Med förslag till lag angående ändrad lydelse af § 8 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862
1911-02-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1911:103, Med förslag till lag angående ändrad lydelse af § 8 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 103.
1
Nr 103.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag angående ändrad lydelse af § 8 i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars
1862; gifven Stockholms slott den 10 februari 1911.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse af
§ 8 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21
mars 1862.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och förblifver Kungl. Maj:t Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
P. E. Lindström.
Bihang till Rihsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 6''4 Haft. (Nr 103.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 103.
Förslag
till
LAG
angående ändrad lydelse af § 8 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att § 8 i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skall erhålla följande ändrade
lydelse:
Kyrkoherden eller den, hans ämbete förvaltar, eller den präst inom
församlingen, som kyrkoherden, då han hindrad är, därtill förordnar, eller,
då någon därtill ej är utsedd, den kyrkoherden i ämbetet närmast är,
förer i kyrkostämma ordet. Uti annex- eller kapellförsamling, som har
egen präst, är han, eller den hans tjänst förestår, ordförande i kyrkostämman,
när kyrkoherden eller den, hans ämbete förrättar, ej är i stämman
tillstädes.
Finnes ej någon, som, enligt hvad nu är sagdt, bör vara ordförande,
föres ordet i kyrkostämman af den, som församlingen för sådant fall må
hafva därtill utsett. Sådan ersättare för ordföranden äger församling välja
för en tid af fyra år. För behörighet till detta uppdrag fordras att kunna
utses till ledamot af församlingens kyrkoråd eller skolråd.
Skall, enligt hvad sålunda stadgats, vid gemensam kyrkostämma med
två eller flera till ett pastorat hörande församlingar ordet i stämman föras
af ersättare, hvarom ofvan förmäles, intages platsen såsom ordförande af
den till lefnadsåren äldste af de vid stämman närvarande ersättarna.
Vid behandling af ärende, för hvilket kontraktsprost, eller annan särskild!
förordnad prästman, kyrkostämma utlyst, är denne ordförande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1912.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 103.
3
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10
februari 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SwåRTZ,
grefve Hamilton,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna.
Departementschefen, statsrådet Lindström, anförde:
Enligt § 8 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skol-Ang. ändring
råd den 21 mars 1862 skall kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar föl^r|ni8njen
eller den präst inom församlingen, som kyrkoherden, då han är hindrad, om kyrkodärtill
förordnar, eller, då någon därtill ej är utsedd, den kyrkoherden istitmma m'' m‘
ämbetet närmast är, föra ordet i kyrkostämma. Uti annex- eller kapellförsamling,
som har egen präst, är han eller den hans tjänst förestår ordförande
i kyrkostämman, när kyrkoherden eller den hans ämbete förrättar
ej är i stämman tillstädes. Vid behandling af ärende, för hvilket kontraktsprost
eller annan särskild! förordnad prästman utlyst kyrkostämma,
är denne ordförande.
4
Kungl. Mqjits Nåd. Proposition Nr 103.
I underdånig skrifvelse den 26 november 1909 bar Kyrkomötet gjort
framställning om ändring af nyssnämnda bestämmelse i syfte att församling
må kunna utse vice ordförande å kyrkostämma.
Kyrkomötet har i ärendet anfört följande.
I en vid Kyrkomötet afgifven motion hade hemställts bland annat, att
Kyrkomötet måtte i underdånig skrifvelse föreslå, att i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd gjordes det tillägg, att församlingarna
vid ordinarie kyrkostämma för 4 år skulle utse vice ordförande.
Då enligt § 8 i nämnda förordning pastor, som vore hindrad att i
kyrkostämma föra ordet, endast kunde sätta annan präst i församlingen i
sitt ställe, men i många församlingar endast en präst funnes, kunde i
dessa församlingar svårigheter uppstå. Detta förhållande föranledde vid
1898 års kyrkomöte en motion, däri yrkades, att orden »inom församlingen»
måtte utgå ur sagda paragraf och att sålunda kyrkoherde måtte
berättigas i sitt ställe sätta äfven prästman utom församlingen. I öfverensstämmelse
med detta yrkande utföll mötets beslut, som emellertid icke
föranledde någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Då emellertid behof af en åtgärd i motionens syfte yppat sig och därtill
komme, att ingen betänklighet tycktes föreligga mot att kyrkostämmas
öfverläggningar vid förfall för ordinarie ordföranden leddes af lekman,
så ansåge Kyrkomötet motionärens ofvannämnda förslag hafva goda skäl
för sig.
Kyrkomötet ville därför anhålla om vidtagande af åtgärder för sådant
tillägg till ifrågavarande förordning, att församling skulle kunna utse vice
ordförande å kyrkostämma att vid förfall för den, som enligt § 8 af
samma förordning hade att föra ordet å kyrkostämman, leda förhandlingarna.
I ärendet hafva jämlikt nådigt beslut den 17 december 1909 underdåniga
utlåtanden infordrats från Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande
äfvensom från domkapitlen i riket, hvarjämte öfverståthållarämbetet
och Stockholms stads konsistorium anbefallts yttra sig, huruvida
i anledning af den väckta frågan om ändring af den allmänna
kyrkostämmoförordningen skäl kunde finnas att vidtaga motsvarande ändring
i gällande förordning om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i
Stockholm.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län har förmält
sig icke hafva något att erinra mot införande af det ifrågasatta tillägget,
under förutsättning att detsamma erhölle sådan formulering, att däraf
tydligt framginge, att af kyrkostämma vald vice ordförande skulle leda
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 103. 5
förhandlingarna endast i det fall, att vid stämman icke infunne sig någon
af de personer, hvilka enligt § 8 äga föra ordet i stämman.
I enahanda riktning yttra sig Eders Kungl. Majts befallningshafvande
i Uppsala län och i Älfsborgs län. Förstnämnda myndighet anför därjämte,
att, då den utsedde lekmannen ej alltid vid förfall för ordinarie
ordföranden skulle vara behörig att föra ordet, han ej lämpligen kunde
benämnas vice ordförande. För att undvika behofvet af särskilda bestämmelser
om behörighet, rätt till afsägelse med mera, förordade befallningshafvande^
att ifrågavarande uppdrag endast måtte kunna lämnas åt ledamot
af kyrkorådet.
Vidare uttalade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Älfsborgs
län, att kyrkostämmas vice ordförande borde i samma ordning som kommunalstämmas
utses för viss längre tid och icke blott, såsom förslaget
syntes afse, för tillfället vid inträffande förfall för prästerlig ordförande.
Utgången af sådana tillfälliga val vore alltför mycket beroende af slumpen,
för att man i allmänhet skulle kunna räkna på, att den valde vore lämplig
för uppdraget.
Eders Kungl. Maj:t befallningshafvande i Södermanlands län har anfört
bland annat: I princip hade Eders Kungl. Majt:s befallningshafvande
ej något att invända mot det af Kyrkomötet ifrågasatta tillägget till förordningen
om kyrkostämma, ehuru behofvet af en lagändring i sådant
syfte hittills torde hafva visat sig endast i undantagsfall. På det att behörig
person alltid skulle finnas tillgänglig att utlysa och leda en brådskande
kyrkostämma syntes det böra medgifvas församling rättighet att å
den ordinarie kyrkostämma, då val skulle anställas till de under stämman
hörande befattningar, jämväl utse bland församlingens medlemmar en
suppleant för ordföranden i stämman för viss tid, t. ex. den för valda
ledamöter af kyrko- och skolråden bestämda tjänstgöringstiden af fyra år.
Men äfven om en församling begagnat sig af en dylik rättighet, något
som måhända ej synnerligen ofta blefve fallet, kunde det inträffa, att förfall
uppstode för såväl kyrkostämmans ordförande som dennes ställföreträdare.
Det torde därför böra medgifvas kyrkostämma rättighet att jämväl
för särskildt tillfälle utse ställföreträdare för ordföranden. Till suppleanter
för ordföranden i kyrkostämma borde, enligt Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes uppfattning, ej få utses personer, som jämlikt 24 § i
kyrkostämmoförordningen ej kunde vara ledamöter i kyrkoråd eller skolråd.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottian ds län har förmält
sig icke hafva något att erinra emot ett tillägg till kyrkostämmoförordningen
i det af Kyrkomötet angifna syftet, men hemställer, huruvida icke
det ifrågavarande valet af vice ordförande lämpligen borde, i likhet med
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 103.
hvad som för närvarande funnes stadgadt beträffande val af vice ordförande
i skolrådet, äga rum för ett år i sänder.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands Län har utlåtit sig
sålunda: Med hänsyn till angelägenheten däraf, att en kyrkostämma, ut
lyst
för handläggning af fråga, som omförmäles i 9 § af förordningen om
kyrkostämma m. m., sådan denna paragraf lyder jämlikt lagen den 16 juni
1905, eller för behandling af annat viktigt ärende, som vore af brådskande
natur, icke skulle på grund af plötsligt uppkommet laga förfall för den,
som enligt § 8 i förenämnda förordning hade att föra ordet vid stämman,
behöfva uppskjutas, hvarigenom stora olägenheter kunde uppstå, ansåge
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande Kyrkomötets ifrågavarande underdåniga
framställning förtjäna beaktande. Dock torde, därest Eders Kungl.
Maj:t skulle finna skäligt att för Riksdagen framlägga förslag till tillägg
till kyrkostämmoförordningen, åt tillägget böra gifvas en lydelse, hvaraf
tydligen framginge, att vice ordförande skulle utses icke för tillfället utan
för bestämd tid, att vice ordförande icke ägde att föra ordet vid kyrkostämma
utan att den, som enligt 8 § i nyssnämnda förordning sådant
ålåge, hade laga förfall, samt att vid kyrkostämma, som leddes af vice
ordförande, hvilken ej vore prästman, icke finge handläggas frågor om åtgärder
till vidmakthållande af ordning under gudstjänsten, organists,
klockares och annan kyrkobetjänings tillsättande och afsnedande, fördelning
af bänkrum i kyrkan samt ordnande och fördelning af begrafningsplatser.
Domkapitlet i Skara har förklarat sig ej hafva något att erinra mot
bifall till ifrågavarande framställning, därvid domkapitlet framhållit behofvet
af bestämmelser för det fall, att vice ordförande erfordrades vid
gemensam kyrkostämma med ett pastorats två eller flera församlingar.
Domkapitlet i Luleå, som tillstyrkt bifall till framställningen, har
tillika föreslagit meddelande af föreskrift, att kyrkostämma skulle i december
månad välja vice ordförande för det därpå följande året.
Samtliga öfriga befallningshafvande och domkapitel hafva i korthet
antingen tillstyrkt bifall till Kyrkomötets framställning eller förklarat sig
icke hafva något att erinra mot densamma.
Öfverståthållarämbetet har i anledning af den nådiga remissen yttrat
följande.
Det hufvudsakliga skälet för den påyrkade lagändringen vore det, att
då enligt författningen pastor, som vore hindrad att vid kyrkostämma
föra ordet, endast kunde sätta annan präst i församlingen i sitt ställe,
svårigheter skulle uppkomma däraf, att i många församlingar endast en
präst funnes. Detta skäl hade icke tillämpning på Stockholm, åtminstone
icke på de territoriella församlingarna, hvilka ju alla vore försedda med
7
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 103.
flere präster; och hvad anginge de icke territoriella församlingarna, för
hvilkas kyrkostämmor enligt § 22 i kyrkostämmoförordningen för Stockholm
denna skulle lända till efterrättelse endast om församlingen så beslutade,
torde den föreslagna ändringen icke heller hafva någon betydelse,
öfverståthållarämbetet funne således för sin del skäl saknas för vidtagande
af ändring i det förevarande hänseendet i den för Stockholm gällande
kyrkostämmoförordningen.
Stockholms stads konsistorium har förklarat sig anse den ifrågasatta
bestämmelsen hvad Stockholm vidkomme icke behöflig, alldenstund0 i § 7
i kyrkostämmoförordningen för Stockholm funnes stadgadt om ordförande
i kyrkostämman och om hans ersättande vid förfall för honom samt den
i Kyrkomötets skrifvelse påpekade svårigheten för församlingar, där endast
en präst funnes, icke förelåge i hufvudstaden.
Af det nu anförda framgår, att ingen af de i ärendet hörda myndigheterna
motsatt sig den af Kyrkomötet ifrågasatta lagändringen. Äfven
jag anser praktiska skäl tala för densamma och ser i likhet med Kyrkomötet
ingen betänklighet däri, att ordförandeskapet vid kyrkostämma må
kunna utöfvas af lekman. Jag instämmer med de myndigheter, hvilka
förordat, att den af församlingen valde ersättaren icke bör äga föra ordet
i annat fall, än då förhinder förefinnes för de i § 8 af kyrkostämmoförordningen,
enligt denna paragrafs nuvarande lydelse, afsedda prästmannen,
något som ock torde hafva varit Kyrkomötets mening.
Beträffande den tid, för hvilken ersättaren må väljas, har Kyrkomötet
intet uttalande. Af de myndigheter, som yttrat sig i detta afseende, har
föreslagits dels ett år, dels fyra år, dels ock att rättighet skulle medgifvas
kyrkostämma att för särskild^ tillfälle utse ersättare för ordföranden. För
min del anser jag lämpligt, att ersättaren för ordföranden vid kyrkostämma,
i likhet med hvad som gäller beträffande vice ordförande vid"^ kommunalstämma,
väljes för en tid af fyra år. Erhåller församling befogenhet att
för viss tid utse ersättare för ordföranden vid kyrkostämma, lärer behof
att för särskildt tillfälle välja ordförande vid sådan stämma så sällan yppa
sig, att särskild hänsyn till ett sådant undantagsfall icke torde behöfva
tagas.
Med afseende å behörighet att kunna väljas till ersättare har en länsstyrelse
förordat, att till ersättare endast skulle kunna utses ledamot af
kyrkorådet. Detta synes mig vara att draga gränsen väl snäft. Samma
villkor, som i § 24 af kyrkostämmoförordningen föreskrifvas för behörighet
till ledamot i kyrkoråd eller skolråd, torde dock böra uppställas för valbarhet
till uppdraget såsom ersättare för kyrkostämmans ordförande.
Departe
mentschefens
yttrande.
8
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 103.
Den af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län föreslagna
inskränkningen i befogenheten hos den kyrkostämma, där ordföranden
icke är prästman, anser jag mig icke böra tillstyrka, helst ingen
af de kyrkliga myndigheter, som yttrat sig i ärendet, ifrågasatt en sådan
inskränkning.
Domkapitlet i Skara har påpekat behofvet af bestämmelser för det
fall, att ersättare för ordföranden erfordras vid gemensam kyrkostämma
med två eller flera till ett pastorat hörande församlingar. Jag instämmer
med domkapitlet häri, ty, äfven om det åsyftade fallet endast sällan skulle
förekomma, kan det ju dock tänkas inträffa, och i sådan händelse skulle
ju, i brist på särskild föreskrift, ovisshet råda, hvem af de utaf församlingarna
valda ersättarna skulle äga att föra ordet. Nära till hands ligger
då ett stadgande därom, att för nämnda fall den af de vid stämman
närvarande ersättarna, som är till lefnadsåren äldst, skall föra ordet vid
stämman.
Då såväl öfverståthållarämbetet som Stockholms stads konsistorium
framhållit, att en bestämmelse uti nu ifrågakomna afseende icke är behöflig
för Stockholms vidkommande, finner jag mig sakna skäl föreslå
ändring härutinnan i den för Stockholm gällande kyrkostämmoförordningen.
I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda anfört, har jag låtit inom
ecklesiastikdepartementet utarbeta förslag till lag angående ändrad lydelse
af § 8 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den
21 mars 1862.
Departementschefen uppläste härefter berörda lagförslag och hemställde,
att förslaget måtte i nådig proposition framläggas för Riksdagen.
Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
till Riksdagen aflåtas nådig proposition af den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Christer d’Albedyhll.
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1911.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- KU 1911:15 Konstitutionsutskottets uttåtande Nr 15 s. 1 i texten