 å revisionsbyrån en aktuarie^ änst, afsedd för

byråns statistiska afdelning.

Vidare har till förstärkning af arbetskrafterna å kameralbyrån af

Riksdagen anvisats ett särskildt anslag af 2,000 kronor årligen från

och med år 1907.

Sedan 1907 års Riksdag, i anledning af framlagda propositioner,

dels antagit bestämmelser angående rätt att hos generaltullstyrelsen

erhålla upplysning rörande tullbehandlingen af varor, afsedda att till

riket införas, dels å extra stat anvisat medel för inrättande af en ny

byrå inom styrelsen, samt därefter nådig förordning i nyssberörda ämne

utfärdats den 31 maj 1907, har, jämlikt nådigt bref till styrelsen samma

dag, inom styrelsen inrättats en ny byrå, hvilken under benämning

tullbekandlings- och upplysning sby rån trädt i verksamhet den 1 juli 1907.

Denna byrå förestås af en tillförordnad byråchef såsom ledamot i styrelsen,

hvarjämte anställts å byrån en sekreterare, två byråassistenter samt en

registrator och aktuarie äfvensom för byråns behof två vaktmästare.

Samtliga dessa befattningshafvare åtnjuta, i likhet med ofvan omförmälda

notarie å kanslibyrån samt två revisorer och en aktuarie å revisionsbyrån,

fortfarande aflöning å extra stat med enahanda belopp, som äro

bestämda för befattningshafvare af motsvarande grader å ordinarie stat,

hvarvid byråassistenterna hänföras till andra lönegraden och aktuarien

till första lönegraden.

Enligt generaltullstyrelsens instruktion af den 1 november 1878

är generaltulldirektör en i första rummet ansvarig för tullverkets förvaltning

och uppfyllandet af de tullverket tillhörande åligganden samt äger ensam

besluta i alla hos styrelsen förekommande mål och ärenden. Ledamot

och byråchef åligger, bland annat, att bereda och inför generaltulldirektören

föredraga de ärenden, hvilka tillhöra hans byrå; att i såväl dessa

som öfriga ärenden, vid hvilkas handläggning han är närvarande, uttala

sin mening och, om beslutet blifver därifrån afvikande, låta anteckna

densamma i protokollet; att hafva närmaste tillsynen öfver göromålen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

inom byrån och bestämma om deras fördelning mellan vederbörande

tjänstemän, där sådant icke är genom af styrelsen meddelade föreskrifter

stadgadt; samt att ansvara för att styrelsens beslut i de af

honom handlagda ärenden varda skyndsamt expedierade.

Beträffande ärendenas fördelniog mellan de tre å ordinarie stat

uppförda byråerna inom styrelsen äro i instruktionen meddelade hufvudsakligen

följande bestämmelser.

Kameralbyrån handlägger de ärenden, som afse uppbörden inom

tullverket, granskar underlydande redogörares medelsredovisning, upprättar

tullverkets hufvudbok och öfriga till medelsförvaltningen hörande

räkenskaper jämte förslag till den underdåniga berättelse däröfver,

hvilken styrelsen har att årligen afgifva, samt behandlar dessutom alla

frågor angående

assignering af medel från riksbanken;

utfärdande af anordningar, äfven för det fall att beslut om anordning

af medel fattats på föredragning af annan ledamot af styrelsen

än kameralbyråchefen;

förskotters öfversändande till underlydande tullförvaltningar;

tillämpningen af de för tullverket gällande utgiftsstater;

uppställningen och formen för tullverkets räkenskaper;

tullverkets fasta och lösa egendom samt inköp af de för tullverket

erforderliga förbrukningsartiklar, som genom styrelsens försorg

anskaffas;

anmärkningar vid underlydande redogörares till byrån ingående

räkenskaper samt afskrifnings- och balansmål; samt

tullstatens enskilda pensionsinrättning.

Vidare åligger det kameralbyrån, i fråga om uppbörden, att från

riksbanken låta afhämta attester öfver de af redogörarne där gjorda

insättningar å tullverkets räkningar och, efter granskning af därom från

redogörarne ingående reversal, meddela kvittenser å sålunda levererade

medel; att framlägga kalkyl öfver tullverkets behållningar å de särskilda

räkningarna i riksbanken och, om leverering till statskontoret — numera

statsverket — beslutes, ombesörja öfverföring af medlen från styrelsens

till statskontorets räkning — numera statsverkets giroräkning — i

riksbanken; samt att, när medel eljest af styrelsen anvisas till utbetalning,

tillställa anvisningarna tullkassörskontoret i Stockholm, om

utbetalningen skall verkställas där, men eljest aflämna dem till riksbanken

för medlens afsändning till vederbörande ort, där utbetalningen

skall ske.

Å revisionsbyrån verkställes af de därstädes anställda revisorerna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

granskning af de från tullförvaltningarna inkommande journaler. Revisorerna

hafva ock skyldighet att ur journalerna meddela de attester, som

erfordras för handläggning af de till byrån hörande ärenden, samt att

i journalerna anteckna styrelsens beslut angående restitution af tulleller

andra afgifter, som finnas redovisade i journalerna. Vidare utföras

å revisionsbyrån de statistiska arbeten, som förekomma hos styrelsen.

För dessa arbeten är den å byrån anställde revisorn och statistikern

ensam ansvarig men har därvid till biträde dels ofvannämnde å extra

stat anställde aktuarie, dels ett stort antal mot arfvode eller dagaflöning

anställda personer.

På revisionsbyråns handläggning skulle för öfrigt enligt bestämmelserna

i instruktionen af den 1 november 1878 ankomma följande

ärenden, nämligen:

restitution af de till statsverket ingående afgifter, som uppbäras

genom tullverket;

tvister mellan godsägare och tullmyndighet angående varors tullbehandling

;

tillämpningen i öfrigt af gällande tulltaxa och taratariff samt öfriga

författningar rörande till statsverket ingående afgifter, som uppbäras

genom tullverket;

befrielse från tull- eller andra dylika afgifter;

formen för och uppställningen af tullförvaltningarnas journaler och

andra uppgifter och förteckningar, hvilka icke äro af beskaffenhet att

ingå till kameralbjTån;

statistiska meddelanden till Kungl. Maj:t eller ämbetsmyndigheter;

samt

anmärkningar i följd af den inom byrån verkställda granskning

af tullförvaltningarnas journaler.

Kameral- och revisionsbyråerna handlägga därjämte frågor rörande

tillsättning af tjänster inom respektive byråer, tjänstledighet, semester

och afsked för samt tjänstefel af därstädes anställda tjänstemän.

Till kanslibyråns handläggning höra enligt instruktionen de ärenden,

hvilka icke, enligt hvad ofvan sägs, böra behandlas å kameral- eller

revisionsbyrån.

Åro byråchefer af olika mening i fråga om till hvilken byrås

handläggning ett ärende hör, afgör därom generaltulldirektören.

1 ofvanstående bestämmelser hafva emellertid, i sammanhang med

inrättandet af tullbehandlings- och upplysning sbyrån, vissa ändringar blifvit

vidtagna. Enligt ofvannämnda nådiga bref den 31 maj 1907 ankomma

på denna byrås handläggning ärenden, som röra:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

tvister mellan godsägare och tullmyndighet angående varors tullbehandling;
ansökningar

om upplysning, huru gällande tulltaxa och taratariff

skola tillämpas å varor, afsedda att till riket införas;

tillämpning af gällande bestämmelser angående användningen af

det å tullverkets omkostnadsstat uppförda anslag till yngre tulltjänstemäns

utbildning i tulltjänsten in. m.; samt

tillsättning af tjänster inom byrån, tjänstledighet, semester och

afsked för samt tjänstefel af där anställda tjänstemän.

Som af dessa bestämmelser framgår, hafva från revisionsbyrån till

tullbehandlings- och upplysningsbyrån öfverflyttats ärenden, som angå

tvister mellan godsägare och tullmyndighet angående varors tullbehandling.

I sammanhang härmed föreskrefs tillika, för beredande af

någon lättnad i kanslibyråns arbetsbörda, att från denna byrå skulle

till revisionsbyrån, hvilken, såsom nyss nämnts, befriats från vissa densamma

tillkommande ärenden, öfverflyttas ärenden, som anginge nederlags-

och transitrörelsen, frihamns- och frilagersanläggningar samt

bärgade varor och sjöfynd.

I fråga om ärendenas handläggning gälla hufvudsakligen följande

bestämmelser.

Vid föredragning inför generaltulldirektören af vissa i instruktionen

närmare angifna ärenden af större vikt skall, såvida slutlig behandling

af ärendena därvid förekommer, utom'' föredragande ledamoten minst

en af de andra ledamöterna närvara och i öfverläggningen till beslut

deltaga. Då ärende förekommer af rättslig natur, skall chefen för

kanslibyrån, hvilken skall hafva aflagt de kunskapsprof, författningarna

föreskrifva för dem, som må i domarvärf nyttjas, deltaga i ärendets

handläggning, äfven om detsamma icke tillhör hans byrå. Vid tillsättandet

af tjänster, med hvilka uppbörd är förenad, skall kameralbyråchefen

närvara. Vid föredragning af andra ärenden än de sålunda

särskilt angifna erfordras ej närvaro af annan ledamot än föredraganden.

Utan föregående föredragning inför generaltulldirektören må ledamot

genom remiss eller särskild skrifvelse infordra förklaringar, upplysningar

och yttranden i mål, som höra till byråns handläggning, samt till granskning,

anteckning eller förvaring af vederbörande underlydande inom

byrån befordra inkommande journaler, statistiska uppgifter, berättelser,

rapporter m. m. dylikt. Chefen för revisionsbyrån eller i hans frånvaro

annan ledamot må utan föredragning inför generaltulldirektören meddela

föreskrift om utlämnande af gods, som införes för de kungliga

hofvens eller främmande makters härvarande sändebuds räkning, då

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.

godset i vederbörlig ordning reklamerats. Slutligen äger chefen för

kanslibyrån utan föredragning inför generaltulldirektören meddela föreskrifter

angående befordrande till verkställighet af eller talans fullföljande

mot utslag i tullrättegångsmål.

Vidare äro närmare bestämmelser meddelade rörande själfva förfaringssättet

vid ärendenas föredragning och afgörande samt angående

protokollsföring, __ justering och underskrifning af utgående expeditioner

m. m. dylikt. Öfver alla ärenden, som föredragas inför generaltulldirektören,

upprättas föredragningslista, i hvilken denne medelst en kort

anteckning vid hvarje ärende om det fattade beslutets innehåll utmärker,

att föredragning af ärendet ägt rum. Listan under skrifves af gener al - tulldirektören och de ledamöter, som öfvervarit föredragningen. Protokoll

föres endast, då beslut skall expedieras medelst protokollsutdrag, skiljaktiga

meningar inom styrelsen förekomma eller eljest anledning därtill

finnes. Protokoll i beslut, hvarom skrifvelse aflåtes till vederbörande

tullmyndighet, uppsättes i regel icke särskildt utan betecknas å konceptet

till skrifvelsen genom s. k. mutering. För uppsättande af koncept

till utgående expeditioner af mera ofta förekommande slag — t. ex.

sådana, som röra tjänstledighet, undantag från tullstadgans föreskrifter

i fråga om rätt att lossa från utrikes ort ankommande varor, ärenden

angående oriktig ursprungsbeteckning, tillstånd att disponera varuprof

m. fl. — användas i stor utsträckning tryckta blanketter, hvilka endast

vederbörligen ifyllas. Äfven till vissa utgående expeditioner användas

dylika blanketter. I många fall expedieras beslut genom påskrift å

handlingen, hvilken därefter tillställes vederbörande. Koncept till utgående

expeditioner förses med justeringsmärke af föredraganden och

generaltulldirektören eller, om ärendet icke varit föredraget inför denne,

af vederbörande ledamot, som vidtagit åtgärd i ärendet.

Enligt § 17 i instruktionen åligga kanslibyråns tjänstemän — förutom

det biträde, kanslibyråchefen påkallar för handläggningen af de till

hans byrå hörande ärenden — följande göromål: dels förandet af styrelsens

protokoll, dels uppsättandet af alla de från styrelsen eller dess

byråer utgående expeditioner, till hvilka koncept icke aflämnas af ledamöterna,

äfvensom, sedan expeditionerna blifvit renskrifna och undertecknade,

deras afsändning eller utlämning, och dels förandet af diarier

med register samt skyldigheten att dessa jämte styrelsens arkiv och

bibliotek i god ordning förvara. I den af styrelsen den 10 december

1878 fastställda arbetsordning för de vid styrelsens byråer anställda

tjänstemän äro närmare bestämmelser gifna om fördelningen af ofvanberörda

åligganden mellan kanslibyråns tjänstemän. Sålunda ankommer

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

det på sekreteraren och notarierna, bland annat, att uppsätta alla från

styrelsen eller dess byråer utgående expeditioner, till hvilka koncept

icke aflämnas af ledamöterna. Registratorn åligger, jämte andra göromål,

att mottaga till styrelsen inkommande handlingar och öfver dem föra

diarium med därtill hörande register; att skyndsamt expediera ärenden,

som remitteras till myndighet för utlåtandes afgifvande; samt att i

diariet anteckna, när hvarje ärende handlagts af styrelsen.

Som synes af dessa föreskrifter, äro de å kanslibyrån anställda

tjänstemän enligt instruktionen och arbetsordningen att betrakta såsom

ett för kansli-, kameral- och revisionsbyråerna gemensamt kansli med

åliggande att ombesörja vissa göromål, som härflyta af ärenden,

handlagda äfven å kameral- och revisionsbyråerna. Denna anordning

har emellertid icke blifvit tillämpad i fråga om motsvarande göromål,

som härröra från å tullbehandlings- och upplysningsbyrån handlagda

ärenden. I ofvanberörda nådiga bref till styrelsen den 31 maj 1907 är

nämligen föreskrifvet, att af de å denna byrå anställda tjänstemän byråassistenterna

skola hafva till åliggande att handlägga sådana göromål,

för hvilkas behöriga fullgörande erfordras särskild tullteknisk utbildning,

men att öfriga på byråns handläggning ankommande göromål skola

bestridas af sekreteraren samt registrator~n och aktuarien, och att dessa

tjänstemän sålunda, utan hinder af hvad i § 17 af styrelsens instruktion

är stadgadt beträffande skyldighet för kanslibyråns tjänstemän att

bestrida vissa göromål, som härflyta af ärenden, handlagda å styrelsens

öfriga byråer, skola hafva att handlägga göromål af motsvarande

beskaffenhet, då de härröra af ärenden, som tillhöra tullbeliandlingsoch

upplysningsbyrån.

På grund af det kommissionen lämnade uppdrag har kommissionen

företagit en undersökning, huruvida några åtgärder lämpligen skulle

kunna vidtagas i syfte att minska styrelsens arbetsbörda, vare sig genom

öfverflyttning af ärenden från styrelsen till lokaltullförvaltningarna eller

genom förändringar i föreskrifterna om ärendenas behandling inom

styrelsen och dess byråer. I detta ämne anför kommissionen följande.

Hvad då först beträffade frågan om öfverflyttning af ärenden från

styrelsen till de lokala tullmyndigheterna hade, enligt hvad kommissionen

erfarit, densamma i viss mån varit under behandling hos en

inom tullverket tillsatt delegation, som haft i uppdrag att utarbeta förslag

till nytt tjänstgöringsreglemente för tullverket. Nämnda delegation

hade därvid funnit sig böra stanna vid att ifrågasätta en något utsträckt

befogenhet för de lokala tullmyndigheterna att bevilja underlydande

Kommissionens

yttrande och

f örslag rörande

gcneraltullsty•

relsens organisation.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

personal tjänstledighet. I detta sammanhang borde framhållas, hurusom

på grund af 1870 års Riksdags beslut de då befintliga distriktchefsbefattningarna

vid tullverkets lokalförvaltning skulle i mån af

blifvande ledighet indragas, med hvilken åtgärd afsetts att vinna ökad

centralisation i förvaltningen. Ehuru kommissionen ingalunda hade

något att erinra mot nyssberörda af delegationen framställda förslag,

hölle kommissionen dock före, att under nuvarande förhållanden icke

någon åtgärd borde vidtagas, ägnad att därutöfver undandraga ärenden

från den centrala myndighetens, generaltullstyrelsens, afgörande. Med

hänsyn till det stora antal författningar, hvilkas tillämpning ankomme

på tullmyndigheterna, och de för den allmänna samfärdseln viktiga förhållanden,

som genom dessa myndigheters åtgöranden reglerades, vore

det enligt kommissionens uppfattning af stor betydelse, att största

möjliga likformighet vunnes vid afgörandet af de mångskiftande och

ofta grannlaga frågor af olika art, som härvid kunde uppstå. Förverkligandet

af detta önskningsmål kunde lätteligen äfventyras, därest

ett större antal af de ärenden, som nu tillhörde generaltullstyrelsens

pröfning, skulle undandragas styrelsen och i stället öfverflyttas på lokala

tullmyndigheter. Vore större grupper af dessa myndigheter förenade

under öfverordnade myndigheter — såsom fallet varit, då distriktchefer

funnits anställda inom tullverket — skulle visserligen risken i nyssnämnda

hänseende af en åtgärd, hvarigenom åt ett mindre antal sådana

öfverordnade myndigheter öfverlämnades afgörandet af en del ärenden,

som nu ankomme på styrelsen, blifva mindre än hvad fallet blefve, om

enahanda utsträckt befogenhet medgåfves samtliga tullförvaltningar,

men i någon mån skulle dock sagda risk kvarstå. Med afseende härå

och då för öfrigt anordningen med distriktsförvaltningar syntes kommissionen

icke erbjuda några särskilda fördelar, som kunde gorå desammas

återinförande önskvärdt, hade kommissionen icke heller funnit skäl

föreslå en sådan åtgärd, hvilken dessutom skulle för statsverket medföra

så betydande kostnader, att desamma långt ifrån komme att motsvaras

af de besparingar å generaltullstyrelsen^ stat, hvilka kunde uppstå

därigenom, att styrelsen befriades från ett antal densamma nu tillhörande

ärenden. ‘ i $ ;

Vidkommande frågan om förändringar i gällande föreskrifter

rörande ärendenas behandling hade kommissionen funnit sig böra i

detta afseende framställa vissa förslag, som ägde sammanhang med och

föranleddes af kommissionens hemställan beträffande tullbehandlingsoch

upplysningsbyrån. Dessa förslag vore emellertid icke af beskaffenhet

att inverka på göromålens omfattning utan innebure allenast en i

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

samband med omplacering af vissa å nämnda byrå nu anställda tjänstemän

gjord öfverflyttning af åtskilliga göromål från samma byrå till ett

för alla byråerna gemensamt kansli. I öfrigt hade kommissionen — som

vore förvissad, att generaltullstyrelsen icke skulle underlåta att taga

ofvanberörda fråga under öfvervägande vid den omarbetning af instruktionen

och arbetsordningen, som under alla omständigheter borde vidtagas,

innan en eventuell omreglering af styrelsens stat trädde i kraft

— icke funnit anledning att i nu förevarande hänseende framställa

några särskilda förslag.

Beträffande styrelsens allmänna organisation har kommissionen

såsom sin uppfattning uttalat, att, sedan genom tullbehandlings- och

upplysningsbyråns inrättande vunnits en särskild företrädare inom styrelsen

för den åtminstone i statsfru ansiellt hänseende viktigaste grenen

af tullverkets åligganden, nämligen tullbehandlingen, någon förändring

i styrelsens organisation syntes kommissionen icke erforderlig eller böra

ifrågasättas. Då nämnda byrå, som inrättats hufvudsakligen i syfte att

bereda importörer tillfälle att erhålla bindande förhandsupplysningar

rörande tullbehandlingen af varor vid deras införsel till landet samt för

att främja ernående af största möjliga likformighet vid tullbehandlingen,

finge anses allt framgent vara behöflig för dessa ändamål, torde, fortsätter

kommissionen, chefen för byrån jämte för densamma erforderliga

tjänstemän böra uppföras å generaltullstyrelsens ordinarie stat.

Beträffande organisationen af tullbehandlings- och upplysningsbyrån

har kommissionen däremot ifrågasatt viss förändring. Enligt ofvan

omförmälda nådiga bref till generaltullstyrelsen af den 31 maj 1907

åligga byråassistenterna följande göromål, nämligen: att biträda byråchefen

med beredningen af de till byrån hörande ärenden äfvensom att,

i den män omständigheterna det medgifva, jämväl i öfrigt biträda vid

de inom byrån förefallande göromål; att med uppmärksamhet följa tullbehandlingsgöromålen

vid packhusinspektionen i Stockholm och afgifva

de yttranden i tullbeliandlingsfrågor, som kunna anbefallas; att efter förordnande

af styrelsen företaga inspektionsresor till tullförvaltningarna

i landsorten för inhämtande af kännedom om tillämpningen å särskilda

orter af gällande tulltaxa jämte taratariff samt tillhandagående, i den

mån sådant finnes nödigt, med råd och upplysningar till vinnande af

eu, såvidt möjligt, likformig tullbehandling af samma slags varor å olika

orter inom riket; samt att, i den mån sådant kan varda anbefalldt,

till styrelsen eller chefen för tullbehandlings- och upplysningsbyrån

afgifva berättelser eller rapporter angående hvad under sådan resa iaktBih.

till Biksd. Prof. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 40 Hcift. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

tagits, öfriga på byråns handläggning ankommande göromål handläggas,

såsom förut nämnts, af sekreteraren samt af registratorn och aktuarien.

Kommissionens nyssberörda förslag rörande ändring af tullbehandlings-

och upplysningsbyråns organisation afser, att — medan de göromål,

som tillkomma byråassistenterna och för hvilkas fullgörande fordras särskild

tullteknisk utbildning, fortfarande skulle bestridas af tjänstemän

anställda å och uteslutande afsedda för byrån — öfriga å byrån förekommande

göromål, hvilka i allt väsentligt äro af enahanda beskaffenhet

som de göromål, hvilka tillkomma kansli byråns tjänstemän, skulle, i

likhet med motsvarande göromål, som härflyta af ärenden, handlagda å

kameral- eller revisionsbyrån, bestridas af kanslibyråns tjänstemän.

Dessa skulle sålunda komma att utgöra ett för styrelsens alla byråer

gemensamt kansli och därigenom likställighet mellan alla byråerna i

nu ifrågavarande afseende vinnas. Den sålunda ifrågasatta förändringen

skulle dock, enligt hvad kommissionen framhåller, icke kunna utöfva

någon direkt inverkan på antalet erforderliga tjänster, då gifvetvis göromålens

myckenhet icke därigenom skulle minskas, åtminstone icke i

någon mera afsevärd mån; utan förslaget innebure endast en öfverflyttning

af de å tullbehandlings- och upplysningsbyrån nu anställda tjänstemän,

som handlade expeditionsgöromål, från denna byrå till kanslibyrån.

Men, fortsätter kommissionen, genom ifrågavarande förändring skulle

vinnas, förutom nyssnämnda likformighet, dels möjlighet att jämnare

fördela arbetet, dels äfven en viss förenkling af göromålen. Den hittills

vunna erfarenheten af göromålen å tullbehandlings- och upplysningsbyrån

syntes gifva vid handen, att två tjänstemän för de egentliga

expeditionsgöromålen å byrån knappast skulle med den utsträckta tjänstgöringstid,

som syntes böra stadgas för generaltullstyrelsen lika väl som

för flera andra verk, hvilka de senare åren omreglerats, få sin tid fullt

upptagen af dessa göromål. De alltjämt växande göromålen å kanslibyrån

gjorde däremot en förstärkning af arbetskrafterna därstädes väl

behöflig; och en sådan förstärkning skulle kunna utan särskild uppoffring

för statsverket vinnas genom öfverflyttning af sekreteraren samt registratorn

och aktuarien å tullbehandlings- och upplysningsbyrån från denna

byrå till kanslibyrån. Af de två sekreterare, som i sådant fall komme

att vara anställda å kanslibyrån, skulle en afses hufvudsakligen för

ärenden från kansli- och kameralbyråerna samt den andre hufvudsakligen

för ärenden från revisions- samt tullbehandlings- och upplysningsbyråerna.

Genom borttagandet af tullbehandlings- och upplysningsbyråns registrator

och aktuarie skulle i viss mån en förenkling i arbetet kunna genom
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 60.

föras, i det att den nu förekommande dubbla registreringen af ärenden,

som tillhörde nämnda byrå, skulle bortfalla. Sådana ärenden skulle därefter,

i likhet med ärenden, tillhörande de öfriga tre byråerna, registreras

allenast af den å kanslibyrån anställde registratorn och i öfrigt af denne

behandlas på samma sätt som sistnämnda ärenden. Omförmälda, från

tullbehandlings- och upplysningsbyrån öfverflyttade registrators- och

aktuarie^ änst borde fördenskull icke såsom sådan uppföras å kanslibyrån

utan i stället där upptagas såsom en ny notarietjänst, afsedd hufvudsakligen

för tullbehandlings- och upplysningsärenden.

I sammanhang härmed har kommissionen tillika, då kanslibyråns

tjänstemän vid bifall till kommissionens ofvanberörda förslag skulle

komma att utgöra ett för styrelsens samtliga byråer gemensamt kansli,

föreslagit, att benämningen »kanslibyrån» måtte utbytas mot benämningen

»kansliet» äfvensom att chefen för kanslibyrån måtte i stället benämnas

»byråchef för kansliärenden». För konsekvensens skull borde motsvarande

förändring vidtagas i fråga om de öfriga ledamöternas i styrelsen

benämning och denna sålunda blifva: »byråchef för kameralärenden»,

»byråchef för revisionsärenden» samt »byråchef för tullbehandlings-

och upplysningsärenden».

För den inom generaltullstyrelsen och dess byråer med aflöning Kommissioå

ordinarie och extra stat anställda personal har i det föregående redo- n^tsr/^nde

gjorts. Förutom redan omförmälda öfverflyttning till kansliet och generaitMuppförande

därstädes å ordinarie stat af sekreteraren samt registratorn styrej’0c™lper''

och aktuarien å tullbehandlings- och upplysningsbyrån — af hvilka

tjänstemän den sistnämnde skulle å kansliets stat upptagas såsom notarie

— har kommissionen beträffande styrelsens personal framställt följande

förslag:

i fråga om kanslibyrån eller kansliet:

att den från 1901 års början vid kanslibyrån inrättade notarietjänsten

med aflöning å extra stat måtte uppföras å ordinarie stat;

i fråga om kameralbyrån:

att den nuvarande kammarförvandten måtte, under benämningen

kamrerare, uppflyttas i andra lönegraden;

att den revisor och bokhållare, hvilken det ålåge, bland annat,

att upprätta tullverkets hufvudbok, måtte, under benämningen förste

revisor, uppflyttas i andra lönegraden; samt

att, med indragning af ett nu utgående arfvode af 2,000 kronor

årligen till förstärkning af arbetskrafterna å byrån, i staten måtte uppföras

två nya revisors- och bokhållaretjänster i första lönegraden;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

i fråga om revisionsbyrån:

att föreståndaren för statistiska afdelningen måtte, under benämningen

förste aktuarie, uppflyttas i andra lönegraden;

att de från ingången af år 1901 vid revisionsafdelningen inrättade

två revisorstjänsterna med aflöning å extra stat måtte uppföras å ordinarie

stat;

att den från 1905 års början vid statistiska afdelningen inrättade

aktuarie^ änsten med aflöning å extra stat likaledes måtte uppföras å

ordinarie stat; samt

att å byråns stat måtte uppföras en ny tjänst i första lönegraden,

nämligen en aktuarietjänst, afsedd för statistiska afdelningen;

i fråga om tullbehandlings- och upplysning sbyrån:

att den sedan den 1 juli 1907 i generaltullstyrelsen inrättade byråchefstjänsten

med aflöning å extra stat måtte uppföras å ordinarie stat;

att de från och med sagda dag vid byrån inrättade två byråassistenttjänsterna

i andra lönegraden med aflöning å extra stat likaledes

måtte uppföras å ordinarie stat; samt

att å byråns stat måtte uppföras en ny tjänst i första lönegraden,

nämligen en andre byråassistenttjänst; och slutligen

i fråga om de hos styrelsen anställda vaktmästare:

att å styrelsens ordinarie stat måtte uppföras, förutom nuvarande

en förste vaktmästaretjänst och fyra vaktmästare^’änster, dels de från

och med den 1 juli 1907 inrättade två vaktmästare tjänsterna med aflöning

å extra stat, dels ock ytterligare en ny vaktmästaretjänst.

För vinnande af större öfverskådlighet har jag låtit utarbeta följande

tabellariska jämförelse mellan den nuvarande personalen och personalen

enligt kommissionens nu omförmälda förslag. Jag torde härvid

få anmärka, att kommissionen ansett den å kanslibyråns stat nu uppförda

registratorn och aktuarien böra å kansliets stat upptagas under

benämningen registrator.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

21

Personalen enligt nuvarande organisation.

Personalen enligt kommissionens förslag.

Generaltulldirektören.

Generaltulldirektören.

4 byråchefer, däraf en med aflöning å extra stat.

4 byråchefer.

Kanslibyrån:

Kansliet:

1 sekreterare i andra lönegraden.

2 sekreterare i andra lönegraden.

1 registrator och aktuarie

3 notarier, däraf en med aflöning

å extra stat

i första

lönegraden.

1 registrator 1 . „ . , ,

'' i törsta lönegraden.

4 notarier J

Kameralbyrån:

Kameralbyrån:

i kammarförvandt 1 j första

3 revisorer och bokhållare f lönegraden.

1 kamrerare |. _ . .

i andra lönegraden.

1 förste revisor i

1 arfvodist med aflöning å extra stat.

4 revisorer och \ . , _

J i första lönegraden,

bokhållare 1

Bevisionsbyrån:

Be visionsbyrån:

1 revisor (statistiker)

1 förste aktuarie i andra lönegraden.

8 revisorer, däraf 2 med aflöning

å extra stat

1 aktuarie med aflöning å extra

i första

lönegraden.

8 revisorer 1 . „ . . ,

> i första lönegraden.

2 aktuarier )

stat

Tullbehandlings- och upplysningsbyrån:

Tullbehandlings- och upplysningsbyrån:

1 sekreterare |

. > i andra lönegraden.

2 byråassistenter J

2 byråassistenter i andra lönegraden.

1 andre byråassistent i första lönegraden.

1 registrator och aktuarie i första lönegraden.

Samtliga med aflöning å extra stat.

Vaktmästare:

Vaktmästare:

1 förste vaktmästare.

i förste vaktmästare.

6 vaktmästare, däraf 2 med aflöning å extra stat.

7 vaktmästare.

Till stöd för nu omförmälda förslag har kommissionen lämnat

en utförlig motivering, för hvars hufvudsakliga delar jag nu går att

redogöra.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kanslibyrån

eller

kansliet.

Kungl. Maj A» Nåd. Proposition N:o 60,

Vid behandlingen af frågan om personalen å kanslibyrån eller

kansliet har kommissionen till en början åberopat här nedan intagna

tabellariska öfversikter öfver antalet nummer i styrelsens inkommande

diarium samt fördelningen af ärendena mellan byråerna äfvensom öfver

antalet koncept till styrelsens utgående skrifvelser och protokoll.

År.

Antal

nummer

i diariet.

Häraf till handläggning å:

kansli-

byrån.

kameral-

byrån.

revisions-

byrån.

tullbehand- lings- och

upplys- nings- byrån*).

1880

4,132

1,586

1,346

1,200

1890

5,566

2,175

1,265

2,126

—

1895

6,540

2,183

1,268

3,089

—

1900

6,942

2,555

1,252

3.135

—

1905

8,622

3,426

1,554

3,642

—

1906

8,453

3,125

1,474

3,854

—

1907

9,089

3,334

1,670

3,638

447

1908

9,744

3,620

1,814

3,564

746

År.

Antal

koncept.

Däraf efter föredragning å:

kansli-

byrån.

kameral-

byrån.

revisions-

byrån.

tullbehand- lings- och

upplys- nings- byrån*).

1880

1,672

1,099

250

323

1890

2,806

1,705

273

828

—

1895

3,129

1,657

215

1,257

—

1900

3,723

2,012

294

1,417

—

1905

5,140

2,695

510

1,935

—

1906

4,908

2,412

456

2,040

—

1907

5,087

2,586

465

1,658

378

1908

5,199

2,722

465

1,374

638

*) Från och med den 1 juli 1907.

Efter erinran, att vissa grupper af likartade ärenden upptoges

under ett gemensamt, en gång för hela året upplagdt samlingsnummer

samt att i följd häraf, och då sådant sammanförande af likartade ären
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

den under de senare åren vidtagits i större utsträckning än tillförene

varit vanligt, såväl antalet inkomna ärenden i och för sig som äfven

ökningen däraf i själfva verket varit större än hvad siffrorna i ofvan

först intagna tabell utvisade, anför kommissionen, att det med hänsyn

till beskaffenheten af de göromål, som enligt hvad förut omförmälts

ålåge kanslibyråns tjänstemän, vore på grund af de i tabellerna förekommande

uppgifterna tydligt, att nämnda tjänstemäns göromål högst

betydligt ökats efter den tid, då 1879 års stat för styrelsen fastställdes.

Denna ökning hade ock föranledt inrättande från och med år 1901 af

ofvanberörda, fortfarande med aflöning å extra stat uppförda notarietjänst.

Kommissionen erinrar vidare, hurusom styrelsen i underdånigt

utlåtande den 1 november 1906 angående inrättande af tullbehandlingsoch

upplysningsbyrån upptagit till undersökning frågan, huruvida någon

minskning af personalen å kanslibyrån skulle kunna vidtagas i anledning

af den nya byråns inrättande. Styrelsen hade därvid, under hänvisning

till då tillgängliga uppgifter i de i tabellerna berörda hänseenden

samt under åberopande, att göromålens tillväxt, hvad kanslioch

kameralbyråerna beträffade, hufvudsakligen hade sin grund i de

nya stater för tullverket och i sammanhang därmed utfärdade bestämmelser,

som med 1905 års ingång trädt i kraft, uttalat såsom sin uppfattning,

att, ehuru i följd af tullbehandlings- och upplysningsbyråns

inrättande och dess organisation i enlighet med styrelsens förslag en

del göromål skulle frångå kanslibyråns tjänstemän, någon minskning

af dessas antal dock icke kunde vidtagas och att nyssnämnda förhållande

endast kunde verka därhän, att en eljest nära förestående nödvändig

förstärkning af de ordinarie arbetskrafterna å byrån något längre kunde

uppskjutas.

För egen del anför kommissionen vidare, att en blick på tabellerna

syntes kommissionen gifva vid handen, att hvad styrelsen sålunda anfört

i fråga om omöjligheten att då minska kanslibyråns arbetskrafter

fortfarande måste anses äga giltighet. Under det att år 1900 — året

innan notarietjänsten å extra stat tillkommit — antalet till styrelsen

inkomna ärenden utgjort 6,942 och antalet koncept till utgående expeditioner

3,723, belöpte sig motsvarande siffror för år 1908 till resp. 9,744

och 5,199. Från sistnämnda siffror borde dock, i enlighet med hvad

förut nämnts angående de göromål, som tillhörde sekreteraren samt

registratorn och aktuarien å tullbehandlings- och upplysningsbyrån, afdragas

det å denna byrå belöpande antal ärenden och koncept, resp.

746 och 638, hvarefter återstode 8,998 inkomna ärenden och 4,561

koncept till utgående expeditioner. Då motsvarande tal för år 1900

s. 24 Kontrollera mot PDF

Kameral
byrån.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

utgjorde, såsom nyss nämnts, 6,942, resp. 3,723, blefve sålunda ökningen

icke mindre än 2,056 ärenden och 838 koncept. Också hade antalet

amanuenser å byrån, hvilket år 1906 utgjort tre, måst med ingången

af år 1907 ökas med ytterligare en sådan.

Af hvad nu anförts följde i främsta rummet, att notarietjänsten

med aflöning å extra stat icke kunde undvaras och därför borde öfverflyttas

å ordinarie stat. Göromålens ökning syntes dock kommissionen

vara af den betydande omfattning, att, oafsedt sagda förändring, det

skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke i sjkifva verket behof förelåge

af en verklig förstärkning af de ordinarie arbetskrafter, som sålunda

skulle blifva disponibla för kansliets räkning. Kommissionen hade dock

funnit detta behof kunna fyllas utan någon särskild uppoffring för statsverket,

nämligen genom öfverflyttning till kansliet och uppförande därstädes

å ordinarie stat af de två tjänstemän å tullbehandlings- och upplysningsbyrån

— sekreteraren samt registratorn och aktuarien — hvilka

handlade hufvudsakligen expeditionsgöromål, samt borttagande af den

särställning i fråga om dessa göromåls bestridande, som gällde beträffande

sistnämnda byrå.

Beträffande personalen å lcameralbyrån har kommissionen, på sätt

ofvanstående jämförande öfversikt utvisar, framlagt ett förslag, som

innebär ganska väsentliga förändringar. Efter att hafva lämnat en

redogörelse för de göromål, som enligt arbetsordningen för de vid

styrelsens byråer anställda tjänstemän skulle tillkomma en hvar af de

nuvarande tjänstinnehafvarne å kameralbyrån (sid. 29—32 i betänkandet),

framhåller kommissionen till en början, att det på grund af beskaffenheten

af de kameralbyrån åliggande göromål utan vidare bevisföring

vore uppenbart, att tullverkets allmänna utveckling sedan den tid, då

gällande stat för generaltullstyrelsen trädt i kraft, eller år 1879, medfört

en väsentlig ökning af nämnda byrås åligganden. Handläggningen

af ärenden angående uppbörden, granskningen af underlydande redogörares

medelsredovisning, upprättandet af tullverkets hufvudbok och

öfriga räkenskaper med flera dylika göromål hade gifvetvis blifvit allt

mer omfattande i mån af denna allmänna utvecklings fortgång, hvilken

måhända tydligast framträdt vid en jämförelse mellan uppbörden af

tullmedlen samt fyr- och båkmedlen år 1879, då densamma utgjort

26,099,942 kronor, och år 1908, då motsvarande uppbörd stigit till

59,901,812 kronor. I sammanhang med denna stegring af uppbörden

hade naturligtvis också tullverkets omkostnader ökats, nämligen från

2,427,751 kronor år 1879 till 4,664,518 kronor år 1908, hvilket äfven

i sin mån bidragit till göromålens tillväxt. Härtill komme emellertid

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

ytterligare en mängd nya bestyr, som för kameralbyråns vidkommande

uppstått under de senaste åren dels i sammanhang med den omreglering

af tullverkets stater, hvilken beslutits år 1904, dels på grund af den

tullverket ålagda skyldighet att omhänderhafva uppbörd af skogsvårdsafgifter

och sockerskatt, dels ock slutligen som en följd af nya bestämmelser

i kontrollhänseende äfvensom af förändrade föreskrifter

rörande pensioneringen af tullverkets personal.

Angående dessa göromål omförmäler kommissionen till en början,

hurusom i sammanhang med den år 1904 beslutade omregleringen af

tullverkets stater den 10 juni sagda år utfärdats aflöningsreglemente

för tjänstemän och betjänte vid tullverkets lokalförvaltning samt kustoch

gränsbevakning. I detta aflöningsreglemente vore meddelade åtskilliga

bestämmelser, hvilkas tillämpning ankomme på kameralbyrån.

De viktigaste af dessa bestämmelser vore de, som rörde villkoren för

åtnjutande af ålderstillägg samt de tullbetjänte tillerkända förmånerna

af beklädnad samt kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter.

Kommissionen anmärker vidare, att de ändringar i nu gällande

aflöningsreglementes bestämmelser rörande rätt till ålderstillägg samt

beklädnad och kostnadsfri läkarvård, hvillca kommissionen funnit anledning

föreslå, icke vore ägnade att minska utan tvärtom, särskildt hvad

angår rätten till ålderstillägg, i ej oväsentlig grad öka kameralbyråns

göromål.

Den tullverket ålagda skyldigheten att uppbära två nya slag af

afgifter, nämligen skogsvårdsafgifter och sockerskatt, hvilka hvar för

sig skola redovisas utan sammanblandning med öfriga afgifter, som

uppbäras af tullverket, hade, fortsätter kommissionen, gifvetvis medfört,

att granskningen å kameralbyrån af tullförvaltningarnas redogörelsehandlingar

vuxit i omfattning och göromålen sålunda ökats.

Efter att därefter hafva erinrat, hurusom dels i nådigt bref till

styrelsen den 15 december 1905 föreskrifvits, att hos samtliga tullförvaltningar,

med undantag af de i Stockholm, Göteborg och Malmö,

skall föras kassajournal enligt fastställdt formulär, dels genom nådig

kungörelse samma dag meddelats bestämmelser rörande inventering hos

redogörare för verk eller inrättning, hvars räkenskap för granskning

skall öfverlämnas till kammarrätten, dels ock slutligen genom nådig

kungörelse den 22 maj 1908 föreskrifvits skyldighet för, bland andra

ämbetsverk, generaltullstyrelsen att för hvarje månad inom den 20 i

andra därpå följande månaden till statskontorets riksbokslutsbyrå insända

uppgifter beträffande samtliga af styrelsen handhafda medel i vissa

närmare angifna hänseenden, fortsätter kommissionen sålunda.

Bih. till lliksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Redan den på kameralbyrån ankommande granskningen af ofvan

omförmälda kassajournaler ock inventeringsinstrument från landets samtliga

tullförvaltningar innebure ett ganska omfattande arbete, hvartill

någon motsvarighet förut icke funnits. Vida mera betungande vore

likvisst afgifvandet af de i ofvanberörda kungörelse den 22 maj 1908

föreskrifna uppgifter. Enligt hvad kommissionen inhämtat, kunde

nämligen dessa uppgifter icke erhållas direkt ur räkenskapen utan framginge

först genom en, månatligen återkommande, vidlyftig och tidsödande

bearbetning af densamma; och icke heller torde en omläggning

af räkenskapen i syfte att på enklare sätt erhålla ifrågavarande uppgifter

kunna vidtagas.

Till sist framhåller kommissionen, att på grund af lagen den 11

oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension samt

kungörelsen samma dag med föreskrifter om verkställighet däraf äfvenledes

uppkommit nya åligganden för kameralbyrån, såsom granskning

af tullförvaltningarnas redogörelse för influtna pensionsafgifter, insändande

till statskontoret af influtna dylika afgifter äfvensom specifika uppgifter

å de pensioner, som med anledning af sagda lag utbetalts under nästföregående

år, förandet af pensionsmatrikel m. m.

För att belysa, i hvad mån det förut omnämnda förhållandet, att

vissa grupper af likartade ärenden i styrelsens inkommande diarium

upptagas under ett gemensamt, en gång för hela året upplagdt samlingsnummer,

inverkat i fråga om verkliga antalet af de på kameralbyråns

handläggning ankommande ärenden, har kommissionen meddelat

en i tabellarisk form uppställd jämförelse mellan antalet i styrelsens

diarium å kameralbyrån förda ärenden och antalet ärenden, som i

verkligheten inkommit och handlagts å byrån. I tabellen har tillika,

enär kameralbyrån utfärdar anordningar äfven då beslut om anordning

af medel fattats på föredragning af annan styrelsens ledamot än kameralbyråchefen,

intagits uppgift om antalet revisionsärenden, som på detta

sätt handlagts å kameralbyrån. Den ökning af kameralärendenas antal,

som förorsakats förnämligast af ofvanberörda bestämmelser i 1904 års

aflöningsreglemente, faller lättast i ögonen vid en jämförelse mellan

uppgifterna i tabellen för år 1904 och år 1905. Ifrågavarande tabell,

hvilken jag ansett böra här intagas, är af följande lydelse:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

27

År.

Antal kameralärenden:

Antal

revisions- ärenden, som

handlagts å

kameral- byrån.

Summa af

kolumnerna

2 och 3,

enligt

styrelsens

diarium.

i verkligheten

handlagda å

byrån.

1.

2.

3.

4.

1880

1,346

1,524

305

1,829

1890

1,265

1,599

609

2,208

1895

1,268

1,566

548

2,114

1900

1,252

1,643

451

2,094

1904

1,195

1,730

631

2,361

1905

1,554

2,451

625

3,076

1906

1,474

2,353

647

3,000

1907

1,670

2,746

708

3,454

1908

1,814

2,806

769

3,575

Efter denna redogörelse fortsätter kommissionen sålunda.

Ehuru kameralbyråns arbetsbörda blifvit i betydlig mån ökad dels

på grund af tullverkets allmänna utveckling, dels, och särskildt, genom

tillkomsten under de senaste åren af mångfaldiga, delvis ganska omfattande

och ansvarsfulla göromål, hade dock antalet ordinarie tjänstemän

å byrån alltsedan år 1879 förblifvit oförändradt. Visserligen hade

styrelsen i underdånigt utlåtande den 17 november 1902 angående

kommitterades betänkande och förslag i fråga om förändringar i tullverkets

stater m. m. erinrat, att det måhända kunde ifrågasättas, huruvida

icke de ökade bestyr, som enligt vissa af kommitterades förslag

rörande lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen komme att

tillfalla kameralbyrån, kunde påkalla förstärkning af personalen å denna

byrå; men — hade styrelsen vidare anfört — så länge icke erfarenheten

ådagalagt alltför stor svårighet att med kameralbyråns dåvarande

ordinarie arbetskrafter ombesörja de ökade göromålen, hade styrelsen

ansett sig dock icke böra framställa något förslag i sådant syfte. Emellertid

hade styrelsen redan den 5 september 1905 — således samma

år som den nya staten trädt i kraft — funnit sig föranlåten hos

Kungl. Maj:t hemställa dels om bemyndigande att genom förordnande,

gällande tills vidare, från och med ingången af år 1906 tillsätta en

revisor och bokhållare å kameralbyrån med rätt för den, som sålunda

komme att förordnas, att åtnjuta enahanda aflöning, som å styrelsens

stat vore för motsvarande tjänster uppförd, dels att detta aflöningsbelopp

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

måtte, intill dess detsamma kunde varda å ordinarie eller extra aflöningsstat

uppfördt, få bestridas af tullmedlen och det under styrelsens

aflöningsstat uppförda förslagsanslaget till vikariatsersättning samt arfvoden

och flitpenningar åt extra biträden cäfvensom till renskrifningskostnad.

Såsom stöd för denna framställning hade stjTelsen åberopat hufvudsakligen

de omfattande göromål, som tillförts kameralbyrån genom den

tullbetjänte tillkommande rätten till fri beklädnad och hvilka i så hög

grad tagit i anspråk en af de å kameralbyrån anställda revisorer och

bokhållare, att det befunnits nödvändigt att befria denne från större

delen af honom tillförene åliggande göromål. Dessa hade i stället måst

anförtros åt en extra ordinarie tjänsteman, något som af flera anledningar

varit synnerligen olämpligt. Styrelsens ifrågavarande framställning

hade ock, enligt nådigt bref till styrelsen den 6 oktober 1905,

blifvit på det sätt af Kungl. Maj:t bifallen, att styrelsen bemyndigats

att å kameralbyrån tills vidare under år 1906 anställa en biträdande

tjänsteman mot arfvode, för år räknadt, af 3,000 kronor. Sedermera

hade Kungl. Maj:t i proposition den 13 januari 1906 angående

statsverkets tillstånd och behof gjort framställning om anvisande

af medel till bestridande af kostnaderna för uppehållande på förordnande

under år 1907 af en revisors- och bokhållaretjänst å styrelsens

kameralbyrå. I skrifvelse den 24 maj 1906 hade emellertid Riksdagen

anmält, att densamma, som funnit betänkligheter möta att genom bifall

till berörda framställning medgifva en ytterligare ökning af styrelsens

personal, innan frågan om ämbetsverkets lönestat i dess helhet varit

föremål för utredning af kommittén för afgifvande af utlåtande och förslag

rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden,

likväl ansett sig böra, utan att närmare yttra sig i fråga

om medlens användning, för år 1907 anvisa ett belopp af 2,000 kronor

till förstärkning af arbetskrafterna å kameralbyrån. Sedermera både

jämväl för hvart och ett af åren 1908, 1909 och 1910 samma belopp

anvisats för enahanda ändamål. I öfrigt hade till bestridande af de

göromål, hvilka icke kunnat medhinnas af den ordinarie personalen jämte

den extra ordinarie tjänsteman, som uppburit nyssnämnda anslag, i stor

utsträckning måst anlitas extra ordinarie tjänstemän. Sålunda vore för

närvarande å byrån anställda två amanuenser och två ständiga biträden,

hvilkas tid och arbete, enligt hvad upplyst blifvit, tagits i anspråk i en

omfattning, som, med hänsyn till de arfvoden, 1,600 kronor om året

för amanuens och 1,400 kronor om året för biträde, hvilka varit dem

tilldelade, under nu rådande lefnadsförhållanden icke kunde anses be
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

rättigad. Härförutom hade vid olika tillfällen, då göromålen hopats,

inkallats ytterligare extra biträden mot dagaflöning.

Vid öfvervägande af frågan, i hvad mån den inträdda väsentliga

ökningen i göromålen å kameralbyrån betingade förstärkning af den

ordinarie personalen därstädes, hade kommissionen kommit till den

uppfattning, att två nya revisors- och bokhållaretjänster borde uppföras

å kameral bj^råns stat. Det kunde icke bestridas, att användandet af

extra personal till förrättande af viktiga göromål af stadigvarande natur

i så stor utsträckning, som nu ägde rum å kameralbyrån, icke vore

förenligt med vare sig statsverkets välförstådda intresse eller billig hänsyn

till personalens berättigade kraf på skälig ersättning för sitt arbete

i statens tjänst. Enligt kommissionens åsikt borde därför i främsta

rummet den extra ordinarie tjänsteman, som uppburit ofvanberörda arfvode

af 2,000 kronor och som, enligt kommissionen lämnad uppgift,

haft enahanda tjänstgöringsskyldighet som ordinarie tjänstinnehafvare,

ersättas af en sådan i första lönegraden. Men härförutom erfordrades

ytterligare en sådan tjänsteman till bestridande af öfriga å byrån förekommande

göromål, som, enligt hvad ofvan visats, tillkommit under

de senaste åren och, ehuru af stadigvarande beskaffenhet samt förenade

med icke ringa ansvar, under nuvarande förhållanden måst anförtros åt

extra personal.

Vidare hade kommissionen funnit anledning föreligga att föreslå

uppflyttning af två å kameralbyrån anställda tjänstemän från första till

andra lönegraden, nämligen kammarförvandten samt den revisor och

bokhållare, som hade till åliggande, bland annat, att upprätta tullverkets

hufvudbok.

Hvad först beträffade kammarförvandten, vore de göromål, som

enligt arbetsordningen tillkomme honom, enligt kommissionens uppfattning

af så viktig och ansvarsfull beskaffenhet, att desamma icke längre

borde vara ålagda en tjänsteman i lägsta graden. Härtill komme, att

kammarförvandten, i följd af beskaffenheten af dessa göromål, sedan

längre tid tillbaka betraktats såsom kameralbyråchefens närmaste man

och i regel anlitats såsom vikarie för denne. Kommissionen ansåge

äfven lämpligt, att åt denna ställning gåfves ett yttre uttryck genom

kammarförvandtens uppflyttning i högre grad, hvarigenom äfven skulle

kunna tillerkännas honom förmanskap, närmast under byråchefen, öfver

personalen å byrån. I sammanhang med denna uppflyttning borde

benämningen kammarförvandt utbytas mot den göromålens beskaffenhet

mera motsvarande benämningen kamrerare. Hvad återigen anginge

den revisor och bokhållare, som upprättade tullverkets hufvudbok, funne

opaginerad Kontrollera mot PDF

Revisionsbyrån.

Revisionsaf
delningen.

BO Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

kommissionen detta och andra honom åliggande göromål likaledes vara

af så maktpåliggande och ansvarsfull natur, att en uppflyttning af denne

tjänsteman i andra lönegraden måste anses synnerligen befogad. Särskildt

nämnda åliggande, upprättandet af hufvudboken, jämte granskning

af uppbördsförslagen och årsräkenskapen ställde tydligen allt större

anspråk på tjänstens innehafvare, i den mån uppbörden växte och nya

uppbördstitlar tillkomme samt räkensxaperna i följd häraf blefve mera

omfattande och invecklade. Äfven borde framhållas, att upprättandet

af hufvudboken inom den korta tid, som däråt kunde anslås — densamma

hade för hvarje år i regel varit färdig omkring den 20 januari

påföljande år — innebure ett synnerligen forceradt och ansträngande

arbete, som påkallade vederbörande tjänstemans tillstädesvaro å tjänsterummet

under långt större del af dagen, än som i regel ålåge de

flesta andra tjänstinnehafvare. — Vid en uppflyttning af ifrågavarande

revisor och bokhållare i andra lönegraden syntes jämväl hans benämning

böra undergå förändring; och föresloge kommissionen för honom

benämningen förste revisor.

I fråga om revisionsbyrån framhåller kommissionen till en början,

att denna byrå kunde anses bestå af två skilda afdelningar med väsentligt

olikartade^ göromål, nämligen revisionsafdelning en och statistiska

afdelningen. Å revisionsafdelningen förrättades granskning af de från

tullförvaltningarna inkommande journaler samt meddelades ur journalerna

de attester, hvilka erfordrades för handläggning af de till byrån

hörande ärenden, hvarjämte i journalerna antecknades styrelsens beslut

angående restitution af tull- eller andra afgifter, hvilka funnes redovisade

i journalerna. Statistiska afdelningen utförde de statistiska arbeten,

som förekomme hos styrelsen.

Efter att hafva erinrat, hurusom å revisionsafdelningen, där sex

revisorer å ordinarie stat funnes anställda, från och med år 1901 uppförts

två revisorstjänster med aflöning å extra stat samt att 1900 års

kommitté för granskning af tullverkets stater föreslagit, att dessa två

tjänster måtte, såsom oundgängligen nödvändiga för arbetets behöriga

gång, uppföras å ordinarie stat, men att detta förslag icke vunnit godkännande,

anför kommissionen vidare, att det på afdelningen ankommande

granskningsarbete under de senare åren än ytterligare vuxit i

omfattning, särskildt i följd af den tullverket ålagda skyldigheten att

uppbära skogsvårdsafgifter och sockerskatt. Härtill komme, att det afdelningen

åliggande arbetet med granskning af ansökningar om tullrestitution

för utförda varor, vid hvilkas tillverkning användts utländska

tullpliktiga materialier, likaledes ökats. Detta framginge af förut läm
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

nade uppgifter om antalet revisionsärenden, som handlagts å kameralbyrån.

Det ojämförligt största antalet af dessa ärenden utgjordes nämligen

just af sådana restitutionsansökningar, hvilka, sedan de bifallits åt

styrelsen, öfverlämnats till kameralbyrån för utfärdande af anordningar

å de restituerade beloppen.

Med hänsyn till nu omförmälda förhållanden ansåge kommissionen

det otvetydigt framgå, att ifrågavarande tvårevisor3tjänster icke kunde undvaras,

och föresloge därför, att desamma måtte uppföras å ordinarie stat.

I öfrigt både kommissionen icke funnit anledning att ifrågasätta någon

förändring af personalen å förevarande afdelning af revisionsbyrån.

Äfven om göromålen därstädes skulle fortfarande i någon mån växa,

kunde dock den förlängning af tjänstgöringstiden, som redan föreskrifvits

och som ytterligare komme att blifva bestämd, antagas verka

därhän, att granskningsarbetet borde, åtminstone tills vidare, kunna utan

förstärkning af personalen medhinnas inom behörig tid och utföras på

ett tillfredsställande sätt. Å andra sidan hade icke heller, oaktadt

nämnda förlängning af arbetstiden, någon inskränkning i det nuvarande

antalet revisorer ansetts kunna ifrågasättas, då en sådan åtgärd helt visst

skulle medföra svårighet att inom behörig tid och på lika tillfredsställande

sätt som nu vore fallet, få granskningsarbetet utfördt.

Vid behandlingen af frågan om personalen å revisionsbyråns

statistiska afdelning erinrar kommissionen först, att de arbeten, som

ålåge afdelningen, vore hufvudsakligen af två slag, dels framställande

genom extrahering direkt ur tulljournaler och öfriga redogörelsehandlingar

af en mångfald uppgifter angående införsel och utförsel af varor

samt sjöfart m. m., hvilka uppgifter, ytterligare samarbetade till tabellarisk

form, öfverlämnades till kommerskollegium för att där tjäna såsom

material för utarbetande af den officiella statistiken rörande handel och

sjöfart, dels och afgifvande af den så kallade månadsstatistiken, d. v. s.

månatliga, på särskilda uppgifter från tullkamrarna grundade förteckningar

öfver in- och utförseln af sådana varor, som företrädesvis utgjorde

föremål för utbyte mellan Sverige och utlandet. För dessa statistiska

arbeten vore den å revisionsbyrån anställde revisorn och statistikern föreståndare

och ensam ansvarig. Till hans biträden vid dessa arbetens

utförande ägde chefen för revisionsbyrån, efter samråd med bemälde

föreståndare, att i mån af behof för viss tid eller tills vidare anställa

lämpliga personer inom eller utom verket.

Den af göromålens ökning betingade förstärkningen af arbetskrafterna

å afdelningen skedde, fortsätter kommissionen, länge genom

Statistiska

afdelningen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

anställande af ytterligare extra biträden, medan föreståndaren varit ensam

ordinarie tjänsteman å afdelningen. Arbetets växande omfattning dels

i följd däraf, att göromål en i allmänhet inom tullverket ökats samt

journaler och öfriga redogörelseliandlingar därvid tillvuxit i omfång,

dels på grund af statistikens egen utveckling under de alltmer stigande

anspråken på omfattande och detaljerade uppgifter hade emellertid

föranledt till inrättande från 1905 års ingång af den med aflöning

å extra stat nu befintliga aktuarietjänsten å afdelningen. Sedan

år 1905 hade emellertid krafven på handelsstatistikens beskaffenhet i

olika hänseenden än ytterligare stegrats. Från näringsidkares sida hade

försports klagomål dels däröfver, att statistikens uppgifter rörande de

olika varuslagen vore alltför summariska, hvilket gjorde det omöjligt

att däraf hämta närmare, ofta synnerligen behöflig kännedom om inoch

utförseln af många betydande varuslag, dels ock däröfver, att resultatet

af det statistiska arbetet icke blefve tillgängligt så fort som ömkligt

vore. Delvis för att tillmötesgå de sålunda uttalade önskningarna,

delvis ock af andra viktiga skäl hade genom nådigt bref den 14 december

1906 fastställts statistisk varuförteckning att lända till efterrättelse vid

angifning och journalisering hos tullverket af varor, som under år 1907

till riket från utrikes ort infördes eller från riket till utrikes ort utfördes.

Denna förteckning hade sedermera förklarats skola gälla äfven efter utgången

af år 1907 tills vidare. Dessutom hade det blifvit generaltullstyrelsen

ålagdt att, så fort efter hvarje års slut som det tabellariska sammandraget

vore fullbordadt, meddela statistiska centralbyrån kvantitetsuppgifter

angående rikets in- och utförsel.

I en till generaltullstyrelsen ingifven skrifvelse, som af styrelsen

öfverlämnats till kommissionen, hade föreståndaren för revisionsbyråns

statistiska afdelning gjort framställning om uppförande å revisionsbyråns

stat af ytterligare en för nämnda afdelning afsedd aktuarie^änst.

Till stöd för denna framställning hade bemälde föreståndare anfört hufvudsakligen

följande.

Genom fastställandet af den statistiska varuförteckningen, hvilken

uppdelade varuslagen i så stor omfattning, att, medan handelsstatistiken

förut upptagit endast 876 positioner, desammas antal nu utgjorde icke

mindre än 2,037, hade det afdelningen åliggande arbete med extraheringen

af journalerna och utarbetandet af de tabellariska sammandragen

i högst väsentlig mån ökats. Vidare hade varuförteckningen nödvändiggjort

en mycket omfattande skriftväxling. Tillförlitligheten af det arbete,

som utfördes å afdelningen, vore gifvetvis beroende på primäruppgifternas

riktighet; men då det från tullförvaltningarna ingående materialet

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

ofta vore ofullständigt, beroende därpå, att på grund af den i varuförteckningen

genomförda vidlyftiga specialiseringen en eller annan nödvändig

uppgift lätt kunde bortfalla vid utskrifvandet af redogörelsehandlingarna,

måste kompletterande uppgifter skriftligen infordras från förvaltningarna.

I alldeles särskild grad hade utarbetandet af statistiken

öfver rikets utförsel med järnväg till Norge rönt inverkan af varuförteckningen.

Primäruppgifterna till denna statistik erhölles på det sätt,

att exportörer af varor till nämnda land vore på grund af nådiga kungörelsen

den 22 mars 1901 skyldiga att å järnvägsstationen i inlastningsorten

afkunna angifningsinlaga, upptagande godsets beskaffenhet

och mängd samt eventuellt värde. Dessa inlagor tillställdes sedermera

statistiska afdelningen genom tullkammaren i den svenska gränsjärnvägsstationen.

Enär emellertid någon skyldighet att granska dessa inlagor

icke ålåge järn vägsförvaltningarna och på grund af deras bristande kompetens

i detta hänseende icke heller gärna kunde åläggas dem, befunne

sig inlagorna, hvilka månatligen uppginge till omkring 4,000, i ett

sådant skick, att någon statistisk bearbetning af dem icke kunde ifrågakomma,

förr än de af föreståndaren och aktuarien å afdelningen, hvilka

tjänstemän med nödvändighet måste vara i besittning af genom packhustjänstgöring

förvärfvad varukännedom, så att säga tullbehandlats.

Då detta dock vore möjligt, först sedan kompletterande upplysningar

införskaffats från exportörerna, vore det, för att icke statistiken beträffande

utförseln till Norge skulle blifva helt och hållet missvisande, nödvändigt

att föra en omfattande korrespondens i och för inlagornas fullständigande.

Till belysande af de göromål, som föranleddes af den

sålunda nödvändiga skriftväxlingen, kunde anföras, att under år 1908

från afdelningen aflåtits 400 skrivelser och promemorior till tullkamrar

och andra tullmyndigheter samt 866 förfråguingar till enskilda personer.

I detta sammanhang kunde härjämte anmärkas, att tid efter annan statistiska

utredningar infordrats af regeringsmyndigheter och ämbetsverk

samt att sådana utredningar under år 1908 uppgått till ett antal af 31.

Den stegring af göromålen å statistiska afdelningen, som sålunda

uppstått af flera olika anledningar, hade medfört, att antalet biträden,

som ännu vid 1905 års början utgjorde nio, efterhand måst ökas, så att

det nu vissa tider af året uppginge till fyrtio. Handledandet af denna

personal och öfvervakandet af densammas arbete kräfde en oaflåtlig

uppmärksamhet och ett betydande arbete från föreståndarens och

aktuariens sida. Dessa tjänstemäns öfriga göromål hade emellertid numera

nått en omfattning, som gjorde det omöjligt för dem att så träget

öfvervaka och leda biträdenas arbete, som detta arbetes natur kräfde;

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 40 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Tullbehandlings-

och upplysningsbyrån.

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

och det hade därför framstått såsom ett alltmer oeftergifligt behof, att

föreståndaren erhölle biträde af ytterligare en aktuarie, som med honom

och den redan å afdelningen anställde aktuarien kunde dela arbetet

jämväl hvad ledningen beträffade.

För egen del har kommissionen anfört, att på grund af de förhållanden,

som föranledt inrättandet af ofvanbemälde aktuarietjänst med

aflöning å extra stat, och då behofvet af ytterligare en aktuarietjänst

å revisionsbyråns statistiska afdelning, med hänsyn till de ökade göromålen

och den ökade personalen å afdelningen, syntes kommissionen

oafvislig^ kommissionen funne sig böra föreslå, att förstnämnda aktuarietjänst

måtte uppföras å ordinarie stat samt att ytterligare en aktuarietjänst

måtte inrättas å revisionsbyråns statistiska afdelning.

Till stöd för förslaget, att föreståndaren för afdelningen måtte

under benämningen förste aktuarie uppflyttas i andra lönegraden, har

kommissionen — efter erinran, att denne tjänsteman, nu benämnd

revisor ocn statistiker, skilde sig från öfriga forsta gradens tjänstemän

i så måtto, att hans aflöning utginge med 1,000 kronor mera än till

öfriga tjänstemän i nämnda lönegrad, äfvensom att anledningen härtill

uppenbarligen varit den honom åliggande skyldigheten att ensam ansvara

för de statistiska arbetena samt hans förmanskap öfver personalen

å afdelningen — anfört, att detta ansvar, hvilket allt fortfarande borde

åligga honom, syntes, med den utveckling, det statistiska arbetet ernått,

och den betydande personal, som sysselsattes å afdelningen, vara af

den kräfvande beskaffenhet, att detsamma icke längre borde vara förbundet

med en tjänst i lägsta graden. Den föreslagna benämningen

förste aktuarie vore mera lämplig än den nuvarande och öfverensstämde

med benämningen för de tjänstemän i andra graden, hvilka i kommerskollegium

handlade statistiskt arbete.

Efter erinran om hvad kommissionen tidigare föreslagit beträffande

tullbehandlings- och upplysningsbyrån, eller att chefen för densamma

jämte för byrån erforderliga tjänstemän måtte uppföras å ordinarie

stat äfvensom att två af de å byrån nu anställda tjänstemännen,

nämligen sekreteraren samt registratorn och aktuarien, måtte öfverflyttas

på kansliets stat, anför kommissionen beträffande personalen å nu

ifrågavarande byrå i hufvudsak följande.

Bland de åligganden, som tillkomme de å byrån återstående tjänstemännen,

de två byråassistenterna, inginge jämväl skyldighet att

företaga inspektionsresor till tullförvaltningarna i landsorten för inhämtande

af kännedom om tillämpningen å särskilda orter af gällande tulltaxa

och taratariff samt tillhandagående, i den mån sådant funnes nödigt,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

med råd och upplysningar till vinnande af en, såvidt möjligt, likformig

tullbehandling af samma slags varor å olika orter inom riket. Då

likformighet i tullbehandlingen uppenbarligen vore af mycket stor betydelse

såväl ur statsverkets som ur näringslifvets synpunkt, måste det

tydligen vara synnerligen angeläget, att sådana inspektionsresor kunde

företagas i tämligen stor utsträckning. Enligt hvad upplyst blifvit,

hade detta emellertid hittills icke kunnat ske. I någon mån hade sannolikt

anledningen härtill varit, att under en stor del af den tid, byrån

fungerat — den hade trädt i verksamhet den 1 juli 1907 — å densamma

pågått, vid sidan af de löpande ärendena, ett omfattande och

tidsödande arbete med hopbringandet och det systematiska ordnandet

af byråns profsamling. Men å andra sidan finge det anses otvifvelaktigt,

att, på grund af byråassistenternas öfriga åligganden, däribland

skyldigheten att med uppmärksamhet följa tullbehandlingsgöromålen

vid packhusinspektionen i Stockholm samt den ej sällan inträdande nödvändigheten

att i och för afgörandet af en tullbehandlingsfråga inhämta

muntliga upplysningar från olika sakkunniga, det icke utan hinder för

arbetets behöriga gång läte sig göra att under oftare återkommande

längre tidsperioder undvara en af de två byråassistenterna. Redan af

denna anledning vore därför någon förstärkning af arbetskrafterna å

byrån af behofvet påkallad. Men härtill komme en annan omständighet,

som enligt kommissionens åsikt gjorde en sådan förstärkning oundgängligen

nödvändig. Kommissionen hade nämligen funnit sig böra i

det väsentliga biträda ett inom generaltullstyrelsen uppgjordt förslag

till inrättande af en elevkurs, hvars genomgående skulle utgöra villkor

för vinnande af anställning såsom extra ordinarie kammarskrifvare vid

tullverkets lokalförvaltning, äfvensom af utbildnings- eller fortsättningskurser

för tjänstinnehafvare i tullverket. Ledningen af dessa kurser

borde — med hänsyn därtill, att desammas måhända viktigaste syftemål

vore att bibringa deltagarna kunskap om grunderna för varors tullbehandling

— anförtros åt byråchefen för tullbehandlings- och upplysningsärenden.

Men då härigenom nya göromål af afsevärd omfattning

skulle påläggas denne, vore det tydligt, att han icke i lika stor utsträckning

som nu skulle kunna ägna sig åt öfriga arbeten å byrån.

Kommissionen hade därför funnit sig böra föreslå, att, jämte det de

nuvarande två byråassistenterna uppfördes å ordinarie stat, för byråns

behof måtte inrättas ytterligare en byråassistenttjänst, hvars innehafvare

gifvetvis måste vara en tulltekniskt utbildad person. För att inskränka

kostnaden härför till den minsta möjliga borde emellertid denna tjänst

tillhöra första lönegraden och syntes dess innehafvare, till skillnad från

s. 36 Kontrollera mot PDF

Vaktmästarna

hos styrelsen.

Generaltullstyrelsens

yttrande öfver

kommissionens

förslag

beträffande

styrelsens

organisation

och personal.

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

de öfriga, i andra lönegraden uppförda byråassistenterna, böra erhålla

benämningen andre byråassistent.

Till stöd för sitt förslag beträffande de hos styrelsen anställda

vaktmästarna har kommissionen anfört, att det nuvarande antalet —

en förste vaktmästare och sex vaktmästare, däribland två med aflöning

å extra stat — visat sig otillräckligt för erforderlig uppassning i alla de

lokaler, som numera vore tagna i anspråk för styrelsen samt dess olika

byråer och dessas afdelningar. För styrelsen, kanslibyrån och registratorskontoret

samt kameralbyrån, hvilkas lokaler upptoge öfverstå våningen

af stora tullhusets mot Skeppsbron vettande byggnad, erfordrades

nämligen, förutom förste vaktmästaren, minst tre vaktmästare. För

revisionsbyrån, hvars ena afdelning, revisionsafdelningen, i slutet af år

1908 erhållit ny lokal i en påbyggd våning å de till tullhuset hörande

gårdshusen och hvars andra afdelning, statistiska afdelningen, upptoge

större delen af våningen under revisionsafdelningen, erfordrades minst

två vaktmästare. Vidare behöfdes å kameralbyråns förrådsafdelning,

som af brist på utrymme i tullhuset måst inrymmas i en förhyrd lokal

i det midt emot tullhuset belägna s. k. accishuset vid Österlånggatan,

en vaktmästare. För tullbehandlings- och upplysningsbyråns behof vore

för närvarande afsedda två vaktmästare. Enligt hvad kommissionen

inhämtat, torde emellertid uppassningen å denna byrå, hvars lokal vore

inrymd i en våning af det tullhuset angränsande huset n:r 40 vid

Skeppsbron och genom en täckt gång stode i förbindelse med öfverstå

våningen af tullhuset, kunna tillfredsställande bestridas af en vaktmästare.

I följd häraf erfordrades, förutom en förste vaktmästare, minst sju

vaktmästare.

I ofvan omförmälda, den 5 november 1909 afgifna underdåniga

utlåtande öfver kommissionens betänkande och förslag har generaltullstyrelsen

beträffande kommissionens nu afhandlade förslag med afseende

å styrelsens och dess byråers organisation och personal anfört följande.

I likhet med kommissionen ansåge styrelsen, att tullbehandlingsoch

upplysningsbyrån icke kunde undvaras. Fastmer finge det anses

såsom gifvet, att, därest den tulltaxa, hvartill förslag förelåge, komme

att tillämpas, behofvet af ifrågavarande byrå inom styrelsen skulle göra

sig gällande med ökad styrka. Under sådana förhållanden kunde styrelsen

icke annat än tillstyrka kommissionens förslag om uppförande å ordinarie

stat af chefen för byrån tillika med de för byrån erforderliga tjänstemän.

Mot kommissionens förslag rörande öfverflyttning från tullbehandlings-

och upplysningsbyrån till kanslibyrån eller kansliet af två å

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

förstnämnda byrå nu anställda tjänstemän, nämligen sekreteraren samt

registratorn och aktuarien — hvilken senare dock skulle å kansliets

stat uppföras såsom notarie — hade styrelsen icke något att erinra.

Styrelsen tilläte sig dock i underdånighet framhålla, att en eventuell

ny tulltaxa sannolikt komme att för kansliets ifrågavarande två tjänstemän,

hvilka, enligt hvad kommissionen afsett, skulle hufvudsakligen

bestrida göromål, härflytande från ärenden, som handlagts å tullbehandlings-

och upplysningsbyrån, föranleda göromål af den omfattning, att

deras biträde med öfriga kansliet åliggande göromål icke kunde påräknas

i någon mera afsevärd mån och att fördenskull samt med hänsyn

till den af kommissionen påvisade tendensen till ökning af kanslibyråns

arbetsbörda behof af en mera effektiv förstärkning af kansliets personal

lätteligen inom kort kunde inträda.

Hvad kommissionen i öfrigt föreslagit rörande öfverflyttning å

ordinarie stat af de med aflöning å extra stat uppförda tjänster inom

styrelsens byråer, inrättande af nya tjänster därstädes samt uppflyttning

af vissa tjänster i högre grad syntes styrelsen vara af behof

påkalladt och till alla delar A-äl grundad!. Styrelsen vågade därför

uttala den lifliga förhoppning, att hvad kommissionen i nu ifrågavarande

hänseenden hemställt måtte vinna nådigt gillande.

Gifvetvis måste, såsom ock kommissionen förutsatt, en omarbetning

af styrelsens instruktion och arbetsordningen för de vid styrelsens

byråer anställda tjänstemännen vidtagas, innan en eventuell omreglering

af styrelsens stat komme att träda i kraft. Härvid borde ej

mindre de föreskrifter meddelas, som erfordrades för förverkligandet af

kommissionens ofvanberörda förslag rörande omorganisation af tullbebandlings-

och upplysningsbyrån samt kanslibyrån, än äfven ändringar

i nu gällande bestämmelser rörande ärendenas handläggning genomföras,

i den mån sådana kunde finnas lämpliga och förenliga med tullverkets

nuvarande centraliserade organisation, hvilken kommissionen, på sätt

framginge af hvad densamma å sidorna 18 och 19 af betänkandet

yttrat, icke funnit anledning rubba. Till hvad kommissionen i detta

hänseende anfört, eller att under nuvarande förhållanden icke någon

åtgärd borde vidtagas, ägnad att i mera väsentlig mån undandraga

ärenden från generaltullstyrelsens afgörande, äfvensom att kommissionen

icke funnit skäl föreslå återinförande af den för längre tid tillbaka

borttagna anordningen med distriktsförvaltningar, kunde styrelsen så

mycket hellre uttala sin anslutning, som styrelsen redan i underdånigt

utlåtande den 17 november 1902 öfver 1900 års tullstatskommittés

betänkande och förslag angående tullverkets stater gifvit uttryck åt

en liknande uppfattning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Departementschef

ens

yttrande.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 60.

Hvad först beträffar den af kommissionen väckta frågan, huruvida

generaltullstyrelsens arbetsbörda lämpligen skulle kunna minskas

genom öfverflyttning af ärenden, som nu ankomma på styrelsens pröfning

och afgörande, till de lokala tullmyndigheterna eller genom förändringar

i gällande föreskrifter om ärendenas behandling, finner jag lika

med kommissionen och på de af densamma anförda skäl någon mera

vidtgående åtgärd i förstnämnda riktning icke böra vidtagas. Förutsättningen

för en sådan åtgärd skulle tydligen vara återinförandet af

de för lång tid tillbaka afskaffade distriktsförvaltningarna. Härtill torde

dock så mycket mindre anledning förefinnas, som dessa förvaltningar

indragits just för att åstadkomma en såsom önskvärd ansedd större centralisation

i tullverkets förvaltning och tillika distriktsförvaltningarnas

återinförande skulle, såsom kommissionen ock framhåller, medföra väsentligt

ökade kostnader för tullverket.

I hvad mån förändrade föreskrifter om ärendenas behandling må

kunna inverka till minskning af göromålen inom styrelsen, bör tydligen

tagas under öfvervägande vid den omarbetning af styrelsens instruktion

och arbetsordningen för de å styrelsens byråer anställda tjänstemän,

som, på sätt såväl kommissionen som styrelsen framhållit, måste företagas

i sammanhang med en blifvande lönereglering för styrelsen. Arbetssättet

inom styrelsen och dess byråer synes mig dock redan nu

vara af så föga invecklad beskaffenhet, att någon mera afsevärd förenkling

af detsamma knappast lärer kunna genomföras.

I detta sammanhang torde jag böra anmärka, att det af kommissionen

omförmälda förslaget till nytt tjänstgöringsreglemente för tullverket,

hvilket förslag utarbetats af en efter nådigt förordnande tillsatt

delegation och den 12 januari 1909 af denna öfverlämnats till styrelsen,

måste, därest vissa af kommissionen ifrågasatta ändringar i lokaltullförvaltningarnas

organisation varda slutligen genomförda, underkastas

eu omarbetning i åtskilliga delar. Med granskningen af detta förslag

och i detsamma ifrågasatt utvidgning af de lokala tullmyndigheternas

befogenhet måste sålunda tills vidare anstå.

Den med ingången af juli månad 1907 inom styrelsen inrättade,

för närvarande å extra stat uppförda tullbehandlings- och upplysningsbyrån

tillkom, som bekant, hufvudsakligen i syfte att bereda importörer

tillfälle att erhålla bindande förhandsupplysningar rörande tullbehandling

af varor vid deras införsel till landet äfvensom att främja ernående

af största möjliga likformighet vid tullbehandlingen. Det lärer

icke kunna bestridas, att behof af dessa båda högeligen viktiga syftemåls

tillgodoseende fortfarande föreligger och att detta behof kan för
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

väntas för framtiden göra sig gällande i än högre grad. Då byrån

synes mig hafva på ett tillfredsställande sätt fyllt sina nyss omförmälda

uppgifter och, enligt ett af kommissionen framlagdt förslag, hvilket

jag, såsom i det följande skall omförmälas, anser mig böra understödja,

skulle få sitt verksamhetsområde utvidgadt, i det att åt chefen för byrån

skulle uppdragas att leda en årlig kurs för utbildning i tulltjänsten,

finner jag all anledning tillstyrka kommissionens förslag, att byråchefen

jämte de för byråns behof erforderliga tjänstemännen må uppföras

å ordinarie stat.

Mot kommissionens förslag beträffande öfverflyttning till kanslibyrån

och uppförande å densammas ordinarie stat af två å tullbehandlings-

och upplysningsbyrån anställda tjänstemän, sekreteraren samt registratorn

och aktuarien, äfvensom om förändrad benämning å kanslibyrån,

finner jag icke något att erinra. Det synes mig otvifvelaktigt,

att denna organisationsförändring skulle utan särskild kostnad för tullverket

medföra fördelen af en väl behöflig förstärkning af kanslibyråns

personal och tillika åstadkomma en viss förenkling och likformighet i

fråga om ärendenas handläggning. Förslaget innebär, såsom framgår

af ofvan lämnade närmare redogörelse för detsamma, en förändring i

de föreskrifter beträffande handläggningen af tullbebandlings- och upplysningsärenden,

hvilka meddelats i nådigt bref den 31 maj 1907. Anledningen

till den särställning, som enligt nämnda föreskrifter tillkommer

tullbehandlings- och upplysningsbyrån i nu ifrågavarande hänseende,

var emellertid, att det, med hänsyn till den i viss mån provisoriska

ställning, denna byrå vid dess inrättande erhöll, ansågs mindre

lämpligt att redan då vidtaga de förändringar i styrelsens instruktion,

hvilka skulle erfordrats för att däri förekommande bestämmelser skulle

blifva tillämpliga äfven i fråga om tullbehandlings- och upplysningsärenden;

men då denna anledning nu icke längre föreligger, i det att

en omarbetning af instruktionen i alla händelser måste vidtagas, samt

de däri förekommande bestämmelserna om ärendenas handläggning, om

också i viss mån afvikande från hvad i allmänhet är fallet, likväl under

längre tid pröfvats och funnits ändamålsenliga, synes det mig lämpligt

att ifrågavarande förändring genomföres i sammanhang med tullbehandlings-

och upplysningsbyråns uppförande å ordinarie stat.

Beträffande kommissionens förslag om förändrad benämning å

byråcheferna i styrelsen — hvilket förslag icke utöfvar någon inverkan

på styrelsens stat och därför icke i detta sammanhang torde behöfva

blifva föremål för något särskildt beslut — finner jag icke något

annat att erinra, än att benämningen »byråchef för kansliärenden»

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

synes mig lämpligen böra utbytas mot benämningen »byråchef för administrativa

ärenden».

I fråga om kommissionens öfriga förslag beträffande personalen

å styrelsens byråer torde jag få framhålla, att såväl tullverkets allmänna

utveckling efter öfvergången till skyddssystemet som äfven åtskilliga

tullverket tillagda nya uppgifter och åligganden gifvetvis måst föranleda

ökning af göromålen inom styrelsen. 1 samma riktning har äfven,

såsom kommissionen utförligt påvisat, inverkat en mångfald under de

senare åren tillkomna föreskrifter, hvilka delvis afse att stärka den allmänna

kontrollen inom tullverket och delvis angå personalen i tjänsten

tillkommande rättigheter och förmåner; och slutligen har det statistiska

arbetet inom styrelsen särskild! på grund af den allt sedan ingången

af år 1907 gällande statistiska varuförteckuingen högst betydligt vuxit

i omfattning. Under sådana förhållanden har helt naturligt behof af

personalens ökning och äfven af vissa tjänsters uppflyttning i högre

lönegrad gjort sig gällande. Hvad kommissionen anfört till stöd försina

i dessa hänseenden framställda förslag, hvilka synas mig icke

innefatta andra eller större förändringar än som måste anses vara af

verkligt behof påkallade, har jag icke kunnat undgå att finna fullt

giltigt; och anser jag mig fördenskull böra till alla delar tillstyrka

dessa förslag.

Fråga om fast j ett den 1 oktober 1908 afgifvet underdånigt utlåtande öfver

^ör^vissa löneregleringskommitténs betänkande rörande fastare anställning för

biträden, vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter hemställde generaltullstyrelsen,

dels att två kvinnliga biträden, hvilka under alla förhållanden

vore erforderliga för bestridande af hos styrelsen förekommande

renskrifningsgöromål, måtte under benämning kontorsskrifvare

uppföras å styrelsens ordinarie stat med en aflöning för hvartdera af

1,500 kronor, däraf 900 kronor lön och 600 kronor tjänstgöringspenningar,

samt rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 150 kronor att utgå

efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring, dels ock, att

de hos styrelsen då anställda två kvinnliga skrifbiträdena, hvilka i sådan

egenskap tjänstgjort hos styrelsen, det ena från och med år 1879

och det andra från och med september månad 1880, måtte, därest de

blefve utnämnda till ordinarie kontorsskrifvare hos styrelsen, förklaras

berättigade att i fråga om ålderstillägg och pension, hvilken senare

styrelsen ansåg böra utgå med lönens belopp, 900 kronor, räkna sig

till godo den tid, de före utnämningen tjänstgjort hos styrelsen. Vidare

hemställde styrelsen, att beträffande bemälda kontorsskrifvare nå
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

diga instruktionen för styrelsen den 1 november 1878 och nådiga kungörelsen

samma dag angående villkoren för åtnjutande af de från 1879

års början fastställda nya löneförmåner för styrelsen måtte, intill dess

annorlunda kunde varda förordnadt, förklaras gällande i tillämpliga delar,

dock med den ändring i nämnda bestämmelser, att arfvode till vikarie

för kontorsskrifvare, som åtnjöte semester eller ledighet för sjukdom,

måtte få utgå med intill 100 kronor i månaden.

Efter erinran härom anför styrelsen i ofvanberörda, den 5 november

1909 afgifna utlåtande öfver kommissionens betänkande och

förslag följande.

Frågan om uppförande å styrelsens ordinarie stat af de två hos

styrelsen anställda kvinnliga skrifbiträdena — samma personer som

afsågos i utlåtandet den 1 oktober 1908 — hade icke upptagits

till behandling af kommissionen. Då emellertid behofvet af sagda biträden

alltjämt kvarstode i samma utsträckning som förut, hade styrelsen

— som fortfarande vore af den uppfattning, styrelsen i nämnda

utlåtande tillkännagifvit, eller att hos statsmyndigheterna anställda biträden,

af hvilka stadigvarande behof förelåge och hvilkas arbete vore

för göromålens behöriga gång oundgängligt men hvilka icke kunde

påräkna befordran till annan ordinarie tjänst, borde erhålla anställning

såsom ordinarie tjänstinnehafvare — ansett sig böra nu upptaga

denna fråga; och hemställde styrelsen fördenskull, att det måtte tagas

under öfvervägande, huruvida icke ifrågavarande två skrifbiträden borde

uppföras å styrelsens ordinarie stat med aflöning och andra med ordinarie

tjänst förenade förmåner i enlighet med ofvanberörda förslag eller,

därest likartade bestämmelser i dessa hänseenden blefve meddelade för

ett flertal centrala ämbetsverk, enligt dessa bestämmelser. I det förslag

till stater för tullverket, som fogats vid styrelsens utlåtande, hade ifrågavarande

kontorsskrifvare icke upptagits; men skulle, därest styrelsens

förslag till aflöning för dem vunne nådigt bifall, styrelsens aflöningsstat

ökas med 3,000 kronor, under det att samtidigt det därå uppförda

anslaget till vikariatsersättning m. in., 80,000 kronor, kunde minskas

med ett belopp af i rundt tal 2,000 kronor, motsvarande ungefärligen

sammanlagda beloppen af de fasta arfvoden, som utbetalades till dessa

biträden, nämligen 1,080 kronor årligen till hvardera af dem.

Frågan om beredande af fastare anställning åt vissa biträden hos DepaJltee™nta''

statens ämbetsverk och myndigheter har, som bekant, de senaste åren

stått på dagordningen. På föredragning af chefen för justitiedepartementet

har Eders Kungl. Maj:t förut i dag beslutit föreslå Riksdagen,

att å fångvårdsstyrelsens stat för år 1911 måtte uppföras ett kvinnligt

Bih. till Iiiksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 60.

skrifbiträde; och torde jag, då nämnda fråga sålunda får anses vara af

Eders Kungl. Maj:t i princip afgjord, nu böra upptaga densamma, såvidt

angår generaltullstyrelsen.

Hos denna styrelse äro, såsom framgår af styrelsens ofvanberörda

utlåtanden och af hvad jämväl kommissionen omförmält, sedan mycket

lång tid tillbaka anställda två kvinnliga biträden för bestridande af hos

styrelsen förekommande renskrifningsgöromål. Den dagliga tjänstgöringstiden

för dessa biträden, hvilka uppbära ett månatligt arfvode af 90

kronor hvartdera, utgör för närvarande omkring fem timmar; men öfvertidsarbete,

hvilket särskilt ersättes, förekommer mycket ofta, nästan

såsom regel, och vid flera tillfällen har dessutom extra hjälp för renskrifning

måst anlitas. Det synes mig därför uppenbart, att de förutsättningar,

hvilka, enligt bemälde departementschefs af Eders Kungl.

Maj:t gillade uppfattning, böra betinga uppförande å ordinarie stat af

biträdesbefattningar hos ämbetsverk och myndigheter, föreligga i fråga

om nyssnämnda hos styrelsen anställda biträden; och hemställer jag

fördenskull, att å styrelsens stat måtte uppföras två skrifbiträdesbefattningar,

afsedda för kvinnliga tjänstemän. Beträffande aflöningen vid

dessa befattningar och villkoren för afiöningens åtnjutande anhåller jag

att få yttra mig i annat sammanhang.

Förutom nu omförmälda skrifbiträden äro hos generaltullstyrelsen

anställda åtskilliga andra kvinnliga biträden, hvilkas tjänstgöring är af

stadigvarande natur. Jag syftar härmed på de kvinnliga biträden, enligt

kommissionens uppgift till antalet åtta, hvilka — förutom ett stort antal

manliga biträden, som dock i allmänhet äro extra ordinarie tjänstemän

i tullverket och fördenskull icke lära böra komma i betraktande — användas

i tjänstgöring å revisionsbyråns statistiska afdelning. Ehuru

nämnda kvinnliga biträden äro stadigvarande sysselsatta å afdelningen,

har jag dock, dels på grund däraf, att, enligt hvad jag erfarit, deras

tjänstgöring icke i regel tages i anspråk mer än fyra timmar dagligen,

dels, och förnämligast, med hänsyn till den äfven på dagordningen

stående frågan om omorganisation af rikets handels- och sjöfartsstatistik,

funnit mig icke hafva anledning att nu ifrågasätta dessa biträdens uppförande

å ordinarie stat.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

b. Aflöningar.

Enligt 1910 års stat för generaltullstyrelsen utgår aflöning till

ordinarie befattningshafvare inom styrelsen med nedan angifna belopp.

Krono

r

Tjänst-

Lön

görings-

Summa

penningar

Generaltulldirektören ...

6,200

2,800

9,000

Byråchefer ..................

4,400

2,000

6,400

Efter 5 år kan lönen höjas med 600 kr.

Sekreterare..............

3,000

1,500

4,500

Registrator och aktuarie

1,800

1,200

3,000

Notarier ....................

1,800

1,200

3,000

Efter 5 år kan lönen höjas med 500

Kammarförvandt ........

1,800

1,200

3,000

kronor och efter 10 år med ytterligare

Revisorer och bokhållare

1,800

1,200

3,000

500 kr.

Revisor (statistiker) ......

2,500

1,500

4,000

Revisorer —................

1,800

1.200

3,000

Förste vaktmästare ......

800

300

1,100

Vaktmästare . ...........

500

300

800

Efter 5 år kan lönen höjas med 100 kr.

G ener al tulldirektör en åtnjuter därjämte b o ställs våning i ett staten

och Stockholms stad gemensamt tillhörigt hus enligt nådiga brefvet den

23 februari 1825. Beträffande vaktmästarna är stadgadt, att, om vaktmästare

i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna

förmån kvarstår, lönen minskas med 150 kronor.

Såsom ofvan omförmälts äro hos generaltullstyrelsen anställda

åtskilliga befattningshafvare med aflöning å extra stat, nämligen: å

kanslibyrån en notarie, å revisionsbyrån en aktuarie och två revisorer

samt å tullbehandlings- och upplysningsbyrån en byråchef, en sekreterare,

två byråassistenter, en registrator och aktuarie äfvensom två vaktmästare.

Till dessa befattningshafvare utgå enahanda aflöningsbelopp som de,

hvilka äro bestämda för ordinarie befattningshafvare af motsvarande

grad, hvarvid byråassistenterna hänföras till andra gradens tjänstemän

och aktuarien till första gradens tjänstemän. Rätt till löneförhöjning

efter vissa års tjänstgöring har dock icke blifvit tillerkänd ifrågavarande

befattningshafvare med aflöning å extra stat.

Slutligen må erinras, att under de senare åren för generaltullstyrelsens

tjänstemän och betjänte anvisats extra lönetillägg enligt af

Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämda grunder.

Nu gällande

aflöningar.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kommissionens

förslag tiU

aflöning ar.

General
tulldirtktören.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

De nu gällande aflöningsbeloppen för befattningshafvare hos

generaltullstyrelsen hafva oförändrade ägt bestånd alltsedan ingången

af år 1879. Under hänvisning härtill och med erinran att vid 1907,

1908 och 1909 års riksdagar löneregleringar för flera ämbetsverk

blifvit genomförda, hvarför behofvet af dylika regleringar vore af statsmakterna

erkändt, har kommissionen ansett det tillfjdlestgörande att

såsom stöd för behöfligheten af lönereglering äfven för generaltullstyrelsen

åberopa de allmänt kända förhållanden, hvilka redan framkallat

lönereglering för ett flertal centrala ämbetsverk.

Vid uppgörande af förslag till aflöningsstat för styrelsen har

kommissionen, med allenast två undantag, fullständigt anslutit sig till

den af 1907 års Riksdag fastställda staten för statskontoret. Såsom

skäl härför har kommissionen åberopat, att styrelsen med hänsyn till

beskaffenheten af sin verksamhet måste anses mera jämförlig med statskontoret

än med styrelserna för de egentliga kommunikationsverken,

järnvägen och telegrafverket samt äfven postverket, hvilka verk, särskild!

de två förstnämnda, hufvudsakligen vore att betrakta såsom statsliga

affärsföretag, under det att däremot generaltullstyrelsen i främsta rummet

hade att sörja för uppbärandet af statsverkets förnämsta inkomst

och dessutom att öfvervaka tillämpningen af ett stort antal viktiga författningar

rörande den allmänna samfärdseln. Såväl på grund häraf

som med hänsyn till ämbetsverkets allmänna organisation hade kommissionen

alltså funnit befattningshafvare inom generaltullstyrelsen

böra, med nyss nämnda undantag, vara likställda med sådana i statskontoret.

Det ena af dessa undantag afser generalfulld irektörens aflöning.

Såsom nyss nämnts utgöres densamma för närvarande dels af kontant

aflöning, 9,000 kronor, dels, jämlikt i fastställda stater åberopadt nådigt

bref af den 23 februari 1825, af boställslägenhet. Denna består af två

våningar med tillhörande domestikrum och uthus i ett staten och Stockholms

stad gemensamt tillhörigt hus n:o 49 vid österlånggatan, eller

det så kallade accishuset, beläget midt emot stora tullhuset vid Skeppsbron.

Samtliga de till ifrågavarande boställslägenhet hörande lokaler

äro, enligt af kommissionen lämnad upplysning, uthyrda, delvis till

styrelsen, delvis till enskilda personer mot en sammanlagd årlig hyressumma

af 4,620 kronor. Till styrelsen äro uthyrda följande, boställslägenheten

tillhörande lokaler, nämligen: två trappor upp en våning

om 6 rum och kök, å nedre botten ett rum samt å gården stall och

del i vagnshus, allt mot en årlig hyressumma af 2,000 kronor. Af

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

våningen äro 4 rum och köket upplåtna åt kameralbyråns förrådsafdelning

och 2 rum åt revisionsbyråns statistiska afdelning; stallet och

vagnshnset samt det å nedre botten belägna rummet äfvensom ytterligare

ett rum och kök därstädes, öfver hvilka tullverket förfogar, uthyras

återigen af styrelsen till en handelsfirma mot en årlig hyra af 1,100

kronor. Utom de lokaler, som styrelsen sålunda förhyrt af generaltulldirektören,

har styrelsen af andra personer förhyrt, för tullbehandlings-

och upplysningsbyråns räkning en våning om 6 rum två trappor

upp i huset n:o 40 vid Skeppsbron samt för skeppsmätningsöfverkontrollörens

och skeppmätningskontrollörens räkning två kontorsrum i

huset n:o 15 vid Mälartorget. Hyrorna för dessa lokaler uppgå till resp.

5,200 och 1,350 kronor årligen.

Kommissionen föreslår nu, i enlighet med de på senare tider i allt

större utsträckning omfattade grundsatser, att den i generaltulldirektörens

aflöning nu ingående boställslägenheten måtte indragas och

aflöningen i dess helhet utgå i kontanta penningar. Vid bestämmandet

af aflöningens belopp hade, fortsätter kommissionen, hänsyn tagits dels

i allmänhet till den med synnerligen stort ansvar förbundna ställning,

hvilken generaltulldirektören intoge såsom chef för statens förnämsta

uppbördsverk, dels äfven särskildt till den betydande storleken af den

personal, som vore anställd i tullverkets tjänst och öfver hvilken

generaltulldirektören sålunda utöfvade högsta chefskap. Dessa synpunkter

hade säkerligen varit anledning därtill, att generaltulldirektören

genom innehafvandet af omförmälda boställslägenhet kommit att åtnjuta

högre aflöning än den, cheferna för eljest med tullstyrelsen likställda

verk före reglering af desamma innehaft. I hvarje fall ansåge kommissionen

nämnda förhållanden föranleda, att generaltulldirektörens

aflöning icke borde sättas lägre än till 15,000 kronor, eller samma

belopp, som utginge till cheferna för post- och telegrafverken, för den förre

med inräknande af arfvodet såsom ordförande i postsparbankens styrelse.

Detta belopp, 15,000 kronor, borde enligt kommissionens åsikt lämpligen

fördelas i lön 10,500 kronor, tjänstgöringspenningar 3,500 kronor

och ortstillägg 1,000 kronor. Någon rätt till löneförhöjning borde däremot,

i likhet med hvad för närvarande är förhållandet, icke tillkomma

generaltulldirektören. Den ökade utgift för statsverket, som aflöningens

bestämmande till det föreslagna beloppet skulle medföra, kunde

till större delen eller möjligen helt och hållet ersättas därigenom, att de

till generaltulldirektörens nuvarande boställslägenhet hörande lokalerna

i stället skulle disponeras af generaltullstyrelsen och antingen uthyras

eller användas i och för ändamål, för hvilka, på sätt ofvan omförmälts,

s. 46 Kontrollera mot PDF

Vaktmästarna.

GeneraltuU
styrelsens
yttrande
angående
aflöningarna.

Departements
chefens
yttrande.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

lokaler nu förhyrdes antingen af generaltulldirektören eller af andra

personer.

Det andra af ofvan omförmälda undantag afser vaktmästarnas

aflöning. Beträffande denna föreslår kommissionen, dels att tjänstgöringspenningarna

för förste vaktmästaren måtte utgå med 500 kronor

i stället för det i statskontorets stat uppförda belopp af 450 kronor,

dels ock att rätt till beklädnad eller beklädnadsersättning måtte tillerkännas

samtliga vaktmästare. Till stöd för förstnämnda förslagåberopar

kommissionen, att förste vaktmästaren hos styrelsen hade att

utöfva tillsyn öfver ett stort antal i flera olika byggnader belägna

lokaler och tillika vore förman öfver eu icke obetydlig ordinarie och

extra personal äfvensom att hans tid vore upptagen ej oväsentligt utöfver

den vanliga tjänstgöringstiden inom styrelsen och dess byråer. Beträffande

vaktmästarnas rätt till beklädnad eller beklädnadsersättning framhåller

kommissionen önskvärdheten däraf, att vaktmästarna i ett verk,

hvilket i så hög grad som styrelsen besökes af allmänheten, under tjänstgöring

må vara iförda uniform.

Beträffande de af kommissionen sålunda föreslagna aflöningsförmånerna

för befattningsliafvare i generaltullstyrelsen anför ämbetsverket

i ofvanberörda öfver kommissionens förslag afgifna yttrande, att

styrelsen visserligen, med hänsyn till förhållandena i de med styrelsen

närmast jämförliga centrala ämbetsverken, funnit sig icke gärna kunna

framställa något direkt ändringsförslag men dock ansett sig böra framhålla,

att det enligt styrelsens åsikt vore synnerligen önskvärd!, om

aflöningen för förste vaktmästaren och vaktmästarna hos styrelsen kunde

upptagas med något högre belopp än de af kommissionen föreslagna,

hvilka, hvad vaktmästarna beträffade, endast i fråga om begynnelseaflöningen

motsvarade hvad som föreslagits för de lägst aflönade vaktmästarna

vid lokaltullförvaltningen samt för kustroddarna, men, beträffande

såväl slutaflöning som pensionsunderlag, ej oväsentligt understege

hvad som i dessa hänseenden ifrågasatts för sistnämnda tjänstemän.

Hvad först beträffar behofvet af lönereglering för generaltullstyrelsen,

torde jag kunna fatta mig kort. Lefnadskostnadernas under en

lång följd af år fortgående allmänna stegring och andra förhållanden,

hvilka å skilda områden förorsakat successiva förhöjningar af arbetslönerna,

hafva jämväl framkallat behof af höjning i de till statens

ämbets- och tjänstemän utgående aflöningar, som blifvit bestämda för

lång tid tillbaka, då penningvärdet var väsentligt högre än för när
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

varande. Såsom kommissionen framhåller, har detta behof blifvit erkändt

af statsmakterna, i det att, sedan dels år 1902 tillsatts en kommitté

för afgifvande af förslag rörande reglering af statens ämbetsverks och

myndigheters löneförhållanden, dels särskilda sakkunniga å skilda tider

erhållit uppdrag att verkställa granskning af staterna för vissa statens

verk, vid de tre senaste årens riksdagar löneregleringar för ett flertal

centrala ämbetsverk blifvit genomförda.

I likhet med kommissionen finner jag generaltullstyrelsen, som

har sig anförtrodd förvaltningen af statens största uppbördsverk och

öfvervakar tillämpningen af ett stort antal författningar rörande den

allmänna samfärdseln, intaga en ställning, som gör detta ämbetsverk

mera jämförligt med statskontoret än med styrelserna för de statens verk,

hvilkas uppgift är af hufvudsakligen industriellt-teknisk natur, nämligen

telegrafverket och järnvägarna, och jämväl med styrelsen för postverket,

hvars beröring med allmänheten är af helt annan beskaffenhet än tullverkets.

Vid sådant förhållande och då den för statskontoret vid 1907

års riksdag fastställda staten ansetts i viss mån typisk för andra centrala

ämbetsverk än styrelserna för de s. k. kommunikationsverken,

finner jag, utom hvad beträffar förste vaktmästaren och vaktmästarna

hos styrelsen, till hvilka befattningshafvare jag strax återkommer, intet

att erinra vid kommissionens förslag till aflöningsstat för styrelsen, i

den mån sagda förslag ansluter sig till statskontorets stat.

Från de i denna stat upptagna aflöningsbelopp har kommissionen

emellertid gjort de afvikelse!'', för hvilka nyss redogjorts och hvarom

jag nu har att yttra mig.

Vidkommande då först generaltulldirektören delar jag visserligen

kommissionens uppfattning, att denne bör, med hänsyn till den med

synnerligen stort ansvar förbundna ställning, han intager såsom chef

för statens förnämsta uppbördsverk, samt till hans chefskap öfver en

talrik personal, åtnjuta högre aflöning än den, som tillkommer chefer

för eljest med tullstyrelsen likställda verk, men kan dock icke fullt

ansluta mig till kommissionens förslag rörande aflöningens storlek.

Nämnda sjmpunkter hafva, såsom kommissionen ock antyder, sedan

lång tid tillbaka beaktats, i det att ett särskildt aflöningstillskott varit

generaltulldirektören tillerkändt. Detta tillskott utgick vid tiden för 1878

års lönereglering för styrelsen delvis i form af högre kontant aflöning

än som tillkom cheferna för med tullstyrelsen likställda verk och delvis

i form af rätt till boställslägenhet men enligt 1879 års stat allenast i

sistnämnda form. Vid 1878 års lönereglering nedsattes nämligen

generaltulldirektörens kontanta aflöning, som då utgick med 11,000 kronor,

s. 48 Kontrollera mot PDF

Anslaget till

vikariats er sättning

m. m.

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

till normalaflöningsbeloppet 9,000 kronor, under det att rätten till bostadslägenhet

fortfarande bibehölls för honom. Under sådant förhållande

och då jag biträder kommissionens åsikt, att boställslägenheten

bör indragas, anser jag generaltulldirektörens aflöning böra nu bestämmas

till ett belopp, motsvarande den aflöning, som tillerkänts chef

för med styrelsen jämförligt verk, eller 11,000 kronor, ökadt med ersättning

för boställslägenheten. Denna ersättning synes mig dock icke böra

utgå med högre belopp än 3,000 kronor; och hemställer jag fördenskull,

att aflöningen till generaltulldirektören måtte bestämmas till 14,000

kronor, sålunda fördelade, att 10,000 kronor utgöra lön, 3,000 kronor

tjänstgöringspenningar och 1,000 kronor ortstillägg.

Mot kommissionens förslag i fråga om förste vaktmästarens och

öfriga vaktmästares rätt till beklädnad eller beklädnadsersättning finner

jag icke något att erinra. Hvad aflöningen för dessa befattningshafvare

beträffar, får jag, då Eders Kungl. Maj:t, på därom af chefen för

justitiedepartementet vid föredragning denna dag af fångvårdsstyrelsens

stat gjord hemställan, beslutit föreslå Riksdagen att tillerkänna förste

vaktmästaren rätt till förhöjning af lönen med 200 kronor efter 5 års

tjänstgöring och vaktmästare rätt till sådan förhöjning med 150 kronor

efter 5 års och ytterligare 150 kronor efter 10 års tjänstgöring, under

åberopande af hvad bemälda departementschef anfört till stöd för sin

nyssberörda framställning hemställa, att enahanda rätt till löneförhöjning

måtte föreslås för å tullstyrelsens stat upptagna förste vaktmästare och

vaktmästare. Vid sådant förhållande finner jag mig icke böra biträda

hvad kommissionen föreslagit i fråga om förste vaktmästarens tjänstgöringspenningar,

eller att desamma skulle utgå med 50 kronor mera

än för förste vaktmästaren i statskontoret.

Hvad beträffar aflöningen för de två kvinnliga skrifbiträden, hvilka

jag här ofvan föreslagit till uppförande å generaltullstyrelsens stat, torde

denna böra utgå med samma belopp, som föreslagits för det å fångvårdsstyrelsens

stat uppförda kvinnliga skrifbiträdet, alltså med lön 700

kronor, tjänstgöringspenningar 350 kronor och ortstillägg 150 kronor,

eller tillhopa 1,200 kronor, hvartill skulle komma rätt till två löneförhöjningar,

hvardera å 150 kronor, att utgå efter resp. 5 och 10 års

tjänstgöring. Jag har därför i det förslag till stat för generaltullstyrelsen,

hvilket jag kommer att för Eders Kungl. Maj:t framlägga,

upptagit aflöningen till skrifbiträdena med nu nämnda belopp.

Å generaltullstyrelsens stat är uppfördt ett förslagsanslag till vikariatsersättning

samt arfvoden och flitpenningar åt extra biträden äfven
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.

som till renskrifningskostnad. Anslagets belopp är för närvarande bestämdt

till 43,000 kronor, dock att till gratifikationer åt extra ordinarie

tjänstemän och betjänte hos styrelsen må användas högst 3,000 kronor.

Enligt hvad kommissionen upplyser, har emellertid detta anslag under

de senare åren måst högst väsentligt öfverskridas. Utgifterna däraf

uppgingo nämligen:

år 1905 till 49,096 kronor 77 öre

» 1906 » 52,074 » 65 »

» 1907 » 68,384 » 33 x>

» 1908 » 79,853 » 67 »

Hufvudsakliga anledningen till denna afsevärda stegring hade,

anför kommissionen, varit den högst betydliga ökning af den extra personalen

å revisionsbyråns statistiska afdelning, som måst vidtagas på

grund af förhållanden, för hvilka redogjorts vid behandlingen af revisionsbyråns

stat. Såsom därvid omförmälts, måste nu under vissa tider

af året användas en extra personal af icke mindre än fyrtio personer.

I hvilken grad detta inverkat på beloppet af de utgifter, som bestredes

af ifrågavarande anslag, framginge af nedanstående uppgifter om sammanlagda

ersättningsbeloppen för den extra personalen å afdelningen.

Dessa hade nämligen utgjort:

år 1905 ... 15,314 kronor 47 öre

)) 1906 ... 17,281 » 57 »

» 1907 ... 29,687 » 82 »

» 1908 ... 41,664 » —

Under sådana förhållanden har kommissionen ansett ifrågavarande

anslag böra höjas till ett belopp, som motsvarar de utgifter, hvilka böra

utgå af detsamma. Enligt beräkningar, verkställda med ledning af från

styrelsen erhållna uppgifter och intagna å sid. 62 och 63 i betänkandet,

skulle dessa utgifter uppgå till 79,630 kronor; och har kommissionen

föreslagit, att anslaget, med bibehållande af dess egenskap af förslagsanslag,

dock med förenämnda inskränkning beträffande det belopp, som

må användas till gratifikationer, måtte uppföras med ett jämnadt belopp

af 80,000 kronor.

Mot detta förslag, som af styrelsen lämnats utan anmärkning,

finner jag icke något annat att erinra, än att, då i beräkningen ingå

kostnader för renskrifning med 3,100 kronor men dessa kostnader, vid

bifall till hvad jag föreslagit om uppförande å styrelsens stat af två

skrifbiträden, torde kunna nedbringas med ungefärligen det belopp, som

Bih. till Riksd. Prat. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 40 Käft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

för närvarande utgår i fast arfvode till styrelsens två skrifbiträden, eller

2,160 kronor, jag anser mig — med hänsyn jämväl därtill, att nödvändighet

kan inträda att anlita ifrågavarande anslag för beredande af

skälig ersättning åt vikarier, dels för skrifbiträdena och vaktmästarne

under tjänstledighet, som icke medför skyldighet för dem att afstå större

del af aflöningen än tjänstgöringspenningarna, dels för skrifbiträdena

under semester — böra hemställa om anslagets bestämmande till ett

jämnadt belopp af 78,000 kronor.

Kommissionens förslag till aflöningsstat för generaltullstyrelsen

slutar på ............................kronor 257,950: —

Vid bifall till de framställningar, jag i det föregående

gjort angående ändringar i berörda förslag,

skulle afgå dels från den för generaltulldirektören

föreslagna aflöning ett belopp af 1,000 kronor, dels

från förste vaktmästarens aflöning 50 kronor, dels

från anslaget till vikariatsersättning m. m. ett belopp

af 2,000 kronor eller tillhopa ..... kronor 3,050: —

men däremot tillkomma aflöning

till två skrifbiträden med tillhopa » 2,400: —

i följd hvaraf styrelsens aflöningsstat skulle minskas

med .......................................................................... »_650: —

och alltså utgöra............................................................... kronor 257,300:''—

Mitt förslag angående ålderstillägg för skrifbiträdena samt förste

vaktmästaren och vaktmästarna inverkar icke på aflöningsstatens belopp.

Såsom af det nu anförda framgår, har jag endast i några mindre

väsentliga punkter funnit skäl afvika från kommissionens förslag till

stat för generaltullstyrelsen; och är det förslag till summarisk stat för

nämnda ämbetsverk, jag, under hänvisning till den såsom bilaga vid

detta protokoll fogade specificerade staten för ämbetsverket, anhåller

att få framlägga, af följande lydelse:

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 60,

51

1 generaltulldirektör

1 byråchef ............

6 d:o ......

1 andra gradens

tjänsteman, sekreterare.....

1

d:o

d:o —

1

d:o

kamrerare.......

1

d:o

förste revisor ..

1

d:o

förste aktuarie

1

d:o

byråassistent .

1

d:o

d:o

1 första gradens tjänsteman, registrator

d:o

d:o

d:o

d:o

d:o

notarier...............

revisorer och bokhållare

revisorer .............

aktuarier .............

andre byråassistent

1 kvinnligt skrifbiträde.................................

1 d:o ..................................

Till vikariatsersättning samt arfvoden och flitpen

ningar åt extra biträden äfvensom till renskrif
ningskostnad,

förslagsanslag.......................

däraf till gratifikationer åt extra ordinarie tjänste

män och vaktmästare hos styrelsen högst 3,000 kr.

1 förste vaktmästare l)

1 vaktmästare *)

6 d:o*)

Kronor

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-

tillägg

Summa

10,000

3,000

1,000

14,000

5,000

2,500

600

8,100 j

15,000

7,500

1,800

24,300 /

3,600

1,800

400

5,800

3,600

1,800

400

5,800

3,600

1,800

400

5,800

3,600

1,800

400

5,800

3,600

1,800

400

5,800

3,600

1,800

400

5,800

3,600

1,800

400

5,800

2,200

1,500

300

4,000

8,800

6,000

1,200

16,000

8,800

6,000

1,200

16,000

17,600

12,000

2,400

32,000

4,400

3,000

600

8,000

2,200

1,500

300

4,000

700

350

150

1,200 )

700

350

150

1,200

-

-

-

78,000

900

450

150

1,500 j

700

350

150

1,200 |

4,200

2,100

900

7,200 j

Summa kronor

257,300

Efter 5 år

önen höjas

kan

med

Efter 5 år kan

lönen höjas med

500 kr. och efter

10 år med ytterligare

500 kr.

Efter 5 år kan

lönen höjas med

500 kr., efter 10 år

med ytterligare 500

kr. och efter 15 år

med än ytterligare

500 kr.

Efter 5 år kan

önen höjas med

50 kr. och efter

0 år med ytter

Efter 5 år kan

1 lönen höjas med

Efter 5 år kan

I lönen höjas med

jlöO kr. och efter 10

år med ytterligare

1150 kr.

'') Åtnjuta beklädnad eller beklädnadsersättning i enlighet med hvad i sådant afseende

gäller beträffande till samma förmån berättigade befattmngshafvare vid tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning. Om vaktmästare hos styrelsen i sådan egenskap åtnjuter fri

bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom

å lönen afdragas 100 kronor årligen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Jämföres denna stat med de för år 1910 fastställda staterna för

generaltullstyrelsen, nämligen ordinarie staten 123,000 kronor och extra

aflöningsstaten 38,500 kronor, sålunda tillsammans 161,500 kronor,

visar sig en ökning i slutsumman af 95,800 kronor. Till detta belopp

uppgår dock icke i verkligheten den ökade kostnad, löneregleringen

skulle medföra. För att finna denna ökade kostnad böra nämligen från

sistberörda belopp dragas dels de extra lönetillägg, som under de senaste

åren utgått till befattningshafvare i generaltullstyrelsen och för år 1909

utgjort i rundt tal 15,300 kronor men som med löneregleringens genomförande

bortfalla, dels ock skillnaden mellan det belopp af 43,000

kronor, hvarmed förslagsanslaget till vikariatsersättning m. m. för

närvarande är upptaget, och det belopp af 78,000 kronor, hvartill

ifrågavarande anslag för att motsvara de däraf faktiskt utgående utgifterna

måst upptagas i den nya staten, eller 35,000 kronor, sålunda

tillhopa 50,300 kronor. Den verkliga ökningen i själfva aflöningarna

för generaltullstyrelsens personal uppgår sålunda allenast till omkring

45,500 kronor.

Slutligen har kommissionen, i anslutning till hvad som blifvit

bestämdt beträffande statskontoret, föreslagit, att omedelbart efter aflöningsstaten

för generaltullstyrelsen måtte intagas en bestämmelse af

följande lydelse:

»Denna aflöningsstat träder i kraft den 1 januari 1911, under

förutsättning att Kungl. Maj:t dessförinnan meddelat föreskrift därom,

att samtliga ordinarie befattningshafvare skola, i den mån ej undantag

kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,

vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar hvarje

söckendag.»

Beträffande frågan, af hvilken myndighet och i hvilken ordning

pröfningen af omförmälda undantagsfall skall verkställas, anser kommissionen

föreskrift böra meddelas af Kungl. Maj:t i ämbetsverkets instruktion.

Mot hvad kommissionen sålunda föreslagit har jag icke något att

erinra.

Hvad angår villkoren för åtnjutande af de i staten upptagna

aflöningsförmåner, har kommissionen i allt hufvudsakligt föreslagit enahanda

bestämmelser som de, hvilka jämlikt nådig kungörelse den 18

oktober 1907 äro gällande beträffande statskontoret. Den enda ändring

i sak, som af kommissionen vidtagits, är en utsträckning af den innehafvare

af lägre befattning åliggande skyldigheten att efter förordnande

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

bestrida högre tjänst, i det att kommissionen ansett sådan skyldighet

böra förefinnas, äfven då förordnandet erfordras i följd af ämbetsresor.

För öfriga af kommissionen vidtagna ändringar har någon särskild motivering

icke ansetts erforderlig.

Beträffande förutsättningen för statens ikraftträdande samt ofvanberörda

villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande

har generaltullstyrelsen i sitt förenämnda utlåtande af den 5 november

1909 — med förklarande att i öfrigt icke vore något att från styrelsens

sida erinra mot kommissionens förslag i dessa hänseenden —

anfört följande, hvilket jag funnit lämpligen böra återgifvas med styrelsens

egna ord.

»I § 4 af kommissionens förslag till aflöningsreglemente för tjänstemän

vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning

äro — i sammanhang med stadgandet, att tjänstinnehafvare blifver

berättigad att komma i åtnjutande af första löneförhöjningen efter tre

år, sedan han tillträdt innehafvande tjänst eller tjänst i samma eller

högre ålderstilläggsgrupp eller därmed likställd befattning inom centralverket

— meddelade vissa bestämmelser, om hvilken ålderstilläggsgrupp

befattningshafvare å styrelsens stat, som förflyttas till lokalförvaltningens

eller kust- eller gränsbevakningens stat, skall anses hafva tillhört under

den tid, han innehaft befattning å styrelsens stat. Motsvarande bestämmelser

äro för närvarande gällande på grund af nådiga brefvet den 1

november 1878; och hafva dessa ansetts vara tillämpliga äfven i motsatt

fall, eller då tjänsteman vid lokalförvaltningen eller kust- eller

gränsbevakningen utnämnts till tjänst inom styrelsen. Huruvida detta

fortfarande skall kunna ske, sedan bestämmelserna enligt kommissionens

förslag influtit i ett allenast för lokalförvaltningens samt kust- och gränsbevakningens

tjänstemän gällande aflöningsreglemente, synes styrelsen

tvifvelaktigt. På grund af de skiljaktigheter, som i afseende å rätten

till löneförhöjning skulle blifva rådande mellan befattningshafvare å

styrelsens stat och befattningshafvare å tullverkets stat i öfrigt, samt

särskildt med hänsyn därtill, att tjänstemännen inom styrelsen icke,

såsom fallet är med öfriga tjänstemän inom tullverket, äro sammanförda

i ålderstilläggsgrupper utan uppdelade i skilda lönegrader utan rätt för

tjänsteman i en högre lönegrad att för vinnande af löneförhöjning i denna

tillgodoräkna sig någon del af tiden för tjänstgöringen i lägre grad,

kunna tydligen bestämmelser, afsedda för tjänstemän vid lokalförvaltningen

samt kust- och gränsbevakningen, icke rätt väl tillämpas på

befattningshafvare å styrelsens stat. Styrelsen anser sig därför böra i

underdånighet hemställa, att bland villkoren för åtnjutande af aflönings
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

förmånerna å styrelsens stat måtte införas ett tillägg, innefattande bestämmelse,

i hvad mån tjänsteman, som från tjänst å lokalförvaltningens

eller kust- eller gränsbevakningens stat utnämnes till tjänst å styrelsens

stat, må i och för åtnjutande af löneförhöjning vid denna senare tjänst

räkna sig till godo den tid, han innehaft tjänst vid lokalförvaltningen

eller kust- eller gränsbevakningen. Härvid har styrelsen ansett den

grundsats böra tillämpas, att sådan befattningshafvare icke bör i förevarande

hänseende komma i en mera gynnsam ställning än den, som

tillkommer tjänsteman, hvilken uteslutande tjänstgjort inom styrelsen.

Då, såsom nyss antydts, denne senare icke vid befordran från tjänst i

lägre till tjänst i högre lönegrad skulle äga att i och för löneförhöjning

vid den senare tjänsten räkna sig till godo tid, hvarunder han tilläfventyrs

innehaft tjänst i den lägre lönegraden, sedan han där erhållit

samtliga löneförhöjningar, bör alltså enligt styrelsens åsikt icke heller

tjänsteman, som utnämnes till tjänst i styrelsen från annan tjänst inom

tullverket, få för löneförhöjning vid tjänsten i styrelsen tillgodoräkna

sig någon öfvertid från tjänst vid lokalförvaltningen eller kust- eller

gränsbevakningen. Tillägget bör sålunda endast innehålla föreskrift, att

den tid, hvarunder tjänstemannen innehaft tjänst i viss ålderstilläggsgrupp

bland lokalförvaltningens eller kust- eller gränsbevakningens

tjänstemän, skall anses såsom om han därunder innehaft tjänst af viss

lönegrad å styrelsens stat; och föreslår i sådant afseende styrelsen, i

öfverensstämmelse med hvad hittills tillämpats, att innehafvande af tjänst

i tredje, respektive andra ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän af

högre grad skall anses lika med innehafvande af tjänst i andra, respektive

första lönegraden hos styrelsen samt att innehafvande af tjänst i

tredje eller andra ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän af lägre grad

skall anses motsvara innehafvande af vaktmästaretjänst hos styrelsen.

Någon rätt att i och för löneförhöjning vid byråchefsämbete hos styrelsen

få inberäkna tid, hvarunder tjänsteman innehaft tjänst af tredje

ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän af högre grad — den enda som

för sådant ändamål skulle kunna ifrågakomma — anser styrelsen däremot

icke böra förefinnas.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer styrelsen i underdånighet,

att bland de af kommissionen föreslagna, å sid. 65—69 i betänkandet

intagna villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i staten

för generaltullstyrelsen upptagna aflöningsförmåner, måtte, lämpligen

närmast efter det stycke, som handlar om villkoren för åtnjutande af

löneförhöjning, införas ett tillägg af följande lydelse:

’att, då tjänsteman utnämnes från tjänst å lokaltullförvaltningens

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

eller kust- eller gränsbevakningens stat till tjänst i andra eller första

lönegraden eller till vaktmästaretjänst bos stjTelsen, den tid, hvarunder

han innehaft tjänst å nämnda stat, skall i och för åtnjutande af löneförhöjning

vid tjänsten hos styrelsen räknas honom till godo på följande

sätt:

tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande tredje ålderstilläggsgruppen

bland tjänstemän af högre grad, såsom om han därunder innehaft

tjänst i andra lönegraden å styrelsens stat;

tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande andra ålderstilläggsgruppen

bland tjänstemän af högre grad, såsom om han därunder innehaft

tjänst i första lönegraden å styrelsens stat; samt

tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande tredje eller andra

ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän af lägre grad, såsom om han

därunder innehaft vaktmästaretjänst hos styrelsen.’

Af hvad styrelsen sålunda föreslagit torde framgå, att styrelsen

icke kunnat fästa afseende vid en åt Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

till styrelsen ingifven skrift, i hvilken framhållits, att tjänsteman,

som från tjänst vid lokalförvaltningen eller kust- eller gränsbevakningen

utnämnes till tjänst inom styrelsen, borde i och för löneförhöjning

vid sistnämnda tjänst få räkna sig till godo tid, hvarunder han,

efter att hafva intjänat stadgad tid för att kunna komma i åtnjutande

af samtliga löneförhöjningar, innehaft tjänst vid lokalförvaltningen eller

kust- eller gränsbevakningen, tillhörande en lägre ålderstilläggsgrupp

än den, hvartill tjänsten i styrelsen hänföres.»

Då det på af styrelsen angifna grunder torde vara lämpligt, att

bland ifrågavarande villkor och bestämmelser intages en föreskrift, afsedd

att reglera rätten till löneförhöjning för tjänsteman, som förflyttas

från lokalförvaltningen eller kust- eller gränsbevakningen till styrelsen,

samt icke något synes mig vara att erinra vid styrelsens i sådant hänseende

framställda förslag, hvilket icke innebär någon ändring af nu

rådande förhållanden, biträder jag sagda förslag.

Enär rätt till semester under en månad årligen synes mig böra

tillkomma de kvinnliga skrifbiträden, om hvilkas uppförande å styrelsens

stat jag hemställt, har jag ansett bestämmelse härom böra inflyta bland

villkoren för åtnjutande af aflöningsförmåner å styrelsens stat. Vidare

torde, i likhet med hvad som föreslagits beträffande å fångvårdsstyrelsens

stat uppfördt kvinnligt skrifbiträde, bestämmelse böra meddelas, att hos

generaltullstyrelsen vid den nya statens ikraftträdande anställdt sådant

biträde, som upptages å den nya staten, därvid må få i fråga om löne
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

förhöjning räkna sig tillgodo den tid, hon dessförinnan varit stadigt

anställd i verket.

I öfrigt har jag icke funnit något att i sak erinra vid kommissionens

förslag till ifrågavarande villkor och bestämmelser. Ett par

mindre redaktionsförändringar har jag dock ansett böra vidtagas.

Jag hemställer alltså, att för åtnjutande af de föreslagna aflöningsförmånerna

måtte stadgas följande villkor och bestämmelser:

att innehafvare af ordinarie befattning i generaltullstyrelsen skall

vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning

i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation

af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest

ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma

ej längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa

ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat

ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och

den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta

de med befattningen förenade göromål eller, efter Ivungl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i generaltullstyrelsen icke må förenas

annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse, för

verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit

såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,

såframt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår

innehafvare af annan befattning, generaltullstyrelsen, uppå därom, gjord

framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses verka Underligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,

finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare

bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den

särskilda befattning inom graden, där generaltullstyrelsen, till befordrande

af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester men för

den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,

som uppehållit befattningen;

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos

Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag

eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten

utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller

ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder

han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra

användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,

såvida ej finnes skäligt låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras i följd af ämbetsresor

eller för beredande af semester, innehafvare af lägre befattning skall

vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i generaltullstyrelsen,

densamma, mot åtnjutande, i förstnämnda fall af de för befattningen

anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest af däremot

svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock

ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor

att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som

erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till

last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan

äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje

förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes

på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda

löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den

stadgade tjänståldern blifvit uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet

af rätten till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som före den

nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen

eller annan samma lönegrad tillhörande befattning i generalBih.

till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

tullstyrelsen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller på

grund af förordnande i följd af frågan om lönereglering för generaltullstyrelsen;
att,

då tjänsteman utnämnes från tjänst å lokaltullförvaltningens

eller kust- eller gränsbevakningens stat till tjänst i andra eller första

lönegraden eller till vaktmästaretjänst hos generaltullstyrelsen, den tid,

hvarunder han innehaft tjänst å nämnda stat, skall i och för åtnjutande

af löneförhöjning vid tjänsten hos styrelsen räknas honom till godo på

följande sätt:

tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande tredje ålderstilläggsgruppen

bland tjänstemän af högre grad, såsom om han därunder innehaft

tjänst i andra lönegraden å styrelsens stat;

tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande andra ålderstilläggsgruppen

bland tjänstemän af högre grad, såsom om han därunder innehaft

tjänst i första lönegraden å styrelsens stat; samt

tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande tredje eller andra

ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän af lägre grad, såsom om han

därunder innehaft vaktmästaretjänst hos styrelsen;

att skrif bi träde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställdt

hos generaltullstyrelsen och antages till skrifbiträde å denna stat,

äger att för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till godo den tid,

biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos styrelsen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som berättigar

honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaltulldirektören,

byråcheferna och tjänstemännen af andra lönegraden enhvar under en

och en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden äfvensom

skrifbiträdena enhvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å

uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af generaltulldirektören bestämmes,

begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed.

I fråga om befattningshafvares skyldighet att underkasta sig den

nya aflöningsstaten och för densamma gällande villkor och bestämmelser

hemställer jag, med biträdande af kommissionens i sådant afseende

framställda och af styrelsen utan anmärkning lämnade förslag, att föreskrift

måtte meddelas, dels därom att enhvar, som med eller efter 1911

års ingång tillträder befattning i generaltullstyrelsen, skall vara pliktig

att underkasta sig ofvan intagna villkor och bestämmelser för den nya

aflöningsstatens åtnjutande, dels ock därom att de förutvarande innehafvare

af befattningar i styrelsen, hvilka icke före den 1 november

1910 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt

nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill

förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner

äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i

lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rätt

till pension, som dittills tillkommit dem.

B. Lokaltullförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen.

Under erinran, hurusom lokaltullförvaltningens samt kust- och

gränsbevakningens organisation och stater af 1900 års tullstatskommitté

underkastats en omfattande granskning, hvars resultat blef den vid 1904

års riksdag antagna staten för dessa tullverkets afdelningar, har kommissionen

såsom inledning till hvar och en af de afdelningar i betänkandet,

hvilka afhandla lokaltullförvaltningens samt kust- och gränsbevakningens

organisation och personal, lämnat en utförlig redogörelse

för nuvarande förhållanden i dessa hänseenden äfvensom för de aflöningsbelopp,

som enligt gällande stat tillkomma befattningshafvare vid tullverkets

lokalförvaltning eller kust- eller gränsbevakning. Till dessa

redogörelser, hvilka återfinnas å sidorna 70—80, 140—143 samt 165 och

166 i kommissionens betänkande, anhåller jag få hänvisa. För nu bestående

förhållanden kommer jag sålunda att redogöra endast i den

mån, sådant må föranledas af ifrågasatta ändringar däri eller af andra

omständigheter.

Vissa af kommissionen framställda förslag äro af uteslutande formell

natur och inverka icke i och för sig på regleringen af staten.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

Enligt dessa förelag skulle samtliga befattningshafvare vid tullverkets

lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning benämnas tjänstemän

och sålunda benämningen betjänte bortfalla. Då det emellertid i vissa

afseenden — såsom t. ex. i fråga om rätten till fri beklädnad och läkarvård

— synts lämpligt att fortfarande äga kollektiva benämningar för olika grupper

af befattningshafvare, hafva införts benämningarna tjänstemän af högre

grad, hvarmed afses de nuvarande tjänstemännen, samt tjänstemän af

lägre grad, motsvarande de nuvarande betjänte. Vidare skulle en ändring

i de nuvarande kontrollörernas i tredje lönegraden eller förste

kontrollörernas ställning inträda. Sådan befattningshafvare utnämnes nu

till kontrollör i tullverket med tjänstgöringsskyldighet tills vidare såsom

förste kontrollör vid viss förvaltning; och äro de sålunda i staten uppförda

såsom kontrollörer. Kommissionen har emellertid i staten upptagit

dem såsom förste kontrollörer, hvaraf borde följa, att de skulle utnämnas

till förste kontrollörer i tullverket med tjänstgöringsskyldighet

tills vidare vid viss förvaltning. Och slutligen skulle under den nya

benämningen k ustöfv er uppsyningsman inbegripas ej mindre de nuvarande

jaktuppsyningsmännen i den män dessa skulle kvarstå i den föreslagna

staten, än äfven kustbevakningsförmannen å Öland. Mot dessa förslag

finner jag icke något att erinra.

1. Lokaltullförvaltningen.

a. Organisation.

Då jag nu går att yttra mig öfver de af kommissionen framställda

förslag rörande ändringar i lokaltullförvaltningens organisation,

torde jag till en början böra anmärka, hvad äfven generaltullstyrelsen

i sitt ofvanberörda yttrande af den 5 november 1909 framhåller, att

vissa af dessa förslag finna ett omedelbart uttryck i kommissionens

förslag till aflöningsstat för lokaltullförvaltningen, under det att däremot

andra äro i viss mån beroende af de förra och sålunda af beskaffenhet

att icke kunna eller böra komma under ompröfning förrän de nya

staterna eventuellt vunnit stadfästelse. Förstnämnda förslag komma

sålunda, i den mån de varda af Eders Kungl. Maj:t godkända, att i

sammanhang med statförslaget underställas Riksdagen, hvaremot de

öfriga lära böra blifva föremål för beslut först sedermera, såsom en följd

af de nya staterna, i den mån förslagen af förstnämnda beskaffenhet

däri genomförts. — Jag öfvergår nu till de särskilda förslagen.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

Gränstullkamrarna i Mon, Charlottenberg, Storlien och Riksgränsen,

hvilka alla förestås af kontrollörer, lyda, de två förstnämnda under tullkammaren

i Karlstad, tullkammaren i Storlien under tullkammaren i

Östersund och tullkammaren i Riksgränsen under tullkammaren i Luleå.

Den vid förstnämnda fyra tullkamrar inflytande uppbörd redovisas till

vederbörande hufvudtullkammare och af denna till generaltullstyrelsen,

hvarjemte gränstullkamrarnas skriftväxling med styrelsen förmedlas

genom hufvudtullkammaren. Denna underlydande ställning har ägt bestånd,

alltsedan sagda gränstullkamrar öppnats, och ansetts vara af betydelse

ur kontrollsynpunkt.

_ Kommissionen föreslår, att tullkamrarna i Mon, Charlottenberg,

Storlien och Riksgränsen måtte blifva själfständiga, direkt under generaltullstyrelsen

lydande tullkamrar med tullförvaltare såsom chef. Till

stöd härför har kommissionen anfört följande.

På sätt den vid betänkandet fogade s. k. poängtabellen — utgörande

en jämförande sammanfattning af tullkamrarnas olika göromål

och närmare beskrifven å sidorna 6—8 i betänkandet — utvisade, intoge

tullkamrarna i nämnda fyra gränsorter med afseende å göromålens

sammanlagda myckenhet eu ställning, som gjorde dem fullt jämförliga

med ett flertal själfständiga tullkamrar med tullförvaltare såsom chef.

De vid gränstullkamrarna förekommande göromålen vore vidare af en

säregen och ofta mycket grannlaga natur samt ställde synnerligen stora

kraf på personalens omdömesförmåga och duglighet i tjänsten. Särskilt

den betydande trafiken af resande samt den omständighet, att i

flertalet fall tullbehandling af gods ägde rum utan att ägaren därvid

vore närvarande, utöfvade härvid inflytande. Redan dessa förhållanden

syntes kommissionen tala för att gränstullkamrarna borde likställas med

öfriga tullkamrar och förestås af tullförvaltare. Men härtill komme,

att gränstullkamrarnas underlydande ställning i visst afseende medförde

verklig olägenhet. Då nämligen på grund af denna ställning gränstullkamrarnas

såväl tjänsteskrifvelser som redogörelsehandlingar skulle

förmedlas genom vederbörande hufvudtullkammare, uppstode härigenom

både mera skriftväxling än eljest vore behöflig och förlust af en med

hänsyn till den ofta brådskande arten af förekommande ärenden dyrbar

tid. Det kunde ock befaras, att, därest icke åt föreståndarne för ifrågavarande

tullplatser bereddes en ställning, som mera än den nuvarande

motsvarade dem åliggande ansvar och särdeles ansträngande tjänstgöring,

svårighet skulle möta att till dessa befattningar erhålla personer

med erforderlig kompetens, helst som klimat- och öfriga naturförhål
-

Omorganuation

af tullkamrarna

i Mott,

Charlottenberg,

Storlien och

Riksgränsen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

landeri i de trakter, där gränstullkamrarna förlagts, ingalunda vore ägnade

att göra ifrågavarande befattningar eftersträfvansvärda.

Att anordningen med gränstullkamrarnas underlydande ställning

skulle hafva någon särskild betydelse med hänsyn till kontrollen kunde

kommissionen för sin del icke finna. Det förelåge enligt kommissionens

åsikt icke någon anledning till antagande, att för gränstullkamrarna

något annat och ytterligare slag af kontroll än den, som utöfvades

gent emot öfriga tullkamrar eller mot en med gränstullkamrarna nära

jämförlig tullförvaltning, gränsinspektionen i Funäsdalen, skulle vara behöflig;

och i själfva verket vore ock den kontroll, som af vederbörande

hufvudtullkammare faktiskt kunde utöfvas gent emot densamma underlydande

gränstullkammare, af mycket underordnad betydelse. Föreståndarne

för hufvudtullkamrarna, upptagna som de vore af egna förvaltningars

skötande, kunde icke medhinna att i någon mera^ afsevärd

mån ägna sig åt granskning af gränstullkamrarnas skötsel. Kontrollen

inskränkte sig ock till en eller annan kortare inspektionsresa under

året, hvarvid naturligen någon mera ingående pröfning af det sätt,

hvarpå gränstullkamrarnas föreståndare i allmänhet ombesörjde sådana

viktiga göromål som till exempel tullbehandling af gods och behandling

af resande och deras effekter, icke gärna kunde ifrågakomma.

Någon noggrannare granskning af de från gränstullkamrarna ingående

redogörelsehandlingar kunde icke heller medhinnas pa den korta tiden

mellan dessa handlingars ankomst till vederbörande hufvudtullkammare

och deras afsändande till generaltullstyrelsen, utan måste granskningen

af dessa handlingar försiggå inom styrelsen på samma sätt som granskningen

af alla andra tullkamrars redovisning. Upptagandet af gränstullkamrarnas

redogörelse i hufvudtullkamrarnas medförde därför allenast

ett ökadt arbete men innebure icke någon egentlig kontroll å den

förra.

Under förutsättning af bifall till kommissionens nu omnämnda

förslag har kommissionen tillika, dock utan att göra någon direkt framställning

därom, ifrågasatt, dels huruvida icke de i Dalsland och Värmland

belägna gränsstationerna, hvilka nu lyda under tullkammaren i

Karlstad, borde fördelas att lyda under tullkamrarna i Mon och Charlottenberg

samt gränsstationerna i Jämtland, nu lydande under tullkammaren

i Östersund, i stället borde förläggas under tullkammaren i Storlien,

dels ock huruvida icke befälet öfver gränsbevakningen i Jämtland,

som nu utöfvas af tullförvaltaren i Östersund, borde öfverflyttas p

tullförvaltaren i Storlien.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Mot förslaget om förändring i gränstullkamrarnas ställning, hvilket

af styrelsen funnits lämpligt och väl grundadt, har jag icke något

att erinra. Gifvet är, att dessa tullkamrars underlydande ställning i

många fall skall visa sig hinderlig för det snabba afgörande af förekommande

ärenden, som, alltid önskligt, måste vara af desto större betydelse

med hänsyn till arten af den trafik, hvilken hufvudsakligen förekommer

vid gränstullkamrarna. Dessas underlydande ställning var måhända

fullt berättigad vid den tid, då de tillkommo och man icke kunde

bedöma, hvilken betydelse dessa tullplatser skulle få; men då det nu

visat sig, att uppbörd och göromål vid gränstullkamrarna äro af större

omfattning än vid flera andra tullkamrar, som äro själfständiga och

förestås af tullförvaltare, och då kommissionens uppfattning, att gränstullkamrarnas

underlydande ställning är med afseende å kontrollen betydelselös,

synes mig riktig, finner jag all anledning tillstyrka ifrågavarande

förslag, hvilket tydligen tillhör dem, som skola upptagas i statförslaget.

Med frågan om gränsstationernas i Dalsland, Värmland

och Jämtland ställning äfvensom om befälet öfver gränsbevakningen i

Jämtland bör däremot anstå, till dess beslut fattats i frågan om gränstullkamrarnas

ställning.

Kommissionen föreslår vidare, att de å Gottland i Visby tullkammardistrikt

belägna tullinspektionerna i Klinte och Slite — hvilka tullplatser,

såsom namnet antyder, förestås af tullinspektörer — måtte förändras

till tullstationer med uppsyningsmän såsom föreståndare äfvensom

att eu å hvardera inspektionens stat nu uppförd vaktmästaretjänst

måtte indragas.

Beträffande detta förslag erinrar kommissionen till en början,

hurusom 1900 års tullstatskommitté verkställt undersökning, huruvida

icke någon af nämnda tullinspektioner skulle kunna utbytas mot tullstation,

men att kommittén, sedan tullkammaren i Visby af åtskilliga

skäl, bland annat på grund af förväntad ökad trafik, förordat bibehållandet

vid ifrågavarande tullplatser af den befintliga organisationen, funnit

sig icke böra föreslå någon ändring i samma organisation.

Nu hade, anför kommissionen vidare, dessa förväntningar om ökad

trafik icke förverkligats, hvilket framginge af två i betänkandet intagna

tabeller med uppgifter om rörelsen vid inspektionerna; och hade tullkammaren

i Visby, under hänvisning till trafikens nedgång och särskilt

den på grund af nya skogslagen för Gottland uppkomna minskningen

i trävaruexporten, som hufvudsakligen försiggått öfver Klinte

Departements
chefen.

Tullinspektionernas

i

Klinte och

Slite förändring

till

tullstationer.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 60.

och Slite, hemställt om inspektionernas förvandling till tullstationer och

indragning af vaktmästaretjänsterna vid inspektionerna.

Mot tullkammarens hemställan hvad anginge förändring af tullinspektionen

i Slite hade protest afgifvits af hamndirektionen därstädes

äfvensom af Othems sockens kommunalnämnd, hvarjemte inspektionen

själf hemställt, att personalen vid densamma måtte bibehållas oförändrad.

Till stöd härför hade hufvudsakligen anförts, att minskningen af

trafiken sannolikt vore af öfvergående art och berodde hufvudsakligen

på nedgång af kalkexporten, hvilken emellertid kunde förväntas snart

ånyo stiga; att skogarna å Gottland borde för framtiden, sedan de nu

kommit under rationell vård, lämna ökad afkastning och sålunda gifva

upphof till ökad utförsel; att hamnen i Slite vore den yppersta på Gottland

och mycket besökt af fartyg, som för storm, inhämtande af order

eller skada genom haveri nödgades söka hamn; samt att under tider,

då kolera förekomme i ryska östersjöprovinser, observationsplats ofta

vore inrättad i Slite, hvilket nödvändiggjorde en trägen patrullering

vid hamnen. Till bemötande häraf hade tullkammaren anfört, bland

annat, att säkerligen flera årtionden komme att förflyta, innan ökning

af trävaruexporten vore att förvänta; att bevakningen af fartyg, som

för angifna orsaker inkomme till Slite, blefve minst lika effektiv, om

den anförtroddes åt en uppsyningsman, som den vore för närvarande,

då den omhänderhades af vaktmästaren; samt att behofvet af bevakningsbiträde

åt uppsyningsmannen vid lossning af gods från havereradt

fartyg eller då Slite utgjorde observationsplats — i alla händelser

undantagsfall — mycket val kunde tillgodoses genom inkallande af en

extra ordinarie vaktmästare i tjänstgöring.

Kommissionen har förmält sig hafva, vid öfvervägande af hvad

sålunda å ömse sidor anförts, funnit göda skäl föreligga för den af

tullkammaren i Visby ifrågasatta förändringen och fördenskull framlagt

ifrågavarande förslag.

De af kommissionen åberopade tabellerna har jag ansett böra här

nedan intagas; och äro de af följande lydelse:

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

65

Klinte.

1

År

Uppbörd

Antal fartyg

tullmedel

fyr- och.

båkmedel

inklare-

rade

utklare-

rade

Er.

öre.

Kr.

öre.

St.

St.

1900

147

24

468

22

26

36

1901

160

35

410

03

30

30

1902

122

19

369

71

22

31

1903

123

37

448

06

22

30

1904

193

92

644

87

29

36

1905

208

18

683

16

27

37

1906

145

24

872

29

27

32

1907

174

15

473

63

14

27

1908

152

44

402

01

17

19

sate.

Uppbörd

Antal fartyg

År

.

tullmedel

fyr- och

båkmedel

inklär e-

rade

utklare-

rade

!

Kr.

öre.

Kr.

öre.

St.

St.

1900

263

55

1,123

27

43

45

1901

557

69

1,790

21

38

38

1902

358

56

1,186

97

48

47

1903

604

25

2,542

31

49

41

'' 1904

212

28

1,180

62

30

28

1905

256

52

1,598

48

39

28

1906

287

38

1,246

90

58

38

1907

321

33

1,450

08

48

38

1908

290

03

891

52

34

28

Såsom af dessa tabeller framgår, är rörelsen Vid ifrågavarande Dcjmr/ementstvå

tullinspektioner icke af någon mera betydande omfattning och visar che1ensnarast

benägenhet att nedgå. Då det på grund häraf synes mig icke

erforderligt, att dessa tullplatser fortfarande utgöra tullinspektioner, och

Bill. till liiksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Häft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

Indragning

af tullstationen

i

Laude.

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

tullkammarens uppfattning, att något mera afsevärdt uppsving af exporten

från dessa platser icke inom de närmaste åren är att förvänta, torde

få anses riktig, finner jag mig böra biträda kommissionens ifrågavarande

förslag, mot hvilket icke heller generaltullstyrelsen haft något att

erinra.

I fråga om den i Härnösands tullkammardistrikt belägna tullstationen

i Lunde föreslår kommissionen, att sagda tullstation måtte indragas

och att i följd häraf å stationens stat uppförda en öfveruppsyningsmanstjänst

och tre vaktmästaretjänster måtte alföras från staten.

Beträffande detta förslag anför kommissionen till en början, att

densamma af handlingar, som af generaltullstyrelsen öfverlämnats till

kommissionen, inhämtat hufvudsakligen, att skeppsklareraren O. Malmström

i Härnösand hos generaltullstyrelsen gjort framställning om vidtagande

af åtgärd för stationens indragning; att tullkammaren i Hernösand,

hvars yttrande infordrats af styrelsen, tillstyrkt framställningen;

att jämväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands län hemställt,

att indragning af stationen måtte ske; att stadsfullmäktige i Härnösand

beslutit att, under förutsättning af stationens indragning, medgifva

befrielse från erläggande af hamnpenningar för fartyg, som utan att lossa

eller lasta anlöpte Härnösands hamn endast för klarering, men att för sådana

fartyg skulle utgöras en så kallad ankringsafgift af ett öre för ton,

dock ej under två kronor för något fartyg; att magistraten i Härnösand

i afgifvet yttrande åberopat, hvad stadsfullmäktige anfört; att protester

mot förslaget afgifvits af E. Indebetou för Sveriges redareförening, C.

G. Ringblom i Härnösand samt E. Johnsson för svensk skeppsrederiförening

för segelfartyg; samt att indragningen tillstyrkts af skeppsklareraren

A. E. Andersson i Härnösand och Härnösands befälhafvax-eoch

styrmansförening »Neptunus».

För de skäl, som åberopats för och emot den sålunda ifrågasatta

åtgärden lämnar kommissionen följande redogörelse.

Af Malmström hade anförts i hufvudsak följande. Tullstationen i

Lunde vore belägen cirka 4 sjömil upp i Ångermanälfven, under det

att Härnösand läge vid älfvens mynning och det södra inloppet till

densamma, hvilket nästan uteslutande begagnades. I följd häraf måste

fartyg, som skulle lossa eller lasta vid en eller flera af de talrika lastageplatserna

i Ångermanälfvens södra lopp, på grund af bestämmelserna

om klareringsorten ofta klarera i Lunde, oaktadt de vid ingåendet så

godt som passerade Härnösands hamnområde. Stundom måste för

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

samma resa klarering ske både i Härnösand och Lunde. Allt detta

vållade mycket onödigt besvär och tidspillan, som kunde undvikas,

därest tullstationen i Lunde indroges. Härigenom skulle ock alla tulltjänstemannen

i distriktet blifva samlade på en plats, hvilket skulle

lända till båtnad såväl för trafiken som för tullverket, för trafiken

därigenom, att sådana dröjsmål med klarering, som för närvarande ofta

icke kunde undvikas särskildt i Lunde, då öfveruppsyningsmannen vore

upptagen med invisitationer, icke vidare behöfde förekomma, och för

tullverket därigenom, att tulltjänstemannens tid och arbete skulle bättre

kunna utnyttjas.

Tullkammaren i Härnösand hade visserligen medgifva, att tullstationen

i Lunde varit mycket anlitad och haft en omfattande verksamhet,

men dock såsom sin åsikt uttalat, att med de snabba kommunikationer,

som numera stode den trafikerande allmänheten till buds,

någon olägenhet knappast skulle uppstå, om alla klareringar skedde

vid tullkammaren. Tullstationen hade tillkommit på en tid, då det

ojämförligt öfvervägande antalet fartyg, som lastade trävaror i Ångermanälfven,

utgjordes af segelfartyg; och på den tiden hade stationen

säkerligen en uppgift att fylla. Men sedan ångfartygen intagit en

dominerande plats i sjöfarten, vore förhållandet numera ett annat. Då

Härnösand läge midt emot inloppet till älfven och alla fartyg med

destination till eller från Lunde måste så godt som passera Härnösands

hamn, syntes det tullkammaren, som om det skulle vara fördelaktigt för

alla parter, att klareringarna verkställdes vid tullkammaren, synnerligast

om staden Härnösand — såsom efter afgifvandet af tullkammarens

yttrande skett — afstode från att utkräfva hamnpenningar af fartyg,

som anlöpte hamnen endast för klarering. Bevakningsförhållandena

skulle enligt tullkammai''ens åsikt blifva lämpligare afpassade efter trafiken,

om tullstationen i Lunde indroges och hela bevakningstillsynen

utöfvades från Härnösand. Det ojämförligt största antalet invisitationer

af till Ångermanälfven destinerade fartyg skedde nu vid tullstationen,

ehuru dennas läge måste göra den mindre lämplig såsom inklareringsstation.

Gifvetvis skulle bättre kontroll kunna vinnas, om samtliga

inkommande fartyg invisiterades i Härnösand och där erhölle nödig

tullförsegling eller bevakningspostering, hvarigenom fartygen omedelbart

komme under tullbevakningens tillsyn i stället för att, som nu vore

förhållandet, lämnas att på egen hand, mången gång till och med utan

lots, segla flera mil in i landet i en mycket trafikerad farled. Ett

missförhållande, som nu stundom förekomme, nämligen att, ehuru

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

obegagnad ordinarie personal funnes på den ena af ifrågavarande två

tullplatser, likväl å den andra inkallning af extra arbetskraft måste

äga rum, skulle genom tullstationens indragning och hela bevakningspersonalens

sammanförande i Härnösand försvinna. Såsom slutomdöme

ville tullkammaren uttala, att de skäl och förutsättningar, som på sin

tid varit bestämmande för inrättandet af tullstationen i Lunde, numera

icke alls eller åtminstone i betydligt mindre grad förefunnes samt att

såväl staten som den trafikerande allmänheten torde draga fördel af

att tullstationen indroges och förenades med tullkammaren.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Yästernorrlands län,

som jämväl uttalat sig för stationens indragning, hade till stöd därför

anfört hufvudsakligen följande. Under en lång följd af år hade oordningar,

stundom af allvarsam art, förekommit bland den stora mängd

arbetare, som under seglationstiden hvarje år uppehölle sig i och invid

Lunde. Dessa arbetares antal uppginge vissa tider ända till 500, i

medeltal till 300; och af dem vore endast omkring 100 bofasta i

Lunde och omnejd. Många af de öfriga kunde knappast sägas hafva

stadigt hemvist, och en del vore personer, som straffats för brott eller

gjort sig skyldiga till lösdrifveri. Förstärkt polisuppsikt hade anordnats

men visat sig endast för tillfället kunna åvägabringa ett bättre tillstånd.

Särskildt under somrarna 1907 och 1908 hade oordningar förekommit.

Uppenbart vore, att det icke vore möjligt att på ett tillfredsställande

sätt ordna med bostad och föda åt så många personer på en plats icke

större än Lunde och dess närmaste omgifning. En stor del af arbetarna

komme därför att vistas där under så ogynnsamma förhållanden, hvad

bostad och kost anginge, att de knappast kunde sägas hafva en anständig

tillvaro; och en gifven följd häraf vore, att arbetare, som önskade

en bättre tillvaro, icke trifdes där, utan att de mindre ordentliga och

mindre anständiga till stort antal komme dit. Sammanlefnaden på

platsen kunde då helt naturligt icke blifva som sig borde med hänsyn

till ordning och sedlighet; och dessa betänkliga brister kunde icke

afhjälpas endast genom anställande af polis. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

hade därför varit betänkt på att själf göra framställning om

tullstationens indragning, men, då fråga därom nu blifvit på annat sätt

väckt, ville Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrka indragningen

såsom en ur ordningens och sedlighetens synpunkt högst önskvärd

åtgärd. Visserligen vore det att antaga, att, äfven sedan stationen

indragits, ett antal stufveriarbetare komme att uppehålla sig i Lunde,

men detta antal borde icke på långt när uppgå till det nuvarande,

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

och för en mindre arbetsstyrka kunde med mindre svårighet ordnas

tillfredsställande bostad och hvad därmed sammanhängde. Likaså

blefve det lättare att då upprätthålla ordning och skick, och det blefve

då för^ arbetarna mera möjlighet att själfva inom sig verka därför.

A andra sidan hade till stöd för tullstationens i Lunde bibehållande

anförts hufvudsakligen, att indragningen skulle förorsaka sjöfartsnäringen

nya omkostnader i form af hamnumgälder i Härnösand äfvensom högre

lotsafgifter och ökade utgifter för bogsering, budskickning, resor m. m.;

att vidare tidsförlust många gånger skulle uppstå genom nödvändigheten

att klarera i Härnösand; samt att den stora trafiken vid stationen

bäst visade, att en tullplats i Lunde vore behöflig.

Beträffande de af Malmström anmärkta olägenheter, som ställts i

förbindelse med tullstationens i Lunde tillvaro, anmärker kommissionen,

att desamma numera vore åtminstone delvis undanröjda. Enligt förnyade

nådiga kungörelsen angående uppbörd af skogsvårdsafgifter m. in.

den 13 december 1907 ålåg det fartygsbefälhafvare, som ville intaga

last af trävaror eller trämassa för befordran till utlandet, att, innan

lastningen börjades, hos tullförvaltningen på platsen eller, om sådan ej

funnes där anställd, vid närmaste tullplats inom tullkammardistriktet

göra anmälan om lastningen och därvid tillika meddela uppgift å lastningsorten,

aflastare och lastens beskaffenhet. Jämlikt tullstadgan skola

återigen lastningsanmälan och utklarering ske vid samma tullplats. Af

denna anledning hade, anför kommissionen vidare, det kunnat förekomma,

att fartyg, som skulle lasta vid flera platser i Härnösands distrikt,

måste, beroende på platsernas läge, göra lastningsanmälan och utklarera

både i Härnösand och Lunde. Nämnda bestämmelse voro emellertid

ändrad genom nådiga kungörelsen den 31 december 1908, hvarigenom

i nu ifrågavarande hänseende stadgats, att anmälan — och följaktligen

äfven utklarering — finge göras hos tullhammaren, äfven om annan

tullplats inom distriktet vore närmare.

Omfattningen af uppbörd och trafik vid tullstationen i Lunde

framgår af följande, af kommissionen meddelade uppgifter:

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.

Departements
chefen,

År

Uppbörd

Antal

fartyg

tullmedel

fyr- och båk- medel

inklarerade

utklarerade

Kr.

öre

Kr.

öre

St.

St.

1900

12,397

61

57,668

2G

242

582

1901

13,262

47

60,414

8 5

269

649

1902

12,858

67

57,911

67

259

610

1903

14,841

18

61,253

95

231

636

1904

11,521

22

57,444

99

245

670

1905

13,217

80

56,677

05

201

628

1906

10,582

85

49,479

40

203

648

1907

12,681

08

52,002

60

216

594

1908

10,910

03

48,256

98

161

653

Under åberopande att, såsom af dessa uppgifter framginge, rörelsen

vid tullstationen i Lunde, om ock fortfarande ganska afsevärd, dock

syntes vara stadd i aftagande äfvensom att ofvan omförmälda ändring

i bestämmelserna om skyldighet att ingifva lastningsanmälan och uttaga

tullpass sannolikt komme att i väsentlig mån bidraga att ytterligare

minska trafiken vid stationen, anför kommissionen för egen del, att,,

oaktadt ett af skälen för indragningen bortfallit i och med införandet

af nyssnämnda ändring, kommissionen likväl, med hänsyn till hvad som

anförts såväl af tullkammaren i Härnösand särskilt beträffande fördelen

i bevakningshänseende af stationens indragning som ock af Kungl.

Mapts befallningshafvande i Västernorrlands län, funnit sig böra förorda

indragning af stationen, helst ett af de mot denna åtgärd anförda

skälen jämväl bortfallit, sedan staden Härnösand, under förutsättning

af indragningen, beviljat befrielse från hamnumgälder för fartyg, som

endast för klarering anlöpte hamnen. —

Då det sålunda framställda förslaget, mot hvilket generaltullstyrelsen

icke haft något att erinra, synes mig ägnadt att, utan att utöfva

någon menlig inverkan å trafiken, medföra ej mindre besparing för

statsverket än äfven vissa fördelar i afseende å möjligheten att upprätthålla

ordning och skick, finner jag mig böra tillstyrka detsamma.

Förslaget tillhör, i likhet med de två förut afhandlade, den grupp, som

inverkar på aflöningsstaten och föranleder förändring i denna.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Vid de större tullförvaltningarna och tullförvaltningsafdelningarna

linnes jämte föreståndaren en tjänsteman, nu benämnd öfverkontrollör

men före 1904 års omorganisation kontrollör, hvilken tjänsteman i vissa

afseenden delar chefskap och ansvar med föreståndaren. Sådan souschef

finnes anställd vid följande förvaltningar och förvaltningsafdelningar,

nämligen: vid packhusinspektionerna i Stockholm, Malmö och Göteborg,

vid tullkamrarna i nämnda tre städer äfvensom i Norrköping, Kalmar,

Karlskrona, Karlshamn, Åhus, Landskrona, Hälsingborg, Ystad, Trelleborg,

Halmstad, Karlstad, Gäfle och Sundsvall äfvensom vid nederlagskontoret

i Stockholm, således inalles 20 öfverkontrollörer.

Beträffande syftemålet med denna anordning uttalar kommissionen

sig på följande sätt:

»I § 188 af tullverkets tjänstgöringsreglemente stadgas, att tullförvaltare

och kontrollör, där bådadera finnas, gemensamt äro hufvudmän

för förvaltningen af tullärendena inom tullkammardistriktet uti

allt, som rörer räkenskap, uppbörd och redogörelse, med gemensam förbindelse

att, oberoende af den fördelning af göromålen härmed, som

kan dem emellan vara uppgjord, för berörda göromål ansvara. Af denna

föreskrift, jämförd med bestämmelsen i § 187 af samma författning,

att tullförvaltaren ensam, utan kontrollörens deltagande, utöfvar befäl

och är ansvarig uti alla ärenden, som röra sjkifva tullbevakningen inom

distriktet, synes framgå, att det måste, åtminstone i högst väsentlig

mån, vara från synpunkten af statsverkets säkerhet, som vid de större

tullkamrarna med en betydligare uppbörd ansvarigheten i vissa afseenden

blifvit lagd å två tjänstemän, livilka i eget intresse måste kontrollera

hvarandras åtgärder. I fråga om de tullförvaltningsafdelningar i Stockholm,

Malmö och Göteborg, där öfverkontrollörer finnas, har dock en

annan synpunkt än uppbördens storlek varit anledningen till denna

organisation, enär uppbördens inkasserande och leverering å dessa platser

verkställas af särskilda afdelningar af förvaltningen, vid hvilka öfverkontrollör

icke är anställd. Hen synpunkt, som föranledt inrättande af

öfverkontrollörstjänster vid vissa tullförvaltningsafdelnirigar i nämnda

tre städer, lärer hafva varit, att en person ansetts icke kunna medhinna

ledningen och öfvervakandet af alla respektive afdelning åliggande

göromål.»

I anledning af en inom kommissionen väckt fråga, huruvida denna

anordning med två gemensamt ansvariga chefer borde bibehållas eller

om någon förändring i detta afseende borde äga rum, hafva genom

generaltullstyrelsen införskaffats yttranden från samtliga ofvannämnda

tullförvaltningar och tullförvaltningsafdelningar, huruvida det ansåges

Indragning

af vissa öfverkontrollörstjänster.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.

lämpligt, att sagda anordning fortfarande ägde bestånd, eller om icke

en sådan anordning möjligen vore att föredraga, att chefskapet odeladt

tillkomme en person och att vid förvaltning, där förutom andra göromål

uppbörd och tullbehandling förekomme, uppbörden handhades af

annan tjänsteman, likvisst under chefens öfverinseende och med ansvar

äfven för denne.

För innehållet af de härå ingångna svaren lämnar kommissionen

å sidorna 93—95 i betänkandet en redogörelse, hvaraf framgår, att

meningarna i ämnet varit mycket delade. De tullmyndigheter, som afstyra

den ifrågasatta förändringen, hade, yttrar kommissionen, i allmänhet

såsom stöd härför anfört, att den nuvarande anordningen med

två chefer ägt bestånd sedan mycket lång tid tillbaka samt därunder

visat sig fungera på ett tillfredsställande sätt och medföra en för statsverket

betryggande kontroll öfver uppbörden; att denna anordning ägde

ett stort företräde därutinnan, att viktiga ärenden komme under två

gemensamt ansvariga personers bedömande och afgörande; samt att

ansvaret för uppbörden och för anmärkningar på grund af förelupna

fel vid debitering och attestering vore alltför tyngande för allenast en

tjänsteman. Tullkamrarna i Karlstad, Gäfle och Sundsvall hade särskildt

framhållit vikten af att under tullförvaltarens tillfälliga frånvaro i tjänsteärenden,

såsom vid inspektionsresor och rättegångstillfällen i tullmål, å

tullkammaren funnes en ställföreträdare, som handlade och beslöte under

chefsansvar. Packhusinspektionerna i Stockholm, Malmö och Göteborg

hade slutligen betonat, att göromålen vid desamma vore så omfattande,

att en person icke kunde medhinna att vid sidan af öfriga tjänståligganden

på ett tillfyllestgörande sätt öfvervaka och leda arbetet.

Till stöd för den motsatta uppfattningen hade, fortsätter kommissionen,

anförts hufvudsakligen följande. För vinnande af jämnhet och

planmässighet i tjänstebestyrens utförande vore det oundgängligt, att

chefskapet odeladt innehades af en person. Vid systemet med två chefer

kunde det icke undvikas, att slitningar dem emellan stundom förekomme,

hvilka måste verka fördröjande på ärendenas behandling och därigenom

menligt för trafiken. Fn annan olägenhet vid detta system vore, att

den ene af cheferna ofta finge bära ansvar för tjänståtgärder, i hvilka

han icke tagit personlig del. Hvad anginge den kontroll å tullförvaltarens

handhafvande af uppbörden, som varit afsikten med öfverkontrollörstjänsternas

inrättande, vore denna af mycket tvifvelaktigt

värde. Det folie sig nämligen alltid svårt för en tjänsteman, som intoge

en åtminstone i viss mån underordnad ställning, att utöfva kontroll å

sin förman; och särskildt blefve detta förhållandet för en tillförordnad

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60. 73

öfveikonto ollör. En vida mer effektiv kontroll kunde vinnas därigenom,

att uppbörden handhades af en underordnad tjänsteman, som kontrollerades

af den därför jämväl ansvarige chefen.'' En annan fördel af ett

sådant system vore, att chefen, då han vore befriad från det omedelbara

bestyret med uppbörden, kunde finna betydligt mera tid att öfvervaka

och leda arbetet i dess helhet, särskildt den synnerligen viktiga tullbeliandlingen.

Slutligen lede det nuvarande systemet af den brist, att

gränsen mellan sådana tullförvaltningar, vid hvilka på grund af uppbördens

storlek öfverkontrollör borde finnas, och sådana, där denne

tjänsteman icke vore nödvändig, alltid blefve i viss mån godtycklig

och sväfvande.

För egen del har kommissionen anfört följande.

Kommissionen ville ingalunda underskatta de skäl, som anförts

för bibehållandet af det dubbla chefskapet, och funne dessa skäl vara i

fråga om organisationen af chefskapet vid tullkamrarna och packhusinspektionerna

i Stockholm, Malmö och Göteborg så tungt vägande, att

kommissionen ansåge sig icke böra föreslå någon förändring i det nuvarande

förhållandet såvidt anginge dessa tullförvaltningsafdelningar.

Anledningen, att vid dem öfverkontrollör anställts, vore ju ock en annan

än den, som betingat det dubbla chefskapet vid andra förvaltningar.

Gifvetvis kunde vid nämnda tullkamrar och inspektioner, af hvilka de

i Stockholm och Göteborg vore delade i särskilda å olika platser förlagda.

och jämförelsevis själfständiga afdelniugar, en tjänsteman icke

medhinna att jämte förrättande af öfriga honom åliggande göromål på

ett tillräckligt effektivt sätt öfvervaka och leda arbetet i dess helhet.

Hvad säiskildt tullkammaren i Malmö beträffade, borde erinras, att densamma

ålåge att bestrida äfven nederlagsgöromålen, för hvilka i de

öfriga två städerna särskildt kontor vore inrättadt; och detta förhållande

syntes kommissionen innefatta tillfyllestgörande skäl för bibehållande å

sagda tullkammare af ytterligare en tjänsteman i chefställning jämte

tullförvaltaren.

. Hvad däremot anginge organisationen af chefskapet vid öfriga förvaltningar,

där öfverkontrollör funnes anställd, hade kommissionen kommit

till den uppfattning, att en ändring i denna organisation både

kunde och borde vidtagas i den riktning, att tullförvaltaren blefve ensam

chef. De skal, som af åtskilliga tullmyndigheter anförts till stöd för

en sådan åtgärd, syntes kommissionen icke kunna jäfvas. Beträffande

särskildt. kontrollen öfver uppbördens behöriga redovisning syntes det

kommissionen, att densamma kunde anordnas på det sätt, att uppbörden

gifvetvis med bibehållande af ansvar därför äfven för chefen vid

Bi/i. till Riksd. Prot. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 40 Häft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

förvaltningen — anförtroddes åt någon vid förvaltningen anställd tjänsteman,

hvilken det skulle åligga att för hvarje dag redovisa influten uppbörd

till tullförvaltaren mot dennes kvitto i kassajournalen, samt att

föreskrift meddelades, att den uppbörd, som för hvarje dag influtit så

tidigt, att densamma kunde under dagens lopp insättas i bankinrättning,

ock skulle i bank insättas samma dag, den influtit, och att bankattesten

skulle emottagas och förvaras af den tjänsteman, som mottagit uppbörden.

Därest vidare föreskrefves, att insättningar i och uttagning^’

från banken skulle underskrifvas af tullförvaltaren och kontrasigneras

af nyssnämnde tjänsteman, ansåge kommissionen härigenom hafva vunnits

en kontroll, som i effektivitet ingalunda understege den nu befintliga

utan snarare öfverträffade denna, i synnerhet som kontrollen då lcomme

att utöfvas hufvudsakligen från den öfverordnades sida mot den underordnade,

då däremot för närvarande förhållandet snarare vore det motsatta,

i det att tullförvaltaren i regel omhänderhade uppbörden. Omförmälda

anordning skulle äfven medföra den fördel, att en lika effektiv

kontroll komme till stånd äfven å mindre tullplatser, där förutom tullförvaltaren

funnes allenast en kammarskrifvare, åt hvilken uppbörden

då skulle anförtros. Endast å det fåtal jämförelsevis obetydliga tullkamrar,

där tullförvaltaren vore ensam tjänsteman, blefve förhållandet

oförändradt. Uppenbart vore, att tullförvaltaren, sedan han blifvit

befriad från bestyret med uppbördens omedelbara handhafvande, skulle

kunna i betydligt högre grad än nu vore fallet ägna sig åt öfvervakandet

af arbetet vid tullförvaltningen i dess helhet och särskildt åt ae viktiga

tullbehandlingsgöromålen. För närvarande kunde regeln sägas vara, att

såväl tullförvaltaren som öfverkontrollören tjänstgjorde å tullkammarafdelningen,

under det att packhuset förestodes af eu kontrollör, något

som i viss mån sammanhängde med och berodde på tullförvaltarens och

öfverkontrollörens gemensamma ansvar för uppbörden. Blefve den af

kommissionen ifrågasatta förändringen genomförd, borde föreståndarskapet

för packhuset anförtros åt tullförvaltarens närmaste man, förste

kontrollör eller kontrollör, under det att en vid förvaltningen anställd

lägre tjänsteman, sålunda respektive kontrollör eller kammarskrifvare,

borde få sin tjänstgöring förlagd till själfva tullkammarafdelningen med

åliggande i främsta rummet att mottaga och redovisa uppbörden, pa

sätt nyss omförmälts, men natitrligtvis äfven,. i den mån tiden medgåfve,

att förrätta andra göromål. Vid förvaltningar, där tjänsteman t

kontrollörsgrad icke funnes anställd, borde naturligen tullbehandlingsgöromålen

i regel bestridas af tullförvaltaren själf.

Hvad kommissionen nu anfört vore emellertid icke tillämpligt å en

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 60.

af de förvaltningsafdelningar, där öfverkontrollör funnes anställd, nämligen

nederlagskontoret i Stockholm. Också hade kommissionen varit

tveksam, huruvida vid denna afdelning det dubbla chefskapet fortfarande

borde förefinnas eller om öfverkontrollörstjänsten äfven där skulle kunna

borttagas. Då kommissionen emellertid stannat vid det senare af dessa

alternativ, hade anledningen därtill hufvudsakligen varit de skäl, som i

allmänhet kunde anföras mot en uppdelning af chefskap å två personer.

Beträffande ansvaret för förluster på grund af beviljad nederlagsgods,

hvilket ansvar, enligt hvad kontoret anfört, borde föranleda till anställande

å kontoret af en jämte chefen ansvarig tjänsteman, ville kommissionen

erinra, att enligt § 75 i gällande tullstadga det ankomma på

kontoret själft att pröfva den säkerhet, som af vederbörande varuägare

erbjödes för erhållande af sådan kredit.

Med stöd af hvad sålunda anförts har kommissionen föreslagit,

dels att den vid nederlagskontoret i Stockholm samt vid tullkamrarna

i Norrköping, Kalmar, Karlskrona, Karlshamn, Åhus, Landskrona, Hälsingborg,

Ystad, Trelleborg, Halmstad, Karlstad, Gäfle och Sundsvall

för närvarande befintliga anordningen med två chefer, tullförvaltare och

öfverkontrollör, måtte ändras sålunda, att tullförvaltaren blifver ensam

chef och att vid sådant förhållande göromålens handhafvande vid dessa

förvaltningar och särskildt uppbörden af inflytande medel samt dessas

redovisande måtte ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af

kommissionen här ofvan uttalade grundsatser, dels ock att i följd häraf

de å berörda förvaltningars stater nu uppförda öfverkontrollörstjänsterna

måtte indragas.

Den sålunda ifrågasatta åtgärden, hvilken jämväl af generaltullstyrelsen

funnits lämplig och väl grundad, innebär tydligen en väsentlig

förändring i den organisation af rikets större tullförvaltningar, hvilken

sedan lång tid tillbaka ägt bestånd. Icke desto mindre finner jag mig

böra upptaga detta förslag, då detsamma enligt min mening är af beskaffenhet

att medföra åtskilliga afsevärda fördelar. 1 sådant hänseende

faller — vid granskning af det sätt, på hvilket enligt kommissionens

förslag de indragna öfverkontrollörstjänsterna skulle^, ersättas och hvartill

jag nedan återkommer — närmast i ögonen, att förslagets realiserande

skulle innebära en icke obetydlig besparing för statsverket. Huru

viktig denna synpunkt i och för sig än måste anses vara, hade densamma

dock icke föranledt mig att tillstyrka förslagets godkännande,

därest det kunnat antagas, att förändringen skulle medföra en i något

afseende mindre effektiv kontroll öfver uppbörden än den som nu förefinnes.

Så är emellertid icke förhållandet. Tvärtom synes mig det

Departements
chefen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Kammarskrifvares

och vaktmästares

tjänstgöringsskyldighet.

76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

sätt, på hvilket uppbörden enligt kommissionens förslag skulle efter

förändringens genomförande omhänderhafvas, äfvensom de föreslagna

närmare bestämmelserna i detta afseende vara ägnade att åstadkomma

en mera effektiv kontroll öfver uppbörden än den, som kan vinnas med

nuvarande organisation. Och slutligen skulle tydligen, på sätt kommissionen

framhåller, tullförvaltarna i vidsträcktare mån än nu är möjligt

få tillfälle att öfvervaka arbetet i dess helhet och särskildt de

viktiga tullbehandlingsgöromålen.

I fråga om en tullförvaltningsafdelning, nämligen nederlagskontoret

i Stockholm, har kommissionen visserligen uttalat någon tvekan men

dock stannat vid att äfven i fråga om denna förvaltning föreslå upphörande

af det dubbla chefskapet och indragning af öfverkontrollörstjänsten.

Härvid finner jag icke något att erinra.

Beträffande slutligen tullkamrarna och packhusinspektionerna i Stockholm,

Göteborg och Malmö har kommissionen icke föreslagit någon förändring

i det nuvarande förhållandet. Huru önskvärdt det än må hafva

varit, att förändringen kunnat helt genomföras, har jag dock funnit de

skäl, som anförts för bibehållande af den nuvarande organisationen vid

dessa förvaltningsafdelningar, vara af den betydelse, att jag icke ansett

mig kunna ifrågasätta förändring däri.

På grund af hvad sålunda anförts finner jag mig böra nu tillstyrka

ifrågavarande af kommissionen framställda förslag i hvad detsamma inverkar

på statsregleringen, eller i fråga om indragning af öfverkontrollörstjänsterna

vid nederlagskontoret i Stockholm samt vid tullkamrarna

i Norrköping, Kalmar, Karlskrona, Karlshamn, Åhus, Landskrona,

Hälsingborg, Ystad, Trelleborg, Halmstad, Karlstad, Gäfle och

Sundsvall. Frågan om det sätt, på hvilket, vid bifall till hvad jag

sålunda hemställt, göromålen vid nämnda förvaltningar och särskildt

uppbörden och redovisningen af inflytande medel vid tullkamrarna —

liksom äfven vid öfriga tull kamrar, hvilka icke beröras af ifrågavarande

förändring — böra ordnas, lärer däremot icke nu böra tagas under ompröfning

utan torde få behandlas vid granskningen af det utaf mig förut

omnämnda förslag till nytt tjänstgöringsreglemente för tullverket. Jag

anser mig dock böra redan nu framhålla, att de af kommissionen härom

uttalade grundsatser synas mig böra i det väsentliga blifva ledande vid

meddelande af bestämmelser i dessa hänseenden.

Ett af kommissionen framställdt förslag, hvartill jag nu öfvergår,

är visserligen icke af beskaffenhet att för närvarande påfordra beslut

eller åtgärd men står i så nära sammanhang med vissa andra förslag,

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

livilka inverka på afiöningsstaten, att jag funnit nödigt att något närmare

yttra mig om detsamma. Jag syftar härvid å hvad kommissionen

ifrågasatt därom, att kammarskrifvare och vaktmästare i de tre städer,

hvilkas tullförvaltningar äro fördelade i särskilda afdelningar, nämligen

Stockholm, Göteborg och Malmö, måtte tillförbindas att tjänstgöra vid

hvilken som helst afdelning af tullförvaltningen i den stad, där sådan

befattningshafvare är anställd. Härigenom skulle dels vinnas möjlighet

att vid tillfällen, då göromålen vid en afdelning äro af jämförelsevis

mindre omfattning, kunna därifrån förflytta arbetskrafter till en annan

afdelning, där göromålen tilläfventyrs hopats, och sålunda inkallande af

extra personal undvikas, dels äfven åstadkommas en mera allsidigt utbildad

personal. Vidare skulle genom de ifrågasatta omflyttningarna,

hvilka, oafsedt uppkommande tillfälligt behof af förökad personal vid

någon afdelning, borde äga rum i regelbunden tur och ordning och med

icke alltför långa mellanrum, uppstå en jämnare fördelning såväl af

tjänstgöringen, i synnerhet nattjänstgöringen för vaktmästarna, som al

de extra inkomster, hvilka med mycket olika belopp tillgodokomme

befattningshafvare af samma grad men anställda vid olika afdelningar.

För förslagets realiserande skulle erfordras nådigt förklarande dels

därom, att blifvande innehafvare af ifrågavarande befattningar skola

konstitueras med tjänstgöringsskyldighet vid samtliga afdelningar af tullförvaltningen

i vederbörande stad, dels ock därom, att den, som redan

konstituerats till sådan befattning, skall åligga att tjänstgöra vid hvilken

som helst afdelning af tullförvaltningen i den stad, där han är anställd.

Ifrågavarande förslag, som af styrelsen lämnats utan anmärkning,

synes mig ägnadt att medföra de af kommissionen antydda fördelar,

hvarför jag biträder detsamma. Med utfärdandet af de föreskrifter, som,

enligt hvad kommissionen framhållit, erfordras för förslagets realiserande,

torde emellertid böra anstå, till dess beslut fattats i anledning af ett

annat af kommissionen fram lagd t förslag, som åtminstone i viss mån,

nämligen hvad tullförvaltningen i Stockholm beträffar, utgör förutsättning

för möjligheten att anordna den ifrågasatta cirkulationen af

kammarskrifvarna och vaktmästarna därstädes. Jag öfvergår nu till

detta förslag.

I hvardera af städerna Göteborg och Malmö finnes anställd en

tulldirektör, hvars uppgift är att utöfva chefskap öfver samtliga tullförvaltningsafdelningar

i den stad, där han är anställd, äfvensom i afseende

å öfriga lokal tullförvaltningar inom samma stads tullkammardistrikt.

I Göteborg anställdes tulldirektör år 1874, sedan generaltullstyrelsen,

efter det indragning af distriktchefsämbetet i Göteborg beslutits,

Anställande af

cti tull direktor

i Stockholm.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

uttalat såsom sin bestämda uppfattning, att ett med distriktchefens

hufvudsakligen öfverensstämmande chefskap för den vidlyftiga och viktiga

tullförvaltningen i Göteborg icke kunde undvaras. I Malmö blef tulldirektörsämbetet

inrättadt i sammanhang med och i följd af den uppdelning

af tullförvaltningen därstädes i olika afdelningar, hvilken på

förslag af 1900 års tullstatskommitté trädde i tillämpning från och med

år 1905. Af de tullförvaltningar i riket, hvilka äro fördelade å särskilda

afdelningar, är det sålunda endast den i Stockholm, som icke

står under tulldirektörs öfverinseende; de särskilda tullförvaltningsafdelningarnu

därstädes lyda alltså hvar för sig omedelbart under generaltullstyrelsen.

Under anförande, att den af kommissionen ifrågasatta cirkulationen

af kammarskrifvare och vaktmästare i Stockholm, Göteborg och Malmö

mellan de olika tullförvaltningsafdelningarna i nämnda städer — hvilken

cirkulation borde försiggå efter bestämmande af högsta lokala tullmyndighet

å vederbörande plats — kunde, hvad anginge Göteborg och

Malmö, där tulldirektörer funnes anställda, lätt genomföras men att,

hvad beträffade Stockholm, där en sådan cirkulation syntes kommissionen

i all synnerhet behöflig, denna anordning icke kunde vidtagas med

mindre tulldirektör anställdes därstädes, har kommissionen nu föreslagit,

att en af afdelningscheferna vid tullförvaltningen i Stockholm måtte förordnas

att, jämte bestridande af innehafvande tjänst, tills vidare under

viss tid såsom tulldirektör utöfva chefskap öfver samtliga tullförvaltningsafdelningarna

därstädes äfvensom öfver de i Stockholms tullkammardistrikt

belägna tullförvaltningar.

Till yttermera stöd för detta förslag anför kommissionen följande.

Anställandet af en tulldirektör i Stockholm syntes äfven ur andra synpunkter

högeligen önskvärdt. Gifvet vore, att vid en tullförvaltning,

fördelad på flera sidoordnade afdelningar, hvilkas verksamhetsområden

dock ofta nära sammanhängde med hvarandra, mången gång fall skulle

uppstå, då behof af en öfver afdelningarna ställd chef gjorde sig gällande.

Att en sådan chef för närvarande icke funnes, vore säkerligen

beroende därpå, att han ansetts umbärlig vid eu förvaltning, förlagd i

samma stad som generaltullstyrelsen; men tydligt vore, att generaltullstyrelsen

icke kunde i samma mån som en vid själfva förvaltningen

anställd chef öfvervaka samarbetet mellan afdelningarna. I mån af trafikens

ökning uppstode naturligen allt större antal fäll af stridiga

meningar mellan de trafikerande och afdelningarna; och stundom förekomme

det no g äfven, att afdeluingar sinsemellan vore af olika åsikt i.

en föreliggande fråga. Att det vid sådana tillfällen skulle för alla

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

parter, icke minst för de trafikerande, vara af synnerligen stor fördel

och ofta lända till besparing af tid, om vid förvaltningen funnes en

öfver afdelningarna ställd chef med befogenhet att i första hand afgöra

tvistiga frågor, vore uppenbart.

För behofvet af en tulldirektör i Stockholm synes kommissionen

hafva anfört fullgiltiga skäl, hvarför jag ansluter mig till kommissionens

i detta hänseende framlagda förslag, som jämväl af generaltullstyrelsen

funnits lämpligt och väl grundad!.

I nära samband med ofvanberörda förslag beträffande kam- indragning af

marskrifvares och vaktmästares i Stockholm, Göteborg och Malmö ^^‘taretjän.

tjänstgöringsskyldighet står ett annat af kommissionen framställdt stema.

förslag, som, i motsats till det förra, inverkar på aflöningsstaten och

för hvilket jag nu går att redogöra.

A lokalförvaltningens stat finnas, för bestridande af erforderlig

uppassning, uppförda 11 kammarvaktmästare, nämligen,

i Stockholm: vid tullkammaren 3, hvilka jämväl uppassa vid uppbördskontoret,

vid konfiskations- och kassörskontoret 1 samt vid tullbevakningsinspektionen

1;

i Göteborg: vid tullkammaren 2, vid uppbörd skontoret 1, hvilken

uppassar äfven vid konfiskations- och kassörskontoret, samt vid tullbevakningsinspektionen

1;

i Malmö: vid tullkammaren 2, hvilka uppassa äfven vid uppbördssamt

konfiskations- och kassörskontoret.

Vid öfriga tullförvaltningar, där behof af uppassning förekommer, bestrides

denna af vid bevakningen å vederbörande ort anställd vaktmästare.

Kommissionen föreslår nu, att dessa kammarvaktmästaretj fluster,

tillsammans 11 stycken, måtte indragas och i stället uppföras, å tullförvaltningens

i Stockholm stat 5, å tullförvaltningens i Göteborg stat

4 och å tullförvaltningens i Malmö stat 2 nya vaktmästaretjänster.

Till stöd för detta förslag anför kommissionen följande.

Kammarvaktmästarnas tjänstgöring kunde, äfven om den i ganska

stor utsträckning toge deras tid i anspråk, likväl icke anses jämförlig

med de vid bevakningen anställda vaktmästarnas. Också vore aflöningen

för de förra bestämd till lägre belopp än aflöningen för de senare. Af den

representant för tullverkets betjäntkår, hvilken jämlikt kommissionen

lämnadt nådigt bemyndigande tillkallats af kommissionen för upplysningars

afgifvande, hade emellertid förslag framställts, att kammarvaktmästarna

måtte såväl i aflöningshänseende som i fråga om tjänstgöringsskyldighet

likställas med öfriga vaktmästare. Såsom stöd för detta

förslag hade anförts, bland annat, att kammarvaktmästarnas knappa aflö
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bestämd

arbetstid för

bevakning spersonalen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

ning nödgade dem att under sin lediga tid söka biinkomster, vanligen

i egenskap af uppassare å restaurationer eller dylikt. Denna bisysselsättning,

som i regel ägde rum nattetid, inverkade emellertid ofördelaktigt

på tjänsten och kunde knappast sägas rätt anstå en statens

tjänsteman. För öfrigt vore den ägnad att förhindra hemlif och kunde

därigenom, åtminstone på vissa naturer, lätteligen verka demoraliserande.

Kommissionen hade icke kunnat undgå att finna de skäl, som

sålunda anförts för kammarvaktmästarnas likställighet med öfriga vaktmästare,

beaktansvärda. Genom kammarvaktmästarnas inryckande i de

öfriga vaktmästarnas cirkulation mellan de olika afdelningarna af den

förvaltning, där de vore anställda, skulle dessutom vaktmästarekåren i

de städer, där kammarvaktmästare funnes, med jämförelsevis obetydlig

kostnad för statsverket erhålla en förstärkning, som icke blefve utan betydelse,

särskild! genom däraf inträdande möjlighet att något minska natttjänstgöringen

för hvarje enskild vaktmästare; och vidare skulle därigenom

ytterligare ett steg tagas i den riktning, som förut betecknats såsom

önskvärd, nämligen att såväl göromål som extra inkomster blefve så jämnt

som möjligt fördelade mellan likställda befattningshafvare å samma plats.

Jämväl för detta förslag, hvilket äfvenledes tillstyrkts af generaltullstyrelsen,

finner jag fullgiltiga skäl vara anförda och får fördenskull

biträda detsamma.

I sammanhang med nu omförmälda förslag har kommissionen i

korthet berört frågan om arbetstiden för bevakningspersonalen. Det

hade nämligen, yttrar kommissionen, framförts såsom önskningsmål, att,

till undvikande af denna personals öfveransträngning, bestämd arbetstid

för densamma måtte fastställas. Ehuruväl det skäl, som åberopats

för en sådan bestämmelse, icke kunde frånkännas betydelse, vore det

dock, med hänsyn till den högst betydande växling i bevakningsgöromålens

omfattning, som föranleddes af trafikens tillfälliga och särskildt

af årstiderna beroende ökning eller minskning, icke möjligt att för

bevakningspersonalen bestämma en viss arbetstid, hvilken under inga

omständigheter skulle iä öfverskridas. Frågan om bestämmandet af

arbetstid för denna personal vore emellertid af reglementarisk art och

borde därför tagas under ompröfning vid behandling af det förslag till

nytt tjänstgöringsreglemente för tullverket, som förelåge. Med hänsyn

till nu nämnda förhållanden hade kommissionen, som vore förvissad,

att vederbörande öfverordnade tullmyndigheter läte sig angeläget vara

att träffa sådana anordningar, att öfveransträngning af tullpersonalen i

möjligaste mån undvekes, funnit ifrågavarande framställning icke föranleda

någon kommissionens åtgärd.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Beträffande denna fråga får jag, under erinran att den dagliga

arbetstiden icke kan sammanfalla med den i § 16 mom. 3 och § 19 mom.

2 tullstadgan omförmälda allmänna tjänstgöringstiden, som varar från

klockan sju förmiddagen till klockan sex eftermiddagen hvarje söckendag,

meddela, att i förut omförmälda förslag till nytt tjänstgöringsreglemente

för tullverket finnes införd bestämmelse om åliggande för

vederbörande bevakningsbefäl att vid fördelning af bevakningspersonalen

till dag- och nattvakter, bevakning af lossningar och lastningar samt

öfriga göromål noggrant aktgifva därpå, att den, som användts till

nattvakttjänstgöring, icke därefter beordras till dagvakttjänstgöring,

förrän honom beredts tillfälle till nödig hvila. Huruvida någon ytterligare

bestämmelse i ändamål att förebygga en alltför stor utsträckning

af arbetstiden må kunna meddelas, torde böra blifva föremål för pröfning

vid behandlingen af förslaget till tjänstgöringsreglemente. Jag

tillåter mig i detta sammanhang framhålla, att i tjänstgöringsreglementet

synes, i likhet med hvad som skett i instruktionerna för statens järnvägars

och telegrafverkets personal, böra intagas bestämmelse om påföljd,

då befattningshafvare genom nedläggande af arbetet utan erhållen ledighet

eller afsked eller genom otillbörligt fördröjande af arbetet lägger

hinder i vägen för tjänstens punktliga fullgörande.

Sist i den afdelning af betänkandet, som handlar om lokaltullförvaltningarnas

organisation, har kommissionen yttrat sig öfver ett af

chefen för styrelsens tullbehandlings- och upplysnings byrå uppgjordt,

af styrelsen öfverlämnadt förslag rörande inrättande inom styrelsen af

en årligen återkommande elev- och fortsättningskurs för utbildning i

tulltjänsten. I afseende härå torde jag få meddela följande.

På förslag af 1900 års tullstatskommitté uppfördes å tullverkets

omkostnadsstat ett anslag af 10,000 kronor till yngre tulltjänstemäns

utbildning i tull tjänsten. Med detta anslag afsåg kommittén, att företrädesvis

extra ordinarie tjänstemän men äfven extra ordinarie betjente

med anställning vid mindre tullförvaltningar skulle, sedan de vunnit

erforderlig vana vid göromålen i allmänhet och i den mån de därunder

visat intresse och fallenhet för tjänsten, kunna sättas i tillfälle att under

någon tid vid tullförvaltningen på någon af de större importorterna

ytterligare utbilda sig lmfvudsakligast i tullbehandlingsgöromål. Vidare

borde inom vissa gränser åtgärder af mera teoretisk art lämpligen

kunna vidtagas, såsom t. ex. anordnande af föreläsningskurser i varukännedom

och därmed sammanhängande delar af mekanisk och kemisk

teknologi, författningskunskap in. in.

Bih. Ull Itiksd. Prof. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 40 Höft.

Elev- och fortsättningskurs

för utbildning

i tulltjänsten.

ii

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

I nådig skrifvelse till generaltullstyrelsen den 25 november 1904

äro angående användningen af ofvanberörda anslag meddelade bestämmelser

af hufvudsakligen följande innehåll. Vid tullförvaltningarna i

Stockholm, Göteborg och Malmö må å annan ort anställd extra ordinarie

eller yngre ordinarie tulltjänsteman äga att, efter vunnet tillstånd,

deltaga i göromålen, hvarvid vederbörande chef bör tillse, att erforderlig

undervisning och handledning meddelas de sålunda i och för sin

utbildning tjänstgörande. Vid packhusinspektionerna i nämnda städer

må jämväl ordinarie eller extra ordinarie betjänt vid lokalförvaltning

samt gränsbevakning kunna, efter generaltullstyrelsens särskilda medgifvande,

få begagna sig af sådan undervisning och handledning. Under

tiden från den 15 januari till den 15 april må årligen vid packhusinspektionerna

i Stockholm, Göteborg och Malmö anordnas föreläsningskurser

i varukännedom samt därmed sammanhängande delar af mekanisk

och kemisk teknologi, hvilka kurser böra vara tillgängliga ej mindre

för samtliga tjänstemän vid lokalförvaltningen på platsen än ock för

därstädes för utbildning tjänstgörande tjänstemän och betjänte. — Vid

annan tullförvaltning anställd tjänsteman eller betjänt, som genom tjänstgöring

i någon af nämnda tre städer söker vinna utbildning i tulltjänsten,

må kunna af generaltullstyrelsen tilldelas ersättning för verkliga

resekostnaden äfvensom understöd för uppehåll å utbildningsplatsen

under en tid af högst sex månader med 100 kronor till tjänsteman

och 60 kronor till betjänt, allt för månad räknadt.

Enligt hvad kommissionen meddelat, hafva på grund af nu omförmälda

bestämmelser under hvart och ett af år 1905 och följande år

varit anordnade utbildningskurser för yngre tjänstemän och betjänte i

tullverket. I Göteborg och Malmö, särskild! på sistnämnda plats, har

dock antalet utbildningssökande varit jämförelsevis mycket obetydligt,

och föreläsningskurser hafva i dessa städer varit anordnade endast

under år 1905. I Stockholm hafva däremot dylika kurser fortgått

under alla åren, livarjämte under åren 1908 och 1909 varit anordnade

förevisningar af tullbehandlings- och upplysningsbyråns profsamlingar.

De sålunda vidtagna åtgärderna synas emellertid icke hafva befunnits

tillfredsställande. På grund häraf har chefen för styrelsens tullbehandlings-

och upplysningsbyrå — åt hvilken byrå tillämpningen af

gällande bestämmelser angående användningen af omförmälda anslag

anförtrotts — uttalat såsom sin uppfattning, att genomgående af en

elevkurs borde föreskrifvas såsom villkor för antagning såsom extra

ordinarie kammarskrifvare vid tullverkets lokalförvaltning, och framlagt

ett förslag till bestämmelser dels om en årligen återkommande

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

sådan kurs, dels äfven, då härigenom särskilda utbildningskurser för i

tullverkets tjänst redan anställda personer icke blefve umbärliga, om

dylika fortsättningskurser. För det sätt, på hvilket dessa kurser skulle

anordnas, och de ämnen, hvari undervisning skulle meddelas, har kommissionen

å sidorna 108—110 i betänkandet lämnat en närmare redogörelse,

till hvilken jag tillåter mig hänvisa. Här må blott framhållas,

att kursen skulle stå under ledning af chefen för nyssnämnda byrå

såsom föreståndare, i hvilken egenskap det skulle tillkomma honom,

bland annat, att anställa erforderliga lärare och i samråd med dessa

upprätta timplan äfvensom plan öfver omfånget af kurserna inom de

särskilda ämnena.

Kommissionen bär för sin del anfört, att densamma vore lifligt

öfvertygad om nyttan och behöfligheten af de föreslagna kurserna. I

all synnerhet komme behof af särskild utbildning i packhustjänstgöring

och tullbehandlingsgöromål att göra sig gällande, därest den

nya, i hög grad specialiserade tulltaxa, hvartill förslag förelåge, komme

att träda i kraft. Kommissionen ville därför, utan att yttra sig om

detaljerna i det sätt, på hvilket kurserna borde anordnas, uttala sin

anslutning i allt hufvudsakligt till det framlagda förslaget.

Förutsättningen för möjligheten att anordna ifrågavarande kurser

är tydligen, att därför erforderliga medel varda af Riksdagen beviljade.

Kostnaden för kurserna har beräknats till omkring 21,000 kronor årligen,

hvartill första året skulle komma en utgift af 6,000 kronor till de i

och för kurserna nödiga inventarier och instrument m. m. Kommissionen

har vid behandlingen af tullverkets omkostnadsstat hemställt om

uppförande i staten af förslagsvis 21,000 kronor såsom anslag till

utbildning i tulltjänsten men ansett, att berörda allenast en gång förekommande

utgift till instrument in. m. kunde utgå af det å samma

stat uppförda anslaget till diverse utgifter.

Anslutande mig till kommissionens uppfattning om nyttan och

behöfligheten af ifrågavarande kurser, har jag, då anledning icke föreligger

att nu ingå på detaljgranskning af det föreslagna sättet för kursernas

anordnande, att vid behandlingen af omkostnadsstaten yttra mig om

kommissionens förslag beträffande kostnadernas bestridande.

b. Personal.

Då jag nu öfvergår till kommissionens förslag beträffande personalen

vid lokaltullförvaltningen, torde till en början böra återgifvas,

hvad kommissionen inledningsvis anfört beträffande de allmänna gran
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

der, efter Indika kommissionens förslag i detta hänseende blifvit uppgjordt.

Kommissionen yttrar härom följande:

»Vid bedömandet af frågan om de förändringar i den vid de särskilda

lokaltullförvaltningarna anställda personal, Indika af omständigheterna

kunde påkallas, har kommissionen, då i detta hänseende göromålens

omfattning och beskaffenhet tydligen måste vara bestämmande,

tagit hänsyn i första rummet till den arbetsstatistik, som på kommissionens

föranstaltande utarbetats och som sammanfattats i den vid detta

betänkande fogade poängtabellen (Bil. I). För pröfning af behofvet

utaf ökad personal på vissa platser har ledning jämväl hämtats af den

likaledes vid betänkandet fogade tabellen öfver, bland annat, antalet

extra ordinarie personal, som under åren 1907 och 1908 varit inkallad

i tjänstgöring vid tullförvaltningarna (Bil. III). Vidare hafva af generaltullstyrelsen

till kommissionen öfverlämnats dels flertalet af de från

tullförvaltningarna inkomna framställningar rörande regleringen af staterna

för år 1910, dels ock, sedan på begäran af kommissionen tillfälle

beredts förvaltningarna att afgifva yttrande rörande de förändringar i

staterna, som under den närmaste tiden kunde synas erforderliga, de

yttranden, som i anledning häraf inkommit till styrelsen; och hafva

dessa framställningar tagits i öfvervägande vid uppgörandet af förslaget

till stater. Då emellertid det antal nya tjänster, som kommissionen

därvid funnit sig böra föreslå, hvad beträffar flera tullplatser icke motsvarar

hvad af tullförvaltningarna ifrågasatts och icke heller det antal

extra ordinarie personal, som användts i ständig tjänstgöring, har detta

sin grund i kommissionens allmänna bemödande att under nuvarande

förhållanden inskränka antalet nya ordinarie befattningar till hvad som

under alla omständigheter synts nödvändigt. Tydligt är ock, att i

tullverket, där göromålens omfattning under olika delar af året växlar

högst betydligt, icke hela behofvet af arbetskraft kan tillgodoses genom

anställande af ordinarie personal utan städse användning af extra

arbetskraft måste förekomma i tämligen stor utsträckning. Användandet

af extra personal måste äfven, under förutsättning att skälig ersättning

beredes densamma för dess arbete, anses fullt berättigadt ur synpunkten

af statsverkets intresse att hafva tillgång till personer, hvilkas lämplighet

för tjänsten pröfvats under längre, mera oafbruten tjänstgöring.

Ehuru det icke torde kunna förnekas, att den tid, som i medeltal förflutit,

innan i tullverkets tjänst antagen person kunnat vinna ordinarie

anställning, under en följd af år varit längre än som kan anses skäligt,

har dock denna tid, såsom framgår af den vid betänkandet fogade

befordringsstatistiken (Bil. IV), under de senaste åren visat benägenhet

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

att nedgå; och det lärer finnas grundad anledning till antagande, att

samma tid skall, i följd af den högst betydande ökning af personalen,

som ägt ram särskilt med ingången af etthvart af åren 1907, 1908

och 1909 kunna ytterligare förkortas till i medeltal omkring 8 år, en

tidrymd, som icke torde kunna anses oskäligt lång för erhållande af

ordinarie tjänst.»

I fråga om tullplatser, vid hvilka någon förändring af personalen

icke föreslagits, har kommissionen hänvisat till den å sidorna 298—328

i betänkandet intagna specificerade stat för tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning. Såväl i denna stat som i redogörelsen

för personalen vid lokaltullförvaltningen hafva hufvudtullförvaltningarna

upptagits i samma ordningsföljd som den, hvari de förekomma både i

statskalendern och i tullverkets matrikel. Då det ansetts lämpligt att

i en afdelning af betänkandet få sammanförda alla de framställda förslagen

beträffande lokaltullförvaltningarnas personal, har i kommissionens

redogörelse erinrats om de personalförändringar, som betingats af föreslagna

organisationsförändringar, äfven i fall, då redan i sammanhang

med sistnämnda förslag hemställan gjorts om uppförande i staten af

nya eller indragning af befintliga tjänster. I några af de fall, där af

tullförvaltning begärts nya tjänster, har kommissionen, oaktadt densamma

icke funnit skäl upptaga förslaget såsom sitt, likväl omnämnt de gjorda

framställningarna.

Till undvikande af upprepningar och alltför stor vidlyftighet anser

jag mig redan nu en gång för alla böra nämna, att generaltullstyrelsen

i sitt ofvan flera gånger berörda utlåtande af den 5 november 1909

såväl förklarat sig erkänna giltigheten af de allmänna grunder, hvilka

synts kommissionen böra föranleda inskränkning, hvad beträffar flera

tullplatser, i det af vederbörande förvaltningar begärda antal tjänster,

som äfven förmält sig — med allenast två undantag, nämligen i fråga

om tullkammaren i Trelleborg och packhusinspektionen i Göteborg,

hvarom mera här nedan — icke hafva något att erinra mot kommissionens

förslag beträffande personalen vid lokaltullförvaltningen samt kustoch

gränsbevakningen.

För egen del har jag äfvenledes funnit de af kommissionen uttalade

allmänna grundsatserna beträffande personalen icke kunna frånkännas

giltighet. Vid en allmän granskning af kommissionens förslag

i nu ifrågavarande afseende synas de olika intressen — statsverkets,

trafikens och personalens — hvilka i frågor af denna art städse förefinnas

och i viss mån äro stridande mot hvarandra, hafva blifvit väl

afvägda. Hvad kommissionen anfört beträffande personalen å de sär
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Tullkammaren

i Stockholm.

Vppbördskontoret

i

Stockholm.

Nederlagskontoret

i

Stockholm.

86 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

skilda tullplatserna har jag i hvarje fall funnit väl grundadt och innefatta

fullgiltiga skäl för det förslag, kommissionen framlagt. Jag

biträder alltså hvad kommissionen i detta hänseende föreslagit, dock

med nyss omförmälda, af generaltullstyrelsen ifrågasatta ändringar beträffande

personalen vid tullkammaren i Trelleborg och packhusinspektionen

i Göteborg, Indika synas mig vara af behofvet påkallade; och torde jag

vid sådant förhållande kunna i det följande inskränka mig till att redogöra

för hvad kommissionen anfört i fråga om personalen vid hvarje

särskild tullplats, med iakttagande, att i fall, då efter afgifvandet af

kommissionens förslag framställning beträffande personalen blifvit gjord,

sådant ock kommer att af mig omnämnas. I likhet med kommissionen

och på af densamma anförda skäl har jag i denna redogörelse erinrat

äfven om de redan förut omförmälda personalförändringar, som betingas

af föreslagna organisationsförändringar. Jag öfvergår nu till de särskilda

förvaltningarna.

Beträffande tullkammaren i Stockholm omförmäler kommissionen,

hurusom tullkammaren uppgifvit, att, sedan den nya tullhusbyggnaden

i Stadsgården blifvit färdig och kommit i användning, behof af ytterligare

en förste kontrollör och två kammarskrifvare komme att föreligga.

Då det emellertid ännu icke kunde med visshet bestämmas, när förutsättningen

för detta behof af ökad arbetskraft å tullkammaren komme

att inträda, samt den föreslagna cirkulationen mellan tullförvaltningsafdelningarna

i Stockholm af de därstädes anställda kammarskrifvarna

måhända kunde inverka till någon minskning af det för tullkammarens

räkning erforderliga antalet dylika tjänstemän, har kommissionen funnit

hvad tullkammaren sålunda anfört icke böra föranleda någon åtgärd.

Eu af upp b örds kon t o re t i Stockholm gjord framställning om uppförande

å kontorets stat af en med förste kontrollörerna jämnställd

tjänsteman har kommissionen, enär frågan härom syntes böra anstå till

dess erfarenhet vunnits om den inverkan på göromålen vid kontoret,

som öppnandet af tullhuset i Stadsgården kunde utöfva, ansett icke

heller böra föranleda någon kommissionens åtgärd.

Beträffande nederlagskontoret i Stockholm har kommissionen funnit

den till indragning föreslagna öfverkontrollörstjänsten böra med hänsyn

till omfattningen och vikten af de å kontoret förekommande göromål

ersättas med en förste kontrollörsbefattning. Uteslutet vore icke, anför

kommissionen, att, efter tullhusbyggnadens i Stadsgården tagande i bruk,

vid nederlagskontoret kunde komma att erfordras någon förstärkning

af personalen; men kommissionen hade, i anslutning till hvad som

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

• Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 60.

anförts i fråga om tullkammaren och uppbördskontoret, icke funnit skäl

att upptaga frågan härom.

Vid tullbevakningsinspektionen i Stockholm funnos intill år 1905

anställda två chefer, nämligen en öfverinspektor och en kontrollör.

1900 års tullstatskommitté hemställde emellertid — under framhållande

att befälet öfver bevakningspersonalen borde, vid inspektionen liksom

vid de tullförvaltningar, där två chefer funnes, utöfvas af allenast en

chef — att kontrollörstjänsten måtte indragas. Så skedde ock vid regleringen

af staten för år 1905, ehuruväl af särskild anledning den dåvarande

kontrollören berättigades att kvarstå såsom kontrollör vid inspektionen

med bibehållande af aflöningen å 1904 års stat. Efter det

denne tjänsteman år 1908 aflidit, har antalet vid inspektionen anställda

tjänstemän utgjort det i 1905 års stat upptagna, eller en öfverinspektor

såsom chef, två bevakningskontrollörer och en kammarskrifvare.

Beträffande denna förvaltningsafdelning omförmäler kommissionen,

att hemställan gjorts om uppförande å densammas stat af en öfverkontrollörstjänst,

hvars innehafvare skulle, jämte öfverinspektoren, utöfva

befäl öfver tullbevakningspersonalen i Stockholm. Till stöd härför hade

åberopats, att öfverinspektoren på grund af de trägna göromål, som

chefskapet öfver bevakningspersonalen i Stockholm medförde, icke kunde

medhinna att så ofta som önskligt vore företaga inspektionsresor till

honom underlydande stationer och kustbevakningspersonal i Stockholms

skärgård. För den händelse anställandet af en öfverkontrollör icke

funnes lämpligt, ansåge inspektionen, att öfverinspektoren borde helt

och hållet befrias från öfverinseendet öfver bevakningspersonalen i

skärgården.

Kommissionen har, under hänvisning till sitt tidigare omnämnda

förslag beträffande öfverkontrollörstjänsternas indragning, funnit framställningen

om uppförande å inspektionens stat af en dylik tjänst så

mycket mindre böra föranleda åtgärd, som olämpligheten af det dubbla

chefskapet framträdde skarpast just i fråga om befälet öfver en talrik

bevakningspersonal, och erinrar i sammanhang därmed, att, därest i

enlighet med kommissionens förslag tulldirektör blefve anställd i Stockholm,

denne skulle öfvertaga det öfverinspektoren vid tullbevakningsinspektionen

för närvarande tillkommande förmanskapet öfver vissa tullplatser

i Stockholms skärgård. — Beträffande inspektionens alternativt

framställda förslag, att öfverinspektoren måtte helt och hållet skiljas

från öfverinseendet öfver bevakningspersonalen i skärgården, har kommissionen

yttrat sig därom vid behandlingen af frågan om kustbevakningens

organisation.

Tullbevakningsinspektionen

i

Stockholm.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

Sedermera har inspektionen i sitt till generaltullstyrelsen afgifna

yttrande angående inspektionens stater för år 1911 — hvarom i styrelsens

underdåniga utlåtande af den 5 november 1909 förmäles -— hemställt

om uppförande å inspektionens stat af ytterligare en bevakningskontrollörstjänst.

Till stöd för denna hemställan har inspektionen anfört,

att sedan ofvannämnde vid inspektionen anställde tjänsteman i chefställning,

kontrollören C. S. Holmin — hvilken, ehuru från ingången

af år 1905 uppförd å indragningsstat, på grund af Riksdagens särskilda

medgifvanden kvarstått såsom tjänstgörande hos inspektionen mot åtnjutande

af särskilt aflöningstillägg utöfver det å indragningsstaten för

honom uppförda lönebelopp — den 26 april 1908 aflidit, en extra ordinarie

tjänsteman varit inkallad i tjänstgöring hos inspektionen; att inspektionen

härigenom och med begagnande af den hos inspektionen

anställde kammarskrifvarens åtagande att utan särskild ersättning bestrida

med bevakningskontrollörstjänst förenade göromål lyckats hittills

undgå större rubbningar i arbetet men att, såsom äfven styrelsen i underdånig

skrifvelse den 24 oktober 1908 angående tullverkets utgiftsstater

för år 1910 framhållit, nämnda anordning gifvetvis ingalunda kunde

anses tillfredsställande; att inspektionen fördenskull hos styrelsen gjort

framställning om vidtagande af åtgärd för uppförande å inspektionens

stat af en öfverkontrollörstjänst, hvilken framställning dock af principiella

skäl icke vunnit understöd af kommissionen för granskning af

tullverkets stater, till hvilken framställningen öfverlämnats af styrelsen;

samt att, då inspektionen icke ansåge för tullverkets säkerhet betryggande,

att de talrikt till Stockholm ankommande styckegodslastade

fartygen invisiterades af uppsyningsmän, och tre personer ansåges erforderliga

för nöjaktigt förrättande af dessa invisitationer jämte öfriga

bevakningskontrollörerna åliggande göromål — i följd hvaraf åt kammarskrifvaren

hos inspektionen måst, såsom ofvan antydts, uppdragas

att bestrida bevakningskontrollörs göromål — inspektionen ansåge uppförande

å dess stat af en ny bevakningskontrollörstjänst såsom ersättning

för den vid Holmins afgång bortfallna kontrollörstjänsten vara af

behofvet påkalladt.

Generaltullstyrelsen, som icke funnit skäl biträda inspektionens

nu omförmälda framställning, har till stöd härför anfört följande. Det

kunde visserligen ej bestridas, att den af inspektionen omförmälda anordningen

måste anses föga tillfredsställande; men detta omdöme gällde

dock förhållandena vid inspektionen, sådana de för närvarande vore.

Då emellertid öfverinspektoren vid inspektionen enligt kommissionens

förslag skulle befrias från honom nu åliggande öfverinseende öfver

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

personalen vid vissa tullplatser i Stockholms skärgård (sid. 103 i betänkandet)

samt tillika erhålla biträde vid utöfvandet af det honom tillkommande

befälet öfver kustbevakningspersonalen därstädes (sid. 155

och 156), hölle styrelsen före, att med frågan om inrättande af någon

ny tjänst hos inspektionen borde anstå, till dess erfarenhet vunnits, i

hvad mån nyssberörda förslag kunde inverka på förhållandena därstädes.

Mot hvad styrelsen sålunda anfört har jag icke något att erinra.

Slutligen har, enligt hvad kommissionen omförmäler, inspektionen

hemställt om uppförande å dess stat af tio nya vaktmästaretjänster. Med

hänsyn dels därtill, att med 1909 års ingång tio nya dylika tjänster

inrättats vid inspektionen, hvarigenom antalet inkallade extra ordinarie

vaktmästare kunnat i väsentlig mån minskas, dels ock till förslagen

beträffande vid tullförvaltningen i Stockholm anställda vaktmästares

tjänstgöringsskyldighet och kammarvaktmästarnas ersättande med vaktmästare,

har kommissionen icke biträdt inspektionens ifrågavarande

framställning.

Kommissionens af mig biträdda förslag angående tullförvaltningen

i Stockholm innebär sålunda och med iakttagande af hvad beträffande

denna förvaltning föreslagits i fråga om organisationsförändringar följande:

att en tulldirektör anställes vid tullförvaltningen;

att öfverkontrollörstjänsten vid nederlagskontoret indrages och

ersättes med en förste kontrollörstjänst; samt

att fem kammarvaktmästaretjänster indragas och att å förvaltningens

stat i stället uppföras fem nya vaktmästaretjänster.

Vid tullkammaren i Nyköping äro å ordinarie stat uppförda en

tullförvaltare, en kammarskrifvare och fyra vaktmästare, hvarjämte från

och med början af år 1906 därstädes varit anställd en biträdande

kammarskrifvare.

Jag anser mig böra här nämna, att sedan lång tid tillbaka plägat

vid tullförvaltningar, där ökadt behof af arbetskraft gjort sig gällande

under någon längre tid, under benämningen biträdande kammarskrifvare

anställas extra ordinarie tjänstemän, hvilka oftast förrätta samma tjänstgöring

som ordinarie kammarskrifvare men icke äro uppförda å ordinarie

stat utan åtnjuta arfvode från ett å aflöningsstaten uppfördt förslagsanslag

till vikariatsersättning, extra biträden m. m. För närvarande

utgår sådant arfvode med 1,800 kronor om året.

Kommissionen har nu uttalat såsom sin uppfattning, dels att, där

icke särskilda omständigheter annorlunda föranleda, biträdande kammarskrifvarebefattning,

hvaraf stadigvarande behof förefinnes och hvars

innehafvare fullgör samma tjänstgöring som ordinarie kammarskrifvare,

Bih. till Riksd. Prot. 1910. '' 1 Samt. 1 Afd. 40 Höft. 12

Tullkammaren

i Nyköping.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Tullkammaren

i Södertälje,

Tullkammaren

i Eskilstuna.

90 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

bör uppföras å ordinarie stat, dels ock att vid tullkamrar, där tullförvaltaren

är ensam tjänsteman men trafiken medfört stadigvarande behof

af arbetsbiträde åt denne, hvilket måst tillgodoses genom anställande af

biträdande kammarskrifvare eller ständig inkallning af extra ordinarie

kammarskrifvare, en kammarskrifvaretjänst bör uppföras i staten.

Med tillämpning af förstnämnda grundsats och under åberopande

däraf, att det i följd af nådiga brefvet den 20 juli 1888 ålåge tullförvaltaren

i Nyköping att äfven vid tullstationen i Oxelösund verkställa

tullbehandling af dit inkommande gods af viss beskaffenhet och att vid

sådana tillfällen, hvilka under de senare åren allt oftare förekommit,

det måst uppdragas åt biträdande kammarskrifvaren att sköta göromålen

antingen å tullkammaren eller i packhuset, har kommissionen, med

hänvisning tillika till tullkammarens i Nyköping jämförelsevis höga

plats å poängtabellen, hemställt, att ytterligare en för denna tullkammare

afsedd kammarskrifvaretjänst måtte inrättas, mot det att biträdande

kammarskrifvarebefättningen därstädes indrages.

Tullkammaren i Södertälje har, enligt hvad generaltullstyrelsen

omförmäler, i afgifvet yttrande angående tullkammarens stat för år 1911

hemställt om inrättande af en kammarskrifvaretjänst och till stöd härför

åberopat hufvudsakligen, att arbetet vid tullkammaren i följd af stadens

tillväxt och industriella utveckling under de senaste åren ökats i så

hög grad, att tullförvaltaren såsom varande ensam tjänsteman icke

medhunne att handlägga göromålen både i packhuset och på tullkammaren,

i följd hvaraf stadigvarande behof af arbetsbiträde åt tullförvaltaren

förelåge.

Generaltullstyrelsen har, under anförande, att tullkammaren syntes

hafva grundat denna framställning på kommissionens här ofvan återgifna

uttalande rörande förutsättningen för inrättande af ordinarie kammarskrifvaretjänst

vid tullkamrar, där tullförvaltaren vore ensam tjänsteman,

framhållit, att enligt den vid betänkandet fogade bilagan III inkallning

vid tullkammaren af en extra ordinarie kammarskrifvare icke under

åren 1907 och 1908 beliöft utan afbrott förekomma och att så varit

förhållandet äfven under år 1909. I följd häraf har styrelsen ansett,

att med inrättande af en kammarskrifvaretjänst vid tullkammaren i

Södertälje borde tills vidare anstå.

Denna styrelsens uppfattning finner jag mig böra biträda.

Å tullkammarens i Eskilstuna ordinarie stat äro allenast två befattningshafvare

uppförda, nämligen tullförvaltaren och en vaktmästare.

Härförutom har dock sedan början af år 1907 varit anställd en biträdande

kammarskrifvare. Då sålunda ofvan omförmälda förutsättning för upp
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

förande af en kaminarskrifvaretjänst föreligger, har kommissionen hemställt,

att vid tullkammaren måtte inrättas en sådan tjänst i utbyte mot

biträdande kammarskrifvarebefattningen.

Å tullkammarens i Norrköping stat äro uppförda följande ordinarie

befattningshafvare, nämligen: en tullförvaltare, en öfverkontrollör, en

kontrollör, sex kammarskrifvare, två uppsyningsman och sexton vaktmästare.

Härjämte äro å tullkammaren anställda två biträdande kammarskrifvare.

Beträffande denna tullförvaltning anför kommissionen följande:

»Under hänvisning till hvad ofvan hemställts beträffande indragning

af vissa öfverkontrollörstjänster, däribland den vid tullkammaren i Norrköping,

föreslår kommissionen, att i stället för berörda tjänst å tullkammarens

stat uppföres en förste kontrollörstjänst. Enligt livad kommissionen

förut angifvit, bör innehafvaren af denna tjänst förestå packhusafdelningen

af tull förvaltningen. Vid en förvaltning, där göromålen,

såväl å tullkammar- som å packhusafdelningen, äro af så betydande

omfattning och så kräfvande beskaffenhet, som, enligt hvad af poängtabellen

framgår, förhållandet är i Norrköping, böra emellertid enligt

kommissionens åsikt finnas å hvardera af dessa afdelningar en förste

kontrollör och en kontrollör. Kommissionen har därför funnit sig böra

föreslå, att å tullkammarens stat uppföres dels ytterligare eu förste

kontrollörstjänst, dels en ny kontrollörsbefattning.

Enligt hvad tullkammaren uppgifvit, hafva de båda biträdande

kammarskrifvarna måst användas i lika trägen tjänstgöring som innehafvarna

af ordinarie kammarskrifvarebefattningar; och har tullkammaren

fördenskull hemställt om inrättande af två nya kammarskrifvaretjänster.

Vid bifall till hvad kommissionen ofvan hemställt beträffande förstärkning

af tullpersonalen i Norrköping, torde likväl uppförande i staten af en

ny kammarskrifvaretjänst därstädes i utbyte mot bemälda båda biträdande

kammarskrifvarebefattningar vara tillfyllestgörande; och vill kommissionen

fördenskull härom framställa förslag.

Alltsedan senare hälften af år 1905 har en af de i Norrköping

anställda vaktmästarna haft i uppdrag att tjänstgöra i packhuset i egenskap

af extra ordinarie uppsyningsman med bibehållande af sin vaktmästareaflöning.

Tullkammaren har, under framhållande, att denna

anordning medfört stor fördel och att en förman för vaktmästarna i

packhuset med uppgift att jämväl hålla ordning å godset numera icke

kunde undvaras, hemställt, att en ordinarie uppsyningsmanstjänst för

packhusets behof måtte inrättas. Denna tullkammarens hemställan har

kommissionen funnit sig böra biträda.

Tullkammaren

i Norrköping.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Tullkammaren

i Kalmar.

Tullkammaren

i Västervik.

Tullinspektionema

i Klinte

och Slite.

Tullkammaren

i Karlskrona.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Då, enligt hvad tabellen Bil. III utvisar, vid tullbevakningen i

Norrköping måst i tjänstgöring användas ett afsevärdt antal extra

ordinarie vaktmästare, har kommissionen, i likhet med tullkammaren,

ansett två nya vaktmästaretjänster böra uppföras å tullkammarens stat.»

Kommissionens af mig biträdda förslag beträffande tullkammaren

i Norrköping innefattar sålunda:

att öfverkontrollörstjänsten ersättes med en förste kontrollörstjänst;

samt

att, med indragning af två biträdande kammarskrifvarebefattningar,

å tullkammarens stat uppföras ytterligare följande tjänster, nämligen:

en förste kontrollörstjänst, en kontrollörstjänst, en kammarskrifvaretjänst,

en uppsyningsmanstjänst samt två vaktmästaretjänster.

Beträffande tullkammaren i Kalmar föreslår kommissionen, dels

att öfverkontrollörstjänsten måtte, med hänsyn till tullkammarens betydelse

och omfattningen af därstädes förekommande göromål, ersättas

med en förste kontrollörsbefattning, dels ock, i öfverensstämmelse med

kommissionens förut omförmälda uppfattning, att i stället för en år

1907 inrättad biträdande kammarskrifvarebefattning, å tullkammarens

stat måtte uppföras en ny kanon arskrifvaretjänst.

Med förmälan att för genomförande af den utaf kommissionen

ifrågasatta anordning beträffande uppbördens handhafvande — för hvilket

förslag jag förut redogjort — erfordrades, att den vid tullkammaren i

Västervik anställde kammarskrifvaren befriades från honom nu åliggande

skyldighet att utöfva befäl öfver tullbevakningen därstädes men att,

på grund af de lokala förhållandena och den jämförelsevis betydliga

sjöfarten i Västervik, en särskild förman för tullbevakningen därstädes

icke kunde undvaras, har kommissionen föreslagit, att å tullkammarens

stat måtte uppföras en uppsyningsmanstjänst.

Under erinran om förslaget rörande tullinspektionernas i Klinte

och Slite förändring till tullstationer föreslår kommissionen, dels att tullinspektorstjänsterna

måtte ersättas med uppsyningsmanstjänster, dels

ock att två vaktmästare tjänster, eu å hvardera platsen, måtte indragas.

Beträffande tullkammaren i Karlskrona hemställer kommissionen,

att den till indragning föreslagna öfverkontrollörstjänsten måtte, med

hänsyn till beskaffenheten af de vid tullkammaren förekommande göromål,

ersättas med en kontrollörstjänst.

Tullkammaren har emellertid, enligt hvad generaltullstyrelsen omförmäler,

hemställt, att berörda öfverkontrollörstjänst måtte i stället

ersättas med en förste kontrollörstjänst, och till stöd för denna hem
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

ställan åberopat, att det poängtal, som af kommissionen tilldelats tullkammaren,

icke vore ett exakt uttryck för uppbördens storlek och de

alltjämt växande göromålens myckenhet, enär däri icke komme till

synes den i Karlskrona förekommande mycket stora införseln af hvarjehanda

artiklar till flottan, livilka på grund af nådiga medgifvanden finge

tullfritt införas och livilkas tullbehandling och noggranna kontrollering med

de lämnade uppgifterna kräfde mycket och tidsödande arbete; att, därest

detta förhållande beaktats och i sammanhang därmed ett högre tillägg

för mera kräfvande förtullningar tillgodoräknats tullkammaren, poängtalet

för tullkammaren skulle ökats med minst ett tiotal; samt att Karlskrona

utmärkte sig för synnerligen höga lefnadskostnader och hyrespriser,

hvilket vore en naturlig följd af stadens egenskap af landets

näst största garnisonsort.

Generaltullstyrelsen har, under förmälan att styrelsen icke af hvad

tullkammaren sålunda anfört funnit sig öfvertygad om nödvändigheten

af den föreslagna ändringen i kommissionens förslag, förklarat sig icke

kunna tillstyrka densamma.

Icke heller jag finner hvad tullkammaren anfört innefatta anledning

att ifrågasätta ändring i kommissionens förslag beträffande det

sätt, på hvilket öfverkontrollörstjänsten vid ifrågavarande tullkammare

skulle ersättas.

Den till indragning föreslagna öfverkontrollörstjänsten vid tullkammaren

i Karlshamn anser kommissionen kunna tillfyllestgörande

ersättas med eu kammarskrifvaretjänst. Ehuru i denna stad rådde en

tämligen liflig sjöfart, vore dock — yttrar kommissionen — göromålen

vid tullkammaren i öfrigt af jämförelsevis mindre omfattning; och deras

beskaffenhet gåfve icke någon särskild anledning till antagande, att

desamma icke skulle kunna, efter genomförandet af kommissionens förslag

beträffande uppbördens handhafvande, nöjaktigt bestridas äfven

utan att vid tullkammaren anställdes ytterligare en kontrollör förutom

den, som med ingången af år 1909 uppförts å tullkammarens stat. En

vid tullkammaren inrättad biträdande kammarskrifvarebefattning ansåge

kommissionen böra uppföras å ordinarie stat, enär stadigvarande behof

af denna befattning förelåge och dess innehafvareo fullgjorde enahanda

tjänstgöring som ordinarie kammarskrifvare. — A tullkammarens

stat skulle sålunda, med indragning af öfverkontrollörstjänsten och biträdande

kammarskrifvarebefattningen, uppföras två nya kammarskrifvaretjänster.

Under åberopande af samma skäl, som anförts vid behandlingen

af tullkammarens i Eskilstuna stat, hemställer kommissionen, att vid

Tullkammaren

i Karlshamn.

Tullkammaren

i Solsesborg.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Tullkammaren

i Ahus.

Tullkammaren

i Malmö.

94 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

tullkammaren i Sölvesborg måtte inrättas en kammarskrifvare tjänst i utbyte

mot en å tullkammarens stat uppförd biträdande kammarskrifvarebefattning.

Beträffande tullkammaren i Åhus — å hvars stat äro uppförda följande

ordinarie tjänstemän, nämligen: en tullförvaltare, en öfverkontrollör

och en kammarskrifvare, hvarjämte vid tullkammaren finnes anställd

en biträdande kammarskrifvare — hemställer kommissionen, att

den till indragning föreslagna öfverkontrollörstjänsten måtte ersättas med

en kontrollörstjänst. Innehafvaren af denna skulle, yttrar kommissionen,

efter genomförandet af den ifrågasatta anordningen beträffande uppbördens

handhafvande kunna disponeras för tjänstgöring i packhuset.

Vid sådant förhållande saknade kommissionen anledning biträda en af

tullkammaren gjord hemställan om inrättande af en för packhuset afsedd

kontrollörstjänst i utbyte mot kammarskrifvaretjänsten. — På förut åberopade

skäl föreslår kommissionen vidare, att biträdande kammarskrifvarebefattningen

vid tullkammaren måtte uppföras å ordinarie stat.

Vid tullkammaren i Malmö äro anställda följande befattningshafvare

å ordinarie stat, nämligen: en tullförvaltare, en öfverkontrollör, två

kontrollörer, elfva kammarskrifvare och två kammar vaktmästare. Tullkammaren

har emellertid, enligt hvad kommissionen omförmäler, hemställt,

att å tullkammarens stat måtte uppföras två nya kontrollörstjänster,

och till stöd härför åberopat, att de göromål, som tillkomme den

ene af de båda kontrollörerna — den andre vore afsedd för och fullt

upptagen af göromålen vid utgående expeditionen — på senare tiden så

vuxit i omfattning, att det blifvit nödvändigt att åt kammarskrifvare

öfverlåta sådana ur kontrollsynpunkt synnerligen viktiga göromål som

afprickningen i inkommande journalen af den å uppbördskontoret för

dagen influtna uppbörden samt de månatliga balanslistornas upprättande.

Åtskilliga andra göromål — såsom månadsstatistikens upprättande, inkommande

journalens nummerafslutning, afprickning å märkrullorna af

alla till tullbehandling angifna kolly samt upprättande af restantielista

för kontroll däröfver, att allt infördt gods vederbörligen redovisades —

vore ock af så maktpåliggande beskaffenhet, att de borde vara anförtrodda

åt en äldre, erfaren tjänsteman, alltså en kontrollör.

Hvad tullkammaren sålunda anfört rörande behofvet af förstärkt

arbetskraft vid densamma, vore, anför kommissionen, visserligen beaktansvärdt.

Men då från och med ingången af år 1909 å tullkammaren

inrättats en ny kontrollörstjänst samt det kunde antagas, att en del

af de utaf tullkammaren omförmälda göromål skulle kunna på ett tillfredsställande

sätt bestridas af en kammarskrifvare, hade kommissionen

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 60. 95

icke funnit anledning att i vidare mån understödja tullkammarens hemställan,

än att kommissionen föresloge, att å tullkammarens stat måtte

uppföras en ny koutrollörstjänst.

En af packhusinspelctionen i Malmö under åberopande af ett snart

inträdande behof af utvidgade packhuslokaler gjord framställning om

ökning af personalen med minst fem kontrollörer och fem kammarskrifvare

har kommissionen ansett icke böra föranleda någon åtgärd,

enär frågan om en så betydande förstärkning af sagda personal, af

hvilken med 1909 års ingång tillkommit två kontrollörer och två kammarskrifvare,

borde anstå åtminstone till dess visshet kunde vinnas, när

de förhållanden, som skulle betinga behofvet af förstärkningen, kunde

blifva en verklighet.

Enligt hvad kommissionen omförmäler har tullbevaknivgsinspelitionen

i Malmö — under anförande att, oaktadt den ordinarie bevakningspersonalen

med ingången af år 1909 afsevärdt ökats, nämligen med en uppsyningsman

och tio vaktmästare, behof af ytterligare förstärkning dock

kvarstode, om personalen skulle kunna stå i någorlunda rimlig proportion

till de allt mer och mer ökade göromål, som lades på densamma, synnerligast,

genom tilltagande trafik nattetid, hvilken medgåfve ringa tillfälle

till hemlif och ofta föranledde, att ofullständig hvila tillgodokomme den

under dagens lopp rätt ansträngda personalen — hemställt, att å inspektionens

stat måtte uppföras ytterligare en uppsyningsman och fem

vaktmästare.

Vid behandlingen af denna framställning har kommissionen föreslagit,

dels att å tullförvaltningens stat måtte uppföras tre nya vaktmästaretjänster,

dels ock att vid tullbevakningsinspektionen måtte inrättas

eu ny uppsyningsmanstjänst.

Till stöd för detta förslag anför kommissionen följande.

Den förstärkning af bevakningspersonalen i Malmö, hvilken, på

sätt inspektionen omförmält, inträdt med ingången af år 1909, syntes

kommissionen icke motsvara behofvet. Under år 1908 hade vid bevakningen

varit anställda fem biträdande vaktmästare, hvilka indragits med

utgången af året. Då dessa fullgjort samma tjänstgöring som ordinarie

vaktmästare, hade sålunda förstärkningen af vaktmästarekåren i själfva

verket allenast belöpt sig till fem vaktmästare. Men då, förutom nämnda

fem biträdande vaktmästare, under år 1908 i tjänstgöring användts dels

under hela året 12 extra ordinarie vaktmästare, dels under större delen

däraf ytterligare 4 dylika betjänte, dels ock icke mindre än 4 extra ordinarie

vaktmästare till ständig nattjänstgöring och 2 dylika till sådan

tjänstgöring under större delen af året, ville det synas kommissionen, att

Packhusinspektionen

i

Malmö.

Tullbevakning

sinspektionen

i Malmö.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Tullkammaren

i Landskrona.

96 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

användandet af extra personal vid tullbevakningen i Malmö fortfarande

måste blifva större, än som kunde anses lämpligt. Detta antagande bekräftades

ock af kommissionen tillhandakomma uppgifter rörande antalet

inkallade extra ordinarie vaktmästare under första kvartalet af år 1909,

livilka uppgifter utvisade, att 11 extra ordinarie vaktmästare under

sagda tid varit använda i ständig tjänstgöring. Till jämförelse kunde

nämnas, att under januari, februari och mars månader år 1908 antalet

i tjänstgöring inkallade extra ordinarie vaktmästare utgjort respektive

12, 17 och 16. Att såsom inspektionen uppgifvit, trafiken nattetid vore

stadd i tilltagande, framginge däraf, att, medan antalet af extra ordinarie

vaktmästare förrättade nattvakter under första kvartalet år 1908 utgjort

488, antalet af dylika nattvakter under motsvarande del af år 1909

stigit till 712. Kommissionen ansåge därför, att ytterligare någon förstärkning

af ifrågavarande personal borde vidtagas; dock syntes denna

förstärkning, med hänsyn till den anordning, kommissionen föreslagit i

fråga om vaktmästarnas tjänstgöringsskyldighet och kammarvaktmästarnas

ersättande med vaktmästare, kunna, hvad vaktmästaretjänsterna

beträffade, inskränkas till tre dylika.

För beredande af nöjaktig uppsikt öfver bevakningspersonalens

tjänstgöring inom det vidsträckta hamnområdet i Malmö och med hänsyn

till de särskilda kraf på personalens duglighet och omdömesförmåga,

som föranleddes af den i Malmö förekommande betydliga resandetrafiken,

ansåge kommissionen erforderligt, att å tullbevakningsinspektionens stat

blefve uppförd ytterligare en uppsyningsmanstjänst.

Kommissionens af mig biträdda förslag beträffande tullförvaltningen

i Malmö innebär sålunda — med iakttagande af de föreslagna organisationsförändringarna

i den man de beröra denna förvaltning — följande:

att å tullkammarens stat uppföres en ny kontrollörstjänst;

att å tullbevakningsinspektionens stat uppföres en ny uppsyningsmanstjänst;
att

å tullförvaltningens stat uppföras tre nya vaktmästaretjänster;

samt

att två kammarvaktmästaretjänster indragas och att å förvaltningens

stat i stället uppföras två nya vaktmästaretjänster.

Beträffande tullkammaren i Landskrona anför kommissionen, att

den till indragning föreslagna öfverkontrollörstjänsten borde ersättas

med en tjänst, hvilken på grund af denna tullkammares betydenhet icke

borde vara af lägre grad än förste kontrollörs, och föreslår fördenskull,

att å tullkammarens stat måtte uppföras en förste kontrollörstjänst i

stället för öfverkontrollörstjänsten.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Å tullkammarens i Hälsingborg stat äro uppförda följande ordinarie

befattningshafvare, nämligen: en tullförvaltare, en öfverkontrollör, tre

kontrollörer, tio kammarskrifvare, två uppsyningsman och tjugutre vaktmästare.

Vidare finnes vid tullkammaren anställd en biträdande kammarskrifvare,

hvarjämte såsom arfvode till erforderligt skrifbiträde utgår

ett anslag af 800 kronor årligen.

Beträffande denna förvaltning anför kommissionen följande:

»Hänvisande till hvad förut anförts beträffande indragning af vissa

öfverkontrollörstjänster, däribland den vid tullkammaren i Hälsingborg,

hemställer kommissionen, att å tullkammarens stat måtte uppföras en

förste kontrollörstjänst såsom ersättning för öfverkontrollörstjänsten.

Under åberopande af hvad kommissionen anfört beträffande personalen

vid tullkammaren i Norrköping, föreslår kommissionen ytterligare, att

ännu en förste kontrollörstjänst måtte, i utbyte mot en nu befintlig

kontrollörsbefattning, uppföras å tullkammarens stat.

Vidare torde, i enlighet med hvad kommissionen i fråga om flera

redan behandlade tullförvaltningar anfört, biträdande kammarskrifvaren

böra uppföras å ordinarie stat; och torde i sådant fall anslaget till skrifbiträde

kunna indragas.

Alltsedan oktober månad 1907 har en af de vid tullbevakningen

i Hälsingborg anställda vaktmästarna varit förordnad att, med bibehållande

af den till hans vaktmästaretjänst hörande aflöning, tjänstgöra

såsom extra ordinarie uppsyningsman vid bevakningen. Då, enligt hvad

tullkammaren upplyst, behofvet af denne bevakningsförman allt fortfarande

gör sig gällande, föreslår kommissionen, att å stat uppföres

ytterligare en uppsyningsmanstjänst.

Under de senare åren hafva 5 å 6 extra ordinarie vaktmästare

användts i ständig tjänstgöring vid tullbevakningen i Hälsingborg. Af

sådan anledning torde någon förstärkning af bevakningspersonalen böra

vidtagas; och föreslår kommissionen därför, att å tullkammarens stat

måtte uppföras tre nya vaktmästaretjänster.»

Kommissionens af mig biträdda förslag beträffande tullkammaren

i Hälsingborg innebär sålunda:

att öfverkontrollörstjänsten och en kontrollörstjänst indragas;

att i dessa tjänsters ställe i staten uppföras två förste kontrollörstjänster;
att

å tullkammarens stat uppföres en ny kammarskrifvaretjänst i

utbyte mot biträdande kammarskrifvarebefattningen och det nuvarande

skrifbiträdesanslaget; samt

Bih. till liiksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft.

Tullkammaren

i Hälsingborg.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Tullkammaren

i Ystad.

Tullkammaren

i Trelleborg.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

att å stat uppföras en uppsyningsmanstjänst och tre vaktmästaretjänster.

Hvad angår tullkammaren i Ystad föreslår kommissionen, dels att

öfverkontrollörstjänsten måtte ersättas med en kontrollörstjänst, dels,

på förut anförda skäl, att en å tullkammarens stat uppförd biträdande

kammarskrifvarebefattning måtte förändras till en ordinarie kammarskrifvaretjänst.

A tullkammarens i Trelleborg stat äro uppförda följande ordinarie

befattningshafvare, nämligen: en tullförvaltare, en öfverkontrollör, två

kontrollörer, fyra kammarskrifvare, en uppsyningsman och nio vaktmästare.

Vid tullkammaren är dessutom anställd en biträdande kammarskrifvare.

Kommissionen anför beträffande denna tullförvaltning följande:

»Rörelsen vid tullförvaltningen i Trelleborg har under de senare

åren betydligt vuxit. Af denna anledning hafva ock flera nya tjänster

inrättats vid tullkammaren. Sedan år 1905 har nämligen personalen

därstädes förstärkts med icke mindre än två kontrollörer, två kammarskrifvare

och två vaktmästare, af hvilka en kontrollör och en kammarskrifvare

tillkommit med ingången af år 1909. Det torde emellertid

med största sannolikhet kunna förväntas, att den under år 1909 anordnade

ångfärjeförbindelsen mellan Trelleborg och Sassnitz skall medföra

en betydande ökning af trafiken öfver Trelleborg, såväl af resande som

af gods, och att fördenskull behof af ytterligare förstärkning af tullpersonalen

därstädes skall inträda. Tullkammaren har ock med styrka

framhållit detta förhållande men tillika anfört, att, innan någon tids

erfarenhet förelåge, huru de nya trafikförhållandena komme att framträda,

det icke kunde med bestämdhet afgöras, i hvad mån tullpersonalen

i Trelleborg behöfde förstärkas på grund af ångfärjetrafikens öppnande.

Äfven kommissionen är af den uppfattning, att det behof af ökade

arbetskrafter vid tullkammaren i Trelleborg, som må blifva en följd af

ofvan omförmälda anledning, icke låter sig på förhand bestämmas. Då

härtill kommer, att ett af kommissionen i sådan riktning framlagdt

förslag icke skude kunna komma under ompröfning och än mindre träda

i verkställighet förr än långt efter den tid, då behofvet framträdt, samt

det icke lärer saknas utväg att, på sätt vid flera föregående tillfällen

skett, tillgodose ett eventuellt inträdande dylikt behof genom provisoriskt

inrättande af erforderliga tjänster, har kommissionen funnit sig icke

böra beträffande tullförvaltningen i Trelleborg framlägga något annat

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 60.

förslag, än att, i sammanhang med den förut omförmälda indragningen

af öfverkontrollörstjänsten därstädes, å tullkammarens stat måtte uppföras

en förste kontrollörstjänst.»

Enligt hvad generaltullstyrelsen omförmäler i sitt ofvanberörda

den 5 november 1909 afgifna underdåniga utlåtande har tullkammaren

hemställt, att tre nya vaktmästaretjänster måtte inrättas vid tullbevakningen

i Trelleborg. Till stöd härför har, såsom af berörda utlåtande

framgår, tullkammaren anfört, att, på grund af det genom ångfärjeförbindelsen

betydligt utvidgade tjänstgöringsområdet och af densamma

föranledda ökningen i bevakningsposteringar och nattjänstgöring för

tullbevakningen på vidt skilda platser, såsom å bantågen, vid ångfärjan,

å bangården och å lossningskajerna, den ordinarie bevakningsstyrkan

visat sig otillräcklig; samt att vunnen erfarenhet visat, att, oaktadt tre

extra ordinarie vaktmästare alltifrån ångfärjetrafikens öppnande varit

inkallade i ständig tjänstgöring, öfveransträngning af bevakningspersonalen,

som det jämväl ålåge att biträda vid den omfattande transiteringen

af gods, icke kunnat undvikas.

Generaltullstyrelsen bar, under förmälan att enligt styrelsens åsikt

fullgiltiga skäl anförts för inrättande af de begärda tjänsterna och att

jämväl kommissionen syntes hafva byst den uppfattning, att ångfärjeförbindelsens

öppnande skulle komma att medföra behof af ökade arbetskrafter

vid tullförvaltningen, tillstyrkt tullkammarens förevarande framställning

och vidare anfört, att den af kommissionen anvisade utvägen

att tillgodose nämnda behof genom provisoriskt inrättande af tjänster

syntes icke behöfva anlitas utan den beböfliga förstärkningen af bevakningspersonalen

kunna, därest de begärda tjänsterna blefve från och

med år 1911 uppförda i staten, intill dess åvägabringas genom inhållning

af extra ordinarie personal, hvartill medgifvande redan lämnats.

Behofvet af ifrågavarande tre vaktmästaretjänster synes mig icke

kunna bestridas, hvarför jag tillstyrker uppförande å tullkammarens i

Trelleborg stat af ytterligare tre vaktmästaretjänster.

Den å tullkammarens i Halmstad stat nu uppförda, till indragning

föreslagna öfverkontrollörstjänsten anser kommissionen på grund af

denna tullkammares betydenhet och omfattningen af därstädes förekommande

göromål böra ersättas med en förste kontrollörstjänst. Vidare

föreslår kommissionen af flera gånger nämnd anledning, att en å tullkammarens

stat uppförd biträdande kammarskrifvarebefattning måtte

ersättas med en ordinarie kammarskrifvaretjänst.

Tullkammaren

i Halmstad.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Tullförvaltning

en i

Göteborg.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Beträffande tullförvaltningens i Göteborg stat hafva, enligt hvad

kommissionen omförmäler, gjorts följande framställningar, nämligen:

af tullkammaren om utbytande af två kammarskrifvaretjänster mot

kontrollörstj änster;

af packhusinspektionen om inrättande dels af en ny förste kontrollörstjänst

och en ny kontrollörstj änst, i hvilket fall två biträdande kammarskrifvarebefattningar

hos inspektionen skulle kunna indragas, dels ock

af en ny vaktmästaretjänst; samt

af tullbevakningsinspektionen om inrättande af tio nya vaktmästaretjänster.

Tulldirektören, som tillstyrkt berörda framställningar, dock, hvad

tullkammarens framställning angår, med den ändring, att vid inrättande

af två nya kontrollörstjänster två biträdande kammarskrifvarebefattningar

borde indragas i stället för de af tullkammaren föreslagna

två kammarskrifvaretjänsterna, har för egen del hemställt, att å tullbevakningsinspektionens

stat måtte, med indragning af en af de nuvarande

bevakningskontrollörstjänsterna, uppföras eu öfverkontrollörstjänst

med åliggande för innehafvare!! att vara andre föreståndare vid

inspektionen.

Hvad först beträffar den af tullkammaren gjorda framställningen,

till stöd hvarför hufvudsakligen anförts, att en kontrollör borde vara

disponibel såväl för den expedition, hvilken handhade debiteringen af

afgifter för gods, som förtullades från nederlag eller transitupplag, som

äfven för den expedition, där mottagning af angifningsinlagor och dessas

förseende med presentatum försigginge, har kommissionen, under anförande,

att nämnda göromål kunde, såsom hittills, på ett tillfredsställande

sätt bestridas af äldre, mera erfarna kammarskrifvare, samt

med erinran att personalen vid tullkammaren med ingången af år 1909

blifvit förstärkt med icke mindre än en förste kontrollör, en kontrollör

och två kammarskrifvare, förklarat sig icke äga anledning att understödja

densamma.

Vid behandlingen af ''packhusinspektionens framställning — till stöd

hvarför åberopats hufvudsakligen, att vid tullafdelningen för postpaket

erfordrades dels en förste kontrollör såsom föreståndare, dels ock ytterligare

en vaktmästare äfvensom att det vore af stor vikt att vissa förtullningsexpeditioner,

som nu handhades af kammarskrifvare, finge kontrollörer

till föreståndare — har kommissionen, efter erinran att personalen

vid inspektionen med ingången af år 1909 ökats med tre kontrollörer,

fyra kammarskrifvare och en vaktmästare, anfört, att med hänsyn härtill

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

och då de nu begärda tjänsterna syntes kommissionen icke vara af

oafvisligt behof påkallade, kommissionen funnit förevarande framställning

icke böra föranleda någon åtgärd.

För det af tullbevakningsinspeläionen framställda förslaget om inrättande

af tio nya vaktmästaretjänster har, enligt hvad kommissionen

meddelar, lämnats följande motivering. Trafiken öfver Göteborg vore

stadd i en oafbruten ökning dels på grund af tillkomsten af nya direkta

förbindelser med utlandet eller äldre förbindelsers utvidgning, dels ock

i följd af åtskilliga nya kaj anläggningar och hamnanordningar. Det

vore under sådana förhållanden tydligt, att den ordinarie bevakningsstyrkan

ingalunda vore tillräcklig, i all synnerhet som det visat sig

nödvändigt att förstärka bevakningen på det stora antal från utrikes

ort kommande fartyg, som efter vederbörligt tillstånd för lossning direkt

inginge till kanal- och insjöhamnar, samt särskilda bevakningsåtgärder

och allt större personal blifvit behöfliga för den ständigt växande utförseln

af restitutionsgods. Det inspektionen lämnade medgifvande att

i tjänstgöring använda extra personal hade därför måst utnyttjas i

ganska stor utsträckning. Sålunda hade under år 1907 omkring 20

och under år 1908 omkring 25 extra ordinarie vaktmästare måst användas

i ständig tjänstgöring, hvarförutom ett minst lika stort antal

sådana inkallats vid tillfälliga behof. Från och med år 1909 hade

visserligen tio nya vaktmästaretjänster blifvit uppförda å inspektionens

stat, men då, såsom af nyssnämnda uppgifter framginge, det konstanta

behofvet af bevakningspersonal vore vida större samt ytterligare förstärkt

personal komme att erfordras, när åtskilliga redan påbörjade

hamnarbeten fullbordats, ansåge inspektionen den begärda ökningen

vara af oafvisligt behof påkallad.

Hvad inspektionen sålunda anfört, har kommissionen visserligen

funnit beaktansvärdt men dock, med hänsyn till förslagen i fråga om

vaktmästarnas i, bland andra städer, Göteborg tjänstgöringsskyldighet

äfvensom kammarvaktmästarnas ersättande med vaktmästare, ansett det

antal nya vaktmästaretjänster, som, förutom det till ersättning af kammarvaktmästarna

afsedba, borde uppföras å tullförvaltningens i Göteborg

stat, kunna inskränkas till fem.

Af skäl, för hvilka kommissionen redogjort vid behandlingen af

tullbevakningsinspektionens i Stockholm stat, har kommissionen icke

biträdt det af tulldirektören framställda förslaget om inrättande af en

öfverkontrollörsbefattning vid tullbevakningsinspektionen i Göteborg.

Vid afgifvande af yttrande rörande tullförvaltningens i Göteborg

stat för år 1911, har, enligt hvad generaltullstyrelsen omförmäler i sitt

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

ofvanberörda yttrande af den 5 november 1909, tulldirektören gjort

förnyad framställning om uppförande i staten af följande af de i ofvanberörda

framställningar begärda tjänster, nämligen: två kontrollörstjänster

å tullkammaren, en förste kontrollörstjänst och en vaktmästaretjänst för

pack husinspektionens behof samt, utöfver de af kommissionen föreslagna

fem vaktmästaretjänsterna för tullbevakningens behof, ytterligare

fem vaktmästaretjänster. För den händelse nyssberörda förste kontrollörstjänst

vid packhusinspektionen icke kunde få uppföras i staten såsom

én ny tjänst, föresloge tulldirektören, att densamma måtte inrättas i

stället för en kontrollörstjänst vid inspektionen, hvilken senare tjänst

sålunda då skulle indragas.

Rörande behofvet af de två kontrollörstjänsterna å tullkammaren

har åberopats hvad i sådant hänseende anförts såsom stöd för den af

kommissionen pröfvade framställningen i samma syfte. Vidkommande

åter förslagen om inrättande af nyssberörda tjänster för packhusinspektionens

och tullbevakningens behof har i hufvudsak anförts, att uppbörden

vid den under packhusinspektionen lydande tullafdelningen för

postpaket, hvilken afdelning numera vore inrymd i en särskild, från

packhuset afskild lokal, där densamma icke kunde omedelbart öfvervakas

af inspektionen, i medeltal under åren 1907 och 1908 öfverstigit 240,000

kronor och alltså uppginge till ett tillräckligt stort belopp för att med

hänsyn till ansvaret därför likställa föreståndaren för avdelningen med

nuvarande fjärde gradens tullförvaltare; att minst två vaktmästare vore

erforderliga i nyssberörda tullafdelning men att endast en ordinarie

sådan tjänstinnehafvare kunde disponeras för ändamålet, under det att

behofvet i öfrigt måst tillgodoses genom ständig inhållning af en extra

ordinarie vaktmästare; att de af kommissionen framlagda förslag rörande

vaktmästarnas i Göteborg tjänstgöringsskyldighet och kammarvaktmästarnas

ersättande med vaktmästare — hvilka förslag kommissionen,

ehuruväl densamma eljest funnit hvad inspektionen i sin till kommissionen

öfverlämnade framställning anfört om behofvet af tio nya vaktmästaretjänster

vara beaktansvärdt, åberopat såsom skäl för nedsättning

af det af inspektionen begärda antalet vaktmästare till fem — icke vore

ägnade att tillföra tullbevakningen i Göteborg den ökning i arbetskraft,

som, enligt hvad i sagda framställning anförts, vore behöflig, i det att,

enär antalet vaktmästare, som behöfde disponeras för tjänstgöring å

tullkammaren, uppbördskontoret samt konfiskations- och kassörskontoret

äfvensom i packhuset, icke kunde minskas, den reella vinsten af de

föreslagna förändringarna endast blefve, att vaktmästarnas nattvakttjänst
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

göling något lindrades, hvaremot antalet för dagtjänstgöring vid bevakningen

disponibla vaktmästare icke på grund af nämnda förslags genomförande

komme att ökas.

Af de sålunda gjorda framställningarna har styrelsen förklarat sig

icke kunna understödja mer än en, nämligen den om uppförande å

packhusinspektionens stat af en förste kontrollörstjänst i utbyte mot en

kontrollörstjänst. Detta förslag, hvilket icke innebure någon ökning af

personalens antal utan allenast en uppflyttning af en kontrollörstjänst i

förste kontrollörsgraden, vore, yttrar styrelsen, förtjänt af afseende.

Uppbörden vid tullafdelningen för postpaket, för hvilken afdelning innehafvaren

af den ifrågasatta tjänsten skulle vara föreståndare, uppginge

nämligen till ett belopp, som öfverstege uppbörden vid ett stort antal

af de tullförvaltningar, hvilka af kommissionen hänförts till andra graden,

ja, till och med vid några af de till tredje graden hänförda tullförvaltningarna.

Visserligen vore göromålen vid en fullständig tullförvaltning

i regel af en mera olikartad och mångskiftande beskaffenhet än göromålen

vid ifrågavarande tullafdelning, så att ur denna synpunkt det

ansvar, som ålåge en tullförvaltare, kunde sägas vara större än ansvaret

för föreståndaren vid afdelningen; men å andra sidan borde ihågkommas,

att vid afdelningen icke förekomme tullbehandling af några s. k. kassaartiklar,

utan att göromålen därstädes uteslutande vore af det slag, för

hvilket kommissionen i sin poängtabell tillgodoräknat tullförvaltningarna

en tilläggspoäng »för mera kräfvande förtullningar». Då härtill komme,

att göromålen vid afdelningen numera, sedan densamma måst flyttas till

en lokal, som ej vore belägen i packhusets omedelbara närhet, icke

kunde mera stadigvarande öfvervakas af packhusinspektionens föreståndare,

ansåge styrelsen för sin del högeligen önskvärdt, att den viktiga

och mycket fordrande platsen såsom föreståndare för afdelningen blefve

beklädd med en tjänsteman af förste kontrollörs grad. Den sålunda

ifrågasatta förändringen i kommissionens förslag till stat för packhusinspektionen

skulle, enär en kontrollörstjänst samtidigt skulle bortfalla,

förorsaka en ökad kostnad för statsverket af allenast 800 kronor årligen.

Såsom jag redan förut antydt, finner jag behofvet af en för postpaketafdelningen

afsedd förste kontrollörstjänst vara, på grund af hvad

upplyst blifvit om storleken af uppbörden och beskaffenheten af göromålen

vid afdelningen, på ett tillfyllestgörande sätt ådagalagdt. Då detta

behof nu visat sig kunna fyllas med en jämförelsevis obetydlig uppoffring

för statsverket, finner jag all anledning tillstyrka förslaget om

uppförande å packhusinspektionens stat af eu förste kontrollörstjänst i

utbyte mot eu kontrollörstjänst. Vid sådant förhållande och då jag i

s. 104 Kontrollera mot PDF

Tullkammaren

i Uddevalla.

Tullkammaren

i Borås.

Tullkammaren

i Karlstad.

104 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 60.

öfrig! biträder hvad kommissionen föreslagit, innebär min hemställan

beträffande tullförvaltningen i Göteborg — inbegripet föreslagna, denna

förvaltning berörande organisationsförändringar — följande:

att en å packhusinspektionens stat uppförd kontrollörstjänst indrages

och att i stället en förste kontrollörstjänst uppföres i staten;

att å tullförvaltningens stat uppföras fem nya vaktmästare tjänster;

samt

att fyra kammarvaktmästaretjänster indragas och att å förvaltningens

stat i stället uppföras fyra nya vaktmästaretjänster.

Beträffande tullkammaren i Uddevalla anför kommissionen, att den

därstädes anställde kammarskrifvaren borde, liksom kammarskrifvaren

vid tullkammaren i Västervik och af samma skäl, som i fråga om denne

senare omförmälts, befrias från honom nu åliggande bevakningsbefäl.

Då emellertid de lokala förhållandena i Uddevalla hamn och den ganska

lifliga trafiken därstädes påfordrade anställandet af en bevakningsförman,

föresloge kommissionen, att å tullkammarens stat måtte uppföras en

uppsyningsmanstjänst. Vid sådant förhållande skulle den vid tullkammaren

nu anställde biträdande kammarskrifvaren kunna undvaras och

denna befattning alltså indragas.

Tullkammaren i Borås har, enligt hvad kommissionen om förmäler,

hemställt, att en kontrollör med hufvudsaklig tjänstgöring i packhuset

måtte anställas vid tullkammaren. Då emellertid vid genomförande af

det förändrade sätt för uppbördens handhafvande, som kommissionen

vid behandlingen af frågan om vissa öfverkontrollörstjänsters indragning

föreslagit, tullförvaltaren i Borås skulle kunna i mera utsträckt omfattning

ägna sig åt packhusgöromålen, har kommissionen icke biträdt

tullkammarens nyssnämnda förslag. Däremot har kommissionen, på

förut anförda grunder, föreslagit, att eu hos tullkammaren befintlig biträdande

kammarskrifvarebefattning måtte ersättas med en ordinarie kammarskrifvare

tj änst.

Beträffande tullkammaren i Karlstad hemställer kommissionen, att

i stället för den till indragning föreslagna öfverkontrollörstjänsten måtte

å tullkammarens stat uppföras eu kontrollörstjänst. En af tullkammaren

gjord framställning, att den kammarskrifvaretjänst, hvars innehafvare

närmast förestode packhusgöromålen, måtte utbytas mot en kontrollörstjänst,

har kommissionen funnit sig icke böra biträda, enär dels innehafvaren

af den i stället för öfverkontrollörstjänsten inrättade kon troll örstjänsten

borde, i enlighet med förut uttalade grundsatser, användas för

packhusgöromål, dels ock göromålen vid tullkammaren kunde förväntas

blifva väsentligt minskade i följd af den förändrade ställning, tull
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

kamrarna i Mon och Charlottenberg samt gränsstationerna i Karlstads

tullkammardistrikt skulle intaga.

Hvad tullkamrarna i Mon, Charlottenberg, Storlien och Riksgränsen

beträffar föreslår kommissionen, under erinran om förut omförmälda

förslag rörande förändring i dessa tullkamrars ställning, att, med indragning

af nu befintliga kontrollörstjänster, å hvar och en af dessa

tullkamrars stat måtte uppföras en tullförvaltaretjänst.

Å tullkammarens i Örebro stat äro uppförda en tullförvaltare, två

kammarskrifvare, däraf en med bevakningsbefäl, och två vaktmästare,

hvar]ämte vid tullkammaren är anställd en biträdande kammarskrifvare.

Tullkammaren har, enligt hvad kommissionen omförmäler, hemställt, att

en för packhuset afsedd kontrollörstjänst måtte uppföras å dess stat

och till stöd för denna hemställan anfört hufvudsakligen, att packhusgöromålen

vore ganska omfattande, så att tidtals två expeditioner måst

anordnas; att tullförvaltaren icke kunde förestå expedition i packhuset

och samtidigt handhafva uppbörden; samt att, på grund af de införda

varornas beskaffenhet, den ständiga expeditionen i packhuset vore af

lika stor betydelse som en vågexpedition i ett större tullpackhus och

därför borde förestås af en tjänsteman i kontrollörsgrad.

Kommissionen framhåller i anledning häraf, att, såsom poängtabellen

utvisar, packhusgöromålen i Örebro äro af en i förhållande till

uppbördens storlek och tullkammarens hela poängtal större omfattning

än i de flesta andra städer. På grund häraf och då den ojämförligt

största delen af införseln utgöres af s. k. sorteringsgods, hvars tullbehandling

ställer stora anspråk på tjänstemannen, understödjer kommissionen

tullkammarens förslag och hemställer, att en kontrollörstjänst

måtte uppföras å densammas stat. Vid sådant förhållande skulle biträdande

kammarskrifvarebefattningen kunna indragas.

Vidkommande tullkammarens i Gäfle stat hemställer kommissionen,

att den till indragning föreslagna öfverkontrollörstjänsten måtte, på

grund af denna tullkammares betydenhet, ersättas med en förste kontrollörstjänst,

äfvensom att, af förut flera gånger andragna skäl, en

biträdande kammarskrifvarebefattning måtte uppföras å ordinarie stat,

då jämväl ett nu utgående anslag till skrifbiträde kunde indragas. En

af tullkammaren gjord framställning om inrättande af fem nya vaktmästaretjänster

har kommissionen funnit sig icke böra understödja, då

det behof af arbetskraft, som förelåge under allenast en del af året, i

regel icke borde tillgodoses medelst anställande af ordinarie personal.

Den ordinarie personalen vid tullkammaren i Härnösand utgöres

af eu tullförvaltare, två kammarskrifvare, eu uppsyningsman och fem

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Samt. 1 Afd, 40 Höft. 14

TuUkamrarna

i Mon, Charlottenberg,

Storlien och

Riksgränsen.

Tullkammaren

i Örebro.

Tullkammaren

i Gäjle.

Tullkammaren

i Härnösand.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Tullstationen

i Lunde.

Tullkammaren

i Sundsvall.

106 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

vaktmästare. Härjämte är å tullkammaren anställd en biträdande kammarskrifvare.

Under åberopande, att uppbörden vid tullkammaren under en följd

af år varit betydlig och särskildt ökats högst väsentligt efter det

förordningen om skogsvårdsafgifter börjat tillämpas, hade, enligt hvad

kommissionen omförmäler, tullkammaren hemställt, att en öfverkontrollörstjänst

måtte inrättas vid densamma. Såsom ytterligare stöd för

denna hemställan hade tullkammaren anfört, att göromålen såväl å

själfva tullkammaren som i packhuset vore af den omfattning, att å

hvar och en af dessa afdelningar väl erfordrades en tjänsteman i chefställning,

äfvensom att tullförvaltaren ofta vore upptagen med öfvervakandet

af bevakningspersonalen och dess åtgöranden.

Beträffande denna framställning anför kommissionen följande.

Då kommissionen af principiella skäl föreslagit indragning af flertalet

nu befintliga öfverkontrollörstjänster, kunde kommissionen gifvetvis

icke understödja tullkammarens förevarande hemställan. De beaktansvärda

skäl, som af tullkammaren anförts för densamma, hade emellertid

föranledt kommissionen föreslå, att å tullkammarens stat måtte uppföras

en kontrollör stjänst. Den plats, tullkammaren intoge å poängtabellen,

äfvensom den ökning af göromålen, som kunde förväntas, därest den

af kommissionen föreslagna indragningen af den tullkammaren underlydande

tullstationen i Lunde vidtoges, syntes ock utgöra talande skäl

för inrättandet vid tullkammaren af en tjänst i kontrollörsgrad. — I

enlighet med tullkammarens hemställan borde, därest en kontrollör anställdes

vid tullkammaren, biträdande kammarskrifvarebefattningen indragas.

Då det kunde förväntas att, därest i enlighet med kommissionens

förslag tullstationen i Lunde blefve indragen, göromålen vid tullbevakningen

i Härnösand komme att ökas, bär kommissionen föreslagit, att

en ny vaktmästaretjänst måtte uppföras å tullkammarens stat.

Vid bifall till nyssnämnda förslag beträffande tullstationen i Lunde

borde, anför kommissionen, de å stationens stat uppförda befattningarna,

en öfveruppsyningsmanstjänst och tre vaktmästaretjänster, afföras ur

staten.

Å tullkammarens i Sundsvall stat äro uppförda en tullförvaltare, eu

öfverkontrollör, en kontrollör, fyra kammarskrifvare, två uppsyningsmän

och sexton vaktmästare. Vidare finnes vid tullkammaren anställd

en biträdande kammarskrifvare, hvarjämte anslag till skrifbiträde utgår

med 800 kronor årligen. Af omförmälda befattningshafvare hafva en

kammarskrifvare och två vaktmästare tillkommit med ingången af år 1909.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Enligt hvad kommissionen omförmäler, har tullkammaren hemställt,

att å dess stat måtte uppföras en bevakningskontrollör, en kammarskrifvare

och två vaktmästare, och till stöd härför anfört följande.

Bevakningskontrollören vore nödvändig på grund däraf, att tullförvaltaren

icke kunde, vid sidan af öfriga göromål, på ett tillfyllestgörande

sätt utöfva uppsikt öfver det vidsträckta bevakningsområdet

och den talrika bevakningspersonalen, som till följd af njm industriella

anläggningar inom distriktet och den alltjämt växande trafiken borde

erhålla ytterligare ökning. Ännu ett skäl till inrättande af ifrågavarande

tjänst syntes ligga i det förhållande, att en å tullkammarens

stat uppförd öfveruppsyningsmanstjänst blifvit med ingången af år 1905

indragen och ersatt med en kammarskrifvaretjänst, afsedd hufvudsakligen

för packhuset, hvarigenom de göromål vid bevakningen, som förut handlagts

af tre personer, öfveruppsyningsmannen och två uppsyningsmän,

blifvit fördelade på allenast de två uppsyningsmännen. Kammarskrifvaretjänsten

åter erfordrades, enär svårigheter visat sig möta att erhålla

kompetenta och dugliga extra tjänstemän till tjänstgöring hos tullkammaren

under de tider af året, då behof af sådana förelåge. Oaktadt

fyra dylika tjänstemän erfordrades under våren och hösten, hade det

icke varit tullkammaren möjligt att erhålla flera än två sådana biträden,

af hvilka det ena måst anskaffas från Stockholm. I öfrigt hade tullkammaren

endast haft till sitt förfogande två yngre, nyligen antagna

extra ordinarie tjänstemän, och gifvet vore, att under sådana omständigheter

arbetet måste försvåras och ansvaret för cheferna förökas. De

af tullkammaren begärda två vaktmästaretjänsterna erfordrades af anledning,

att ett stort antal extra ordinarie vaktmästare måst under

seglationstiden eller större delen däraf användas i tjänstgöring.

I anledning af hvad tullkammaren sålunda föreslagit, anför kommissionen

följande.

Hvad först beträffade frågan om inrättande af en bevakningskontrollörstjänst,

funne kommissionen icke anledning understödja tullkammarens

förslag härutinnan. Förutom det, att dylika tjänster vore

inrättade allenast vid de tullförvaltningar, som vore fördelade i olika

afdelningar, kunde det antagas, att den af kommissionen föreslagna anordningen

med uppbördens handhafvande skulle bereda tullförvaltaren

tillfälle att utöfva tillräcklig uppsikt öfver den under närmaste befäl

af två uppsyningsmän stående bevakningspersonalen. Däremot hade

kommissionen funnit hvad tullkammaren anfört beträffande behofvet af

en ny kammarskrifvaretjänst vara af beskaffenhet att böra föranleda

till uppförande å tullkammarens stat af en sådan tjänst i utbyte mot

s. 108 Kontrollera mot PDF

Tullkammaren

i Haparanda.

108 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

biträdande kammarskrifvarebefattningen och anslaget till skrifbiträde.

Tullkammarens hemställan om inrättande af två nya vaktmästaretjänster

hade kommissionen återigen, af skäl, som vid behandlingen af tullkammarens

i Gäfle framställning i liknande syfte anförts, funnit sig

icke böra understödja.

I stället för den till indragning föreslagna öfverkontrollörstjänsten

anser kommissionen en förste kontrollörstjänst böra uppföras å tullkammarens

stat.

Enligt hvad generaltullstyrelsen omförmäler i sitt underdåniga utlåtande

af den 5 november 1909, har tullkammaren, under åberopande

af här ofvan återgifna skäl, förnyat framställningen om uppförande å

tullkammarens stat af eu bevakningskontrollörstjänst och två nya vaktmästaretjänster,

hvilken framställning styrelsen funnit icke böra föranleda

någon dess åtgärd eller yttrande.

Då jag, i likhet med styrelsen, icke finner anledning ifrågasätta

ändring i hvad kommissionen föreslagit beträffande tullkammarens i

Sundsvall stat, blifver alltså min hemställan i fråga om denna tullkammare,

att öfverkontrollörstjänsten ersättes med en förste kontrollörstjänst,

samt

att, med indragning af biträdande kammarskrifvarebefattningen

och anslaget till skrifbiträde, å tullkammarens stat uppföres en ny

kammarskrifvaretjänst.

Å tullkammarens i Haparanda stat äro uppförda följande befattningshafvare

å ordinarie stat, nämligen: en tullförvaltare, en kammarskrifvare,

en öfveruppsyningsman och åtta vaktmästare.

Då i följd af de bevakningsanordningar, som vidtagits i stadens

uthamn Hanbinkari för invisitation af från Finland ankommande timmerlaster,

öfveruppsyningsmannens bevakningsgöromål i väsentlig grad

minskats men han i stället erhållit ökad verksamhet i packhusgöromålens

skötande och såsom biträde å tullkammaren, föreslår kommissionen, i

enlighet med en af tullkammaren gjord framställning, att, med indragning

af öfveruppsyningsmanstjänsten, å tullkammarens stat måtte uppföras

en ny kammarskrifvaretjänst med skyldighet för innehafvaren

att utöfva befäl vid tullbevakningen i Haparanda. Däremot har kommissionen

funnit en annan af tullkammaren gjord framställning, nämligen

om utbytande af den nu befintliga kammarskrifvaretjänsten vid tullkammaren

mot en kontrollörstjänst — till stöd för hvilket förslag

åberopats platsens egenskap af viktig gränstullkammare äfvensom fördelen

i allmänhet och särskildt under tullförvaltarens inspektionsresor

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Runyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

af att vid tullkammaren funnes anställd en tjänsteman i kontrollörsgrad

— icke böra föranleda någon kommissionens åtgärd.

Beträffande tullstationen i Neder-Kalix, hvars personal utgöres af

en öfveruppsyningsman och fem vaktmästare, föreslår kommissionen,

att tre af berörda vaktmästaretjänster måtte indragas, och anför till

stöd härför, att, enligt hvad kommissionen inhämtat, under den del af

året, då sjöfarten vore stängd, en vaktmästarepersonal af två personer

vore tillräcklig för då förekommande bevakningsgöromåls bestridande

och att det under seglationen uppstående behofvet af ökad bevakningspersonal

kunde tillgodoses genom inkallande i tjänstgöring af extra

ordinarie vaktmästare.

Sammanfattar jag nu ofvanberörda, af kommissionen framställda

och af mig biträdda förslag rörande personalen vid lokaltullförvaltningen

samt de förslag, hvilka jag därutöfver ansett mig böra tillstyrka —

nämligen om inrättande af tre nya vaktmästaretjänster vid tull kammaren

i Trelleborg samt om uppförande å packhusinspektionens i Göteborg

stat af en förste kontrollörstjänst i utbyte mot en kontrollörstjänst —

utvisar en sådan sammanfattning i förhållande till den nuvarande personalen

en ökning med

4 tullförvaltaretjänster (vid tullkamrarna i Mon, Charlottenberg,

Storlien och Riksgränsen);

12 förste kontrollör stjänster (1 vid nederlagskontoret i Stockholm,

1 vid packhusinspektionen i Göteborg, 2 vid tullkammaren i Norrköping,

1 vid hvardera af tullkamrarna i Kalmar och Landskrona, 2 vid tullkammaren

i Hälsingborg samt 1 vid hvar och en af tullkamrarna i

Trelleborg, Halmstad, Gäfle och Sundsvall);

8 kontrollör stjänster (vid tullkamrarna i Norrköping, Karlskrona,

Åhus, Malmö, Ystad, Karlstad, Örebro och Härnösand);

15 kammar skri/var etjänster (2 vid tullkammaren i Karlshamn samt

1 vid hvar och en af tullkamrarna i Nyköping, Eskilstuna, Norrköping,

Kalmar, Sölvesborg, Åhus, Hälsingborg, Ystad, Halmstad, Borås, Gäfle,

Sundsvall och Haparanda);

7 uppsyningsmanstjänster (i Norrköping, Västervik, Slite, Klinte,

Malmö, Hälsingborg och Uddevalla); samt

28 vaktmästaretjänster (5 i Stockholm, 2 i Norrköping, 5 i Malmö,

3 i Hälsingborg, 3 i Trelleborg, 9 i Göteborg och 1 i Härnösand);

men däremot en minskning med

14 öfverkontrollörstjänster (vid nederlagskontoret i Stockholm samt

vid tullkamrarna i Norrköping, Kalmar, Karlskrona, Karlshamn, Åhus,

Tullstationen i

JSeder-Kalix.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Fråga om

kustbevakningens

anordnande

hufvudsakligen

såsom

sjö- eller landbevakning.

110 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 60.

Landskrona, Hälsingborg, Ystad, Trelleborg, Halmstad, Karlstad, Gäfle

och Sundsvall);

6 Jcontrollörstjänster (vid packhusinspektionen i Göteborg samt vid

tullkamrarna i Hälsingborg, Mon, Charlottenberg, Storlien och Riksgränsen)

;

2 tullinspektor stjänst er (i Slite och Klinte);

2 öfveruppsyningsmanstjänster (i Lunde och Haparanda);

8 vaktmästaretjänster (1 i Slite, 1 i Klinte, 3 i Lunde och 3 i

Neder-Kalix); samt

11 kammarvaktmästaretjänster (5 i Stockholm, 2 i Malmö och 4 i

Göteborg).

Dessutom skulle vid tullförvaltningen i Stockholm anställas en

tulldirektör, något som dock icke inverkar till ökning af personalen därstädes,

då till tulldirektör skulle, i Stockholm liksom vid öfriga förvaltningar,

där sådan finnes anställd, förordnas en af cheferna vid tullförvaltningens

afdelningar.

Hvad kommissionen föreslagit om indragning af biträdande kammarskrifvarebef''attningar,

tillsammans 17 stycken, och skrifbiträden, tillsammans

3 stycken, lärer böra tagas i betraktande vid bestämmandet

af det å lokaltullförvaltningens samt kust- och gränsbevakningens aflöningsstat

uppförda anslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. m.,

af hvilket anslag arfvodena till biträdande kammarskrifvare- och skrifbiträden

utgå.

2. Kustbevakningen.

a. Organisation.

Efter att inledningsvis hafva redogjort för kustbevakningens uppgift

och organisation m. m. (sid. 140—143 i betänkandet), har kommissionen,

med förmälan, att densamma vid behandlingen af frågan om

kustbevakningen och dess organisation anlitat såsom sakkunniga biträden

dels kaptenen vid flottan E. Hägg, dels de båda i tullverkets tjänst

anställda kustbevakningscheferna, tagit under ompröfning, huruvida kustbevakningen

fortfarande borde vara anordnad hufvudsakligen såsom sjöbevakning

eller om öfvergång till landbevakning borde i någon större

omfattning företagas. Kommissionen har härvid — i öfverensstämmelse

med de hörda sakkunnigas enstämmiga uppfattning — förklarat sig icke

finna skäl att förorda öfvergifvande af det under en lång tid med fördel

följda systemet af kustbevakningens anordnande hufvudsakligen såsom

sjöbevakning, om än, i sammanhang med indragning af ett antal poste
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60. 111

ringar till sjöss, ett fåtal nya landposteringar ansetts böra inrättas. Den

ledande grundsatsen härvid hade, yttrar kommissionen, varit, att bevakning

till lands borde finnas endast i sådana trakter, där kustens

beskaffenhet försvårade dess bevakande från sjösidan eller ock närbelägenheten

till främmande kust eller ett talrikare förekommande af större

fisklägen eller andra mera befolkade platser betingade en mera skärpt

bevakningstillsyn.

Kommissionen har därefter till behandling upptagit frågan om

beskaffenheten af kustbevakningspersonalens tjänstefarkoster. Innan jag

öfvergår till redogörelsen för hvad kommissionen anfört i detta ämne,

torde jag böra nämna, att för kustbevakningens patrullering — i den

mån sådan icke äger rum till lands — användas, i Haparanda tullkammardistrikt

en bevakningsångare, bemannad med en öfveruppsyningsman

såsom befälhafvare samt en uppsyningsman och två vaktmästare,

och i öfriga tullkammardistrikt dels motorbåtar, dels jakter eller andra

seglande fartyg äfvensom roddbåtar. Besättningen å dessa farkoster

utgöres af jakt- eller kustuppsyningsmän såsom befälhafvare samt kustroddare.

Jakt- och kustuppsyningsmännen åtnjuta, förutom aflöningen,

anslag till jakt eller båtlega, för hvilka anslag de för tjänsteu behöfliga

farkosterna skola hållas. I nu förevarande fråga har kommissionen —

efter erinran, hurusom 1900 års tullstatskommitté företagit en undersökning

beträffande lämpligheten af användandet af ångfartyg för kustbevakningspersonalens

patrulleringstjänst men, då denna undersökning,

hvad beträffade rikets västra kust, utvisat, att någon fördel af en sådan

anordning icke kunde ernås, stannat vid att föreslå anskaffandet af en

bevakningsångare, afsedd för Stockholms skärgård, hvilket förslag emellertid

förfallit — anfört följande.

Under de senare åren hade förhållanden inträdt, hvilka syntes med

nödvändighet påkalla en förändring i det sätt hvarpå kustbevakningspersonalen

tidigare fullgjort och delvis ännu fullgjorde densamma åliggande

patrulleringsskyldighet. Kommissionen syftade härmed på det

alltmer tilltagande användandet af motorer som drifkraft för mindre

farkoster, såsom fiskefartyg in. fl. Tydligtvis måste, i den mån bruket

af motorbåtar tilltoge, svårighet allt mera yppa sig för kustbevakningen

att med jakter och båtar, som framdrefves med segel eller rodd, bestrida

nöjaktig patrullering. I underdånig skrifvelse den 12 november 190G

med förslag till utgiftsstater för år 1908 hade ock generaltullstyrelsen

omförmält detta förhållande, äfvensom att styrelsen på grund däraf gått

i författning om utredning, i hvad mån kustbevakningspersonalens farkoster

borde utbytas mot motorbåtar eller framdrifvas genom i dem in
-

Fråga om

beskaffenheten

af kustbevak•

nin g sper sonalens

tjänstefarkoster.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

satta motorer. Vid afgifvandet af förslag till utgiftsstater för år 1909

— i underdånig skrifvelse den 12 november 1907 — hade styrelsen

meddelat, att endast å två vid västkusten förlagda tulljakter försök med

motorer kunnat af styrelsen anställas, då medel till företagande af dylika

försök i större omfattning icke stått till styrelsens förfogande, men

att därjämte vid två särskilda posteringar i Skåne och Blekinge vederbörande

befälhafvare för posteringarna åt sig anskaffat motorbåtar i

stället för segelbåtar. Den genom de sålunda anställda försöken vunna

erfarenheten hade ådagalagt, att bevakningen, där motorbåtar användts,

nått väsentligt ökad effektivitet.

Härefter lämnar kommissionen en redogörelse för hvad beträffande

denna fråga förekommit under de senaste åren, af hvilken redogörelse

inhämtas hufvudsakligen följande. Undersökningar, som på föranstaltande

af generaltullstyrelsen företagits, hade utvisat, att alla tjänstefarkoster

ansåges böra utbytas mot motorbåtar eller förses med motorer;

att båtlegorna, mot skyldighet för vederbörande båtägare att anskaffa

motorbåt eller förse sin tjänstefarkost med motor, måste höjas med afsevärda

belopp, ej understigande 80 procent; samt att patrulleringsområdena

kunde utvidgas och antalet posteringar äfvensom personalens

antal i någon mån minskas. Undersökningen hade emellertid äfven gifvit vid

handen, att den ifrågasatta reformen icke kunde omedelbart genomföras

utan betydande uppoffringar för statsverket. Vid sådant förhållande,

och då den af reformen föranledda förändringen af posteringarnas antal,

patrulleringsområden och personalstyrka kräfde särskild undersökning

och utredning, hvars resultat ej under den närmaste tiden kunde föreligga

fullt afslutadt, hade, på därom af styrelsen i ofvanberörda underdåniga

skrifvelse den 12 november 1907 angående tullverkets utgiftsstater

för år 1909 gjord framställning, den åtgärd vidtagits, att det å

tullverkets omkostnadsstat uppförda anslaget till jakt- och båtlega m. m.,

i 1908 års stat upptaget till 120,000 kronor, blifvit af 1908 års Riksdag

höjt till 140,000 kronor, hvarmed anslaget upptagits i 1909 års stat. Af

samma Riksdag hade ock bemyndigande lämnats styrelsen att för anslag

till legor för motorbåtar disponera aflöningen vid sådana möjligen

ledigblifvande betjäntsysslor vid kustbevakningen, hvilkas återbesättande

icke erfordrades af anledning att motorbåtar för vissa posteringar redan

anskaffats. Härigenom hade styrelsen, enligt hvad densamma vid afgifvande

den 24 oktober 1908 af underdånigt förslag till utgiftsstater

för år 1910 anfört, satts i stånd att från och med ingången af år 1909

bevilja de ökade anslag till jakt- och båtlega för ett flertal kustbevakningsposteringar

å rikets västra och södra kust, hvilka erfordrats

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

för att täcka kostnaderna för motorbåtars anskaffande och användande.

För fullständigt genomförande af ifrågavarande reform, hvilken, på sätt

styrelsen tillförene omförmält, visat sig medföra väsentligt ökad effektivitet

hos bevakningen, hade emellertid nyssnämnda ökning af anslaget

ingalunda varit tillräcklig. Styrelsen hade dock ansett sig icke för det

dåvarande böra göra framställning om anslagets ytterligare höjande;

men då i följd af öfvergången till motordrift en del under åren 1907

och 1908 ledigblifna betjäntsysslor vid kustbevakningen kunnat lämnas

otillsatta och samma förhållande kunde antagas inträda i fråga om andra

dylika sysslor, som under åren 1909 och 1910 kunde blifva lediga, hade

styrelsen hemställt, att för möjliggörande af fortsatt öfvergång till motordrift

af kustbevakningens farkoster, i den mån sådant kunde finnas

lämpligt, bemyndigande måtte lämnas styrelsen att under åren 1909

och 1910 för nyssnämnda ändamål disponera aflöriingen vid sådana lediga

eller möjligen ledigblifvande betjäntsysslor vid kustbevakningen, hvilkas

återbesättande icke erfordrades. — Hvad styrelsen sålunda hemställt

hade ock sedermera — af 1909 års Riksdag — bifallits.

För egen del har kommissionen i detta ämne äfvensom i de därmed

nära sammanhängande frågorna om sättet, hvarpå de för kustbevakningen

erforderliga motorbåtarna borde anskaffas och underhållas samt

bränsle till dem anskaffas, anfört följande, hvilket jag trott mig böra

återgifva med kommissionens egna ord.

»Såsom redan antydts, är kommissionen af den åsikt, att vid det

alltmer tilltagande användandet af motorer för framdrifvande af mindre

farkoster kustbevakningspersonalens patrullering medelst farkoster, frarndrifna

genom segel eller rodd, icke kan vara tillfyllestgörande. Kommissionen

har därför, i samråd med ofvanbemälda sakkunniga, tagit

under öfvervägande, hvillca åtgärder borde vidtagas i anledning af nyssnämnda

förhållande, och därvid kommit till den uppfattning, att en

effektiv kustbevakning icke kan uppehållas med mindre kustbevakningspersonalen

i allmänhet blifver försedd med motorbåtar. Under årens lopp

har visserligen ett tämligen stor antal motorbåtar anskaffats af kustbevakningspersonalen,

så att för närvarande omkring 25 sådana båtar

äro i verksamhet, de flesta i Göteborgs och Bohus län. Men ett stort

antal posteringar använda dock fortfarande jakter eller båtar, som framdrifvas

med segel; och äfven dessa böra enligt kommissionens åsikt i

allmänhet och sä snart ske kan ersättas af motorbåtar, därest effektiviteten

af kustbevakningen icke skall minskas. Gifvetvis kan, såsom äfven

generaltullstyrelsen framhållit, en sådan öfvergång till motordrift af

kustbevakningens farkoster icke undgå att medföra ganska afsevärda

Bih. till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

kostnader för statsverket genom nödvändigheten att åt personalen anslå

högre båtlegor äfvensom genom utgifterna för erforderligt bränsle till

motorbåtarna; men då kustbevakning i allt fall icke kan undvaras, lärer

det ligga i statens intresse att sätta, densamma i ett sådant skick, att

den blifver i stånd att utöfva en fullt effektiv bevakning. För öfrigt

torde de ökade utgifterna för legor och bränsle motvägas af den minskning

i posteringarnas och personalens antal, som genom ett allmänt införande

af motordrift kan vidtagas.

I det yttrande, kaptenen Hägg till kommissionen afgifvit, har han

beträffande beskaffenheten af de större motorbåtar, ''tulljakter’, som

erfordras för kustbevakningens behof, anfört, att desamma borde vara

af kostertyp eller annan motsvarande, för tjänst till sjöss väl lämpad

typ och hafva en längd af omkring 9 meter samt vara försedda med

fullständig segelrigg och därjämte med motor om minst 8 effektiva

hästkrafter. Som motor syntes den af Avance-typ erbjuda de största

fördelarna såväl på grund af dess soliditet som till följd af ekonomisk

gång; dock syntes det kunna ifrågasättas, huruvida man borde strängt

hålla på en viss motortyp. Mindre motorbåtar, ''tullbåtar’, borde vara

halfdäckade eller odäckade med en längd af omkring 6,5 meter och med

någorlunda goda egenskaper för gång i krabb inomskärssjö samt försedda

med motor om minst 4 effektiva hästkrafter äfvensom med åror

och åtminstone hjälpsegel.

Kustbevakningscheferna hafva förklarat sig så mycket hellre dela

kaptenen Häggs åsikter i ifrågavarande ämne, som de redan anskaffade

och lämpliga befunna motorbåtarna och motorerna vore af just de typer,

hvilka kaptenen Hägg förordat. Vid sådant förhållande har kommissionen

för sin del icke funnit något att erinra i nu förevarande ämne. —

Inom kommissionen har jämväl till behandling upptagits frågan,

på hvad sätt de för kustbevakningen erforderliga motorbåtar lämpligast

borde anskaffas och underhållas. För närvarande åligger det, såsom

framgår af hvad här ofvan blifvit sagdt, hvarje förman för kustbevakningspostering

att på egen bekostnad anskaffa och underhålla för tjänsten

erforderliga farkoster, hvilka sålunda äro hans enskilda egendom. I

vederlag härför åtnjuter han omförmälda jakt- eller båtlegoanslag, hvilket

är beräknadt till ett belopp, tillräckligt att betäcka underhållskostnaden

samt ränta och amortering å anskaffningskostnaden jämte assurans och

andra kostnader. Ett annat system låter sig emellertid tänkas, nämligen

att båtarna anskaffades och underhölles på tullverkets bekostnad

samt utlämnades till vederbörande för begagnande i tjänsten. Det synes

dock kommissionen uppenbart, att enskild äganderätt till tjänstebåtarna

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 60.

är ägnad att hos personalen framkalla större omvårdnad och aktsamhet

om desamma, än som sannolikt blefve förhållandet, om de vore statens

egendom. Vidare torde det kunna antagas, att i sistnämnda fall kostnaderna

för statsverket skulle blifva större än under nuvarande förhållanden.

Säkerligen skulle utgifterna för båtarnas underhåll, om statsverket

direkt skulle gälda desamma, blifva drygare, än hvad nu är fallet,

då ägaren mot åtnjutande af ett visst anslag har skyldighet att själf

ombesörja detta; och härtill kommer, att det till undvikande af missbruk

helt visst skulle blifva nödvändigt att anordna en omfattande tillsyn

öfver det sätt, hvarpå vederbörande innehafvare af tjänstebåt fullgjorde

sin skyldighet att väl vårda densamma, äfvensom kontroll däröfver, att

begärda reparationer vore af verkligt behof påkallade och icke föranledda

af omständigheter, som borde medföra skyldighet för båtens innehafvare

att bekosta desamma. Kommissionen har på dessa grunder icke funnit

skäl ifrågasätta någon förändring i det nu rådande systemet.

Kostnaden för erforderligt bränsle till motorerna bör gifvetvis

gäldas af statsmedel, men anskaffandet af bränslet bör icke öfverlämnas

till de enskilda tjänstinnehafvarne utan, på sätt nu sker, äga rum genom

uppgörande af kontrakt med leverantörer om tillhandahållande af detsamma

å lämpliga platser, där det efter vederbörlig rekvisition må

kunna afhämtas af tjänstinnehafvarne.»

Biträdande kommissionens uppfattning, att någon förändring i kustbevakningens

nuvarande organisation såsom hufvudsakligen sjöbevakning

icke bör äga rum, har jag funnit hvad kommissionen anfört till stöd

för en allmän öfvergång till motordrift af kustbevakningspersonalens

tjänstefarkoster äfvensom för bibehållande af det nuvarande sättet beträffande

såväl anskaffandet af motorbåtarna och erforderligt bränsle till

desamma som båtarnas underhåll vara i allo öfvertygande. Det synes

mig uppenbart, att de mångfaldiga olika uppgifter, som tillkomma kustbevakningen

— såsom att vid rikets kuster söka förhindra och upptäcka

oloflig varuin försel och andra brott mot tullförfättningarna samt

öfverträdelser af andra författningar, hvilkas efterlefnad det tillhör tullverket

att öfvervaka, att vid skeppsbrott och strandningar utöfva nödig

tillsyn och bevaka kronans rätt äfvensom att hålla uppsikt öfver och

visitera fiskefartyg, hvilka enligt gällande föreskrifter äro i åtnjutande

af särskilda förmåner — under nuvarande förhållanden, då användningen

af motorer såsom drifkraft för smärre farkoster tagit en mycket stor

och alltjämt växande omfattning, svårligen kunna rätt fullgöras, därest

icke jämväl kustbevakningspersonalen i allmänhet blifver försedd med

motorbåtar. Den ifrågasatta förändringen torde alltså få anses på
-

Departements

chefen.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Maj ds Nåd■ Proposition N:o 60-

kallad ur synpunkten åt statsverkets intresse. Härtill kommer emellertid,,

att förändringen synes medföra möjlighet af besparing för statsverket.

Hen erforderliga ökningen af anslaget till jakt- och båtlega m. m. har

af kommissionen beräknats till 35,000 kronor (jfr sid. 253 i betänkandet),

hvarjämte kostnaden för bränsle till motorbåtarna uppskattats

till 22,000 kronor (sid. 251 i betänkandet), sålunda tillhopa 57,000 kronor.

Sammanlagda aflöningarna — beräknade efter kommissionens förslag

till aflöningsstat — vid de nu befintliga tjänster vid kustbevakningen,

som enligt kommissionens å sidorna 163 och 164 intagna sammanfattning

skulle bortfalla, öfverstiga emellertid sammanlagda aflöningarna,

på enahanda sätt beräknade, vid de tjänster, som enligt sammanfattningen

skulle tillkomma, med 68,600 kronor, i följd hvaraf besparingen

uppgår till 11,600 kronor; och äfven om detta förhållande icke uteslutande

beror på öfvergången till motordrift af kustbevakningens tjänstefarkoster,

torde det dock kunna anses otvifvelaktigt, att denna förändring

till öfvervägande del är anledning därtill. Jag ansluter mig sålunda

till kommissionens uttalanden och åsikter i de ämnen, hvarom nu

är fråga.

nita för- Sedan gammalt har det ansetts åligga jaktuppsyningsmännen —

hmttevaknings- e^er^ sfsom dessa befattningshafvare före upphäfvandet år 1904 af kustpersonaiens

bevakningens militära organisation benämndes, kustsergeanterna — att

organisation, utöfva tillsyn öfver posteringarna inom vederbörande tullkammardistrikt

eller, om flera jaktuppsyningsmän äro anställda inom ett sådant distrikt,

hvar och en af dem öfver posteringarna inom sin afdelning af distriktet.

Något uttryckligt stadgande om sådant förmanskap för jaktuppsyningsmännen

torde dock icke finnas. I det nu föreliggande förslaget till

nytt tjänstgöringsreglemente för tullverket är emellertid befälsrätt tillerkänd

jaktuppsyningsmän öfver kustbevakningspersonalen i det tullkammardistrikt

eller den afdelning däraf, inom hvilket eller hvilken han

är anställd.

Kommissionen har beträffande denna anordning yttrat, att kommissionen

funne densamma synnerligen lämplig och fördenskull vid

1-1PPS®ran^et af sitt förslag angående kustbevakningspersonalen utgått

från den förutsättning, att dylik befälsrätt skulle tillkomma jaktuppsyningsmännen

likasom äfven kustbevakningsförmannen å Öland, beträffande

hvilken i nu förevarande afseende samma förhållande som

i fråga om jaktuppsyningsmännen vore rådande. Under nämnda förutsättning

hade kommissionen funnit sig kunna föreslå en väsentlig reduktion

af jaktuppsyningsmännens antal. För närvarande funnes nämligen

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

tullkammardistrikt, inom kvilka jaktuppsyningsman vore anställd, oaktadt

i distriktet icke förekomme mera än en postering, nämligen den, som

förestodes af jaktuppsyningsmannen. Enligt kommissionens åsikt borde

alla dessa jaktuppsyningsmanstjänster, bvilkas innehafvare sålunda

allenast utöfvade befäl öfver personalen vid egen postering, indragas

och ersättas med kustuppsyningsmanstjänster. Jaktuppsyningsman skulle

sålunda finnas endast inom distrikt eller afdelning af sådant, där, utom

den postering, han själf förestode, förekomme en eller flera andra

posteringar, vare sig till sjöss eller lands; och öfver dessa posteringar

skulle jaktuppsyningsmannen närmast under kustbevakningschef, tullförvaltare

eller — i ett fall — öfverinspektor utöfva befäl. I två kustbevakningsdistrikt,

nämligen Stockholms skärgård och Visby tullkammardistrikt,

förestodes för närvarande samtliga ordinarie posteringar af

jaktuppsyningsmän. Äfven detta förhållande syntes böra ändras därhän,

att i hvart och ett af dessa distrikt allenast en jaktuppsyningsman med

förmanskap öfver de öfriga posteringarna anställdes och att dessa

posteringar förestodes af kustuppsyningsmän.

Mot kommissionens uppfattning, att jaktuppsyningsman bör finnas

endast i distrikt eller afdelning af sådant, där mer än en postering förekommer,

och att han bör utöfva närmaste befälet öfver posteringarna,

synes mig icke något vara att erinra. Föreskriften om jaktuppsyningsmännens

befälsrätt tillhör gifvetvis tjänstgöringsreglementet.

Ett annat af kommissionen framställdt förslag i fråga om kustbevakningspersonalens

organisation, nämligen att de kvarstående jaktuppsyningsmännen

äfvensom den nuvarande kustbevakningsförmannen

å Öland i stället skulle benämnas kustöfveruppsijningsmän, har jag redan

förut förklarat mig biträda.

b. Personal.

Till grundval för behandlingen af frågan om de förändringar af

kustbevakningspersonalen inom de olika tullkammardistrikten, hvilka

kunde och borde inträda vid eu allmän öfvergång till motordrift af personalens

tjänstefarkoster, har kommissionen, enligt hvad densamma omförmäler

i inledningen till den afdelning af betänkandet, hvari personalen

vid kustbevakningen behandlas, haft dels ett förslag af kaptenen

E. Hägg, dels af vederbörande tullmyndigheter till generaltullstyrelsen

afgifna och af denna till kommissionen öfverlämnade yttranden, dels

ock slutligen, hvad beträffar den under kustbevakningscheferna lydande

personalen, af dessa, efter tagen kännedom om kaptenen Häggs

Departement«- chefen.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 60.

förslag, afgifna utlåtanden och förslag. I mycket, yttrar kommissionen,

öfverensstämde de af kaptenen Hägg och kustbevakningscheferna

framställda förslagen; men skiljaktigheter förekomma dock,

särskilt därutinnan, att kaptenen Hägg ifrågasatt indragning af

ett något större antal befattningar än kustbevakningscheferna. Kaptenen

Hägg hade emellertid starkt betonat, dels att det icke varit

honom möjligt att inhämta någon erfarenhet i praktiskt afseende

om kustbevakningens natur, dels att han icke vore tillräckligt

orienterad beträffande å olika platser rådande sjöfartsförliållanden, samt

fördenskull framhållit, att de af honom framlagda förslagen ur nämnda

synpunkter kräfde en noggrann och allsidig pröfning af sakkunniga.

Kustbevakningscheferna — inom hvilkas distrikt den ojämförligt största

delen af kustbevakningspersonalen vore stationerad och som, då de uteslutande

ägnade sig åt ifrågavarande gren af tulltjänsten, måste anses

företrädesvis sakkunniga — hade väl framhållit, att efter allmänt införande

af motorbåtar för kustbevakningen väsentliga indragningar af

tjänster och posteringar skulle kunna äga ruin, men tillika förklarat, att

de icke ansåge sig kunna biträda alla de af kaptenen Hägg ifrågasatta,

enär detta skulle leda till minskning af kustbevakningens effektivitet.

Särskilt hade kustbevakningschefen i Hallands samt Göteborgs och

Bohus län framhållit, att hinder för en del af de föreslagna indragningarna

läge jämväl där uti, att kustbevakningens åligganden vore af flera,

vidt skilda slag. Det ålåge sålunda densamma, förutom att söka förhindra

och beifra oloflig varuinförsel, dels att tillse, att andra i tullstadgan

gifna föreskrifter äfvensom bestämmelserna till förhindrande af

smittsamma sjukdomars införande i riket efterlefdes, dels att hålla uppsikt

öfver och visitera fiskebåtar samt uppteckna och inrapportera strand-,

sjö- och bottenfynd, dels ock, åtminstone å vissa delar af västkusten,

att förrätta en del invisitationsgöromål, som egentligen vore af natur

att tillhöra stationär bevakning men hvilka till lättnad för trafiken öfverlämnats

åt kustbevakningsposteringarna.

Vid nu omförmälda förhållanden hade kommissionen, hvad beträffade

den under kustbevakningscheferna lydande kustbevakningen, funnit

sig icke böra ifrågasätta någon mera vidtgående indragning af posteringar

eller tjänster, än hvad nämnda tjänstemän vitsordat kunna företagas

utan minskning af bevakningens effektivitet eller borttagande af

de särskilda förmåner, som medgifvits till lättnad framför allt för fiskerinäringen

men äfven för trafiken i allmänhet. I fråga om kustbevakningen

i öfriga delar af riket hade kommissionen funnit sig böra biträda

kaptenen Häggs förslag, hvilket i allt väsentligt öfverensstämde med

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 60.

vederbörande tullmyndigheters uttalade åsikter i ämnet. Kommissionen

ville dock framhålla, att, därest efter kustbevakningens allmänna förseende

med motorbåtar erfarenheten skulle visa, att utan någon minskning

af kustbevakningens effektivitet ytterligare inskränkning af antalet

posteringar eller tjänster skulle kunna vidtagas, sådant ock borde ske.

Efter dessa allmänna erinringar har kommissionen lämnat en redogörelse

för de förändringar i posteringarnas och personalens antal i de

särskilda tullkammardistrikten, hvilka synts kommissionen böra vidtagas

under ofvanberörda förutsättning, att kustbevakningspersonalen i regel

blefve försedd med motorbåtar för begagnande i tjänsten. Beträffande

personalen i distrikt, där någon förändring icke ifrågasatts, har kommissionen

hänvisat till det vid betänkandet fogade förslaget till specificerad

aflöningsstat.

Vid den af mig verkställda granskning af nyss omförmälda förslag

till förändringar i kustbevakningspersonalen inom de olika tullkammardistrikten

— hvilka förslag af generaltullstyrelsen lämnats utan anmärkning

— har jag icke funnit något att erinra. Gifvet är, att hörda

sakkunnigas uttalanden i ett ämne sådant som detta, hvilket tydligen

för sitt rätta bedömande fordrar en noggrann kännedom såväl om beskaffenheten

af kusterna och farvattnen inom de olika distrikten som

äfven om därstädes förekommande trafikförhållanden, måste tillmätas

stor betydelse. Sakkunskapen hos de personer, hvilka verkställt de till

grund för kommissionens förslag liggande utredningarna, torde ock utgöra

säkerhet för att förslaget innebär frågans lösning på ett tillfredsställande

sätt. Såsom jag redan tidigare antydt, öfverväger antalet af

de till indragning föreslagna tjänsterna betydligt det antal tjänster, som

skulle tillkomma; och därest det — något som ju lätteligen kaninträffa

vid en omläggning sådan som den nu ifrågasatta — skulle visa sig,

att ytterligare indragningar äro möjliga, böra gifvetvis sådana snarast

möjligt vidtagas.

Under nu omförmälda förhållanden torde jag kunna inskränka mig

till att i största korthet redogöra för de af kommissionen föreslagna förändringarna

beträffande kustbevakningspersonalen inom de särskilda tullkammardistrikten.

Då nämligen det öfvervägande flertalet af dessa förändringar

beror på endera af eller bägge de förutsättningar, från hvilka

kommissionen utgått, nämligen att kustbevakningspersonalen i allmänhet

skulle vara försedd med motorbåtar för patrullera gstjänstgöri ngen och

att kustöfveruppsyningsmän, såsom de kvarstående jaktuppsyningsmännen

skulle benämnas, borde finnas endast i distrikt eller afdelning af sådant,

där mer än eu postering förekomme, synes mig någon närmare redo
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

görelse för kommissionens motivering beträffande de särskilda förändringarna

i allmänhet icke erforderlig, utan torde jag i fråga härom

kunna hänvisa till hvad kommissionen anfört å sidorna 155—163 i betänkandet.

De af kommissionen framställda, af mig tillstyrkta förslagen om

förändringar i fråga om personalen vid kustbevakningen äro följande:

beträffande Stockholms skärgård, att af de nuvarande tre j aktuppsyningsmännen

två måtte ersättas af kustuppsyningsmän och åt den tredje,

under förenämnda benämning af kustöfveruppsyningsman, uppdragas att

utöfva befäl öfver kustbevakningen i skärgården närmast under öfverinspektoren

vid tullbevakningsinspektionen i Stockholm; anförande kommissionen

tillika, att dåbemälde öfverinspektor sålunda erhölle biträde vid utöfvandet

af det honom tillkommande befälet öfver sagda kustbevakning,

kommissionen funnit förut omförmälda af tullbevakningsinspektionen i

Stockholm gjorda framställning, att öfverinspektoren måtte helt och hållet

befrias från öfverinseendet öfver bevakningspersonalen i skärgården, icke

föranleda åtgärd hvad anginge befälet öfver kustbevakningspersonalen

därstädes;

beträffande Nyköpings och Mems tullkammardistrikt, att två jaktuppsyningsmanstjänster,

eu i hvartdera distriktet, måtte utbytas mot

kustuppsyningsmanstjänster;

beträffande Kalmar tullkammardistrikt, att, enär en af de nuvarande

tre kustbevakningsposteringarna blefve obehöflig, en kustuppsyningsmanstjänst

och en kustroddaresyssla måtte indragas;

beträffande Oskarshamns tullkammardistrikt, att, enär en af de nuvarande

två posteringarna blefve obehöflig, eu jaktuppsyningsmanstjänst

och en kustroddaresyssla måtte indragas;

beträffande Vishy tullkammardistrikt — där likväl för närvarande

och intill dess erfarenhet vunnits, huruvida bevakningen kunde nöjaktigt

fullgöras af blott två posteringar, försedda med motorjakter af erforderlig,

särskildt kraftig beskaffenhet, endast en af de nuvarande tre

posteringarna borde utrustas med motorjakt — att två af de nuvarande

tre jaktuppsyningsmanstjänsterna måtte ersättas med kustuppsyningsmanstjänster;
beträffande

Ahus tullkammardistrikt, att en kustroddaresyssla måtte

indragas;

beträffande Simrishamns tullkammardistrikt, att en kustvakttjänst

och en kustroddaresyssla måtte indragas;

beträffande Malmö tullkammardistrikt, att en kustroddaresyssla

måtte indragas äfvensom att, enär vid landposteringen i Limhamn under

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

många år en extra ordinarie kustroddare måst användas i ständig tjänstgöring

såsom kustvakt, en ny kustvakttjänst måtte uppföras i staten;

beträffande Landskrona tullkammardistrikt, att två kustroddaresysslor

äfvensom en kustuppsyningsmanstjänst, som vid redan skedd

indragning af en obehöflig sjöpostering lämnats vakant, måtte indragas;

beträffande Hälsingborgs tullkammardistrikt, dels att, för inrättande

af en landpostering i stället för en sjöpostering, en ny kustvakttjänst

måtte uppföras i staten, dels att två kustuppsyningsmanstjänster och. nio

kustroddaresysslor måtte indragas;

beträffande Ystads tullkammardistrikt, att en kustroddaresyssla, som

alltsedan november månad 1907 varit lämnad vakant, måtte indragas;

beträffande Trelleborgs tullkammardistrikt, att en kustuppsyningsmanstjänst

och tre kustroddaresysslor måtte indragas;

beträffande Halmstads tullkammardistrikt, dels att, för inrättande

af två nya landposteringar i stället för en sjöpostering och en provisoriskt

inrättad landpostering, som bestode af en såsom kustvakt^ änstgörande

kustroddare, i staten måtte uppföras två nya kustvakt^änster,

dels ock att två kustuppsyningsmanstjänster och fyra kustroddaresysslor

måtte indragas;

beträffande Falkenbergs tullkammardistrikt, att en kustuppsyningsmanstjänst

måtte indragas;

beträffande Varbergs tullkammardistrikt, att två kustuppsyningsmanstjänster

och fyra kustroddaresysslor måtte indragas;

beträffande Göteborgs tullkammardistrikt, i hvilket de nuvarande

fyra jaktuppsyningsmansdistrikten kunde minskas till två samt en sjöpostering

borde ersättas med en landpostering, bestående af en kustvakt,

dels att en kustuppsyningsmanstjänst och en kustvakttjänst måtte uppföras

i staten, dels ock att två jaktuppsyningsmanstjänster och fyra

kustroddaresysslor måtte indragas;

beträffande Lysekils tullkammardistrikt, i hvilket, enär på grund

af dess betydande utsträckning erfordrades mera tillsyn, än som kunde

utöfvas af en jaktuppsyningsman, en af de nuvarande kustuppsyningsmännen

måst förordnas att med bibehållande af sin aflöning såsom

kustuppsyningsman tjänstgöra såsom jaktuppsyningsman, att en kustuppsyningsmanstjänst

måtte utbytas mot en kustöfveruppsyningsmanstjänst;
beträffande

Gäfle tullkammardistrikt, att jaktuppsyningsmanstjänsten

måtte ersättas med en kustuppsyningsmanstjänst samt att en

kustroddaresyssla måtte indragas;

beträffande Söderhamns, Härnösands och Örnsköldsviks tullkammarIlih.

till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

distrikt, att tre jaktuppsyningsmanstjänster, en i hvarje distrikt, måtte

utbytas mot kustuppsyningsmanstjänster;

beträffande Sundsvalls och IJmea tullkammardistrikt, att tva jaktuppsyningsmanstjänster,

en i hvartdera distriktet, måtte utbytas mot

kustuppsyningsmanstjänster äfvensom att två kustroddaresysslor, en i

hvartdera distriktet, måtte indragas; samt

beträffande Luleå tullkammardistrikt, att, enär en af de nuvarande

två posteringarna blefve obehöflig, en jaktuppsyningsmanstjänst och tre

kustroddaresysslor måtte indragas.

Beträffande den af en öfveruppsyningsman, en uppsyningsman

och två vaktmästare bestående personalen å kustbevakningsångaren i

Haparanda tullkammardistrikt förmäler kommissionen sig icke hafva

funnit anledning framlägga något förslag till förändring.

Vid en sammanfattning af kommissionens ifrågavarande af mig

biträdda förslag samt med beaktande, att de nytillkomna kustuppsyningsmännen

motsvara förutvarande jaktuppsyningsmän, framgår, att förslaget

utvisar i förhållande till den nuvarande kustbevakningspersonalen eu

ökning med följande antal befattningshafvare, nämligen:

1 kustöfveruppsyningsman (i Lysekils tullkammardistrikt);

kammardistrikt); samt

5 kustvakter (1 i Malmö, 1 i Hälsingborgs, 2 i Halmstads och 1

i Göteborgs tullkammardistrikt);

men däremot en minskning med följande antal befattningshafvare,

nämligen:

16 jaktuppsyningsmän (2 i Stockholms skärgård, 1 i hvart och

ett af Nyköpings, Mems och Oskarshamns tullkammardistrikt, 2 i Visby

och 2 i Göteborgs tullkammardistrikt samt 1 i hvart och ett af Gäfle,

Söderhamns, Sundsvalls, Härnösands, Örnsköldsviks, Umeå och Luleå

tullkammardistrikt);

11 kustuppsyningsmän (1 i Kalmar, 1 i Landskrona, 2 i Hälsingborgs,

1 i Trelleborgs, 2 i Halmstads, 1 i Falkenbergs, 2 i Varbergs

och 1 i Lysekils tullkammardistrikt);

1 kustvakt (i Simrishamns tullkammardistrikt); samt

38 kustroddare (1 i Kalmar, 1 i Oskarshamns, 1 i Ahus, 1 i

Simrishamns, 1 i Malmö, 2 i Landskrona, 9 i Hälsingborgs, 1 i Ystads,

3 i Trelleborgs, 4 i Halmstads, 4 i Varbergs, 4 i Göteborgs, 1 i Gäfle,

1 i Sundsvalls, 1 i Umeå och 3 i Luleå tullkammardistrikt).

13 kustuppsyningsmän (2 i btockhofms skärgård, 1 i

1 i Mems, 2 i Visby, 1 i Göteborgs, 1 i Gäfle, 1 i Söderhamns, 1 i

Sundsvalls, 1 i Hernösands, 1 i Örnskölds viks och 1 i Umeå tull
-

iNykopmgs,

1 ''

x

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

123

3. Gränsbevakningen.

a. Organisation.

Efter att hafva lämnat en redogörelse för gränsbevakningens nuvarande

organisation m. m. (sid. 165 och 166 i betänkandet) har kommissionen

omförmält, att inom densamma fråga blifvit väckt, huruvida

icke den del af gränsbevakningspersonalen inom Bohuslän, som vore

förlagd vid gränsvattnen Svinesund och Idefjorden och som verkställde

patrullering hufvudsakligen till sjöss, borde i stället vara organiserad

såsom kustbevakning. Sedan emellertid såväl tullförvaltaren i Strömstad,

under hvars befäl gränsbevakningspersonalen i Bohuslän stode, som

äfven kustbevakningschefen i Hallands samt Göteborgs och Bohus län

i infordrade yttranden uttalat såsom sin åsikt, att ifrågavarande bevakningspersonal

fortfarande, så länge nuvarande bestämmelser angående

trafiken i Svinesund och Idel] orden vore gällande, borde vara organiserad

såsom gränsbevakning och stå under befäl af tullförvaltaren i

Strömstad, har kommissionen funnit frågan om förändring i organisationen

af bevakningen i nämnda farvatten böra anstå, till dess definitiva

bestämmelser angående trafiken i Svinesund och Idefjorden blifvit

meddelade.

Jämlikt nådiga kungörelsen den 11 maj 1906 gäller, att den trafik,

som äger rum öfver Svinesund och Idefjorden med farkost under fyra

tons nettodräktighet enligt svensk mätningsregel eller om vintern öfver

isen, må tills vidare, med hänsikt till tullväsendet, anses såsom landväga

trafik. Denna bestämmelse var emellertid, såsom äfven af ordalagen

i författningen framgår, afsedd att gälla allenast intill dess, efter

vunnen erfarenhet, trafikförhållandena i dessa farvatten blefve definitivt

ordnade; och erhöll generaltullstyrelsen i uppdrag att afgifva förslag

till slutliga bestämmelser i ämnet. Sådant förslag, före hvars afgifvande

en längre tids erfarenhet ansetts önsklig, är ännu icke uppgjordt; och

finner jag mig vid sådant förhållande böra biträda kommissionens uppfattning,

att afgörandet af frågan om organisationen af bevakningen i

Svinesund och Idefjorden bör företagas först sedan frågan om ordnandet

af trafiken därstädes blifvit slutligen afgjord.

b. Personal.

Utmed den del af riksgränsen mot Norge, som faller inom Bohuslän,

tjänstgöra elfva å tullkammarens i Strömstad stat uppförda gränsridare.

Fråga om viss

förändring af

gränsbevakningens

i Bohuslän

organisation.

Departements
chefen.

Bohuslän.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Posteringarnas antal är för närvarande elfva; men då det visat sig nödvändigt,

att i en postering, nämligen Vassbotten, förlägga två gränsridare,

har, enligt hvad kommissionen omförmäler, till gränsridaretjänstgöring

i posteringen Södra Vammen sedan flera år tillbaka varit

förordnad en extra ordinarie gränsridare. Då, enligt hvad tullkammaren

i Strömstad upplyst, behofvet af denna bevakningsförstärkning efter

unionsupplösningen år 1905 och på grund af år 1906 inträdda förändringar

i gränslagstiftningen blifvit konstant, har kommissionen, jämlikt

tullkammarens hemställan, föreslagit, att ytterligare en gränsridaretjänst,

afsedd för gränsbevakningen i Bohuslän, måtte uppföras i staten.

Förutom nyssnämnde extra ordinarie gränsridare hade, anför kommissionen

härefter, under de senare åren måst i ständig tjänstgöring användas

ett stort antal extra ordinarie gränsridare, under år 1908 icke

mindre än nio. Det kunde därför ifrågasättas, huruvida icke än ytterligare

förstärkning af den ordinarie gränsbevakningspersonalen i Bohuslän

vore al behofvet påkallad. Kommissionen hade dock funnit sig icke

böra framlägga något förslag i sådant syfte. Tullförvaltaren i Strömstad

hade nämligen uttalat såsom sin uppfattning, att en motorbåt,

bemannad med en gränsuppsyningsman, hvilken skulle närmast under

tullförvaltaren utöfva befäl öfver gränsbevakningen i distriktet, samt

med en gränsridare, numera vore nödvändig för bevakningstjänstgöringen

i Svinesimd och Idefjorden; och hade tullförvaltaren ställt i utsikt att

härigenom indragning af nu till tjänstgöring inkallad extra personal

skulle kunna vidtagas. Jämväl kustbevakningschefeu i Hallands samt

Göteborgs och Bohus län hade ansett anskaffandet af motorbåt för

patrulleringen i nämnda farvatten vara till fördel för bevakningens

effektivitet. Då kommissionen vore öfvertygad, att anskaffandet af eu

motorbåt för patrullering i Svinesund och Idefjorden vore af synnerligt

behof påkalladt och skulle i betydlig mån föröka bevakningens effektivitet,

och då det vidare på grund af den lifliga trafiken öfver riksgränsen

mot Norge i dessa trakter syntes kommissionen väl behöfiigt,

att en befattningsliafvare med befälsrätt öfver gränsbevakningen i Bohuslän

funnes tillgänglig vid själfva gränsen för utöfvande af en mera

oafbruten tillsyn öfver personalen, än som kunde åstadkommas genom

tullförvaltarens i Strömstad inspektionsresor, hade kommissionen funnit

sig böra biträda förslaget om uppförande i staten af en för sagda bevakning

afsedd gränsuppsyningsmanstjänst, hvars innehafvare lämpligen

borde vara försedd med motorbåt samt äga skyldighet att tjänstgöra

jämväl såsom gränsridare.

Kommissionens förslag beträffande gränsbevakningen i Bohuslän

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60-

innebär sålunda, att i staten måtte uppföras dels en gränsuppsyningsmanstjänst

med skyldighet för innehafvaren att tillika förrätta gränsridaretjänstgöring,

dels ock eu ny gränsrid are tjänst.

Då behofvet af de sålunda ifrågasatta nya tjänsterna synes mig

vara på ett tillfyllestgörande sätt ådagalagdt, biträder jag kommissionens

förslag i ifrågavarande hänseende.

I Dalsland och Värmland bestrides gränsbevakningen af fyrtiofem

å tullkammarens i Karlstad stat uppförda ordinarie gränsridare. Härförutom

hafva dels två tillförordnade gränsridare varit använda i ständig

tjänstgöring alltsedan år 1897, dels ock under de senare åren tre

extra ordinarie gränsridare varit ständigt inkallade såsom bevakningsförstärkning.

I Dalarne utgöres gränsbevnkningspersonalen af åtta å

tullkammarens i Falun stat uppförda ordinarie gränsridare, hvarjämte

under de senare åren en extra ordinarie gränsridare ständigt användts

i tjänstgöring.

Enligt hvad kommissionen omförmäler, har gränsbevakningschefen

i Dalsland, Värmland och Dalarne hemställt, att i staten måtte uppföras

två gränsuppsyningsmän, eu i Dalsland och Värmland samt en i

Dalarne, och till stöd härför anfört hufvudsakligen, att Dalslands, Värmlands

och Dalarnes gränslinje mot Norge upptoge en sträcka af mellan

40 och 50 mil, till stor del ledande genom sjöar och obanade skogsbygder,

där trafiken städse och särskildt vintertiden vore mycket svårbevakad;

att gränsbevakningschefen, i följd af de vidtomfattande göromålen

vid expeditionen, icke kunde medhinna att besöka gränsposteringarna

oftare än det minsta antal gånger årligen, som vore honom i

instruktionen ålagdt, eller hvarje postering i Dalsland och Värmland

två gånger och hvarje postering i Dalarne en gång; att emellertid bevakningspersonalen

vore i behof af en mera oafbruten tillsyn; samt att

densamma, som numera, förutom bevakandet af den vanliga in- och utförseln,

hade till åliggande dels att biträda med kontrollen vid utförsel

af kött, dels att öfvervaka utförsel af trävaror och uppbära skogsvårdsafgifter,

ofta behöfde råd och upplysningar angående rätta tillämpningen

af gällande föreskrifter.

Vidare hade gränsbevakningschefen framhållit önskvärdheten däraf,

att såväl de två tillförordnade gränsridarne i Dalsland och Värmland

som äfven den i Dalarne till tjänstgöring inkallade extra ordinarie

gränsridaren måtte blifva uppförda på ordinarie stat, på det att de

måtte vinna den tryggade ställning, som erfordrades för anskaffande

af egna, för tjänstgöringen välbelägna bostäder. Under förutsättning

emellertid, att de föreslagna två gränsuppsyningsmanstjänsterna blefve

Dalaland och

Värmland

samt Dalarne.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

inrättade, hade gränsbevakningsehefen ansett sig icke böra föreslå större

ökning af antalet ordinarie gränsridare än en sådan, afsedd för bevakningen

i Dalsland och Värmland.

Hvad gränsbevakningsehefen sålunda föreslagit har kommissionen

biträdt men uttalat såsom sin uppfattning, att de blifvande innehafvare

af berörda gränsuppsyningsmanstjänster borde åligga att jämväl förrätta

gränsridaretjänstgöring.

Kommissionens förslag beträffande gränsbevakningspersonalen i

Dalsland, Värmland och Dalarne innefattar alltså, att i staten måtte

uppföras dels två gränsuppsyningsmanstjänster, afsedda, den ena för

gränsbevakningen i Dalsland och Värmland, den andra för gränsbevakningen

i Dalarne, samt med skyldighet, för innehafvarna att tillika förrätta

gränsridaretjänstgöring, dels ock en för gränsbevakningen i Dalsland

och Värmland afsedd ny gränsridaretjänst; och har jag, med afseende

å hvad till stöd för detta förslag anförts, funnit mig böra förorda

detsamma till bifall.

Jämtland. Beträffande gränsbevakningen i Jämtland föreslår kommissionen,

att en gränsridaretjänst, som genom förflyttning af en postering till

annan, närmare riksgränsen belägen plats skulle kunna undvaras, måtte

indragas.

Mot detta förslag har jag intet att erinra.

Gränsen mot Beträffande gränsbevakningspersonalen vid gränsen mot Finland

m n '' anför kommissionen följande.

Denna personal bestode för närvarande af å tullkammarens i Haparanda

stat uppförda sjuttio gränsridare under befäl — närmast under

tullförvaltaren i Haparanda — af en gränsöfveruppsyningsman och tre

gränsuppsyningsmän. Oaktadt befintligheten af en så betydande ordinarie

personal hade det dock, till hämmande af den alltjämt förekommande

smugglingen, hvilken, i den mån densamma genom ökad bevakning

försvårats i de sydligare gränstrakterna, sökte sig väg öfver gränsen

i mera aflägsna trakter, befunnits nödvändigt att i ständig tjänstgöring

använda ett stort antal extra ordinarie gränsridare. Antalet

ständigt inkallade sådana betjänte hade sålunda de senaste åren öfverstigit

30 och uppgick år 1908 till 37. Härförutom hade under större

eller mindre del af hvarje år tillfällig förstärkning af gränsbevakningen

måst anordnas, så att högsta antalet samtidigt inkallade extra ordinarie

gränsridare år 1908 uppgått ända till 50.

Tullkammaren i Haparanda hade, under framhållande af det betydande

antal extra ordinarie gränsridare, som sålunda användts i ständig

tjänstgöring, men med förmälan, att icke alla dessa gränsridare

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 60.

borde öfverflyttas på ordinarie stat, då det vore lämpligt, att någon tids

inhållning i tjänstgöring alltid föreginge vinnande af ordinarie anställning,

hemställt, att tjuguåtta nya gränsridaretjänster måtte inrättas vid

gränsbevakningen mot Finland.

För egen del bar kommissionen visserligen uttalat såsom sin uppfattning,

att det måste anses såväl ur synpunkten af statsverkets säkerhet

önskligt som äfven med billighet och rättvisa mot personalen öfverensstämmande,

att större delen af de extra ordinarie gränsridare, som

ständigt användes i en alltid ansträngande och maktpåliggande samt,

enligt hvad erfarenheten visat, stundom med lifsfara förenad tjänstgöring,

blefve ersatt med ordinarie befattningshafvare men dock ansett,

att det af tullkammaren i Haparanda föreslagna antalet nya gränsridaretjänster

skulle kunna i någon mån nedsättas, och fördenskull föreslagit,

att i staten måtte uppföras tjugu för bevakningen vid gränsen mot

Finland afsedda gränsridaretjänster.

Då jag finner kommissionens ifrågavarande förslag väl grundadt,

anser jag mig böra tillstyrka detsamma.

Vid den norr om Jämtland belägna delen af gränsen emot Horge

finnes ordinarie gränsbevakning icke anställd, men har, enligt hvad

kommissionen omformäler, under de senare åren, åtminstone tidtals, tillfällig

bevakning varit posterad i Arjepluog inom Norrbottens län.

Efter att hafva erinrat, hurusom 1900 års tullstatskommitté behandlat

frågan om anställande af ordinarie gränsbevakning vid denna

del af riksgränsen men på grund af vunna upplysningar — hufvudsakligen

att varuinförseln till dessa gränstrakter vore jämförelsevis obetydlig

och att det skulle medföra stora svårigheter och kostnader att i

dessa, egentliga vägförbindelser saknande trakter åstadkomma effektiv

bevakning — funnit något förslag från dess sida beträffande gränsbevakning

vid denna del af riksgränsen icke erforderligt, anför kommissionen

i detta ämne, att, såvidt densamma kunnat utröna, de förhållanden,

som sålunda åberopats till stöd för obehöfligheten af ordinarie

gränsbevakning i lappmarkerna, icke sedan den tiden undergått någon

sådan förändring, att kommissionen funne anledning föreslå anställande

därstädes af ständig gränsbevakning, hvilken endast skulle ådraga statsverket

kostnader utan att dock kunna göras effektiv.

Mot hvad kommissionen sålunda anfört finner jag icke något att

erinra.

Kommissionens af mig biträdda förslag angående personalen vid

gränsbevakningen innebär alltså en ökning med

Lapp
markerna.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Lön och tjänstgöringspenningar.

Pension.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

3 gräns uppsyning smän (1 i Bohuslän, 1 i Dalsland och Värmland

samt 1 i Dalarne); samt

22 gränsridare (1 i Bohuslän, 1 i Dalsland och Värmland samt

20 vid gränsen mot Finland);

äfvensom en minskning med 1 gränsridare (i Jämtland).

4. Aflöningsreglering.

a. De särskilda aflöningstiflarna.

Innan jag öfvergår till redogörelsen för kommissionens förslag

beträffande aflöningsregleringen, torde jag få anmärka, att jag, i likhet

med kommissionen, för korthetens skull kommer att använda uttrycken

»tullverket» eller »befattningshafvare i tullverket» i betydelsen af tullverkets

lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning eller befattningshafvare

vid dessa tullverkets afdelningar. —

Kommissionen erinrar till en början, att beträffande den egentliga

aflöningen för befattningshafvare inom tullverket, hvilken sönderfaller i

lön och tjänstgöring spenning ar samt efter viss tids tjänstgöring ålderstillägg,

sedan lång tid tillbaka gällt och fortfarande gälla följande grundsatser,

nämligen:

att lönen motsvarar det belopp, som vid afskedstagande skall tillfalla

befattningshafvaren i pension, därest han är till hel pension

berättigad;

att tjänstgöringspenningarna utgöra den lönefyllnad, som tillkommer

befattningshafvaren under den tid, han innehar tjänsten;

att ålderstillägget, för att icke inverka på pensionsbeloppet, i sin

helhet hänföres till tjänstgöringspenningar; samt

att befattningshafvare skall vid sjukdom eller annat laga förfall

afstå en fjärdedel af lön och tjänstgöringspenningar äfvensom af ålderstillägg,

om sådant af honom innehafves.

Af sistnämnda stadgande framginge, anför kommissionen vidare,

att enligt tullverkets stat tjänstgöringspenningarna endast hade den

negativa betydelsen att utgöra den del af aflöningen, som icke grundläde

pensionsrätt, men icke tillika, såsom i andra aflöningsstater vanligen

vore fallet, utmärkte den del af aflöningen, som vid tjänstgöringsförhinder

skulle af befattningshafvaren afstås och tillfalla den, som i

hans ställe bestrede tjänsten. Rörande anledningen till detta och ett

annat för tullverket egendomligt förhållande, nämligen att högst betydande

olikheter förefinnas i fråga om den proportion, hvari aflöningen

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Naj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

vid olika tjänster är fördelad i lön och tjänstgöringspenningar — hvilka

förhållanden vid olika tillfällen varit föremål för Riksdagens uppmärksamhet

— lämnar kommissionen å sidorna 177—179 och 181—183 i

betänkandet en utförlig redogörelse; och inhämtas häraf i hufvudsak,

att, då af särskilda skäl — förnämligast åtskilliga befattningars i tullverket

egenskap af uppbördstjänster samt den grannlaga och svårkontrollerbara

beskaffenheten af många tulltjänstemaunen åliggande

göromål — aflöningen för vissa befattningshafvare i tullverket, synnerligast

vid lokalförvaltningen, ansetts böra i allmänhet fastställas till

högre belopp än för befattningshafvare af motsvarande tjänsteställning

inom andra förvaltningsgrenar men pensionerna icke borde utgå med

något väsentligt högre belopp än för andra med sådana tulltjänstemän

jämförliga befattningshafvare i statens tjänst, så hade detta utgjort

hinder för att å dessa tulltjänstemäns aflöning tillämpa det förhållande

mellan lön och tjänstgöringspenningar, som i allmänhet gällde, nämligen

att såsom tjänstgöringspenningar skulle betraktas endast så stor

del, eller en fjärdedel af det hela, som enligt nådigt cirkulär den 9

november 1860 skulle af tjänsteman afstås, när vid honom medgifven

tjänstledighet eller eljest förekommande hinder för tjänstens utöfvande

annan person måste förordnas därtill. Å andra sidan funnes på grund

af det stora antal lönegrader, som förekomme inom vissa tjänstegrader

i tullverket, åtskilliga tjänstemän, hvilka intoge en sådan tjänsteställning,

att de ansåges böra åtnjuta en icke alltför obetydlig pension men

dock en aflöning, som i sin helhet mera väsentligt understege aflöningen

för andra befattningshafvare inom samma tjänstegrad men af högre

lönegrad. För sådana tjänstemän hade tjänstgöringspenningarna blifvit

bestämda till mindre än en fjärdedel af begynnelseaflöningen. För

att emellertid likställa befattningshafvare inom tullverket med andra

civila befattningshafvare i fråga om den del af aflöningen, som skulle

afstås vid tjänstgöringsförhinder, hade den utvägen tillgripits att beträffande

förstnämnda befattningshafvare bestämma denna del till eu

fjärdedel af hela aflöningen, ehvad den utgick såsom lön eller tjänstgöringspenningar.

Föreskrift härom hade utfärdats i nådigt bref den

8 januari 1875, från hvilket samma bestämmelse, dock med det förklarande

tillägg, att jämväl en fjärdedel af ålderstillägget, om sådant

innehades af den ledige tjänstinnehafvaren, skulle af honom afstås, intagits

i nu gällande aflöningsreglemente för tjänstemän och betjänte

vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning af den

10 juni 1904.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Hiift.

4

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

För egen del anför kommissionen i nu omförmälda ämne följande.

Orsaken till de ännu kvarstående olikformigheterna i fråga om fördelningen

af tullpersonalens aflöning i lön och tjänstgöringspenningar vore,

såsom af den förut lämnade redogörelsen framginge, förnämligast att

söka dels i det sedan lång tid tillbaka bestående förhållandet, att den

pension, som befattningshafvare i tullverket efter uppnådd full pensionsålder

kunde undfå, skulle utgå med samma belopp som den ordinarie

lönen, dels i för tullverket egendomliga förhållanden, som för vissa befattningshafvare

därstädes betingade aflöningens utmätande på annat

sätt än i fråga om jämnställda befattningshafvare i andra statens verk.

Ehuru det väl knappast kunde påvisas, att några verkliga olägenheter

uppstode af omförmälda olikformigheter, ville det likväl synas kommissionen

önskvärd!, att desamma kunde undanröjas och därigenom

aflöningsstaten erhålla ett mera likformigt utseende i nu ifrågavarande

afseende samt tillika föreskrift meddelas, att tjänstgöringspenningarna

skulle utgöra den del af aflöningen, som vid tjänstgöringsförhinder

skulle afstås af tjänstinnehafvaren. Kommissionen hade därför sökt eu

utväg att förverkliga nämnda önskningsmål och funnit densamma i den

enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinuehafvares

rätt till pension öppen lämnade möjligheten att i lönestaten fastställa

särskild! pensionsunderlag. I denna lag vore nämligen stadgadt, att

såsom underlag för bestämmande af pensions belopp skulle, där ej särskilt

pensionsunderlag vore i lönestaten fastställdt, tjäna, för tjänst, med

hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller ortstillägg vore förenade,

hela lönen och för annan tjänst två tredjedelar af lönen. Därest i

staten särskilt pensionsunderlag bestämdes och det nu rådande sambandet

mellan lönens och pensionens belopp sålunda upphäfdes, skulle

det blifva möjligt, att, utan att åsidosätta de särskilda hänsyn, som

kunde böra tagas vid bestämmande af vissa tulltjänstemäns aflöning,

verkställa fördelningen däraf i lön och tjänstgöringspenningar på ett

för tullverkets alla tjänstinnehafvare något så när likformigt sätt och

tillika så, att tjänstgöringspenningarna komme att motsvara den del af

aflöningen, som skäligen kunde anses böra åligga befattningshafvaren

att vid sjukdom afstå.

Kommissionen hade därför vid utarbetande af förslag till aflöningsstat

och aflöningsreglemente tillämpat följande ledande grundsatser,

nämligen:

att aflöningen fördelats i lön och tjänstgöringspenningar, i regel

sålunda, att lönen bestämts till omkring tre fjärdedelar och tjänstgöringspenningarna

till omkring en fjärdedel af begynnelseaflöningen;

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.

att tjänstgöring sipenning ärna skulle af befattningshafvare afstås vid

tjänstgöringsförhinder på grund af sjukdom; samt

att för hvarje tjänst i staten bestämts särskildt pensionsunderlag.

Ehuruväl den särställning, tullverkets stat i nu ifrågavarande

hänseenden intager, är hufvudsakligen af formell beskaffenhet och

knappast torde föranleda några verkliga olägenheter, anser jag dock,

i likhet med generaltullstyrelsen, att ofvanberörda af kommissionen uttalade

grundsatser beträffande aflöningsförhållandena inom tullverket

äro ägnade att medföra fördelarna af mera enkelhet och likformighet i

aflöningsstatens uppställning och aflöningsreglementets tillämpning.

Till någon erinran mot användandet af dessa grundsatser i stället för

de nu gällande finner jag därför icke anledning.

Beträffande ålder stillägg en lämnar kommissionen först en redogörelse

för nu gällande stadganden och erinrar därvid, hurusom, i

ändamål att afhjälpa vissa anmärkta missförhållanden, nämligen att

tjänstemän i högsta ålderstilläggsgraden i regel icke kunde komma i

åtnjutande af fullt ålderstillägg vid tjänsten, förr än de redan öfverskridit

pensionsåldern, äfvensom att befordran till tjänst i högre ålderstilläggsgrad

kunde i vissa fall medföra minskad aflöning, på förslag af

1900 års tullstatskommitté stadgats, dels att vid befordran från tjänst

i närmast lägre ålderstilläggsgrad vederbörande tjänst innehafvare finge

för rätt till ålderstillägg i den högre graden tillgodoräknas den tid,

intill fem år, under hvilken han tilläfventyrs innehaft och bestridt tjänst

i förstberörda grad, sedan han där intjänat stadgad tid för tillträde af

hela ålderstillägget, dels ock att, därest tjänsteman eller betjänt, som

från tjänst i lägre ålderstilläggsgrad befordrats till tjänst i högre sådan

grad, vid den förra befattningen på grund af intjänadt ålderstillägg

uppburit aflöning till högre belopp än honom vid den nya befattningen

tillkomme, han skulle äga såsom personligt aflöningstillägg uppbära

skillnaden, intill dess aflöningen vid den nya tjänsten genom intjänande

af ålderstillägg stigit till det förut innehafda beloppet. Ehuru, yttrar

kommissionen vidare, genom dessa bestämmelser inträdt en väsentlig

förbättring i tidigare gällande villkor för rätt att komma i åtnjutande

af ålderstillägg, ville det dock synas, som om de nuvarande bestämmelserna

rörande ålderstillägg icke mera allmänt skulle hafva kunnat

tillfredsställa tullverkets personal, enär i de till kommissionen öfverlämnade

framställningarna talrika förslag om ändring i dessa bestämmelser

förekomme. I åtskilliga fall hade kommissionen ansett fog

föreligga för de gjorda ändringsförslagen och fördenskull funnit sig

Departement»-

chejen.

Ålderstillägg.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Ålders
tillägg

ett hänförande

till

lönen.

132 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 60.

böra biträda desamma; i andra fall däremot hade förslagen funnits icke

böra föranleda någon kommissionens åtgärd.

Jag öfvergår nu att redogöra för de af kommissionen framställda

förslagen beträffande tjänstinnehafvares rätt till ålderstillägg eller, enligt

kommissionens benämning, löneförhöjning och villkoren för åtnjutande

af sådan förmån.

Enligt hvad förut nämnts, anses ålderstillägget för närvarande,

för att icke inverka på pensionsbeloppen, såsom tjänstgöringspenningar,

hvarjämte är stadgadt, att vid tjänstledighet skall afstås, förutom fjärdedelen

af lön och tjänstgöringspenningar, jämväl en fjärdedel af tilläfventyrs

intjänadt ålderstillägg, hvilken sistnämnda fjärdedel dock icke

tillkommer vikarien utan, jämlikt föreskrift i gällande aflöningsreglemente,

besparas tullverket. Denna bestämmelse har, enligt hvad kommissionen

omförmäler, gifvit anledning till anmärkning från personalens sida. I

fråga härom hade nämligen anförts, beträffande ledighet för styrkt sjukdom,

att det belopp, som den sjuke sålunda måste afstå, blefve olika

för olika tjänstinnehafvare i samma grad, allteftersom den sjuke åtnjöte

ålderstillägg eller icke; att likväl det bidrag, livilket den för sjukdom

ledige hade att lämna för tjänstens uppehållande, inom hvarje

tjänstegrad borde vara konstant och således statens skyldighet vid dylika

tillfällen lika; samt att hvarje minskning i inkomsterna under sjukdom,

då utgifterna helt naturligt vore större än vanligt, måste, särskilt för

familj försörjare, vara synnerligen betungande. Äfven vid ledighet för

enskilda angelägenheter — då den ledige kunde åläggas att afstå mera

än fjärdedelen af sin aflöning, ålderstillägg in beräknad t — inbesparades

till statsverket den fjärdedel af ålderstillägget, som den ledige tjänstinnehafvaren

under alla omständigheter måste afstå; och detta syntes

icke vara med billighet öfverensstämmande och vore ej heller erforderligt

såsom korrektiv mot eventuellt missbruk af dylik tjänstledighet. —

För egen del anför kommissionen i detta ämne följande. Oafsedt

de sålunda anförda skälen för upphäfvande af stadgandet om inbesparing

till statsverket af viss del af tjänstinnehafvares ålderstillägg hade

kommissionen, med hänsyn till de grundsatser beträffande aflöningsstaten

och aflöningsreglementet, hvilka varit för kommissionen ledande, funnit

ålderstillägget för befattningshafvare vid tullverkets lokalförvaltning eller

kust- eller gränsbevakning böra, i likhet med ålderstillägg för befattningshafvare

inom generaltullstyrelsen, utgöra en med vissa bestämda tidsmellanrum

uppkommande förhöjning af lönen, i följd hvaraf skyldighet

att vid sjukdom afstå någon del af denna förhöjning icke synts böra

åligga tjänstinnehafvare. Vid ledighet af annan anledning än styrkt

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60,

sjukdom borde det däremot fortfarande kunna åläggas honom att afstå,

förutom tjänstgö ringspenningarna, jämväl någon del af lönen och sålunda

äfven af däri tilläfventyrs ingående förhöjning eller ålders tillägg; men

hvad den ledige tjänstinnehafvaren sålunda kunde åläggas afstå, borde

användas för tjänstens uppehållande under ledigheten och icke indragas

till statsverket. Kommissionen hade fördenskull i sitt förslag till aflöningsreglemente

intagit bestämmelser i nu omförmäld riktning.

Vid behandlingen af frågan om befattningshafvarnas indelning i

olika ålders till äggsgrader har kommissionen till en början förmält sig

icke finna anledning ifrågasätta någon förändring i det antal sådana

grader, i hvilka för närvarande tjänstemännen för sig och betjänte för

sig äro indelade. Till undvikande af förväxling i anledning af de föreslagna

benämningarna tjänstemän af högre och lägre grad har kommissionen

dock ansett, att ålder sti lläggsgraderna i stället borde benämnas

ålder stillägg sgrupper.

Kommissionen föreslår, att tjänstemännen vid tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakniug måtte, med afseende å rätten

att efter viss tids innehafvande af tjänst kunna komma i åtnjutande af

i staten fastställd löneförhöjning eller ålderstillägg, indelas i följande

ålderstilläggsgrupper, nämligen:

A. Tjänstemän af högre grad.

Tredje gruppen. Öfverinspektorer och kustbevakningschefer äfvensom

tullförvaltare med begynnelseaflöning af 6,000 kronor eller däröfver

samt öfverkontrollörer;

Andra gruppen. Tullförvaltare, som ej tillhöra tredje gruppen,

äfvensom förste kontrollörer, kontrollörer, tullfiskaler och gränsbevakningschefer;
Första

gruppen. Kammarskrifvare och inspektörer.

B. Tjänstemän af lägre grad.

Tredje gruppen. Öfveruppsyningsmän, kustöfveruppsyningsmän och

gränsöfveruppsyningsmän;

Andra gruppen. Uppsyningsman, kustuppsyningsmän och gränsuppsyningsmän

äfvensom vaktmästare med minst 1,500 kronors begynnelseaflöning

;

Första gruppen. Vaktmästare, som ej tillhöra andra gruppen,

kustvakter, gränsridare och kustroddare.

I fråga om den sålunda föreslagna indelningen anför kommissionen,

att densamma till största delen sammanfölle med den nuvarande

Tjänstemännens

indelning

i ålderstilläggsgrupper.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

JCungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

indelningen i grader och liksom denna vore grundad på de resp. befattningarnas

begynnelseaflöning. Den mest påfallande olikheten vore,

att kustöfveruppsyningsmännen — bvilka, såsom förut nämnts, motsvarade

de nuvarande jaktuppsyningsmännen äfvensom kustbevakningsförmannen

— blifvit, med hänsyn såväl till begynnelseaflöningens storlek som till

den befälsställning, hvilken af kommissionen ansetts böra uttryckligen

tillerkännas dem, uppförda i tredje ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän

af lägre grad. I öfrigt behöfde beträffande den föreslagna

indelningen endast erinras om kommissionens hemställan rörande indragning

af samtliga öfverkontrollörstjänster med undantag af de vid

tullkamrarna och packhusinspektionerna i Stockholm, Göteborg och

Malmö äfvensom om kammarvaktmästaretjänsternas ersättande med vaktmästaretj

änster.

Om fjär haj- I nu gällande allmänna bestämmelser om ålderstillägg föreslår

oehudmmeium kommissionen de förändringar, att löneförhöjningarnas antal måtte ökas

desamma, till tre från de nuvarande två äfvensom att tiden mellan hvarje löneförhöjning

måtte bestämmas till tre år i stället för fem, såsom nu är

förhållandet. Till stöd härför anför kommissionen, att det icke kunde

betviflas, att systemet med ett större antal tätare återkommande löneförhöjningar,

om också hvar för sig till ett mindre belopp, bättre än

ett system med färre förhöjningar med längre tids mellanrum, äfven

om dessa hvar för sig vore något större, motsvarade tjänstemannens

behof af ökade inkomster under den del af hans lefnad, då hans utgifter

för familjens uppehälle och barnens uppfostran oundvikligen vore stadda

i alltjämt fortgående ökning. Riktigheten af denna uppfattning hade

ock vid flera under de senaste åren företagna löneregleringar blifvit

erkänd.

Allmänna Hvad angår de allmänna villkoren för rätt att komma i åtnjutande

,.mUforL.för af löneförhöjning'' inom hvarje särskild ålderstilläggsgrupp, har kommissionen

tunmt de nuvarande bestämmelserna hora i nutvudsak lorttarande

vara gällande. Dock anser kommissionen föreskrift böra meddelas, dels

att fullgörande af offentligt uppdrag skall grunda enahanda rätt till löneförhöjning

som bestridande af egen eller annan tjänst, dels ock att, i

samband med nedsättandet af tiden mellan löneförhöjningarna till tre år,

tjänstinnehafvaren skall, för att komma i åtnjutande af löneförhöjning,

hafva under mer än fem sjättedelar af sagda tidsrymd bestridt tjänstgöring,

som grundlägger rätt till löneförhöjning, under det att för närvarande

sådan tjänstgöring skall hafva bestridts under fyra femtedelar

af nu bestämd tidsrymd för ålderstil läggs åtnjutande, eller fem år.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

Rörande de särskilda förmåner, som borde tillkomma tjänstinnehafvare

vid befordran till tjänst i högre ålderstilläggsgrnpp, anför

kommissionen följande:

»I fråga om tjänstinnehafvares rätt att, vid befordran från tjänst

i lägre till tjänst i närmast högre ålderstilläggsgrad för vinnande af

ålderstillägg i den senare graden räkna sig tillgodo viss tid, för närvarande

intill fem år, af den tjänstetid, han efter intjänande af stadgad

tid för tillträde af hela ålderstil]ägget i den lägre graden tillbragt i

i denna, har kommissionen funnit den föreslagna nedsättningen af tiden

mellan löneförhöjningarna böra betinga en motsvarande nedsättning af

den öfvertid, tjänstinnehafvaren sålunda kan få räkna sig tillgodo.

Kommissionen föreslår alltså, att denna tid bestämmes till tre år i stället

för nuvarande fem. — Det i nu gällande aflöningsreglemente förekommande

stadgandet, att tjänstinnehafvare må, i full hvarom nu är fråga, räkna

sig tillgodo den tid, intill fem år, under hvilken han innehaft och bestridt

tjänsten i den lägre graden, har, enligt hvad upplyst blitvit, gifvit anledning

till en sådan tolkning, att tjänstinnehafvare, som vid befordran

till tjänst i den högre graden innehaft tjänst i den lägre graden under

en öfvertid af exempelvis fem år och en manad men därunder åtnjutit

tjänstledighet under till exempel två månader och således icke bestridt

tjänsten i den lägre graden under en öfvertid af fullt fem år, ansetts

icke vara berättigad till ålderstillägg i den högre graden. Då en sådan

inskränkning i förmånen att vid befordran komma i åtnjutande af löneförhöjning

synes kommissionen icke vara med billighet öfverensstämmande,

har kommissionen ansett föreskrift böra meddelas, att för åtnjutande af

nämnda förmån skola gälla samma villkor som för tillträde i allmänhet

af löneförhöjning inom hvarje särskild grupp.

Den på förslag af 1900 års tullstatskommitté tjänstinnehafvare

medgifna förmånen att vid befordran från tjänst i lägre ålderstilläggsgrad

(-grupp) till tjänst i högre sådan grad kunna komma i åtnjutande

af personligt aflöningstillägg är, såsom framgår af § 4 i gällande aflöningsreglemente,

inskränkt till det fall, att tjänstinnehafvaren vid den

förra befattningen på grund af intjänadt ålderstillägg uppburit aflöning

till högre belopp än honom tillkommer vid den nya befattningen. Då

emellertid tjänstinnehafvare vid befordran i regel har att vidkännas,

förutom kostnad för konstitutorial, dels ökadt bidrag till egen pensionering,

dels högre afgifter för pensionering af änka och barn, hvarjämte

ofta kostnad för flyttning tillkommer, kan en befordran i vissa

fall, nämligen då den aflöning, tjänstinnehafvaren på grund af intjänadt

Särskilda förmåner

vid befordran

till

tjänst i högre

ålder stilläggsgrupp.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Öfvergång sstadgandet.

136 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

ålderstillägg åtnjutit vid tjänsten i den lägre graden, är lika med den

honom vid tjänsten i den högre graden tillkommande aflöning, i själfva

verket medföra minskning i hans inkomster under tilläfventyrs flera

års tid. Under sådant förhållande kan det gifvetvis förekomma, att en

tjänsteman finner sig förhindrad att söka befordran till tjänst, för hvilken

han eljest kunde vara särskildt lämplig, något som hvarken ur personalens

eller statsverkets synpunkt lärer kunna anses annorlunda än

otillfredsställande. För öfrigt synes det kunna med fog ifrågasättas,

huruvida icke begreppet befordran må anses innebära, att den befordrade

bör komma i åtnjutande af högre inkomst än tillförene. Då likväl en

lönestat näppeligen lärer kunna uppställas på sådant sätt, att möjligheten

af förminskad eller icke ökad aflöning vid förflyttning från tjänst

i en ålderstilläggsgrupp till tjänst i högre sådan grupp helt och hållet

undvikes, och i allt fall sådan möjlighet föreligger enligt kommissionens

förslag till aflöningsstat, har kommissionen funnit nu gällande bestämmelser

angående personligt aflöningstillägg böra ersättas med föreskrift

därom, att, därest tjänsteman, som vunnit befordran från tjänst i lägre

ålderstilläggsgrupp till tjänst i närmast högre sådan grupp, vid den

förra tjänsten åtnjutit aflöning till belopp lika med eller högre än den

aflöning, han är berättigad åtnjuta vid den senare tjänsten, han äger

genast tillträda det aflöningsbelopp vid denna tjänst, som närmast öfverstiger

det af honom uppburna aflöningsbeloppet vid den tjänst, hvarifrån

han förflyttats, och därefter beräkna tjänstår för tillträdande af

återstående löneförhöjning på eljest föreskrifvet sätt.»

Samtliga de föreskrifter om löneförhöjning efter viss tids fortsatt

tjänstgöring, livilka äro afsedda att äga tillämplighet under en icke

begränsad framtid, hafva af kommissionen sammanförts i § 4 af förslaget

till aflöningsreglemente. Emellertid förekomma i de två första styckena

af det vid kommissionens förslag till aflöningsreglemente fogade öfvergångsstadgandet

åtskilliga stadganden rörande rätten till löneförhöjning

för personer, som vid öfvergången till den nya staten äro anställda i

tullverket, vare sig såsom ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän.

Då dessa stadganden stå i nära sammanhang med vissa andra bestämmelser

om villkoren för åtnjutande af löneförhöjning, har jag ansett

lämpligt att i detta sammanhang redogöra för dem.

Berörda två stycken af öfVergångsstadgandet äro af följande lydelse:

»Vid bestämmande af tidpunkten, då tjänstinnehafvare vid tullverket

kan komma i åtnjutande af i § 1 omförmäld löneförhöjning, må

medräknas tid, hvarunder han efter år 1900 på grund af stadigvarande

förordnande inom tullverket bestridt vare sig tjänst å extra aflönings
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

stat eller tjänst med aflöning å extra stat eller ock tjänst i omedelbar

eller medelbar succession efter sålunda förordnad tjänstinnehafvare.

Den, som före 1910 års utgång antagits till extra ordinarie tjänsteman

eller betjänt vid tullverkets lokalförvaltning eller kust- eller gränsbevakning

samt, därest han före sagda tidpunkt vunnit ordinarie anställning,

öfvergår å 1911 års stat eller med eller efter ingången af

år 1911 utnämnes till ordinarie tjänst, må, i den mån generaltullstyrelsen

finner honom böra komma i åtnjutande af en dylik förmån, i fråga om

rätt till löneförhöjning vid kammarskrifvare-, inspektörs-, vaktmästare-,

kustvakt-, gränsridare- eller kustroddaretjänst räkna sig till godo så stor

del af tiden för den effektiva tjänstgöringen såsom extra ordinarie, som

öfverstiger åtta år.»

Såsom motivering härför har kommissionen anfört följande:

»Enligt öfvergångsstadgandet i gällande aflöningsreglemente äga

endast de tjänstinnehafvare, som på grund af stadigvarande förordnande

bestridt vare sig tjänst å tullverkets från och med år 1901 inrättade

och med utgången af år 1904 upphörda extra stat eller tjänst, hvars

innehafvare uppehållit tjänst å extra stat, rätt att för åtnjutande af

ålderstillägg räkna sig till godo tiden för sådan tjänstgöring. Denna rätt

tillkommer alltså icke den eller dem, som tjänstgjort i succession efter

vikarien för den å extra stat förordnade tjänstinnehafvaren. Då detta

synts kommissionen icke vara med billighet öfverensstämmande, har i

förslaget inryckts bestämmelse, att omförmäla rätt må tillgodokomma

den, som efter år 1900 på grund af stadigvarande förordnande inom

tullverket bestridt vare sig tjänst å extra aflöningsstat eller tjänst med

aflöning å extra stat eller ock tjänst i omedelbar eller medelbar succession

efter sålunda förordnad tjänstinnehafvare. Anledningen, att jämte

tjänst å extra aflöningsstat upptagits tjänst med aflöning å extra stat,

är den, att, då med utgången af år 1904 extra aflöningsstaten vid lokalförvaltningen

samt kust- och gränsbevakningen borttogs, inom generaltullstyrelsen

fortfarande bibehöllos åtskilliga tjänster, för hvilkas innehafvare

aflöning utgår å extra stat och hvilkas antal, såsom ofvan omförmälts,

sedermera ytterligare ökats. Sådana tjänster böra tydligen i

ifrågavarande hänseende anses likställda med de förutvarande tjänsterna

å extra aflöningsstat.

Såsom af den vid detta betänkande fogade befordringsstatistik

(Bil. IV) framgår, har tiden, innan extra ordinarie tjänsteman eller

betjänt inom tullverket vunnit ordinarie anställning, till och med under

de allra senaste åren varit afsevärdt lång och, åtminstone hvad beträffar

de nuvarande tjänstemännen, vida öfverstigit den tid af omkring åtta

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

Särskilda

framställningar

rörande ändringar

i kommissionens

förslag

beträffande

löneförhöjningarna.

138 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

år, hvartill densamma efter inrättandet af ett flertal befattningar med

ingången af år 1909 numera kan antagas komma att nedgå. För att

i någon mån bereda de extra ordinarie tjänstemän och betjänte, som

under ifrågavarande ogynnsamma förhållanden inkommit i verket och

där vunnit eller under de närmaste åren vinna befordran, ett vederlagför

den långa tid, de, i allmänhet med mycket obetydlig ersättning,

måst tjänstgöra, innan ordinarie anställning erhållits, har det synts

kommissionen billigt, att medgifvande må kunna af generaltullstyrelsen

lämnas sådan tjänsteman eller betjänt att i fråga om rätt till löneförhöjning

vid vissa tjänster räkna sig till godo så stor del af tiden för den

effektiva tjänstgöringen såsom extra ordinarie, som öfverstiger åtta år.

Sådant medgifvande har ansetts böra lämnas beträffande samtliga vaktmästare!]

änster, vare sig de tillhöra första eller andra ålderstilläggsgruppen,

men i öfrigt endast i fråga om tjänster, hvilkas innehafvare

tillhöra lägsta eller första ålderstilläggsgruppen inom resp. tjänstemän

af högre och tjänstemän af lägre grad.»

Innan jag öfvergår att yttra mig om kommissionens sålunda framställda

förslag beträffande löneförhöjningarna och villkoren därför, torde

jag böra omnämna de framställningar om ändringar i eller tillägg till

samma förslag, hvilka dels ingifvits till finansdepartementet, dels af

generaltullstyrelsen, som förklarat sig i öfrigt icke hafva något att

erinra mot sagda förslag, gjorts i ofvan flera gånger berörda utlåtande

af den 5 november 1909.

Såsom ofvan nämnts, har kommissionen föreslagit, att löneförhöjningarna

skulle blifva tre till antalet, att utgå efter resp. tre, sex och

nio års tjänstgöring. I en till finansdepartementet ingifven skrift har

Sveriges tullmannaförening hemställt, att för kustroddare, gränsridare

och vaktmästare löneförhöjningarna i stället måtte blifva fem till antalet

och utgå efter resp. tre, sex, nio, tolf och femton års tjänstgöring.

Såsom stöd härför hafva hufvudsakligen åberopats de ringa utsikter

till befordran, som funnes för nu nämnda belattningshafvare, äfvensom

att de s. k. extra inkomsterna sannolikt komme att minskas. — Generaltullstyrelsen,

som yttrat sig öfver nu ifrågavarande framställning, har

därvid anfört, att genomföraudet af den däri ifrågasatta förändringen

skulle förorsaka en väsentlig rubbning i de principer, hvilka läge till

grund för och genomginge hela det af kommissionen uppgjorda förslag till

aflöningsstat för tjänstemän af lägre grad, och att framställningen fördenskull

enligt styrelsens åsikt icke kunde tillmötesgås med mindre än att

samtidigt en omarbetning af detta förslag blefve verkställd, något som

styrelsen ansåge sig hvarken kunna eller böra ifrågasätta.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.

I § 4 af kommissionens förslag till aflöningsreglemente är stadgadt,

att den, som från tjänst i lägre ålderstilläggsgrupp befordras till tjänst

i närmast högre sådan grupp, må för åtnjutande af rätt till löneförhöjning

där tillgodoräknas den tid intill tre år, under hvilken han tilläfventyrs

innehaft tjänst i den lägre ålderstilläggsgruppen, sedan han

där intjänat stadgad tid för att kunna komma i åtnjutande af tredje

löneförhöjningen. Sveriges allmänna tull tjänstemannaförening har emellertid

i en till finansdepartementet ingifven skrift framhållit, att detta

stadgande, som dock kunde tolkas på olika sätt, enligt sin formulering

syntes innebära, att rätt att i den högre ålderstilläggsgruppen räkna

tjänstår från den lägre förutsatte eu tjänstetid i denna senare af mer

än nio år. Med hänsyn till det i öfvergångsstadgandet föreslagna medgifvandet,

att viss del af tiden för en tjänstemans effektiva tjänstgöring

såsom extra ordinarie finge i fråga om rätt till löneförhöjning vid vissa

tjänster räknas honom till godo, vore det dock önskvärdt, att ifrågavarande

stadgande blefve ändradt därhän, att såsom öfverår från tjänsten

i den lägre gruppen måtte få räknas tiden efter det tjänstemannen i

denna grupp, på grund af tjänstgöring vare sig inom densamma eller

tidigare, blifvit berättigad till samtliga löneförhöjningar; och hemställde

föreningen, att ifrågavarande stadgande fördenskull måtte erhålla följande

lydelse:

»Den som — — ålderstilläggsgruppen, sedan han intjänat stadgad

tid för att där kunna komma i åtnjutande af tredje löneförhöjningen.» —

Generaltullstyrelsen har beträffande denna framställning anfört, att,

enligt hvad styrelsen trodde sig kunna antaga, kommissionen afsett,

att ifrågavarande stadgande skulle för tj änstinnehafvare medföra den

rätt i afseende å villkoren för löneförhöjnings åtnjutande, som af föreningen

betecknats såsom önskvärd. Ehuru stadgandets ordalydelse

icke torde utesluta en sådan tolkning, hade styrelsen dock, då det visat

sig, att dess formulering kunnat gifva anledning till en för tj änstinnehafvare

mindre förmånlig tolkning af detsamma, ansett sig böra biträda

föreningens förslag, hvilket måhända tydligare uttryckte den verkliga

afsikten med stadgandet; och hemställde styrelsen fördenskull, att förevarande

del af § 4 i aflöningsreglementet måtte erhålla den af föreningen

föreslagna lydelsen.

Flertalet af ifrågavarande framställningar afser emellertid ändringar

eller tillägg i öfvergångsstadgandet vid aflöningsreglementet; och öfvergår

jag nu att redogöra för dessa framställningar.

1 underdånig skrifvelse den 28 juni 1909 hemställde generaltullstyrelsen

— under anförande att indragning af ett större antal å

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

kustbevakningens stat uppförda tjänster antagligen komme att ifrågasättas

och att det fördenskull vore önskligt, att ledigblifvande sådana

tjänster tills vidare icke blefve besatta med ordinarie innehafvare —

om bemyndigande att i fråga om då redan lediga eller framdeles ledigblifvande

tjänster vid kustbevakningen besluta, att tjänsten skulle tills

vidare lämnas otillsatt. Denna hemställan blef enligt nådigt beslut den

23 juli 1909 bifallen. Vidare hemställde styrelsen, i sammanhang med

afgifvande af förslag till återbesättande af en ledig tullförvaltaretjänst,

i underdånig skrifvelse den 28 oktober 1909, att, därest den föreslagne

tjänstemannen, innehafvare af en af de öfverkontrollörstjänster, hvilka

föreslagits till indragning, blefve utnämnd till förstnämnda tjänst, den

efter honom lediga öfverkontrollörstjänsten måtte få tills vidare lämnas

otillsatt och uppehållas på förordnande. Äfven denna hemställan blef i

sammanhang med den föreslagne tjänstemannens utnämning af Eders

Kungl. Maj:t bifallen.

Efter erinran om nu omförmälda förhållanden och under anförande,

att det finge anses billigt, att förordnanden, föranledda däraf, att ledig

tjänst i följd af frågan om omreglering af tullverkets stater icke besattes

med ordinarie innehafvare, finge för den å sådan tjänst förordnade

äfvensom för den eller de i succession efter honom förordnade

medföra samma rätt till löneförhöjuing som bestridande af ordinarie

tjänst af motsvarande ålderstilläggsgrupp, har styrelsen hemställt, att

ett medgifvande i sådan riktning måtte intagas i aflöningsreglementets

öfvergångsstadgande; och har styrelsen ansett, att, enär frågan om

statens omreglering väckts i styrelsens underdåniga skrifvelse den 12

november 1907 angående tullverkets utgiftsstater för år 1909, medgifvandet

lämpligen borde afse tiden efter ingången af år 1908.

Tull tjänstemannaföreningen har hemställt, att i det stycke af

öfvergångsstadgandet i aflöningsreglementet, som handlar om tjänstinnehafvares

rätt att i och för löneförhöjning räkna sig till godo viss

del af sin effektiva tjänstgöring såsom extra ordinarie, det måtte uttryckligen

angifvas, att denna rätt tillkommer tjänstinnehafvare, oafsedt huruvida

sådan tjänstgöring varit atlönad eller icke. I denna fråga har

generaltullstyrelsen anfört, att, ehuru det kunde med säkerhet antagas,

att kommissionen afsett icke blott atlönad utan äfven oaflönad effektiv

tjänstgöring, vore dock, för undvikande af all tvekan om uttryckets

verkliga betydelse, föreningens förslag lämpligt, hvarför styrelsen hemställde,

att detsamma måtte vinna bifall.

Slutligen har tulltjänstemannaföreningen framhållit, att rättvisa

och billighet syntes kräfva, att tid, hvarunder tjänsteman tilläfventyrs

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

innehaft ordinarie anställning såsom öfveruppsyningsman eller uppsyningsman

måtte, i och för beredande af rätt till löneförhöjning vid

vissa tjänster på sätt i öfvergångsstadgandet omförmäles, räknas lika

med tiden för elfektiv tjänstgöring såsom extra ordinarie äfvensom

att, vid bestämmande af rätten till löneförhöjning vid tjänst inom

kommissionens andra ålderstilläggsgrupp bland tjänstemän af högre

grad, tid, hvarunder tjänstemannen förut varit ordinarie öfveruppsyningsman,

måtte anses såsom om han därunder innehaft tjänst inom första

ålderstilläggsgruppen bland sagda tjänstemän; och har föreningen fördenskull

gjort hemställan om ändring af öfvergångsbestämmelsen i sådan

riktning. Såsom stöd för dessa framställningar har anförts hufvudsakligen

följande. Under den för tulltjänstemännen i befordringshänseende ogynnsammaste

tidsperioden hade det varit vanligt, att extra ordinarie tjänstemän

utnämndes till innehafvare af vissa öfveruppsyningsmans- och uppsyningsman^’änster,

vid hvilka göromålen i allmänhet varit af beskaffenhet,

att tjänstemannakompetens erfordrats. Flertalet af dessa tjänster

hade ock vid 1904 års reglering uppflyttats i tjänstemannagraden, några

till och med i andra ålderstilläggsgraden därstädes. Det vore nu obilligt,

om icke innehafvandet af sådana öfveruppsyningsmans- och uppsyningsmanstjänster

skulle berättiga vederbörande till åtminstone samma fördel

med afseende å rätten till ålderstillägg som den, hvilken effektiv tjänstgöring

såsom extra ordinarie tjänsteman beredde, i all synnerhet som

sådan tjänstgöring ofta bestode af förordnande just å dylika tjänster.

De nuvarande bestämmelserna medförde, särskildt i fråga om rätten till

ålderstillägg för sådana tjänstemän i andra ålderstilläggsgraden, hvilka

tidigare innehaft öfveruppsyningsmans- och kammarskrifvaretjänst, mycket

väsentliga olikheter, beroende på en så tillfällig omständighet som den,

huruvida vederbörande först innehaft den ena eller den andra af nämnda

tjänster; och detta missförhållande komme icke att afhjälpas genom de

af kommissionen ifrågasatta förändringarna i dessa bestämmelser.

Beträffande dessa framställningar har generaltullstyrelsen anfört

följande. De af föreningen andragna skäl kunde styrelsen icke undgå

att finna behjärtansvärda, i all synnerhet som de förmåner, den sålunda

ifrågasatta ändringen skulle medföra, hufvudsakligen skulle tillgodokomma

tjänstemän, hvilka bestridt sådana, intill år 1905 befintliga, öfveruppsyningsmans-

och uppsyningsmanstjänster, af hvilkas innehafvare

fordrades tjänstemannakompetens. Dessa betjäntsysslor hade, såsom föreningen

omförmält, sagda år utbytts mot kammarskrifvare- eller inspektorstjänster,

ja, i några fall mot kontrollörstjänster, hvarvid dock rätt att för

ålderstillägg vid de nya tjänsterna medräkna tiden för innehafvandet

s. 142 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

142 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

af sådan betjäntsyssla medgifvits endast för det fall, att innehafvare af

öfveruppsyningsmanstjänst, hvilken i 1905 års stat ersatts med kammarskrifvare-

eller inspektorstjänst, erhölle konstitutorial å den nya tjänsten,

och äfven för sådan tjänsteman endast så till vida, att icke annan tid

än den, han innehaft öfveruppsyningsmanstjänst, finge honom tillgodoräknas.

Sådan rätt hade däremot icke tillerkänts vare sig innehafvare

af öfveruppsyningsmanstjänst, som ersatts med kontrollörstjänst, eller

innehafvare af uppsyningsmanstjänst, som ersatts med kammarskrifvaretjänst;

och hade i följd häraf sådana, onekligen mot billighet stridande

förhållanden, som af föreningen omförmälts, kunnat uppstå. Därest,

till förebyggande för framtiden häraf, föreningens ifrågavarande framställningar

kunde bifallas, kunde gifvetvis icke från styrelsens sida vara

något att erinra däremot.

I sammanhang härmed har styrelsen afgifvit förslag till den förändrade

lydelse, öfvergångsstadgandet borde erhålla, därest samtliga nu

omförmälda framställningar vunne bifall. —

Hvad först beträffar kommissionens uppfattning, att de periodiska

aflöningsförhöjningarna böra anses såsom lön och alltså få af tjänstinnehafvare

behållas vid ledighet för sjukdom, synes mig denna uppfattning

utgöra eu riktig konsekvens af förenämnda, af mig biträdda

allmänna grundsatser, hvilka af kommissionen uppställts såsom ledande

vid uppgörandet af förslaget till aflöningsstat och aflöningsreglemente

för tullverket. Jag ansluter mig alltså till hvad kommissionen föreslagit

i nu ifrågavarande hänseende.

Kommissionens förslag till indelning af tjänstemännen i ålderstilläggsgrupper

äfvensom angående löneförhöjningarnas antal och tiden

mellan dem synas mig välgrundade, hvarför jag anser mig böra förorda

desamma till bifall och sålunda icke kan tillstyrka ofvanberörda, af

Sveriges tullmannaförening gjorda framställning om utsträckning af

antalet löneförhöjningar för vissa tjänstemän af lägre grad.

Mot de af kommissionen föreslagna allmänna villkoren för rätt att

komma i åtnjutande af löneförhöjning har jag icke något annat att

erinra, än att, i likhet med hvad som skett beträffande personalen vid

statens järnvägar samt post- och telegrafverken, bestämmelse synes mig

böra meddelas, att tjänstinnehafvare, som, då han intjänat stadgad tid

för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den lefnadsålder, vid

hvilken han är skyldig att från tjänsten afgå, icke må samma förhöjning

tillträda; och hemställer jag fördenskull, att en sådan bestämmelse måtte

intagas i § 4 af aflöningsreglementet.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

Hvad beträffar kommissionens förslag rörande rätt för tjänsteman

att vid befordran från tjänst i lägre till tjänst i närmast högre ålderstilläggsgrupp

räkna sig till godo öfvertid från tjänsten i den lägre

gruppen, har jag endast att erinra, att ofvanberörda, af Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening framställda och af generaltullstyrelsen

biträdda förslag rörande viss ändring i formuleringen af detta stadgande

syties mig förtjäna afseende. Då jag sålunda anser mig böra tillstyrka

detta förslag, sker det emellertid icke på grund af det utaf föreningen

åberopade skäl — nämligen att den i öfvergångsstadgandet vid

aflöningsreglementet intagna bestämmelsen om rätt att för åtnjutande

af löneförhöjning vid vissa tjänster inberäkna viss del af tiden för

tjänstgöringen såsom extra ordinarie måtte blifva fullt verksam —

utan af andra grunder. På sätt jag i det följande kommer att närmare

utveckla, finner jag nämligen icke anledning tillstyrka berörda i öfvergångsstadgandet

förekommande bestämmelse. Men den föreslagna lindrade

formuleringen af ifrågavarande stadgande i § 4 af aflöningsreglementet

synes mig dock ägnad att undanröja den tvekan om dess verkliga innebörd,

hvartill kommissionens formulering, att döma af hvad föreningen

anfört, i allt fäll synes kunna föranleda. Denna innebörd är tydligen,

att såsom öfverår från tjänst i den lägre gruppen skall få räknas tiden

efter det tjänstemannen i denna grupp, på grund af innehafvande af

tjänst vare sig i densamma eller i närmast lägre grupp, blifvit berättigad

till samtliga löneförhöjningar. För stadgandets tillämpning förutsattes

sålunda icke, på sätt föreningen synes antaga, att tjänstinnehafvaren

nödvändigtvis skall hafva innehaft tjänst i den grupp, hvarifrån han

befordras, under längre tid än nio år; det är nog, att han i denna grupp

erhållit samtliga löneförhöjningarna, äfven om den tid, som härtill åtgått,

på grund af öfverår från föregående grupp understigit nio år. Ehuru

denna tolkning icke lärer kunna anses utesluten genom den af kommissionen

föreslagna lydelsen af stadgandet, synes densamma dock

tydligare framgå af den ifrågasatta ändrade lydelsen däraf, hvarför denna

senare lydelse af mig användts i det förslag till aflöningsreglemente,

som jag kommer att för Eders Kungl. Maj:t framlägga.

Ett annat af kommissionen framställdt förslag afser, såsom åt

förestående redogörelse framgår, att bereda tjänsteman, som befordras

från tjänst i lägre till tjänst i närmast högre ålderstilläggsgrupp, förmånen

att därvid alltid komma i åtnjutande af högre aflöning än den,

han innehaft vid förstnämnda tjänst. Härigenom skulle emellertid införas

en ny princip i aflöningsliänseende, hvilken jag icke anser mig

kunna biträda, i synnerhet som, med hänsyn till de anspråk på eu

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

liknande förmån för andra statens verk, livilka säkerligen skulle föranledas

af bifall till förslaget, de ekonomiska verkningarna däraf för statsverket

icke kunna öfverblickas. Hvad tullverket vidkommer, lärer för

öfrigt ifrågavarande bestämmelse vara af tämligen underordnad betydelse;

och hemställer jag fördenskull, att nuvarande bestämmelse,

enligt hvilken tjänsteman, som vid sådan befordran skulle erhålla

minskad aflöning, äger åtnjuta ett skillnaden motsvarande personligt

aflöningstillägg, intill dess aflöningen vid den nya tjänsten genom intjänande

af löneförhöjning stigit till det förut innehafda beloppet, måtte

förblifva fortfarande gällande.

Hvad kommissionen föreslagit i första momentet af det vid aflöningsreglementet

fogade öfvergångsstadgandet innebär icke någon annan afvikelse

i sak från det i nu gällande aflöningsreglemente förekommande

öfvergångsstadgandet, än att jämväl den eller de, som tjänstgjort i

succession efter vikarie för en å extra stat förordnad tjänstinnehafvare,

skulle äga att i och för åtnjutande af löneförhöjning tillgodoräkna sig

sådan tjänstgöring. Såväl detta förslag som det af generaltullstyrelsen

ifrågasatta tillägg till förevarande moment af öfvergångsstadgandet —

hvilket tillägg, såsom ofvan nämnts, afser att bereda tjänstinnehafvare,

som i anledning af frågan om omreglering af tullverkets stater förordnats

å tjänst vid tullverket, rätt att räkna sig till godo tiden för sådant

förordnande på samma sätt som om han därunder varit ordinarie innehafvare

af tjänsten — synes mig välgrundadt; och har jag fördenskull

i det förslag till aflöningsreglemente, som jag kommer att framlägga,

upptagit momentet enligt den af generaltullstyrelsen föreslagna

lydelse.

Till kommissionens i andra momentet af öfvergångsstadgandet

gjorda förslag om rätt för tjänsteman att under vissa förutsättningar

få för åtnjutande af löneförhöjning medräkna så stor del af tiden

för tjänstgöringen såsom extra ordinarie, som öfverstiger åtta år,

äfvensom till de af tull tjänstemannaföreningen i anslutning härtill

gjorda ofvanberörda framställningar, hvilka afse, att tid, hvarunder

tjänsteman innehaft ordinarie anställning såsom öfveruppsyningsman

eller uppsyningsman, skulle få räknas honom till godo för löneförhöjnings

erhållande vid vissa tjänster, eller, i särskild! fall, anses

såsom innehafvande af tjänst i första ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän

af högre grad, kan jag däremot icke tillstyrka bifall. De sålunda ifrågasatta

medgifvandena skulle för tullpersonalen innebära förmåner, hvilka

icke kommit tjänstinnehafvare i andra verk till del, om jag undantager

postverket, beträffande hvilket ett i viss mån motsvarande medgifvande

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60. 145

lämnats; men detta föranleddes af särskilda förhållanden vid löneregleringen

år 1909, nämligen dels att tiden, då slutaflöningen för postexpeditör

kunde ernås, genom regleringen blef flera år förlängd mot

hvad den före regleringen varit, dels äfven att de manliga postexpeditörernas

begynnelseaflöning sänktes från att såsom regel utgöra 2,200

kronor till 1,800 kronor. Motsvarighet till något af dessa förhållanden

föreligger icke beträffande tjänstinnehafvare i tullverket. Det torde

med säkerhet kunna förväntas, att, därest de nu ifrågasatta medgifvandena

lämnades, anspråk på liknande förmåner skulle med icke mindre

fog framkomma från andra verk; och då sådana anspråk under nämnda

förutsättning svårligen skulle kunna tillbakavisas, synes det mig icke

tillrådligt, att medgifvanden nu skulle lämnas, hvilka för statsverket

skulle blifva af en icke öfverskådlig ekonomisk räckvidd. Ifrågavarande

moment i kommissionens förslag till öfvergångsstadgande torde därför

enligt min åsikt böra utgå, liksom icke heller ett af generaltullstyrelsen,

under förutsättning af bifall till föreningens förevarande framställningar,

ifrågasatt nytt moment bör inflyta däri. Vid sådant förhållande förfaller

gifvetvis ofvan omförmälda, af föreningen gjorda framställning

om införande i öfvergångsstadgandet af uttrycklig bestämmelse, att

jämväl oaflönad tjänstgöring såsom extra ordinarie skulle grunda rätt

till löneförhöjning.

Vid 1904 års lönereglering för tullverket lämnades medgifvande,

att, i händelse innehafvare af öfveruppsyningsmansbefattning, som i

. 1905 års stat ersattes med kammarskrifvare- eller inspektorstjänst

erhölle konstitutorial å berörda nya tjänst, han i och för ålderstillägg

vid denna finge, tillgodonjuta den tid, han innehaft öfveruppsyningsmansbefattning.

Enligt kommissionens förslag, hvilket af mig biträdts, skulle

öfveruppsyningsmanstjänsten i Haparanda ersättas med en kammarskrifvaretjänst.

Därest, i enlighet med hvad jag nyss hemställt, ofvanberörda

framställning* om allmän rätt att för löneförhöjning vid kammarskrifvaretjänst

inberäkna tid, hvarunder ordinarie befattning såsom öfveruppsyningsman

eller uppsyningsman innehafts, icke varder bifallen, torde

dock billigheten fordra, att beträffande innehafvaren af nyssberörda

öfveruppsyningsmanstjänst lämnas samma medgifvande som år 1904

meddelades för innehafvare af öfveruppsyningsmanstjänster, hvilka då

ersattes med kainmarskrifvaretjänster. Jag anser mig fördenskull böra

göra framställning härom.

För befattningshafvare vid lokaltullförvaltningarna i Stockholm,

Haparanda och Riksgränsen har kommissionen föreslagit ortstillägg, att

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 40 Höft. 19

OrltlilUiffg.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60-

utgå med tio procent af begynnelselönen vid vederbörande tjänst, dock

högst 300 kronor årligen.

Beträffande detta förslag har kommissionen, efter att hafva framhållit,

att det vore förenadt med icke så ringa svårighet att verkställa

en exakt jämförelse mellan olika platser med hänsyn till sådana förhållanden,

som kunde gifva anledning till ortstillägg, äfvensom att dessa

förhållanden ofta vore underkastade ej oväsentliga växlingar, anfört,

att, ehuru kommissionen icke ville förneka en viss befogenhet i den

tanke, som läge till grund för ett mera allmänt införande i staten af

ortstillägg såsom en särskild aflöningstitel, kommissionen dock, på grund

af hvad sålunda framhållits, funnit ortstillägg böra utgå endast till

befattningshafvare å ett mycket begränsadt antal platser, som framför

alla andra utmärkte sig genom afsevärdt högre lefnadskostnader eller

hvilka i afseende å läge och klimat måste anses synnerligen ogynnsamt

lottade; och hade kommissionen funnit Stockholm, Haparanda och Riksgränsen

företrädesvis uppfylla dessa villkor. Där en hel grupp af tjänstinnehafvare,

exempelvis gränsbevakningspersonalen, hade sin tjänstgöring

förlagd till trakter, beträffande hvilka i större eller mindre grad

förelåge sagda betingelser, hade därtill tagits hänsyn vid aflöningens

bestämmande, hvarför ortstillägg för sådana befattningar ansetts icke

böra ifrågakomma.

Enligt hvad generaltullstyrelsen omförmäler i sitt underdåniga

utlåtande af den 5 november 1909 hafva tullkamrarna i Karlskrona och

Trelleborg, under anförande att lefnadskostnaderna å resp. tjänstgöringsorter

vore synnerligen höga, hemställt, att ortstillägg måtte tillerkännas

vid berörda tullkamrar anställda tjänstemän, hvarvid dock förstnämnda

tullkammare inskränkt sin framställning till att afse allenast tjänstemän

af lägre grad. Vidare har gränsbevakningspersonalen vid riksgränsen

mot Finland, under åberopande af en motivering, till hvilken jag i

annat sammanhang återkommer, anhallit att komma i åtnjutande af

ortstillägg; och slutligen har ej mindre Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

än äfven Sveriges tullmannaförening i ofvan omförmälda,

till finansdepartementet ingifna skrifter gjort framställningar om utsträckt

användning af ifrågavarande aflöningstitel, dels med afseende å

beloppet, dels äfven beträffande antalet platser, där ortstillägg skulle utgå.

I anledning af dessa framställningar yttrar generaltullstyrelsen,

att styrelsen funnit hvad kommissionen anfört till stöd för den begränsade

användning, densamma ansett ifrågavarande aflöningstitel böra

erhålla, icke kunna jäfvas. På grund däraf och då beviljande af ortstillägg

åt befattningshafvare å ett större antal orter enligt styrelsens

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

åsikt icke skulle kunna äga rum utan att därigenom de principer, som

läge till grund för kommissionens förslag till aflöningsstat, blefve

väsentligt rubbade, funne styrelsen sig icke kunna förorda någon af

omförmälda framställningar.

Då kommissionens förslag till aflöningar vid olika befattningar

inom tullverket gifvetvis är uppgjord t under förutsättning, att en mera

utsträckt användning af ortstillägg, än hvad kommissionen ifrågasatt,

icke skulle förekomma och då dessutom uppdelningen af åtskilliga

tjänstegrader i olika lönegrader torde, åtminstone i viss mån, verka i

samma riktning som ett mera allmänt utgående ortstillägg, kan jag

icke tillstyrka någon af ofvanberörda framställningar. Hvad kommissionens

förslag i förevarande hänseende beträffar, finner jag icke något

att erinra däremot. Jag anser mig böra här nämna, att enligt hvad

jag inhämtat, befattningshafvarna vid tullförvaltningarna i Haparanda

och Riksgränsen för närvarande i allmänhet åtnjuta förmånen af fri

bostad men att denna förmån, enligt ett af kommissionen framställdt

förslag, hvartill jag senare återkommer, skulle upphöra. I denna omständighet

finner jag ett ytterligare stöd för beviljande af ortstillägg

åt dessa befattningshafvare.

b. Särskilda med tjänster i tullverket förenade förmåner.

Vissa befattningshafvare i tullverket åtnjuta enligt gällande aflöningsreglemente,

förutom den kontanta aflöningen, förmånerna af

beklädnad eller beklädnadsersättning samt kostnadsfri läkarvård jämte

medikamenter. Vidare åtnjuter en del tjänstinnehafvare förmånen af

boställe eller fri bostad-, och slutligen förekomma vid många tjänster

extra inkomster af flera olika slag. Samtliga dessa förmåner har kommissionen

behandlat i en särskild afdelning af betänkandet, för hvilken

jag nu går att redogöra.

1 fråga om rätten till beklädnad stadgas i § 11 af nu gällande

aflöningsreglemente, att uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning

till visst belopp, allteftersom det ena eller det andra pröfvas

för tullverket förmånligast, må enligt reglemente, som af generaltullstyrelsen

fastställes, tilldelas betjänte vid lokalförvaltningen samt kustoch

gränsbevakningen med undantag af öfveruppsyningsmännen. Sådant

reglemente har af styrelsen utfärdats den 28 november 1904. Beträffande

hufvudsakliga innehållet af detsamma tillåter jag mig hänvisa

till kommissionens å sid. 34 och 35 i betänkandet lämnade redogörelse,

hvartill här endast torde behöfva läggas, att hvarje till beklädnad be
-

Departements
chefen.

Beklädnad

eller beklädnad,

sersättning.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Kostnadsfri

läkarvård

m. m.

148 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

rättighet tjänstinnehafvare erhåller antingen beklädnad in natura, bestående

af mössa, kavaj, väst, byxor och kappa, eller ock, i undantagsfall,

beklädnadsersättning med belopp, som bestämmes af styrelsen.

Rörande rätten till beklädnad eller beklädnadsersättning föreslår

kommissionen icke någon annan ändring, än att sådan rätt skulle tillkomma

jämväl öfveruppsyningsmännen, hvilka nu äro uteslutna därifrån.

Till stöd härför anför kommissionen, att öfveruppsyningsmännen faktiskt

tillhöra betjänte eller, såsom dessa enligt kommissionens förslag skulle

benämnas, tjänstemän af lägre grad äfvensom att kommissionen funnit

sig icke kunna föreslå en procentiskt lika stor aflöningsförböjning för

öfveruppsyningsmännen som för öfriga tjänstemän af lägre grad. Såsom

ett ytterligare skäl för förslaget åberopar kommissionen, att de

jaktuppsyningsmän, som enligt hvad kommissionen ifrågasatt skulle erhålla

benämningen kustöfveruppsyningsmän och tillhöra tredje ålderstilläggsgruppen

bland tjänstemän af lägre grad, eljest skulle gå i

mistning af ifrågavarande, dem nu tillkommande förmån.

En af Sveriges tullmannaförening gjord framställning om utsträckning

af rätten till fri beklädnad till att omfatta åtskilliga andra klädespersedlar

än de härofvan omnämnda har kommissionen, med hänsyn till

den ganska afsevärda aflöningsförbättring, kommissionens förslag till

aflöningsstat innebure för de tjänstinnehafvare, som ägde rätt till beklädnad,

och då bifall till framställningen i själfva verket skulle medföra

en ytterligare aflöningsförhöjning, funnit icke föranleda någon åtgärd.

Likaså bar kommissionen lämnat utan afseende en af Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening gjord framställning om tilldelande af beklädnadsersättning

åt de tjänstemän af högre grad, hvilka kunde åläggas

att under tjänstgöring bära uniform.

Mot kommissionens förslag i nu ifrågavarande hänseende, hvilket

af generaltullstyrelsen lämnats utan anmärkning, har jag icke något

att erinra.

Enligt § 12 i gällande aflöningsreglemente lämnas åt ordinarie

betjänte kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter efter läkares skriftliga

ordination. Närmare bestämmelser härom äro meddelade i nådig

skrifvelse till generaltullstyrelsen den 25 november 1904 och styrelsens

därpå grundade cirkulär den 9 januari 1905. För det hufvudsakliga

innehållet af dessa bestämmelser har kommissionen redogjort å sid. 35

och 36 i betänkandet.

Under erinran att i tjänstgöring vid tullverket användes ett ofta

ganska stort antal extra ordinarie tjänstemän, har kommissionen, då det

vore med billighet öfverensstämmande, att extra ordinarie tjänsteman

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.

af lägre grad, som ådroge sig sjukdom eller kroppsskada under tid, då

lian användes i tjänstgöring, i förevarande hänseende blefve likställd

med ordinarie sådan tjänsteman, föreslagit, att bestämmelse härom

måtte införas i aflöningsreglementet. Däremot har kommissionen funnit

gjord framställning om rätt till fri läkarvård och medicin för tjänstemäns

af lägre grad familj medlemmar äfvensom om olycksfallsförsäkring

för samtliga tjänstemän af lägre grad icke böra föranleda någon kommissionens

åtgärd.

Icke heller mot kommissionens nu ifrågavarande förslag, som likaledes

lämnats utan anmärkning från generaltullstyrelsens sida, har jag

något att erinra. Enligt gällande bestämmelser tillkommer förmånen

af fri läkarvård jämte medikamenter, inom postverket extra ordinarie

tjänstemän af lägre grad och inom telegrafverket vid linjebyggnaderna

anställda extra ordinarie underbefäl och arbetare, underbefäl och arbetare

vid telegrafverkets verkstad samt annan med dessa jämförlig, i verkets

tjänst befintlig tillfällig personal.

Rörande förekomsten i tullverket af loställe eller fri bostad anför

kommissionen följande.

Åtskilliga befattningshafvare vid tullverkets lokalförvaltning samt

kustbevakning åtnjöte förmånen af boställe eller fri bostad. Utom hvad

beträffade öfverinspektoren vid tullbevakningsinspektionen i Stockholm,

hvilken jämlikt i fastställda stater åberopadt nådigt bref af den 10 maj

1867 tillförsäkrats, såsom en del af aflöningen, förmån af boställslägenhet

i huset n:r 49 vid Osterlånggatan i Stockholm, där jämväl generaltulldirektören

innehade boställslägenhet, vore emellertid ifrågavarande

förmån icke hänförlig till egentlig aflöning. Rättighet till boställe eller

fri bostad vore nämligen icke i stat eller eljest tillerkänd ifrågavarande

befattningshafvare, utan denna förmån tillköra me dem på grund af

särskilda förhållanden. Sedan längre tid tillbaka hade fri bostad åtnjutits

af innehafvare af befattningar å vissa, vanligen aflägset belägna

och glest bebyggda orter, där det varit omöjligt eller åtminstone förenadt

med stor svårighet för tullpersonalen att förskaffa sig bostad.

Det hade därför varit nödvändigt för tullverket att i och för tulltjänstens

behöriga uppehållande å sådana platser anskaffa hus för att bereda tullfunktionärerna

bostad och expeditionslokal, där sådan erfordrats. Då

dessa bostäder merendels vore af ganska anspråkslös beskaffenhet och

i följd däraf värdet af dem obetydligt samt sådana för öfrigt tillkomme

endast ett begränsadt antal befattningshafvare, i regel af lägre tjänstegrader,

hade 1900 års tullstatskommitté ansett sig kunna lämna denna

undantagsvis förekommande förmån utan afseende.

Boställe eller

fri bostad.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60-

Förutom de befattningshafvare, som sålunda åtnjöte fri bostad,

funnes jämväl ett mindre antal tjänstinnehafvare, hvilka innehade bostad

i tullverket tillhöriga byggnader antingen mot underhållsskyldighet

eller mot erläggande af hyra. Slutligen förekomme några få platser,

å hvilka kommun eller bolag, på hvars begäran eller i hvars intresse

tullplats inrättats, tillhandahölle där stationerad tulltjänsteman fri bostad,

vanligen på grund af villkor, som stadgats i sammanhang med tullplatsens

inrättande.

Hvad först beträffar den öfverinspektoren vid tullbevakningsinspektionen

i Stockholm tillkommande, i aflöningen ingående bostadslägenheten,

har kommissionen, i enlighet med den uppfattning, densamma

uttalat i fråga om generaltulldirektörens boställslägenhet, ansett förstnämnda

bostadslägenhet böra indragas, och aflöningen för öfverinspektoren

i dess helhet utgå i kontanta penningar; och denna uppfattning

finner jag mig böra biträda.

Vidkommande härefter de fria bostäder i tullverket tillhöriga

byggnader, som, vid sidan af vanlig aflöning tillhandahållas åtskilliga

befattningshafvare i tullverket, har kommissionen anfört, att, äfven om,

på sätt 1900 års tullstatskommitté framhållit, värdet af dessa bostäder

vore jämförelsevis obetydligt, kommissionen likväl icke kunde underlåta

att finna åtnjutandet af sådan förmån innebära en oegentlighet, som

enligt kommissionens åsikt icke längre borde förekomma. Denna förmån

medförde nämligen obestridligen en förbättring i den vissa tjänstinnehafvare

tillkommande aflöning, som ställde dessa i ett mera fördelaktigt

läge än andra befattningshafvare i samma lönegrad. Detta

förhållande syntes kommissionen icke vara med rättvisa öfverensstämmande;

och detta framträdde i vissa fall desto skarpare, som, enligt

hvad upplyst blifvit, å några af ifrågavarande platser förmånen tillkomme

allenast en del af därstädes anställda tull funktionärer, under det att

de öfriga, ehuru stundom till och med af samma tjänstegrad som de

förra, icke åtnjöte samma förmån.

Kommissionen anser på grund häraf, att nu ifrågavarande förmån

bör upphöra och att i fall, då å någon plats svårighet möter för där

anställd tullfunktionär att anskaffa bostad och sådan fördenskull upplåtes

åt honom i tullverket tillhörig byggnad, han bör, liksom redan

nu å några platser är fallet, utan någon däraf föranledd ökning i den

vid hans tjänst anslagna aflöningen, erlägga en med hänsyn till värdet

af den upplåtna bostaden och förhållandena å orten såsom skälig ansedd

hyra, hvilken kommissionen finner böra bestämmas af generaltullstyrelsen.

Jämväl i de fall, då åt befattningshafvare bostad i tullverket

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

tillhörig byggnad är upplåten mot underhållsskyldighet, anser kommissionen

i stället för denna skyldighet hyra för bostaden lämpligen böra

erläggas, därest befattningshafvaren fortfarande vill begagna sig af

densamma.

Däremot har kommissionen funnit det af densamma omnämnda

förhållande, att å ett fåtal tullplatser kommun eller bolag upplåtit bostad

åt därstädes anställda tull tjänstemän — enligt hvad kommissionen upplyser

sammanlagdt 13 stycken — icke böra föranleda någon kommissionens

åtgärd.

Bestämmelse om skyldighet för tulltjänsteman, åt hvilken upplåtes

bostad i tullverket tillhörig byggnad, att för bostaden erlägga såsom

skälig ansedd hyra enligt generaltullstyrelsens bestämmande, har af

kommissionen intagits i § 12 af förslaget till aflöningsreglemente. —

De skäl, kommissionen anfört till stöd för sitt ifrågavarande förslag,

mot hvilket generaltullstyrelsen förklarat sig icke hafva något att

erinra, synas mig fullt giltiga, hvarför jag finner mig böra biträda

förslaget.

Beträffande förekomsten och beskaffenheten af de till befattningshafvare

i tullverket utgående extra inkomsterna lämnar kommissionen

en redogörelse, hvaraf inhämtas följande.

Ifrågavarande inkomster, som utgå med mycket växlande belopp

till olika tjänstinnehafvare och framför allt på olika platser, äro af två

väsentligen skilda slag. Det ena slaget utgöres af ersättning, som jämlikt

den vid tullstadgan fogade taxa i vissa fall skall af trafikerande

utgöras till befattningshafvare i tullverket för af honom verkställd tjänsteförrättning.

Detta slag af extra inkomster kan uppdelas i två större

hufvudgrupper, nämligen: ersättning för förrättningar, verkställda å

stadgad tjänstgöringstid, och ersättning för förrättningar, verkställda

å annan tid eller s. k. öfvertid. Det andra slaget af extra inkomster

utgöres af sådana, som af annan grand tillfalla befattningshafvare i tullverket;

och dessa kunna likaledes uppdelas i två grupper, nämligen dels

sådana inkomster, som i tullverkets tjänst tillfalla vederbörande, dels

sådana, som utgöra ersättning för bestyr, utförda i omedelbart sammanhang

med tulltjänsten. De förra utgöras hufvudsakligen af lösen enligt

förordningen om expeditionslösen, beslagarandelar, aktorats- och auktionsprovision,

ersättning jämlikt § 14 i gällande aflöningsreglemente för

tullbehandling af passagerareffekter, vikariatsersättning m. m. Bland

de extra inkomster, som utgöra ersättning för bestyr, utförda i omedelbart

sammanhang med tulltjänsten, märkas de till vissa tjänstemän vid

tullförvaltningarna i Stockholm och Göteborg utgående ersättningsbelopp

Extra inkomster.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 60.

för debitering, uppbörd och redovisning af nämnda städers hamnafgifter.

Omhänderhafvandet af detta bestyr grundar sig på kontrakt, hvilka med

Kungl. Maj:ts särskilda medgifvanden afslutats mellan vederbörande tullförvaltning

och stad. Ersättningen för bestyret utgår i visst förhållande

till uppbördens storlek och är sålunda beroende af rörelsens omfång

och taxebeloppen; och då denna ersättning fördelas mellan tjänstemän

vid nämnda tullförvaltningar, måste beloppet för hvarje särskild tjänsteman

komma att minskas i den mån tjänstemännens antal ökas. Ett

mindre antal tjänstemän vid packhusinspektionerna i Stockholm och

Göteborg åtnjuter en till ifrågavarande slag af extra inkomster hänförlig

ersättning, nämligen arfvode af postverket för den i sammanhang med

tullbehandlingen af postpaket verkställda uppbörden och redovisningen

af postafgifterna för paketen. —

Efter att därefter hafva redogjort för innehållet och uppställningen

af åtskilliga på kommissionens föranstaltande utarbetade tabeller rörande

de extra inkomsternas belopp — till hvilken redogörelse, intagen å sid.

199 och 200 i betänkandet, jag tillåter mig hänvisa — anför kommissionen

ytterligare följande.

Hvad först beträffade ersättning enligt förutnämnda taxa för förrättning,

verkställd å den för vederbörande tjänstinnehafvare gällande

tjänstgöringstid, syntes det kommissionen synnerligen anmärkningsvärd^

att sådan ersättning utginge till tjänstinnehafvaren. I den mån, ersättning

för sådan förrättning öfverhufvud taget funnes böra utgå, borde

densamma enligt kommissionens åsikt tillfalla statsverket och icke tjänstinnehafvaren,

som åtnjöte aflöning af detta och därmed måste anses

godtgjord för all tjänstgöring å den för honom bestämda tjänstgöringstiden

utom för det fall, att hans tjänstgöring under dylik tid erfordrades

å sådan plats, att han för sitt fortskaffande dit måste vidkännas kostnad,

för hvilken ersättning tydligen borde tillgodokomma honom. Däremot

finge det anses både billigt och rättvist, att tjänsteförrättning, som, med

uppoffring af fritid och hvila, å öfvertid verkställdes af tjänstinnehafvare,

i regel blefve honom godtgjord. I fråga om sådan ersättning borde

tjänstinnehafvaren bibehållas vid rättigheten att, såsom hittills varit vanligt,

träffa öfverenskommelse med vederbörande trafikanter. Beträffande

ersättningsbeloppens inbetalande ansåge kommissionen, att detta alltid

borde ske till vederbörande tullförvaltning enligt af densamma utställd

räkning.

På grund af det sålunda anförda har kommissionen hemställt, att

föreskrift måtte meddelas därom, att vid en, enligt hvad kommissionen

erfarit, förestående omarbetning af förutnämnda, vid tullstadgan fogade

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60-

taxa å ersättning’, som i vissa fall skall till tjänstemän och betjänte i

tullverket af trafikerande utgöras, följande allmänna grundsatser skola

tillämpas, nämligen:

l:o) Ersättningsbeloppen inbetalas alltid till vederbörande tullförvaltning

enligt af densamma utställd räkning;

2:6) Hvad af-inflytande ersättningsbelopp motsvarar ersättning för

förrättning, verkställd å den för vederbörande tjänstinnehafvare gällande

tjänstgöringstid, tillfaller tullverket, skolande emellertid, där förrättning

verkställes å sådan plats, att tjänstinnehafvaren för sitt fortskaffande

dit måste vidkännas kostnad, ersättningen härför honom tillhandahållas;

hvaremot ersättning för förrättning, verkställd å öfvertid, fortfarande

såsom hittills tillfaller vederbörande tjänstinnehafvare och utbetalas till

denne af tullförvaltningen; samt

3:o) Hinder möter icke för dessa tjänstinnehafvare att, beträffande

dem tillfallande ersättning, såsom hittills varit vanligt träffa öfverenskommelse

med trafikerande.

Då dessa grundsatser synts kommissionen vara af synnerlig vikt,

har kommissionen ytterligare hemställt, att tillämpningen af desamma

måtte förklaras skola gälla såsom förutsättning för ikraftträdande af ny

stat, enligt kommissionens förslag, för tullverkets lokalförvaltning samt

kust- och gränsbevakning. — Hvad kommissionen sålunda hemställt

har, enligt hvad generaltullstyrelsen förmäler i sitt ofvanberörda utlåtande

af den 5 november 1909, icke gifvit anledning till anmärkning

från styrelsens sida.

På sätt kommissionen antyder, har åt generaltullstyrelsen lämnats

i uppdrag att utarbeta förslag till ny taxa å ersättning för vissa af

tulltjänstemän verkställda tjänsteförrättningar. Hvad kommissionen anfört

såsom motivering för de grundsatser, hvilka synts kommissionen

böra därvid vara ledande, kan jag icke annat än finna i allt hufvudsakligt

riktigt. Äfven om, till förekommande af en eljest lätt inträdande

nödvändighet att, till förmån för trafiken, öka tullverkets personal i

större omfattning, än som kan anses förenligt med statsverkets intresse,

ersättning för vissa å allmän tjänstgöringstid verkställda tjänståtgärder

måste uttagas af den, som påkallat förrättningen eller eljest gifvit anledning

till densamma, synes det mig dock riktigt, att — där icke

särskilda förhållanden annorlunda föranleda — sådan ersättning icke

tillfaller tjänstemannen utan ingår till statsverket, i synnerhet som en

dylik förrättning ofta medför kostnad för detsamma, i det att extra

personal måste inkallas för besörjande af göromål, som eljest kunnat

bestridas af den tjänsteman, hvilken användts för förrättningen. Såsom

Bill. till Riksd. Prot 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 20

Departements*

chefen.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

nyss antydts, torde dock ett undantag från denna regel böra göras.

Enligt nu gällande, vid tullstadgan fogade ersättningstaxa utgår i vissa

fall, då förrättning verkställes utom tullplats, ersättning enligt resereglementet,

sålunda med resekostnadsersättning och dagtraktamente.

Enligt kommissionens förslag skulle vid sådan förrättning resekostnadsersättning

tillfalla tulltjänstemannen, hvaremot han icke skulle komma i

åtnjutande af dagtraktamente i annat fall, än då förrättningen ägde rum

å öfvertid. Detta synes mig emellertid innebära en viss obillighet, i

synnerhet som förrättningar, hvarom nu är fråga, alltid verkställas af

tjänstemän i de lägst aflönade tjänstegraderna, vanligtvis af vaktmästare.

Tydligen måste den omständigheten, att tjänstemannen under förrättningen

nödgas uppehålla sig å annan ort, än där han har sitt hemvist,

förorsaka honom särskilda utgifter för uppehälle, äfven om förrättningen

icke skulle kräfva längre tid än den stadgade tjänstgöringstiden; och

nämnda obillighet synes mig falla desto skarpare i ögonen, som vid

tjänsteresor i allmänhet dagtraktamente utgår till tjänstemannen, utan

att han därför lider någon minskning i honom tillkommande aflöning.

Dagtraktamentet torde därför betraktas icke såsom ersättning för den

förrättning, tjänsteresan afser, utan såsom godtgörelse för de särskilda

kostnader, som alltid äro förbundna med vistelse å en främmande ort;

och någon giltig anledning att afvika från denna uppfattning, då det

gäller dagtraktamente åt tulltjänsteman för förrättning utom den tullplats,

där han är stationerad, synes mig icke föreligga. Ån tydligare

framträder detta i sådana fall, där förrättningen — såsom t. ex. vid

bevakning af fartyg under resa — kan taga och faktiskt ofta tager i

anspråk en tid af ett eller flera dygn och sålunda infaller delvis å tjänstgöringstid

och delvis å öfvertid. I sådant fall skulle enligt kommissionens

förslag dagtraktamentet delas mellan statsverket och tjänstemannen.

Oafsedt svårigheten i många fall att riktigt verkställa en sådan fördelning

— hvilken för öfrigt svnes mig föga tilltalande — skulle tydligen,

då dagtraktamentena icke äro större, än att de betäcka ofvanberörda

särskilda utgifter, i sådana fall den del af traktamentena, som tillfölle

tjänstemannen, blifva fullkomligt otillräcklig; och detta förhållande skulle

helt visst medföra nödvändighet att bestämma ersättningen för den del

af förrättningen, som infölle på öfvertid, på sådant sätt, att tjänstemannen

därigenom finge tillräcklig godtgörelse för sitt uppehälle under

resan. Följden häraf skulle sålunda blifva ökad kostnad för trafikanten.

Det torde fördenskull få anses vara såväl med billighet mot tjänstemannen

mest öfverensstämmande som ur praktisk synpunkt lämpligast,

att ifrågavarande af kommissionen föreslagna grundsats ändras i så

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

måtto, att all enligt resereglementet utgående ersättning för af tulltjänstemän

verkställda förrättningar, oafsedt tiden då förrättningen ägt rum,

må, i likhet med annan ersättning för förrättning å öfvertid, tillfalla

tjänstemannen.

På grund af livad sålunda anförts anser jag, att såväl nu ifrågavarande

grundsats med den af mig föreslagna ändring som äfven öfriga,

af kommissionen i förevarande ämne uttalade grundsatser, hvilka synas

mig fullt riktiga, böra komma i tillämpning i en blifvande ny taxa å

ersättning för vissa tjänsteförrättningar inom tullverket; men då jag

äfven delar kommissionens uppfattning, att tillämpningen af ifrågavarande

grundsatser bör stå i samband med fastställandet af ny stat

för tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning, synes

det mig icke böra ifrågakomma att, innan sådant skett, utfärda föreskrift

om grundsatsernas iakttagande vid utarbetandet af förslag till

ny taxa. Under sådana förhållanden anser jag mig nu endast böra

hemställa, att förklarande måtte meddelas därom, att såsom förutsättning

för ikraftträdande den 1 januari 1911 af ny stat för tullverkets

lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning skall gälla, att förenämnda,

af kommissionen uttalade allmänna grundsatser med den af

mig ifrågasatta ändring skola tillämpas vid förestående omarbetning af

den vid tullstadgan fogade taxa å ersättning, som i vissa fall skall till

tjänstemän och betjänte i tullverket af trafikerande utgöras.

Bland de extra inkomster, hvilka utgå såsom ersättning för bestyr,

utförda i omedelbart sammanhang med tulltjänsten, ingår, såsom ofvan

nämnts, den godtgörelse, som i Stockholm och Göteborg utbetalas af

vederbörande stad till vissa vid därstädes befintliga tullförvaltningar

anställda tjänstemän för bestyret med debitering, uppbörd och redovisning

af staden tillkommande hamnafgifter. Beträffande detta slag

af extra inkomster anför kommissionen, att det vore obestridligt, att

detta bestyrs handhafvande af tulltjänstemän vore till stor fördel för

såväl vederbörande kommun som den trafikerande allmänheten, och

kommissionen ville fördenskull icke ifrågasätta någon ändring i detta

förhållande; men lika säkert vore ock, att statsverket härigenom tillskyndades

kostnad, såväl genom tillhandahållande af arbetskraft som

genom tillsläppande af skrifmaterialier och dylikt, som erfordrades för

bestyrets ombesörjande. Den ersättning, kommunerna utbetalade för

bestyret med uppbörden af hamnafgifterna, syntes därför böra ingå till

tullverket; men då det å andra sidan finge anses billigt, att jämväl de

tjänstemän, som omhänderhade ifrågavarande bestyr och i anledning

s. 156 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

156 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

däraf vore underkastade ekonomiskt ansvar, erhölle någon godtgörelse

därför, borde någon del af ersättningen tillfalla dem. De grunder, efter

Indika ersättningen borde fördelas mellan tullverket och vederbörande

tjänstemän, borde efter verkställd utredning bestämmas af Kungl. Maj:t.

Med anledning af hvad kommissionen sålunda anfört och då liknande

bestyr kunna tänkas framdeles ifrågakomma för tullpersonalen

äfven å andra platser, har kommissionen hemställt, att bestämmelse

måtte utfärdas därom, att, icke blott i fråga om bestyret med uppbörden

af hamnafgifter i Stockholm och Göteborg utan äfven i motsvarande

fall, som tilläfventyrs i framtiden kunna inträda å andra platser, den

ersättning, kommuner utgifva för dylikt arbete, som för deras räkning

må verkställas af tjänstinnehafvare i tullverket, skall ingå till tullverket,

samt att Kungl. Maj:t måtte, efter verkställd utredning, bestämma, huru

■stor del af sådan ersättning bör användas till godtgörelse åt de befattningshafvare,

hvilka omhänderhafva dylikt arbete och i anledning

däraf äro underkastade ekonomiskt ansvar.

Innan jag yttrar mig öfver kommissionens ifrågavarande förslag,

beträffande hvilket generaltullstyrelsen anför, att för detsammas genomförande

tydligen erfordrades en föregående utredning, torde jag böra

nämna, att till finansdepartementet inkommit två särskilda skrifter, den

ena från tjänstemän vid tullkammaren och uppbördskontoret i Stockholm

och den andra från tjänstemän vid tullkammaren, uppbörds- och nederlagskontoren

sarfft tullbevakningsinspektionen i Göteborg, i hvilka skrifter

framställning gjorts, att ifrågavarande ersättningsbelopp måtte framdeles

såsom hittills få odelade tillfalla tulltjänstemännen.

I likhet med kommissionen anser jag den i Stockholm och Göteborg

förekommande anordningen för hamnafgifternas uppbärande erbjuda

så stora fördelar, särskildt för den trafikerande allmänheten, att

densaiÅma synes mig böra fortfarande bibehållas. De skäl, kommissionen

anfört till stöd för förslaget om delning mellan statsverket och vederbörande

tjänstemän af den tu 11 tjänstemännen nu tillkommande ersättningen

för fullgörande af ifrågavarande bestyr, torde likväl icke kunna

frånkännas giltighet. Emellertid torde det vara uppenbart, att för förslagets

genomförande erfordras en föregående utredning; men då ändring

i nu bestående förhållanden synes mig icke böra ifrågakomma utan i

samband med fastställandet af ny stat för tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning, anser jag, att med åtgärder för förslagets

genomförande bör anstå till dess sådant skett.

Enligt hvad kommissionen omförmäler, grundar sig ifrågavarande

anordning på kontrakt, som, efter särskilda nådiga medgifvanden, in
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

gåtts mellan vederbörande stadsmyndighet och tulltjänstemän. Dessa

kontrakt kunna således uppsägas från tulltjänstemännens sida. Då emellertid,

på sätt jag ofvan anfört, anordningen medför väsentliga fördelar

för trafiken, synes det mig önsinligt att, i samband med aflöningsregleringen,

bestämmelse meddelas om skyldighet för tullverkets tjänstemän

att, efter därom i vederbörlig ordning meddeladt beslut, verkställa

sådan uppbörd af till stad eller annan kommun utgående afgifter,

som finnes lämpligen kunna förenas med tjänstegöromålen i tullverket,

dock mot skälig, af Kungl. Maj:t bestämd ersättning för bestyret och

därmed förenadt ekonomiskt ansvar; och hemställer jag fördenskull, att

en dylik bestämmelse måtte införas i § 2 af aflöningsreglementet.

I detta sammanhang anser jag mig böra vidröra ett af tulltjänstemannaföreningen

i ofvanberörda skrift uttaladt önskningsmål, nämligen

att de extra inkomster, som tilläfventyrs skulle komma att frångå tulltjänstemännen

och i stället tillfalla statsverket, eller åtminstone en del

af dessa extra inkomster måtte komma tulltjänstemannakåren till godo

i form af årligt bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning. Generaltullstyrelsen

har, under förmälan att detta förslag syntes styrelsen

i hög grad behjärtansvärdt, ansett sig böra understödja detsamma men

framhåller tillika, att för dess genomförande fordrades en utredning af

mera omfattande beskaffenhet, än att densamma skulle kunna omedelbart

verkställas, äfvensom att ingen kännedom funnes — eller kunde

finnas, innan en i enlighet med kommissionens förslag omarbetad sporteltaxa

någon tid tillämpats — om det belopp, hvartill berörda statsverket

tillfallande inkomster kunde komma att uppgå.

Anslutande mig till hvad styrelsen sålunda anfört har jag, äfven

om förslaget må anses förtjäna afseende, funnit detsamma icke för närvarande

böra föranleda någon åtgärd.

Slutligen har kommissionen, vid behandling af frågan om den

ersättning, som af postmedel utgår till ett mindre antal vid packhusinspektionerna

i Stockholm och Göteborg anställda tjänstemän för den

i sammanhang med tullbehandlingen af postpaket verkställda uppbörden

och redovisningen af postafgifterna för paketen, anfört, att, enär å ena

sidan det icke kunde bestridas, att ifrågavarande göromåls förrättande

genom tullverkets personal vore till fördel för postverket, och å andra

sidan, enligt hvad upplyst blifvit, dessa göromål för vederbörande tulltjänstemän

föranledde öfvertidstjänstgöring, ofta i ganska väsentlig omfattning,

för hvilket omförmäida ersättning finge anses såsom godtgörelse,

kommissionen funnit nu ifrågavarande förhållande icke böra

föranleda någon åtgärd.

Mot hvad kommissionen sålunda anfört liar jag icke något att erinra.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

c. Aflöningsbelopp och pensionsunderlag.

Allmänna

synpunkter vid

aflöning sr egleringen.

Såsom inledning till den afdelning af betänkandet, hvari aflöningsbelopp

och pensionsunderlag behandlas, har kommissionen redogjort för

de allmänna synpunkter, hvilka varit bestämmande för kommissionen

vid afgifvande af förslag i nämnda hänseenden. Efter att till en början

hafva erinrat, hurusom den år 1904 fastställda aflöningsstaten för tullverket

nästan omedelbart visade sig icke tillfredsställa tullpersonalen

och huruledes under de närmaste åren därefter talrika framställningar

och petitioner om åtgärders vidtagande för vinnande af förbättrade aflöningsvillkor

för denna personal inkommo till generaltullstyrelsen, som

i följd häraf i underdånig skrifvelse den 12 november 1907 angående

tullverkets stater för år 1909 gjorde hemställan om ny lönereglering

för tullverket, anför kommissionen följande:

»Kommissionen vill för sin del icke bestrida, att ett visst fog för

det allmänna missnöjet med 1904 års lönereglering väl kan anses föreligga.

Förutom den af generaltullstyrelsen framhållna omständighet, att

denna reglering grundats på förhållanden, som voro för handen år 1900

och som sedan den tiden undergått väsentliga förändringar, särskild! i

afseende å prisstegringen på hyror och så godt som alla oundgängliga

lefnadsförnödenheter, hafva åtskilliga andra omständigheter bidragit till

befästande af den inom tullverkets personal allmänt utbredda åsikten

om sagda lönereglerings otillfredsställande beskaffenhet. Såsom sådana

omständigheter torde kunna nämnas följande. För en stor del af tjänstemännen

i de högre tjänstegraderna, hvilkas aflöningar icke genom 1904

års reglering höjdes utöfver den till dem förut utgående, år 1875 fastställda

aflöning, medförde löneregleringen en minskning i inkomster

därigenom, att det förut utgående dyrtidstillägget indrogs och tillika

skyldighet ålades dem att bidraga till egen pensionering. Visserligen

befriades tullförvaltningsföreståndarna från dem förut åliggande skyldighet

att bestrida kostnaderna för tullkammarlokalernas eldning, städning

och belysning samt för skrifmaterialier; men denna befrielse i"ån

utgifter motsvarade dock icke i allmänhet den minskning i inkomster

och de ökade utgifter, som föranleddes af dyrtidstilläggets indragning

och afgifterna till pensioneringen. — En annan sådan omständighet är

den, att de s. k. extra inkomsterna, till hvilka i många fall hänsyn

torde hafva tagits vid bestämmandet af de nuvarande aflöningsbeloppen,

under de senare åren lära hafva visat en viss benägenhet att nedgå.

Sålunda har på grund af nådiga förordningen angående försäljning af

brännvin den 9 juni 1905 ersättning för försegling af brännvinskärl,

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

som för vissa tjänstemän uppgick till ej obetydligt belopp, i slutet af

år 1907 upphört att utgå. I ett fall har minskningen af extra inkomster

varit af så påfallande beskaffenhet, att ersättning därför beredts

vederbörande tjänstinnebafvare. Kommissionen åsyftar härmed det förhållande,

att, sedan i början af juli månad 1909 ångfärjetrafik öppnats

mellan Trelleborg och Sassnitz, den ersättning för öfvertidstjänstgöring,

som dessförinnan utgått till befattningshafvarna vid tullförvaltningen å

förstnämnda ort, på grund af bestämmelsen i § 185 tullstadgan om afgiftsfri

expedition af ångfärja eller tåg samt visst med sådan lägenhet

ankommande gods bortfallit. Då emellertid denna ersättning uppgått

till afsevärda belopp och densamma tagits i betraktande vid bestämmandet

af aflöningen för nämnda befattningshafvare, har, såsom nyss antydts,

på i vederbörlig ordning därom gjord framställning 1909 års

Riksdag beredt vederbörande godtgörelse för de sålunda bortfallna inkomsterna.

Oafsedt nu nämnda, särskilt framträdande anledningar till

minskning af de extra inkomsterna, finnas emellertid äfven andra sådana.

I den mån städerna låta uppföra nya packhuslokaler och packhusområdena

i följd däraf ökas, bortfalla i större eller mindre omfattning de

extra inkomster, som härröra af tullbehandling utom packhusområde.

Och vidare medför naturligen hvarje utsträckning af expeditionstiden

vid tullkamrarna — hvarom tid efter annan framställningar från olika

platser ingifvas till generaltullstyrelsen — en nedgång af extra inkomster.

Slutligen lärer, enligt hvad från liera håll uppgifvits, särskildt

under den sista tiden hafva förmärkts ett visst bemödande hos trafiken

att, i den mån sådant varit möjligt, söka undvika förrättningar, som

föranleda extra kostnader; och upprepade kraf från de trafikerandes

sida å borttagande af afgifterna för vissa slag af förrättningar hafva

äfven framställts, hvilka kraf näppeligen torde kunna lämnas helt och

hållet obeaktade vid den förestående omarbetningen af taxan å ersättning

för förrättningar, hvarom nu är fråga. — Vidare hafva onekligen

krafven på tulltjänstemännens arbetsförmåga och duglighet äfvensom

den dem åliggande arbetsbörda vuxit, icke blott genom rörelsens allmänna

utveckling, hvilken redan vid tiden för 1904 års lönereglering

nått en mycket afsevärd höjd, utan äfven efter denna tid genom tillkomsten

af flera nya författningar, hvilkas tillämpning helt eller delvis

ankommer på tullverket — förnämligast den statistiska varuförteckningen

men äfven andra författningar, såsom giftstadgan samt kungörelserna

om uppbörd af sockerskatt och skogsvårdsafgiftcr m. m.

Och slutligen torde jämväl befordringsförhållandena inom tullverket,

särskildt den jämförelsevis långa tid, som allt intill de allra sista åren

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

förgått, innan den extra ordinarie tjänstemannen kunnat vinna befordran

till ordinarie tjänst, hafva måhända näst efter de stegrade lefnadskostnaderna

mest bidragit till omdömet om den otillfredsställande beskaffenheten

af de aflöningar, hvilka bestämts vid 1904 års reglering.

Såsom redan förut omnämnts, har sedan lång tid tillbaka den

grundsats ansetts böra gälla, att. aflöningen för tulltjänstemän, särskildt

de vid lokalförvaltningen anställda, bör utgå med något högre belopp

än aflöningen för tjänstinnehafvare i motsvarande ställning inom vissa

andra statens verk. För riktigheten af denna grundsats torde ock goda

skäl kunna anföras. På tullverkets ordentliga och samvetsgranna

skötsel måste det i hög grad bero, huruvida statsverkets förnämsta

inkomst verkligen skall inflyta i statskassan till det belopp, som afsetts

med tullbeskattningen. På tulltjänstemannen, äfven den i mera underordnad

ställning, ankommer det att, ofta på egen hand, stundom utan

egentlig kontroll, afgöra, till hvilken taxerubrik en vara är att hänföra

eller med andra ord efter hvilken norm tullbeskattningen skall ske.

Och detta kan icke bestämmas efter en gång för alla gifna regler utan

blifver alltid mer eller mindre öfverlämnadt åt den enskilde tulltjänstemannen

och är sålunda beroende på dennes individuella egenskaper,

hans omdömesförmåga, kunskaper och noggrannhet, hans ärlighet och

förmåga af fasthet och sjbeständighet gent emot dem, som i första

hand hafva att vidkännas tullbeskattningen. Brister hau i någon af

dessa egenskaper, föreligger alltid möjlighet till förlust för statsverket

af stora värden; och, hvad mera är,''en förlust, uppkommen af denna

anledning, undandrager sig i regel upptäckt. Måste alltså å tulltjänstemannen

ställas stora anspråk i nu omförmälda hänseenden — större

måhända än å tjänstinnehafvare inom någon annan förvaltningsgren och

förvisso inom en icke aflägsen framtid ytterligare stegrade — torde

det ock vara nödvändigt vidtaga åtgärder att tillförsäkra tullverket en

personal, som är i besittning af dessa egenskaper; och för sådant

ändamål lärer det vara erforderligt att bestämma aflöningen på ett

sådant sätt, att densamma lämnar personalen tillfälle att under dess

arbete för verket vinna en tryggad ekonomisk ställning.

En fråga af synnerligen grannlaga natur är den, huruvida och i

hvad mån de olika slagen af tulltjänstemännen tillfallande extra inkomster

böra få inverka vid bestämmandet af aflöningen för dem. Kommissionen

föreställer sig emellertid, att realiserandet af de förslag, densamma i

fråga om dessa inkomster framställt, skall i afsevärd mån bidraga att

klargöra denna fråga. År det, såsom kommissionen håller före, riktigt,

att godtgörelse i regel bör tillkomma tjänstemannen för den tjänst
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 60.

göring, han med uppoffring af hvila eller fritid fullgör å Övertid,

men att däremot icke någon ersättning — annat än undantagsvis resekostnadsersättning

— bör tillgodokomma honom för tjänstefömattning,

som han fullgör under den för honom gällande tjänstgöringstid, då

lärer det ock böra erkännas, att den inkomst, tjänstemannen åtnjuter i

ersättning för sådan ö fvertidstj än s tgör in g, icke bör tagas i betraktande

vid bestämmandet af hans aflöning. Gifvetvis kunna fall tänkas, då

denna grundsats icke obetingadt kan uppehållas, och sådana fall hafva

äfven framställt sig för kommissionen, då densamma haft att uppgöra

sitt förslag till aflöningsstat; men desamma hafva dock utgjort undantag

och nyssnämnda grundsats i alla händelser regel. Men äfven andra

synpunkter hafva härvid varit bestämmande för kommissionen, nämligen

dels osäkerheten och ojämnheten i de extra inkomsterna, hvilka, såsom

tidigare antydts, till sina belopp bero, icke blott på växlande konjunkturer

inom affärslifvet i allmänhet eller rörelsens omfång å särskilda

platser, utan ock på ändringar i lagstiftningen eller för olika orter

gifna reglementarisk föreskrifter, dels den omständighet att, såsom

tabellerna i Bil. V utvisa, sådana inkomster antingen icke alls eller

åtminstone till mycket obetydliga belopp tillfalla det ojämförligt största

antalet tjänstemän, dels ock slutligen kommissionens åsikt, att alltför

mycket hänsyntagande till extra inkomster vid bestämmandet af aflöningars

belopp är ägnadt att hos tjänstemännen framkalla ett föga tilltalande

bemödande att förskaffa sig sådana inkomster — något som

synes kommissionen i all synnerhet böra undvikas i fråga om tjänstemän

med den grannlaga ställning gent emot allmänheten, som tulltjänstemannen

intager och som, där det förekommer, i längden icke kan

undgå att hos de trafikerande väcka missaktning för tjänstemannen och

till och med för hela den kår, han tillhör. —

Vid uppgörandet af sitt förslag till aflöningsstat för personalen

vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning har

kommissionen i ganska väsentlig mån tagit hänsyn till de omständigheter,

hvilka, på sätt af det ofvan anförda torde framgå, synts kommissionen

vara af beskaffenhet att böra inverka till höjning af de till

tullpersonalen nu utgående aflöningsbeloppen. Det har ock för kommissionen

framstått såsom en angelägenhet af synnerlig vikt, att den

nu ifrågasatta löneregleringen för denna personal må komma att äga

bestånd under en längre tid framåt, Gifvetvis har tillämpningen af

dessa grunder för aflöningsstaten icke kunnat undgå att medföra en

ganska afsevärd höjning af densammas slutsumma och därmed ökade

utgifter för statsverket; men kommissionen vågar tillförse sig, att de

Bill. till Riksd. Prof. 1910■ 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 Kung. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

ökade utgifter, kommissionen funnit nödvändigt föreslå, skola visa sig

medföra fördelar äfven för statsverket och sålunda vara ur alla synpunkter

väl berättigade.

Den nu förekommande, redan tidigare omnämnda indelningen ai

flertalet tjänstegrader inom tullverket i olika lönegrader har i. kommissionens

förslag till aflöningsstat i allmänhet bibehållits, hvarvid, såsom

inom nämnda verk hittills varit förhållandet, iakttagits, att till första

lönegraden hänförts de tjänster inom tjänstegraden, för hvilka den lägsta

aflöningen upptagits, samt att de öfriga, allteftersom aflöningen är högre,

hänförts till lönegrad med högre nummer. Kommissionen har dock

sökt att i någon mån minska lönegradernas antal. En följd af det

nuvarande stora antalet lönegrader har nämligen blifvit, att talrika

förflyttningar af tjänstemännen förekomma, något som af olika anledningar

måste anses olämpligt. Tydligt är, att en tjänst, i synnerhet

om den är förenad med chefskap, måste lida genom att ofta

besättas med ny innehafvare, enär hvarje sådan i regel en tid bortåt

är främmande för lokal- och personförhållanden och därigenom lätt

blifver alltför mycket beroende af sina underordnade. Äfven för den

trafikerande allmänheten torde täta ombyten af tull förvaltningschefer

lätt kunna medföra olägenheter. Och för tjänstemannen, särskildt om

han har familj, kan det icke heller vara annat än olägligt att nödgas

underkasta sig'' ofta upprepade flyttningar för att vinna en mången gång

föga betydande aflöningsförbättring. Att denna nödvändighet försvårar

eller till och med utesluter möjlighet för honom att förskaffa sig den

såväl ur hans egen som ur det allmännas synpunkt synnerligen önskvärda

förmånen af eget hem, torde vara själf klart. Kommissionen har

därför trott sig tillgodose såväl statens och allmänhetens som tjänstinnehafvarnas

intresse, då densamma sökt i någon mån inskränka lönegradernas

antal. Endast i ett fall, nämligen i fråga om uppsyningsmännen,

har kommissionen för vinnande af en, såsom det synts densamma,

önskvärd konsekvens i fråga om dessas och vaktmästarnas

ställning frångått nämnda grundsats och i stället ökat antalet lönegrader

för uppsyningsmännen från de nuvarande två till tre.

Hvad beträffar de till tjänstinnehafvare i tullverket periodvis utgående

löneförhöjningarna eller ålderstilläggen — hvilka enligt kommissionens

förslag skulle blifva tre till antalet och under vissa villkor utgå med tre

års mellanrum — har kommissionen i fråga om tjänstemän af högre

grad funnit dessa löneförhöjningar böra för alla sådana tjänstemän,

oafsedt hvilken tjänstegrad eller ålderstilläggsgrupp de tillhöra, sättas

lika. Då ändamålet med dessa löneförhöjniugar hufvudsakligen är att

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

täcka den ökning i utgifter, som af flera anledningar med åren inträder,

i all synnerhet för den, som har familj, men denna ökning i utgifter

icke står i något närmare samband med tjänstegraden, har det synts

kommissionen riktigast att bestämma dessa löneförhöjningar på sätt nyss

nämnts. Beloppet af hvarje löneförhöjning för ifrågavarande tjänstemän

har af kommissionen ansetts böra fastställas till 400 kronor. Huru

önskvärd! det än varit, att principen om lika stora löneförhöjningar

kunnat genomföras äfven i fråga om tjänstemän af lägre grad, har detta

dock icke kunnat ske, utan hafva beträffande dessa olika belopp föreslagits

för olika tjänste- eller lönegrader.»

Med tillämpning af dessa allmänna grundsatser bär kommissionen

nu uppgjort det förslag till aflöningsstat för tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning, för hvilket jag bär nedan kommer att

redogöra. Beträffande detta förslag anför generaltullstyrelsen, att detsamma

syntes på det hela taget vara af beskaffenhet att böra tillfredsställa

de anspråk, som med fästadt afseende äfven å statsverkets intresse kunde

anses befogade, om också styrelsen icke kunde underlåta att framhålla,

att för vissa tjänstemän af lägre grad någon ytterligare förhöjning af

aflöningsbeloppen kunde vara önskvärd.

Mot de allmänna grundsatser, kommissionen gjort gällande beträffande

ifrågavarande förslag till aflöningsstat, synes mig intet kunna

med fog anmärkas. I tillämpningen hafva visserligen dessa grundsatser

ledt till en icke oväsentlig förhöjning af aflöningsstatens slutsumma;

men med hänsyn till hvad kommissionen anfört såsom stöd för de föreslagna

aflöningsförbättringarna, dels i allmänhet, dels beträffande särskilda

tjänste- eller lönegrader, och då det framför allt s}mts mig vara af synnerligen

stor vikt, att den aflöningsreglering, som nu kan blifva företagen,

må blifva beståndande under en längre tid framåt, har jag funnit mig

icke böra i någon punkt ifrågasätta minskning i de af kommissionen

föreslagna aflöningsbeloppen. I ett fåtal fall, för livilka jag i det följande

kommer att redogöra, hafva tvärtom förhållandena synts mig påkalla

någon mindre aflöningsförbättring utöfver den af kommissionen föreslagna.

Då jag sålunda ansett mig böra, med nu antydda undantag, biträda

kommissionens förslag till aflöningsstat, lärer något särskild! yttrande

från min sida beträffande aflöningen vid de olika tjänste- eller lönegraderna

kunna i allmänhet anses obehöflig!, hvarför jag torde kunna

inskränka mig till en redogörelse för kommissionens särskilda förslag i

nu förevarande hänseenden.

Innan jag öfvergå!’ till denna redogörelse, torde jag dock böra fästa

Departements
chefen.

s. 164 Kontrollera mot PDF

Aflöningsbelopp.

164 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

uppmärksamheten på ett förhållande, hvilket sammanhänger med den

tekniska anordningen af aflöningsstaten för tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning. Kommissionen har i detta hänseende

tillämpat samma princip, hvilken blifvit följd alltsedan år 1879, eller

att i staten icke upptagas specifikationer å tjänsterna vid hvarje lokalförvaltning

eller därtill hörande kust- eller gränsbevakningsdistrikt utan

allenast antalet tjänster inom hvarje tjänste- och lönegrad äfvensom

slutsumman af de sammanlagda aflöningsbeloppen inom graden, med

angifvande tillika af tjänstgöringsorterna för innehafvarna af beställningar,

som äro bundna vid viss ort, hvilket senare i allmänhet är förhållandet

med de befattningar, hvilka innehafvas af föreståndare för själfständiga

tullförvaltningar eller eljest af tjänstemän med mera själfständigt chefsuppdrag.

I den befogenhet, som i följd häraf tillkommer generaltullstyrelsen

att inom samma tjänstegrad alltefter förefintligt behof förflytta

en stor del af tullverkets personal från en tjänstgöringsplats till en annan,

har icke åsyftats någon inskränkning vid den redogörelse för personalen

på olika tullplatser och inom olika distrikt, som jag i det föregående

lämnat, utan sagda redogörelse har endast afsett att motivera det större

eller mindre antal af dylika mera rörliga tjänster, som blifvit i förslaget

till aflöningsstat uppfördt inom de olika lönegraderna. Detta förhållande

har jag ansett förtjäna särskildt anmärkas före behandlingen af den

egentliga löneregleringsfrågan, enär blika lönegrader, där sådana vid en

och samma tjänstegrad förekomma, enligt tullverkets stat äro bundna

vid särskildt bestämda tjänstgöringsorter, så att alla tjänster af samma

slag, till exempel uppsyningsman- eller vaktmästaretjänster, på en och

samma plats tillhöra samma lönegrad. Också får enligt aflöningsreglementet

den förflyttningsrätt, som enligt hvad nu anförts tillkommer

generaltullstyrelsen med afseende å vissa slag af tjänster, icke föranleda

någon ökning af antalet tjänstebefattningar i en lönegrad, med mindre

än att enahanda nedsättning äger rum i antalet motsvarande befattningar

inom högre lönegrad.

Då jag vid den nu följande redogörelsen gör början med lokaltullförv

ältning en, torde jag böra erinra, att enligt kommissionens förslag

upptagas för densamma följande tjänstegrader, nämligen: öfverinspektor,

tullförvaltare, öfverkontroliör, förste kontrollör, kontrollör, kammarskrifvare,

inspektor och tullfiskal bland tjänstemän af högre grad samt

öfveruppsyningsman, uppsyningsman och vaktmästare bland tjänstemän

af lägre grad. I afseende å denna uppdelning erinrar jag vidare därom,

att förste kontrollörerna skulle upptagas såsom en särskild tjänstegrad

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

och icke, såsom nu är förhållandet, såsom en lönegrad inom tjänstegraden

kontrollör äfvensom att den nuvarande tjänstegraden kammarvaktmästare

skulle upphöra och dessa befattningshafvare ersättas med

vaktmästare.

öfverinspektorerna äro i nu gällande stat fördelade i fyra särskilda

lönegrader. Deras nuvarande aflöning och placering framgår af denna

tabell:

n3

K r o

n o r

Antal

ä

©

fl

o

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

Ålders-

tillägg'')

2

Öfverinspektorer ......................................................

(Vid packhusinspektionerna i Stockholm

och Göteborg.)

4

4,200

2,800

7,000

1,000

1

Öfverinspektor.........................................................

(Vid packhusinspektionen i Malmö.)

3

4,200

1,800

6,000

1,000

1

> .......................................................

2

4,200

1,300

5,500

1,000

(Vid tullbevakningsinspektionen i Göteborg.)

2

Öfverinspektorer....................................................

(Vid tullbevakningsinspektionerna i Stock- holm2) och Malmö.)

1

4,200

800

5,000

1,000

*) Utgår med halfva beloppet efter fem och med återstående hälften efter tio års tjänstetid

i graden.

2) Åtnjuter boställsvåning i ett staten och Stockholms stad gemensamt tillhörigt hus enligt

kungl. brefvet den 10 maj 1867.

Dessa fyra lönegrader har kommissionen ansett böra minskas till

tre. I den högsta af dessa, eller den tredje, skulle uppföras öfverinspektorerna

vid packhusinspektionerna i Stockholm och Göteborg, hvilka för

närvarande tillhöra fjärde graden. I andra graden skulle uppföras

öfverinspektoren vid packhusinspektionen i Malmö, nu hänförd till

tredje graden, vidare öfverinspektoren vid tullbevakningsinspektioneu i

Öfver
inspektörer.

s. 166 Kontrollera mot PDF

Tullförval
tare.

166 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

Göteborg, nu i andra graden, och slutligen öfverinspektoren vid tullbevakningsinspektionen

i Stockholm, hvilken för närvarande är upptagen

i lägsta eller första graden men, med hänsyn till det af kommissionen

väckta förslaget, att honom nu tillkommande boställslägenhet skulle indragas,

ansetts böra uppflyttas till den föreslagna andra graden. I första

graden skulle fortfarande uppföras öfverinspektoren vid tullbevakningsinspektionen

i Malmö.

Aflöningen för befattningshafvare inom dessa tre lönegrader har

kommissionen funnit skäligt föreslå på följande sätt:

inom tredje lönegraden (öfverinspektorerna vid packhusinspektionerna

i Stockholm och Göteborg = 2 öfverinspektorer):

lön........................................................... 5,800 kr.

tjänstgöringspenningar ..................... 2,000 » 7?800 kr.

tre löneförhöjningar å 400 kronor.................. 1,200 » 9,000 kr.;

inom andra lönegraden (öfverinspektorerna vid packhusinspektionen

i Malmö samt vid tullbevakningsinspektionerna i Stockholm och Göteborg

— 3 öfverinspektorer):

lön........................................................... 5,100 kr.

tjänstgöringspenningar ..................... 1,700 » 6,800 kr.

tre löneförhöjningar å 400 kronor .................. 1,200 » 8,000 kr.;

inom första lönegraden (öfverinspektoren vid tullbevakningsinspektionen

i Malmö):

lön........................................................... 4,500 kr.

tjänstgöringspenningar .................... 1,500 » 6,000 kr.

tre löneförhöjningar å 400 kronor .................. 1,200 » 7^200 kr.

Vidkommande därefter tullförvaltarna äro dessa för närvarande indelade

i sju lönegrader. Huru de olika lönegradernas aflöningsförmåner

äro afpassade och hvilka tullförvaltare, som hänföras till de olika graderna,

anhåller jag få åskådliggöra medelst efterföljande tabell:

s. 167 Kontrollera mot PDF

Antal

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

167

11

6

6

IB

12

6

3

T3

K r o

n o r

Ö)

a>

d

o

d

o

h?

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

Alders-

tillägg ’)

Tullförvaltare ...............................................

(Vid tullkamrarna i Stockholm, Norrköping,

Malmö, Hälsingborg, Göteborg, Gäfle och

Sundsvall samt vid uppbörds- och nederlags- kontoren i Stockholm och Göteborg.)

7

4,200

1,800

6,000

1,000

>>

(Vid tullkamrarna i Kalmar, Landskrona och

Halmstad, vid konfiskations- och kassörskon- toren i Stockholm och Göteborg äfvensom vid

uppbörds- samt konfiskations- och kassörs- kontoret i Malmö.)

6

3,700

1,300

5,000

1,000

tf

(Vid tullkamrarna i Karlskrona, Åhus, Ystad,

Trelleborg, Karlstad och Haparanda.)

5

3,200

1,300

4,500

1,000

It

(Vid tullkamrarna i Uppsala, Jönköping,

Oskarshamn, Visby, Karlshamn, Lund, Varberg,

Strömstad, Borås, Örebro, Söderhamn, Hudiks- vall, Härnösand, Örnsköldsvik och Umeå.)

4

3,200

1,000

4,200

1,000

tf

(Vid tullkamrarna i Nyköping, Eskilstuna,

Linköping, Västervik, Lysekil, Uddevalla, Lid- köping, Västerås, Falun, Östersund, Skellefteå

och Luleå.)

3

2,900

800

3,700

1,000

tf

(Vid tullkamrama i Södertälje, Ronneby,

Sölvesborg, Simrishamn, Falkenberg och Piteå.)

2

2,600

600

3,200

1,000

tf

(Vid tullkamrarna i Mem, Vadstena och

Marstrand.)

1

2,400

500

2,900

800

i) utgår med halfva beloppet efter fem och med återstående hälften efter tio års tjänstetid

i graden.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

I fråga om tullförvaltarnas indelning i lönegrader framlägger

kommissionen ett förslag, som väsentligt skiljer sig från den nuvarande

indelningen. Beträffande detta förslag och de grunder, på hvilka detsamma

stöder sig, yttrar kommissionen sig på följande sätt:

»Framför allt i fråga om lönegraderna inom tullförvaltarnas tjänstegrad

har det synts kommissionen önskvärdt, att någon inskränkning i

dessa lönegraders nuvarande antal, eller sju, måtte kunna vidtagas, enär

de allmänna skälen för en sådan åtgärd i all synnerhet äga tillämplighet

med afseende å tullförvaltningsföreståndare. Härtill kommer, att någon

större skillnad i arten eller beskaffenheten af de göromål, som förekomma

vid de olika tullförvaltningarna, i flertalet fall icke kan sägas

äga rum och att sålunda förutsättningarna för att en tullförvaltare skall

kunna nöjaktigt fylla sin uppgift — naturligtvis med vissa undantag

— i stort sedt äro desamma, vare sig han är anställd vid en större

eller en mindre förvaltning. En föreståndare för en mindre tullkammare

skulle till och med kunna sägas intaga en i viss mån mera ansvarsfull

och kräfvande ställning än hans vederlike å en större tullplats, då den

förre i regel måste på egen hand och utan tillfälle att rådgöra med

äldre, erfarna kamrater afgöra ärenden af svårare art och dessutom

måste, i olikhet med den senare, själf handlägga göromål af alla förekommande

slag. Efter granskning af görom ålens omfattning och beskaffenhet

vid rikets tullkamrar, hvarvid i främsta rummet den i inledningen

till detta betänkande närmare beskrifna poängtabellen och

sammandraget af densamma (se Bil. I och II) tjänat kommissionen till

ledning, har kommissionen därför funnit sig böra föreslå, att tullförvaltaretjänsterna

måtte indelas i fem lönegrader och att, beträffande de tullplatser

i riket, hvilka poängtabellen omfattar — kommissionen får i

fråga härom erinra, att tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och

Malmö icke medtagits i nämnda tabell äfvensom att tullkamrarna i Mon,

Charlot.tenberg, Storlien och Riksgränsen föreslagits att blifva själfständiga

tullkamrar med tullförvaltare såsom chef — tullförvaltaretjänsterna

måtte hänföras

å platser med 110 poäng eller däröfver: till 5:e lönegraden

„ „ från och med 55 till 110 poäng: „ 4:e „

„ „ i, ii ii 25 „ 55 „ „ 3:e „

ii ii ii ii ii ^ ii ii ii 2.a ,,

„ ,, under 6 poäng: „ l:a „

Från denna indelningsgrund hafva dock några få undantag gjorts,

nämligen i fråga om tullförvaltaretjänsterna i Strömstad, Lysekil, Charlottenberg,

Visby och Haparanda. Enligt sagda indelningsgrund skulle

dessa tjänster hafva hänförts: den i Strömstad till fjärde, de i Lysekil

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

och Charlottenberg till tredje samt de i Visby och Haparanda till andra

lönegraden. Kommissionens förslag upptager i stället: tullförvaltaretjänsten

i Strömstad i tredje, tullförvaltaretjänsterna i Lysekil och Charlottenberg

i andra samt tullförvaltaretjänsterna i Visby och Haparanda

i tredje lönegraden.

Anledningen till denna afvikelse från ofvanberörda indelningsgrund

har beträffande tullförvaltaretjänsterna i Strömstad och Lysekil varit

den, att, enligt hvad poängtabellen utvisar, tullkamrarna i dessa städer

nått sina jämförelsevis höga poängtal i följd af ett enda slag af göromål,

nämligen sådana, som äro förbundna med den i dessa städer synnerligen

lifliga men hufvudsakligen med smärre fartyg bedrifna fraktfarten,

under det att däremot öfriga slag af göromål äro af jämförelsevis ringa

omfattning. Kommissionen har på grund häraf ansett poängtalen för

dessa tullkamrar icke kunna tillerkännas samma valör som ungefärligen

motsvarande poängtal för andra tullkamrar, där göromålen äro af mera

mångsidig beskaffenhet. Någon hänsyn har ock ansetts böra tagas till

de jämförelsevis betydande extra inkomsterna å ifrågavarande båda

platser. — Tullkammaren i Charlottenberg har af liknande anledning

— göromålens mera ensidiga beskaffenhet — ansetts böra nedflyttas en

grad under den, hvartill dess poängtal i och för sig eljest skulle göra

densamma berättigad enligt ofvanberörda indelningsgrund. — Den föreslagna

uppflyttningen af tullförvaltaretjänsterna i Visby och Haparanda

i lönegraden närmast öfver den, hvartill poängtalen för tullkamrarna i

dessa städer skulle föranleda, beror, hvad tullförvaltaretjänsten i Visby

beträffar, på det stora antalet tullkammaren underlydande stationer och

vid dessa, liksom äfven vid tullkammaren, ofta förekommande ärenden af

svårare beskaffenhet, såsom ärenden rörande strandvrak, bärgade varor

o. d. 1 någon mån har äfven tullkammarens i Visby mera isolerade

läge bidragit därtill, att föreståndaren för densamma ansetts böra erhålla

en något högre ställning än föreståndarna för andra, i afseende å

rörelsens omfång med sagda tullkammare jämförliga tullkamrar. Beträffande

åter tullförvaltare tjänsten i Haparanda har anledningen till

uppflyttningen varit platsens egenskap af gränsort. Såsom äfven 1900

års tullstatskommitté framhållit, måste en tullkammares belägenhet vid

rikets landgräns i allmänhet ställa särskildt stora kraf på dess föreståndare;

och i afseende å sådana särskilda kraf torde icke någon

gränstullkammare kunna mäta sig med tullkammaren i Haparanda.

Tullförvaltaretjänsterna vid tullkamrarna i Stockholm, Göteborg

och Malmö samt vid uppbördskontoren och nederlagskontoren i förstnämnda

två städer hafva gifvetvis ansetts böra fortfarande vara uppförda

JJih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Rami. 1 Afd. 40 Käft. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

i högsta lönegraden, sålunda i kommissionens förslag till aflöningsstat

den femte. Tullförvaltaretjänsterna vid konfiskations- och kassörskontoren

i Stockholm och Göteborg, nu uppförda i näst högsta eller sjätte

lönegraden, hafva ansetts böra äfven framgent stå en grad under förstnämnda

tullförvaltare tjänster och därför i kommissionens förslag upptagits

i fjärde lönegraden. Däremot har tullförvaltaretjänsten vid uppbörds-

samt konfiskations- och kassörskontoret i Malmö, hvilken tjänst

nu tillhör sjätte lönegraden, af kommissionen hänförts till högsta eller

femte lönegraden. Såsom namnet antyder, äro nämligen åt denna afdelning

uppdragna de viktiga och mångskiftande göromål, som vid tullförvaltningarna

i Stockholm och Göteborg äro fördelade på två afdelningar,

af hvilkas föreståndare den ene, nämligen uppbördskontorets,

tillhör högsta lönegraden. Äfven om uppbörden i Malmö är mindre än

i Stockholm och Göteborg, är den dock i och för sig mycket betydlig,

uppgående under de senaste åren till omkring sju miljoner kronor. Det

kunde enligt kommissionens åsikt med fog ifrågasättas, huruvida icke

redan ansvaret för en så betydande uppbörd borde betinga föreståndarens

för kontoret uppförande i högsta lönegraden; och då härtill komma de

honom åliggande konfiskations- och kassörsgöromålen, hvilka vid den

stora och lifligt trafikerade gränstullförvaltningen i Malmö äro af väsentlig

omfattning, måste fullgoda skäl för den föreslagna uppflytta ngen

af ifrågavarande tjänsteman i högsta lönegraden anses föreligga.

I enlighet med hvad sålunda anförts och med iakttagande att inom

hvarje lönegrad orterna upptagits i ordning efter poängtalet, som angifvits

inom parentes, har kommissionen alltså funnit tullförvaltaretjänsterna

böra fördelas mellan omförmälda fem lönegrader på det sätt,

att af dessa tjänster hänförts:

till femte lönegraden: tullförvaltaretjänsterna vid tullkamrarna, uppbördskontoren

och nederlagskontoren i Stockholm och Göteborg, vid

tullkammaren äfvensom vid uppbörds- samt konfiskations- och kassörskontoret

i Malmö samt vid tullkamrarna i Hälsingborg (244,9 5), Norrköping

(130,05), Sundsvall (127,06) och Gäfle (113,53) = 12 tjänster;

till fjärde lönegraden: tullförvaltaretjänsterna vid konfiskations- och

kassörskontoren i Stockholm och Göteborg samt vid tullkamrarna i

Halmstad (99,15), Landskrona (75,35), Trelleborg (59,19) och Kalmar

(57,17) =6 tjänster;

till tredje lönegraden: tullförvaltaretjänsterna vid tullkamrarna i

Strömstad (64,20), Karlshamn (49,17), Karlskrona (48,52), Karlstad

(46,Öl), Ystad (42,3 5), Härnösand (41,82), Örebro (41,42), Luleå (38,9o),

Ahus (34,71), Nyköping (32,69), Borås (32,4o), Uppsala (31,7 7), Söder
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

hamn (30,47), Lund (29,96), Oskarshamn (29,16), Varberg (27,04), Jönköping

(26,72), Hudiksvall (26,16), Haparanda (16,17) och Visby (10,72) =

20 tjänster;

till andra lönegraden: tullförvaltaretjänsterna vid tullkamrarna i

Lysekil (48,2 8), Charlottenberg (27,4 6), Västerås (24,14), Örnsköldsvik

(22,64), Västervik (20,19), Lidköping (19,64), Falun (19,08), Uddevalla

(18,81), Mon (18), Storlien (17,81), Linköping (17,21), Östersund (16,7 5),

Eskilstuna (15,89), Umeå (15,04), Sölvesborg (14,16), Falkenberg (13,90),

Ronneby (10,5 2), Simrishamn (10,2 6), Södertälje (8,6 8), Riksgränsen

(6,50) och Skellefteå (6,20) = 21 tjänster;

till första lönegraden: tullförvaltaretjänsterna vid tullkamrarna i

Marstrand (5,74), Piteå (5,58), Mera (4,05) och Vadstena (2,2i) = 4

tjänster.»

Beträffande den sålunda föreslagna klassificeringen af tullförvaltningarna

anför generaltullstyrelsen, att densamma syntes styrelsen hvila

på en så uttömmande och allsidig jämförelse mellan förvaltningarna,

som öfverhufvud taget kunde åstadkommas, äfvensom att styrelsen icke

funnit något att anmärka mot de af kommissionen föreslagna grunderna

för indelningen af tullförvaltningarna.

Enligt hvad generaltullstyrelsen omförmäler, har dels tullkammaren

i Karlskrona, under åberopande af den motivering, för hvilken redogjorts

vid behandlingen af tullkammarens personal här ofvan, hemställt,

att tullförvaltaretjänsten i nämnda stad måtte uppföras i den föreslagna

fjärde lönegraden i stället för den tredje, dels ock tullkammaren i Örnsköldsvik

gjort framställning, att tullförvaltaretjänsten därstädes måtte

varda uppflyttad från den föreslagna andra lönegraden till den tredje.

Till stöd för sistnämnda framställning har anförts hufvudsakligen, att

den låga poäng, tullkammaren erhållit, vore beroende på tillfälliga förhållanden

under år 1907, särskildt en obetydlig uppbörd af sockerskatt;

att uppbörden af tullmedel under åren 1904—1907 varit stadd i en

fortgående ökning; samt att staden Örnsköldsvik utmärkte sig för en

rask utveckling på alla områden och att lefnadskostnaderna därstädes

på de senaste tre eller fyra åren väsentligt stegrats. — I anledning af

dessa framställningar anför styrelsen, att, ehuru styrelsen funnit desamma

icke böra föranleda någon åtgärd från dess sida, styrelsen likväl

ville framhålla, att den föreslagna indelningen af tullförvaltningarna

gifvetvis icke kunde äga bestånd under all framtid, utan att jämkningar

däri alltefter förändrade förhållanden kunde tid efter annan finnas erforderliga.

För egen del har jag icke funnit hvad berörda två tullkamrar

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

anfört och hemställt innebära anledning för mig att ifrågasätta ändringi

kommissionens förslag.

Beträffande aflöning sbeloppen för de olika lönegraderna har kommissionen,

under hänvisning till hvad densamma förut anfört om de

allmänna synpunkter, som i detta hänseende synts böra beaktas, framhållit,

att dessa synpunkter framför allt borde äga tillämplighet beträffande

tullförvaltningsföreståndarna med hänsyn till det ansvar och

de stora kraf på kunskaper och skicklighet i förvaltningens alla grenar,

hvilka deras chefsställning medförde. Kommissionen har i betraktande

häraf föreslagit aflöningarna för omförmälda lönegrader sålunda:

inom femte lönegraden:

lön ...................................

... 5,100

kr.

tj änstgöringspenningar

... 1,700

»

6,800

kr.

tre löneförhöjningar å

400

kr. ..

1,200

»

8,000

kr.

inom fjärde lönegraden

lön ...................................

... 4,500

kr.

tj änstgöringspenningar

... 1,500

»

6,000

kr.

tre löneförhöjningar å

400

kr. ..

1,200

»

7,200

kr.

inom tredje lönegraden:

lön........................................

... 3,900

kr.

tj änstgöringspenningar

.... 1,300

))

5,200

kr.

tre löneförhöjningar å

400

kr.....

1,200

»

6,400

kr.

inom andra lönegraden:

lön........................................

.... 3,300

kr.

tjänstgöringspenningar

.... 1,100

»

4,400

kr.

tre löneförhöjningar å

400

kr.....

1,200

»

5,600

kr.

inom första lönegraden:

lön.......................................

... 2,700

kr.

tj äns tgöringspenningar

.... 900

3,600

kr.

tre löneförhöjningar å

400

kr.....

1,200

»

4,800

kr.

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

De nuvarande öfverkontrollörerna äro fördelade i fyra särskilda

lönegrader. Öfverkontrollöremas aflöning och tjänstgöringsort utvisas

af följande tabell:

K r o

n o r

Antal

4

a>

fl

o

yA

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

Ålders-

tillägg»)

2

Öfverkontrollörer.....................................................

(Vid packhusinspektionerna i Stockholm

och Göteborg.)

4

3,700

2,300

6,000

1,000

9

(Vid tullkamrarna i Stockholm, Norrköping,

Malmö, Hälsingborg, Göteborg, Gäfle och

Sundsvall samt vid nederlagskontoret i Stock- holm och vid packhusinspektionen i Malmö.)

3

3,200

1,800

5,000

1,000

3

2

3,000

1,000

4,000

1,000

»> ..................................................

(Vid tullkamrarna i Kalmar, Landskrona

och Halmstad.)

6

>» ...................................................

(Vid tullkamrarna i Karlskrona, Karlshamn,

Åhus, Ystad, Trelleborg och Karlstad.)

1

2,700

1,000

3,700

1,000

*) Utgår med halfva beloppet efter fem och med återstående hälften efter tio års tjänstetid

i graden.

Enligt kommissionens förut omförmälda, af mig biträdda förslag

skulle samtliga nu befintliga öfverkontrollörstjänster med undantag af

de vid tullkamrarna och packhusinspektionerna i Stockholm, Göteborg

och Malmö indragas. De öfverkontrollörstjänster, som sålunda skulle

bibehållas, tillhöra, såsom af tabellen synes, fjärde och tredje lönegraderna.

1 fråga om dessa tjänsters inbördes ställning har kommissionen

icke föreslagit någon ändring; men då alla öfriga öfverkontrollörstjänster

skulle indragas, blifver lönegradernas antal allenast två. Aflöningsbeloppen

för öfverkontrollörerna har kommissionen föreslagit på följande sätt:

inom andra lönegraden (öfverkontrollörerna vid packhusinspektionerna

i Stockholm och Göteborg — 2 öfverkontrollörer):

lön ........................................................ 5,100 kr.

tjänstgöringspenningar ................. 1,700 » 6,800 kr.

tre löneförhöjningar å 400 kr......................... 1,200 » 8,000 kr.;

Öfver
kontrollörer.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:0 60.

inom första lönegraden (öfverkontrollörerna vid tullkamrarna i Stockholm,

Göteborg och Malmö samt vid packhusinspektionen i Malmö

— 4 öfverkontrollörer):

lön ........................................ 4,300 kr.

tjänstgöringspenningar ..................... 1,500 » 5,800 kr.

tre löneförhöjningar å 400 kr........................ 1,200 » 7?000 kr.

Kontrollörerna äro i nu gällande stat upptagna i tre lönegrader.

Dessa tjänstemäns aflöningsförmåner och tjänstgöringsorter framgå af

följande tabell:

Lönegrad

K r o

n o r

■

Antal

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

Ålders-

tillägg ■)

8

Kontrollörer...................................................-......

(Förste kontrollörerna vid tullkamrarna i

Stockholm och Göteborg samt vid packhus- inspektionerna i Stockholm, Malmö och Göte- borg.)

3

3,000

1,200

4,200

1

1,000 ;

70

>> ...........................................................

(Kontrollören och uppbördskassören vid upp- bördskontoret i Stockholm, kontrollören och

uppbördskassören vid uppbörds- samt konfiska- tions- och kassörskontoret i Malmö, kontrol- lören och uppbördskassören vid uppbördskon- toret i Göteborg, bevakningskontrollörerna vid

tullbevakningsinspektionerna i Stockholm,

Malmö och Göteborg, kontrollörerna vid tull- kamrarna i Stockholm, Norrköping, Kalmar,

Karlskrona, Karlshamn, Malmö, Landskrona,

Hälsingborg, Trelleborg, Halmstad, Göteborg,

Gäfle, Sundsvall och Riksgränsen, vid packhus- inspektionerna i Stockholm, Malmö och Göte- borg samt vid nederlagskontoren i Stockholm

och Göteborg.)

2

2,700

1,000

3,700

1,000

!

3

(Vid tullkamrarna i Mon, Charlottenberg

och Storlien.)

1

2,200

800

3,000

800

Utgår med halfva beloppet efter fem och med återstående hälften efter tio års tjänstetid

i graden.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Enligt hvad redan förut nämnts, skulle de nuvarande kontrollörerna

i tredje lönegraden under benämningen förste kontrollörer upptagas

i staten såsom en särskild tjänstegrad. Aflöningen vid dessa

förste kontrollörstjänster, af hvilka de flesta äro afsedda att ersätta till

indragning föreslagna öfverkontrollörstjänster och å hvilkas innehafvare,

vare sig de förrätta packhus- eller egentliga tullkammargöromål, måste

ställas särdeles stora kraf, har kommissionen ansett böra utgå med

samma belopp som för tullförvaltare i tredje lönegraden och alltså utgöra:

lön.............................................................. 3,900 kr.

tjänstgöringspenningar ....................... 1,300 » 5,200 kr.

tre löneförhöjningar å 400 kr........................... 1,200 » 6,400 kr.

Jämlikt kommissionens förslag skulle förste kontrollörerna blifva

19 till antalet. Enligt mitt härofvan vid behandlingen af packhusinspektionens

i Göteborg stat framställda förslag skulle emellertid en

kontrollörstjänst vid nämnda inspektionen utbytas mot en förste kontrollörst

jänst. Förste kontrollörerna skulle alltså blifva 20 till antalet

och vara anställda vid tullkammaren, packhusinspektionen och nederlagskontoret

i Stockholm, vid packhusinspektionen i Malmö, vid tullkammaren

och packhusinspektionen i Göteborg samt vid tullkamrarna i Norrköping,

Kalmar, Landskrona, Hälsingborg, Trelleborg, Halmstad, Gäfle

och Sundsvall.

Sedan de nuvarande kontrollörerna i tredje lönegraden utbrutits

såsom en särskild tjänstegrad samt kontrollörerna i första lönegraden,

eller de vid tullkamrarna i Mon, Charlottenberg och Storlien anställda,

likasom äfven den andra lönegraden tillhörande kontrollören vid tullkammaren

i Riksgränsen enligt kommissionens förslag ersatts med tullförvaltare,

återstå af de nuvarande kontrollörerna allenast de öfriga i

andra lönegraden, hvilka sålunda skulle ensamma utgöra en tjänstegrad.

Beträffande dessa kontrollörer anför kommissionen följande. De flesta af

dessa tjänstemän vore sysselsatta med packhusgöromål; och vid många

tullförvaltningar, nämligen sådana, där förste kontrollör ej funnes anställd,

vore, enligt kommissionens förslag rörande vissa anordningar i

sammanhang med öfverkontrollörstjänsternas indragning, kontrollörerna

afsedda att vara föreståndare för vederbörande förvaltnings packhusafdelning.

Å innehafvarna af dessa kontrollörstjänster måste därför

ställas stora anspråk på insikter i tullbehandlingsgöromålen, och tjänsterna

vore fördenskull af synnerlig vikt. De å tullkammarafdelningarna

tjänstgörande kontrollörernas åligganden vore likaledes af mycket kräf
-

Förtte kon

trollörer.

Kontrollörer.

s. 176 Kontrollera mot PDF

Kammar
skrifvare.

176 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

vande beskaffenhet, och flera af dessa tjänstemän skulle enligt kommissionens

nyssberörda förslag i regel handhafva uppbörden och dessutom

förrätta andra göromål af olika slag, hvarför äfven på dem, liksom på

uppbördskassörerna, stora anspråk måste ställas. Jämväl bevakningskontrollörerna,

hvilka närmast under vederbörande öfverinspektor utöfvade

befäl öfver bevakningspersonalen å rikets tre största tullplatser, hade

sig ålagd en ansvarsfull uppgift. Slutligen torde böra erinras, att på

många tullplatser kontrollören vore chefens närmaste man och sålunda

måste vid förfall för honom tjänstgöra såsom hans vikarie, hvarför åt

kontrollören måste fordras omfattande kunskaper i förvaltningens olika

grenar.

I betraktande af hvad sålunda anförts och under erinran om de

allmänna grundsatser, kommissionen tillämpat i fråga om aflöningsstat^n,

har kommissionen föreslagit aflöningen för kontrollörerna på

följande sätt:

lön ............................................... 3,300 kr.

tjänstgöringspenningar ..................... 1,100 )> 4^400 kr.

tre löneförhöjningar å 400 kr....... ............... 1,200 » 5^600 kr.

Kontrollörerna, hvilka enligt kommissionens förslag skulle blifva

76 men enligt mitt nyssberörda förslag beträffande packhusinspektionens

i Göteborg stat 75 till antalet, skulle vara anställda: vid tullkamrarna

i Stockholm, Norrköping, Kalmar, Karlskrona, Karlshamn,

Åhus, Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Ystad, Trelleborg, Halmstad,

Göteborg, Karlstad, Örebro, Gäfle, Härnösand och Sundsvall; vid uppbördskontoren

i Stockholm och Göteborg äfvensom vid uppbörds- samt

konfiskations- och kassörskontoret i Malmö (kontrollörer och uppbördskassörer);

vid packhusinspektionerna i Stockholm, Malmö och Göteborg;

vid nederlagskontoren i Stockholm och Göteborg; samt vid tullbevakningsinspektionerna

i Stockholm, Malmö och Göteborg (bevakningskontrollörer).

Kammar skri/varna äro för närvarande fördelade i tre lönegrader,

hvilkas aflöningsförhållanden och tjänstgöringsorter framgå af följande

tabell:

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

177

Lönegrad

K r o

n o r

Antal

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

% SB

■32

146

Kammarskrifvare....................................................

3

00

o

o

800

2,600

1,000

31

(I Stockholm, Malmö, Hälsingborg och

Göteborg.)

o

1,800

600

2,400

800

„ ....................................................

(I Norrköping, Kalmar, Karlskrona, Lands-

37

krona, Ystad, Trelleborg, Halmstad, Gäfle och

Sundsvall.)

1

1,800

400

2,200

600

(A öfriga orter, där ordinarie kammar-

skrifvare äro anställda.)

*) Utgår med halfva beloppet efter fem och med återstående hälften efter tio års tjänstetid

i graden.

Dessa tre lönegrader har kommissionen ansett böra sammanslås

till en enda. Såsom motivering härför yttrar kommissionen, efter att

hafva framhållit, hurusom anledningen till den nuvarande fördelningen

säkerligen Unge sökas hufvudsakligen i tagen hänsyn till göromål ens

större eller mindre omfattning å olika platser, att det visserligen icke

kunde nekas, att göromålens mängd och äfven tjänstgöringstiden kunde

i ej ringa mån växla vid olika förvaltningar, men att kommissionen

dock hölle före, att detta förhållande icke utgjorde tillräcklig grund för

en uppdelning af ifrågavarande tjänstemän i skilda lönegrader. Till

de allmänna skälen för en minskning af antalet lönegrader kunde

hvad beträffade kammarskrifvarna läggas, att kammarskrifvare å mindre

platser, i synnerhet sådana, där endast en eller två dylika tjänstemän

vore anställda, i regel torde förrätta mera omväxlande och stundom

äfven mera ansvarsfulla göromål än de å större tullplatser anställda

kammarskrifvarna, hvilka på grund af den långt drifna arbetsfördelningen

i allmänhet hvar för sig sysselsattes med någon detalj af göromålen.

Erinras kunde ock, att före 1904 års reglering antalet lönegrader

inom kammarskrifvaregraden utgjort allenast två.

Hvad beträffar aflöningen för kammarskrifvarna, anser kommissionen

det vara af stor vikt, att densamma bestämmes på sådant sätt,

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Häft. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

Inspektor er.

T ull fiskaler.

178 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 60.

att tullverket må städse kunna påräkna en fullt tillfredsställande rekrytering

af sin personal. Det borde ej heller, yttrar kommissionen, förglömmas,

att äfven åt tjänstemän af kammarskrifvares grad stundom

mycket viktiga göromål måste anförtros äfvensom att, trots de på sista

tiden förbättrade befordringsförhållandena, den extra tjänstgöringstiden

inom tullverket likväl under alla förhållanden torde förblifva ej oväsentligt

längre än i andra verk.

Med dessa förhållanden för ögonen har kommissionen föreslagit

kammarskrifvarnas aflöning sålunda:

lön........................................................... 2,100 kr.

tjänstgöringspenningar........................ 700 » 2,800 kr.

tre löneförhöjningar å 400 kr......................... 1,200 » 4,000 kr.

Antalet kammarskrifvare i kommissionens förslag till aflöningsstat

utgör 229, anställda vid tullförvaltningarna i Stockholm, Uppsala, Nyköping,

Eskilstuna, Linköping, Norrköping, Jönköping, Kalmar, Oskarshamn,

Västervik, Visby, Karlskrona, Karlshamn, Sölvesborg, Åhus,

Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Ystad, Trelleborg, Halmstad,

Varberg, Göteborg, Lysekil, Uddevalla, Strömstad, Borås, Lidköping,

Karlstad, Mon, Charlottenberg, Örebro, Västerås, Falun, Gäfle, Söderhamn,

Hudiksvall, Härnösand, Sundsvall, Östersund, Storlien, Luleå och

Haparanda.

Inspektörerna åtnjuta enligt nuvarande stat en aflöning af lön

2.000 kronor, tjänstgöringspenningar 400 kronor och ålderstillägg 600

kronor. För dessa tjänstemän, hvilka enligt kommissionens förslag

skulle blifva 6 tullinspektörer: i Dalarö, Sandhamn, Furusund, Bergkvara,

Höganäs och Storkåge, samt 2 gränsinspektorer: i Medskogen

och Funäsdalen, föreslår kommissionen följande aflöning:

lön ........................................................... 2,000 kr.

tjänstgöringspenningar........................ 600 j> 2,600 kr.

tre löneförhöjningar å 400 kr.............................. 1,200 » 3,800 kr.

De fyra i staten upptagna tullfiskalerna, en i hvar och en af

städerna Stockholm, Malmö, Göteborg och Haparanda, åtnjuta enligt nu

gällande stat eu aflöning af lön 2,000 kronor, tjänstgöringspenningar

1.000 kronor och ålderstillägg 800 kronor. Kommissionen föreslår för

dessa tjänstemän följande aflöning:

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

lön ......................................................... 2,200 kr.

tjänstgöringspenningar........................ 800 » 3,000 kr.

tre löneförhöjningar å 400 kr............................... 1,200 » 4,200 kr.

Öfveruppsyningsmännen äro för närvarande fördelade i två lönegrader,

af hvilka den högre, med aflöning af lön 1,600 kronor, tjänstgöringspenningar

800 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor, innefattar

två öfveruppsyningsmän, anställda vid nederlagskontoren i Stockholm

och Göteborg, och den lägre, med aflöning af lön 1,600 kronor, tjänstgöringspenningar

500 kronor och ålderstillägg 600 kronor, innefattar

fem å andra orter anställda öfveruppsyningsmän. Efter erinran, att

dessa tjänstemän skulle enligt kommissionens förslag komma i åtnjutande

af förmånen utaf beklädnad eller beklädnadsersättning, föreslår kommissionen

för dem följande aflöningsförmåner:

inom andra lönegraden (öfveruppsyningsmännen vid nederlagskontoren

i Stockholm och Göteborg = 2 öfveruppsyningsmän):

lön ........................................................... 1,800 kr.

tjänstgöringspenningar ........................ 800 » 2,600 kr.

tre löneförhöjningar å 300 kr............................. 900 » 3,500 kr.;

inom första lönegraden (öfveruppsyningsmännen vid tullstationerna

i Arko, Liusne och Neder-Kalix = 3 öfveruppsyningsmän):

lön''........................................................... 1,700 kr.

tjänstgöringspenningar ........................ 600 » 2,300 kr.

tre löneförhöjningar å 200 kr............................... 600 5^ 2,900 kr.

Å kustbevakningsångaren inom Haparanda tullkammardistrikt äro,

såsom förut nämnts, anställda en öfveruppsyningsman såsom befälhafvare

samt en uppsyningsman och två vaktmästare. Häri har icke ifrågasatts

någon ändring; och då öfveruppsyningsmännen skulle, såsom hittills,

tillhöra första lönegraden, blifver hela antalet öfveruppsyningsmän i

denna grad fyra.

I nu gällande stat äro uppsyning smännen fördelade i två och

vaktmästarna i tre lönegrader. Aflöningslörhållanden och tjänstgöringsorter

för dessa tjänstemän inhämtas al följande tabell:

Öfva uppsyningsmän.

Uppsyningsmän

och

vaktmästare.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

K r o

n o r

Antal

E

a>

o

Hi

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

Ålders-

tillägg'')

41

2

1,100

600

1,700

300

(1 Stockholm, Norrköping, Kalmar, Karls- krona, Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Ystad,

Trelleborg, Halmstad, Göteborg, Gäfle och

Sundsvall.)

39

i

1,100

300

1,400

300

(Å öfriga orter, där ordinarie uppsynings- män äro anställda.)

342

Vaktmästare ..................................................

3

900

500

1,400

300

(I Stockholm, Malmö, Hälsingborg och

Göteborg.)

o

112

800

400

1,200

300

(I Norrköping, Kalmar, Karlskrona, Lands- krona, Ystad, Trelleborg, Halmstad, Gäfle,

Sundsvall och Riksgränsen.)

201

(Ä öfriga orter, där ordinarie vaktmästare

äro anställda.)

i

700

350

1,050

200

’) Utgår med halfva beloppet efter fem och med återstående hälften efter tio års tjänstetid

i graden.

Då det vore önskvärd!, att beträffande uppsyningsman och vaktmästare

likformighet komme att råda såväl i fråga om lönegradernas

antal som i fråga om grunden för dessa tjänstemäns indelning i lönegrader

och då vaktmästarna ansetts böra fortfarande vara indelade i tre

lönegrader, har kommissionen föreslagit inrättande af en ny lönegrad

inom uppsyningsmännens tjänstegrad. Fördelningen i lönegrader har

af kommissionen verkställts på det sätt, att till tredje lönegraden hänförts

uppsyningsman och vaktmästare i Stockholm, Malmö, Hälsingborg och

Göteborg äfvensom i Trelleborg med hänsyn till de särskilda kraf, som

med anledning af ångfärjetr afikens öppnande måste ställas på bevakningspersonalen

därstädes; till andra lönegraden uppsyningsmän och vaktmästare

i Norrköping, Gäfle och Sundsvall samt vid tullförvaltningar

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

med tullförvaltare i fjärde lönegraden utom tullförvaltningen i Trelleborg

äfvensom vid tullförvaltningar med tullförvaltare i tredje och andra

lönegraderna; samt till första lönegraden uppsyningsman och vaktmästare

vid tullförvaltningar med tullförvaltare i första lönegraden äfvensom vid

öfriga tullplatser.

Från åtskilliga håll hafva emellertid framställningar gjorts om

ändringar i detta kommissionens förslag. Så hafva de i Sandhamn

anställda vaktmästarna, under åberopande dels af den maktpåliggande

och, särskild! vintertiden, ansträngande och ofta farliga tjänstgöring,

som ålåge dem, dels af de höga lefnadskostnaderna därstädes, i en till

finansdepartementet ingifven skrift anhållit att varda uppflyttade i andra

lönegraden. Enahanda framställning har, enligt hvad generaltullstyrelsen

omförmäler, gjorts af vaktmästarna i Marstrand, hvilka till stöd därför

anfört, att såväl den inrikes och den utrikes fraktfarten som särskilt

antalet invisitationer af från utrikes ort ankommande fiskefartyg under

de senaste åren väsentligt ökats äfvensom att eu mycket stor del af

dessa invisitationer måste förrättas nattetid, hvilket ofta förorsakade öfveransträngning

af bevakningspersonalen. Och slutligen har Sveriges tullmannaförening

dels, under åberopande af tullkamrarnas i Norrköping,

Gäfle och Sundsvall höga poängtal, anhållit, att bevakningspersonalen i

dessa städer måtte uppflyttas i tredje lönegraden, dels ock omförmält,

att vaktmästarna i Sandhamn, Dalarö och Furusund anmodat föreningen

att fram hira deras anhållan om uppflyttning i andra lönegraden. Föreningen

har i anledning häraf hemställt om förhöjning i den för första

gradens vaktmästare af kommissionen föreslagna aflöning med 100 kronor

förutom den ökning af löneförhöjningarnas antal från tre till fem,

hvarom jag tidigare talat.

På förut omförmäld a grunder — eller att höjning af aflöningsbeloppen

för någon grad af ifrågavarande tjänstemän eller uppflyttning

af vissa af dem i en högre lönegrad skulle medföra rubbning i kommissionens

hela förslag till lönestat för tjänstemän af lägre grad — har

generaltullstyrelsen förklarat sig icke kunna tillstyrka framställningarna

om höjd aflöning för vaktmästarna i första lönegraden eller om uppflyttning

af vaktmästarna i Marstrand, Sandhamn, Dalarö och Furusund

från första till andra lönegraden. Beträffande uppflyttningen af vaktmästarna

i Marstrand anmärker styrelsen särskild^ att de till stöd därför

anförda skälen syntes snarare tala för behof af personalens ökning än

för densammas uppflyttning i högre lönegrad äfvensom att detta behof

kunde tills vidare och intill dess detsamma visat sig vara af stadigvarande

beskaffenhet tillgodoses genom inhållning af extra personal.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 60-

Hvad däremot beträffar den föreslagna uppflyttningen af uppsyningsmännen

och vaktmästarna i Norrköping, Gäfle och Sundsvall från andra

till tredje lönegraden har styrelsen framhållit, att densamma kunde försiggå

utan att medföra någon rubbning af principerna för kommissionens

förslag till tjänstemännens indelning i lönegrader, i synnerhet som

tullförvaltarna i dessa städer ansetts böra uppföras i högsta lönegraden.

Styrelsen hade därför icke något att erinra mot bifall till detta förslag,

hvilket skulle medföra eu ökning af antalet uppsyningsman och vaktmästare

i tredje lönegraden med respektive 7 och 54, men däremot

en minskning af samma tjänstemän i andra lönegraden med motsvarande

antal.

Hvad först beträffar sistnämnda framställning har jag funnit mig

böra Tillstyrka densamma. Tullkamrarna i Norrköping, Gäfle och Sundsvall

tillhöra de mest betydande af rikets tullförvaltningar, och tullförvaltarna

i dessa städer hafva, såsom styrelsen anmärker, af kommissionen

uppförts i högsta lönegraden. Det synes mig då mest konsekvent,

att en motsvarande ställning tillerkännes äfven öfriga tjänstemän därstädes.

Bevakningsgöromålen å dessa platser med där rådande lifliga

trafik torde vara af så maktpåliggande beskaffenhet, att en uppflyttning

af personalen i högsta lönegraden måste anses fullt berättigad; och

äfven lefnadskostnaderna därstädes torde göra denna uppflyttning

väl behöflig.

Öfriga nu omförmälda framställningar hafva däremot icke synts

mig gifva anledning ifrågasätta någon ändring i kommissionens förslag

vare sig beträffande lönegraderna eller aflöningsbeloppen.

Då jag nu går att återgifva kommissionens af mig sålunda biträdda

förslag rörande aflöningen vid de olika lönegraderna af uppsyningsmän

och vaktmästare, har jag, i fråga om antalet sådana tjänstemän

i hvarje lönegrad äfvensom beträffande tjänstgöringsorterna, iakttagit

den af mig nyss föreslagna förändringen rörande bevakningspersonalen

i Norrköping, Gäfle och Sundsvall äfvensom min vid behandlingen

af tullkammarens i Trelleborg stat gjorda framställning om

inrättande af tre nya vaktmästaretjänster därstädes. Med iakttagande

af dessa ändringar skulle aflöningarna upptagas i staten på följande sätt:

för uppsyningsmän:

inom tredje lönegraden (uppsyningsmän i Stockholm, Norrköping,

Malmö, Hälsingborg, Trelleborg, Göteborg, Gäfle och Sundsvall = 38

uppsyningsmän):

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

lön .......................................................... 1,500 kr.

tjänstgöringspenningar ..................... 550 » 2,050 kr.

tre löneförhöjningar å 150 kr........................... 450 » 2,500 kr.;

inom andra lönegraden (uppsyningsmännen i Södertälje, Kalmar,

Västervik, Visby, Karlskrona, Karlshamn, Sölvesborg, Åhus, Simrishamn,

Landskrona, Ystad, Halmstad, Lysekil, Uddevalla, Strömstad,

Söderhamn, Hudiksvall, Härnösand, Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå och

Luleå — 23 uppsyningsmän):

lön.......................................................... 1,400 kr.

tjänstgöringspenningar ..................... 500 » 1,900 kr.

tre löneförhöjningar å 150 kr........................ 450 » 2,350 kr.;

inom första lönegraden (uppsyningsmännen i Landsort, Hufvudskär,

Grisslehamn, Oljegrund, Häfringe, Mem, Valdemarsvik, Barösund, Timmernabben,

Mönsterås, Figeholm, Kappelshamn, Fårösund, Kylley, Slite,

Katthammarsvik, Ljugarn, Rone, Burgsvik, Klinte, Råå, Smögen, Saltbacken,

Nordmaling, Sikeå och Piteå = 26 uppsyningsmän):

lön......................................................... 1,300 kr.

tjänstgöringspenningar ..................... 450 » 1,750 kr.

tre löneförhöjningar å 150 kr............................ 450 )> 2,200 kr.;

för vaktmästare:

inom tredje lönegraden (vaktmästare i Stockholm, Norrköping,

Malmö, Hälsingborg, Trelleborg, Göteborg, Gäfle och Sundsvall = 430

vaktmästare):

lön ....................................................... 1,300 kr.

tjänstgöringspenningar .................... 450 » 1,750 kr.

tre löneförhöjningar å 100 kr.......................... 300 » 2,050 kr.;

inom andra lönegraden (vaktmästare i Södertälje, Uppsala, Nyköping,

Eskilstuna, Linköping, Jönköping, Kalmar, Oskarshamn, Västervik,

Visby, Karlskrona, Ronneby, Karlshamn, Sölvesborg, Åhus, Simrishamn,

Lund, Landskrona, Ystad, Halmstad, Falkenberg, Varberg,

Lysekil, Uddevalla, Strömstad, Borås, Lidköping, Karlstad, Mon, Charlottenberg,

Örebro, Västerås, Falun, Söderhamn, Hudiksvall, Härnösand,

Örnsköldsvik, Östersund, Storlien, Umeå, Skellefteå, Luleå, Riksgränsen

och Haparanda = 184 vaktmästare):

lön........................................................... 1,100 kr.

tjänstgöringspenningar .................... 400 » 1,500 kr.

tre löneförhöjningar å 100 kr............................ 300 » 1,800 kr.;

inom första lönegraden (vaktmästare i Landsort, Dalarö, Hufvudskär,

s. 184 Kontrollera mot PDF

Tulldirektörer.

Kustbevak
ningachcfer.

184 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 60.

Sandhamn, Furusund, Grisslehamn, Öregrund, Häfringe, Arko, Mem,

Barösund, Vadstena, Bergkvara, Mönsterås, Höganäs, Råå, Marstrand,

Smögen, Saltbacken, Medskogen, Ljusne, Funäsdalen, Nordmaling, Sikeå,

Storkåge, Piteå och Neder-Kalix = 61 vaktmästare):

lön........................................................... 900 kr.

tjänstgöringspenningar .................... 300 » 1,200 kr.

tre löneförhöjningar å 100 kr........................ 300 » 1,500 kr.

Då uppsyningsmannen och de båda vaktmästarna å kustbevakningsångaren

i Haparanda tullkammardistrikt af kommissionen upptagits i

andra lönegraden af resp. tjänstegrader, blifver hela antalet uppsyningsman

i andra lönegraden 24 och hela antalet vaktmästare i samma lönegrad

186.

Hvad beträffar de för tulldirektörerna i aflöningsstaten uppförda arfvoden,

har kommissionen icke ifrågasatt någon förändring i arfvodena för

tulldirektörerna i Göteborg och Malmö, utan skulle dessa fortfarande utgå

med 2,500 kronor till tulldirektören i Göteborg och 2,000 kronor till

tulldirektören i Malmö. Arfvodet vid den af kommissionen föreslagna

tulldirektörsbefattningen i Stockholm har kommissionen, med hänsyn

dels därtill, att personalen vid tullförvaltningen i denna stad i antal ej

oväsentligt öfverstiger personalen vid tullförvaltningen i Göteborg, dels

äfven till det stora antalet inom Stockholms tullkammardistrikt belägna

mindre tullförvaltningar, öfver hvilka tulldirektören i Stockholm skulle

utöfva chefskap, ansett böra upptagas till 3,000 kronor.

Mot kommissionens förslag beträffande ifrågavarande arfvoden har

jag icke något att erinra.

Beträffande härefter kustbevakningen upptager kommissionens förslag

till aflöningsstat för densamma två kustbevakningschefer, en i Skåne

och Blekinge samt en i Hallands samt Göteborgs och Bohus län, äfvensom

följande slag af tjänstemän af lägre grad, nämligen kustöfveruppsyningsmän,

kustuppsyningsmän, kustvakter och kustroddare. I afseende

å dessa tjänstegrader tillåter jag mig erinra, att tjänstegraden kustöfveruppsyningsmän

innefattar de jaktuppsyningsmän, som ansetts höra

bibehållas, äfvensom den nuvarande kustbevakningsförmannen å Öland.

Utom nu nämnda befattningshafvare äro, såsom här ofvan vid behandlingen

af lokalförvaltningens aflöningsbelopp anmärkts, å kustbevakningsångaren

i Haparanda tullkammardistrikt anställda en öfveruppsyningsman,

en uppsyningsman och två vaktmästare.

De å gällande stat uppförda två kustbevakningscheferna äro fördelade

i två lönegrader, i det att kustbevakningschefen i Skåne och Blekinge

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

tillhör andra lönegraden med aflöning af lön 4,200 kronor, tjänstgöringspenningar

1,300 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor och kustbevakningschefen

i Hallands samt Göteborgs och Bohus län första

lönegraden med aflöning af lön 3,700 kronor, tjänstgöringspenningar

800 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor. Anledningen till denna,

vid 1904 års lönereglering bestämda skillnad angifves af 1900 års tullstatskommitté

hafva varit, förutom de olika distinktens belägenhet i

förhållande till utlandet, den omständighet, att kustbevakningspersonalen

i Hallands samt Göteborgs och Bohus län enligt kommitténs förslag

till stat skulle blifva till antalet mindre och beräknats skola fördelas

på ett färre antal posteringar än kustbevakningspersonalen i Skåne och

Blekinge. Enligt det af kommissionen nu utarbetade förslag till stat

skulle visserligen antalet posteringar i Skåne och Blekinge fortfarande

blifva större än i Hallands samt Göteborgs och Bohus län, men beträffande

personalens antal skulle ett motsatt förhållande inträda. I

betraktande häraf och då såväl den omständighet, att en del af det

sydligare distriktet är utlandet närmare belägen än större delen af det

nordligare, som äfven det större antalet posteringar i det förra distriktet

syntes kommissionen uppvägas af kustens beskaffenhet i det nordligare

distriktet och af flera posteringars svårtillgängliga läge långt ut i skärgården,

har kommissionen funnit befälet öfver detta senare distrikt

medföra lika maktpåliggande göromål som befälet öfver det sydligare

distriktet och därför ansett de båda kustbevakningscheferna höra vara

likställda i aflöningshänseende och tillhöra en gemensam lönegrad.

Aflöningen för kustbevakningscheferna har kommissionen föreslagit

på följande sätt:

lön....................................................... 4,500 kr.

tjänstgöringspenningar .................. 1,500 » 6,000 kr.

tre löneförhöjningar å 400 kr............... 1.200 » 7,200 kr.

I nu gällande stat upptages kustbevakningspersonalen, med undantag

af personalen å kustbevakningsångaren i Haparanda tullkammardistrikt,

på följande sätt:

Kustbevakning

sper sonalen

i ifrigt.

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sam/. 1 Afd. 40 Höft.

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 60.

K r o

n o r

1

:

Antal

bC

V

a

o

A

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

Ålders-

tillftgg'')

1

Kustbevakningsförman (å Öland) ........................ • •

1

1,100

450

1,550

400

34

1

Jaktuppsyningsmän ............................... .................

(I de söder om gränsen mellan Stock- holms och Gfifle tullkammardistrikt belägna

2

1,100

450

1,550

400

orter.)

7

i

1,100

350

1,450

300

(I de norr om gränsen mellan Stock- holms och Gäfle tullkammardistrikt belägna

orter.)

61

2

800

400

1,200

300

(I de söder om gränsen mellan Stock- holms och Gäfle tullkammardistrikt belägna

orter.)

4

1

800

300

1,100

200

(I de norr om gränsen mellan Stock- holms och Gäfle tullkammardistrikt belägna

orter.)

37

Kustvakter..........................................................

1

700

300

1,000

300

267

Kustroddare ..........................................................

1

700

200

900

200

!) Utgår med halfva beloppet efter fem och med återstående hälften efter tio års tjänstetid

i graden.

Såsom af förestående tabell synes, äro jaktuppsyningsmännen och

kustuppsyningsmännen, men däremot icke kustvakterna och kustroddarna,

fördelade i två lönegrader, i det att de jakt- och kustuppsyningsmän,

som äro stationerade i de nordligare delarna af landet, placerats i den

lägre lönegraden. Skälet för denna åtskillnad angifves af 1900 års

tullstatskommitté vara, att sjöfarten på de nordligare delarna af Sverige

under ganska stor del af året är stängd. Kommissionen har emellertid

ansett det kunna med fog ifrågasättas, huruvida den omständighet, att

vissa af nämnda befattningshafvare under någon tid af året vore af

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

naturförhållanden hindrade att förrätta patrullering till sjöss, billigtvis

borde få verka till bestämmande af deras aflöning under det belopp,

som ansåges skäligt för andra befattningshafvare i samma tjänstegrad.

Äfven under sådan tid måste de, yttrar kommissionen, i allt fall stå till

tullverkets disposition; och såväl af denna anledning som i följd af

andra omständigheter hvarken borde eller kunde de genom annat arbete

söka fyllnad i aflöningsbeloppet. Det borde ock ihågkommas, att flertalet

platser i Norrland utmärkte sig genom särskilt höga lefnadskostnader.

På grund häraf bar kommissionen ansett någon skillnad i aflöningsbeloppen

inom kustöfveruppsyningsmansgraden för sig och kustuppsyningsmansgraden

för sig icke böra förekomma utan hänfört hvar

och en af dessa tjänstegrader till en lönegrad.

I fråga om aflöningarna anför kommissionen, att vid deras bestämmande

särskild hänsyn tagits till det förhållande, att lefnadskostnaderna

för ifrågavarande personal, i synnerhet den till sjöss tjänstgörande,

stegrades därigenom, att densamma under patrulleringsfärderna

ofta icke kunde uppehålla daglig förbindelse med hemmet utan måste

förskaffa sig lifsmedel på annat håll. Beträffande kustöfveruppsyningsmännen

hade afseende fästats vid den befälsställning i förhållande till i

distriktet befintliga posteringar, hvilken skulle tillkomma dem.

Aflöningsbeloppen föreslås af kommissionen på följande sätt:

för kustöfveruppsy ning smän (tillsammans 27 stycken):

lön...................................................

. 1,500

kr.

tjänstgöringspenningar ..............

600

»

2,100

kr.

tre löneförhöjningar å 150 kr..

450

»

2,550

kr.;

för kustuppsyningsmän (tillsammans 67 stycken):

lön.............................................

. 1,200

kr.

tjänstgöringspenningar ..............

450

»

1,650

kr.

tre löneförhöjningar å 100 kr..

300

»

1,950

kr.;

för kustvakter (tillsammans 41 stycken):

lön....................................................

. 1,000

kr.

tjänstgöringspenningar ..............

300

»

1,300

kr.

tre löneförhöjningar å 100 kr..

300

»

1,600

kr.;

för kustroddare (tillsammans 229 s

itycken)

lön.....................................................

.... 900

kr.

tjänstgöringspenningar ..............

300

»

1,200

kr.

tre löneförhöjningar å 100 kr..

300

»

1,500

kr.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Personligt

lönetillägg för

kustbevakning

gschtif eu

L. N. O. Höök.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Personalen å kustbevakningsångaren i Haparanda tullkammardistrikt,

bestående åt en öfveruppsyningsman, en uppsyningsman och

två vaktmästare, har kommissionen, såsom förut nämnts, ansett böra i

fråga om aflöning hänföras, öfveruppsyningsmannen till första samt

uppsyningsmannen och vaktmästarna till andra lönegraden af resp.

tjänstegrader.

Vid behandlingen af kustbevakningens stat har kommissionen tilllika

framställt ett särskildt förslag, hvilket jag i detta sammanhang

torde få omförmäla. Kommissionen hemställer nämligen, att den nuvarande

kustbevakningschefen i Skåne och Blekinge, majoren L. N. O.

Höök måtte, därest han öfvergår på 1911 års stat, berättigas att under

sin återstående tjänstetid uppbära ett personligt lönetillägg af 800 kronor

årligen att utgå af anslaget till vikariatsersättning, extra biträden

m. m.

Till stöd för denna hemställan anför kommissionen, efter det densamma

uttalat såsom sin uppfattning, att de båda kustbevakningscheferna

borde tillhöra en gemensam lönegrad, följande:

»Ehuru sålunda de båda kustbevakningschefstjänsterna ansetts

böra vara i aflöningshänseende likställda, har kommissionen dock funnit

särskilda anledningar vara för handen att åt den nuvarande innehafvaren

af den ena af dessa tjänster, nämligen den i Skåne och Blekinge,

söka bereda någon personlig aflöningsförbättring. Nämnda tjänst inrättades

enligt beslut af 1869 års Riksdag i sammanhang med distriktchefsämbetenas

indragning. Innehafvaren af tjänsten, hvilken då benämndes

befälhafvare för kustbevakningen i Skåne, hade, såsom af benämningen

framgår, under sitt befäl kustbevakningen i allenast detta

landskap. Enligt 1876 års aflöningsstat blef tjänsten i aflöningshänseende

likställd med öfverinspektorstjänsten vid tullbevakningsinspektionen

i Göteborg, och detta förhållande ändrades icke vid den år 1904 företagna

omregleringen, genom hvilken icke heller någon förändring i

sammanlagda beloppet af de till en hvar af nämnda två tjänster anslagna

aflöningsförmåner vidtogs, ehuru, hvad innehafvaren af kustbevakningschefstjänsten

beträffar, denne erhöll ökadt tjänstgöringsområde,

i det att jämväl kustbevakningen i Blekinge då ställdes under hans

befäl, hvaremot öfverinspektoren befriades från honom förut åliggande

chefskap öfver kustbevakningspersonalen inom Göteborgs tullkammardistrikt.

Den nuvarande innehafvaren af ifrågavarande kustbevakningschefstjänst,

majoren L. N. O. Höök, utnämndes till befälhafvare för

kustbevakningen i Skåne den 8 november 1889 och har sålunda bestridt

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 60.

befattningen i nära tjugu år; men äfven dessförinnan bar Höök under

lång tid innehaft liknande befattning i tullverket, i det han, efter att

hafva sedan november månad 1871 på förordnande bestridt kustchefstjänst,

den 16 mars 1875 utnämndes till kustchef i Hälsingborgs fördelning.

Redan 1900 års tullstatskommitté omnämner i sitt betänkande,

hurusom i Skåne kustbevakningspersonalen icke allenast städse utmärkt

sig för synnerlig plikttrohet och nit, så att den kunde uppställas såsom

mönster för en bevakningskår, utan tillika så väl fyllt sin uppgift, att

trots de svårigheter i bevakningshänseende, som härflöte af närbelägenheten

till de danska hamnarna, mera afsevärda öfverträdelser af de författningar,

hvilkas efterlefnad samma personal hade att öfvervaka, endast

sparsamt under senare tider förekommit. Kommissionen, som har

all anledning instämma i nu anförda uttalande af 1900 års tullstatskommitté,

kan icke underlåta att i väsentlig mån tillskrifva kustbevakningschefen Höök

förtjänsten af berörda gynnsamma förhållanden. Enligt kommissionens

förslag skulle emellertid likställigheten i aflöningshänseende mellan

ofvanbemälde öfverinspektor och kustbevakningschefen i Skåne och Blekinge

upphöra, i det att aflöningen för den senare skulle med 800 kronor

understiga aflöningen för den förre. Ehuru kommissionen vid en

jämförelse mellan ifrågavarande två tjänster funnit aflöningarna vid dem

böra bestämmas på nämnda sätt, kan kommissionen dock, i betraktande

af hvad ofvan anförts och med hänsyn till kustbevakningschefen Hööks

snart fyrtioåriga, synnerligen förtjänstfulla verksamhet i tullverkets

tjänst, icke undgå att finna det billigt, att Höök, hvilken den 9 september

1909 uppnår 62 års ålder, måtte under den jämförelsevis

korta tid, han, därest han öfvergå!'' på 1911 års stat, kan komma att

kvarstå i tjänsten, erhålla ett personligt lönetillägg af 800 kronor årligen,

så att summan af hans aflöningsförmåner må blifva lika med öfverinspektorens

vid tullbevakningsinspektionen i Göteborg.»

Till detta förslag har generaltullstyrelsen, under förmälan att styrelsen

utan tvekan instämde i det af kommissionen uttalade omdöme

om Hööks långvariga verksamhet i tullverkets tjänst och jämväl i öfrigt

anslöte sig till hvad kommissionen anfört såsom stöd för förslaget, tillstyrkt

bifall.

Med hänsyn till det berömmande omdöme, som af såväl kommissionen

som generaltullstyrelsen uttalats om Hööks mångåriga verksamhet

inom tullverket, och på grund af hvad jämväl i öfrigt anförts till

stöd för ifrågavarande hemställan har jag ansett mig böra tillstyrka

densamma.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Gränabevak
ningsehefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

För gränsbevakningen upptager kommissionens förslag till stat, i

likhet med nu gällande stat, en tjänsteman af högre grad, gränsbevakningschefen

i Dalsland, Värmland och Dalarne, samt följande slag af

tjänstemän af lägre grad, nämligen: en gränsöfveruppsyningsman, gränsuppsyningsmän

och gränsridare.

Nu gällande aflöningar för dessa tjänstemän utvisas af följande

tabell:

K r o

n o r

Antal

<u

fl

O

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

Ålders-

tillägg ■)

1

Gränsbevakningschef i Dalsland Värmland och Dalarne

1

2,800

700

3,500

1,000

1

Gränsöfveruppsyningsman .......................................

(Vid gränsen mot Finland.)

1

1,600

800

2,400

1,000

4

Gränsuppsyningsmfin ...............................................

(I Jämtland och vid gränsen mot Finland.)

1

1,100

600

1,700

400

141

Gränsridare ...........................................................

(I Strömstads tullkammardistrikt, i Dals- land, Värmland och Dalarne, i Jämtland samt

vid gränsen mot Finland.''

1

700

300

1,000

300

*) Utgår med halfva beloppet efter fem och med återstående hälften efter tio års tjänstetid

i graden.

I Iråga om gränsbevakning schefen anför kommissionen, att den till

honom nu utgående aflöning måste, med hänsyn till denne tjänstemans

själfständiga ställning och de omfattande, delvis mycket besvärliga

göromål, som tillkomme honom, anses synnerligen knappt tillmätt, äfvensom

att han, äfven om han icke kunde likställas med kustbevakningscheterna,

likväl borde komma dem betydligt närmare än nu vore förhållandet.

På grund häraf har kommissionen föreslagit följande aflöning för

gränsbevakningschefen:

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

lön...................................................... 3,900 kr.

tjänstgöringspenningar.......................1,300 » 5,200 kr.

tre löneförhöjningar ä 400 kr............................ 1,200 » 6,400 kr.

Aflöningen för underbefälet vid gränsbevakningen, gränsöfveruppsyningsmannen

och gränsuppsyningsmännen, har kommissionen, med

hänsyn till dessa befattningars betydelse och vikten af att till dem

erhålla lämpliga personer, ansett böra sättas till samma belopp som för

resp.» öfveruppsyningsmän och uppsyningsmän i högsta lönegraden vid

lokalförvaltningen, eller

för gränsöfveruppsyningsmannen :

lön.......................................................... 1,800 kr.

tjänstgöringspenningar ..................... 800 » 2,600 kr.

tre löneförhöjningar å 300 kr. ........................ 900 j> 3,500 kr.

för gränsuppsyningsmännen (tillsammans 7 stycken):

lön........................................................ 1,500 kr.

tjänstgöringspenningar ..................... 550 » 2,050 kr.

tre löneförhöjningar å 150 kr........................... 450 » 2,500 kr.

Hvad slutligen beträffar gränsridarna, hvilka enligt kommissionens

förslag skulle blifva 162 till antalet, föreslår kommissionen för dem

följande aflöning, nämligen:

lön ................................................. 1,000 kr.

tjänstgöringspenningar ............ 300 » 1,300 kr.

tre löneförhöjningar å 100 kr...................... 300 » 1,600 kr.

Hvad kommissionen sålunda föreslagit beträffande gränsridarnas

aflöning har emellertid gifvit anledning till en framställning från de vid

riksgränsen mot Finland stationerade gränsridarnas sida. JDessa hafva

nämligen i en till generaltullstyrelsen inkommen skrift anhållit, att aflöningen

för dem måtte bestämmas till 1,200 kronor i lön, 400 kronor i

tjänstgöringspenningar och 300 kronor i ålderstillägg äfvensom att ortstillägg

måtte tillerkännas dem; och har denna framställning upprepats

i ofvanberörda, af Sveriges tullmannaförening till finansdepartementet

ingifna skrift. Till stöd för ifrågavarande anhållan har anförts hufvudsakligen,

att kommissionens förslag till aflöning för bemälda gränsridare

icke förmådde höja dem ur det ekonomiska betryck, hvari de dyra

tiderna, de höga skatterna och svårigheten att erhålla bostad försatt

Griimöfverupp
syningsmamen

och gränsuppsyningsmännm.

Gränsridarna.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

dem; att, medan för närvarande gränsbevakningspersonalen åtnjöte högre

slutaflöning än vaktmästarna vid tullbevakningen i Haparanda, förhållandet

enligt kommissionens förslag skulle blifva motsatt, hvartill ytterligare

komme att vaktmästarna, men icke gränsridarna, skulle få uppbära

ortstillägg, ehuru ett stort antal gränsridare vore bosatta i Haparanda

och de öfriga å orter, där lefnadskostnaderna vore ännu

högre än i Haparanda; att prisen å lifsmedel, hvaraf för öfrigt endast

några få slag för afyttring producerades i gränstrakterna, vore synnerligen

höga, enär det, som kunde frambringas där, med lätthet knnde

afyttras å de platser vid kusten och malmfälten, där större arbetsstyrkor

vore förlagda, och alla öfriga förnödenheter högst afsevärdt fördyrades

genom transportkostnaden, som kunde uppgå ända till tio öre för kilogram;

att öfver hälften af gränsbevakningspersonalen nödgats uppföra

bostäder åt sig och därigenom ådragit sig kostnader; samt att skatterna

i vissa kommuner uppginge ända till 15 procent af aflöningen,

under det att de i Haparanda endast utgjorde 4 procent.

Tullkammaren i Haparanda har, enligt hvad generaltullstyrelsen

omförmäler, på det hela taget vitsordat riktigheten af de i gränsridarnas

ofvanberörda skrift lämnade uppgifter och förklarat det önskvärdt, att

gränsbevakningspersonalen i afseende å löneförmåner blefve någorlunda

jämnställd med vaktmästarna i Haparanda.

I anledning af denna framställning har generaltullstyrelsen för sin

del yttrat följande. Då styrelsen förut anfört, att för vissa tjänstemän

af lägre grad någon ytterligare höjning af aflöningsbeloppen utöfver

hvad kommissionen föreslagit kunde vara önskvärd, hade styrelsen därvid

förnämligast afsett gränsbevakningspersonalen. Det kunde icke bestridas,

att de trakter, i hvilka gränsridarna — måhända särskildt gränsridarna

vid gränsen mot Finland men säkerligen äfven gränsridarna vid åtminstone

vissa delar af gränsen mot Norge — hade sin tjänstgöring förlagd,

i allmänhet både utmärkte sig genom höga lefnadskostnader och i afseende

å läge och klimat måste anses ogynnsamt lottade. Kommissionen

hade visserligen framhållit, att vid bestämmandet af gränsbevakningspersonalens

aflöningsförmåner hänsyn tagits till dessa förhållanden, och

anfört, att i följd häraf ortstillägg ansetts icke böra ifrågakomma för

befattningshafvarna vid gränsbevakningen; men det syntes dock styrelsen

kunna ifrågasättas, huruvida icke sagda förhållanden borde anses vara

af beskaffenhet att kunna föranleda någon höjning af den för gränsridarna

föreslagna aflöningen. Hvad beträffade gränsridarna vid gränsen

mot Finland folie det särskildt i ögonen — hvad ock petitionärerna

framhållit — att för vaktmästarna vid tullbevakningen i Haparanda icke

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60 .

blott föreslagits högre aflöning än för gränsridarna därstädes utan äfven

ortstillägg, under det att för närvarande gränsridarna, åtminstone i afseende

å slutaflöning, vore i ett gynnsammare läge än bemälda vaktmästare.

Det förelåge därför enligt styrelsens åsikt goda skäl för någon

aflöningsförbättring för gränsridarna i Haparanda tullkammardistrikt.

En sådan åtgärd syntes styrelsen icke behöfva inverka på öfriga aflöningsbelopp

i vidare mån, än att, då förhållandena i öfriga trakter, där

gränsridare funnes anställda, torde i stort sedt vara tämligen likartade

med förhållandena vid riksgränsen mot Finland och icke heller i öfrigt

någon anledning att uppdela gränsridarna i två lönegrader syntes föreligga,

en eventuell aflöningsförbättring torde böra utsträckas att omfatta

samtliga gränsridare. I sådan händelse ansåge styrelsen, att gränsridarna

borde i aflöningshänseende blifva likställda med vaktmästare af

andra lönegraden och sålunda erhålla en begynnelseaflöning af 1,500

kronor och en slutaflöning af 1,800 kronor; och vore från styrelsens

sida icke något att erinra mot att framställningen på detta sätt bifölles.

De skäl, som såväl af petitionär erna som af gener altullstj^relsen

anförts till stöd för en mera afsevärd förbättring af aflöningen vid

gränsridare tjänsterna i Haparanda tullkammardistrikt än den af kommissionen

föreslagna, synas mig vara af så tungt vägande beskaffenhet,

att jag icke tvekar att tillstyrka en sådan förbättring. Gfränsridarnas

tjänstgöring är emellertid, oafsedt vid hvilken del af gränsen de äro

stationerade, af väsentligen enahanda beskaffenhet, och de yttre förhållanden,

under hvilka denna tjänstgöring äger rum, äro också på det

hela taget tämligen likartade. Visserligen torde gränsridarna i Bohuslän,

Dalsland och södra delen af Värmland i sistnämnda hänseende stå

i eu mera gynnsam ställning än öfriga gränsridare; men dels utgöra

dessa gränsridare endast en ringa del af hela antalet, dels torde det

ock böra ihågkommas att, om också samtliga gränsridare under sin

tjänstgöring äro jämförelsevis själfständiga och ofta hänvisade att på

egen hand afgöra stundom ganska invecklade frågor, detta i all synnerhet

gäller om gränsridarna i nämnda, mera än öfriga gränsdistrikt

befolkade och trafikerade trakter. Jag finner därför icke anledning

ifrågasätta inrättande af två lönegrader för gränsridarna utan anser,

att den aflöningsförbättring, som må tillerkännas gränsridarna vid gränsen

mot Finland, bör komma jämväl öfriga gränsridare till del. I

fråga om aflöningsförbättringens storlek biträder jag hvad generaltullstyrelsen

ifrågasatt och hemställer alltså, att för samtliga gränsridare

aflöningen må höjas med 200 kronor och utgöra lön 1,100 kronor,

Bill. till lliksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

Pensionsunderlag.

194 Kungl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 60.

tjänstgöringspenningar 400 kronor och tre löneförhöjningar, hvarje å

i 00 kronor.

Då jag nu öfvergår till redogörelsen för kommissionens förslag

beträffande pensionsunderlag för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning, torde jag i fråga om anledningen

till kommissionens förslag om uppförande i aflöningsstaten af särskildt

pensionsunderlag vid de olika tjänste- och lönegraderna få hänvisa till

hvad härom yttrats vid behandlingen af de olika aflöningstitlama

här ofvan.

I fråga om pensionsunderlagens belopp anför kommissionen, att

vid bestämmandet häraf den grundsats tillämpats, att pensionsunderlag

icke i något fall bestämts högre än lönen och endast för ett mindre

antal tjänstegrader, och då i synnerhet de lägre aflönade, lika med

lönen. I allmänhet, yttrar kommissionen vidare, hade densamma ansett

sig icke kunna beträffande pensionerna föreslå lika stora förhöjningar

som i fråga om aflöningarna, bland annat af den anledning, att den

pensionerade tjänstemannen icke af sitt förhållande till statsverket vore

bunden vid viss ort; och de skäl, hvilka ansetts böra verka till bestämmande

af en jämförelsevis hög aflöning för åtminstone en del tulltjänstemän,

syntes icke kunna tillerkännas samma giltighet i fråga om

bestämmande af pensionsbeloppen.

Efter öfvervägande af de olika tjänste- och lönegradernas inbördes

ställning och vikt har kommissionen föreslagit följande såsom

skäliga ansedda pensionsunderlag för befattningshafvare vid tullverkets

lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning, nämligen:

för kustbevakningschefer ................................................ 4,500 kr.

» gränsbevakningschefer................................................ 3,600 »

» öfverinspektorer i tredje lönegraden.................... 5,000 »

» » » andra » 4,500 »

» » » första » 4,500 »

» tullförvaltare i femte lönegraden............................ 4,500 »

» » » fjärde » 4,000 »

» » » tredje » 3,600 »

» » » andra » 3,300 »

d » » första » 2,700 »

» öfverkontrollörer i andra lönegraden................... 4,500 »

» » » första j> .................... 3,800 »

» förste kontrollörer........................................................ 3,600 )>

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

för kontrollörer .................................................................... 3,300 kr.

» kammarskrifvare............................................................ 2,100 »

» inspektörer........................................................................ 2,000 »

» tullfiskaler....................................................................... 2,000 »

» öfveruppsyningsmän i andra lönegraden ......... 1,700 ))

» » » första » ........ 1,700 »

» gränsöfveruppsyningsmän ........................................ 1,700 »

» kustöfveruppsyningsmän............................................ 1,300 »

» uppsyningsman i tredje lönegraden .................... 1,300 ))

» » » andra » .................... 1,200 »

» y> » första )) .................... 1,100 »

» gränsuppsyningsmän.................................................... 1,300 »

» kustuppsyningsmän .................................................... 1,100 »

y> vaktmästare i tredje lönegraden............................ 1,100 »

» » » andra )> ............................ 1,000 »

» » » första » ............................ 900 »

» gränsridare ................................... 1,000 »

» kust vakter .................................................................. 1,000 »

» kustroddare .................................................................... 900 »

Vid den af mig företagna granskning af kommissionens nu ifrågavarande

förslag har jag funnit de olika pensionsunderlagen väl afvägda

och stå i ett, såsom det synes mig, riktigt förhållande till de särskilda

tjänsterna och äfven sinsemellan. Jag biträder alltså berörda förslag

till alla delar.

5. Särskilda anslag å aflöningsstaten.

Kommissionen har å aflöningsstaten upptagit vissa särskilda anslag,

nämligen dels de nuvarande anslagen till arfvoden åt tullexpeditions-

och gränsstationsföreståndare, till arfvoden åt ordinarie tjänstemän

för tullbehandling af passagerareffekter samt till vikariatsersättning,

extra biträden m. m., dels ock ett nytt anslag, nämligen till ortstillägg

åt vissa tjänstemän. Sistnämnda anslag har kommissionen ansett lämpligen

böra först upptagas i staten.

Anslaget till ortstillägg, hvilken aflöningsförmån enligt kommissionens

förslag skxdle utgå allenast till befattningshafvare vid lokalförvaltningarna

i Stockholm, Haparanda och Riksgränsen, skulle med tilllämpning

af de utaf kommissionen föreslagna grunder belöpa sig till

48,910 kronor. Då det emellertid ligger inom generaltullstyrelsens

Anslag till

ortstillägg.

s. 196 Kontrollera mot PDF

Anslag till

arfvoden åt

tullexpcditions-

och

gränsstationsföreståndare.

Anslag till

arfvoden för

tullbehandling

af passagerare

effekter.

Anslag till

vikariatsersättning,

extra

biträden

m. m.

196 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

befogenhet att från tullplats, där tjänsteman icke åtnjuter ortstillägg,

vid fall af behof öfverflytta tjänst utan bestämd tjänstgöringsort för

innehafvaren till tullplats, där nyssnämnda förmån tillkommer tjänstinnehafvare,

har kommissionen ansett ifrågavarande anslag böra upptagas

såsom förslagsanslag och fördenskull i aflöningsstaten uppfört ett

förslagsanslag till ortstillägg åt tjänstemän vid lokalförvaltningarna i

Stockholm, Haparanda och Riksgränsen med 49,000 kronor.

Vid kommissionens nu omförmälda förslag har jag icke något att

erinra.

Det å aflöningsstaten nu uppförda förslagsanslaget till arfvoden åt

tullexpeditions- och gränsstations/''öreståndare har af kommissionen upptagits

med oförändradt belopp, eller 12,000 kronor, samt med bibehållande

af dess egenskap af förslagsanslag.

Icke heller häremot har jag funnit anledning till någon erinran.

Till arfvoden åt ordinarie tjänstemän för tullbehandling af passager

ar effekter i Stockholm, Malmö, Hälsingborg, Trelleborg och Göteborg

är för närvarande i aflöningsstaten uppfördt ett förslagsanslag å 9,000

kronor. Enligt hvad kommissionen uppgifver har medeltalet af de

under åren 1905—1908 å detta anslag afförda belopp utgjort 9,326

kronor; och har kommissionen med hänsyn härtill och då, på sätt af

§ 18 i förslaget till aflöningsreglemente framgår, sådan ändring i nu

gällande bestämmelser i förevarande hänseende ifrågasatts, att dylikt

arfvode skulle kunna tilldelas ordinarie tjänsteman äfven i andra städer

än de ofvan nämnda, upptagit anslaget, med bibehållande af dess natur

af förslagsanslag, till ett belopp af 10,000 kronor.

Den af kommissionen ifrågasatta förändringen i § 14 af nu gällande

aflöningsreglemente synes mig på ett fullt tillfyllestgörande sätt

motiverad genom hvad kommissionen till stöd därför anfört, eller att

det vore af synnerlig vikt, att å alla sådana platser, där en större

resandetrafik förekomme nattetid eller eljest utom stadgad tjänstgöringstid,

erfarna ordinarie tjänstemän kunde användas för förrättandet af det

maktpåliggande och grannlaga bestyret med tullbehandling af passagerareffekter

samt med uppbörd och redovisning af därför inflytande tullafgift,

hvilket bestyr ofta måste förrättas å sådan tid, att tillfälle att

inhämta öfverordnades mening i tvistiga frågor saknades. Vid sådant

förhållande biträder jag hvad kommissionen föreslagit beträffande nu

ifrågavarande anslag.

Anslaget till vikariatser sätt ning, extra biträden m. m. vid lokalförvaltningen

samt kust- och gränsbevakningen, alltsedan år 1905 af

förslagsanslags natur, är i nu gällande aflöningsstat uppfördt med

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

350,000 kronor. Från detta anslag utgå jämväl utgifterna för beredande

af kostnadsfri ledighet åt de bevakningsbetjänte, som icke äro

berättigade till semester, högst 15,000 kronor, samt till flyttningshjälp

åt tjänstemän och betjänte, högst 2,000 kronor. Ifrågavarande anslag

har emellertid, enligt hvad kommissionen upplyser, dels i följd af trafikens

ökning, dels och i synnerhet på grund af den utaf omständigheterna

betingade allmänna höjningen af dagtraktamentena åt inkallade

extra ordinarie tjänstemän och betjänte, som vidtagits under år 1907

och för hvilken kommissionen närmare redogjort å sidorna 280 och 281

i betänkandet, måst högst betydligt öfverskridas. De å anslaget afförda

utgifterna hade nämligen uppgått:

år 1905 ................................................................ till kr. 458,758: —

» 1906 ................................................................ » » 548,944: —

» 1907 ................................................................ » » 566,710: —

» 1908 ................................................................ » » 638,106: —

eller i medeltal för dessa fyra år kr. 553,129: —.

Med förmälan att kommissionen hyste den uppfattning, att ett

förslagsanslag borde i staten upptagas till ett belopp, som i största

möjliga mån motsvarade de utgifter, hvilka måste bestridas af anslaget,

och att det därför synts kommissionen nödvändigt att föreslå höjning

af ifrågavarande anslag, har kommissionen verkställt en beräkning öfver

de utgifter, som, under förutsättning att kostnaderna för vikariatsersättning,

inkallning och flyttningshjälp under år 1911 blefve lika med

samma kostnader för år 1909, skulle utgå af anslaget under förstnämnda

år; och utvisar denna beräkning, som finnes intagen å sidorna 237

och 238 i betänkandet och till hvilken jag tillåter mig hänvisa, att

ifrågavarande anslag under nämnda förutsättning borde i 1911 års

stat upptagas med 487,000 kronor i rundt tal. Härefter fortsätter

kommissionen på följande sätt:

»Nyssnämnda förutsättning för beräkning af anslagets storlek i

1911 års stat är emellertid icke riktig, i det att vissa omständigheter

torde inverka till minskning åt utgifterna från detsamma men däremot

andra till ökning åt sagda utgifter. Såsom omständigheter af förstnämnda

slag torde kunna nämnas den ökning af lokalförvaltningens

ordinarie personal, som kommissionens förslag innebär och hvilken tydligen

bör kunna bidraga till ytterligare minskning af inkallningen af

extra personal, äfvensom den åt kommissionen ifrågasatta skyldigheten

för kammarskrifvare och vaktmästare i Stockholm, Göteborg och Malmö

s. 198 Kontrollera mot PDF

198 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

att tjänstgöra vid hvilken som helst afdelning af tullförvaltningen i

den stad, där vederbörande är anställd. Till ökning af utgifterna från

anslaget torde däremot inverka dels den allmänna förhöjningen i aflöningsbeloppen,

hvilken medför ökade utgifter för vikariatsersättning,

som gäldas af tullverket, dels åtskilliga bestämmelser i kommissionens

förslag till aflöningsreglemente. Bland sådana bestämmelser torde böra

nämnas den ordinarie tjänsteman enligt femte punkten af § 2 medgifna

rätten att under tjänstgöring såsom lärare vid utbildningskurs inom

tullverket eller under deltagande i sådan kurs behålla sina tjänstgöringspenningar,

hvilket tydligen förorsakar kostnad för vikarie; vidare föreskrifterna

i §§13 och 19 om arfvoden åt tjänsteman vid förordnande

å uppbördstjänst eller åt vaktmästare, hvilken erhåller uppdrag att

förrätta andra göromål än sådana, som i allmänhet tillhöra vaktmästarebefattning,

och slutligen vissa föreskrifter i § 21 om ersättning åt extra

ordinarie tjänsteman under förordnande å ordinarie tjänst. Dessutom

har kommissionen ansett sig böra föreslå höjning af det belopp, nu

15.000 kronor, som af anslaget må utgå för beredande af kostnadsfri

ledighet åt vissa tjänstemän af lägre grad, med 5,000 kronor eller till

20.000 kronor. Denna ökning har af kommissionen vidtagits dels på

grund af det ökade antalet sådana tjänstemän, dels för att tillmötesgå

gjord framställning om utsträckning af möjligheten för dessa tjänstemän

att erhålla kostnadsfri ledighet.

Hvilket slag af nu nämnda faktorer må blifva det öfvervägande,

kan visserligen icke med full säkerhet beräknas; men högst sannolikt

är dock, att utgifterna från anslaget komma att ökas i högre grad, än

som betingas af den föreslagna höjningen af anslaget till kostnadsfri

ledighet. Särskilt torde tullverkets utgifter för vikariat komma att

stegras; och uteslutet är ingalunda, att, därest den tulltaxa, hvartill

förslag nu föreligger, kommer att träda i kraft, behof af ökad personal

skall uppträda på eu del större tullplatser, hvilket behof till en början

icke torde kunna tillgodoses på annat sätt än genom inkallning af extra

ordinarie personal.

Kommissionen har därför ansett förslagsanslaget till vikariatsersättning,

extra biträden m. in. böra i staten upptagas med 500,000

kronor, däraf för beredande af kostnadsfri ledighet åt vissa tjänstemän

af lägre grad högst 20,000 kronor samt till flyttningshjälp åt tjänstemän

högst 2,000 kronor.»

I fråga om detta anslag föreligger en framställning från Sveriges

tullmannaförening, afseende att det belopp af anslaget, som må användas

för beredande af kostnadsfri ledighet åt vissa tjänstemän af lägre grad,

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

måtte höjas från 20,000 kronor, såsom kommissionen föreslagit, till

25,000 kronor. I anledning af denna framställning anför generaltullstyrelsen,

att styrelsen så mycket mindre kunde hafva något att erinra

däremot, som styrelsen redan i underdånig skrifvelse den 12 november

1906 angående tullverkets utgiftsstater för år 1908 föreslagit, att för

nämnda ändamål måtte få disponeras intill 22,000 kronor. Styrelsen

framhåller tillika, att någon beräkning i hvad mån det ena eller det

andra beloppet kunde medgifva möjlighet att bereda ifrågavarande

personal kostnadsfri ledighet icke kunde verkställas, då enligt kommissionens

förslag till aflöningsreglemente ersättning till extra ordinarie

tjänstemän, som förordnades till vikarie under sådan ledighet, skulle bestämmas

af Kungl. Maj:t på förslag af styrelsen. Någon höjning af

förslagsanslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. m. syntes

styrelsen i hvarje fall icke erforderlig.

Det belopp af ifrågavarande anslag, som må disponeras för beredande

af kostnadsfri ledighet åt betjänte, hvilka icke äro berättigade

till semester, har från och med år 1908 varit bestämdt till 15,000 kronor.

Med hänsyn emellertid dels till den ökning af lokaltidlförvaltningens

till semester icke berättigade personal, som ägt rum från och

med ingången af år 1909, dels till den nu föreslagna ökningen af

samma personal, dels ock framför allt därtill, att vikariatsersättningen

till extra ordinarie tjänsteman, som af anledning att ordinarie tjänsteman

åtnjuter kostnadsfri ledighet förordnas att bestrida ordinarie tjänst

— hvilken ersättning enligt kommissionens förslag till aflöningsreglemente

skulle blifva lika med ersättningen för vikariat vid sjukdom eller

annat tjänstgöringsförhinder samt bestämmas af Kungl. Maj:t — med

all säkerhet måste röna inverkan af de öfverhufvud taget förhöjda

aflöningsbeloppen, torde den ifrågasatta höjningen kunna anses befogad.

Ehuru, såsom ock generaltullstyrelsen framhåller, någon beräkning, i

hvad mån detta belopp må medgifva möjlighet att bevilja kostnadsfri

ledighet åt tjänstemän af lägre grad, icke nu kan verkställas, torde det

dock kunna anses såsom sannolikt, att, äfven om beloppet höjes till

25,000 kronor, detta icke skall kunna medföra rubbning af den förut

uttalade och af statsutskottet vid 1908 års Riksdag biträdda uppfattningen,

att den kostnadsfria ledigheten bör tillkomma vederbörande

tjänstemän i tullverket icke såsom en ovillkorlig rätt utan såsom en

förmån, hvilken efter pröfning i hvarje särskildt fäll och då sådant på

grund af ansträngande tjänstgöring eller eljest finnes af omständigheterna

påkalladt, må kunna dem beredas. Det är nämligen att märka,

att det belopp af 22,000 kronor, hvarom generaltullstyrelsen i skrifvelse

Departements
chefen.

s. 200 Kontrollera mot PDF

Aftöningsstatens

belopp.

200 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

den 12 november 1906 gjort framställning, grundats på den beräkning,

att kostnadsfri ledighet under 15 dagar årligen skulle tillkomma hvar

och en till semester icke berättigad tullbetjänt vid lokalförvaltningen å

sådana platser, där tjänstgöringen vore lika ansträngande under vintern

som under sommaren, eller tullplatserna söder om Gäfle samt i Riksgränsen,

Haparanda, Östersund och Storlien, äfvensom att vikariatsersättningen

därvid upptagits till de i § 17 af nu gällande aflöningsreglemente

bestämda belopp. Sedan den tiden har emellertid, såsom

nyss nämnts, ifrågavarande personal ökats, hvartill kommer den äfvenledes

nyssnämnda omständighet, att vikariatsersättningen sannolikt måste

höjas. Jag anser mig på grund af det nu anförda böra tillstyrka beloppets

upptagande till 25,000 kronor; och då jag, som fullständigt

delar kommissionens uppfattning beträffande det sätt, hvarpå förslagsanslag

böra uppföras i staten, icke funnit något att i öfrigt erinra mot

kommissionens förslag beträffande anslaget till vikariatsersättning, extra

biträden m. in., hemställer jag, att detta anslag upptages till det af

kommissionen föreslagna beloppet af 500,000 kronor med nu omförmälda

ändring, eller att till kostnadsfri ledighet åt andra tjänstemän af lägre

grad än öfveruppsyningsmän och uppsyningsmän vid lokalförvaltningen

— hvilka jämlikt § 9 i förslaget till aflöningsreglemente skulle vara

berättigade till semester — må användas ett belopp af högst 25,000

kronor.

Kommissionens förslag till aflöningsstat för

tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning

slutar å ett belopp af ................................ kronor 4,101,300: —

Vid bifall till de framställningar, jag i det

föregående gjort om tillägg till eller ändringar i

berörda förslag, skulle emellertid tillkomma

dels aflöning vid följande tjänster, hvilkas

uppförande å stat jag förordat, nämligen:

1 förste kontrollörstjänst

vid packhusinspektionen i Göteborg.

....................................................... kronor 5,200: —

3 vaktmästaretjänster vid

tullbevakningen i Trelleborg å

kronor 1,750:— ............................ » 5,250:—______

Transport kronor 10,450: — kronor 4,101,300: —

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Transport kronor 10,450: — kronor 4,101,300: —

dels skillnaden mellan aflöningen

i andra lönegraden och

aflöningen i tredje lönegraden

för 7 uppsyningsman vid tullbevakningen

i Norrköping, Gäfle

och Sundsvall å kronor 150: — » 1,050: —

dels skillnaden mellan aflöningen

i andra lönegraden och

aflöningen i tredje lönegraden

för 54 vaktmästare vid tullbe
-

vakningen i Norrköping, Gäfle

och Sundsvall å kronor 250: — » 13,500: —

dels och till förbättrad aflöning

åt 162 gränsridare å kronor

200:— ........................................ » 32,400: —

eller sammanlagdt kronor 57,400: —

men däremot afgå

aflöningen vid en kontrollörstjänst

vid packhusinspektionen

i Göteborg ................................ kronor 4,400: —

då alltså ökningen skulle uppgå till ................ kronor 53,000: —

hvarmed kommissionens förslag till aflöningsstat

för tullverkets lokalförvaltning samt kust- och

gränsbevakning skulle slutligen ökas, i följd hvaraf

denna stat enligt mitt förslag skulle belöpa sig till kronor 4,154,300: —

Om till detta belopp, kronor 4,154,300: —

lägges summan af generaltullstyrelsens aflöningsstat,

sådan denna af mig förordats, eller ............................ » 257,300: —

skulle tullverkets aflöningsstat i sin helhet

för år 1911 komma att uppgå till................................ kronor 4,411,600: —

hvilket, då 1910 års ordinarie aflöningsstat

för tullverket slutar på............ kronor 3,319,950: —

och å extra stat inom

generaltullstyrelsen för samma

år anvisats............................ » 38,500: —

alltså sammanlagdt.................................................... » 3,358,450: —

innebär en ökning af................................................ kronor Ij053,150: —

Bih. till Riksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Tiden för aflöningsstatens

ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Beträffande tiden för den nya aflöningsstatens trädande i kraft

har hemställan gjorts dels af tullkammaren i Trelleborg, att tullpersonalen

därstädes måtte retroaktivt från ingången af år 1910 tillerkännas

de föreslagna aflöningsbeloppen, dels af Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

och af Sveriges tullmannaförening, att den nya lönestaten

måtte i sin helhet tillämpas från och med år 1910. Till stöd

för omförmälda hemställan har tullkammaren anfört i hufvudsak, att den

sedan början af juli månad 1909 anordnade ångfärjetrafiken mellan

Trelleborg och Sassnitz förorsakat en högst betydande ökning af såväl

uppbörden vid tullkammaren som för öfrigt alla grenar af rörelsen och

trafiken därstädes; att ångfärjetrafiken i och för sig vore en viktig

faktor att taga i beräkning vid värdesättningen af göromålen vid tullkammaren;

att de nuvarande aflöningarna, sedan flera år tillbaka otillräckliga,

numera, sedan ångfärjetrafikens verkningar allt tydligare trädt

i dagen, kunde med fog betecknas såsom oskäligt låga i förhållande

till de alltjämt ökade göromålen och lefnadskostnadernas stegring;

samt att det därför borde få anses billigt, att tullpersonalen i Trelleborg

snarast möjligt komme i åtnjutande af en väl behöflig löneförbättring.

— Tulltjänstemannaföreningen har för sin del hufvudsakligen

åberopat, att behofvet för tullverkets personal i dess helhet af en snar

löneförbättring vore synnerligen trängande och att andra statens verk

redan erhållit lönereglering, hvarvid i fråga om ett af dem, postverket,

löneregleringen tillagts retroaktiv verkan.

Vidare hafva, enligt hvad generaltullstyrelsen omförmäler i sitt

underdåniga utlåtande af den 5 november 1909, från åtskilliga tullkamrar

inkommit framställningar, att löne- eller dyrtidstillägg måtte från och

med år 1910, intill dess den föreslagna löneregleringen kunde träda i

kraft, varda tillerkändt den vid tullkamrarna anställda personal.

Generaltullstyrelsen anför i anledning af nu omförmälda framställningar,

att tillämpning af den föreslagna aflöningsstaten i dess helhet

från och med ingången af år 1910 syntes styrelsen icke kunna ifrågakomma,

då densamma innefattade åtskilliga organisationsförändringar

och andra förslag, hvilka icke kunde blifva genomförda förrän med

början af år 1911. Äfven mot ett medgifvande, att de föreslagna aflöningsbeloppen

finge utgå under år 1910, torde, yttrar styrelsen vidare,

särskildt med hänsyn till föreslagna indragningar af tjänster, vissa svårigheter

kunna möta; men gifvet vore dock, att, därest denna eller

någon liknande förmån, såsom t. ex. ett tillfälligt lönetillägg, kunde

beredas tullverkets tjänstemän och betjänte i allmänhet, en sådan åtgärd

skulle af styrelsen hälsas med synnerlig tillfredsställelse. Att

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj-ts Nåd. Proposition No 60.

däremot tullpersonalen å allenast vissa platser skulle tillerkännas en

förmån i nu ifrågavarande hänseende, hvilken icke skulle tillkomma

personalen å andra orter, kunde styrelsen icke finna rättvist, hvarför

styrelsen icke kunde tillstyrka de af några tullkamrar gjorda framställningarna

om dyrtidstillägg för befattningshafvare vid dessa tullkamrar.

Nu omförmälda framställningar har jag funnit icke böra föranleda

någon åtgärd från min sida. Däremot anser jag mig böra i viss mån

understödja en annan af tullkammaren i Trelleborg gjord framställning,

hvilken jag nu går att omförmäla.

Denna tullkammare har nämligen anhållit, att, för den händelse

tullkammarens ofvanberörda framställning om retroaktiv tillämpning af

den föreslagna nya aflöningsstaten icke vunne bifall, personligt aflöningstillägg

för år 1910 måtte tillerkännas en hvar tjänstinnehafvare

vid tullförvaltningen med så stort belopp, att han därigenom

komme i åtnjutande icke blott af vederlag för de genom ångfärjetrafikens

öppnande bortfallna extra inkomsterna utan äfven af skälig ersättning

därutöfver för den ökade arbetsbörda, som uppstått af samma

orsak.

I anledning af denna framställning har generaltullstyrelsen —

efter erinran, hurusom 1909 års Riksdag medgifvit, att till en hvar af

de dåvarande tjänstinnehafvarna vid tullförvaltningen i Trelleborg,

hvilka åtnjöte extra inkomster, som i och med öppnandet af ångfärjetrafiken

mellan Trelleborg och Sassnitz helt eller delvis komme att

bortfalla, finge såsom personligt aflöningstillägg under den del af år

1909, då ångfärjetrafiken komme att äga rum, af tullmedlen utgå ett

belopp, motsvarande å samma tid belöpande andel af de extra inkomster

af sådant slag, som tillkommit honom under år 1907, samt att

för sådant ändamål finge af nämnda medel disponeras ett belopp af

högst 2,575 kronor — anfört, att styrelsen ansåge sig icke kunna tillstyrka

framställningen för så vidt den afsåge att bereda befattningshafvare

vid tullkammaren ersättning för ökade göromål men att, då

det finge anses billigt, att ersättning för mistade inkomster bereddes

dem äfven för år 1910, styrelsen funnit sig böra göra underdånig framställning

därom. För sådant ändamål hade styrelsen från tullkammaren

infordrat uppgifter, särskildt för år 1908 och särskildt för förra hälften

af år 1909, om beloppen och fördelningen af de vissa befattningshafvare

vid tullkammaren under berörda tider tillfallna extra inkomster af sådan

beskaffenhet, att desamma efter ångfärjetrafikens öppnande upphört

att utgå. Af dessa uppgifter framginge, att beloppen af ifrågavarande

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

inkomster utgjort 5,170 kronor 45 öre år 1908 samt 2,625 kronor 80

öre under förra hälften af år 1909.

På grund af hvad sålunda anförts och med hänsyn till ett af

Riksdagen vid beviljande af lönetillägget för år 1909 gjordt uttalande

har styrelsen, under förutsättning att icke i anledning af framställningarna

om retroaktiv tillämpning af de föreslagna nya staterna någon

därmed jämförlig förmån bereddes tullverkets personal i allmänhet, hemställt,

att till en hvar af de tjänstinnehafvare vid tullförvaltningen i

Trelleborg, hvilka åtnjutit extra inkomster, som i och med ångfärjetrafikens

öppnande helt och hållet eller delvis bortfallit, måtte såsom

personligt aflöningstillägg under år 1910 få utbetalas ett belopp, motsvarande

de extra inkomster af sådant slag, som tillkommit honom under

år 1908, dock att sådant aflöningstillägg endast finge utdelas i den mån

det visades, att vederbörande lidit minskning i inkomster af nu ifrågavarande

slag, äfvensom att för ofvanberörda ändamål måtte få af tullmedlen

disponeras ett belopp af högst 5,200 kronor.

De af styrelsen åberopade, af densamma öfverlämnade uppgifterna

om beloppen och fördelningen af ifrågavarande extra inkomster har jag

ansett böra här intagas; och äro de af följande innehåll:

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

År 1908 åtnjutna extra inkomster, hvilka bortfallit med tyska

ångfärjetrafikens påbörjande.

Rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland: årsackord för mottagning af

gods i packhus å öfvertid ......

„ „ för tullbehandling å öfvertid...

Järnvägsaktiebolaget Malmö —Kontinenten: för transitering och tullbehandling

å öfvertid ............

Diverse tullbehandling å öfvertid..............................................

Af ofvanstående belopp tillkommer enligt öfverenskommelse:

Öfverkontrollören .........................................

Kontrollören (Klein) .......................................

En kammarskrifvare (Boström) ........................

Uppsyningsmannen (för tullbehandling af tullfritt

gods) .......................................................

Rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland: årsackord för klarering af

kontinentalångarna å Sassnitz
routen

................................

„ „ årsackord för invisitationer af

nämnda ångare .....................

„ i, här ofvan upptagna årsackord

för mottagning af gods i packhus

å öfvertid ..................

600

74

1,088

7

779

519

324

146

1,770

1,800

1,600

600

Summa årsackord

Afgår: ofvan fördelade årsackord....................

600

—

Af återstående kronor ..................

tillkommer enligt öfverenskommelse:

Tullförvaltaren ..................................

........ Kr. 1,020: —

Öfverkontrollören .................................

.......... 330: —

En kammarskrifvare (Leisner) ...............

....... „ 450: -

1,800

_

Uppsyningsmannen ......... ...................

........ Kr. 400: —

Nio vaktmästare till lika fördelning.........

........ „ 1,200:-

1,600

—

3,400

—

Summa kronor

4,000

1,770

3,400

5,170

45

45

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 60.

Sammandrag af

de i den å nästföregående sida införda tablån upptagna

extra inkomster och deras fördelning.

Sverige—Tyskland betalar enligt årsackord ............................... .........

4,000

Inkomster, som fluktuera men hvarje år stegras, utgörande 1908 ..........

1,170

45

Summa kronor

5,170

45

som enligt öfverenskommelse sålunda fördelats:

Tullförvaltaren .............................................................

1,020

—

Öfverkontrollören ...............................................................

1,109

62

519

74

1 kammarskrifvare å tullkammaren.......................................

450

1 kammarskrifvare i packhuset............................................

324

84

1 uppsyningsman ...............................................................

546

25

9 vaktmästare till lika fördelning...................................

1,200

—

Summa kronor

5,170

45

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Halfåret januari—juni 1909 åtnjutna extra inkomster, hvilka

bortfallit med tyska ångfärjetrafikens påbörjande.

Rederiaktiebolaget Sverige —Tyskland: halfårsackord för mottagning

af gods i packhus å öfverlid

„ „ för tullbehandling å öfvertid...

Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinenten: för transitering och tull- behandling å öfvertid ............

Diverse tullbehandling å öfvertid................................................

300

77

540

7

50

80

50

925

80

Af ofvanstående belopp tillkommer enligt öfverenskommelse:

Öfverkontrollören ...........................................

398

59

Kontrollören (Klein) ......................................

265

73

En kammarskrifvare (Boström) ........................

166

08

Uppsyningsmannen (för tullbehandling af tullfritt

gods) ........................................................

95

40

925

80

Rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland: halfårsackord för klarering af

kontinentalångarna å Sassnitz-

routen .................................

900

—

» „ halfårsackord för invisitation af

nämnda ångare .....................

800

_

t> „ här ofvan upptagna årsackord

för mottagning af gods i pack-

hus å öfvertid ..................

300

—

Summa halfårsackord

2,000

_

Afgår: ofvan fördelade halfårsackord ..................

300

—

Af återstående kronor .......................

1,700

tillkommer enligt öfverenskommelse:

Tullförvaltaren ......................................... Kr. 510-

Öfverkontrollören............................................. fl 1(55. _

En kammarskrifvare (Leisner) .......................... „ 225: —

900

Uppsyningsmannen ......................................... Kr 200-

Nio vaktmästare till lika fördelning .................... 600:

800

1,700

—

Summa kronor

2,625

80

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Sammandrag af

de i den å nästföregående sida införda tablån upptagna

extra inkomster och deras fördelning.

Sverige—Tyskland betalar enligt halfårsackord ....................................

Inkomster, som fluktuera men hvarje år stegras, utgörande för första

2,000

—

halfåret 1909 ..............................................................................

625

80

Summa kronor

2,625

80

som enligt öfverenskommelse sålunda fördelats:

Tullförvaltaren ..................................................................

510

-

Öfverkontrollören.........................................................

563

59

1 kontrollör ...................................................................

265

73

1 kammarskrifvare å tullkammaren ...................................

225

—

1 kammarskrifvare i packhuset ..........................................

166

08

1 uppsyningsman............................................................

295

40

9 vaktmästare till lika fördelning .. ...............................

600

—

Summa kronor

2,625

80

Såsom af generaltullstyrelsen erinrats, beviljades af 1909 års Riksdag

åt befattningshafvarna vid tullkammaren i Trelleborg ersättning för

de extra inkomster, hvilka komme att bortfalla på grund af ångfärjeförbindelsens

mellan Trelleborg och Sassnitz öppnande. Då samma skäl

lära tala för att sådan ersättning må tillgodokomma ifrågavarande befattningshafvare

äfven för år 1910 och då jag icke funnit något att

erinra vid hvad styrelsen i sådant afseende hemställt, biträder jag

styrelsens hemställan. Tullkammarens af styrelsen icke tillstyrkta framställning

om tilläggets bestämmande på sådant sätt, att därigenom godtgörelse

äfven skulle erhållas för göromålens ökning, har jag däremot

funnit icke böra föranleda någon hemställan från min sida.

Öfvergår jag härefter till

II. Ålderstilläggsstaten,

så har kommissionen i afseende å denna stat erinrat, hurusom hvad

kommissionen föreslagit beträffande såväl de periodiska löneförhöjningarnas

eller ålderstilläggens antal och storlek som villkoren för åt
-

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

njutande af löneförhöjning skulle komma att i tillämpningen verka

höjning af utgifterna å ifrågavarande stat, hvilken för närvarande vore

uppförd såsom ett förslagsanslag å 250,000 kronor. Någon exakt beräkning

af denna höjning kunde, yttrar kommissionen vidare, på grund

af personalens ständiga växlingar genom afgång från tjänst och befordring

icke verkställas; men beräkningar, utförda å generaltullstyrelsens

kameralbyrå, utvisade, att, därest samtliga de af kommissionen

föreslagna bestämmelserna angående löneförhöjning efter viss tids fortsatt

tjänstgöring varit gällande vid ingången af år 1909, hela beloppet

af utgående löneförhöjningar för ett år skulle utgjort omkring 441,000

kronor, under det att motsvarande belopp, med tillämpning af nu gällande

bestämmelser, samtidigt skulle uppgått till omkring 305,000 kronor,

häri dock inberäknadt den fjärdedel af ålderstillägg, som vid tjänstledighet

skulle af tjänstinnehafvaren afstås och besparas tullverket och

hvilken, att döma däraf att enligt tullverkets hufvudbok under år 1908

utbetalts ålderstillägg med 285,623 kronor 62 öre, torde kunna uppskattas

till omkring 20,000 kronor.

Då denna beräkning, ehuru uttryckligen angifven såsom endast

approximativ, vore den enda grund, som kunnat läggas för bestämmandet

af ålderstilläggsstatens belopp, hade denna stats slutsumma för år 1911

ansetts böra bestämmas till förslagsvis 450,000 kronor.

Gifvet är, att någon mera tillförlitlig beräkning af anslagsbehofvet

i och för löneförhöjningarna vid tillämpning af de föreslagna i

väsentliga delar förändrade bestämmelserna angående denna del af aflöningen

icke är möjlig. Vid sådant förhållande finner jag mig böra

lämna kommissionens beräkningar utan erinran och tillstyrker alltså,

att ålderstilläggsstaten för år 1911 upptages till förslagsvis nyss angifna

belopp, hvilket innefattar en höjning med 200,000 kronor af den

summa, hvartill ifrågavarande stat för år 1910 blifvit fastställd.

Beträffande

III. Öfvergångsaflöningsstaten

har kommissionen yttrat sig på följande sätt:

»I § 23 af kommissionens förslag till aflöningsreglemente har, i

likhet med hvad vid föregående omregleringar af tullverkets stater ägt

rum, bestämts viss tid, inom hvilken de befattningshafvare, som icke

kunna tillförbindas att inträda å den nya aflöningsstaten, hafva att afgifva

yttrande, huruvida de vilja ingå på berörda nya stat eller om de

Bih. till Biksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

föredraga att, med frånträdande af rätten till sådan öfvergång, bibehållas

vid aflöningsförmånerna enligt äldre stat. Denna tid bär bestämts

så, att specificerad öfvergångsaflöningsstat må kunna fastställas för året

näst efter det, med hvilket den nya aflöningsstaten träder i kraft. För

sistberörda år åter är sådant uppenbarligen icke möjligt, då de fall,

där tjänstinnebafvare kan vilja kvarstå å äldre stat, icke på förband

kunna beräknas. Vid sådant förhållande bär kommissionen funnit sig

böra föreslå, att för det år, då den nya aflöningsstaten först vinner tilllämpning,

något njTtt anslag för öfvergångsaflöningsstaten icke anvisas

utan att, jämte det den senast fastställda öfvergångsaflöningsstaten bibekålles

utan andra ändringar än de, som betingas af därå uppförda personers

möjligen timade afgång äfvensom af nedan omförmälda förhållande,

medgifvande måtte lämnas, att till aflöning åt de tjänstinnebafvare,

bvilkas innehafvande befattningar antingen bibehållas i den nya

organisationen eller därstädes ersättas med befattningar i lägre tjänstegrad

men hvilka komma att kvarstå å äldre stat, må disponeras aflöningarna

vid motsvarande befattningar i den nya staten samt att därutöfver

tilläfventyrs erforderliga belopp må få utgå af tifllmedlen.

I den för år 1910 fastställda öfvergångsaflöningsstaten upptagas

sexton personer med aflöning enligt 1904 års aflöningsstat. Af dessa

åtnjuta allenast två högre aflöning än som enligt 1910 års aflöningsstat

tillkommer deras blifvande efterträdare; och är i följd häraf öfvergångsaflöningsstaten

för år 1910 fastställd till ett mot sagda öfverskott i

aflöningar svarande belopp af 700 kronor. Återstående aflöning till

dessa två personer äfvensom sammanlagda aflöningarna för de öfriga

fjorton utgå af aflöningarna vid motsvarande tjänster å 1910 års aflöningsstat.

Med tillämpning af den utaf kommissionen föreslagna aflöningsstaten

för år 1911 skulle detta förhållande ändras därhän, att

endast en af de å 1910 års öfvergångsaflöningsstat uppförda personer, nämligen

öfveruppsyningsmannen vid tullstationen i Nordmaling J. M. Schildt,

enligt 1904 års aflöningsstat skulle åtnjuta aflöning, som med 50 kronor

öfverstiger hvad som enligt 1911 års aflöningsstat skulle tillkomma

hans efterträdare, en uppsyningsman i första lönegraden. Vid sådant

förhållande har kommissionen, på sätt förslaget till öfvergångsaflöningsstat

närmare utvisar, upptagit denna stats slutsumma till allenast 50 kronor;

och skulle sålunda, vid bifall till kommissionens här ofvan framställda förslag

rörande öfvergångsaflöningsstaten, återstående aflöning åt Schildt

samt hela aflöningen åt öfriga å 1904 års stat kvarstående personer —

liksom äfven delvis aflöningarna åt de tjänstinnehafvare, som tilläfven
-

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

tyrs komma att kvarstå å 1910 års stat — utgå af aflöningsbeloppen

vid motsvarande tjänster å 1911 års aflöningsstat. Det kan visserligen

antagas, att af de å öfvergångsaflöningsstaten nu uppförda personer

åtskilliga komma att, innan 1911 års stat träder i tillämpning, öfvergå

till denna; men, med undantag för bemälde Schildt, inverkar icke detta

på öfvergångsaflöningsstatens nämnda slutsumma, och, om jämväl Schildt

skulle öfvergå å 1911 års stat, blifver följden allenast den, att det

belopp, hvarmed öfvergångsaflöningsstaten för år 1911 upptagits, eller

50 kronor, icke kommer att utgå.»

Den anordning, kommissionen sålunda föreslagit i fråga om öfvergångsaflöningsstaten

och hvilken tillämpats äfven vid 1904 års lönereglering

för tullverket, synes mig lämplig, och har jag därvid icke

något att erinra. Enligt hvad generaltullstyrelsen vid afgifvande af sitt

underdåniga statförslag för år 1911 meddelat, har från öfvergångsaflöningsstaten

för år 1910 afgått en person, vaktmästaren vid tullbevakningen

i Furusund J. A. Öhman, hvilkens afgång dock icke inverkar på statens

föreslagna slutsumma. Öfvergångsaflöningsstaten för år 1911 torde

därför i enlighet med kommissionens förslag böra upptagas med 50

kronor.

Hvad därefter angår

IV. Indragningsstaten,

anför kommissionen, att i fråga om sådana till indragning föreslagna

tjänster å nuvarande aflöningsstat, hvilka icke komme att ersättas af

några motsvarande befattningar i den nya staten och icke i afbidan på

nu förestående reglering hölles vakanta samt hvilkas innehafvare

befunnes icke kunna förflyttas till annan tjänstgöring inom verket,

erfordrades uppförande tills vidare å denna stat af anslagsbelopp,

motsvarande — med tillämpning af förut i afseende å tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning följda löneregleringsgrundsatser

— tjänstinnehafvarnas nuvarande lön. Då emellertid antalet

sådana tjänstinnehafvare icke kan på förhand beräknas, har kommissionen

äfven i fråga om indragningsstaten föreslagit, att något nytt

anslag för densamma icke anvisas utan att, jämte det den senast fastställda

indragningsstaten bibehålies utan andra ändringar än de, som

betingas af därå uppförda personers vid förslagets uppgörande möjligen

timade afgång, medgifvande måtte lämnas att till aflöning åt tjänstinnehafvare,

som behöfva förflyttas å indragningsstat, af tullmedlen

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

disponera så stort belopp, som motsvarar deras sammanlagda löner

enligt nu gällande afiöningsstat.

Jämväl detta kommissionens förslag finner jag mig böra biträda.

Då, enligt hvad generaltullstyrelsen upplyst, från den för år 1910 fastställda

indragningsstaten afgått gränsvakten C. F. Nilsson, som å denna

stat är uppförd med ett belopp af 300 kronor, torde kommissionens å

3,920 kronor slutande förslag till indragningsstat för år 1911, å hvilken

Nilsson finnes uppförd, böra minskas med 300 kronor och alltså 1911

års indragningsstat upptagas med 3,620 kronor.

Beträffande

Y. Pensionsstaten för afskedade tjänstemän och betjänte

anför kommissionen, att hvarken de förhöjda pensionsbelopp, som kommissionen

föreslagit, eller kommissionens förslag beträffande personalen

under de närmaste åren kunde antagas utöfva någon nämnvärd inverkan

på sammanlagda beloppet af de till afskedade befattningshafvare vid

tullverket utgående pensioner, hvilka under år 1908 uppgått till i rundt

tal 301,000 kronor. Kommissionen har därför upptagit denna stat,

under förändrad benämning pensionsstaten för afskedade tjänstinnehafvare,

såsom ett förslagsanslag till samma belopp, som för närvarande

är bestämdt, eller 300,000 kronor; och detta förslag får jag för min

del tillstyrka.

VI. Pensionsstaterna för aflidna tjänstemäns och betjäntes

efterlämnade änkor och barn

omfatta för närvarande dels ett förslagsanslag å 25,000 kronor för

bestridande af den genom nådiga reglementet den 16 februari 1833

stadgade pensionering, dels ock ett bestämdt anslag å 10,000 kronor

såsom bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning.

Enligt sagda reglemente utgå till änkor och barn efter ordinarie

befattningshafvare vid tullverket vissa pensioner under villkor, bland

andra, att med lagligen upprättad bouppteckning eller vederbörandes

officiella intyg styrkes, att mannens eller faderns kvarlåtenskap icke

lämnat så stor kapitalbehållning, att räntan däraf, beräknad till tre

procent, uppgår till pensionens belopp. Sådan pension är bestämd till

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

vissa procent af den aflidne tjänstinneliafvarens sist innehafda lön vid

tullverket, nämligen:

å lön öfver 4,500 kronor till 4 procent;

å löner från 1,500 till och med 4,500 kronor till 5 procent;

å löner från 300 till och med 1,500 kronor till 6 procent;

å löner af 300 kronors belopp till 7,5 procent;

å löner därunder till 9 procent.

Till förbättring af pensionerna för de svagast aflönade befattningshafvarnas

efterlämnade änkor och barn har emellertid genom nådigt

bref den 3 december 1861 föreskrifvits, att pensioner för änkor och

barn efter de underbetjänte vid tullverket, som innehaft lägre lön än

600 kronor och hvilkas kvarlåtenskap icke lämnat så stor kapitalbehållning,

att räntan däraf, till 3 procent beräknad, uppginge till pensionens

belopp, skulle, oberoende af den lön, mannen eller fadern i lifstiden

åtnjutit, från 1862 års början utgå med 36 kronor årligen, äfvensom

att denna förhöjning skulle tillämpas å såväl redan då anvisade pensioner

som dem, hvilka därefter blefve beviljade.

Beträffande pensioneringen enligt omförmälda reglemente anför

kommissionen, att genom de af densamma föreslagna allmänna löneförhöjningarna

tydligen dels beloppen af pensionerna komme att höjas,

dels möjligheten att erhålla sådana pensioner skulle ökas. Kommissionens

aflöningsstat medförde alltså för de änkor och barn efter befattningshafvare

i tullverket, hvilka särskild! kunde vara i behof af

något understöd, större förmåner i förevarande hänseende än som under

nuvarande förhållanden vore dem beredda. Denna förbättring skulle

dock endast inträda i fråga om pensioner, som beviljades efter det

kommissionens förslag till aflöningsstat trädt i tillämpning. Då emellertid

ökning af pensionerna vore väl behöflig jämväl för de änkor och

barn efter tjänstinnehafvare vid tullverket, som redan innehafva eller

före år 1911 erhålla pension, har kommissionen, i analogi med ofvanberörda,

år 1861 meddelade föreskrift, hemställt, att pensioner för änkor

och barn efter tjänstinnehafvare vid tullverket, som innehaft lägre lön

än den lägsta i kommissionens förslag till aflöningsstat förekommande,

eller 900 kronor, och hvilkas kvarlåtenskap icke lämnat så stor kapitalbehållning,

att räntan däraf, till 3 procent beräknad, uppgår till pensionens

belopp, må, oberoende af den lön mannen eller fadern i lifstiden

åtnjutit, från 1911 års ingång utgå med 54 kronor årligen, äfvensom

att denna förhöjning må tillämpas såväl å redan anvisade pensioner

som å dem, hvilka beviljas före ingången af år 1911.

Denna kommissionens hemställan, som är ägnad att bereda de

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

mest behöfvande af afiidna tjänstinnehafvares vid tullverket änkor och

barn någon, om än obetydlig förmån, synes mig i hög grad behjärtansvärd,

hvarför jag anser mig böra tillstyrka, att förslag i sådan riktning

förelägges Riksdagen.

Då af förslagsanslaget för bestridande af ifrågavarande pensionering,

25,000 kronor, i medeltal under åren 1905—1908 användts, enligt

hvad kommissionen meddelar, allenast 23,694 kronor, torde detta anslag

kunna, på sätt kommissionen ock hemställer, upptagas med oförändradt

belopp.

Beträffande det fasta anslaget till tullstatens enskilda pensionsinrättning

har jag, i likhet med kommissionen, icke funnit anledning

föreslå någon förändring.

Mot kommissionens förslag, att ifrågavarande båda anslag skola

upptagas under den förändrade benämningen pensionsstaterna för aflidna

tjänstinnehafvares efterlämnade änkor och barn torde icke något vara

att erinra.

Beträffande slutligen

VII. Omkostnadsstaten

har kommissionen till en början erinrat, att af det därå för närvarande

uppförda förslagsanslaget till arfvoden utginge, bland annat, godtgörelse

åt rådstufvurätterna för afgörande af tullmål, hvilken godtgörelse

i en vid staten fogad särskild »förteckning å arfvoden på tullverkets

omkostnadsstat» upptagits dels särskild!, på närmare angifvet sätt, för

rådstufvurättens afdelning för tullmål i Stockholm med tillsammans 2,100

kronor, dels ock för öfriga rådstufvurätter med tillsammans förslagsvis

1,900 kronor. Efter att därefter hafva redogjort (sid. 246 i betänkandet)

för den grund, efter hvilken godtgörelse för handläggningen af tullmål

utgår till rådstufvurätterna i andra städer än Stockholm, äfvensom för

den särskilda anordning, som i Stockholm är träffad för handläggningen

af tullmål, har kommissionen föreslagit upphäfvande af den undantagsställning,

som Stockholm intoge i nu förevarande afseende, och i följd

däraf i sitt förslag till omkostnadsstat för tullverket upptagit ett särskild!

förslagsanslag till godtgörelse åt rådstufvurätterna för afgörande

af tullmål, kvilket särskilda anslag sålunda skulle träda i stället för de

å arfvodesförteckningen nu uppförda men enligt kommissionens förslag

uteslutna arfvodena till Stockholms rådstufvurätts afdelning för tullmål

och till öfriga rådstufvurätter för afgörande af tullmål. Nämnda förslags
-

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

anslag har kommissionen efter verkställda beräkningar ansett kunna

uppföras med allenast 2,000 kronor.

Vidare har kommissionen, med förmälan att anledningen till att

godtgörelse af tullverkets medel utgåfves till rådstufvurätterna för afgörande

af tullmål tydligen vore, att enligt sedan lång tid tillbaka

gällande bestämmelser mål angående öfverträdelser af tullförfattningarna

tillhörde rådstufvurätts handläggning äfven i fall, då öfverträdelsen ägt

rum utom vederbörande stads jurisdiktion, men att det synts kommissionen

kunna antagas, att antalet tullmål, som härrörde af förseelser,

begångna utom vederbörande stads dom värj o, väsentligt understege antalet

af dylika mål, härrörande af förseelser, som begåtts inom stadens

domvärjo, hemställt, att utredning måtte verkställas, huruvida förhållandena

fortfarande kunde påkalla, att ersättning för afgörande af tullmål

utginge till rådstufvurätterna.

Då emellertid hvarken erforderlig utredning beträffande kommissionens

förslag i fråga om handläggningen af tullmål i Stockholm eller

nyssberörda, af kommissionen ifrågasatta utredning nu föreligger,

torde i det förslag till stat, som nu lärer komma att föreläggas

Riksdagen, godtgörelse åt rådstufvurätterna för afgörande af tullmål

böra beräknas efter hittills gällande grunder, vid livilket förhållande

kommissionens af mig nyss omförmälda förslag angående

ändring i förteckningen öfver arfvoden å omkostnadsstaten lärer få,

hvad 1911 års stat beträffar, förfalla.

Från anslaget till vissa arfvoden utgå vidare till ordföranden i

gränstullrätten inom Norrbottens län ett arfvodesbelopp af 2,000 kronor

samt till tolk för finska språket vid sistnämnda gränstullrätt ett arfvodesbelopp

af 300 kronor, allt årligen.

Dessa arfvoden, hvilka i 1907 års stat voro upptagna med respektive

1,200 och 150 kronor, blefvo, i anledning af en utaf justi ti ekanslärsämbetet

gjord framställning om ökadt antal ordinarie sammanträden

vid gränstullrätten inom Norrbottens län, af 1907 års Riksdag höjda till

sina nuvarande belopp, att utgå från ingången af år 1908. I sammanhang

härmed bestämdes genom nådig kungörelse den 6 december 1907, att

gränstullrätten skulle årligen hålla sex ordinarie sammanträden å närmare

angifna tider äfvensom att mellan dessa sammanträden finge, efter förordnande

af generaltullstyrelsen, hållas extra sammanträden för handläggning

af mål, som påkallade skyndsam behandling, jämte andra mål,

hvilka lämpligen kunde samtidigt företagas.

Enligt hvad kommissionen omförmäler, har den nu tillförordnade

ordföranden i nämnda gränstullrätt i en kommissionen tillhandakommen

s. 216 Kontrollera mot PDF

216 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

skrifvelse anhållit, att arfvodet till ordföranden i gränstullrätten måtte

höjas till minst samma belopp som tullfiskalens i Haparanda nuvarande

eller blifvande aflöning. Såsom stöd för denna framställning hafva

åberopats arten och beskaffenheten af det ordföranden åliggande arbete

samt lefnadskostnadernas stegring äfvensom att af arfvodet icke mmdie

än omkring 800 kronor åtginge till bestridande af vissa med uppdraget

förenade utgifter, såsom resor från Luleå, där den tillförordnade ordföranden

vore bosatt, till Haparanda, där gränstullrätten s sammanträden

hölles, skrifmaterialier m. m. o

Då emellertid detta arfvode så nyligen som ar 1907 bliivit bestämdt

och därvid hänsyn torde hafva tagits till ofvanberörda omständigheter,

bär kommissionen förmält sig icke hafva funnit skäl nu ifrågasätta

höjning af detsamma; men då det i rättskipningens intresse vore

önskligt, att extra sammanträden tid efter annan hölles, har kommissionen

för att underlätta sådant föreslagit, att ordföranden i gränstullrätten

inom Norrbottens län måtte tillerkännas rätt att för hvarje gränstullrättens

sammanträde, utöfver de enligt nådiga kungöielsen den 6

december 1907 till ett antal af sex om året bestämda, åtnjuta, jämte

resekostnads- och traktamentsersättning enligt gällande resereglemente,

ett särskildt arfvode af 75 kronor. _ . . .

Denna kommissionens hemställan har. jag ansett mig böra biträda

och tillstyrker fördenskull, att framställning härom må, såvidt angår

omförmälda särskilda arfvode af 75 kronor för hvarje sammanträde,

föreläggas Riksdagen. . . . „ „ „ ...

Slutligen har kommissionen föreslagit indragning åt tva a förteckningen

nu upptagna arfvoden, nämligen till skollärare i Dalarö 80

kronor och till skollärare i Furusund 100 kronor.. Dessa samhällen

hade, anför kommissionen, numera nått den utveckling, att skolor för

den där fast bosatta öfriga befolkningens, eget behof vore inrattade;

och vid sådant förhållande hade kommissionen funnit anledning icke

föreligga för tullverket att särskildt bidraga till aflöning åt vid dessa

skolor anställda lärare. „

Mot detta kommissionens förslag har jag icke något att. erinra;

och hemställer jag sålunda, att anslaget till vissa arfvoden enligt särskild

förteckning, nu uppfördt med förslagsvis 7,750 kronor, måtte a

omkostnadsstaten upptagas med förslagsvis 7,570 kronor.

Det i kommissionens förslag upptagna särskilda anslag till godtqörelse

åt rådstufvurätterna för afgörande af tullmål, förslagsvis 2,000

kronor, skulle vid bifall till hvad jag nyss hemställt i fråga om anslaget

till arfvoden utgå ur omkostnadsstaten.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60. 217

Beträffande öfriga anslag å omkostnadsstaten torde jag få anföra

följande.

Flera af de å omkostnadsstaten uppförda förslagsanslag hafva af

kommissionen, med tillämpning af den förut uttalade uppfattningen, att

förslagsanslag böra i staten upptagas med belopp, som i största möjliga

mån motsvara de utgifter, hvilka måste bestridas af anslagen, uppförts

med förhöjda belopp, bestämda efter utgifterna från anslagen under år

1908 eller efter medeltalet af utgifterna under åren 1905—1908. Sålunda

har anslaget till expenser, nu 70,000 kronor, föreslagits till

125,000 kronor; anslaget till läkarvård och medikamenter samt begrafningshjälp,

nu 7,000 kronor, till 15,000 kronor, hvarvid dock äfven hänsyn

tagits till kommissionens förslag, att extra ordinarie tjänstemän

skulle i visst fall äga åtnjuta kostnadsfri läkarvård och medicin; anslaget

till skeppsmätning skostnad, nu 27,000 kronor, till 32,000 kronor; anslaget

till tulltjänstemäns af lägre grad beklädnad och beväring, nu 100,000

kronor, till 125,000 kronor; samt anslaget till diverse utgifter, nu omkring

30,000 kronor, till omkring 45,500 kronor. Vissa andra anslag

hafva däremot af kommissionen upptagits med oförändrade belopp. Sådant

är förhållandet med förslagsanslagen till rese- och traktamentskostnader

äfvensom till tullhusbyggnader och reparationer samt hushyror och

tomtören, resp. 20,000 och 15,000 kronor; vidare med det bestämda

anslaget till gratifikationer åt krono- och lots- samt kanalbetjänte, som utmärka

sig genom nitisk tillsyn och kontroll mot öfverträdelse af tullförfattningarna,

1,500 kronor; och slutligen med det likaledes bestämda

anslaget till hemliga utgifter, 9,000 kronor.

Då jag, såsom redan förut nämnts, fullt ansluter mig till kommissionens

ofvanberörda uppfattning beträffande förslagsanslagens uppförande

i staten och jag icke funnit något att erinra vid det sätt, på

hvilket kommissionen upptagit nu omförmälda anslag, torde jag, med

hänvisning till hvad kommissionen i fråga om dessa anslag anfört å

olika ställen af sidorna 250—256 i betänkandet, kunna inskränka min

närmare redogörelse för kommissionens förslag till omkostnadsstat till

öfriga, här ofvan icke nämnda anslag, beträffande hvilka förändringar

af annan beskaffenhet ifrågasatts. Jag öfvergår alltså nu till dessa

anslag.

Förslagsanslaget till underhåll och drift af tullverkets ångare är i

staten upptaget till 6,000 kronor. Utgifterna från detta anslag hafva,

enligt hvad kommissionen meddelar, i medeltal för åren 1905—1908

uppgått till 7,872 kronor årligen. Kommissionen har emellertid ansett,

att kostnaden för bränsle till kustbevakningspersonalens motorbåtar

Bill. till Riksd. Prof. 1010. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

lämpligen bör utgå af detta anslag, kvilket under sådant förhållande

borde benämnas anslag till underhåll och drift af tullverkets ångare samt

bränsle för kustbevakningspersonälens tjänstebåtar. Då denna kostnad

enligt verkställda beräkningar skulle uppgå till omkring 22,000 kronor

årligen, har kommissionen förslagsvis uppfört ifrågavarande anslag med

30,000 kronor.

Till postporto är i staten uppfördt ett förslagsanslag å 15,000

kronor. Enär bland utgifterna från detta anslag äfven ingår telegramporto

till ett ganska afsevärdt belopp, har kommissionen ansett anslaget

i stället böra benämnas anslag till post- och telegramporto. Utgifterna

från anslaget hafva under de senaste åren i allmänhet uppgått till omkring

20,000 kronor, hvarför anslaget af kommissionen uppförts med

förslagsvis detta belopp.

Mot kommissionens förslag beträffande nu omförmälda två anslaghar

jag icke något att erinra, hvarför jag tillstyrker, att anslagen uppföras

med de af kommissionen angifna beloppen.

Till jakt- och båtlega samt hästlega och resekostnader var i staten

för år 1908 uppfördt ett bestämdt anslag å 120,000 kronor. Detta anslag

blef emellertid, på sätt framgår af förut lämnad redogörelse, i

1909 års stat uppfördt med ett belopp af 140,000 kronor. Syftet med

denna höjning var att bereda tillgång till ökade jakt- och båtlegor åt

de kustbevakningsbetjänte af befälsgrad, som anskaffat motorbåtar för

begagnande i tjänsten; och är anslaget i 1910 års stat fortfarande upptaget

med sistnämnda belopp, 140,000 kronor.

Beträffande detta anslag anför kommissionen följande. Därest i

enlighet med kommissionens förslag allmän öfvergång till motordrift

för kustbevakningens tj änstefarkoster komme att äga rum, blefve anslagets

nuvarande belopp icke tillräckligt för att personalen skulle kunna

tilldelas de legor, som betingades af motorbåtars anskaffande, ett förhållande,

som äfven framhållits af generaltullstyrelsen i dess underdåniga

skrifvelse af den 24 oktober 1908. Kommissionen hade därför

funnit det nödvändigt att upptaga detta anslag till förhöjdt belopp. I

och för bestämmandet af anslagets storlek hade af de utaf kommissionen

i fråga om kustbevakningen anlitade sakkunniga verkställts omfattande

undersökningar rörande inköpspris och underhållskostnad m. m. för

lämpliga, med motorer försedda tjänstebåtar; och hade kommissionen

med ledning af hvad därvid inhämtats och med hänsyn till de indragningar

af posteringar och personal, som kunde företagas vid en allmän

öfvergång till motordrift af kustbevakningens farkoster, funnit ifrågavarande

anslag böra bestämmas till 175,000 kronor.

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Med anslaget hade dessutom den förändring vidtagits, att detsamma

uppförts såsom förslagsanslag. Anslaget hade nämligen helt och

hållet åtgått och till och med på visst sätt öfverskridits, i det att Riksdagen

under de senaste åren medgifvit, att aflöning vid kustbevakningstjänster,

som i följd af anskaffade motorbåtar kunde lämnas otillsatta,

finge disponeras till jakt- och båtlegor. Oaktadt detta medgifvande,

som dock ännu endast i jämförelsevis ringa omfattning kunnat utnyttjas,

hade likväl, enligt hvad kommissionen inhämtat, anslaget icke medgifvit

höjning af vissa legor, särskildt hästlegor till gränsbevakningspersonalen,

äfven i fall, då sådan höjning tillfälligtvis måst anses vara

af verkligt behof påkallad. Ett mindre godt år och än mera ett missväxtår

i de trakter, där gränsbevakningspersonalen hade sin tjänstgöring

förlagd, förorsakade alltid en afsevärd stegring af foderprisen,

hvarigenom de noga afvägda legorna lätt blefve alltför knappa. För

att vid sådana ömmande fall någon höjning af legorna skulle kunna

medgifvas, hade kommissionen, såsom nyss sagts, upptagit anslaget

såsom förslagsanslag; och ville kommissionen i sammanhang härmed

framhålla, att granskning af de från anslaget utgående legornas storlek,

hvilken fortfarande såsom hittills borde bestämmas af generaltullstyrelsen,

enligt kommissionens åsikt borde årligen äga rum.

Hvad först beträffar kommissionens, på sakkimniga personers beräkningar

stödda förslag rörande anslagets belopp, torde mot detsamma

icke vara något att erinra. Tydligen måste en allmän öfvergång till

motordrift af kustbevakningspersonalens tjänstefar koster medföra ej

oväsentligt ökade utgifter för båtlegor; men, såsom jag redan förut

haft tillfälle framhålla, är en sådan åtgärd betingad af nuvarande förhållanden

och innebär dessutom i själfva verket en besparing för staten

genom den däraf uppkommande möjligheten att indraga eller förändra

ett icke obetydligt antal nu befintliga tjänster vid kustbevakningen. Jag

tillstyrker därför, att anslaget upptages med det af kommissionen föreslagna

beloppet.

Vidkommande därefter kommissionens hemställan om anslagets

uppförande såsom förslagsanslag — hvilken hemställan generaltullstyrelsen

under åberopande af kommissionens därför anförda skäl på det

lidigaste tillstyrkt — synes densamma vara på ett tillfyllestgörande

sätt motiverad. Det lärer icke kunna förnekas, att de utgifter, som

skola utgå af anslaget, äro af sådan beskaffenhet, att anslagets natur

af bestämdt anslag lätt kan medföra olägenheter; och därest, såsom

kommissionen uttalar, granskning af legornas belopp årligen äger rum,

torde någon betänklighet från statsverkets sida mot anslagets upp
-

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 60.

förande såsom förslagsanslag icke gärna kunna anses förefinnas. Jag

biträder sålunda äfven kommissionens nu ifrågavarande hemställan.

Under åberopande, att kommissionen i allt väsentligt biträdt ett

af chefen för general tullstyrelsens tullbehandlings- och upplysningsbyrå

utarbetadt förslag till anordnande af elev- och fortsättningskurser inom

tullverket, har kommissionen vidare hemställt, att det å omkostnadsstaten

med 10,000 kronor nu uppförda anslaget till yngre tulltjänstemäns

utbildning i tulltjänsten måtte utbytas mot ett anslag till utbildning

i tulltjänsten. Detta anslag har, i enlighet med den verkställda kostnadsberäkningen,

upptagits med 21,000 kronor; och anser kommissionen

det vara nödvändigt, att detsamma erhåller egenskap af förslagsanslag.

— Då den till omkring 6,000 kronor beräknade kostnaden för

anskaffande af de i och för sagda kurser nödiga inventarier och instrument

m. m. synts kommissionen kunna utgå af anslaget till diverse

utgifter, har kommissionen icke funnit anledning ifrågasätta något särskilt

anslag till bestridande af denna kostnad.

Redan i det föregående har jag förklarat mig öfvertygad om nyttan

och behöfligbeten af omförmälda kurser; och då jag icke funnit något att

erinra mot kommissionens förslag beträffande anslaget till dessa kurser,

hemställer jag, att å omkostnadsstaten måtte uppföras anslag till utbildning

i tulltjänsten med förslagsvis 21,000 kronor.

Därest i kommissionens förslag till omkostnadsstat, hvilket slutar

på ett belopp af 639,580 kronor, vidtages den af mig ifrågasatta ändring,

eller att i stället för de af kommissionen i staten uppförda anslagen

till vissa arfvoden, 3,570 kronor, och till godtgörelse åt rådstufvurätterna

för afgörande af tullmål, 2,000 kronor, sålunda tillhopa 5,570

kronor, i staten upptages ett anslag till vissa arfvoden å förslagsvis

7,570 kronor, skulle, med iakttagande tillika, att anslaget till diverse

utgifter för afrundande af staternas slutsumma upptages med 50 kronor

mera än det af kommissionen föreslagna beloppet 45,510 kronor, eller

sålunda med 45,560 kronor, omkostnadsstatens slutsumma enligt mitt

förslag uppgå till 641,630 kronor och alltså öfverstiga kommissionens

förslag med 2,050 kronor samt den för år 1910 till ett belopp af

459,230 kronor fastställda omkostnadsstaten med 182,400 kronor.

Slutligen torde jag lämpligen här böra yttra mig öfver en af

kommissionen i sammanhang med behandlingen af anslaget till jaktoch

båtlega samt hästlega och resekostnader gjord framställning.

Kommissionen omförmäler nämligen, hurusom kustbevakningscheferna,

under anförande att åtskilliga dem underlydande befattnings
-

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 60.

häfvare vid kustbevakningen under år 1909 anskaffat och att andra

sådana befattningshafvare komme att under sagda år eller år 1910 anskaffa

motorbåtar för tjänstebruk, anhållit, att medel måtte anvisas för

beredande åt sagda befattningshafvare af förhöjda legor för tiden till

ingången af år 1911; och både kustbevakningscbeferna, som tillika förklarat,

att motorbåtars anskaffande så snart ske kunde vore för kustbevakningens

effektivitet af synnerligt behof påkalladt, beräknat de för

nyssnämnda ändamål erforderliga belopp tillika med kostnaden för bränsle

till motorbåtarna till omkring 20,000 kronor för kustbevakningsbetjänte

i Skåne och Blekinge och till 9,000 kronor för dylika tjänstinnehafvare

i Hallands samt Göteborgs och Bohus län.

Då denna framställning synts kommissionen väl befogad men,

enligt hvad kommissionen inhämtat, medel för berörda af kustbevakningscheferna

afsedda ändamål icke finnas tillgängliga, har kommissionen

hemställt, att generaltullstyrelsen måtte bemyndigas att under år

1910 af tullmedlen disponera erforderligt belopp intill 29,000 kronor,

att användas dels till godtgörelse åt de kustbevakningsbetjänte af

befälsgrad, som under åren 1909 och 1910 anskaffat eller komma att

anskaffa motorbåtar för tjänstebruk men som icke af tillgängliga medel

kunna erhålla erforderlig förhöjning i de till dem nu utgående jakteller

båtlegoanslag, dels ock till betäckande af kostnaden för det bränsle,

som är behöfligt för dessa motorbåtars drift.

Generaltullstyrelsen har, med förmälan att det måste anses billigt,

att tjänstinnehafvare vid kustbevakningen, hvilka, därtill föranledda

af inträdda förändrade förhållanden och af intresse för tjänstens behöriga

skötande, anskaffat eller gått i författning om anskaffande af

motorbåt för tjänstebruk, måtte beredas godtgörelse för däraf föranledda

kostnader, tillstyrkt bifall till kommissionens ifrågavarande hemställan;

och då jag icke kan annat än erkänna det befogade häri, hemställer

jag om framläggande för Riksdagen af förslag i det af kommissionen

angifna syfte.

Villkoren för åtnjutande af den aflöning, som enligt den nya staten

skulle tillkomma tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kustod!

gränsbevakning, jämte bestämmelser om öfriga förmåner, hvilka

skulle tillkomma samma personal, hafva, i öfverensstämmelse med hvad

som skett vid 1904 års lönereglering för tullverket, sammanfattats i ett

särskildt aflöningsreglemente, i h vilket dessutom, såsom äfven i nu gällande

aflöningsreglemente är fallet, intagits föreskrifter om godtgörelse

Aflöningsreg
lemente,

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

till extra ordinarie tjänstemän, hvilka på grund af förordnande eller

såsom till tjänstgöring inkallade bestrida göromål vid lokalförvaltningen

eller kust- eller gränsbevakningen. Från de i sistnämnda hänseende nu

gällande bestämmelser afviker emellertid kommissionens förslag till

aflöningsreglemente i så måtto att, medan för närvarande ersättning åt

extra ordinarie tjänsteman eller betjänt vid förordnande utgår med vissa

i reglementet bestämda belopp och vid inhållning må bestämmas af

generaltullstyrelsen dock med iakttagande, att dagaflöning såvidt möjligt

begränsas till samma belopp som utgår vid förordnande, skulle enligt

förslaget ersättning vid förordnande bestämmas af Kungl. Maj:t efter

förslag af styrelsen och dagaflöning vid inhållning, hvilken fortfarande

skulle bestämmas af styrelsen, såvidt möjligt begränsas till samma

belopp, som af Kungl. Maj:t blifvit bestämda för tjänstgöring på grund

af förordnande. För anledningen till denna åtskillnad har kommissionen

redogjort å sid. 278—280 i betänkandet; och då hvad kommissionen i

fråga härom anfört synes mig innefatta fullgiltiga skäl för den föreslagna

förändringen, har jag icke funnit något att erinra mot densamma.

Af öfriga bestämmelser i förslaget, hvilka afvika från hvad nu

gäller, äro de viktigaste föranledda af de allmänna grundsatser beträffande

aflöningsregleringen, hvilka kommissionen uttalat och för hvilka

jag varit i tillfälle redogöra vid min föregående framställning af kommissionens

förslag; och då förslaget till aflöningsreglemente i dessa

delar synes mig innefatta en följdriktig tillämpning af dessa, af mig

biträdda grundsatser, har jag i nu omförmälda hänseenden icke något

att därvid erinra.

För åtskilliga andra bestämmelser i förslaget har jag äfvenledes i

det föregående redogjort, såsom föreskrifterna om villkoren för åtnjutande

af löneförhöjning och om särskilda förmåner vid befordran från

tjänst i lägre till tjänst i högre ålderstilläggsgrupp — i hvilket hänseende

jag tillåter mig erinra därom, att jag ansett kommissionens förslag

om rätt för tjänsteman att i visst fall komma i åtnjutande af närmast

högre aflöningsbelopp böra ersättas med nu gällande stadgande

om personligt aflöningstillägg; vidare föreskrifterna om ortstillägg, om

tjänstemans skyldighet att erlägga hyra för till honom upplåten lägenhet

i tullverket tillhörig byggnad, om viss utsträckning af förmånerna

af fri beklädnad och läkarvård m. fl. Rörande dessa bestämmelser liksom

äfven i fråga om sådana föreskrifter, som i sak öfverensstämma

med hvad nu gäller, torde något yttrande från min sida icke erfordras.

De i §§13 och 19 af förslaget intagna bestämmelserna om sär
-

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Säd. Proposition N:o 60. 223

skilda arfvoden för tjänstemän, som förordnas att bestrida tjänst med

skyldighet att emottaga uppbörd äfvensom för vaktmästare, som användes

till andra göromål än sådana, som i allmänhet tillhöra vaktmästarebefattning,

. synas mig väl grundade, hvarför jag tillstyrker desamma.

Jag tillåter mig slutligen i fråga om förslaget till aflöningsreglemente,

vid hvilket jag för öfrigt icke finner något att anmärka, erinra

dels om de af mig till införande därstädes ifrågasatta bestämmelserna

om skyldighet för tjänsteman att i vissa fall verkställa uppbörd af till

stad eller kommun utgående afgifter — i sammanhang hvarmed några

mindre redaktionsförändringar funnits böra vidtagas — äfvensom om

hinder för tjänstinnehafvare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnadsålder, vid hvilken

han är skyldig att från tjänsten afgå, att tillträda samma förhöjning,

dels ock om de förändringar i öfvergångsstadgandet, till hvilka jag

ansett anledning föreligga.

I öfverensstämmelse med hvad jag nu anfört i fråga om tullverkets

utgiftsstater, har jag låtit uppgöra förslag till dylika stater att

tillämpas under år 1911, hvilket förslag, såsom jag vid redogörelsen för

de särskilda staterna redan framhållit, utvisar följande slutsummor:

aflöningsstaten................................................

ålderstilläggsstaten........................................

öfvergångs aflöningsstaten ........................

indragningsstaten ........................................

pensionsstaten för afskedade tjänstinnehafvare

...............................................

pensionsstaterna för aflidna tjänstinnehafvares

efterlämnade änkor och

barn................................................................

omkostnadsstaten ...................................

kronor 4,411,600: —

» 450,000: —

» 50: —

» 3,620: —

)) 300,000: —

b 35,000: —

» 641,630: —

Summa kronor 5,841,900

Från kommissionens förslag till utgiftsstater för tullverket afviker

mitt nyssberörda förslag, hvilket torde få biläggas dagens protokoll,

allenast i de hänseenden, följande tabell utvisar:

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60-

Kronor.

Kommis-

Förslaget

sionens

till stat

Ökning.

förslag.

för år 1911.

Aflöningsstaten:

för generaltullstyrelsen. ....................................

257,950

257,300

650

för lokaltullförvaltningen samt kust- och. gränsbe-

vakningen ...................................................

4,101,300

4,154,300

53,000

Indragningsstaten................................................

3,920

3,620

—

300

Omkostnadsstaten................................................

639,580

641,630

2,050

Summa kronor

5,002,750

5,056,850

55,050

950

Skillnaden mellan tillökningen......................................... kronor 55,050:

och minskningen ................................................... »_950:

utgör......................................................................................... kronor 54,100: —

hvarmed sålunda mitt förslag till stater för tullverket öfverstiger kommissionens

förslag.

Sammanställas återigen tullverkets utgiftsstater, sådana de äro fastställda

för år 1910 och sådana de i det af mig nu framlagda förslaget

förekomma, får en dylik öfversikt följande utseende:

Kronor.

1910 års

Förslaget

till stat

Ökning.

Minsk-

stat.

för år 1911.

ning.

Aflöningsstaten...................................................

3,319,950

4,411,600

1,091,650

fc* i-v(

—

Ålderstilläggsstaten.............................................

250,000

450,000

200,000

—

Öfvergångsaflöningsstaten ....................................

700

50

—

650

Indragningsstaten...............................................

4,520

3,620

—

900

Pensionsstaten för afskedade tjänstinnehafvare ......

300,000

300,000

—

—

Pensionsstaterna för aflidna tjänstinnehafvares efter-

lämnade änkor och barn .................................

35,000

35,000

-

O mkostnadsstaten................................................

459,230

641,630

182,400

—

Extra aflöningsstaten ..........................................

38,500

—

-

38,500

Summa kronor

4,407,900

5,841,900

1,474,050

40,050

Skillnaden mellan tillökningen

och minskningen ..........................

utgör ..................................................

kronor 1,474,050: —

» 40,050: —

kronor 1,434,000: —

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 60.

med hvilket belopp alltså det nu af mig framlagda förslaget öfverstiger

de för år 1910 fastställda ordinarie och extra aflöningsstaterna för

tullverket.

Då emellertid, på sätt förut nämnts, flera af de å tullverkets stater

uppförda förslagsanslagen måst väsentligt öfverskridas, torde för utrönande

af den verkliga ökning i utgifterna för tullverket, som mitt förslag

skulle medföra, jämförelsen böra göras mellan detta förslag å ena sidan

och å andra sidan tullverkets årliga omkostnader af tullmedlen, hvilka,

enär uppgifter för år 1909 ännu icke finnas tillgängliga, måste upptagas

med det belopp, hvartill de år 1908 uppgått. Eu sådan jämförelse gifver

till resultat, att mitt förslag till utgiftsstater för tullverket, slutande

på................................................................................................ kronor 5,841,900: —

öfverstiger omkostnaderna för år 1908, utgörande,

med inberäknande af det utaf Riksdagen beviljade

extra lönetillägget för befattningshafvare i generaltullstyrelsen

för sagda år................................................ » 4,664,518: —

med................................................................................... kronor 1,177,682: —

På grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

dels, med godkännande af det af mig förordade förslag till utgiftsstater

för tullverket för år 1911 (Bil. A.), bestämma anslaget för

tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 5,841,900

kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen;

dels besluta,

att såsom förutsättning för ikraftträdande den 1 januari 1911 af

lönestaten för generaltullstyrelsen skall gälla, att Kungl. Maj: t dessförinnan

meddelar föreskrift därom, att samtliga ordinarie befättningshafvare

i styrelsen skola, i den mån ej undantag kunna anses böra

stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet

tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag; samt

att såsom förutsättning för ikraftträdande den 1 januari 1911 af

lönestaten för tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning

skall gälla, att följande allmänna grundsatser skola tillämpas vid förestående

omarbetning af den vid tullstadgan fogade taxa å ersättning,

som i vissa fall skall till tjänstemän och betjänte i tullverket af trafikerande

utgöras, nämligen:

l:o) Ersättningsbeloppen inbetalas alltid till vederbörande tullförvaltning

enligt af densamma utställd räkning;

2:o) Ersättning för förrättning, verkställd å den för vederbörande

Bill. till Rilcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 40 Höft. 29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

tjänstinnehafvare gällande tjänstgöringstid, skall, såvida icke förrättningen

är af beskaffenhet, att ersättning därför utgår enligt resereglementet, tillfalla

tullverket, dock att, äfven i fall, då ersättning för förrättningen sålunda

icke tillkommer tjänstinnehafvaren, godtgörelse för fortskaffningskostnad,

där sådan kostnad måst af tjänstinnnehafvaren utgifvas, skall honom tillhandahållas;

hvaremot ersättning för förrättning, verkställd Tå öfvertid,

äfvensom all enligt resereglementet utgående ersättning skall tillfalla

vederbörande tjänstinnehafvare och utbetalas till denne af tullförvaltningen;

samt

3:o) Hinder möter icke för dessa tjänstinnehafvare att, beträffande

dem tillfallande ersättning, såsom hittills varit vanligt, träffa öfverenskommelse

med trafikerande;

dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af

de i staten för generaltullstyrelsen upptagna aflöningsförmåner, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning i generaltullstyrelsen skall

vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning

i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation

af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest ämbetsverkets

ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej

längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa

ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat

ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tj än stegrad och

den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta

de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i generaltullstyrelsen icke må förenas

annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit

såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,

såframt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår

innehafvare af annan befattning, generaltullstyrelsen, uppå därom gjord

framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,

finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills

vidare bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N;o 60.

särskilda befattning inom graden, där generaltullstyrelsen, till befordrande

af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester men

för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till

den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos

Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag

eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten

utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller

ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder

han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra

användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,

såvida ej finnes skäligt låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras i följd af ämbetsresor

eller för beredande af semester, innehafvare af lägre befattning skall

vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i generaltullstyrelsen,

densamma, mot åtnjutande, i förstnämnda fäll af de för

befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest af däremot

svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock

ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor

att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som

erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom

till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om

sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för

tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år,

äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och eu af

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får

tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder

den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet

af rätten till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som före

den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde

till befattningen eller annan samma lönegrad tillhörande befattning i

generaltullstyrelsen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial

eller på grund af förordnande i följd af frågan om lönereglering för

generaltullstyrelsen;

att, då tjänsteman utnämnes från tjänst å lokaltullförvaltningens

eller kust- eller gränsbevakningens stat till tjänst i andra eller första

lönegraden eller till vaktmästaretjänst hos generaltullstyrelsen, den tid, hvarunder

han innehaft tjänst å nämnda stat, skall i och för åtnjutande af löneförhöjning

vid tjänsten hos styrelsen räknas honom till godo på följ ande sätt:

tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande tredje ålderstilläggsgruppen

bland tjänstemän af högre grad, såsom om han därunder innehaft

tjänst i andra lönegraden å styrelsens stat;

tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande andra ålderstilläggsgruppen

bland tjänstemän af högre grad, såsom om han därunder

innehaft tjänst i första lönegraden å styrelsens stat; samt

tid, hvarunder han innehaft tjänst, tillhörande tredje eller andra

ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän af lägre grad, såsom om han

därunder innehaft vaktmästaretjänst hos styrelsen;

att skrifbiträde, som vid den nysa. statens ikraftträdande är anställdt

hos generaltullstyrelsen och antages till skrifbiträde å denna stat, äger

att för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till godo den tid, biträdet

därförinnan innehaft stadig anställning hos styrelsen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder,

som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaltulldirektören,

byråcheferna och tjänstemännen af andra lönegraden enhvar under en

och en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden äfvensom

skrifbiträdena enhvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å

uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af generaltulldirektören bestämmes,

begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall sjkifva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens slut;

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang dänned;

dels förklara,

ej mindre att enhvar, som med eller efter 1911 års ingång tillträder

befattning i generaltullstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta

sig ofvan intagna villkor och bestämmelser för den nya aflöningsstatens

åtnjutande;

än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar i styrelsen,

hvilka icke före den 1 november 1910 anmäla, att de vilja underkasta

sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och

som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid

dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej

annat föranledes af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinneliafvares

rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit

dem;

dels godkänna det vid detta protokoll fogade förslaget till aflöningsreglemente

för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kustoch

gränsbevakning (Bil. B.);

dels ock medgifva,

att för år 1911 till aflöning åt de tjänstinnehafvare, hvilkas innehafvande

befattningar antingen bibehållas i den nya organisationen eller

därstädes ersättas med befattningar i lägre tjänstegrad men hvilka

komma att kvarstå å äldre stat, må disponeras aflöningarua vid motsvarande

befattningar i den nya staten samt att därutöfver tilläfventyrs

erforderliga belopp må få utgå af tullmedlen;

att för år 1911 till aflöning åt tjänstinnehafvare, som behöfva

förflyttas å indragningsstat, må af tullmedlen disponeras så stort belopp,

som motsvarar deras sammanlagda löner enligt 1910 års stat;

att, i händelse innehafvaren af öfveruppsyningsmanstjänsten vid

tullbevakningen i Haparanda, hvilken tjänst i den nya staten ersättes

med eu kammarskrifvaretjänst, erhåller konstitutorial å berörda nya tjänst,

han i och för löneförhöjning vid denna må tillgodonjuta den tid, han

innehaft öfveruppsyningsmanstjänsten;

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

att pensioner enligt reglementet den 16 februari 1833 för änkor

och barn efter tjänstinnehafvare vid tullverket, som innehaft lägre lön

än 900 kronor och hvilkas kvarlåtenskap icke lämnat så stor kapitalbehållning,

att räntan häraf, till 3 procent beräknad, uppgår till pensionens

belopp, må, oberoende af den lön, mannen eller fadern i lifstiden

åtnjutit, från 1911 års ingång utgå med 54 kronor årligen äfvensom

att denna förhöjning må tillämpas såväl å redan anvisade pensioner som

å dem, hvilka beviljas före ingången af år 1911;

att till enhvar af de tjänstinnehafvare vid tullförvaltningen i Trelleborg,

hvilka åtnjutit extra inkomster, som i och med ångfärjetrafikens

öppnande helt och hållet eller delvis bortfallit, må såsom personligt

aflöningstillägg under år 1910 få utbetalas ett belopp, motsvarande de

extra inkomster af sådant slag, som tillkommit honom under år 1908,

dock att sådant aflöningstillägg endast må utdelas i den mån det visas,

att vederbörande lidit minskning i inkomster af nu ifrågavarande slag,

äfvensom att för ofvanberörda ändamål må få af tullmedlen disponeras

ett belopp af högst 5,200 kronor;

att under år 1910 må af tullmedlen disponeras erforderligt belopp

intill 29,000 kronor, att användas dels till godtgörelse åt de kustbevakningsbetjänte

af befälsgrad, som under åren 1909 och 1910 anskaffat

eller komma att anskaffa motorbåtar för tjänstebruk men som icke af

tillgängliga medel kunna erhålla erforderlig förhöjning i de till dem

nu utgående jakt- eller båtlegoanslag, dels ock till betäckande af kostnaden

för det bränsle, som är behöflig^ för dessa motorbåtars drift;

att ordföranden i gränstullrätten inom Norrbottens län må från

och med år 1911 för hvarje gränstullrättens sammanträde, utöfver de

enligt kungörelsen den 6 december 1907 till ett antal af sex om året

bestämda, åtnjuta ett särskildt arfvode af 75 kronor; samt

att kustbevakningschefen i Skåne och Blekinge, majoren L. N. O.

Höök må, därest han öfvergår på 1911 års stat, under sin återstående

tjänstetid uppbära ett personligt lönetillägg af 800 kronor årligen.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla, och skulle

proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Axel Alexanderson.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

231

Bil. Å.

Utgiftsstater för tullverket,

att tillämpas under år 1911.

K r o

n o r.

Tjänst-

Lön.

görings-

penningar.

tillägg.

Summa.

A. Äflöningsstaten.

I. Generaltullstyrelsen.

1 generaltulldirektör...........................

10,000

3,000

1,000

14,000

1 byråchef ......................................

5,000

2,500

600

8,100

(Efter 5 år kan lönen höjas

3 d:o................................................

-

-

—

24,300

1 med 600 kronor.

Kansliet.

1 sekreterare ....................................

I Efter 5 år kan lönen höjas

3,600

1,800

400

5,800

1 med 500 kronor och efter

1 d:o......................................

5,800

| 10 år med ytterligare 500

t registrator ..................................

1 kronor.

Efter 5 år kan lönen liöjas

2,200

1,500

300

4,000

med 500 kronor, efter 10

1 notarie ........................................

3 d:o...............................................

2,200

1,500

300

4,000

• år med ytterligare 500 kr.

och efter 15 år med än

12,000

ytterligare 500 kronor.

1 Efter 5 år kan lönen höjas

1 kvinnligt skrifbiträde .....................

700

350

150

1,200

med 150 kronor och efter

1 d:o...............................................

-

-

-

1,200

| 10 år med ytterligare 150

J kronor.

Kärn eral byrån.

1 kamrerare.......................................

3,600

1,800

400

5,800

(Efter 5 år kan lönen höjas

l med 500 kr. och efter 10

1 förste revisor .................................

3,600

1,800

400

5,800

J år med ytterligare 500 kr.

Efter 5 år kan lönen höjas

1 revisor och bokhållare.....................

2,200

1,500

300

4,000

med 500 kronor, efter 10

• år med ytterligare 500

3 d:o...............................................

Revisionsbyrån.

12,000

kr. och efter 15 år med

än ytterligare 500 kr.

(Efter 5 år kan lönen höjas

! med 500 kr. och efter 10

1 förste aktuarie .............................

3,600

1,800

400

5,800

1 år med ytterligare 500 kr.

1 aktuarie .......................................

2,200

1,500

300

4,000

] Efter 5 år kan lönen höjas

1 d:o................................................

-

1,500

300

4,000

I med 500 kr., efter 10 år

'' med ytterligare 500 kr.

1 revisor ............................*........

2,200

4,000

I och efter 15 år med än

7 d:o...............................................

—

—

-

28,000

1 ytterligare 500 kronor.

Transport

—

-

-

153,800

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

K r o

n o r.

Lön.

Tjänst-

görings-

Summa.

penningar.

Transport

-

-

~~

153,800

Tullbehandiings- och upplysningsbyrån.

1 byråassistent .................................

3,600

1,800

400

5,800

1 Efter 5 år kan lönen höjas

1 med 500 ler. och efter 10

1 d:o...............................................

o,800

1 år med ytterligare 500 kr.

[Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kr., efter 10 år

1 andre byråassistent .......................

2,200

1,500

300

4,000

med ytterligare 500 kr.

--

ocli efter 15 år med äu

ytterligare 500 kronor.

Till vikariatsersättning samt arfvoden och

flitpenningar åt extra biträden äfven- som till rensbrifningskostnad, förslags- anslag ........................................

78,000

i

däraf till gratifikationer åt extra or-

dinarie tjänstemän och vaktmästare

hos styrelsen högst 3,000 kronor.

1 förste vaktmästare ’)........................

900

450

150

1,500

/Efter 5 år kan lönen höjas

/ med 200 kronor.

350

150

1,200

1 Efter 5 år kan lönen höjas

1 vaktmästare ’).................................

700

1 med 150 kr. och efter 10

6 d:o ’) .............................................

7,200

( år med ytterligare 150

J kronor.

Transport

—

—

—

257,300

*) Åtnjuta beklädnad eller beklädnadsersättning i enlighet med hvad i sådant afseende gäller beträffande

till samma förmån berättigade befattningshafvare vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och

gränsbevakning. Om vaktmästare hos styrelsen i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så

länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

233

1

Kronor.

rfl OX) r/- £

rf

&

W

fl «

•G bo

0 fl

sn

1 §

O cö ©

ce o o9 S

CO SP* bc

å! o f

g3|?

® bjb

<D

fl

O

Kl

Lön.

s

u m m

a.

.2 M

aa O

fl nä

<v fl

Ph fl

Eftei

9 års

kan

hvar.

Transport

—

—

_

_

—

257,300

—

—

II. Lokaltullförvaltningen samt kust-

•

och gränsbevakningen.

1. Tjänstemän af högre grad.

a) Med bestämd tjänstgöringsort.

'' 1 tulldirektör i Stockholm, hvartill någon

bland föreståndarna vid de i Stockholm

befintliga tullförvaltningsafdelningar, med

bibehållande af egen tjänstebefattning,

förordnas för en tid af högst fem år i sänder

3,000

3,000

|

1 d:o i Göteborg, hvartill någon bland före-

ståndarna vid de i Göteborg befintliga

tullförvaltningsafdelningar, med bibehål- lande af egen tjänstebefattning, förordnas

för eu tid af högst fem år i sänder ......

2,500

2,500

■

1 d:o i Malmö, hvartill någon bland före-

1

ståndarna vid de i Malmö befintliga tull- förvaltningsafdelningar, med bibehållande

af egen tjänstebefattning, förordnas för

en tid af högst fem år i sänder............

2,000

2,000

1 kuslbevakningschef i Skåne och Blekinge

1 d:o i Hallands samt Göteborgs och Bohus

1

4,500

1,500

0,000

1 4,500

län ...................................................

1

0,000

, 400

1 1

1 gränsbevakningschef i Dalsland, Värm-

_

land och Dalarne.................................

l

3,900

1,300 j

5,200

3,600 j

Transport

-1

— j

1

24,700

257,300 1

-

—

Bih. till Biksd. Prut. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 40 Höft. 30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

Transport

Stockholm .......................................

1 eko vid d:o i Göteborg......................

1 d:o vid d:o i Malmö ..........................

2 d:o vid tullbevakningsinspektionerna

Stockholm och Göteborg...................

1 d:o vid d:o i Malmö..........................

1 tullförvaltare vid tullkammaren i Stock''

holm ...............................................

It d:o vid d:o i Norrköping, Malmö, Häl

singborg, Göteborg, Gäfle och Sunds

vall, vid uppbörds- och nederlagskonto

ren i Stockholm och Göteborg äfven

som vid uppbörds- samt konfiskations

och kassörskontoret i Malmö........

1 d:o vid tullkammaren i Kalmar.....

Halmstad samt vid konfiskations
-

l»org ......................................

1 d:o vid tullkammaren i Uppsala

hamn, Visby, Karlskrona, Karlshamn

paranda..

Transport}

Krön

o r.

Lönegrad.

Lön.

Tjänstgörings-

penningar.

s

B

3

s>

Efter resp. 3, 6 och

9 års tjänstgöring

kan lönen böjas,

hvarje gång med:

Pensions.

underlag.

—

—

24,700

—

257,300

-

|

3

5,800

2,000

7,800

''

■ 5,000

3

—

—

7,800

2

5,100

1,700

6,800

2

—

—

13,600

1

4,500

1,500

6,000

5

5,100

1,700

0,800

[ 4,500

400

5

—

—

74,800

4

4,500

1,500

6,000

1

1

4,000

4

_

—

30,000

. 3

3,900

1,300

5,200

>

t

t

1

, 3,600

3

_

_

1 98,800

t|~

—

—

288,300

—

| 257,300

—

1 “

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

235

Kronor.

Lönegrad.

i

Lön.

Tjänstgörings-

penningar.

s

u m in

a.

Efter resp. 3, 6 och

9 års tjänstgöring

kan lönen höjas,

hvarje gång med:

Pensions-

underlag.

Transport

—

—

288,300

—

257,300

. -

—

1 tullförvaltare vid tullkammaren i Söder-

tälje................................................

2

3,300

1,100

4,400

20 d:o vid d:o i Eskilstuna;Linköping,Väster-

vik, Ronneby, Sölvesborg, Simrishamn,

Falkenberg, Lysekil, Uddevalla, Lidkö-

3,300

ping, Mon, Charloltenberg, Västerås,

i

Falun, Örnsköldsvik, Östersund, Storlien,

Umeå, Skellefteå och Riksgränsen......

2

—

—

88,000

1 d:o vid d:o i Mem ...........................

1

2,700

900

3,600

1 3 d:o vid d:o i Vadstena, Marstrand och

, 2,700

Piteå .............................................

1

—

—

10,800

1 öfverkontrollör vid packhusinspektionen

i Stockholm ..................................

2

5,100

1,700

6,800

i 4,500

1 d:o vid d:o i Göteborg .....................

2

—

6,800

1

1 d:o vid tullkammaren i Stockholm......

i

4,300

1,500

5,800

, 400

1

3 d:o vid d:o i Malmö och Göteborg samt

l 3,800

vid packhusinspektionen i Malmö ......

i

—

17,400

431,900

1

b) Öfriga tjänstemän af högre grad.

1 förste kontrollör ..............................

i

3,900

1,300

5,200

l 3,600

19 d:o ................................................

t

—-

—

98,800

i

1

1 kontrollör .......................................

i

3,300

1,100

4,400

i

|

74 d:o (däraf 3 kontrollörer och uppbörds-

3,300

kassörer samt 6 bevakningskontrollörer)

1

—

—

325,600

1

1 kammarskrifvare ..............................

i

2,100

700

2,800

|

228 d:o ................................................

i

—

—

638,400

[ 2,100

1 tullinspektor ..................................

i

2,000

600

2,600

1 2.000

7 d:o (däraf 2 gränsinspektorer) ............

t

—

18,200

| 1

1

Transport

—

—

—

1,096,000

431,900

| 257,300

-

-

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 60.

Transport

1 tullfiskal

3 eko .......

2. Tjänstemän af lägre grad.

1 öfveruppsyningsman ....................

1 d:o

1 d:o

3 d:o (däraf 1 befälhafvare å kustbevakningsångare)

...................................

1 gränsöfveruppsyningsman ..................|

1 kustöfveruppsyningsman.................

26 d:o ................................................

1 uppsyningsman.................................

37 d:o ..............................................

1 d:o ................................................j

23 d:o (däraf 1 anställd å kustbevakningsångare)

..........................................i

1 d:o ...............................................

25 d:o .............................................

1 gränsuppsyningsman ........................!

6 d:o ...............................................1

1 kustuppsyningsman.........................

66 d:o ...............................................

1 vaktmästare ...................................

429 d:o ................................................

1 d:o ...............................................i

185 d:o (däraf 2 anställda å kustbevakningsångare)

..........................................I

Transport) ■

Kronor.

Lön.

Tj änstgörings-

penningar.

S u m m

a.

Efter resp. 3, 6 och

9 års tjänstgöring

kan lönen höjas,

hvarje gång med:

Pensions-

underlag.

_

_

1,096,000 431,900

257,300

2,200

800

3.000

1

9.000 1,108,000

j 400

| 2,000

1,800

800

2,600!

2,600

| 300

1,700

600

2,300;

> 200

1,700

—

—

6,900

1,800

800

2,600

300

|

1,500

600

2,100;

54,600

i

> 1,300

1,500

550

2,050

—

—

75,850!

1,400

500

1,900

i

_

_

43,700'';

150

j 1,200

1,300

450

1,750

4.3,750

j 1,100

1,500

550

2,050)

12,300''

1

j> 1,300 j

1,200

450

1,650

—

—

108,900;

1,300

450

1,750

1,100 :

—

750,7501

100

1,100

400

1,500

1

1,000

—

—

277,500

1

-

—

1,399,100)1,539,900)

257,300

—

—

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 60.

237

Kronor.

Lönegrad.

Lön.

Tj änstgörings-

penningar.

g

u m m

a.

[Efter resp. 3, 6 och i

9 års tjänstgöring

kan lönen höjas, |

hvarje gång med: |

Pensions- j

underlag.

1

Transport

_

i

1,399.100

1,539,900

257,300

1 vaktmästare ....................

Q00

‘jm

i 9nn

; 60 eko ...................

1

72,000

!

j- 900

1 gränsridare.........................

1

1,100

400

1,500

161 d:o .......................

1

—

__

241,500

1 kustvakt......................

1

1,000

300

1,300

100

1,000

40 d:o .......................

1

—

—

52,000

1 kustroddare ......................

1

900

300

1,200

228 (ko .............................

1

"

273,600

2,043,400

[ 900

Till ortstillägg åt befattningshafvare vid

i

1

lokalförvaltningarna i Stockholm, Hapa-

randa och Riksgränsen, förslagsanslag

—

—

—

49,000

\ Till arfvoden åt tullexpeditions- och gräns-

stationsföreståndare, förslagsanslag ......

—

—

_

—

12,000

Till arfvoden åt ordinarie tjänstemän för

tullbehandling af passagerareffekter, för-

•

slagsanslag ......................................

-

_

_

__

10,000

Till vikariatsersättning, extra biträden in. m.,

:

förslagsanslag....................................

-

— ''

- 1

500,000

4,154,300

däraf för beredande af kostnadsfri le-

dighet åt andra tjänstemän af lägre

grad än öfveruppsyningsmän och upp-

>

!

syningsmän vid lokalförvaltningen högst

25,000 kronor samt för utbetalande af

flyttningslijälp åt tjänstemän högst 2,000

;

kronor.

1

Transport!

-1

— |

_

— 1

_

4,411,600|

—

—

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kung}. Majds Nåd. Proposition N:o 60.

Transport

Förslagsanslag

B. Ålderstilläggsstaten.

C. Öfvergångsaflöningsstaten.

Kronor.

4,411,600

450,0001

Kronor.

Stockholm.

Tullkammaren.

Andre kontrollören E. G. M. Lindh ............

Anm. Tjänsten utbytes vid innehafvarcns afgång!

mot en kontrollörstjänst med ..................

Packhusinspektionen.

Öfverinspektoren C. O. Wallgren ..

mot en öfverinspektorstjänst med

Västervik.

Tullförvaltaren H. V. E. Moberg ...

mot en tullförvaltaretjänst med

Karlshamn.

Tullförvaltareil A. L. Ripa .........

mot en tullförvaltareljänst med

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

11911 års

stat för be- fattningen

afsedd

aflöning.

I 1904 års

stat för be- fattningen

upptagen

aflöning.

Belopp,

hvarmed

aflöningen

enligt 1911

års stat

under- stiger af- löningen

enligt 1904

års stat.

2,500

500

-

3,000

3,300

1,100

4,400

—

1

4,000

3,000

7,000

-

i

5,800

2,000

7,800

-

3,000

1,000

-

4,000

3,300

1,100

4,400

—

3,000

1,000

—

4,000

-

3,900

1,300

5,200

—

_

-

21,800

| 18,000

—

4,861,600

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 60.

239

Kronor.

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

I 1911 års

stat för be- fattningen

afsedd

aflöning.

I 1904 års

stat för be- fattningen

upptagen

aflöning.

Belopp,

hvarmed

aflöningen

enligt 1911

års stat

under- stiger af- löningen

enligt 1904

års stat.

Kronor.

1

Transport

Malmö.

—

21,800

18,000

—

4,861,000

Kontrollören H. Åberg ...................................

Anm. Tjänsten utbytes vid innehafvarens afgång

3,000

2,000

5,000

—

mot en öfverkontrollörstjfinst med..................

4,300

1,500

5,800

-

—

Kammarskrifvaren A. F. Richter .....................

Anm. Tjänsten utbytes vid innehafvarens afgång

1,500

500

2,000

mot en kammarskrifvaretjänst med ...............

Landskrona.

2,100

700

2,800

Uppsyningsmannen 0. L. Åström....................

1 Anm. Tjänsten utbytes vid innehafvarens afgång

1,000

500

1,500

—

mot en uppsyningsmanstjänst med ..............

1,400

500

1,900

-

—

i

Vaktmästaren N. C. Gemzell ...........................

Anm. Tjänsten utbytes vid innehafvarens afgång

800

400

1,200

j

mot en vaktmästaretjänst med ....................

Hälsingborg.

Kustbevakningschefen i Skåne och Blekinge L. N.

1,100

400

1,500

j

0. Höök ..................................................

Anm. Tjänsten utbytes vid innehafvarens afgång

mot en kustbevakningscbefstjänst i Skåne och

4,000

1,500

5,500

Blekinge med ... .......................................

Göteborg.

4,500

1,500

0,000

Tullfiskalen A. W. Rundberg..........................

Amu. Tjänsten utbytes vid innehafvarens afgång

2,000

700

—

2,700

mot en tullfiskalstjänst med ........................

2,200

800

3,000

—

Transport

—

_

42,800

35,900 -

4,861,600

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj Ap Nåd. Proposition N:o 60.

Transport

Tullkammaren.

Kontrollören C. O. Liljequisth.....................

Anm. Tjänsten utbytes vid inneliafvarens afgång

mot en öfverkontrollörstjänst med ..........

Packhusinspektionen.

Öfverinspektoren J. H. Lindquist ..............

I Anm. Tjänsten utbytes vid innehafvarens afgång

| mot en öfverinspektorstjänst med ............

! Tullförvaltaren J. G. Hultstein .................

i Anm. Tjänsten utbytes vid innehafvarens afgång

mot en öfverkontrollörstjänst med...........

:

Gäfle.

Kontrollören P. E. Wahlman

mot en förste kontrollörstjänst med

Umeå.

-4«m. Tjänsten utbytes vid innehafvarens afgång

mot en uppsyningsmnnstjänst med .........

Säger

Transport! —

Krön

o r.

Kronor.

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

I 1911 års

stat för be- fattningen

afsecld

aflöning.

I 1904 års

stat för be- fattningen

upptagen

aflöning.

Belopp,

hvarmed

aflöningen

enligt 1911

års stat

under,

stiger af- löningen

enligt 1904

års stat.

—

-

42,800

35,900

_

4,861,600

3,000

2,000

—

5,000

—

4,300

1,500

5,800

—

—

4,000

3,000

—

7,000

5,800

2,000

7,800

3,500

2,500

—

0,000

5,100

1,700

O

00

ce

—

3,000

1,000

-

4,000

3,900

1,300

5,200

1,500

300

1,800

—

1,300

450

1,750

_

50

70,150

59,700

______50

50

-

•

—

—

—

4,861,650

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 60.

241

Kronor.

Transport

—

4,861,650

D. Iudragningsstaten.

Dalarö.

Jaktbåtsmannen G. F. Ryman.................................................................................

300

Malmö.

Kustvakten till häst J. A. Möller ...........................................................................

400

Hälsingborg.

Roddaren G. Scher....................

300

Kustvakten till fot A. Wiberg................................................................................

360

D:o C. J. Persson ...........................................................................

360

D:o P. Johansson..............................................................................

400

D:o A. Malmberg..............................................................................

400

D:o C. F. Björkholm ........................................................................

400

Göteborg.

Vaktmästaren G. Erlandsson ...............................................................................

400

Haparanda.

Gränsvakten 0. V. Green......................................................................................

300

3,620

E. Pensionsstaten för afskedade tjänstinnehafvare;

Förslagsanslag ................................................................................................

—

300,000

F. Pensionsstaterna för aflidna tjänstinnehafvares efterlämnade

änkor och barn.

a) För beredande af den genom nådiga reglementet den 16 februari 1833 stadgade pen-

sionering, förslagsanslag ........................................................................

25,000

b) Bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning, bestämdt anslag.......................

10,000

35,000

Transport

- 1

5,200,270

Bih. till lliksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft.

31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Kronor.

Transport

—

5,200,270

G. Omkostnadsstaten.

Anslag till vissa arfvoden enligt särskild förteckning''), förslagsanslag .....................

7,570

» » rese- och traktamentskostnader, förslagsanslag.......................................

20,000

» » tullhusbyggnader och reparationer samt hushyror och tomtören, förslags-

anslag ............................................................................................

15,000

> » underhåll och drift af tullverkets ångare samt bränsle för kustbevaknings-

personalens tjänstebåtar, förslagsanslag................................................

30,000

» » expenser, förslagsanslag .....................................................................

125,000

> » post- och telegramporto, förslagsanslag ................................................

20,000

» * läkarvård och medikamenter samt begrafningshjälp, förslagsanslag .........

15,000

> » skeppsmätningskostnad, förslagsanslag ................................................

32,000

> » gratifikationer åt krono- och lots- samt kanalbetjänte, som utmärka sig

genom nitisk tillsyn och kontroll mot öfverträdelse af tullförfattningarna .

1,500

» » jakt- och båtlega samt hästlega och resekostnader, förslagsanslag............

175,000

» » utbildning i tulltjänsten, förslagsanslag ................................................

21,000

» » tulltjänstemäns af lägre grad beklädnad och beväring, förslagsanslag ......

125,000

» » hemliga utgifter .................................................................................

9,000

» » diverse utgifter, förslagsanslag ............................................................

45,560

641,630

Summa kronor

—

5,841,900

'') Se nästföljande sida.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 60.

243

Förteckning å arfvoden på tullverkets omkostnadsstat för år 1911.

*

Kronor.

Stockholms rådstufvurätts afdelning för tullmål:

1 ordförande...............................................................................

................ 600: —

2 ledamöter å 375 kronor............................................................

............... 750:-

1 notarie ..............................................................................

................ 750:-

2,100

Öfriga rådstufvurätter för afgörande af tullmål enligt kungl. brefven den 15 februari 1841 och

den 6 april 1858, tillsammans förslagsvis upptagna ......................

1,900

Arfvode till särskild ordförande i gränstullrätterna inom Jämtlands län......

750

» » » »i gränstullrätten inom Norrbottens län

2,000

» » tolk för finska språket vid » » » » ......

300

» » präst i Sandhamn...............................................................

250

» » skollärare i Landsort .........................................................

70

» » »i Hufvudskär ....................................................

100

» » »i Sandhamn ....................................................

.........................

100

Summa kronor

7,570

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

Bil. B.

Ällöningsreglemente

för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning.

§ I
Aflöning,

som tillkommer innehafvare af tjänst vid tullverkets

lokalförvaltning eller kust- eller gränsbevakning enligt stat, som af

Riksdagen godkänts, utgöres af lön och tjänstgöringspenningar.'' Efter

viss tids fortsatt tjänstgöring kan lönen i enlighet med bestämmelserna

i § 4 här nedan höjas med i staten för hvarje tjänst fastställda belopp

(ålderstillägg). På vissa platser tillkommer därjämte enligt bestämmelserna

i § 11 här nedan ortstillågg.

För hvarje tjänst är i staten bestämdt särskildt pensionsunderlag.

§ 2.

För åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner gälla

följande allmänna villkor och bestämmelser, nämligen:

att tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande

tjänstgöringsreglemente gifna bestämmelser utan ock den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som k;in varda

föreskrifven, häri äfven inbegripen skyldighet att, efter därom i vederbörlig

ordning meddeladt beslut, verkställa sådan uppbörd af till stad

eller annan kommun utgående afgifter, som finnes lämpligen kunna

förenas med tjänstegöromålen i tullverket, dock mot skälig af Kung].

Maj:t bestämd ersättning för sådant bestyr och därmed förenadt ekonomiskt

ansvar;

att innehafvare af befattning, för hvilken staten upptager bestämd

tjänstgöringsort, skall vara skyldig att, därest beslut fattas om sådan

befattnings indragning eller förändring, låta sig förflyttas till annan

tjänst af samma tjänstegrad med minst samma belopp i lön och tjänst
-

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

göringspenningar. samt innehafvare af befattning, för hvilken viss tjänstgöringsort

icke är i staten bestämd, skyldig att underkasta sig den

förändring i tjänstgöringsort, som kan varda honom i behörig ordning

ålagd och icke föranleder minskning i det belopp, han redan åtnjuter

i lön och tjänstgöringspenningar;

att i händelse beslut fattas om indragning af befattningar vid

kust- eller gränsbevakningen och i följd däraf åt innehafvare af sådan

befattning tjänstgöring i samma tjänstegrad, hvartill han utnämnts,

icke vidare kan beredas, honom skall åligga att öfvertaga den tjänstgöring

i annan tjänstegrad, hvartill han kan finnas lämplig, dock utan

minskning i lön och tjänstgöringspenningar;

att med ordinarie tjänst vid tullverkets lokalförvaltning eller kusteller

gränsbevakning icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens,

eller kommuns stat;

att med ordinarie tjänst vid tullverkets lokalförvaltning eller kusteller

gränsbevakning ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl.

Maj:fs oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller

befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

af hvad slag som helst, så framt ej generaltullstyrelsen

uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande

uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen

i tullverket, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas

och tills vidare bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få af befattningshafvare uppbäras, förutom

under verklig tjänstgöring, hvartill äfven räknas af tjänsten föranledd

resa, endast under tid, då han åtnjutit semester eller sådan

kostnadsfri ledighet, hvarom förmäles i § 9 här nedan, eller då han,

för att tjänstgöra sä som lärare vid utbildningskurs inom tullverket, åtnjutit

befrielse från annan tjänstgöring, eller då han deltagit i sådan

kurs, men däremot icke under tid, då han af annan anledning än nu

är sagd icke tjänstgjort;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger

uppbära hela lönen jämto ortst ill ägg, där sådant utgår, men att den,

som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda

uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller

eljest är lagligen förhindrad att skota befattningen, kan förpliktas att

under tiden utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen,

som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 60.

att, därest emellertid ^länsinnehafvare i följd af kroppsskada eller

sjukdom, ådragen under tjänstu t öfning, blifvit tills vidare oförmögen

till tjänstgöring, aflöningen å stat må utan hinder af hvad ofvan är

stadgadt kunna, efter generaltullstyn-Isens bepröfvande, till honom utgå

oafkortad under högst sex månader; ankommande däremot, i händelse

tjänstgöringsförhindret efter nämnda tids förlopp fortfar, på pröfning af

Kungl. Maj:t, till huru stor del aflöning därefter bör till den skadade utgå;

att, när det erfordras i följd af tjänsteresa, tjänstgöring såsom

lärare vid eller deltagande i utbildningskurs inom tullverket, sjukdomsförfall

eller annat giltigt tjänstgöringsförhinder eller för beredande af

semester eller sådan kostnadsfri ledighet, som i § 9 här nedan omförmäles,

innehafvare af lägre befattning skall vara skyldig att efter förordnande

bestrida högre befattning under sammanlagdt tre månader af

hvarje kalenderår; ägande han därvid i fall, då förordnandet erfordras

i följd af semester och han själf äger rätt till sådan förmån, åtnjuta

allenast honom eljest tillkommande aflöningsförmåner men i annat fall

uppbära ett belopp, motsvarande tjänstgöringspenningarna vid den högre

befattningen i stället för tjänstgöringspenningarna vid egen befattning;

samt

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter

tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt.

§ 3-

Det arfvode, som är i staten anvisadt för uppehållande af tulldirektörsbefattning,

anses såsom tjänstgöringspenningar.

§ 4'' .

Med afseende å rätt att efter viss tids innehafvande af tjänst

kunna komma i åtnjutande af i staten fastställd löneförhöjning (ålderstillägg)

skola tjänstemännen indelas i följande ålderstilläggsgrupper,

nämligen :

A. Tjänstemän af högre grad.

Tredje gruppen. Öfverinspektorer och kustbevakningschefer äfvensom

tullförvaltare med begynnelseaflöning af 6,000 kronor eller däröfver

samt öfverkontrollörer;

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Andra gruppen. Tullförvaltare, som ej tillhöra tredje gruppen,

äfvensom förste kontrollörer, kontrollörer, tullfiskaler och gränsbevakningschefer;
Första

gruppen. Kammarskrifvare och inspektörer.

B. Tjänstemän af lägre grad.

Tredje gruppen. Öfveruppsyningsmän, kustöfveruppsyningsmän och

gränsöfveruppsyningsmän;

Andra gruppen. Uppsyningsman, kustuppsyningsmän och gränsuppsyningsmän

äfvensom vaktmästare med minst 1,500 kronors begynnelseaflöning;
Första

gruppen. Vaktmästare, som ej tillhöra andra gruppen,

kustvakter, gränsridare och kustroddare.

Inom hvarje ålderstilläggsgrupp inträder tidpunkten, då tjänstinnehafvare

blifver berättigad att komma i åtnjutande af första löneförhöjningen,

efter tre år, sedan han tilltr.ädt innehafvande tjänst eller

tjänst, tillhörande samma eller högre ålderstilläggsgrupp eller därmed

likställd befattning inom centralverket, under villkor att tjänstinnehafvaren

under mer än fem sjättedelar af den tjänstetid, som erfordras

för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen

eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat

offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den

tid, han åtnjutit semester eller sådan kostnadsfri ledighet, som i § 9

här nedan sägs, eller deltagit i utbildningskurs inom tullverket, och af

andra förhöjningen efter ytterligare tre år på samma villkor samt af

tredje förhöjningen efter än ytterligare tre år, äfvenledes på samma

villkor, under iakttagande, dels, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid

början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänståldern

blifvit uppnådd, dels ock att tjänstinnehafvare, som, då han intjänat

stadgad tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den lefnadsålder,

vid hvilken han är skyldig att från tjänsten afgå, icke må samma

förhöjning tillträda.

Den, som från tjänst i lägre ålderstilläggsgrupp befordras till tjänst

i närmast högre sådan grupp, må för åtnjutande af rätt till löneförhöjning

i sistnämnda grupp tillgodoräknas den tid intill tre år, under

hvilken han tilläfventyrs innehaft tjänst i den lägre ålderstilläggsgruppen,

sedan han intjänat stadgad tid för att där kunna komma i åtnjutande

af tredje löneförhöjningen; skolande för åtnjutande af denna förmån

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

gälla samma villkor, som ofvan stadgats för tillträde i allmänhet af

löneförhöjning inom hvarje särskild grupp.

Har tjänsteman, som vunnit befordran från tjänst i lägre ålderstilläggsgrupp

till tjänst i högre sådan grupp, vid den förra tjänsten på

grund af intjänad löneförhöjning uppburit aflöning till högre belopp än

honom vid den nya tjänsten tillkommer, äger han såsom personligt aflöningstillägg

uppbära skillnaden, intill dess aflöningen vid den nya

tjänsten genom intjänande af löneförhöjning stigit till det förut innehafda

beloppet. Härvid tages icke hänsyn till eventuellt utgående ortstillägg

vid någondera tjänsten.

Vid tillämpning af hvad ofvan stadgats rörande rätten att komma

i åtnjutande af löneförhöjning skola tjänsterna anses hafva jämväl före

år 1911 tillhört den ålderstilläggsgrupp, dit de från samma års ingång

hänföras.

Befattningshafvare å generaltullstyrelsens stat, som förflyttas till

lokalförvaltningens eller kust- eller gränsbevakningens stat, skall anses

hafva under den tid, han innehaft befattning å styrelsens stat,

tillhört:

ledamot af styrelsen samt befattningshafvare af andra graden:

tredje ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän af högre grad;

befattningshafvare af första graden: andra ålderstilläggsgruppen

bland samma tjänstemän; samt

vaktmästare: andra ålderstilläggsgruppen bland tjänstemän af

lägre grad.

§ 5.

Tjänst, för hvilken bestämd tjänstgöringsort icke är i staten upptagen,

kan af generaltullstyrelsen i fall af behof förflyttas frän högre

till lägre lönegrad; och må, där sådan flyttning erfordras å tid, då

tjänsten är med ordinarie innehafvare besatt, denne tilldelas personligt

lönetillägg till så stort belopp, att någon minskning i honom tillkommande

lön och tjänstgöringspenningar icke uppstår.

§ 6-

Afhåller tjänsteman sig från tjänstgöring utan behörigt tillstånd

och utan att kunna styrka giltigt förfall, hafve förverkat rätt till samtliga

å tiden belöpande aflöningsförmåner vid tjänsten. Varder tjänsteman

afstängd från tjänstgöriug eller i häkte tagen, skall under tiden

den del af hans aflöning, som icke af generaltullstyrelsen pröfvas böra

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

användas till befattningens uppehållande, innehållas, såvida ej generaltullstyrelsen

finner skäligt låta honom uppbära något däraf.

I

Vid afgång från tullverkets tjänst till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall utgår lönen äfvensom ortstillägg, där sådant

förekommer, till månadens slut, försåvidt icke stadgandet i § 6 annorlunda

föranleder.

§ 8.

Aflöning vid ledig tjänst, som i vanlig ordning återbesättes, tillfaller

tullstatens enskilda pensionsinrättning, i den mån densamma icke

erfordras för tjänstens uppehållande under ledigheten.

§ 9-

Semester, därvid samtliga aflöningsförmåner må bibehållas oafkortade,

må åtnjutas af tjänsteman af högre grad under en månad årligen

samt af öfveruppsyningsman och uppsyningsman vid lokalförvaltningen

under femton dagar årligen, i den mån sådant pröfvas kunna

ske utan hinder för göromålens gång och med iakttagande, att å ort,

där göromålen under viss del af året äro af väsentligt mindre omfattning

än eljest, semester för tjänsteman, som icke har chefskap, i allmänhet

förlägges till tid, då tjänsten kan lämnas utan vikarie.

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,

är pliktig att begagna sig af semester å tid, som af generaltullstyrelsen

bestämmes.

Annan tjänsteman af lägre grad än de här ofvan i denna paragraf

nämnda må, i den mån i sådant afseende till vikaries ersättande anvisadt

anslag förslår, kunna tilldelas ledighet under högst femton dagar af ett

och samma kalenderår med bibehållande af sina aflöningsförmåner oafkortade.

§ 10.

Beloppet af anslag, som vid vissa tjänster erfordras till jakt-, båteller

hästlega eller till resekostnader, bestämmes af generaltullstyrelsen

att utgå af för sådant ändamål särskild! anvisade medel.

Anslag, som nu är sagdt, utgår till den, som förrättar tjänsten,

såvida icke tjänsten bestrides på förordnande, i hvilket fall ordinarie

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Häft. 32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6

innehafvare däraf må kunna vid anslaget, i den mån det icke är afsedt

till och erfordras för bestridande af resekostnader, bibehållas, mot det

att han tillhandahåller vikarien, hvad som för anslaget skall hållas.

§ 11.

Ortstillägg utgår till tjänstemän vid lokalförvaltningarna i Stockholm,

Haparanda och Riksgränsen med tio procent af begynnelselönen

vid vederbörande tjänst, dock högst 300 kronor årligen. Ortstillägg

anses tillhöra lönen.

§ 12-

För bostadslägenhet, som i tullverket tillhörig byggnad tillhandahålles

tjänstinnehafvare vid tullverkets lokalförvaltning eller kust- eller

gränsbevakning, skall erläggas en med hänsyn till värdet af bostaden

och förhållandena i orten såsom skälig ansedd hyra, som bestämmes af

generaltullstyrelsen.

§ 13.

Åt ordinarie tjänsteman, med hvilkens innehafvande tjänst uppbördsansvar

icke är förenadt men som förordnas att bestrida tjänst med

skyldighet att emottaga uppbörd, äfvensom åt extra ordinarie tjänsteman,

som förordnas att förrätta tjänst af sistnämnda beskaffenhet, må, efter

generaltullstyrelsens bepröfvande, under tiden för sådant förordnande

utbetalas ett särskildt arfvode, beräknadt efter 120 kronor om året.

§ 14.

Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst

belopp, allteftersom det ena eller det andra pröfvas för tullverket förmånligast,

må enligt reglemente, som af generaltullstyrelsen fastställes,

tilldelas tjänstemän af lägre grad vid lokalförvaltningen samt kust- och

gränsbevakningen.

§ 15.

Vid sjukdom eller kroppsskada lämnas, enligt de närmare föreskrifter

Kungl. Maj:t meddelar, kostnadsfri läkarvård samt, efter läkares

skriftliga ordination, jämväl medikamenter åt ordinarie tjänstemän af

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

lägre grad äfvensom åt extra ordinarie sådan tjänsteman i fall, då han

ådragit sig sjukdomen eller kroppsskadan under tid, då han varit i

tjänstgöring använd.

§ 16-

I händelse tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra ordinarie,

aflider i följd af olyckshändelse, timad under tjänstutöfning, må såsom

begrafningshjälp tilldelas hans dödsbo ett belopp, motsvarande, för ordinarie

tjänsteman en månads aflöning, ortstillägg ej inberäknadt, och för

extra ordinarie tjänsteman honom, enligt gifna bestämmelser, för en

månads tjänstgöring tillkommande ersättning.

§ 17-

Flyttningshjälp till belopp, motsvarande högst den verkliga flyttningskostnaden,

må af generaltullstyrelsen, i den mån därtill anvisade

medel förslå, tilldelas tjänsteman, som förflyttas från tjänst å en ort till

tjänst å en annan ort, där aflöningen icke öfverstiger den förut innehafda

och afsevärdt högre extra inkomster icke kunna påräknas. Härvid

tages icke hänsyn till eventuellt utgående ortstillägg vid någondera

tjänsten.

§ 18.

Tjänsteman vid lokalförvaltningen, hvilken förordnats att handhafva

bestyret med tullbehandling af från utlandet ankommande resandes

effekter samt med uppbörd och redovisning af därför inflytande tullafgift,

må, i den mån sagda bestyr måste förrättas nattetid eller eljest

utom stadgad tjänstgöringstid och hinder möter för medgifvande af

motsvarande lindring i den ordinarie tjänstgöringen, kunna, efter generaltullstyrelsens

bepröfvande, för sådan öfvertidstjänstgöring tilldelas särskildt

arfvode med högst 75 kronor i månaden.

§ 19-

Vaktmästare, hvilken, efter generaltullstyrelsens medgifvande, användes

till andra göromål än sådana, som i allmänhet tillhöra vaktmästarebefattning,

må för sådan tjänstgöring kunna af styrelsen tilldelas

särskild! arfvode, beräknadt efter 100 kronor för år.

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

§ 20.

Arfvoden till tullexpeditionsföreståndare äfvensom till tjänstemän

af lägre grad vid gränsbevakningen, hvilka förordnas att, jämte bestridande

af innehafvande tjänst å stat, förestå gränsstation med skyldighet

tillika att tillhandahålla de vid sådan station för varors tullbehandling

och förvaring erforderliga lokaler, bestämmas af Kungl. Maj:t efter förslag

af generaltullstyrelsen.

§ 21.

Extra ordinarie tjänsteman, som i anledning af ordinarie tjänstinnehafvares

tjänsteresa, tjänstgöring såsom lärare vid eller deltagande

i utbildningskurs inom tullverket eller ledighet för sjukdom eller annat

giltigt tjänstgöringsförhinder förordnas att bestrida ordinarie tjänst, åtnjuter,

jämte tilläfventyrs ifrågakommande resekostnadsersättning, under

tjänstgöringstiden dagaflöning efter den tjänst, han bestrider, att utgå

med belopp, som af Kungl. Maj:t på förslag af generaltullstyrelsen

blifvit bestämda.

Godtgörelse till extra ordinarie tjänsteman, hvilken af anledning

att ordinarie tjänsteman åtnjuter semester eller kostnadsfri ledighet, som

i § 9 här ofvan omförmäles, förordnas att bestrida ordinarie tjänst,

utgår med enahanda belopp, som af Kungl. Maj:t blifvit bestämda för

tjänstgöring, hvarom nyss sagts.

Omförmälda dagaflöning skall i fall, då innehafvaren af den tjänst,

hvilken den till dagaflöning berättigade uppehåller, icke är skyldig

afstå något af sin aflöning, utgå af anslaget till vikariatsersättning, extra

biträden m. m. men i andra fall i främsta rummet af disponibla delen

af aflöningen vid sagda tjänst och endast i den mån, denna icke därtill

förslår, af sagda anslag.

Erfordras förordnande för extra ordinarie tjänsteman i följd af

inträffad ledighet vid ordinarie tjänst, äger han uppbära enahanda dagaflöning,

som ofvan sägs. I sådant fall skall för förordnande under

den månad, hvarunder ledigheten uppstått, dagaflöningen utgå af disponibla

tjänstgöringspenningarna vid den tjänst, den till dagaflöningen

berättigade uppehåller, och till därutöfver erforderligt belopp af anslaget

till vikariatsersättning, extra biträden m. m. Under återstående delen

af vakansen utgår dagaflöningen till extra ordinarie tjänsteman, som

förrättar ledig tjänst, af aflöningen vid denna och till extra ordinarie

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

tjänsteman, som tjänstgör i succession efter å ledig tjänst förordnad

ordinarie tjänsteman, i främsta rummet af tjänstgöringspenningarna vid

den tjänst, han bestrider, och till därutöfver erforderligt belopp af aflöningen

vid den lediga tjänsten.

Innehar den, som enligt denna paragraf förordnats att tjänstgöra,

årligt arfvode, hvars belopp, för dag räknadt, öfverstiger den dagaflöning,

han enligt sålunda bestämda grunder äger åtnjuta, må han bibehållas

vid arfvodet samt dagaflöningen i stället disponeras för uppehållande

af de med arfvodesbefattningen förenade göromål.

§ 22.

Ersättning till den extra ordinarie personal, som utöfver de å stat

anställda tjänstemän erfordras vid lokalförvaltningen samt kust- och

gränsbevakningen och fördenskull behörigen förordnas eller, efter generaltullstyrelsens

medgifvande, inkallas till längre eller kortare tids tjänstgöring,

bestämmes af styrelsen, med iakttagande att dagaflöning till

inkallad extra ordinarie tjänsteman såvidt möjligt bör begränsas till de

belopp, som för enahanda tjänstgöring blifvit af Kungl. Maj:t jämlikt

§21 fastställda.

§ 23.

Den, som konstitueras att tillträda tjänst vid tullverkets lokalförvaltning

eller kust- eller gränsbevakning med eller efter 1911 års

ingång, vare underkastad bestämmelserna i detta reglemente. Den,

som dessförinnan tillträdt innehafvande befattning å ordinarie stat utan

skyldighet att åtnöjas med blifvande lönereglering samt icke före den

1 november 1910 förklarat sig vilja öfvergå på 1911 års stat och underkasta

sig detta reglemente, kommer att bibehållas vid förut gällande

aflöningsförmåner och att vara underkastad de för dessas åtnjutande

gifna föreskrifter.

§ 24.

Den, som jämlikt § 23 är underkastad föreskrifterna i detta reglemente,

skall jämväl vara skyldig att, såväl i fråga om sportelinkomster

som beträffande villkoren för åtnjutande af aflöning under tjänstledighet,

underkasta sig de förändrade bestämmelser, som framdeles kunna varda

meddelade.

Eib. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 40 Häft.

33

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.

Öfvergångsstadgande. *

Vid bestämmande af tidpunkten, då tjänstinneliafvare vid tullverket

kan komma i åtnjutande af i § 1 omförmäld löneförhöjning, må medräknas

tid, hvarunder han efter år 1900 på grund af stadigvarande förordnande

inom tullverket bestridt vare sig tjänst å extra aflöningsstat eller

tjänst med aflöning å extra stat eller ock tjänst i omedelbar eller medelbar

succession efter sålunda förordnad tjänstinnehafvare, så ock tid,

hvarunder han på grund af enahanda förordnande efter ingången af år

1908 bestridt tjänst, som i följd af frågan om omreglering af tullverkets

stater icke blifvit besatt med ordinarie innehafvare, eller tjänst i omedelbar

eller medelbar succession efter sålunda förordnad tjänstinnehafvare.

De enligt § 4 här ofvan i allmänhet gällande bestämmelser rörande

rätten att komma i åtnjutande af löneförhöjning skola äfven äga tilllämpning

beträffande tjänstinnehafvare, som vid 1910 års utgång innehar

anställning å ordinarie stat och kommer att öfvergå å 1911 års stat.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1910:103 Memorial, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut angående tullverkets utgiftsstater för år 1911. s. 1 i texten
  2. SU 1910:86 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående godkännande af tullverkets utgiftsstater för år 1911 m. m. s. 1 i texten