Sök i Ratio Lex

Ramp. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 86

35 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 30 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:86, Ramp. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 86

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Ramp. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 86.

1

N:o 86.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till lag angående

ändrad lydelse af §§33 och 13 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet m. m.; gifven Stockholms

slott den 11 mars 1910.

Under åberopande af bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed föreslå Riksdagen antaga härvid fogade förslag till

l:o) lag angående ändrad lydelse af §§ 33 och 73 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862;

| 1 2:o) lag angående ändrad lydelse af § 74 i förordningen om kom
munalstyrelse

i stad den 21 mars 1862; och

3:o) lag angående ändrad lydelse af § 30 i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Hugo Hamilton.

Bill. till Piksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 64 Häft. (N:o 86.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af §§ 33 och 73 i förordningen om koinmimalstyrelse

på landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att nedannämnda §§ i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 33.

Följande ärenden må ej af kommunalfullmäktige upptagas, utan

skola alltid i kommunalstämma handläggas:

a) fråga om försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon

sådan kommunen tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma

nytta afseende ändamål genom gåfva eller testamente kommunen tillfallit,

äfvensom öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter,

kommunen till sådan fastighet äger;

b) påläggande af afgifter, som erfordra uttaxering för längre tid

än fem år;

c) upptagande af lån, då beslut därom är af beskaffenhet att

skola jämlikt § 73 underställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse;
d)

justering af de i §§ 14 och 65 omförmälda längder;

e) val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämman och

kommunalnämnden; så ock till kommunalfullmäktige och till ledamöter

i kommunalnämnden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

3

§ 73.

För att vinna bindande kraft skola kommunalstämmans beslut

underställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse, då besluten

angå:

a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon sådan kommunen

tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma nytta afseende

ändamål genom gåfva eller testamente kommunen tillfallit,

äfvensom öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter,

kommunen till sådan fastighet äger; och

b) upptagande af lån; dock att underställning icke erfordras i fråga

om beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet

af kommunens utan underställning skedda upplåning icke öfverstiger

skillnaden mellan, å ena sidan, en tiondel af den sammanlagda

inkomst, för hvilken enligt § 58 kommunalutskylder "skolat för sistförflutna

året utgöras, och, å andra sidan, den summa, som för nämnda år

beslutits skola iTkommunen anskaffas genom uttaxering.

Kungl. Maj:ts nådiga pröfning skola ock underställas de af kommunalstämman

antagna förslag till nya eller förhöjda afgifter å den

allmänna rörelsen, såsom väg-, bro- och färjpenningar med mera.

Beslut eller förslag, som bör Kungl. Maj:ts nådiga pröfning underställas,

skall insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken

det åligger att handlingarna, jämte eget utlåtande, till Kungl. Maj:t

öfverlämna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1912.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af § 74 i förordningen om kommunalstyrelse I

stad den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 74 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 74.

För att vinna bindande kraft skola stadsfullmäktiges äfvensom

allmänna rådstugans beslut underställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning*

och fastställelse, då de angå:

a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af sådan staden tillhörig

fastighet, som för något dess gemensamma nytta afseende ändamål

genom gåfva eller testamente staden tillfallit, äfvensom öfverenskommelse,

som medför förändring i de rättigheter, staden till sådan

fastighet äger; och

b) upptagande af lån; dock att underställning icke erfordras i fråga

om beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet

af kommunens utan underställning skedda upplåning icke öfverstiger

skillnaden mellan, å ena sidan, en tiondel af den sammanlagda

inkomst, för hvilken enligt § 57 stadsutskylder skolat för sistförfluten

året utgöras, och, å andra sidan, den summa, som för nämnda år beslutits

skola i stadskommunen anskaffas genom uttaxering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 86.

Knngl. Maj:ts nådiga pröfning skola ock underställas de af allmänna

rådstugan eller stadsfullmäktige antagna förslag till nya eller

förhöjda afgifter å den allmänna rörelsen, såsom väg-, bro-, hamn- och

färjpenningar med mera.

Beslut eller förslag, som bör Kungl. Maj:ts nådiga pröfning underställas,

skall af magistraten, åtföljdt af dess underdåniga utlåtande

i ämnet, insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken det

åligger att handlingarna, jämte eget yttrande, till Kungl. Maj:t öfver

lämna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1912.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 86.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af § 30 i förordningen om kommun alstyrelse i

Stockholm den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att § 30 i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 30.

För att vinna gällande kraft skola stadsfullmäktiges beslut underställas

Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse, då de angå:

. a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af sådan staden tillhörig

fastighet, som till bestridande af något bland stadens allmänna

behof blifvit bestämd, så ock öfverenskommelse, som medför förändring

i de rättigheter, staden till sådan fastighet äger;

b) upptagande af lån; dock att underställning icke erfordras i fråga

om beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet

af stadens utan underställning skedda upplåning icke öfverstiger

skillnaden mellan, å ena sidan, en tiondel af den sammanlagda inkomst,

för hvilken enligt § 40 stadsutskylder skolat för sistförflutna året utgöras,

. och, a andra sidan, den summa, som för nämnda år beslutits

skola i stadskommunen anskaffas genom uttaxering;

c) nya eller förhöjda afgifter å allmänna rörelsen för begagnande

af de. platser, som åt densamma blifvit anvisade, eller de inrättningar,

som till dess betjänande äro gjorda;

d) förändring i de af Kungl. Maj:t för förvaltningsnämnderna fastställda

instruktioner; och

e) förändring i gällande bestämmelser eller'' åtaganden, enligt hvilka

kommunalutskylder skola utgå efter annan än den i § 40 bestämda

allmänna grund, äfvensom påläggande af ny kommunalskatt efter annan

än sist omförmälda grund.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1912.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o S6.

1

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26

februari 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm.

Chefen för civildepartementet, statsrådet grefve Hamilton anförde,

efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

:

Enligt våra nu gällande kommunallagar kommer frågan om ett besluts

gagnelighet och ändamålsenlighet för kommunen i allmänhet icke

under högre myndighets pröfning. Detta utgör — såsom det heter i

Rikets Ständers skrifvelse den 26 oktober 1860 i anledning af Kungl.

Maj:ts nådiga skrifvelse med det af kommitterade afgifna betänkande

och förslag angående kommunalstyrelser — en tillämpning af den för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

begreppet om kommnnalstyrelse väsentliga grundsatsen, att kommunen,

likasom den enskilde, själf är den bäste domaren i fråga om sin egen

nytta eller skada. Från den anförda regeln har dock, med afseende på

det allmänna statsintresset, undantag ansetts böra stadgas för sådana

beslut, som kunna i märkligare mån inverka på kommunens framtid

eller vidröra utom kommunen liggande intressen. Ur denna synpunkt

har bestämts, att kommunens, såväl den borgerliga som den kyrkliga,

beslut i några få uppräknade fall skola för att blifva gällande underställas

Eders Kungl. Maj:ts eller Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

pröfning.

Bland de beslut, som sålunda pröfvas af Eders Kungl. Maj:t, äro

de, som angå upptagande af lån, ställdt på längre återbetalningstid än

två år, en tid, som i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

är bestämd till fem år.

I slutet af sistlidet år fästes min uppmärksamhet därvid, att anledning

förefunnes antaga att särskildt stadskommunerna begagnat sin fria

lånerätt i en utsträckning, som ur åtskilliga synpunkter kunde anses

betänklig. Jag infordrade därför uppgifter från rikets städer dels angående

beloppet af hvarje stads sväfvande skuld dels ock till hvilken

del samma skuld kunde vara placerad utom riket.

Det visade sig därvid, att denna sväfvande skuld uppgick till i

rundt tal 73 miljoner kronor, och att däraf mer än hälften eller åtminstone

37,800,000 kronor var placerad utom riket.

Detta förhållande var uppenbarligen ägnadt att ingifva allvarliga

farhågor, och, sedan jag härom samrådt med chefen för finansdepartementet,

lämnades herrar fullmäktige i riksbanken tillfälle att afgifva

yttrande och förslag beträffande de åtgärder, som i anledning af den

i ärendet åstadkomna utredning kunde synas erforderliga.

Uti ett den 18 januari 1909 afgifvet yttrande hafva nu fullmäktige

anfört följande.

»Fullmäktige hafva icke kunnat undgå att finna, hurusom en skuldsättning

på kort tid till så betydande belopp, som här äro i fråga, kan

medföra en afsevärd osäkerhet för landets ekonomiska förhållanden, och

särskildt synes den stora skulden till utlandet kunna blifva en verklig

fara för landet. Erfarenheten från den finansiella kris, som, uppkommen

i utlandet, under hösten 1907 och år 1908 öfvergått vårt land,

har äfven visat faran af en dylik kommunernas skuldsättning mot växlar

och korta förskrifningar; säkert är att en stor del af de svårigheter,

krisen hos oss medförde, berodde på dylika sväfvande kommunala

skulder, ej minst till utlandet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 86.

9

En stor skuldsättning medför alltid en viss svaghet och skuld till

utlandet en större svaghet än skuld inom eget land. En fonderad skuld,

som amorteras med visst belopp under en längre följd af år, erbjuder

åtminstone trygghet mot öfverraskningar och möjliggör upprättande af

en plan för skuldens successiva afbetalning och finansernas ordnande

i öfrigt, hvilken, om den någorlunda ostörd får tillämpas, bör verka

till fasthet i den kommunala hushållningen. Med en sväfvande skuld

löper gäldenären däremot risken att vid inträdande ogynnsamma konjunkturer

få sin ekonomi betydligt rubbad.

Från finansiell synpunkt måste i afseende på rätten för kommunerna

att upptaga lån uppstå ett visst tvifvel om riktigheten af den

frihet, som för närvarande råder med hänsyn till skuldsättning för

kort tid. Då nämligen i kommunalförordningarna stadgats, att i fråga

om upptagande af lån på lång återbetalningstid Kungl. Maj:ts fastställelse

erfordras, har lagstiftningen utan tvifvel haft i sikte att därigenom

söka bevara framtida generationers rätt och bästa. Men af nyss anförda

orsaker finnes äfven skäl att beakta de olägenheter och vådor,

ej minst för det allmänna, som kommunernas skuldsättning kan medföra

vid den tid, då skuldsättningen sker. Och från denna synpunkt

kan det förefalla oegentligt, att Kungl. Maj:ts pröfningsrätt skall afse

endast de i visst afseende mera betryggande, ehuru naturligtvis alltid

mer eller mindre betungande lånen på längre återbetalningstid, medan

däremot kommunerna skola äga en relativt utsträckt frihet i fråga om

rätten till skuldsättning på kort tid. Hade kommunerna, och i föreliggande

fall särskild! stadskommunerna, endast i jämförelsevis mindre

grad begagnat sig af denna sin fria lånerätt, hade kanske icke funnits

anledning för staten att ingripa. Men resultatet af den ofvan omnämnda

af departementet föranstaltade undersökningen visar tydligt, att så ingalunda

varit fallet, ty en sväfvande eller icke fonderad skuld på 73

miljoner kronor måste anses synnerligen betydande för svenska förhållanden.

Enligt fullmäktiges åsikt har därför den åstadkomna utredningen

omedelbart ådagalagt, att giltig anledning finnes för statsmakterna

att utsträcka statens pröfningsrätt äfven till kommunernas och

närmast stadskommunernas upplåning på kort tid.

Men äfven en annan omständighet synes böra tillmätas en mycket

stor betydelse. Det kan nämligen icke bestridas, att en kredit på kort

tid faktiskt kan genom upprepade omsättningar blifva ett lån på lång

tid. Dessutom är det alls icke säkert, att ett på kort tid upptaget lån

är afsedt att tillgodose endast det närvarande behofvet. Bestämmelserna

om Kungl. Maj:ts pröfningsrätt i fråga om långa lån kunna såBih.

till Rikscl. Prot. J9l0. 1 Sami. 1 Afd. 64 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 86.

ledes lätt eluderas, och det till och med så, att, när framställning till

Kungl. Maj:t göres om upptagande för viss anläggning af ett lån på

lång tid, denna anläggning då redan är fullbordad. Den principiella

innebörden af den nu angifna omständigheten är i verkligheten sådan,

att äfven den kraftigt talar för befogenheten att i antydd riktning utsträcka

statens pröfningsrätt.

Denna statens kontroll synes dock fullmäktige icke lämpligen böra

utsträckas därhän, att hvarje upplåning på kort tid vore kommunerna

förbjuden utan statens särskilda tillstånd i hvarje fall. Ty ganska ofta

torde det kunna inträffa, att en kommuns skattemedel eller andra inkomster

icke hunnit inflyta för bestridande i tid af förefallande utgifter

och upptagande af ett kort lån såsom förskott å dessa inkomster kan

därför blifva nödvändigt. Äfven andra fall kunna lätt förekomma, då

det för en kommun får anses fördelaktigt och till och med oundgängligt

att hafva tillgång till en viss kredit på kort tid. Men en

sådan lånerätt kan och bör begränsas och får icke, såsom ofvan angifvits,

af kommunen begagnas för att ersätta den fonderade krediten.

Om således en viss begränsning af kommunernas, närmast stadskommunernas,

lånerätt, äfven där det är fråga om kortare tid, bör anses

af behofvet påkallad, är det dock icke lika klart, på hvilket sätt

den lämpligast skulle kunna sättas i verket. Det synes icke tillhöra

området af fullmäktiges verksamhet att härutinnan afgifva något förslag,

men fullmäktige anse sig dock kunna antyda ett par utvägar,

som möjligen skulle kunna anlitas.

Med afseende å begränsningen af kommunernas och närmast stadskommunernas

lånerätt synes hänsyn kunna tagas till de af kommunerna

uttaxerade belopp enligt bevillningen. Om dessa korta lån eller krediter

skola i viss mån ersätta ett rörelsekapital eller en förlagsfond,

torde deras storlek kunna beräknas efter rörelsens storlek och det

sannolika behofvet. Det föregående årets uttaxering kan dä möjligen

anses lämplig såsom ett mått af detta behof. De efter bevillning uttaxerade

beloppen torde för närvarande för stadskommunerna uppgå

sammanlagdt till omkring 40 miljoner kronor, och skulle stadskommuns

rätt till upplåning på kort tid utan särskildt tillstånd af Kungl. Maj:t

begränsas till hälften af föregående års taxering, skulle således stadskommunerna

erhålla en fri lånerätt af sammanlagdt omkring 20 miljoner

kronor. Med denna begränsning synes någon större olägenhet af den

kommunala ofonderade skuldsättningen icke böra uppstå för landets allmänna

ekonomiska förhållanden.

Mot nyss angifna beräkning kan möjligen invändas, att uttaxeringen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 86.

i olika kommuner är ganska olika och att, då uttaxeringens storlek ju

ofta är beroende på föregående skuldsättning, uttaxeringen visserligen

skulle uttrycka storleken af kommunens rörelse och behof, men däremot

icke angifva kommunens bärkraft. För denna bärkraft utgör

sammanlagda beloppet af påförda bevillningskronor ett bättre uttryck.

I öfverensstämmelse härmed kunde således stadgas, att kommunens fria

lånerätt skall stå i visst förhållande till bevillningsbeloppet. Otänkbart

är ej heller, att en kombination af båda nu angifna beräkningsgrunder

skulle vara det mest lämpliga.

Det vore utan tvifvel synnerligen önskvärdt, om kommunernas, och

särskildt de mindre stadskommunernas, skuldsättning i utlandet mot

växlar och andra korta förskrifningar kunde undvikas. Det kan nämligen

icke lända riket till gagn att en mängd mindre svenska städers

växlar utbjudas på de utländska börserna eller att deras förbindelser

öfverlämnas för belåning till utländska bankhus, enär härigenom utlandet

måste erhålla en mindre fördelaktig uppfattning om de svenska

kreditförhållandena i allmänhet, en uppfattning, som lätt kan komma

att utöfva inverkan äfven på rikets egen kredit. Men det synes fullmäktige

svårt att verksamt förhindra denna form för skuldsättning, då

en kommun icke kan på förhand veta hvar slutligen dess växel hamnar

eller till hvem dess förskrifning öfverlåtes. En sådan begränsning

af lånerätten, som skulle binda kommunerna äfven med hänsyn till val

af långifvare, skulle dessutom säkert kännas för kommunerna såsom ett

obehörigt tvång.

Fullmäktige anse således, att den Konungen nu tillerkända rätt att

pröfva frågor om upptagande af lån för kommuns räkning bör utsträckas

att afse lån i allmänhet, således äfven lån, ställdt på kortare återbetalningstid

än två år; dock att kommun må för gäldande af löpande

utgifter äga att inom vissa gränser skuldsätta sig utan att behöfva

därtill inhämta Konungens samtycke.);

Bland herrar fullmäktige afgaf herr Sixten von Friesen till protokollet

särskildt yttrande, hvari han förklarade, att han förenat sig i det

slut, till hvilket fullmäktige kommit, framför allt med hänsyn till hvad

af fullmäktige anförts om faran af de kortare lånens benägenhet att

träda i stället för de långa.

Med hänsyn till hvad riksbanksfullmäktige anfört synes mig uppenbart,

att åtgärder böra vidtagas för att ytterligare begränsa kommunernas

fria lånerätt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

Ur den synpunkt, som närmast föranledt ifrågavarande utredning

— önskvärdheten af nödig stadga i rikets finansiella förhållande till

utlandet — torde landtkommunerna kunna lämnas ur räkningen, men

öfriga hänsyn tala gifvetvis för att likformighet mellan stad och land

äger rum beträffande lagstiftningen på ifrågavarande område.

Vid öfvervägande af lämpligaste sättet för den ifrågasatta begränsningen

har jag på grund af innehållet i riksbanksfullmäktiges yttrande

ansett mig böra utgå därifrån, att städernas sväfvande skuld med hänsyn

till landets allmänna ekonomiska förhållanden under nuvarande omständigheter

icke bör afsevärdt öfverstiga 20 miljoner kronor. Då uttaxeringen

för år 1908 för kommunala ändamål samt för kyrka och

skola uppgick till i rundt tal 42,200,000 kronor, däraf omkring 8,500,000

kronor beslutats af kyrkostämma, skulle, såsom också riksbanksfullmäktige

framhållit, den lämpliga begränsningen af kommunernas rätt att

utan Eders Kungl. Maj:ts tillstånd för tillfälliga behof upptaga lån kunna

sättas till hälften af nästföregående års uttaxering. Med ökad uttaxering

kommer sålunda det absoluta belopp, som den fria lånerätten skulle

omfatta, att stiga, men i allmänhet bör kunna antagas, att bärkraften

då äfven blifvit ökad.

Ifrågasättas kunde, om icke begränsningen äfven borde sättas i

visst förhållande till bevillningsbeloppet inom kommunen. Med hänsyn

därtill att enligt de af Riksdagen beslutade ändringarna i kommunallagarna

sambandet mellan bevillningen till staten och den kommunala

skattskyldigheten upplösts, om än denna skattskyldighet fortfarande skall

hvila på den taxering, enligt hvilken bevillning till staten utgöres, synes

emellertid önskvärd!, om ifrågavarande begränsning kunde göras oberoende

af bevillningsbeloppet. En på sådant sätt bestämd begränsning

synes icke heller vid närmare granskning nödvändig. Sammanlagda antalet

för år 1907 inom städerna påförda bevillningskronor utgjorde i

rundt tal 7,100,000. Att bestämma gränsen för den borgerliga stadskommunens

fria lånerätt till allenast två gånger bevillningen torde i

vissa fall innebära en alltför stor inskränkning. Om man åter tänker

sig begränsningen satt till tre gånger bevillningskronornas antal, visar

sig, att den gräns, som väl under alla förhållanden borde upprätthållas,

eller hälften af uttaxeringen, så godt som undantagslöst redan är

snäfvare.

På grund häraf anser jag sådana stadganden böra meddelas, att

kommuns beslut om upptagande af lån skola underställas Eders Kungl.

Maj:ts pröfning och fastställelse, dock att underställning icke erfordras

i fråga om beslut att upptaga lån för tillfälliga behof, där genom sådant

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 86.

beslut sammanlagda beloppet af kommunens utan underställning skedda

upplåning icke kommer att öfverstiga hälften af den summa, som för

det sistförflutna kalenderåret beslutits skola i kommunen anskaffas genom

uttaxering.

I öfverensstämmelse härmed har jag låtit inom civildepartementet

utarbeta

l:o) förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 33 och 73 i

förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862;

2:o) förslag till lag angående ändrad lydelse af § 74 i förordningen

om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862; och

3:o) förslag till lag angående ändrad lydelse af § 30 i förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.

På chefens för ecklesiastikdepartementet föredragning lära bero

förslag till erforderliga ändringar i förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd den 2i mars 1862 och motsvarande förordning

för Stockholm.

Jag hemställer nu i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

anbefalla öfverståthållarämbetet, efter hörande af Stockholms stadsfullmäktige,

samt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen, sedan

yttranden infordrats dels från vederbörande stadsfullmäktige och, där

sådana ej finnas, allmänna rådstugor dels ock inom hvarje län från två

kommuner (köpingar eller socknar), som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

torde äga bestämma, att före den 24 mars 1909 inkomma

med utlåtanden öfver respektive inom civildepartementet utarbetade lagförslag,

hvilka torde få biläggas detta protokoll.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att utdrag af protokollet i detta

ärende skulle åtfölja de nådiga remisserna.

Ur protokollet:

F. W. O. Leuhusen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

Bil. A.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af §§ 83 och 73 i förordningen om kommunalstyrclse

på landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att nedannämnda §§ i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 33.

Följande ärenden må ej af kommunalfullmäktige upptagas, utan

skola alltid i kommunalstämma handläggas:

a) fråga om försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon

sådan kommunen tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma

nytta afseende ändamål genom gåfva eller testamente kommunen tillfallit,

äfvensom öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter,

kommunen till sådan fastighet äger;

b) påläggande af afgifter, som erfordra uttaxering för längre tid

än fem år;

c) upptagande af lån, då beslut därom är af beskaffenhet att skola

jämlikt § 73 underställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse;

d) justering af de i §§ 14 och 65 omförmälda längder;

e) val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämman och

kommunalnämnden; så ock till kommunalfullmäktige och till ledamöter

i kommunalnämnden.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 86.

15

§ 73.

För att vinna bindande kraft skola kommunalstämmans beslut underställas

Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse, då besluten

angå:

a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon sådan kommunen

tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma nytta afseende

ändamål genom gåfva eller testamente kommunen tillfallit, äfvensom

öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter, kommunen

till sådan fastighet äger; och

b) upptagande af lån, dock att underställning icke erfordras i fråga

om beslut att upptaga lån för tillfälliga behof, där genom sådant beslut

sammanlagda beloppet af kommunens utan underställning skedda upplåning

icke kommer att öfverstiga hälften af den summa, som för det

sistförfluten kalenderåret beslutits skola i kommunen anskaffas genom

uttaxering.

Kungl. Maj:ts nådiga pröfning skola ock underställas de af kommunalstämman

antagna förslag till nya eller förhöjda afgifter å den

allmänna rörelsen, såsom väg-, bro- och färjpenningar med mera.

Beslut eller förslag, som bör Kungl. Maj:ts nådiga pröfning underställas,

skall insändas till Kungl. Majtts befallningshafvande, hvilken det

åligger att handlingarna, iämte eget utlåtande, till Kungl. Maj:t öfverlämna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

Bil. B.

Förslag

till

angående ändrad lydelse af § 74 i förordningen om kommunalstyrelse i

stad den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 74 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 74.

För att vinna bindande kraft skola stadsfullmäktiges äfvensom allmänna

rådstugans beslut underställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning

och fastställelse, då de angå:

a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af sådan staden tillhörig

fastighet, som för något dess gemensamma nytta afseende ändamål

genom gåfva eller testamente staden tillfallit, äfvensom öfverenskommelse,

som medför förändring i de rättigheter, staden till sådan fastighet

äger; och

b) upptagande af lån, dock att underställning icke erfordras i fråga

om beslut att upptaga lån för tillfälliga behof, där genom sådant beslut

sammanlagda beloppet af kommunens utan underställning skedda upplåning

icke kommer att öfverstiga hälften af den summa, som för det

sistförilutna kalenderåret beslutits skola i stadskommunen anskaffas

genom uttaxering.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

Kungl. Maj:ts nådiga pröfning skola ock underställas de af allmänna

rådstugan eller stadsfullmäktige antagna förslag till nya eller

förhöjda afgifter å den allmänna rörelsen, såsom väg-, bro-, hamn- och

färjpenningar med mera.

Beslut eller förslag, som bör Kungl. Maj:ts nådiga pröfning underställas,

skall af magistraten, åtföljdt af dess underdåniga utlåtande

i ämnet, insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken det

åligger att handlingarna, jämte eget yttrande, till Kungl. Maj:t öfverlämna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.

Bill. till Iliksd. Prot. 1910.

1 Sami.

1 Afd.

64 Häft.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

18’

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

Förslag

till

Bil. C.

angående ändrad lydelse af § 30 i förordningen om kominunalstyrelse i

Stockholm den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att § 30 i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

För att vinna gällande kraft skola stadsfullmäktiges beslut underställas

Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse, då de angå:

a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af sådan staden tillhörigfastighet,

som till bestridande af något bland stadens allmänna behof

blifvit bestämd, så ock öfverenskommelse, som medför förändring i de

rättigheter, staden till sådan fastighet äger;

b) upptagande af lån, dock att underställning icke erfordras i fråga

om beslut att upptaga lån för tillfälliga behof, där genom sådant beslut

sammanlagda beloppet af stadens utan underställning skedda upplåning

icke kommer att öfverstiga hälften af den summa, som för det sistförflutna

kalenderåret beslutits skola i stadskommunen anskaffas genom

uttaxering;

c) nya eller förhöjda af gifter å allmänna rörelsen för begagnande

af de platser, som åt densamma blifvit anvisade, eller de inrättningar*

som till dess betjänande äro gjorda;

d) förändring i de af Kungl. Maj:t för förvaltningsnämnderna fastställda

instruktioner; och

e) förändring i gällande bestämmelser eller åtaganden, enligt hvilka

kommunalutskylder skola utgå efter annan än den i § 40 bestämda allmänna

grund, äfvensom påläggande af ny kommunalskatt efter annan

än sist omförmälda grund.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

19

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 11 mars 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Chefen för civildepartementet, statsrådet grefve Hamilton anförde,

efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

:

»Den 26 februari 1909 förordnade Kungl. Maj:t, att utlåtanden skulle

infordras från Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter vederbörande

kommunala representationers hörande, öfver särskilda inom civildepartementet

utarbetade lagförslag, afseende ändrad lydelse af dels §§ 33 och

73 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862,

dels § 74 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars

1862, dels ock § 30 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

den 23 maj 1862.

Sedan dessa utlåtanden inkommit, har Kungl. Maj:t genom nådig

remiss den 16 april 1909 lämnat styrelsen för Svenska stadsförbundet

tillfälle att yttra sig öfver förslaget om ändrad lydelse af § 74 i förord
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

ningen om kommunalstyrelse i stad; och har styrelsen den 17 oktober

1909 afgifvit sådant yttrande, hvilket af styrelsen befordrats till trycket.

Slutligen hafva herrar fullmäktige i riksbanken, hvilka lämnats

tillfälle att afgifva förnyadt utlåtande i ämnet, inkommit med utlåtande

af den 10 februari 1910.

Den utredning, som numera särskildt af stadsförbundets styrelse

genom kommunala centralbyrån förebragts, synes hafva ytterligare ådagalagt

nödvändigheten att begränsa kommunernas fria lånerätt. Det har

nämligen visserligen å ena sidan visat sig, att det belopp af omkring

73 miljoner kronor, hvartill städernas sväfvande skuld uppgick vid slutet

af år 1909 och hvaraf mer än hälften torde varit placerad i utlandet,

varit exceptionellt högt och stått i omedelbart samband med de rådande

ekonomiska konjunkturerna och penningknappheten inom landet. Men

å andra sidan har framgått, att företeelsen ingalunda varit tillfällig,

utan att städerna under en följd af år tillgodosett sitt behof af kredit

genom korta lån i en utsträckning, som måste anses medföra osäkerhet

i landets ekonomiska lif. Det torde till belysning af detta förhållande

böra anmärkas, att 26 % af de i kommunala centralbyråns undersökning

ingående samhällen under de elfva åren 1898—1908 uteslutande

hjälpt sig fram med kort kredit och ej upptagit några längre lån.

Summan af de korta lånen den 31 december hvarje år under åren

1898—1908 framgår af följande af stadsförbundets styrelse gjorda sammanställning,

i hvilken emellertid från några få städer saknas uppgifter

för vissa år:

Samtliga utom

Samtliga med

År.

Stockholm.

Stockholm.

Kr.

Kr.

1898...............

............ 12,759,807:

86

12,759,807:

86

1899...............

............ 20,241,198:

41

20,241,198:

41

1900..............

............ 24,661,023:

65

26,661,023:

65

1901..............

........... 19,953,126:

—

19,953,126:

—

1902...............

........... 16,984,578:

34

16,984,578:

34

1903...............

........... 19,489,206:

35

19,489,206:

35

1904...............

............ 25,774,305:

55

25,774,305:

55

1905...............

............ 26,876,778:

56

26,876,778:

56

1906...............

............ 33,007,711:

59

40,207,711:

59

1907...............

............ 50,808,704:

31

73,428,704:

31

1908...............

............ 69,254,172:

67

69,254,172:

67

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 86.

21

Dessa korta lån kafva därjämte, enligt kvad utredningen gifver vid

kanden, i stor omfattning upptagits för kekof, som kunna anses vara

af stadigvarande keskaffenket, en omständigket som ytterligare talar för

en lagstiftning i kär afsedda syfte.

Så godt som alla i ärendet körda kommuner ock myndigketer kafva

också uttalat sig för en kegränsning af den fria lånerätten, ock stadsförbundets

styrelse kar icke keller ställt sig afvisande däremot.

Hvad åter angår den lämpliga gränsen för lånerätten kafva meningarna

varit delade.

I detta känseende ber jag få erinra, att jag vid ärendets föredragning

den 26 februari 1909 på grund af innehåll et i riksbanksfullmäktiges

yttrande ansåg mig böra utgå därifrån, att städernas sväfvande skuld

med hänsyn till landets allmänna ekonomiska förhållanden under nuvarande

omständigheter icke borde afsevärdt öfverstiga 20 miljoner

kronor, ock hemställde jag, att den fria lånerätten måtte bestämmas till

hälften af den summa, som för det sistförflutna kalenderåret beslutits

skola i kommunen anskaffas genom uttaxering.

Ett mycket stort antal af de i ärendet körda städerna, 47 af 90,

kafva emellertid funnit denna kegränsning för stor, och stadsförbundets

styrelse kar ansett fara värdt, att kommunerna genom denna starka inskränkning

kunna komma att lida allvarligt afbräck, samt att näringslifvet,

som kar stora anspråk på ett rationellt ordnande af städernas

hamn-, trafik- ock belysningsväsen m. m., skulle få se sina intressen

tillbakasätta. Styrelsen kar härvid erinrat, att år 1907 hufvudstaden

ensam öfverskred det ifrågasatta maximibeloppet för samtliga städer med

2,62 miljoner kronor, ock att summan korta lån för öfriga samhällen

tillhopa icke understigit 25 miljoner kronor under något af de fem åren

1904—1908.

Enligt den af förbundsstyrelsen förebragta utredningen, som omfattar

Sveriges samtliga städer på några få undantag när, kar — om

städerna, oberäknadt Stockholm, ordnas i grupper efter sin befolkningsmängd

på sådant sätt, att grupp 1 omfattar Göteborg ock Malmö, grupp

2 nio städer med 20,000—-50,000 invånare, grupp 3 fjorton städer med

10,000—20,000 invånare, grupp 4 nitton städer med 5,000—10,000 invånare

ock grupp 5 fyrtiotvå städer med intill 5,000 invånare — icke

någon af grupperna, Stockholm oberäknadt, under åren 1899—1908 nöjt

sig med en fri lånerätt motsvarande halfva uttaxeringen, ock, förutom

åren 1901, 1902, 1903 ock 1906 för grupp 1, kafva samtliga grupper kela

tiden fritt upplånat så mycket, som motsvarat minst kela uttaxerings
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 86.

beloppet. Och det är blott 6 år för grupp 1, 2 år för grupp 3, 1 år för

grupp 4 samt intet för grupperna 2 och 5, som den sväfvande skulden

vid årets slut underskridit dubbla uttaxeringen.

En undersökning af de under hvarje af åren 1899—1908 upptagna

korta lånen i procent af den för sistförfiutna kalenderår fastställda uttaxeringen

har gifvit liknande resultat. Sålunda har grupp 5 aldrig,

grupp 2 en och grupp 1 och 3 fyra gånger samt grupp 4 sex gånger

rört sig med belopp under hela uttaxeringen, men eljest med betydligt

mer. Endast i gruppen 1 har man några år, nämligen 1901, 1903 och

1905, kommit under halfva uttaxeringen.

Stadsförbundets styrelse erinrar vidare, att det utdebiterade beloppet

för kommunala ändamål i städerna under år 1907 enligt civildepartementets

utredning uppgått till 34,157,510 kronor 87 öre, och att Stockholms

del häri varit 15,500,684 kronor 5 öre eller omkring 45 %. Ett bestämmande

af halfva uttaxeringen såsom gräns för upplåningen kommer

emellertid, anmärker styrelsen, icke att hafva till följd, att denna stiger

till 20 miljoner kronor, emedan Stockholm ej begagnar hela det belopp,

hvartill staden enligt förslaget skulle berättigas. Däremot få de mindre

samhällena sin lånerätt mer begränsad än som behöfs för att hålla hela

den tillfälliga upplåningen för samtliga städer under 20 miljoner.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 26 februari 1909 anmärkte

jag, att man skulle kunna tänka sig begränsningen af lånerätten

till tre gånger bevillningskronornas antal. Den af stadsförbundets styrelse

föranstaltade utredningen visar emellertid, att under åren 1898—

1908 den på kort tid skedda upplåningen icke någonsin varit så låg som

tre gånger bevillningskronornas antal. I stället tinnes exempel på en

dylik upplåning af närmare 20 gånger bevillningen uti grupperna 1

och 3 samt 16 gånger bevillningskronornas antal i medeltal för alla

städer utom Stockholm år 1908. Det framgår vidare, att de under ett

hvart af åren 1898—1908 upptagna korta lånen endast mera sällan gått

under den nu omhandlade gränsen. För grupp 2 har detta aldrig händt,

och medeltalet för samtliga städer utom Stockholm visar, att det endast

skott under 4 år af elfva.

Äfven här är Stockholms störa bevillning men det ringa behofvet där

af tillfälliga lån en anledning till att den ifrågasatta begränsningen skulle

blifva ogynnsam för de mindre samhällena. Iiufvudstadens påförda bevillning

var nämligen år 1906 enligt statistiska centralbyråns berättelse

2,315,023 kronor 8 öre och samtliga 93 städers 5,931,122 kronor 72

öre. Stockholm upptog således år 1906 39 % af städernas antal bevillningskronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

Flera samhällen hafva också i sina yttranden öfver det remitterade lagförslaget

sökt framhålla, hvilka följder det skulle hafva för stadens ekonomi,

om det upphöjdes till lag, och påvisat, att enligt deras erfarenhet de belopp,

som ansetts kunna vara tillfyllest, icke en gång på alla orter skulle

förslå såsom rörelsekapital lör kommunalförvaltningens ordinarie årsbehof.

Stadsförbundets styrelse anmärker för sin del, att, om förslaget

blefve lag, många städer skulle, så fort rörelsekapitalet tillfälligtvis behöfde

gå utöfver den gifna gränsen, nödgas begära Kung]. Majrts tillstånd

därtill, hvilket med hänsyn till besvärstidens längd och ärendenas

behandling af olika myndigheter alltid toge så lång tid, att kommunalförvaltningens

gilla gång under väntetiden kunde förryckas. Och ändå

kan man ej, anmärker styrelsen, tänka sig annat än ett bifall af Kimgl.

Maj:t, när upplåningen gäller ändamål af detta slag.

Styrelsen anför vidare, att, när den tillfälliga lånesumman för löpande

utgifter och dylikt behöfver röra sig så nära den lagliga gräns, som

i lagförslaget uppdragits, och sannolikt icke kan undgå att öfverskrida

densamma, hos den långifvare, med hvilken kommunen öppnat löpande

räkning, säkerligen vaknar behofvet att kontrollera, huruvida samhället

i hvarje fall har rätt till ny upplåning eller ej. Om räkningar äro uppgjorda

med olika penninginstitut och af flera bland stadens verk hvart

och ett för sig, kunde det stundom vara svårt att omedelbart få reda

därpå, i synnerhet som beloppen kunde betydligt växla från dag till dag.

Fn viss benägenhet att icke inlåta sig på lånetransaktioner med kommunen,

sa länge dess formella rätt är villkorlig och föranleder tveksamhet,

kan då, menar styrelsen, uppstå hos bankerna. Möjligen komme

det att leda därhän, att vissa bland dem ställde sig ovilliga att utlämna

lån, förrän Kungl. Maj:t medgifvit dess upptagande. Så skulle städernas

fria lånerätt i praktiken kunna bli ytterligare inskränkt, om den i

lag fastställda gränsen medgafve så ringa eller ingen marginal för kommunalförvaltningen

att röra sig på.

Styrelsen har därför för sin del uttalat, att ensamt med hänsyn till

städernas behof af rörelsekapital ett betydligt större belopp bör medgifvas

flertalet kommuner att fritt upplåna än det, som enligt lagförslaget

skulle tillerkännas dem.

Härtill komma, anför styrelsen vidare, de tillfälliga lån, som ej

direkt kunna betraktas såsom rörelsekapital utan äro afsedda för ändamål

af bestående karaktär. Det kan då antingen vara fråga om sådana

företag, hvartill Kungl. Maj:t redan lämnat tillstånd att upptaga längre

lån, i h vilkas ställe de korta få träda, tills marknaden blir gynnsam,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 86.

eller fastighetsköp, som omedelbart måste göras, samt mindre.arbeten och

småbelopp, fyllnadsanslag och dylikt, som man på grund af summans

litenhet ej vill besvära marknaden med, förrän beloppen nått en viss

höjd, hvarför man tills vidare nöjer sig med korta lån och väntar med

att begära Kungl. Maj:ts tillstånd för längre.

Stadsförbundets styrelse har af nu anförda skäl föreslagit en väsentligt

mindre snäf begränsning af den fria lånerätten än den i det

till styrelsen remitterade lagförslaget afsedda.

Vid valet af mätare af hur stort upplånadt rörelsekapital, hvarje

samhälle bör hafva rättighet till, har styrelsen ansett det vara af vikt att

finna det mest tillförlitliga uttrycket för kommunernas ekonomiska bärkraft

och förmåga att fullgöra åtagna förpliktelser. Därvid har styrelsen

anmärkt, att uttaxeringen ger hvarken Kungl. Maj:t eller långifvaren

den bild af kommunens ekonomiska bärkraft, som bör åskådliggöras,

när det. gäller att bestämma, huru mycket kommunen får låna.

Uttaxeringens storlek beror af två faktorer, dels hela det taxerade värde,

hvarpå den kommunala beskattningen grundar sig, d. v. s. bevillningen,

och dels den utdebitering per bevillningskrona, som af stadsfullmäktige

för hvarje år beslutas. Den sistnämnda faktorn influeras, påpekar styrelsen,

i hög grad af kommunens föregående kredithushållning och blir

större, ju mer kommunen skuldsätter sig. En mindre väl skött kredithushållning,

som genom omsättning af stora sväfvande lån i stället för

fondering i god tid ådrager kommunen högre skuldränta än behöfligt,

föranleder sålunda ökad utdebitering, medan samhällets ekonomiska bärkraft

härunder försvagas. Användes uttaxeringen som måttstock, kan

därför enligt styrelsens mening lagen komma att medföra ett gynnande

af finansiellt mindre väl skötta kommuner. Städer, som äga betydande

inkomstkällor af jordar, affärsverksamhet och annat, skulle se sin korta

kredit begränsad, i den mån de växande inkomsterna möjliggöra en

minskning af skattetungan.

Vill man hafva ett uttryck för kommunens ekonomiska bärkraft, som

fullt motsvarar förhållandena, borde enligt styrelsens mening en noggrann

beräkning göras af hela dess förmögenhets värde och möjligheten att

realisera densamma samt af alla de inkomster, som tillflyta stadens kassa.

Då man emellertid af praktiska skäl för föreliggande fall måste nöja sig

med en enklare beräkningsgrund, anser styrelsen — särskildt med hänsyn

därtill att måttet på den fria upplåningsrätten bör stå i relation till

de möjligheter, kommunen äger att genom beskattning uttaga den summa,

som motsvarar skuldbeloppet — att den för fast egendom samt för inkomst

af kapital och arbete påförda bevillningen är att föredraga framför

den i lagförslaget upptagna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86. 2o

Rätten att upptaga lån utan Kungl. Maj:ts tillstånd borde därför

enligt styrelsens åsikt ställas i visst förhållande till bevillningen. Men

dessutom borde hänsyn tagas till i hvad mån kommunens ekonomiska

bärkraft blifvit ansträngd af för året utdebiterad beskattning, hvilket

lämpligast kunde ske, om det belopp, kommunen skulle berättigas upplåna,

utgjorde skillnaden mellan en viss i lagen bestämd multipel af bevillningskronornas

antal och den å detta verkställda utdebiteringen.

Enligt de remitterade lagförslagen skulle lån, för hvilka underställning

icke erfordras, afse »tillfälliga behof». Mot detta uttryck hafva

från en mängd af de i ärendet hörda kommunerna och myndigheterna

framställts invändningar, och stadsförbundets styrelse har också hemställt,

att denna restriktion måtte försvinna, hvarigenom skulle vinnas önskvärd

reda och klarhet i hithörande förhållanden. Städernas rätt att utan

Kungl. Maj:ts tillstånd upptaga lån borde således enligt styrelsens åsikt

göras beroende uteslutande af den beräkningsgrund för deras fria lånerätt,

som kunde befinnas lämplig. Inom den sålunda tillmätta ramen

borde kommunerna äga full handlingsfrihet. Bestämmelser om den tid,

inom hvilken dylikt lån skall inbetalas, eller det ändamål, hvartill lånemedlen

skola användas, anser styrelsen icke erforderliga. Först då samhällets

lånebehof öfverskrider den fastställda gränsen, skulle inträda skyldigheten

att söka Kungl. Maj:ts tillstånd till upptagande af lån.

Med stöd af det som anförts har styrelsen hemställt, att städerna

må tillerkännas rätt att utan Kungl. Maj:ts tillstånd upptaga lån intill

ett belopp motsvarande en viss multipel af antalet bevillningskronor, som

för sistförflutet kalenderår påförts stadskommunen, minskadt med den för

samma år beslutade uttaxeringen. För beräknande af denna multipels

storlek bör, säger styrelsen, hänsyn tagas såväl till att den fria lånerätten

ej springer upp till oproportionerligt höga belopp som till att kommunernas

ekonomiska förvaltning ej lider skada af en allt för stor begränsning.

Enligt styrelsens mening skulle 10 gånger antalet bevillningskronor

lämpligast motsvara anspråken i dessa afseenden.

Styrelsen säger sig icke hafva förbisett, att den föreslagna principen

rent teoretiskt sedt verkar i någon mån orättvist för de städer,

som icke deltaga i landsting och således genom kommunalskatt uttaga

ett landstingsskatten motsvarande belopp. Styrelsen är emellertid förvissad

om att beträffande dessa våra största städer, i hvilka bevillningssurnman

är jämförelsevis hög, gränsen för den fria lånerätten ej skall

befinnas för snäft utmätt.

Summan 10 gånger bevillningen, minskad med uttaxeringen, skulle,

enligt förbundsstyrelsens uträkning, för samtliga städer år i 908 blifva

Bill. till Rikd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 64 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 86.

37,4 miljoner kronor. Huru stor den fria lånerätten skulle kafva utgjort

för hvarje stad under åren 1899—1907 framgår af en stadsförbundets

skrifvelse bilagd tabell, hvilken torde såsom bilaga få fogas vid detta protokoll.

Stadsförbundets styrelse har emellertid därjämte hemställt, att städerna

måtte medgifvas rätt att, utöfver den fastslagna efter bevillningen

och den kommunala uttaxeringen bestämda fria upplåningsrätten, utan

Kungl. Maj:ts tillstånd upptaga ytterligare lån till obegränsadt belopp

för inköp af fastighet, som erfordras för genomförande af fastställd stadsplan

eller tomtindelning.

Till stöd härför har styrelsen anfört, att den rätt, kommunerna tidigare

haft att fritt afgöra, om och när en fastighet skulle förvärfvas, i

mycket stor utsträckning borttagits genom de i den nya lagen angående

stadsplan och tomtindelning gifna bestämmelserna om skyldighet att lösa

mark och ansvara för gatas upplåtande. Om städerna i månader behöfde

afvakta Kungl. Maj:ts tillstånd att upptaga lån för dessa ändamål,

skulle, menar styrelsen, många tillfällen att begagna sig af omständigheterna

i och för ett billigt fastighetsförvärf i regleringssyfte gå kommunen

ur händerna. Ett inropande af egendom å exekutiv auktion skulle

alldeles omöjliggöras. Städerna kunna därför enligt styrelsens åsikt

icke undvara tillfälliga lån för ändamål af detta slag, och att på förhand

förvissa sig om Kungl. Maj:ts tillstånd för dessas upptagande

skulle vara ogörligt, då en eventuell löseskillings storlek icke på förhand

är känd och därför icke heller kan upptagas i kommunens utgiftsstat.

Styrelsen erinrar vidare, att i förordningen om kommunalstyrelse

i stad, som trädt i kraft den 1 januari 1910, uti § 18 mom. 2 a) undantag

från bestämmelsen om 2 s majoritet vid inköp af fastighet gjorts

för de fall, då inköpet afser genomförande af fastställd stadsplan eller

tomtindelning. Häri ligger, anser styrelsen, ett erkännande från statsmakternas

sida, att städerna äro genom lags föreskrift tvungna att

verkställa sådana fastighetsförvärf, och att därför den kvalificerade majoritetens

band ej behöfver läggas på deras fullmäktige i sådana fall.

Konsekvensen häraf bör enligt styrelsens mening i föreliggande fråga

leda till, att Kungl. Maj:ts tillstånd icke skall behöfva sökas för anskaffande

af tillfälliga lån, när de behöfvas för genomförande af fastställd

stadsplan eller tomtindelning.

Därest städerna berättigas att utan Kungl. Maj:ts tillstånd upptaga

lån för fastighetsförvärf al dylik art, bör denna rätt likväl enligt styrelsens

åsikt ej utsträckas på obegränsad tid, utan skyldighet åläggas

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

kommunerna att, när lånet ej inom viss kort tid återbetalas, hos Kungl.

Maj:t söka tillstånd för upptagande af fortsatta lån för ändamålet.

Rörande styrelsens yttrande i denna del har enighet ej rådt mellan

dess ledamöter, i det ordföranden Sixten von Friesen och herr Pehr

Swartz afgifvit reservationer.

Herr von Friesen har därvid anfört, att de utgifter, som erfordras för

nu afsedda ändamål, torde vara jämförelsevis lätta att lång tid i förväg

förutse. Redan vid stadsplanens uppgörande vore det ju nödvändigt

att beräkna kostnaden — det hade så varit förut, och vore det än mera

efter stadsplanelagens trädande i kraft. Reservanten säger sig också

hafva svårt att tänka sig, att Kungl. Maj:t, sedan nu starkare uppmärksamhet

blifvit fäst på Kungl. Maj:ts öfvervakande af städernas skuldsättning,

skulle vilja fastställa en stadsplan, utan att den vore åtföljd

af kostnadsberäkning, enär i sådant fall Kungl. Maj:t själf skulle föregripa

sin beslutanderätt i fråga om stadens skuldsättning. Det är, anmärker

reservanten vidare, sant, att denna kostnadsberäkning icke kan

upptaga den verkliga kostnaden till kronor och ören, men så pass tillförlitlig

bör den dock enligt hans mening vara, att den kan bilda underlag

för en framställning till Kungl. Maj:t om rätt att upptaga lån för

stadsplanens genomförande. Då detta genomförande för öfrigt icke

kommer helt plötsligt och oförmodadt, utan gången däraf i god tid kan

beräknas, anser reservauten, att med omtänksamt förutseende Kungl.

Maj:ts tillstånd till låns upptagande för ifrågavarande ändamål bör hafva

kunnat erhållas långt innan lånet behöfver komma till användning, och

att den medgifna upplåningen äfven bör kunna hafva erforderlig omfattning.

Hvad angår den af styrelsen påpekade undantagsbestämmelsen i §

18 mom. 2 a) af förordningen om kommunalstyrelse i stad, erinrar reservanten,

att 2 3 majoritet fordras äfven för de nu åsyftade besluten, om

inköpen skola bestridas med lånemedel, således just för här ifrågakommande

fall, och att således premissen för den konsekvens man vill draga

ej förefinnes. Och vidare anmärker han, att, då styrelsen framhåller,

att Kungl. Maj:ts tillstånd icke skall behöfvas för upptagande af tillfälligt

lån för inköp af gaturegleringsfastighet, men att sedermera Kungl.

Maj:ts tillstånd skall sökas inom viss kort tid för ersättande af detta

tillfälliga lån med fortsatt lån, detta strider mot styrelsens principiella

uppfattning i öfrigt af föreliggande fråga, och att genom det föreslagna

tillvägagångssättet Kungl. Maj:t åter försättes i ett läge, som man ansett

böra undvikas, nämligen att behöfva pröfva ett ärende, i hvilket

Kungl. Maj:ts beslutanderätt faktiskt ej längre är fri.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

I herr von Friesens reservation har herr Swartz till hnfvudsakliga

delar instämt. Han anser, att själfva innebörden af styrelsens förslag

förutsätter, att den inskränkning i städernas fria upplåningsrätt, som förordas,

väl afväges i förhållande till den ekonomiska bärkraft dessa kunna

anses äga. Häraf följer enligt hans förmenande, att hvarje öfverskridande

af den fastställda begränsningen verkar försvagande på förslagets

bärande princip och därför bör om möjligt undvikas.

Riksbanksfullmäktige hafva i sitt utlåtande af den 10 februari 1910

anfört, att hvad stadsförbundets styrelse i förevarande fall ansett sig

kunna föreslå icke synes lämna alltför fritt spelrum åt en skuldsättning

pa kortare tid, framförallt i jämförelse med nu gällande bestämmelser.

Hinder torde därför enligt fullmäktiges åsikt icke böra möta för utfärdande

af föreskrifter i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad styrelsen

föreslagit, dock i den lydelse det äger enligt ordföranden von

Friesens särskilda mening.

För egen del ber jag få anföra, att den i ärendet åstadkomna utredningen

synes mig tyda därpå, att en begränsning af den fria lånerätten

i den utsträckning, som afsågs i de den 26 februari 1909 remitterade

lagförslagen, skulle för städernas vidkommande kunna medföra

vissa. olägenheter. Vidare vill jag erinra, att den ifrågasatta lagstiftningens

ändamål väsentligen är att på förevarande område söka

vinna nödig stadga i rikets finansiella förhållande till utlandet. Då nu

riksbanksfullmäktige, som bäst äro i tillfälle att bedöma frågan ur nyssnämnda

synpunkt, icke ansett sig böra göra någon anmärkning mot

att gränsen för den fria upplåningen bestämmes på det sätt, herrar von

Friesen och Swartz förordat, eller till ett belopp, motsvarande skillnaden

mellan, å ena sidan, tio gånger antalet bevillningskronor för sistförflutna

år och, å andra sidan, uttaxeringssumman för samma år, finner jag mig

kunna i sak ansluta mig till detta förslag. Emellertid ber jag få erinra,

att jag vid ärendets senaste föredragning uttalat önskvärdheten däraf att

ifrågavarande begränsning kunde göras oberoende af bevillningsbeloppet,

och detta med hänsyn därtill att enligt de beslutade ändringarna i kommunallagarna

sambandet mellan bevillningen till staten och den kommunala

skattskyldigheten skulle upplösas —■ om än denna skattskyldighet

skulle hvila på den taxering, enligt hvilken bevillning till staten utgöres.

I själfva verket lärer man också kunna nå det af stadsförbundets styrelse

åsyftade målet på annan väg. Enligt § 57 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad i dess nya lydelse skola stadsutskylder af en hvar

skattskyldig utgöras i förhållnade till hans inkomst, beräknad för jord
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

29

bruksfastighet till sex kronor och för annan fastighet till fem kronor för

hvarje fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet samt i fråga om inkomst

af kapital och arbete till det beskattningsbara belopp, för hvilket bevillning

till staten skall jämlikt senast fastställda taxeringslängd erläggas.

Enahanda bestämmelser äro meddelade i § 40 i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm. Enligt den äldre ordningen utgjorde en

bevillningskrona, hvilken motsvarade den allmänna bevillningen, jämt 1

procent eller en hundradel af den efter ofvan angifna grunder beräknade

inkomsten. Tio gånger antalet bevillningskronor inom en kommun motsvarar

alltså 10 procent eller en tiondel af den på ofvan omförmälda

sätt beräknade inkomsten af fastighet samt af kapital och arbete inom

kommunen. Man synes därför kunna bestämma den fria iånerätten till

skillnaden mellan, å ena sidan, en tiondel af den sammanlagda inkomst,

för hvilken enligt omförmälda lagrum stadsutkylder skolat för sistförfluten

året utgöras, samt, å andra sidan, den summa, som för nämnda

år beslutits skola i kommunen anskaffas genom uttaxering.

Om således, på sätt jag ämnar föreslå, ifrågavarande lagar komma

att tillämpas från och med den 1 januari 1912, har man, för att bedöma

hvilket belopp en stad äger att under samma år utan underställning

upplåna, allenast att i den år 1911 uppgjorda debiterings- och uppbördslängden

efterse summan af den beräknade inkomsten och de för den beräknade

inkomsten påförda utskylder till den borgerliga kommunen.

För Stockholm, där debiterings- och uppbördslängd icke förekommer,

erhållas motsvarande siffror genom öfverståthållarämbetet för uppbördsärenden.

Hvad angår den af styrelsen för stadsförbundet gjorda hemställan

att städerna skulle medgifvas rätt att utan Kungl. Maj:ts tillstånd

och utan begränsning med afseende å beloppet upptaga lån för inköp

af fastighet, som erfordras för genomförande af fastställd stadsplan

eller tomtindelning, har jag, som i öfrigt instämmer i hvad ordföranden

von Fries en yttrat, så mycket mindre kunnat biträda detta styrelsens

förslag, som härigenom skulle förfelas det förut antydda ändamålet

med förevarande lagstiftning, att erhålla en till siffran bestämd

gräns för städernas fria lånerätt. Stadsstyrelserna skulle, om detta förslag

bifölles, otvifvelaktigt erhålla en alltför stor handlingsfrihet, och

en beräkning, som vid en viss tidpunkt behöfde göras rörande städernas

i riket sväfvande skuld, kunde blifva mycket missvisande.

Om det af mig nu förordade förslaget varit gällande, skulle

landets samtliga städer med hänsyn till förhållandena under år 1908

ägt att utan Kungl. Maj:ts tillstånd upptaga lån till sammanlagdt belopp

af omkring 37,400,000 kronor. Häri skulle emellertid Stockholms stad

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

hafva ingått med öfver 13,500,000 kronor, ett rörelsekapital som hufvudstaden

med all sannolikhet i allmänhet icke är i behof af att förfoga

öfver i form af korta lån. Såsom framgår af den förut lämnade utredningen,

har Stockholm också endast i undantagsfall rört sig med lån af

kortvarig beskaffenhet. Då väl också åtskilliga andra städer icke till det

yttersta komma att anlita den fria lånerätten, lärer kunna antagas, att

den sväfvande skulden skall hålla sig vid ett afsevärdt lägre belopp än

ofvan angifna maximum för år 1908.

Vid de remitterade lagförslagens uppgörande förutsattes, att lagarna

skulle träda i kraft den 1 januari 1910. Den tid, inom hvilken städerna

skulle haft att ordna sin ekonomi efter de förändrade förhållandena,

anser stadsförbundets styrelse hafva varit alltför knapp.

Äfven med de lindringar, styrelsens förslag innebär, anser styrelsen,

att ett hälft års respittid för lagens trädande i kraft skulle kunna visa

sig åstadkomma ofördelaktiga rubbningar i kommunernas ekonomi och

måhända i onödan binda dem vid hög räntefot under lång följd af år.

Styrelsen har därför hemställt, att kommunerna måtte tillerkännas något

längre öfvergångstid, exempelvis tre år, under hvilken tid de borde kunna

hinna omlägga sina finanser efter de nya bestämmelserna.

Den sålunda ifrågasatta öfvergångstiden synes mig dock vara alltför

rymligt tillmätt. Om lagen träder i kraft den 1 januari 1912, torde

kommunerna äga god tid att ordna sig i enlighet med de nj^a föreskrifterna,

helst förhållandena på penningmarknaden gifva anledning

antaga, att kommunerna skola under den närmaste tiden kunna med

fördel fondera sina lån.

Hvad jag hittills yttrat har hufvudsakligen afseende å städer samt

köpingar och municipalsamhällen, livilkas finansväsen, såsom stadsförbundets

styrelse påpekat, i det närmaste öfverensstämmer med småstädernas.

Beträffande de egentliga landtkommunerna föreligger icke samma behof

af en lagändring. De i ärendet hörda landtkommunerna hafva emellertid

i allmänhet tillstyrkt ändringen, om också åtskilliga funnit den

öfverflödig, enär det endast varit städerna, som skuldsatt sig till för stora

belopp och i utlandet. Då därjämte, såsom jag redan vid ärendets första

föredragning framhöll, åtskilliga hänsyn tala för att likformighet mellan

stad och land ägor ruin beträffande lagstiftningen på ifrågavarande område,

anser jag mig böra tillstyrka, att nu ifrågavarande bestämmelser

i den form jag med afseende å städerna förordat blifva gällande äfven

för landtkommunerna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

Innan jag lämnar nu förevarande ämne, tillåter jag mig omnämna,

att utredningen i ärendet gifvit vid handen, att kommun, som erhållit

Kungl. Maj:ts tillstånd att på längre tids amortering upplåna visst belopp,

till en början anskaffat lån för kort tid och mången gång genom

omsättning af detta lån bibehållit en sväfvande skuld flera år i följd.

Ändamålet med den föreslagna begränsningen af kommunernas lånerätt

på kort tid synes emellertid komma att förfelas, om en dylik praxis får

fortfara. Riksbanksfullmäktige hafva därför också i sitt senaste utlåtande

förutsatt, att Kungl. Maj:t vid beviljande af tillstånd till upptagande af

lån i hvarje särskildt fall meddelar sådana föreskrifter, som kunna förebygga

det anmärkta missförhållandet; och stadsförbundets styrelse har i sitt

yttrande gjort ett uttalande af liknande innebörd. Den sålunda framhållna

synpunkten är utan tvifvel af beskaffenhet att vid framtida besluts

meddelande böra noga beaktas.

Slutligen har jag att anmäla, att stadsförbundets styrelse hemställt,

att Kungl. Maj:t ville låta utreda, på hvad sätt en af staten understödd

lånekassa för Sveriges kommuner bör inrättas, samt vidtaga de

åtgärder, som erfordras för kassans bringande till stånd. Styrelsen har

motiverat sitt förslag väsentligen därmed, att den hufvudsakliga orsaken

till att de korta lånebeloppen kunnat springa upp till så stor höjd som

skett måste, enligt hvad utredningen visat, anses ligga i svårigheten

att till lämplig räntefot verkställa behöflig fondering, och att man därför

för att på rationellt sätt åstadkomma en minskning af städernas sväfvande

skuld i främsta rummet borde vidtaga åtgärder, genom hvilka

svårigheterna att fondera skulden såvidt möjligt afhjälptes.

Denna fråga lärer emellertid ankomma på chefens för finansdepartementet

föredragning, hvadan ärendet i denna del torde för vidare behandling

böra öfverlämnas till nämnda departement.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter ifrågavarande

lagförslag i den lydelse, desamma efter de vidtagna ändringarna erhållit,

samt hemställde, att lagförslagen måtte genom nådig proposition

framläggas för Riksdagen till antagande.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla; och skulle till Riksdagen aflåtas

proposition af den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

56

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

Bil. 1.

Storleken af det belopp, som städerna, om

varit gällande, skulle ägt att upp
-

Stad.

1899

1900

1901

1902

Stockholm..............................

8,947,632.7 0

10,296,661.80

11,158,941.40

11,942,362.20

Göteborg ...........................

2.271,519.04

2,916,353.00

2,713,849.62

2,836:399.22

Malmö .............

1,314,506.36

1,462,740.98

1,623,651.40

1,380,977,42

Norrköping .....................

806,722.40

924,892.66

895,347.18

926,052,16

Hälsingborg.....................

573.768.14

633,218.7 2

729,965.94

790,680.22

Gäfle ..............................

563,062.64

571,764.18

609,790.60

657,375.50

Örebro ....................

296,816.60

375,843.58

404,175.56

445,561.50

Eskilstuna.......................

196,988.20

229,717.30

259,946.42

298,355.60

Karlskrona ... ...........

290,432.24

335,395.98

352,127.86

354,845.22

Uppsala.................................

391,606.90

435,099.96

467,317.52

471,049.54

Jönköping........................

329,321.64

370,389.12

393,469.90

418,067.90

Borås................

164,492.02

248,194.14

293,461.48

270,782.30

Lund....................

401,276.22

387,533.30

391,358.oo

404,581.16

Halmstad..............

207,776.12

236,284.36

274,858.40

275,518.38

Linköping.......................

225,913.54

231,166.60

252,650.08

272,090.30

Västerås ..........................

172,953.4 6

201,005.56

218,323.88

258,362.74

Karlstad ........................

174,711.72

244,107.30

284,870.52

272,791.78

Sundsvall .....................

255,801.oo

308,499.60

362,080.0 6

398,421.92 |

Landskrona .................

273,408.50

813,620.36

344,946.54

340.398.94

Kalmar..................

161,743.30

172.617.08

246,486.94

232,940.3s

Uddevalla...............

76,346.70

106,003.04

66,316.04

117,820.54 :

Kristianstad.................

242,851.30

345.262.90

314,782.78

335,958.64

Söderhamn .................

177,088.72

195,275.72

197,789.9 0

245:941.02

Ealun...................................

219,946.52

221,411.22

221,825.24

290,064.56

Ystad..........

217.989.74

247,196.74

263,896.52

288,365.58

Södertälje.............................

87,490.2 4

118,716.6 6

141.151.98

177,729.18

Västervik .............................

71,323.62

75,970.0 6

89,326.66

95,657.34 i

Visby... . ......................

137,808.42

166,452.28

166,705.32

154,704.40 5

Härnösand ..................

143,258.34

176,436,02

151,451.30

183,144.18 $

Nyköping ............................

138,552.64

151,542.46

163,776.24

183,511.16 £

Kristinehamn ...............

101,340.04

109,228.io

134,687.28

104,835.22 c

Växiö... .......

165,810.46

172,452.48

170,428.12

175,190.70 2

Östersund....................

123,715.80

149,688.94

160,726.44

183,174.12 £

Sala ........

79,304.16

89,259.62

100,490.66

117,663.40 £

Vänersborg ......................

80.413.40

84,075.18

98,484.26

105,973.74 £

Karlshamn .

123,389.30

164,016.24

183,974.96

199,817.94 £

Lidköping.......

69,948.50

61,266.60

68,090.98

68,403.04 £

Sköfde ....

111,587.28

118,043.40

123,762.56

123,287.76 2

Hudiksvall .

97,763.16

112,078.12

110,798.86

133,743.78 2

Umeå.........

70,799.0 2

90,490.34

90,261.io

86,793.44 4

Skara.........

60,356.88

61,615.38

64,726.91

65,973.66 4

Arboga ..................

77,988.50

75,722.98

77,071.70

81,497,30 4

Eksjö...........

64,555.io

57,709.oo

51,699,5 0

74,361.16 4

Enköping ...........

61,763.48

69,044.7 0

74,814.18

81,763.98 4

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 86.

33

styrelseas för svenska stadsförbundet förslag

låna utan Sungl. Maj:ts tillstånd.*)

1903

-2-;----

1904

1905

1906

1907

1

11,889,454.90

10,785,979.io

13,954,022.70

13,329 080.4 0

13,554,750.80

1

2

2,589,534.7 4

2,461,683,12

3,344,978.04

3,554,496.84

3,778,152.60

2

3

1,705,157.10

1,588,267,62

2,082,873.52

2,428,711.70

2,418,985.68

3

4

910,636.64

939,710.44

1,151,511.68

1,108,302.60

1,115,432.82

4

5

1,095,488.43

871,371.7 0

891,288.88

999,660.04

1,129,044.14

5

6

708,857. so

608,416.io

620,278.8 3

694,275.62

671,641.56

6

7

422,714.7 2

476,52.". 7 6

457,051.82

451,710.60

503,242-38

7

8

807,896.3 s

261,64‘. .oo

304,630.02

329,222.52

349,873.2 6

8

i!

395,480.64

425,973 oe

554,105.88

577,159.7 0

521,431.52

9

10

503,836.54

523,936.02

539,099.16

554,080.82

573,950.7 2

10

11

459.824.7 2

424,588.26 ''

495,914.52

500,804.52

516,753.94

11

12

243,628.68

195,469.02

398,578.98

334,268.52

380,357.80

12

13

467,737.7 4

429,750.46

442,526.82

485,320.42

496,299.60

13

14

295.906.4s

281,725.08

292,356.50

285,995.46

307,167.98

14

15

280,281.32

290,998.88

332,169,34

334,941.40

346,760.94

15

16

270,200.96

238,224.68

285,547.70

298,599-32

338,078.50

16

17

322,237.26

329,194.02

355,361-ifi

362,354.58

374,698.82

17

18

413,280.12

373,240.94

415,536.46

453,011.12

435,973.94

18

19

372,224.16

359,771.08

354,160.98

408,193.42

443,284.02

19

20

254,699.74

265,006.80

354,538.7 2

346,910.06

335,386.70

20

21

145,008.38

140,548.96

202,622.62

201,483.74

192,433.26

21

22

345,387.30

345,805-38

376,076.22

401,769.30

405,072.98

22

23

249,572-94

196,286.08

182,793.80

222,341.62

165,147.22

28

24

293.876.3 0

294,690.26

325,237.20

338,830.60

313,590.44

24

25

270,877.50

598,140.64

225,038.60

243,856.3 6

218,989.10

25

26

187.271.os

170.647.14

191,625.92

184,961.90

187,058.62

26

27

102,558.32

98,321.14

116,631.12

160,066.52

87,590.24

27

28

138,630.40

152,491.14

179,895.32

174,471.42

180,907.32

28

29

197,659.02

189,254.28

189,973.12

228,307.60

218,905.7 6

29

30

195,571.50

185,197.62

220,988.36

188,682.64

208,510.60

30

31

129,612.48

115,620.34

142,714.44

137,515.54

139,392.42

31

32

192,575.22

195,823.66

207,276.48

222,005.82

229,435.82

32

33

204.003.20

202,126.3 8

220,804.38

247,885.34

246,145.68

33

34

118,681.6 6

93.2S3.oo

111,301.80

101,982.14

100,231.42

84

35

112,017.3 6

108,989.3 3

126,140.14

113,693.04

141,269.14

35

38

216.025.0 2

197,084.80

199,682.44

203,128.84

176,911.78

36

37

60,014.12

69,807.78

79,567.6 6

109,748.88

123,264.60

37

38

117,659.96

124,781.38

137,812.74

160,037.22

156,462.10

38

39

134,137.9 s

124,985.50

159,518.44

171,450.92

146,959.20

39

40

92,069.6 6

83,753.94

101,740.28

117,027.24

131,621.52

40

41

66,571.86

68.652.70

78,474.43

79,717.26

93,649.08

41

42

84,388.46

68,103.oo

79,921.56

74,374.10

76,969.10

42

43

71,555.20

60,209.70

76,838.66

76,832.06

90,084,44

43

44

79,681.60

73,220.7 0

70,080.7 0

79,660.40

92,049.50

44

*) Häruti ingår ej till vissa fastighetstorvärf erforderliga belopp eller sådana, som upplånats i stället för

amorteringslån, hvartill Kungl. Maj:t redan gifvit sitt tillstånd.

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 64 Höft.

o

opaginerad Kontrollera mot PDF

a

45

46

47

48

49

50

51

52

53

54

55

56

57

58

59

60

61

62

63

64

65

66

67

68

69

70

71

72

73

74

75

76

77

78

79

80

81

82

83

84

85

45

46

47

48

49

50

|02

!53

54

55

56

57

58

59

60

61

62

63

64

65

66

67

68

69

70

71

72

73

74

75

76

77

78

79

80

81

82

83

4

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 86.

Storleken af det belopp, som

varit gällande, skulle

Stad.

1899

1900

1901

46,810.76

45,068.18

50,521.2 2

103.080.32

118,166.oo

118,128.80

34,125.65

30,848.84

39,852.18

42,988.98

48,583.20

46,537.4 0

69,018.68

70,945.88

85,204.2 0

60,790.38

69,438.58

80,176.98

75,970.9 9

52,494.28

82,544.io

32,712.58

38,352.3 8

39,528.io

80,761.40

103,434.46

93,447.64

26,845.55

27.042.40

35.204.54

42,597.18

45,009.9 6

48,429.56

40,585.6 8

44,240.04

47,585.94

41,769.31

37.484.96

53,708.50

63,938.02

59.209.4 2

65,405.oo

34,932.02

38,713.22

39,910.02

25,085.19

26,003.64

24,137.32

45,591.63

30,164.72

32,564.86

35,860.22

28,668.14

35,032.9 6

31,616.84

20,437.49

20,710.68

21.563.oo

21,310.oi

29,575.7 3

25,357.06

26,567.18

37.435.88

37,735.80

19,899.3 6

21,229.50

26,192.26

24,807.7 7

26,914.32

28,337.24

14,400.0 4

14,601.66

12,526.8»

36,651.85

34,881.84

37,991.42

27,813.88

28,452.8 2

30,881.56

16,232.6 9

24,774.16

28,840.0 3

22,967.13

27,510.3 6

*20,591.64

24,732.45

26.403.84

28.019.78

63,564.34

65,157.48

67,808.58

51,493.60

55,566.46

59.553.74

21,266.90

22,053.82

21,954.32

10,887.82

11,938.56

10,922.04

11,064.13

10,360.7 6

10,246.46

6,137.42

8,478.58

9,144.56

5,400.95

6,249.44

7,336.92

26,172.08

30,461.54

29,534.06

9.398.04

10,404.60

10,165.3 0

8,713.65

9,398.08

11,254.14

12,001.68

14,326.18

15,156.60

Alingsås ...

Köping......

Falköping.......

Falkenberg ..

Mariestad.....

Filipstad .....

Ängelholm ..

Norrtälje .....

Örnsköldsvik

Ronneby ................

Strömstad................

Motala ...................

Sölvesborg................

Piteå......................

Strängnäs................

Lindesberg .............

Yimmerby................

Hedemora................

Vaxholm ................

Vadstena ..............

Hjo.........................

Simrishamn .............

Söderköping............

Askersund................

Ulricehamn .............

Nora ......................

Laholm..................

Torshälla ................

Marstrand................

Kungälf...................

Skellefteå................

Haparanda .............

Mariefred ................

Skenninge................

G-renna ...................

Öregrund ................

Säter......................

Kungsbacka.............

Skanör och Falsterbo.

Trosa......................

Östhammar .............

Blank kolumn betyder att uppgift saknas.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Ktvngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

35

styrelsens för svenska stadsförbundet förslag

låna utan Kungl. 3Iaj:ts tillstånd.*)

1903

1904

1905

■ 1906

1907

45

58,994.84

56,972.58

72,897.42

77,470.7 0

85,778.28

45

46

115,867.56

94,588.80

111,454.50

105,733.86

116.658.6 2

46

47

53,168.20

58,225.26

76,828.is

87,948.04

100,504.34

47

48

49,857.9 6

49.835.9 6

55,113.76

61.975.62

72,826.20

48

49

89.953.04

78.151.io

97,426.20

96,347.06

98,550.18

49

50

76,352.02

104,694.60

98,501.44

100,338.62

95,689.so

50

51

96,392.0 4

98,420.ss

108,859.6 0

101,657.92

138,784.64

51

52

46,674.04

48.550.74

52.197.6 6

52.207.48

58,858.34

52

53

97,461.64

80,226.02

88,380.50

92,106.32

86,682.7 4

53

54

48,879.92

53,545.84

55,575.54

64,316.4 2

65,040.26

54

55

50,121.92

49,631.5 2

55,070.82

51,563.12

54,246.88

55

56

56,525.58

57,719.4 g

57,394.88

70,881.78

57,434.46

56

57

41,121.82

38,686.06

50,508.22

58,372.10

51,716.58

57

58

71,942.66

73,592.88

70,849.48

69,873.12

64,183.62

58

59

38,641.00

38,267.74

45,411.8 6

50,890.9 6

55,237.56

59

60

34,723.48

31,219.18

39,783.62

41,281.28

41,580.60

60

61

41,129.46

36,558.04

37,370.42

61

62

48,813.8 0

39,954.52

45,146.56

44,290.3 8

49,304.76

62

63

37,101.66

59,981.66

56,293.06

71,576.8 6

61,352.38

63

64

24,270.68

22,680.22

28.059.5o

28,425.3 6

33,553.26

64

65

31,913.12

36,524.12

34,629.42

47,448.24

39,261.84

65

66

48,030.12

44,089.98

44,506.7 6

49,634.0 6

50,601.24

66

67

26,808.14

25,825.4 4

33,953.8 2

32,636.9 8

39,682.94

67

68

31,996.16

30,015.22

29,330.2S

31,182.82

30,573.90

68

69

17,425.28

18,248.26''

28,009.60

26,279.40

28,937.oo

69

70

48,583.12

39,012.88

38,938.90

40,003.2 0

40,682.2 8

70

71

30,305.66

35,001.7 0

36,034.30

35,504.54

40,989.7 6

71

72

29,074.2 6

21,207.16

20,503.6 0

23,084.6 2

23,401.56

72

73

17,331.54

16,912.76

21,546.54

29,985.38

34.703.24

73

74

33,470.04

33,855.84

33,742.35

36,005.82

38,453.82

74

75

69.448.16

50,801.76

55,050.5 4

64.559.7 6

54,415.4 6

75

76

51,757.2 6

46,096.72

47,405.88

37,547.24

76

77

19,529.7 2

19,472.92

21.351.04

21,344.18

21,827.52

77

78

13.109.54

12,550.60

13,976.8 4

16.432. s 4

17,243.0 2

78

79

11,740.84

12,001.66

15,761.68

13,447.26

14,649.64

79

80

11,650.74

10,713.70

11,193.78

12,299.04

10,108.88

80

81

9,377.8 0

9,230.74

11,797.04

15,857.9 s

17,337.62

83

82

33.584.74

36,489.sc

34,742.0 2

32,712.92

36,622.26

82

83

12,539.36

14,127.84

15,836.04

16,160.98

18,584.16

83

84

10,786.64

12,134.7 8

16.243.70

13,917.22

13,555.92

84

85

14,563.78

16,558.00

17,286.6 8

17,795.oo

18,906.3 6

85

*) Häruti ingår ej till vissa fastighetsfdrvärf erforderliga belopp eller sådana, som upplånats i stället

för amorteringslån, hvartill Kungl. Maj;t redan gifvit sitt tillstånd.

Doktrin (2)

  1. Curt Riberdahl, Kommunallagens regler om ekonomisk förvaltning i historisk belysning, FT 1987 nr 5 s. 247, på s. 249 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Anders Olsson, Borgerlig primärkommuns lånerätt, FT 1975 nr 2 s. 61, på s. 63 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. FT 1987 s. 247 Curt Riberdahl, Kommunallagens regler om ekonomisk förvaltning i historisk belysning s. 249 i texten
  2. FT 1975 s. 61 Anders Olsson, Borgerlig primärkommuns lånerätt s. 63 i texten