Angående rätt för Konungen att i vissa fall låta justitieråd eller regeringsråd bibehålla pensionär ätt vid afgång från ämbetet före uppmådd pensionsålder
1911-03-10 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1911:125, Angående rätt för Konungen att i vissa fall låta justitieråd eller regeringsråd bibehålla pensionär ätt vid afgång från ämbetet före uppmådd pensionsålder
Dokumentets text
K ungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 125.
1
Nr 125,
Kung!. Maj:t.s nådiga proposition till Riksdagen angående rätt för
Konungen att i vissa fall låta justitieråd eller regeringsråd
bibehålla pensionär ätt vid afgång från ämbetet före
uppmådd pensionsålder; gifven Stockholms slott den 10
mars 1911.
Under åberopande af bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva att, om justitieråd eller regeringsråd
afgått eller afgår från sitt ämbete för fullgörande af något af
Kungl. Maj:t meddeladt uppdrag, hvarmed rätt till pension icke är förenad,
men för hvilket ersättning af statsmedel utgår, Kungl. Magt må äga
förordna, att hvad i fråga om justitieråds- eller regeringsrådsämbete är
stadgadt angående rätt för innehafvaren att erhålla pension af statsmedel
mot uppfyllande af de för denna rätt honom åliggande förpliktelser skall
gälla i afseende å berörda uppdrag, så länge den från sådant ämbete afgångne
uppdraget innehar.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Carl Hederstiern a.
Bihang till Riksd.prot. Wll. 1 Sami. I Afd. Höft. 80. (Nr 125.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 125.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 10 mars 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Hederstierna,
Swartz,
grefve Hamilton,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna.
Efter gemensam beredning med cheferna för civil- och -finansdepartementen
anförde t. f. chefen för justitiedepartementet statsrådet Hederstierna:
»Enligt 2 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension äger denna lag icke tillämpning i fråga om
justitieråds- eller regeringsrådsämbete. Genom de särskilda stadgande!],
som meddelats angående de med berörda ämbeten förenade pensionsförmåner,
har emellertid, jämte det justitieråden och regeringsråden förklarats
vara berättigade till eu pension af 8,000 kronor och skyldiga att erlägga
en pensionsafgift af 860 kronor årligen, förordnats, att dessa ämbetsmän
i öfrig! skola vara undei''kastade bestämmelserna i nämnda lag. Hvad i
8 § i densamma stadgas därom, att tjänstinnehafvare, som af går från
tjänsten utan att vara skyldig därtill enligt bestämmelserna i lagens 6 §,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 12ö.
o
med visst undantag icke skall vara berättigad till pension, gäller alltså
äfven beträffande justitieråd och regeringsråd.
Ifrågavarande ämbetsmän intaga i förhållande till andra sådana eu
undantagsställning i det afseendet, att deras ämbeten icke kunna för kortare
eller längre tid få uppehållas af vikarier. De personer, som tjänstgöra
såsom ledamöter i högsta domstolen eller regeringsrätten, skola nämligen,
enligt hvad af § 17 regeringsformen framgår, vara af Konungen till
ämbetet utnämnda. Ett justitieråd eller regeringsråd kan därför ej heller
erhålla tjänstledighet för fullgörande af annat offentligt uppdrag. Befinnes
det vara angeläget att för ett dylikt få anlita en ledamot i högsta domstolen
eller i regeringsrätten, låter detta — bortsedt från de fall, då uppdragets
fullgörande kan vara förenligt med fortsatt ämbetsutöfning, — sig icke
göra utan att han afgår från sitt ämbete. Sådant har som bekant någon
gång förekommit. Sålunda har befattningen såsom ordförande i den nu
arbetande lagberedningen från början varit beklädd af en person, som för
att öfvertaga densamma a I gal t ur högsta domstolen, och innehafves nu af
en annan person i samma ställning. Vid ett tillfälle har justitieråd erhållit
afsked för att blifva ordförande i en af Eders Kungl. Maj:t tillsatt
kommitté. Ett nytt fall, då det kan blifva fråga om att för särskild! uppdrag
anlita innehafvare af dylikt ämbete, kommer att föreligga, om den
föreslagna arbetsdomstolen blir inrättad. Vid föredragning af frågan angående
framställning till Riksdagen om anslag till bestridande af kostnaden
för en sådan domstol bär framhållits, att vid beräkning af den erforderliga
aflöningen till domstolens ordförande hänsyn borde tagas därtill,
att det t. ex. kunde finnas önskvärd! att till befattningen utse ledamot af
högsta domstolen.
I nu omförmälda och liknande fall medför det uppdrag, för hvars
öfvertagande afsked från förut innehafdt ämbete beviljas, icke någon pensionsrätt.
Jag vill i detta afseende erinra om, att lagberedningen är uppförd
å extra stat, och att, enligt hvad det föreslås, tillsvidare så skall
blifva förhållandet äfven med arbetsdomstolen. Ett justitieråd eller regeringsråd,
som för fullgörande af dylikt uppdrag afgår från sitt ämbete
och därigenom förlorar den med detta förenade pensionsrätt, ställes sålunda
utan trygghet att komma i åtnjutande af pension.
Visserligen torde den afgångne vanligen kunna anse sig äga förhoppning
om att, efter uppdragets fullgörande eller när förhållandena eljest
därtill föranleda, åter erhålla ordinarie statstjänst, i den mån sådant lämpligen
låter sig göra. En väsentlig risk i fråga om pensionsförhållandena är
dock jämväl under angifna förutsättning förbunden med afbrottet i den ordinarie
anställningen. Ännu starkare gör olägenheten af att pensionsrätt saknas
4
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 125.
sig gällande, om det uppdrag, till hvilket ett justitieråd eller regeringsråd
öfvergått, är af varaktig natur och hans fortsatta innehafvande af detsamma
är från allmän synpunkt önskvärdt. Det är nämligen knappast
antagligt, att han skall befinnas villig att på längden behålla uppdraget
och afstå från återvändande till ordinarie statstjänst, med mindre hans
pensionsrätt är betryggad.
Tydligen kan det icke ifrågasättas, att innehafvaren af ett så viktigt
ämbete, som ledamotskap i högsta domstolen eller regeringsrätten innebär,
skall lämna detta för ett annat offentligt uppdrag, utan att å ena sidan
uppdraget är af synnerligen stor allmän betydelse samt å andra sidan vederbörande
ämbetsmans förutsättningar att på ett gagnande sätt fylla detsamma
äro särdeles framstående och jämväl öfverträffa dem, som finnas
hos andra personer, åt hvilka uppdraget skulle kunna anförtros. Aro förhållandena
sådana, då är det också ett betydande statsintresse, att icke de
villkor, som kunna bjudas, försvåra eller omöjliggöra att för uppdraget
förvärfva den rätte mannen. Visserligen kan tagas för gifvet, att en person
med de egenskaper, som här förutsättas, skall vara benägen att ställa
sig till det allmännas förfogande, äfven om härmed följer någon personlig
uppoffring, men det är dock såväl af grannlagenhetsskäl påkalladt som ock
i öfrigt lämpligt, att icke större anspråk än nödigt är i detta afseende må
ställas på honom. En viss uppoffring måste ju ur trygghetens synpunkt
alltid vara förenad med utbyte af ett med fullmakt försedt ämbete mot ett
på lösare grunder hvilande uppdrag.
Jag anser därför åtgärder böra vidtagas i syfte, att justitieråd eller
regeringsråd vid eu förflyttning af berörda slag må få behålla den honom
tillkommande pensionsrätt orubbad, en förmån, som andra ämbetsmän åtnjuta
därigenom att de för dylika uppdrags fullgörande icke behöfva afgå
från sina ämbeten utan allenast erhålla tjänstledighet. För detta ändamåls
vinnande erfordras framställning till Riksdagen. Endast uppdrag,
som meddelas af Konungen och för hvilka ersättning af statsmedel utgår,
torde därvid böra komma i betraktande. Äfven bland dessa kunna emellertid’
finnas sådana, med hvilka ifrågavarande förmån icke skäligen kan
förbindas. Densamma bör nämligen ifrågakomma blott då, såsom förut angifvits,
anledningen till vederbörande ämbetsmans afgång är, att hans
öfvertagande af ett uppdrag af stor betydelse befinnes vara påkalladt
af det allmännas intresse. Då begränsningen i detta afseende svårligen
kan på ett tillfredsställande sätt uppdragas genom en allmän regel, synes
det lämpligen böra tillkomma Konungen att i det särskilda fallet förordna
om pensionsrättens bibehållande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 125.
o
l sakens natur ligger, att fall af nu angifna beskaffenhet ganska
sällan kunna förekomma, och att kostnaderna för omförmälda utvidgning
af pensioneringen alltså icke kunna blifva betydande. Erinras må också
att statsverket skulle tillföras i någon mån ökade bidrag till en pensionering,
som följer redan af gällande bestämmelser. För närvarande är den,
som utträder ur ordinarie statstjänst, därmed fri från erläggande af pensionsafgift.
Erhåller han efter någon tid ånyo ett ämbete, inträder han i
den med detta förbundna pensionsrätt, utan att någon retroaktivafgift
åligger honom. Tillämpning af de nu föreslagna bestämmelserna skulle
medföra skyldighet att betala pensionsafgifter äfven under mellantiden.
Den befogenhet att föreskrifva pensionsrättens bibehållande, som synes
böra tilläggas Konungen, torde lämpligen kunna närmare bestämmas så,
att Konungen skall äga förordna, att hvad i fråga om justitieråds- eller regeringsrådsämbete
är stadgadt angående rätt för innehafvaren att erhålla pension
af statsmedel mot uppfyllande af de för denna rätt honom åliggande förpliktelser
skall gälla i afseende å det uppdrag, till hvilket justitieråd eller regeringsråd
öfvergått, så länge han detsamma innehar. Af denna affattning följer, att
de allmänna bestämmelserna i pensionslagen — med undantag endast för
hvad där stadgas om pensioners och pensionsafgifters belopp — fortfarande
skola äga tillämpning i fråga om den afgångne ämbetsmannen, samt att
han alltså bl. a. skall äga att räkna tjänsteår, jämväl om uppdraget icke
eljest skulle berättiga honom härtill, samt vara förpliktad att vid viss
lefnadsålder mot erhållande af pension lämna uppdraget.
Statskontoret, hvars utlåtande i detta ärende genom nådig remiss
inhämtats, har funnit den undantagsställning justitieråd och regeringsråd
intoge därutinnan, att deras ämbeten icke finge uppehållas af vikarie,
innebära grundad anledning att ifrågasätta afvikelse för deras vidkommande
från eljest allmängiltiga grundsatser inom det civila pensionsväsendet,
på samma gång som med hänsyn till nämnda undantagsställning
all fara för vidtgående och betänkliga konsekvenser måste anses utesluten.
På grund häraf och med hänsyn jämväl till de förutsättningar, som enligt
föreliggande förslag uppställts för medgifvande af pensionsrättens bibehållande,
har statskontoret ansett sig kunna tillstyrka framställning till
Riksdagen i ämnet.
Statskontoret har dock velat fästa uppmärksamheten därå, att det
åsyftade målet eller undanröjande af risken i pensionshänseende vid ämbetets
frånträdande före uppnådd pensionsålder icke fullständigt vunnes
genom den föreslagna anordningen. Därest nämligen uppdragets innehafvare
genom sjukdom varaktigt förlorade sin arbetsförmåga, kunde han
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 125.
6
tydligen hvarken fullfölja uppdraget eller ånyo utnämnas till någon ordinarie
statstjänst. Men han syntes icke heller med tillämpning af det
föreslagna stadgandet kunna erhålla pension under annan förutsättning än
att han uppnått stadgad pensionsålder. Vore detta icke fallet, erfordrades
enligt 6 § c) pensionslagen — förutom oförmåga för framtiden till tjänstgöring
— tillika att under fem på hvarandra följande år hafva i följd af
sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra. Detta villkor
syntes icke kunna uppfyllas af innehafvare af uppdrag. Emellertid måste
ju antagas, att ett sådant fall blefve tämligen sällsynt. På grund häraf
och då en allmän bestämmelse till undanröjande af risken jämväl i nu
afsedda fall svårligen läte sig uppställa, syntes lämpligen frågan om pension
få i sådant fall underställas Riksdagens pröfning.
Hvad statskontoret sålunda påpekat har äfven förut under ärendets
behandling varit föremål för öfvervägande, men har jag lika med statskontoret
ansett, att under berörda förhållanden framställning till Riksdagen
i det särskilda fallet är den enda lämpliga utväg, som står till buds. En
viss ökad trygghet för att pension i dylikt fall skall beviljas synes dock
vinnas därigenom, att rätten till pension under normala förhållanden blir
på förhand fastslagen. Jag tillåter mig också erinra om, att för den
händelse ett i tjänst kvarstående justitieråd eller regeringsråd blefve i
följd af sjukdom, vanförhet eller lyte varaktigt ur stånd att tjänstgöra,
det med hänsyn till arbetets fortgång inom vederbörande domstol säkerligen
icke vore möjligt att afvakta den tid efter fem år, då pensionsrätt
enligt lag skulle inträda, utan finge jämväl i sådant fall särskild framställning
om pension göras hos Riksdagen.
Hvad nu yttrats har endast afsett pension af statsmedel och sålunda
icke de från civilstatens änke- och pupillkassa utgående pensionerna. T
hvad mån åtgärder behöfva och lämpligen kunna vidtagas för att i förut
omförmälda fall bevara rätten till jämväl dessa senare pensioner torde
icke i detta sammanhang böra upptagas till pröfning, då för nämnda
ändamål icke erfordras någon framställning till Riksdagen.»
Föredraganden hemställde härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom
nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva att, om justitieråd
eller regeringsråd afgått eller afgår från sitt ämbete för fullgörande af
något af Konungen meddeladt uppdrag, hvarmed rätt till pension icke är
förenad, men för hvilket ersättning af statsmedel utgår, Konungen må
äga förordna, att hvad i fråga om justitieråds- eller regeringsrådsämbete
är stadgadt angående rätt för innehafvaren att erhålla pension af statsmedel
mot uppfyllande af de för denna rätt honom åliggande förpliktelser
7
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 125.
skall gälla i afseende å berörda uppdrag, så länge den från sådant ämbete
afgångne uppdraget innehar.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition i
ämnet åt den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Israel Myrberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.