Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse af § 2 inom. 4 tryckfrihetsförordningen

1911-03-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:107, Med förslag till ändrad lydelse af § 2 inom. 4 tryckfrihetsförordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maf.ts Nåd. Proposition Nr 107.

1

Nr 107.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

ändrad lydelse af § 2 inom. 4 tryckfrihetsförordningen;

gifven Stockholms slott den 10 mars 1911.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlägga

följande

Förslag

till

ändrad lydelse af § 2 mom. 1 tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o) I grund af — — — — — — — som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas

:

Att protokoll----icke uppenbara.

Att ej några — — — — böte femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner — — — — skriften konfiskeras.

Att, i hvad rättegångsmål----böte femtio riksdaler.

Det skall ock —---sexton skillingar.

Att omröstningsprotokoll, som i arbetsdomstolen blifvit fördt, ej må,

förrän femton år förflutit från protokollets datum, utlämnas i vidsträcktare

män, än som af åtal mot någon domstolens ledamot må föranledas. Den

häremot bryter, så ock den, som i tryck offentliggör dylikt protokoll, hvil
Bihang

till Rilcsd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 67 Höft. (Nr 107.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 107.

ket obehörigen utlämnats, bete från och med femtio till och med trehundra

riksdaler.

Att protokoll — — — ■— sexton skillingar.

Att ingen må tillåtas —--— sexton skillingar.

Att utdrag — — — — böte femtio riksdaler.

Att uppgifter — — — — böte femtio riksdaler.

Att för officiell statistik--— — trehundra riksdaler.

Att de från bankinspektionen — — — — böte femtio riksdaler.

Att ansökning — — — — böte femtio riksdaler.

Att sådant — — — — hufvudsaken.

I öfrigt--— — stadgadt är.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Hederstierna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.

3

Utdrag af protokollet öf ver justitiedeparternentsärenden, hållet inför

Hans Maf.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

fredagen den 10 mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Halm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

T. f. chefen för justitiedepartementet statsrådet Hederstierna anförde:

»Genom nådig proposition den 11 mars 1910 framlades inför riksdagen

åtskilliga lagförslag, afseende ordnande af aftalsförhållandet mellan

arbetsgifvare och arbetare, och bland dem förslag till lag om särskild

domstol i vissa arbetstvister. Denna domstol, arbetsdomstolen, hvilken

skulle hafva till uppgift att handlägga tvister rörande kollektivaftal mellan

arbetsgifvare och arbetare, skulle bestå af sju ledamöter, af hvilka Konungen

skulle utnämna tre och förordna de öfriga fyra för två år i sänder

efter förslag af vissa arbetsgifvare- och arbetareorganisationer.

Det särskilda utskott, som af riksdagen tillsattes för behandling af

berörda proposition, uttalade i sitt utlåtande öfver sist omförmälda lagförslag

såsom sin mening, att i lagen borde föreskrifvas, att då någon

arbetsdomstolens ledamot varit beträffande något beslut af skiljaktig mening,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.

sådant ej finge angifvas i protokollet eller göras kunnigt för vare sig

part eller annan. Ett sådant stadgande syntes utskottet vara lämpligt, på

det att ej genom uttalade skiljaktiga meningars offentliggörande arbetsdomstolens

utslag måtte lida någon minskning i auktoritet, samt tillika

innebära ett stundom måhända behöflig! stöd för de efter förslag förordnade

ledamöterna i deras sträfvan att fullt opartiskt och sjelfständigt utöfva

sin befattning. För att skiljaktig ledamot skulle kunna i fall af

behof frigöra sig från ansvarighet för utslaget, borde han äga att af domstolen

undfå intyg rörande förhållandet, hvithet intyg naturligtvis ej finge

användas i annat ändamål än det nämnda. I enlighet med det sålunda

anförda upptog utskottet i lagförslaget under 14 § stadganden af nyss

angifna innehåll.

Sedan lagförslaget i följd af kamrarnas skiljaktiga beslut fallit,

undergick detsamma omarbetning inom justitiedepartementet. I det nya

förslag till lag om särskild domstol i vissa arbetstvister, som framgick

såsom resultat" af denna omarbetning, återfanns omförmälda af särskilda

utskottet förordade stadgande, upptaget såsom 15 §.

Vid sistnämnda förslags behandling i lagrådet, hvars utlåtande infordrats

enligt Eders Kungl. Maj:ts beslut den 2 december 1910, yttrade

tre af dess ledamöter i fråga om nyssnämnda paragraf följande:

Det i paragrafen förekommande förbudet mot skiljaktig menings

intagande i domboken och yppande för part eller annan hade förknippats

med stadgande om rätt för skiljaktig ledamot att erhålla intyg rörande

sin afvikande mening, ett stadgande, som tydligen hade till ändamål att

bereda den skilj aktige ledamoten utväg att i händelse af åtal frigöra sig

från ansvarighet för utslaget. Hvad paragrafen sålunda innehölle syntes

icke kunna genomföras utan ändring i tryckfrihetsförordningen. För att

intyg af nämnda art skulle kunna vid förefallande behof meddelas, måste

vid domstolen föras särskilda anteckningar, utvisande såväl i hvilka fall

skiljaktiga meningar förekommit som deras innehåll i hvarje fall. Domstolens

ledamöter kunde uppenbarligen ej i detta afseende lita på sitt minne.

Lång tid kunde förflyta, innan intyg påkallades, och ett intyg, som utfärdats

kort efter domens meddelande, kunde, när det långt senare behöfde åberopas,

befinnas vara förkommet. Hänsyn måste också tagas till möjligheten

af att i följd af dödsfall eller andra omständigheter en eller flere

af domstolens ledamöter blefve urståndsätta att meddela erforderliga upplysningar.

Om det således torde vara uppenbart, att förslaget måste framtvinga

förande och samlande af anteckningar rörande skiljaktiga meningar,

syntes det vara lika tydligt, att dylika anteckningar ej utan att tryckfrihetsförordningen

ändrades kunde undanhållas offentligheten. De måste näm
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.

5

ligen hänföras till handlingar, af Indika enligt denna grundlags nuvarande

affattning enhvar ägde att hos domstolen taga del.

Behofvet att vid arbetsdomstolen föra anteckningar rörande yppade

skiljaktigheter skulle, om ej helt försvinna, dock väsentligen minskas, om

förslaget ändrades därhän, att skiljaktig ledamot oberoende af begäran

skulle omedelbart efter beslutets meddelande erhålla intyg om sin skiljaktighet.

Ett stadgande af detta innehåll skulle emellertid tilläfventyrs

minska effektiviteten af förbudet mot skiljaktighets yppande. I alla händelser

förefölle det föga lämpligt att af hänsyn till utsikten af åtal —

en utsikt, som i hvarje särskilt fall vore ytterst ringa — meddela en ovillkorlig

föreskrift om intygs utlämnande rörande hvarje skiljaktighet.

Snarare kunde det måhända ifrågasättas, huruvida man icke, med

bibehållande af förbudet mot skiljaktighets protokollerande och meddelande

till utomstående, kunde låta föreskriften om intyg helt och hållet bortfalla

och alltså i de sällsynta undantagsfall, då åtal ifrågakomme, nöja sig med

sådana upplysningar, som eljest kunde stå att vinna. Icke heller denna

anordning syntes dock vara att förorda. Frånsedt de svårigheter den skulle

medföra vid ett eventuellt åtal, kunde mot densamma anmärkas, att den icke

behörigen tillgodosåge det kraf, som ur andra synpunkter måste ställas på

ett bestämdt konstaterande af meningarna inom domstolen. Det vore tydligen

af vikt, ej minst för vidmakthållande af domstolsledamöternas ansvarskänsla,

att hvarje ledamot, som i någon mån hyste betänkligheter mot den

af majoriteten omfattade meningen, tvingades att för sig själf och kollegerna

bestämdt klargöra, huruvida han vidhölle eller uppgåfve dessa betänkligheter;

och det kunde befaras, att en anordning sådan som den nyss

nämnda lätt skulle leda till en viss oklarhet i sagda hänseende.

Det anförda syntes utvisa, att hvad man med förevarande paragraf

velat vinna — nämligen att från offentligheten undandraga arbetsdomstolens

omröstningar — lämpligast skulle uppnås genom att i tryckfrihetsförordningen

införa förbud mot utlämnande af arbetsdomstolens omröstningsprotokoll

i vidare mån. än som af åtal mot någon domstolens ledamot

kunde föranledas. En afsevärd betänklighet häremot, vore naturligen,

om i afbidan på en dylik grundlagsändrings slutliga genomförande hela

det föreliggande lagförslaget skulle tills vidare behöfva lämnas oafgjordt.

Så torde emellertid ej vara förhållandet. Med den ifrågasatta nya grundlagsbestämmelsen

stode visserligen det i nu förevarande paragraf förekommande

förbudet mot afvikande menings yppande så till vida i samband,

att detta förbud ej förr än efter grundlagsändringens afgörande kunde i

civillag genomföras. Men förbudet skulle lätt kunna utbrytas ur sitt nuvarande

sammanhang och, med ett under alla förhållanden erforderligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.

tillägg om rätt att i händelse af åtal yppa skiljaktighet, inflyta i ett särskildt

lagförslag, som behandlades först i sammanhang med grundlagsändringens

definitiva genomförande.

För den händelse att, i strid med den uppfattning som sålunda uttalats,

den förevarande paragrafen skulle i hufvudsak bibehållas, erinrades,

hurusom i lagtexten torde böra tydligt utmärkas, att intyg rörande skiljaktighet

skulle angifva, icke allenast att sådan förekommit, utan äfven dess

innehåll.

Slutligen kunde ifrågasättas, huruvida icke, i ändamål att hos mindre

lagkunnige inskärpa betydelsen af förbudet mot skiljaktig menings yppande,

i paragrafen borde angifvas, att förbudets öfverträdande medförde ansvar såsom

för ämbetsfel.

Då detta ärende inför Eders Kung!. Maj:t af departementschefen anmäldes

den 6 innevarande månad, tillkännagaf han sin anslutning till den sålunda

af lagrådets om förmälda tre ledamöter uttalade uppfattningen, att

syftet med det ifrågavarande stadgandet i lagförslaget rörande arbetsdomstolen

lämpligast stode att vinna genom en ändring i tryckfrihetsförordningen,

och sin afsikt att sedermera hos Eders Kungl. Maj:t hemställa om aflåtande

till riksdagen af särskild proposition med förslag till sådan grundlagsändring.

Emellertid syntes det honom, yttrade han vidare, lämpligt, att redan

i det då föreliggande lagförslaget infördes dels i stället för det stadgande,

som gifvits i omförmälda paragraf och som borde utgå, en föreskrift

af innehåll att skiljaktig mening, som uttalades vid omröstning i

arbetsdomstolen ej finge intagas eller omförmälas i domstolens dombok

utan skulle upptagas i ett särskildt omröstningsprotokoll, och dels en åt

det blifvande förbudet mot utlämnande af nämnda protokoll betingad bestämmelse

om undantag i hvad samma protokoll rörde från den eljest stadgade

skyldigheten för den, som ville i behörighetsfråga öfverklaga arbetsdomstolens

beslut, att till öfverdomstolen ingifva den förra domstolens

protokoll i målet. Väl skulle de sålunda ifrågasatta lagstadgandena framstå

såsom något oegentliga under den tid, som kunde förflyta till dess grundlagsändringen

blefve genomförd, men å andra sidan syntes det vara angeläget

att undvika en ändring af lagen om arbetsdomstolen nästan omedelbart

efter dess ikraftträdande. Bestämmelser af den angifna innebörden

hade därför upptagits i det omarbetade förslaget.

Sedan jämlikt Eders Kungl. Maj:ts beslut nådig proposition till riksdagen

aflåtits med förslag till, bland annat, lag om särskild domstol i

vissa arbetstvister, i nyss omhandlade delar så affattadt som ofvan angifvits,

har nu utarbetats förslag till den ändring i tryckfrihetsförordningens

§ 2 mom. 4, som erfordras för att från tillämpning af regeln

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107. 7

om offentliga handlingars allmänna tillgänglighet för en hvar med rätt att

befordra dem till trycket undantaga det särskilda protokoll, som i arbetsdomstolen

skall föras beträffande skiljaktiga meningar, hvilka kunna vid

omröstning till beslut uttalas.

Enligt detta förslag skulle i nyssnämnda lagrum efter det stycke,

som handlar om rätt för part i något mål att däröfver trycka s. k. species

facti, tillfogas ett nytt stycke, innehållande förbud mot utlämnande af

arbetsdomstolens omröstningsprotokoll. Då för vinnande af syftet med

detta förbud ej torde vara erforderligt, att förbudet upprätthålles någon

längre tid, har dess giltighetstid begränsats till femton år från protokollets

datum, hvarjämte jämväl för nämnda tid medgifvits protokollets utlämnande

i den utsträckning, som betingas af behofvet för ledamot af arbetsdomstolen

att i händelse af åtal mot denna ledamot för något beslut, vid

hvars fattande han varit af skiljaktig mening, kunna frigöra sig från

ansvarighet för beslutet.

Straffet för öfverträdelse af förbudet mot utlämnande af arbetsdomstolens

omröstningsprotokoll torde lämpligen kunna bestämmas till böter

från och med sjuttiofem till och med fyrahundrafemtio kronor. Förslaget

upptager vidare förbud vid samma bötesansvar mot offentliggörande i

tryck af arbetsdomstolens omröstningsprotokoll, som obehörigen utlämnats.

I förevarande fall torde saknas anledning att, på sätt vid vissa af

de i tryckfrihetsordningens § 2 mom. 4 redan gjorda undantagen från

offentlighetsprincipen ägt rum, såsom förutsättning för straffbarhet uppställa

vetskap att utlämnandet varit obehörigt. Då utlämnandet alltid är

under förbudstiden obehörigt utom för det sällsynta undantagsfall, att det

föranledts af åtal för fel i domareämbetet mot ledamot af arbetsdomstolen,

torde kunna kräfvas, att befordran till tryck af dylikt protokoll ej sker

utan föregående undersökning rörande befogenheten dåraf.

Lagrådets omförmälda ledamöter hafva i sitt nyss återgifna yttrande

ifrågasatt, att utom förevarande ändring i tryckfrihetsförordningen skulle,

för vinnande af fullständig sekretess beträffande arbetsdomstolens omröstningar,

erfordras jämväl antagande af en särskild civillag, genom hvilken

förbjödes att annorledes än genom utlämnande af omröstningsprotokollet

yppa skiljaktig mening, som inom domstolen gjort sig gällande.

Någon vid sidan af tryckfrihetsförordningen ställd civillag af motsvarande

innehåll finnes emellertid icke beträffande de redan i samma förordning

upptagna fall, då utlämnande af viss handling icke är medgifvet.

Grunden härtill torde vara att söka däri, att ehuru stadgandena för berörda

fall, såsom utgörande undantag från hufvudregeln om offentliga

handlingars tillgänglighet för alla, erhållit den affattning, att de enligt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.

sin ordalydelse endast afse förbud mot utlämnande af handlingarna i fråga,

dessa stadganden dock af lagstiftaren ansetts innebära, att innehållet i sådan

handling ej heller må på annat sätt bringas till offentligheten. Riktigheten

af en sådan tolkning finner jag otvifvelaktig. Syftet med berörda

stadganden skulle eljest uppenbarligen förfelas. Vid sådant förhållande

torde skäl ej föreligga att i nu förevarande fall gifva lagstiftningen en

annan gestaltning än den hittills vedertagna. Tvärtom skulle däraf lätteligen

förorsakas tvekan och missförstånd rörande de olika bestämmelsernas

rätta förstånd. Med afseende å det anförda anser jag någon lagstiftningsåtgärd

i förevarande syfte utöfver förberörda ändring i tryckfrihetsförordningen

icke böra vidtagas.»

T. f. departementschefen uppläste härefter det upprättade förslaget till

ändrad lydelse af § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen och hemställde, att

förslaget måtte föreläggas Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig ordning.

Med bifall till denna af statsrådets öfriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att nådig proposition af den lydelse bilagan

vid detta protokoll utvisar skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet

Israel Myrberg.

110534

Stockholm 1911.

Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. KU 1911:28 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1911:142 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till ändrad lydelse af § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen. s. 1 i texten