Sök i Ratio Lex

Angående ny aflöningsstat för statens landtbruksingenjörer, extra landtbruksingenjörer och landtbruksstipendiater

1910-03-04 · 36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:98, Angående ny aflöningsstat för statens landtbruksingenjörer, extra landtbruksingenjörer och landtbruksstipendiater

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 98.

1

N:o 98.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ny

aflöningsstat för statens landtbruksingenjörer, extra landtbruksingenjörer

och landtbruksstipendiater; gifven Stockholms

slott den 4 mars 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att

dels godkänna följande förslag till aflöningsstat för statens landtbruksingenjörer,

extra landtbruksingenjörer och landtbruksstipendiater

att gälla från och med den 1 januari 1911:

l landtbruksingenjör i Stockholms

län .........................

1 landtbruksingenjör..........

20 landtbruksingenjörer...

1 extra landtbruksingenjör

2 extra landtbruksingenjörer

1 landtbruksstipendiat .....

2 landtbruksstipendiater...

r o n o r.

Summa —

Tjänst-

Orts-

Lön.

görings-

till-

Arfvoden.

Summa.

penningar.

lägg.

3,000

500

400

3,900

3,000

60,000

500

—

—

3,500

10,000

—

—

70,000

—

3,000

3,000

—

—

—

6,000

6,000

—

—

—

1,800

1,800

—

—

—

3,600

3,600

—

—

—

—

91,800

Efter 5 år kan lönen j

höjas med 500 j

kronor, efter 10 år)

I med ytterligare

l 500 kronor och

efter 15 år med

I ytterligare 500

kronor.

Anm. 1. Ortstillägget för landtbruksingenjören i Stockholms län utgår endast, för så vidt landtbruksingenjörens

stationeringsort utgör Stockholms stad.

2. För landtbruksingenjör skall högsta pensionsunderlaget utgöra 4,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 76 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 98.

dels godkänna följande allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande

af de i staten för landtbruksingenjörer upptagna aflönino-sförmåner

nämligen:

att landtbruksingenjör skall vara underkastad såväl den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet, jämväl utom eget distrikt, eller jämkning

i åligganden som ock den reglering af tjänstgöringsområde, som

kan varda ''föreskrifven, vare sig vid en möjligen inträdande förändrad

organisation al landtbruksingenjörskåren eller eljest, samt i sådant hänseende

särskildt vara pliktig att med bibehållande af den lön han innehar

fullgöra de nya eller förändrade tjänstegöromål, som efter en

dylik omorganisation kunna varda honom ålagda;

att med landtbruksingenjörstjänst icke må förenas annan tjänst å

rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med landtbruksingenjörstjänst ej heller må förenas vare sig

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,

som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt ej landtbruksstyrelsen

uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att

ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt

för tjänstgöringen såsom landtbruksingenjör, finner uppdraget eller

befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas;

_ de med landtbruksingenjörsbefattning förenade tjänstgöringspenningar

få uppbäras endast för den tid, befattningens innehafvare

verkligen tjänstgjort, men för den tid, han varit befriad från tjänstgöring,

skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att landtbruksingenjör, som åtnjuter tjänstledighet, skall till vikarien

afstå det arfvode enligt taxa, hvilket belöper å de af vikarien verkställda

tjänstgöromål;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant utgår, men att den,

som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda

uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller

eljest är . lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att

under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspennirjgar och arfvode enligt

taxa, hvarom nyss är stadgadt, afstå så mycket af lönen eller ortstilllägget,

som erfordras för befattningens uppehållande eller eljest pröfvas

skäligt;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder

han af hållit 8ig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring eller

i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas

till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej

landtbruksstyrelsen finner skäligt låta honom uppbära något däraf;

att beträffande förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af landtbruksingenjörstjänst tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren under

mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna

nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund

af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag,

för andra förhöjningen efter ytterligare lem år, på samma villkor,

och för tredje förhöjningen efter än ytterligare fem år, likaledes på enahanda

villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än

vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid,

som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans

tillträde till befattningen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar

honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägg utgå till månadens

slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Majrts bestämmande, omreglering af extra

inkomster, som kunna åtfölja landtbruksingenjörsbefattning eller utgå för

bestyr i sammanhang därmed;

dels förklara ej mindre att eu hvar, som med eller efter ingången

af år 1911 tillträder landtbruksingenjörsbefattning, skall vara pliktig

att underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser, än äfven att

de förutvarande innehafvare af landtbruksingenjörsbefattningar, hvilka

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

icke före viss af Kungl. Maj:t bestämd dag anmäla, att de vilja underkasta

sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och som

icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem

dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat

föranledes af bestämmelserna i förenämnda lag, vid den rätt till pension,

som dittills tillkommit dem;

dels ock vid godkännande af förenämnda stat höja det under nionde

hufvudtiteln upptagna ordinarie anslaget till landtbruksingenjörer och

deras biträden, nu 54,500 kronor, med 37,300 kronor eller till 91,800

kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Oskär Nyländer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

5

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms

slott den 4 mars 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: PETERSSON,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

yon Sydow.

Departementschefen, statsrådet Nyländer, yttrade härefter:

Under riksstatens nionde hufvudtitel finnes å ordinarie stat uppfördt

ett anslag till landtbruksingenjörer och deras biträden till belopp

af 54,500 kronor. Från detta anslag utgå aflöningar till landtbruksingenjörer,

extra landtbruksingenjörer och landtbruksstipendiater.

Bestämmelser rörande dessa befattningshafvandes tjänsteåligganden

m. m. äro meddelade i för dem den 22 november 1907 utfärdadt reglemente

(Sv. förf.-saml. n:r 133).

Enligt detta reglemente äro landtbruksingenjörerna skyldiga, hvar

inom sitt distrikt, att, efter hvad i reglementet sägs, uppgöra planer

till och leda utförande af företag, som afse afdikning, sjösänkning eller

Nuvarande

organisation

och aflömngsförhållanden

m. m.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 98.

annan vattenafledning, ^vallning, ängsvattning, odling och åkeromläggning

samt jords indelning till omloppsbruk m. m. dylikt äfvensom att

i öfrigt tillhandagå med råd och upplysningar rörande jordbruket.

Landtbruksingenjör är jämväl pliktig att efter förordnande af landtbruksstyrelsen,

inom eller utom sitt distrikt, verkställa inspektion eller

afsyning af sjkifva odlingsarbetet till företag, för hvilket lån beviljats

från odlingslånefonden.

För att kunna antagas till landtbruksingenjör erfordras att hafva:

l:o) minst två år haft anställning såsom landtbruksstipendiat i

statens tjänst,

2:o) minst ett år varit anställd i praktisk tjänstgöring vid större,

med allmänna medel understödt vattenafledningsföretag, som af landtbruksstyrelsen

pröfvats vara lämpligt för hans utbildning,

3:o) erhållit afgångsbetyg med goda vitsord från fackskolan för vägoch

vattenbyggnadskonst vid tekniska högskolan eller enligt landtbruksstyrelsens

bestämmelser genomgått annan af styrelsen föreskrifven teknisk

lärokurs, samt

4:o) efter vunnen kompetens till anställning såsom landtbruksstipendiat

tjänstgjort antingen minst tre år hos någon statens landtbruksingenjör

eller minst samma tid dels hos dylik landtbruksingenjör

och dels såsom tekniskt biträde hos byråchefen för agrikulturtekniska

ärenden i landtbruksstyrelsen, däraf minst två år hos landtbruksingenjör,

samt i tjänstgöring, som nu nämnts, förvärfvat praktisk erfarenhet och

skicklighet i alla de verksamhetsgrenar, hvilka tillhöra landtbruksingenjörsbefattning.

Landtbruksingenjörerna utnämnas af Kungl. Maj:t på förslag af

landtbruksstyrelsen.

De nu gällande grunderna för landtbruksingenjörernas aflöning

blefvo fastställda vid 1874 års riksdag. Enligt dessa grunder är aflöningen

bestämd till 2,000 kronor med tre ålderstillägg, hvart och ett

å 500 kronor, efter 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring.

För förrättning äger landtbruksingenjör åtnjuta ersättning enligt

den af Kungl. Maj:t den 1 oktober 1886 utfärdade arfvodestaxa för de

i statens tjänst anställda landtbruksingenjörer (Sv. förf.-saml. n:r 72)

med de ändringar däri, som innefattas i nådiga kungörelsen den 13

juni 1890 (Sv. förf.-saml. n:r 32).

Enligt § 11 af arfvodestaxan afser emellertid hvad i taxan stadgats

icke godtgörelse för sådan syneförrättning, som omförmäles i 27

§ af lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan afledning af vatten,

eller för undersökning enligt 4 § i nådiga kungörelsen den 31 december

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

1879 angående vissa villkor för tillstånd från det allmännas sida till

vattenafledning m. m. I afseende å det arfvode, som tillkommer landtbruksingenjör

för dylik syneförrättning enligt dikningslagen, skola jämlikt

nådiga kungörelsen den 27 maj 1909 (Sv. förf.-saml. n:r 46) tillämpas

de i fråga om arfvode för landtmäteriförrättningar gällande bestämmelser.

Samma bestämmelser hafva jämväl kommit i användning i fråga

om undersökning enligt 4 § i nyssnämnda nådiga kungörelse den 31

december 1879.

På framställning af Kungl. Maj:t medgaf 1876 års Riksdag, att landtbruksingenjörerna

skulle äga undfå pension å allmänna indragningsstaten

efter de grunder, som i sådant hänseende vore för civila ämbetsoch

tjänstemän i allmänhet gällande, med berättigande därjämte för

landtbruksingenjör att redan vid 60 år6 ålder kunna komma i åtnjutande

af sådan pension, så vida han efter minst 30 års anställning som landtbruksstipendiat

eller landtbruksingenjör befunnes vara till hälsa och

kroppskrafter så försvagad, att han icke längre kunde på tillfredsställande

sätt utöfva sin befattning. Såsom villkor härför stadgades

dock, att ifrågavarande tjänstemän skulle vara underkastade att, när de

funnes berättigade att komma i åtnjutande af pensionen, kunna utan

ansökning om entledigande från sin befattning öfverflyttas å indragningsstaten,

vederbörande, hvilken det tillkomme att meddela entledigandet,

obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så länge den

pensionsberättigade pröfvades kunna i befattningen på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och lian funnes villig att kvarstå i

densamma.

Det torde i detta sammanhang böra erinras, att jämlikt den af

1907 års Riksdag antagna, den 11 oktober samma år utfärdade lagen

angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension landtbruksingenjörer

äro berättigade att komma i åtnjutande af hel pension vid 65 lefnadsoch

35 tjänsteår.

Landtbruksingenjörs tjänstgöringsdistrikt och station, hvilken senare

skall vara belägen inom distriktet, bestämmas af Kungl. Maj:t efter

förslag af landtbruksstyrelsen; och är landtbruksingenjör pliktig att

underkasta sig de förändringar i afseende å station eller tjänstgöringsdistriktets

gränser, hvilka Kungl. Maj:t kan finna skäligt föreskrifva,

äfvensom att efter förordnande af Kungl Maj:t tjänstgöra äfven inom

annat distrikt.

Antalet landtbruksingenjörer, som år 1874 utgjorde 12, har så

småningom ökats, så att det för närvarande uppgår till 22.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 98-

Hvart och ett af de för dessa landtbruksingenjörer bestämda

distrikten omfattar i regel ett af rikets län. Undantag härifrån göra dock

Södermanlands län och Kalmar läns norra del, som tillsammans utgöra

ett distrikt, så ock Kalmar läns södra del och Blekinge län, Göteborgsoch

Bohus samt Älfsborgs län, Hallands och Skaraborgs län äfvensom

Västerbottens läns norra del och Norrbottens läns södra del.

Västerbottens läns södra del och Norrbottens läns norra del bilda hvar

för sig ett särskildt distrikt.

De extra landtbruksingenjörerna, hvilkas anställande till ett antal

af tre på grund af framställning af Kungl. Maj:t beslöts af 1907 års

Riksdag, hafva till åliggande att efter landtbruksstyrelsens förordnande

dels, då landtbruksingenjörsbefattning är ledig eller vid förfall för landtbruksingenjör,

upprätthålla dylik befattning, dels ock vid behof utföra

landtbruksingenjör åliggande särskild förrättning.

Extra landtbruksingenjör antages på förordnande tills vidare af

landtbruksstyrelsen; för dylikt antagande gälla enahanda villkor, som i

sådant afseende finnas stadgade för landtbruksingenjör.

En hvar af dessa tre extra landtbruksingenjörer uppbär ett årligt

arfvode af 2,000 kronor. Jämlikt nådig kungörelse den 22 november

1907 (Sv. förf.-saml. n:r 133) jämförd med ofvannämnda nådiga kungörelsen

den 27 maj 1909 utgår ersättning för förrättning till extra

landtbruksingenjör enligt samma grunder som till landtbruksingenjör.

Såväl landtbruksingenjörer som extra landtbruksingenjörer åtnjuta

för resa till och från förrättning rese- och traktamentsersättning enligt

fjärde klassen. Är förrättningen upptagen i fastställd reseplan, skall

berörda ersättning gäldas af allmänna medel, men eljest af den, som

påkallat förrättningen.

Landtbruksstipendiaterna, som, till ett antal af tre, antagas af

landtbruksstyrelsen för ett år i sänder, åligger att, för erhållande af

praktisk utbildning, tjänstgöra såsom biträde hos den landtbruksingenjör,

som landtbruksstyrelsen bestämmer, samt att, då de fullgjort villkoren

för att kunna utnämnas eller förordnas till landtbruksingenjör eller extra

landtbruksingenjör, efter förordnande af landtbruksstyrelsen, tjänstgöra

i nämnda egenskaper.

För att kunna antagas till landtbruksstipendiat erfordras att hafva:

l:o) styrkt sig äga god frejd samt frisk och god kroppskonstitution

jämte god synförmåga,

2:o) genomgått tvåårig kurs vid ett af statens landtbruksinstitut

och vid afgångsexamen därifrån erhållit minst betyget godkänd i jord
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

brukslära, läran om jords torrläggning och bevattning, geologi, kemi,

fysik, meteorologi, botanik, linearritning, fältmätning och afvägning,

3:o) minst ett år tjänstgjort såsom elev hos i statens tjänst anställd

landtmätare samt därunder inhämtat fullständig kännedom och

färdighet uti allt hvad till landtmäteriets praktiska utöfning hör, kartritning

däruti inbegripen, samt

4:o) aflagt, godkänd landtmäteriexamen.

Den, hvars ålder öfverstiger 30 år och som icke förut innehaft

anställning såsom landtbruksstipendiat, må icke antagas till sådan stipendiat,

därest icke särskilda förhållanden, såsom genomgången fullständig

kurs i väg- och vattenbyggnadskonst vid tekniska högskolan

eller godkänd högre kurs i kulturteknik vid utländsk läroanstalt, böra

föranleda undantag från denna regel, hvarvid, i den mån förekommande

förhållanden därtill gifva anledning, åldersgränsen för antagande må

höjas, dock icke i någon händelse utöfver 35 år.

Årliga arfvodet för landtbruksstipendiaterna är genom beslut af

1874 års Riksdag bestämdt till 1,000 kronor. För resa till och från

förrättningsställe äger landtbruksstipendiat af allmänna medel undfå

rese- och traktamentsersättning enligt femte klassen.

Då landtbruksstyrelsen till följd af mängden af de göromål, hvarmed

de ordinarie landtbruksingenjörerna varit öfverhopade, sett sig

nödsakad att förordna landtbruksstipendiater att utföra de förrättningar,

som vissa af landtbruksingenjörerna förklarat sig icke medhinna, har

Kungl. Maj:t årligen från och med år 1891, med undantag af år 1894,

på framställning af landtbruksstyrelsen bemyndigat styrelsen att antaga

visst antal extra landbruksstipendiater. Antalet har alltefter det för

handen varande behofvet växlat från en till tre. Något arfvode har

icke af statsmedel utgått till dessa extra landtbruksstipendiater, hvaremot

de uppburit rese- och traktamentsersättning, i likhet med de

ordinarie stipendiaterna, för resa till och från förrättningsstället.

Innan jag öfvergår till redogörelsen för de särskilda förslag, som

framkommit rörande förändrade aflöningsförhållanden för landtbruksingenjörerna,

anhåller jag att med några ord få beröra ett ämne, som

med det nu föreliggande äger nära samband.

Vid underdånig föredragning den 12 februari 1909 af förslag till

omorganisation af landtmäteristaten i orterna framhöll dåvarande chefen

för jordbruksdepartementet såsom en af hufvudgrunderna i förslaget,

att landtmätarne, hvilka dittills uteslutande aflönats genom arfvoden

enligt taxa af de enskilda personer, som anlitade deras biträde, framBih.

till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 76 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Landtbruksttyrclten

den

31 maj 1902.

10 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N;o 98.

deles skulle aflönas såväl af staten med vissa bestämda belopp som af

den allmänhet, som anlitade dem, genom arfvoden enligt en väsentligen

nedsatt taxa. Den nedsättning i dittills gällande landtmäteritaxas afgifter,

som sålunda borde ske, hade med hänsyn till därom lämnade

utredningar synts lämpligen kunna bestämmas till ungefär en tredjedel.

Den nådiga proposition i ämnet, som därefter förelädes sistlidna års

Riksdag, blef af Riksdagen i hufvudsak bifallen, dock under den gifna

förutsättningen, att den i utsikt ställda nedsättningen af taxan för

landtmäteriförrättningar komme till stånd.

Vid nyssnämnda nådiga proposition hade fogats ett af landtmäteristyrelsen

den 14 december 1907 uppgjordt förslag till förnyad landtmäteritaxa.

Beträffande detta förslag meddelade styrelsen i underdånig

skrifvelse sistnämnda dag, att styrelsen vid förslagets upprättande förfarit

sålunda, att vissa arfvoden bibehållits vid dittills utgående belopp,

under det att andra arfvoden sänkts med väsentligt mer än den ifrågasatta

tredjedelen. Sistnämnda förhållande ägde rum beträffande de så

betydande arfvodesposterna för mätning, gradering och delning, på

hvilka sänkningen i genomsnitt belöpte sig till respektive 36,3 5, 36,8 5

och 39,50 procent. Då härtill komme, att af de återstående arfvodesposterna

i det närmaste hälften blifvit sänkta med i genomsnitt 32

procent, vore det tydligt, att de gjorda nedsättningarna belöpte sig till

minst 33,3 procent eller ys af landtmäteriarfvodena, utan att behöfva

utsträckas till hvarje särskild detalj af gällande taxa. Gifvetvis medföljde

dock detta, att nedsättningarna beträffande en viss förrättning ej

alltid motsvarade nedsättning med en tredjedel af hvad enligt gällande

taxa utginge. Landtmäteristyrelsen framhöll i samband därmed, att

sänkningen i de fall, där mätning, gradering och delning inginge såsom

hufvudsakliga poster i en arfvodesräkning, blefve ej obetydligt större

än den ifrågasatta tredjedelen.

Ny taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar har sedermera

den 23 december 1909 blifvit i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

landtmäteristyrelsens nyssnämnda förslag af Kungl. Maj:t utfärdad.

Denna taxa trädde i kraft den 1 nästlidna januari.

I det underdåniga utlåtande, som landtbruksstyrelsen den 31 maj

1902 afgaf i anledning af Kungl. Maj:ts nådiga cirkulär den 25 oktober

1901 rörande behofvet af ändringar i gällande lönestater m. m., anförde

landtbruksstyrelsen, beträffande styrelsen underlydande tjänstemän, bland

dem statens landtbruksingenjörer och landtbruksstipendiater, att, enär

lefnadskostnaderna i allmänhet från den tid, efter hvars förhållanden i

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition No 98.

detta afseende aflöningarna bestämts, kunde anses hafva ökats med 15

å 20 procent, styrelsen funne erforderligt, att gällande aflöningsstater

för ifrågavarande tjänstemän borde höjas med omkring 15 procent af

dåvarande högsta aflöningssumman, men, där lönegraderna vore fyra,

af näst högsta aflöningssumman. I enlighet därmed skulle aflöningen

för landtbruksingenjörerna höjas till 2,400 kronor förutom stadgade

ålderstillägg samt för landtbruksstipendiaterna till 1,200 kronor.

Vid sammanträde mellan landtbruksingenjörer och landtbruksstipendiater

i Stockholm hösten 1908 upptogs frågan ånyo, därvid mötet

beslöt att åt landtbruksingenjörerna Daniel Wedblad, Adolf Roos och

John Conrad Wellenius uppdraga att hos Kungl. Maj:t göra underdånig

framställning om förbättrade löneförmåner för statens landtbruksingenjörer

och stipendiater.

Till fullgörande af detta uppdrag inkommo nämnda delegerade Landtbruk,- därefter med en den 29 maj 1909 dagtecknad underdånig skrift i ämnet, ajj 1S09

uti hvilken de hemställde, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå 1910 års

Riksdag,

att aflöningen till statens landtbruksingenjörer måtte utgå med

en grundlön af 4,000 kronor jämte tre ålderstillägg, hvart och ett å

500 kronor;

att detta aflöningsbelopp ej måtte uppdelas i lön och tjänstgörmgspenningar

utan anses endast utgöra lön, samt att dagtraktamenten

och expeditionslösen måtte räknas som tjänstgöringspenningar;

att lönen med därtill hörande ålderstillägg måtte utgöra pensionsunderlag;
att

ortstillägg till lönen måtte utgå till landtbruksmgenjören

i Stockholms län med 400 kronor samt till landtbruksingenjörerna i

Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Jämtlands län, Västernorr - lands län, Västerbottens norra och södra distrikt samt Norrbottens län

med 200 kronor;

att aflöningen för extra landtbruksingenjör måtte utgöra 3,500

kronor; och

att aflöningen till landtbruksstipendiat måtte utgå med 2,000

kronor.

Till stöd för denna framställning åberopade delegerade eu åt dem

verkställd utredning.

I densamma framhålles, att de fordringar, som ställdes på den

blifvande landtbruksingenjörens utbildning, vore ganska omfattande, och

att deras fullgörande kräfde lång tid. Efter aflagd mogenhetsexamen

å reallinjen vid högre allmänt läroverk eller etter annan examen, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 98.

berättigade till antagande som elev vid landtmäteriet,

sålunda utstakad:

elev å större jordbruksegendom ......................................

elev vid landtbruksinstitut med fullständig- afgångs
examen

...............................................................................

elev hos landtmätare ...........................................................

kurs för landtmäteriexamen................................................

teknisk kurs vid tekniska högskolan (undantagsvis 4 år)

tjänstgöring vid större vattenbyggnadsarbete ............

tjänstgöring hos landtbruksingenjör som stipendiat

minst ..................................................

vore studieplanen

1 år

2 år

1 år

9 månader

9 månader

1 år

2 åi
-

tillsammans 8 år 6 månader.

Därtill komme, att med den befordringsmöjlighet,

som funnes, aspiranten finge tjänstgöra

som extra biträde, dock med någon inkomst, hos

landtbruksingenjör under i medeltal........................... 6 år

som extra eller ordinarie stipendiat, utom förut upptagna

2 år, ytterligare ................................................... 3 år

som tekniskt biträde i landtbruksstyrelsen 1 å lVa år

eller i medeltal ...............................‘................................ 1 år 3 månader

tillsammans 18 år 9 månader

som extra landtbruksingenjör med aflöning 3—4 år

eller i medeltal .................................................................. 3 år

tillsammans i allt 21 år 9 månader.

Af denna utbildning måste den del, som berättigade till antagande

som stipendiat, vara fullbordad före uppnådda 30 år. Om nämligen

denna åldersgräns öfverskridits, utan att aspiranten, till följd däraf att

ingen af de tre stipendiatplatserna varit ledig eller på grund af andra

orsaker, antagits till stipendiat, riskerade han att ej kunna vinna befordran

till stipendiat eller ingenjör.

Efter att vidare hafva redogjort för landtbruksingenjörernas, extra

landtbruksingenjörernas samt landtbruksstipendiaternas aflöning af statsmedel

hafva de delegerade framhållit, hurusom nämnda tjänstemän vore

hänvisade att vid förrättningar å landet söka förvärfva hvad de utöfver

lönen behöfde för sitt och de sinas lefnadsbehof.

För dessa förrättningar utginge arfvode antingen med 4 kronor 50 öre

per dag jämte expeditionslösen efter låg taxa eller ock enligt landtmäteritaxan.

Af delegerade insamlade uppgifter gåfve vid handen, att förrätt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 98.

ningar, som betalats efter den lägre taxan, inbringat ungefär en fjärdedel

af nettoinkomsten, och, då nettoinkomsten i medeltal för alla ingenjörerna

under senaste 10-års period utgjort 3,900 kronor årligen, komme sålunda

på förrättningar enligt landtmäteritaxan (s. k. laga syner) en årlig medelnettoinkomst

af 2,925 kronor.

Sedan Riksdagen antagit Kungl. Maj:ts proposition om ny aflöningsstat

för landtmätarna i riket under villkor, att landtmäteritaxan

sänktes i öfverensstämmelse med vid propositionen fogadt förslag till

ny arfvodestaxa, finge statens landtbruksingenjörer motse en ganska

afsevärd minskning i sina inkomster, motsvarande, efter af delegerade

verkställd utredning, i medeltal 1,100 kronor årligen.

För att hålla inkomsterna vid dåvarande nivå vore sålunda nödvändigt

att, efter denna taxereduktion, lönen höjdes med 1,100 kronor.

Därmed hade landtbruksingenjörerna dock ej erhållit någon förhöjning

i sina löneförmåner i likhet med hvad för andra tjänstemän

föreslagits eller bestämts, utan deras inkomster skulle blifva lika med

hvad de varit under senaste 30 åren, oaktadt under denna tid utgifterna

för biträden, lefnadsförnödenheter, hyror m. in. stigit i oroväckande grad.

Skulle landtbruksingenjörerna komma i åtnjutande af liknande förmån,

som beredts andra tjänstemän, borde lönen ytterligare ökas med

belopp, motsvarande ökningen inom andra kårer eller med omkring

700 kronor.

I detta sammanhang erinrades, att de flesta landtbruksingenjörerna

under senaste åren varit berättigade erhålla extra lönetillägg.

Landtbruksingenjörerna hade dittills ägt rätt uppbära pension från

allmänna indragningsstaten utan att de själfva behöft betala pensionsafgifterna.

Då lönen blifvit reglerad, komme de emellertid i likhet med

öfriga tjänstemän att själfva få bidraga till sin pensionering, och, då

detta gifvetvis medförde en minskning af inkomsterna, borde hänsyn

tagas därtill vid lönebeloppens fastställande.

Hänvisande till den sålunda lämnade utredningen i ärendet framhöllo

delegerade, att en begynnelselön af 4,000 kronor med 3 ålderstillägg

å 500 kronor borde anses fullt berättigad för statens ordinarie

landtbruksingenjörer, om de skulle komma i åtnjutande af liknande löneförbättring,

som beredts andra statens tjänstemän, och om de skulle

hållas skadeslösa för den minskning i nettoinkomsterna, som blefve en

följd af landtmäteritaxans reducering och utgifterna för pensioneringen.

Hvad i öfrigt regleringen af lönen anginge, höllo delegerade före,

att, i likhet med hvad som bestämts vid reglering af landtmätarnas

löner, inkomsterna af förrättningar och expeditionslösen borde få anses

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

motsvara de för andra tjänstemän medgifna tjänstgöringspenningarna och

aflöningen i sin helhet betraktas som lön samt lönen med därtill hörande

tre ålderstillägg utgöra pensionsunderlag.

Landtbruksingenjörernas nuvarande pensionsbelopp utgjorde 3,000

kronor, hvilket tillkommit dem utan erläggande af pensionsafgifter

vid fyllda 60 lefnadsår samt efter 30 tjänsteår, då äfven stipendiattiden

ingått i tjänstårsberäkningen.

Pensionen hade dittills i ganska ringa grad betungat statsverket.

Af de 18 landtbruksingenjörer, hvilka sedan kårens upprättande afgått,

hade endast en uppburit pension under någon längre tid. Sju hade aflidit

före pensionsåldern, två befordrats till annan tjänst och nio åtnjutit

pension under i medeltal 8 år. Den ovanligt ansträngande sysselsättningen

hade gjort flera ingenjörer otjänstbara före uppnådd pensionsålder.

Enär numera tiden för pensionens inträdande framflyttats till

65 lefnadsår, syntes det delegerade, att ytterst få skulle komma i

åtnjutande af en pension, till hvilken de dock under sin långa tjänstetid

fått verkställa inbetalning.

Under uppgift att landtbruksingenjörerna ej medgåfves rätt att

bosätta sig hvar de ville inom sitt distrikt utan vore ålagda hafva sin

bostad i respektive residensstäder samt med hänvisande till hvad förut

blifvit bestämdt för förste landtmätare och för tjänstemän, hvilkas löner

reglerats höllo delegerade före, att ett ortstillägg till lönen, normeradt

efter de olika residensstädernas större eller mindre iefnadskostnader, borde

med angifna belopp tillerkännas jämväl vissa landtbruksingenjörer.

De extra landtbruksingenjörerna vore uppförda med samma grundlön

som de ordinarie ingenjörerna. De skäl, som anförts för förbättrande

af de senares löneförmåner, gällde enligt delegerades mening äfven för

höjande af de förras.

Då äfven de extra ingenjörerna under senare åren erhållit extra

lönetillägg och med fästadt afseende därpå, att deras inkomster komme

att afsevärdt minskas genom landtmäteritaxans reduktion, ansåge delegerade

en lön af 3,500 kronor böra tillerkännas de extra landtbruksingenjörerna,

om de ej i framtiden skulle få sämre ekonomiska villkor

än för det dåvarande.

Beträffande stipendiaterna framhöllo delegerade, att med hänsyn

till den långa studie- och utbildningstiden, ovissheten om befordran och

den obetydliga aflöningen af 1,000 kronor tillräckliga lockelser ej funnes

för att få begåfvade unge män att, efter afslutade skolstudier, söka sin

utkomst på landtbruksingenjörsbanan. Enligt af delegerade verkställd

utredning hade medelåldern vid antagandet till ordinarie stipendiat med

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

lön, under perioden 1893—1909, för 11 befordrade stipendiater varit 31,7

år, och ingen utsikt förefunnes, att denna ålder i framtiden komme att

blifva lägre.

Lades därtill, att lefnadsomkostnaderna för stipendiaterna genom

deras tjänstgöring ett och samma år inom vidt skilda delar af landet

blefve synnerligen höga, syntes äfven detta tala för en behöflig höjning

af aflöningen, hvilken i intet fall borde sättas lägre än 2,000 kronor,

om man ej skulle löpa fara att utestänga möjligheterna att få landtbruksingenjörskåren

rekryterad med framstående förmågor.

Med förmälan att vid landtmäterikårens nyligen verkställda omorganisation

i flera utredningar framhållits, att landtmätarna i bildningsgrad

och verksamhet vore fullt likställda med statens landtbruksingenjörer

och därför borde erhålla lika lön med dem, ansåge delegerade sig

höra erinra därom, att studietiden för blifvande landtmätare vore inskränkt

till 2 års elevtid och 9 månaders kurs för landtmäteriexamen, under det

att för en aspirant på landtbruksingenjörsbanan själfva studietiden,

oafsedt elevtid hos landtbruksingenjör, utgjorde minst 6 7» år. Landtmätaren

hade under sin verksamhet att handlägga rena landtmäterigöromål,

hvaremot landtbruksingenjörens arbete vore inriktadt på en

mångfald olika i områden, hvilka hvar för sig kräfde ingående specialstudier

och långvarig praktisk erfarenhet.

Få tjänster kräfde enligt delegerades mening så helt sin man och

ställde så afsevärda kraf på verklig duglighet som en statens landtbruksingenjörstjänst,

och viktigt vore fördenskull att få dessa platser besatta

med teoretiskt och praktiskt skickliga och erfarna personer. Enda

möjligheten därför vore att bereda utsikt till fullt nöjaktiga löneförmåner.

öfver den sålunda gjorda framställningen har landtbruksstyrelsen

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande den 22 juni 1909.

Styrelsen har därvid erinrat, hurusom uti ofvanberörda af styrelsen

med anledning af nådiga cirkuläret af den 25 oktober 1901 afgifna

utlåtande förutsatts, att lönen för landtbruksingenjörerna skulle ökas

från 2,000 till 2,400 kronor, hvartill såsom förut skulle komma tre

ålderstillägg å 500 kronor, samt för landtbruksstipendiaterna från 1,000

till 1,200 kronor.

Visserligen hade 1907 års Riksdag beviljat löner till tre extra

landtbruksingenjörer och 1908 års Riksdag anslagit lön till en ny landtbruksingenjör,

men någon lönereglering för landtbruksingenjörer och

landtbruksstipendiater hade ännu icke kommit till stånd, oaktadt en

sådan redan länge varit väl behöflig.

Landtbruksstyrelsen

den

22 juni 1909.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

För en förhöjning af de för landtbruksingenjörerna år 1874 bestämda

löneförmåner talade nämligen enligt landtbruksstyrelsens mening

flera skäl.

Genom reglementet af den 22 november 1907 för de i statens

tjänst anställda landtbruksingenjörer, extra landtbruksingenjörer och

landtbruksstipendiater hade de redan förut höga kompetensfordringarna

för dessa tjänstemän ytterligare skärpts. För att tillgodose de alltjämt

ökade krafven på landtbruksingenjörernas tekniska utbildning skulle

nämligen jämlikt 3 § 3 mom. i sagda reglemente den, som icke genomgått

fullständig, fyraårig lärokurs vid tekniska högskolan (fackskolan

för väg- och vattenbyggnadskonst) i stället genomgå en af landtbruksstyrelsen

bestämd särskild teknisk lärokurs (Bih. till Sv. förf.-saml. 1908

n:r 85) af betydligt större omfattning än den förut föreskrifna. Därförutom

borde jämlikt 3 § 4 mom. i nämnda reglemente landtbruksstipendiat

för sin vidare utbildning tjänstgöra minst ett år som tekniskt biträde

hos öfveringenjören (byråchefen för agrikulturtekniska ärenden) i landtbruksstvrelsen.

För att uppmuntra aspiranter till än vidare studier än

de i 3 § föreskrifna hade därjämte bestämts, att den, som genomgått

fullständig kurs i väg- och vattenbyggnadskonst vid tekniska högskolan

eller godkänd högre kurs i kulturteknik vid utländsk läroanstalt, kunde

erhålla en respittid af högst 5 år utöfver den åldersgräns af 30 år,

som eljest gällde som den högsta för erhållande af anställning såsom

landtbruksstipendiat.

Lefnadskostnaderna hade högst väsentligt stegrats under den

tid af 35 år, som förflutit efter den senaste löneregleringen för landtbruksingenjörerna,

och jämväl sedan den för dem ännu gällande arfvodestaxan

af år 1886 fastställdes.

Anledning därtill, att någon ny definitiv lönereglering för landtbruksingenjörerna

ännu icke skett, hade varit, att frågan om ändring

af landtmäteritaxan länge stått på dagordningen samt att sättet, hvarpå

denna fråga löstes, skulle komma att i hög grad inverka äfven på

landtbruksingenjörernas förmåner, enär dessa tjänstemän för vissa af

sina förrättningar vore underkastade tillämpningen af nämnda taxa.

I sammanhang med landtmäterikårens omorganisation och löneregleringen

för denna kår hade sistberörda fråga blifvit afgjord af 1909

års Riksdag, som bifallit Kungl. Maj:ts proposition i ämnet under förutsättning

att ett förslag till ny landtmäteritaxa, bifogadt den nådiga propositionen,

blefve godkändt. Detta taxeförslag innebure en nedsättning

af i medeltal omkring en tredjedel af dittills gällande arfvodesbelopp

och mer än en tredjedel beträffande just sådana arbeten, som i främsta

rummet upptoge landtbruksingenjörernas tid, nämligen planmätningar

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

(kartläggningar) och graderingar (jordvärderingar). Då landtmätarna

skulle komma att erhålla ersättning i form af nya eller förhöjda löner

för den förlust, de skulle lida genom landtmäteritaxans nedsättning,

syntes rättvisan uppenbarligen fordra, att en motsvarande ersättning

komme äfven landtbruksingenjörerna till del. Och då de extra landtbruksingenjörerna

åtnjöte godtgörelse enligt samma taxor som de

ordinarie, borde enahanda ersättning äfven komma de extra landtbruksingenjörerna

till godo. Hade det funnits befogadt, att en sådan ersättning

kommit landtmätarna till del, ehuru de hade uteslutande rätt till

handläggande af skiftesförrättningar och dylikt, finge det väl anses än

mera befogad!, att ersättningen äfven tillerkändes landtbruksingenjörerna,

hvilka, oaktadt sin vida högre utbildning och kompetens beträffande

vattenafledningsföretag och dylikt, icke hade uteslutande rätt till sådana

förrättningars handläggande, utan måste vara beredda på en ej i alla

afseenden nyttig konkurrens om sådana.

Att alltjämt stegra fordringarna på landtbruksingenjörernas utbildning

utan att i samma mån bereda dem ökade förmåner måste gifvetvis

till slut afskräcka dugliga unga män att välja denna för vår modernäring

så betydelsefulla lefnadsbana; och likväl vore den fullständiga

tekniska utbildningen nödvändig, om förrättningsmannen skulle kunna

på ett för det allmänna nyttigt och lyckligt sätt fylla sin uppgift.

Vitsordande riktigheten af den utaf landtbruksingenjörerna åstadkomna

utredningen, så långt det varit landtbruksstyrelsen möjligt att

kontrollera denna, förordade styrelsen på det varmaste, att begynnelselönen

för landtbruksingenjörerna måtte blifva höjd från 2,000 till 4,000

kronor. Uti denna förhöjning skulle då vara inberäknad ersättning såväl

för minskade inkomster enligt taxa som för nya, landtbruksingenjörerna

dittills ej åliggande pensionsafgifter samt för de i alla afseenden betydligt

ökade lefnadskostnader och dylikt, som blifvit rådande under de

35 år, hvilka förflutit, sedan deras löner senast reglerades. _

Sistnämnda omständighet kunde enligt styrelsens mening med skäl

åberopas icke allenast för landtbruksingenjörernas utan äfven för landtbruksstipendiaternas

löneförhöjning, synnerligast som det på senare tid

blifvit, till följd af det allmänna behofvet hos landtbruksingenjörerna af

sådana tjänstebiträden, nödvändigt att upprepade gånger under årets

lopp sända stipendiaterna till olika orter, hvarigenom lefnadskostnaderna

för dem blefve högre, än om de finge åtnjuta stadigvarande bostad.

Det syntes styrelsen lämpligt att, såsom förut, landtbruksstipendiats

årsarfvode utgjorde hälften af landtbruksingenjörs begynnelselön eller

2,000 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 76 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

För extra landtbruksingenjör ansåge styrelsen den fasta lönen böra,

såsom dittills varit fallet, bestämmas till samma belopp, som föreslagits

för de ordinarie landtbruksingenjörerna, eller 4,000 kronor. Endast de

ordinarie landtbruksingenjörerna borde emellertid såsom dittills äga rätt

till ålderstillägg å lönen samt till pension enligt nya pensionslagen,

därvid kela lönen med ålderstillägg syntes böra utgöra pnesionsunderlag.

Då en betydlig del af landtbruksingenjörernas inkomster, ofta

uppgående till ungefär samma belopp som den föreslagna fasta begynnelselönen,

utgjordes af ersättning enligt taxa, och denna ersättning

uppkörde att utgå, så snart ingenjören ej vidare kunde tjänstgöra, syntes

det styrelsen ej vara skäligt, att någon del af den fasta aflöningen

räknades såsom tjänstgöringspenningar. Detta kade också iakttagits

vid den nyligen genomförda omorganisationen af landtmäteristaten ock

bestämmandet af distriktslandtmätarnas löner. Där hade nämligen arfvodena

men ingen del af den fasta aflöningen betraktats såsom tjänstgöringspenningar.

Sjuka landtbruksingenjörer hade synnerligen hårdt drabbats af det

dittills vanliga sättet att afdraga eu viss del af den lilla lönen till ersättning

åt vikarie, ehuru denne komme i åtnjutande af alla förrättningsarfvoden

och dylikt.

I detta afseende ansåg styrelsen böra, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad som bestämts beträffande distriktslandtmätarne, gälla,

att den, som af sjukdom hindrades att förrätta sin befattning, ägde

uppbära hela lönen, men att den, som undfinge ledighet för svag hälsas

vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott

eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning

afstängdes från tjänstgöring eller eljest vore lagligen förhindrad att sköta

befattningen, kunde förpliktas att under ledigheten, utöfver arfvode

enligt taxa, hvilket belöpte å de af vikarien verkställda tjänstegöromål,

afstå så mycket af lönen, som erfordrades för tjänstens uppehållande

eller eljest pröfvades skäligt. Däremot syntes det landtbruksstyrelsen

icke vara lämpligt, att, såsom fallet blefve vidkommande distriktslandtmätare,

landtbruksingenjörerna skulle äga rätt att vid tjänstledighet

träffa aftal med vikarien, huruvida sagda arfvode eller del däraf skulle

afstås till vikarien, utan borde det arfvode enligt taxa, hvilket belöpte å de

af vikarien verkställda tjänstegöromål, alltid afstås till vikarien. Sagda

arfvodev ägde för distriktslandtmätare eu mycket större betydelse än för

landtbruksingenjörerna, hvilkas begynnelselöner föreslagits skola blifva

dubbelt så stora som distriktslandtmätarnas.

Hvad slutligen beträffade de af landtbruksingenjörerna ifrågasatta

ortstilläggen, erinrade landtbruksstyrelsen, att det ej under alla omstän
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 98.

digheter vore nödvändigt, att landtbruksingenjcÄ- vore bosatt i residensstad,

utan att hans station kunde bestämmas till och ofta utgjorde annan

central och för allmänheten lätt tillgänglig plats. Landtbruksingenjören

i Göteborgs och Bohus län vore ej bosatt i Göteborg utan i Vänersborg,

sedan Älfsborgs län förenats med förstnämnda län till ett distrikt, och

landtbruksingenjören i Malmöhus län vore ej bosatt i Malmö utan i Hör.

Lefnadskostnaderna i de fyra nordligaste länen vore visserligen högre

än i de flesta andra delar af riket, men å andra sidan vore s. k. syneförrättningar

enligt gällande dikningslag, hvilka betalades enligt landtmäteritaxan,

icke så talrika i dessa län som i mellersta och södra Sverige,

hvadan i nämnda län anställda fem landtbruksingenjörer icke komme

att lida lika stor förlust genom landtmäteritaxans nedsättning som deras

kolleger i öfriga delar af riket.

Landtbruksstyrelsen ansåg fördenskull, att ortstillägg hade fog för

sig endast beträffande landtbruksingenjören i Stockholms län, och syntes

det stvrelsen, att det för honom föreslagna beloppet, 400 kronor, ej vore

för högt tilltaget.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då landtbruksingenjörernas

arbeten icke allenast hade stor betydelse för jordbrukets

utveckling utan äfven vore i hög grad ansträngande och profvande för

deras hälsa, hemställde landtbruksstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte till

1910 års Riksdag aflåta proposition om lönereglering för statens landtbruksingenjörer,

extra landtbruksingenjörer och landtbruksstipendiater

i öfverensstämmelse med det af styrelsen framställda förslag.

Sedan löneregleringskommittén genom nådigt bref den 11 juni

1909 erhållit befallning att inkomma med yttrande och förslag i fråga

om reglering af löneförhållandena för statens landtbruksingenjörer, extra

landtbruksingenjörer och landtbruksstipendiater, blef genom nådig remiss

den 1 juli 1909 ofvanberörda framställning från landtbruksingenjörer och

landtbruksstipendiater samt landtbruksstyrelsen s däröfver afgifna utlåtande

till kommittén öfverlämnad för att tagas i öfvervägande vid fullgörandet

af det kommittén sålunda gifna uppdrag.

Den 17 november 1909 har kommittén i ärendet afgifvit underdånigt

betänkande.

I detta sitt betänkande har kommittén till en början redogjort

för den utredning, som kommittén genom infordrande åt uppgifter från

statens landtbruksingenjörer verkställt i ändamål att få utrönt i hvad

mån dessa — utöfver aflöningen på stat samt frånsedt resekostnads- och

traktan!entsersättning enligt resereglementet för resor till och från förrättning

— åtnjöte inkomster af arbete i eller utom tjänsten. Uppgifterna

afsågo hvart och ett af åren 1906, 1907 och 1908.

Löneregleringskommitténs

förslag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

*

Med ledning af de inkomna svaren har kommittén uppgjort följande

tabell, som utvisar statens landtbruksingenjörers inkomster och utgifter

på grund af förrättningar i tjänsten.

Medeltal

för åren 1906—1908.

Distrikt.

Bruttoinkom- sten af förrätt- ningar i landt- bruksingenj örs- tjänsten — af- löningen å stat

oberäknad —

Af bruttoinkomsten

belöpte å förrättningar

enligt landtmäteri- taxan

Utgifter för

tekniskt biträde

samt rit- och

skrifbiträde,

ritmaterialier,

kontorshyra

o. d.

Nettoinkom- sten af förrätt- ningar i landt- bruksingenj örs- tjänsten — af- löningen å stat

oberäknad —

kronor.

kronor.

procent.

kronor.

kronor.

Stockholms län ...............

3,684

2,529

69

1,200

2,484

Uppsala län .....................

Södermanlands län och Kal-

6,065

5,505

91

2,900

3,165

mar läns norra del.........

4,758

3,629

76

1,200

3,558

Östergötlands län ............

13,067

7,867

60

5,833

7,234

Jönköpings län'')...............

—

—

—

—

-

Kronobergs län..................

Kalmar löns södra del och

6,032

5,270

87

1,910

4,122

Blekinge län................

9,607

7,867

82

3,708

5,899

Gotilands lön ..................

6,415

4,343

68

2,425

3,990

Kristianstads län..............

9,531

4,724

50

5,882

3,649

Malmöhus län ..................

3,902

2,826

73

2,132

1,770

Hallands och Skaraborgs län

Göteborgs och Bohus samt

8,331

7,750

93

3,425

4,906

Alfsborgs län ...............

9,133

3,533

39

5,000

4,133

Värmlands län 2)...............

—

—

—

4,401

3,823 3)

Örebro län .....................

5,967

1,167

19

3,667

2,300

Västmanlands län ............

5,152

3,767

73

1,257

3,895

Kopparbergs län...............

6,036

1,354

22

1,472

4,564

Gäfleborgs län..................

1,607

1,125

70

1,312

295

Västernorrlands län .........

6,733

3,830

57

3,200

3,533

Jämtlands län ..................

9,407

0

0

5,508

3,899

Västerbottens län4) .........

7,483

0

0

2,567

4,916

Norrbottens län4) ............

8,282

1,427

17

4,032

4,250

'') Från Jönköpings län har icke någon uppgift kunnat erhållas.

2) Uppgifterna ofullständiga på grund af landtbruksingenjörens frånfälle.

3) I detta belopp ingår möjligen äfven inkomst af annan sysselsättning utom landtbruksingenjörstjänsten.

4) Uppgifterna afse Västerbottens läns och Norrbottens läns distrikt odelade. Före år

1909 utgjorde dessa län hvart för sig ett distrikt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.

Af de erhållna svaren har vidare framgått, att, under det 16 landtbruksingenjörer

under åren 1906—1908 icke åtnjutit några inkomster

af annan allmän eller enskild tjänstbefattning, sådana inkomster under

nämnda år uppburits af 2 landtbruksingenjörer till belopp i medeltal ej

öfverstigande 320 kronor samt af 1 landtbruksingenjör till ett belopp i

medeltal af 3,400 kronor.

De infordrade uppgifterna beträffande det ungefärliga beloppet åt

inkomster af annan sysselsättning än som nyss blitvit nämnd, af h\ad

slag som helst utom landtbruksingenjörstjänsten, under åren 1906—1908

utvisa, att 6 landtbruksingenjörer icke haft någon sådan inkomst. I

öfriga distrikt, från hvilka uppgifter erhållits, hade inkomsterna af nu

ifrågavarande slag i årligt medeltal utgjort:

i 5 distrikt

» 3 ))

» 2 »

» 1 »

» 1 »

100— 500 kronor

501—1,000 »

1,001—1,100 »

2,100 »

3,200 ))

Sammanräknas landtbruksingenjörernas samtliga ofvanberörda inkomster,

dock med afdrag af de omförmälda utgifterna, btfinnes, att

nettoinkomsten åt arbete, utöfver aiiöningen å stat, i årligt medeltal

för åren 1906—1908 uppgått till:

inom 1 distrikt

» 2 »

» 5 »

» 7 »

» 2 »

» 2 »

» 1 »

295 kronor

2.001— 3,000 »

3.001— 4,000 »

4.001— 5,000 »

6.001— 6,100 »

7,001—7,500 »

8,400 »

Då kommittén därefter öfvergått till ett närmare angifvande af

de aflöningsförmåner, som enligt kommitténs mening borde tillkomma

nu ifrågavarande befallningshafvande, har kommittén till en början

erinrat, hurusom landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 30

oktober 1907 angående förhöjning af anslaget till styrelsen, under framhållande

af att dåvarande löneförmåner för styrelsens chef och ledamöter

icke vore tillräckliga, särskilt beträffande öfveringenjörsbefattningen

anfört, att enär en skicklig landtbruksingenjör kunde förtjäna i

netto 8,000 till 10,000 kronor och därutöfver för år, stor svårighet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

måste yppas att förmå en dylik ingenjör att lämna sin inbringande

verksamhet i landsorten för att öfvertaga öfveringenjörsbefattningen i

landtbruksstyrelsen mot erhållande, såsom då var fallet, af endast 4,000

kronor i årlig aflöning, äfven om därtill i sinom tid lades två ålderstillägg,

hvartdera å 500 kronor.

Kommitténs förenämnda utredning syntes bekräfta, att landtbruksingenjörernas

sammanräknade inkomster af aflöning å stat och af förrättningar

vore i vissa fall mycket betydande.

Då nu emellertid framställning gjorts om förhöjning af aflöningen

å stat, hade såsom skäl därför särskilt framhållits, att landtbruksingenjörerna

skulle genom den nedsättning i landtmäteritaxan, som

vore afsedd att tillämpas från 1910 års ingång, lida afse värd minskning

i inkomster.

Beträffande den såsom skäl för aflöningsförhöjning åt statens

landtbruksingenjörer åberopade omständigheten, att en betydande stegring

i utgifter för biträden, lefnadsförnödenheter, hyror o. d. ägt rum,

sedan landtbruksingenjörernas löneförmåner fastställdes, har kommittén

vidare anfört, att hänsyn endast i mindre grad torde böra tagas härtill,

då deras inkomster i allmänhet varit afsevärda och i vissa fall mycket

betydande samt intresset för arbeten i deras fack syntes vara i tilltagande

och sålunda erbjöde dem allt flera tillfällen till lönande arbeten.

Kommittén har vidare erinrat, att de delegerade, under framhållande

att de ordinarie landtbruksingenjörerna i sammanhang med

blifvande lönereglering skulle blifva pliktiga att bidraga till sin egen

pensionering, föreslagit, att begynnelseaflöningen å stat skulle för ordinarie

landtbruksingenjör höjas från 2,000 till 4,000 kronor och slutaflöningen

från 3,500 till 5,500 kronor.

En förhöjning af dessa tjänstemäns aflöning å stat syntes äfven

kommittén äga fog för sig, särskildt med hänsyn till nedsättningen i

landtmäteritaxan, men att, såsom delegerade föreslagit, hvaruti jämväl

landtbruksstyrelsen instämt, fördubbla de ordinarie landtbruksingenjörernas

begynnelseaflöning hade kommittén icke kunnat biträda. Enligt

kommitténs mening borde det vara tillfyllest att höja begynnelseaflöningen

med 1,500 kronor eller till 3,500 kronor.

De för landtbruksingenjörerna föreslagna tre ålderstilläggen, hvart

och ett å 500 kronor, ansåge kommittén böra inskränkas till allenast

två sådana tillägg. Kommittén hade så mycket mera funnit anledning

härtill, som, enligt hvad kommittén inhämtat, framstående landtbruksingenjörer

icke sällan efter någon tids tjänstgöring inom distrikt med

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 98.

mindre inkomstmöjligheter beviljades transport till annat distrikt, som

lämnade landtbruksingenj ören tillfälle att förskaffa sig högre inkomster.

Den af kommittén föreslagna begynnelseaflöningen af 3,500 kronor

för ordinarie landtbrnksingenjörer hade synts kommittén böra fördelas

i lön och tjänstgöringspenningar.

Den åberopade jämförelsen med distriktslandtmätarna, hvilkas

aflöning enligt den vid 1909 års riksdag antagna stat skall i sin helhet

utgöra lön, har kommittén ansett icke vara tillämplig på statens

landtbruksingenjörer. Då nämligen distriktslandtmätarnas begynnelseaflöning

satts allenast till 2,000 kronor, hade det befunnits, att densamma

ej kunde tåla något afdrag i de fall, då tjänstgöringspenningar

eljest skulle afstås.

Vid fördelning af statens landtbruksingenjörers aflöning i lön och

tjänstgöringspenningar borde emellertid nogsamt beaktas, att dessa

befattningshafvares inkomster i tjänsten till betydlig del utgjordes af

ersättning för förrättningar. Kommittén hade fördenskull ansett, att

endast 500 kronor af begynnelseaflöningen borde utgöra tjänstgöringspenningar.

Såsom exempel på ett med nu förevarande fall liknande förhållande

har kommittén anfört hvad som i detta hänseende gäller beträffande

registratorn i justitierevisionsexpeditionen. Dennes aflöning utgör nämligen

3,000 kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar,

hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 500 kronor.

Vid bestämmande af sistnämnde tjänstemans aflöning ansågs, att han

genom lösen för diariibevis och afskrifter atnjöte sportler, som beräknades

uppgå till omkring 1,500 kronor, sa att hans tjänstgöringspenningar

således i själfva verket kunde beräknas till 2,000 kronor.

Frågan om aflöningens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar

har synts kommittén i viss män sammanhänga med bestämmandet af

pensionens belopp. Enligt delegerades hemställan, hvilken jämväl i

denna del biträdts af landtbruksstyrelsen, skulle hela den af dem för

ordinarie landtbruksingenj örer föreslagna aflöningen å stat med däri ingående

ålderstillägg utgöra pensionsunderlag. Pensionen skulle enligt

nämnda förslag kunna komma att uppgå till 5,500 kronor, ett belopp,

som med endast 500 kronor understege de högsta pensioner, som enligt

civila pensionslagen kunde utgå. Att det sålunda för landtbruksingenjörerna

ifrågasatta högsta pcnsionsunderlaget vore öfver höfvan högt tilltaget,

syntes kommittén äfven framgå vid en jämförelse med de högsta

pensionsunderlag, som på grund åt de under senare år verkställda löneregleringar

skulle gälla, exempelvis för distriktslandtmätare, eller .j,200

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

kronor, för fiskeriintendenter, statskonsulenter i boskapsskötsel och mejerihushållning

samt jägmästare, eller 3,500 kronor, äfvensom för statsgeologer,

eller 4,000 kronor. Vid bifall till kommitténs förslag i fråga om

aflöningen till statens landtbruksingenjörer skulle högsta pensionsunderlaget

för dessa tjänstemän komma att efter vanliga regler uppgå till

4,000 kronor, ett belopp, som synts kommittén vara till fyllest.

I fråga om ortstillägg har kommittén på de af landtbruksstyrelsen

anförda skäl ansett dylikt endast böra ifrågakomma beträffande landtbruksingenj

ören i Stockholms län. Enligt kommitténs bestämda uppfattning

borde emellertid ortstillägg till denne utgå allenast, för så vidt

hans stationeringsort utgjorde Stockholms stad. Mot det föreslagna beloppet,

400 kronor, hvilket öfverensstämde med det för förste landtmätaren

i Stockholms län bestämda, hade kommittén icke funnit anledning

till anmärkning.

Jämväl för de extra landtbruksingenj örerna syntes en förhöjning af

aflöningen å stat äga fog för sig, särskildt med hänsyn till nedsättningen

i landtmäteritaxan. Denna aflöning utginge för närvarande, jämlikt

beslut vid 1907 års riksdag, med samma belopp som de ordinarie

landtbruksingenjörernas begynnelseaflöning. De extra landtbruksingenjörernas

aflöning utgjordes emellertid och borde enligt kommitténs förslag

fortfarande utgöras af arfvode. I följd däraf skulle de vid förestående

lönereglering ej behöfva vidkännas bidrag till pensionering. Vid sådant

förhållande och då det ock syntes kommittén lämpligt, att en extra

landtbruksingenjör vid befordran till befattning såsom ordinarie landtbruksingenjör

lomme i åtnjutande af någon förhöjning i aflöning, hade

kommittén ansett sig böra föreslå, att arfvodet till extra landtbruksingenjör

måtte bestämmas till 3,000 kronor eller 500 kronor lägre än

den af kommittén ifrågasatta begynnelseaflöningen för ordinarie landtbruksingenj

ör.

Landtbruksstipendiat ägde enligt gällande bestämmelser åtnjuta ett

årligt understöd af 1,000 kronor. Det af landtbruksstyrelsen åberopade

förhållandet att landtbruksstipendiaternas lefnadskostnader väsentligen

ökades däraf att stipendiaterna upprepade gånger under året nödgades

byta tjänstgöringsort, syntes jämväl kommittén tala för en förhöjning af

det nu till stipendiat utgående understödet, och hade kommittén ansett

detta böra bestämmas till 1,800 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts, har kommittén hemställt,

att en hvar af statens landtbruksingenjörer måtte komma i åtnjutande

af en aflöning å stat af 3,500 kronor, däraf 3,000 kronor i iön

och 500 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill skulle kunna komma

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

två ålderstillägg till lönen, det ena med 500 kronor efter fem år och

det andra, likaledes med 500 kronor, efter ytterligare fem år;

att dessutom ett ortstillägg å 400 kronor måtte tilläggas statens

landtbruksingenjör i Stockholms län, för så vidt hans stationeringsort

utgjorde Stockholms stad;

att extra landtbruksingenjör måtte tillerkännas ett arfvode af 3,000

kronor; samt

att understöd till landtbruksstipendiat måtte utgå med 1,800 kronor.

Kommittén, som ansett att arfvodestaxan för de i statens tjänst

anställda landtbruksingenjörer fortfarande borde äga tillämpning äfven

å de extra landtbruksingenj örernas förrättningar, har vidare uttalat, att

kommittén vid framläggandet af sitt förslag förutsatt, att de ersättningar,

som för närvarande utginge enligt nämnda taxa, åtminstone icke blefve

i afsevärd mån förhöjda.

Vid uppgörande af förslag till aflöningsvillkor för statens landtbruksingenjörer

hade kommittén tagit behörig hänsyn i tillämpliga delar

till de bestämmelser, som vid de senare årens riksdagar fastställts i afseende

å åtskilliga då beslutade löneregleringar. Därvid hade kommittén

särskildt beaktat de aflöningsvillkor, som stadgats för distriktslandtmätare.

Emellertid hade kommittén, i likhet med landtbruksstyrelsen,

funnit det icke vara lämpligt, att landtbruksingenjörerna skulle förklaras

berättigade att vid tjänstledighet träffa aftal med vikarien därom, att

arfvodet för de förrättningar, som verkställdes af vikarien, eller del

däraf skulle afstås till den tjänstledige. Arfvodet för förrättningar syntes

nämligen kommittén böra tillfalla den, som bestrede tjänsten.

I anslutning till de af kommittén sålunda angifna synpunkterna

har kommittén afgifvit förslag till villkor och bestämmelser för åtnjutande

af de af kommittén för statens landtbruksingenjörer föreslagna

aflöningsförmåner.

Öfver löneregleringskommitténs förslag har jämlikt nådig remiss

landtbruksstyrelsen den 3 december 1909 afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande, i hvilket styrelsen beträffande begynnelseaflöningen

framhållit, att densamma med afseende å önskvärdheten däraf, att så

goda ingen]örskrafter som möjligt skulle kunna för ifrågavarande bana

erhållas, lämpligen borde sättas till 4,000 kronor eller till samma belopp

som begynnelselönen för fiskeriintendenter och statskonsulenter.

Det vore visserligen sant, att sistbemälde tjänstemän icke hade

tillfälle till samma afsevärda förtjänster genom sitt arbete, som

fallet vore med landtbruksingenjörerna enligt de för dem gällande

Bih. till Pilcsd. Prat. 1910. 1 Band. 1 Afd. 76 Höft. 4

Landtbruksstyrelsen

den

3 december

1909.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Statskontoret

den 20

januari 1910.

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

taxor, men å andra sidan borde icke förgätas, att personer, som hade

tekniska anlag och utbildning, vore mycket eftersökta och lätt kunde

genom enskild verksamhet eller anställning inom andra områden vinna

stora inkomster samt att möjligheten till en sådan förtjänst vore ett

oeftergiflig! villkor för att dugliga personer skulle finnas villiga att ingå

på den mycket kräfvande landtbruksingenjörsbanan.

Emellertid vore det gifvetvis först så småningom och i den mån

den nyantagne ingenjören lyckats vinna förtroende från allmänhetens

sida inom sitt distrikt, som dylika förtjänster kunde i någon högre grad

påräknas. Det blefve därför nödvändigt att, om icke många dugliga

personer skulle afskräckas från att ingå på banan, landtbruksingenjörens

begynnelselön sattes så hög, att den genast från början tillförsäkrade

honom en säker grundval för hans lefnadsbehof. Det angifna beloppet

af 4,000 kronor vore, enligt landtbruksstyrelsens mening, icke högre

än omständigheterna påkallade.

För att emellertid på detta sätt själfva lönen i första lönegraden

icke skulle blifva högre än hvad kommittén tänkt sig, syntes det landtbruksstyrelsen,

att utaf detta belopp 3,000 kronor borde beräknas såsom

lön och 1,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar.

Med hänsyn till hvad kommittén i detta afseende anfört, ansåge

landtbruksstyrelsen, att med lönen borde förenas två ålderstillägg, och

då kommittén ansett, att högsta pensionsunderlaget för dessa tjänstemän

icke borde sättas högre än till 4,000 kronor och landtbruksstyrelsen icke

ville bestrida, att giltiga skäl härför kunde anföras, funne sig landtbruksstyrelsen

icke böra föreslå någon ändring härutinnan.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då landtbruksstyrelsen

icke i öfrigt hade något att erinra mot kommitténs förslag, har

landtbruksstyrelsen, under hänvisande i öfrigt till hvad styrelsen i sitt

underdåniga utlåtande den 22 juni 1909 anfört och särskild! med framhållande,

att den af kommittén förebragta utredningen bekräftade riktigheten

af landtbruksingenjörernas beräkning af den förlust de skulle komma

att lida genom landtmäteritaxans nedsättande, i underdånighet hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition i öfverensstämmelse

med sagda förslag, dock med den ändring, som af landtbruksstyrelsen

i det föregående förordats.

Äfven statskontoret har i ämnet afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande den 20 januari 1910 och därvid anfört, att den af kommittén

verkställda utredningen öfver landtbruksingenjörernas inkomster och

utgifter på grund af förrättningar i tjänsten, enligt statskontorets mening,

bekräftade riktigheten af hvad landtbruksingenjörerna Wedblad,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

Roos och Wellenius i sin utredning uppgifvit därom, att den förlust

samtliga landtbruksingenjörer komme att lida genom den från och med

1910 skedda nedsättning i landtmäteritaxan i medeltal kunde beräknas

till 1,100 kronor om året för hvarje landtbruksingenjör. Vidare syntes

det statskontoret vid nu förevarande lönereglering böra beaktas, att det

extra lönetillägg, hvartill landtbruksingenjörerna för år 1909 vore berättigade

enligt nådiga kungörelsen den 5 juni 1909 (Bih. till Sv. förf.

saml. n:r 26), uppgick i första lönegraden till 240 kronor, i andra till

800 kronor, i tredje till 360 kronor och i fjärde lönegraden till 420 kronor

under de förutsättningar om deras inkomster i öfrig!, hvilka i mom.

3 af nämnda kungörelse angåfves. Toge man slutligen hänsyn äfven

till de pensionsafdrag, som ifrågavarande tjänstemän, efter genomförande

af ny lönereglering, blefve skyldiga att vidkännas för sin egen pensionering,

syntes det statskontoret, som om en löneförhöjning åt 1,500

kronor borde skäligen tillkomma dem i alla lönegrader, äfven den högsta,

och att således icke, såsom kommittén föreslagit, det tredje ålderstillägget

borde indragas. Såsom motiv för indragning åt nämnda

ålderstillägg hade kommittén endast anfört, att, enligt hvad kommittén

inhämtat, framstående landtbruksingenjörer icke sällan efter någon tids

tjänstgöring inom distrikt med mindre inkomstmöjligheter beviljades

transport till annat distrikt, som lämnade landtbruksingenjören tillfälle

att förskaffa sig högre inkomster. Men häremot kunde med fog invändas,

att dylik transport icke stode alla landtbruksingenjörer utan

blott en och annan till buds, och därför ingalunda ersatte ett å lönestaten

uppfördt tredje ålderstillägg. Ett sådant befordringssystem

skulle dessutom gifvetvis hafva den verkan, att de distrikt, som ansåges

mest inkomstbringande, ständigt innehades af landtbruksingenjörer

nära pensionsåldern, en anordning, hvilken icke kunde anses för

vederbörande distrikts invånare vidare förmånlig.

Statskontoret hemställde på grund häraf, att de tre ålderstillägg,

som för närvarande tillkomme landtbruksingenjörerna, måtte bibehållas.

Härigenom och med antagande i öfrigt af löneregleringskommitténs

förslag skulle landtbruksingenjörer efter vanliga regler erhålla ett

högsta pensionsunderlag af 4,500 kronor. Skulle detta möjligen befinnas

för högt, kunde jämlikt 3 § i pensionslagen särskild! maximum

pensionsunderlag för ifrågavarande tjänstei i lönestaten fastställas.

Statskontoret har i öfrigt icke funnit något att erinra mot löneregleringskommitténs

förslag.

Såsom i det föregående blifvit anfördt, utgöres en del af landtbruksingenjörernas

aflöningsförmåner af den ersättning de för vissa för
-

VepartemenU
chcfen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

rättningar äga uppbära enligt gällande landtmäteritaxa. Då, såsom

jag i det föregående erinrat, från och med innevarande år, i samband

med landtmäterikårens omorganisation, en nedsättning med i genomsnitt

ungefär en tredjedel ägt rum i nämnda taxas hittillsvarande avgifter,

hafva ifrågavarande tjänstemäns inkomster af tjänsten kommit

att genom denna nedsättning undergå en afsevärd minskning, för hvilken

de med full rätt böra kunna påräkna vederlag i förhöjd aflöning. Därtill

kommer ytterligare, såsom under ärendets behandling likaledes blifvit

påpekadt, att dessa tjänstemäns nuvarande löneförmåner till sitt belopp

bestämdes för så lång tid tillbaka som år 1874, hvadan en reglering af dessa

äfven på grund häraf nu med fog kan anses vara af behofvet påkallad.

För att erhålla en utgångspunkt vid beräkningen af den inkomstminskning,

som nedsättningen i landtmäteritaxans afgifter kan antagas

hafva åsamkat landtbruksingenjörerna, hafva såväl landtbruksingenjörernas

delegerade i sin framställning den 29 maj 1909 som löneregleringskommittén

sökt åstadkomma utredning. Delegerade hafva därvid

angifvit, att de vid sina beräkningar funnit minskningen uppgå till i

medeltal 1,100 kronor. Det medeltal åter, som erhålles med stöd af

löneregleringskommitténs uppgifter angående bruttoinkomsten å förrättningar

enligt nämnda taxa, ställer sig något högre. Beräknas inkomstminskningen

till en tredjedel af nämnda bruttoinkomst, uppgår minskningen

i genomsnitt för de 19 distrikt, från hvilka uppgifter föreligga,

till 1,202 kronor eller, om de 4 nordligaste distrikten icke medräknas,

till 1,406 kronor, alltså till icke obetydligt mera än de delegerade

beräknat. Enligt de upplysningar jag inhämtat torde skillnaden mellan

delegerades och kommitténs medeltal vara beroende på, att det förra

grundar sig på frivilligt aflämnade uppgifter från ett färre antal landtbruksingenjörer

för i vissa fall 8 och i andra fall 10 år, medan åter

kommittén från samtliga ingenjörer med undantag af endast två erhållit

uppgifter för de 3 sista, närmast liggande åren. De med ledning af

kommitténs uppgifter beräknade medeltalen torde sålunda komma den

verkliga inkomstminskningen närmast. Då emellertid, såsom förut meddelats,

sänkning i landtmäteritaxans afgifter beträffande vissa arfvodesposter,

bland dem posterna för mätning och gradering, skett med mer

än Va och då mätnings- och graderingsarbeten utgöra hufvudsakliga

delen af de åtgärder, för hvilka landtbruksingenjörerna erhålla godtgörelse

enligt landtmäteritaxan, bör inkomstminskningen i själfva verket

för dem utgöra mera än 7S af ofvannämnda bruttoinkomst. Enligt

numera verkställd beräkning skulle minskningen för landtbruksingenjörerna

sålunda utgöra 40 procent af bruttoinkomsten å förrättningar

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 98.

enligt landtmäteritaxan. Härvid är dock att märka, att man i den nya

landtmäteritaxan i större utsträckning än i den gamla sökt att i vissa fall,

där sådant visat sig möjligt, beräkna arfvodet icke uteslutande efter

tid i form af dagarfvode utan fastmera efter den aflämnade arbetsprodukten,

hvarigenom tillfälle blifvit beredt för en flitig förrättningsman

att kunna i någon mån nedbringa här ifrågavarande förlust. Af hvad

sålunda anförts synes mig uppenbarligen framgå, att den inkomstminskning,

som genom den nya landtmäteritaxan tillskyndas landtbruksingenjörerna

och för hvilken de böra erhålla vederlag, icke kan beräknas

lägre än till 1,200 kronor.

Af de utaf löneregleringskommittén insamlade uppgifterna framgår

vidare, att landtbruksingenjörernas nettoinkomster af förrättningar i

tjänsten under treårsperioden 1906—1908 uppgått till ett belopp af i medeltal

3,819 kronor eller i rundt tal 3,800 kronor. Om härifrån afdrages den

genom förändringarna i landtmäteritaxan ofvan beräknade inkomstminskningen,

1,200 kronor, återstår ett belopp af 2,600 kronor, som jämte

en aflöning å stat i första lönegraden af, såsom löneregleringskommittén

och statskontoret föreslagit, 3,500 kronor uppgår till sammanlagdt 6,100

kronor. Den sålunda föreslagna begynnelseaflöningen, 3,500 kronor,

synes mig väl afpassad, särskildt med hänsyn till de stora fordringar,

som måste ställas på en landtbruksingenjörs ej endast agronomiska och

tekniska utan delvis också rättsliga utbildning.

Förhållandet mellan landtbruksingenjörernas nuvarande löneförmåner

och dem, hvaraf de skulle komma i åtnjutande enligt statskontorets

förslag, framgår af nedanstående tabell.

1

Nuvarande

löneförmåner.

Statskontorets förslag.

Minskning i jäm- förelse med nu- varande löneför- måner.

Lön.

Ålders-

tillägg.

Extra löne- tillägg.

ij.- £j.

■eg S.Sfö C

ii!flis

ng«1ls

■i h ► Sr

Summa löne-

förmåner.

d

3

Tjänst-

görings-

penningar.

Alders-

tillägg.

Summa,

Pensions- afgift. '')

Summa löne- förmåner.

Ivr.

Ivr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.'' Kr. Kr.

l:a lönegraden

2,000

-

240

1,200

3,440

3,000

500

-

3,500

120 3,380

60

2:a

2,000

500

300

1,200

4,000

3,000

500

500

4,000

140 3,860

140

3:e

2,000

1,000

360

1,200

4,560

3,000

500

1,000

4,500

160 4,340

220

i 4:e *

2,000

1,500

420

1,200

5,120

3,000

500

1,500

5,000

160 ! 4,840

280

*) Pensionsafgift on beräknad efter ett högsta pensionsunderlag af 4,000 kronor.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

Löneregleringskommitténs förslag skiljer sig i det hänseendet

från statskontorets, att kommittén föreslagit endast två ålderstillägg.

Af ofvanstående tabell framgår, att den af statskontoret föreslagna

löneregleringen, hvilken jag anser mig böra förorda jämväl i

fråga om ålderstilläggens antal, visserligen icke kan sägas blifva någon

löneförbättring i egentlig mening, enär löneförmånerna, såsom siffrorna

i sista kolumnen af tabellen visa, i alla lönegraderna ställa sig ofördelaktigare

än för närvarande är fallet. Jag anser dock de fördelar, som

äro förenade med en afsevärdt högre fast lön och en eventuell förhöjning

i pensionsbeloppet, vara så stora, att de uppväga den minskning i den

årliga inkomsten, som med stöd af föreliggande uppgifter kan antagas

komma att uppstå. Då emellertid denna minskning för landtbruksingenjörer

i högsta lönegraden, hvilkas arbetsförmåga efter en långvarig, uppslitande

tjänstgöring ofta i köld och väta och med mindre goda kvarter

säkerligen i de flesta fall är så reducerad, att tjänstebiträden då i ökad

utsträckning måste anlitas, enligt löneregleringskommitténs förslag med

allenast två ålderstillägg, skulle komma att uppgå till icke mindre än

780 kronor, har jag icke ansett mig kunna föreslå indragandet af

nu utgående tredje ålderstillägg, för hvars bibehållande äfven statskontorets

utlåtande, enligt min mening, lämnar fullgiltig! stöd. Beträffande

det af löneregleringskommittén anförda skälet till indragningaf

detta tredje ålderstillägg tillåter jag mig, utöfver hvad statskontoret

häremot anfört, ytterligare erinra, att bland rikets nuvarande 22 ordinarie

landtbruksingenjörer endast 7 erhållit transport från ett distrikt

till annat och ingen af dem mera än en gång. Därtill kommer, att det

vanligen är de yngsta, som söka och erhålla transport. Endast i sällsynta

undantagsfall sker detta beträffande de äldre och då i regel af

andra skäl än att inom ett mera kräfvande distrikt bereda sig tillfälle

till ökad arbetsförtjänst.

Löneregleringskommittén har såsom ytterligare skäl för sitt yrkande

på tredje ålder stilläggets indragning anfört, att högsta pensionsunderlaget

därigenom skulle komma att uppgå till endast 4,000 kronor, hvilket

belopp synts kommittén till fyllest. Äfven jag delar kommitténs uppfattning,

att högsta pensionsunderlaget bör bestämmas till nämnda belopp,

men anser, på grund af hvad jag i det föregående anfört, att detta

bör ske, icke genom indragning af detta tredje ålderstillägg, utan genom

att, med stöd af pensionslagens bestämmelser, i lönestaten fastställa

ett högsta pensionsunderlag af 4,000 kronor.

I likhet med hvad löneregleringskommittén hemställt, synes mig

ortstillägg å 400 kronor böra tillkomma landtbruksingenjören i Stock
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

holma län, dock endast under förutsättning att hans stationeringsort

utgör Stockholms stad.

Aflöningen för landtbruksingenjörerna synes mig böra fördelas i

lön och tjänstgöringspenningar; och anser jag på de af kommittén

anförda skäl, att tjänstgöringspenningarnas belopp bör bestämmas till

500 kronor. I likhet med såväl kommittén som landtbruksstyrelsen

anser jag vidare, att det icke bör medgifvas landtbruksingenjörerna rätt

att vid tjänstledighet träffa aftal med vikarien därom, att arfvodet för de

förrättningar, som verkställas af vikarien, eller del däraf skall afstås

till den tjänstledige. Arfvodet för förrättningar synes mig böra tillfalla

den, som bestrider tjänsten.

Då befattningarna såsom extra landtbruksingenjör äro att betrakta

såsom öfvergångsplatser, finner jag det vara befogadt, att det med dessa

befattningar förenade arfvodet bestämmes till ett lägre belopp än det,

hvarmed landtbruksingenjörernas aflöning i första lönegraden utgår; och

synes mig det af kommittén föreslagna beloppet 3,000 kronor vara väl

afvägdt.

Likaledes finner jag mig böra biträda kommitténs förslag att höja

det årliga arfvodet till de tre i stat uppförda landtbruksstipendiaterna från

1,000 kronor till 1,800 kronor. Härför talar ej endast hvad landtbruksstyrelsen

anfört angående ombyte af tjänstgöringsort utan ock såväl att

stipendiaterna, då nuvarande arfvodesbeloppet bestämdes, betraktades såsom

elever, medan de nu i allt större utsträckning tjänstgöra såsom tjänstebiträden,

som ock att de kostnader, de måste nedlägga på sin utbildning,

under de senare åren väsentligt ökats på grund af de betydligt större

fordringar, som nu ställas på deras kompetens.

I detta sammanhang torde det tillåtas mig erinra om hvad jag

härofvan meddelat rörande de extra landtbruksstipendiater, hvilka under

en följd af år plägat med Kungl. Maj:ts tillstånd förordnas af landtbruksstyrelsen.

Då visshet icke föreligger, att behofvet af anställande

af sådana extra landtbruksstipendiater kommer att blifva af stadigvarande

art, och då ifrågasatta förändringar i behandlingen af ärenden

angående vattenafledningar in. in. i landtbruksstyrelsen och väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen kunna komma att utöfva inflytande på detta

behof, har jag funnit anledning icke för närvarande förefinnas att ifrågasätta

någon ökning i antalet ordinarie landtbruksstipendiater. Lämpligt

synes mig däremot vara att låta den rese- och traktamentsersättning,

som de extra landtbruksstipendiaterna äga uppbära och som

hittills anvisats från vederbörande hufvudtitels allmänna besparingar,

hädanefter — i likhet med hvad fallet är med motsvarande ersättning

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 98.

till en extra fiskeristipendiat — utgå från nionde hufvudtitelns anslagtill

rese- och. traktamentspenningar.

I anslutning till hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig framlägga

följande förslag till stat för här ifrågavarande befattningshafvande

att gälla från och med år 1911.

l

1 landtbruksingenjör i Stock- holms län ..

Kronor.

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Orts-

till-

lägg.

Arf voden.

Summa.

3,000

3,000

60,000

500

500

10,000

400

3,900

3,500

70,000

3.000

6.000

1,800

3,600

1 landtbruksingenjör............

20 landtbruksingenjörer......

1 extra landtbruksingenjör

2 extralandtbruksingenjörer

1 landtbruksstipendiat.........

2 landtbruksstipendiater......

3.000

6.000

1,800

3,600

Summa

—

— —

— j 91,800

Efter 5 år lcan lönen

höjas med 500

kronor, efter 10 år

| med ytterligare

\ 500 kronor och

efter 15 år med

I ytterligare 500

kronor.

Anm. 1. Ortstillägget för landtbruksingenjören i Stockholms län utgår endast, för så vidt landtbruksingenjörens

stationeringsort utgör Stockholms stad.

2. För landtbruksingenjör skall högsta pensionsunderlaget utgöra 4,000 kronor.

Aflöningen å stat till statens landfbruksingenjörer, extra landtbruksingenjörer

och landtbruksstipendiater uppgår enligt gällande be
-

stämmelser till ............................................................................ kronor 53,000.

Den af mig föreslagna staten slutar å .................... „ 91,800.

Sammanställas dessa båda belopp, synes det, som om statsverkets

utgifter för ifrågavarande ändamål skulle behöfva ökas med 38,800 kronor.

Härvid torde emellertid böra erinras, att det ordinarie anslaget

under nionde hufvudtiteln till landtbruksingenjörer och deras biträden

utgör för närvarande 54,500 kronor. Däraf äro, såsom ofvan anförts,

53,000 kronor afsedda för aflöning till statens landtbruksingenjörer, extra

landtbruksingenjörer och landtbruksstipendiater. Återstoden af anslaget,

1,500 kronor, är i den uti statskontorets riksbokslutsbyrå upprättade

liggaren öfver statsverkets specialutgiftsstater utförd »till Kungl. Maj:ts

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

disposition». Sistnämnda belopp har åtminstone i en senare tid icke

användts för något till anslagstiteln hänförligt ändamål utan ingått

bland hufvudtitelns allmänna besparingar. Vid sådant förhållande synes

mig beloppet vid nu förestående reglering, i enlighet med hvad kommittén

föreslagit, böra uteslutas.

Af den ofvan gjorda sammanställningen af aflöningen å stat enligt

gällande bestämmelser och slutsumman af den af mig föreslagna staten

framgår, att, om förenämnda 1,500 kronor uteslutas, det ordinarie anslaget

till landtbruksingenjörer och deras biträden skulle komma att höjas med

37,300 kronor eller från nuvarande 54,500 till 91,800 kronor.

Tages emellertid i betraktande, att af det utaf 1909 års Riksdag

å extra stat för 1910 beviljade anslaget till extra lönetillägg till landtbruksingenj

örer, extra landtbruksingenj örer och landtbruksstipendiater

utgått ett belopp af sammanlagdt omkring 5,000 kronor, hvilket icke

vidare skulle behöfva tagas i anspråk, skulle vid bifall till det af mig

nu framlagda förslaget den verkliga ökningen i utgifter inskränka sig

till omkring 32,300 kronor.

Vid den af mig gjorda beräkningen har hänsyn icke tagits till

ålderstilläggen, hvilka skulle komma att fortfarande utgå från nionde

hufvudtitelns gemensamma anslag till ålderstillägg.

För åtnjutande af de af mig nu föreslagna aflöningsförmånerna

för statens landtbruksingenjörer torde böra, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad löneregleringskommittén föreslagit, stadgas följande

allmänna villkor och bestämmelser nämligen:

att landtbruksingenjör skall vara underkastad såväl den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet, jämväl utom eget distrikt, eller jämkning

i åligganden som ock den reglering af tjänstgöringsområde, som

kan varda föreskrifven, vare sig vid en möjligen inträdande förändrad

organisation af landtbruksingenjörskåren eller eljest, samt i sådant hänseende

särskildt vara pliktig att med bibehållande af den lön han innehar

fullgöra de nya eller förändrade tjänstegöromål, som efter en dylik

omorganisation kunna varda honom ålagda;

att med landtbruksingenjörstjänst icke må förenas annan tjänst å

rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med landtbruksingenjörstjänst ej heller må förenas vare sig

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,

som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt ej landtBih.

till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 76 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

bruksstyrelsen uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att

ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka Underligt

för tjänstgöringen såsom landtbruksingenjör, finner uppdraget eller

befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas;

att de med landtbruksingenjörsbefattning förenade tjänstgöringspenningar

få uppbäras endast för den tid, befattningens innehafvare

verkligen tjänstgjort, men för den tid, han varit befriad från tjänstgöring,

skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att landtbruksingenjör, som åtnjuter tjänstledighet, skall till vikarien

afstå det arfvode enligt taxa, hvilket belöper å de af vikarien verkställda

tjenstegöromål;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant utgår, men att den,

som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda

uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller

eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att

under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar och arfvode enligt

taxa, hvarom nyss är stadgadt, afstå så mycket af lönen eller ortstilllägget,

som erfordras för befattningens uppehållande eller eljest pröfvas

skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder

han af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring eller

i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas

till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej

landtbruksstyrelsen finner skäligt låta honom uppbära något däraf;

att beträffande förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af landtbruksingenjörstjänst tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren under

mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna

nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund

af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag,

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor,

och för tredje förhöjningen efter än ytterligare fem år, likaledes på enahanda

villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än

vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänste
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

åldern blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid,

som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans

tillträde till befattningen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar

honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall sj kifva lönen äfvensom ortstillägg utgå till månadens

slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldigunderkasta

sig, efter Kungl. Maj ds bestämmande, omreglering af extra

inkomster, som kunna åtfölja landtbruksingenjörsbefattning eller utgå för

bestyr i sammanhang därmed.

Dessutom torde, i öfverensstämmelse med hvad jämväl eljest plägar

ske, böra meddelas bestämmelser angående öfvergången till nya staten.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att

Kungl. Majd täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att

dels godkänna det af mig tillstyrkta förslaget till aflöningsstat för

statens landtbruksingenjörer, extra landtbruksingenjörer och landtbruksstipendiater

att gälla från och med den 1 januari 1911 äfvensom de

allmänna villkor och bestämmelser, som af mig föreslagits för åtnjutande

af de i samma stat för landtbruksingenjörer upptagna aflöningsförmåner;

dels förklara ej mindre att en hvar, som med eller efter ingången

af år 1911 tillträder landtbruksingenjörsbefattning, skall vara pliktig

att underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser, än äfven att

de förutvarande innehafvare af landtbruksingenjörsbefattningar, hvilka

icke före viss af Kungl. Majd bestämd dag anmäla, att de vilja underkasta

sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,

och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna

vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej

annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda lag, vid den rätt till

pension, som dittills tillkommit dem;

dels ock vid godkännande af förenämnda stat höja det under nionde

hufvudtiteln upptagna ordinarie anslaget till landtbruksingenjörer och

deras biträden, nu 54,500 kronor, med 37,300 kronor eller till 91,800 kronor.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna nådigt bifall och förordnade,

att proposition af den lydelse, bilaga — till detta

protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Ernst Öberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. JoU 1910:74 Memorial, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i anledning af Kungl. Majds proposition angående ny aflöningsstat för statens landthruksingenjörer, extra s. 1 i texten
  2. JoU 1910:55 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ny aflöning sstat för statens landtbruksingenjörer, extra landtbruksingenjörer och landtbruksstipen a1 i texten