Sök i Ratio Lex

Angående utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna järnvägsstationer in. m

1910-02-18 · 45 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 44 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:74, Angående utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna järnvägsstationer in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

1

N:o 74.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge

och Järna järnvägsstationer in. m.; gifven Stockholms

slott den 18 februari 1910.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kung]. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att, under förbehåll af kostnadsfri upplåtelse af mark och kontant

bidrag af staden Södertälje, Södertälje kanal- och slussverks aktiebolag

och C. F. Liljewalchs stärbhus enligt afgifna förbindelser, besluta dels

utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna

stationer å västra stambanan, dels banans framdragande i ändrad sträckning

från Rönninge på fast bro å segelfri höjd öfver Södertälje kanal

norr om slussen därstädes och vidare genom staden Södertälje, dels

anordnande af ett för godstrafik afsedt sidospår mellan Klastorp och

Igelsta, dels ock af ifrågavarande arbeten föranledda stationsanordningars

utförande, allt för en beräknad kostnad af 6,280,000 kronor; samt

att för påbörjande af berörda anläggningar för år 1911 till utgående

från riksgäldskontoret anvisa ett belopp af 500,000 kronor, med

rätt för Kungl. Maj:t att däraf låta förskottsvis under innevarande år

af tillgängliga medel utanordna 200,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kung], nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Hugo Hamilton.

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 52 Haft. (N:o 74.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 18 februari 1910.

N arv arande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Eiirensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde vidare:

Dubbelspår Den 26 februari 1909 anmälde jag inför Kungl. Maj:t frågan om

BÖJärna.e_ utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna

stationer å västra stambanan, och aflät Kungl. Maj:t samma dag proposition

i ämnet (n:r 94) till Riksdagen.

Det förslag, som innefattades i den nådiga propositionen, innebar,

att vid dubbelspårets utläggande banan skulle framdragas efter den

s. k. Igelstalinjen, d. v. s. i ändrad sträckning från Igelsta hållplats

på fast bro å segelfri höjd öfver Södertälje kanal norr om slussen därstädes

och vidare genom staden Södertälje.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

Enligt hvad Riksdagen i skrifvelse den 25 maj 1909 anmält, blef

emellertid Kungl. Maj:ts framställning icke af Riksdagen bifallen.

Vid föredragning den 6 augusti 1909 af Riksdagens omförmälda

skrifvelse anbefallde Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen att föranstalta om

förnyade undersökningar angående olika möjligheter för järnvägens

framdragande på ifrågavarande sträcka och därmed sammanhängande

spörsmål samt att därefter ånyo inkomma med underdånig framställning

i ämnet.

Järnvägsstyrelsen bar nu i underdånig skrifvelse den 16 december

1909 anmält resultatet af de på grund af den nådiga befallningen verkställda

undersökningarna; och anhåller jag att få ånyo underställa saken

Kungl. Maj:ts bedömande.

Till en början ber jag därvid få erinra, att någon meningsskiljaktighet

icke rådt därom att trängande behof föreligger att snarast

möjligt anordna dubbelspår mellan Rönninge ecb Järna stationer.

Däremot äro meningarna mycket delade, när det gäller att afgöra

frågan om lämpligaste sättet för järnvägens korsning af Södertälje kanal,

en fråga som i sin ordning bär inverkan på järnvägens sträckning

mellan Rönninge och Saltskogs stationer.

Som bekant öfvergår banan för närvarande å en punkt mellan

Igelsta hållplats och Saltskogs station Södertälje kanal på en svängbro

med broreglarnas underkant 12,97 meter öfver slusströskeln i Stockholm,

motsvarande en segelfri böjd af omkring 8 meter öfver Saltsjöns

högsta vattenyta, och med cn fri seglationsvidd af 9,5 meter.

Sedan länge bar såsom ett önskemål framstått att frigöra järnvägs-

och kanaltrafiken från hvarandra, och för frågans lösning har

under årens lopp en mängd förslag sett dagen.

Rörande de undersökningar och utredningar, som tidigare verkställts,

bar jag lämnat en fullständig redogörelse i mitt yttrande till

statsrådsprotokollet den 26 februari 1909, hvartill jag torde få hänvisa.

Åtskilliga af de i ämnet väckta förslagen lära emellertid numera få

anses öfvergifna. Endast för de förslag, bvilka fortfarande skulle

från ett eller annat båll kunna ifrågasättas komma till utförande, skall

jag bär lämna en något utförligare redogörelse.

Förslagen kunna fördelas i två olika grupper, de, som afse att göra

järnvägstrafiken och sjöfarten genom Södertälje kanal oberoende af

hvarandra och därför förutsätta banans framdragande på segelfri böjd

öfver kanalen, samt de, hvilka, lämnande denna synpunkt helt eller

delvis å sido, förutsätta, att kanalöfvergången fortfarande skall ske på

rörlig bro.

Dubbelspåret

Rönninge—

Saltskog.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Förslag med

öro å segelfri

höjd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

Hvad angår höjdläget för en bro på s. k. segelfri höjd, har detsamma

i samtliga förslag upptagits till en fri höjd öfver Mälarens

medelvattenyta af 26 meter, d. v. s. broregelns underkant har förlagts

på en höjd af 30 meter öfver Stockholms slusströskel. Detta höjdläge

har också föreslagits af 1901 bangårdskommitté för de af kommittén

föreslagna fasta broarna såväl vid Södertälje som vid Stockholm, och

har kommittén efter noggranna undersökningar samt efter inhämtande

af skilda myndigheters yttrande kommit till det resultat, att en höjd

på broregelns underkant af 30 meter öfver Stockholms slusströskel är

fullt tillräcklig för alla handelsfartyg, hvilka kunna tänkas komma att

ingå i Mälaren, äfven om slussarna blifva afsevärdt förstorade. Hvad

örlogsfartygen angår, har tvifvel uttalats, huruvida verkligen en höjd

af 30 meter öfver slusströskeln kunde vara tillräcklig för dessa. Verkställda

utredningar hafva emellertid klargjort, att svenska flottans samtliga

nuvarande fartyg med undantag af pansarkryssaren Fylgia obehindradt

kunna framgå under en bro med sådant höjdläge. Hvad åter angår

Fylgia, hvars fasta undermast har en höjd af 27,5 meter, kan den icke

passera under en bro med allenast 26 meters segelfri höjd. Enligt hvad

jag af chefen för sjöförsvarsdepartementet inhämtat, torde det dock icke

möta alltför stora svårigheter att nedbringa masthöjden till sådant mått,

att den medgifver fartygets passerande under en dylik bro, eller att vid

nyanskaffning af fartyg iakttaga ett dylikt mått på undermasten.

Hvad angår lämpligaste planläget för en bro på segelfri höjd, har

tidigare såsom ett alternativ ifrågasatts att förlägga bron vid nuvarande

kanalöfvergången. På grund af förut verkställda undersökningar och

med hänsyn till uttalanden såväl inom Riksdagen som af andra sakkunniga

lärer emellertid få anses fastslaget, att ett dylikt förslag icke

lämpligen bör komma till utförande. Det har nämligen visat sig, att

på grund af markens lösa beskaffenhet såväl söder om det nuvarande

broläget som i närheten af Saltskogs station de afsevärda bankfyllnader,

som nödvändiggöras af järnvägsspårets upplyftande till segelfri höjd,

här endast med stor risk kunna anordnas och att de dessutom undandraga

sig noggranna kostnadsberäkningar. Äfven andra skäl, för hvilka

jag redogjort i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 26 februari

1909, tala mot detta förslag.

Det andra alternativet afser att låta banan öfvergå .kanalen norr

om Södertälje sluss. Beträffande järnvägens sträckning öster om denna

broöfvergång föreligga olika förslag, den s. k. Igelstalinjen och Glasbergalinjerna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

Enligt det förslag, som fått namnet Igelstalinjen eller järnvägsstyrelsens

Södertäljelinje och jämväl betecknats med benämningen »hårnålskroken»,

skulle utläggningen af dubbelspåret taga sin början vid

Rönninge stations södra växel. Någon afsevärd förändring å själfva

stationsområdet förutsättes icke. Å bandelen mellan Rönninge och

Igelsta skulle det nya spåret komma att ligga utmed det nu befintliga

utom å en sträcka närmast Rönninge, där två skarpa kurvor, som för

närvarande hafva en radie af, den ena 360 och den andra 450 meter,

ansetts böra omläggas för att åstadkomma större radier. Af kostnadsskäl

bar dock omläggningen icke kunnat föreslås i vidsträcktare mån

än att kurvorna skulle förändras så, att de erhålla radier af respektive

400 och 500 meters längd.

Vid en punkt, belägen omkring 250 meter öster om Igelsta hållplats,

skulle dubbelbanan afvika från järnvägens nuvarande sträckning,

därefter i nordlig riktning framdragas förbi Hagaberg och Rosenborg,

därstädes göra en svängning åt väster samt omkring 120 meter norr

om Södertälje sluss öfvergå kanalen på en bro, hvars underkant vid

korsningen med kanalen skulle komma att ligga på en höjd af 30

meter öfver slusströskeln i Stockholm. Efter kanalens passerande gör

linjen en skarp krökning mot söder genom staden Södertälje fram till

de s. k. Ekenbergska gärdena, där en ny station, gemensam för Södertälje

och Saltskog, anordnas straxt ofvanför det nuvarande stationsläget

i Södertälje. Enligt förslaget för den nya stationen kunna anslutningsspår

till Södertälje uthamn och till Mälarbananen utan svårighet

anordnas, och är järnvägslinjen framdragen inom Södertälje stad

på sådant sätt, att alla korsningar af gator i plan undvikits.

Igelstalinjen, som skulle medföra en förlängning af hufvudspåret

mellan Stockholm och de södra orterna på 3,380 meter, beräknades

uti det för fjolårets riksdag framlagda förslaget draga en anläggningskostnad

af 4,700,000 kronor.

På grund af den förnyade undersökning, som järnvägsstyrelsen

nu företagit, hafva några mindre förbättringar kunnat åstadkommas

beträffande ifrågavarande linje, dock ej i vidare mån än som vid renstakningar

i allmänhet pläga äga rum. Så har ett något gynnsammare

stationsplan vid Igelsta kunnat åstadkommas och krökningsförhållandena

förbättrats, så att de, enligt hvad järnvägsstyrelsen meddelar, i intet

afseende äro besvärande för trafiken och att kurvor med mindre radier

än 500 och 600 meter icke förekomma. Renstakningen har emellertid

medfört en vägförlängning af ytterligare 70 meter.

Igelstalinjen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

Glasberga
linjen.

Vid den revision af kostnadsberäkningarna, som järnvägsstyrelsen

företagit, såväl beträffande nu förevarande förslag som de, hvilka jag

sedermera skall omnämna, hafva användts samma enhetspris, som vid

entreprenaduppgörelse för statsbanebyggnaden Järna—Nyköping blifvit

fastställda. Härigenom hafva kostnaderna något ökats i jämförelse med

de år 1909 inlämnade kostnadsförslagen, men säger sig järnvägsstyrelsen

anse riktigast, att äfven vid nu ifrågakomna byggnad tillämpas

de nyare, högre prisen. Kostnaden för markförvärf har beräknats efter

taxeringsvärdet, med afdrag dels af värdet å den mark, som tillsläppes

utan ersättning, dels i fråga om Igelsta- och Glasbergalinjerna af det

belopp å 200,000 kronor, som Södertälje stad förbundit sig lämna under

förutsättning att någon af nämnda linjer kommer till utförande.

Järnvägsstyrelsen anmärker emellertid, att kostnaden för marklösen i

viss mån är approximativ, då det ju icke låter sig göra att med någon

säkerhet på förhand beräkna, till hvilket värde marken kan komma att

uppskattas af en expropriationsnämnd.

Enligt det sålunda reviderade kostnadsförslaget skulle anläggningskostnaderna

för Igelstalinjen belöpa sig till 4,800,000 kronor.

Af Glasbergalinjerna, 1901 års och 1903 års, torde den förra såsom

varande både längre och dyrare få anses utesluten.

För 1903 års Glasbergalinje har ifrågasatts följande sträckning

och anordningar. Dubbelspår utlägges från Rönninge station — som

äfven i detta förslag bibehålies i hufvudsak oförändrad — ungefär en

kilometer utefter nuvarande banan söder om sjön Flaten. Därefter anlägges

västerut ny, dubbelspårig bana, som å bankfyllnader ledes öfver

Dånviken af sjön Uttran och Glasbergasjön fram till lägenheten Moraberg

i närheten af Ekensberg, där en hållplats skulle anläggas på ett

afstånd af omkring 2 kilometer från Igelsta. Därefter ledes linjen i

nästan sydvästlig riktning fram till Södertälje kanal och sammanfaller

sedan med Igelstalinjen.

Glasbergalinjen, som skulle medföra en vägförlängning af 2,030 meter,

har tidigare beräknats draga en anläggningskostnad af 4,904,700 kronor.

Vid den nu företagna omstakningen har denna linje kunnat förkortas

omkring 150 meter, därigenom att en omkring 500 meter lång

bergskärning ersatts med en 250 meter lång tunnel. Vägförlängningen

skulle således uppgå till 1,880 meter. Härigenom har den förut föreslagna

hållplatsen vid Moraberg flyttats ungefär 400 meter närmare

Igelsta till lägenheten Klastorp, så att afståndet från detta nya läge för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 74.

hållplatsen till Igelsta nuvarande hållplats förminskats till omkring 1,5 kilometer.

Vid den förnyade kostnadsberäkningen har jämväl upptagits

kostnad för anläggning af väg mellan den nya hållplatsen vid Klastorp

fram till nuvarande vägen vid Igelsta. För denna linje hafva jämväl

beräknats särskilda kostnader för utfyllning af bankar å lös mark. Genom

noggranna borrningar och jordundersökningar har emellertid, enligt

hvad järnvägsstyrelsen meddelat, utrönts, att, sedan omstakning af linjen,

såsom nämnts, delvis ägt rum, lös mark endast förekommer vid linjens

dragande öfver Dånviken och Glasbergasjön. Här hafva därför bankarna

tänkts utfyllda till fast botten och kostnaderna för dessa arbeten

särskildt beräknats. I öfrigt torde, enligt hvad järnvägsstyrelsen uppgifver,

marken bära alla å särskilda ställen föreslagna bankfyllningar,

och några sidoförskjutningar torde icke någonstädes vara att befara.

Den nya kostnadsberäkningen slutar å ett belopp af 5,480,000 kronor.

Jag tillåter mig redan här anmärka, att järnvägsstyrelsen håller

före, att, därest Glasbergaförslaget kommer till utförande, det blir nödvändigt,

att ett särskildt bispår från Rönninge till Igelsta bibehålies.

Under den offentliga diskussionen i detta ämne har framkastats strömslinjen,

tanken att föra banan på segelfri höjd öfver kanalen söder om nuvarande

broöfvergången; och har järnvägsstyrelsen med anledning häraf

verkställt undersökning och uppgjort förslag äfven i denna riktning.

Denna linje, den s. k. Strömslinjen, följer i plan nuvarande spåret

från Rönninge till Igelsta samt afviker liär i sydlig riktning och öfvergår

Södertälje kanal omkring 450 meter söder om nuvarande broöfvergången,

framgår så söder om Södertälje verkstäder och ansluter till

nuvarande banan vid Ström omkring 900 meter söder om Saltskog.

Saltskogs station kommer enligt detta förslag att förflyttas omkring 1

kilometer längre söderut och linjen Saltskog—Södertälje att förlängas i

motsvarande grad. Ny station i Södertälje är föreslagen å de s. k.

Ekenbergska gärdena. Genom denna linje skulle åstadkommas en vägförkortning

mellan Stockholm och de södra orterna af 657 meter.

Anläggningskostnaden för denna linje har beräknats till 6,200,000

kronor. Järnvägsstyrelsen har emellertid påpekat, att i förslaget upptagas

afse värda bankfyllningar öfver marken söder om Saltskogsfjärden,

och att borrningar gifvit vid handen, att denna mark är synnerligen

lös och alls icke kan bära de föreslagna utfyllningarna. Stora sättningar

och jordförskjutningar komma därför, enligt hvad järnvägsstyrelsen

anmärker, att äga rum, hvadan den verkliga kostnaden med all säker
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7å.

Förslag med

rörlig öro.

1907 års linje

med bro på

15 meters fri

höjd.

het kommer att väsentligt öfverstiga den ofvan angifna. Huru mycket

den beräknade kostnadssumman kommer att öfverskridas, låter sig, säger

järnvägsstyrelsen, icke på förhand beräknas; dock torde man med

visshet kunna påstå, att denna linje blir väsentligt dyrare än såväl

Igelsta- som Glasbergalinjen.

Bland de förslag, som förutsätta anordnande af rörlig bro öfver

kanalen, ber jag först få omnämna den s. k. 1907 års linje med halfhög

rörlig bro.

Enligt detta förslag utlägges stambanan dubbelspårig mellan Rönninge

och Igelsta samt ombygges mellan Igelsta och Saltskog med

bibehållande i hufvudsak af nuvarande planläget men med rörlig bro

öfver kanalen, höjd så att dess underkant kommer att ligga på 21

meters höjd öfver slusströskeln i Stockholm eller 15 meter öfver hafsytan

vid högsta vattenstånd.

Anläggningskostnaderna för detta förslag, som betingar Saltskogs

stations förflyttning omkring 680 meter söderut, eventuellt 880 meter,

om hänsyn skulle tagas till en ifrågasatt ny kanalled, har förut beräknats

till 3,254,000 kronor och under nyss angifna förutsättning till

3,533,000 kronor.

Vid den förnyade kostnadsberäkningen har anläggningskostnaden

upptagits till 4,470,000 kronor. I detta belopp ingår kostnaden för

flyttning af Södertälje station. Denna kostnad var ej upptagen i

det förut afgifna kostnadsförslaget för denna linje, hvilket också där

angafs. Under diskussionen i Riksdagen framhölls emellertid, att

en förflyttning af Södertälje station under alla förhållanden vore af

behofvet ovillkorligen påkallad. Järnvägsstyrelsen påpekar också i sin

skrifvelse af den 16 december 1909, att Södertälje station i det skick

den nu befinner sig är alldeles för trång för den nuvarande trafiken

och i vissa afseenden äfven trafikvådlig, såsom också åtskilliga

på senare tiden inträffade olyckstillbud nogsamt utvisat. Frågan om

stationens utvidgning och förändring har därför redan flera år stått på

dagordningen. På grund af det ifrågasatta ändrade läget af hufvudlinjen

mellan Rönninge och Saltskog har emellertid frågan år från år

undanskjutits. Under sådana förhållanden är det, säger järnvägsstyrelsen,

uppenbart, att, så snart frågan om hufvudlinjens sträckning blir afgjord,

arbetena på denna stations utvidgning och förändring omedelbart måste

påbörjas. Kostnaderna för dessa arbeten böra därför enligt styrelsens

mening gifvetvis upptagas i nu omhandlade förslag, och på grund häraf

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

såväl som för att få detta förslag- fullt jämförligt med öfriga förslag

är Södertälje nuvarande station tänkt utvidgad till samma storlek och

omfattning, som upptagits i öfriga förslag. En sådan utvidgning är

emellertid, enligt hv;ad järnvägsstyrelsen uppgifver, icke möjlig att utföra

å den nuvarande platsen, därest tillfredsställande anordningar å

stationen skola åstadkommas. En stationsutvidgning å nuvarande plats

skulle därjämte inkräkta på hamnområdet i sjön Maren, hvilket är

det enda hamnområde undantagandes en mindre kaj sträcka i Mälaren,

som för närvarande står Södertälje stad till buds. Härigenom skulle

också trafiken i Södertälje kanal försvåras, och såväl Södertälje stad

som Södertälje kanal- och slussverks aktiebolag motsätta sig därför en

sådan inkräktning af hamnområdet. Stationen måste således förflyttas,

och finnes då enligt järnvägsstyrelsens mening ingen annan plats än

de s. k. Ekenbergska gärdena, samma plats där Södertälje station förlagts

enligt Igelsta- och Glasbergaförslagen.

Vidare hafva kostnadsförslagen uppgjorts med hänsyn tagen till, att

järnvägslinjen blir lagd på en höjd af + 21 meter öfver slusströskeln

jämväl vid ett tilltänkt nytt kanalläge. Sedan frågan om dubbelspåret

Rönninge—Järna senast utgjorde föremål för behandling inför Kungl.

Maj:t, har nämligen frågan om denna kanalomläggning kommit i ett

icke obetydligt förändradt läge. Södertälje stad, som är särskildt intresserad

af att få denna fråga löst i samband med utvidgning af stadens

hamn, har sålunda, såsom jag sedermera blir i tillfälle att närmare

omnämna, vidtagit förberedande åtgärder för förverkligandet af ett dylikt

förslag. Under sådana förhållanden har det synts järnvägsstyrelsen

uppenbart, att vid uppgörande af denna kanalomläggning berörande

järnvägs förslag nödig hänsyn måste tagas till det nya kanalförslaget;

och måste därför kostnaden för utförande af ifrågavarande linje upptagas

till 4,470,000 kronor som ofvan angifvits. Enligt detta förslagskulle

således Södertälje station förflyttas till de Ekenbergska gärdena

och Saltskogs station förskjutas omkring 1 kilometer längre söderut samt

stationsplanet för sistnämnda station höjas med ungefär 4 1/s meter utöfver

nuvarande balanslinjen å sagda plats.

Kostnadsökningen i förhållande till fjolårets förslag- har enligt meddelande

från järnvägsstyrelsen uppkommit på följande sätt, därvid siffrorna

angifvits i runda tal:

Bill. till Rilcsd. Prof. ISIG. 1 Sanil. 1 Afd. 52 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

Dubbelspårig

rörlig bro i

nuvarande

höjdläge.

Kostnadsökning på grund af de ökade enhetsprisen efter

Järna—Nyköpingsentreprenaden .................................... kr. 300,000: —

Kostnadsökning på grund af förbättrade krökningsförhållanden

och anordnandet af klaffbro i stället för

svängbro.............................................................................. » 150,000: —

Kostnadsökning på grund af att balanslinjen framförts

på + 21 meter öfver slusströskeln äfven vid det

föreslagna nya kanalläget............................................. » 370,000: —

Kostnadsökning, föranledd af Södertälje stations förflyttning

............................ » 396,000: —

Summa kr. 1,216,000: —

Af åtskilliga reservanter inom statsutskottet vid 1909 års riksdag

har vidare förordats ett förslag att anordna dubbelspår å banan i

dess nuvarande sträckning och anlägga ny dubbelspårig svängbro i

förutvarande höjdläge med en spännvidd af 21 meter och en fri seglationsvidd

af 18 meter.

Kostnaderna för genomförande af detta förslag, såvidt angår bansträckan

Rönninge—Saltskog, beräknades af reservanterna i enlighet

med ett af 1901 års bangårdskommitté uppgjordt kostnadsförslag till

1,552,000 kronor.

På min begäran har järnvägsstyrelsen, som ansett detta förslag

öfver hufvud taget icke böra ånyo upptagas till pröfning, emellertid

låtit verkställa en förnyad kostnadsberäkning beträffande förslaget.

Denna slutar på ett belopp af 3,640,000 kronor, motsvarande en ökning

af 2,088,000 kronor.

Denna kostnadsökning har uppkommit på följande

rorna angifna i runda tal:

Kostnadsökning på grund af ökade enhetspriser efter

sätt med silf-

Järna—Nyköpingsentreprenaden ................................

kr.

540,000: —

Okad kostnad för markförvärf...........................................

Kostnadsökning på grund af förbättrade kröknings- förhållanden och anordnandet af klaffbro i stället

»

260,000: —

för svängbro ...................................................................

Kostnad för utvidgning af Saltskogs station (ej med-

»

370,000: —

räknad af bangårdskommittén)....................................

Okad kostnad, föranledd af Södertälje stations för-

520,000: —

flyttning ............................................................................

:»

398,000: —

Summa

kr.

2,088,000: —

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

Inom 1901 års bangårdskommitté diskuterades äfven ett förslag

att utlägga banan i dubbelspår utefter nuvarande banlinjen från Rönninge

till en punkt strax öster om Igelsta hållplats, där en växelstation

skulle anläggas. Från Igelsta skulle banan bibehållas enkelspårig

till Saltskog med nuvarande svängbron oförändrad.

Detta förslag, som af kommittén beräknades draga eii kostnad af

1,369,000 kronor, afstyrktes såväl af kommittén som af järnvägsstyrelsen

och dess sakkunniga. Då emellertid, enligt hvad jag har mig

bekant, förslaget möjligen skulle kunna komma att från något håll

ånyo upptagas, har jag anmodat järnvägsstyrelsen att uppgöra ny kostnadsberäkning

jämväl för detta förslag, dock med den förändring att

dubbelspåret framdragits till ömse sidor om svängbron. Därvid har

kostnaden befunnits stiga till 3,280,000 kronor, motsvarande en ökning

af 1,911,000 kronor:

Denna kostnadsökning, angifven i runda tal, har uppkommit på

följande sätt:

Kostnadsökning på grund af ökade enhetspriser efter

Järna—Nyköpingsentreprenaden................................. kr.

Ökad kostnad för markförvärf............................................. »

Kostnadsökning på grund af förbättrade kröknings
förhållanden.

....................................................................... »

Kostnad för utvidgning af Saltskogs station................. »

Ökad kostnad, föranledd af Södertälje stations förflyttning

........................................................... »

Summa kr.

540,000: —

260,000: —

193,000: —

520,000: —

398,000: —

1,911,000: —

Då slutligen, under det förevarande fråga senast var föremål för

behandling inom Riksdagen, från ett håll framkastats tanken på att

föra banan i tunnel under kanalen, har järnvägsstyrelsen äfven undersökt

möjligheterna för ett sådant förslags genomförande.

Denna tunnellinje framgår i samma sträckning som Igelstalinjen,

dock med den skillnaden att den förra från Igelsta till Saltskog framgår

i en omkring 4,3 kilometer lång tunnel för att kunna komma

under kanalens botten.

Förverkligandet af ett dylikt förslag skulle emellertid, enligt hvad

af järnvägsstyrelsen gjorda approximativa beräkningar utvisa, kräfva

en anläggningskostnad, som med minst 5,000,000 kronor öfverstiger

hvilket som helst af de öfriga förslagen. Några särskilda fördelar

utöfver dem, som vinnas med fast hög bro öfver kanalen, skulle ej

Linjen dubbelspårig

med

bibehållande

af den enkelspåriga

bron.

Tunnellinjen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

heller genom detta förslag erhållas vare sig för den genomgående

trafiken eller för trafiken på Södertälje. Järnvägsstyrelsen anser därför,

att detta förslag utan vidare kan lämnas ur räkningen och att det

under inga omständigheter bör ifrågasättas komma till utförande; och

är jag fullkomligt ense med järnvägsstyrelsen i denna uppfattning,

hvadan jag i det följande icke vidare upptager detta förslag till behandling.

Ofriga af mig omnämnda förslags utseende i plan framgår närmare

af en karta, som torde få biläggas detta protokoll.

Sammanställ- De af järnvägsstyrelsen beräknade anläggnings- och driftkostniäggnings-

naderna har jag låtit sammanställa å en tabell, där äfven linjernas

°ch drift- olika längder upptagits. Likaledes har å denna tabell angifvits det

kostnader. sammanlagda anläggnings- och driftkapitalet, i hvilket driftkostnaderna

ingå kapitaliserade efter 4 %.

Driftkostnaderna för de olika förslagen hafva beräknats med ledning

af den trafik, som år 1908 förekom å linjerna Rönninge—Järna

och Saltskog—Södertälje. Då emellertid den nya linjen icke kan väntas

bli färdig och tagen i bruk förrän år 1915, har trafiken och därmed i

samma mån äfven driftkostnaderna tänkts ökade i samma proportion,

som de senaste 7 åren ägt rum. De driftkostnader, som angifvits, äro

således de, som äro att vänta år 1915.

Det ekonomiska resultatet af undersökningarna framgår således af

tabellen, hvilken ter sig på följande sätt:

Linje Rönninge—Saltskog.

Spårlängden

i meter.

Hufvud- spårets längd

i förhållande

till nuvarande

linjens

hufvudspår.

o

Arliga

driftkost-

naden

O

ar

1915.

Driftkost- naden,

kapitali- serad efter

4

Anläggnings-

kostnad.

Sammanlagdt

anläggnings-

och

driftkapital.

Linje n:r 1.

m.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

»Igelstalinjen».

Hufvudspår ......................

13,220

+ 3,450

''572,000

14,300,000

4,800,000

19,100,000

Linje n:r 2 a.

»Glasbergalinjen» med sidospår

Rönninge—Igelsta.

Hufvudspår ................................

11,6501

5.200J16’850

Sidospår .......................................

+ 1,880

565,000

14,120,000

5,480,000

19,600,000

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

13

Linje Rönninge—Saltskog.

Spårlängden

i meter.

Hufvud- spårets längd

i förhållande

till nuvarande

linjens

hufvudspår.

O

Arliga

driftkost-

naden

år

1915.

Driftkost- naden,

kapitali- serad efter

4 %.

Anläggnings-

kostnad.

Sammanlagdt

anläggnings-

ock

driftkapital.

Linje ner 2 b.

»Glasbergalinjen» utan sidospår.

m.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Hufvudspår...................................

Linje n:r 3.

»Strömslinjen».

11,650

+ 1,880

520,000

13,000,000

5,400,000

18,400,000

Hufvudspår ................................

Sidospår.......................................

Linje n:r 4.

»1907 års linje med halfhög, rör- lig bro».

9’113}ll.413

2,300j ''

- 657

516,000

12,900,000

l) 6,200,000

j 19,100,000

Hufvudspår....................................

Sidospår .......................................

Linje n:r 5.

Nuvarande linje, dubbelspårig,

med ny dubbelspårig svängbro.

9’851}ll,501

1,650/

+ 81

529,000

13,230,000

2) 4,470,000

2) 17,700,000

Hufvudspår....................................

Sidospår .......................................

Linje n:r 6.

Nuvarande linje, dubbelspårig,

med bibehållen enkelspårig

svängbro.

Hufvudspår....................................

9.851]

'' >11,501

1,650]

9,770]

’ >11,420

l,6o0j

4- 81

529,000

13,230,000

3,640,000

16,870,000

Sidospår ......................................

Nuvarande linje.

529,000

13,230,000

3,280,000

16,510,000

Hufvudspår....................................

Sidospår.......................................

9,770]

j-11.034

1,264 ''

—

—

—

—

—

x) På grund af markens lösa beskaffenhet kommer med all sannolikhet denna summa att öfverskridas,

2) Därest hänsyn icke tages till föreslagen ny kanalled, bör summan minskas med 370,000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Frågans behandling

vid

1909 års

riksdag.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 74.

Jag tillåter mig i detta sammanhang påpeka, att de nu gjorda

kostnadsberäkningarna grundats på sådana undersökningar, att hvilket

som helst af de i sammanställningen upptagna förslagen kan läggas

till grundval för slutligt beslut i frågan, dock, såsom nämnts, med

reservation i fråga om beräkningarnas tillförlitlighet beträffande Strömslinjen.

Hvad angår frågans behandling vid 1909 års riksdag ber jag få

erinra, att statsutskottet i sitt utlåtande - (n:r 202) uttalade såsom sin

åsikt, att det vore nödvändigt, att järnvägstrafiken och sjöfarten genom

kanalen snart gjordes oberoende af hvarandra genom att banan på

segelfri höjd fördes öfver kanalen på en fast bro.

Af de olika förslag, som för vinnande af detta syfte upprättats,

hade, yttrade utskottet, de förslag, som afsåge den nya brons förläggande

vid den nuvarande kanalöfvergången blifvit såväl af järnvägsstyrelsen

som af departementschefen afstyrkta på skäl, som syntes vara

väl grundade. Hvad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande järnvägens

ändrade sträckning öster om denna broöfvergång ansåg utskottet däremot

mindre tillfredsställande. Förutom de svåra krökningsförhållandena

vore nämligen mot denna sträckning att anmärka den betj^dliga

vägförlängningen af nära 3 få kilometer, som hufvudbanan enligt denna

plan skulle erhålla; och denna vägförlängning måste så mycket, mer

framkalla betänkligheter, som den träffade en af vårt lands mest trafikerade

statsbanedelar, en linje, som utgjorde förbindelse mellan hufvudstaden

och de södra orterna samt kontinenten. Utskottet erinrade

emellertid, att det funnes förslag upprättade till andra sträckningar af

järnvägen öster om broöfvergången vid Sö*dertälje, nämligen de s. k. Glasbergalinjerna,

hvilka voro ej obetydligt kortare än den föreslagna

Igelstalinjen och framginge utan några besvärande krökningar. Kostnaden

för banans framdragande öfver Glasberga beräknades visserligen

blifva större än för Igelstalinjen, men å andra sidan medförde sistnämnda

linje en högre driftkostnad, och med afseende härå kunde de olika förslagen

ur kostnadssynpunkt anses väsentligen likvärdiga. Igelstalinjen

hade dock, anmärkte utskottet, af järnvägsstyrelsen och departementschefen

ansetts böra äga företräde hufvudsakligen med hänsyn till kommunikationsbehofvet

vid Igelsta hållplats och de rubbningar i jordvärden

och andra förhållanden, som skulle föranledas, om icke banan

bibehölles i sin sträckning till denna plats. Då emellertid å Glasbergalinjen

enligt förslaget skulle anläggas en hållplats, belägen endast omkring

2 kilometer från den nuvarande hållplatsen vid Igelsta, syntes

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

15

det utskottet, som om berörda förhållanden icke behöfde tillmätas alltför

stor betydelse eller utgöra hinder för stambanans framdragande i

en sträckning, som för trafiken i det hela måste anses fördelaktigare.

Enligt utskottets mening vore Glasbergaförslagen väl värda att taga

under förnyad ompröfning. På dessa skäl hemställde utskottet, att

Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke måtte vinna Riksdagens

bifall.

Två reservanter ansågo emellertid, att utskottet bort tillstyrka

bifall till Kungl. Maj:ts framställning, under det sex af utskottets ledamöter

förordade det af mig förut omnämnda förslaget att framdraga

linjen dubbelspårig i dess nuvarande sträckning och höjdläge men på

en ny dubbelspårig svängbro och hemställde, att Riksdagen måtte

anvisa medel för ändamålet.

Slutligen reserverade sig två ledamöter mot vissa delar af utskottets

motivering, och framgår af diskussionen i Andra Kammaren, att dessa

helst såge, att förslaget med en ny rörlig bro på 15 meters segelfri

höjd vid nuvarande kanalöfvergången komme till utförande.

Riksdagen biföll statsutskottets hemställan dock med ogillande af

dess motivering, och synes af den i ämnet förda diskussionen snarast

kunna dragas den slutsatsen, att flertalet af Riksdagens ledamöter icke

bildat sig något slutligt omdöme beträffande hvilket förslag skulle vara

att föredraga utan velat afvakta en förnyad utredning i frågan.

Då det gäller att finna rätta lösningen af förevarande kommunikationsproblem,

måste i främsta rummet tagas i betraktande frågan om

statsbanans förhållande till Södertälje kanal.

Kanalen fick sitt privilegium den 15 mars 1806; och heter det i

privilegiibrefvet, att som Kungl. Maj: t funnit, att den ifrån långliga

tider tillbaka önskade och yrkade durckfart emellan Mälaren och Saltsjön

vid Södertälje öppnar en betydlig genväg såväl till och från

Stockholm och alla söder ut belägna städer och orter som mellan dessa

senare och städerna omkring Mälaren, hvadan denna kommunikation

mellan rikets aflägsnare provinser och det inre af det mest uppbrukade

landet lofvade fördelar åt framtiden, värdiga att bereda och grundlägga,

samt Kungl. Maj:t antagit till orygglig grundsats för sina

konungsliga omsorger att undanröja de hinder, som ligga landtbrukets

förkofran och alla näringars utvidgande i vägen, hvaribland de, som

hämma och betunga varutransporten mellan detta vidsträckta rikes

långt från hvarandra aflägsna provinser icke litet bidroge till näringarnas

vantrefnad, alltså hade Kungl. Maj:t beslutit, att eu sådan durck
-

Järnvägs- och

kanaltrafikens

förhållande

till liv ar andra.

Kanal
privilegiet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Svängbron3

tillkomst.

Kanalens

betydelse.

Kungl. Mcijrts Nåd. Proposition N:o 74.

fart och segelled komme att öppnas ifrån Mälaren vid och förbi Södertälje

ned i Egelstaviken af Saltsjön samt för att fullkomligen uppfylla

ändamålet blifva 30 fot bred och 12 fot djup vid Mälarvattnets medelhöjd.

Genom privilegiibrefvet uppdrogs kanal- och slussbyggnaden åt

ett'' aktiebolag, som oktrojerades att under namn af Södertälje kanaloch

slussverksbolag denna inrättning företaga, fullborda och allt framgent

underhålla och äga. Därjämte föreskrefs, att bolaget skulle inom

viss tid fullborda denna durckfart, så att segelfarten därefter kunde

obehindradt verkställas ifrån och med Linasundet på Mälarsidan ned

till djupet af Egelstaviken af Saltsjön. Kanal- och slussfarten skulle

vara fullkomligen fri, öppen och oinskränkt för alla inhemska, som i

deras sjöfart och handel inrikes städer och orter emellan ville af densamma

sig begagna utan att därför i ringaste mått betungas med andra

än vissa angifna utgifter. Kungl. Maj:t förbehöll sig slutligen att, om

och när Kungl. Maj:t så för godt funne, anlägga en aftappningsränna

i den s. k. Engeibrektska graf ven vid Maren nedan Södertälje till

afledande af högt vatten i Mälaren; och komme denna ränna att verkställas

och nyttjas så, att kanalfarten däraf icke hindrades eller

kanalen och slussen lede.

Kär så västra stambanan från Stockholm skulle framdragas öfver

Södertälje kanal, meddelade chefen för statens järnvägsbyggnader, öfversten

Nils Ericson i skrifvelse den 2 april 1859 till direktionen öfver

kanal- och slussverksbyggnaden, att öfver kanalen komme att anläggas

en rörlig bro enligt en i korthet angifven plan. I skrifvelse den 20

april 1859 förklarade därefter direktionen, att den emot den framställda

planen för ifrågavarande arbetes utförande icke hade något att erinra.

Södertälje kanal- och slussverksaktiebolag hyser den uppfattning,

att kanalverket genom sitt privilegium blifvit tillförsäkrad!

rättighet att utan något som helst intrång eller hinder allt framgent

bedrifva sjötrafik å kanalen, och att något undantag därifrån till

förmån för statens järnvägar icke rättsligen ägt rum. Då den tidpunkt

kommer, att järnvägens svängbro till följd af järnvägstrafikens utveckling

medför verkligen besvärande uppehåll och hinder för mottagande

eller lämpligt betjänande af sjötrafiken, förmenar sig därför bolaget

äga rättslig befogenhet att påyrka svängbrons borttagande och järnvägens

framdragande å segelfri höjd. Och denna tidpunkt är enligt

bolagets mening redan inne.

Utan att ingå på sakens rättsliga sida anser jag dock vara klart,

att staten, då järnvägsfrågan nu slutligen skall ordnas, bör taga ail

nödig hänsyn till det kommunikationsintresse, som är knutet vid Söder
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

17

tälje kanal. Detta intresse är gifvetvis af ej ringa betydelse. Kanalen

byggdes såsom nämndt i afsikt att förkorta vägen för de fartyg, som

komma från södra delarna af Östersjön till Stockholm eller annan Mälarhamn.

Denna förkortning är ganska afsevärd; och ber jag till belysande

häraf få anföra några siffror.

Afståndet från Landsort till Stockholm via Dalarö sjövägen är 144

kilometer, via Södertälje 104 kilometer. Således är den yttre vägen

öfver Dalarö till Stockholm 40 kilometer längre än vägen öfver Södertälje.

Detta betyder, att en vanlig lastångare med 8 knops fart behöfver

använda nära tre timmar mer på den yttre vägen än på den inre.

Afståndet mellan Landsort och Västerås är via Södertälje 144 kilometer,

via Stockholm 248^ kilometer. Sjövägen öfver Södertälje‘är sålunda

104 kilometer kortare än vägen öfver Stockholm. Detta motsvarar

T timmars längre resa för en vanlig lastångare.

För att emellertid kunna bättre väg a järnvägs- och kanalintressena

mot hvarandra och säkrare bedöma, hvilken inverkan en svängbro kan

hafva på kanaltrafiken, har jag låtit genom föreståndaren för järnvägsstyrelsens

statistiska kontor, förste aktuarien Karl Key-Åberg verkställa

en utredning af frågan; och har denna gifvit följande resultat.

Järnvägstrafiken öfver Södertälje kanal, som för ett fyrtiotal år

sedan sommartiden ombesörjdes af inalles 8 tåg, däraf 6 ordinarie, per

dygn, har enligt sommartidtabellen för år 1910 att uppvisa icke mindre

än 55 tåg, däraf 47 ordinarie per dygn. Tågfrekvensen har sålunda

under senaste fyrtio åren i det närmaste 7-dubblats. År 1900 var tågantalet

endast 33 per dygn.

Den äldre järnvägsstatistiken erbjuder ej något upplysningsmaterial

beträffande det antal resande och de godsmängder, som järnvägsledes

årligen transiterat kanalen, men med ledning af de järnvägsstatistiska

berättelserna för senare år och till desamma hörande, förvaradt primärmaterial

kan nedanstående siffertablå sammanställas:

Järnvägstrafiken å Rönninge—Saltskog åren 1905—1908.

Ar

Antal resande

Ton gods

Norrifrån

Söderifrån

Summa

Norrifrån

Söderifrån

Summa

1905 ................

339,910

302,764

642,674

94,054

192,681

286,735

1906 .................

389,793

372,900

762,693

97,593

233,010

330,603

1907 ..................

441,323

416,160

857,483

117,936

240,218

358,154

1908 ..................

438,314

420,237

858,551

113,521

233,146

346,667

Bill. till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 52 Käft. 3

Statistisk

utredning.

Järnvägs
trafikens
utveckling.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Svängbrons

inverkan på

kanaltrafiken.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 74.

Man finner, att nämnda fyra år de resandes antal ökats med 33,6 %

och godsets vikt med omkring'' 21 %. Per dag transporterades under

år 1908 i medeltal 2,352 resande och omkring 950 ton gods å nämnda

banlinje. Medan de resande någorlunda jämnt fördela sig mellan söderifrån

och norrifrån kommande, var det söderifrån transporterade godset

till sin vikt mer än dubbelt så stort som det norrifrån gående. Af

godset utgjordes åren 1907—1908 respektive 238,107 och 230,728 ton

vagnslastgods, utgörande för hvartdera året 2, t af hela godskvantiteten.

Det är uppenbart, att en så intensiv och omfattande transportrörelse

som den, hvilken enligt det föregående bedrifves å svängbron

öfver Södertälje kanal, måste inverka i hög grad störande på sjötrafiken

å kanalen. Kanalen, som har ett djup af 3,76 meter och en bottenbredd

af 11,87 meter, är följaktligen så trång att inga fartyg af vanlig

storlek kunna gå förbi hvarandra i själfva kanalrännan. Norr- och

söderifrån kommande fartyg kunna emellertid mötas och gå förbi hvarandra

i sjön Maren, hvilken af delar kanalen i två hälfter, den s. k.

södra kanalen, som korsas af järnvägsbron, och den s. k. norra kanalen

med sluss mot Mälaren. För att passera järnvägsbron öfver södra

kanalen åtgår i genomsnitt 5 å 6 minuter för ett ångfartyg, 10 minuter

för ett segelfartyg. Att slussa kräfver för ett ångfartyg omkring

6 minuter och för ett segelfartyg omkring 15 minuter.

Kanalens naturliga trafikförmåga beräknas i genomsnitt utgöra 4

fartyg i timmen eller i rundt tal 100 fartyg per dygn eller för 8 Vs

månaders seglationstid — kanalen har under senare år öppnats i midten af

april — 25,500 fartyg per år. Kanalens naturliga trafikförmåga inskränkes

emellertid i hög grad af järnvägsbron öfver den södra kanaldelen,

enär denna bro icke kan hållas öppen mer än en jämförelsevis

liten del af dygnet. Med den tågfrekvens, som enligt sommartidtabellen

för år 1910 förefinnes, kan ifrågavarande bro hållas öppen

a) 8 minuter i följd:

fr. 6 f. m. till 10 e. m. under sammanlagdt 3 tim. 51 mm.

fr. 10 e. m. » 6 f. m. )) )) 4 » 26 »

eller inalles 8 » 17 »

b) 12 minuter i följd:

fr. 6 f. m. till 10 e. m. under sammanlagdt 3 tim. 5 min.

fr. 10 e. m. » 6 f. m. » )) 3 » 51 »

eller inalles 6 » 56 ))

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 74.

19

c) 15 minuter i följd:

fr. 6 f. m. till 10 e. ra. under sammanlagdt 2 tim. 28 min.

fr. 10 e. m. » 6 f. m. )) » 3 » 38 »

eller inalles 6 » 6 »

Antager man att bron öppnats enligt fallet a), inskränkes kanalens

trafikförmåga enligt 1907 års trafiktekniska kommissions yttrande, sådant

detsamma återgifves å sid. 20 i Kungl. Maj:ts proposition n:r 94

till 1909 års riksdag, till 33 fartyg per dygn. Enligt fallen b) ocb c)

blir trafikförmågan reducerad till respektive 28 och 24 fartyg per dygn.

För segelfartygens genomsläppande, som får äga rum blott mellan 6

f. m. och solnedgången, måste bron under alla förhållanden några gånger

om dagen hållas öppen omkring 15 minuter i följd, hvarigenom den

för fallen a) och b) beräknade trafikförmågan inskränkes. Den verkliga

trafiken å Södertälje kanal uppvisade åren 1908 och 1909 för hela seglationstiden,

respektive 261 och 247 dygn, inalles respektive 4,233 och 3,938

ång- och segelfartyg, utgörande i genomsnitt hvartdera året omkring

16 fartyg per dygn. Nu fördelar sig dock fartygsfrekvensen högst

olika på olika månader och är högst under månaderna juni—augusti,

då den, bedömd efter 1908 och 1909 års redovisningshandlingar, uppgår

till i medeltal 23 å 20 fartyg per dygn, däraf 1908: 16 å 17 ångfartyg

och 6 segelfartyg, 1909: 15 ångfartyg och 5 segelfartyg. Inräknas

äfven pråmar, mindre båtar och timmerflottar i trafiken, hvilka

likvisst i regel icke påfordra brons öppnande, uppnås under sistnämnda

månader ett medeltal af 34 å 35 farkoster per dygn. Detta allmänna

medeltal öfverskrides naturligtvis esomoftast, så att vissa sommardagar

hafva att uppvisa ett vida större antal farkoster å kanalen. Häraf vill

synas, att sjötrafiken, sådan densamma för närvarande i verkligheten

gestaltar sig under högsäsongen, måste afsevärdt störas och fördröjas

af svängbron. Redan för att bereda det under säsongen per dag normala

antalet ång- och segelfartyg fri passage måste bron i öfverensstämmelse

med nyss åberopade yttrande af 1907 års trafiktekniska kommission

hållas öppen åtminstone 5 3/4 timmar per dygn, hvilket förutsätter,

att bron måste öppnas respektive 43, 29 eller 23 gånger per dygn,

alltefter som öppenhållandet för hvarje gång varar 8, 12 eller 15 minuter.

Tager man emellertid, såsom rimligt är, hänsyn till de oregelbundenheter

fartygsfrekvensen i verkligheten gifvetvis har att uppvisa,

bör man för att bereda sjötrafiken under högsäsongen en någorlunda

obehindrad och bekväm rörelse enligt erfarenheten räkna med omkring

40 fartyg per dygn, och för att låta dessa fartyg passera behöfver bron

hållas öppen 10 timmar per dygn, hvilket emellertid med den nuvarande tåg
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

Kanaltrafikens

utveckling.

frekvensen icke låter sig göra. Det är därför satt utom allt tvifvel,

att bron med sitt nuvarande läge och sin nuvarande beskaffenhet utöfvar

ett störande och sinkande inflytande på sjötrafiken, hvilken å sin

sida oroar järnvägsdriften genom brons oupphörliga öppnande.

Omfattningen af den rörelse, som järnvägsledes å bron föres öfver

Södertälje kanal, är i det föregående angifven. Kanaltrafikens betydelse

med hänsyn till fartygsfrekvensen framgår af följande sammanställning:

Netto-registerton.

Ar smedel t al

för

Ångfartyg.

S e

g c 1 f a r t

y g-

Pråmar.

Tim-

mer.

Lastade.

Olastade.

Lastade.

Olastade.

La-

stade.

Antal.

Ola-

stade.

Antal.

Antal.

Antal.

Tontal.

Antal.

Tontal.

Antal.

Tontal.

Antal.

Tontal.

1871-1875 .........

1,152

81,280

585

32,228

1,051

52,634

539

25,394

128

122

31

1876—1880 .........

1,096

122,568

722

73,428

932

42,932

612

26,703

196

195

15

1881—1885 .........

1,281

145,958

764

79,388

1,124

55,236

673

30,944

450

404

26

1886—1890 .........

1,345

158,112

1,034

117,211

845

42,836

515

24,892

487

401

46

1891—1895 .........

1,972

231,992

434

51,497

779

40,219

381

18,018

545

434

117

1896—1900 .........

2,664

312,049

69

3,036

849

43,024

426

20,508

815

682

434

1901—1905 .........

2,722

317,692

78

4,263

818

41,203

436

22,259

789

757

405

För år 1906 .........

3,144

360,893

331

11,712

805

42,816

380

21,064

839

927

417

» » 1907 .........

3,081

341,122

295

10,724

906

49,442

449

24,217

916

988

399

» » 1908 .........

2,774

302,084

316

13,306

758

41,136

385

21,383

849

1,051

308

» » 1909 .........

2,681

300,855

270

10,538

659

36,221

328

18,149

773

831

995

Öm man uteslutande fäster sig vid de lastade farkosterna, tydliggör

detta sammandrag, att ångfartygen med ett enstaka undantag varit

i oupphörligt stigande till och med år 1906 såväl med hänsyn till antal

som tonnage, medan däremot segelfartygen i stort sedt visa en nedåtgående

tendens. Under den goda tiden i början af 1870-talet uppnådde

segelfartygen till antal och tonnage så höga tal, att desamma

sedermera öfverträffats endast under första hälften af 1880-talet, som

öfver hufvud taget utmärktes af goda konjunkturer. Efter år 1906

hafva emellertid ångfartygen gått stadigt tillbaka och segelfartygen

hafva, frånsedt ett tillfälligt uppsving år 1907, fortsatt att aftaga. Pråmarna

hafva allt ifrån början af 1870-talet ända till och med år 1907 i stort

sedt oupphörligen ökats i antalet, men äfven de visa för åren 1908 och

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

1909 en tillbakagång. Året 1908, intill livilket trafiken i kanalen med

hänsyn till de lastade farkosternas sammanlagda antal alltifrån 1871

varit i oupphörlig stegring, uppgick de lastade ång- och segelfartygens

sammanräknade nettotontal till 403,709. De lastade pråmar,

som samma år beforo kanalen, räknade, enligt från kanalkontoret

meddelad uppgift, tillsammans 51,719 ton. Lägges detta tonnage till

ång- och segelfartygens, erhålles en summa af 455,428 ton. Motsvarande

summa utgjorde för

år 1907 ............................................................... 447,541 ton

» 1908 ............................................................... 394,087 »

» 1909 ............................................................... 389,461 »

De lastade farkosternas sammanlagda tonnage var sålunda år 1909

65,967 ton (14,5 %) lägre än år 1906. Äfven om denna allvarliga tillbakagång

delvis är att tillskrifva de tryckta tiderna under senare år,

torde den dock otvifvelaktigt till en del bero därpå, att kanaltrafiken

blifvit alltmer störd och hindrad af järnvägsdriften, som år 1906 förde

48 tåg, men år 1909 icke mindre än 56 tåg om dygnet öfver kanalen.

År 1906 kunde svängbron vid kanalen ännu hållas öppen 10 timmar

15 minuter per dj^gn, om hvarje öppnande varade 8 minuter, eller

ungefär den tid (10 timmar), som erfarenheten visat kräfvas för sjötrafikens

obehindrade gång, men år 1909 hade motsvarande tid sjunkit

med två timmar och utgör för sommaren 1910, som sagdt, blott 8

timmar 17 minuter.

Att kanaltrafiken på detta sätt lider men af järnvägsdriften torde

ur allmän nationalekonomisk synpunkt vara att beklaga, då de varor,

som hufvudsakligen fraktas å kanalen, äro mindre lämpade för järnvägstransport,

och kanalen dessutom förmedlar en gen förbindelse mellan

flera ganska betydande hamnstäder vid Mälaren och sydligare kustbygder.

Redogörelser för de å kanalen transporterade varornas slag och

myckenhet föreligga för segelfartyg och pråmar till och med år 1893,

men sedan dess saknas alla sådana redogörelser, enär under följande år

kanal- och slussafgifterna icke allenast, såsom förut, för ångfartygen

utan ock för segelfartygen och pråmarna utgått efter tontalet. Af

berörda redogörelser för åren 1891—1893 finner man, att de å segelfartygen

och pråmarna under nämnda år — som alla och framför allt

år 1891 tillhörde en ekonomisk låg konjunktur — fraktade varorna kunna

beräknas hafva uppgått till en sammanlagd vikt af i runda tal respektive

56,900, 88,400 och 108,900 ton, motsvarande respektive 51,3, 77,2 och 92,9 %

af de ifrågavarande farkosternas bärighet, i händelse denna i öfverens
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 74.

stämmelse med de i bil. litt. C till kungl. förordningen angående skeppsmätning

den 12 november 1880 angifna beräkningsgrunder af s. k.

»deadweight cargo» anses utgöra 1,5 x nettotonnaget, samt respektive 35,o,

52,6 och 63,3 %, om farkosternas lastdryghet beräknas utgöra 2,2 x

nettotonnaget, såsom erfarenheten lärt i vissa fall vara berättigadt.

Hufvudartiklarna bland de af sammandraget omfattade varorna utgjordes

af: trävaror — till större delen ved — sten, tegel, malm, järn

— hufvudsakligen skrot samt tack- och stångjärn — stenkol, kalk, sand

och gödningsämnen, hvilka båda sistnämnda varor emellertid hänfördes till

barlast, så att de farkoster, hvarå desamma transporterades, redovisades

såsom olastade, samt vidare spannmål, fotogén och cement. Enahanda

varor utgöra enligt å kanalkontoret inhämtade upplysningar fortfarande

hufvudartiklarna af det å kanalen transporterade godset, hvarjämte

under senare tid såsom sådana tillkommit fältspat (omkring 15,000 ton),

sandstensflis (6,000 ton), gipsaffall (1,500 ton), kisbränder (1,000 ton),

bisulfat m. m.

Veden, som nu uppgår till omkring 30,000 famnar om året, kommer

till större delen från Södermanlands, Östergötlands och Smålands

kustbygder och söker sig genom kanalen väg till Stockholm.

Kalksten går i stora försändelser från Oaxen och Andersvik (invid

Trosa) till Köping, slipsten från Gottland till Eskilstuna och andra

mälarhamnar, plan- och trappsten från Öland till Stockholm. Tegel försändes

genom kanalen dels från Skåne till Stockholm och städer vid

Mälarens inre stränder dels från sistberörda städer söderut. Tegeltransporterna

hafva under senare år synnerligen tilltagit, sedan Lina

tegelbruk å Södertälje hamnområde år 1908 blifvit igångsatt för en

årlig produktion af omkring 10 millioner stycken tegel. Järnmalm

försändes från Köping och Västerås nedåt järnbruk i Kalmar län, järnskrot

går söderifrån till Nyby bruk, tack- och stångjärn förpassas utrikes

från Köping och Strömsholm. Stenkolet går ut från Stockholm,

kalk försändes i omkring 10 pråmar i veckan från Oaxen till skilda

mälarhamnar, sand går i mängd från olika öar i Mälaren (Eckerö,

Adelsö m. fl.) till Norrköping, Västervik och andra orter. Gödningsämnen

försändas kanalledes dels från Skåne till skilda mälarhamnar dels från

Stockholm söderut. Af spannmål hämtas hafre i ansenlig mängd från

Tyskland, korn från Gottland och Skåne till Stockholm och andra

mälarhamnar. Cement kommer från Öland, Skåne och andra orter till

mälarhamnarna. Fältspat går från Köping till utlandet, framför allt

Stettin, sandstensflis från Lemunda sandstensbrott invid Motala till Kö
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kimgl. Majis Nåd. Proposition N:o 74.

ping, cjipsaffall från Rörstrand till Öland, Hellekis och utrikes orter.

Kisbränder sändas från gödningsämnesfabriker i Stockholms närhet till

Kaus (Hälsingborgs kopparverk), bisulfat från Åkers krutbruk och Vinterviken

till Hamburg.

Såsom synes afse masstransporterna väsentligen tunga och skrymmande

råvaror eller halffabrikat, för hvilka billigast möjliga transportväg

måste användas, och otvetydigt äro städerna vid Mälarens inre

stränder i sin industriella och kommersiella uppblomstring mycket beroende

af den gena förbindelseled med yttervärlden i söder, som Södertälje

kanal för dem utgör.

Beträffande de kanalen befarande ångfartygens laster saknas all

noggrannare kännedom. I stort torde man, enligt uppgift från kanalkontoret,

emellertid kunna antaga, att af det gods, som i utrikes fart

lossas eller lastas i Södertälje hamn och som uteslutande afser ångfartyg,

intet berör kanalen, hvaremot af det gods, som där lossas eller

lastas i inrikes fart och som äfvenledes uteslutande afser ångfartyg,

vid pass 8. 4 beröra kanalen, dock med undantag för jute, hvilket ej

alls kommer kanaltransporterna till del.

I fråga om de laster, som föras af ångfartyg, hvilka hvarken lossas

eller lasta i Södertälje hamn, men ändock genomfara kanalen, saknas

hvarje detaljerad kännedom.

För att utröna huru stora godsmängder i det hela årligen transporteras

å kanalen står med hänsyn till det sagda ingen annan utvägöppen

än att kalkylera sig till desamma efter de redovisade lastade

farkosternas nettotonnage. Detta utgjorde år 1909:

för ångfartyg.................. 300,855 ton

för segelfartyg............... 36,221 »

för pråmar ..................... 52,385 )>

eller sammanlagdt 389,461 ton

Om ångfartygens bärighet antages utgöra 1,8 X nettotonnaget och

de öfriga farkosternas bärighet 1,5 X nettotonnaget,-erhåller man en sammanlagd

bärighet af 674,450 ton samt, om de sistnämnda farkosternas

bärighet anslås till 2,2 x nettotonnaget, 736,472 ton. Dessa bärighetssurnmor

kunna dock ej anses motsvara den förda lastens totalvikt, enär

gifvetvis fartygen i regel icke gått med full last. Enligt uppgift å

kanalkontoret torde ångfartygen i allmänhet gå med half last. De

öfriga farkosterna torde gått med full last, om deras bärighet beräknas

till 1,5 x nettotonnaget, samt varit till 66 % lastade, om deras bärighet

s. 24 Kontrollera mot PDF

Förslagen om

bibehållandet

af bron i

nuvarande

höjdläge.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

beräknas till 2,2x nettotonnaget. Om hänsyn tages till dessa förhållanden,

torde man knnna anslå den godsmängd, som år 1909 å ång- och

segelfartyg samt pråmar transporterades genom kanalen, till en sammanlagd

vikt af 403,680 ton. Härtill kommer emellertid omkring 52,000

ton för sand och gödningsämnen, hvilka varor räknas såsom barlast,

samt ytterligare 995 timmerflottar enligt uppgift räknande i genomsnitt

100 stockar per flotte, hvilka — om 4 stockar beräknas till .1 m3

och 1 m3 enligt järnvägstaxans anvisning anslås väga 750 kilogram —

tillsammans representera en vikt af 18,660 ton, så att hela den genom

kanalen under sagda år framförda godsmängden kan anslås till omkring

475,000 ton, utgörande bortåt 130,000 ton mera än den viktmängd

gods, som under närmast föregående år framforslades järnvägsledes

öfver kanalbron, samt motsvarande omkring 47,500 järnvägsvagnslaster.

Genom den sålunda vunna utredningen lärer få anses fastslaget,

att den svängbro, som för närvarande är utlagd öfver Södertälje kanal,

redan med nuvarande tågantal är till ett bestämdt hinder för kanaltrafiken,

till hvars tillbakagång under de senaste åren den med all

sannolikhet i väsentlig mån bidragit. Å andra sidan torde också vara

klart, att kanalen är af den betydelse såsom transportväg särskildt för

städerna vid Mälarens inre stränder, att ett dylikt förhållande icke kan

eller bör få fortfara.

Det är också tydligt, att svängbron i sitt nuvarande höjdläge icke

allenast omöjliggör ail vidare utveckling af sjöfarten genom kanalen

utan äfven inom kort skall så godt som afstånga densamma. En undersökning

af huru förhållandena skulle ställa sig år 1915, då dubbelspåret

beräknas vara färdigt, samt ytterligare efter fem år, eller 1920, lärer

ovedersägligen styrka detta påstående.

År 1900 uppgick antalet tåg, som passerade Södertälje svängbro,

till 33 per dygn och år 1905 till 43 per dygn, motsvarande för femårsperioden

1900—1905 en ökning af tågantalet med 10 tåg eller 30 %.

För närvarande eller år 1910 är tågantalet 55, hvadan antalet tåg

under femårsperioden 1905—1910 ökats med 12 eller 28 %.

Därest under de nu kommande femårsperioderna 1910—1915 och

1915—1920 ökningen i antalet tåg kan tänkas fortgå i samma proportion

eller med 30 % respektive 28 å, skulle antalet Södertälje svängbro

passerande tåg komma att år 1915 uppgå till 72 och år i920 till 92

per dygn.

Att ökningen af tågantalet kommer att fortgå i minst samma proportion,

som skett de båda senaste femårsperioderna, torde man också
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

enligt hvad meddelanden från järnvägsstyrelsen bestyrka, tämligen

säkert kunna antaga. Ty utom den trafikökning, som en med åren

växande rörelse utefter såväl statsbanan som Norra Södermanlands

järnväg alltid medför, kommer den nya statsbanan Järna—Norrköping

att tillföra bandelen Södertälje—Stockholm en afsevärd trafik från det

trafikområde, som hittills hufvudsakligen haft sina förbindelser med

hufvuastaden sjöledes. Härtill kommer, att såväl mellan Rönninge

•och Södertälje som mellan Södertälje och Järna finnas för bebyggande

synnerligen lämpliga markområden, hvarför med all säkerhet

flera hållplatser mellan dessa stationer komma att anordnas och vid

desamma samhällen uppstå, hvilka kräfva täta och väl ordnade tågförbindelser

med hufvudstaden. Det är uppenbart, att under sådana

förhållanden tågens antal måste komma att väsentligt ökas, därest en

sådan lokaltrafik skall kunna nöjaktigt ombesörjas. Måhända skall det

då visa sig ekonomiskt fördelaktigt att å sträckan Järna—Stockholm

öfvergå till elektrisk drift, hvarmed följer att tågantalet än ytterligare

» ökas, därigenom att i följd af denna drifts natur tågen, särskildt de

som ombesörja den lokala trafiken, komma att uppdelas i mindre tågenheter

än hvad nu är fallet. Om därför ökningen af tågantalet antages

under de båda kommande femårsperioderna ske i samma proportion

som under de båda närmast föregående, torde denna uppskattning

snarare vara för låg än för hög.

Skulle då det förslag, som afser anläggande af dubbelspår utefter

den nuvarande linjen med ny dubbelspårig rörlig bro i nuvarande höjdläge,

komma till utförande, kan denna bro åren 1915 och 1920 hållas

öppen för sjöfart mycket kort tid. Ett under förutsättning af dubbelspår

mellan Rönninge och Järna (inbegripet dubbelspår öfver bron) på min

begäran inom järnvägsstyrelsen uppgjordt förslag till tidtabell för år 1915

med tågen inlagda så att trafiken, särskildt den väntade stora lokaltrafiken,

på lämpligt sätt tillgodoses, utvisar, att svängbron under tiden mellan

6 f. m. och 10 e. m., då 58 tåg skulle framgå öfver bron, kan hållas öppen

för sjötrafik endast 1 timme och under tiden 10 e. m. till 6 f. m., då 14 tåg

skulle passera bron, 3 timmar 30 minuter. Af de nattetid, d. v. s. mellan

10 e. m. och 6 f. m., framgående tågen äro de flesta godståg, som dels i

följd af det stora antalet snäll- och persontåg under dagen dels på grund

af arten af den trafik de ombesörja, icke kunna framgå å annan tid. Svängbron

skulle således kunna vara öppen för sjötrafik sammanlagdt 4 timmar

30 minuter år 1915, då 72 tåg per dygn väntas framgå öfver bron.

Ar 1920, då sammanlagdt 92 tåg per dygn beräknas komma att framgå

öfver bron, utvisar en under samma förutsättning uppgjord tidtabell,

att svängbron under tiden 6 f. m. till 10 e. m., med 72 passerande tåg,

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 52 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

ej alls skulle kunna öppnas för sjötrafik ocli under tiden 10 e. m. till 6

fl m., med 20 passerande tåg, endast 2 timmar 45 minuter. Då nu emellertid

farleden genom Södertälje kanal är af den beskaffenhet, att större

delen af fartygen måste framgå genom densamma på dagen, eller mellan

6 f. m. och 10 e. m., kommer, praktiskt sedt, vid denna tidpunkt den rörliga

bron att verka som en fast bro.

Därest linjen skulle kunna tänkas anordnad dubbelspårig, men med

bron enkelspårig, är detta en anordning, som ur säkerhetssynpunkt är

alldeles förkastlig och sannolikt skulle medföra så stora tågrubbningar

och därmed följande tågförseningar, att det icke kan blifva tal om att hålla

bron öppen för sjötrafik på några regelbundna tider mellan 6 f. m.

och 10 e. m. Nattetid eller mellan 10 e. m. och 6 f. m., då tågantalet

är väsentligt mindre, torde en sådan enkelspårig bro kunna hållas

öppen för sjöfart ungefär samma tid, som beräknats för den dubbelspåriga

bron.

Jag anser mig därför böra bestämdt afråda, att något af dessa förslag

kommer till utförande. Man lärer med all sannolikhet kunna antaga,

att den nya anordningen knappast skulle hunnit fullbordas, innan

åtgärder måste vidtagas för att undanröja de hinder för kanaltrafiken,

som en svängbro i nuvarande höjdläge innebär. Därjämte är att märka,

att, om banan nu bygges dubbelspårig fram till nuvarande broöfvergången

och det inom kort befinnes nödigt att framföra järnvägen på segelfri

höjd öfver kanalen, man då blir så godt som nödsakad att gå fram

efter Igelstalinjen, mot hvilken stämningen inom Riksdagen varit så

ogynnsam.

Jag har låtit undersöka, hvilka kostnader onödigtvis skulle nedläggas,

därest förslaget med ny dubbelspårig svängbro skulle komma

till utförande och det sedermera skulle visa sig nödvändigt att utföra

Igelstalinjen. Denna undersökning har gifvit till resultat, att följande

kostnader icke kunna tillgodogöras:

Kostnaden för dubbelspår å sträckan Igelsta—Saltskog,

inbegripet brokostnaden (med afdrag af brukbart

materiel)....................................................................................... kr. 630,000

Utvidgning af Saltskogs station (med afdrag af användbara

materialier)....................................................................... » 420,000

Arbeten å Södertälje nya station, som ej kunna tillgodogöras,

därest stationen sedermera skulle omändras för

Igelstalinjen ................................................... » 350,000

Summa kr. 1,400,000

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. roposition N:o 74.

Denna summa minskas till 1,100,000 kronor, därest förslaget med

bibehållande af den enkelspåriga svängbron men med dubbelspår å linjen

i öfrigt utföres.

Jag anser mig icke heller kunna förorda förslaget om uppförande

af en rörlig bro på en höjd af 21 meter öfver slusströskeln, motsvarande

15 meters fri segelhöjd.

Af hvad jag förut anfört framgår nämligen, att denna bro redan

år 1915 icke skulle kunna vara öppen för sjötrafik mer än sammanlagdt

4 timmar 30 minuter, samt att bron år 1920 under dagen, d. v. s.

mellan 6 f. m. och 10 e. m., öfver hufvud taget icke skulle kunna

öppnas och under natten ej skulle kunna hållas öppen mer än 2 timmar

45 minuter. Den skulle med ett ord, såsom jag redan yttrat, praktiskt

taget, verka som en fast bro.

Beträffande de i kanalfarten nu deltagande farkosternas storlek och

tackling har utrönts, att i regel alla mätta segelfartyg samt större

delen ångfartyg hafva master öfverstigande 15 meters höjd. Det blefve

sålunda en betydande del af de kanalen nu transiterande fartygen, som

inom kort blefve afstängda från möjligheten att begagna sig af kanalleden,

äfven om bron uppfördes till den ifrågasatta höjden af 21 meter

öfver slusströskeln. Visserligen skulle man kunna tänka sig, att samtliga

ångfartyg, som nu passera kanalen i reguliär trafik, förändrade

sina master så att de, eventuellt efter masternas nedfällning, kunde

passera under en bro med 15 meters fri höjd, och jämväl en del af

segelfartygen skulle sannolikt kunna ordna sina master på ett sådant

sätt. Men äfven om så skedde och vederbörande redare underkastade

sig dylika utgifter, torde det icke vara tvifvel underkastadt, att alltid

sådana fartyg, hvilka mera oregelbundet använda sig af kanalen, skulle

välja den längre vägen öfver Stockholm hellre än att vidtaga särskilda

anordningar, hvilka för fartygets tjänst i öfrigt till äfventyrs icke

skulle vara lämpliga. Detta innebär emellertid en fördyring af frakterna

och därmed en väsentlig försämring för Mälardalens handel,

industri och näringar. Ty den affärsman, som kan förhyra eller befrakta

första bästa fartyg, är alltid bättre situerad i konkurrensen än

den, som vid anskaffande af transportmedel, är hänvisad uteslutande

till fartyg af viss typ och af viss beskaffenhet.

Därjämte torde man böra taga med i beräkningen, att fråga väckts

om inrättande af en ny kanalled mellan Saltsjön och Mälaren med väsentligen

större djup och bredd än den nuvarande. I sådant afseende ber

jag få nämna, att väg- och vattonbyggnadsstyrelsen i sitt den 18 maj

1908 afgifna underdåniga utlåtande öfver förslag till reglering af

Förslaget

med bro på

15 meters

fri höjd.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

Mälarens vattenstånd och. upprensning af dess farleder upptagit alternativa

förslag till kanalens ombyggnad för ett seglationsdjup af 4, 5 och

6 meter.

På senare tiden har emellertid ett nytt förslag börjat träda allt

mera i förgrunden, nämligen att draga kanalen från Strömsviken genom

Saltskogsfjärden till sjön Maren. Stadsfullmäktige i Södertälje erinra

också uti en till järnvägsstyrelsen ingifven skrift af den 10 november

1909 därom, att denna kanalled är intagen i den af Kungl. Maj:t den

16 augusti 1907 för staden fastställda nya stadsplanen, att stadsfullmäktige

redan för kanalomläggningen vidtagit förberedande åtgärder

genom betydande markinköp, samt att medel till ifrågavarande arbeten

äfven ställts till stadens förfogande genom en donation å 100,000 kronor

af numera aflidne grosshandlaren C. F. Liljewalch, som genom sitt uppskattande

af ifrågavarande trafikleds betydelse gifvit ett nytt bevis på

sin ekonomiska framsynthet. Stadsfullmäktige anse icke något tvifvel

kunna råda därom, att omläggningen af kanalen på antydt sätt är ett

ur såväl kommersiell som allmän ekonomisk synpunkt synnerligen önskvärd!

företag.

Skulle nu något af dessa förslag blifva genomfördt, komme kanalen

att befaras af än större antal farkoster med icke blott sådan masthöjd,

att de icke kunna passera under en 15 meters bro, utan äfven sådan

skorstenshöjd och öfverbyggnad i öfrigt, att ett passerande under bron

äfven med nedfällda master icke vore möjligt. Denna kanalled utgör

nämligen icke såsom en stor del af kontinentens kanaler allenast en inre

vattenväg utan förbinder två stora vatten af betydande djup, Östersjön

och Mälaren. Den kan därför lämpligen icke inrättas blott för pråmar, ej

heller torde den under nuvarande sjötrafiksförhållanden kunna anordnas

allenast för pråmar och ångfartyg med fällbara master.

Direktionen för Södertälje kanal- och slussverks aktiebolag har också

uti en till järnvägsstyrelsen ingifven skrift af den 4 december 1909

ställt sig bestämdt afvisande mot tanken på en 15 meters bro. Direktionen

anser, att ett dylikt förslag icke kan betraktas såsom en tillfredsställande

lösning af frågan om att göra kanaltrafiken och järnvägstrafiken

oberoende af hvarandra. Denna rörliga bro komme nämligen

— hvad ju för öfrigt den af mig åberopade utredningen visat — att

under dagen såsom ständigt stängd verka som en fäst bro, och då

kanalen i regel icke kunde trafikeras nattetid annat än af några

ångfartyg, blefve resultatet, att kanalen blefve för alltid stängd för

andra fartyg än dem, som med säkerhet kunde gå under bron. Direktionen

säger sig hysa den bestämda uppfattning, att kanalbolaget måste

med alla lagliga medel söka hindra realiserandet af hvarje dylikt förslag

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

och på rättslig väg, om saken, mot hvad direktionen vågade hoppas,

drefves därhän, söka få sin rätt till obehindrad trafik å kanalen vederbörligen

fastställd.

Hvad nu kostnadsfrågan beträffar, har järnvägsstyrelsen, såsom

förut nämnts, beräknat anläggningskostnaden för denna linje till 4,470,000

kronor, däraf 370,000 kronor för linjens framförande på samma höjd

öfver det nya kanalläget som öfver nuvarande kanalen. Med hänsyn

till hvad redan åtgjorts för åstadkommande af den nya kanalleden och

den betydelse en sådan kanal skulle erhålla, torde det icke heller kunna

ifrågasättas att framdraga järnvägen på sådant sätt att kanalförslaget

omöj liggöres.

I sin skrifvelse den 16 december 1909 anför järnvägsstyrelsen, att

nu omhandlade alternativ endast kan anses som ett provisorium, hvilket,

i likhet med andra sådana som kompromissvis antagas, inom en ej

aflägsen framtid torde komma att visa sig såsom ett oöfverstigligt hinder

för utvecklingen och därför framtvinga en förändring, som kommer att

medföra väsentligt större kostnad än som erfordrats, därest genast från

början steget till de öfverklagade olägenheternas afhjälpande tagits fullt

ut. Såsom provisorium betraktadt anser styrelsen det också vara alldeles

för dyrbart, då ju anläggningskostnaden icke med mer än omkring

330,000 kronor understiger kostnaden för den s. k. Igelstalinjen, genom

hvilken senare linjes utförande samtliga nu omhandlade olägenheter för

järnvägs- och sjötrafiken blifva fullständigt af hjälpta. Järnvägsstyrelsen

påpekar därjämte, hurusom direktionen för Södertälje kanal- och slussverks

aktiebolag i sin ofvan omförmälda skrifvelse till järnvägsstyrelsen

den 4 december 1909 såsom sin åsikt uttalat, att bolaget måste med

alla lagliga medel söka hindra realiserandet af hvarje förslag, som innebär

kanalbrons bibehållande på eller invid dess nuvarande plats, såvida

segelfri höjd icke kan åstadkommas, samt på rättslig väg söka få sin

rätt till obehindrad trafik å kanalen vederbörligen fastställd. Skulle

nu, säger järnvägsstyrelsen, bolaget vid domstol anhängiggöra talan

mot Kungl. Maj:t och kronan för undanröjande af det hinder i kanaltrafiken,

som en svängbro alltid åstadkommer, torde frågan om utläggning

af dubbelspår mellan Rönninge och Järna komma i ett synnerligen

olyckligt läge. Ty alldeles oberoende af hurudan utgång en dylik

process kommer att få, finner styrelsen det vara uppenbart, att, därest

1907 års förslag med halfhög bro skulle blifva antaget, arbetena med

dubbelspårets utläggande icke kunna påbörjas förrän en sådan process

blifvit slutligen afgjord. Att härigenom stora olägenheter för järnvägstrafiken

skulle uppstå, torde knappast vara behöfiigt att påpeka. Sannolikt

måste då provisoriska anordningar vidtagas för att under dessa år

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

nödtorftigt tillgodose trafikens behof, och torde kostnaderna därför enligt

järnvägsstyrelsens förmenande med stor visshet komma att uppväga

de besparingar, man genom antagandet af detta förslag afsett att vinna.

Nu omnämnda förhållande utgör därför ytterligare ett skäl för styrelsen

att på det allra bestämdaste afstyrka antagandet af det förslag, som

fått namnet »1907 års linje med halfhög bro».

En omständighet, som ehuru icke af grundläggande betydelse likväl

vid denna frågas afgörande icke bör helt förbises, är hänsynen till

Södertälje stad. Staden är för närvarande genom ett 1,264 meter långt

sidospår till Saltskog förenadt med statens järnvägsnät, men gifvetvis

är det ett lifsintresse för staden att komma i direkt beröring med statsbanan.

Skulle emellertid det nu senast omhandlade förslaget komma till

utförande, skulle stadens trafikförhållanden långt ifrån att förbättras

tvärtom försämras, i det Saltskogs station då måste förflyttas söderut

och sidobanans längd därigenom ökas till 1,650 meter.

Stadsfullmäktige i Södertälje hafva också erbjudit sig att, därest antingen

den s. k. Glasbergalinjen eller den s. k. Södertäljelinjen öfver

Igelsta (Igelstalinjen) kommer till utförande, till nämnda förslags realiserande

bidraga med kostnadsfri upplåtelse af all staden tillhörig mark, som

för ändamålet erfordras, äfvensom ett kontant belopp af 200,000 kronor.

Värdet af marken uppgår enligt uppgift, om Glasbergalinjen kommer

till utförande, till 317,176 kronor 35 öre samt, om Södertäljelinjen

kommer till utförande, till 274,469 kronor, därvid stadens mark dock

endast upptagits till taxeringsvärdet. Ofvanstående erbjudande göres

emellertid från stadsfullmäktiges sida beroende af följande villkor, nämligen:

l:o) att, hvilkendera af linjerna som än kommer till utförande, en

hållplats anlägges på stadens östra område så nära kanalen som möjligt,

samt att en större gods- och personstation förlägges å de s. k. Ekenbergska

gärdena väster om kanalen;

2:o) att den nya järnvägslinjen framdrages, så att den ej lägger

hinder i vägen för stadens allmänna kommunikationer; samt

3:o) att definitivt beslut i ämnet varder fattadt vid 1910 års riksdag.

I detta sammanhang ber jag få erinra, att kanalbolaget redan förlidet

år, då denna byggnadsfråga framfördes, utfäst sig att, därest för

den ifrågasatta ombyggnaden af västra stambanan mellan Rönninge och

Saltskog antoges det förslag därtill, som afser, att järnvägen skulle

framdragas genom Södertälje stad å fast bro med segelfri höjd öfver

stadens hamn vid Mälaren strax norr om slussen, kostnadsfritt upplåta

de områden af bolagets mark, som för ändamålet erfordras. Denna utfästelse

är, enligt hvad ingifvet protokollsutdrag utvisar, fortfarande

gällande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

Till järnvägsstyrelsen liar dessutom inkommit en skrifvelse från

aflidne grosshandlaren C. F. Liljewalchs stärbhus, hvari Liljewalchs i

lifstiden gjorda utfästelse att utan ersättning afstå intill 13,000 kvadratmeter

honom tillhörig mark, som åtginge för en ny järnvägslinje mellan

Eönninge eventuellt Igelsta och Saltskog med sträckning öfver Södertälje

och med station anordnad på de s. k. Ekenbergska gärdena, på så

sätt förnyas, att stärbhuset förbinder sig afstå sagda areal af den stärbhuset

tillhöriga, inom Södertälje stads område belägna marken, under

förbehåll dock att frågan blifver definitivt afgjord före den 1 juni 1910.

Slutligen hafva till järnvägsstyrelsen inkommit erbjudanden från vissa

enskilda personer att mot skälig ersättning afstå behöflig jord, därest

en linje Eönninge eventuellt Igelsta—Södertälje—Saltskog med station

anordnad vid de Ekenbergska gärdena komme till stånd.

Såsom en sammanfattning af de synpunkter jag nu framhållit skulle

jag vilja säga, att det synes mig uppenbart, att frågan om järnvägstrafikens

och kanaltrafikens frigörande från hvarandra icke löses, om något

af förslagen med rörlig bro, vare sig med nuvarande höjdläge eller med

halfhögt läge enligt 1907 års förslag, blir en verklighet. En lösning

måste dock förr eller senare tränga sig fram, och denna lösning torde

efter utförande af något af dessa förslag med nödvändighet komma att

genomföras i enlighet med Igelstaförslaget. De erforderliga ekonomiska

uppoffringarna blifva framdeles ojämförligt mycket större, än om saken

redan nu slutgiltigt ordnas. Om också penningvärdet på den mark, som

enligt gjorda erbjudanden nu skulle upplåtas utan ersättning eller mot

viss lägre sådan, icke för närvarande är så högt, att detsamma, äfven

med tillägg af de 200,000 kronor Södertälje stad erbjudit, kan tillmätas

afgörande betydelse, bör dock ihågkommas, att dessa markområden, om

anbuden få förfalla, antagligen komma att upplåtas till bebyggande.

Inom Södertälje stad hafva, enligt hvad jag har mig bekant, en del

tomter undanhållits från bebyggande för att minska kostnaderna för

järnvägens framdragande i närheten af slussen på segelfri höjd. Äfven

dessa tomter skulle med all sannolikhet komma att bebyggas. Det inses

lätt, hvilka betydande kostnader under sådana förhållanden det erforderliga

markförvärfvet skulle betinga vid den tidpunkt, då järnvägslinjens

framdragande på bro med segelfri höjd af omständigheternas makt framtvingas.

Om jag sålunda efter den förnyade utredning, som förebragts,

anser mig böra bestämdt vidhålla min åsikt, att järnvägen bör föras

öfver kanalen på fast bro å segelfri höjd, gäller det att afgöra, hvilken

linje därvid är att föredraga.

Strömslinjen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Valet mellan

Glasbergaoch

Igelstalinjerna.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 74.

Hvad då först angår Strömslinjen, skulle denna linje visserligen

medföra en vägförkortning i förhållande till nuvarande hufvudspår af

657 meter och i förhållande till Glasbergalinjen af 2,537 meter, motsvarande

en minskad gångtid för snälltåg af i sistnämnda fall omkring

2 minuter. Men å andra sidan har anläggningskostnaden angifvits till

6,200,000 kronor, under det Glasbergaförslaget beräknats till 5,480,000

kronor och Igelstalinjen till 4,800,000 kronor. På grund af den lägre

driftkostnaden för Strömslinjen skulle visserligen, på sätt i förut omnämnda

tabell angifvits, det sammanlagda anläggnings- och driftkapitalet

icke ställa sig högre för Strömslinjen än för Igelstalinjen. Däremot

skulle enligt det förslag jag kommer att framlägga samma kostnad

blifva lägre för Glasbergalinjen. Dessa beräkningar utgå emellertid

från det antagandet, att Strömslinjen verkligen skulle kunna utföras

för 6,200,000 kronor. Men, på sätt jag förut omförmält, har järnvägsstyrelsen

förklarat, att med visshet kan påstås, att den angifna kostnadssumman

kommer att väsentligt öfverskridas.

Järnvägsstyrelsen har också i sin skrifvelse den 16 december 1909

uttalat, att denna omständighet torde utgöra tillräcklig anledning att

afstå från förslagets utförande. Härtill kommer emellertid, enligt hvad

järnvägsstyrelsen vidare anför, dels att trafikförhållandena på Södertälje

blifva högst väsentligt försämrade genom Saltskogs stations förflyttning

omkring 1 kilometer längre söderut, dels att denna linje nära

nog omöjliggör framdragandet af Södertälje kanal i den nya sträckning,

som mest öfverensstämmer med Södertälje stads önskningar och

intressen, och för hvilket kanalförslags åstadkommande detta samhälle

redan vidtagit förberedande åtgärder. Skulle det föreslagna höjdläget

öfver kanalen iakttagas jämväl för det ifrågasatta nya kanalläget, skulle

kostnaderna än ytterligare ökas och förslagets utförande därigenom än

mer omöjliggöras. På grund häraf finner järnvägsstyrelsen det vara

uppenbart, att denna linje icke kan ifrågasättas komma till utförande.

Med hänsyn till hvad sålunda förekommit och särskildt kostnadsfrågan

samt den omständigheten att Strömslinjens utläggande skulle

så godt som omöjliggöra den nya kanalledens anläggning anser jag

mig böra afstjcrka förslaget.

Återstå således Igelstalinjen och Glasbergalinjen. Järnvägsstyrelsen

erinrar i sin skrifvelse den 16 december 1909, att genom antagande

af hvilket som helst af dessa förslag följande fördelar skulle vinnas

nämligen:

fast bro, i stället för nuvarande rörliga bro, å segelfri höjd öfver

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

kanalen å plats, som ej lägger hinder i vägen för framtida ombyggnad

af kanalen- utan särskilda kostnader för ändring af statsbanan;

Saltskogs skiljestations bortfallande, då endast en station för

Södertälje behöfver anordnas och trafikeras;

Södertälje stad erhåller station vid hufvudlinjen, hvarigenom persontrafiken

till och från denna stad befrias från olägenheten af de tågombyten,

som nu äga rum.

Emot nämnda fördelar ställer sig visserligen, anmärker järnvägsstyrelsen,

olägenheten af en något längre väg och därmed följande

ökad gångtid för de genomgående tågen. Förlängningen i gångtid,

jämförd med nuvarande, uppgår dock för snälltåg endast till omkring

2 minuter för Igelstalinjen och omkring 0,5 minuter för Glasbergalinjen,

och har denna ringa tidsskillnad i förhållande till nuvarande gångtid,

enligt hvad styrelsen uppgifver, sin förklaring däri, att en svängbro

alltid måste passeras med afsevärdt minskad hastighet.

Jämföras nu dessa båda linjer, Igelstalinjen och Glasbergalinjen,

med hvarandra, finner man, säger järnvägsstyrelsen, att anläggningskostnaden

uppgår till respektive 4,800,000 kronor och 5,480,000 kronor,

men att den årliga driftkostnaden uppgår till 572,000 kronor för den

förra och 565,000 kronor för den senare. Igelstalinjen kräfver sålunda

en omkring 10 % mindre anläggningskostnad än Glasbergalinjen, men

medför förstnämnda linje i stället en omkring 2 % högre årlig driftkostnad.

Det sammanlagda anläggnings- och driftkapitalet uppgår för

Igelstalinjen till 19,100,000 kronor och för Glasbergalinjen till 19,é00,000

kronor, och är detta kapital omkring 2 V2 % mindre för den förra än

för den senare linjen. Dessa beräkningar hvila emellertid på den förutsättningen,

att vid Glasbergaförslaget ett särskildt bispår till Igelsta

bibehålies, hvilket järnvägsstyrelsen på skal, för hvilka jag strax skall

redogöra, anser nödvändigt. Skulle detta bispår kunna tänkas bortfalla,

minskas den årliga driftkostnaden för Glasbergaförslaget med 45,000

kronor och det sammanlagda anläggnings- och driftkapitalet till 18,400,000

kronor, hvilket kapital är omkring 3 % mindre än för Igelstalinjen.

Slutsiffrorna för dessa båda förslag uppvisa således ingen nämnvärd

skillnad, utan torde förslagen enligt järnvägsstyrelsens förmenande ur

ren järn vägsteknisk synpunkt sedt kunna sägas vara tämligen likvärdiga.

Hufvudspåret för Igelstalinjen är visserligen 1,570 meter

längre än för Glasbergalinjen motsvarande en ökad gångtid för snälloch

persontåg af omkring 1 V2 minut, men denna tidsskillnad kan enligt

styrelsens mening omöjligen vara af den vikt, att den i och för

Bill. -till mitstl. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afl. 52 Haft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

sig bör vara afgörande vid valet mellan de båda linjerna. Dylika vägförlängningar

af en järnbana förekomma i öfrigt, enligt hvad styrelsen

påvisar, mycket ofta, utan att några anmärkningar mot desamma framställts.

Så hafva terrängens beskaffenhet och de lokala trafikförhållandena

nödvändiggjort liknande vägförlängningar å statsbanan å flera

ställen t. ex. vid Norrköping å linjen Katrineholm—Nässjö och vid

Bankeryd å linjen Jönköping—Falköping på sätt styrelsens skrifvelse

bifogade kartor utvisa. Vid Saltskog gör jämväl den vid Södertälje

anslutande enskilda järnvägen från Strängnäs af samma skäl en liknande

omväg, som för den s. k. Igelstalinjen föreslagits.'' Utomlands

förekomma äfvenledes mycket ofta dylika järnvägsanläggningar, särskild!

vid banors korsning med kanaler, utan att man därvid dragit

sig för att förlänga järnvägslinjen med ända till 4 å 5 kilometer.

Valet mellan dessa båda linjer bör därför enligt styrelsens förmenande

icke afgöras genom ofvan anförda beräkningar utan af helt praktiska

skäl, d. v. s. med hänsyn till de förmåner för den trafikerande allmänheten

samt af de praktiska fördelar eller olägenheter för järnvägsdriften

i öfrigt, som hvartdera förslaget medför.

Granskas då först de trafikbehof, som skola fyllas af de respektive

linjerna, finner man, fortsätter järnvägsstyrelsen, att dessa blifva lika

väl tillgodosedda, hvilkendera af linjerna än blir utförd, med undantag

dock af trafiken på Igelsta hållplats, som, därest vid Glasbergaförslaget

bispåret till Igelsta skulle bortfalla, blir mindre väl betjänad. Det är

således trafikbeliofvet vid Igelsta samhälle, som i detta afseende närmare

behöfver pröfvas. Enligt Igelstaförslaget kommer nämligen Igelsta

hållplats att blifva kvarliggande ungefär på dess nuvarande plats, men

enligt Glasbergaförslaget kommer clen, därest bispåret till Igelsta kan

tänkas bortfalla, att flyttas omkring 1,5 kilometer från samhället, hvilket

gifvetvis enligt styrelsens åsikt för detta samhälle måste vara en afsevärd

försämring i bestående förhållanden.

Järnvägsstyrelsen hänvisar i detta hänseende till en till Kungl.

Maj:t ingifven skrift från ett femtiotal personer, som uppgifva sig vara

trafikanter af Igelsta hållplats och ägare af jord i dess närhet.

I denna skrift framhålles till en början, hurusom styrelsen för

statens järnvägstrafik den 13 december 1878 på ansökan af åtskilliga i

Östertälje socken boende personer medgifvit, att vid Igelsta finge anläggas

en personplattform och fyra tåg dagligen där stanna för mottagande

och aflämnande af resande under villkor, bland andra, att sökandena

bekostade plattformen med biljettkur och flaggstång och såsom

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

35

bidrag till kostnaderna för biljettförsäljningen kvartalsvis erlade ett belopp

af 30 kronor, samt att trafiken å platsen skulle upphöra utan

någon som helst återgäld till sökandena för bestridda kostnader, om ej

minst fem resande dagligen i medeltal under året vid platsen af- eller

påstego bantågen eller om sökandena ej på behöriga tider inbetalte

ofvanberörda bidrag. Vidare framhålles, att trafiken vid Igelsta hållplats,

som var den först tillkomna mellanstationen mellan Tumba och

Saltskog, sedan densamma under några år fortgått, visat sig vida öfverstiga

den från järnvägens sida fordrade minimitrafiken, på grund hvaraf

järnvägsstyrelsen också ingått på framställdt förslag att öfvertaga anläggningarna

vid hållplatsen såsom statens järnvägars egendom och

underhålla desamma, under förutsättning, att trafiken allt framgent ej

komme att understiga den ofvan beräknade. Så vidt vore bekant, hade

ej heller något förekommit, som kunde förringa statens järnvägars

år 1878 gjorda utfästelse i fråga om uppehållande af trafiken å hållplatsen

under då bestämda villkor. Redan tio år efter hållplatsens anläggning

hade, enligt hvad vidare anföres, trafiken vuxit i den omfattning,

att ett enskilclt bolag, som förvärfvat det i midten af 1870-talet

från Igelsta egendom afsöndrade området emellan järnvägslinjen och

Saltsjön, af järnvägsstyrelsen i september 1889 erhållit tillstånd att på

egen bekostnad utvidga hållplatsen till en håll- och lastplats för såväl

person- som godstrafik, men kom denna anläggning på grund af bolagets

iråkade obestånd icke till utförande. Vidare framhålles, att persontrafiken

å hållplatsen särskildt de senare åren stadigt ökats, och att

en mängd fastigheter, som under de allra senaste åren bytt ägare, äro

beroende af den nuvarande Igelsta hållplats. De pris, som betalts vid

dessa försäljningar, hade för bostadstomterna allt efter belägenheten växlat

emellan 50 öre och 1 krona för kvadratmeter; de synnerligen väl belägna

industritomterna mellan järnvägen och Saltsjön hade betingat ett

pris från 2 kronor 50 öre till 3 kronor 25 öre för kvadratmeter;

och förutsatte dessa pris tydligen ett fortbestående af den gamla förbindelsen

med statsbanans hufvudspår. Med hänvisning till statsutskottets

yttrande i frågan anföres vidare, att de förutsättningar, under

hvilka den af järnvägsstyrelsen tillsatta trafiktekniska kommissionen, som

föreslog hållplatsens förflyttning till plats i närheten af Moraberg, den

28 juni 1907 afgaf sitt yttrande, vore i mycket hög grad förändrade.

Ty det gällde numera icke en jämförelsevis obetydlig, utan en mycket

afsevärd och hastigt växande persontrafik, hvilken icke vore betjänt af

en ny station, belägen omkring 2 kilometer längre bort. Det gällde

vidare och framför allt möjligheten för de dyrt inköpta industriområ
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition No 74.

dena att med snaraste kunna få tillgodogöra sig statsbanan äfven för

godstrafik. För utvecklingen af hela Igelstatrakten med dess gynnsamma

naturliga förutsättningar både som bostads- och industriområde vore det

alltså ett lifsvillkor att få de gamla järnvägsförbindelserna bibehållna

och förbättrade, särskilat hvad angår godstrafiken; och höllo trafikanterna

före, att en förflyttning af hållplatsen, på sätt den trafiktekniska

kommissionen föreslagit, icke kunde betraktas såsom öfverensstämmande

med rättvisa och billighet liksom det skulle innebära en direkt rubbning

af de utfästelser, som ansetts gifna från statens järnvägars sida

genom aftalet om hållplatsens anläggande. Då det allmännas anspråk

på delaktighet i den genom dess föranstaltande och utan den enskildes

förtjänst tillkomna jord värdestegringen alltmera erkändes, syntes å andra

sidan det allmänna icke böra utan nödvändighet och i sådant fall icke

heller utan godtgörelse vålla den enskilde en sådan värdeminskning,

som genom hållplatsens förflyttning till föreslagen plats i närheten af

Moraberg helt visst skulle uppstå.

Med stöd af hvad sålunda anförts har i skriften hemställts, att

Kungh Maj:t vid förnyad ompröfning af ifrågavarande angelägenhet

måtte såsom hittills beakta Igelstatraktens intressen och såvidt möjligt

tillse, att dess mer än femtioåriga förbindelse med västra stambanans

hufvudspår icke rubbas. Skulle dock hänsynen till väglängdens förkortning

eller andra skäl mot förmodan anses böra föranleda därtill,

att statsbanan mellan Rönninge och Saltskog dragés i annan riktning,

uttala, trafikanterna den förhoppningen, att åtminstone trafiken å den

nuvarande linjen emellan Rönninge och Igelsta hållplats icke nedlägges

utan uppehälles såsom lokaltrafik i minst samma utsträckning som för

närvarande.

Här torde jämväl böra omnämnas, att ägaren af Igelsta gård förbundit

sig att, därest i grannskapet af Igelsta nuvarande hållplats anordnas

en håll- och lastplats och beslut därom fattas före den 1 juni

1910, tillhandahålla utan ersättning ett område af intill 15,000 kvadratmeter

för denna anläggning, dock under förbehåll att sådana statens

järnvägars områden, som efter linjens omläggning eventuellt ej längre

blifva för statens järnvägars ändamål erforderliga och hvilka förut tillhört

Igelsta gård, återfalla till denna gård.

Vidare ber jag få meddela, att enligt inhämtade upplysningar antalet

resande och influtna biljettinkomster vid Igelsta hållplats under

åren 1905—1909 uppgått till följande belopp:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 74.

37

Antal Biljettförsäljning,

resande. Kronor.

1905 ............................................................. 1,251 2,216: 40

1906 .............................................................. 4,506 4,062: 50

1907 ........................................................... 4,994 4,611: —

1908 ............................................................. 5,242 4,598: 20

1909 ............................................................. 7,953 6,387: 70

Järnvägsstyrelsen, som i hufvudsak vitsordar riktigheten af hvad

i Igelstatrafikanternas skrifvelse framhållits, har för egen del jämväl

uttalat den öfvertygelsen, att platsens belägenhet invid Hallsfjärden

innebär stora möjligheter för framtida anläggningar, såvida dess järnvägsförbindelser

icke försämrats.

Beträffande den af styrelsen tillsatta trafiktekniska kommissionens i

dess yttrande den 28 juni 1907 gjorda uttalande att en förflyttning af

Igelsta hållplats till plats i närheten af Moraberg utan nämnvärd olägenhet

läte sig göra, anmärker styrelsen, att kommissionen stödde sitt uttalande

dels på den jämförelsevis ringa trafik, som förekom vid Igelsta

hållplats under år 1906 och en lång tid därförut, dels därpå att tomtförsäljningen

vid Igelsta nya villastadssamhälle då ännu icke hade tagit

någon vidare fart eller ens börjat, hvilket också kommissionen i sitt

utlåtande tydligen framhållit. Sedan emellertid så numera skett och

invid Igelsta uppvuxit ett alldeles nytt samhälle, hvarifrån trafiken

naturligen de senare åren afsevärdt ökats, anser sig järnvägsstyrelsen

med tagen hänsyn till de helt och hållet förändrade förhållanden, som

de senaste åren inträdt vid Igelsta, för sin del icke kunna tillstyrka en

förflyttning af Igelsta hållplats till Klastorp genom utförandet af den

s. k. Glasbergalinjen, med mindre än att af den nuvarande järnvägslinjen

delen mellan Rönninge och Igelsta bibehålies eller ock ett särskildt

spår till Igelsta anlägges från annan lämplig punkt å Glasbergalinjen.

Att underhålla och trafikera ett dylikt spår komme emellertid

att öka kostnaderna för Glasbergalinjen, så att det sammanlagda anläggnings-

och driftkapitalet för denna linje blefve omkring 500,000

kronor större än för Igelstalinjen, på sätt ofvan nämnts.

Härtill kommer emellertid, anför järnvägsstyrelsen, en mängd praktiska

olägenheter för trafikens uppehållande å ett sådant sidospår,

olägenheter hvilka drabba både järnvägsförvaltningen och den trafikerande

allmänheten, såsom erfarenheten från sidospåret Saltskog—Södertälje

nogsamt visat. Om därför Glasbergalinjen komme till utförande

med sidospår mellan Rönninge och Igelsta, skulle å denna sidolinje

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 74.

återkomma samma olägenheter, som styrelsen genom de nu upprättade

förslagen för hufvudlinjens förändrade sträckning sträfvat att aflägsna

från bandelen Södertälje—Saltskog. Då således en förflyttning af nuvarande

hållplatsen så långt åt sidan som till Klastorp utan bibehållande

af sidospår till Igelsta, enligt styrelsens förmenande, på grund af Igeista

samhälles starka tillväxt under de senaste åren — och ju mer samhället

växer, ju svårare torde det vara att genomföra en dylik förflyttning —

icke låter sig göra, finner styrelsen, att det förslag, som betecknats

såsom Igelstalinjen, såväl bäst fyller de trafikbehof, som äro tillfinnandes

utmed den nuvarande linjen, som ock möjliggör för järn vägsförvaltningen

att på lämpligaste sätt ordna trafikförhållandena å dessa linjer.

Med erinran att Igelstalinjen dels är i anläggningskostnad den

billigaste af de två linjer, som enligt järnvägsstyrelsens förmenande

kunna ifrågasättas komma till utförande å sträckan Rönninge—Saltskog,

dels bäst tillgodoser de olika slag af trafikbehof, hvartill hänsyn gifvetvis

måste tagas vid denna frågas lösning, utan att vare sig på något

sätt skada några berättigade intressen eller för järnvägstrafiken medföra

några nämnvärda olägenheter, har järnvägsstyrelsen därför tillstyrkt,

att denna linje kommer till utförande.

För egen del ber jag få erinra, att, när jag förlidet år anslöt mig

till järnvägsstyrelsens förslag att den nya linjen först vid Igelsta hållplats

skulle afvika från banans nuvarande sträckning, detta skedde

hufvudsakligen af den anledning, att man enligt min åsikt icke kunde

utan att åstadkomma alltför stora rubbningar i jordvärden och andra

förhållanden nedlägga trafiken å den nuvarande linjen mellan Rönninge

och Igelsta hållplats. Den förnyade utredning, som förekommit, har

icke gifvit mig anledning att i väsentlig mån frångå denna min uppfattning,

hvadan jag helst skulle velat ansluta mig till järnvägsstyrelsens

förslag. Då emellertid på grund af den behandling, som ägnats

frågan i Riksdagen, ringa utsikt synes förefinnas, att detta förslag skulle

vinna Riksdagens bifall, och det framför allt är af vikt, att saken nu

får sin slutliga lösning, har jag funnit mig böra taga i öfvervägande,

huruvida icke Glasbergalinjen skulle kunna tänkas komma till utförande.

Därvid har jag till en början uppmärksammat, att denna linje enligt

det nu utarbetade förslaget i viss mån förbättrats. Hufvudspårets

ökade längd i förhållande till nuvarande linje har sålunda genom omstakningen

nedbragts från 2,030 meter till 1,880 meter. Skillnaden i

längd mellan Igelstalinjen och Glasbergalinjen uppgår nu till 1,570

meter, en omständighet som ju gifvetvis talar till fördel för Glasberga
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

39

linjen. Vidare har till följd af linjens omläggning den föreslagna hållplatsen

kommit att förläggas till Klastorp ungefär 400 meter närmare

Xgelsta än den i förra förslaget upptagna hållplatsen vid Moraberg.

Härigenom har afståndet till Igelsta samhälles centrala delar minskats

till omkring 1,3 kilometer, under det afståndet mellan hållplatsen och

gränsen för Igelsta villasamhälles planlagda område icke skulle blifva

större än omkring1 1 kilometer, motsvarande ungefär 10 minuters promenad

för en gående person.

Järnvägsstyrelsen har, såsom nämndt, förutsatt att, därest Glasbergalinjen

skulle komma till utförande, sidospåret mellan Rönninge

och Igelsta fortfarande måste trafikeras. Vid sådant förhållande komme

dock Glasbergalinjen att ställa sig ej obetydligt dyrare än Igelstalinjen.

Anläggningskostnaden jämte den kapitaliserade driftkostnaden blefve

nämligen då enligt det förra alternativet 19,600,000 kronor mot

19.100.000 kronor enligt det senare. Emellertid lärer kunna antagas,

att persontrafiken till och från Igelsta skall kunna efter den förbättring,

som ifrågasatts, blifva, om ej lika väl som hittills, dock på tämligen

nöjaktigt sätt tillgodosedd med hållplatsen vid Klastorp. Och

för besörjande af den godstrafik, som kan tänkas uppstå vid Igelsta

och stränderna vid Hallsfjärden och hvarvid trafikanterna synas hafva

fäst hufvudvikten, skulle ett uteslutande för sådan trafik afsedt sidospår

kunna framdragas från Klastorp till Igelsta. Vagnsomsäftningen å detta

spår, som skulle erhålla en längd af 1,6 kilometer, skulle då skötas

genom ett växellokomotiv från Södertälje station. Med dessa anordningar

torde då bibehållande af spårförbindelsen mellan Rönninge och Igelsta

utan alltför stora olägenheter kunna borttagas. Härigenom skulle visserIjgen,

enligt hvad jag inhämtat, den beräknade anläggningskostnaden,

5.480.000 kronor, icke minskas, enär den lägre kostnaden för anskaffning

af räler och tyliprar, .80,000 kronor, som uppkommer därigenom att

öfverbyggnaden å Rönninge—Igelstaspåret kan användas å annan del

af banan, uppväges af kostnaden för anläggning af godsspåret mellan

Klastorp och Igelsta, hvilken beräknas uppgå till just 80,000 kronor.

Däremot skulle den årliga driftkostnaden för Glasbergalinjen, som enligt

järnvägsstyrelsens förslag med bibehållande af linjen Rönninge—

Igelsta beräknats till 56o,000 kronor, genom en anordning sådan som

den af mig antydda minskas till 526,000 kronor, motsvarande en efter

4 /o kapitaliserad driftkostnad af 13,150,000 kronor. Det sammanlagda

anläggnings- och _ driftkapitalet blefve då för denna linje 18,630,000

nronor, sålunda ej oväsentligt läg-re än lör Igelstalinjen.

På grund af dessa omständigheter anser jag mig böra förorda,

s. 40 Kontrollera mot PDF

VägfÖrlängningens

inverkan

på

taxor.

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 74.

att Glasbergalinjen kommer till utförande, att hufvudspåret Rönninge—

Saltskog borttages, och att ett godsspår anlägges mellan Klastorp och

Igelsta.

Innan jag går vidare, ber jag slutligen få yttra mig något angående

en under diskussionen i detta ämne berörd omständighet, nämligen

frågan om den uppkommande vägförlängningens inverkan på transporter

från Stockholm till söder och väster om Södertälje belägna stationer.

Därest Glasbergalinj en kommer till utförande, skulle, såsom nämndt,

transportvägen å statsbanan förbi Södertälje blifva 1,880 meter längre

än efter den nuvarande linjen. Någon förhöjning i taxorna på grund

af denna större väglängd har järnvägsstyrelsen, enligt hvad jag inhämtat,

dock icke för närvarande tänkt sig, utan skulle nuvarande afståndstabell

för beräkning af transportafgifterna alltjämt blifva gällande. Styrelsen

har ansett sig hafva så mycket mindre skäl att göra någon

ändring i denna tabell, som dels ytterligare förändringar i afstånden

från Stockholm söderut torde vara att emotse, bland annat, genom ordnandet

af Stockholms bangårdsförhållanden och i samband härmed omläggning

af linjen söderut, dels åtskilliga ändringar i nu gällande taxor

i allt fall torde komma att företagas, så snart den af Kungl. Maj:t tillsatta

s. k. taxekommittén fullgjort sitt uppdrag.

Järnvägsstyrelsen har emellertid icke desto mindre på min begäran

låtit verkställa en utredning för att utröna, i hvad. mån den ökade våglängden,

därest hänsyn till densamma verkligen tages, skulle inverka

på beräkningen af transportafgifterna från Stockholm till en del större

stationer å linjerna Södertälje—Göteborg och Laxå—Charlottenberg.

För stationer å linjen Norrköping—Malmö blir ju afståndet från Stockholm

förminskadt med omkring 17 kilometer, jämfördt med nuvarande

linjen, genom anläggning af statsbanan Järna—Norrköping.

Resultatet af denna utredning framgår af en tabell, hvilken såsom

bilaga torde få fogas vid detta protokoll. Af tabellen framgår, att en

ökning af våglängden med 1,88 kilometer utöfvar ett mycket ringa

inflytande på beräkningen af fraktafgifterna. Detta beror därpå, att

afgifterna för biljetter beräknas efter zoner med varierande längder af

8, 10 och 12 kilometer och afgifterna för godstransporter å afstånd

under öOO kilometer, hvilka ju äro de vanligaste, beräknas efter zoner

med 2 till 5 kilometers längd.

Af de till ett 20-tal uppgående stationerna, som undersökts, har,

äfven om vägförlängningen medräknas, ingen förändring i afgifterna

uppkommit vare sig för person- eller godstransporterna för stationerna

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 74. 41

Göteborg, Herrljunga, Moholm, Cbarlottenberg, Flen m. fl. Endast för

de stationer, som ligga så att säga på en zongräns, uppkommer en

mindre förhöjning i transportafgifterna.

Så skulle en tredje klass biljett från Pålsboda till Stockholm höjas

från 4 kronor 40 öre till 4 kronor och 60 öre och en liknande biljett

från Sköfde till Stockholm höjas från 7 kronor till 7 kronor 20 öre.

Afgifterna för godstransporterna skulle höjas för vissa i tabellen närmare

angifna stationer med likaledes i tabellen angifna belopp. Vid

en från 135 kilometer till 140 kilometer ökad transportlängd uppkommer

sålunda en ökning i afgiften för 100 kilogram från 195 öre till 200 öre

i högsta och från 34 öre till 35 öre i lägsta fraktgodstariffen, motsvarande

en ökning i transportafgiften af ungefär 2 V:.—3 %. Vid en

ökning af transportlängden från 200 kilometer till 205 kilometer Ökas

afgiften för 100 kilogram från 262 öre till 267 öre i högsta och från

44 öre till 45 öre i lägsta tariffen, motsvarande en ökning af ungefär

2—2Va %. Vid en ökning af transportlängden från 290 kilometer till

295 kilometer ökas afgiften för 100 kilogram från 337 öre till 341

öre i högsta och från 56 öre till 57 öre i lägsta tariffen, motsvarande

en ökning af ungefär l1/*—1 : ■, V, och vid en ökning af transportlängden

från 350 kilometer till 355 kilometer ökas afgiften för 100

kilogram från 376 öre till 379 öre i högsta och från 64 öre till 65

öre i lägsta tariffen, motsvarande en ökning af ungefär "ÖU—1W %.

Om också dessa högst oväsentliga ökningar i transportafgiften, mot

förmodan, i vissa fall skulle komma till stånd, lära de i allt fall icke

vara af beskaffenhet att öfva någon inverkan på sakens afgörande.

Hvad slutligen angår utläggning af dubbelspår å sträckan Saltskog—

Järna, har någon meningsskiljaktighet icke varit för handen rörande

läget och än mindre angående behofvet af detta dubbelspår. Det förslag

till dubbelspårsanläggning, som järnvägsst}urelsen med sin skrifvelse

den 16 december 1909 öfverlämnat, är också detsamma som förra året

ingafs, dock med den ändringen att kostnaderna i analogi med öfriga

förslag med ledning af de vid entreprenaduppgörelsen rörande statsbanan

Järna—Nyköping fastställda enhetspriser förhöjts eller från

700,000 kronor till 800,000 kronor.

Kostnaderna för de af mig nu tillstyrkta sträckningarna af dubbelspåret

mellan Rönninge och Järna finnas närmare angifna af järnvägsstyrelsen

uppgjorda, detaljerade förslag och fördela sig i hufvudsak

på följande sätt:

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 52 Höft. 6

Dubbelspåret

Saltskog—

Järna.

Detaljerade

kostnads
förslag.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr opposition N:o 74.

För sträckan Rönninge—Saltskog:

Jordområdets anskaffning

Terrassering .......................

Konstarbeten ....................

Öfverbyggnad......................

Stationer och bispår..........

Diverse arbeten...................

Allmänna omkostnader ...

............. kr. 238,000

.............. » 1,498,430

.............. » 1,699,900

............ » 348,000

............. » 985,720

.............. j> 228,400

.............. )> 481,550

Summa kr. 5,480,000

För sträckan Saltskog—Järna-.

Jordområdets anskaffning ................................. kr.

Terrassering....................................................... »

Konstarbeten ............................. »

Öfverbyggnad................................................................................... »

Diverse arbeten............................... »

Allmänna omkostnader ................................................................. »

Summa kr.

50.000

290,625

66.000

285.000

30,000

78,375

800.000

Kostnaden för hela arbetets utförande utgör således sammanlagdt

6,280,000 kronor.

Då det är af synnerlig vikt, att detta arbete blir fullbordadt intill

den tid, då statsbanan Järna—Norrköping i sin helhet kan öppnas för

trafik, livilket beräknas kunna ske senast under loppet af år 1914, torde

arbetena böra fördelas på åren 1910—1914 och härför erforderliga anslag

ställas till järnvägsstyrelsens förfogande enligt följande plan:

År 1911 för förberedande arbeten och jordförvärf m. m. kr. 500,000

» 1912 ........................................................''.................................. >■ 1,500,000

» 1913 ........................................................................................... » 2,800,000

» 1914 ......................................................................................... » 1,480,000

Summa kr. 6,280,000

Af anslaget för år 1911 torde, i enlighet med hvad järnvägsstyrelsen

hemställt, ett belopp af 200,000 kronor ställas till förfogande

redan under innevarande år.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

43

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, under förbehåll af kostnadsfri upplåtelse af mark och kontant

bidrag af staden Södertälje, Södertälje kanal- och slussverks aktiebolag

och C. F. Liljewalchs stärbhus enligt afgifna förbindelser, besluta dels

utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna

stationer å västra stambanan, dels banans framdragande i ändrad sträckning

från Rönninge på fast bro å segel fri höjd öfver Södertälje kanal

norr om slussen därstädes och vidare genom staden Södertälje, dels

anordnande af ett för godstrafik afsedt sidospår mellan Klastorp och

Igelsta, dels ock af ifrågavarande arbeten föranledda stationsanordningars

utförande, allt för en beräknad kostnad af 6,280,000 kronor; samt

att för påbörjande af berörda anläggningar för år 1911 till utgående

från riksgäldskontoret anvisa ett belopp af 500,000 kronor, med

rätt för Kungl. Maj:t att däraf låta förskottsvis under innevarande år

af tillgängliga medel utanordna 200,000 kronor.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt behagade, på tillstyrkan jämväl af statsrådets

öfriga ledamöter, Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla; och skulle proposition afl åtas till

Riksdagen af den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Carl G. Edman.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungi. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 74.

Bil. 1.

Uppgift

på de nuvarande och de efter utförande af den s. k. Glasbergalinjen beräknade

afstånden från Stockholms Centralstation till stationer

söder och väster om Södertälje.

Afstånd

från

Stockholms

Centralstation

till

Nuvarande afstånd.

Afstånd efter utförande

af den s. k. Glasbergalinjen.

Ökning i biljett- pris för III Kl.

Ökning i

fraktgods- afgift för

100 kg.

Afstånd.

V erkligt.

Afstånd.

Beräk-

nadt.

Zon-tal för

beräkning af

biljettpris.

Km.-tal för

beräkning'' af

fraktgodsafgift

Afstånd.

Verkligt.

Afstånd.

Beräk-

nadt.

Zon-tal för

beräkning af

biljettpris.

Km.-tal för

beräkning af

fraktgodsafgift

Högsta

tariff.

Lägsta

tariff.

Km.

Km.

Km.

Km.

öre.

öre.

öre.

Södertälje.....................

37,789

38

5

38

37,7 50

38

5

38

_

_

—

Gnosta .......................

65,597

66

9a

66

67,477

67

9a

68

—

3

i

Skebokvarn .................

103,0 91

103

13

105

104,9 71

105

13

105

—

—

—

Flen ..........................

110,610

111

14

115

112,490

112

14

115

—

—

—

Katrineholm..................

133,9 34

134

17

135

135,814

136

17

140

—

5

i

Pålsboda .....................

185,7 0 5

186

22

190

187,645

188

23

190

20

-

—

Hallsberg .....................

199,419

199

24

200

201,299

201

24

205

—

5

i

Laxå .......................

223,398

229

27

230

231,278

231

27

235

—

5

i

Moholm.....................

286.500

287

33

290

288,380

288

33

290

—

—

—

Sköfde ........................

313,17 3

313

35

315

815.05 3

315

36

315

20

—

—

Stenstorp .....................

328,934

329

37

330

330,814

331

37

335

—

3

i

Falköping—Kanten.........

343,0 30

344

38

345

345,510

346

38

350

—

3

—

Herrljunga ..................

377,536

378

41

380

879,416

379

41

380

—

—

—

Göteborg .....................

457,823

458

49

460

459,703

460

49

460

—

—

—

Svarta ........................

251,528

252

29

255

253,408

253

29

255

—

—

—

Strömtorp.....................

266,599

267

31

270

268,479

268

31

270

—

—

—

Kristinehamn ...............

289,797

290

33

290

291,677

292

33

295

—

4

i

Karlstad östra...............

328,9 3!)

329

37

330

330,819

331

37

335

—

3

i

Karlstad .....................

330,148

330

37

330

332,028

332

37

335

—

3

i

Kil..............................

349,4 9 5

349

39

350

351,3 7 5

351

39

355

—

B

i

Charlottenberg...............

432,2 2 3

432

46

435

434,103

434

46

435

—

—

—

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1910,

opaginerad Kontrollera mot PDF

SB1.

5? Ä,

”% s.

•*5* •-»>=:

^ÖRABEKG

;nboM

''i '' , i!*?

JAKO]

<*iUV

K»

** 4h
-

soderte

m t.

XÄlj

''Hséé

titjxvijh^stajd)

«Ä« äs

w!W/J////////|i|

GLASBERtVA

■saÄf^kog

NUV

*''YtL

•Ä ^5r-V''

(®n\ - ;5 %SÖXV

» é>

STA-,

,n^r;fp,in#

IGEL5TA

KOI

ft''#

FRIOENSBERG

-'':■ - •»

<ii&£

-4:.: Ä
-

!««*«»%

Y \ ®A e tv.

Ä

tGAN

\5 W T a.W

lfl\*

1\\«if/iiiin/iini\''^

FÖRSLAG TILL

ALTERNATIV

PLAN UTVISANDE

OMLÄGGNING AF YÄSTRA STAMBANAN

Ä STRÄCKAN

RÖNN INGE--SALT SKOG

Skala. 1,20000

iiiiii »ffl/%

iv

V''11"

%

_<5W

Jffe/s 2

•J rör//j?

L/71/c Sf <?nn /V?g c - Jjpe/j/a - *5 a/f-jfioy

bro pa - 2,1, o*** o/l''er ö /ockho/me j/uJsSröoAe/.

/YO''varande. J/äo/ra sS/am banan.

/Yorra S) oc/erm an San c/s järnisao.

ng a

S / rt i e STorm t rtg e -7ye/j/a <5/rom med /oj/ bro na 3ö,o

öfver x5focAÄo7rnj -jSa%rsArÖj/re/. (*3frömelinren.)

ramm

Fotolit Gen. Stab. Lit Anst.Stockh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1910:152 Riksdagens Skrifvelse Nr 153 s. 1 i texten
  2. SU 1910:83 Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds proposition angående utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninqe och Järna järnvägsstationer in. m. '' s. 1 i texten