Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse af § 8 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862

1911-02-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:103, Med förslag till lag angående ändrad lydelse af § 8 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 103.

1

Nr 103.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag angående ändrad lydelse af § 8 i förordningen om

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars

1862; gifven Stockholms slott den 10 februari 1911.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse af

§ 8 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21

mars 1862.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och förblifver Kungl. Maj:t Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

P. E. Lindström.

Bihang till Rihsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 6''4 Haft. (Nr 103.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 103.

Förslag

till

LAG

angående ändrad lydelse af § 8 i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 8 i förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Kyrkoherden eller den, hans ämbete förvaltar, eller den präst inom

församlingen, som kyrkoherden, då han hindrad är, därtill förordnar, eller,

då någon därtill ej är utsedd, den kyrkoherden i ämbetet närmast är,

förer i kyrkostämma ordet. Uti annex- eller kapellförsamling, som har

egen präst, är han, eller den hans tjänst förestår, ordförande i kyrkostämman,

när kyrkoherden eller den, hans ämbete förrättar, ej är i stämman

tillstädes.

Finnes ej någon, som, enligt hvad nu är sagdt, bör vara ordförande,

föres ordet i kyrkostämman af den, som församlingen för sådant fall må

hafva därtill utsett. Sådan ersättare för ordföranden äger församling välja

för en tid af fyra år. För behörighet till detta uppdrag fordras att kunna

utses till ledamot af församlingens kyrkoråd eller skolråd.

Skall, enligt hvad sålunda stadgats, vid gemensam kyrkostämma med

två eller flera till ett pastorat hörande församlingar ordet i stämman föras

af ersättare, hvarom ofvan förmäles, intages platsen såsom ordförande af

den till lefnadsåren äldste af de vid stämman närvarande ersättarna.

Vid behandling af ärende, för hvilket kontraktsprost, eller annan särskild!

förordnad prästman, kyrkostämma utlyst, är denne ordförande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1912.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 103.

3

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10

februari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwåRTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet Lindström, anförde:

Enligt § 8 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skol-Ang. ändring

råd den 21 mars 1862 skall kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar föl^r|ni8njen

eller den präst inom församlingen, som kyrkoherden, då han är hindrad, om kyrkodärtill

förordnar, eller, då någon därtill ej är utsedd, den kyrkoherden istitmma m'' m‘

ämbetet närmast är, föra ordet i kyrkostämma. Uti annex- eller kapellförsamling,

som har egen präst, är han eller den hans tjänst förestår ordförande

i kyrkostämman, när kyrkoherden eller den hans ämbete förrättar

ej är i stämman tillstädes. Vid behandling af ärende, för hvilket kontraktsprost

eller annan särskild! förordnad prästman utlyst kyrkostämma,

är denne ordförande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mqjits Nåd. Proposition Nr 103.

I underdånig skrifvelse den 26 november 1909 bar Kyrkomötet gjort

framställning om ändring af nyssnämnda bestämmelse i syfte att församling

må kunna utse vice ordförande å kyrkostämma.

Kyrkomötet har i ärendet anfört följande.

I en vid Kyrkomötet afgifven motion hade hemställts bland annat, att

Kyrkomötet måtte i underdånig skrifvelse föreslå, att i förordningen om

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd gjordes det tillägg, att församlingarna

vid ordinarie kyrkostämma för 4 år skulle utse vice ordförande.

Då enligt § 8 i nämnda förordning pastor, som vore hindrad att i

kyrkostämma föra ordet, endast kunde sätta annan präst i församlingen i

sitt ställe, men i många församlingar endast en präst funnes, kunde i

dessa församlingar svårigheter uppstå. Detta förhållande föranledde vid

1898 års kyrkomöte en motion, däri yrkades, att orden »inom församlingen»

måtte utgå ur sagda paragraf och att sålunda kyrkoherde måtte

berättigas i sitt ställe sätta äfven prästman utom församlingen. I öfverensstämmelse

med detta yrkande utföll mötets beslut, som emellertid icke

föranledde någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Då emellertid behof af en åtgärd i motionens syfte yppat sig och därtill

komme, att ingen betänklighet tycktes föreligga mot att kyrkostämmas

öfverläggningar vid förfall för ordinarie ordföranden leddes af lekman,

så ansåge Kyrkomötet motionärens ofvannämnda förslag hafva goda skäl

för sig.

Kyrkomötet ville därför anhålla om vidtagande af åtgärder för sådant

tillägg till ifrågavarande förordning, att församling skulle kunna utse vice

ordförande å kyrkostämma att vid förfall för den, som enligt § 8 af

samma förordning hade att föra ordet å kyrkostämman, leda förhandlingarna.

I ärendet hafva jämlikt nådigt beslut den 17 december 1909 underdåniga

utlåtanden infordrats från Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande

äfvensom från domkapitlen i riket, hvarjämte öfverståthållarämbetet

och Stockholms stads konsistorium anbefallts yttra sig, huruvida

i anledning af den väckta frågan om ändring af den allmänna

kyrkostämmoförordningen skäl kunde finnas att vidtaga motsvarande ändring

i gällande förordning om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i

Stockholm.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län har förmält

sig icke hafva något att erinra mot införande af det ifrågasatta tillägget,

under förutsättning att detsamma erhölle sådan formulering, att däraf

tydligt framginge, att af kyrkostämma vald vice ordförande skulle leda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 103. 5

förhandlingarna endast i det fall, att vid stämman icke infunne sig någon

af de personer, hvilka enligt § 8 äga föra ordet i stämman.

I enahanda riktning yttra sig Eders Kungl. Majts befallningshafvande

i Uppsala län och i Älfsborgs län. Förstnämnda myndighet anför därjämte,

att, då den utsedde lekmannen ej alltid vid förfall för ordinarie

ordföranden skulle vara behörig att föra ordet, han ej lämpligen kunde

benämnas vice ordförande. För att undvika behofvet af särskilda bestämmelser

om behörighet, rätt till afsägelse med mera, förordade befallningshafvande^

att ifrågavarande uppdrag endast måtte kunna lämnas åt ledamot

af kyrkorådet.

Vidare uttalade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Älfsborgs

län, att kyrkostämmas vice ordförande borde i samma ordning som kommunalstämmas

utses för viss längre tid och icke blott, såsom förslaget

syntes afse, för tillfället vid inträffande förfall för prästerlig ordförande.

Utgången af sådana tillfälliga val vore alltför mycket beroende af slumpen,

för att man i allmänhet skulle kunna räkna på, att den valde vore lämplig

för uppdraget.

Eders Kungl. Maj:t befallningshafvande i Södermanlands län har anfört

bland annat: I princip hade Eders Kungl. Majt:s befallningshafvande

ej något att invända mot det af Kyrkomötet ifrågasatta tillägget till förordningen

om kyrkostämma, ehuru behofvet af en lagändring i sådant

syfte hittills torde hafva visat sig endast i undantagsfall. På det att behörig

person alltid skulle finnas tillgänglig att utlysa och leda en brådskande

kyrkostämma syntes det böra medgifvas församling rättighet att å

den ordinarie kyrkostämma, då val skulle anställas till de under stämman

hörande befattningar, jämväl utse bland församlingens medlemmar en

suppleant för ordföranden i stämman för viss tid, t. ex. den för valda

ledamöter af kyrko- och skolråden bestämda tjänstgöringstiden af fyra år.

Men äfven om en församling begagnat sig af en dylik rättighet, något

som måhända ej synnerligen ofta blefve fallet, kunde det inträffa, att förfall

uppstode för såväl kyrkostämmans ordförande som dennes ställföreträdare.

Det torde därför böra medgifvas kyrkostämma rättighet att jämväl

för särskildt tillfälle utse ställföreträdare för ordföranden. Till suppleanter

för ordföranden i kyrkostämma borde, enligt Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes uppfattning, ej få utses personer, som jämlikt 24 § i

kyrkostämmoförordningen ej kunde vara ledamöter i kyrkoråd eller skolråd.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottian ds län har förmält

sig icke hafva något att erinra emot ett tillägg till kyrkostämmoförordningen

i det af Kyrkomötet angifna syftet, men hemställer, huruvida icke

det ifrågavarande valet af vice ordförande lämpligen borde, i likhet med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 103.

hvad som för närvarande funnes stadgadt beträffande val af vice ordförande

i skolrådet, äga rum för ett år i sänder.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands Län har utlåtit sig

sålunda: Med hänsyn till angelägenheten däraf, att en kyrkostämma, ut
lyst

för handläggning af fråga, som omförmäles i 9 § af förordningen om

kyrkostämma m. m., sådan denna paragraf lyder jämlikt lagen den 16 juni

1905, eller för behandling af annat viktigt ärende, som vore af brådskande

natur, icke skulle på grund af plötsligt uppkommet laga förfall för den,

som enligt § 8 i förenämnda förordning hade att föra ordet vid stämman,

behöfva uppskjutas, hvarigenom stora olägenheter kunde uppstå, ansåge

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande Kyrkomötets ifrågavarande underdåniga

framställning förtjäna beaktande. Dock torde, därest Eders Kungl.

Maj:t skulle finna skäligt att för Riksdagen framlägga förslag till tillägg

till kyrkostämmoförordningen, åt tillägget böra gifvas en lydelse, hvaraf

tydligen framginge, att vice ordförande skulle utses icke för tillfället utan

för bestämd tid, att vice ordförande icke ägde att föra ordet vid kyrkostämma

utan att den, som enligt 8 § i nyssnämnda förordning sådant

ålåge, hade laga förfall, samt att vid kyrkostämma, som leddes af vice

ordförande, hvilken ej vore prästman, icke finge handläggas frågor om åtgärder

till vidmakthållande af ordning under gudstjänsten, organists,

klockares och annan kyrkobetjänings tillsättande och afsnedande, fördelning

af bänkrum i kyrkan samt ordnande och fördelning af begrafningsplatser.

Domkapitlet i Skara har förklarat sig ej hafva något att erinra mot

bifall till ifrågavarande framställning, därvid domkapitlet framhållit behofvet

af bestämmelser för det fall, att vice ordförande erfordrades vid

gemensam kyrkostämma med ett pastorats två eller flera församlingar.

Domkapitlet i Luleå, som tillstyrkt bifall till framställningen, har

tillika föreslagit meddelande af föreskrift, att kyrkostämma skulle i december

månad välja vice ordförande för det därpå följande året.

Samtliga öfriga befallningshafvande och domkapitel hafva i korthet

antingen tillstyrkt bifall till Kyrkomötets framställning eller förklarat sig

icke hafva något att erinra mot densamma.

Öfverståthållarämbetet har i anledning af den nådiga remissen yttrat

följande.

Det hufvudsakliga skälet för den påyrkade lagändringen vore det, att

då enligt författningen pastor, som vore hindrad att vid kyrkostämma

föra ordet, endast kunde sätta annan präst i församlingen i sitt ställe,

svårigheter skulle uppkomma däraf, att i många församlingar endast en

präst funnes. Detta skäl hade icke tillämpning på Stockholm, åtminstone

icke på de territoriella församlingarna, hvilka ju alla vore försedda med

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 103.

flere präster; och hvad anginge de icke territoriella församlingarna, för

hvilkas kyrkostämmor enligt § 22 i kyrkostämmoförordningen för Stockholm

denna skulle lända till efterrättelse endast om församlingen så beslutade,

torde den föreslagna ändringen icke heller hafva någon betydelse,

öfverståthållarämbetet funne således för sin del skäl saknas för vidtagande

af ändring i det förevarande hänseendet i den för Stockholm gällande

kyrkostämmoförordningen.

Stockholms stads konsistorium har förklarat sig anse den ifrågasatta

bestämmelsen hvad Stockholm vidkomme icke behöflig, alldenstund0 i § 7

i kyrkostämmoförordningen för Stockholm funnes stadgadt om ordförande

i kyrkostämman och om hans ersättande vid förfall för honom samt den

i Kyrkomötets skrifvelse påpekade svårigheten för församlingar, där endast

en präst funnes, icke förelåge i hufvudstaden.

Af det nu anförda framgår, att ingen af de i ärendet hörda myndigheterna

motsatt sig den af Kyrkomötet ifrågasatta lagändringen. Äfven

jag anser praktiska skäl tala för densamma och ser i likhet med Kyrkomötet

ingen betänklighet däri, att ordförandeskapet vid kyrkostämma må

kunna utöfvas af lekman. Jag instämmer med de myndigheter, hvilka

förordat, att den af församlingen valde ersättaren icke bör äga föra ordet

i annat fall, än då förhinder förefinnes för de i § 8 af kyrkostämmoförordningen,

enligt denna paragrafs nuvarande lydelse, afsedda prästmannen,

något som ock torde hafva varit Kyrkomötets mening.

Beträffande den tid, för hvilken ersättaren må väljas, har Kyrkomötet

intet uttalande. Af de myndigheter, som yttrat sig i detta afseende, har

föreslagits dels ett år, dels fyra år, dels ock att rättighet skulle medgifvas

kyrkostämma att för särskild^ tillfälle utse ersättare för ordföranden. För

min del anser jag lämpligt, att ersättaren för ordföranden vid kyrkostämma,

i likhet med hvad som gäller beträffande vice ordförande vid"^ kommunalstämma,

väljes för en tid af fyra år. Erhåller församling befogenhet att

för viss tid utse ersättare för ordföranden vid kyrkostämma, lärer behof

att för särskildt tillfälle välja ordförande vid sådan stämma så sällan yppa

sig, att särskild hänsyn till ett sådant undantagsfall icke torde behöfva

tagas.

Med afseende å behörighet att kunna väljas till ersättare har en länsstyrelse

förordat, att till ersättare endast skulle kunna utses ledamot af

kyrkorådet. Detta synes mig vara att draga gränsen väl snäft. Samma

villkor, som i § 24 af kyrkostämmoförordningen föreskrifvas för behörighet

till ledamot i kyrkoråd eller skolråd, torde dock böra uppställas för valbarhet

till uppdraget såsom ersättare för kyrkostämmans ordförande.

Departe
mentschefens
yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 103.

Den af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län föreslagna

inskränkningen i befogenheten hos den kyrkostämma, där ordföranden

icke är prästman, anser jag mig icke böra tillstyrka, helst ingen

af de kyrkliga myndigheter, som yttrat sig i ärendet, ifrågasatt en sådan

inskränkning.

Domkapitlet i Skara har påpekat behofvet af bestämmelser för det

fall, att ersättare för ordföranden erfordras vid gemensam kyrkostämma

med två eller flera till ett pastorat hörande församlingar. Jag instämmer

med domkapitlet häri, ty, äfven om det åsyftade fallet endast sällan skulle

förekomma, kan det ju dock tänkas inträffa, och i sådan händelse skulle

ju, i brist på särskild föreskrift, ovisshet råda, hvem af de utaf församlingarna

valda ersättarna skulle äga att föra ordet. Nära till hands ligger

då ett stadgande därom, att för nämnda fall den af de vid stämman

närvarande ersättarna, som är till lefnadsåren äldst, skall föra ordet vid

stämman.

Då såväl öfverståthållarämbetet som Stockholms stads konsistorium

framhållit, att en bestämmelse uti nu ifrågakomna afseende icke är behöflig

för Stockholms vidkommande, finner jag mig sakna skäl föreslå

ändring härutinnan i den för Stockholm gällande kyrkostämmoförordningen.

I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda anfört, har jag låtit inom

ecklesiastikdepartementet utarbeta förslag till lag angående ändrad lydelse

af § 8 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den

21 mars 1862.

Departementschefen uppläste härefter berörda lagförslag och hemställde,

att förslaget måtte i nådig proposition framläggas för Riksdagen.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

till Riksdagen aflåtas nådig proposition af den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Christer d’Albedyhll.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1911:15 Konstitutionsutskottets uttåtande Nr 15 s. 1 i texten