Sök i Ratio Lex

Angående rätt för Konungen att i vissa fall låta justitieråd eller regeringsråd bibehålla pensionär ätt vid afgång från ämbetet före uppmådd pensionsålder

1911-03-10 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:125, Angående rätt för Konungen att i vissa fall låta justitieråd eller regeringsråd bibehålla pensionär ätt vid afgång från ämbetet före uppmådd pensionsålder

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

K ungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 125.

1

Nr 125,

Kung!. Maj:t.s nådiga proposition till Riksdagen angående rätt för

Konungen att i vissa fall låta justitieråd eller regeringsråd

bibehålla pensionär ätt vid afgång från ämbetet före

uppmådd pensionsålder; gifven Stockholms slott den 10

mars 1911.

Under åberopande af bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva att, om justitieråd eller regeringsråd

afgått eller afgår från sitt ämbete för fullgörande af något af

Kungl. Maj:t meddeladt uppdrag, hvarmed rätt till pension icke är förenad,

men för hvilket ersättning af statsmedel utgår, Kungl. Magt må äga

förordna, att hvad i fråga om justitieråds- eller regeringsrådsämbete är

stadgadt angående rätt för innehafvaren att erhålla pension af statsmedel

mot uppfyllande af de för denna rätt honom åliggande förpliktelser skall

gälla i afseende å berörda uppdrag, så länge den från sådant ämbete afgångne

uppdraget innehar.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Hederstiern a.

Bihang till Riksd.prot. Wll. 1 Sami. I Afd. Höft. 80. (Nr 125.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 125.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 10 mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Efter gemensam beredning med cheferna för civil- och -finansdepartementen

anförde t. f. chefen för justitiedepartementet statsrådet Hederstierna:

»Enligt 2 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension äger denna lag icke tillämpning i fråga om

justitieråds- eller regeringsrådsämbete. Genom de särskilda stadgande!],

som meddelats angående de med berörda ämbeten förenade pensionsförmåner,

har emellertid, jämte det justitieråden och regeringsråden förklarats

vara berättigade till eu pension af 8,000 kronor och skyldiga att erlägga

en pensionsafgift af 860 kronor årligen, förordnats, att dessa ämbetsmän

i öfrig! skola vara undei''kastade bestämmelserna i nämnda lag. Hvad i

8 § i densamma stadgas därom, att tjänstinnehafvare, som af går från

tjänsten utan att vara skyldig därtill enligt bestämmelserna i lagens 6 §,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 12ö.

o

med visst undantag icke skall vara berättigad till pension, gäller alltså

äfven beträffande justitieråd och regeringsråd.

Ifrågavarande ämbetsmän intaga i förhållande till andra sådana eu

undantagsställning i det afseendet, att deras ämbeten icke kunna för kortare

eller längre tid få uppehållas af vikarier. De personer, som tjänstgöra

såsom ledamöter i högsta domstolen eller regeringsrätten, skola nämligen,

enligt hvad af § 17 regeringsformen framgår, vara af Konungen till

ämbetet utnämnda. Ett justitieråd eller regeringsråd kan därför ej heller

erhålla tjänstledighet för fullgörande af annat offentligt uppdrag. Befinnes

det vara angeläget att för ett dylikt få anlita en ledamot i högsta domstolen

eller i regeringsrätten, låter detta — bortsedt från de fall, då uppdragets

fullgörande kan vara förenligt med fortsatt ämbetsutöfning, — sig icke

göra utan att han afgår från sitt ämbete. Sådant har som bekant någon

gång förekommit. Sålunda har befattningen såsom ordförande i den nu

arbetande lagberedningen från början varit beklädd af en person, som för

att öfvertaga densamma a I gal t ur högsta domstolen, och innehafves nu af

en annan person i samma ställning. Vid ett tillfälle har justitieråd erhållit

afsked för att blifva ordförande i en af Eders Kungl. Maj:t tillsatt

kommitté. Ett nytt fall, då det kan blifva fråga om att för särskild! uppdrag

anlita innehafvare af dylikt ämbete, kommer att föreligga, om den

föreslagna arbetsdomstolen blir inrättad. Vid föredragning af frågan angående

framställning till Riksdagen om anslag till bestridande af kostnaden

för en sådan domstol bär framhållits, att vid beräkning af den erforderliga

aflöningen till domstolens ordförande hänsyn borde tagas därtill,

att det t. ex. kunde finnas önskvärd! att till befattningen utse ledamot af

högsta domstolen.

I nu omförmälda och liknande fall medför det uppdrag, för hvars

öfvertagande afsked från förut innehafdt ämbete beviljas, icke någon pensionsrätt.

Jag vill i detta afseende erinra om, att lagberedningen är uppförd

å extra stat, och att, enligt hvad det föreslås, tillsvidare så skall

blifva förhållandet äfven med arbetsdomstolen. Ett justitieråd eller regeringsråd,

som för fullgörande af dylikt uppdrag afgår från sitt ämbete

och därigenom förlorar den med detta förenade pensionsrätt, ställes sålunda

utan trygghet att komma i åtnjutande af pension.

Visserligen torde den afgångne vanligen kunna anse sig äga förhoppning

om att, efter uppdragets fullgörande eller när förhållandena eljest

därtill föranleda, åter erhålla ordinarie statstjänst, i den mån sådant lämpligen

låter sig göra. En väsentlig risk i fråga om pensionsförhållandena är

dock jämväl under angifna förutsättning förbunden med afbrottet i den ordinarie

anställningen. Ännu starkare gör olägenheten af att pensionsrätt saknas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 125.

sig gällande, om det uppdrag, till hvilket ett justitieråd eller regeringsråd

öfvergått, är af varaktig natur och hans fortsatta innehafvande af detsamma

är från allmän synpunkt önskvärdt. Det är nämligen knappast

antagligt, att han skall befinnas villig att på längden behålla uppdraget

och afstå från återvändande till ordinarie statstjänst, med mindre hans

pensionsrätt är betryggad.

Tydligen kan det icke ifrågasättas, att innehafvaren af ett så viktigt

ämbete, som ledamotskap i högsta domstolen eller regeringsrätten innebär,

skall lämna detta för ett annat offentligt uppdrag, utan att å ena sidan

uppdraget är af synnerligen stor allmän betydelse samt å andra sidan vederbörande

ämbetsmans förutsättningar att på ett gagnande sätt fylla detsamma

äro särdeles framstående och jämväl öfverträffa dem, som finnas

hos andra personer, åt hvilka uppdraget skulle kunna anförtros. Aro förhållandena

sådana, då är det också ett betydande statsintresse, att icke de

villkor, som kunna bjudas, försvåra eller omöjliggöra att för uppdraget

förvärfva den rätte mannen. Visserligen kan tagas för gifvet, att en person

med de egenskaper, som här förutsättas, skall vara benägen att ställa

sig till det allmännas förfogande, äfven om härmed följer någon personlig

uppoffring, men det är dock såväl af grannlagenhetsskäl påkalladt som ock

i öfrigt lämpligt, att icke större anspråk än nödigt är i detta afseende må

ställas på honom. En viss uppoffring måste ju ur trygghetens synpunkt

alltid vara förenad med utbyte af ett med fullmakt försedt ämbete mot ett

på lösare grunder hvilande uppdrag.

Jag anser därför åtgärder böra vidtagas i syfte, att justitieråd eller

regeringsråd vid eu förflyttning af berörda slag må få behålla den honom

tillkommande pensionsrätt orubbad, en förmån, som andra ämbetsmän åtnjuta

därigenom att de för dylika uppdrags fullgörande icke behöfva afgå

från sina ämbeten utan allenast erhålla tjänstledighet. För detta ändamåls

vinnande erfordras framställning till Riksdagen. Endast uppdrag,

som meddelas af Konungen och för hvilka ersättning af statsmedel utgår,

torde därvid böra komma i betraktande. Äfven bland dessa kunna emellertid’

finnas sådana, med hvilka ifrågavarande förmån icke skäligen kan

förbindas. Densamma bör nämligen ifrågakomma blott då, såsom förut angifvits,

anledningen till vederbörande ämbetsmans afgång är, att hans

öfvertagande af ett uppdrag af stor betydelse befinnes vara påkalladt

af det allmännas intresse. Då begränsningen i detta afseende svårligen

kan på ett tillfredsställande sätt uppdragas genom en allmän regel, synes

det lämpligen böra tillkomma Konungen att i det särskilda fallet förordna

om pensionsrättens bibehållande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 125.

o

l sakens natur ligger, att fall af nu angifna beskaffenhet ganska

sällan kunna förekomma, och att kostnaderna för omförmälda utvidgning

af pensioneringen alltså icke kunna blifva betydande. Erinras må också

att statsverket skulle tillföras i någon mån ökade bidrag till en pensionering,

som följer redan af gällande bestämmelser. För närvarande är den,

som utträder ur ordinarie statstjänst, därmed fri från erläggande af pensionsafgift.

Erhåller han efter någon tid ånyo ett ämbete, inträder han i

den med detta förbundna pensionsrätt, utan att någon retroaktivafgift

åligger honom. Tillämpning af de nu föreslagna bestämmelserna skulle

medföra skyldighet att betala pensionsafgifter äfven under mellantiden.

Den befogenhet att föreskrifva pensionsrättens bibehållande, som synes

böra tilläggas Konungen, torde lämpligen kunna närmare bestämmas så,

att Konungen skall äga förordna, att hvad i fråga om justitieråds- eller regeringsrådsämbete

är stadgadt angående rätt för innehafvaren att erhålla pension

af statsmedel mot uppfyllande af de för denna rätt honom åliggande förpliktelser

skall gälla i afseende å det uppdrag, till hvilket justitieråd eller regeringsråd

öfvergått, så länge han detsamma innehar. Af denna affattning följer, att

de allmänna bestämmelserna i pensionslagen — med undantag endast för

hvad där stadgas om pensioners och pensionsafgifters belopp — fortfarande

skola äga tillämpning i fråga om den afgångne ämbetsmannen, samt att

han alltså bl. a. skall äga att räkna tjänsteår, jämväl om uppdraget icke

eljest skulle berättiga honom härtill, samt vara förpliktad att vid viss

lefnadsålder mot erhållande af pension lämna uppdraget.

Statskontoret, hvars utlåtande i detta ärende genom nådig remiss

inhämtats, har funnit den undantagsställning justitieråd och regeringsråd

intoge därutinnan, att deras ämbeten icke finge uppehållas af vikarie,

innebära grundad anledning att ifrågasätta afvikelse för deras vidkommande

från eljest allmängiltiga grundsatser inom det civila pensionsväsendet,

på samma gång som med hänsyn till nämnda undantagsställning

all fara för vidtgående och betänkliga konsekvenser måste anses utesluten.

På grund häraf och med hänsyn jämväl till de förutsättningar, som enligt

föreliggande förslag uppställts för medgifvande af pensionsrättens bibehållande,

har statskontoret ansett sig kunna tillstyrka framställning till

Riksdagen i ämnet.

Statskontoret har dock velat fästa uppmärksamheten därå, att det

åsyftade målet eller undanröjande af risken i pensionshänseende vid ämbetets

frånträdande före uppnådd pensionsålder icke fullständigt vunnes

genom den föreslagna anordningen. Därest nämligen uppdragets innehafvare

genom sjukdom varaktigt förlorade sin arbetsförmåga, kunde han

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 125.

6

tydligen hvarken fullfölja uppdraget eller ånyo utnämnas till någon ordinarie

statstjänst. Men han syntes icke heller med tillämpning af det

föreslagna stadgandet kunna erhålla pension under annan förutsättning än

att han uppnått stadgad pensionsålder. Vore detta icke fallet, erfordrades

enligt 6 § c) pensionslagen — förutom oförmåga för framtiden till tjänstgöring

— tillika att under fem på hvarandra följande år hafva i följd af

sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra. Detta villkor

syntes icke kunna uppfyllas af innehafvare af uppdrag. Emellertid måste

ju antagas, att ett sådant fall blefve tämligen sällsynt. På grund häraf

och då en allmän bestämmelse till undanröjande af risken jämväl i nu

afsedda fall svårligen läte sig uppställa, syntes lämpligen frågan om pension

få i sådant fall underställas Riksdagens pröfning.

Hvad statskontoret sålunda påpekat har äfven förut under ärendets

behandling varit föremål för öfvervägande, men har jag lika med statskontoret

ansett, att under berörda förhållanden framställning till Riksdagen

i det särskilda fallet är den enda lämpliga utväg, som står till buds. En

viss ökad trygghet för att pension i dylikt fall skall beviljas synes dock

vinnas därigenom, att rätten till pension under normala förhållanden blir

på förhand fastslagen. Jag tillåter mig också erinra om, att för den

händelse ett i tjänst kvarstående justitieråd eller regeringsråd blefve i

följd af sjukdom, vanförhet eller lyte varaktigt ur stånd att tjänstgöra,

det med hänsyn till arbetets fortgång inom vederbörande domstol säkerligen

icke vore möjligt att afvakta den tid efter fem år, då pensionsrätt

enligt lag skulle inträda, utan finge jämväl i sådant fall särskild framställning

om pension göras hos Riksdagen.

Hvad nu yttrats har endast afsett pension af statsmedel och sålunda

icke de från civilstatens änke- och pupillkassa utgående pensionerna. T

hvad mån åtgärder behöfva och lämpligen kunna vidtagas för att i förut

omförmälda fall bevara rätten till jämväl dessa senare pensioner torde

icke i detta sammanhang böra upptagas till pröfning, då för nämnda

ändamål icke erfordras någon framställning till Riksdagen.»

Föredraganden hemställde härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom

nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva att, om justitieråd

eller regeringsråd afgått eller afgår från sitt ämbete för fullgörande af

något af Konungen meddeladt uppdrag, hvarmed rätt till pension icke är

förenad, men för hvilket ersättning af statsmedel utgår, Konungen må

äga förordna, att hvad i fråga om justitieråds- eller regeringsrådsämbete

är stadgadt angående rätt för innehafvaren att erhålla pension af statsmedel

mot uppfyllande af de för denna rätt honom åliggande förpliktelser

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 125.

skall gälla i afseende å berörda uppdrag, så länge den från sådant ämbete

afgångne uppdraget innehar.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition i

ämnet åt den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Israel Myrberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.