Ramp. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 86
35 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 30 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1910:86, Ramp. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 86
Dokumentets text
Ramp. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 86.
1
N:o 86.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse af §§33 och 13 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet m. m.; gifven Stockholms
slott den 11 mars 1910.
Under åberopande af bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed föreslå Riksdagen antaga härvid fogade förslag till
l:o) lag angående ändrad lydelse af §§ 33 och 73 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862;
| 1 2:o) lag angående ändrad lydelse af § 74 i förordningen om kom
munalstyrelse
i stad den 21 mars 1862; och
3:o) lag angående ändrad lydelse af § 30 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF ADOLF.
Hugo Hamilton.
Bill. till Piksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 64 Häft. (N:o 86.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse af §§ 33 och 73 i förordningen om koinmimalstyrelse
på landet den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att nedannämnda §§ i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade
lydelse:
§ 33.
Följande ärenden må ej af kommunalfullmäktige upptagas, utan
skola alltid i kommunalstämma handläggas:
a) fråga om försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon
sådan kommunen tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma
nytta afseende ändamål genom gåfva eller testamente kommunen tillfallit,
äfvensom öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter,
kommunen till sådan fastighet äger;
b) påläggande af afgifter, som erfordra uttaxering för längre tid
än fem år;
c) upptagande af lån, då beslut därom är af beskaffenhet att
skola jämlikt § 73 underställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse;
d)
justering af de i §§ 14 och 65 omförmälda längder;
e) val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämman och
kommunalnämnden; så ock till kommunalfullmäktige och till ledamöter
i kommunalnämnden.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
3
§ 73.
För att vinna bindande kraft skola kommunalstämmans beslut
underställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse, då besluten
angå:
a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon sådan kommunen
tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma nytta afseende
ändamål genom gåfva eller testamente kommunen tillfallit,
äfvensom öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter,
kommunen till sådan fastighet äger; och
b) upptagande af lån; dock att underställning icke erfordras i fråga
om beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet
af kommunens utan underställning skedda upplåning icke öfverstiger
skillnaden mellan, å ena sidan, en tiondel af den sammanlagda
inkomst, för hvilken enligt § 58 kommunalutskylder "skolat för sistförflutna
året utgöras, och, å andra sidan, den summa, som för nämnda år
beslutits skola iTkommunen anskaffas genom uttaxering.
Kungl. Maj:ts nådiga pröfning skola ock underställas de af kommunalstämman
antagna förslag till nya eller förhöjda afgifter å den
allmänna rörelsen, såsom väg-, bro- och färjpenningar med mera.
Beslut eller förslag, som bör Kungl. Maj:ts nådiga pröfning underställas,
skall insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken
det åligger att handlingarna, jämte eget utlåtande, till Kungl. Maj:t
öfverlämna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1912.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse af § 74 i förordningen om kommunalstyrelse I
stad den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att § 74 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ 74.
För att vinna bindande kraft skola stadsfullmäktiges äfvensom
allmänna rådstugans beslut underställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning*
och fastställelse, då de angå:
a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af sådan staden tillhörig
fastighet, som för något dess gemensamma nytta afseende ändamål
genom gåfva eller testamente staden tillfallit, äfvensom öfverenskommelse,
som medför förändring i de rättigheter, staden till sådan
fastighet äger; och
b) upptagande af lån; dock att underställning icke erfordras i fråga
om beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet
af kommunens utan underställning skedda upplåning icke öfverstiger
skillnaden mellan, å ena sidan, en tiondel af den sammanlagda
inkomst, för hvilken enligt § 57 stadsutskylder skolat för sistförfluten
året utgöras, och, å andra sidan, den summa, som för nämnda år beslutits
skola i stadskommunen anskaffas genom uttaxering.
5
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 86.
Knngl. Maj:ts nådiga pröfning skola ock underställas de af allmänna
rådstugan eller stadsfullmäktige antagna förslag till nya eller
förhöjda afgifter å den allmänna rörelsen, såsom väg-, bro-, hamn- och
färjpenningar med mera.
Beslut eller förslag, som bör Kungl. Maj:ts nådiga pröfning underställas,
skall af magistraten, åtföljdt af dess underdåniga utlåtande
i ämnet, insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken det
åligger att handlingarna, jämte eget yttrande, till Kungl. Maj:t öfver
lämna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1912.
6
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 86.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse af § 30 i förordningen om kommun alstyrelse i
Stockholm den 23 maj 1862.
Härigenom förordnas, att § 30 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ 30.
För att vinna gällande kraft skola stadsfullmäktiges beslut underställas
Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse, då de angå:
. a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af sådan staden tillhörig
fastighet, som till bestridande af något bland stadens allmänna
behof blifvit bestämd, så ock öfverenskommelse, som medför förändring
i de rättigheter, staden till sådan fastighet äger;
b) upptagande af lån; dock att underställning icke erfordras i fråga
om beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet
af stadens utan underställning skedda upplåning icke öfverstiger
skillnaden mellan, å ena sidan, en tiondel af den sammanlagda inkomst,
för hvilken enligt § 40 stadsutskylder skolat för sistförflutna året utgöras,
. och, a andra sidan, den summa, som för nämnda år beslutits
skola i stadskommunen anskaffas genom uttaxering;
c) nya eller förhöjda afgifter å allmänna rörelsen för begagnande
af de. platser, som åt densamma blifvit anvisade, eller de inrättningar,
som till dess betjänande äro gjorda;
d) förändring i de af Kungl. Maj:t för förvaltningsnämnderna fastställda
instruktioner; och
e) förändring i gällande bestämmelser eller'' åtaganden, enligt hvilka
kommunalutskylder skola utgå efter annan än den i § 40 bestämda
allmänna grund, äfvensom påläggande af ny kommunalskatt efter annan
än sist omförmälda grund.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1912.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o S6.
1
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
februari 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
SwARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm.
Chefen för civildepartementet, statsrådet grefve Hamilton anförde,
efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
:
Enligt våra nu gällande kommunallagar kommer frågan om ett besluts
gagnelighet och ändamålsenlighet för kommunen i allmänhet icke
under högre myndighets pröfning. Detta utgör — såsom det heter i
Rikets Ständers skrifvelse den 26 oktober 1860 i anledning af Kungl.
Maj:ts nådiga skrifvelse med det af kommitterade afgifna betänkande
och förslag angående kommunalstyrelser — en tillämpning af den för
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
begreppet om kommnnalstyrelse väsentliga grundsatsen, att kommunen,
likasom den enskilde, själf är den bäste domaren i fråga om sin egen
nytta eller skada. Från den anförda regeln har dock, med afseende på
det allmänna statsintresset, undantag ansetts böra stadgas för sådana
beslut, som kunna i märkligare mån inverka på kommunens framtid
eller vidröra utom kommunen liggande intressen. Ur denna synpunkt
har bestämts, att kommunens, såväl den borgerliga som den kyrkliga,
beslut i några få uppräknade fall skola för att blifva gällande underställas
Eders Kungl. Maj:ts eller Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
pröfning.
Bland de beslut, som sålunda pröfvas af Eders Kungl. Maj:t, äro
de, som angå upptagande af lån, ställdt på längre återbetalningstid än
två år, en tid, som i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
är bestämd till fem år.
I slutet af sistlidet år fästes min uppmärksamhet därvid, att anledning
förefunnes antaga att särskildt stadskommunerna begagnat sin fria
lånerätt i en utsträckning, som ur åtskilliga synpunkter kunde anses
betänklig. Jag infordrade därför uppgifter från rikets städer dels angående
beloppet af hvarje stads sväfvande skuld dels ock till hvilken
del samma skuld kunde vara placerad utom riket.
Det visade sig därvid, att denna sväfvande skuld uppgick till i
rundt tal 73 miljoner kronor, och att däraf mer än hälften eller åtminstone
37,800,000 kronor var placerad utom riket.
Detta förhållande var uppenbarligen ägnadt att ingifva allvarliga
farhågor, och, sedan jag härom samrådt med chefen för finansdepartementet,
lämnades herrar fullmäktige i riksbanken tillfälle att afgifva
yttrande och förslag beträffande de åtgärder, som i anledning af den
i ärendet åstadkomna utredning kunde synas erforderliga.
Uti ett den 18 januari 1909 afgifvet yttrande hafva nu fullmäktige
anfört följande.
»Fullmäktige hafva icke kunnat undgå att finna, hurusom en skuldsättning
på kort tid till så betydande belopp, som här äro i fråga, kan
medföra en afsevärd osäkerhet för landets ekonomiska förhållanden, och
särskildt synes den stora skulden till utlandet kunna blifva en verklig
fara för landet. Erfarenheten från den finansiella kris, som, uppkommen
i utlandet, under hösten 1907 och år 1908 öfvergått vårt land,
har äfven visat faran af en dylik kommunernas skuldsättning mot växlar
och korta förskrifningar; säkert är att en stor del af de svårigheter,
krisen hos oss medförde, berodde på dylika sväfvande kommunala
skulder, ej minst till utlandet.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 86.
9
En stor skuldsättning medför alltid en viss svaghet och skuld till
utlandet en större svaghet än skuld inom eget land. En fonderad skuld,
som amorteras med visst belopp under en längre följd af år, erbjuder
åtminstone trygghet mot öfverraskningar och möjliggör upprättande af
en plan för skuldens successiva afbetalning och finansernas ordnande
i öfrigt, hvilken, om den någorlunda ostörd får tillämpas, bör verka
till fasthet i den kommunala hushållningen. Med en sväfvande skuld
löper gäldenären däremot risken att vid inträdande ogynnsamma konjunkturer
få sin ekonomi betydligt rubbad.
Från finansiell synpunkt måste i afseende på rätten för kommunerna
att upptaga lån uppstå ett visst tvifvel om riktigheten af den
frihet, som för närvarande råder med hänsyn till skuldsättning för
kort tid. Då nämligen i kommunalförordningarna stadgats, att i fråga
om upptagande af lån på lång återbetalningstid Kungl. Maj:ts fastställelse
erfordras, har lagstiftningen utan tvifvel haft i sikte att därigenom
söka bevara framtida generationers rätt och bästa. Men af nyss anförda
orsaker finnes äfven skäl att beakta de olägenheter och vådor,
ej minst för det allmänna, som kommunernas skuldsättning kan medföra
vid den tid, då skuldsättningen sker. Och från denna synpunkt
kan det förefalla oegentligt, att Kungl. Maj:ts pröfningsrätt skall afse
endast de i visst afseende mera betryggande, ehuru naturligtvis alltid
mer eller mindre betungande lånen på längre återbetalningstid, medan
däremot kommunerna skola äga en relativt utsträckt frihet i fråga om
rätten till skuldsättning på kort tid. Hade kommunerna, och i föreliggande
fall särskild! stadskommunerna, endast i jämförelsevis mindre
grad begagnat sig af denna sin fria lånerätt, hade kanske icke funnits
anledning för staten att ingripa. Men resultatet af den ofvan omnämnda
af departementet föranstaltade undersökningen visar tydligt, att så ingalunda
varit fallet, ty en sväfvande eller icke fonderad skuld på 73
miljoner kronor måste anses synnerligen betydande för svenska förhållanden.
Enligt fullmäktiges åsikt har därför den åstadkomna utredningen
omedelbart ådagalagt, att giltig anledning finnes för statsmakterna
att utsträcka statens pröfningsrätt äfven till kommunernas och
närmast stadskommunernas upplåning på kort tid.
Men äfven en annan omständighet synes böra tillmätas en mycket
stor betydelse. Det kan nämligen icke bestridas, att en kredit på kort
tid faktiskt kan genom upprepade omsättningar blifva ett lån på lång
tid. Dessutom är det alls icke säkert, att ett på kort tid upptaget lån
är afsedt att tillgodose endast det närvarande behofvet. Bestämmelserna
om Kungl. Maj:ts pröfningsrätt i fråga om långa lån kunna såBih.
till Rikscl. Prot. J9l0. 1 Sami. 1 Afd. 64 Häft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 86.
ledes lätt eluderas, och det till och med så, att, när framställning till
Kungl. Maj:t göres om upptagande för viss anläggning af ett lån på
lång tid, denna anläggning då redan är fullbordad. Den principiella
innebörden af den nu angifna omständigheten är i verkligheten sådan,
att äfven den kraftigt talar för befogenheten att i antydd riktning utsträcka
statens pröfningsrätt.
Denna statens kontroll synes dock fullmäktige icke lämpligen böra
utsträckas därhän, att hvarje upplåning på kort tid vore kommunerna
förbjuden utan statens särskilda tillstånd i hvarje fall. Ty ganska ofta
torde det kunna inträffa, att en kommuns skattemedel eller andra inkomster
icke hunnit inflyta för bestridande i tid af förefallande utgifter
och upptagande af ett kort lån såsom förskott å dessa inkomster kan
därför blifva nödvändigt. Äfven andra fall kunna lätt förekomma, då
det för en kommun får anses fördelaktigt och till och med oundgängligt
att hafva tillgång till en viss kredit på kort tid. Men en
sådan lånerätt kan och bör begränsas och får icke, såsom ofvan angifvits,
af kommunen begagnas för att ersätta den fonderade krediten.
Om således en viss begränsning af kommunernas, närmast stadskommunernas,
lånerätt, äfven där det är fråga om kortare tid, bör anses
af behofvet påkallad, är det dock icke lika klart, på hvilket sätt
den lämpligast skulle kunna sättas i verket. Det synes icke tillhöra
området af fullmäktiges verksamhet att härutinnan afgifva något förslag,
men fullmäktige anse sig dock kunna antyda ett par utvägar,
som möjligen skulle kunna anlitas.
Med afseende å begränsningen af kommunernas och närmast stadskommunernas
lånerätt synes hänsyn kunna tagas till de af kommunerna
uttaxerade belopp enligt bevillningen. Om dessa korta lån eller krediter
skola i viss mån ersätta ett rörelsekapital eller en förlagsfond,
torde deras storlek kunna beräknas efter rörelsens storlek och det
sannolika behofvet. Det föregående årets uttaxering kan dä möjligen
anses lämplig såsom ett mått af detta behof. De efter bevillning uttaxerade
beloppen torde för närvarande för stadskommunerna uppgå
sammanlagdt till omkring 40 miljoner kronor, och skulle stadskommuns
rätt till upplåning på kort tid utan särskildt tillstånd af Kungl. Maj:t
begränsas till hälften af föregående års taxering, skulle således stadskommunerna
erhålla en fri lånerätt af sammanlagdt omkring 20 miljoner
kronor. Med denna begränsning synes någon större olägenhet af den
kommunala ofonderade skuldsättningen icke böra uppstå för landets allmänna
ekonomiska förhållanden.
Mot nyss angifna beräkning kan möjligen invändas, att uttaxeringen
11
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 86.
i olika kommuner är ganska olika och att, då uttaxeringens storlek ju
ofta är beroende på föregående skuldsättning, uttaxeringen visserligen
skulle uttrycka storleken af kommunens rörelse och behof, men däremot
icke angifva kommunens bärkraft. För denna bärkraft utgör
sammanlagda beloppet af påförda bevillningskronor ett bättre uttryck.
I öfverensstämmelse härmed kunde således stadgas, att kommunens fria
lånerätt skall stå i visst förhållande till bevillningsbeloppet. Otänkbart
är ej heller, att en kombination af båda nu angifna beräkningsgrunder
skulle vara det mest lämpliga.
Det vore utan tvifvel synnerligen önskvärdt, om kommunernas, och
särskildt de mindre stadskommunernas, skuldsättning i utlandet mot
växlar och andra korta förskrifningar kunde undvikas. Det kan nämligen
icke lända riket till gagn att en mängd mindre svenska städers
växlar utbjudas på de utländska börserna eller att deras förbindelser
öfverlämnas för belåning till utländska bankhus, enär härigenom utlandet
måste erhålla en mindre fördelaktig uppfattning om de svenska
kreditförhållandena i allmänhet, en uppfattning, som lätt kan komma
att utöfva inverkan äfven på rikets egen kredit. Men det synes fullmäktige
svårt att verksamt förhindra denna form för skuldsättning, då
en kommun icke kan på förhand veta hvar slutligen dess växel hamnar
eller till hvem dess förskrifning öfverlåtes. En sådan begränsning
af lånerätten, som skulle binda kommunerna äfven med hänsyn till val
af långifvare, skulle dessutom säkert kännas för kommunerna såsom ett
obehörigt tvång.
Fullmäktige anse således, att den Konungen nu tillerkända rätt att
pröfva frågor om upptagande af lån för kommuns räkning bör utsträckas
att afse lån i allmänhet, således äfven lån, ställdt på kortare återbetalningstid
än två år; dock att kommun må för gäldande af löpande
utgifter äga att inom vissa gränser skuldsätta sig utan att behöfva
därtill inhämta Konungens samtycke.);
Bland herrar fullmäktige afgaf herr Sixten von Friesen till protokollet
särskildt yttrande, hvari han förklarade, att han förenat sig i det
slut, till hvilket fullmäktige kommit, framför allt med hänsyn till hvad
af fullmäktige anförts om faran af de kortare lånens benägenhet att
träda i stället för de långa.
Med hänsyn till hvad riksbanksfullmäktige anfört synes mig uppenbart,
att åtgärder böra vidtagas för att ytterligare begränsa kommunernas
fria lånerätt.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
Ur den synpunkt, som närmast föranledt ifrågavarande utredning
— önskvärdheten af nödig stadga i rikets finansiella förhållande till
utlandet — torde landtkommunerna kunna lämnas ur räkningen, men
öfriga hänsyn tala gifvetvis för att likformighet mellan stad och land
äger rum beträffande lagstiftningen på ifrågavarande område.
Vid öfvervägande af lämpligaste sättet för den ifrågasatta begränsningen
har jag på grund af innehållet i riksbanksfullmäktiges yttrande
ansett mig böra utgå därifrån, att städernas sväfvande skuld med hänsyn
till landets allmänna ekonomiska förhållanden under nuvarande omständigheter
icke bör afsevärdt öfverstiga 20 miljoner kronor. Då uttaxeringen
för år 1908 för kommunala ändamål samt för kyrka och
skola uppgick till i rundt tal 42,200,000 kronor, däraf omkring 8,500,000
kronor beslutats af kyrkostämma, skulle, såsom också riksbanksfullmäktige
framhållit, den lämpliga begränsningen af kommunernas rätt att
utan Eders Kungl. Maj:ts tillstånd för tillfälliga behof upptaga lån kunna
sättas till hälften af nästföregående års uttaxering. Med ökad uttaxering
kommer sålunda det absoluta belopp, som den fria lånerätten skulle
omfatta, att stiga, men i allmänhet bör kunna antagas, att bärkraften
då äfven blifvit ökad.
Ifrågasättas kunde, om icke begränsningen äfven borde sättas i
visst förhållande till bevillningsbeloppet inom kommunen. Med hänsyn
därtill att enligt de af Riksdagen beslutade ändringarna i kommunallagarna
sambandet mellan bevillningen till staten och den kommunala
skattskyldigheten upplösts, om än denna skattskyldighet fortfarande skall
hvila på den taxering, enligt hvilken bevillning till staten utgöres, synes
emellertid önskvärd!, om ifrågavarande begränsning kunde göras oberoende
af bevillningsbeloppet. En på sådant sätt bestämd begränsning
synes icke heller vid närmare granskning nödvändig. Sammanlagda antalet
för år 1907 inom städerna påförda bevillningskronor utgjorde i
rundt tal 7,100,000. Att bestämma gränsen för den borgerliga stadskommunens
fria lånerätt till allenast två gånger bevillningen torde i
vissa fall innebära en alltför stor inskränkning. Om man åter tänker
sig begränsningen satt till tre gånger bevillningskronornas antal, visar
sig, att den gräns, som väl under alla förhållanden borde upprätthållas,
eller hälften af uttaxeringen, så godt som undantagslöst redan är
snäfvare.
På grund häraf anser jag sådana stadganden böra meddelas, att
kommuns beslut om upptagande af lån skola underställas Eders Kungl.
Maj:ts pröfning och fastställelse, dock att underställning icke erfordras
i fråga om beslut att upptaga lån för tillfälliga behof, där genom sådant
13
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 86.
beslut sammanlagda beloppet af kommunens utan underställning skedda
upplåning icke kommer att öfverstiga hälften af den summa, som för
det sistförflutna kalenderåret beslutits skola i kommunen anskaffas genom
uttaxering.
I öfverensstämmelse härmed har jag låtit inom civildepartementet
utarbeta
l:o) förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 33 och 73 i
förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862;
2:o) förslag till lag angående ändrad lydelse af § 74 i förordningen
om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862; och
3:o) förslag till lag angående ändrad lydelse af § 30 i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.
På chefens för ecklesiastikdepartementet föredragning lära bero
förslag till erforderliga ändringar i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 2i mars 1862 och motsvarande förordning
för Stockholm.
Jag hemställer nu i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
anbefalla öfverståthållarämbetet, efter hörande af Stockholms stadsfullmäktige,
samt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen, sedan
yttranden infordrats dels från vederbörande stadsfullmäktige och, där
sådana ej finnas, allmänna rådstugor dels ock inom hvarje län från två
kommuner (köpingar eller socknar), som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
torde äga bestämma, att före den 24 mars 1909 inkomma
med utlåtanden öfver respektive inom civildepartementet utarbetade lagförslag,
hvilka torde få biläggas detta protokoll.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att utdrag af protokollet i detta
ärende skulle åtfölja de nådiga remisserna.
Ur protokollet:
F. W. O. Leuhusen.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
Bil. A.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse af §§ 83 och 73 i förordningen om kommunalstyrclse
på landet den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att nedannämnda §§ i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade
lydelse:
§ 33.
Följande ärenden må ej af kommunalfullmäktige upptagas, utan
skola alltid i kommunalstämma handläggas:
a) fråga om försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon
sådan kommunen tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma
nytta afseende ändamål genom gåfva eller testamente kommunen tillfallit,
äfvensom öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter,
kommunen till sådan fastighet äger;
b) påläggande af afgifter, som erfordra uttaxering för längre tid
än fem år;
c) upptagande af lån, då beslut därom är af beskaffenhet att skola
jämlikt § 73 underställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse;
d) justering af de i §§ 14 och 65 omförmälda längder;
e) val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämman och
kommunalnämnden; så ock till kommunalfullmäktige och till ledamöter
i kommunalnämnden.
Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 86.
15
§ 73.
För att vinna bindande kraft skola kommunalstämmans beslut underställas
Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse, då besluten
angå:
a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon sådan kommunen
tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma nytta afseende
ändamål genom gåfva eller testamente kommunen tillfallit, äfvensom
öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter, kommunen
till sådan fastighet äger; och
b) upptagande af lån, dock att underställning icke erfordras i fråga
om beslut att upptaga lån för tillfälliga behof, där genom sådant beslut
sammanlagda beloppet af kommunens utan underställning skedda upplåning
icke kommer att öfverstiga hälften af den summa, som för det
sistförfluten kalenderåret beslutits skola i kommunen anskaffas genom
uttaxering.
Kungl. Maj:ts nådiga pröfning skola ock underställas de af kommunalstämman
antagna förslag till nya eller förhöjda afgifter å den
allmänna rörelsen, såsom väg-, bro- och färjpenningar med mera.
Beslut eller förslag, som bör Kungl. Maj:ts nådiga pröfning underställas,
skall insändas till Kungl. Majtts befallningshafvande, hvilken det
åligger att handlingarna, iämte eget utlåtande, till Kungl. Maj:t öfverlämna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
Bil. B.
Förslag
till
angående ändrad lydelse af § 74 i förordningen om kommunalstyrelse i
stad den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att § 74 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ 74.
För att vinna bindande kraft skola stadsfullmäktiges äfvensom allmänna
rådstugans beslut underställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning
och fastställelse, då de angå:
a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af sådan staden tillhörig
fastighet, som för något dess gemensamma nytta afseende ändamål
genom gåfva eller testamente staden tillfallit, äfvensom öfverenskommelse,
som medför förändring i de rättigheter, staden till sådan fastighet
äger; och
b) upptagande af lån, dock att underställning icke erfordras i fråga
om beslut att upptaga lån för tillfälliga behof, där genom sådant beslut
sammanlagda beloppet af kommunens utan underställning skedda upplåning
icke kommer att öfverstiga hälften af den summa, som för det
sistförilutna kalenderåret beslutits skola i stadskommunen anskaffas
genom uttaxering.
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
Kungl. Maj:ts nådiga pröfning skola ock underställas de af allmänna
rådstugan eller stadsfullmäktige antagna förslag till nya eller
förhöjda afgifter å den allmänna rörelsen, såsom väg-, bro-, hamn- och
färjpenningar med mera.
Beslut eller förslag, som bör Kungl. Maj:ts nådiga pröfning underställas,
skall af magistraten, åtföljdt af dess underdåniga utlåtande
i ämnet, insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken det
åligger att handlingarna, jämte eget yttrande, till Kungl. Maj:t öfverlämna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.
Bill. till Iliksd. Prot. 1910.
1 Sami.
1 Afd.
64 Häft.
3
opaginerad Kontrollera mot PDF
18’
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
Förslag
till
Bil. C.
angående ändrad lydelse af § 30 i förordningen om kominunalstyrelse i
Stockholm den 23 maj 1862.
Härigenom förordnas, att § 30 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:
För att vinna gällande kraft skola stadsfullmäktiges beslut underställas
Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse, då de angå:
a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af sådan staden tillhörigfastighet,
som till bestridande af något bland stadens allmänna behof
blifvit bestämd, så ock öfverenskommelse, som medför förändring i de
rättigheter, staden till sådan fastighet äger;
b) upptagande af lån, dock att underställning icke erfordras i fråga
om beslut att upptaga lån för tillfälliga behof, där genom sådant beslut
sammanlagda beloppet af stadens utan underställning skedda upplåning
icke kommer att öfverstiga hälften af den summa, som för det sistförflutna
kalenderåret beslutits skola i stadskommunen anskaffas genom
uttaxering;
c) nya eller förhöjda af gifter å allmänna rörelsen för begagnande
af de platser, som åt densamma blifvit anvisade, eller de inrättningar*
som till dess betjänande äro gjorda;
d) förändring i de af Kungl. Maj:t för förvaltningsnämnderna fastställda
instruktioner; och
e) förändring i gällande bestämmelser eller åtaganden, enligt hvilka
kommunalutskylder skola utgå efter annan än den i § 40 bestämda allmänna
grund, äfvensom påläggande af ny kommunalskatt efter annan
än sist omförmälda grund.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
19
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 mars 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow.
Chefen för civildepartementet, statsrådet grefve Hamilton anförde,
efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
:
»Den 26 februari 1909 förordnade Kungl. Maj:t, att utlåtanden skulle
infordras från Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter vederbörande
kommunala representationers hörande, öfver särskilda inom civildepartementet
utarbetade lagförslag, afseende ändrad lydelse af dels §§ 33 och
73 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862,
dels § 74 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars
1862, dels ock § 30 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
den 23 maj 1862.
Sedan dessa utlåtanden inkommit, har Kungl. Maj:t genom nådig
remiss den 16 april 1909 lämnat styrelsen för Svenska stadsförbundet
tillfälle att yttra sig öfver förslaget om ändrad lydelse af § 74 i förord
-
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
ningen om kommunalstyrelse i stad; och har styrelsen den 17 oktober
1909 afgifvit sådant yttrande, hvilket af styrelsen befordrats till trycket.
Slutligen hafva herrar fullmäktige i riksbanken, hvilka lämnats
tillfälle att afgifva förnyadt utlåtande i ämnet, inkommit med utlåtande
af den 10 februari 1910.
Den utredning, som numera särskildt af stadsförbundets styrelse
genom kommunala centralbyrån förebragts, synes hafva ytterligare ådagalagt
nödvändigheten att begränsa kommunernas fria lånerätt. Det har
nämligen visserligen å ena sidan visat sig, att det belopp af omkring
73 miljoner kronor, hvartill städernas sväfvande skuld uppgick vid slutet
af år 1909 och hvaraf mer än hälften torde varit placerad i utlandet,
varit exceptionellt högt och stått i omedelbart samband med de rådande
ekonomiska konjunkturerna och penningknappheten inom landet. Men
å andra sidan har framgått, att företeelsen ingalunda varit tillfällig,
utan att städerna under en följd af år tillgodosett sitt behof af kredit
genom korta lån i en utsträckning, som måste anses medföra osäkerhet
i landets ekonomiska lif. Det torde till belysning af detta förhållande
böra anmärkas, att 26 % af de i kommunala centralbyråns undersökning
ingående samhällen under de elfva åren 1898—1908 uteslutande
hjälpt sig fram med kort kredit och ej upptagit några längre lån.
Summan af de korta lånen den 31 december hvarje år under åren
1898—1908 framgår af följande af stadsförbundets styrelse gjorda sammanställning,
i hvilken emellertid från några få städer saknas uppgifter
för vissa år:
Samtliga utom
Samtliga med
År.
Stockholm.
Stockholm.
Kr.
Kr.
1898...............
............ 12,759,807:
86
12,759,807:
86
1899...............
............ 20,241,198:
41
20,241,198:
41
1900..............
............ 24,661,023:
65
26,661,023:
65
1901..............
........... 19,953,126:
—
19,953,126:
—
1902...............
........... 16,984,578:
34
16,984,578:
34
1903...............
........... 19,489,206:
35
19,489,206:
35
1904...............
............ 25,774,305:
55
25,774,305:
55
1905...............
............ 26,876,778:
56
26,876,778:
56
1906...............
............ 33,007,711:
59
40,207,711:
59
1907...............
............ 50,808,704:
31
73,428,704:
31
1908...............
............ 69,254,172:
67
69,254,172:
67
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 86.
21
Dessa korta lån kafva därjämte, enligt kvad utredningen gifver vid
kanden, i stor omfattning upptagits för kekof, som kunna anses vara
af stadigvarande keskaffenket, en omständigket som ytterligare talar för
en lagstiftning i kär afsedda syfte.
Så godt som alla i ärendet körda kommuner ock myndigketer kafva
också uttalat sig för en kegränsning af den fria lånerätten, ock stadsförbundets
styrelse kar icke keller ställt sig afvisande däremot.
Hvad åter angår den lämpliga gränsen för lånerätten kafva meningarna
varit delade.
I detta känseende ber jag få erinra, att jag vid ärendets föredragning
den 26 februari 1909 på grund af innehåll et i riksbanksfullmäktiges
yttrande ansåg mig böra utgå därifrån, att städernas sväfvande skuld
med hänsyn till landets allmänna ekonomiska förhållanden under nuvarande
omständigheter icke borde afsevärdt öfverstiga 20 miljoner
kronor, ock hemställde jag, att den fria lånerätten måtte bestämmas till
hälften af den summa, som för det sistförflutna kalenderåret beslutits
skola i kommunen anskaffas genom uttaxering.
Ett mycket stort antal af de i ärendet körda städerna, 47 af 90,
kafva emellertid funnit denna kegränsning för stor, och stadsförbundets
styrelse kar ansett fara värdt, att kommunerna genom denna starka inskränkning
kunna komma att lida allvarligt afbräck, samt att näringslifvet,
som kar stora anspråk på ett rationellt ordnande af städernas
hamn-, trafik- ock belysningsväsen m. m., skulle få se sina intressen
tillbakasätta. Styrelsen kar härvid erinrat, att år 1907 hufvudstaden
ensam öfverskred det ifrågasatta maximibeloppet för samtliga städer med
2,62 miljoner kronor, ock att summan korta lån för öfriga samhällen
tillhopa icke understigit 25 miljoner kronor under något af de fem åren
1904—1908.
Enligt den af förbundsstyrelsen förebragta utredningen, som omfattar
Sveriges samtliga städer på några få undantag när, kar — om
städerna, oberäknadt Stockholm, ordnas i grupper efter sin befolkningsmängd
på sådant sätt, att grupp 1 omfattar Göteborg ock Malmö, grupp
2 nio städer med 20,000—-50,000 invånare, grupp 3 fjorton städer med
10,000—20,000 invånare, grupp 4 nitton städer med 5,000—10,000 invånare
ock grupp 5 fyrtiotvå städer med intill 5,000 invånare — icke
någon af grupperna, Stockholm oberäknadt, under åren 1899—1908 nöjt
sig med en fri lånerätt motsvarande halfva uttaxeringen, ock, förutom
åren 1901, 1902, 1903 ock 1906 för grupp 1, kafva samtliga grupper kela
tiden fritt upplånat så mycket, som motsvarat minst kela uttaxerings
-
22
Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 86.
beloppet. Och det är blott 6 år för grupp 1, 2 år för grupp 3, 1 år för
grupp 4 samt intet för grupperna 2 och 5, som den sväfvande skulden
vid årets slut underskridit dubbla uttaxeringen.
En undersökning af de under hvarje af åren 1899—1908 upptagna
korta lånen i procent af den för sistförfiutna kalenderår fastställda uttaxeringen
har gifvit liknande resultat. Sålunda har grupp 5 aldrig,
grupp 2 en och grupp 1 och 3 fyra gånger samt grupp 4 sex gånger
rört sig med belopp under hela uttaxeringen, men eljest med betydligt
mer. Endast i gruppen 1 har man några år, nämligen 1901, 1903 och
1905, kommit under halfva uttaxeringen.
Stadsförbundets styrelse erinrar vidare, att det utdebiterade beloppet
för kommunala ändamål i städerna under år 1907 enligt civildepartementets
utredning uppgått till 34,157,510 kronor 87 öre, och att Stockholms
del häri varit 15,500,684 kronor 5 öre eller omkring 45 %. Ett bestämmande
af halfva uttaxeringen såsom gräns för upplåningen kommer
emellertid, anmärker styrelsen, icke att hafva till följd, att denna stiger
till 20 miljoner kronor, emedan Stockholm ej begagnar hela det belopp,
hvartill staden enligt förslaget skulle berättigas. Däremot få de mindre
samhällena sin lånerätt mer begränsad än som behöfs för att hålla hela
den tillfälliga upplåningen för samtliga städer under 20 miljoner.
I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 26 februari 1909 anmärkte
jag, att man skulle kunna tänka sig begränsningen af lånerätten
till tre gånger bevillningskronornas antal. Den af stadsförbundets styrelse
föranstaltade utredningen visar emellertid, att under åren 1898—
1908 den på kort tid skedda upplåningen icke någonsin varit så låg som
tre gånger bevillningskronornas antal. I stället tinnes exempel på en
dylik upplåning af närmare 20 gånger bevillningen uti grupperna 1
och 3 samt 16 gånger bevillningskronornas antal i medeltal för alla
städer utom Stockholm år 1908. Det framgår vidare, att de under ett
hvart af åren 1898—1908 upptagna korta lånen endast mera sällan gått
under den nu omhandlade gränsen. För grupp 2 har detta aldrig händt,
och medeltalet för samtliga städer utom Stockholm visar, att det endast
skott under 4 år af elfva.
Äfven här är Stockholms störa bevillning men det ringa behofvet där
af tillfälliga lån en anledning till att den ifrågasatta begränsningen skulle
blifva ogynnsam för de mindre samhällena. Iiufvudstadens påförda bevillning
var nämligen år 1906 enligt statistiska centralbyråns berättelse
2,315,023 kronor 8 öre och samtliga 93 städers 5,931,122 kronor 72
öre. Stockholm upptog således år 1906 39 % af städernas antal bevillningskronor.
23
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
Flera samhällen hafva också i sina yttranden öfver det remitterade lagförslaget
sökt framhålla, hvilka följder det skulle hafva för stadens ekonomi,
om det upphöjdes till lag, och påvisat, att enligt deras erfarenhet de belopp,
som ansetts kunna vara tillfyllest, icke en gång på alla orter skulle
förslå såsom rörelsekapital lör kommunalförvaltningens ordinarie årsbehof.
Stadsförbundets styrelse anmärker för sin del, att, om förslaget
blefve lag, många städer skulle, så fort rörelsekapitalet tillfälligtvis behöfde
gå utöfver den gifna gränsen, nödgas begära Kung]. Majrts tillstånd
därtill, hvilket med hänsyn till besvärstidens längd och ärendenas
behandling af olika myndigheter alltid toge så lång tid, att kommunalförvaltningens
gilla gång under väntetiden kunde förryckas. Och ändå
kan man ej, anmärker styrelsen, tänka sig annat än ett bifall af Kimgl.
Maj:t, när upplåningen gäller ändamål af detta slag.
Styrelsen anför vidare, att, när den tillfälliga lånesumman för löpande
utgifter och dylikt behöfver röra sig så nära den lagliga gräns, som
i lagförslaget uppdragits, och sannolikt icke kan undgå att öfverskrida
densamma, hos den långifvare, med hvilken kommunen öppnat löpande
räkning, säkerligen vaknar behofvet att kontrollera, huruvida samhället
i hvarje fall har rätt till ny upplåning eller ej. Om räkningar äro uppgjorda
med olika penninginstitut och af flera bland stadens verk hvart
och ett för sig, kunde det stundom vara svårt att omedelbart få reda
därpå, i synnerhet som beloppen kunde betydligt växla från dag till dag.
Fn viss benägenhet att icke inlåta sig på lånetransaktioner med kommunen,
sa länge dess formella rätt är villkorlig och föranleder tveksamhet,
kan då, menar styrelsen, uppstå hos bankerna. Möjligen komme
det att leda därhän, att vissa bland dem ställde sig ovilliga att utlämna
lån, förrän Kungl. Maj:t medgifvit dess upptagande. Så skulle städernas
fria lånerätt i praktiken kunna bli ytterligare inskränkt, om den i
lag fastställda gränsen medgafve så ringa eller ingen marginal för kommunalförvaltningen
att röra sig på.
Styrelsen har därför för sin del uttalat, att ensamt med hänsyn till
städernas behof af rörelsekapital ett betydligt större belopp bör medgifvas
flertalet kommuner att fritt upplåna än det, som enligt lagförslaget
skulle tillerkännas dem.
Härtill komma, anför styrelsen vidare, de tillfälliga lån, som ej
direkt kunna betraktas såsom rörelsekapital utan äro afsedda för ändamål
af bestående karaktär. Det kan då antingen vara fråga om sådana
företag, hvartill Kungl. Maj:t redan lämnat tillstånd att upptaga längre
lån, i h vilkas ställe de korta få träda, tills marknaden blir gynnsam,
24
Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 86.
eller fastighetsköp, som omedelbart måste göras, samt mindre.arbeten och
småbelopp, fyllnadsanslag och dylikt, som man på grund af summans
litenhet ej vill besvära marknaden med, förrän beloppen nått en viss
höjd, hvarför man tills vidare nöjer sig med korta lån och väntar med
att begära Kungl. Maj:ts tillstånd för längre.
Stadsförbundets styrelse har af nu anförda skäl föreslagit en väsentligt
mindre snäf begränsning af den fria lånerätten än den i det
till styrelsen remitterade lagförslaget afsedda.
Vid valet af mätare af hur stort upplånadt rörelsekapital, hvarje
samhälle bör hafva rättighet till, har styrelsen ansett det vara af vikt att
finna det mest tillförlitliga uttrycket för kommunernas ekonomiska bärkraft
och förmåga att fullgöra åtagna förpliktelser. Därvid har styrelsen
anmärkt, att uttaxeringen ger hvarken Kungl. Maj:t eller långifvaren
den bild af kommunens ekonomiska bärkraft, som bör åskådliggöras,
när det. gäller att bestämma, huru mycket kommunen får låna.
Uttaxeringens storlek beror af två faktorer, dels hela det taxerade värde,
hvarpå den kommunala beskattningen grundar sig, d. v. s. bevillningen,
och dels den utdebitering per bevillningskrona, som af stadsfullmäktige
för hvarje år beslutas. Den sistnämnda faktorn influeras, påpekar styrelsen,
i hög grad af kommunens föregående kredithushållning och blir
större, ju mer kommunen skuldsätter sig. En mindre väl skött kredithushållning,
som genom omsättning af stora sväfvande lån i stället för
fondering i god tid ådrager kommunen högre skuldränta än behöfligt,
föranleder sålunda ökad utdebitering, medan samhällets ekonomiska bärkraft
härunder försvagas. Användes uttaxeringen som måttstock, kan
därför enligt styrelsens mening lagen komma att medföra ett gynnande
af finansiellt mindre väl skötta kommuner. Städer, som äga betydande
inkomstkällor af jordar, affärsverksamhet och annat, skulle se sin korta
kredit begränsad, i den mån de växande inkomsterna möjliggöra en
minskning af skattetungan.
Vill man hafva ett uttryck för kommunens ekonomiska bärkraft, som
fullt motsvarar förhållandena, borde enligt styrelsens mening en noggrann
beräkning göras af hela dess förmögenhets värde och möjligheten att
realisera densamma samt af alla de inkomster, som tillflyta stadens kassa.
Då man emellertid af praktiska skäl för föreliggande fall måste nöja sig
med en enklare beräkningsgrund, anser styrelsen — särskildt med hänsyn
därtill att måttet på den fria upplåningsrätten bör stå i relation till
de möjligheter, kommunen äger att genom beskattning uttaga den summa,
som motsvarar skuldbeloppet — att den för fast egendom samt för inkomst
af kapital och arbete påförda bevillningen är att föredraga framför
den i lagförslaget upptagna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86. 2o
Rätten att upptaga lån utan Kungl. Maj:ts tillstånd borde därför
enligt styrelsens åsikt ställas i visst förhållande till bevillningen. Men
dessutom borde hänsyn tagas till i hvad mån kommunens ekonomiska
bärkraft blifvit ansträngd af för året utdebiterad beskattning, hvilket
lämpligast kunde ske, om det belopp, kommunen skulle berättigas upplåna,
utgjorde skillnaden mellan en viss i lagen bestämd multipel af bevillningskronornas
antal och den å detta verkställda utdebiteringen.
Enligt de remitterade lagförslagen skulle lån, för hvilka underställning
icke erfordras, afse »tillfälliga behof». Mot detta uttryck hafva
från en mängd af de i ärendet hörda kommunerna och myndigheterna
framställts invändningar, och stadsförbundets styrelse har också hemställt,
att denna restriktion måtte försvinna, hvarigenom skulle vinnas önskvärd
reda och klarhet i hithörande förhållanden. Städernas rätt att utan
Kungl. Maj:ts tillstånd upptaga lån borde således enligt styrelsens åsikt
göras beroende uteslutande af den beräkningsgrund för deras fria lånerätt,
som kunde befinnas lämplig. Inom den sålunda tillmätta ramen
borde kommunerna äga full handlingsfrihet. Bestämmelser om den tid,
inom hvilken dylikt lån skall inbetalas, eller det ändamål, hvartill lånemedlen
skola användas, anser styrelsen icke erforderliga. Först då samhällets
lånebehof öfverskrider den fastställda gränsen, skulle inträda skyldigheten
att söka Kungl. Maj:ts tillstånd till upptagande af lån.
Med stöd af det som anförts har styrelsen hemställt, att städerna
må tillerkännas rätt att utan Kungl. Maj:ts tillstånd upptaga lån intill
ett belopp motsvarande en viss multipel af antalet bevillningskronor, som
för sistförflutet kalenderår påförts stadskommunen, minskadt med den för
samma år beslutade uttaxeringen. För beräknande af denna multipels
storlek bör, säger styrelsen, hänsyn tagas såväl till att den fria lånerätten
ej springer upp till oproportionerligt höga belopp som till att kommunernas
ekonomiska förvaltning ej lider skada af en allt för stor begränsning.
Enligt styrelsens mening skulle 10 gånger antalet bevillningskronor
lämpligast motsvara anspråken i dessa afseenden.
Styrelsen säger sig icke hafva förbisett, att den föreslagna principen
rent teoretiskt sedt verkar i någon mån orättvist för de städer,
som icke deltaga i landsting och således genom kommunalskatt uttaga
ett landstingsskatten motsvarande belopp. Styrelsen är emellertid förvissad
om att beträffande dessa våra största städer, i hvilka bevillningssurnman
är jämförelsevis hög, gränsen för den fria lånerätten ej skall
befinnas för snäft utmätt.
Summan 10 gånger bevillningen, minskad med uttaxeringen, skulle,
enligt förbundsstyrelsens uträkning, för samtliga städer år i 908 blifva
Bill. till Rikd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 64 Höft. 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 86.
37,4 miljoner kronor. Huru stor den fria lånerätten skulle kafva utgjort
för hvarje stad under åren 1899—1907 framgår af en stadsförbundets
skrifvelse bilagd tabell, hvilken torde såsom bilaga få fogas vid detta protokoll.
Stadsförbundets styrelse har emellertid därjämte hemställt, att städerna
måtte medgifvas rätt att, utöfver den fastslagna efter bevillningen
och den kommunala uttaxeringen bestämda fria upplåningsrätten, utan
Kungl. Maj:ts tillstånd upptaga ytterligare lån till obegränsadt belopp
för inköp af fastighet, som erfordras för genomförande af fastställd stadsplan
eller tomtindelning.
Till stöd härför har styrelsen anfört, att den rätt, kommunerna tidigare
haft att fritt afgöra, om och när en fastighet skulle förvärfvas, i
mycket stor utsträckning borttagits genom de i den nya lagen angående
stadsplan och tomtindelning gifna bestämmelserna om skyldighet att lösa
mark och ansvara för gatas upplåtande. Om städerna i månader behöfde
afvakta Kungl. Maj:ts tillstånd att upptaga lån för dessa ändamål,
skulle, menar styrelsen, många tillfällen att begagna sig af omständigheterna
i och för ett billigt fastighetsförvärf i regleringssyfte gå kommunen
ur händerna. Ett inropande af egendom å exekutiv auktion skulle
alldeles omöjliggöras. Städerna kunna därför enligt styrelsens åsikt
icke undvara tillfälliga lån för ändamål af detta slag, och att på förhand
förvissa sig om Kungl. Maj:ts tillstånd för dessas upptagande
skulle vara ogörligt, då en eventuell löseskillings storlek icke på förhand
är känd och därför icke heller kan upptagas i kommunens utgiftsstat.
Styrelsen erinrar vidare, att i förordningen om kommunalstyrelse
i stad, som trädt i kraft den 1 januari 1910, uti § 18 mom. 2 a) undantag
från bestämmelsen om 2 s majoritet vid inköp af fastighet gjorts
för de fall, då inköpet afser genomförande af fastställd stadsplan eller
tomtindelning. Häri ligger, anser styrelsen, ett erkännande från statsmakternas
sida, att städerna äro genom lags föreskrift tvungna att
verkställa sådana fastighetsförvärf, och att därför den kvalificerade majoritetens
band ej behöfver läggas på deras fullmäktige i sådana fall.
Konsekvensen häraf bör enligt styrelsens mening i föreliggande fråga
leda till, att Kungl. Maj:ts tillstånd icke skall behöfva sökas för anskaffande
af tillfälliga lån, när de behöfvas för genomförande af fastställd
stadsplan eller tomtindelning.
Därest städerna berättigas att utan Kungl. Maj:ts tillstånd upptaga
lån för fastighetsförvärf al dylik art, bör denna rätt likväl enligt styrelsens
åsikt ej utsträckas på obegränsad tid, utan skyldighet åläggas
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
kommunerna att, när lånet ej inom viss kort tid återbetalas, hos Kungl.
Maj:t söka tillstånd för upptagande af fortsatta lån för ändamålet.
Rörande styrelsens yttrande i denna del har enighet ej rådt mellan
dess ledamöter, i det ordföranden Sixten von Friesen och herr Pehr
Swartz afgifvit reservationer.
Herr von Friesen har därvid anfört, att de utgifter, som erfordras för
nu afsedda ändamål, torde vara jämförelsevis lätta att lång tid i förväg
förutse. Redan vid stadsplanens uppgörande vore det ju nödvändigt
att beräkna kostnaden — det hade så varit förut, och vore det än mera
efter stadsplanelagens trädande i kraft. Reservanten säger sig också
hafva svårt att tänka sig, att Kungl. Maj:t, sedan nu starkare uppmärksamhet
blifvit fäst på Kungl. Maj:ts öfvervakande af städernas skuldsättning,
skulle vilja fastställa en stadsplan, utan att den vore åtföljd
af kostnadsberäkning, enär i sådant fall Kungl. Maj:t själf skulle föregripa
sin beslutanderätt i fråga om stadens skuldsättning. Det är, anmärker
reservanten vidare, sant, att denna kostnadsberäkning icke kan
upptaga den verkliga kostnaden till kronor och ören, men så pass tillförlitlig
bör den dock enligt hans mening vara, att den kan bilda underlag
för en framställning till Kungl. Maj:t om rätt att upptaga lån för
stadsplanens genomförande. Då detta genomförande för öfrigt icke
kommer helt plötsligt och oförmodadt, utan gången däraf i god tid kan
beräknas, anser reservauten, att med omtänksamt förutseende Kungl.
Maj:ts tillstånd till låns upptagande för ifrågavarande ändamål bör hafva
kunnat erhållas långt innan lånet behöfver komma till användning, och
att den medgifna upplåningen äfven bör kunna hafva erforderlig omfattning.
Hvad angår den af styrelsen påpekade undantagsbestämmelsen i §
18 mom. 2 a) af förordningen om kommunalstyrelse i stad, erinrar reservanten,
att 2 3 majoritet fordras äfven för de nu åsyftade besluten, om
inköpen skola bestridas med lånemedel, således just för här ifrågakommande
fall, och att således premissen för den konsekvens man vill draga
ej förefinnes. Och vidare anmärker han, att, då styrelsen framhåller,
att Kungl. Maj:ts tillstånd icke skall behöfvas för upptagande af tillfälligt
lån för inköp af gaturegleringsfastighet, men att sedermera Kungl.
Maj:ts tillstånd skall sökas inom viss kort tid för ersättande af detta
tillfälliga lån med fortsatt lån, detta strider mot styrelsens principiella
uppfattning i öfrigt af föreliggande fråga, och att genom det föreslagna
tillvägagångssättet Kungl. Maj:t åter försättes i ett läge, som man ansett
böra undvikas, nämligen att behöfva pröfva ett ärende, i hvilket
Kungl. Maj:ts beslutanderätt faktiskt ej längre är fri.
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
I herr von Friesens reservation har herr Swartz till hnfvudsakliga
delar instämt. Han anser, att själfva innebörden af styrelsens förslag
förutsätter, att den inskränkning i städernas fria upplåningsrätt, som förordas,
väl afväges i förhållande till den ekonomiska bärkraft dessa kunna
anses äga. Häraf följer enligt hans förmenande, att hvarje öfverskridande
af den fastställda begränsningen verkar försvagande på förslagets
bärande princip och därför bör om möjligt undvikas.
Riksbanksfullmäktige hafva i sitt utlåtande af den 10 februari 1910
anfört, att hvad stadsförbundets styrelse i förevarande fall ansett sig
kunna föreslå icke synes lämna alltför fritt spelrum åt en skuldsättning
pa kortare tid, framförallt i jämförelse med nu gällande bestämmelser.
Hinder torde därför enligt fullmäktiges åsikt icke böra möta för utfärdande
af föreskrifter i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad styrelsen
föreslagit, dock i den lydelse det äger enligt ordföranden von
Friesens särskilda mening.
För egen del ber jag få anföra, att den i ärendet åstadkomna utredningen
synes mig tyda därpå, att en begränsning af den fria lånerätten
i den utsträckning, som afsågs i de den 26 februari 1909 remitterade
lagförslagen, skulle för städernas vidkommande kunna medföra
vissa. olägenheter. Vidare vill jag erinra, att den ifrågasatta lagstiftningens
ändamål väsentligen är att på förevarande område söka
vinna nödig stadga i rikets finansiella förhållande till utlandet. Då nu
riksbanksfullmäktige, som bäst äro i tillfälle att bedöma frågan ur nyssnämnda
synpunkt, icke ansett sig böra göra någon anmärkning mot
att gränsen för den fria upplåningen bestämmes på det sätt, herrar von
Friesen och Swartz förordat, eller till ett belopp, motsvarande skillnaden
mellan, å ena sidan, tio gånger antalet bevillningskronor för sistförflutna
år och, å andra sidan, uttaxeringssumman för samma år, finner jag mig
kunna i sak ansluta mig till detta förslag. Emellertid ber jag få erinra,
att jag vid ärendets senaste föredragning uttalat önskvärdheten däraf att
ifrågavarande begränsning kunde göras oberoende af bevillningsbeloppet,
och detta med hänsyn därtill att enligt de beslutade ändringarna i kommunallagarna
sambandet mellan bevillningen till staten och den kommunala
skattskyldigheten skulle upplösas —■ om än denna skattskyldighet
skulle hvila på den taxering, enligt hvilken bevillning till staten utgöres.
I själfva verket lärer man också kunna nå det af stadsförbundets styrelse
åsyftade målet på annan väg. Enligt § 57 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad i dess nya lydelse skola stadsutskylder af en hvar
skattskyldig utgöras i förhållnade till hans inkomst, beräknad för jord
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
29
bruksfastighet till sex kronor och för annan fastighet till fem kronor för
hvarje fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet samt i fråga om inkomst
af kapital och arbete till det beskattningsbara belopp, för hvilket bevillning
till staten skall jämlikt senast fastställda taxeringslängd erläggas.
Enahanda bestämmelser äro meddelade i § 40 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm. Enligt den äldre ordningen utgjorde en
bevillningskrona, hvilken motsvarade den allmänna bevillningen, jämt 1
procent eller en hundradel af den efter ofvan angifna grunder beräknade
inkomsten. Tio gånger antalet bevillningskronor inom en kommun motsvarar
alltså 10 procent eller en tiondel af den på ofvan omförmälda
sätt beräknade inkomsten af fastighet samt af kapital och arbete inom
kommunen. Man synes därför kunna bestämma den fria iånerätten till
skillnaden mellan, å ena sidan, en tiondel af den sammanlagda inkomst,
för hvilken enligt omförmälda lagrum stadsutkylder skolat för sistförfluten
året utgöras, samt, å andra sidan, den summa, som för nämnda
år beslutits skola i kommunen anskaffas genom uttaxering.
Om således, på sätt jag ämnar föreslå, ifrågavarande lagar komma
att tillämpas från och med den 1 januari 1912, har man, för att bedöma
hvilket belopp en stad äger att under samma år utan underställning
upplåna, allenast att i den år 1911 uppgjorda debiterings- och uppbördslängden
efterse summan af den beräknade inkomsten och de för den beräknade
inkomsten påförda utskylder till den borgerliga kommunen.
För Stockholm, där debiterings- och uppbördslängd icke förekommer,
erhållas motsvarande siffror genom öfverståthållarämbetet för uppbördsärenden.
Hvad angår den af styrelsen för stadsförbundet gjorda hemställan
att städerna skulle medgifvas rätt att utan Kungl. Maj:ts tillstånd
och utan begränsning med afseende å beloppet upptaga lån för inköp
af fastighet, som erfordras för genomförande af fastställd stadsplan
eller tomtindelning, har jag, som i öfrigt instämmer i hvad ordföranden
von Fries en yttrat, så mycket mindre kunnat biträda detta styrelsens
förslag, som härigenom skulle förfelas det förut antydda ändamålet
med förevarande lagstiftning, att erhålla en till siffran bestämd
gräns för städernas fria lånerätt. Stadsstyrelserna skulle, om detta förslag
bifölles, otvifvelaktigt erhålla en alltför stor handlingsfrihet, och
en beräkning, som vid en viss tidpunkt behöfde göras rörande städernas
i riket sväfvande skuld, kunde blifva mycket missvisande.
Om det af mig nu förordade förslaget varit gällande, skulle
landets samtliga städer med hänsyn till förhållandena under år 1908
ägt att utan Kungl. Maj:ts tillstånd upptaga lån till sammanlagdt belopp
af omkring 37,400,000 kronor. Häri skulle emellertid Stockholms stad
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
hafva ingått med öfver 13,500,000 kronor, ett rörelsekapital som hufvudstaden
med all sannolikhet i allmänhet icke är i behof af att förfoga
öfver i form af korta lån. Såsom framgår af den förut lämnade utredningen,
har Stockholm också endast i undantagsfall rört sig med lån af
kortvarig beskaffenhet. Då väl också åtskilliga andra städer icke till det
yttersta komma att anlita den fria lånerätten, lärer kunna antagas, att
den sväfvande skulden skall hålla sig vid ett afsevärdt lägre belopp än
ofvan angifna maximum för år 1908.
Vid de remitterade lagförslagens uppgörande förutsattes, att lagarna
skulle träda i kraft den 1 januari 1910. Den tid, inom hvilken städerna
skulle haft att ordna sin ekonomi efter de förändrade förhållandena,
anser stadsförbundets styrelse hafva varit alltför knapp.
Äfven med de lindringar, styrelsens förslag innebär, anser styrelsen,
att ett hälft års respittid för lagens trädande i kraft skulle kunna visa
sig åstadkomma ofördelaktiga rubbningar i kommunernas ekonomi och
måhända i onödan binda dem vid hög räntefot under lång följd af år.
Styrelsen har därför hemställt, att kommunerna måtte tillerkännas något
längre öfvergångstid, exempelvis tre år, under hvilken tid de borde kunna
hinna omlägga sina finanser efter de nya bestämmelserna.
Den sålunda ifrågasatta öfvergångstiden synes mig dock vara alltför
rymligt tillmätt. Om lagen träder i kraft den 1 januari 1912, torde
kommunerna äga god tid att ordna sig i enlighet med de nj^a föreskrifterna,
helst förhållandena på penningmarknaden gifva anledning
antaga, att kommunerna skola under den närmaste tiden kunna med
fördel fondera sina lån.
Hvad jag hittills yttrat har hufvudsakligen afseende å städer samt
köpingar och municipalsamhällen, livilkas finansväsen, såsom stadsförbundets
styrelse påpekat, i det närmaste öfverensstämmer med småstädernas.
Beträffande de egentliga landtkommunerna föreligger icke samma behof
af en lagändring. De i ärendet hörda landtkommunerna hafva emellertid
i allmänhet tillstyrkt ändringen, om också åtskilliga funnit den
öfverflödig, enär det endast varit städerna, som skuldsatt sig till för stora
belopp och i utlandet. Då därjämte, såsom jag redan vid ärendets första
föredragning framhöll, åtskilliga hänsyn tala för att likformighet mellan
stad och land ägor ruin beträffande lagstiftningen på ifrågavarande område,
anser jag mig böra tillstyrka, att nu ifrågavarande bestämmelser
i den form jag med afseende å städerna förordat blifva gällande äfven
för landtkommunerna.
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
Innan jag lämnar nu förevarande ämne, tillåter jag mig omnämna,
att utredningen i ärendet gifvit vid handen, att kommun, som erhållit
Kungl. Maj:ts tillstånd att på längre tids amortering upplåna visst belopp,
till en början anskaffat lån för kort tid och mången gång genom
omsättning af detta lån bibehållit en sväfvande skuld flera år i följd.
Ändamålet med den föreslagna begränsningen af kommunernas lånerätt
på kort tid synes emellertid komma att förfelas, om en dylik praxis får
fortfara. Riksbanksfullmäktige hafva därför också i sitt senaste utlåtande
förutsatt, att Kungl. Maj:t vid beviljande af tillstånd till upptagande af
lån i hvarje särskildt fall meddelar sådana föreskrifter, som kunna förebygga
det anmärkta missförhållandet; och stadsförbundets styrelse har i sitt
yttrande gjort ett uttalande af liknande innebörd. Den sålunda framhållna
synpunkten är utan tvifvel af beskaffenhet att vid framtida besluts
meddelande böra noga beaktas.
Slutligen har jag att anmäla, att stadsförbundets styrelse hemställt,
att Kungl. Maj:t ville låta utreda, på hvad sätt en af staten understödd
lånekassa för Sveriges kommuner bör inrättas, samt vidtaga de
åtgärder, som erfordras för kassans bringande till stånd. Styrelsen har
motiverat sitt förslag väsentligen därmed, att den hufvudsakliga orsaken
till att de korta lånebeloppen kunnat springa upp till så stor höjd som
skett måste, enligt hvad utredningen visat, anses ligga i svårigheten
att till lämplig räntefot verkställa behöflig fondering, och att man därför
för att på rationellt sätt åstadkomma en minskning af städernas sväfvande
skuld i främsta rummet borde vidtaga åtgärder, genom hvilka
svårigheterna att fondera skulden såvidt möjligt afhjälptes.
Denna fråga lärer emellertid ankomma på chefens för finansdepartementet
föredragning, hvadan ärendet i denna del torde för vidare behandling
böra öfverlämnas till nämnda departement.»
Föredragande departementschefen uppläste härefter ifrågavarande
lagförslag i den lydelse, desamma efter de vidtagna ändringarna erhållit,
samt hemställde, att lagförslagen måtte genom nådig proposition
framläggas för Riksdagen till antagande.
Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla; och skulle till Riksdagen aflåtas
proposition af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Carl Stålhammar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
56
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
Bil. 1.
Storleken af det belopp, som städerna, om
varit gällande, skulle ägt att upp
-
Stad.
1899
1900
1901
1902
Stockholm..............................
8,947,632.7 0
10,296,661.80
11,158,941.40
11,942,362.20
Göteborg ...........................
2.271,519.04
2,916,353.00
2,713,849.62
2,836:399.22
Malmö .............
1,314,506.36
1,462,740.98
1,623,651.40
1,380,977,42
Norrköping .....................
806,722.40
924,892.66
895,347.18
926,052,16
Hälsingborg.....................
573.768.14
633,218.7 2
729,965.94
790,680.22
Gäfle ..............................
563,062.64
571,764.18
609,790.60
657,375.50
Örebro ....................
296,816.60
375,843.58
404,175.56
445,561.50
Eskilstuna.......................
196,988.20
229,717.30
259,946.42
298,355.60
Karlskrona ... ...........
290,432.24
335,395.98
352,127.86
354,845.22
Uppsala.................................
391,606.90
435,099.96
467,317.52
471,049.54
Jönköping........................
329,321.64
370,389.12
393,469.90
418,067.90
Borås................
164,492.02
248,194.14
293,461.48
270,782.30
Lund....................
401,276.22
387,533.30
391,358.oo
404,581.16
Halmstad..............
207,776.12
236,284.36
274,858.40
275,518.38
Linköping.......................
225,913.54
231,166.60
252,650.08
272,090.30
Västerås ..........................
172,953.4 6
201,005.56
218,323.88
258,362.74
Karlstad ........................
174,711.72
244,107.30
284,870.52
272,791.78
Sundsvall .....................
255,801.oo
308,499.60
362,080.0 6
398,421.92 |
Landskrona .................
273,408.50
813,620.36
344,946.54
340.398.94
Kalmar..................
161,743.30
172.617.08
246,486.94
232,940.3s
Uddevalla...............
76,346.70
106,003.04
66,316.04
117,820.54 :
Kristianstad.................
242,851.30
345.262.90
314,782.78
335,958.64
Söderhamn .................
177,088.72
195,275.72
197,789.9 0
245:941.02
Ealun...................................
219,946.52
221,411.22
221,825.24
290,064.56
Ystad..........
217.989.74
247,196.74
263,896.52
288,365.58
Södertälje.............................
87,490.2 4
118,716.6 6
141.151.98
177,729.18
Västervik .............................
71,323.62
75,970.0 6
89,326.66
95,657.34 i
Visby... . ......................
137,808.42
166,452.28
166,705.32
154,704.40 5
Härnösand ..................
143,258.34
176,436,02
151,451.30
183,144.18 $
Nyköping ............................
138,552.64
151,542.46
163,776.24
183,511.16 £
Kristinehamn ...............
101,340.04
109,228.io
134,687.28
104,835.22 c
Växiö... .......
165,810.46
172,452.48
170,428.12
175,190.70 2
Östersund....................
123,715.80
149,688.94
160,726.44
183,174.12 £
Sala ........
79,304.16
89,259.62
100,490.66
117,663.40 £
Vänersborg ......................
80.413.40
84,075.18
98,484.26
105,973.74 £
Karlshamn .
123,389.30
164,016.24
183,974.96
199,817.94 £
Lidköping.......
69,948.50
61,266.60
68,090.98
68,403.04 £
Sköfde ....
111,587.28
118,043.40
123,762.56
123,287.76 2
Hudiksvall .
97,763.16
112,078.12
110,798.86
133,743.78 2
Umeå.........
70,799.0 2
90,490.34
90,261.io
86,793.44 4
Skara.........
60,356.88
61,615.38
64,726.91
65,973.66 4
Arboga ..................
77,988.50
75,722.98
77,071.70
81,497,30 4
Eksjö...........
64,555.io
57,709.oo
51,699,5 0
74,361.16 4
Enköping ...........
61,763.48
69,044.7 0
74,814.18
81,763.98 4
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 86.
33
styrelseas för svenska stadsförbundet förslag
låna utan Sungl. Maj:ts tillstånd.*)
1903
-2-;----
1904
1905
1906
1907
1
11,889,454.90
10,785,979.io
13,954,022.70
13,329 080.4 0
13,554,750.80
1
2
2,589,534.7 4
2,461,683,12
3,344,978.04
3,554,496.84
3,778,152.60
2
3
1,705,157.10
1,588,267,62
2,082,873.52
2,428,711.70
2,418,985.68
3
4
910,636.64
939,710.44
1,151,511.68
1,108,302.60
1,115,432.82
4
5
1,095,488.43
871,371.7 0
891,288.88
999,660.04
1,129,044.14
5
6
708,857. so
608,416.io
620,278.8 3
694,275.62
671,641.56
6
7
422,714.7 2
476,52.". 7 6
457,051.82
451,710.60
503,242-38
7
8
807,896.3 s
261,64‘. .oo
304,630.02
329,222.52
349,873.2 6
8
i!
395,480.64
425,973 oe
554,105.88
577,159.7 0
521,431.52
9
10
503,836.54
523,936.02
539,099.16
554,080.82
573,950.7 2
10
11
459.824.7 2
424,588.26 ''
495,914.52
500,804.52
516,753.94
11
12
243,628.68
195,469.02
398,578.98
334,268.52
380,357.80
12
13
467,737.7 4
429,750.46
442,526.82
485,320.42
496,299.60
13
14
295.906.4s
281,725.08
292,356.50
285,995.46
307,167.98
14
15
280,281.32
290,998.88
332,169,34
334,941.40
346,760.94
15
16
270,200.96
238,224.68
285,547.70
298,599-32
338,078.50
16
17
322,237.26
329,194.02
355,361-ifi
362,354.58
374,698.82
17
18
413,280.12
373,240.94
415,536.46
453,011.12
435,973.94
18
19
372,224.16
359,771.08
354,160.98
408,193.42
443,284.02
19
20
254,699.74
265,006.80
354,538.7 2
346,910.06
335,386.70
20
21
145,008.38
140,548.96
202,622.62
201,483.74
192,433.26
21
22
345,387.30
345,805-38
376,076.22
401,769.30
405,072.98
22
23
249,572-94
196,286.08
182,793.80
222,341.62
165,147.22
28
24
293.876.3 0
294,690.26
325,237.20
338,830.60
313,590.44
24
25
270,877.50
598,140.64
225,038.60
243,856.3 6
218,989.10
25
26
187.271.os
170.647.14
191,625.92
184,961.90
187,058.62
26
27
102,558.32
98,321.14
116,631.12
160,066.52
87,590.24
27
28
138,630.40
152,491.14
179,895.32
174,471.42
180,907.32
28
29
197,659.02
189,254.28
189,973.12
228,307.60
218,905.7 6
29
30
195,571.50
185,197.62
220,988.36
188,682.64
208,510.60
30
31
129,612.48
115,620.34
142,714.44
137,515.54
139,392.42
31
32
192,575.22
195,823.66
207,276.48
222,005.82
229,435.82
32
33
204.003.20
202,126.3 8
220,804.38
247,885.34
246,145.68
33
34
118,681.6 6
93.2S3.oo
111,301.80
101,982.14
100,231.42
84
35
112,017.3 6
108,989.3 3
126,140.14
113,693.04
141,269.14
35
38
216.025.0 2
197,084.80
199,682.44
203,128.84
176,911.78
36
37
60,014.12
69,807.78
79,567.6 6
109,748.88
123,264.60
37
38
117,659.96
124,781.38
137,812.74
160,037.22
156,462.10
38
39
134,137.9 s
124,985.50
159,518.44
171,450.92
146,959.20
39
40
92,069.6 6
83,753.94
101,740.28
117,027.24
131,621.52
40
41
66,571.86
68.652.70
78,474.43
79,717.26
93,649.08
41
42
84,388.46
68,103.oo
79,921.56
74,374.10
76,969.10
42
43
71,555.20
60,209.70
76,838.66
76,832.06
90,084,44
43
44
79,681.60
73,220.7 0
70,080.7 0
79,660.40
92,049.50
44
*) Häruti ingår ej till vissa fastighetstorvärf erforderliga belopp eller sådana, som upplånats i stället för
amorteringslån, hvartill Kungl. Maj:t redan gifvit sitt tillstånd.
Bih. till Biksd. Prof. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 64 Höft.
o
opaginerad Kontrollera mot PDF
a
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
45
46
47
48
49
50
|02
!53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
4
Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 86.
Storleken af det belopp, som
varit gällande, skulle
Stad.
1899
1900
1901
46,810.76
45,068.18
50,521.2 2
103.080.32
118,166.oo
118,128.80
34,125.65
30,848.84
39,852.18
42,988.98
48,583.20
46,537.4 0
69,018.68
70,945.88
85,204.2 0
60,790.38
69,438.58
80,176.98
75,970.9 9
52,494.28
82,544.io
32,712.58
38,352.3 8
39,528.io
80,761.40
103,434.46
93,447.64
26,845.55
27.042.40
35.204.54
42,597.18
45,009.9 6
48,429.56
40,585.6 8
44,240.04
47,585.94
41,769.31
37.484.96
53,708.50
63,938.02
59.209.4 2
65,405.oo
34,932.02
38,713.22
39,910.02
25,085.19
26,003.64
24,137.32
45,591.63
30,164.72
32,564.86
35,860.22
28,668.14
35,032.9 6
31,616.84
20,437.49
20,710.68
21.563.oo
21,310.oi
29,575.7 3
25,357.06
26,567.18
37.435.88
37,735.80
19,899.3 6
21,229.50
26,192.26
24,807.7 7
26,914.32
28,337.24
14,400.0 4
14,601.66
12,526.8»
36,651.85
34,881.84
37,991.42
27,813.88
28,452.8 2
30,881.56
16,232.6 9
24,774.16
28,840.0 3
22,967.13
27,510.3 6
*20,591.64
24,732.45
26.403.84
28.019.78
63,564.34
65,157.48
67,808.58
51,493.60
55,566.46
59.553.74
21,266.90
22,053.82
21,954.32
10,887.82
11,938.56
10,922.04
11,064.13
10,360.7 6
10,246.46
6,137.42
8,478.58
9,144.56
5,400.95
6,249.44
7,336.92
26,172.08
30,461.54
29,534.06
9.398.04
10,404.60
10,165.3 0
8,713.65
9,398.08
11,254.14
12,001.68
14,326.18
15,156.60
Alingsås ...
Köping......
Falköping.......
Falkenberg ..
Mariestad.....
Filipstad .....
Ängelholm ..
Norrtälje .....
Örnsköldsvik
Ronneby ................
Strömstad................
Motala ...................
Sölvesborg................
Piteå......................
Strängnäs................
Lindesberg .............
Yimmerby................
Hedemora................
Vaxholm ................
Vadstena ..............
Hjo.........................
Simrishamn .............
Söderköping............
Askersund................
Ulricehamn .............
Nora ......................
Laholm..................
Torshälla ................
Marstrand................
Kungälf...................
Skellefteå................
Haparanda .............
Mariefred ................
Skenninge................
G-renna ...................
Öregrund ................
Säter......................
Kungsbacka.............
Skanör och Falsterbo.
Trosa......................
Östhammar .............
Blank kolumn betyder att uppgift saknas.
Ktvngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
35
styrelsens för svenska stadsförbundet förslag
låna utan Kungl. 3Iaj:ts tillstånd.*)
1903
1904
1905
■ 1906
1907
45
58,994.84
56,972.58
72,897.42
77,470.7 0
85,778.28
45
46
115,867.56
94,588.80
111,454.50
105,733.86
116.658.6 2
46
47
53,168.20
58,225.26
76,828.is
87,948.04
100,504.34
47
48
49,857.9 6
49.835.9 6
55,113.76
61.975.62
72,826.20
48
49
89.953.04
78.151.io
97,426.20
96,347.06
98,550.18
49
50
76,352.02
104,694.60
98,501.44
100,338.62
95,689.so
50
51
96,392.0 4
98,420.ss
108,859.6 0
101,657.92
138,784.64
51
52
46,674.04
48.550.74
52.197.6 6
52.207.48
58,858.34
52
53
97,461.64
80,226.02
88,380.50
92,106.32
86,682.7 4
53
54
48,879.92
53,545.84
55,575.54
64,316.4 2
65,040.26
54
55
50,121.92
49,631.5 2
55,070.82
51,563.12
54,246.88
55
56
56,525.58
57,719.4 g
57,394.88
70,881.78
57,434.46
56
57
41,121.82
38,686.06
50,508.22
58,372.10
51,716.58
57
58
71,942.66
73,592.88
70,849.48
69,873.12
64,183.62
58
59
38,641.00
38,267.74
45,411.8 6
50,890.9 6
55,237.56
59
60
34,723.48
31,219.18
39,783.62
41,281.28
41,580.60
60
61
41,129.46
36,558.04
37,370.42
61
62
48,813.8 0
39,954.52
45,146.56
44,290.3 8
49,304.76
62
63
37,101.66
59,981.66
56,293.06
71,576.8 6
61,352.38
63
64
24,270.68
22,680.22
28.059.5o
28,425.3 6
33,553.26
64
65
31,913.12
36,524.12
34,629.42
47,448.24
39,261.84
65
66
48,030.12
44,089.98
44,506.7 6
49,634.0 6
50,601.24
66
67
26,808.14
25,825.4 4
33,953.8 2
32,636.9 8
39,682.94
67
68
31,996.16
30,015.22
29,330.2S
31,182.82
30,573.90
68
69
17,425.28
18,248.26''
28,009.60
26,279.40
28,937.oo
69
70
48,583.12
39,012.88
38,938.90
40,003.2 0
40,682.2 8
70
71
30,305.66
35,001.7 0
36,034.30
35,504.54
40,989.7 6
71
72
29,074.2 6
21,207.16
20,503.6 0
23,084.6 2
23,401.56
72
73
17,331.54
16,912.76
21,546.54
29,985.38
34.703.24
73
74
33,470.04
33,855.84
33,742.35
36,005.82
38,453.82
74
75
69.448.16
50,801.76
55,050.5 4
64.559.7 6
54,415.4 6
75
76
51,757.2 6
46,096.72
47,405.88
37,547.24
76
77
19,529.7 2
19,472.92
21.351.04
21,344.18
21,827.52
77
78
13.109.54
12,550.60
13,976.8 4
16.432. s 4
17,243.0 2
78
79
11,740.84
12,001.66
15,761.68
13,447.26
14,649.64
79
80
11,650.74
10,713.70
11,193.78
12,299.04
10,108.88
80
81
9,377.8 0
9,230.74
11,797.04
15,857.9 s
17,337.62
83
82
33.584.74
36,489.sc
34,742.0 2
32,712.92
36,622.26
82
83
12,539.36
14,127.84
15,836.04
16,160.98
18,584.16
83
84
10,786.64
12,134.7 8
16.243.70
13,917.22
13,555.92
84
85
14,563.78
16,558.00
17,286.6 8
17,795.oo
18,906.3 6
85
*) Häruti ingår ej till vissa fastighetsfdrvärf erforderliga belopp eller sådana, som upplånats i stället
för amorteringslån, hvartill Kungl. Maj;t redan gifvit sitt tillstånd.
Doktrin (2)
- Curt Riberdahl, Kommunallagens regler om ekonomisk förvaltning i historisk belysning, FT 1987 nr 5 s. 247, på s. 249 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Anders Olsson, Borgerlig primärkommuns lånerätt, FT 1975 nr 2 s. 61, på s. 63 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Doktrin (2)
2 kopplingar.
- FT 1987 s. 247 Curt Riberdahl, Kommunallagens regler om ekonomisk förvaltning i historisk belysning s. 249 i texten
- FT 1975 s. 61 Anders Olsson, Borgerlig primärkommuns lånerätt s. 63 i texten