Sök i Ratio Lex

Angående beredande af pension eller understöd åt obotligt sinnessjuka lärare och lärarinnor vid folkoch småskolor

1911-02-10 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:106, Angående beredande af pension eller understöd åt obotligt sinnessjuka lärare och lärarinnor vid folkoch småskolor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

1

Nr 106,

Kung!. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående beredande

af pension eller understöd åt obotligt sinnessjuka lärare

och lärarinnor vid folk- och småskolor: gifven Stockholms

slott den 10 februari 1911.

■ ,-Fnder1 åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklemedSfrenden

fÖ1'' deima dag ViH KungL Maj’:t häriSenom föreslå Riksdagen

Ö C

dels att obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna vid folk- eller småskola

ma, änskönt han eller hon icke intjänat det i allmänhet för erhållande

f* P®?81<jn ^er understöd föreskrifna minsta antalet tjänstår, förklaras

berättigad att, sedan han eller hon entledigats från sin befattning efter

g f e?8a UttpbärarPen!T tiU bel0pP’ hvartiU sammanlagda°antalet

letnads och tjenstår enligt § lo i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrattning

kan föranleda, eller understöd till det belopp, som i $ 9

af reglementet för småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt jämford

med nadiga kungörelsen den 13 juni 1908 angående förhöjning af

understodsbeloppen från sagda anstalt finnes medgifvet; allt under förutsättning

att den sinnessjukdom, som befunnits obotlig, icke uppenbart

befattning-Vld ^ ^ ^ vederbörande lärare utsetts till sin innehafvande

"o >

dels och att vid folk- eller småskola anställd obotligt sinnessjuk lärare

1.arar,1I?na1’ S01111 1 vederbörlig ordning förklarats berättigad att efter

erhållet afsked uppbära pension eller understöd, må äfven utan vederbö
MVr

f6? it entledlgaS /rån sin befattning, därest han eller hon

ämne trädf i^,^ ''1''”3'' Vld Sadan skola efter det författning i förevarande

Bihang till Rihsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 66 Raft. (Nr 106.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl..

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

P. E. Lindström.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

3

I

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10

februari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Föredragande departementschefen, statsrådet Lindström yttrade härefter:
I

skrifvelse den 13 maj 1909, nr 151, har Riksdagen anfört följande. Ang. bere»Uti

inom Riksdagen väckta motioner har framställts förslag om sådanpen*|^ “iier

förändring af gällande författningar, att vid folk- eller småskola anställd understöd åt

ordinarie lärare, som är obotligt sinnessjuk, måtte kunna mot erhållande af sinnessjuk

pension entledigas från sin lärarbefattning. foikskorifaare

»Af de statistiska uppgifter, som finnas tillgängliga rörande antalet å skollärare,

hospital vistande sinnessjuka lärare och lärarinnor, framgår, att under åren

från och med 1901 till och med 1906 å hospital intagits sammanlagdt 65

lärare och lärarinnor eller i medeltal omkring 11 för år. I nämnda statistiska

uppgifter skiljes visserligen ej emellan lärare vid folk- och småskolor

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

samt utrida lärare, men man torde ej göra sig skyldig till något misstag,.

om man beräknar, att af de å hospital intagna lärare och lärarinnor den

öfvervägande delen varit anställd vid folk- eller småskolor, dels emedan

denna grupp inom hela den svenska lärarkåren är den ojämförligt största,

dels ock emedan, enligt hvad erfarenheten gifver vid handen, särskildt

bland småskollärarinnorna sinnessjukdom är ofta förekommande. Utöfver

de å hospital vistande lärare och lärarinnor torde därjämte med säkerhet

finnas ett stort antal sinnessjuka lärare och lärarinnor, som åtnjuta privat

vård och om hvilkas antal någon tillförlitlig statistik därför icke kunnat

uppgöras.

»Man har sålunda skäl att antaga, att det finnes ett relativt ej obetydligt

antal sinnessjuka folk- och sm åskollärare och lärarinnor i vårt land,

och då en stor del af dessa torde vara obotligt sjuka, synes det vara af

behofvet påkalladt, att åtgärder vidtagas uti den i motionerna angifna

riktning.

»Den utväg, som 31 § i folkskolestadgan anvisar, att ett skoldistrikt må

genom uppgörelse om nöjaktigt understöd till en lärare, som drabbats af

obotlig sjukdom, kunna blifva honom kvitt, kan svårligen här användas.

Ty lider verkligen en lärare eller lärarinna, som är anställd vid distriktets

små- eller folkskola, af obotlig sinnessjukdom, lärer någon sådan öfverenskommelse

med den sjuke själ!'' icke kunna ske. Och huruvida den sjukes

förmyndare är berättigad ingå en sådan öfverenskommelse, är minst sagdt

tvifvelaktigt. I allt fall kvarstår ovissheten om på sådant sätt såväl den

sjukes som församlingens intressen behörigen kunna tillgodoses.

»Af den omständigheten att en lärare, som drabbas af obotlig sinnessjukdom,

kvarstår vid sin tjänst föranledas gifvetvis störa olägenheter, dels

för undervisningen i den skola, där han är anställd, genom att platsen för

oberäknelig framtid måste uppehållas af vikarie, dels ock för vederbörande

skoldistrikt, som ofta kan hafva att, kämpa med stora svårigheter för att

erhålla lämplig vikarie. En annan olägenhet för skoldistrikt af att lärare

drabbas af obotlig sinnessjukdom ligger däri, att skoldistriktet ej erhåller

statsbidrag för vikarie, som uppehåller tjänsten för sådan lärare.

»Af berörda förhållanden torde framgå önskvärdheten och nödvändigheten

af sådana ändringar eller tillägg i nu gällande folkskolestadga samt

i reglementena för folkskollärarnas pensionsinrättning och småskollärarnas

ålderdomsunderstödsanstalt, att skoldistrikt må kunna entlediga obotligt

sinnessjuk lärare, samt att denne vid sådant entledigande må erhålla ett

visst årligt understöd, äfven om antalet af hans tjänstår ej skulle uppgå

till det minimum, som nu föreskrifves för erhållande af afkortad pension

s. 5 Kontrollera mot PDF

hungl. Råd. Proposition Kr 106. 5

dlT ,ai3ytadt nnderyö(I- Angående storleken af detta sålunda föreslagna

understöd anser sig Riksdagen emellertid icke kunna yttra si o-.

» a grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla^ det täcktes

Elders Kung . Maj:t snarast möjligt låta verkställa utredning, huruvida och

pa r år ^ sadana. ändringar må kunna vidtagas i gällande författningar,

att obotligt sinnessjuk lärare och lärarinna med fast anställning i folkskolan

äfvensom 1 småskolan må kunna entledigas från sin befattning mot

erhållande af viss pension, samt därefter till Riksdagen inkomma med det

förslag, hvartill denna utredning kan föranleda.»

Sedan direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning anbefallts

att 1 detta ärende afgifva underdånigt utlåtande, inkom direktionen till

förde ,mderdiim«‘ 7“™^ d«> 28 juni 1909 och au
•

i n''‘fln V1<j kc|3kskola anställd ordinarie lärares rätt till pension

vid mtrafiadt fall af obotlig sinnessjukdom torde de tillämnade nya bestämmelserna

om desamma anses böra komma till stånd, kunna meddelas

form af sadant tillägg till § 15 i pensionsinrättningens reglemente, att den

dar,1 “j^ldelade Kiresknft om minst 10 ordinarie tjänstår såsom villkor för

rått till pension förklaras i förevarande fall ej äga tillämpning och att

pension far utan dylik inskränkning beräknas med ledning af sammanlagda

antalet lefnads- och tjänstår. ö

»Genom en sådan bestämmelse skulle man undvika, att någon orättvisa

skulle framträda vid jämförelse mellan efter denna grund pensionerade

sjukaS8JUka °C1 andra’ efter nU Sä33ande grunder pensionerade obotligt

»Såsom framgår af de särskilda motiv till sagda paragraf, hvilka innehallas

i vederbörande kommitterades år 1864 afgifna underdåniga betänkande,

har berörda villkor om minst 10 ordinarie tjänstår tillkommit för

att förebygga pensionsinrättningens förvandling till eu understödsanstalt

för sjukliga extraordinarie lärare eller utan tjänst varande lärarkandidater,

hvilka möjligen kunde befordras till ordinarie lärare inom den församling

de turnera blott för att därigenom deras framtida underhåll skulle öfvernyttas

tran församlingens fattigvård till pensionsinrättningen.

»Därest nu denna bestämmelse skall i förevarande fall sättas ur tillrnpmng,

. torde det vara nödvändigt att genom andra föreskrifter, såvidt

möjligt, förebygga pensionsrätter missbrukande. Härutinnan torde lämpligen

ej kunna stadgas annat än att det läkarutlåtande, hvarigenom veder
.

Sf! 1Sre.fS1“s obo‘li8t si™«sjuk, bör städja sig pi viss närmare

an^ifven tids iakttagelser äfvensom att, därest i särskilda fall omständig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

laterna skulle gifva vid handen, att en lärare befordrats till ordinarie

endast för att beredas pension såsom obotligt sinnessjuk, pensionsrätt ma

kunna förvägras honom.

»Hvad angår rätt till understöd i förevarande fall från smaskollarares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt torde, med iakttagande för öfiigt i till—

lämpliga delar af hvad ofvan nämnts, sådant tillägg kunna göras till § 9

i anstaltens reglemente, att obotligt sinnessjuk lärare förklaras berättigad

att erhålla understöd enligt nämnda paragraf utan hinder däråt att han

ej tjänstgjort under där angifna minimitid.

'' »Med hvad ofvan anförts har direktionen endast velat angitva de

tunder, enligt Indika den ifrågasatta förändrade ordningen för pensionering

i förevarande fall skulle kunna genomföras. För närmare yttrandes

afgifvande och för den fullständiga utredning af frågan, hvarom Riksdagen

odört framställning, torde det vara nödvändigt att beräkning verkstalles

rörande den ytterligare kostnad, den utsträckta pensioneringsskyldighe en

kan antagas tillskynda pensionsanstalterna; och får direktionen, då sådan

utredning ej lärer kunna åvägabringas utan särskild utgift, hemställa om

nådigt bemyndigande att låta genom lämplig person på statsverkets bekostnad

verkställa utredningen i fråga med tillämpning af ofvan antydda

»Tunder eller de grunder, Eders Kungl. Maj:t kan finna skäligt fastställa.»

Enligt nådigt beslut den 23 juli 1909 uppdrogs åt direktionen att

genom lämplig person låta verkställa ifrågavarande utredning med tillämp

ning af de utaf direktionen antydda grunder.

Med underdånig skrifvelse den 12 november 1910 bär direktionen nu

öfverlämnat ett af filosofie licentiaten Karl Englund till direktionen afgitvet

yttrande i ämnet. Englund har därvid anfört följande.

Efter uppdrag af direktionen hade Englund verkställt beräkning åt

den utgiftsökning för vederbörande pensionsanstalter, som skulle föranledas

däraf att rätt till förtidig pension vid obotlig sinnessjukdom blefve beredd

åt folkskollärare och småskollärare, på sätt som åsyftades i Riksdagens

skrifvelse den 13 maj 1909. Uppgiften hade preciserats genom den åt

direktionen gifna anvisningen, att den ifrågasatta förtidspensioneringen

lämpligen borde kunna åstadkommas, i fråga om folkskollärarna, genom

sådant tillägg till § 15 i pcnsionsinrättningens reglemente, att den dan

meddelade föreskrift om minst 10 ordinarie tjänstår såsom villkor för ratt

till pension förklarades i förevarande fall ej äga tillämpning och att pen

sionens belopp finge utan dylik inskränkning beräknas med ledning åt

sammanlagda antalet lefnads- och tjänstår; hvad angmge småskollärarna

m. fl., borde sådant tillägg kunna göras till § 9 i reglementet tor smaskol
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

''Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

lärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, att obotligt sinnessjuk lärare

förklai ades berättigad erhålla understöd enligt nämnda paragraf utan hinder

där af, att han ej tjänstgjort där angifna minimitid.

De statistiska uppgifter, som genom direktionens försorg för ändamålet

införskaffats från skoldistrikten, hade gifvit vid handen att, fördel!

händelse de. af direktionen anvisade tilläggsföreskrifterna ägt giltighet

under den tid som gått, sa skulle, hvad beträffade folkskollärarna, endast

i två fall föi tidspensionering af ifrågavarande slag hafva ägt rum under tidrymden

1890—1909. Såvidt detta gynnsamma förhållande kunde antagas

blifva bestående, hade alltså den tilltänkta utsträckningen i pensionsrätten

praktiskt taget ingen betydelse för folkskollärarnas pensionsinrättniims

ekonomi. °

Däremot visade det sig, att ett rätt betydande antal fall af obotlig

sinnessjukdom före uppnådda 15 tjänstår inträffat bland lärare (särskild^

kvinnliga sådana), som vore berättigade till understöd från småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. Förhållandena belvstes af följande sammanställning:
-

Antal inträffade

fall Medelålder Ant®1 fal1

Tidrymd af obotlig vid fallets Per är ocil

sinnes- inträffande 1,000 lärare

sjukdom * medeltal

1890 1894 .......................... 9 27,2 år 0,227

1895 1899.............................. 6 28,8 » 0,143

1900 1904.............................. 11 30,0 > 0,232

1905—1909............................ 927,7 »q;170

1890 1909.............................. 35 28,5 år 0,192

Medelåldern vid fallets inträffande äfvensom antalet fall per år och

1,000 lärare företedde så stor konstans man med hänsyn till materialets

ringa omfattning. kunde begära, och någon tendens till förändring i ena

eller andra riktningen kunde icke påvisas. Fördenskull antoge Englund,

att de för hela tidrymden 1890—1909 uträknade medeltalen komme att

gälla äfven för framtiden. Antalet lärare, för hvilka afgifter betalades till

understödsanstalten, vore för närvarande omkring 11,200, och tänkte sig

Englund, att detta antal snart nog växte till 12,000 för att sedermera

icke vidare ökas.

lill eu början hade Englund tillämpat allmänna svenska dödlighetstabellen

för kvinnkön 1891—1900. Till männens särskilda dödlighet hade

Englund, ej ansett sig behöfva taga hänsyn af det skäl, att i endast 3 af

de 35 fallen den af obotlig sinnessjukdom drabbade varit manlig lärare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

Som understödet enligt reglementets § 9 skulle utgöra 205 kronor, befunnes

utbetalningarna per år belöpa sig

»

20 »

» 8,815

> »

43

»

30 »

» 12,710

> »

62

»

40 »

» 15,990

•> »

78

50 »

» 18,245 :

» »

89

60 »

» 19,065

>> »

93

>

70 »

» 19,065

t> »

93

Anstaltens afgift utöfver hvad som skulle utgå i följd af nu gällande

stadganden komme alltså i början att blifva helt obetydlig, men efterhand

kontinuerligt stiva för att efter 60 a 70 år förbli vid cirka 19,000 kronor

O O

om året.

Detta vore dock att anse som en öfverdrifvet hög maximiberäkning,

emedan man med säkerhet kunde antaga, att dödligheten bland lärare,

drabbade af obotlig sinnessjukdom, högst betydligt öfverstege den allmänna.

Härpå tydde också det förhållandet, att af de 35 lärare, som förut anförda

statistik omfattade, 7 anmälts hafva dött före år 1910, under det endast

2 å 3 dödsfall varit att vänta efter allmänna dödlighetstabellen. Ett något

så när tillförlitligt mått på dessa lärares dödlighet stode naturligen icke

att få ur uppgifterna. Emellertid hade Englund utfört en beräkning, analog

med förestående, under det antagande att de obotligt sinnessjuka lärarna

doge som om de vid insjuknandet varit 55 år gamla, hvilket bland

annat innebure, att deras dödsintensitet tiden närmast efter insjuknandet

tänktes vara dubbelt så stor som den mot deras verkliga ålder svarande

normala. Under detta förändrade antagande befunnes utbetalningarna

per år belöpa sig

efter

—ö

10

år

till

4,305

kronor

åt

21

understödstagare,

»

20

7,585

»

7>

37

»

30

>

»

9,225

»

45

»

40

9,635

»

47

»

»

50

»

»

9,635

»

»

47

»

Ökningen försigginge här alltså till en början nära nog lika hastigt

som efter det första antagandet, men maximum uppnåddes redan efter

40 å 50 år och uppginge till endast ungefär hälften af maximum vid antagandet

af normal dödlighet.

Af det föregående torde vara klart, att något så när pålitliga förutberäkningar

här icke kunde åstadkommas, men Englund hölle för mycket

sannolikt, att det senare räkneresultatet komme verkligheten betydligt närmare

än det förra.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 22 december 1910

uti ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, däri statskontoret yttrat, bland

annat, följande.

»Af hvad i Riksdagens förevarande skrifvelse anförts samt för öfrigt

i ärendet förekommit vill det synas statskontoret, som om skäl skulle föreligga

för beredande af tillfälle att från befattning entlediga obotligt sinnessjuk

lärare eller lärarinna vid folkskola eller småskola med rätt för den

sålunda entledigade att för sin återstående lifstid åtnjuta pension från

folkskollärarnas pensionsinrättning eller understöd från småskollärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt, äfven om den för sådan förmåns erhållande

eljest föreskrifna minimitjänstetid icke uppnåtts.

»Den tekniska utredningen i ärendet gifver vid handen, att med tilllämpning

af de i direktionens öfver folkskollärarnas pensionsinrättning

underdåniga skrifvelse den 28 juni 1909 angifna grunder genomförandet

af den sålunda utsträckta pensioneringen icke skulle hafva någon nämnvärd

betydelse för denna pensionsinrättnings ekonomi, hvaremot den föreslagna

utsträckningen af rätten till understöd från småskollärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt skulle för samma anstalt medföra en ökad

kostnad, som sannolikt i början skulle utgöra omkring 4,000 kronor årligen

och så småningom stiga till inemot 10,000 kronor för år. Då understöden

från anstalten tills vidare bestridas med inflytande årsafgifter från kommuner

och delägare, hvilka afgifter numera samlas och göras räntebärande

i en under statskontorets förvaltning stående fond under namn af ''småskollärares

med fleres ålderdomsunderstödsfond’, samt denna fond vid 1909

års slut utvisade en behållning af öfver 700,000 kronor, som under år

1910 icke torde i nämnvärd mån minskas, lärer något anslag för ifrågavarande

ändamål för närvarande icke vara erforderligt.

»På sätt direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning i dess

förenämnda underdåniga utlåtande anfört torde för ändamålets vinnande

erfordras tillägg dels till § 15 af nämnda inrättnings reglemente, dels

ock till § 9 i reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt;

hvarjemte enligt statskontorets mening uti tillägg jämväl till § 31

i nådiga stadgan den 10 december 1897 angående folkundervisningen i

riket och till § 31 i nådiga stadgan den 8 november 1901 angående folkundervisningen

i Stockholm bör meddelas föreskrift om rätt att entlediga

obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna.

»Med hänsyn till hvad nämnda direktion anfört rörande behofvet af

föreskrift till förekommande af den ifrågasatta pensions- eller understödsförmånens

missbrukande, anser statskontoret för sin del lämpligt, att i de

Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 66 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

erforderliga tilläggen till gällande reglementen icke medgifves en ovillkorlig

rätt till pension eller understöd åt hvarje obotligt sinnessjuk lärare eller

lärarinna, utan i stället att sådan rätt göres i hvarje särskildt fall beroende

på pröfning af pensionsinrättningens, respektive understödsanstaltens direktion

samt att entledigande af obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna må

ske endast under förutsättning att pension eller understöd beviljats.

»De ändringar i gällande pensioneringsgrunder, hvilka torde böra

föreläggas Riksdagen, skulle alltså innebära, att obotligt sinnessjuk lärare

eller lärarinna vid folk- eller småskola må, efter pröfning af omständigheterna

i det särskilda fallet, äfven om eljest föreskrifna antalet tjänstår

icke uppnåtts, förklaras berättigad att efter entledigande från befattningen

uppbära pension till belopp, hvartill sammanlagda antalet lefnads- och

tjänstår kan föranleda, eller understöd till det belopp, som i § 9 af gällande

reglemente för understödsanstalten linnes medgifvet, samt att obotligt

sinnessjuk lärare eller lärarinna vid sådan skola må entledigas under förutsättning,

att han eller hon förklarats berättigad till pension eller understöd.»

Departe- Såsom Riksdagen i sin skrifvelse erinrat innehåller § 31 af gällande

mentschefen. folkskolestadga föreskrift därom, att då en lärare vid skoldistrikts skola,

innan han är berättigad till pension eller ålderdomsunderstöd, af obotlig

sjukdom blir urståndsatt att nöjaktigt bestrida de till tjänsten hörande

göromål, det må bero af distriktet, om han frånträder sin befattning, att

bevilja honom det understöd, hvaraf han kan anses förtjänt.

Bestämmelserna om obotligt sjuk folk- eller småskollärares rätt till

pension eller understöd återfinnas uti de för folkskollärarnas pensionsinrättning

och småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt gällande

reglementen.

Enligt § 15 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning den

30 november 1866, sådan denna paragraf lyder jämlikt nådiga kungörelsen

den 24 november 1876, äger folkskollärare, som ej upphunnit det för hel

pension bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men genom obotlig sjukdom

blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, erhålla hel pension,

därest lefnads- och tjänståren sammanräknade utgöra åttiofem. Brista ett

eller flera år i detta antal, bestämmes pensionsbeloppet på det sätt, att

för hvarje bristande år afkortas en procent af hela pensionen. Rätt till

hel eller afkortad pension enligt denna paragraf tillkommer dock ingen,

som icke räknar minst 10 ordinarie tjänstår.

Jämlikt § 9 af reglementet för småskollärares in. fl. ålderdoms
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

It

Kittel. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

understödsanstalt den 22 juni 1892 jämförd med nådiga kungörelsen den

13 juni 1908 angående förhöjning af understödsbeloppen från sagda anstalt

äger lärare, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt

understöd bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men genom obotlig

sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, därest han tjänstgjort

minst 15 år, från anstalten bekomma ett årligt understöd af 205

kronor.

Hvad nu sagts om lärare gäller äfven lärarinna.

Det är tydligt, att med gällande bestämmelser om pension eller understöd

för obotligt sjuk folk- eller småskollärare § 31 af folkskolestadgan

skall blifva utan egentlig praktisk betydelse i fråga om sinnessjuk lärare,

och att således ett skoldistrikt, där sådant sjukdomsfall inträffar, skall

nödgas att, till stort men för sitt undervisningsväsen, kanske under många

år i sin tjänst behålla en lärare eller lärarinna, som drabbats af obotlig sinnessjukdom.

Såsom Riksdagen framhållit, bör möjlighet finnas för skoldistrikt

att entlediga en sådan lärare, hvilken då billigtvis bör beredas pension

eller understöd äfven om föreskrifna 10, respektive 15 tjänstår ej uppnåtts.

Sådan tvångsåtgärd lärer väl ej mot vederbörandes bestridande kunna

vidtagas mot lärare, som vid ikraftträdandet af författning i ämnet vunnit

fast anställning.

Emot de af direktionen och statskontoret föreslagna grunder för beräknande

af pension eller understöd i förevarande fall har jag icke något

att erinra.

Det har i ärendet framhållits, att rätten till erhållande af pension för

obotligt sinnessjuk lärare icke bör vara ovillkorlig, då det ju läte tänka

sig, att skoldistrikt, för att vältra en befarad fattigvårdstunga öfver från

sig på vederbörande pensions- eller understödsanstalt, skulle till ordinarie

lärare antaga sinnessjuk person. För att förebygga detta har man föreslagit,

att pensionsinrättningens eller ålderdomsunderstödsanstaltens styrelse

skulle tillerkännas rätt att efter pröfning af omständigheterna i hvarje särskild!

fall bevilja eller afslå pension eller understöd åt obotligt sinnessjuk

lärare, som icke räknar föreskrifna tjänstår.

För min egen del vill jag tro, att det befarade missbruket sällan eller

aldrig skulle förekomma, äfven om inga i''estriktiva bestämmelser gåfves.

Då saken emellertid bragts på tal, torde försiktigheten bjuda, att bestämmelser

i berörda syfte meddelas. Det synes mig då böra föreskrifvas, dels

att vid ansökning om pension eller understöd för obotligt sinnessjuk lärare,

som icke tjänstgjort 10, respektive 15 år, skall fogas intyg af läkare

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

angående den sannolika tiden för uppenbart framträdande af den sinnessjukdom,

som befunnits obotlig, äfvensom de andra intyg, som kunna

styrka nämnda tidpunkt, dels ock att, därest af handlingarna framgår,

att läraren antagits i ordinarie tjänst oaktadt han vid tiden för valet lidit

af sinnessjukdom, hvars framträdande varit uppenbart, ansökningen icke må

bifallas. För utfärdande af förstberörda föreskrift erfordras tydligen icke

Riksdagens samtycke.

Såsom statskontoret framhållit bör, vid bifall till de föreslagna ändringarna

i vederbörande reglementen, till § 31 af folkskolestadgan äfvensom

§ 31 af stadgan angående folkundervisningen i Stockholm göras det tilllägg,

att obotligt sinnessjuk lärare, som i vederbörlig ordning förklarats

berättigad till pension eller understöd, kan entledigas från sin befattning.

Det faller af sig själft, att hvad. nu föreslagits om lärare äfven bör

gälla lärarinna.

Enligt hvad i ärendet upplysts, föranleder den föreslagna utsträckningen

af rätt till pension eller understöd icke för närvarande någon

kostnad för staten.

På grund af hvad sålunda anförts får jag i underdånighet hemställa,

det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva

dels att obotligt sinnessjuk lärare eller lärarinna vid folk- eller småskola

må, änskönt han eller hon icke intjänat det i allmänhet för erhållande

af pension eller understöd föreskrifna minsta antalet tjänstår, förklaras

berättigad att, sedan han eller hon entledigats från sin befattning,

efter omständigheterna uppbära pension till belopp, hvartill sammanlagda

antalet lefnads- och tjänstår enligt § 15 i reglementet för folkskollärarnas

pensionsinrättning kan föranleda, eller understöd till det

belopp, som i § 9 af reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

jämförd med nådiga kungörelsen den 13 juni 1908 angående

förhöjning af understödsbeloppen från sagda anstalt linnés medgifvet;

allt under förutsättning att den sinnessjukdom, som befunnits

obotlig, icke uppenbart framträdt. vid den tid, då vederbörande lärare

utsetts till sin innehafvande befattning;

dels ock att vid folk- eller småskola anställd obotligt sinnessjuk lärare

eller lärarinna, som i vederbörlig ordning förklarats berättigad att efter

erhållet afsked uppbära pension eller understöd, må äfven utan vederbörandes

begifvande entledigas från sin befattning, därest han eller hon

erhållit fast anställning vid sådan skola efter det författning i förevarande

ämne trädt i kraft.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 106.

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter täcktes

Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad föredragande

departementschefen sålunda hemställt; och skulle proposition

i ämnet aflåtas till Riksdagen af den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Christer d’Albedyhll.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.