Sök i Ratio Lex

Angående fältläkarkårens omorganisation-

1911-03-10 · 140 sidor, varav 127 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 127 av 140 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:126, Angående fältläkarkårens omorganisation-

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

1

Nr 126.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen

angående fältläkarkårens omorganisation-, gifven Stockholms

slott den 10 mars 1911.

Under åberopande af närlagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t i fråga om ny

organisation af fältläkarkåren härmed föreslå Riksdagen:

Beträffande antalet ordinarie läkare vid truppförhanden:

l:o) att Riksdagen måtte besluta:

att vid truppförbanden följande ordinarie läkare skola finnas, nämligen:

vid hvarje arméfördelning en fördelningsläkare, således tillsammans

sex fördelningsläkare, uppförda å staten för generalitetsstaten;

t vid hvart och ett af följande infanteriregementen: Svea lifgarde,

Göta lifgarde, Lifregementets grenadjärer, Första och Andra lifgrenadjärregementet,

Västgöta regemente, Karlskrona grenadjärregemente,

Upplands infanteriregemente, Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs

och Jönköpings regementen, Dalregementet, Hälsinge, Ålfsborgs, Hallands,

Bohusläns, Västmanlands, Västerbottens, Kalmar och Värmlands

regementen, Jämtlands fältjägarregemente, Norra och Södra skånska

infanteriregementet samt \ ästernorrlands regemente en regements- och

en bataljonsläkare;

vid Vaxholms grenadjärregemente en regementsläkare;

vid hvart och ett af följande kavalleriregementen: Lifgardet till häst,

Lifregementets. dragoner, Lifregementets husarer, Smålands husarregemente,

Kronprinsens husarregemente och Norrlands dragonregemente

en bataljonsläkare;

vid hvartdera af Skånska husar- och Skånska dragonregementena

en regements- och en bataljonsläkare;

vid hvart och ett af följande artilleriregementen: Svea, Göta, Vendes,

Upplands och Smålands artilleriregementen en regements- och en

bataljonsläkare;

vid den i Östersund förlagda delen af Norrlands artilleriregemente

äfvensom vid Positionsartilleriregementet en regementsläkare;

Bihang till fiiksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 81 Häft. (Nr 126.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

för Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren en regements- och en

bataljonsläkare, uppförda å staten för Fortifikationen;

vid hvar och en af följande kårer: Svea, Göta och Norrlands trängkårer,

Skånska trängkåren, Västmanlands trängkår och Östgöta trängkår

en regements- och en bataljonsläkare;

för Karlsborgs garnison och garnisonssjukhus en regements- och

en bataljonsläkare, uppförda å staten för kommendantsstaten;

för Bodens garnison och garnisonssjukhus samt för bestridandet

af tjänsten såsom fästningsläkare vid kommendantskap et därstädes två

regements- och två bataljonsläkare, upptörda a staten lör kommendantsstaten;

och

för Gottlands trupper och deras sjukhus äfvensom för bestridandet

af läkartjänsten vid militärbefälhafvarskapet å Gottland en regementsoch

två bataljonsläkare, uppförda å staten för Gottlands trupper,

2:o) att Riksdagen måtte medgifva:

att för bestridande af sjukvården vid det vid Vaxholm förlagda

ingenjörkompaniet aftal må träffas med därstädes bosatt läkare.

Beträffande aflöningsförmåner för de ordinarie militärläkarne:

3:o) att Riksdagen måtte besluta:

att ordinarie läkare vid armén skall erhålla följande aflöningsförmåner:

fördelningsläkare: öfverstelöjtnants;

regementsläkare: majors;

bataljonsläkare: kaptens af andra klass, med tillägg i lön å 1,000

kronor för de 27 äldre batalj onsläkarna; samt

dessutom särskilda arfvoden: dels å 1,000 kronor till en hvar af

två regementsläkare och två bataljonsläkare vid Bodens garnison samt

regementsläkaren och bataljonsläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm,

dels ock å 500 kronor till regementsläkaren vid Vaxholms

grenadjärregemente.

Beträffande villkor och bestämmelser för åtnjutande af de nya

aflöning sförmånerna:

4:o) att Riksdagen måtte godkänna följande villkor och bestämmelser,

för att ordinarie militärläkare må åtnj lita de nya aflöningsförmånerna,

nämligen:

att med ordinarie militärläkarbeställning icke må förenas annan

tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, eller uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med

Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,

eller befattning såsom tjänsteman i sadant verk eller bolag, eller annan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

3

tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej uppå därom gjord

framställning och efter pröfning att ifrågavarande tjänst, uppdrag eller

befattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen såsom

militärläkare, Kungl. Maj:t finner tjänsten, uppdraget eller befattningen

kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas;

att ordinarie läkare vid ett truppförband skall vara skyldig att utan

särskild godtgörelse bestrida läkarvård och till militärläkarbeställning

hörande undervisningsskyldighet vid till truppförbandet förlagd militärskola,

utbildningskurs och truppafdelning, äfvensom för dit kommenderade

enskilda personer;

att ordinarie läkare vid ett truppförband skall vara skyldig att

jämte utöfvandet af sin egen befattning utan särskild godtgörelse i

förläggningsorten bestrida läkartjänst dels vid annan till armén hörande

trupp, där sådant pröfvas nödigt till följd af bortkommendering af

eller eljest tillfälligt laga förfall för sist nämnda trupps läkare, eller

där Kungl. Maj:t finner skäligt att sådant för kortare tid föreskrifva,

dels ock vid marinen enligt de föreskrifter, Kungl. Maj:t kan finna

godt meddela;

att särskild! de för Svea ingenjörkår och Fälttelegraf kåren afsedda

läkarna skola vara skyldiga att, då endera af dem är med vederbörande

kår eller del häraf kommenderad utanför förläggningsorten, utan särskild

ersättning bestrida sjukvården vid den hemmavarande styrkan af

samma kår;

att läkarna vid Karlskrona grenadjärregemente skola vara skyldiga

att tjänstgöra vid det i Karlskrona förlagda ingenjörkompaniet;

att läkaren vid Vaxholms grenadjärregemente skall vara skyldig

att jämte egen befattning utan särskild godtgörelse bestrida läkartjänst

å Oscar-Fredriksborgs fort och vid i dess närhet förlagd trupp af kustartilleriet

i enlighet med de närmare föreskrifter, som Kungl. Maj:t kan

finna godt bestämma;

att, därest militärsjukhus är gemensamt för två eller flera truppförband

samt sjukhuset icke har läkare på egen stat, samtliga dessa

truppförbands ordinarie läkare skola i mån af behof vara skyldiga att

utan ersättning tjänstgöra vid sådant sjukhus; samt

att ordinarie militärläkare skall vara skyldig att vid å förläggningsorten

beläget civilt sjukhus, där militärpersoner finnas intagna, fullgöra

den tjänstgöring, som Kungl. Maj:t framdeles kan finna godt bestämma;

5:o) att Riksdagen måtte förklara:

att en hvar ordinarie militärläkare, som hädanefter erhåller ordinarie

militärläkarbeställning, skall vara pliktig underkasta sig nu omförmälda

villkor och bestämmelser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.

Beträffande extra bataljonsläkare och deras tjänstgöringsskyldighet:

6:o) att Riksdagen måtte besluta:

att för tjänstgöring under regementsöfningar vid flertalet truppförband,

vid särskilda utbildningsskolor o. d., under tiden för de årliga

inskrifningsförrättningarna, såsom vikarier i vissa fall för ordinarie

läkare m. m. samt under vakanser i ordinarie läkarbeställningar skola

vid armén anställas högst 60 extra bataljonsläkare;

att extra bataljonsläkare skall vara skyldig till 60 dagars tjänstgöring

hvarje år; samt

att extra bataljonsläkare skall erhålla: lön 1,500 kronor med två

ålderstillägg, hvardera å 300 kronor, ett efter fem års och ett efter

tio års väl vitsordad tjänstgöring, samt dagarfvode 4 kronor vid tjänstgöring

inom och 8 kronor utom egen bostadsort.

Beträffande läkare i fältläkarkårens reserv:

7:o) att Riksdagen måtte medgifva:

att i nu gällande föreskrifter angående inträde uti fältläkarkårens

reserv må införas bestämmelse om att värnpliktig legitimerad läkare,

mot hvars utnämning till bataljonsläkare i fältläkarkårens reserv icke

någon grundad anmärkning kan göras, skall såsom sådan kunna vinna

inträde i nämnda reserv och vara pliktig att där kvarstå intill fyllda

65 år, med tjänstgöringsskyldighet vid mobilisering och i krig äfvensom

vid sådan öfning, som till utrönande af härens krigsberedskap eller för

utbildning af beväringens andra uppbåd kan blifva anbefalld, samt

dessutom intill utgången af det kalenderår, då han uppnår 40 års ålder,

under regementsöfningar eller däremot svarande kommendering minst

hvart tredje år.

I fråga om öfvergången till den nya organisationen af fältläkarkåren

under år 1912 får Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen:

Beträffande ordinarie läkare vid arméns truppförband:

8:o) att Riksdagen måtte bifalla:

att en fördelningsläkarbeställning inrättas;

att den nya organisationen rörande de ordinarie läkarne och deras

aflöningsförmåner tillämpas vid följande truppförband, nämligen: Andra

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126. 5

lifgrenadjärregementet, Kronobergs, Bohusläns, Västmanlands, Västerbottens

och Kalmar regementen, Jämtlands fältjägarregemente Västernorrlands

regemente, Lifgardet till bäst, Smålands husarregemente, Göta

Norrlands och Ostgöta trängkårer samt vid Bodens kommendantskap’

garnison och garnisonssjukhus äfvensom vid militärbefälhafvarskapet å

Gottland och Gottlands trupper, dock att läkare, som innehar regementslakarbeställning

vid Lifgardet till häst eller Smålands husarregemente,

skall bibehållas vid sina innehafvande aflöningsförmåner;

art, därest under år 1912 vakans i batalj onsläkarbeställning kommer

att inträffa vid annat än nyss omförmäldt truppförband (med undantag

för fem-skvadronsregemente), där antalet läkarbeställningar skall minskas

enligt, den nya organisationen, beställningen icke tillsättes, utan den nya

organisationen tillämpas vid sådant truppförband;

. atti därest under år 1912 vakans i bataljonsläkarbeställning kommer

att inträffa vid fem-skvadronsregemente, beställningen icke tillsättes, men

mnehafvaren af regementsläkarbeställningen bibehålies vid sina innehafvande

aflöningsförmåner;

.att, därest under år 1912 vakans i regementsläkarbeställninp- kommer

att inträffa vid truppförband (med undantag för fem-skvadronsregemente)

dar antalet läkarbeställningar skall minskas, beställningen tillsättes endast

i det fall, att den nya organisationen kan tillämpas vid sådant truppföiband,

men att i annat fall regementsläkarbefattningen må af endera

bataljonsläkaren upprätthållas på förordnande och hvardera batalionsläkaren

tillerkännas, för år räknadt, ett arfvode om 1,000 kronor; och

. atti därest under år 1912 vakans i regementsläkarbeställning kommer

att inträffa vid fem-skvadronsregemente, beställningen icke tillsättes, utan

den nya organisationen tillämpas vid sådant truppförband;

a ^ fllTldcr vilkor att för den nya organisationens genomförande till

förfogande stående medel icke öfverskridas.

Beträffande extra bataljonsläkare:

9:o) citt Riksdagen måtte bifalla:

att sex extra bataljonsläkarbeställningar inrättas;

Beträffande fältläkar stipendiater:

10:o) att Riksdagen måtte bifalla:

att antalet fältläkarstipendiater utgör 30;

att fältläkarstipendiats årsarfvode bestämmes till 900 kronor och

hans tjänstgöringsskyldighet för år till högst 90 dagar; och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl, Maj ds Nåd. Proposition Nr 126.

att fältläkarstipendiat erhåller, förutom dagtraktamente om 7 kronor

under hela tjänstgöringstiden, ett dagarfvode om 6 kronor etter fullgjord

tjänstgöring i 30 dagar;

Beträffande medel för genomförandet af den nya organisationen:

ll:o) att Riksdagen måtte medgifva: _

att, för genomförandet af fältläkarkårens njm organisation, i hvad

den afser de ordinarie läkarna vid arméns truppförband, anställandet af

sex extra bataljonsläkare och förbättring i aflöningsförhållandena för

trettio fältläkarstipendiater, må användas:

ett af de arfvoden å 1,000 kronor, som å staten för generalitets
staten

äro uppförda för fördelningsläkare;

de löner och dagaflöningar, som för regements- och bataljonsfåkare

finnas uppförda i gällande stater för följande truppförband, nämligen: Andra

liforenadjärregementet, Kronobergs, Bohusläns, Västmanlands, Noirbottens,

Västerbottens och Kalmar regementen, Jämtlands fältjägarregemente,

Västernorrlands regemente, Lifgardet till häst, Smalands husarregemente,

Göta, Norrlands och Ostgöta trängkårer samt Gottlands

trupper äfvensom regementsläkarens vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente

lön och dagaflöning så ock lönen och dagaflöningen för en batalj

onsläkarbeställning å staten för Fortifikationen (den för Bodens ingenjörkår

afsedda), tillsammans 141,304 kronor;

de löner och dagaflöningar, som finnas å staterna för läkarbestaiiningarna

vid de truppförband, där vakans i läkarbeställningar kan

komma att uppstå, i öfverensstämmelse med ofvan angifna grunder för

den nya organisationens genomförande; och .

af anslaget till stipendier åt fältläkarkåren och veterinär staten

37,800 kronor;

12:o) att Riksdagen måtte för samma ändamål för år 1912 bevilja,

på sätt i årets statsverksproposition redan begärts, ett extra anslag åt

33,600 kronor; samt

13:o) att Riksdagen måtte medgifva:

att, därest besparing å anslagsbelopp, som för genomförandet af fal - läkarkårens omorganisation stå till förfogande, kommer att uppstå, densamma

må tagas i anspråk för organisationens genomförande, sa lång

det är ändamålsenligt och utan att anslagsbeloppen i fråga ofverskndas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

i

Beträffande anslaget till ökad aflöning för de till tjänståldern äldsta

batalj onsläkarne och b ataljonsv eter inär er na:

14:o) att Riksdagen måtte besluta:

att någon ökad aflöning för de till tjänståldern äldsta bataljonsläkarna

enligt nuvarande organisation och aflönings föreskrifter icke vidare

skall tilläggas ytterligare någon bataljonsläkare; och

att något tilldelande af sådan aflöning åt bataljonsläkare enligt den

nya organisationen icke skall ifrågakomma, förrän ett aflöningsrum

blifver ledigt och sålunda antalet innehafvare af ifrågavarande aflöningsrum

nedgått under 27, utom i det fall att det pröfvas skäligt att

åt yngre bataljonsläkare, som är anställd vid truppförband, där den nya

organisationen icke är genomförd och de nya aflöningsförmånerna icke

börjat tillämpas, och som är i tur till erhållande af ökad aflöning enligt

den gamla organisationen, tilldela sådan aflöning, skolande dock

beloppet utgöra blott 1,000 kronor samt den tillagda aflöningen frånträdas

vid öfvergången till den nya organisationen och därmed förenade

aflöningsvillkor.

Slutligen får Kungl. Maj:t i sammanhang härmed föreslå Riksdagen:

att till tillfällig löneförbättring (extra lönetillägg) åt högst 14 yngre

bataljonsläkare bevilja, på sätt i årets statsverksproposition redan begärts,

högst 7,000 kronor, att utgå med 500 kronor till en hvar,

under förutsättning af minst 50 dagars årlig tjänstgöring under beväringsrekrytskola

vid vederbörligt truppförband;

äfvensom medgifva, att det för extra ersättning åt vissa fältläkarstipendiater

under är 1911 beviljade anslag af 10,800 kronor må användas

till extra årsarfvoden om 300 kronor åt de 12 äldsta stipendiaterna

af andra klassen samt till extra dagarfvoden af 6 kronor åt samtida

stipendiater, att utgå efter det stipendiat förut under året fullgjort 30

dagars tjänstgöring.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med-all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

O. B. Mahn.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 10 mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstieena.

Efter gemensam beredning inom landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

yttrade chefen för förstnämnda departement, statsrådet

Malm, slutligen:

»Såsom jag framhållit i mitt uttalande till statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden den 13 januari 1911 (se statsverkspropositionen

under fjärde hufvudtiteln sid. 167), kräfves en omorganisation af fältläkarkåren,

hvilken fråga jag nu får underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning.

Därvid anhåller jag att till en början få redogöra för hvad uti

densamma förekommit, sedan förslaget till nuvarande härordning framlades

för Riksdagen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

9

I. Historik (1901—1908).

_I den nådiga propositionen den 7 januari 1901 angående ny härordning

(propositionen n:r 2) föreslogs beträffande läkarpersonalen vid

armén:

dels att sex för delning släkar e1 en vid hvarje arméfördelning, skulle

med fast lön uppföras å staten för generalitetsstaten;

dels ock att antalet fältläkarstipendiater skulle ökas från 47 till 60,

däraf 20 af första och 40 af andra klassen.

Enligt Riksdagens skrifvelse den 2 juni 1901, n:r 120, i anledning

af. den nådiga propositionen angående ny härordning biföll

Riksdagen icke förslaget om att å generalitetsstaten uppföra sex fördelningsläkare

med fasta aflöningsförmåner, men godkände däremot förslaget

om ökandet af antalet fältläkarstipendiater.

Ersättning till fältläkarstipendiater na utgick i form af arfvoden med

600 kronor till dem af första klassen och 500 kronor till dem af andra

klassen. Till 1905 års Riksdag gjordes, med anledning däraf att en

tredjedel af fältläkarstipendiattjänsterna vore vakant, hemställan om, att

dessa arfvoden skulle höjas till respektive 900 och 600 kronor. Riksdagen

fann emellertid den föreslagna arfvodesförhöjningen icke vara af

omständigheterna oundgängligen påkallad. Riksdagen hyste nämligen

den uppfattningen, att svårigheterna att hålla fältläkarstipendiatkåren

fulltalig i icke oväsentlig grad läte sig förklaras däraf, att fältläkarstipendiaterna

hittills i stor utsträckning anlitats att tjänstgöra såsom vikarier

för ordinarie militärläkare. Men då Riksdagen inhämtat, att bestämmelser

utfärdats, genom hvilka, i öfverensstämmelse med Riksdagens

i skrifvelse. den 13 maj 1904 uttalade mening, tjänstgöringsskyldigheten

för de ordinarie militärläkarna i icke obetydlig mån skärpts, ansåg sig

Bihang till Biksd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 81 Höft. 2

1901 års

härordning.

Arfvodesförhöjning

till fältskär

stipendiaterna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Motioner Tid

1907 års

^Riksdag.

10 Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

Riksdagen icke böra bifalla förslaget om arfvodesförhöjning till fältläkarstipendiaterna.

Vid 1906 års Riksdag förnyades förslaget, enär vakanserna bland

fältläkarstipendiaterna ytterligare ökats, nämligen från 19 till 27, men

utgången blef densamma som år 1905. Förslaget npptogs emellertid

redan följande år. Med hänsyn därtill att det för ombesörjandet af

arméns sjukvård vore af synnerlig vikt, att fältläkarstipendiatkaren

liölles så vidt möjligt fulltalig — af 36 stipendiatbeställningar af andra

klassen hade 35 icke kunnat besättas — och då detta icke kunde åstadkommas

med mindre eu förhöjning af gällande aflöningsförmåner genomfördes,

framlades nämligen vid 1907 års Riksdag ånyo den vid de två

föregående lagtima Riksdagarna afslagna framställningen, till hvilken

Riksdagen, som nu fann den föreslagna förhöjningen af arfvodet till

fältläkarstipendiaterna af omständigheterna påkallad, lämnade sitt bifall.

De årliga stipendiatbeloppen blefvo sålunda från och med år 1908 ökade,

för fältläkarstipendiat af första klassen till 900 kronor och för stipendiat

af andra klassen till 600 kronor.

Vid 1907 års Riksdag framställdes förslag om omorganisation af fältläkarkåren.

I lika lydande motioner hemställde herr L. Grundberg i Första

kammaren och herr Knut Kjellberg i den Andra (motionernas nummer respektive

82 och 284), att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning angående fältläkarkårens

omorganisation samt för Riksdagen framlägga de förslag,

hvartill utredningen kunde föranleda.

Den till grund för motionerna liggande motiveringen var af följande

hufvudsakliga innehåll.

Fältläkarkårens organisation innebure ett alltför stort antal militärläkarbefattningar

och däremot svarande otillfredsställande aflöningar,

hvarigenom läkartjänsterna vid armén i de allra flesta fall för sina innehafvare

blefve bisysslor. Fn omorganisation af kåren borde därför

framför allt gå ut på en koncentrering af såväl åligganden och ansvar

som löneförmåner på ett betydligt mindre antal tjänstinnehafvare, på

samma gång man tillsåge, å ena sidan att kårens rekrytering kunde

försiggå på ett tillfredsställande sätt, och å andra sidan att en fältduglig

och fulltalig reserv i händelse af mobilisering funnes att tillgå.

Vid afhjälpandet af de brister och olägenheter, som vidlådde fältläkarkårens

organisation, militärläkarnas utbildning och den militära

sjukvården, borde vissa synpunkter vinna beaktande.

Så borde först och främst alla värnpliktige medicine studerande utbildas

med särskild hänsyn till deras möjligen blifvande användning

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

såsom militärläkare i fält. Därigenom skulle armén beredas tillgång till

en så talrik och fältduglig läkarkår, som öfver hufvud stode att få.

Antalet aktiva läkartjänster vid armén borde reduceras till minsta

möjliga antal. Exempelvis borde vid hvarje truppförband finnas endast

en sådan tjänst (regementsläkare). Bataljonsläkarna borde placeras direkt

under arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse för att af denna kommenderas

på inskrifningsförrättningar och repetitionsöfningar. Begementsläkarna

finge vid sådant förhållande väsentligen ökadt arbete, hvarför deras aflöningsförmåner

borde ökas, förslagsvis till öfverstelöjtnants med 500

kronors tillägg. Bataljonsläkarnas åligganden åter komme att minskas,

i betraktande hvaraf deras aflöningsförmåner borde i motsvarande grad

minskas, förslagsvis till 2,000 kronors lön för »äldre» och 1,500 kronors

arfvode för »yngre» bataljonsläkare. Under deras till repetitionsöfningar

och inskrifningsförrättningar begränsade tjänstgöring borde samtliga

bataljonsläkare hafva 10 kronor i dagaflöning. Med en sådan organisation

syntes, som om fältläkar stipendiatkår en, såsom blifvande öfverflödig,

skulle kunna indragas.

Vid hvarje arméfördelning borde på stat anställas en fältläkare (fördelningsläkare)

för att öfvervaka hälso- och sjukvården inom arméfördelningen.

För erhållande af sådan tjänst borde fordras tillfredsställande

kompetens som hygieniker. Fältläkarnas aflöningsförmåner

borde motsvara öfverstelöjtnants jämte ett lönetillägg å 1,000 kronor.

I nära samband med fältläkarkårens omorganisation stode frågan om

den militära sjukvården. Det vore nämligen af stor betydelse, att beträffande

de sjukhus, som erfordrades för den garnisonerade armén, få

utredt, om icke öfverenskommelse skulle kunna träffas mellan staten å

ena och städer och landsting å andra sidan om anordnande af garnisonssjukhus

i anslutning till de redan befintliga lasaretten, endera i form

af tillbyggnader eller ock genom upplåtande af sängplatser. De till

lasaretten anslutna garnisonssjukafdelningarna borde under tider, då de

ej behöfdes för militära sjukvården, kunna disponeras för den allmänna

sjukvården. Vore underiäkarna vid dessa lasarett samtidigt bataljonsläkare,

borde fordringarna såväl på en god rekrytering af fältläkarkåren

som på en god sjukvård för de värnpliktiga blifva på ett tillfredsställande

sätt tillgodosedda. För att möjliggöra en kombination af bataljonsläkartjänst

med anställning som underläkare vid lasaretten borde

sättet för anställning såsom batalj od släkare ändras i syfte att förena de

yngre bataljonsläkartjänsterna med underläkartjänsterna på de civila

sjukhus, som komme att användas för den militära sjukvården. Dessa

sistnämnda tjänster borde dock, såsom varande utbildningsplatser, icke få

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Truppförbandsc.

hefers

och militiirläkaros

yttranden

i

frågan.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 126.

innehafvas af en och samma person under längre tid än tre år. Särskild

ersättning borde beredas åt öfver- och underläkare vid ifrågavarande

lasarett för deras ökade arbete och ansvar.

De tillfälliga utskott, som behandlade detta ärende, Första kammarens

första och Andra kammarens femte, tillstyrkte uti den 13 maj 1907

afgifna utlåtanden enhälligt motionerna och förordade att till Kuugl.

Maj:t aflåta med dem fullständigt öfverensstämmande skrifvelseförslag.

Detta godkändes af Andra kammaren utan omröstning, men afslogs af

Första kammaren med 58 röster mot 30.

Genom ämbetsskrifvelse den 29 maj 1907 infordrade chefen för

landtförsvarsdepartementet, med bifogande af den af herrar Grundberg

och Kjellberg i ämnet väckta motionen, från de militära truppförbandscheferna

yttranden angående fältläkarkårens omorganisation, hvarvid

äfven militärläkarna skulle beredas tillfälle att uttala sig i frågan.

Det torde icke vara behöflig!; att redogöra för enskildheterna uti de

sålunda afgifna yttrandena, Indika inkommo under loppet af sommaren

år 1907, enär truppförbandschefer och militärläkare sedan denna tidpunkt

halt tillfälle att ytterligare yttra sig i ärendet, nämligen öfver ett af

särskilda sakkunniga utarbetadt förslag angående fältläkarkårens omorganisation,

till hvilket jag anhåller att inom kort få återkomma.

Allmänt gjorde truppförbanclscheferna (arméfördelnings- och regementschefer)

gällande den uppfattningen, att de värnpliktige medicine

studerandena borde erhålla en särskild utbildning med hänsyn till deras

användning såsom militärläkare, i sammanhang hvarmed man från vissa

håll påyrkade eu utsträckning af deras värnpliktstjänstgöring i fredstid.

Den minskning af antalet ordinarie militärläkarbeställningar, som ifrågasattes

uti den ofvan omförmälda motionen, nämligen till en vid hvarje

regemente, vann icke någon anslutning från truppförbandschefernas sida.

Så godt som alla gåfvo uttryck åt den meningen, att två ordinarie läkare

vore af behofvet påkallade vid hvarje infanteri- och artilleriregemente

samt kavalleriregemente om tio skvaclroner. Att ytterligare minska

antalet skulle icke vara tillrådligt, enär endast en ordinarie läkare vid

ett hvart af ifrågavarande truppförband icke kunde behörigen ombesörja

de med tjänsten förenade åligganden. Därtill komme, att mobiliseringsbehofvet

af läkare icke skulle kunna ses till godo, om de ordinarie läkarnas

antal blefve alltför litet. Med minskningen af antalet ordinarie

läkare inträdde emellertid behofvet af ett visst antal extra läkare (extra

bataljonsläkare) för bestridandet af läkartjänsten vid särskilda kommenderingar.

Huruvida det skulle vara lämpligt att afskaffa fältläkarstipen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

(Hatinrättningen, därom syntes åsikterna bland truppförbandscheferna icke

vara fullt stadgade.

Så godt som enhälligt voro de däremot ense om, att fördelningsiäkarna

borde uppföras med fast lön å ordinarie stat.

Hvad slutligen angår den militära sjukvården, särskild! sjukhusvården,

har frågan därom blifvit jämförelsevis litet berörd uti truppförbandscliefernas

yttranden. Förslaget att öfverflytta denna vård till

civila sjukhus har visserligen å ena sidan rönt uppmärksamhet och tillvunnit

sig sympati, men a andra sidan har detsamma mött invändningar

och betänkligheter. Sålunda har gjorts gällande, dels att regementssjlikhus

vore erforderliga, för att militärläkarna själfva skulle få taga

befattning med sjukhusvård, dels att, äfven om de svårare sjuka afpolletterades

till civilt sjukhus, måste dock vid hvarje militäretablissemang

finnas vissa nödvändiga sjuklokaler för omhändertagandet af sådana

sjuka, som behöfde endast en kortare tids vård å sjukhus (sjukrum).

Från de ordinarie militärläkarnas sida har frågan om fältläkarkårens

organisation omfattats med stort intresse samt varit föremål för öfverläggningar

vid läkarmöten inom första och andra arméfördelningarna

äfvensom vid svenska militärläkarföreningens årsmöte den 29 juni 1907.

Detta senare, som var besökt af 72 medlemmar, beslöt göra följande

uttalande.

))1. Alla vapenföra värnpliktiga medicine studerande utbildas —

efter genomgången beväringsrekrytskola och efter afslutad propedeutisk

samt viss klinisk tjänstgöring å Karolinska institutet — med särskild

hänsyn till deras möjligen blifvande användning såsom militärläkare

i fält.

2. Antalet ständigt tjänstgörande läkare vid armén lämpas efter

behofvet å olika garnisonsorter samt med nödig hänsyn till mobiliseringsbehofvet,

i allmänhet två läkare vid hvarje truppförband. Den

ökade tjänstgöring, som häraf blir en följd, måste motsvaras af

högre lön.

Behofvet al läkare i öfrigt tillgodoses dels genom fast anställda

läkare med bestämd, kortare, årlig tjänstgöringstid och med däremot

svarande lön, dels genom läkare i reserven och möjligen genom fältläkarstipendiater

samt vid mobilisering dessutom genom läkare i värnplikts-

och landstormsåldern.

3. Vid hvarje arméfördelning anställes på stat en fördelningsläkare

med sådan lön, att till tjänsten kunna påräknas i alla afseenden fullt

kompetenta läkare.

s. 14 Kontrollera mot PDF

1907 och 1908

års generalskommissioner.

14 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 126.

4. Där det ej är lämpligt att inrätta större militärsjukhus, vid

Indika fullgod vård kan beredas arméns sjuka, böra aftal träffas med

civila sjukhusinrättningar, angående beredandet af erforderlig sjukhusvård

åt arméns personal.

Å de militära sjukhusen böra, så vidt möjligt, äfven civila patienter

kunna mottagas till vård.

5. Anställning vid kliniker och sjukhus bör i största möjliga mån

beredas åt militärläkare.

6. Chefen för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse bör äga generalmajors

rang och lön.))

Uttalandet var enhälligt utom beträffande fjärde punkten, som godkändes

med 30 röster mot 23. Minoriteten ansåg, att densamma bort

erhålla följande lydelse: »För vård å sjukhus höra kontrakt med de civila

sjukhusen i enlighet med motionen (den af herrar Grundberg och

Kjellberg vid 1907 års Riksdag i ämnet afgifna motionen) göras öfverallt,

där så ske kan. I Boden och Karlsborg och i Stockholm böra af

flera skäl garnisonssjukhus finnas. Där militära sjukhus uppföras, böra

dessa afses äfven för civil sjukvård efter öfverenskommelse med vederbörande

ortsmyndighet,.))

Till det vid svenska militärläkarföreningens ofvannämnda årsmöte

gjorda uttalandet hafva af 132 militärläkare 77 direkt anslutit sig.. Nio

hafva instämt uti de tankar och förslag, som kommit till uttryck i den

meranämnda motionen. De öfriga hafva i frågan gifvit uttryck åt skiljaktig

uppfattning i ena eller andra afseendet.

Den år 1907 sammankallade generalskommissionen sysselsatte sig icke

i vidare mån med frågan om fältläkarkårens organisation, än att kommissionen,

på hemställan af öfverfältläkaren, yttrade, att arméns utveckling

i allmänhet och särskildt utsträckningen af de värnpliktiges tjänstgöringstid

kräfde en omorganisation aj fältläkarkår en, hvilken sannolikt komme

att för statsverket medföra ökade kostnader.

Beträffande de värnpliktige medicine studerandenas tjänstgöring i

fredstid uttalade samma års generalskommission sig för, att denna tjänstgöring

skulle omfatta sammanlagdt 500 dagar, med en första tjänstgöring

om 360 dagar samt en andra och en tredje tjänstgöring om tillsammans

140 dagar. Den år 1908 samlade generalskommissionen vidhöll detta uttalande,

mot hvilket dock öfverfältläkaren P. A. V. Nettelblad anförde

sin afvikande mening, i det att han gjorde gällande, att ifrågavarande

studerandes utbildning i fredstid borde utgöra 365 dagar, dåra! en första

tjänstgöring om 225 dagar samt en andra och tredje tjänstgöring

om sammanlagdt 140 dagar. En annan ledamot af generalskommissio
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

15

nen, generalmajoren L. II. Tingsten framhöll, att de medicine studerandenas

värnpliktstjänstgöring borde så ordnas, att de under en viss tid (sin

första tjänstgöring) erhölle erforderlig rent militär utbildning, och att

återstoden af deras tjänstgöring utgjorde en omedelbar förberedelse för

deras användning såsom militärläkare i fält.

Genom nådigt beslut den 6 mars 1908 bemyndigades chefen för

landtförsvarsdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga för att inom

departementet biträda med verkställande af ytterligare utredning och

utarbetande af förslag rörande fältläkarkårens omorganisation. Till

sakkunniga utsagos: generalmajoren L. IT. Ting sten, öfver fältläkaren

P. A. V. Nettelblad, e. o. professorn vid Karolinska mediko-kirurgiska

institutet J. II. Åkerman, ledamoten af Riksdagens Andra kammare,

medicine doktorn K. E. O. Kjellberg och bataljonsläkaren J. Hammar.

Den 30 juli 1908 hade de sakkunniga fullgjort sitt uppdrag och

aflämnade samma dag »förslag angående fältläkarkårens omorganisations,

hvilket sedermera befordrats till trycket för att vederbörande tillhandahållas.

För det väsentliga innehållet uti detta förslag går jag nu att

redogöra.

Särskilda sak£

kunniga tillkallas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung1. Maj ds Nåd. Proposition Nr 126.

Allmänna synpunkter.

II. Sakkunnigas förslag angående fältläkarkårens

omorganisation.

1. Allmänna synpunkter.

Efter att hafva redogjort för fältläkarkårens nuvarande organisation

äfvensom för den vid 1907 års Riksdag i ämnet af enskilda motionärer

gjorda hemställan och däröfver afgifna yttranden, öfvergå de sakkunniga

till en framställning af vissa allmänna synpunkter rörande fältläkarkårens

omorganisation, hvarvid de till en början taga i betraktande de

förändringar i fråga om militärläkarnas verksamhet och tjänsteåligganden,

som blifva en följd af genomförandet af 1901 års härordning. De

påvisa, att dessa åligganden kommit att väsentligen ökas. För de läkare,

som äro anställda vid de förutvarande indelta truppförbanden och för

Indika tjänstgöringen å de gamla mötesplatserna varit förenad med afsevärda

olägenheter, enär de under denna tjänstgöring i regeln varit eller

ännu äro afskinna från så godt som all enskild läkarverksamhet, uppstode

visserligen en fördel, när ifrågavarande truppförband inflyttat till

sina nya förläggnings- (garnisons-) orter, i så måtto, att de kunde utöfva

en sådan verksamhet under gynnsammare förhållanden än tillförene.

Denna fördel uppvägdes emellertid eller kunde komma att uppvägas

af den omständigheten, att flera militärläkare komme att vara bosatta

å en och samma ort, och att deras antal växte med antalet å eu och

samma ort förlagda truppförband. Enligt fältläkarkårens nuvarande

organisation skulle antalet ordinarie truppförbandsläkare komma att

utgöra: i Stockholm 17, i Linköping 9, i Sköfde 8, i hvardera Örebro,

Sollefteå och Boden 6, i hvartdera Kristianstad, Jönköping, Eksjö, Uppsala

och Umeå 5 o. s. v. I betraktande af nu berörda förhållanden,

nämligen ändrade och ökade tjänstgöringsförhållanden vid flertalet truppförband

och sammanförandet af ett afsevärdt antal truppförbandsläkare

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

17

inom vissa förläggningsorter samt med behörig hänsyn tagen till det

från militärläkarnas sida framställda krafvet på förbättrade aflöningsvillkor,

voro det, enligt de sakkunnigas mening, i hög grad angeläget att

allvarligt och omsorgsfullt pröfva, huruvida det icke skulle vara möjligt

att minska det enligt 1901 ars härordning fastställda antalet ordinarie truppförbandsläkare,

utan att eftergifva fordringarna pa en god militär sjukvård

i fredstid och utan att äfventyra heliofvet af läkarpersonal vid mobilisering.

Vid eu sådan pröfning, yttra de sakkunniga, måste man fasthålla

vid tvenne synpunkter, dels att hälso- och sjukvården vid truppförbanden

komme att ordnas och ombesörjas på ett fullt tillfredsställande sätt,

dels att de i ständig tjänstgöring varande truppförbandsläkarna erhölle

det arbete och den verksamhet, som på dem borde ställas i förhållande

till deras aflöningsförmåner. Vid pröfningen gällde det äfven att beakta

alla de faktorer eller omständigheter, som utöfvade inflytande på ordnandet

af arméns sjukvårdsangelägenheter, såsom:

spörsmålet angående sjukhusvården (militärsjukhus eller civila sjukvårdsinrättningar

eller kombinering af båda dessa system);

det förhållandet att truppförbandsläkarna vore icke blott läkare i

vanlig mening, utan äfven skulle ombesörja en del militär-medicinslca

förvaltningsärenden och meddela undervisning åt truppförbandens manskapspersonal,

särskildt dess sjukvårdspersonal, för hvithet ändamål de

måste äga kännedom om arméns organisation, om truppernas allmänna

uppträdande i fält samt om föreskrifter rörande sjukvårdsväsendet och

förvaltningen i krigstid;

det härur härflytande krafvet på att den, som utnämndes till ordinarie

militärläkare, hade nödiga kunskaper och förutsättningar för att

bestrida sina åligganden såväl i fredstid som i krigstid; samt

nödvändigheten att med hänsyn härtill ordna rekryteringen af den

fast anställda militärläkarpersonalen och utbildningen af militärläkaraspirantcrna.

Eu särskild omständighet, som vid frågan om fältläkarkårens omorganisation

måste tagas i beaktande, vore den, huruvida truppförbandens

ordinarie läkare borde få utöfva enskild läkarverksamhet eller icke.

I fråga härom göra de sakkunniga följande uttalande:

»Måhända skulle det vid första påseendet kunna synas, som om

truppförbandsläkaren borde odeladt ägna sig åt tjänstgöringen vid det

regemente eller den kår, där han är anställd, och således vara förbjuden

att syssla med enskild praktik, men däraf skulle följden med all sannolikhet

blifva, att armén komme att gå miste om mången skicklig och

framstående läkare. För öfrigt måste det för truppförbandsläkaren och

Bihang till tRiksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Af l. SI Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Antalet ordinarie

läkarbeställningar

vid armén.

18 Kur.gl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

hans utbildning- vara fördelaktigt, att han äfven får sysselsätta sig med

annan sjukvård än den, som erbjudes vid truppförbandet, synnerligast

som det näppeligen kan förnekas, att denna senare kännetecknas af en

viss enformighet, hvars verkningar torde böra neutraliseras samt för den

skull motvägas genom utöfning af enskild läkarverksamhet. Den ökade

utbildning i och förtrogenhet med sitt yrke, som truppförbandsläkaren

förvärfvar sig genom den enskilda praktiken, kommer ju i själfva verket

sjukvården vid truppförbandet till godo. Vid bedömandet af denna fråga

torde ej heller böra förbises, att ett förbud för truppförbandsläkaren att

utöfva enskild läkarverksamhet otvifvelaktigt skulle nödvändiggöra högre

afiöningsfcrmåner än dem, som kunna finnas skäliga, om ett sådant förbud

icke existerade, utan det fortfarande skulle vara honom tillåtet att

sysselsätta sig med enskild läkarpraktik.

Hvad som nu blifvit sagdt gäller välförståendes endast under den

förutsättningen, att utöfva ndot af enskild läkarverksamhet icke lägger

något hinder i vägen för ombesörjandet af de tjänsteåligganden, som det

tillkommer truppförbandsläkaren att fullgöra. Men å andra sidan bär,

där så utan olägenhet kan ske, truppförbandsläkarens tjänstgöring vid

truppförbandet så ordnas, att densamma icke omöjliggör för honom att

äfven kunna ägna sig åt enskild läkarverksamhet».

2. Ordinarie läkare vid armén.

I sin utredning komma de sakkunniga till det resultat, att antalet

af nu befintliga läkarbeställningar på stat vid armén skulle kunna minskas

i samband med en omoxganisation af fältläkarkåren. Huruledes

denna minskning skulle inträda, synes af den å sid. 19—22 införda

öfversikt af antalet ordinarie läkarbeställningar enligt den nuvarande

organisationen och enligt den af de sakkunniga föreslagna. 1 fråga om

denna öfversikt är att märka, att läkarna enligt »nuvarande organisation»

vid Norrbottens regemente, Gottlands infanteriregemente, Norrlands artilleriregemente,

Gottlands artillerikår, Boden—Karlsborgs artilleriregemente,

Göta ingenjörkår och Bodens ingenjörkår återfinnas vid resp.

truppförband, under det att de för desamma enligt »de sakkunnigas förslag»

afsedda läkarna — hvad Norrlands artilleriregemente angår dock

blott för den i Boden förlagda delen — äro uppförda under rubrikerna

»Gottlands trupper», »De i Boden förlagda truppförbanden m. m.» och

»De å Karlsborg förlagda truppförbanden m. m.».

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 126.

19

Öfver sikt af antalet ordinarie läk arbeställningar vid armén enligt nuvarande

organisation och enligt de sakkunnigas förslag.

Nuvarande organisation.

De sakkunnigas förslag.

Truppförband, formation m. in.

>-i

rt-

p:

P

ra

Fördelningsläkare

(fältläkare).

#

o

OQ

O

ra

ST

ps

p

H

O

W

P

o’

s

CD

SM

gr*

ra

U1

P

CD

SM

ct~

SK

Pd

P

i-J

o

Fördel ningsläkaro

(fältläkare).

SI

ra

crq

ra

g

o

SK

P

ra

Bataljonsläkare.

Summa.

1. Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse...

1

i

i

3

l

i

i

3

2. Arméfördelningarna..............................

3. Regementen och kårer:

—

—

—

6

—

6

Infanteriet.

Svea lifgarde .................................................

—

—

1

2

Q

O

—

—

i

i

2

Göta » ...................................................

—

—

1

2

3

—

—

i

i

2

Lifregementets grena djärer.................................

—

—

1

2

3

—

—

i

i

2

Första li fgrenadj ärregementet..............................

—

—

1

2

3

_

—

i

i

2

Andra » ..............................

—

—

1

2

o

O

—

—

i

i

2

Västgöta regemente..........................................

—

—

1

2

Q

O

—

—

i

i

2

Karlskrona grenadjärregemente..........................

—

—

1

i

2

—

—

i

i

2

Upplands infanteriregemente ..............................

—

—

1

2

o

—

—

i

i

2

Skaraborgs regemente .......................................

—

—

1

2

3

—

—

i

i

2

Södermanlands » .......................................

—

—

1

2

3

—

—

i

i

2

Kronobergs » .......................................

—

—

1

2

3

—

—

i

i

2

Jönköpings » .......................................

—

—

1

2

3

—

—

i

i

2

Dalregementet ................................... ..........

—

—

1

2

3

—

—

i

i

2

Hälsinge regemente .......................................

—

—

1

2

3

—

—

i

i

2

Alfsborgs » ......................................

—

—

1

2

3

—

—

i

i

2

Hallands > .......................................

—

—

1

2

3

—

—

i

i

2

Bohusläns » .......................................

—

—

1

2

3

—

i

i

2

Västmanlands > ......................................

—

—

1

2

3

—

—

i

i

2

Norrbottens > .......................................

—

—

1

2

3

—

—

—

—

:i:)

Västerbottens > .......................................

—

—

1

2

3

—

—

i

i

1 2

Transport

1

i

20

40

62

i i

7

19

20

| 47

*) Se »De i Boden förlagda truppförbanden m. m.»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

=======

Nuvarande organisation

De sakkunnigas för

slag.

Truppförband, formation m. m.

Öfverfältläkare.

Fördelningsläkarc

(fältläkare).

Regementsläkare.

Bataljonsläkare.

Summa.

öfverfältläkare.

Fördelningsläkare

(fältläkare).

Regementsläkare.

Batalj onsläkare.

Summa.

Transport

1

i

so

40

62

i

7

19

so

47

Kalmar regemente...................

—-

—

1

2

O

—

—

1

1

2 i

Värmlands » ...............

—

—

1

2

3

—

—

1

1

! 2

Jämtlands fältjägarregemcnte..............

—

—

1

2

3

—

—

1

1

2

Norra skånska infanteriregementet...........

—

—

1

O

3

—

—

1

1

2

Södra > » ........................

—

—

1

2

3

—

—

1

1

3

Vaxholms grenadjärregemente ..........

—

—

1

1

2

—

—

1

—

1

1 Gottlands infanteriregemente.................

—

—

1

2

3

—

—

—

—

*)

Viisternorrlands regemente......................

—

—

1

2

o

O

—

—

1

1

2

Kavalleriet.

Lifgardet till häst.............................................

1

1

2

1

1

Lifregementets dragoner ....

—

—

1

1

2

—

—

—

1

1

Lifregementets husarer......................................

—

—

1

1

2

—

—

—

1

1

Smålands husarregemente ....

—

—

1

1

2

—

—

—

1

1 |

Skånska husarregementet....................

—

—

1

2

3

—

—

1

1

2

Skånska dragonregementet................

—

—

1

2

3

—

—

1

1

2 :

Kronprinsens husarregemente..............................

—

1

1

2

—

—

—

1

1 j

Norrlands dragonregemente.........

—

—

1

1

2

—

—

—

1

1

Artilleriet.

Svea artilleriregemente......................................

1

1

2

1

1

2 i

Göta »

_

—

1

1

2

—

—

1

1

2 !

Vendes »

—

—

1

1

2

—

—

1

1

2

Norrlands »

—

—

1

1

2

—

—

1

*)

1

Upplands » .......................................

—

—

1

1

2

—

—

1

1

2

Smålands » .......................................

—

—

1

1

2

—

—

1

1

2 !

Gottlands artillerikår .............

—

—

—

1

1 j

—

—

—

—

*1

Boden-Karlsborgs artilleriregemente.....................

—

—

1

1

2 i

—

—

*•

I:**)

Positionsartilleriregementet .....

—

- 1

1

1 |

2 i

—

—

1

i

2 1

Transport

I

1 |

i

44

74 t

120 |

ii

7 i

35

40

83 |

*) Se »Gottlands trupper in. m.»

**) Se »De i Boden förlagda truppförbanden in. m.»

***) So »De å Karlsborg förlagda truppförbanden ni. in.»

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

21

Nuvarande organisation.

De sakkunnigas förslag.

Truppförband, formation m. m.

O:

CD

H

££

i-t

o

o:

||

rä’

>-i 2L

sSs pj

p

d

W

CD

cn

o

g

o

fn

p:

pr

P

M

O

ö

P

o''

tf

cn

p:

P

H

Q

U2

1

P

Öfverfältläkare.

Fördelningsläkare

(fältläkare).

w

O

OQ

CD

O

tf

r-K

°L

p:

W

p

CD

Bataljonsläkare.

Summa.

Transport

i

i

44

74

|

120

i

n

i

35

40

83

Ingenjörtrupperna.

Svea ingenjörkår ............................................

—

—

i

1

2

—

_

i

__

1

Göta ingenjörkår ............................................

_

—

i

_

i

_

__

_

_

*)

Fälttelegrafkåren ..

—

—

—

1

i

—

—

_

1

1

Bodens ingenjörkår ......

—

—

—

1

i

—

—

—

—

**)

Trängt nipp erna.

Svea trängkår ...............

—

—

i

2

Q

O

—

—

i

1

2

Götcl » .......................................

—

—

i

2

O

O

—

—

i

1

2

Norrlands j>

—

—

i

2

3

—

_

i

1

2

Spanska trängkåren ....

—

—

i

2

3

—

—

i

1

2

Västmanlands trängkår ............

—

—

i

2

3

—

—

i

1

2

Östgöta trängkår ................

—

—

i

2

3

—

—

i

1

2

4. Krigsskolan..........................................

—

—

—

1

1

—

—

—

1

1

5. GUrnisonssjukhuset i Stockholm .........

—

—

i

1

2

—

—

i

1

2

6. Gfottlands trupper in. m.

Militärbefälhafvarens stab ..............................

)

Gottlands infanteriregemente.........................

l

t—

—

_

_

_

_

_

i

2

3

Gottlands artillerikår .......................................

7. De i Boden förlagda truppförbanden in. m.

l

Norrbottens regemente.

Norrlands artilleriregemente (del). ..

Boden-Karlsborgs artilleriregemente (del) ............

-—

—

—

_

_

_

_

2

2

4

Bodens ingenjörkår ..........................................

Garnisonssjukhuset i Boden ..............................

Transport

i!

i

53 |

91

146 |

i

7

46

53 |

107

So »Do å Karisborg förlagda truppförbanden m. m.»

**) Se »De i Boden förlagda truppförbanden m. m.»

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kwngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr IS6.

Nuvarande organisation.

De sakkunnigas förslag.

Truppförband, formation in. m.

5?

Q

l

p:

pr

p

>-2

o

Hrj

o:

^ *■<

Ef! 5''

3f a=.

r 2L

CD

w

cd

crq

cd

2

cd

pr

p

cd

B åt a] j o n slak are.

Summa.

d

p:

P

P

CD

Fördelningsläkare.

(fältläkare).

CD

eg

CD

r+-

°L

p:

P?

P

Bataljonsläkare.

Summa.

Transport

8. De å Karlsborg förlagda truppförbanden

in. in.

Göta ingenjörkår ...........................................

i

|

1

53

91

146

1

7

46

53

107

Boden-Itarlsborgs artilleriregemente (del) ...........

Garnisonssjuldiuset å Karlsborg..........................

i

i

1

1

2

Summa

i

1

91

118

1

7

47

54

109

Af öfversikten framgår, att antalet ordinarie läkarbeställningar vid

armén, enligt nuvarande organisation, utgöras af:

1 öfverfältläkare (chef för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse);

1 fältläkare (byråchef vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, fältläkarbyrån);
53

regementsläkare (häraf 52 vid regementen och kårer samt 1 cliefläkare

vid garnisonssjukhuset i Stockholm); och

91 bataljonsläkare (däraf 88 vid regementen och kårer, 1 läkare vid

krigsskolan, 1 assistent vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och en

sjukhusläkare vid garnisonssjukhuset i Stockholm).

De nuvarande sex fördelningsläkarbefattningarna, eu vid hvarje

arméfördelning, upprätthållas mot arfvode af regementsläkare. Några

fördelningsläkarbeställningar på fast stat finnas icke.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle antalet ordinarie läkarbeställningar

vid armén utgöra:

1 öfverfältläkare (chef för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse);

1 fältläkare (byråchef vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, fältläkarbyrån);
6

fördelningsläkare;

47 regementsläkare (däraf 46 vid regementen och kårer samt 1

chefläkare vid garnisonssjukhuset i Stockholm); och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 126. 23

54 bataljonsläkare (däraf 51 vid regementen cell kårer, 1 läkare

vid krigsskolan, 1 assistent vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och

1 sjukliusläkare vid garnisonssjukhuset i Stockholm).

Förändringen i antalet ordinarie läkarbeställningar vid armén enligt

de sakkunnigas förslag skulle således innebära:

en ökning med 6 fördelningsläkarbeställningar; samt

en minskning med 6 regementsläkarbeställningar och 37 batalj onsläkarb

eställningar.

Den föreslagna omorganisationen skulle således afse truppförbanden

(arméfördelningar, regementen och kårer), under det att arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse, krigsskolan och garnisonssjukhuset i Stockholm

blifva af densamma oberörda.

Hvad angår förslaget att uppföra fördelningsläkarbeställningar, en

vid eu hvar af arméns sex arméfördelningar, med fast lön å ordinarie

stat, erinra de sakkunniga därom, att sådant förslag ingått uti propositionen

angående 1901 års härordning, men icke vunnit bifall af Riksdagen,

som visserligen icke underskattade dessa tjänsters vikt och betydelse,

men dock ansåg, att fördelningsläkarbefattningarna, liksom dittills

varit fallet, kunde bestridas af regementsläkare mot arfvode. Detta

höjdes emellertid af Riksdagen från förutvarande 500 kronor till 1,000

kronor.

Till grund för sin framställning angående fördelningsläkarbeställningarna

anföra do sakkunniga hufvudsakligen följande:

Den i och för sig i organisativt afseende mindre ändamålsenliga

anordningen, att eu regementsläkare tillika vore fördelningsläkare, innebure

redan nu betydande olägenheter, hvilka komme att stegras, om,

i öfverensstämmelse med de sakkunnigas förslag, antalet ordinarie militärläkare

komme att minskas. Det vore icke möjligt för en person

att på ett tillfredsställande sätt samtidigt sköta både fördelningsläkaroch

regementsläkarbefattningen. Skulle den nuvarande anordningen

äfven för framtiden blifva beståndande, blefve det helt visst nödvändigt

att ständigt hafva vikarie för den regementsläkare, som tillika vore fördelningsläkare,

och i sådant fall blefve den ekonomiska vinsten af båda

tjänsternas förening ringa eller ingen. Det kunde ej anses vara annat

än i hög grad önskvärdt, för att icke säga oundgängligen erforderligt,

att fördelningsläkaren hade sin bostad å samma ort som arméfördelnings
-

Fördclnings
Icikarbeställ
ningarna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

chefen. Detta önskningsmål eller kraf skulle i regeln icke kunna förverkligas,

om fördelningsläkarbefattningen vore bunden vid någon regementsläkarbeställning.

Till fördelningsläkare borde den lämpligaste och

skickligaste regementsläkaren utses, men det vore ganska ovisst, om just

denne vore bosatt å arméfördelningschefens tjänstgöringsstation. För

öfrigt vore man enligt det nuvarande systemet vid val af fördelningsläkare

inskränkt till regementsläkarna inom arméfördelningen, under det

att den därtill mest förtjänte måhända vore att söka inom en annan

arméfördelning.

De olägenheter, som i flera afseenden vore förknippade med föreningen

af fördelningsläkarbefattning med regementsläkarbeställning,

vore således så stora, att denna förening borde upplösas och fördelningsläkarbeställningarna

inrättas med fast lön å ordinarie stat. De

tjänsteåligganden, som tillkomme fördelningsläkare, vore också af den art,

ätt de kräfde sin man. Fördelningsläkaren vore arméfördelningschefens

organ i fråga om samtliga sjuk vårdsangelägenheter vid arméfördelningen,

såsom beträffande militärmedicinska förvaltningsgöromål, sjukvårdens

handhafvande vid truppförbanden, sjukvårdsmaterielens befintlighet

och vård, utbildningen af sjukvårdspersonalen, truppförbandsläkarnas expeditionst

jänstgöring m. in. dylikt. Därtill komme, att han måste särskilt

studera och göra sig förtrogen med hälso- och sjukvårdsförhållandena

under krig, så, att han vore fullt kompetent att under förekommande

fältöfningar och andra taktiska öfningar meddela underlydande personal

erforderlig utbildning i dithörande grenar. Särskildt borde han vaka

öfver, att mobiliseringsgöromålen i fråga om arméfördelningens sjukvårdsväsende

blefve behörigen handlagda. Arméfördelningen vore den stora

organiska enheten inom svenska armén. V ore den uti fredstid i saknad

af en särskild målsman för hälso- och sjukvårdsväsendet, fattades en

viktig länk uti dess organisation, nämligen den drifvande kraften för

främjandet och utvecklingen af dess hälso- och sjukvårdsangelägenheter,

detta uttryck taget i dess vidsträcktaste betydelse. Enligt erfarenheten,

särskildt från Tyskland, hade de militärläkare därstädes, som motsvarade

fördelningsläkarna i svenska armén, i synnerlig grad medverkat till förbättringar

och tidsenliga anordningar på armésjukvårds väsendets område.

Beträffande frågan att vid Bodens trupper och vid Gottlands trupper

inrätta sådana beställningar, som motsvarade fördelningsläkarbeställningarna

vid arméfördelningarna, vore det, enligt de sakkunnigas mening, ur

vissa synpunkter önskvärdt, att så komme att ske. Kommendanten i Boden

och militärbefälhafvaren på Gottian d vore hvardera i behof af en läkare

såsom tjänstegrenschef med de åligganden, som vid arméfördelningarna

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

25

tillkomme fördelningsläkarna. De sakkunniga hade dock ansett, att

den till tjänsterangen främste militärläkaren i Boden och i Visby borde

kunna ombesörja dessa åligganden, synnerligast som antalet truppförband

därstädes vore väsentligen mindre än vid en arméfördelning, hvartill

komme, att fästnings- eller garnisonsläkaren i Boden och regementsläkaren

vid militärbefälhafvarskapet å Gottland icke behöfde företaga några

resor för inspektioner, utan att de truppförband, hvilkas sjukvård m. m. de

skulle öfvervälla, vore förlagda å de orter, där dessa läkare vore bosatta.

Enligt de sakkunnigas förslag — jämför den uti det föregående

å sid. 19—22 meddelade öfversikten — skulle antalet ordinarie läkarbeställningar

vid regementen och kårer minskas från 52 till 46 regementsläkare

samt från 88 till 51 bataljonsläkare. Minskningen med

de 6 regementsläkarbeställningarna skulle drabba de sex mindre kavalleriregementena

om 5 skvadroner, under det att minskningen med de 37

bataljonsläkarbeställningarna skulle träffa flertalet infanteriregementen,

de två större kavalleriregementena om 10 skvadroner, samtliga trängkårer

samt till någon del artilleriet och ingenjörtrupperna.

Vid beräkningen af det oundgängligen erforderliga antalet ordinarie

läkare vid regementen och kårer lämna de sakkunniga en jämförande framställning

af de militära läkar- och sjukvårdsförhållandena å de orter, där blott

ett truppförband är förlagdt, och å de orter, där två eller flera truppförband

äro förlagda. Därvid ingå de uti en detaljerad undersökning

och utredning af storleken af den i tjänstgöring under olika tider af

året varande personalstyrkan, af de militär-medicinska förvaltningsgöromålen

och läkarnes expeditionstjänstgöring, omfattningen af de dagligen

förekommande bestyren med sjukvården, läkarnas undervisningsskyldighet,

ifrågakommande besiktningar m. m. dylikt. I sammanhang därmed

tages äfven sjukhusfrågan — till hvilken det blifver tillfälle att längre

fram återkomma — under ompröfning och undersökes, i hvad mån dennas

ordnande på olika sätt skulle kunna inverka på behofvet af ordinarie

läkare vid ensamt förlagdt truppförband och vid två eller flera truppförband,

förlagda å en och samma ort. Enligt de sakkunnigas framställning

vore läkarnas tjänsteåligganden beträffande förvaltning och

expeditionstjänstgöring, undervisningsverksamhet och besiktningar äfvensom

i fråga om de dagligen förekommande bestyren med sjukvården,

i hvad dessa afsåge sjukvisitationerna och vården af de sjuka, som vore

i kvarter eller å sjukrum, i det stora hela enahanda, ehvad truppförbandet

vore ensamt förlagdt eller förlagdt tillsammans med andra truppBihang

till Bilisd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 81 Höft. 4

Ordinarie

läkare vid

regementen

0'')li kårer.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Infanteriet.

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

förband, och detta oberoende af huruvida sjukhusfrågan komme att

lösas genom anordnandet af militärafdelningar inom vederbörliga

länslasarett eller på annat sätt. Med anledning häraf borde antalet erforderliga

ordinarie läkare vid två eller flera å en och samma ort förlagda

truppförband beräknas efter samma grunder som vid ensamt förlagdt

truppförband.

Hvad angår enskildheterna af de sakkunnigas utredning i förevarande

afseende, får jag hänvisa till det af dem afgifna förslaget (sid.

28—54) och i detta sammanhang inskränka mig till att redogöra för

resultaten af densamma.

Hvad först anginge det ordinarie antalet läkare vid infanteriregementena,

vore en läkare tillräcklig att ombesörja sjukvården vid hvarje sådant

regemente under den tid, då endast den fäst anställda personalen jämte

eventuellt ett mindre antal icke vapenföra värnpliktiga vore i tjänstgöring.

Däremot vore en ökning af läkarkrafterna erforderlig under tiden

för beväringsrekrytskolan. Personalstyrkan uppginge under densamma

till omkring 1,000 man. Själfva truppsjukvården, som omfattade de

dagliga sjukvisitationerna samt vården af de sjuka å sjukhus och sjukrum,

toge dagligen en eller flera timmar i anspråk. Efterbesiktningarna vore

mycket kräfvande. Undervisningen i sjukvårdstjänst af volontär- och

beväringsrekryter in. fl. samt öfvervakandet af och i vissa afseenden den

direkta ledningen af sjukbärarnas utbildning vore förenade med eu afsevärd

tidsanvändning. Lade man härtill öfriga åligganden i fråga om

undervisning, besiktningar, förvaltnings- och expeditionstjänst in. in.,

komme man, beträffande antalet erforderliga läkare vid ett ensamt förlagdt

infanteriregemente under ifrågavarande tid, till det resultat, att två

ordinarie läkare verkligen vore behöfliga. Endast en läkare skulle undervisa

tider icke medhinna fullgörandet af samtliga tjänsteåligganden.

För öfrigt skulle han blifva så bunden vid sin tjänstgöring, att han icke

finge tillfälle att utöfva enskild läkarverksamhet, något som vore ett

beaktansvärdt önskningsmål. Då nu dessutom hans tjänstgöring lede

— det kunde icke förnekas — af eu viss enformighet, skulle följden

blifva, att läkartjänsterna vid infanteriregementena blefve föga eftersökta,

och att de sökandes medicinska bildningsnivå och praktiska läkarduglighet

icke komme att hållas så högt som vederborde, utan fastmera

sjunka. Förbises borde ej heller den synnerligen viktiga omständigheten,

att, därest de ordinarie läkarna vid infanteriets truppförband skulle

minskas till allenast en vid hvarje regemente, man icke skulle kunna,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126. 27

icke. .ens närmelsevis, fylla behofvet af fullt utbildade militärläkare vid

mobiliseringstillfälle.

Om det sålunda kunde anses vara ådagalagdt, att två läkare vore

behöfliga vid ensamt förlagdt infanteriregemente under tiden för den

till 5 månader (150 dagar) uppgående beväringsrekrytskolan, syntes detta

antal icke vara tillräckligt under regementsöfningarna, då personalstyrkan

mer än fördubblades. För en hvar af regementets tre bataljoner vore

då — liksom hittills — en läkare erforderlig med hänsyn såväl till sjukvårdens

och sjukvårdsutbildningens behöriga ombesörjande, som till öfriga

angelägenheter, med hvilka läkarna hade att taga befattning. Regementsöfningarna

skulle ju, såsom allmänt vore kändt, i möjligaste mån utgöra

en bild af verksamheten på krigsfot.

Fet skulle emellertid icke vara förenadt med nödig omtanke i fråga

om sparsamhet med medel att gifva äfven den tredje, allenast under

regementsöfningarna tjänstgörande, läkaren ordinarie anställning vid regementet,

utan detta behof borde ses till godo genom särskilda åtgärder.

Men för öfrigt syntes läkarfrågan, hvad infanteriregementena anginge,

bäst och ändamålsenligast lösas på det sätt, att två läkare anställdes på

fast stat vid hvarje regemente, under förutsättning dock, att, då endera

af dem åtnjöte tjänstledighet utan ansökan (semester), beordrades till

inskrifningsförrättning eller inskrifningsrevision, till fältöfning eller taktisk

öfning för militärläkare e. d., den andre vore skyldig att upprätthålla

samtliga till läkartjänsterna hörande åligganden, så att någon

vikarie för deri sålunda tjänstledige eller bortkommenderade vid ifrågavarande

tillfällen i regeln icke behöfde ifrågakomma.

Genom en sådan anordning — två ordinarie fast anställda, i ständig

tjänstgöring varande läkare vid hvarje infanteriregemente samt en extra

läkare under regementsöfningarna — ansåge de sakkunniga, att sjukvården

och öfriga med läkarbefattningarna förenade åligganden komme

att handhafvas på ett fullt tillfredsställande sätt.

Hvad som nu blifvit sagdt gällde i främsta rummet de infanteriregementen,

som vore organiserade på tre bataljoner. Vid de båda

fästningsinfanteriregementena — de i resp. Karlskrona och Vaxholm

(Rindön) förlagda Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen, hvilka

hade blott två bataljoner — vore förhållandena beträffande läkarnas

tjänstgöring och sjukvården m. m. alldeles enahanda med motsvarande

förhållanden vid de ensamt förlagda infanteriregementena om tre bataljoner,

allenast med den skillnad, att den fast anställda styrkan och värnpliktskontingenten

vore ungefär en tredjedel mindre. Betraktad i och

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kavalleriet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

för sig, syntes emellertid denna omständighet icke böra eller kunna föranleda

någon minskning uti antalet erforderliga ordinarie, fast anställda

läkare vid ifrågavarande båda regementen. Någon extra läkare under

regementsöfningarna borde däremot icke vara behöflig. Belägenheten

af regementenas kasernetablissemang kräfde dock, att frågan skärskådades

äfven ur andra synpunkter än de i det föregående framställda.

Hvad först vidkomme Karlskrona grenadjärregemente, vore dess kasernetablissemang

beläget på ett afstånd af omkring 2 km. från flottans

kasernetablissemang. Någon förening af sjukvårdsbestyren t. ex. mellan

grenadjärregementet och Karlskrona kustartilleriregemente kunde under

sådana förhållanden icke vara lämplig eller tillrådlig — helt och hållet

frånsedt anordningens ändamålsenlighet i öfrigt. Däremot syntes det

vara möjligt och utan allt för stora olägenheter utförbart att uppdraga

åt läkarna vid Karlskrona grenadjärregemente att ombesörja sjukvårdsgöromålen

vid det för Karlskrona afsedda fästningsingenjörkompaniet,

hvars etablissemang vore endast omkring 1 km. aflägset. Härigenom

blefve ock två ordinarie läkare vid grenadjärregementet fullt motiverade.

Beträffande åter Vaxholms grenadjärregemente — hvars kasernetablissemang

hade ett sådant läge å Rindön (Brännudden, östra delen af ön), att

vid regementet anställda läkare svårligen kunde komma i tillfälle att utöfva

någon nämnvärd enskild läkarverksamhet — syntes det önskvärdt,

att samverkan i fråga om sjukvården kunde komma till stånd med det i

omedelbar närhet liggande Vaxholms kustartilleriregemente. För sådant

ändamål vore det, bland annat, lämpligt, att gemensamt sjukhus för

båda regementena komme att anordnas, samt att läkarkrafterna vid

de båda truppförbanden å Brännudden komme att inskränkas till allenast

två, hvaraf en regementsläkare vid Vaxholms grenadjärregemente. Vid

detta senare borde extra läkare ifrågakomma i regeln endast under tiden

för regementsöfningarna samt under den ordinarie läkarens tjänstledighet

utan ansökan (semester). Men då den ordinarie läkaren icke skulle komma

att utöfva någon enskild läkarverksamhet, syntes det billigt, att han

komme i åtnjutande af något tillägg uti de vanliga aflöningsförmånerna.

Behofvet af läkare vid Norrbottens regemente och Gottlands infanteriregemente

behandlades i samband med de i Boden förlagda truppförbanden

och Gottlands trupper.

Beträffande antalet ordinarie läkare vid kavalleritrupp förband en om fem

skvadroner göra de sakkunniga gällande, att vid dessa truppförband anställda

läkares tjänstgöring vore, i fråga om uppsikten och vården af sjukvårdsmateriel

samt vidkommande undervisningsverksamheten, mindre omfattande

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

29

än vid infanteriet, beroende, bland annat, på den olika utrustningen af

sjukvårdspersonal och sjukvårdsutredning vid ett infanteri- och vid ett

kavalleriregemente. Antalet sjukvårdsmanskap utgjorde endast sex man

vid ett hav aller iregemente om fem skvadroner, någon utbildning af sjukbärare

förekomme icke, ej heller någon fortsatt utbildning af till egentlig

sjukvårdstjänst uttagna värnpliktige. I betraktande af dessa förhållanden

och storleken af den under olika tider af året i tjänstgöring

varande styrkan borde en läkare vara i stånd att utan några afsevärda

svårigheter bestrida läkaråliggandena vid ett sådant regemente under

hela året med undantag af tiden för regementsöfningarna, under hvilka

det syntes behöfligt, att en extra läkare kommenderades till biträde.

Under nämnda tid vore det nämligen ofta erforderligt, att en läkare

åtföljde truppen under förekommande öfningar i fälttjänst, exercis i terrängen

m. in. Då den ordinarie läkaren hade tjänstledighet utan ansökan

(semester) eller bortkommenderades, vore gifvetvis vikarie för

honom erforderlig.

Vid ett kavalleriregemente om tio skvadroner, där den i tjänstgöring

varande styrkan under olika öfningsperioder vore ungefär dubbelt så

stor som vid ett fem-skvadronsregemente, syntes upprätthållandet af

sjukvården oundgängligen kräfva två ordinarie läkare, men extra läkare

kunde icke anses erforderlig under regementsöfningarna, enär, genom

befintligheten af två ordinarie läkare, en af dem kunde åtfölja truppen

under öfningar i fälttjänst, exercis i terrängen o. d. Vikarie under

tjänstledighet utan ansökan (semester) syntes i regeln icke vara behöflig.

Vid ett fält artilleriregemente, liksom ock vid P''o sitionsartiller iregementet

vore, enligt hvad de sakkunniga framhålla, läkarnas sjukvårdsåligganden i det

närmaste jämförliga med dem vid ett kavalleriregemente om tio skvadroner.

Undervisningsskyldigheten vore något mindre än vid ett infanteriregemente.

Någon minskning uti det ordinarie antalet läkare vid ifrågavarande

regementen kunde dock icke ifrågasättas, utan borde det finnas

två läkare vid hvarje fältartilleriregemente äfvensom vid Positionsartilleriregementet.

0) Den del af Norrlands artilleriregemente, som vore förlagd

i Östersund, behöfde en ordinarie läkare. För den andra delen, som

hade sin station i Boden, vore läkare beräknad i samband med behofvet

af läkare för garnisonen i Boden. Så vore ock förhållandet med den

del af Boden—Karlsborgs artilleriregemente, som hörde till samma garnison,

medan den andra delen hade läkare gemensamma med garniso
*)

I sitt slutliga förslag hafva de sakkunniga, på anförda skäl, upptagit blott en

läkare vid Positionsartilleriregementet.

Artilleriet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Ingenjör
trupperna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

nen å Karlsborg. Behofvet af läkare vid Gottlands artillerikår upptoges

vid Gottlands trupper.

Vid fältartilleriregementena och positionsartilleriet borde — med

undantag för Vendes artilleriregemente, som hade tre batterier mera än

öfriga fältartilleriregementen — under repetitionsöfningarna någon extra

läkare i regeln icke vara erforderlig, ej ens under de tider, då en del

af dessa regementen befunne sig å resp. skjutfält.0) Ej heller vikarie

borde behöfva ifrågakomma under endera läkarens tjänstledighet utan

ansökan (semester) eller kommendering af kortare varaktighet, såsom till

lältöfningar, taktiska öfningar för läkare eller inskrifningsförrättning.

Af ingenjörtrupperna vore Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren förlagda

i Stockholm på ett afstånd sins emellan af omkring 1 km. I betraktande

af den sistnämnda kårens jämförelsevis ringa personalstyrka

hafva de sakkunniga tagit under ompröfning, huruvida icke en ordinarie

läkare skulle kunna vara tillräcklig för dessa båda kårer. Sjukvårdsgöromålen

vid Svea ingenjörkår vore dock minst lika, om ej mera omfattande

än vid ett kavalleriregemente om fem skvadroner. Skulle äfven

samma läkare bestrida motsvarande göromål vid Fälttelegrafkåren, skulle

desamma — frånsedt den omständigheten att kårerna voro förlagda å

sinsemellan så långt skilda platser, att sjukvisitationerna icke lämpligen

kunde verkställas gemensamt — ökas med minst 50 procent. Vid

bedömandet af denna fråga borde äfven beaktas, att Svea ingenjörkår

hade med en stor del af styrkan omkring två månaders öfningar å Laxön,

under hvilken tid läkarvård därstädes vore erforderlig, samt att denna

kår såväl som Fälttelegrafkåren hade större öfningsmarscher. Flinnes

endast en gemensam läkare, skulle beordrandet af extra läkare vara

erforderligt i ganska stor utsträckning. Med två ordinarie läkare, däraf

en regementsläkare, afsedda för truppförbanden i fråga, skulle åter extra

läkarkommendering väsentligen kunna inskränkas, dock endast under den

förutsättningen att, då den ene läkaren vore kommenderad med sin kår

eller del däraf utanför förläggningsorten, den andre skulle vara skyldig

att, förutom vid egen kår, bestrida sjukvårdstjänsten vid den hemmavarande

styrkan. På grund af dessa skäl funno de sakkunniga det nödvändigt

att för ifrågavarande båda kårer hafva två ordinarie läkare.

Behofvet af ordinarie läkare vid Göta ingenjörkår och Bodens in
*)

I sitt slutliga förslag hafva de sakkunniga, på anförda skäl, framhållit, att

extra läkare vore behöflig såväl vid den i Östersund förlagda delen af Norrlands artilleriregemente

som ock vid Positionsartilleriregementet, sedan vid detta senare blott

en ordinarie läkare befunnits erforderlig.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

g euj ärbar hade af de sakkunniga beräknats i samband med motsvarande

behof å Karlsborg och i Boden.

Sjukvården vid det för Karlskrona afsedda fästningsingenjörkompaniet

borde, enligt hvad som redan blifvit framhållet, tillhöra läkarna vid

Karlskrona grenadjärregemente och ingå bland deras tjänsteåligganden.

För det för Vaxholm och Oscar-Fredriksborg afsedda fästningsingenjörkompaniet,

hvars kasernetablissemang vore beläget på ett afstånd af

ungefär 1 km. från Vaxholmsfortet, kunde, enligt de sakkunnigas mening,

särskild läkare näppeligen ifrågasättas, utan sjukvården vid detsamma

syntes böra ombesörjas, efter aftal och mot viss ersättning, af marinläkaren

å Vaxholmsfortet eller af i Vaxholm bosatt, kustartilleriet icke

tillhörande läkare.

I fråga om antalet ordinarie läkare vid trängtruppförbanden fram- Trängtmp

hålla de sakkunniga, att, om man toge allenast styrkeförhållandena i be- perna''

traktande, utan tvifvel en läkare vid hvarje trängkår skulle pröfvas vara

nog under vanliga förhållanden, med vikarie under dennes frånvaro. Men

läkarnas vid trängkårerna undervisningsskyldighet vore mera omfattande

än vid infanteriet, och gällde detta hufvudsakligast utbildningen dels af

sjukvårdskompaniets fast anställda manskapspersonal, för hvilken årligen

anordnades rekrytskolor, korpralskola och eventuellt sergeantskola, dels af

samma kompanis värnpliktiga, såväl sjukbärare som ock till egentlig

sjukvårdstjänst uttagna, hvilka senare, innan de beordrades till sjukhusutbildning

vid infanteriregementen, under ungefär halfva tiden af beväringsrekrytskolan

erhölle förberedande utbildning vid vederbörlig trängkår.

Toge man nödig hänsyn till dessa undervisningsåligganden, deras

art och omfattning, måste man ovillkorligen komma till den uppfattning,

att det nuvarande antalet läkare vid en trängkår kunde minskas till tua,

men att det under inga förhållanden kunde nedsättas till en. Dock

syntes det, som om extra läkare, utom under repetitionsöfningar,

icke skulle vara erforderlig, liksom ej heller vikarie under enderas bortovaro

å förekommande kortare kommenderingar eller tjänstledighet utan

ansökan (semester).

Hvad slutligen vidkomme de truppförband, som vore förlagda å

Karlsborg, i Boden och å Gottland, hade de sakkunniga särskild! tagit i

öfvervägande, huru antalet ordinarie läkare vid desamma borde beräknas.

o

A Karlsborg, hvars garnison utgjordes af en del af Boden-Karls- Garnisonen

borgs artilleriregemente samt Gröta ingenjörkår, funnes för närvarande två Karlsboroläkare,

häraf en regementsläkare. I detta antal syntes icke någon ändring

böra ifrågasättas. Då ett särskild! garnisonssjukhus funnes å Karls
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

borg, skulle det icke vara möjligt för endast en läkare att ombesörja

sjukvården därstädes, utan det nuvarande antalet vore oundgängligen

erforderligt.

i Boden för- Boden vore förläggningsort för Norrbottens regmente, delar af Norrlagda

trupp- }an(js artilleriregemente och af Boden-Karlsborgs artilleriregemente samt

b’ Bodens ingenjörkår. Enligt de grunder, som de sakkunniga i allmänhet

tillämpat vid beräkning af antalet ordinarie läkare vid trupp förbanden,

skulle antalet sådana läkare i Boden utgöra fem. Inom detta samhälle

vore emellertid, enligt de sakkunnigas mening, tillfällena till enskild läkarverksamhet

synnerligen knappa, och i betraktande häraf kunde det måhända

blifva svårt att hålla dessa fem läkarbeställningar fulltaliga, därest

icke innehafvarna tillerkändes högre aflöningsförmåner än sina kamrater

å andra orter. Skedde så, syntes man med fog kunna ifrågasätta, att

antalet ordinarie militärläkare i Boden skulle bestämmas till allenast fyra,

häraf två regementsläkare och två bataljonsläkare, med för dem utsträckt

tjänstgöringsskyldighet. Af ifrågavarande fyra läkare skulle förslagsvis

en regementsläkare vara fästningsläkare (garnisonsläkare) vid kommendantskapet

i Boden och tillika chefläkare för dess garnisonssjukhus, en

regementsläkare och en bataljonsläkare bestrida sjukvården vid Norrbottens

regemente och Norrlands artilleriregemente samt en bataljonsläkare

vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente och Bodens ingenjörkår.

Norrbottens regementes och Norrlands artilleriregementes kasernetablissemang

vore belägna omedelbart invid hvarandra. Afståndet mellan BodenKarlsborgs

artilleriregementes och Bodens ingenjörkårs kasernetablissemang

vore omkring 1 km. Under tiden för regementsöfningarna vid

Norrbottens regemente äfvensom vid vissa andra tillfällen syntes beordrandet

af extra läkare (vikarie) blifva nödvändigt. De vid truppförbanden

i Boden tjänstgörande läkarna skulle äfven vara pliktiga att i

tur tjänstgöra vid garnisonssjukhuset.

Gottiands Beträffande antalet ordinarie läkare vid Gottlands trupper (Gottlands

trupper infanteriregemente och Gottlands artillerikår), skulle det måhända — }7ttra

de sakkunniga —, i betraktande häraf att artillerikåren vore jämförelsevis

liten, kunna sättas i fråga att för dessa trupper beräkna endast

två sådana läkare. Afståndet mellan kasernetablissemangen utgjorde

emellertid omkring 2 km., och artillerikåren vore otvifvelaktigt i behof

af egen läkare. Däremot skulle icke någon särskild läkare erfordras

vid militärbefälhafvarskapet å Gottland, alldenstund den till tjänsterangen

främste bland läkarna vid Gottlands trupper syntes böra bestrida de

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.

33

göromål i fråga om ordnandet af sjukvårdsangelägenheterna i allmänhet

vid landtförsvaret å Gottland, som handlades vid nämnda militärbefälhafvarskap.

Sammanfattar man de sakkunnigas ursprungliga förslag angående

antalet ordinarie läkarbeställningar vid arméns regementen och kårer,

gestaltar det sig sålunda:

Vid hvarje infanteriregemente om tre bataljoner — utom Norrbottens

regemente och Gottlands infanteriregemente (se nedan) — äfvensom vid

Karlskrona grenadjärregemente: 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare,

med skyldighet för läkarna vid sistnämnda regemente att upprätthålla

sjukvården vid det för Karlskrona afsedda fästningsingenjörkompaniet.

Vid Vaxholms grenadjärregemente: 1 regementsläkare under förutsättning

af gemensam sjukvård med den i närheten förlagda delen af kustartilleriet,

eljest dessutom 1 bataljonsläkare.

Vid hvarje kavalleriregemente om fem skvadroner: 1 bataljonsläkare,

och vid regemente om tio skvadroner: 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare.

Vid hvarje fältartilleriregernente, utom Norrlands artilleriregemente,

äfvensom vid P''o sitionsartiUer iregementet: 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare

(se noten å sid. 29). Vid Norrlands artilleriregementes i Östersund

förlagda del: 1 regementsläkare.

För Svea ingenjörkår och Fälttelegraf kuren 1 regementsläkare och

1 bataljonsläkare, med skyldighet för de båda läkarna att, då endera

är med vederbörlig kår eller del häraf beordrad till tjänstgöring utanför

förläggningsorten, utan särskild ersättning upprätthålla sjukvården vid

den hemmavarande styrkan af samma kår. För det för Vaxholm och

Oscar-Fredriksborg afsedda fästningsingenjörkompaniet: aftal med i Vaxholm

bosatt läkare.

Vid hvarje tv ängkär: 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare.

För de å Karlsborg förlagda truppförbanden, en bataljon af BodenKarlsborgs

artilleriregemente och Göta ingenjörkår, äfvensom för härvarande

garnisonssjukhus: 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare.

För de i Boden förlagda trupp förbanden, Norrbottens regemente, del

af Norrlands artilleriregemente, en bataljon af Boden-Karlsborgs artilleriregemente

och Bodens ingenjörkår, äfvensom för härvarande garnisonssjukhus

och bestridandet af tjänsten såsom fästnings-(gamisons-)te/care;

2 regementsläkare och 2 bataljonsläkare.

För Gottlands trupper och deras sjukhus äfvensom för bestridandet

af tjänsten såsom läkare vid militärbefälhafvarskapet å Gottland: 1 regementsläkare

och 2 bataljonsläkare.

Bihang till BiJcsd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 81 Höft. 5

Samman
fattning.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

Extra bataljonsläkare.

Inalles vid arméns regementen och kårer: 46 regementsläkare och

51 bataljonsläkare.

Sammanställer man beträffande de orter, där två eller flera truppförband

äro förlagda, det antal ordinarie militärläkarbeställningar, som

finnas enligt 1901 års härordning, med motsvarande antal enligt de

sakkunnigas förslag, får jämförelsen det utseende, som nedanstående

tabell utvisar.

För läggningsort.

Ordinarie läkarbeställ- ningar enligt

1901 års

härordning.

sakkunnigas

förslag.

Stockholm (2 inf.-reg:ten, 2 kav.-reg:ten, 2 art.-reg:ten och 2 ingenjörkårer)

17

12

Linköping (2 inf.-reg:ten och 1 trängkår)..........................................

9

6

Sköfde (1 inf.-reg:te, 1 kav.-reg:te och 1 trängkår)..............................

S

5

Örebro (1 inf.-reg:te och 1 trängkår) ................................................

6

4

Sollefteå (1 inf.-rog:te och 1 trängkår)..............................................

6

4

Bodon (l inf.-reg:te, delar af 2 art.-reg:ten och 1 ingenjörkår)...............

6

4 s

Kristianstad (1 inf.-reg:te och 1 art.-reg:te) .......................................

5

4 !

Jönköping (1 inf.-reg:te och 1 art.-reg:to)...........................................

5

4

Eksjö (1 inf.- och 1 kav.-reg:te).......................................................

5

3

Uppsala (1 inf.- och 1 art.-reg:to) ....................................................

5

4

Umeå (1 inf.- och 1 kav.-reg:te).......................................................

5

3

Östersund (1 inf.-reg:te och del af 1 art.-reg:te) .................................

4

3

Visby (1 inf.-reg:te och 1 art.-kår) ...................................................

4

3

Karlsborg (del af 1 art.-reg:te och 1 ingenjörkår)...............................

2

2

3. Extra bataljonsläkare, värnpliktiga läkare och läkare i reserven.

Förutom de ordinarie läkarna vid armén borde, för sjukvårdens bestridande

under vissa tider och vid vissa tjänstförrättningar äfvensom

för tillgodoseendet af behofvet af läkare vid mobilisering m. m., enligt

hvad de sakkunniga föreslagit, finnas extra bataljonsläkare, värnpliktiga

läkare och läkare i reserven.

Hvad först angår de extra bataljonsläkarna, framhålla de sakkunniga,

att genom den föreslagna minskningen af antalet ordinarie läkare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Matris Nåd. Proposition Nr 126.

vid arméns truppförband komme ett ökadt behof af extra läkare att

inträda under vissa tidsperioder, såsom under regementsöfningarna vid

flertalet infanteri- och kavalleriregementen, vid Yendes artilleriregemente,

vid samtliga trängkårer o. s. v., under tiden för de årliga inskrifningsförrättningarna,

för tjänstgöring såsom vikarier under tjänstledighet utan

ansökan (semester) o. d. Äfvenså blefve extra läkare understundom behöfliga

vid uppstående vakanser, intill dess ledigvarande läkarbeställningar

hunne att i behörig ordning tillsättas.

Det antal extra läkare (extra bataljonsläkare), som vore erforderligt

för att stärka läkar krafterna under regementsöfningarna, vore ganska

svårt att på siffran kunna angifva, men syntes kunna beräknas på

följande sätt.

1. Vid samtliga infanteriregementen — utom för Karlskrona gren adjärregemente,

Norrbottens regemente (se nedan Dodens trupper) och

Gottlands infanteriregemente (se nedan Gottlands trupper) — så
-

ledes vid 25 regementen, 1 läkare vid hvarje regemente...... 25.

2. Vid samtliga fem-skvadronsregementen, i läkare vid hvarje

regemente............................................................................................... 6.

3. Vid Vendes artilleriregemente ............................................................... 1.

4. För Svea ingenjörkår och Fälttelegraf kåren....................................... 1.

5. Vid samtliga trängkårer, 1 läkare vid hvarje kår ....................... 6.

6. För Bodens trupper ................................................................................... 2.

7. För Gottlands trupper ............................................................................ 1.

Tillsammans 42.

Bestämdes de extra bataljonsläkarnas tjänstgöringsskyldighet till

högst 60 dagar hvarje år — ökad tjänstgöring syntes böra bero af frivilligt

åtagande —, borde nyss beräknade antal 42 äfven vara tillräckligt

för att under vanliga förhållanden bestrida erforderliga vikariat eller

utfylla behofvet af militärläkare under inskrifningsförrättningarna. Komme

inskrifningsförrättningarna att sammanfalla med början af beväringsrekrytskolorna

vid infanteriet, uppstode dock ett ökadt behof af extra

bataljonsläkare.

Antalet 42 extra bataljonsläkare vore dock icke tillräckligt för att

äfven upprätthålla tjänsten under de ordinarie läkarnas tjänstledighet

utan ansökan (semester) vid de truppförband, som hade endast en läkare.

Toge man äfven i betraktande erforderliga vikariat, kräfdes ytterligare

30 extra bataljonsläkare, och skulle således det sammanlagda antalet

sådana läkare utgöra 72. Detta vore emellertid ganska betydande. Ge
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

Värnpliktiga

läkare.

36

nom att i vissa fall anlita bataljonsläkare i reserven och i nödfall värnpliktiga

läkare skulle man kunna nedsätta detsamma till 60.

De extra bataljonsläkarnas tjänstgöringsskyldighet ansågs af de

sakkunniga böra bestämmas till 60 dagar, hvilken tid motsvarade antingen

tiden för regementsöfningar, inskrifningsförrättningar och kortare

vikariat, eller ock tiden för sådana kortare vikariat och vikariat under

tjänstledighet utan ansökan (semester). Det vore antagligt, att praktiserande

civila läkare skulle, under förutsättning af skälig godtgörelse,

kunna ordna sin enskilda läkarverksamhet på det sätt, att de utan alltför

störa svårigheter kunde under högst 60 dagar hvarje år ägna sig

äfven åt militärläkartjänstgöring. Med genomförandet af extra-bataljonsläkarorganisationen

skulle fältlakar stipendiatinrättning en försvinna.

För fyllandet af behofvet af läkare vid armén vid mobilisering eller

på krigsfot borde — framhålla de sakkunniga — de vapenföra värnpliktiga

studerandena erhålla en med hänsyn därtill lämpad utbildning,

dels af rent militär natur, dels omedelbart afseende deras verksamhet

såsom militärläkare. Den rent militära utbildningen syntes af många

skäl böra ske vid infanteriet, arméns hufvudtruppslag. Dels komme de

värnpliktiga läkarna under krig till väsentlig del till användning vid

infanteriet, dels vunne de vid detsamma största förtrogenheten med förhållandena

i fält, alldenstund infanteriet vore det talrikaste och mångsidigaste

truppslaget. Man kunde också säga, att i vissa afseenden,

såsom under marscher, förflyttningar i terrängen o. s. v., vore tjänsten

vid infanteriet mera ansträngande och kräfvande än vid andra truppslag.

Därtill komme, att infanteriet, som både större sjukvårdsformationer och

mera sjukvårdsmateriel än kavalleriet och artilleriet, erbjöde bättre tillfälle

till förberedande utbildning i fråga om sjukvårdsväsendets vid armén

organisation.

Enligt 1901 års härordning omfattade de värnpliktigas utbildning

vid infanteriet en tid af 240 dagar, fördelade uti eu beväringsrekrytskola

om 150 dagar och tre repetitions-(regements-)öfningar, hvardera

om 30 dagar. Beväringsrekrytskolan för de vapenföra medicine studerandena

syntes i allmänhet sedt böra vara anslagen till militär utbildning.

Dennas ändamål vore att, så långt tiden medgåfve, bibringa den

blifvande värnpliktige läkaren rekryt- och underbefälsutbildning äfvensom

erforderlig kännedom om arméns organisation och sjuk vårdsformationernas

indelning och sammansättning samt om den vid infanteriregementena

befintliga sjukvårdsmaterielen. Den tid åter, som motsvarade

de tre r ep etitionsöfning ärna eller 90 dagar, borde användas för utbildning

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

37

uti militäiiäkargöromål och militärläkaråligganden samt omfatta en railitärläkarkurs

om 2 månader (60 dagar) vid garnisonssjukhuset i Stockholm

och en därtill, helst uti en följd, sig slutande tjänstgöring såsom

läkare under en repetitionsöfning (30 dagar) vid infanteriet eller trängen.

Denna militärläkarkurs borde vara af samma natur som den nuvarande

kursen och meddela undervisning i de ämnen, som vore upptagna

i planen för densamma, med tillägg af undervisning rörande arméns

förvaltning. Kursen skulle dock genomgås först efter slutad klinisk

tjänstgöring i medicin och kirurgi vid Serafimerlasarettet.

Tiden för ifrågavarande kurs, liksom ock tiden för de värnpliktige

läkarnas utbildning i allmänhet, vore mycket kort, hvarför det

vore önskvärdt, att densamma komme att ökas. Detta spörsmål sammanhängde

emellertid med frågan om utsträckningen af öfriga studerandes

värnpliktsutbildning, hvilken fråga läge utom omfånget för de sakkunnigas

utredning. Komme de vapenföra medicine studerandenas

utbildning i fredstid att förlängas, borde den sålunda ökade tiden tillgodokomma

i främsta rummet kursen för värnpliktiga läkare, som helst

borde omfatta en tid af tre månader, vidare den första värnpliktstjänstgöringen,

hvar] ämte det vore synnerligt önskvärdt, att värnpliktsläkaraspiranten

finge såsom biträdande läkare deltaga uti en inskrifningsförrättning.

Enligt gällande värnpliktslag tillhörde de värnpliktiga medicine

studerandena, som under minst två år varit inskrift^ vid universitet

eller Karolinska institutet, beväringens första uppbåd under hela sin

tjänstetid i beväringen. Detta kvarstående i första uppbådet borde, för

att öka tillgången på läkarkrafter för arméns behof vid mobilisering,

utsträckas till hela deras värnpliktstid, synnerligast som arméns sjukvård

i krig droge största nyttan af de läkare i värnpliktsåldern, som vore

mellan 32 och 40 år.

Äfven de icke vapenföra medicine studerandena borde, liksom för

närvarande vore förhållandet, äfven tagas i anspråk för att biträda vid

sjukvårdens ombesörjande vid armén samt med hänsyn därtill utbildas

under fredstid. Någon principiell ändring uti de i detta afseende utfärdade

föreskrifterna syntes icke vara erforderlig, utan gällde det endast

att i mån af den ökade tjänstgöringstiden i fredstid bygga på den

redan lagda grunden. Sålunda borde den icke vapenföre medicine studeranden

erhålla dels en rent militär utbildning, omfattande praktisk

och teoretisk undervisning i fråga om soldatens skyldigheter in. in.,

äfvensom, om så vore lämpligt, gymnastik och exercis, dels fackutbildning

genom att tillhandagå vederbörande läkare vid sjukvårds- och ex
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Läkare

i reserven.

Ordinarie

läkare.

38 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 120.

peditionstjänsten, genom att biträda vid sjukbärares och sjukvårdares

utbildning samt genom att genomgå den för vapenföra medicine studerande

föreslagna kursen för värnpliktiga läkare.

I fråga om de vid armén anställda läkare, som afgått från beställning

på stat med rätt till fyllnadspension och sålunda vore skyldiga att

inträda i fältläJcarkärens reserv, äfvensom beträffande de läkare, som afginge

utan rätt till sådan, pension, men kunde vinna inträde i nämnda

reserv, ifrågasätta de sakkunniga icke några ändrade föreskrifter. De

förra skulle sålunda kvarstå i reserven, fördelningsläkare, regementsläkare

och bataljonsläkare intill fyllda 65 år, öfverfältläkaren intill fyllda

70 år, med tjänstgöringsskyldighet vid mobilisering och i krig äfvensom

vid sådan öfning, som till utrönande af härens krigsberedskap eller för

utbildning af beväringens andra uppbåd och landstormen kunde blifva

anbefalld. De senare skulle hafva samma tjänstgöringsskyldighet samt

dessutom intill utgången af det kalenderår, då de uppnådde 40 års

ålder, vara pliktiga att tjänstgöra under regementsöfningar minst hvart

tredje år, hvilken tjänstgöring dock borde kunna utbytas mot annan

lika lång kommendering.

Inträde utan föregående militärläkaranställning såsom bataljonsläkare

i fältläkarkårens reserv borde stå Öppet för hvarje värnpliktig läkare,

som aflagt medicine licentiatexamen, och mot hvilkens utnämning till sådan

läkare icke någon grundad anmärkning kunde göras. Tjänstgöringsskyldigheten

borde vara densamma, som angifvits för bataljonsläkare,

som från beställning på stat utan rätt till fyllnadspension vunnit inträde

i reserven.

4. Läkarnas vid armén anställning och befordran. Kurser för

militärläkare.

Beträffande kompetensvillkoren för anställning och befordran såsom

ordinarie läkare vid armén anse de sakkunniga, att i vissa afseenden

nu gällande bestämmelser borde ändras. Villkoren skulle blifva:

För ordinarie bataljonsläkarbeställning:

att hafva fullgjort den för vapenföra medicine studerande i värnpliktslagen

föreskrifna tjänstgöring (den för värnpliktiga läkare föreskrifna

utbildning);

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

att hafva afiagt medicine licentiatexamen;

. hafva tjänstgjort vid inskrifningsförrättning, därest sådan tjänstgöring

icke skulle ingå i värnpliktsutbildningen;

att hafva tjänstgjort minst sex månader såsom underläkare vid

större sjukhus (länslasarett) eller hafva fullgjort annan däremot svarande

behörigen föreskrifven tjänstgöring; samt

att vid ansökningstidens utgång icke hafva öfverskridit trettiotredje

lefnadsåret, med mindre sökanden förut innehaft läkartjänst under så

lång tid, att han vid fyllda femtioåtta år kunde räkna tjugufem till pension

och fyllnadspension berättigande tjänstår (nedsättningen af tjänståren

från 30 till 25 motiverad därmed, att då utnämningen till ordinarie

bataljonsläkare ofta nog icke skedde förr än vid 33—34 års ålder, skulle

bataljonsläkare med krafvet på 30 tjänstår komma att kvarstå i tjänst

till 63 år, hvilket syntes hvarken ändamålsenligt eller önskvärdt).

För regementsläkarbeställning:

att i minst tre år hafva haft anställning såsom ordinarie bataljonsläkare

vid armén; samt

att med godkända prof hafva genomgått för bataljonsläkare särskildt

föreskrifven tjänst (kurs för bataljonsläkare).

För för delningsläkarbeställning äfvensom för fältläkarbeställningen vid

arvi <farv ältning ens sjukvårdsstyrelse:

ati- vara regementsläkare eller kompetent till regementsläkartjänst.

Liksom hittills borde samtliga ordinarie bataljons- och regementsläkai

bes fällningar tillsättas ejter ansökan. Däremot borde de nva fördelningsläkarbeställningarna

och fältläkarbeställningen vid sjukvårdsstvrelsen

tillsättas utan föregående ansökan. Vid bedömande af kompetensen

till regements- och fördelnmgsläkarbeställningarna borde särskild hänsyn

tagas till utom den ordinarie tjänstgöringen ådagalagda prof på duglighet

och intresse för militärläkarens kall och verksamhet samt för de

med dessa tjänster förenade speciella uppgifter.

Vid uppförande af sökande på underdånigt förslag till reqementsläkarbeställning

borde afseende lästas, förutom vid tjänstålder såsom

läkare . vid armén enligt gällande bestämmelser om rätt till tjänstårsbeiåkning,

vid det sätt, hvarpå föregående tjänstgöring blifvit bestridd,

vid läkarverksamhet a större sjukhus, vid förtjänstfull författarverksamhet

inom militärmedicmens och samtetstaktikens område, äfvensom vid

sådana tillfälliga uppdrag som utländska studieresor i militärmedicinskt

syfte, tjänstgöring i utländska arméer m. m. dylikt.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Extra bataljonsläkare.

Värnpliktiga

läkare och

läkare

i reserven.

Kurser för

militärläkare.

Kung}. Maj.is Nåd. Proposition Nr ISO.

Vid upprättande af underdånigt förslag till fördelningsläkarbeställning

skulle särskild! afseende fästas vid ådagalagda, kunskaper och insikter

på militär hygienens, den militärmedicinska förvaltningens och

sanitetstaktikens områden äfvensom vid förmågan att utöfva befäl.

Vid uppgörande af förslag till fältskär beställning en vid sjukvårdsstyrelsen

skulle särskild! afseende fästas vid ådagalagda kunskaper och

insikter uti militärförvaltningen, särskild! den militärmedicinska, äfvensom

uti frågor, som rörde sjukvårdsmateriel, sjukhusutrustning m. m. dylikt.

Af hvad som nu blifvit sagdt torde framgå, att de ordinarie läkarbeställningarna

liksom hittills skulle vara uppförda å truppförbandens

m. fl. stater. De sakkunniga hafva nämligen ansett, att det icke skulle

vara lämpligt eller praktiskt möjligt att sammanföra dessa beställningar

å en gemensam stat för fältläkarkåren. Befordringarna skulle nämligen

i sådant fall ske till viss läkarbeställning inom kåren, hvarefter särskild

placering skulle äga ruin för bestridandet af befattning vid visst truppförband

O. S. V.

För att kunna utnämnas till extra bataljonsläkare skulle, enligt de

sakkunnigas förslag, fordras samma kompetensvillkor som för ordinarie

bataljonsläkarbeställning, utom hvad anginge åldern vid ansökningstidens

utgång.

För de sakkunnigas förslag angående erhållandet af värnpliktiga

läkare och inträdet uti fältläkarkårens reserv är redogörelse redan lämnad

uti det föregående (sid. 36—38).

Enligt de sakkunnigas förslag skulle det anordnas två särskilda

militär läkar hur ser, nämligen kurs för värnpliktiga läkare och kurs för

batalj onsläkare.

Kursen för värnpliktiga läkare skulle genomgås först efter slutad

klinisk tjänstgöring i medicin och kirurgi vid Serafimerlasarettet samt

omfatta undervisning i militär hälsovård, kirurgisk operationskurs, ögonundersökningar,

öronundersökningar, militärmedicinsk förvaltning, sanitetstaktik

och ridning. Kursen skulle pågå under en tid af 2 månader

och vara förlagd till garnisonssjukhuset i Stockholm.

Kursen för bataljonsläkare skulle omfatta militär hälsovård, krigskirurgi,

militärmedicinsk förvaltning, sanitetstaktik och ridning. Kursen

borde vara obligatorisk för samtliga bataljonsläkare, och till densamma

skulle äfven extra bataljonsläkare kunna kommenderas. I regeln borde

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.

41

den anordnas hvart annat år och omfatta en tid af omkring 2 månader.

De prof, som skulle afläggas, syntes böra vara praktiska eller skriftliga,

men icke erhålla form af muntlig examen.

5. Aflöningsförmåner.

De sakkunniga hafva ansett, att de nuvarande aflöningsformerna

för de ordinarie läkarna borde bibehållas, men aflöningsbeloppen höjas.

Den föreslagna organisationen innebure nämligen en mycket afsevärd

minskning af de ordinarie läkarbeställningarna och såsom följd däraf

ökade göromål för läkarna. Bataljonsläkare med lägre aflöning (yngre

bataljonsläkare) hade nu endast löjtnants af andra klassen aflöningsförmåner,

hvilka, sammanlagdt (lön, dagaflöning samt inkvarterings- och

servisbidrag) utgjorde, under förutsättning af ständig tjänstgöring,

2,415—2,515 kronor. Detta belopp måste anses såsom alldeles för

ringa, i synnerhet om man toge i betraktande, att utnämningen till

bataljonsläkare icke skedde förrän vid 33—34 års ålder efter en lång

föregående studietid, som ofta nog icke hade ägt rum utan skuldsättning.

Bataljonsläkare med högre aflöning (äldre bataljonsläkare), hvilken aflöning

icke uppnåddes förrän i medeltal omkring 6 år senare, uppbure i

aflöningsförmåner, under enahanda förutsättning, sammanlagdt 4,260—

4,360 kronor, det ville med andra ord säga, att de i aflöningsafseende

vore likställda med kaptener af andra klass. Äfven denna aflöning

syntes vara otillräcklig, och detsamma kunde äfven sägas om regementeläkarna,

som hade endast kaptens af första klassen lön, men majors

dagaflöning samt inkvarterings- och servisbidrag, tillsammans 5,825—

6,225 kronor. Den ålder, vid hvilken befordran till regementsläkare på

stat ägde rum, vore i medeltal 45 år. Fördelning släkarna hade, förutom

sina aflöningsförmåner såsom regementsläkare, ett årligt arfvode om 1,000

kronor.

Det ville synas, som om aflöningsförmånerna för ifrågavarande lä,

kåre blefve skäliga och tillfredsställande, om i aflöningshänseende fördelningsläkare

likställdes med öfverstelöjtnant, regementsläkare med major,

äldre bataljonsläkare med kapten af första klassen och yngre bataljonsläkare

med kapten af andra klassen. För de äldre bataljonsläkarna

skulle dock icke kaptens af första klassen lön uppföras uti vederbörliga

stater, utan endast kaptens af andra klassen. Skillnaden skulle, i öfverensstämmelse

med hvad för närvarande vore händelsen, utgå såsom lönetillägg

från särskildt statsanslag.

Bihang till Bikscl. prut. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 81 Haft.

Ordinarie

läkare.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

Enligt det nu sagda skulle således aflöningsförmånerna för de ordinarie

truppförbandsläkarna, utom för dem i Stockholm och Göteborg, i

allmänhet blifva följande:

För yngre bataljonsläkare:

Lön ......................................................

Dagaflöning i 365 dagar å 4 kr.

Inkvarterings- och servisbidrag...

För äldre bataljonsläkare:

Lön .....................................................

Tillägg i lön ....................................

Dagaflöning i 365 dagar å 4 kr.

Inkvarterings- och servisbidrag...

För regementsläkare:

Lön ....................................................

Dagaflöning i 365 dagar å 5 kr.

Inkvarterings- och servisbidrag...

För för delning släkare:

Lön ....................................................

Dagaflöning i 365 dagar å 5 kr.

Inkvarterings- och servisbidrag...

2,400 kr.

1,460 ))

400 » 4,260 kr.

2,400 kr.

1,000 »

1,460 »

400 » 5,260 kr.

4,000 kr.

1,825 »

600 » 6,425 kr.

4,500 kr.

1,825 »

600 6,925 kr.

I Stockholm och Göteborg skulle, till följd af det för dessa orter

utgående högre inkvarterings- och servisbidraget, ifrågavarande aflöningsförmåner

belöpa sig till:

För yngre bataljonsläkare................................. 4,360 kr.

>> äldre » ................................. 5,360 .»

)> regementsläkare ........................................ 6,825 »

)> fördelningsläkare.......................................... 7,325 x

De ordinarie läkarna skulle vara ständigt tjänstgörande uti sina befattningar,

som svarade mot deras beställningar. Vissa läkare skulle,

enligt hvad som blifvit sagd! i det föregående, dessutom bestrida särskilda

åligganden, såsom läkarna vid Karlskrona grenadjärregemente, å

s. 43 Kontrollera mot PDF

Jjtungl. Majds Nåd. Proposition Nr 126.

43

Karlsborg, i Boden och de vid Gottlands trupper samt de för Svea

ingenjörkår och. Fälttelegrafkåren afsedda (se sid. 28—32), hvarjämte

de läkare, som tillhörde de i Sköfde förlagda truppförbanden, nämligen

Skaraborgs regemente, Lifregementets husarer och Göta trängkår, skulle

vara skyldiga att utan särskild ersättning tjänstgöra å därvarande garnisonssjukhus.

Beträffande den frågan, i hvad man ordinarie läkare vid armén

skulle vara skyldig att utan särskild ersättning tjänstgöra vid annat än

eget truppförband, hafva de sakkunniga framhållit såsom själfklart, att

ifrågavarande läkare icke utan ersättning kunde kommenderas utanför egen

förläggningsort. Hvad åter anginge tjänstgöring vid annat truppförband

inom egen förläggningsort, borde sådan kunna af hemmavarande

läkare utan särskild ersättning fullgöras vid de mindre styrkor, som vore

kvarlämnade i kasernetablissemangen under fälttjänstöfningar, hvilka påginge

två eller flera dagar. Men i öfrig! syntes det icke vara lämpligt

eller rättvist att utan särskild ersättning beordra läkare vid ett truppförband

att upprätthålla läkartjänsten vid ett annat. Om däremot militärskola,

utbildningskurs, mindre afdelningar eller enskilda personer

vore förlagda till ett truppförband, borde dettas läkare under vanliga

förhållanden utan ersättning bestrida deras sjukvård. Skulle därtill

komma mera afsevärd undervisningsskyldighet, borde ersättning beredas

till det belopp, som i hvarje särskild! fall pröfvades skäligt.

Vissa läkare borde, enligt de sakkunnigas förslag, tillerkännas ökade

aflöningsförmåner med anledning däraf, att de på grund af de ringa tillfällena

till enskild läkarverksamhet kunde åläggas ökade göromål.

Dessa läkare vore regementsläkaren vid Vaxholms grenadjärregemente

samt läkarna vid kommendantskapet i Boden, eller två regementsläkare

och två bataljonsläkare. Den ökade ersättning, som sålunda skulle

tilldelas ifrågavarande fem läkare, syntes lämpligen böra utgå i form

af arfvode samt arfvodesbeloppet skäligen bestämmas till 1,000 kronor

för en hvar af dem. Detta arfvode vore icke att betrakta såsom ett

ortstillägg, utan såsom särskild godtgörelse för ökade skyldigheter och

göromål. Skulle ortstillägg tillerkännas officers- och underofficerskårerna

i Boden, borde gifvetvis denna förmån tillgodokomma äfven där stationerade

militärläkare.

Ersättningen till de extra bataljonsläkarna, anse de sakkunniga, borde

utgå i form af lön med ett ålderstillägg efter fem års och ytterligare

ett dylikt efter tio års väl vitsordad tjänstgöring samt dagtraktamente

under det antal dagar, då extra läkaren vore inbeordrad till tjänstgö
-

Arfvode till

vissa ordinarie

läkare.

Extra bataljonsläkare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Läkare i

reserven.

'' 44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126,

ring. Lönen syntes lämpligen höra bestämmas till samma belopp, som

vore bestämdt för marinläkare af andra graden eller 1,500 kronor,

hvardera ålderstillägget till 300 kronor samt dagtraktamentet till 8 kronor

vid tjänstgöring utanför egen bostadsort, eljest till 4 kronor. Dessa

aflöningsbelopp vore så afvägda och beräknade, att de borde kunna förmå

praktiserande civila läkare till ifrågavarande anställning, och det sålunda

skulle blifva möjligt att rekrytera den erforderliga extra läkarpersonalen,

men å andra sidan kunde beloppen visserligen icke anses

för högt tilltagna. De vore ock föreslagna under den förutsättningen,

att extra bataljonsläkare, som uppnådde för pensionering af bataljonsläkare

nu föreskrift^ tjänst- och lefnadsår, skulle komma i åtnjutande

af pension enligt vanliga grunder. Därigenom skulle utsikten, att ifrågavarande

extra bataljonsläkare komme att under en lång tid kvarstanna

i tjänst, väsentligen ökas.

livad slutligen anginge de aflönings- och pensionsförmåner, som

skulle tillkomma personalen i fältläkarkårens reserv, borde de, enligt hvad

de sakkunniga framhålla, såsom nu vore fallet, fortfarande utgå efter

samma grunder, som gällde för officerare i reserven. Det ville med

andra ord säga, att de läkare, som omedelbart, utan föregående fast anställning

vid armén, vunnit inträde i reserven, skulle vid sin första utnämning

erhålla eJciperingshjälp med 500 kronor samt under färd i och

tjänstgöring vid trupp lön och dagaflöning samt äfven dagtraktamente

i de fall, då sådant traktamente utginge, med samma belopp, som yngre

ordinarie bataljonsläkare ägde åtnjuta vid liknande tjänstgöringstillfällen.

Till den, som tillträdt pension, skulle dock icke lön utgå. Lön beräknades

för dag med 1 »os af årsbeloppet. Efter uppnådda 55 års ålder

skulle sådan läkare, som nu afsåges, erhålla en pension om 300 kronor,

så vida han uppfyllt öfriga därför stadgade villkor. Till de läkare, som

utan rätt till fyllnadspension afgått frän beställning på stat och inträdt i

reserven, skulle utgå nyss anförda förmåner, med undantag af ekiperingshjälp.

De läkare, som erhållit afsked med fyllnadspension, skulle under

färd i och tjänstgöring vid trupp åtnjuta dagaflöning samt, där sådant

utginge, dagtraktamente enligt innehafvande grad.

6. Kostnader.

Kostnaderna för den af de sakkunniga föreslagna organisationen af

fältläkarkåren, däri inbegripna kostnaderna för militärläkares undervis
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majris Nåd. Proposition Nr 126.

45

ning, hafva af dem beräknats till 771,845 kronor. Motsvarande kostnader

enligt nuvarande organisation uppginge till 689,125 kronor. Kostnadsökningen

skulle sålunda komma att uppgå till 82,720 kronor. Till

densamma borde emellertid läggas den ersättning, som komme att utgå

för ombesörjandet af sjukvården vid fästningsingenjörkompaniet i Vaxholm.

Skulle en bataljonsläkare behöfva tillkomma vid Vaxholms grenadjärregemente,

komme utgiftsbeloppet att ökas med eu bataljonsläkares

aflöningsförmåner, men minskas med ett arfvode om 1,000 kronor till

regementsläkaren vid nämnda regemente. Att märka vore beträffande kostnadsökningen,

att sex nya fördelningsläkarbeställningar tillkommit, och

att förbättrade aflöningsförmåner föreslagits skola inträda vid arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse.

7. Sjukhusfrågan.

Beträffande vården af de sjuka, hvilka icke behöfde afpolletteras

till sjukhus, utan hvilkas tillstånd medgåfve, att de antingen kvarstannade

uti sina logement (»sjuka i kvarter») eller vårdades å truppförbandets

sjukrum fårsjuka å sjukrum»), — de senares tillfrisknande vore att

vänta inom några få dagar -—, göra de sakkunniga gällande, att dessa

sjuka i regeln borde vårdas af truppförbandens läkare och i truppförbandens

egna lokaler (logement, sjukrum o. cl.). Att civil sjukvårdsinrättning

icke borde anlitas för dem, som borde läggas å sjukrum, än

mindre för dem, som vore sjuka i kvarter, därom kunde knappast några

skiljaktiga meningar råda. Det skulle icke vara ändamålsenligt att taga

i anspråk sängplatser å sådan inrättning för sjuka, hvilkas tillfrisknande

vore att emotse efter en jämförelsevis kort tid, och förflyttningen af

dessa sjuka till och från det civila sjukhuset skulle vara förenad med

kostnader och besvär, som näppeligen kunde betecknas såsom oundgängligen

nödiga. Dessutom vore det af vikt, att truppförbandsläkarna icke

undandroges vården af truppförbandens sjuka, utan att de fastmera komme

att därmed taga befattning i så stor utsträckning som sig göra läte.

Hvad anginge vården af de sjuka, som måste afpolletteras till sjukhus

(5)sjuka å sjukhus!)), vore frågan därom löst uti de militäraförläggningsorter,

som hade garnisonssjukhus, såsom Stockholm, Boden, Sköfde

och Karlsborg.

Å . öfriga orter gestaltade sig denna fråga, enligt de sakkunnigas

mening, olika å ort, där blott ett truppförband vore förlagdt, och å ort,

Sjuka ikvart er

och sjuka å

sjukrum.

Sjuka & sjukhus.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

där två eller flera truppförband vore förlagda, särskild! med hänsyn till

spörsmålet, huruvida och i hvad mån civil sjukvårdsinrättning (länslasarett

o. d.) borde anlitas för vården af ifrågavarande sjuka.

Beträffande sjukhusvården vid ensamt förlagda truppförband uppställa

de sakkunniga den principen, att endast de svårare sjukdomsfallen

(t. ex. svårare operationsfall) skulle öfverlåtas till den civila sjukvårdsinrättningen,

under det att de sjuka, livilkas sjukdomar icke vore af

svårare art, eller hvilkas behandling icke kräfde möjligast tidsenliga

tekniska anordningar eller speciell kirurgisk färdighet, skulle vårdas å

truppförbandets sjukhus. Motiven till den sålunda uppställda principen

voro följande. Det kunde icke vara lämpligt att öfverlämna alla sjuka,

som pröfvades vara i behof af sjukhusvård, till länslasarett eller motsvarande

civilt sjukhus, enär truppförbandsläkarna därigenom skulle beröfvas

all fortsatt öfning och utbildning i sådan vård, och det skulle

äfven i andra afseenden verka ofördelaktigt, om all den militärpersonal,

som behöfde vårdas å sjukhus, skulle anförtros åt civila läkare och undandragas

truppförbandsläkarnas omsorger. Hvarje truppförband måste

under alla förhållanden hafva vissa sjuklokaler, såsom erforderligt antal

rum för sjukvisitationerna (mottagningsrum och väntrum) äfvensom ett

visst antal sängar för dem, som vore sjuka å sjukrum, och vid sådant

förhållande vore det en klok och ändamålsenlig åtgärd att med dessa

lokaler förena rum för sjukhusvård eller en sjukhusafdelning, där sådana

till sjukhus afpolletterade, hvilkas tillstånd icke vore af svår eller komplicerad

beskaffenhet eller kräfde någon mera omfattande operation,

kunde vårdas. De lättare eller medelsvåra fallen utgjorde i själfva verket

det långt öfvervägande flertalet. Ifrågavarande sjukafdelning kunde

dock icke af kostnadsskäl anordnas och utrustas på samma fullständiga

sätt som ett länslasarett eller därmed jämförlig civil sjukvårdsinrättning,

och därför vore det önskvärd! och lämpligt, att de svårare sjukdomsfallen

vid ensamt förlagdt truppförband öfverlämnades till sådant sjukhus.

I betraktande däraf att antalet dylika sjukdomsfall, liksom hittills,

sannolikt blefve jämförelsevis ringa, för att icke säga försvinnande litet,

syntes icke tillräckliga skäl förefinnas, för att vederbörande truppförbandsläkare

skulle åläggas skyldighet att tjänstgöra vid länslasarettet

(den civila sjukvårdsinrättningen), ehuruväl en sådan tjänstgöring ur

vissa synpunkter väl kunde sägas vara önskvärd.

I fråga om sjukhusvården å orter, där två eller flera truppförband vore

förlagda, göra de sakkunniga gällande följande synpunkter.

Anordnandet å sådan ort af gemensamt garnisonssjukhus, där nämligen

sådant ej redan vore inrättadt, skulle i regeln vara förenadt med högst

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

afsevärda kostnader, om sjukhuset skulle kunna erhålla den fullständiga

utrustning, som i allmänhet utmärkte och borde utmärka ett tidsenligt

länslasarett. Dessutom skulle en sådan anordning kräfva, att läkaren

vid ett gemensamt garnisonssjukhus, till hvilket äfven de svårare

sjukdomsfallen skulle öfverlämnas, erhölle samma kompetens och kirurgiska

utbildning som läkaren vid ett länslasarett. Detta skulle i sin

ordning medföra nödvändigheten att särskildt för detta ändamål utbilda,

anställa och aflöna läkare vid armén. Därtill kom me att genom detta

sätt att lösa frågan skulle samarbetet mellan de civila och militära

läkarna — hvilket samarbete från flera håll framhållits vara synnerligen

önskvärd! — inskränkas till allenast den frivilliga öfverenskommelsens

arbete.

I betraktande af dessa omständigheter borde det allvarligt tagas i

öfvervägande, huruvida det icke skulle vara ändamålsenligt att inom

länslasaretten i de orter, där två eller flera truppförband vore förlagda,

anordna en militär afdelning. I ort, där endast ett truppförband vore

förlagdt, skulle, såsom förut framhållits, sjuknumerären under vanliga

förhållanden blifva för ringa för att berättiga till en sådan anordning,

men där två eller flera truppförband vore förlagda, vore det möjligt, att

nämnda numerär skulle blifva så pass stor och jämförelsevis'' så pass

konstant, att åvägabringandet af eu militär afdelning inom länslasarettet

genom en för ändamålet uppförd till- eller nybyggnad — endast i undantagsfall

torde denna sjukhusafdelning kunna komma till stånd inom

redan befintliga lokaler — syntes hafva sitt stora berättigande. Genom

åtgärd af nu antydd art skulle åt vid ifrågavarande truppförband anställda

läkare, i främsta rummet bataljonläkarna, beredas möjlighet till

fortsatt verksamhet och träning i sjukhustjänst. De hade tillfälle att

vårda och följa äfven de svåraste och ur läkarsynpunkt mest lärorika

sjukdomsfallen. Vid förekommande kirurgiska operationer kunde de

själfva verkställa nödiga ingrepp eller biträda vid deras utförande. Genom

att använda de utensilier och de tekniska hjälpmedel, öfver hvilka

länslasarettet förfogade, skulle militärläkarna i fråga vinna ökade kunskaper

och vidgad erfarenhet. Genom tillgång till samt såsom biträde

åt fullt utbildade och skolade kirurger skulle de erhålla stöd och hjälp

vid de svårare fallen samt förvärfva sig ökad praktisk färdighet. Denna

tjänstgöring, fortsatt tillräckligt lång tid, skulle på ett synnerligen verksamt

sätt förbereda dem för deras uppgifter såsom läkare på exempelvis

ett fältsjukhus. Vården af de sjuka å militärafdelningen skulle åligga

vederbörande truppförbandsläkare. Tjänsteförhållandena mellan lasarettsläkaren

och dessa borde ordnas genom en särskild instruktion. Om

militärläkarna dessutom skulle biträda vid sjukhusvården å länslasarettet,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

borde bero af frivillig öfverenskommelse. Någon organisativ eller administrativ

förening af den civila och den militära sjukvården borde föröfrigt

icke äga rum, utan truppförbanden borde kontant ersätta sina

sjukvårdskostnader enligt därom behörigen träffade aftal. Sådana torde

i allmänhet kunna uppgöras till skäliga pris.

Skulle emellertid icke erforderliga överenskommelser i berörda afseende

kunna träffas, eller skulle vederbörande landsting icke vilja medgifva

anordnandet af militärafdelningar inom länslasarettens lokaler,

borde sjukhusvården vid två eller flera ä samma ort förlagda truppförhand

ordnas efter samma principer som vid ensamt förlagdt truppförhand.

Hvarje truppförbands sjukhuslokaler skulle i sådant fall omfatta äfven

en sjukhusafdelning, men de svårare sjukdomsfallen, hvilkas behandling

kräfde särskilda tekniska anordningar, öfverlåtas till vederbörligt länslasarett

eller motsvarande civil sjukvårdsinrättning. Därvid skulle man

dock å ort, där två truppförbands kasernetablissemang vore belägna

omedelbart intill hvarandra, kunna sätta i fråga att sammanbygga deras

sjukhus, under den förutsättning att hvarje truppförband finge sin särskilda

afdelning, och att den sålunda gemensamma sjukhusbyggnaden

hade ett nära och passande läge i förhållande till båda truppförbanden.

Frågan om ändamålsenligheten af den nu antydda anordningen borde

pröfvas i hvarje särskildt fall. Under inga förhållanden borde den tillgripas

i det fall, att den skulle komma att afsevärdt försvåra läkarnes

tjänståligganden beträffande de dagliga sjukvårdsgöromålen, hvilket

äfven skulle medföra olägenheter för truppförbanden därigenom, att ifrågavarande

göromål, till följd af det gemensamma sjukhusets läge, komme

att kräfva ökad tid och sålunda medföra tidsutdräkt.

8. Öfvergången till den föreslagna organisationen.

Såsom eu lämplig tid för öfvergången till den nya organisationen

af fältläkarkåren hafva de sakkunniga tänkt sig en period af sex år

(1910—1915). För öfvergången från det nuvarande till det föreslagna

antalet ordinarie läkarbeställningar vore det icke möjligt att på förhand

uppgöra en i enskildheter gående plan, utan blott angifva vissa grunder.

De sex fördelningsläkarbeställningärna borde snarast möjligt tillsättas.

Därigenom blefve motsvarande antal regementsläkarbeställningar lediga,

och under öfvergångstiden blefve så många ordinarie läkarbeställningar

ytterligare vakanta, att det utan svårighet skulle blifva möjligt att

indraga de 37 beställningar, hvarmed minskning skulle äga rum.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majris Nåd. Proposition Nr 126.

49

Det blefve emellertid sannolikt icke så lätt att fylla alla uppstående

vakanser och samtidigt anställa erforderligt antal extra bataljonsläkare.

För stort antal vakanser kunde undvikas genom att under den egentliga

öfvergångstiden vid de regementen, hvilkas kasernetablissemang

ännu icke vore färdiga, tillåta regements- och bataljonsläkare att bo

utanför den bestämda förläggningsorten. För tillsättandet af behöflig^

extra bataljonsläkare under nämnda tid vore afvikelse!'' från de uppställda

kompetensvillkoren nödiga. Sålunda skulle till sådan läkare kunna utnämnas

:

bataljonsläkare, som afginge från ordinarie bataljonsläkarbeställning;

bataljonsläkare i reserven, som icke öfverskridit 40 års ålder;

fältläkarstipendiat, som vore legitimerad läkare, minst 4 månader

tjänstgjort såsom extra läkare vid armén, genomgått kurs, motsvarande

den föreslagna kursen för värnpligtiga läkare, och tjänstgjort vid in skri fningsförrättning;

och

civil läkare, som fullgjort sin värnplikt, genomgått kurs, motsvarande

den föreslagna kursen för värnpliktiga läkare, och tjänstgjort vid

inskrifningsförrättning.

Till ordinarie bataljonsläkare skulle under öfvergångstiden kunna

utnämnas extra bataljonsläkare, som fullgjort den för sådan läkare för

ett år föreslagna tjänstgöringsskyldighet (60 dagar).

Under öfvergångstiden borde så många militärläkarkurser enligt

gamla ordningen hållas, att nuvarande bataljonsläkare kunde göra sig

kompetenta till regementsläkartjänst, samt därjämte extra kurser, motsvarande

kursen för värnpliktiga läkare, för att göra de fältläkarstipendiater

och civila läkare, som anmälde sig vilja blifva extra bataljonsläkare,

därtill kompetenta.

Fältläkarstipendiatinrättningen borde endast småningom afvecklas.

Under sista öfvergångsåret kunde man till ett afsevärdt antal påräkna

värnpliktiga täckare, som genomgått den för sådana läkare föreslagna

kursen. Allra tidigast under tredje öfvergångsåret kunde sådan

kurs hållas för första gången. I sådant fall skulle under påföljande år

utnämning af extra bataljonsläkare enligt den nya ordningen kunna

äga rum.

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Apel. 81 Saft.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung1. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 126.

1 allmänhet.

III. Yttranden öfver de sakkunnigas förslag angående

fältläkarkårens omorganisation.

Efter det att de sakkunniga afgifvit sitt förslag angående omorganisation

af fältläkarkåren, infordrades yttranden öfver detsamma

från arméfördelningschefer (likställda chefer), regements- och kårchefer

samt de vid arméns truppförband m. m. anställda ordinarie läkare. Sedan

dessa yttranden inkommit, anbefalldes arméförvaltningens civila departement

och sjukvårdsstyrelse att afgifva underdånigt utlåtande såväl

öfver de sakkunnigas förslag som ock öfver nyssnämnda infordrade yttranden.

Slutligen har frågan varit öfverlämnad till den genom nådiga

brefvet den 28 september 1907 förordnade kommittén med uppdrag att,

särskild! med hänsyn till rikets ekonomiska bärkraft, granska och afgifva

yttrande öfver af cheferna för generalstaben och flottans stab

uppgjorda förslag till samfälld plan för rikets försvar in. m. (försvarskommittén).

1

1. Truppförbandschefers och läkares yttranden.

Yttranden öfver de sakkunnigas förslag angående fältläkarkårens

omorganisation hafva afgifvits af 69 militärchefer och 113 militärläkare

vid armén. Af dessa hafva 19 chefer och 33 läkare tillstyrkt

förslaget oförändradt samt 37 chefer och 45 läkare anslutit sig till detsamma

med mindre väsentliga erinringar. För vissa mera ingående

organisationsändringar hafva 10 chefer och 23 läkare uttalat sig, medan

3 chefer och 10 läkare yttrat sig i afstyrkande riktning.

Bland de afgifna yttrandena finnes det icke något, i hvilket ett

bibehållande af fältläkarkårens nuvarande organisation och aflöningsförmåner

påyrkas. Och i allmänhet synes den meningen vara långt

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

51

öfvervägande och förhärskande, att det ordinarie antalet läkarbeställningar

vid arméns regementen och kårer enligt 1901 års härordning

kunde minskas, utan att fordringarna på en god militär sjukvård i fredstid

komme att eftergifvas, och utan att behofvet af läkarpersonal vid

mobilisering komme att äfventyras. Från enstaka håll göras häremot

mer eller mindre starka invändningar, men å andra sidan gifves det

röster, som vilja gå längre än de sakkunniga på den af dem inslagna

vägen.

Så godt som enhällig är den uppfattningen, att truppförbandens

ordinarie läkare icke böra utestängas från enskild läkarverksamhet. Men

från en del läkare uttalas stora betänkligheter mot möjligheten att bedrifva

sådan, åtminstone med framgång eller under gynnsamma förhållanden,

sedan läkarnas tjänståligganden kommit att väsentligen ökas.

De befara nämligen, att den stegrade tjänstgöringsskyldigheten kommer

att inskränka den enskilda praktiken, och det är i allmänhet denna

fruktan, som är den väsentligaste faktorn uti skälen mot den föreslagna

organisationen.

I fråga om den utanför den militära tjänstgöringen utöfvade läkarverksamheten

anser chefen för femte arméfördelningen, att ordinarie

militär läkare borde tillerkännas rätt att — efter pröfning i hvarje särskilt

fall — med sin militärläkarbefattning förena annan befattning i

statens eller kommunens tjänst, t. ex. stadsläkare, underläkare å lasarett,

järnvägsläkare o. s. v. Utan sådan rätt skulle det nämligen blifva

vanskligt att erhålla fullgoda militärläkare särskild! i mindre orter, såsom

t. ex. Sollefteå, där derå truppförband vore förlagda, men tillgången

på enskild praktik ringa. A andra sidan anser. fördelningsläkaren vid

fjärde arméfördelningen, att det borde tagas i öfvervägande, huruvida

icke för regementsläkare och högre tjänstinnehafvare inom fältläkarkåren

borde bestämmas förbud att med innehafvande beställning förena

extra provinsial-, stads- eller distriktsläkartjänst, hvarjemte, enligt samma

fördelningsläkares mening, för militärläkare i allmänhet föreskrift borde

utfärdas därom, att de icke skulle få innehafva annan tjänstebefattning,

som befunnes vara hinderlig för tjänstgöringen såsom militär läkare.

Anställande af en för delning släkare med fast lön å ordinarie stat

vid hvarje arméfördelning har af alla dem, som uti sina yttranden särskild!

berört denna fråga, rönt den Ulligaste anslutning, på ett enda

undantag när. Fn regementschef anser nämligen, att den gamla ordningen

i detta afseende borde bibehållas, men i öfrigt bestrides behofvet

Fördelnings

läkarbeställ

ningarna.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Ilungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

af sådana fördelningsläkare icke från något håll. Fastmer har det ytterligare

understrukits och accentuerats.

Antalet ordi- Hvad beträffar antalet ordinarie läkare vid infanteriet, har det stora

besdäiiningär flertalet, som yttrat sig i frågan, ingenting att erinra mot den förevidregemen-

slagna minskningen med en bataljonsläkarbeställning vid hvarje treten

och karer. ])ataljonsre/jtiimnie_ Hufvudsakligen från läkarhåll, särskild!; af några i Stockholm

anställda läkare, uttalas farhågor med hänsyn till denna minskning,

farhågor, hvilka redan äro berörda, nämligen inskränkning af militärläkarnas

enskilda praktik och minskad tillgång på militärläkare vid mobilisering.

A andra sidan finnes det emellertid ett par yrkanden på allenast en

ordinarie läkare vid hvarje infanteriregemente. Från ett håll påyrkas förbud

för verkligt otjänstbara läkare att kvarstå i ordinarie tjänst.

Förslaget att vid Karlskrona grenadjärregemente hafva en regementsläkare

och en bataljonsläkare med skyldighet tillika att upprätthålla

läkargöromålen vid det i närheten förlagda fästningsingenjörkompaniet

afstyrkes af en af regementets läkare, men godkännes af en annan och

dessutom jämväl af regementschefen och arméfördelningschefen, h varjämte

chefen för Fortifikationen förklarar sig icke hafva något att erinra

mot detsamma.

Under förutsättning att beträffande sjukvården samverkan med Vaxholms

kustartilleriregemente skulle komma till stånd, hvilket af de sakkunniga

föreslagits, finna både regementsläkaren och t. f. regementschefen

det lämpligt och tillräckligt, att endast en ordinarie läkare (regementsläkare)

anställes vid Vaxholms grenadjärregemente. För att bereda

denne läkare tillfälle till vidgad sjukhusverksamhet, anser bataljonsläkaren

vid regementet, att det skulle vara fördelaktigt, om med vederbörande

landsting kunde träffas öfverenskommelse om inrättandet af en civil

afdelning å militärsjukhuset vid Osear-Fredriksborg, men i sådant fäll

syntes det honom vara tvifvel underkastadt, att antalet ordinarie läkare

vid regementet skulle utan större olägenhet kunna inskränkas till en.

Tanken på inrättandet af en sådan civil afdelning upptages af fördelningsläkaren

vid fjärde arméfördelningen, som tror det icke skulle möta

några större svårigheter att intressera Stockholms läns landsting att vid

ett å Piindön uppfördt garnisonssjukhus anordna en civil afdelning, i

hvilket fall det dock vid Vaxholms grenadjärregemente skulle finnas arbete

för två läkare. Till hvad fördelningsläkaren i denna de! framhållit

ansluter sig äfven arméfördelningschefen.

Beträffande den samverkan i fråga om sjukvården mellan Vaxholms

grenadjärregemente och det i omedelbar närhet förlagda Vaxholms kust
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

artilleriregemente, som synts de sakkunniga vara önskvärd, hafva äfven

förste marinläkaren å Oscar-Fredriksborg och marinöfverläkaren afgifvit

yttranden. Nämnda marinläkare finner ett sådant samarbete under fredstid

högst önskvärd!, i all synnerhet som det måste äga rum vid krigstillfälle.

För ändamålet borde, enligt hans mening, grenadjärregementets

läkare öfverföras till marinläkarkåren. Kunde emellertid en sådan öfverföring

nu icke äga rum, ansåge han nödvändigt, att en samverkan

mellan kustartilleriets läkare och grenadjärregementets så snart som möjligt

komme till stånd, med en mellan läkarna lämpligt och rättvist bestämd

arbetsfördelning samt lika ekonomiska förmåner. På grund af det

ökade arbete, som genom denna anordning pålades den vid kustartilleriet

tjänstgörande förste marinläkaren, äfvensom med hänsyn till hans

ställning i förhållande till de öfriga läkarna inom garnisonen, borde förmånerna

för bemälde läkare likställas med fördelningsläkares. Marinöfverläkaren

framhåller äfven betydelsen af ett gemensamt upprätthållande

åt läkarvården vid Vaxholms kustartilleri- och grenadjärregementen under

fredstid, för att den vid mobilisering nödvändiga gemensamheten skulle

kunna fungera ordentligt. Under fredstid borde det emellertid, såsom

de sakkunniga föreslagit, vara nog med anställande af blott en läkare

vid grenadjärregementet. De för denne af de sakkunniga föreslagna

aflöningsförmånerna syntes marinöfverläkaren vara väl afvägda och motiverade.

Läkaren vid grenadj ärregementet komme antagligen icke att

förtjäna något på enskild praktik. Men de ekonomiska villkoren för

marinläkaren vid den afdelning af kustartilleriregementet, som vore förlagd

å Oscar-Fredriksborg, borde — då förhållandet i afseende på inkomster

af enskild praktik blefvo för honom alldeles detsamma, och enär

hans tjänstgöring komme att ökas — förbättras så mycket, att han

erhölle minst samma aflöningsförmåner, som vore föreslagna för läkaren

vid Vaxholms grenadjärregemente.

De sakkunnigas förslag, i hvad det afser antalet ordinarie läkare vid

kavalleriregementena om fem skvädroner, nämligen en sådan vid hvarje

regemente, gillas af i det närmaste alla dem, som beträffande denna del af

omorganisationen yttrat sig, af vissa dock med den reservationen, att extra

läkare skulle finnas till förfogande ej blott under repetitions- (regements-)

öfningarna, utan vid behof. Att läkaren vid ett fem-skvadronsregemente

skulle vara bataljonsläkare röner däremot gensaga af flertalet chefer och

läkare vid ifrågavarande regementen, hvilka anse, att den ordinarie läkaren

borde vara antingen regementsläkare eller hafva utsikt att, utan

att söka tjänst vid annat truppförband, kunna till sådan läkare befordras.

Hvad tio-skvadronsregementena angår, hafva deras chefer intet att

erinra mot, att vid hvart och ett af dem skulle finnas eu regements
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.

läkare och eu bataljonsläkare, men den ene regementschefen sätter i

fråga, huruvida det vore välbetänkt, att blott två läkare skulle finnas

under tiden för repetitionsöfningarna.

Att det vid hvarje fältartilleriregemente, som är förlagdt odeladt, skulle

finnas en regementsläkare och en bataljonsläkare, tillstyrkes af samtliga,

som i detta ärende afgifvit yttranden. För den del åt Norrlands artilleriregemente,

som är förlagd i Östersund, gör regementschefen gällande,

att vid denna del borde finnas äfven en bataljonsläkare. Denna mening

delas äfven af regementets båda läkare, som alternativt föreslå, att, för

den händelse icke två ordinarie läkare kunde anställas vid regementets

i Östersund förlagda del, eu extra läkare skulle få beräknas för den tid

af året, då marscher, skjutningar o. d. påginge. Arméfördelningschefen

förordar äfven två ordinarie läkare, tast hufvudsakligen ur den synpunkten.

att förekomma den enligt hans åsikt väl stora minskningen åt

bataljonsläkare.

För Fositionsartilleriregementet upptager fördelningsläkaren vid fjärde

arméfördelningen blott en läkarbeställning.

I fråga om de båda, för Svea ingenjörhär och Fälttelegraf harm afsedda

ordinarie läkarbeställningarna — en regementsläkare och en bataljonsläkare

— syntes det chefen för Fortifikationen vara rätt och billigt,

att den ena vore regementsläkarbeställning. Enligt hans mening motiverade

emellertid de långvariga kommenderingarna utom garnisonsorten,

särskildt å Svea ingenjörkår, ett bibehållande af de två ordinarie läkarna

vid denna kår. Åtminstone betingade kommenderingarna ett mera

vidsträckt anlitande af extra läkare vid ingenjörtrupperna. Angående

läkarens vid Svea ingenjörkår tjänstgöringsskyldighet vid Fälttelegrafkåren

och tvärtom uttalar chefen för Fortifikationen den åsikten, att densamma

icke borde inträda i annat fall, än då den andra kåren vore med

större delen af sin styrka frånvarande från förläggningsorten. Någon

tjänstgöringsskyldighet vid den andra kåren utanför förläggningsorten

borde icke ifrågasättas, än mindre stadgas.

Samtliga chefer och läkare vid tr ängtrupp erna äfvensom arméfördelningscheferna

hafva icke något att erinra mot, att antalet ordinarie läkare

vid hvarje trängkår skulle komma att bestämmas till en regementsläkare

och en bataljonsläkare. Fördelningsläkaren vid fjärde arméfördelningen

gör gällande, att vid en hvar af Svea, Norrlands och Östgöta

trängkårer antalet ordinarie läkarbeställningar skulle kunna inskränkas

till en. Skälen härför vore hufvudsakligen följande. En hvar af dessa

trängkårer hade gemensam förläggningsort med andra truppförband.

Vid sådant förhållande borde öfvervakandet af en del af den facktekniska

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 126.

utbildningen vid sjukvårdskompaniet utan svårighet kunna gå i tur

mellan samtliga å förläggningsorten befintliga militärläkare. Under

repetitionsöfningarna och möjligen under en kortare tid af beväringsrekrytskolans

senare del, då tillämpningsöfningar i terrängen ägde rum,

blefve dock extra läkare erforderlig.

Mot antalet ordinarie läkare vid garnisonen å Karlsborg — en regementsläkare

och en bataljonsläkare — har icke någon erinran gjorts,

men det af de sakkunniga framställda förslaget att uppföra de båda beställningarna

å staten för kommendantsstaten och att kommendanten

skulle bestämma läkarnas tjänstgöringsfördelning har afstyrkts af cheferna

för de båda truppförband, som äro förlagda å Karlsborg, nämligen

Göta ingenjörkår och Boden-Karlsborgs artilleriregemente (ena

bataljonen). Till deras mening sluta sig chefen för tredje arméfördelningen

och chefen för Fortifikationen.

Hvad vidkommer antalet ordinarie läkarbeställningar vid de nu i

Boden förlagda truppförbanden — två regements- och två bataljonsläkarbeställningar

— framhåller chefen för Bodens ingenjörkår, understödd

af chefen för Fortifikationen, önskvärdheten af att kåren finge behålla

sin läkare å stat. Härtill anmärker kommendanten i Boden, att

förverkligandet af detta önskningsmål ledde till 6 ordinarie läkarbeställningar

i Boden, hvilket icke vore tänkbart. Fördelningsläkaren vid fjärde

arméfördelningen håller före, att det under vanliga förhållanden vore

tillräckligt med tre ordinarie läkare vid Bodens trupper.

Beträffande slutligen antalet ordinarie läkare vid Gottlands trupper

— en regementsläkare och två bataljonsläkare — hafva militärbefälhafvaren

och chefen för Gottlands artillerikår icke haft något att däremot

erinra. T. 1. regementschefen för Gottlands infanteriregemente

fäster uppmärksamheten på, att tjänstgöringen vid regementets beväringsrekrytskola

och repetitionsöfningar är utsträckt till åtta månader i en

följd, men påyrkar icke någon ökning af läkarnas antal.

Ett afsevärdt antal militärchefer och läkare, omkring ett tjugutal,

uttala sina tvifvelsmål, huruvida det af de sakkunniga framställda förslaget

om att vid armén anställda 60 extra bataljonsläkare med två månaders

årlig tjänstgöringsskyldighet skulle komma att motsvara sitt

ändamål. Åt dylika tvifvelsmål i allmänhet gifver chefen för femte arméfördelningen

uttryck. Af honom underlydande regementschefer anser

chefen för Västmanlands regemente den extra bataljonsläkarinstitutionen

icke vara betryggande ordnad, löslig i organisationen och föga öfverträffande

fältläkarstipendiatinrättningen, och sekundchefen för Lifregementets

dragoner gör gällande, att densamma icke syntes vara fullt be
-

Extra bataljonsläkare.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Värnpliktiga

läkare och

läkare i reserven.

De ordinarie

läkarnas anställning

och

befordran.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 126.

tryggande i fråga om att säkerställa tillgången på extra läkare vid behof.

Chefen för Andra lifgrenadjärregementet ifrågasätter, huruvida de

extra bataljonsläkarna kunde helt och hållet utesluta behofvet af fältläkarstipendiater

för kommenderingar t. ex. till skjutskolor, öfningsmarscher

o. d. Af de läkare, som särskildt yttrat sig i frågan, äro de, som

icke vilja någon minskning af de ordinarie bataljonsläkarbeställningarna,

i regeln föga gynnsamt stämda mot den extra-bataljonsläkar-institutionen,

och de öfriga ställa sig tveksamma i fråga om möjligheten att hålla

det föreslagna antalet fulltaligt. Sekundchefen för Svea lifgarde framhåller,

att anställandet af ett så pass stort antal extra bataljonsläkare

som 60 icke syntes honom vara af behofvet påkalladt, och fördelningsläkaren

vid fjärde arméfördelningen anser, att antalet skulle kunna

nedsättas till 40. Häremot gör arméfördelningschefen gällande, att det

icke funnes nog starka skäl för en dylik reduktion.

Äfven framställas förslag om att minska antalet extra bataljonsläkare

till t. ex. 50 samt bibehålla ett visst antal, 15—30 fältläkarstipendiater.

Hvad de sakkunniga föreslagit beträffande värnpliktiga läkare och

läkare i reserven har öfver hufvud icke blifvit föremål för någon erinran.

I syfte att öka tillgången på läkarkrafter vid mobilisering ifrågasätta ett

par militärläkare, att värnpliktiga läkare, som icke på annat sätt vore

bundna vid armén eller flottan, borde intill utgången af sin värnpliktstid

vara pliktiga att inträda uti fältläkarkårens reserv.

Från åtskilliga läkares sida hafva, delvis med instämmande af vederbörande

chefer, yrkanden framställts, att fältläkarkåren hörde organiseras

på egen lönestat. Hen, som fullständigast framfört detta yrkande, är fördelning

släkaren vid andra arméfördelningen, hvilken uti denna, med ett

ganska stort intresse från rätt många håll omfattade fråga gör hufvudsakligen

följande åsikter gällande.

Genom att ordna fältläkarkåren såsom en enhetlig kår skulle en del

afsevärda fördelar kunna vinnas, som skulle göra sig gällande särskildt

vid en mobilisering. Ett från kårens chef utgående kraftigare inflytande

på och en enhetligare ledning rörande fördelningen af sjukvårdsarbetet

skulle därigenom hafva kunnat komma till stånd, och dessutom skulle de

oregelbundenheter i befor drings afseende, som förefunnits och, därest de

sakkunnigas förslag antoges, för framtiden komme att förefinnas inom

fältläkarkåren, kunnat undanrödjas. Det ville synas, som skulle en dylik

anordning kunna vidtagas utan att rubba det uppställda villkoret, att

militärläkarna borde, äfven för framtiden, äga en mot risken af ompla
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 126.

ceringar tryggad rätt att utöfva sin läkarverksamhet, där de en gångbörjat

och upparbetat densamma, en anordning, som till och med skulle

möjliggöra eu ännu större kontinuitet i detta afseende.

Fältläkarkåren borde organiseras såsom en kår på egen stat under

öfverfältläkaren såsom chef och bestående af ordinarie (fast anställda)

militärläkare och extra bataljonsläkare, antalet i hvardera gruppen i öfverensstämmelse

med de sakkunnigas förslag. Alla förhållanden rörande

de extra bataljonsläkarna borde ordnas på sätt, som de sakkunniga föreslagit.

Inom den fast anställda delen af kåren borde antalet tjänster

inom de olika tjänstegraderna fördelas enligt den af de sakkuniga uppgjorda

fördelningen. De ordinarie militärläkarbeställningarna borde bindas

vid förläggningsorterna och fördelas på dessa enligt de sakkunnigas förslag.

Vid första anställning inom den ordinarie delen af kåren (och vid

transportansökan) skulle således göras ansökan om tjänst vid viss förläggningsort.

Där flera truppförband vore förlagda på samma ort, skulle

det tillkomma öfverfältläkaren att vid behof verkställa placering till

tjänstgöring vid visst truppförband (i viss tjänst) inom orten. Första

anställning skulle ske efter ansökan på samma sätt, som de sakkunniga

föreslagit. Högre aflöning såsom bataljonsläkare skulle erhållas i tur

liksom hittills och såsom de sakkunniga föreslagit. Till regementsläkare

utan ansökan skulle befordras den, som i män af afgång från eller

befordran inom kåren därtill komme i tur, därest han visat sig duglig

och lämplig för tjänsten och för öfrigt uppfyllde vederbörliga kompetensvillkor.

Befordran till fördelningsläkare borde ske efter samma grunder,

som de sakkunniga i sitt förslag angifvit. Aflöningsförmånerna skulle

blifva desamma, som i de sakkunnigas förslag angåfves, med det undantag,

att fördelningsläkare skulle erhålla öfverstes löneförmåner.

Genom en omorganisation af fältläkarkåren enligt ofvan angifna

grunder skulle åtskilliga fördelar vinnas. Rättvisare befordringsförhållanden

skulle komma till stånd än de, som nu vore rådande och som,

enligt de sakkunnigas förslag, fortfarande skulle äga bestånd. Därigenom

att, enligt de sakkunnigas förslag, alla beställningar (med undantag

af fördelningsläkarbeställningarna) skulle tillsättas efter ansökan,

skulle det komma att, såsom hittills skett, kunna inträffa, att en militärläkare

efter tre års ordinarie anställning erhölle regementsläkartjänst

med därmed förenade löneförmåner samt därmed följande rättighet och

skyldighet att vid gemensam tjänstgöring taga befäl öfver såväl till lefnads-

som tjänstår mycket äldre och långt erfarnare kamrater. Att ett

dylikt förhållande måste föranleda svårigheter vid placeringen af militärläkarna

till mobiliseringsbeställningarna och kunde åstadkomma obehag

Bihang till Biksd. prot. 1911. 1 Samt. 1 Afl. 81 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

under gemensam tjänstgöring, vore uppenbart. Om än detta exempel

utgjorde ett undantag, som icke ofta skulle kunna inträffa, så hade det

dock inträffat, och liknande, ehuru icke så pregnanta, fall förekomme

mycket ofta, och de skulle säkerligen icke blifva sällsyntare i framtiden

än hittills, emedan det bostadstvång, som framdeles måste bli rådande,

och de hänsyn, som läkaren i allmänhet måste taga till möjligheten för

enskild verksamhet, komme att samverka till åstadkommande af dylika

oegentligheter.

En annan fördel, som skulle vinnas, vore den, att vakansförordnandena

efter inträffad ledighet icke skulle behöfva blifva så många och

långa, som fallet skulle bli enligt de sakkunnigas förslag. Rättighet att

söka transport borde visserligen medgifvas, men det vore uppenbart, att

den icke skulle komma att begagnas i närmelsevis den utsträckning,

som hittills, då den icke skulle kunna medföra ökade inkomster af tjänsten.

En besparing för statsverket skulle härigenom komma att uppstå.

Detta förslag skulle vidare komma att underlätta de placeringar till

viss tjänstgöring, som, äfven enligt de sakkunnigas förslag, skulle behöfva

förekomma (i Sköfde, å Karlsborg och i Boden), och det skulle

dessutom medgifva, att inom de orter, där flera truppförband vore förlagda,

militärläkarna kunde fördelas till tjänstgöidng på det för tjänsten

fördelaktigaste sättet. Slutligen komme med dess tillämpning läkarna

vid femskvadrons-kavalleriregementena att fritagas från den undantagsställning,

som de i de sakkunnigas förslag fått. Att det för det stora

flertalet militärläkare skulle komma att medföra en fördel med afseende

på deras enskilda verksamhet, syntes uppenbart.

Emot förslaget kunde invändas, att det kunde komma att inträffa,

att på ett truppförband komme att finnas två regementsläkare och på

ett annat två bataljonsläkare. På de orter, där flera truppförband vore

förlagda, kunde detta, som ofvan antydts, regleras. På en ort, där endast

ett truppförband vore förlagdt, vore en reglering icke möjlig. Men

vore då denna olägenhet så stor, att den uppvägde alla de obestridliga

fördelar, förslaget skulle medföra? Man kunde våga tro, att så icke vore

fallet. Två, ja till och med tre regementsläkare (däraf naturligtvis endast

en på stat), hade samtidigt tjänstgjort vid flera regementen, utan att

någon olägenhet däraf försports. Men två bataljonsläkare? Ja, vore då

en regementsläkare med tre tjänsteår i realiteten att föredraga framför

en bataljonsläkare med lika tjänstetid? Det kunde naturligtvis tänkas

inträffa, att två på en förläggningsort tjänstgörande militärläkare hade

så lika ålder, att de båda komme att afgå inom ett eller två år och det

kunde ju också tänkas inträffa, att båda ersattes med läkare, som erhölle

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

59

sin första anställning-, men sannolikheten härför vore mycket liten. Dessutom

borde man erinra sig, att den kompetens för bestridande af tjänsten,

som enligt de sakkunnigas förslag skulle innehafvas af de nyanställda,

vore väsentligt ökad mot hittills och att den, enligt det nu framställda

förslaget, skulle under första anställningsåret ytterligare ökas.

Man hade också mot detta förslag invändt, att det skulle medföra,

att på de orter, där utsikterna till inkomst af enskild läkarverksamhet

vore dåliga, för beständigt skulle komma att finnas endast bataljonsläkare.

Häremot kunde erinras, att det vore mycket svårt att bilda sig

en föreställning om, huru förhållandena på en del mindre orter komme

att gestalta sig, sedan truppförbanden förlagts dit, samt att den omständigheten,

att en militärläkare kunde utan förflyttning uppnå regementsläkares

löneförmåner mången gång kunde komma att föranleda

en person att stanna på en plats, där han börjat sin verksamhet, äfven

om den enskilda verksamheten icke skulle vara så betydlig.

För delning slakar en vid fjärde arméfördelningen förordar äfvenledes,

att fältläkarkåren organiseras såsom en fullt själfständig kår i ungefärlig

öfverensstämmelse med organisationen af intendenturkåren. Utan eu

sådan organisation vore det svårt att genomföra rättvisa befordringsprinciper

inom fältläkarkåren. Flerfaldiga gånger hade förslag till

organisation i sådan riktning varit framlagda, men mött gensaga och

motstånd, hufvudsakligen emedan man befarat, att militärläkarna skulle

för sin placering till tjänstgöring vid visst truppförband blifva beroende

af en enda persons, chefens för fältläkarkåren, bestämmande.

Denna stötesten kunde emellertid undanröjas genom att, i stället för att

söka och erhålla bataljons- eller regementsläkartjänst vid visst truppförband,

söka och erhålla placering i läkarbefattning vid sådant förband.

Vid truppförbanden skulle således icke finnas ett visst antal regementsoch

ett visst antal bataljonsläkarbeställningar, utan blott ett bestämdt

antal läkarbefattningar vid hvart och ett af dem. Härigenom skulle

visserligen kunna blifva eu följd, att vid ett eller annat truppförband

läkarbefattningarna skulle innehafvas af ett par jämförelsevis unga bataljonsläkare,

af hvilka då den äldre skulle vara tjänstegrenschef, men

däraf borde icke uppkomma någon allvarlig olägenhet. Dels komme ju

(enligt de sakkunnigas förslag) utbildningen för blifvande militärläkare att

blifva en helt annan och bättre än förut, dels vore ju fördelningsläkaren

när som helst färdig att vid behof gripa in med råd och anvisning.

Regementsläkaren vid Skaraborgs regemente, som äfven är af den åsikten,

att fältläkarkåren borde organiseras såsom en särskild kår, inom

hvilken dock placeringen vid visst regemente, kår eller stab skulle sökas,

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung},. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

Kompetensvillkor

och

utbildning.

framhåller, att det ock funnes ett annat sätt att komma till samma mål,

äfven om läkarplatserna vore bundna vid regementenas o. s. v. stater.

Detta sätt vore att äfven för regementsläkarna anordna särskilda lönetillägg

på motsvarande sätt som för de äldre bataljonsläkarna. Dock

borde icke hvarje bataljonsläkare kunna befordras till regementsläkare

endast och allenast på grund af sin ålder i fältläkarkåren, huru illa

han till äfventyra än skött sin batalj onsläkartjänst, och huru bristande

intresse han än visat för militärläkartjänsten. Vid befordran (utan ansökan)

till regementsläkar-grad och -lön skulle vederbörande styrelser

uppsätta förslag på de tre äldsta bataljonsläkarna och förord lämnas åt

den bataljonsläkare å eller utom förslaget, som ansåges vara af befordran

mest förtjänt.

Regementsläkaren vid Andra lifgrenadjärregementet, hvilken icke uppställer

krafvet på fältläkarkårens omorganisation till en själfständig kår,

anser, att, i såväl tjänstens som militärläkarnas eget intresse, äfven fördelningsläkarbeställningarna

borde tillsättas efter ansökan.

De af de sakkunniga föreslagna kompetensvillkoren för de olika läkarbeställningarna

röna i allmänhet gillande. Sistnämnde regementsläkare

påyrkar, att grundlig insikt i allmän hygien borde ingå i fordringarna

till fördelningsläkartjänst, i sammanhang hvarmed han framhåller det

vara önskvärdt, att inom hvarje arméfördelning funnes en bakteriologisk

anstalt, för hvilken fördelningsläkaren lämpligen kunde vara föreståndare

och arbetsledare. Chefen för Kalmar regemente framhåller, att vid

afgifvande af förslag till regementsläkarbeställning afseende borde fästas

äfven vid ådagalagda insikter i militär hygien. Sekundchefen för Lifregementets

dragoner håller före, att bland kompetens villkoren icke upptagits

nödiga ökade kraf på militärläkarnas taktiska utbildning, men

regementsläkaren vid Andra lifgrenadjärregementet gör gällande, att de

sanitetstaktiska fordringarna icke böra så uppdrifvas, att samtliga militärläkares

uppgifter att i första rummet vara läkare komma att undanskymmas.

Några läkare föreslå, att endast regementsläkare skulle vara

kompetenta till fördelningsläkartjänst. Fördelningsläkaren vid femte arméfördelningen

uttalar, att till regementsläkare borde blott den fast anställda

militärläkare kunna befordras, som visat håg och fallenhet för och arbetsförmåga

i sitt militärläkarkall och därjämte såsom läkare vore fullt

jämförlig med sina civila kolleger. Från ett håll yrkas, att i fråga om

kompetens till regementsläkartjänst tjänst åldern borde komma efter

lämpligheten och borde äfven särskildt afseende fästas vid fältdugligheten

(inga kroppsfel eller lyten, som kunde utgöra hinder för fullgörandet

af tjänsten under tältförhållanden). Enligt ett par läkares åsikt skulle

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

för ans fällning såsom ordinarie bataljonsläkare fordras minst ett års

tjänstgöring såsom underläkare vid sjukhus.

I fråga om militärläkarnas utbildning uttalas i det stora hela

jämförelsevis få afvikelse!'' från hvad de sakkunniga härom föreslagit.

Några chefer och läkare vid trängtrupperna anse, att de värnpliktiga

läkarnas utbildning borde delvis eller hufvudsakligen försiggå vid trängkårerna.

Från ett håll påyrkas, att kursen för värnpliktiga läkare icke

borde komma till stånd. Beträffande kurserna för bataljonsläkare framhållas

vissa önskningsmål, såsom ett större tillgodoseende af den

sanitetstaktiska utbildningen och minskad undervisning i de rent medicinska

ämnena m. m.

Fördelning släkaren vid andra arméfördelningen gör gällande — och

liknande uttalanden göras af några andra läkare — att hvarje militärläkare

borde erhålla tillfälle till tjänstgöring å större sjukhus, dels genom

att under första året af sin anställning förpliktigas att tjänstgöra såsom

biträdande läkare vid sjukhus inom förläggningsorten, dels genom

att under sjätte eller sjunde tjänstgöringsåret efter anställningen och sedermera

ungefär hvart sjätte år till uppnådda 53 års ålder under tre

månader beordras till tjänstgöring vid civilt sjukhus inom eller utom

förläggningsorten. Hvarje militärläkare borde genomgå tre dylika utbildningskurser.

Den föreslagna anordningen skulle medföra, att de extra

batalj onsläkärna skulle komma att i ökad grad tagas i anspråk, hvarmed

följde stegrade kostnader för dagaflöning till dessa. Dessutom kunde

ifrågasättas särskild ersättning för deltagande i kurs af ifrågavarande

slag utom förläggningsorten.

Slutligen uttalas i vissa yttranden önskningsmål angående militärläkarnas

utbildning i ridning, i sammanhang hvarmed framhålles, att i

synnerhet de högre militärläkarna borde redan i fred göras beridna på

kronans eller egna tjänstehästar.

Beträffande de föreslagna aflöning sförmånerna för de ordinarie läkarna

göras dels af några militärchefer dels af ett ganska stort antal läkare

yrkanden om att desamma borde ökas. Sålunda kräfves:

för fördelning släkarna (fältläkaren vid sjukvårdsstyrelsen):

öfverstes aflöningsförmåner för samtliga;

öfverstes aflöningsförmåner för halfva antalet och öfverstelöjtnants

för återstoden;

5,000 kronor i lön;

öfverstelöjtnants lön och ett årligt arfvode om 1,000 kronor;

Aflöningsförmåner.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

Sjukhusfrågan.

för regementsläkarna:

öfverstelöjtnants aflöningsförmåner för samtliga;

öfverstelöjtnants aflöningsförmåner för halfva antalet, majors för

återstoden; samt slutligen

för två »högre militärläkare» (arméläkare i fält) öfverstes aflöningsförmåner.

I ett af de afgifna yttrandena göres gällande den meningen, att

arfvodet till chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm, 1,000 kronor,

borde kunna nedsättas till hälften eller till 500 kronor, för att icke

denne läkares sammanlagda aflöningsförmåner skulle komma att öfverstiga

de för fördelningsläkare föreslagna.

Cheferna för å Gottland förlagda truppförband (icke militärbefälhafvaren)

uttala önskvärdheten af att läkarna vid Gottlands trupper blefve

i afseende på aflöningsförmåner likställda med militärläkarna i Boden,

d. v. s. erhölle ett årligt arfvode om 1,000 kronor. Samma önskningsmål

göres gällande beträffande de läkare, hvilkas förläggningsort är

Sollefteå, men detta kraf afstyrkes af vederbörande fördelningsläkare

äfvensom af arméfördelningschefen. De i Boden anställda militärläkare,

som yttrat sig i frågan, gifva ock uttryck åt den meningen, att de för

dem föreslagna aflöningsförmåner icke vore tillräckliga.

Att öfver fältläkaren borde hafva generalmajors aflöningsförmåner,

göres gällande uti samtliga yttranden, som berört detta spörsmål.

Hvad angår de extra bataljonsläkarnas aflöningsförmåner, framhålles

af en läkare, att de borde hafva ett tredje ålderstillägg å 300 kronor, så

att deras löneinkomster efter 20 års anställning komme att uppgå till

2,400 kronor, men att deras dagaflöning borde bestämmas efter innehafvande

rang, d. v. s. till resp. 3 och 4 kronor.

Äfven beträffande militärläkarnas pensionsförmåner göras gällande

några önskningsmål. Sålunda påpekas från åtskilliga håll rättvisan däraf,

att, därest nuvarande ordinarie bataljonsläkare komme att öfvergå till extra

bataljonsläkare, han bibehölles vid rättigheten till änkepension. Uti ett

yttrande framställes den åsikten, att regementsläkarna borde pensioneras

vid samma ålder som majorer, uti ett annat, att lättnader i fråga om

pensionsafgifterna borde beredas militärläkarna. I

I flertalet af de yttranden, som berört sjukvården och särskildt sjukhusvården

vid truppförbanden (sjukhusfrågan), framhålles önskvärdheten

däraf, att vid två eller flera å en och samma ort förlagda truppförband

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

denna vård komme att ordnas efter samma principer som vid ensamt

förlagdt truppförband.

En i flera afseenden motsatt åsikt företrädes af fördelningsläkaren

vid andra arméfördelningen och några andra läkare. Bemälde fördelningsläkare

uppställer följande grunder för lösningen af sjukhusvårdsfrågan:
Vid

ensamt förlagdt truppförband skulle vid sjukdomsfall, som

fordrade vård å sjukhus, den sjuke afpolletteras till civil sjukvårdsinrättning.

Vid två eller flera å en och samma ort förlagda truppförband borde

sådana sjuka äfven vårdas å civilt sjukhus, men det vore icke lämpligt

att å de civila sjukhusen ordna särskilda militärafdelningar, utan borde

de sjuka militärerna erhålla plats bland de civila sjuka.

Å garnisonssjukhusen i Sköfde, Boden och å Karlsborg skulle det

vara regeln, att civila sjuka mottoges till behandling, hvarför desamma,

om så erfordrades, borde för ändamålet utvidgas.

I korthet sagd!, borde, enligt bemälde fördelningsläkares mening,

sjukvården ordnas i öfverensstämmelse med det uti det föregående återgifva

uttalande, som gjordes vid svenska militärläkarföreningens årsmöte

den 22 juni 1907, samt, hvad garnisonssjukhusen å landsbyggden anginge,

enligt det af minoriteten vid samma möte framställda yrkandet.

Detta sätt att lösa frågan vore ändamålsenligt ur både sjukvårdsoch

ekonomisk synpunkt. Alla militärläkare borde erhålla tillfälle till

tjänstgöring å större sjukhus.

Beträffande hvad yttrandena i öfrigt innehålla rörande sjukhusvårdsfrågan

må anmärkas, att tvifvel framkastats om landstingens beredvillighet

att vid länslasaretten inrätta särskilda militärafdelningar, att de sakkunnigas

uttalande om att å arméns sjukhus i orter, där länslasarett

eller motsvarande civil inrättning icke funnes, mottaga civila sjuka rönt,

på ett enda undantag när, gillande, samt att i ort, där jämte trängkår

annat truppförband vore förlagdt, erforderligt gemensamt sjukhus borde

uppföras vid trängkåren samt utgöra en underafdelning af samma kår.

Fördelningsläkaren vid fjärde arméfördelningen har, såsom åtmin- särsHut

stone delvis torde framgå af den föregående redogörelsen, framlagt ett 0rganisaUonssärskilt

förslag angående fältläkarkårens omorganisation. Vid åtskilliga försla9''

tillfällen har detsamma redan blifvit berördt, och i det följande varder

det tillfälle att därtill återkomma vid återgifvandet af arméförvaltningens

civila departements och sjukvårdsstyrelses i ämnet afgifna yttrande.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

2. Arméförvaltningens civila departements och sjukvårdsstyrelses yttrande.

I det utlåtande, som arméförvaltningens civila departement och

sjukvårdsstyrelse afgifvit öfver truppförbandschefers in. fl. yttranden angående

förslaget rörande omorganisation af fältläkarkåren, redogöres till

en början för innehållet uti dessa yttranden, hvarefter departementet och

styrelsen framlägga sina egna åsikter i frågan.

I allmänhet. I den principiellt och praktiskt viktiga frågan angående militärläkares

enskilda läkarverksamhet, som i åtskilliga af de afgifna yttrandena

befarats komma att inskränkas genom det föreliggande organisationsförslaget,

fäster arméförvaltningen uppmärksamheten på, att de sakkunniga

framhållit vikten af eu sådan verksamhet och därvid tillika

erinrat, att ett förbud för truppförbandsläkarna att utöfva privat läkarverksamhet

otvifvelaktigt skulle nödvändiggöra högre aflöningsförmåner

än de, som eljest kunde finnas skäliga. Arméförvaltningen, som vore

öfvertygad om nödvändigheten af, att alla militärläkare, med undantag

af öfverfältläkaren och fältläkaren, i möjligast största mån bereddes tillfälle

till enskild praktik, kunde icke finna, att något större hinder härför

komme att uppstå genom de sakkunnigas förslag till omorganisation

af fältläkarkåren. Dock ansåge arméförvaltningen sig böra fästa uppmärksamheten

därpå, att militärläkarnas undervisningsskyldighet torde

kunna väsentligt inskränkas. Ett stöd för denna sin åsikt funne arméförvaltningen

i de sakkunnigas uttalande, att undervisningsskyldigheten

borde ordnas på sådant sätt, att den icke i onödan komme att taga

läkarnas tid och kraft i anspråk.

Några särskilda stadganden rörande vare sig medgifvande eller förbud

för militärläkare att med sin beställning förena annan befattning i

statens eller kommunens tjänst ansåge arméförvaltningen icke behöfliga.

Chefen för Fördelningsläkaren vid fjärde arméfördelningen har i sitt särskilda

fTlrån " organisationsförslag gjort framställning om att befattningen såsom chef

för fältläkarbyrån i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse icke borde bindas

vid en fältläkarbeställning, utan kunna inneliafvas äfven af en fördelningsläkare

eller regementsläkare. Om denna framställning, hvilken afstyrkts

af arméfördelningschelen, yttrar arméförvaltningen, att en sådan anordning

vore synnerligen olämplig, enär ifrågavarande tjänst kräfde särskilda

kvalifikationer, och enär det vore lättare för en fördelnings- eller

regementsläkare att med öfvergifvande åt sin enskilda praktik under sin

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 126. 65

återstående tjänstetid ägna sig helt åt fältläkarens ämbetsverksamhet än

för fältläkaren att återvända till en med fälttjänst förenad verksamhet

såsom fördelningsläkare och att söka återbekomma en förlorad praktik,

samt enär fältläkarens ställning såsom byråchef och föredragande af

befordringsärenden m. m. samt såsom öfverfältläkarens ställföreträdare

näppeligen läte förena sig därmed, att en läkare af lägre rang än fältläkares

blefve förordnad att innehafva denna viktiga tjänst.

Förslaget att med fast lön å ordinarie stat anställa sex fördelningsläkare

ville arméförvaltningen på det lifligaste tillstyrka. Behofvet af

särskilda sådana läkare hade nämligen alltmer gjort sig gällande. Efter

en reduktion af antalet militärläkare vid truppförbanden skulle det icke

blifva möjligt att förena en regementsläkartjänst med en fördelningsläkarbefattning.

Att, såsom från flera håll föreslagits, tillsätta fördelningsläkartjänsterna

efter ansökan vore enligt arméförvaltningens åsikt

mindre lämpligt, då dessa tjänster kräfde en särskild kompetens. Arméförvaltningen

tilltrodde dess sjukvårdsstyrelse äga tillräcklig personalkännedom

för bedömande af, hvilka militärläkare kunde vara bäst ägnade

för tjänsten i fråga.

Hvad anginge antalet militärläkare vid olika truppförband, vore arméförvaltningen

af den åsikt, att de sakkunniga i sitt förslag funnit

den gyllene medelvägen. Fredstjänstgöringen — med undantag för

regementsöfningarna — kräfde i allmänhet ej mer än två fast anställda

läkare vid infanteriets, kavallerifördelningens och trängens truppförband

samt en vid hvarje mindre kavalleriregemente. Däremot vore det ur flera

hänseenden och särskildt för möjligheten till enskild praktik olämpligt

att vid hvarje truppförband anställa endast en läkare. Att reduktionen

af antalet militärläkare skulle innebära en fara för tillgången vid mobiliseringsbehof,

hade efter gjorda beräkningar visat sig icke vara förhållandet.

Arméförvaltningen ville dock härvid redan nu betona, att en

ytterligare inskränkning i det sammanlagda antalet af militärläkare, såsom

från ett håll föreslagits, gifvetvis skulle hafva till följd ett otillräckligt

antal skolade läkare vid krigsbehof. Gentemot den uttalade

önskan, att vid de mindre kavalleriregementena måtte anställas en regementsläkare

i stället för en bataljonsläkare, ställde sig arméförvaltningen

af sparsamhetsskäl på de sakkunnigas sida.

Rörande det ifrågasatta förbudet för verkligt otjänstbara läkare att

kvarstå i ordinarie tjänst syntes det arméförvaltningen skola lända

till fördel för både staten och militärläkarna, därest den nu gällande

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. SI Höft. 9

Fördelning släkarbeställningarna.

Antalet ordinarie

läkarbest

ältning ar

vid regementen

och kårer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Extra bataljonsläkare.

Värnpliktiga

läkare.

60 Kung1, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

bestämmelsen om öfverflyttande på allmänna indragmingsstaten af militärläkare,

som i tre år lidit af obotlig blindhet, lamhet eller vansinne,

kunde ändras i den riktning, att militärläkare, som drabbats af hvilken

obotlig sjukdom som helst, utgörande ett bestämdt hinder för honom

att bestrida sin tjänst, skulle kunna erhålla afsked med pension efter

innehafvande grad.

Gentemot de af åtskilliga chefer och läkare uttalade tvifvelsmål om

effektiviteten af den föreslagna extra-bataljonsläkarinstitutionen ansåge arméförvaltningen,

såväl att anställandet af extra bataljonsläkare med en

viss bestämd årlig tjänstgöringsskyldighet blefve eu nödvändig följd af

reduktionen af de vid truppförbanden fast anställda läkarnas antal, som

ock att de extra bataljonsläkarna till följd af sin utbildning såsom värnpliktiga

läkare och i öfrigt föreslagna kompetensvillkor borde vara fullt

skickade att bestrida läkartjänst vid armén. Den föreslagna institutionen

funne äfven sitt stöd i uttalanden från isynnerhet de yngre bataljonsläkarnas

sida, hvilkas intressen närmast berördes af förändringen i

fråga. Huruvida en tjänstgöringstid af 60 dagar om året vore den

lämpligaste, ansåge arméförvaltningen svårt att afgöra. I betraktande

däraf, att af dem, som hyst betänkligheter mot en fixerad maximitjänstgöringstid,

ungefär lika många velat hafva tiden förlängd som förkortad,

torde emellertid en årlig tjänstgöringstid af högst 60 dagar få

anses såsom en lyckligt funnen medeltjänstgöringstid. Huruvida det

behöfliga antalet extra bataljonsläkare skulle blifva svårt att fylla,

komme antagligen att blifva mest beroende af den olika tillströmningen

till läkarbanan under olika tider. Af vikt syntes det arméförvaltningen

dock vara, att fältläkarstipendiatinstitutionen indroges endast successive

och med behörigt aktgifvande på tillgången af extra bataljonsläkare.

Fördelningsläkarens vid fjärde arméfördelningen förslag att nedsätta extra

bataljonsläkarnas antal och i stället för dem använda värnpliktiga läkare

och läkare i reserven i större utsträckning än hittills, läte sig näppeligen

göra, då de värnpliktiga läkarna ju redan nu finge tjänstgöra under regementsöfningarna

i så stor utsträckning som möjligt och läkarna i reserven

icke kunde mot sin vilja åläggas att tjänstgöra utöfver den tid, hvartill

de för pensions erhållande vore skyldiga. En för de senare utsträckt

tjänstgöringsskyldighet skulle för öfrigt antagligen hafva till

följd, att en mängd bataljonsläkare i reserven toge afsked och rekryteringen

af reservkåren försvårades.

Den ifrågasatta skyldigheten för värnpliktiga läkare att inträda i

fältläkarkårens reserv skulle, enligt arméförvaltningens mening, visser
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

ligen öka antalet militärläkare i fredstid, men vore utan inflytande på

tillgången på läkare vid mobilisering, enär de värnpliktiga läkarna redan

i denna egenskap stode till arméns förfogande vid krigsutbrott.

Beträffande läkarnas anställning på stat vid truppförbanden och befordran

till regementsläkartjänst efter ansökan, på sätt som hittills skett,

ansåge arméförvaltningen sig icke kunna annat än biträda de sakkunnigas

förslag. Arméförvaltningen både dock funnit, att fördelningsläkaren

vid andra arméfördelningen med flera framlagt högst beaktansvärda skäl

för den af honom gjorda framställningen, hvilken i hufvudsak ginge ut

på, att regementsläkarbeställningarna icke skulle vara bundna vid truppförbanden,

utan att till regementsläkare skulle kunna utan ansökan och

förflyttning befordras den, som därtill vore närmast i tur, under förutsättning

att han visat sig besitta för tjänsten erforderliga kvalifikationer.

Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle finna, att tillräckligt talande

skäl blifvit framlagda för denna framställning, ville arméförvaltningen

på nedan anförda grunder hemställa, att några modifikationer (närmast

i enlighet med regementsläkarens vid Skaraborgs regemente framställning)

vidtoges i densamma. För det första kunde nämligen arméförvaltningen

icke finna någon fördel komma att ligga däri, att alla militärläkarbeställningar

uppfördes på fältläkarkårens stat, utan hölle i stället

före, att fördelningsläkarna borde uppföras på generalitetsstaten

och truppförbandens läkare fortfarande på det truppförbands stat, vid

b vilket, de efter egen ansökan blifvit anställda, dock endast med lägsta

bataljonsläkarlönen. Häraf följde ock, att läkarna icke skulle komma

att placeras å viss förläggningsort, utan såsom hittills anställas vid

truppförband i egenskap af läkare, dock utan angifvande af särskild

grad. På ett infanteriregementes stat skulle sålunda exempelvis upptagas

två läkarbeställningar med 2,400 kronor lön och 1,460 kronor dagaflöning.

Den högre rangen liksom såväl lönetillägg åt äldre bataljonsläkare

som ock regementsläkarlöneförmåner skulle tilldelas utan ansökan

— med lönerna utgående från särskildt anslag såsom redan nu vore

förhållandet med lönetillägget åt äldre bataljonsläkare —, men med den

skillnad från ofvannämnde fördelningsläkares framställning, att på förslag

till erhållande af regementsläkares grad och lön efter tjänstålder

skulle uppsättas tre bland de till tjänstålder äldsta bataljonsläkarna,

hvilka på grund af förtjänstfull militärläkarverksamhet samt ådagalagda

kunskaper och skicklighet ansåges härvid böra komma i fråga,

och att förord gåfves åt den mest förtjänta af dessa tre. Genom ett

De ordinarie

läkarnas anställning

och

befordran.

s. 68 Kontrollera mot PDF

«

Kompetensvillkor

och

utbildning.

68 Kun fil. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

sådant tillvägagångssätt skulle till regementsläkare endast befordras däraf

verkligt förtjänta, och mindre lämpliga militärläkare stanna kvar i batalj

onsläkargraden. Den genom ett sådant förfarande visade hänsyn till

förvärfvade militärmedicinska kunskaper och färdigheter skulle äfven

sporra de yngre militärläkarna att ådagalägga nit i tjänsten och att

genom teoretiska studier och praktiska öfningar öka sina meriter och

därigenom göra sig förtjänta af befordran till regementsläkare. Toges

däremot i hufvudsak hänsyn till tjänståldern — hvilket säkert blefve

följden af ett förfaringssätt i enlighet med fördelningsläkarens vid andra

arméfördelningen förslag — så komme hvarje äldre bataljonsläkare,

mot hvilkens tjänstgöring någon officiell anmärkning icke ägt rum, att anse

sig berättigad till erhållande i tur af regementsläkargraden, och någon

täflan att öka sina meriter samt något större intresse af militärmedicinska

kunskapers och färdigheters förvärfvande komme i så fall icke att

blifva någon tvingande nödvändighet.

I fråga om kompetensvillkoren för olika tjänster hölle arméförvaltningen

före, att de sakkunnigas förslag till föreskrifter i detta afseende

tillgodosåge krafvet på dugliga läkare utan att försvåra fältläkarkårens

rekrytering. Att en till regementsläkartjänst kompetent bataljonsläkare

skulle, med förbigående af samtliga regementsläkare, blifva utnämnd till

fördelningsläkare, skulle endast i det fall kunna förekomma, att medicinalstyrelsen

och sjukvårdsstyrelsen enade sig om att till fördelningsläkare

föreslå en för denna tjänst särskildt kvalificerad bataljonsläkare,

eller att samtliga regementsläkare undanbedt sig att ifrågakomma vid

utnämning till en ledig fördelningsläkartjänst.

Hvad anginge militärläkarnas kirurgiska utbildning och tjänstgöring

ä större sjukvårdsanstalt, hade vikten däraf blifvit af de sakkunniga flerfaldiga

gånger omnämnd och betonad. Att denna vikt äfven insetts af

militärläkarna själfva, framginge däraf, att under det gångna året (1908)

flera vid truppförband anställda läkare sökt och erhållit anställning såsom

biträdande läkare vid större civila sjukhus. Men att, såsom blifvit

föreslaget, förplikta hvarje militärläkare att upprepade gånger tjänstgöra

vid civilt sjukhus, det funne arméförvaltningen både vara obehöfligt och

komma att utgöra ett svårt hinder för läkarnas tillfälle till civil praktik.

Frivilligt och utan tvång borde, enligt arméförvaltningens åsikt, militärläkarna

söka anställning vid civila sjukvårdsanstalter, och deras bemödanden

därutinnan af vederbörande myndigheter såvidt möjligt understödjas.

De kraf på ökade insikter i hygien och de ändringsförslag i afseende

på kurserna för bataljonsläkare och värnpliktiga läkare, som fram
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

ställts, borde icke göras till föremål för någon särskild åtgärd. Hvad

vidkomme de värnpliktiga läkarnas föreslagna tjänstgöring vid trängtrupperna

i stället för vid infanteriet, både arméförvaltningen varit i

tillfälle att därom genom sin sjukvårdsstyrelse förut uttala sin mening

och anslöte sig till de sakkunnigas hemställan i denna fråga. Någon

tids tjänstgöring vid trängkår vore visserligen nyttig för hvarje

militärläkare, men borde icke göras obligatorisk. På önskvärdheten af

att öfverfältläkaren och fördelningsläkare bereddes tillfälle till ridning

på kronan tillhöriga stamhästar, hade äfven de sakkunniga fästat vederbörandes

uppmärksamhet.

För krafvet att för delning släkarna (eller de äldre af dem) skulle erhålla

öfverstes löneförmåner hade anförts, dels att de blifvande fördelningsläkarna

skulle blifva bundna vid arméfördelningschefens tjänstgöringsort,

dels att deras omfattande verksamhet icke skulle lämna dem

tillräcklig tid öfrig för utöfvande af enskild praktik. Beträffande det

förra skälet delade alla regementsläkare samma olägenhet att nödgas bo

å viss bestämd ort. Hvad anginge vidare de blifvande fördelningsläkarnas

omfattande verksamhet, kunde väl denna, enligt arméförvaltningens

åsikt, icke utgöra ett större hinder för enskild praktik för dessa

än för de nuvarande fördelningsläkarna, hvilka på samma gång vore regementsläkare

och sålunda hade att bestrida åligganden, tillhörande tvenne

tjänstbefattningar.

Vid bedömandet af, huruvida tillräcklig grund funnes för krafvet

på öfver stel öjtnants löneförmåner för samtliga regementsläkare (eller de

äldre bland dem), vore det väl hufvudsakligen olikheten mellan den

nuvarande och blifvande tjänstgöringsskyldigheten för läkarna vid infanteriregementena,

som därvid borde tagas i betraktande.

Läkarnas vid artilleriet antal blefve nämligen detsamma som förr.

Vid de större kavalleriregementena vore sjuklighetsprocenten såväl absolut

som relativt mindre och undervisningsskyldigheten äfven mindre. Vid

fördelningskavalleriet skulle, enligt de sakkunnigas förslag, regementsläkartjänsterna

komma att indragas. Vid ingenjörtrupperna utginge

visserligen en bataljonsläkare vid Svea ingenjörkår, men vid denna kår

funnes numera endast fyra kompanier. Beträffande läkarna vid trängen,

upptoge nu gällande stat för hvarje trängkår visserligen tre läkare, men

i verkligheten hade detta antal varit fullt endast vid två trängkårer,

hvaremot endast två läkare funnits vid hvardera af Göta och Västmanlands

trängkårer, och till och med endast en läkare vid hvardera af

Norrlands och Östgöta trängkårer.

Onekligt vore, att tjänstgöringsskyldigheten för läkarna vid infanteriet

komme att ökas, då ju med undantag för regementsöfningarna endast

Aflönings
förmåner.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Sjuhhus
frågan.

Särskildt

organisationsförslag.

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition ''Nr 126.

två i stället för tre läkare skulle tjänstgöra vid hvarje regemente. Frågan

vore dock, huruvida icke denna olägenhet till stor del uppvägdes

af fördelen för läkarna vid de f. d. indelta regementena att i framtiden

året om hafva sin tjänstgöring å regementets förläggningsort, där de

vore boende, mot att såsom förr vara nödgade att under flera månader af året

lämna sin bostadsort och sin enskilda praktik för att tjänstgöra å regementets

mötesplats. För chefernas för i Sollefteå och å Gottland förlagda

truppförband framställning om särskilda arfvoden åt läkarna därstädes

syntes ej tillräckligt talande skäl blifvit framställda.

Under förutsättning att tjänstgöringen ordnades så, att läkarna vid

högre och lägre truppförband bereddes tillfälle att i möjligast största mån

utöfva enskild praktik, Ange arméförvaltningen således uttala såsom sin

åsikt, att de sakkunnigas förslag till löneförmåner syntes vara uppgjordt

med behörig hänsyn till rättvisa och billighet, men att å andra sidan

de föreslagna lönerna, på grund af läkarnas ökade tjänstgöringsskyldighet,

icke tålde någon som helst afprutning.

Därest nuvarande bataljonsläkare komme att öfvergå till extra bataljonsläkare,

borde han, enligt armé förvaltningens mening, bibehållas

vid oförändrad rätt till änkepension.

Beträffande de olika sätt, hvarpå sjukhusfrågan vid truppförbanden

kunde ordnas, vore, enligt arméförvaltningens åsikt, en definitiv lösning

af denna fråga ytterst beroende på den ställning, som vederbörande

kommunala styrelser och lasarettsdirektioner intoge gent emot förslaget

att å de civila sjukhusen mottaga militära sjuka, vare sig dessa sjuka

förlädes bland öfriga (civila) patienter eller å en särskild militär afdelning.

Arméförvaltningen, som på förekommen anledning ställde sig

skeptisk angående de kommunala myndigheternas beredvillighet i berörda

hänseende, ansåge det vara klokast att vid ordnandet af den militära

sjukvården så litet som möjligt lita på hjälp från de civila sjukhusens

sida, men att åtminstone å orter, där större civilt sjukhus funnes, försöka

erhålla medgifvande, att svårare sjukdomsfall eller sådana, hvilkas behandling

kräfde särskilda tekniska anordningar, kunde erhålla vård å

den civila sjukvårdsinrättningen. Där flera truppförband vore förlagda

å en och samma ort, ansåge armé förvaltningen, att ett gemensamt garnisonssjukhus

borde uppföras. I

I sitt utlåtande anställer arméförvaltningen beträffande fördelningsläkarens

vid fjärde arméfördelningen i det föregående omnämnda förslag

en mera ingående granskning af hufvudsakligen följande innehåll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Éungl. Majris Nåd. Proposition Nr 136. li

Den röda träd, som genomginge detta förslag, och. hvarigenom

detsamma skiljde sig från öfriga framställningar af chefer och läkare,

syntes vara att, jämte en väsentlig inskränkning i sammanlagda kostnaden

för den föreslagna omorganisationen, redan i fred bereda öfverstes

löneförmåner (och rang) åt två vid mobilisering till högre läkarbefattningar

afsedda fördelningsläkare (»öfverfältläkare»). För att vinna detta

mål hade förslagsställaren ändrat de sakkunnigas förslag till kostnader

i hufvudsak sålunda, att regementsläkarnas antal skulle minskas från 47

till 28 eller med 19 personer, och att sammanlagda antalet ordinarie

militärläkare och extra bataljonsläkare skulle nedsättas från 169 till 145

eller med 24 personer.

Hvad först anginge beredandet redan i fred af öfverstes lön och

rang åt två »högre militärläkare, hvilka vore afsedda att vid krigstillfälle

inträda såsom tjänstegrenschefer vid öfver arméfördelningarna stående

staber», funne arméförvaltningen ingen anledning föreligga att på

denna grund gifva högre lön och rang åt två fördelningsläkare. Då förslagsställaren

med »tjänstegrenschefer vid öfver arméfördelniugarna stående

stabel''» helt säkert menade arméläkare, borde väl såsom skäl för

högre lön och rang åt de för sådan befattning afsedda läkarna kunna

angifvas, att dessa befattningar vore af särskild vikt och af sina innehafvare

kräfde eu utbildning utöfver den, som behöfde tillkomma en

fördelningsläkare. Så vore dock ingalunda händelsen, utan arméförvaltningen

ansåge befattningen såsom fördelningsläkare i krig vara af särdeles

vikt och betydelse samt kanske ställa större kraf på sin innehafvares

fältduglighet än befattningen såsom arméläkare.

Förslaget innehölle vidare, att regementsläkarlönernas antal skulle

minskas från 47 till 28. För att två fördelningsläkare skulle komma

i åtnjutande af öfverstes löneförmåner och omorganisationsförslaget

genom nedbringande af kostnaden göras mer antagligt, borde således

19 regementsläkare nedflyttas från majors till kaptens af första klassen

lönegrad. Detta förfarande syntes stå i föga samklang med yttrandet

i motiveringen för denna åtgärd, nämligen, att förslagsställaren beträffande

löneförhöjningen ville särskildt framhålla, att, om arméns behof

af läkare skulle kunna fyllas med ett tillräckligt antal dugliga och

för sitt kall som militärläkare fullt intresserade läkare, det otvifvelaktigt

vore af nöden, att de komme i åtnjutande af sådana löneförmåner,

som motsvarade den rangklass de innehade, men därjämte att

de efter måttet af skicklighet och förtjänst ägde utsikt inom rimlig tid

till en befordran, som medförde tillräckliga löneförmåner (och i sinom

tid tillräcklig pension) för betryggande af en något så när sorgfri tillvaro

på äldre dagar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kostnader och

styrkande.

''72 Kung!. Maj:k Nåd. Proposition Nr 126.

Men icke nog därmed, förslagsställaren ville äfven, att sammanlagda

antalet ordinarie militärläkare och extra bataljonsläkare skulle

nedsättas från 169 till 145 och således minskas med 24 personer. Detta

före folie så mycket egendomligare, som det var just lian själ!/, som vid

militär]äkarföreningens årsmöte år 1907 påpekade vikten af, att vid

uppgörandet af ett förslag till omorganisation af fältläkarkåren detta borde

»grunda sig på mobiliseringsbehofvet» (se Tidskrift för militär hälsovård

för år 1907, sid. 320). Då genom de sakkunnigas förslag antalet militärläkare

på stat redan blifvit nedsatt till det med hänsyn till mobiliseringsbehofvet

minsta möjliga, skulle genom förslaget i fråga en brist uppstå

af 24 skolade militärläkare. Härtill komme, att genom minskningen af

antalet extra bataljonsläkare från 60 till 40 dessa läkares tjänstgöringsskyldighet

i fred komme att tagas i anspråk i högsta grad. Detta skulle

vålla en afgjord svårighet för rekryteringen af denna personal, hvilken

flera chefer och läkare befarade skola blifva svårt att hålla fulltalig till

och med enligt de sakkunnigas förslag.

Af hvad arméförvaltningen sålunda anfört framginge, enligt dess

åsikt, tydligen, att ett antagande af fördelningsläkarens vid fjärde arméfördelningen

förslag endast skulle medföra fördel för två fördelningsläkare,

men däremot vara förlustbringande för ett stort antal öfriga

militärläkare, minska militärläkarnas utsikter till befordran och härigenom

motverka fältläkarkårens rekrytering, försvåra anställandet af

extra bataljonsläkare och vid mobilisering omöjliggöra besättandet af läkarbefattningar

vid armén med ett tillräckligt antal skolade militärläkare.

På grund häraf finge arméförvaltningen på det allvarligaste afstyrka

antagandet af bemälde fördelningsläkares förslag till omorganisation af

fältläkarkåren. I

I fråga om den af de sakkunniga uppgjorda beräkningen af kostnaderna

för omorganisationen af fältläkarkåren framhåller arméförvaltningen,

dels att, då i denna beräkning det belopp, som afsåge ålderstillägg

för de extra bataljonsläkarna, upptagits under »nytt anslag till

bataljonsläkare», men detsamma rätteligen borde utgå från fjärde hufvudtitelns

förslagsanslag till ålderstillägg, vid aflåtandet af nådig proposition

i ärendet framställning till Riksdagen syntes böra göras om höjning af

n , 600 1

sistnämnda anslag enligt vanlig beräkningsgrund med 60 x —k~ kronor

eller tillhopa 18,000 kronor, dels ock att den särskilda ersättning, som

skulle komma att utgå till ifrågavarande militärläkare under de tider, de vore

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

inkallade till tjänstgöring, i den föreslagna nya staten borde benämnas

»dagarfvode» i stället för, såsom de sakkunniga föreslagit, »dagaflöning».

Med hemställan om att de af arméförvaltningen gjorda erinringarna

måtte vid ärendets vidare behandling erhålla vederbörligt beaktande,

tillstyrkte arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse på

det lifligaste, att nådig proposition om fältläkarkårens omorganisation i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med det remitterade förslaget måtte till

Riksdagen aflåtas.

3. Försvarskommitténs yttrande.

Såsom i det föregående redan blifvit omförmäldt, har frågan om

fältläkarkårens omorganisation äfven varit hänskjuten till den genom

nådigt bref det 28 september 1907 förordnade försvarskommittén. I sitt

den 5 december 1910 afgifna betänkande afhandlar kommittén denna

fråga i del II ~»Landtförsvarets (sid. 69—-72).

Efter att hafva redogjort för hufvuddragen af fältläkarkårens nuvarande

organisation och den af de sakkunniga föreslagna, yttrar kommittén

följande:

»Kommittén, hvilken tagit del af de sakkunnigas förslag till omorganisation

åt fältläkarkåren jämte däröfver afgifna yttranden, uttalar

sig, på af de sakkunniga anförda grunder, för nödvändigheten af

att under den närmaste tiden en omorganisation af fältläkarkåren kommer

till stånd, anpassad efter de förhållanden, som komma att inträda

såsom en följd af utsträckt tjänstgöringsskyldighet för personalen och

ändrad förläggning för ett flertal truppförband. Med hänsyn till den för

kommitténs arbeten grundläggande finansiella synpunkten torde något

hinder för en ändamålsenlig omorganisation icke förefinnas, då den kostnadsökning,

hvilken af de sakkunniga beräknats, icke uppgår till större

belopp, än att kommittén anser, att medel böra kunna för ändamålet

beredas.

Kommittén har, med hänsyn till den allmänna uppgift, som förelagts

densamma, icke ansett sig böra ingå i närmare pröfning vare sig

af de sakkunnigas förslag eller af de i väsentliga delar därifrån afvikande

förslag,, som blifvit af vissa myndigheter och personer framställda,

så mycket mindre som erfarenhet ännu ej kunnat vinnas i fråga om

verkan af de löneförbättringar för de yngre batalj onsläkarna och fältläkarstipendiaterna

af andra klassen, hvarom beslut'' fattats af 1910 års

Riksdag.»

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 81 Höft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

I allmänhet.

74

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 126.

IV. Sakkunnigas slutliga förslag angående

fältläkarkårens omorganisation.

På grund af nådigt bref den 2 december 1910 tillkallade chefen för

landtförsvarsdepartementet generalmajoren L. II. Ting sten, öfverfältläkaren

P. A. V. Nettelblad, professorn vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet

J. H. Åkerman och ledamoten af Riksdagens Andra kammare, medicine

doktor K. E. O. Kjellberg att inom nämnda departement biträda

med utarbetande af slutligt förslag rörande fältläkarkårens omorganisation.

De sakkunniga, till hvilka de i frågan afgifna yttrandena och utlåtandena

varit öfverlämnade, hafva tagit dessa under ompröfning samt

den 14 januari 1911 afgifvit slutligt förslag angående fältläkarkårens

omorganisation, omfattande dels själfva organisationsförslaget, dels förslag

till öfvergång till den nya organisationen. 1

1. Organisationsförslaget.

I fråga om de öfver det föreliggande förslaget till fältläkarkårens

omorganisation afgifna yttranden uttala sig de sakkunniga på följande

sätt.

Det läge i sakens natur att, då ej mindre än 69 militärchefer och

113 militärläkare vid armén yttrat sig i frågan, afvikande meningar från de

sakkunnigas förslag skulle komma att yppas. Den ene såge frågan företrädesvis

ur en synpunkt, den andre ur en annan. Den ene fäste t. ex.

den hufvudsakliga vikten vid militärläkarens sjukhusutbildning och sjukhusverksamhet,

den andre tillmätte hans undervisningsskyldighet och

administrativa åligganden en därmed minst jämnbördig betydelse, kör

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126. 75

den ene vore trafven på den militära sjukvården i fred förhärskande,

under det att han därvid till en viss grad bortsåge från de fordringar,

som den militära sjukvården i krig framställde. För den andre ställde

sig åter dessa fordringar såsom de viktigare. I betraktande häraf vore

det icke uteslutet, att bedömandet af omorganisationsförslaget kunde

komma att ske ur synpunkter, som icke berörde hela frågan, utan endast

delar af densamma. Men frågan måste ses i hela sin vidd och dess

olika delar skärskådas uti sitt inbördes oskiljaktiga förhållande, för att

densammas bedömande måtte blifva i möjligaste mån objektivt.

Ordnandet af den militära sjukvården afsåge ej blott vården af

sjuk militärpersonal under tjänstgöring, utan ock utförandet af besiktningar

af stamanställda och värnpliktiga, utbildning af sjukvårdare för

behofvet i fred och af den sjukvårdspersonal (sjukvårdare och sjukbärare),

som komme att ingå uti de mobiliserade sjukvårdsformationerna, samt

uppsikt och vård af den i såväl fred som krig behöflig^ sjukvårdsmaterielen.

Ur dessa olika ändamål härflöte väsentligen olika kraf. De

skiftande åligganden, som tillkomme och måste tillkomma militärläkaren,

orsakade gifvetvis åtskilliga svårigheter, som icke kunde undvikas, men

som man i möjligaste mån måste söka öfvervinna. Skulle man söka

ordna den militära sjukvården på det sätt, att militärläkarna icke skulle

vara något annat än »raZitöVläkare, d. v. s. få syssla med allenast militär

sjukvård, och om staten ville utbetala de betydligt ökade aflöningsbelopp,

som nödvändigtvis måste följa med en sådan anordning, då skulle

man löpa risken att erhålla en exklusiv militärläkarkår, som komme att

alltmer förlora förbindelsen med den medicinska vetenskapen och med

landets öfriga läkare, ginge miste om de tillfällen till ökad utbildning

i och förtrogenhet med sitt yrke, som utöfvandet af enskild läkarverksamhet

medförde, samt sålunda uti den egentliga sjukvården komme att

blifva mindre kvalificerad än den militärläkarkår, som hade rätt att

sysselsätta sig med enskild läkarpraktik och äfven ägnade sig däråt. I

I själfva verket hade uti de afgifna yttrandena icke från något håll

uppställts krafvet på ett förbud för militärläkare att utöfva enskild

läkarverksamhet. Från ett håll hade dock framhållits, att det borde

tagas i öfvervägande, huruvida icke för regementsläkare och högre tjänstinnehafvare

inom fältläkarkåren borde bestämmas förbud att med innehafvande

beställning förena extra provinsial-, stads- eller distriktsläkartjänst,

hvarjämte äfven gjorts gällande, att militärläkare icke skulle få

innehafva annan tjänstbefattning, som befunnes vara hinderlig för tjänstgöringen

såsom sådan. Gent emot detta uttalande ville de sakkunniga

Enskild läkarverksamhet.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

Antalet ordinarie

läkarbeställningar

vid arméns

regementen

och kårer.

erinra därom, att livad de sagt angående de ordinarie truppförbandsläkarnas

enskilda praktik (sid. 26 i det ursprungliga förslaget) gällde endast under

den förutsättningen, att densamma icke lade något hinder i vägen för

ombesörjandet af de tjänståligganden, som det tillkomme ifrågavarande

läkare att fullgöra, på samma gång som de gifvit uttryck åt den meningen,

att truppförbandsläkarnas tjänstgöring vid vederbörliga truppförband

borde, där så utan olägenhet kunde ske, så ordnas, att densamma

möjliggjorde för dem att äfven kunna ägna sig åt enskild läkarverksamhet.

Mot denna borde sålunda icke några särskilda hinder eller

svårigheter resas från de militära chefernas sida, utan borde dessa, hvad

på dem ankomme, genom bestämmandet af lämpliga tjänstgöringstider

o. d., underlätta möjligheten för militärläkarna att utöfva sådan verksamhet,

så långt detta kunde ske, utan att de med militärläkartjänsten förenade

göromålen blefve tillbakasätta. De sakkunniga vore sålunda af

den uppfattningen, som arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse

i detta afseende gjort gällande, nämligen att några särskilda

stadganden rörande vare sig medgifvande eller förbud för militärläkare

att med sin beställning förena annan befattning i statens eller

kommunens tjänst icke vore behöfliga. De hade följaktligen icke något

i princip att erinra mot att ordinarie militärläkare, i vederbörlig ordning

och efter pröfning i hvarje särskildt fall, tillerkändes rätt att söka och

mottaga sådan befattning. Ju mera nämligen möjligheten för militärläkare

att utöfva enskild läkarverksamhet kringskures eller inskränktes,

utan att detta vore påkalladt af den ändamålsenligt och välvilligt ordnade

tjänstgöringen vid vederbörliga truppförband, dess svårare blefve

det att rekrytera fältläkarkåren, och dessa svårigheter skulle bestå, äfven

om de af de sakkunniga föreslagna aflöningsförmånerna blefve väsentligt

ökade. Vunne den uppfattning, som de sakkunniga uttalat i denna

viktiga angelägenhet, godkännande och tillämpning, skulle de farhågor

rörande inskränkning af den enskilda läkarverksamheten, som i vissa af

de afgifna yttrandena kommit till uttryck, säkerligen icke komma att

besannas. Förhållandena borde kunna ordnas på ett tillfredsställande

sätt med hänsyn såväl till militärläkarens tjänstgöring vid vederbörligt

truppförband som ock till hans enskilda läkarpraktik.

Äfvenledes hade från åtskilliga håll farhågor uttalats med anledning

af den minskning i antalet ordinarie läkarbeställningar, som de

sakkunniga föreslagit, hvilken minskning förmenades skola leda till inskränkning

i militärläkarnas enskilda praktik äfvensom orsaka minskad

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:t Nåd. Proposition Nr 12f>. 77

tillgång på militärläkare vid mobilisering. Vid bedömandet af omorganisationsförslaget

i denna del borde man emellertid, enligt de sakkunnigas

mening, icke förbise följande omständigheter.

Antalet vakanta ordinarie batalj onsläkarbeställningar hade alltmer

ökats, och i vissa fall hade vakanserna antagit en rent af permanent

karaktär.

Skulle antalet ordinarie militärläkare förblifva detsamma som enligt

1901 års härordning, komme särskild! uti vissa förläggningsorter, såsom

Linköping, Sköfde, Örebro, Sollefteå, Boden in. fl., detta antal att blifva förhållandevis

mycket stort, hvarigenom tillfällena till utöfvandet af enskild

läkarverksamhet komme att inskränkas, och hvarmed äfven andra olägenheter

skulle följa. Det vore dessutom tvifvel underkastadt, huruvida

äfven med ökade aflöningsförmåner det skulle blifva möjligt att

hålla läkarbeställningarna enligt 1901 års härordning besatta just på

grund af det stora antalet militärläkare, som komme att finnas å flera

förläggningsorter.

Då det under alla förhållanden syntes erforderligt att höja de ordinarie

militärläkarnas aflöningsförmåner, kunde man ej annat än skrida

till en grundlig undersökning af spörsmålet, huruvida icke antalet ordinarie

militärläkarbeställningar skulle kunna minskas, synnerligast som

stora sympatier för en sådan minskning yppats inom Riksdagen och truppförbandscheferna

i sina år 1907 afgifna yttranden gifvit uttryck åt en i

samma riktning gående mening, samt ett stort antal ordinarie militärläkare

på militärläkarföreningens årsmöte sistnämnda år gjort ett uttalande

i enahanda syfte.

På de grunder, som de sakkunniga angifvit i sitt förslag, och som

godkänts af det stora flertalet, som yttrat sig i frågan, äfvensom af försvarskommittén,

hade de sakkunniga, då de ånyo tagit detta spörsmål i

öfvervägande, kommit till samma resultat, nämligen att en minskning

af antalet ordinarie läkarbeställningar borde äga ruin, såvidt man öfver

hufvud ville nå ett positivt mål och komma till en antaglig lösning af

frågan.

Frågan om fältläkarkårens omorganisation kräfde i sj kifva verket

snar lösning. Det betydande antalet vakanser uti bataljonsläkargraden, för

närvarande öfver tjugu, och det ännu större antalet vakanser bland fältläkarstipendiaterna,

uppgående till omkring tre fjärdedelar, talade kraftigt

för omorganisation af fältläkarkåren, hvilken, därest icke en annan sakernas

ordning komme att inträda, allt mer skulle råka i upplösning. Af dem,

som uttalat sig i afstyrkande riktning, hade emellertid icke gjorts några

uppslag för att råda bot för de ogynnsamma förhållanden, i hvilka fält
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

läkarkåren och dess rekrytering- råkat, ej heller angifvits den riktning,

i hvilken en omorganisation af kåren borde äga rum. Hvad behofvet

af militärläkare vid mobilisering anginge, vore naturligen de befintliga

vakanserna bland bataljonsläkare och fältläkarstipendiater icke ägnade

att tillgodose eller afhjälpa detta behof, hvilket de sakkunniga genom

sitt förslag för öfrigt ingalunda förbisett utan sökt att i möjligaste

mån tillfredsställa.

De sakkunniga vidhölle sålunda sitt förslag angående antalet ordinarie

militärläkare vid armén. Vid den förnyade pröfningen af frågan

hade de endast beträffande ett regemente funnit anledning att föreslå

en ändring, nämligen vid Positionsartilleriregementet, där antalet ordinarie

läkare från föreslagna två af nedan angifna skäl ansetts kunna

minskas till en.

Förslaget att läkarna vid Karlskrona grenadjärregemente skulle åläggas

skyldigheten att tillika upprätthålla läkargöromålen vid det i närheten

förlagda fästuingsingenjörkompaniet hade visserligen afstyrkts af

en af regementets läkare (den öfvertalige regementsläkaren), men till detsamma

hade de andra läkarna äfvensom regementschefen och arméfördelningschefen

uttalat sin anslutning. Ej heller hade chefen för

Fortifikationen haft något att däremot erinra. Några sakskäl syntes

svårligen kunna anföras mot den föreslagna anordningen.

Hvad läkarvården vid Vaxholms grenadjärregemente anginge, hade

ifrågasatts, att densamma skulle sättas i samband med ordnandet af ett

militärsjukhus å Rindön, hvilket äfven skulle inrymma en civil sjukafdelning.

I hvad mån detta skulle vara möjligt, torde vara tvifvel

underkastadt, då det syntes mycket osäkert, hvilken ställning Stockholms

läns landsting skulle komma att intaga till ett sådant förslag.

Såsom framginge af hvad marinöfverläkaren samt förste marinläkaren

å Oscar-Fredriksborg yttrat beträffande den af de sakkunniga såsom

önskvärd framhållna samverkan i fråga om sjukvården mellan Vaxholms

grenadjär- och kustartilleriregementen, delade nämnda läkare fullständigt

den af de sakkunniga uttalade åsikten om en sådan samverkan. Huru

densamma lämpligen borde ordnas med en jämnt afvägd och fördelad tjänstgöringsskyldighet

mellan läkarna i fråga, därom ansåge de sakkunniga sig

icke böra göra någon hemställan, men detta borde, enligt deras uppfattning,

icke vara förenadt med alltför stora svårigheter. Den nya ordningen kunde

emellertid icke inträda förr än samtidigt därmed, att den nya organisationen

började tillämpas vid Vaxholms grenadjärregemente. Att den å OscarFredriksborg

tjänstgörande marinläkaren erhölle samma aflöningsförmåner

som regementsläkaren vid Vaxholms grenadjärregemente enligt den

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 126.

79

nya organisationen syntes de sakkunniga, såvidt de förstode att bedöma

denna fråga, både billigt och rättvist. Sistnämnda läkare skulle enligt

omorganisationsförslaget — frånsedt inkvarteringsbidrag — erhålla i lön

4,000 kronor, i dagaflöning 1,825 kronor och dessutom i arfvode 1,000

kronor, tillsammans 6,825 kronor. Förste marinläkaren å Oscar-Fredriksborg

både — likaledes frånsedt inkvarteringsbidrag — i lön 3,400 kronor,

i ålderstillägg efter fem års tjänstgöring 600 kronor och i dagaflöning

1,825 kronor, tillsammans 5,825 kronor. Tillädes honom ett arfvode

om 1,000 kronor, blefve ifrågavarande båda läkare, praktiskt sedt,

likställda i fråga om aflöningsförmåner.

Vid de sex kavalleriregementena om fem skvadroner (fördelningskavalleriregementena)

hade de sakkunniga föreslagit en läkare vid

hvarje regemente. Häremot hade icke någon egentlig erinran blifvit

gjord, men mot de sakkunnigas förslag, att denne läkare skulle vara

bataljonsläkare, hade flera vederbörande uttalat den meningen, att

den ordinarie läkaren borde vara antingen regementsläkare eller hafva

utsikt att, utan att söka tjänst vid annat truppförband, kunna till

sådan befordras. Med anledning af detta uttalande ville de sakkunniga

erinra därom, att fem af de sex fördelningkavalleriregementena

vore förlagda å orter, där regementsläkare enligt förslaget skulle finnas,

och att sålunda vid dessa regementen bataljonsläkare hade utsikt att

blifva regementsläkare utan att flytta till annan ort. Näppeligen kunde

man ifrågasätta, att för det återstående fördelningskavalleriregementet, det

i Malmö förlagda Kronprinsens husarregemente, göra ett afsteg från den

uppställda principen. Det vore ju för öfrigt önskvärdt, att det vid

ifrågavarande regementen funnes yngre läkare, enär man i regeln hos

dem borde och kunde förutsätta den rörlighet och vigör, som erfordrades

för att såväl under öfningar som i fält kunna åtfölja ett fördelningskavalleriregementes

förflyttningar. Dessutom kunde man icke såsom en

ostridig fördel betrakta det förhållandet, att en och samma läkare skulle

under hela sin tjänstetid komma att förblifva vid ett och samma truppförband.

Af de båda tio-skvadronsregementena, som enligt förslaget skulle hafva

eu regementsläkare och en bataljonsläkare, vore det ena, Skånska husarregementet,

för närvarande förlagdt å tre stationer. Då denna förläggning

syntes vara af provisorisk karaktär, hade de sakkunniga icke ansett

sig kunna eller böra föreslå någon ändring i det ursprungliga förslaget.

Att, såsom ifrågasatt blifvit, vid ett tio-skvadronsregemente flera

än två läkare skulle vara behöfliga under repetitionsöfningarna, kunde,

enligt de sakkunnigas mening, icke nöjaktigt motiveras. I detta af
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.

80

seende vore förhållandena vid ett tio-skvadronsregemente och ett fältartilleriregemente

j ämförliga.

Hvad fältartilleriregementena anginge, hade chefen för Norrlands

artilleriregemente gjort gällande, att vid regementets i Östersund förlagda

del (två kanondivisioner) borde finnas en regemente- och en bataljonsläkare.

Af enahanda mening vore äfven regementets båda läkare, som

dock alternativt hade föreslagit, att, för den händelse icke två ordinarie

läkare kunde anställas vid regementets i Östersund förlagda divisioner,

extra läkare skulle få beräknas för den tid af året, då marscher, skjutningar

o. d. påginge. Något annat hade dock icke varit de sakkunnigas

afsikt, ehuru i det ursprungliga förslaget till följd af förbiseende

någon extra läkare icke upptagits vid beräkningen af behofvet af extra

bataljonsläkare vid armén. Sådan läkare vore emellertid behöflig, men

däremot kunde de sakkunniga icke ansluta sig till förslaget om två

ordinarie läkare vid den i Östersund förlagda delen af Norrlands artilleriregemente,

enär två sådana läkare icke kunde motiveras hvarken af

truppförbandets storlek och sjukvårdsgöromålens omfattning eller af förhållandena

i öfrigt.

Såsom redan framhållits, hade de sakkunniga vid sin förnyade pröfning

af antalet ordinarie läkarbeställningar kommit till den uppfattningen,

att det vid P''o sitionsar tiller iregementet föreslagna antalet två läkare

kunde minskas till en regementsläkare. I fråga om personalstyrkan och

sjukvårdens omfattning vore nämligen Positionsartilleriregementet närmast

att jämföra icke med ett tio-skvadronsregemente eller fältartilleriregemente,

utan med den i Östersund förlagda delen af Norrlands artilleriregemente.

Om sålunda blott en ordinarie läkare vore under vanliga

förhållanden erforderlig vid Positionsartilleriregementet, vore emellertid

extra läkare af behofvet påkallad under motsvarande förhållanden som

t. ex. vid nyssnämda truppdel.

I fråga om de båda för Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren afsedda

ordinarie läkarbeställningarna — en regements- och en bataljonsläkarbeställning

— hvilka skulle vara uppförda å staten för Fortifikationen,

hade de sakkunniga uti sitt ursprungliga förslag uttalat den

meningen, att ifrågavarande båda läkare skulle vara skyldiga att, då endera

vore med vederbörlig kår eller del däraf beordrad till tjänstgöring

utanför förläggningsorten, utan särskild ersättning upprätthålla sjukvården

vid den hemmavarande styrkan af samma kår, hvarvid chefen för

Fortifikationen borde på lämpligt sätt fördela tjänstgöringen utanför förläggningsorten.

Nämnde chef hade emellertid ansett, att ifrågavarande

tjänstgöringsskyldighet icke borde inträda i annat fall, än då endera

kåren vore med större delen af sin styrka frånvarande från förlägg
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

81

ningsorten, samt att någon tjänstgöringsskyldighet vid den andra kåren

utanför förläggningsorten icke borde ifrågasättas, än mindre stadgas. De

sakkunniga ville härtill anmärka, att de uti sitt förslag betraktat ifrågavarande

båda kårer, som vore förlagda i Stockholm, där äfven chefen

för Fortifikationen hade sin tjänstgöringsort, såsom motsvarande ungefär

ett regemente, och att de ansett det i förekommande fall vara lämpligt,

att nämnde chef fördelade tjänstgöringen utanför garnisonsorten mellan

de båda läkarna, så att densamma för hvardera läkaren blefve af ungefärligen

enahanda art och omfattning. De sakkunniga hade dock icke

gjort gällande, att vikarie icke skulle vara behöflig i vissa fall — fastmer

hade sådan blifvit upptagen i beräkningen öfver antalet erforderliga

bataljonsläkare — men de hade gifvit uttryck åt den uppfattningen, att,

hvad anginge truppförbanden i fråga, kommenderingen af extra läkare

skulle väsentligen kunna inskränkas under den af de sakkunniga såsom

skälig och lämplig befunna förutsättningen, att, då den ene läkaren vore

med sin kår eller del däraf kommenderad utanför förläggningsorten, den

andre skulle vara skyldig att, förutom vid egen kår, bestrida sjukvårdstjänsten

vid den hemmavarande styrkan.

Till det framställda förslaget att vid en hvar af Svea, Norrlands och

Östgöta trängkårer anställa endast en ordinarie läkare kunde de sakkunniga

icke gifva sin anslutning. Det vore näppeligen en ändamålsenlig

anordning, att öfvervakandet af en del af den facktekniska utbildningen vid

vederbörliga sjukvårdskompanier skulle turvis bestridas af samtliga inom

orten anställda ordinarie militärläkare. En sådan anordning komme med

all sannolikhet att medföra hvarjehanda olägenheter. Äfven om, såsom

förslagsställaren antydt, den läkarna vid trängkårerna åliggande undervisningsskyldighet

kunde i vissa afseenden minskas, kunde det enligt

de sakkunnigas åsikt icke vara tillrådligt att vid eu hvar af ifrågavarande

kårer hafva endast en ordinarie läkare. För behofvet af två läkare

vid hvarje kår finge de sakkunniga hänvisa till utredningen uti det

ursprungliga förslaget (sid. 43). Den ekonomiska vinsten af att anställa

blott en ordinarie läkare vid trängkår skulle för öfrigt blifva ringa eller

ingen, enär man, såsom äfven förslagsställaren framhållit, måste i mycket

stor utsträckning anlita extra läkare, något som de sakkunniga — med

två ordinarie läkare vid hvarje trängkår — ansett i regeln icke behöfva

eller böra ifrågakomma.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle de båda för garnisonen å Karlsborg

afsedda ordinarie läkarna — en regements- och en bataljonsläkare — vara

uppförda å staten för kommendantsstaten samt kommendanten därstädes bestämma

deras tjänstgöringsfördelning. Denna af kommendanten tillstyrkta

anordning hade afstyrkts af truppförbandscheferna å Karlsborg samt af

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 81 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

Extra bataljonsläkare.

*

82 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.

chefen för tredje arméfördelningen och chefen för Fortifikationen, hvilka

ansåge, att ingen rubbning borde eller behöfde äga rum uti bestående förhållanden.

Enligt nådiga reglementet för garnisonssjukhuset på Karlsborgs

fästning den 5 juli 1907 vore regementsläkaren vid Göta ingenjörkår sjukhusläkare

och tillika garnisonsläkare, under det att batalj onsläkaren vid

Boden—Karlsborgs artilleriregemente skulle, då han ej vore bortkommenderad

från fästningen, dels biträda såsom sjukhusläkare, i den mån

sjukhusdirektionen funne behofvet det kräfva, dels vid laga förfall för

sjukhusläkaren förrätta dennes tjänst, därest icke särskild vikarie blifvit

förordnad. Enligt de sakkunnigas åsikt kunde sjukvårdsförhållandena

å Karlsborg visserligen fortfarande vara ordnade på detta sätt, men det

syntes dem, som om, med tillämpning af hvad de i förevarande fall föreslagit,

sjukhusvården och sjukhusutbildningen skulle kunna bättre tillgodoses

samt de läkarna åliggande göromålen ändamålsenligare regleras

än med bibehållande af de i ämnet gällande föreskrifterna.

Chefen för Bodens ingenjörkår hade beträffande antalet ordinarie

läkarbeställningar vid Bodens garnison — två regements- och två bataljonsläkarbeställningar

— framhållit önskvärdheten af att kåren finge behålla

sin läkare på stat. I likhet med kommendanten därstädes hade

de sakkunniga dock funnit, att förverkligandet af detta önskningsmål

skulle leda till sex ordinarie militärläkarbeställningar i Boden, och detta

vore icke möjligt. Det behöfde icke påpekas, ansågé de sakkunniga,

att detsamma äfven skulle rubba hela den princip, hvarpå deras förslag

vore grundadt, och det syntes de sakkunniga vara oundgängligen nödvändigt,

att kommendanten, liksom faktiskt redan vore förhållandet, hade

reglerandet af läkarnas tjänstgöring uti sin hand. Att, såsom från ett

håll ifrågasatts, det under vanliga förhållanden skulle finnas allenast tre

ordinarie läkare vid de i Boden förlagda truppförbanden, syntes icke

tillrådligt. Dessutom vore att märka, att de till skidlöpareänst uttagna

värnpliktiga årligen fullgjorde sex månaders tjänst i Boden, hvarjemte

enligt nådig föreskrift fästnings- och positionsartilleriets skjutskola kunde

förläggas dit.

Beträffande förslaget att vid armén anställa 60 extra bataljonsläkare

hade uttalats åtskilliga tvifvelsmål, huruvida organisationen skulle komma

att motsvara sitt ändamål, och huruvida det skulle blifva möjligt att

hålla det önskade antalet fullt. Då förslaget i denna del innehölle, att

de extra bataljonsläkarna skulle vara fullt utbildade militärläkare samt

uppfylla för ordinarie bataljonsläkarbeställning stadgade kompetensvillkor,

att de skulle vara uppförda å ordinarie stat med lön och tvenne

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126. 83

ålderstillägg, och att de skulle komma i åtnjutande af pension enligt

vanliga grunder, ansåge de sakkunniga, att denna organisation vore ganska

fast samt stående på ett annat plan än den nuvarande fältläkarstipendiatinrättningen,

med hvilken densamma visserligen icke kunde eller

rättvisligen borde jämföras, bland annat därför att för anställningen

såsom fältläkarstipendiat fordrades endast aflagd medicine kandidatexamen

och viss klinisk tjänstgöring. De farhågor med hänsyn till den slutliga

rekryteringen af det erforderliga antalet extra bataljonsläkare,

som från åtskilliga håll blifvit uttalade, delades icke af de sakkunniga.

Väl komme måhända under den närmaste tiden tillströmningen af sökande

till ifrågavarande beställningar icke att blifva så stor, men när truppförbanden

kommit till sina bestämda förläggningsorter och de militära

förläggningsförhållandena blifvit slutligt ordnade, vore det att vänta,

att inom förläggningsorterna, i allmänhet sedt, skulle finnas ett tillräckligt

antal läkare, som skulle anse det vara förmånligt att med sin egentliga

läkarverksamhet förena anställning såsom extra bataljonsläkare med

en till högst 60 dagar begränsad tjänstgöringsskyldighet, allra helst som

den sådan beställning åtföljande ekonomiska ersättningen vore ganska

afsevärd. Det vore sålunda de sakkunnigas uppfattning, att efter hand det

komme att finnas ganska goda utsikter för erhållandet af extra bataljonsläkare

i bedröfligt antal.

Därigenom att antalet ordinarie läkare vid Positionsartilleriregementet

skulle från ursprungligen föreslagna två minskas till en, och med

anledning af det förbisedda behofvet af extra läkare vid Norrlands artilleriregementes

i Östersund förlagda del, komme antalet erforderliga

extra bataljonsläkare under regementsöfningarna att blifva 44 i stället

för beräknade 42, men denna omständighet syntes icke böra föranleda

någon ökning uti det sammanlagda antal sådana läkare eller 60, som

föreslagits böra anställas vid armén. Men att, såsom ifrågasatts, minska

detta antal vore ingalunda tillrådligt. Det verkliga behofvet af vikarier

skulle i sådant fall icke kunna ses tillgodo, hvarjämte tillgången på fullt

utbildade militärläkare vid mobilisering skulle komma att minskas. I

I det ursprungliga förslaget hade de sakkunniga uttalat den meningen,

att fältläkarstipendiatinstitutionen borde endast småningom afveeklas

i mån af anställandet af extra bataljonsläkare. Uti de afgifna yttrandena

hade i allmänhet någon erinran mot denna mening icke blifvit

gjord. Dock hade det ifrågasatts, att ett visst antal, 15—30, fältläkarstipendiater

skulle bibehållas, men i stallet antalet extra bataljonsläkare

minskas till t, ex. 50—40. Ett dylikt förslag kunde, enligt de sakkunnigas

Fältläk arstipendiat

er.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.

Värnpliktiga

läkare.

mening, dock icke betraktas såsom slutligt eller definitivt, enär därigenom

den nya organisationen komme att med hänsyn till sitt ändamål afsevärdt

försvagas. Med den organisation af extra bataljonsläkare, som vore föreslagen,

afsåges att, såsom nyss blifvit framhållet, erhålla fullt utbildade

militärläkare (legitimerade läkare), och en minskning af det af de sakkunniga

föreslagna antalet 60 extra bataljonsläkare skulle vara mycket

ofördelaktig, ej minst med hänsyn till behofvet af fullt utbildade militärläkare

vid mobilisering. Men i betraktande däraf att det sannolikt

fordrades en, jämförelsevis sedt, afsevärd tid för att genomföra den extrabataljonsläkarorganisationen,

vore det nödvändigt att under öfvergången

till densamma tillämpa en blandad organisationsform, inom hvilken

funnes både extra bataljonsläkare och fältläkarstipendiater, till dess

den extra-bataljonsläkarorganisationen blefve fullständigt genomförd.

Genom att gifva fältläkarstipendiaterna under tiden i fråga förbättrade

aflöningsvillkor och begränsa deras årliga tjänstgöringsskyldighet

till högst 90 dagar syntes det de sakunniga blifva möjligt att erhålla

det behöfliga antalet stipendiater. Till denna fråga finge de sakkunniga

tillfälle att återkomma vid framställningen af öfvergångsförslaget.

Förslaget angående de värnpliktiga läkarna hade öfver hufvud icke

blifvit föremål för någon erinran. De sakkunniga ansåge sig dock böra

ytterligare understryka vikten af att åt denna del af den militära läkarorganisationen

ägnades all uppmärksamhet och omvårdnad, samt att de

värnpliktiga läkarnas kvarstående i första uppbådet komme att utsträckas

till hela deras värnpliktstid. De värnpliktiga läkarna och deras utbildning

utgjorde den första länken uti den organisation, som skulle fylla

arméns behof af läkare så i fred som krig. Den vore af grundläggande

betydelse. Den andra länken vore den extr a-batalj onsläkarinstitutionen,

som under ett visst antal dagar hvarje år ställde till arméns förfogande

fullt utbildade läkare för att öka läkarkrafterna under regementsöfningarna,

under inskrifningsförrättningarna m. m. samt för tjänstgöring såsom

vikarier. Den tredje länken utgjorde de ordinarie läkarna, så beräknade

och organiserade, att de under vanliga förhållanden skulle fylla fredsbehofvet

af läkare samt ombesörja de undervisnings- och administrativa

åligganden, som arméns sjukvård och sjukvårdsutbildning ställde på dem.

Slutligen hade man för krigsbehofvet läkare i reserven, af hvilka en del

hade tjänstgöringsskyldighet äfven i fredstid.

Genom denna organisation funnes det, enligt de sakkunnigas uppfattning,

grundad förhoppning om, att arméns såväl freds- som krigs
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

85

behof af läkare skulle komma att tillgodoses på ett nöjaktigt sätt. För

fyllandet af krigsbehofvet vore det dock oundgängligen nödvändigt, att

de värnpliktiga läkarna, såsom redan framhållits, komme att under hela

sin värnpliktstid kvarstå i beväringens första uppbåd, hvarom icke skulle

erhållandet af vid mobilisering behöfligt antal läkare blifva förenadt med

betydande svårigheter. Detta kvarstående i beväringens första uppbåd

äfven under landstormstiden innebure emellertid icke någon ökad tjänstgöring

eller utbildning i fred under denna tid, utan blott en möjlighet

och en trygghet, i och för sig viktiga nog, för att, till besättandet af

de många läkarbefattningarna vid armén på krigsfot, man på förhand

kunde beräkna och i vederbörliga planer upptaga ifrågavarande läkare.

I de öfver förslaget angående fältläkarkårens omorganisation afgifna

yttrandena hade från åtskilliga håll framförts yrkanden på ändrade bestämmelser

rörande de ordinarie läkarnas anställning och befordran. Så hade

framhållits, att fältläkarkåren borde erhålla egen lönestat, dock utan

att något placeringstvång skulle inträda annat än inom en och samma

förläggningsort. Befordran till och med regementsläkare skulle ske i

tur inom kåren för en hvar, som vore därtill kompetent. Äfven hade

en annan utväg i befordringsafseende väckts på tal, enligt hvilken befordran

till regementsläkare skulle ske på samma sätt som till bataljonsläkare

med högre aflöning, med den skillnad likväl att på förslag till

erhållande af regementsläkar-grad och -lön efter tjänstålder skulle uppsättas

tre bland de till sådan ålder äldsta bataljonsläkarna, hvilka på

grund af förtjänstfull militärläkarverksamhet samt ådagalagda kunskaper

och skicklighet ansåges härvid böra komma i fråga, och att förord gåfves

åt den mest förtjänte af dessa tre.

Hvad man med dessa och liknande förslag velat vinna vore, att till

regementsläkarbeställning kompetent bataljonsläkare icke komme att förbigås

på den grund, att han icke ansåge det med sin ekonomiska fördel

förenligt att söka en sådan ledig beställning, enär med befordran till

densamma skulle följa skyldigheten att afflytta från den ort, där han

hade sin enskilda praktik, till den ort, där det truppförband, där beställningen

skulle besättas, vore förlagdt. Det torde, enligt de sakkunnigas

mening, icke kunna bestridas, att detta vore eu mycket beaktansvärd

synpunkt, men å andra sidan måste man medgifva, att befordringsföreskrifter

af detta slag skulle kunna hafva en mindre gynnsam inverkan

på möjligheten att å vissa förläggningsorter, exempelvis i öfre Norr
-

De ordinarie

läkarnas anställning

och

befordran.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Kompetensvillkor

och

utbildning.

86 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.

land, anställa ordinarie militärläkare, och det läte sig ju tänkas, att man

å en och samma ort skulle få ett väl stort antal regementsläkare (äldre

läkare). Dessutom skulle det under öfvergången till det nya befordringssystemet

kunna inträffa, att bataljonsläkare, som faktiskt hade

utsikt att inom den närmaste tiden ernå regementsläkarbeställning, skulle

genom det nya systemets tillämpning kunna se sig beröfvad denna

utsikt. Huru stora sympatier emellertid man än kunde hafva för ändrade

grunder i antydt sylte för befordran till regementsläkare, därför att en

sådan befordran icke ledde till afbrott uti en inarbetad enskild praktik,

kunde man dock icke undgå att erkänna, att frågan kräfde en närmare

utredning, så i ena som andra afseendet. En sådan utredning kunde

dock icke ske nu, och den vore för närvarande i sjkifva verket icke

trängande, enär det näppeligen vore lämpligt att samtidigt med den

egentliga öfvergången till den nya organisationen af fältläkarkåren äfven

öfvergå till ett nytt befordringssystem, hvars verkningar ännu icke torde

med full säkerhet kunna öfverskådas. För en framdeles skeende tilllämpning

af ett nytt system läge emellertid icke något hinder i sjkifva

organisationen.

Beträffande befordran till fördelning släkare hade från ett håll föreslagits,

att sådan beställning borde tillsättas efter ansökan. Till detta

förslag kunde dock de saklamniga icke ansluta sig, enär fördelningsläkartjänsterna

vore af den natur och vikt, att för deras lämpliga besättande

några ansökningar icke syntes böra ifrågakomma, utan det

borde stå de förslagsgifvande myndigheterna fritt att bland dem, som

vore till sådan tjänst kompetenta, föreslå den, som vore mest skicklig

och till densamma mest ägnad. I

I fråga om de uti omorganisationsförslaget upptagna kompetensvillkoren

för de olika läkarbeställningarna hade framställts vissa önskningsmål

eller fordringar, såsom att fördelningsläkarna borde vara föreståndare

för en inom hvarje arméfördelning upprättad bakteriologisk anstalt, att

dessa läkare liksom ock regementsläkarna skulle vara särskild! kunniga

i militär och allmän hygien, att krafven på läkarnas taktiska utbildning

borde ökas — hvilket åter motsades från annat håll — samt att minst ett

års tjänstgöring såsom underläkare vid sjukhus skulle ingå bland villkoren

för anställning såsom ordinarie bataljonsläkare. Gent emot dessa

önskningsmål eller fordringar ansåge sig de sakkunniga böra framhålla,

att en jämförelse mellan af dem föreslagna och nu gällande

kompetensvillkor otvifvelaktigt gåfve vid handen, att de senare blifvit väsentligen

skärpta, att kursen för bataljonsläkare skulle omfatta under
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 126.

visning- i militärmedicinska ämnen, företrädesvis i hygien och. kirurgi,

äfvensom utbildning i sanitetstaktik, att vid uppförande af sökande på

förslag till regementsläkartjänst skulle afseende fästas, bland annat, vid

insikter uti militärmedicin och sanitetstaktik, att vid uppsättande af förslag

till fördelningsläkartjänst skulle särskildt afseende fästas vid ådagalagda

kunskaper och insikter på militärhygienens, den militärmedicinska

förvaltningens och sanitetstaktikens områden. Men å andra sidan vore

det otvifvelaktigt att gå för långt, om man fordrade, att militärläkarna

skulle i ena eller andra afseende! blifva specialister. Önskvärd! vore,

att hvarje militärläkare kunde verkställa bakteriologiska undersökningar,

och, enligt hvad de sakkunniga inhämtat, sökte vederbörande centralmyndighet

att för ändamålet anskaffa och tillhandahålla tidsenliga apparater,

men man kunde svårligen fordra, att fördelningsläkare eller regementsläkare

skulle vara fullt utbildad specialist uti bakteriologiskt afseende.

På detta liksom på åtskilliga andra områden måste man, då. så visade sig

erforderligt, anlita den speciella sakkunskapen eller skickligheten eller

vånda. sig till den speciella anstalten. För stort vore äfven krafvet

på minst ett års tjänstgöring såsom underläkare vid sjukhus för

anställning såsom ordinarie bataljonläkare. De sakkunniga ansåge, såsom

de föreslagit, villkoret om minst sex månaders sådan tjänstgöringvara

för ändamålet tillfyllest, under det att för närvarande detta villkor

icke vore obligatoriskt.

Vid sin förnyade granskning af kompetens villkoren för de ordinarie

läkarnas och de extra bataljon släkarnas anställning och befordran, sådana

dessa villkor vore affattade uti det ursprungliga förslaget, hade de sakkunniga

funnit, att dessa villkor borde undergå några ändringar.

Sålunda borde i villkoren för de ordinarie bataljonsläkarbeställningarna

orden »att hafva aflagt medicine licentiatexamen» ersättas af »att

vara legitimerad läkare», hvarjämte det syntes böra uttryckligen sägas,

att den i villkoren omförmälda, för vapenföra medicine studerande i

värnpliktslagen föreskrifna tjänstgöringen skulle vara fullgjord vid armén.

Villkoret angående tjänstgöring vid inskrifningsförrättning syntes böra

bortfalla, enär förhållandena i regeln icke komme att medgifva dess fullgörande.

Med iakttagande af dessa ändringar äfvensom af ett par sådana

af rent redaktionell natur, som icke syntes behöfva motiveras, skulle

kompetensvillkoren för ordinarie bataljonsläkarbeställning erhålla följande

lydelse:

att vara legitimerad läkare;

att hafva. fullgjort den för vapenföra medicine studerande föreskrifna

tjänstgöring vid armén (den för värnpliktiga läkare föreskrifna utbildning);

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

att hafva tjänstgjort minst sex månader vid större sjukhus, såsom

länslasarett eller därmed jämförligt sjukhus, eller hafva fullgjort annan

däremot svarande tjänstgöring, som kunde komma att föreskrifva^; samt

att vid ansökningstidens utgång icke hafva öfverskridit trettiotredje

lefnadsåret, med mindre sökanden förut innehaft läkartjänst under så

lång tid, att han vid fyllda femtioåtta år kunde räkna tjugufem till

pension och fyllnadspension berättigande tjänstår.

Uti villkoren för kompetens till regements- eller för delningsläkarbeställning

vore icke någon ändring erforderlig.

Hvad beträffade villkoren för anställning såsom extra bataljonsläkare,

hade uti det ursprungliga förslaget sagts, att samma föreskrifter

borde gälla som för anställningen såsom ordinäre bataljonsläkare, utom

hvad anginge åldern vid ansökningstidens utgång. Detta tillägg hade

dock afseende endast på tiden för öfvergången till den nya organisationen.

Men dessutom hade de sakkunniga funnit, att man icke lämpligen

kunde uppställa samtliga de villkor, som föreslagits skola gälla för

ordinarie bataljonsläkarbeställning, enär såväl villkoret om tjänstgöring

vid inskrifningsförrättning (se ofvan) som ock villkoret om minst sex

månaders sjukhustjänstgöring svårligen kunde uppfyllas, hvarför dessa

båda villkor borde utgå. Kompetensvillkoren för anställningen såsom

extra bataljonsläkare skulle följaktligen blifva:

att vara legitimerad läkare;

att hafva fullgjort den för vapenföra medicine studerande föreskrifna

tjänstgöring vid armén (den för värnpliktiga läkare föreskrifna utbildning);

samt _ ...

att vid ansökningstidens utgång icke hafva öfverskridit det trettiotredje

lefnadsåret, med mindre sökanden förut innehaft läkartjänst under

så lång tid, att han vid fyllda femtioåtta år kunde räkna tjugufem till

pension och fyllnadspension berättigande tjänsteår.

Extra bataljonsläkare, som vid sin anställning icke genomgått kurs

för bataljonsläkare, skulle dock vara skyldig att, om möjligt före utgången

af de fem första tjänståren, genomgå sådan kurs. I

I likhet med arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse vore de sakkunniga

fortfarande af den uppfattningen, att de värnpliktiga läkarnas utbildning

borde försiggå vid infanteriet och icke vid trängtrupperna. I

hvad mån den sanitetstaktiska utbildningen borde på de rent medicinska

ämnenas bekostnad utsträckas under de för värnpliktiga läkare och för

bataljonsläkare föreslagna kurserna, borde vara en öppen fråga. _ Allt

efter behofvet och utvecklingen borde nämligen de olika undervisnings
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

89

ämnena uti dessa kurser ses till godo. Förhållandena gestaltade sig nämligen

olika nu och sedan organisationen i sin helhet blifvit genomförd.

Omorganisationsförslaget innebure nämligen i detta afseende, från och med

de värnpliktiga läkarnas utbildning till och med kurserna för bataljonsläkarna,

ett organiskt system, som icke omedelbart, utan först efter några

år kunde börja visa sina verkningar.

Förslaget att hvarje militärläkare skulle erhålla tillfälle till tjänstgöring

å större sjukhus, dels genom att under första året af sin anställning

förpliktigas att vara biträdande läkare vid sjukhus inom förläggningsorten,

dels genom att under sjätte eller sjunde tjänstgöringsåret

efter anställningen och sedermera ungefär hvart sjätte år till uppnådda

53 års ålder under tre månader beordras till tjänstgöring vid civilt sjukhus

inom eller utom förläggningsorten, vore enligt de sakkunnigas meningknappast

möjligt att förverkliga. Värde! af dessa med 6—7 års mellanrum

återkommande tremånaderskurser, fortgående till och med fyllda 53

år, kunde icke skattas så synnerligen högt. Förutom de kostnader, som

de erforderliga vikariaten och kommenderingarna utanför förläggningsorten

skulle medföra, komme äfven de till kurserna i fråga beordrade

läkarnas ekonomi att lida, enär kurserna komme att orsaka ett afsevärdt

afbrott uti deras enskilda läkarverksamhet.

I sammanhang härmed ansåge emellertid de sakkunniga sig höra

framhålla vikten och önskvärdheten däraf, att vederbörande myndigheter,

i den mån så vore lämpligt och görligt, underlättade möjligheten för

militärläkare att förkofra sin utbildning och yrkesskicklighet genom

tjänstgöring vid civila sjukhus. I detta afseende syntes det vara skäligt

och billigt, att militärläkare, som för nämnda ändamål tjänstgjorde å

sådant sjukhus, finge betraktas såsom kommenderad i landtförsvarets

ärenden.

Hvad ändringarna af de uti omorganisationsförslaget upptagna aflöning

sförmånerna vidkomme, hade de sakkunniga, i likhet med arméförvaltningen,

icke funnit tillräckligt starka skäl anförda för att förorda

desamma. Den, som vid bedömandet af dessa aflöningsförmåner delvis

påyrkade deras höjande, borde icke förbise, att — förutsatt dagaflöning

året om — lönen och dagaflöningén för yngre bataljonsläkare

ökats från 2,115 kronor till 3,860 kronor, eller med 1,745 kronor, för

äldre bataljonsläkare från 3,860 till 4,860 kronor, eller med 1,000 kronor,

och för regementsläkare från 5,225 till 5,825 kronor, eller med 600

kronor, samt att fördelningsläkare skulle erhålla öfverstelöjtnants lön

och dagaflöning eller 6,325 kronor, och vore dessa aflöningsförmåner

Bihang till RiJcsd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. SI Käft. 12

Aflöning soch

pensionsförmåner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

''JO

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

föreslagna under den förutsättningen att ifrågavarande läkare skulle

kafva tillfälle till utöfvande af enskild läkarverksamhet. Ej heller hade

de sakkunniga kunnat ansluta sig till förslaget om ett tredje ålderstillägg

till de extra bataljonsläkarna, enär därigenom olikhet med marinläkarnas

af andra graden afiöningsförmåner skulle uppstå.

A andra sidan hade de sakkunniga icke funnit den ifrågasatta

minskningen uti det chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm

tillkommande arfvode, 1,000 kronor, med hälften, eller 500 kronor, skälig

och billig. Garnisonssjukhuset i Stockholm vore arméns största sjukhus,

och där vore åtskilliga utbildningskurser förlagda. Några särskilda

omständigheter funnes icke, som motiverade arfvodets minskning.

Beträffande de nya aflöningsförmånerna ville de sakkunniga till

förebyggande af missförstånd anmärka, att desamma icke komme att

inträda med första öfningsåret, utan endast i mån af organisationens

genomförande. Det kunde med hänsyn därtill gifvetvis icke vara ändamålsenligt

eller i öfrigt af omständigheterna betingadt att låta ökningen

af aflöningsförmånerna inträda vid t. ex. ett infanteriregemente, som

hade tre läkare. Ett sådant till vägagående vore dessutom förenadt med

betydande utgifter, skulle öfver höfvan fördröja genomförandet af omorganisationen

och äfven i andra afseenden verka mindre fördelaktigt.

I de nu gällande grunderna för militärstatens pensionering, i hvad

de afsåge läkarna vid armén, hade de sakkunniga föreslagit den ändring,

att bataljonsläkare skulle blifva berättigad till pension och fyllnadspension

efter tjugufem tjänstår. Förslaget vore motiveradt af den omständigheten,

att anställningen såsom bataljonsläkare i regeln skedde

först vid 33—34 års ålder, och af det önskningsmålet, att sådan läkare

icke skulle stanna i tjänst längre än till högst fyllda 58 år. Den sålunda

föreslagna ändringen funne de sakkunniga vara mycket beaktansvärd

och förtjänt af att förverkligas.

Den från några håll gjorda framställningen om rätt för nuvarande

bataljonsläkare att, därest han komme att öfvergå till extra bataljonsläkare,

få bibehållas vid rätten till änkepension, hade de sakkunniga, i

likhet med arméförvaltningen, funnit grundad på billighetsskäl och väl

förtjänt af att förverkligas. Däremot ansåge de sig icke kunna understödja

den meningen, att regementsläkare borde pensioneras vid samma

ålder som major, enär denna fråga icke syntes kunna behandlas fristående

för sig, utan stode i samband med åtskilliga andra spörsmål

på den militära pensioneringens område.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.

91

I sitt förslag angående fältläkarkårens omorganisation både de sakkunniga

angifvit de olika sätt, hvarpå frågan om för truppförbanden

erforderliga sjukhus, allt efter sig företeende förhållanden, kunde lösas.

I yttranden, som särskildt berört sjukhusvården vid truppförbanden,

hade man i allmänhet uttalat sig för att vid två eller flera å en och

samma ort förlagda truppförband denna vård borde ordnas efter samma

principer som vid ensamt förlagdt truppförband. Från några håll hade

dock gjorts gällande, att civilt sjukhus borde i möjligaste mån anlitas för

den militära sjukhusvården, men att det därvid icke vore lämpligt att

vid dessa sjukhus upprätta särskilda militärafdelningar, utan de sjuka

militärerna borde spridas bland de civila sjuka. Genom detta senare

sätt att lösa frågan om sjukhusvården vid trupp förbanden skulle kostnaderna

för densamma minskas.

Oafsedt huruvida denna blandning af civila och militära sjuka vore

ändamålsenlig eller praktiskt genomförbar, syntes det de sakkunniga

vara tvifvel underkastadt, om någon afsevärd vinst i ekonomiskt afseende

kunde vara att vänta af en sådan anordning, som ifrågavarande förslag

innehölle. Så vidt de sakkunniga kunde bedöma denna fråga, vore det

oundgängligen nödvändigt, att hvarje truppförband förfogade öfver vissa

lokaler för sjukvisitationer (mottagningsrum och väntrum), för vården af

de sjuka, Indika icke behöfde afpolletteras till sjukhus (lindrigt sjuka),

för inläggandet af sjuka för observation o. d. Kostnader för sjuklokaler

vid truppförbanden (deras kasärnetablissemang) kunde följaktligen icke

undvikas. Och att afpollettera samtliga sjuka, äfven dem, som icke vore

i behof af sjukhusvård i egentlig mening, till civila sjukhus kunde icke

aflöpa utan ganska afsevärda utgifter. Åtgärden vore för öfrigt hvarken

från den civila eller den militära sjukvårdens synpunkt lämplig. Förslaget

hvilade emellertid på en förutsättning, om hvars uppfyllande man icke

kunde säga något med visshet, nämligen på antagandet, att vederbörande

landsting, kommuner och sjukhusdirektioner skulle vara villiga och redobogna

att med de militära myndigheterna träffa sådana aftal, som förpliktade

att till sjukhusvård mottaga samtliga sjuka vid truppförbanden.

De sakkunniga hade uti sitt förslag rörande sjukhusvården vid truppförbanden

icke kunnat gå längre än att gifva anvisning på de utvägar,

som funnes för frågans lösning, hvilken de för öfrigt icke ansett kunna

främjas genom uti den ena. eller den andra ytterlighetsriktningen syftande

förslag.

Dessutom skulle genom den ifrågasatta anordningen att öfverlämna

truppförbandens samtliga sjuka till civila sjukhus truppförbandsläkarna

— såsom de sakkunniga framhållit i sitt ursprungliga förslag (sid. 83)

Sjukhusfrågan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

02

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

Särskilt

omorganisations

förslag.

Benämningar

å läkarbeställningarna.

Löneförbättring

vid arm éförvaltningens

sjukvårdsstyrelse.

— komma att beröfvas fortsatt öfning och utbildning i sjukhusvård,

hvar]ände det äfven i andra afseenden skulle verka ofördelaktigt, om man

skulle anförtro all militärpersonal, som behöfde vårdas å sjukhus, åt civila

läkare och undandraga densamma truppförbandsläkarnas omsorger.

Hvad anginge det särskilda förslag, som för delning släkaren vid fjärde

arméfördelningen afgifvit angående fältläkarkårens omorganisation, hade

de sakkunniga, med instämmande i allt väsentligt uti de af arméförvaltningen

i ämnet anförda skäl, funnit, att detsamma icke lämpligen kunde

läggas till grund för ordnandet af sjukvården inom armén.

I vissa af de afgifna yttrandena hade ändrade benämningar å läkarbeställningarna

vid armén blifvit ifrågasatta. De sakkunniga hade dock

icke funnit sig böra framlägga något nytt förslag i detta afseende. Det kunde

enligt deras mening antagas, att åt denna sak komme att ägnas all den

uppmärksamhet, som den befunnes förtjäna.

Slutligen ansåge de sakkunniga sig böra erinra därom, att de i

särskildt underdånigt utlåtande den 28 juli 1908®''), afgifvet öfver ett af

arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse till chefen för landtförsvarsdepartementet

gjord framställning den 10 juli samma år angående

ändring uti arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses organisation och stat,

på anförda skäl föreslagit, att öfverfältläkaren borde erhålla generalmajors

aflöningsförmåner och fältläkaren vid sjukvårdsstyrelsen ett tiiläggsarfvode

om 1,200 kronor, samt att till adjutant åt öfverfältläkaren borde anvisas

ett arfvode om 1,500 kronor. Uti de afgifna yttrandena hade icke någon

anmärkning gjorts mot detta förslag, till hvilket man fastmera från flera

håll uttalat sin anslutning. Enligt de sakkunnigas åsikt vore detsamma

synnerligen väl grundadt och förtjänt af att snarast möjligt förverkligas.

•■''O Detta underdåniga utlåtande är infördt uti de sakkunnigas ursprungliga för
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

93

Sedan de sakkunniga sålunda tagit under ompröfning de yttranden,

som afgifvits öfver det af dem år 1908 utarbetade förslaget angående

fältläkarkårens omorganisation samt därvid funnit sig icke böra i detsamma

vidtaga annan ändring än att föreslå minskning af antalet ordinarie

läkare vid Positionsartilleriregementet från två till en och att framhålla,

att extra läkare komme att under vissa förhållanden vara behöfliga

såväl vid nämnda regemente som ock vid Norrlands artilleriregementes

i Östersund förlagda del, hade de ansett det lämpligt att sammanfatta

och uti ett sammanhang framställa det af dem utarbetade och förordade

slutliga omorganisationsförslaget, hvilket innehölle följande:

A. Beträffande antalet ordinarie läkare vid truppförbanden och deras

tjänstgöringsskyldighet:

att vid truppförbanden följande ordinarie läkare skulle finnas,

nämligen:

vid hvarje arméfördelning en fördelningsläkare, således tillsammans

sex fördelningsläkare uppförda å staten för generalitetsstaten;
vid

hvart och ett af följande infanteriregementen: Svea lifgarde,

Göta lifgarde, Lifregementets grenadjärer, Första och Andra lifgrenadjärregementet,

Västgöta regemente, Karlskrona grenadjärregemente,

Upplands infanteriregemente, Skaraborgs, Södermanlands,

Kronobergs och Jönköpings regementén, Dalregementet, Hälsinge,

Ålfsborgs, Hallands, Bohusläns, Västmanlands, Västerbottens, Kalmar

och Värmlands regementen, Jämtlands fältjägarregemente, Norra och

Södra skånska infanteriregementet samt Västernorrlands regemente

en regements- och en bataljonsläkare;

vid Vaxholms grenadjärregemente en regementsläkare;

vid hvart och ett af följande kavalleriregementen: Lifgardet till

häst, Lifregementets dragoner, Lifregementets husarer, Smålands

husarregemente, Kronprinsens husarregemente och Norrlands dragonregemente

en bataljonsläkare;

vid hvartdera af Skånska husar- och Skånska dragonregementena

en regements- och en bataljonsläkare;

vid hvart och ett af följande artilleriregementen: Svea, Göta,

Yendes, Upplands och Smålands artilleriregementen en regementsoch

en bataljonsläkare;

De sakkunnigas

slutliga

förslag.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

vid den i Östersund förlagda delen af Norrlands artilleriregemente

äfvensom vid Positionsartilleriregementet en regementsläkare;

för Svea ingenjörkår och Fälttelegraf kåren eu regements- och

eu bataljonsläkare, uppförda å staten för Fortifikationen;

för hvar och en af följande kårer: Svea, Göta och Norrlands

trängkårer, Skånska trängkåren, Västmanlands trängkår och Östgöta

trängkår en regements- och en bataljonsläkare;

för Karlsborgs garnison och garnisonssjukhus en regementsoch

eu bataljonsläkare, uppförda å staten för kommendantsstaten;

för Bodens garnison och garnisonssjukhus samt för bestridandet

af tjänsten såsom fästningsläkare vid kommendantskapet därstädes

två regements- och två bataljonsläkare, uppförda å staten för kommendantsstaten

;

för Gottlands trupper och deras sjukhus äfvensom för bestridandet

af läkartjänsten vid militärbefälhafvarskapet å Gottland en

regements- och två bataljonsläkare, uppförda å staten för Gottlands

trupper;

att för bestridandet af sjukvården vid det vid Vaxholm förlagda

ingenjörkompaniet skulle träffas aftal med därstädes bosatt läkare;

att läkare skulle, förutom bestridandet af läkar- och sjukvårdsgöromålen

vid vederbörande truppförband eller formation, vara skyldig att

inom förläggningsorten utan särskild ersättning tjänstgöra vid den hemmavarande

styrkan af annat truppförband, då detta deltoge i fälttjänst och

därmed jämförliga öfningar utom förläggningsorten;

att läkare vid truppförband skulle vara skyldig att utan särskild

ersättning bestrida sjukvården vid till detsamma förlagd utbildningsskola,

utbildningskurs eller truppafdelning eller för dit kommenderade

enskilda personer, dock att, om därmed skulle förenas mera afsevärda

undervisningsåligganden, skälig ersättning därför borde beredas;

att läkarna vid Karlskrona grenadj ärregemente skulle vara skyldiga

att bestrida sjukvården .vid det i Karlskrona förlagda ingenjörkompaniet

;

att de för Svea ingen]’ örkår och Fälttelegrafkåren afsedda läkarna

skulle vara skyldiga att, då endera af dem vore med vederbörande kår

eller del däraf kommenderad utanför förläggningsorten, utan särskild

ersättning bestrida sjukvården vid den hemmavarande styrkan af samma kår;

att läkare, tillhörande Skaraborgs regemente, Lifregementets husarer

och Göta trängkår, skulle vara skyldiga att utan särskild ersättning

tjänstgöra vid garnisonssjukhuset i Sköfde; och

att ordinarie läkare skulle tillerkännas rättighet till sex veckors tjänstledighet

utan ansökan hvarje år.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

95

B. Beträffande extra bataljonsläkare och deras tjänstgöringsskyldighet:

att för tjänstgöring under regementsöfningar vid flertalet truppförband,

vid särskilda utbildningsskolor o. d., under tiden för de årliga

inskrifningsförrättningarna, såsom vikarier under ordinarie läkares tjänstledighet

och kommendering m. m. samt under vakanser i ordinarie

läkarbeställningar skulle vid armén anställas högst 60 extra bataljonsläkare;

och

att extra bataljonsläkare skulle vara skyldig till 60 dagars tjänstgöring

hvarje år.

C. Beträffande värnpliktiga läkare:

att vapenföra värnpliktiga medicine studerande skulle utbildas till

värnpliktiga läkare dels under första tjänstgöring (beväringsrekrytskola)

om 150 dagar vid infanteriet för bibringande hufvudsakligen af militär

utbildning, dels under en kurs om 60 dagar vid garnisonssjukhuset i

Stockholm (kurs för värnpliktiga läkare) och en därtill, helst uti en

följd, sig slutande tjänstgöring såsom läkare under en repetitionsöfning

(30 dagar) vid infanteriet eller trängen;

att de icke vapenföra medicine studerandena skulle erhålla dels en

rent militär utbildning, omfattande praktisk och teoretisk undervisning

i fråga om soldatens skyldigheter m. in., äfvensom, om så vore lämp- <

hgt, gymnastik och exercis, dels fackutbildning, genom att tillhandagå

vederbörande läkare vid sjukvårds- och expeditionstjänsten, genom att

biträda vid sjukbärares och sjukvårdares utbildning samt genom att

genomgå^ den för vapenföra medicine studerande föreslagna kursen för

värnpliktiga läkare; och

att skyldigheten för de värnpliktiga medicine studerande, som under

minst två år varit inskrifna vid universitet eller Karolinska institutet,

att kvarstå i beväringens första uppbåd skulle utsträckas till hela deras

värnpliktstid.

D. Beträffande läkare i fältläkarkärens reserv:

att i nu gällande föreskrifter angående inträde uti fältläkarkårens

reserv skulle uttryckligen sägas, att värnpliktig legitimerad läkare, mot

hvars utnämning till bataljonsläkare i fältläkarkårens reserv icke någon

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 126.

grundad anmärkning kunde göras, skulle såsom sådan kunna vinna inträde

i nämnda reserv och vara pliktig att där kvarstå intill fyllda 65 år,

med tjänstgöringsskyldighet vid mobilisering och i krig äfvensom vid

sådan öfning, som till utrönande af härens krigsberedskap eller för utbildning

af beväringens andra uppbåd kunde blifva anbefalld, samt dessutom

intill utgången af det kalenderår, då han uppnådde 40 ars ålder,

under regementsöfningar eller däremot svarande kommendering minst

hvart tredje år.

E. Beträffande ordinarie läkares och extra bataljonsläkares anställning

och befordran:

att följande kompetensvillkor skulle bestämmas:

för ordinarie bataljonsläkarbeställning:

att vara legitimerad läkare;

att hafva "fullgjort den för vapenföra medicine studerande i

värnpliktslagen föreskrifna tjänstgöring vid armén (den för värnpliktiga

läkare föreskrifna utbildning);

att hafva tjänstgjort minst sex månader såsom underläkare vid

större sjukhus, såsom länslasarett eller därmed jämförligt sjukhus,

eller hafva fullgjort annan däremot svarande tjänstgöring, som

kunde komma att föreskrifvas; samt

att vid ansökningstidens utgång icke hafva öfverskridit trettiotredje

lefnadsåret, med mindre sökanden förut innehaft läkartjänst

under så lång tid, att han vid fyllda femtioåtta år kunde räkna

tjugufem till pension och fyllnadspension berättigande tjänstår;

för regementsläkarbestäIlning:

att i minst tre år hafva haft anställning såsom ordinarie bataljonsläkare

vid armén; och

att med godkända prof hafva genomgått för bataljonsläkare

särskilt föreskrifven kurs (»kurs för bataljonsläkare»);

för för delningsläkar b est kilning:

att vara regementsläkare eller uppfylla villkoren lör regementsläkarbeställning;
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 126.

97

för extra bataljonsläkarbeställning:

att vara legitimerad läkare;

att hafva fullgjort den för vapenföra medicine studerande föreskrifna

tjänstgöring vid armén (den för värnpliktiga läkare föreskrifna

utbildning); och

att vid ansökningstidens utgång icke hafva öfverskridit

trettiotredje lefnadsåret, med mindre sökanden förut innehaft läkartjänst

under så lång tid, att han vid fyllda femtioåtta år kunde räkna

tjugufem till pension och fyllnadspension berättigande tjänstår;

att extra och ordinarie batalj onsläkarbeställning äfvensom regera entsläkarbeställning

skulle tillsättas efter ansökan, men fördelningsläkarbeställning

och fältläkarbeställningen vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

utan ansökan;

att vid bedömande af lämpligheten för regements- eller fördelningsläkarbeställning

särskild hänsyn skulle tagas till inom och utom den

ordinarie tjänstgöringen ådagalagda prof på duglighet och intresse för

militärläkarens kall och verksamhet samt för de med dessa tjänster förenade

speciella uppgifter;

att vid uppförande af sökande på underdånigt förslag till regementsläkarbeställning

borde afseende fästas vid tjänstålder såsom läkare vid

armén enligt gällande bestämmelser om rätt till tjänstårsberäkning, men

särskild! vid det sätt, hvarpå föregående tjänstgöring blifvit bestridd, vid

läkarverksamhet å större sjukhus, vid förtjänstfull författarverksamhet

inom militärmedicinens och sanitetstaktikens område, äfvensom vid utförandet

af sådana tillfälliga uppdrag som utländska studieresor i militärmedicinskt

syfte, tjänstgöring i utländska arméer m. m. d.;

att vid upprättandet af underdånigt förslag till för delning släkarbeställning

skulle fästas afseende vid ådagalagda kunskaper och insikter på

militärhygienens, den militärmedicinska förvaltningens och sanitetstaktikens

områden äfvensom vid förmågan att utöfva befäl.

F. Beträffande kurser för värnpliktiga läkare och för bataljonsläkare:

att för utbildning af värnpliktiga läkare skulle, efter det de afslutat

klinisk tjänstgöring i medicin och kirurgi vid Serafimerlasarettet, årligen

anordnas en kurs om sextio dagar vid garnisonssjukhuset i Stockholm,

kursen benämnd »kurs för värnpliktiga läkare» och omfattande undervis
Bihang

till BiJcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. SI Höft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 126.

ning i militär hälsovård, kirurgisk operationslära, ögonundersökningar,

öronundersökningar, militärmedicinsk förvaltning, sanitetstaktik och ridning;
att

för bataljonsläkare skulle i regeln hvartannat år anordnas en kurs

af omkring två månader vid garnisonssjukhuset i Stockholm, kursen

benämnd »kurs för bataljonsläkare», obligatorisk för samtliga ordinarie

bataljonsläkare samt omfattande undervisning i militär hälsovård, krigskirurgi,

militärmedicinsk förvaltning, sanitetstaktik och ridning; och

att extra bataljonsläkare, som icke genomgått kurs för bataljonsläkare,

skulle vara skyldig att, om möjligt före utgången af de fem

första tjänståren, genomgå sådan kurs.

G. Beträffande aflöningsfor maner:

att ordinarie läkare vid armén skulle erhålla följande aflöningsförmåner

:

fördelningsläkare: ofverstelöjtnants;

regementsläkare: majors;

bataljonsläkare: kaptens af andra klass, med tillägg i lön å

1,000 kronor för de 27 äldre bataljonsläkarna; samt

dessutom särskilda arfvoden å 1,000 kronor till en hvar af

följande läkare: en regementsläkare vid Vaxholms grenadjärregemente,

två regementsläkare och två bataljonsläkare vid Bodens garnison

samt regementsläkaren och bataljonsläkaren vid garnisonssjukhuset

i Stockholm; och

att extra bataljonsläkare skulle erhålla: lön 1,500 kronor, med två

ålderstillägg å 300 kronor, ett efter fem års och ett efter tio års väl

vitsordad tjänstgöring, samt dagarfvode 4 kronor vid tjänstgöning inom

och 8 kronor utom egen bostadsort.

H. Beträffande afgång ur tjänst och pensionsförmåner:

att fördelningsläkare och regementsläkare skulle vara berättigade till

pension och fyllnadspension efter 30 tjänst- och 60 lefnadsår;

att bataljonsläkare och extra bataljonsläkare skulle vara berättigad

till pension och fyllnadspension efter 25 tjänst- och 55 lefnadsår,

allt enligt för pensionering vid armén gällande grunder; samt

s. 99 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

99

att nuvarande bataljonsläkare, därest lian öfver ginge till extra bataljonsläkare,

skulle bibehållas vid rättigheten till änkepension.

Enligt de af de sakkunniga i det ursprungliga förslaget verkställda

kostnadsberäkningarna utgjorde kostnaderna för den nya organisationen

771,845 kronor samt för den nuvarande 689,125 kronor, hvarvid dock,

beträffande kostnaderna för den senare, vore att märka, dels att hel dagaflöning

beräknats för samtliga ordinarie läkare, ehuru sådan ännu icke

i sin helhet inträdt vid alla infanteriregementen, dels att anslaget till

stipendier för fältläkarkåren upptagits med hänsyn därtill att antalet fältläkarstipendiater

skulle utgöra, såsom enligt 1901 års härordning blifvit

bestämdt, 20 af första klassen och 40 af andra klassen. Men å andra sidan

hade uti det ursprungliga förslaget icke angifvits, att de utgifter, som nu

utginge från anslaget till rese- och traktamentspenningar, nämligen traktamenten

till fältläkarstipendiaterna under deras tjänstgöring, 7 kronor

per dag, komme att inbesparas med fältläkarstipendiatinrättningens indragning,

under det att de sakkunniga i sina kostnadsberäkningar upptagit

dagaflöning (dagarfvode) för de extra bataljonsläkarna till ett belopp

af 21,600 kronor.

Enligt det ursprungliga förslaget skulle den för fältläkarkårens omorganisation

erforderliga kostnadsökningen, de förbättrade aflöningsförmånerna

vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse däri medräknade, komma

att utgöra 82,720 kronor. Därigenom att i det slutliga förslaget upptoges

blott en ordinarie läkare (regementsläkare) vid Positionsartilleriregementet,

uppstode besparing af aflöningsförmånerna (lön, dagaflöning

och inkvarterings bidrag) för en bataljonsläkarbeställning (2,400+ 1,460

+ 500) = 4,360 kronor. Doge man äfven med i beräkning de minskade

utgifterna i traktamenten till fältläkarstipendiaterna, förslagsvis

10,000 kronor, skulle den i ursprungliga förslaget angifna kostnadsökningen

komma att minskas till omkring 68,000 kronor.

För bedömandet af de ökade kostnader, som vore erforderliga för

den af de sakkunniga föreslagna omorganisationen af fältläkarkåren,

ansåge de sakkunniga sig böra fästa uppmärksamheten därpå, att uti

dessa kostnader inginge aflöningsförmånerna för sex nya fördelningsläkarbeställningar

äfvensom förbättrade sådana förmåner vid arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse.

Mot arméförvaltningens förslag, dels att ålderstilläggen till extra

bataljonsläkare, beräknade till 18,000 kronor, skulle uppföras å anslaget

Kostnader.

s. 100 Kontrollera mot PDF

I allmänhet.

100 Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 126.

till ålderstillägg, dels att deri särskilda ersättning, som skulle komma

att utgå till samma läkare under de tider, då de vore inkallade till

tjänstgöring, skulle benämnas »dagarfvode» i stället för -»dagaflöning)),

hade de sakkunniga icke haft något att erinra.

2. Öfvergångsförslaget.

Utarbetandet af ett slutligt förslag angående fältläkarkårens omorganisation

ansåge de sakkunniga böra omfatta äfven ett, så långt det

vore möjligt, i enskildheter gående öfvergångsförslag. Öfvergången till

den nya organisationen kräfde hufvudsakligen följande åtgärder:

tillsättandet af 6 fördelningsläkare med fast lön å ordinarie stat;

indragandet af 6 regementsläkarbeställningar och 38 batalj onsläkarbeställningar;
tillsättandet

af 60 extra bataljonsläkare; och

afvecklandet af fältläkarstipendiatinstitutionen.

Det vore naturligen önskvärd!, att dessa åtgärder kunde vidtagas

inom en jämförelsevis kort tidrymd. I det ursprungliga förslaget hade

de sakkunniga tänkt sig, att denna tidrymd, hvad ändringen uti de ordinarie

läkarbeställningarna anginge, lämpligen borde omfatta fem år, och

det syntes möjligt att under åren 1912—1916 i allt väsentligt genomföra

denna del af organisationen, om icke några särskild! ogynnsamma

omständigheter inställde sig. Men då det redan nu (i december 1910)

funnes, enligt hvad öfverfältiäkaren meddelat, 23 vakanta ordinarie

bataljonsläkarbeställningar, då vidare 15 regementsläkare vore afgångspliktiga

inom utgången af år 1916, och då slutligen 6 fördelningsläkarbeställningar

skulle tillkomma, funnes ju i det stora hela ganska stora

utsikter, för att under ifrågavarande tidrymd (1912—1916) den nya ordningen

i fråga om de ordinarie läkarbeställningarna skulle komma till

stånd. Det vore för öfrigt icke alldeles osannolikt, att åtskilliga af de

yngre bataljonsläkarna, af ena eller andra anledningen, komme att söka

anställning såsom extra bataljonsläkare. Att söka påskynda organisationens

genomförande genom att öfverföra vissa ordinarie läkare på indragningsstat

borde af flera skäl icke förekomma. En sådan åtgärd skulle,

i allmänhet sedt, medföra blott ökade utgifter för statsverket utan någon

egentlig däremot svarande fördel.

Att inom loppet af fem år tillsätta 60 extra bataljonsläkare kunde

dock, såsom i det föregående redan antydts, näppeligen blifva möjligt,

hvarför beträffande genomförandet af denna del af omorganisationen eu

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

längre tidrymd än fem år syntes böra förutsättas. Först efter eu viss

tid, när truppförbanden kommit till sina bestämda förläggningsorter och

de militära förläggningsförhållandena blifvit slutligt ordnade, vore nämligen

en jämn tillströmning af aspiranter till de extra batalj onsläkarbeställningarna

att vänta. Intill dess vore det emellertid oundgängligen

nödvändigt att upprätthålla fältläkarstipendiatinrättningen, hvilken kunde

och borde afvecklas endast i mån af extra bataljonsläkares anställande.

Antalet fältläkarstipendiater, som enligt 1901 års härordning skulle

utgöra 60 (20 af första och 40 af andra klassen), och för Indika i riksstaten

för år 1911 funnes 54 stipendierum (18 af första och 36 af andra

klassen), utgjorde emellertid i december månad 1910 blott 14. Vakanserna

hade under detta år ytterligare ökats, och det kräfdes, enligt de

sakkunnigas uppfattning, särskildt verksamma åtgärder för att öka antalet

fältläkarstipendiater, äfven om detta sattes betydligt lägre än hvad

det borde vara enligt nyssnämnda härordning.

Då under öfvergången till den nya organisationen af fältläkarkåren

det vore af synnerlig vikt, att sådana åtgärder komme att vidtagas, ansåge

sig de sakkunniga höra först taga i öfvervägande, hvad i denna

angelägenhet lämpligen borde göras, för att ett ökadt antal fältläkarstipendiater

måtte erhållas. I sådant syfte hade, på framställning af Kungl.

Maj:t, senaste Riksdag anvisat medel för att höja stipendiebeloppen

i andra klassen från 600 till 900 kronor, samtidigt därmed att Riksdagen

beviljat tillfällig förbättring i löneförhållandena för vissa bataljonsläkare.

Det för ifrågavarande båda ändamål för år 1911 anvisade beloppet

utgjorde 18,800 kronor.

Frågan angående dessa löneförbättringar hade äfven hänskjuta till

de sakkunniga, i det att Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 15 december

1910 infordrat de sakkunnigas underdåniga utlåtande öfver arméförvaltningens

underdåniga framställning den 8 november samma år,

i hvad densamma afsåge nu ifrågavarande ärende. Framställningen i

denna del hade följande lydelse:

»Tillfällig förbättring i löneförhållandena för vissa bataljonsläkare

äfvensom för fältläkarstipendiatema. I

Arméförvaltningens

framställning

angående

löneförbättring

för vissa

bataljonsläkare

och för

fältläkarstipendiaterna.

I underdånigt utlåtande den 16 sistlidne december hemställde arméförvaltningens

civila departement och sjukvårdsstyrelse med anledning

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

af de bestående svårigheterna att fylla vakanserna inom bataljonsläkargraden

och fältläkarstipendiatkåren, på anförda skäl, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes i nådig proposition till den då instundande Riksdagen

föreslå densamma bland annat:

dels medgifva,

att bataljonsläkare vid de icke kasernerade infanteriregementena

måtte under personlig tjänstgöring vid beväringsrekrytskola tilldelas ett

tillägg till dagaflöning, beräknadt efter 5 kronor för äldre och 10 kronor

50 öre för yngre bataljonsläkare;

att till 12 af de i tjänsten äldsta fältläkarstipendiaterna af andra

klassen finge utbetalas extra årsarfvoden å 300 kronor; och

att ett kommenderingstillägg af 6 kronor 50 per dag finge utgå till

samtliga fältläkarstipendiater vid all kommendering utom vid truppförband

inom hufvudstaden;

dels ock till bestridande af de, för genomförande redan från och med

1910 af de ifrågasatta tillfälliga löneförbättringarna erforderliga kostnader,

i enlighet med af arméförvaltningen gjord beräkning, å extra stat

för år 1911 anvisa ett belopp af högst 54,000 kronor, med rätt för Eders

Kungl. Maj:t att för angifvet ändamål under år 1910 förskjuta hälften

eller högst 27,000 kronor.

Dessa kostnader hade arméförvaltningen beräknat sålunda:

1.

9

3.

4.

För beredande af tillägg till dagaflöning å 5

kronor åt 15 äldre bataljonsläkare under Vs af

beväringsrekrytskolan (= 50 dagar)..................... kronor

För beredande af tillägg till dagaflöning å 10

kronor 50 öre åt 15 yngre bataljonsläkare under

lika lång tid........................................................ »

Till extra årsarfvoden å 300 kronor åt 12 fält
läkarstipendiater

af andra klassen....................... »

För beredande af kommenderingstillägg å 6

kronor 50 öre per dag åt fältläkarstipendiater,

beräknadt för 30 stycken under respektive 60

dagars kommendering................................... ®__

Summa kronor

O

750: —

7,875: —

3,600: —

11,700: —

26,925: —

I sitt med anledning häraf vid föredragning af 1910 års statsverksproposition

till statsrådsprotokollet afgifna yttrande anförde chefen för

landtförsvarsdepartementet, att uteslutande de yngre bataljonsläkarna vid

de icke kasernerade infanteriregementena syntes böra tilldelas ett extra

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 126,

lönetillägg af 500 kronor om året, samt att 12 fältläkarstipendiater af

andra klassen borde erhålla en stipendieförhöjning af 300 kronor och 30

stipendiater ett stipendietillägg af 300 kronor, beräknadt för 2 månaders

årlig tjänstgöring. Däremot syntes det departementschefen mindre lämpligt

att i enlighet med arméförvaltningens förslag öka stipendiaternas

löneförmåner genom ett särskildt kommenderingstillägg, enär härigenom

dagarfvodet skulle komma att uppgå till ett belopp, som vida öfverstege

det i omorganisationsförslaget för extra bataljonsläkare upptagna

dagtraktamente. Med anledning häraf och då antalet infanteriregementen,

som fortfarande komrne att vara icke kasernerade, borde beräknas

utgöra under beväringsrekrytskolan år 1910 sjutton samt under

motsvarande skola år 1911 sexton/fann Eders Kung/Maj :t godt föreslå

Riksdagen att, för beredande under åren 1910 och 1911 af extra ersättning

åt vissa bataljonsläkare och fältläkarstipendiater, å extra stat för år

1911 bevilja ett anslag af (21,100 + 20,600) = 41,700 kronor.

Riksdagen beviljade de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna extra lönetilläggen

å 500 kronor för år 1911 åt 16 yngre bataljonsläkare.

Beträffande löneförbättring åt stipendiaterna ansåg Riksdagen, att

ett bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit skulle medföra en olikhet

i afseende å läkarstipendiaternas vid armén och flottan fasta aflöningsförmåner,

hvartill det icke funnes anledning, och beviljade därföre

endast en förhöjning af stipendiebeloppen för år 1911 åt samtliga 36

stipendiater af andra klassen med respektive 300 kronor.

De af Riksdagen för år 1911 anvisade beloppen utgöra sålunda

8,000 kronor + 10,800 kronor eller 18,800 kronor. Dessutom medgaf

Riksdagen, att ofvan nämnda förbättringar skulle i mån af behof få tilllämpas

redan under år 1910. Beträffande de däraf föranledda utgifterna,

som enligt Riksdagens uttalande borde utgå af allmänna besparingarna

under fjärde hufvudtiteln, har Eders Kungl. Maj:t förordnat genom nådigt

bref den 19 augusti 1910.

Den löneförbättring, som sålunda medgifvits för åren 1910 och 1911,

skulle, därest den hvilande frågan om fältläkarkårens omorganisation

förelägges 1911 års Riksdag, kunna undvaras från och med år 1912,

under förutsättning att den nya organisationen kunde i sin helhet genomföras.

Då emellertid grundade farhågor förefinnas, att, under nu rådande

brist på yngre läkare, ett tillräckligt antal sökande till de föreslagna

extra bataljonsläkarbefattningarna icke kommer att omedelbart anmäla

sig, och det följaktligen är af vikt, att, så länge några regementen icke

äro kasernerade, vid dessa regementen söka bibehålla yngre bataljonsläkare

enligt gamla staten, synas åtgärder böra vidtagas för att äfven

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

efter år 1911 såvidt möjligt kunna uppehålla läkarvården vid ifrågavarande

regementen genom sådana bataljonsläkare eller genom fältläkarstipendiater.

I fråga om bataljonsläkarna lärer det ej vara skäl att begära lönetillägg

för andra än dem, för hvilka sådant beviljats för år 1911, eller

till högre belopp än hvad 1910 års Riksdag beviljade för år 1911. Då

emellertid till år 1912 antalet icke kasernerade infanteriregementen kommer

att hafva nedgått till femton, behöfver för ändamålet icke beräknas

högre belopp än 15 x 500 kronor eller 7,500 kronor.

Hvad åter angår fältläkarstipendiaterna, har det redan visat sig, att

den af 1910 års Riksdag beviljade förhöjningen af stipendiebeloppen

med 300 kronor åt samtliga stipendiater af andra klassen icke medfört

åsyftadt resultat.

Under det att stipendiaternas hela antal den 1 januari detta år

var 18, steg detsamma sedermera, helt visst beroende på förhoppningen

att de af arméförvaltningen framställda förslagen till förbättrande af

aflöningsförhållandena skulle förverkligas, så att det den 1 mars utgjorde

20, och den 1 maj 23, för att därefter, sedan förhoppningarna

grusats, alltjämt sjunka. Hela antalet fältläkarstipendiater utgör nu

endast 17 och åtskilliga omständigheter, i synnerhet de många vakanserna

inom bataljonsläkargraden, hvilka erfordra kommendering, af ett

icke ringa antal extra läkare, tala för att det skall fortfarande minskas.

Arméförvaltningen anser det därför vara en tvingande nödvändighet,

att ytterligare åtgärder vidtagas för att genom en effektiv förbättring

af aflöningsvillkoren söka möjliggöra bibehållandet af ett minimum

af stipendiatkåren, utan hvilket läkarvården vid armen, i betraktande af

det för närvarande stora antalet bataljonsläkarvakanser, icke kan nödtorftigt

upprätthållas.

Under nuvarande förhållanden, då inga stipendiater af andra klassen

finnas och några sökande icke heller anmält sig, kommer knappast någon

eller i alla händelser endast en obetydlig del af de af Riksdagen för

ändamålet anvisade medlen, 300 kronor till 36 stipendiater eller 10,800

kronor, till användning. Hade däremot det af armeförvaltningen framställda

förslaget att, utom extra årsarfvoden å 300 kronor åt 12 stipendiater

af andra klassen, tilldela 30 stipendiater ett kommenderingstillägg

å 6 kronor 50 öre per dag, blifvit bifallet, skulle de fördelar vunnits, att

stipendiaterna af första klassen blifvit mer benägna att kvarstå vid sina

befattningar, då de under kommendering beredts ökade inkomster, samt

att en förbättring af löneförmånerna kommit samtliga stipendiater till

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 126.

godo hufvudsakligen i den mån som de erhållit kommenderi ugar, hvarigenom

de äfven blifvit villigare att åtaga sig sådana.

Enligt gjorda beräkningar erfordras ett minimiantal af 30 fältläkarstipendiater

under förutsättning af högst 70 dagars årlig kornmenderingstid

för hvarje stipendiat. En långvarigare årlig kommendering

skulle väsentligt rubba stipendiaternas studier och förlänga den redan i

och för sig långa studietiden; fruktan härför skulle helt säkert inverka

ogynnsamt på rekryteringen af kåren.

Erhölle de äldsta 12 stipendiaterna af andra klassen ett extra årsarfvode

af 300 kronor och dessutom, jämte de 18 stipendiaterna af

törsta klassen, ett extra dagarfvode (kommenderingstillägg) af 6 kronor

om dagen efter 30 dagars under året förut fullgjord kommendering, skulle

de af Riksdagen till löneförbättring åt vissa tält!äkarstipeirdiåter beviljade

10,800 kronor räcka till att bereda samtliga stipendiater en erforderlig

löneförbättring (300 x 12 + 6 x 40 x 30 = 10,800 kronor).

Enär stipendiat först efter 30 dagars förut under året verkställd

kommendering skulle komma i åtnjutande af det föreslagna kommenderingstillägget,

blefve det först med ingången af andra tjänstgöringsmånaden,

som hans dagaflöning komme att uppgå till ett belopp, som

öfverstege det i omorganisationsförslaget för extra bataljonsläkare upptagna

dagtraktamente. Härvid får Arméförvaltningen, utom hvad i ofvanberörda

underdåniga utlåtande den 16 december 1909 framhållits

angående likställigheten mellan arméns och flottans läkarstipendiater, i

underdånighet erinra, dels att stipendiaternas tjänstgöringstid icke är —

i motsats mot hvad fallet blefve med extra bataljonsläkarnas — begränsad

till endast 2 månader vissa bestämda tider på året och dels att

stipendiatanställningen är af mera tillfällig natur och att dess innehafvare

därför bör åtnjuta ett relativt högt arfvode för hvarje dag han

tjänstgör.

Af ofvan anförda skäl vore det därjämte synnerligen önskvärd!,

att en dylik löneförbättring komme stipendiaterna till godo äfven redan

under år 1911.

På grund af hvad här blifvit anfördt får Arméförvaltningen i

underdånighet anhålla det Eders Kung].. Maj:t täcktes hos instundande

Riksdag utverka

dels att Riksdagen måtte för år 1912 på extra stat anvisa 7,500

kronor för beredande under samma år af ett extra lönetillägg å 500

kronor åt 15 yngre bataljonsläkare vid icke kasernerade infanteriregementen

äfvensom till förbättrande af fältläkarstipendiaternas löneförmåner

samma summa som för år 1911 eller 10,800 kronor;

Bihang till Itil,■■■■!. pynt. 1911. / Sand. 1 A fä. sl Raft. It

opaginerad Kontrollera mot PDF

Extra lönetillägg

till

vissa bataljonsläkare.

FäUläkarsti

pendiaterna.

KMj Kung!-. Majds Nåd. Proposition Nr 126.

dela att detta sistnämnda belopp måtte få användas för att med

300 kronor öka de 12 äldsta stipendiaternas af andra klassen årsarfvoden

samt för att bereda samtliga stipendiaterna ett extra dagarfvode (kommenderingstillägg)

af 6 kronor att utgå för hvarje dag stipendiat inkallas

till tjänstgöring efter 30 dagars förut under året fullgjord kommendering;

dock att för nämnda båda ändamål må användas ett sammanlagdt

belopp af högst 10,800 kronor; samt

dels att Riksdagen måtte medgifva, att det för extra ersättning åt

vissa fältläkarstipendiater under år 1911 beviljade anslag af 10,800

kronor måtte få användas att utgå till extra årsarfvoden åt de 12 äldsta

stipendiaterna af andra klassen samt till extra dagarfvoden åt samtliga

stipendiater i öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit föreslaget för

år 1912.)»

Den del af arméförvaltningens framställning, som af sa ge beredandet

af extra lönetillägg ä 500 kronor till vissa bataljonsläkare, stode, ansåge

de sakkunniga, icke i omedelbart samband med frågan om fältläkarkårens

omorganisation, utan hade till ändamål att bereda en tillfällig

löneförbättring åt yngre bataljonsläkare, anställda vid sådana regementen,

hvilkas kasern etablissemang ännu icke vore färdiga, och som sålunda

ännu icke flyttat till sina bestämda förläggningsorter. De sakkunniga

hade intet att erinra mot att denna löneförbättring utginge

äfven under år 1912, hvilken de följaktligen tillstyrkte, under förutsättning

att ifrågavarande läkare fullgjorde dem åliggande tjänstgöring vid

vederbörliga beväringsrekrytskolor. För nyssnämnda ar hade armeförvaltningen

beräknat det för detta ändamål erforderliga beloppet till.

7,500 kronor. Då emellertid antalet icke kasernerade regementen år 1912

utgjorde blott 14, enär, enligt hvad de sakkunniga inhämtat, Upplands

infanteriregementes kaserner skulle blifva färdiga att tagas i anspråk på

hösten 1911, ville det synas de sakkunniga, som om beloppet skulle

kunna begränsas till 7,000 kronor. Om emellertid bataljonsläkare,

hvarom här vore fråga, skulle från och med ingången af år 1912 erhålla

aflöningsförmåner enligt den nya organisationen, borde han icke komma

i åtnjutande af ifrågavarande extra lönetillägg.

Hvad åter anginge den del af arméförvaltningens framställning, som

gällde tillfällig löneförbättring för fältläkar stipendiaterna och innebure,

dels att de 12 äldsta stipendiaterna af andra klassen skulle få sina stipendiebelopp

höjda från 600 till 900 kronor, dels att samtliga stipen
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

KungI- Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

diater skulle tillerkännas ett extra dagarfvode (kommenderingstillägg) af

6 kronor att utgå för hvarje dag stipendiat inkallades till tjänstgöring

efter 30 dagars förut under året fullgjord kommendering, vore detta

ärende, enligt de sakkunnigas mening, af natur att beröra fältläkarkårens

omorganisation, om nämligen denna, såsom önskvärdt vore, komrae

att begynna med år 1912.

Enligt hvad som redan blifvit framhållet, skulle fältläkarstipendiatinrättningen

afvecklas endast i män af extra bataljonsläkares anställande.

Under de närmaste åren vore följaktligen af allra största vikt, att densamma

till ett visst begränsadt antal stipendiater vidmakthölles uti

effektivt tillstånd. Enligt arméförvaltningens beräkningar erfordrades

ett minimiantal af 30 fältläkarstipendiater, under förutsättning af högst

70 dagars årlig kommenderingstid för hvarje stipendiat. De sakkunniga,

som tagit i öfvervägande, hvithet antal stipendiater vore behöfligt under

törsta året för öfvergången till den nya organisationen af fältläkarkåren,

hade kommit till det resultat, att antalet icke kunde bestämmas lägre

än hvad arméförvaltningen föreslagit, äfven om, såsom de sakkunniga

både för afsikt att hemställa, medel för samma år komme att anvisas

för anställandet af ett mindre antal extra bataljonsläkare vid armén.

De hade dock ansett, att den årliga tjänstgöringstiden för hvarje stipendiat

skulle bestämmas till högst 90 dagar, hvilket dagantal icke skulle kunna

öfverskridas, utan att stipendiaten frivilligt åtoge sig en utsträckt tjänstgöring.

I män af anställandet af extra bataljonsläkare skulle denna

tjänstgöringstid kunna minskas.

Hvad anginge den af arméförvaltningen föreslagna ersättningen —

extra dagarfvode eller kommenderingstillägg om 6 kronor efter fullgjorda

30 tjänstgöringsdagar — syntes goda skäl hafva blifvit anförda

för densamma. l)et vore svårt att finna en annan bättre eller lämpligare

form för denna ersättning, hvilken för öfrigt syntes skälig och val afvägd.

För en stipendiat, som tjänstgjorde 90 dagar, skulle ersättningen

belöpa sig till: stipendiet 900 kronor, dagtraktamente å 7 kronor

= 630 kronor och därutöfver dagarfvode i 60 dagar å 6 kronor = 360

kronor, således 1,890 kronor.

Redan vore framhållet, att tillräckligt verksamma åtgärder borde

vidtagas för att kunna erhålla äfven ett begränsadt antal fältläkarstipendiater,

och riktigheten af denna mening styrktes af de faktiska förhållandena.

Enligt hvad arméförvaltningen anfört, utgjorde stipendiaterna

i början af år 1910 ett antal af 18, hvilket till den 1 maj samma år

steg till 23, hvarefter det sjunkit, så att det i början af november var

blott 17. Sedan dess har antalet ytterligare minskats till 14. Af 56

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj: 1# Nåd. Proposition Nr 126.

stipendiatbeställningar vore sålunda 40 vakanta. Dessa förhållanden,

talade, enligt de sakkunnigas mening, för bestämmandet af fältläkarstipendiats

ersättning till så pass stort belopp, att utsikt funnes att åtminstone

under den närmaste öfvergångstiden till halfva antalet kunna

upprätthålla fältläkarstipendiatkåren.

Emellertid, då det vore fråga om samtidigt påbörjande omorganisation

af fältläkarkåren, syntes det icke behöfligt att för förbättring af

fältläkarstipendiaternas aflöningsförmåner begära särskildt anslag å extra

stat, utan syntes det vara lämpligare att låta de erforderliga utgifterna

bestridas ur ordinarie anslaget »Stipendier åt fältläkarkåren och veterinärstaten».

Den del af detta anslag, som belöpte sig på fältläkarstipendiaterna,

utgjorde 37,800 kronor (18 stipendiater af första klassen å 900

kronor = 16,200 kronor och 36 stipendiater af andra klassen å 600

kronor = 21,600 kronor, sammanlagdt 37,800 kronor), och genom det af

de sakkunniga framställda förslaget komme detta belopp icke att öfverskridas.

Äfven om samtliga 30 fältläkarstipendiater komme att göra

tjänst uti 90 dagar, skulle utgifterna härför ur nyssnämnda anslag

blifva:

30 stipendier å 900 kronor ............................................... kronor 27,000: —

dagarfvoden å 6 kronor i 60 dagar (6 x 60 x 30)......... » 10,800: -

Summa kronor 37,800: —

Nu vore det väl icke antagligt, att hvarje stipendiat skulle komma

att fullgöra 90 dagars tjänstgöring, hvadan öfverskott torde vara att

påräkna af det ordinarie stipendiatanslaget. Dagtraktamentena skulle

liksom hittills utgå ur anslaget till rese- och traktamentspenningar, men

såsom de sakkunniga i det föregående anmärkt, skulle detta anslag

komma att allt mindre belastas med utgifter härför, i den mån som

fältläkarstipendiatinstitutionen komme att ersättas af extra bataljonsläkare.

I de sakkunnigas kostnadsberäkningar vore nämligen eu särskild

anslagspost, 21,600 kronor, upptagen för dagarfvode åt de extra

bataljonsläkarna.

Hvad anginge arméförvaltningens förslag, att det för extra ersättning

åt vissa fältläkarstipendiater under år 1911 beviljade anslag af 10,800

kronor måtte få användas att utgå till extra årsarfvoden åt de 12 äldsta

stipendiaterna af andra klassen samt till extra dagarfvoden åt samtliga

stipendiater i öfvensstämmelse med hvad arméförvaltningen föreslagit

för år 1912, hade de sakkunniga icke något att däremot erinra.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

De sakkunniga hade uti det föregående framhållit, att uti planen

för första öfvergångsåret borde ingå tillsättandet af ett mindre antal

extra bataljonsläkare. För att kostnaderna för den nya organisationen

under detta år skulle kunna hållas inom skäliga gränser ansåge de, att

antalet icke borde sättas högre än sex, hvilket antal för öfrigt borde

vara fullt påräkneligt. Under förutsättning att tjänstgöringsskyldigheten

blefve högst 60 dagar, samt att dagarfvodet beräknades utgå förslagsvis

till två för tjänstgöring inom och till fyra utom egen bostadsort, komme

kostnaderna att uppgå, till:

6 extra bataljonsläkare, lön å 1,500 kr................................. kr. 9.000:__

2 :» » dagarfvode uti 60 dagar å 4 kr.

(2 x 60 x 4) ............................... » 480: —

4 " » dagarfvode uti 60 dagar å 8 kr.

(4 x 60 x 8) ................................. :» 1,920: —

Summa kronor 11,400: —

1 det ursprungliga förslaget (sid. 75) hade de sakkunniga föreslagit,

att till extra bataljonsläkare skulle under öfvergångstiden kunna utnämnas

:

a,) bataljonsläkare, som alginge från ordinarie bataljonsläkarbeställning;
b)

bataljonsläkare i reserven, börande sådan läkare icke hafva öfverskridit

40 års ålder;

c) fältläkarstipendiat, som vore legitimerad läkare, minst 4 månader

tjänstgjort såsom extra läkare vid armén, genomgått kurs, motsvarande

den föreslagna kursen för värnpliktiga läkare, och tjänstgjort

vid inskrifningsförrättning; och

d) civil läkare, som fullgjort sin värnplikt, genomgått kurs, motsvarande

den föreslagna kursen för värnpliktiga läkare, och tjänstgjort

vid inskrifningsförrättning.

Då föreskrifterna i det ursprungliga förslaget angående kompetensvillkoren

för anställning såsom extra bataljonsläkare efter de egentliga

öfvergångsåren (efter genomförd organisation) föreslagits skola i

viss mån ändras, följde häraf, att nyss anförda bestämmelser borde

undergå, motsvarande ändringar, hvarvid de under b), c) och d) upptagna

villkoren lämpligen kunde sammanslås och innefattas under »annan

legitimerad läkare, som fullgjort sin värnpliktstjänstgöring vid armén».

Äfven någon jämkning beträffande åldern vid anställningen syntes under

tiden lör öfvergången till den nya. organisationen böra medgifvas.

Extra

bataljons
läkare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Extra bataljonsläkare

och fältlälcarstipendiater.

Kung}. Maj:tf: Nåd. Proposition Nr 126.

Visserligen vore det ur åtskilliga synpunkter önskvärdt, att äfven under

nämnda tid extra bataljonsläkare icke vunne anställning vid högre ålder

än hvad för ordinarie bataljonsläkare vore föreslaget, men i betraktande

däraf att den nya organisationen först efter de egentliga öfvergångsåren

komme fullt in uti sina spår, kunde det för erhållandet åt tillräckligt

antal extra bataljonsläkare blifva nödvändigt att göra undantag från

det, som borde vara regeln, och att, efter pröfning i hvarje särskildt, fall,

tillåta framskjutandet af anställnings åldern ett eller annat år, dock högst

fem år, d. v.'' s. längst till det trettioåttonde året. På motsvarande sätt,

likaledes efter pröfning i hvarje särskildt fall, skulle extra bataljonsläkares

afgång kunna ske senare än efter fyllda femtioåtta år.

Med hänsyn till det nu sagda skulle, enligt de sakkunnigas åsikt,

under tiden för öfvergången till den nya organisationen åt fåltläkarkåren

kunna till extra bataljonsläkare utnämnas:

a) bataljonsläkare, som afginge från ordinarie batalj onsläkarbeställning;

och

b) annan legitimerad läkare, som fullgjort sin värnpliktstjänstgöring

vid armén och vid ansökningstidens utgång icke öfverskridit trettiotredje

lefnadsåret, med mindre sökanden förut innehaft läkartjänst under

så iång tid, att han vid fyllda femtioåtta år kunde räkna tjugufem till

pension och fyllnadspension berättigande tjänsteår; kunnande dock, efter

pröfning i hvarje särskildt fall, tiden för anställningen framskjutas till

det trettioåttonde lefnadsåret liksom ock afgången ur tjänst i motsvarande

män framflyttas. I

I det föregående hade vid åtskilliga tillfällen särskildt framhållits, att

fältskär stipendiatinstitutionen icke borde eller kunde afveckla^ annat än

i mån af anställandet af extra bataljonsläkare, samt att det under den

härför erforderliga tiden, som måste förutsättas blifva längre än fem år,

blefve nödvändigt att tillämpa en blandad organisationsform, inom hvilken

både extra bataljonsläkare och fältläkarstipendiater funnes. Huru lång

öfvergångstid, som kräfdes för genomförandet af den extra bataljonsläkarorganisationen,

kunde på förhand icke med säkerhet beräknas eller bestämmas,

då man i detta afseende icke hade någon erfarenhet att stödja

sig på och man ej heller behärskade anställningsförhållandena. l)et syntes

dock de sakkunniga, som om man, utan att göra sig skyldig till någon

mera afsevärd missräkning, lämpligen kunde förutsätta en öfvergångstid

af 8—10 år. Att märka vore, att vid denna öfvergång antalet extra

bataljonsläkare måste stiga i större proportion än fältläkarstipendiaterna

s. 111 Kontrollera mot PDF

111

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 12(1.

minskades, alldenstund antalet ordinarie militärläkare under motsvarande

tid komme att afsevärdt nedgå.

För år 1912 hade de sa kkunniga beräknat antalet fältlä karstipendiater

till 30 och antalet extra bataljonsläkare till 0. Med antagande af en

något långsammare afgång och tillkomst under de sju första åren än

under de två därpå följande, skulle man lämpligen kunna förutsätta följande

plan för genomförandet af den extra-bataljonsläkarorganisationen och

afvecklandet af fältläkarstipendiatinstitutionen under åren 1912—1920.

Fältläkar-

stipendiater

Extra batal- jonsläkare

Summa

År

1912..............

.................... 30

6

36

»

1913................

................... 27

12

39

»

1914................

............ 24

18

42

»

1915................

................ 21

24

45

»

1916................

............... 18

30

48

»

1917................

................. 15

36

51

1918..............

................... 12

42

54

»

1919................

................... 6

51

57

»

1920...............

................... 0

60

60

1 enlighet med hvad uti det föregående blifvit sagdt skulle den för

år 1912 för fältläkarstipendiat föreslagna tjänstgöringsskyldigheten om högst

90 dagar efter hand kunna minskas. I

I det föregående hade de sakkunniga uttalat den meningen, att

öfvergången till den nya organisationen af fältläkarkåren visserligen

borde ske inom en jämförelsevis kort tidrymd, men att densamma icke

borde påskyndas genom bildandet af en indragningsstat för i tjänst

varande ordinarie läkare.

För närvarande funnes det vid arméns regementen och kårer 23

vakanta batalj onsläkarbeställningar, och de afiöningsbelopp, som dessa

beställningar motsvarade, kunde naturligen i första hand användas till

påbörjande af omorganisationen under år 1912, ja i viss mån redan

under år 1911. Huru dessa vakanser fördelade sig på truppförbanden,

framginge af den här nedan införda förteckningen å antalet vakanta

batalj onsläkarbeställningar vid arméns truppförband i slutet af december

1910, i hvilken förteckning äfven motsvarande aflöningsförmåner enligt

vederbörliga för år 1911 gällande stater vore upptagna.

Af denna förteckning framginge, att samtliga där upptagna vakanta

batalj onsläkarbeställningar funnes å truppförband, där antalet ordinarie

Ordinarie

läkare vid

regementen

oek kårer..

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj ris Nåd. Proposition Nr 126.

Förteckning å antalet vakanta bataljonsläkarbeställningar vid arméns truppförband

i slutet af december 1910 jämte motsvarande aflöningsförmåner

enligt vederbörliga för år 1911 gällande stater.

| Antal

T r u p p 1'' ö r b a n (1. vakan-

i sor.

Aflöj

Lön och dag- aflöning.

ringsförm

Inkvarterings- j

och servis- |

bidrag.

å n e r.

S n in ma.

Krön or.

öre.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Andra lifgrenadjärregementet ...........................: 1

1,615

50

300

1,915

i

50

Kronobergs regemente ................................... 1

1,615

50

300

—

1,915

50

Bohusläns » ...................................! 1

2,115

300

—

2,415

—

» » ...... 1

1,615

50

300

—

1,915

50

Västmanlands » ..................................{ 1

1,615

50

300

—

1,915

50

Norrbottens » ...................................i 1

2,115

—

300

—

2,415

—

» » ....................................| 1

2,115

—

300

—

2,415

—

Västerbottens » .................................... 1

1,615

50

300

__

1,915

50

Ivalmar » ....................................j 1

1,615

50

300

—

1,915

50

Jämtlands fältjägarregemente ............ .............i 1

2,115

—

300

—

2.415

—

») » ..................... ..... 1

1,615

50

300

—

1,915

50

| Gottlands infanteriregemente .......................... 1

2,115

—

300

__

2,415

—

......................! i

2,115

—

300

_

2,415

-

Västemorrlands regemente ..............................i 1

2,115

—

300

—

2,415

—

» » .............................. 1

1,615

50

300

—

1,915

50

| Lifgardet till häst ........................................ 1

2,115

—

400

—

2,515

—

Smålands husarregemente.................................I 1

2,115

—

300

—

2,415

—

Fortifikationen (Bodens ingenjörkår) .................. 1

2,115

—

300

—

2,415

—

Göta trängkår..........................................1 1

2,115

—

300

—

2,415

—

Norrlands » ..........................................! 1

2,115

—

300

—

2,415

—

„ „ .......... . 1 1

2,115

—

300

—

2,415

—

; Östgöta » ........................................! 1

2,115

300

—

2,415

—

» .. ...............i 1

2,115

—

300

I 2,415

—

Summa ! 2.3

44,649

—

7,000

-

51,649

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 126.

Ilo

Beräkning af löne- och dagaööningsbeloppen vid nedan upptagna truppförband

enligt vederbörliga stater för år 1911 och enligt förslaget

till den nya organisationen af fältläkarkåren.

T r u p p f ö r b a n d m. m.

Lön- och dag

staterna för

år 1911.

aflöning enligt

förslaget till ny- organisation af

fältläkarkårenJ).

Kronor.

[öre.

Kronor.

öre.

Andra lifgrenadjärregementet

8,518

9,685

Kronobergs regemente

8,518

—

9,685

__

Bohusläns »

8,518

9,685

—

Västmanlands » ..............................

8,955

50

9,685

—

Västerbottens »

8,955

50

9,685

—

Kalmar » .....................

8,518

—

9,685

—

Jämtlands fältjägarregemente .

8,955

50

9,685

—

Västernorrlands regemente ..

8,955

50

9,685

Lifgardet till häst..........................................

7,340

—

5,225

—

Smålands husarregemente.......................................... ...........

7,340

—

5,225

—

Göta trängkår..................

9,455

—

9,685

—

Norrlands trängkår ...........................................................

9,455

—

9,685

—

Ostgöta trängkår ................................................................

9,455

—

9,685

—

Bodens garnison (kormnendantskapet, Norrbottens regite, Norr-

lands artilleriregrtes detachement, Boden—Karlsborgs artilleri-

regementes detaschement, Bodens ingenjörkår och garnisons-

sjukhuset i Boden)......

- 16,795

—

23,370

—

Gottlands trupper (militärbefälhafvarskapet, Gottlands infanteri-

reg:te, Gottlands artillerikår och truppförbandens sjukhus)...

11,570

—

13,545

—

Summa

141,304

-

153,900

—

*) Med undantag för Lifgardet till häst och Smålands husarregemente, där det tills vidare finnas regementsläkare,

hvarför i denna beräkning regementläkarlöner enligt gamla staten hlifvit upptagna.

2) I detta belopp äro icke upptagna aflöningsförmånerna 2,115 kronor för den bataljonsläkarbeställning,

som är afsedd för Norrlands artilleriregementes detachement i Boden, enär desamma ännu icke äro tillgängliga

utan disponeras vid regementets i Östersund förlagda del, ej heller det arfvode, 1,000 kronor, som utgår till

t. f- fästningsläkaren i Boden. Medräknades dessa belopp (2,115 + 1,000=) 3,115 kronor, skulle beloppet

16,795 kronor komma ett ökas till 19,910 kronor.

15

Bihang till EM. prof. 1911. 1 Sami 1 Åfä. 81 Höft

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kung!. Magris Nåd. Proposition Nr 126.

läkare enligt omorganisationsförslaget skulle undergå minskning. Så

vore nämligen fallet med infanteriregementena och trängkårerna, där

antalet läkare från 1 regementläkare och 2 bataljonsläkare skulle minskas

till 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare; med kavalleriregementena

(fem-skvadronsregementen), där i stället för 1 regementsläkare och 1

bataljonsläkare skulle finnas 1 bataljonsläkare, samt med Norrbottens

regemente och Bodens ingenjörkår, hvilkas sjukvård skulle ombesörjas

af de för Bodens garnison i dess helhet afsedda till antalet minskade

läkare. På samtliga å förteckningen i fråga upptagna truppförband,

med undantag för de två kavalleriregementena, kunde omorganisationen fullständigt

och omedelbarligen inträda, så till antalet läkare som vidkommande

för dem afsedda aflöningsförmåner. Vid nämnda kavalleriregementen

åter kunde detta icke ske i fråga om aflöningsförmånerna, enär

omorganisationen afsåge, att vid dessa truppförband skulle finnas bataljonsläkare

och icke regementsläkare, under det att de nuvarande regementsläkarbeställningarna

ännu icke vore vakanta.

De löne- och dagaflöningsbelopp, som vore upptagna å meranämnda

förteckning, vore emellertid icke fullt tillräckliga för att genomföra den

nya organisationen vid motsvarande truppförband. Löne- och dagaflöningsbeloppen

för 1 regemente- och 1 bataljonsläkare enligt den nya ordningen

öfverstege nämligen motsvarande belopp för 1 regements- och

2 bataljonsläkare enligt den gamla ordningen, såsom. framginge af

anförda beräkning af löne- och dagaflöningsbeloppen vid å densamma

upptagna truppförband enligt vederbörliga stater för år 1911 och enligt

förslaget till ny organisation af fältläkarkåren.

Denna beräkning gåfve vid handen, att för genomförandet af den

nya organisationen vid i densamma upptagna truppförband funnes till

förfogande å vederbörliga stater 141,304 kronor, men att kostnaderna

för organisationen komme att belöpa sig till 153,900 kronor, hvarvid

dock tills vidare regementsläkares lön enligt gamla staten skulle

komma att utgå vid Lifgarde! till häst och Smålands husarregemente.

Att märka vore emellertid dock, att för de bataljonsläkarbeställningar,

som icke komme att återbesättas, motsvarande inkvarterings- och

servisbidrag icke vidare behöfde beräknas uti vederbörligt statsanslag.

Skillnaden mellan 153,900 och 141,304 kronor utgjorde 12,596 kronor,

b vil ket belopp sålunda — utöfver de i vederbörliga stater upptagna

lönerna och dagaflöningarna — erfordrades för att på sätt nu blifvit

framställd! genomföra organisationen af fältläkarkåren vid truppförbanden

i fråga under år 1912.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 126.

115

I hvilken omfattning omorganisationen beträffande de ordinarie

läkarna vid arméns regementen och kårer kunde fortskrida under 1913

och närmast följande år kunde icke med visshet sägas, alldenstund

densamma vore beroende af afgången bland ifrågavarande läkare. Såsom

förut framhållits vore under åren 1912—1916 (noga räknadt från hösten

1911) 15 regementsläkare afgångspliktiga, nämligen 1 på hösten 1911,

2 år 1912, 2 år 1913, 3 år 1914, 4 år 1915 och 3 år 1916. Dessutom

kunde opåräknad afgång inträffa, särskildt därigenom att ordinarie

bataljonsläkare komme att öfvergå till extra bataljonsläkare. Öfvergången

komme för öfrigt att i viss mån gestalta sig olika, allt eftersom

den skedde vid truppförband, där antalet ordinarie läkarbeställningar

skulle minskas, eller där så icke skulle varda fallet, samt vid de förra

allt eftersom vakans inträdde uti regements- eller bataljonsläkarbeställning.

Då en bataljonsläkare vid infanteriregemente, tio-skvadronsregemente

eller trängkår, som hade de tre läkarbeställningarna besatta, afginge,

vore det icke förenadt med någon svårighet att omedelbart öfvergå till den

nya organisationen, förutsatt att medel funnes till förfogande att täcka

skillnaden mellan de gamla och nya aflöningsförmånerna (löne- och dagaflöningsbeloppen).

Då en bataljonsläkare vid ett fördelningskavalleriregemente

(fem-skvadronsregemente) afginge, kunde den nya organisationen,

hvad aflöningsförmånerna beträffade, icke inträda förr, än regementsläkaren

toge afsked eller förflyttades till annan ordinarie läkarbeställning.

Då en regementsläkare vid infanteriregemente, tio-skvadronsregemente

eller trängkår afginge, kunde svårighet uppstå för att

vid sådant truppförband ordna aflöningsförhållandena. Svårigheten borde

emellertid kunna afhjälpas genom att en af de kvarvarande båda bataljonsläkarna

förordnades att upprätthålla regementsläkarbefattningen samt

åt hvardera af dem för deras ökade göromål tillerkändes särskild ersättning

(arfvode), till dess aflöningsförhållandena kunde regleras. Ett sådant

arfvode syntes böra bestämmas till 1,000 kronor eller det belopp, hvarmed

nuvarande äldre bataljonsläkares lön skulle enligt omorganisationsförslaget

komma att höjas. Denna anordning skulle näppeligen komma att försena

öfvergången till fältläkarkårens nya organisation. Afginge regementsläkare

vid ett fem-skvadronsregemente, kunde öfvergången omedelbart

ordnas.

Vid de fem artilleriregementen, där antalet läkare skulle blifva oförändradt,

syntes det de sakkunniga lämpligast, att de nya aflöningsförmånerna, utom

i händelse af vakans, icke inträdde förrän mot slutet af öfvergångstiden. Vid

Norrlands artilleriregementes i Östersund förlagda del äfvensom vid

Positionsartilleriregementet borde de nya aflöningsförmånerna inträda,

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

Fördela ingsläkare.

så snart bataljonsläkare afginge. Inträffade vid någotdera af dessa båda

truppförband, att regementsläkaren afginge, innan batalj onsläkarbeställningen

blifvit ledig, borde, i likhet med hvad ofvan är sagdt angående

infanteriregemente, det bero af de för tillfället rådande omständigheterna,

huruvida den nya organisationen skulle genast inträda eller vederbörande

bataljonsläkare mot arfvode förordnas att en viss tid upprätthålla regementsläkarbefattningen.

Hvad vidkomme de såsom ett regemente betraktade

Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren, gällde enahanda förhållande

som vid ett infanteriregemente. Beträffande åter läkarbeställningarna

å Karlsborg och vid garnisonssjukliuset i Stockholm samt vid

krigsskolan gällde hvad nyss blifvit sagdt i fråga om artilleriregementena.

Att för hvart och ett af de fyra efter 1912 närmast följande åren uppgöra

en särskild öfvergångsplan, som med säkerhet skulle kunna tillämpas,

vore näppeligen möjligt. Man hade icke någon annan utväg än att,

såsom nu skedde för år 1912, i de följande statsverkspropositionerna

föreslå öfvergång till den nya organisationen, så långt och i den mån

samma öfvergång för hvarje år kunde beräknas. Då likväl under mellantiderna

mellan Riksdagarnas beslut i frågan opåräknad afgång kunde

inträffa, hvilken kunde påskynda organisationens genomförande, syntes

det ändamålsenligt, att ett visst belopp vore ställ dt till Kungl. Maj:ts

förfogande, för att Kungl. Maj:t skulle vara i stånd att vid truppförband,

där sådan afgång skedde, ordna läkarförhållandena enligt den nya organisationen,

så vidt nämligen detta i öfrigt läte sig göra. För år 1912

hade detta belopp af de sakkunniga upptagits till omkring 4,250 kronor,

med hvilket belopp man alltefter förhållandena •— storleken af löneoch

dagaflöningsbeloppen enligt gamla och nya organisationen, tidpunkten

för den senares tillämpning — skulle kunna genomföra organisationen

vid ytterligare 4—5 truppförband.

Hvad för delning släliarbeställning ärna anginge, hade de sakkunniga

i sitt ursprungliga förslag uttalat den meningen, att desamma snarast

möjligt borde besättas, med rättighet för dem af de nuvarande regementsläkarna,

som vore fördelningsläkare, och som komme att ingå på

den nya staten, att under viss tid eller intill sin afgång få bibehålla

sin bostadsort. Att under det första öfvergångsåret med ordinarie innehafvare

förse samtliga dessa nya beställningar skulle dock medföra afsevärda

utgifter för fältläkarkårens omorganisation under samma år.

Det hade för öfrigt, vid den förnyade pröfningen af frågan, mött vissa

betänkligheter att låta de nuvarande fördelningsläkarna öfvergå till de

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.

117

nya beställningarna med rättighet att vara bosatta å annan ort än vederbörande

arméfördelningschefer. Med hänsyn till dessa omständigheter

och andra förhållanden, som syntes böra inverka på denna fråga, hade

de sakkunniga funnit det vara lämpligt att eu fördelningsläkare tillkomme

under år 1912, två under 1913 samt en under hvartdera åren 1914, 1915

och 1916. För år 1912 kräfdes för ändamålet i lön och dagaflöning

6,325 kronor, men härvid vore att märka, att ett af de nuvarande å

staten för generalitetsstaten uppförda arfvodena, 1,000 kronor, kunde från

och med år 1912 tagas i anspråk för organisationens genomförande.

I fråga om kompetensvillkoren för fördelningsläharbeställning och

för regementsläkarheställning skulle under öfvergångstiden gälla samma

fordringar som efter genomförd organisation. Likaledes för ordinarie

bataljonsläkarbeställning med tillägg däraf att, såsom i det ursprungliga

förslaget blifvit framhållet, extra bataljonsläkare, som fullgjort den för

en sådan läkare för ett år föreslagna tjänstgöringsskyldighet (60 dagar),

skulle under ifrågavarande tid anses kompetent till ordinarie batalj onsläkarbeställning.

Kompetensvillkoren för utnämning till entra bataljonsläkare

under samma tid vore redan afhandlade.

Under år 1912, måhända äfven under år 1911, komme behofvet

af kurs för värnpliktiga läkare att göra sig gällande. Då emellertid rätt

afsevärda besparingar å reservationsanslaget »Militärläkares undervisning»

funnes till förfogande, ansåge de sakkunniga, att för ändamålet något

särskildt anslag icke behöfde äskas för år 1912.

I sammanhang med frågan om öfvergång till eu ny organisation

af fältläkarkåren kräfde anslaget till ökad aflöning för de till tjänsteåldern

äldsta bataljonsläkarna och b ataljonsv eter inär erna särskild uppmärksamhet.

Den del af detta anslag, som afsåge bataljonsläkarna, belöpte

sig till (45x1,745=) 78,525 kronor. Antalet bataljonsläkare, som

enligt nuvarande organisation hade rätt till ökad aflöning, vore nämligen

45, och 1,745 kronor utgjorde skillnaden mellan löjtnants af andra

klass och kaptens af andra klass löne- och dagaflöningsbelopp. Enligt

omorganisationsförslaget skulle denna ökade aflöning utgöra skillnaden

mellan kaptens af andra klassen och kaptens af första klassen motsvarande

belopp, d. v. s. 1,000 kronor, samt tillkomma 27 bataljonsläkare,

hvadan anslaget i fråga efter hand skulle minskas till 27,000 kronor.

Då såväl antalet af de bataljonsläkare, som skulle erhålla »ökad

aflöning», skulle komma att med den nya organisationen väsentligen

Kompetens
villkor.

Militärläkar
Iturser.

Anslaget till

ökad aflöning

för de till

tjänste åldern

äldsta öataljonsläkarna.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kostnader.

Klingi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

minskas, och då därjämte det för denna ökade aflöning bestämda beloppet

skulle nedsättas från 1,745 till 1,000 kronor, vore det, enligt de

sakkunnigas uppfattning, för att icke organisationens genomförande

skulle komma att fördröjas, lika naturligt som nödvändigt, att hädanefter

någon ökad aflöning för de till tjänsteåldern äldsta bataljon släkarna enligt

den gamla ordningen icke vidare skulle kunna tilläggas någon ytterligare

bataljonsläkare.

Hvad vidkomme tilldelandet af motsvarande aflöning enligt den

nya ordningen, skulle detta efter genomförd organisation ifrågakomma

endast i mån af ledigt aflöningsrum, d. v. s. då antalet innehafvare af

sådana aflöningsrum nedgått under 27. Under tiden för öfvergången

till den nya organisationen kunde det emellertid vid truppförband, där

denna organisation icke inträdt och följaktligen ej heller de nya aflöningsförmånerna

börjat tillämpas, till äfventj^rs inträffa, att yngre bataljonsläkare,

som stode i tur till erhållandet af ifrågavarande lönetillägg enligt

gamla ordningen, komme att blifva försatt uti ett ogynnsamt aflöningsförhållande

genom att icke komma i åtnjutande af dylikt tillägg.

Under sådana omständigheter syntes det de sakkunniga vara billigt och

rättvist, att yngre bataljonsläkare komme i åtnjutande af ökad aflöning

enligt den nya ordningen (1,000 kronor), med skyldighet dock att frånträda

densamma vid öfvergång till den nya organisationen och dess

aflöningsvillkor. Antagligen blefve de fall, där denna bestämmelse

komme att tillämpas, jämförelsevis få.

För genomförandet af fältläkarkårens omorganisation under år 1912

kräfdes enligt hvad i det föregående blifvit af de sakkunniga föreslaget:

Lön och dagaflöning för eu fördelningsläkarbeställning kr.

För genomförandet af den nya organisationen vid vissa

af arméns regementen och kårer.................................. »

För G extra bataljonsläkare.................................................... »

För fältläkarstipendiatinstitutionen......................................... »

Till förfogande för genomförande af organisationen vid

truppförband, där afgång af ordinarie läkare komme

att inträda.............................................................................

6,325: —

153,900: —

11,400: —

37,800: —

4,250: —

Summa kronor 213,675:

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

119

För bestridandet af dessa utgifter funnes till disposition:

Ett arfvode till fördelningsläkare .......................................... kr. 1,000: —

Löner och. dagaflöningar å staterna för år 1911 för de

truppförband, där organisationen skulle genomföras :» 141,304: —

Fältläkarstipendiatinstitutionen .............................................. » 37,800: —

Summa kronor 180,104: —

Skillnaden mellan ifrågavarande båda summor 213,675 kronor och

180,104 kronor eller 33,571 kronor, utgjorde det belopp, som för ifrågavarande

ändamål kräfdes för år 1912.

I ofvanstående beräkning hade inkvarterings- och servisbidrag, 600

kronor, för den nya fördelningsläkarbeställningen icke upptagits. Anledningen

härtill vore, att genom minskning af batalj onsläkarbeställningar

uppstode långt större besparing å anslaget till inkvarteringskostnader.

Af de 23 vakanta bataljonsläkarbeställningarna komme ett antal, motsvarande

15, att icke vidare besättas, och af detta antal befunne sig 14

vid truppförband i andra orter än Stockholm och Göteborg samt 1 i

Stockholm. För ifrågavarande beställningar utgjorde motsvarande inkvarterings-

och servisbidrag (14x300+ 1x400) = 4,600 kronor, hvadan

kostnadsökningen för genomförande af fältläkarkårens nya organisation

under år 1912 egentligen skulle belöpa sig till (33,571 — 4,000) =

29,571 kronor. Men de sakkunniga hade icke ansett sig böra ifrågasätta,

att ur anslaget till inkvarteringskostnader några medel skulle

direkt tagas i anspråk för genomförandet af fältläkarkårens omorganisation,

Lades till nyssnämnda belopp (33,571 kronor) det för tillfällig

löneförbättring för yngre bataljonsläkare förordade, eller 7,000 kronor,

erhölles en summa af (33,571 + 7,000) = 40,571 kronor eller afrundadt

uppåt 40,600 kronor.

Under tiden för öfvergången till den nya organisationen af fältläkarkåren

kunde det inträffa, att, såsom delvis redan antydts, omorganisationen

beträffande de ordinarie läkarne kunde under ett år fortskrida

längre än som man trott sig kunna förutsätta. Äfven vore det möjligt,

att man erhölle flera extra bataljonsläkare men mindre antal fältläkarstipendiater

eller tvärtom än som beräknats, I betraktande af dessa

omständigheter vore det önskvärdt, att Kung!. Magt ägde frihet att inom

ramen af för ändamålet anvisade anslagsbelopp fullfölja omorganisationen,

så långt det vore ändamålsenligt och utan att anslagsbeloppen i fråga

komme att öfverskridas.

Användningen

af till

organisationens

genomförande

anvisade

anslag.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.

Sammanfattning

af

öfvergångsförslaget.

Det syntes de sakkunniga lämpligt att på sätt som skett beträdande

det slutliga omorganisationsförslaget äfven sammanfatta förslaget till

öfvergång därtill, i hvad detta afsäg år 1912. I detta afseende innehölle

öfvergång sförslaget följande.

A. Beträffande ordinarie läkare vid arméns truppförband;

att en fördelningsläkarbeställning skulle inrättas;

att den nya organisationen rörande de ordinarie läkarna och deras

aflöningsförmåner skulle tillämpas vid följande truppförband, nämligen:

Andra lifgrenadjärregementet, Kronobergs, Bohusläns, Västmanlands,

Västerbottens och Kalmar regementen, Jämtlands fältjägarregemente,

Västernorrlands regemente, Lifgardet till häst, Smålands husarregemente,

Göta, Norrlands och Ostgöta trängkårer samt vid Bodens kommendantskap,

garnison och garnisonssjukhus äfvensom vid militärbefälhafvarskapet

å Gottland och Gottlands trupper, dock att läkare, som innehade

regementsläkarbeställning vid Lifgardet till häst eller Smålands husarregemente

skulle bibehållas vid sina innehafvande aflöningsförmåner;

att därest under år 1912 vakans i batalj onsläkarbeställning komme

att inträffa vid annat än nyss omförmäldt truppförband (med undantag för

fem-skvadronsregemente), där antalet läkarbeställningar skulle minskas

enligt den nya organisationen, beställningen icke skulle vidare tillsättas,

utan den njm organisationen tillämpas vid sådant truppförband;

att, därest under år 1912 vakans i bataljonsläkarbeställning komme

att inträffa vid fem-skvadronsregemente, beställningen icke skulle vidare

tillsättas, men innehafvaren af regementsläkarbeställningen bibehållas vid

sina innehafvande aflöningsförmåner;

att, därest under år 1912 vakans i regementsläkarbeställning komme

att inträffa vid truppförband (med undantag för fem-skvadronsregemente),

där antalet läkarbeställningar skulle minskas, beställningen skulle få

tillsättas endast i det fall att den nya organisationen skulle kunna tilllämpas

vid sådant truppförband, men att i annat fall regementsläkarbefattningen

skulle af endera bataljonsläkaren upprätthållas på förordnande

och hvardera batalj onsläkaren tillerkännas, för år räknadt, ett

arfvode om 1,000 kronor;

att, därest under år 1912 vakans i regementsläkarbeställning komme

att inträffa vid fem-skvadronsregemente, beställningen icke skulle vidare

tillsättas, utan den nya organisationen tillämpas vid sådant truppförband;

allt under villkor att för den nya organisationens genomförande

till förfogande stående medel icke öfverskredes.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majrls Nåd. Proposition Nr 126.

121

B. Beträffande extra bataljonsläkare:

att sex extra bataljonsläkarbeställningar skulle inrättas;

C. Beträffande fältskär stipendiater:

att antalet fältläkarstipendiater under år 1912 skulle utgöra trettio:

alt fältläkarstipendiats årliga arfvode skulle bestämmas till 900

kronor och hans årliga tjänstgöringsskyldighet till högst 90 dagar; och

alt fältläkarstipendiat under tjänstgöring skulle åtnjuta, förutom

dagtraktamente om 7 kronor under hela tjänstgöringstiden, ett dagarfvode

om G kronor efter fullgjord tjänstgöring i 30 dagar.

1). Beträffande kompetensvillkor för anställning och befordran:

att till extra bataljonsläkare skulle kunna utnämnas:

bataljonsläkare, som afginge från ordinarie bataljonsläkarbeställning;

annan legitimerad läkare, som fullgjort sin värnpliktstjänstgöringvid.

armén och vid ansökningstidens utgång icke öfverskridit trettiotredje

lefnadsåret, med mindre sökanden förut innehaft läkartjänst under

så lång tid, att han vid fyllda femtioåtta år kunde räkna tjugufem till

pension och fyllnadspension berättigande tjänsteår; kunnande dock, efter

pröfning i hvarje särskildt fall, tiden för anställningen framskjutas till

det trettioåttonde lefnadsåret liksom ock afgången ur tjänst i motsvarande

mån framflyttas; och

att extra bataljonsläkare, som fullgjort 60 dagars tjänstgöring,

skulle anses kompetent till ordinarie bataljonsläkarbeställning.

E. Beträffande medel till genomförande af den nya organisationen:

att för genomförandet af den nya organisationen, i hvad den afsåge

de ordinarie läkarna vid arméns truppförband, anställandet af sex extra

bataljonsläkare, och förbättring i aflöningsförhållandena för 30 fältläkarstipendiater

skulle användas;

dels ett af de arfvoden, 1,000 kronor, som å staten för generalitetsstaten

äro uppförda för fördelningsläkare;

Bihang till llil.- t. prof. 1911. 1 Sand. 1 Afl. 81 ITlift. 1(5

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kling!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 126.

dels de löner och dagaflöningar, som för regemente- och bataljonsläkare

funnes å gällande stater för följande truppförband, nämligen:

Ändra lifgrenadjärregementet, Kronobergs, Bohusläns, Västmanlands,

Norrbottens, Västerbottens och Kalmar regementen, Jämtlands fältjägarregemente,

Västern orrlands regemente, Lifgardet till häst, Smålands

husarregemente, Göta, Norrlands och Östgöta trängkårer samt Gottlands

trupper äfvensom regementsläkarens vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente

lön och dagaflöning så ock lönen och dagaflöningen för en

bataljonsläkarbeställning å staten för fortifikationen (den för Bodens

ingenjörkår afsedda), tillsammans 141,304 kronor;

dels de löner och dagaflöningar, som funnes för läkarbeställningarna

å staterna för de truppförband, där vakans i sådan beställning kunde

komma att uppstå, i öfverensstämmelse med ofvan under A angifna

grunder för den nja organisationens genomförande;

dels af anslaget till stipendier åt fältläkarkåren och veterinärstaten

37,800 kronor;

dels därutöfver ett belopp om 33,600 kronor; och

att, därest besparing å anslagsbelopp, som för genomförandet af

fältläkarkårens omorganisation stode till förfogande, komme att uppstå,

densamma finge tagas i anspråk för organisationens fullföljande, så långt

detta vore ändamålsenligt och utan att anslagsbeloppen i fråga öfverskredes.

F. Beträffande Danslaget till ökad aflöning för de till tjänståldern äldsta

batalj onsläkarna och batalj onsv eter inär er nan :

att någon ökad aflöning för de till tjänsteåldern äldsta bataljonsläkarna

enligt nuvarande organisation och aflöningsföreskrifter icke vidare

skulle tilläggas ytterligare någon bataljonsläkare; och

att något tilldelande af sådan aflöning åt bataljonsläkare enligt den

nya organisationen icke skulle kunna ifrågakomma, förrän ett aflöningsrum

blefve ledigt och sålunda antalet innehafvare af ifrågavarande

aflöningsrum nedgått under 27, utom i det fall att det pröfvades skäligt

att åt yngre bataljonsläkare, som vore anställd vid truppförband, där

den nya organisationen icke inträdt och de nya aflöningsförmånerna

icke börjat tillämpas, och som vore i tur till erhållandet af ökad aflöning

enligt den gamla organisationen, tilldela sådan aflöning, skolande dock

beloppet utgöra blott 1,000 kronor samt den tillagda aflöningen frånträdas

vid innehafvarens öfvergång till den nya organisationen och därmed

förenade aflöningsvillkor.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

1 samband med behandlingen af förslaget till öfvergång till fältläkarkårens

nya organisation både de sakkunniga föreslagit:

G. Beträffande förbättring i fältläkärstipendiaternas aflöning s
förhållanden

för år 1911:

att det för extra ersättning åt vissa faltläkarstipendiater af Riksdagen

för år 1911 beviljade anslag, 10,800 kronor, skulle få användas

till extra årsarfvoden om 300 kronor åt de 12 äldsta stipendiaterna af

andra klassen samt till extra dagarfvoden om 6 kronor åt samtliga

stipendiater, att utgå efter det stipendiat förut under året fullgjort 30

dagars tjänstgöring.

H. Beträffande tillfällig löneförbättring åt vissa bataljonsläkare:

att till tillfällig löneförbättring åt högst 14 yngre bataljonsläkare

skulle användas högst 7,000 kronor; och

att sådan löneförbättring (extra lönetillägg) skulle utgå med 500

kronor, under förutsättning af minst 50 dagars tjänstgöring under beväringsrekrytskola

vid vederbörligt truppförband.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kung!. Maj:fs Nåd. Proposition Nr 126.

Behof vet af

fältlcikarkårcns

omorganisation.

Grundarna

för omorganisationen.

V. Departementschefens yttrande och hemställan.

Att eu omorganisation af fältläkarkåren är i hög grad af behofvet

påkallad torde klart framgå af den uti det föregående lämnade redogörelsen

för denna frågas behandling. För en omorganisation hafva

uttalat sig Riksdagens Andra kammare och en afsevärd minoritet af

den Första äfvensom största delen af arméns truppförbandschefer och

det långt öfvervägande flertalet ordinarie läkare vid armén. Försvarskommittén

har jämväl funnit det nödvändigt, att under den närmaste

tiden en omorganisation af fältläkarkåren kommer till stånd.

Det trängande behofvet däraf har ej minst ådagalagts af det

betydande antalet vakanser inom bataljonsläkargraden och bland fältläkarstipendiaterna.

Antalet lediga bataljonsläkarbeställningar utgör för

närvarande 23. De flesta af dessa beställningar komma under nuvarande

organisations- och aflöningsförhållanden antagligen icke att blifva

återbesatta. Af fältläkarstipendiater, som enligt nuvarande stat skulle

vara 56 och enligt 1901 års härordning uppgå till 60, finnes det blott

14, således allenast fjärdedelen af det antal, som de böra vara. Skulle

ett sådant tillstånd komma att fortfara och måhända äfven ytterligare

förvärras, äfventyra^ arméns sjukvård i såväl freds- som krigstid. För

att råda bot för detsamma är det, enligt min bestämda öfvertygelse,

oundgängligen nödvändigt att skrida till en omorganisation af fältläkarkåren.

Det slutliga förslag till fältläkarkårens omorganisation, som tillkallade

sakkunniga utarbetat och för hvithet en fullständig redogörelse

lämnats uti det föregående (sid. 74—100), har icke kunnat ansluta sig

till den från visst håll uttalade tanken, att kåren borde erhålla egen

lönestat. Jag delar de sakkunnigas åsikt, att det icke för närvarande

är möjligt att upptaga denna tanke.

De sakkunnigas förslag afser beträffande de ordinarie läkarna

vid arméns regementen och kårer, organisativt sedt, att 44 ordinarie

läkarbeställningar, däraf 6 regements- och 38 bataljonsläkarbeställningar,

skulle indragas, samt att såsom ersättning härför och för fältläkarstipendiatinrättningen,

som efter hand skulle afvecklas, 60 extra bataljonsläkare

skulle tillkomma. Det kan visserligen icke förnekas, att förslaget

innebär en afsevärd minskning af arméns ordinarie läkarbeställ
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

ni liga,]'', men utan högst betydande ökade kostnader för statsverket synes

det knappast vara möjligt att i fråga om fältläkarkårens omorganisation

beträda en annan väg än den, som de sakkunniga valt. Då det enligt

erfarenheten viscat sig ogörligt att hålla de nuvarande batalj onsläkarbeställningarna

fulltaliga, och då det säkerligen icke skulle vara ändamålsenligt

att uti flertalet militära förläggningsorter hafva ett så stort antal

ordinarie militärläkare, som fallet skulle blifva enligt nuvarande organisation,

utgöra dessa omständigheter tillräckliga skäl för en undersökning,

huruvida det icke skulle låta sig gorå att bestämma antalet

ordinarie läkarbeställningar afsevärdt mindre än enligt nämnda organisation.

Men minskningen hade dock i och för sig icke varit tillrådlig,

om förslaget i denna del icke åtföljts af inrättandet af 60 extra

bataljonsläkarbeställningar vid armén med det krafvet på dessas innehafvare,

att de skulle vara fullt utbildade militärläkare. Härigenom

blifver vid mobilisering tillgången på sådana läkare faktiskt större än

under nuvarande förhållanden, på samma gång som ökad trygghet beträffande

handhafvandet af den militära sjukvården i fredstid vinnes. Fältläkarstipendiatinrättningen

mäktar icke till arméns förfogande ställa fullt

utbildade militärläkare, enär för anställning såsom fältläkarstipendiat det

icke fordras att vara legitimerad läkare, utan blott att hafva aflagt

medicine kandidatexamen och afslutat viss klinisk tjänstgöring. Då den

föreslagna extra-bataljonsläkarorganisationen, kvantitativt sedt, icke erbjuder

full ersättning för fältläkarstipendiatinstitutionen och de indragna

batalj onsläkarbeställningarna, är det, särskildt för att öka tillgången på

läkarkrafter vid mobilisering, af synnerlig vikt, att, såsom de sakkunniga

föreslagit, på ett ändamålsenligt sätt för arméns behof göra sig till godo

de värnpliktiga medicine studerandena och att sålunda utbilda värnpliktiga

läkare.

Det har yttrats tvifvel beträffande möjligheten att för arméns

räkning erhålla det föreslagna antalet 60 extra bataljonsläkare. Jag

delar i denna fråga de sakkunnigas uppfattning och tror, att det

skall blifva möjligt erhålla dessa läkare, sedan samtliga truppförband

kommit till sina bestämda förläggningsorter och de militära

förläggningsförhåliandena blifvit slutligt ordnade. De sakkunniga hafva

med mycket varsam hand föreslagit öfvergången till den extra bataljonsläkarorganisationen.

Först efter nio år skulle densamma vara fullständigt

genomförd. Under tiden skulle ett visst, med hvarje år minskadt

antal fältläkarstipendiater finnas. Då dessa under tiden i fråga

skulle erhålla afsevärdt förbättrade aflöningsförmåner, synes det förefinnas

stora utsikter för att uti den föreslagna omfattningen upprätt
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

hålla fältläkarstipendiatinstitutionen. Å andra sidan är den för hvarje

år skeende tillökningen af antalet extra-bataljonsläkarbeställningar icke

större, än att det beräknade behofvet i det störa hela torde komma att

fyllas.

En af de viktigaste grunderna för en omorganisation af fältläkarkåren

är helt visst det ändamålsenliga uppdelandet och ordnandet åt de ordinarie

militärläkarnas tjänstgörings- och atlöningsförhållanden på det sätt, att

de erhålla skälig ersättning för sin tjänstgöring vid vederbörliga truppförband,

samt att utöfvandet af enskild läkarverksamhet för dem möjliggöres.

I mitt yttrande till det vid 1910 års statsverksproposition under fjärde

hufvudtiteln fogade statsrådsprotokoll uttalade jag vid behandlingen åt

frågan om tillfällig löneförbättring för vissa bataljonsläkare och för

läkarstipendiaterna, att man, när det vore fråga om militärläkarna, icke

borde släppa ur sikte deras enskilda läkarverksamhet, enär denna utgjorde

ett nödvändigt villkor icke blott för militärläkarens medicinska utbildning

utan äfven för hans ekonomi. Såsom jag vid samma tillfälle framhöll,

hafva de sakkunniga i sitt ursprungliga förslag förordat, att militärläkaren

äfven framdeles bereddes möjligheten till enskild läkarverksamhet.

I sitt slutliga förslag hafva de ytterligare motiverat och preciserat

sin mening i förevarande afseende. För egen del hyser jag den

bestämda uppfattningen, att svenska arméns läkarkår bör hafva rätt att

sysselsätta sig med enskild läkarpraktik, liksom det ock är önskvärdt,

att den ägnar sig däråt. Nu berörda förhållanden synas böra och kunna

ordnas på ett tillfredsställande sätt med hänsyn såväl till militärläkarens

tjänstgöring vid vederbörligt truppförband som ock till hans enskilda

läkarverksamhet. Jag använder emellertid i fråga om arméns ordinarie

läkare uttrycket »enskild läkarpraktik» i inskränkt bemärkelse. År det

fråga om tjänst å t. ex. en kommuns stat, synes det mig, som om

arméns läkare icke ovillkorligen böra tillerkännas rätt att innehafva

sådan tjänst, utan torde ett medgifvande i detta afseende få bero på

pröfning i hvarje särskildt fall, i likhet med hvad som för närvarande

linnés för en del andra statens löntagare stadgadt beträffande ledamotskap

af bolagsstyrelse m. m.

Förslaget att vid hvarje arméfördelning skall finnas en favdelningsläkare

med fast lön å staten för generalitetsstaten är afsedt att fylla eu

lucka uti fältläkarkårens organisation och att afhjälpa ett behof, hvars

tillgodoseende är af synnerligen stor vikt. Såsom de sakkunniga framhålla,

är den nuvarande anordningen, att en regementsläkare tillika är

fördelningsläkare, förenad med betydande olägenheter samt i och för sig

i organisativt afseende mindre ändamålsenlig. Med den af de sakkun
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kung!,. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 126.

niga föreslagna minskningen af antalet ordinarie läkarbeställningar synes

det icke blifva möjligt att upprätthålla den nuvarande föreningen af

regementsläkarbeställning och fördelningsläkarbefattning, enär de redan nu

stora olägenheter, som härflyta ur denna förening, blifva så betydande,

att densamma svårligen kan bestå, samt att i stället särskilda fördelningsläkarbeställningar

böra inrättas. Härför finnas för öfrigt tillräckligt

starka skäl uti den stora betydelse, som sådan beställning äger, och.

uti de tjänsteåligganden, som tillkomma dess innehafvare. Fördelningsläkare

är i fråga om samtliga sjukvårdsangelägenheter vid arméfördelningen

arméfördelningsehefens organ samt handlägger och föredrager uti

arméfördelningsstaben alla dithörande ärenden — dessa må afse handhafvandet

af den personella sjukvården, hygienen vid truppförbanden,

vården och förvaltningen af sjukvårdsmaterielen, öfvervakandet af sjukvårdspersonalens

utbildning, mobiliseringsgöromålen eller andra med dessa

åligganden sammanhängande bestyr. På krigsfot, vid den mobiliserade

arméfördelningen, har fördelningsläkaren än viktigare uppgifter att fylla,

för hvilka han måste omsorgsfullt förbereda sig under fredstid dels genom

att utbilda sig själf, dels genom att utbilda undertydande personal. Det är

sålunda synnerligen angeläget, att våra arméfördelningar erhålla fördelningsläkare

i öfverensstämmelse med hvad uti det föreliggande omorganisationsförslaget

blifvit hemställdt.

Hvad angår ordnandet af sjukhusfrägan vid de truppförband, där

detta ännu ej skett, synas de åsikter och principer, åt hvilka de sakkunniga

förlänat uttryck i sina uttalanden rörande detta spörsmål,

hafva angifvit de utvägar eller möjligheter, som alltefter förhållandena

i hvarje särskildt fall ändamålsenligen kunna komma till användningför

att på ett tillfredsställande sätt tillgodose sjukhusvården vid truppförbanden.

De sakkunniga hafva nämligen icke förordat vare sig det

ena eller andra ytterlighetssystemet, utan, med fasthållande af grundsatsen

att militärläkarna icke höra skiljas från vården af vederbörliga truppförbands

sjuka, föreslagit det som vore görligt att i denna fråga, utan

alltför stora svårigheter eller kostnader, åvägabringa. Naturligtvis

både det vant i hög grad önskligt, om de sakkunniga icke blott

angifvit de olika möjligheterna utan äfven — efter vederbörliga

undersökningar och förhandlingar — framlagt definitivt förslag till

sjukhusfrågans ordnande vid hvarje regemente. Men då nu så icke

skett, anser jag mig endast böra framhålla, att oaktadt Riksdagen anvisat

medel till militärsjukhus å hvarje förläggningsort, där sådant icke

redan finnes, så bör detta icke utgöra hinder för att de anvisade medlen

användas till att vid civilt sjukhus upprätta en särskild militärafdelning,

s. 128 Kontrollera mot PDF

Anställning,

befordran

m. m.

Värnpliktigel

läkare.

Tjänst
göringsskyl
digheten.

128 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

därest Kungl. Maj:t i visst fall skulle finna detta vara för kronan förmånligast.

Af det nu anförda torde framgå, att jag ansluter mig till det af de

sakkunniga afgifna slutliga förslaget till omorganisation af fältläkarkåren

beträffande såväl de grunder, på hvilka förslaget blifvit utarbetadt, som

antalet ordinarie läkare vid truppförbanden och antalet extra bataljonsläkare

för armén i dess helhet.

På grund af därom gjordt förbehåll i fullmakterna torde de nuvarande

läkarna vara skyldiga att underkasta sig den nya omorganisationen.

Till hvad de sakkunniga föreslagit ifråga om de aktiva läkarnas

anställning, befordran och utbildning torde jag få återkomma i annat sammanhang,

sedan medicinalstyrelsen blifvit hörd angående dessa frågor.

Likaså torde få anstå med pröfning af förslaget, att de värnpliktiga

läkarna skulle under hela sin värnpliktstid kvarstå i beväringens första

uppbåd. I öfrigt har jag intet att erinra mot hvad de sakkunniga anfört

beträffande värnpliktiga läkare.

Däremot anser jag mig böra framställa några anmärkningar mot

de sakkunnigas förslag i fråga om läkarnas tjänstgöringsskyldighet.

De sakkunnigas förslag innehåller bestämmelser om att läkare vid

ett truppförband skall vara skyldig tjänstgöra dels med hänsyn till dit

kommenderade personer från annat truppförband och dels i vissa fall

vid annat truppförband.

I förra afseendet finnes redan genom ett nådigt bref af den 30

oktober 1908 (Svensk förf:ssaml. 1908 nr 99 bill.) bestämdt, att vid

arméns truppförband tjänstgörande läkare är skyldig att utan särskild

godtgörelse bestrida läkarvård och till militäriäkarbeställning hörande

undervisningsskyldighet vid militärskola, utbildningskurs och mindre

truppafdelning, som är förlagd vid truppförbandet, äfven om sådan

skola, kurs eller truppafdelning helt eller delvis utgöres af personal

från annat än hans eget truppförband. Enligt de sakkunnigas förslag

(sid. 94) skulle nu denna skyldighet inskränkas; bland annat skulle

läkare i vissa fall erhålla ersättning för meddelad undervisning. Då

förslaget i öfrigt går ut på att bereda läkarna ökade löner, synes

det mig, som om deras skyldigheter icke samtidigt borde minskas utan

snarare tvärtom. Eljest får statsverket vidkännas ökade utgifter, t. ex.

i fråga om särskild ersättning för meddelad undervisning.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126. 129

, ... Betraffande tjänstgöringsskyldigheten vid främmande truppförband innehaller

nyss nämnda nådiga bref föreskrift därom, att läkare vid armén

som efter, brefvets utfärdande utnämnes eller förordnas, är skyldig att

utan särskild godtgörelse upprätthålla läkarvården, förutom vid eget truppförband,

äfven vid mindre del af annat truppförband inom tjänstgöringsorten,

då samtliga läkare vid detta i följd af kommendering från orten

eller annat laga förfall äro förhindrade att där tjänstgöra. Äfven härutinnan

hafva de sakkunniga föreslagit en förändring, ity att läkare vid

ett truppförband endast skulle vara skyldig tjänstgöra vid den hemmavarande

styrkan af annat truppförband, då detta deltager i fälttjänst- och

darmed jämförliga ofningar utom förläggningsorten. Men erfarenheten

ar gifvit vid handen, att till och med den i 1908 års nådiga bref förefinna

tjänstgöringsskyldigheten är för starkt begränsad för att vederborhgen

tillgodose statens intresse. I stället för att inskränkas bör

därför denna tjänstgöringsskyldighet vid annat truppförband utvidgas.

Om t. ex. bataljonsläkaren vid Norrlands dragonregemente skulle kommenderas

till någon kurs eller erhålla tjänstledighet för enskilda angelägenheter,

synes det icke förenligt med god ekonomi, att under alla

omständigheter en extra bataljonsläkare eller stipendiat från Stockholm

skulle afresa till Umeå för att tjänstgöra såsom vikarie; utan torde lärnppligast

vara, att en af läkarna vid det likaledes i Umeå förlagda infanteriregementet

erhåller detta vikariat. Jag anser därför, att läkare, som

kommer i åtnjutande af de ifrågasatta högre löneförmånerna bör vara

skyldig tjänstgöra vid främmande truppförband inom förläggningsorten

icke blott i samma fall som hittills, utan äfven när helst Kungl. Makt

fmner skäligt att för kortare tid sådant förordna. Arméläkarnas tjänstgöringsskyldighet

blir i allt lull mera begränsad än marinläkarnas, hvilka

kunna placeras till tjänstgöring helt och hållet efter sig företeende behof.

™..nu .»gte om tjänstgöringsskyldighet vid annat truppförband

inom forlaggnmgsorten synes äfven böra gälla om tjänstgöringsskyldighet

beträffande å samma ort förlagd personal, tillhörande marinen

. Mot hvad de sakkunniga särskild! föreslagit i fråga om tjänstgöringsskyldigheten

för läkarna vid Karlskrona grenadjärregemente

bvea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren har jag intet att erinra.

. ^C. sakkunniga hafva äfven föreslagit en bestämmelse om tjänstgöringsskyldighet

vid sjukhus. De sakkunniga hafva emellertid nämnt en - dast det för tre truppförband gemensamma sjukhuset i Sköfde. Då sådana

för två eller flera truppförband gemensamma sjukhus möjligen komma

att uppforas äfven annorstädes, t. ex. i Linköping, Kristianstad, anser

jag de sakkunnigas förslag i denna del böra generaliseras därhän, att

Bihang till BiJcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 81 Höft. 17 ’

s. 130 Kontrollera mot PDF

Afiöningsför
måner.

Pensions
förmåner.

130 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

när sjukhus är gemensamt för tva eller flera truppförband samt sjukhuset

icke har läkare på egen stat, hvar och en af truppförbandens läkare bör

vara skyldig att utan särskild ersättning tjänstgöra vid det gemensamma

sjukhuset. Men enligt hvad som framgår af det.förut beträffande sjukhusfrågan

anförda, skulle det framdeles kunna inträffa, att militäipersoner

inläggas på civila sjukhus under sådana omständighetei, att nulltärläkare

torde anses böra tjänstgöra äfven å sådant sjukhus.^ I sjukhusfrågans

närvarande läge torde det emellertid öfverlatas åt Kungl.

Maj:t att framdeles utfärda närmare bestämmelser om sist nämnda

tjänstgöringsskyldighet. .... , , .

I fråga om semester för de ordinarie läkarna, torde dessa, i likhet

med hvad som nu äger rum, få komma i åtnjutande af några veckors

semester, där förhållandena sådant medgifva.

Hvad angår aflöningsförmånerna för de ordinarie läkarna nämligen

öfverstelöjtnants för fördelningsläkare, majors för regementsläkare

samt kaptens af första klassen för äldre och kaptens af andra

klassen för yngre bataljonsläkare — anser jag desamma vara väl a - vägda med ''hänsyn till'' den utsträckta tjänstgöringsskyldigheten för

denna personal och öfriga på bedömandet af denna fråga inverkande

förhållanden. De för extra bataljonsläkare föreslagna aflömngsvillkoren,

lön 1,500 kronor samt två ålderstillägg om 300 kronor efter resp. 5 och

10 års tjänstgöring, finner jag vara skäliga. Tilldelandet af särskilda

arfvoden om 1,000 kronor åt den ordinarie militärläkarpersonalen i Boden

är enligt min uppfattning, med rättvisa och billighet förenadt samt af

omständigheterna påkalladt. Arfvodet för läkaren vid Vaxholms gre

nadjärregemente synes däremot kunna nedsättas till 500 kronor. Att

äfven marinläkaren å Oscar-Fredriksborg, i samband därmed att den

nya organisationen börjar tillämpas vid sistnämnda regemente, bör tillerkännas

ett motsvarande arfvode synes vara rättvist och lämpligt.

Den löneförbättring vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, som de

sakkunniga förordat, synes vara mycket behjärtansvärd, men torde icke

i detta sammanhang böra upptagas till behandling. Framställningen

härom är dock förtjänt af att, så snart sig göra låter, förverkligas.

Hvad de sakkunniga föreslagit i fråga om pensionsförmåner, nämligen

att, i öfverensstämmelse med de för pensionering vid armén gällande

grunder, fördelningsläkare, i likhet med hvad nu är fallet med regementsläkare,

skall vara berättigad till pension och fyllnadspension efter

30 tjänst- och 60 lefnadsår, samt att bataljonsläkare och extra bataljonsläkare

skola komma i åtnjutande af samma förmåner efter 25 tjänst
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

131

och 55 lefnadsår, synes ändamålsenligt och värdt att beaktas. Visserligen

inträder en minskning uti tjänståren för bataljonsläkare, men denna

motiveras däraf, att anställning såsom bataljonsläkare i regeln icke

kommer att vinnas förrän efter fyllda 30 år, måhända först vid 33—34

års ålder, och vid sådant förhållande torde det böra anses såsom synnerligen

önskvärd!, att krafvet på antalet tjänstår något nedsättes, för att

icke bataljonsläkarna skola blifva alltför gamla. Hvad som nu sagts i

fråga om ordinarie bataljonsläkares pensionering har äfven tillämpning

på extra bataljonsläkares.

Att nuvarande bataljonsläkare, som kommer att öfvergå till extra

bataljonsläkare, bibehålies vid rätten till änkepension, finner jag väl

grundad!

I fråga om de ändringar uti behöriga pensionsbestämmelser, som

skulle blifva följden af nu berörda förslag rörande militärläkarnas pensionsförmåner,

är jag dock icke i tillfälle att nu göra framställning.

I sina ursprungliga beräkningar angående kostnaderna för fältläkarkårens

omorganisation hafva de sakkunniga jämfört kostnaderna, sådana

de skulle komma att gestalta sig enligt 1901 års härordning genomförd,

och under förutsättning af hel dagaflöning för samtliga ordinarie

läkare, med motsvarande kostnader enligt de nya organisations- och aflöningsförhållandena.

Enligt denna jämförelse utgjorde den för omorganisationen

erforderliga kostnadsökningen, de förbättrade aflöningsförmånerna

vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse däri medräknade,

82,720 kronor. I det slutliga förslaget har emellertid bataljonsläkarbeställningarna

minskats med en, hvarigenom en besparing af 4,360

kronor uppstår. Dessutom komma icke, sedan fältläkarstipendiatinrättningen

afvecklats, några traktamenten till fältläkarstipendiater att

utgå från anslaget till rese- och traktamentspengar, till hvilket förhållande

icke tagits någon hänsyn uti den ursprungliga kostnadsjämförelsen,

under det att dagarfvoden åt de extra bataljonsläkarna medtagits

bland utgifterna för fältläkarkårens nya organisation. Förslagsvis

hafva de sakkunniga upptagit nyssnämnda traktamenten till 10,000

kronor. Med hänsyn härtill och till den indragna bataljonsläkarbeställningen

skulle de ökade utgifterna för den nya organisationen faktiskt

belöpa sig till omkring 68,000 kronor.

Häri äro dock icke medräknade de ökade utgifter för pensionering,

som blifva eu följd af omorganisationen. Hvad de ordinarie läkarna

angår, komma, om man tager i betraktande pensioneringen af 53 regementsläkare

enligt gamla ordningen samt af 6 fördelningsläkare och 47

Kostnader.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Öfvergångs
förslaget.

132 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.

regementsläkare enligt den nya, pensionsutgifterna efter hand att ökas

med omkring 28,000 kronor. Skillnaden i löner för regementsläkarna

enligt nya och gamla organisationen utgör 600 samt för fördelningsläkare

och regementsläkare (enligt gamla organisationen) 1,100. Motsvarande

ökning i pension och fyllnadspension är 80 %, d. v. s. resp.

480 och 880 kronor, kvilket lör 6 fördelningsläkar- och 47 regementsläkarbeställningar

gör (6 x 880 + 47 x 480 —) 27,840 kronor.

Till hvilket belopp de årliga pensionerna af de extra bataljonsläkarna

i sinom tid komma att uppgå, är naturligen svårt att nu exakt angifva.

Först sedan 25 år förflutit efter det anställandet af sådana läkare begynt,

komma de första pensionerna att utbetalas, och först efter ytterligare 9

år skulle samtliga under öfvergången anställda extra bataljonsläkare

uppbära pension. Förutsätter man, att det om 35 år skulle finnas 50

afskedade extra bataljonsläkare såsom pensionstagare, skulle deras sammanlagda

pensioner och fyllnadspensioner utgöra 50 x 1,680=84,000

kronor.

Förslaget till öfvergång till fältläkarkårens nya organisation afser

icke någon fullt begränsad öfvergångsperiod. Hvad vidkommer de ordinarie

läkarna, hafva de sakkunniga förutsatt, att öfvergången i allt

väsentligt borde kunna vara genomförd med utgången af år 1916. För

genomförandet af den extra-bataljonsläkarorganisationen och afvecklandet

af fältläkarstipendiatinstitutionen hafva de föreslagit en tidrymd af omkring

9 år.

Såsom de sakkunniga anmärka, kan man nu icke uppgöra en bestämd

plan för hvarje öfvergångsår, utan man måste, såsom skett

beträffande år 1912, efter hand uppgöra förslag för hvarje följande år,

med möjlighet att utöfver det sålunda uppgjorda förslaget, så långt sig

göra låter, genomföra organisationen, därest opåräknad afgång o. d.

skulle inträffa. Det sätt, hvarpå de sakkunniga tänkt sig öfvergången

böra genomföras eller förberedas i händelse af sådan afgång, synes

vittna om nödig hänsyn å ena sidan till begränsning af statens utgifter

och å andra sidan till tillgodoseende af den enskildes berättigade kraf.

Då öfvergångsförslaget i öfrigt — såsom t. ex. genom att icke

föreslå med kostnader förenade åtgärder för en påskyndad öfvergång

(bildandet af indragningsstat) — synes utmärkas af sträfvan att hålla

utgifterna för genomförandet af omorganisationen inom skäliga gränser,

får jag uttala min anslutning till detsamma.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

Jag har redan till det vid statsverkspropositionen fogade protokollet

(sid. 163—168) redogjort för behofvet af förbättrade villkor för

bataljonsläkarna vid de icke kasernerade infanteriregementena och för

fältläkarstipendiaterna. Jag anser mig i detta sammanhang endast böra

framhålla, att detta behof kvarstår ännu några år. Ty stipendiatinstitutionen

kan endast småningom aflösas, och hvad nyss nämnda bataljonsläkare

beträffar så kan ju hända, att det först efter någon tid uppstår

vakans vid ett icke kaserneradt infanteriregemente, där alla tre läkarbeställningarna

nu finnas besatta, och att såsom följd häraf öfvergångsförslaget

med dess möjlighet till förbättrad aflöning icke kan komma i

tillämpning vid samma regemente. När öfvergången till den nya ordningen

fullt genomförts, upphör naturligtvis nämnda provisoriska aflöningsförbättringar.

Hvad angår formen för dessa provisoriska aflöningsförbättringar,

så är denna för bataljonsläkarna densamma som föregående år, men i

fråga om fältläkarstipendiaterna har föreslagits vissa ändringar, på sätt

framgår af det redan anförda. Jag ansluter mig till hvad sålunda

härutinnan föreslagits.

Jag anser mig därför äfven böra tillstyrka arméförvaltningens af

de sakkunnige förordade hemställan i fråga om sättet för användningen

under år 1911 af det af Riksdagen för extra ersättning åt vissa fältläkarstipendiater

för samma år beviljade anslag af 10,800 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag, i fråga om ny

organisation af fältläkarkåren, härmed hemställa, det täcktes Eders

Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen:

Beträffande antalet ordinarie läkare vid truppförbanden:

l:o) att Riksdagen måtte besluta:

att vid truppförbanden följande ordinarie läkare skola finnas,

nämligen:

vid hvarje arméfördelning en fördelningsläkare, således tillsammans

sex fördelningsläkare, uppförda å staten för generalitetsstaten;
vid

hvart och ett af följande infanteriregementen: Svea lifgarde,

Göta lifgarde, Lifregementets genadjärer, Första och Andra lifgrenadjärregementet,

Västgöta regemente, Karlskrona grenadjärregemente,

Upplands infanteriregemente, Skaraborgs, Södermanlands,

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.

Kronobergs och Jönköpings regementen, Dalregementet, Hälsinge,

Ålfsborgs, Hallands, Bohusläns, Västmanlands, Västerbottens, Kalmar

och Värmlands regementen, Jämtlands fältjägarregemente, Norra och

Södra skånska infanteriregementet samt Västernorrlands regemente

en regements- och en bataljonsläkare;

vid Vaxholms grenadjärregemente en regementsläkare;

vid hvart och ett af följande kavalleriregementen: Lifgardet till

häst, Lifregementets dragoner, Lifregementets husarer, Smålands

husarregemente, Kronprinsens husarregemente och Norrlands dragonregemente

en bataljonsläkare;

vid hvartdera af Skånska husar- och Skånska dragonregementena

eu regements- och en bataljonsläkare;

vid hvart och ett af följande artilleriregementen: Svea, Göta,

Vendes, Upplands och Smålands artilleriregementen en regementsoch

en bataljonsläkare;

vid den i Östersund förlagda delen af Norrlands artilleriregemente

äfvensom vid Positionsartilleriregementet en regementsläkare;

för Svea ingenjörkår och Fälttelegraf kåren en regements- och

en bataljonsläkare, uppförda å staten för Fortifikationen;

vid hvar och en af följande kårer: Svea, Göta och Norrlands

trängkårer, Skånska trängkåren, V ästmanlands trängkår och Östgöta

trängkår en regements- och en bataljonsläkare;

för Karlsborgs garnison och garnisonssjukhus en regementsoch

en bataljonsläkare, uppförda å staten för kommendantsstaten;

för Bodens garnison och garnisonssjukhus samt för bestridandet

af tjänsten såsom fästningsläkare vid kommendantskapet därstädes

två regements- och två bataljonsläkare, uppförda å staten för kommendantsstaten;

och

för Gottlands trupper och deras sjukhus äfvensom för bestridandet

af läkartjänsten vid militärbefäihafvarskapet å Gottland en

regements- och två bataljonsläkare, uppförda å staten för Gottlands

trupper;

2:o) att Riksdagen måtte medgifva:

att för bestridande af sjukvården vid det vid Vaxholm förlagda

ingenjörkompaniet aftal må träffas med därstädes bosatt läkare.

Beträffande aflöning sförmåner för de ordinarie militärläkarna:

3:o) att Riksdagen måtte besluta:

att ordinarie läkare vid armén skall erhålla följande aflöningsförmåner:
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Mai:ts Nåd. Proposition Nr 126.

fördelningsläkare: öfverstelöjtnants;

regementsläkare: majors;

bataljonsläkare: kaptens af andra klass, med tillägg i lön å

1,000 kronor för de 27 äldre bataljonsläkarna; samt

dessutom särskilda arfvoden: dels å 1,000 kronor till en hvar

af två regementsläkare och två bataljonsläkare vid Bodens garnison

samt regementsläkaren och bataljonsläkaren vid garnisonssjukhuset

i Stockholm, dels ock å 500 kronor till regementsläkaren vid

Vaxholms grenadjärregemente.

Beträffande villkor och bestämmelser för åtnjutande af de nya

aflöning sförmånerna:

4:o) att Riksdagen måtte godkänna följande villkor och bestämmelser,

för att ordinarie militärläkare må åtnjuta de nya aflöningsförmånerna,

nämligen:

att med ordinarie militärläkarbeställning icke må förenas annan

tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, eller uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med

Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,

eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag, eller annan

tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej uppå därom gjord

framställning och efter pröfning att ifrågavarande tjänst, uppdrag eller

befattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen såsom

militärläkare, Kungl. Maj:t finner tjänsten, uppdraget eller befattningen

kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas;

att ordinarie läkare vid ett truppförband skall vara skyldig att

utan särskild godtgörelse bestrida läkarvård och till militärläkarbeställning

hörande undervisningsskyldighet vid till truppförbandet förlagd

militärskola, utbildningskurs och truppafdelning, äfvensom för dit kommenderade

enskilda personer;

att ordinarie läkare vid ett truppförband skall vara skyldig att

jämte utöfvandet af sin egen befattning utan särskild godtgörelse i förläggningsorten

bestrida läkartjänst dels vid annan till armén hörande

trupp, där sådant pröfvas nödigt till följd af bortkommendering af eller

eljest tillfälligt laga förfall för sist nämnda trupps läkare, eller där

Kungl. Maj:t finner skäligt att sådant för kortare tid föreskrifva, dels

ock vid marinen enligt de föreskrifter, Kungl. Makt kan finna godt

meddela;

att särskild! de för Svea ingenjörkår och Fälttelegraf kåren afsedda

läkarna skola vara skyldiga att, då endera af dem är med vederbörande

kår eller del däraf kommenderad utanför förläggningsorten, utan sär
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

skild ersättning bestrida sjukvården vid den hemmavarande styrkan af

samma kår;

att läkarna vid Karlskrona grenadjärregemente skola vara skyldiga

att tjänstgöra vid det i Karlskrona förlagda ingenjörkompaniet;

att läkaren vid Vaxholms grenadjärregemente skall vara skyldig

att jämte egen befattning utan särskild godtgörelse bestrida läkartjänst

å Oscar-Fredriksborgs fort och vid i dess närhet förlagd trupp

af kustartilleriet i enlighet med de närmare föreskrifter, som Kungl.

Maj:t kan finna godt bestämma;

att, därest militärsjukhus är gemensamt för två eller flera truppförband

samt sjukhuset icke har läkare på egen stat, samtliga dessa

truppförbands ordinarie läkare skola i mån af behof vara skyldiga att

utan ersättning tjänstgöra vid sådant sjukhus; samt

att ordinarie militärläkare skall vara skyldig att vid å förläggningsorten

beläget civilt sjukhus, där militärpersoner finnas intagna,

fullgöra den tjänstgöring, som Kungl. Maj:t framdeles kan finna godt

bestämma;

5:o) att Riksdagen måtte förklara:

att en hvar ordinarie militärläkare, som hädanefter erhåller ordinarie

militärläkarbeställning, skall vara pliktig underkasta sig nu omförmälda

villkor och bestämmelser.

Beträffande extra bataljonsläkare och deras tjänstgöringsskyldighet:

6:o) att Riksdagen måtte besluta:

att för tjänstgöring under regementsöfningar vid flertalet truppförband,

vid särskilda utbildningsskolor o. d., under tiden för de årliga

inskrifningsförrättningarna, såsom vikarier i vissa fall för ordinarie läkare

m. m. samt under vakanser i ordinarie läkarbeställningar skola

vid armén anställas högst 60 extra bataljonsläkare;

att extra bataljonsläkare skall vara skyldig till 60 dagars tjänstgöring

hvarje år; samt

att extra bataljonsläkare skall erhålla: lön 1,500 kronor med två

ålders till ägg, hvardera å 300 kronor, ett efter fem års och ett efter tio

års väl vitsordad tjänstgöring, samt dagarfvode 4 kronor vid tjänstgöring

inom och 8 kronor utom egen bostadsort.

Beträffande läkare i fältläkarkårens reserv:

7:o) att Riksdagen måtte medgifva:

att i nu gällande föreskrifter angående inträde uti fältläkarkårens

reserv må införas bestämmelse om att värnpliktig legitimerad läkare,

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

mot hvars utnämning till bataljonsläkare i fältläkarkårens reserv icke

någon grundad anmärkning kan göras, skall såsom sådan kunna vinna

inträde i nämnda reserv och vara pliktig att där kvarstå intill fyllda

65 år, med tjänstgöringsskyldighet vid mobilisering och i krig äfvensom

vid sådan öfning, som till utrönande af härens krigsberedskap eller för

utbildning af beväringens andra uppbåd kan blifva anbefalld, samt

dessutom intill utgången af det kalenderår, då han uppnår 40 års ålder,

under regementsöfningar eller däremot svarande kommendering minst

hvart tredje år.

I fråga om öfvergången till den nya organisationen af fältläkarkåren

under år 1912 får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t

föreslå Riksdagen:

Beträffande ordinarie läkare vid arméns truppförband:

8:o) att Riksdagen måtte bifalla:

att eu fördelningsläkarbeställning inrättas;

att den nya organisationen rörande de ordinarie läkarne och deras

aflöningsförmåner tillämpas vid följande truppförband, nämligen: Andra

lifgrenadjärregementet, Kronobergs, Bohusläns, Västmanlands, Västerbottens

och Kalmar regementen, Jämtlands fältjägarregemente, Västernorrlands

regemente, Lifgardet till häst, Smålands husarregemente, Göta,

Norrlands och Östgöta trängkårer samt vid Bodens kommendantskap,

garnison och garnisonssjukhus äfvensom vid militärbefälhafvarskapet å

Gottland och Gottlands trupper, dock att läkare, som innehar regementsläkarbeställning

vid Lifgardet till häst eller Smålands husarregemente,

skall bibehållas vid sina innehafvande aflöningsförmåner;

att, därest under år 1912 vakans i bataljonsläkarbeställning kommer

att inträffa vid annat än nyss omförmäldt truppförband (med undantag för

fem-skvadronsregemente), där antalet läkarbeställningar skall minskas

enligt den nya organisationen, beställningen icke tillsättes, utan den nya

organisationen tillämpas vid sådant truppförband;

att, därest under år 1912 vakans i bataljonsläkarbeställning kommer

att inträffa vid fem-skvadronsregemente, beställningen icke tillsättes, men

innehafvaren af regementsläkarbeställningen bibehålies vid sina innehafvande

aflöningsförmåner;

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 81 Höft.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

att, därest under år 1912 vakans i regementsläkarbeställning kommer

att inträffa vid truppförband (med undantag för fem-skvadronsregemente),

där antalet läkarbeställningar skall minskas, beställningen tillsättes endast

i det fäll, att den nya organisationen kan tillämpas vid sådant truppförband,

men att i annat fall regementsläkarbefattningen må af endera

bataljonsläkaren upprätthållas på förordnande och hvardera bataljonsläkaren

tillerkännas, för år räknadt, ett arfvode om 1,000 kronor; och

att, därest under år 1912 vakans i regementsläkarbeställning kommer

att inträffa vid fem-skvadronsregemente, beställningen icke tillsättes,

utan den nya organisationen tillämpas vid sådant truppförband;

allt under villkor att för den nya organisationens genomförande till

förfogande stående medel icke öfverskridas.

Beträffande extra bataljonsläkare:

9:o) att Riksdagen måtte bifalla:

att sex extra bataljonsläkarbeställningar inrättas;

Beträffande fältskär stipendiater:

10:o) att Riksdagen måtte bifalla:

att antalet fältläkarstipendiater utgör 30;

att fältläkarstipendiats årsarfvode bestämmes till 900 kronor och

hans tjänstgöringsskyldighet för år till högst 90 dagar; och

att fältläkarstipendiat erhåller, förutom dagtraktamente om 7 kronor

under hela tjänstgöringstiden, ett dagarfvode om 6 kronor efter fullgjord

tjänstgöring i 30 dagar;

Beträffande medel för genomförandet af den nya organisationen:

ll:o) att Riksdagen måtte medgifva:

att för genomförandet af fältläkarkårens nya organisation, i hvad

den afser de ordinarie läkarna vid arméns truppförband, anställandet af

sex extra bataljonsläkare och förbättring i aflöningsförhållandena för

trettio fältläkarstipendiater, må användas:

ett af de arfvoden å 1,000 kronor, som å staten för generalitets

staten äro uppförda för fördelningsläkare;

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

de löner och dagaflöningar, som för regemente- och bataljonsläkare

finnas uppförda i gällande stater för följande truppförband, nämligen:

Andra lifgrenadj ärregementet, Kronobergs, Bohusläns, Västmanlands,

Norrbottens, Västerbottens och Kalmar regementen, Jämtlands fältjägarregemente,

Västernorrlands regemente, Lifgardet till bäst, Smålands husarregemente,

Göta, Norrlands och Östgöta trängkårer samt Gottlands

trupper äfvensom regementsläkarens vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente

lön och dagaflöning så ock lönen och dagaflöningen för en

bataljonsläkarbeställning å staten för Fortifikationen (den för Bodens

ingenjörkår afsedda), tillsammans 141,304 kronor;

de löner och dagaflöningar, som finnas å staterna för läkarbeställningarna

vid de truppförband, där vakans i läkarbeställningar kan komma

att uppstå, i öfverensstämmelse med ofvan angifna grunder för den nya

organisationens genomförande; och

af anslaget till stipendier åt fältläkarkåren och veterinärstaten

37,800 kronor;

12:o) att Riksdagen måtte för samma ändamål för år 1912 bevilja,

på sätt i årets statsverksproposition redan begärts, ett extra anslag

af 33,600 kronor; samt

13:o) att Riksdagen måtte medgifva:

att, därest besparing å anslagsbelopp, som för genomförandet af

fältläkarkårens omorganisation stå till förfogande, kommer att uppstå,

densamma må tagas i anspråk för organisationens genomförande, så

långt det är ändamålsenligt och utan att anslagsbeloppen i fråga öfverskridas.

Beträffande anslaget till ökad aflöning för de till tjänståldern äldsta

bataljonsläkarna och bataljonsveterinärerna:

14:o) att Riksdagen måtte besluta:

att någon ökad aflöning för de till tjänståldern äldsta bataljonsläkarna

enligt nuvarande organisation och aflöningsföreskrifter icke vidare

skall tilläggas ytterligare någon bataljonsläkare; och

att något tilldelande af sådan aflöning åt bataljonsläkare enligt den

nya organisationen icke skall ifrågakomma, förrän ett aflöningsrum blifver

ledigt och sålunda antalet innehafvare af ifrågavarande aflöningsrum nedgått

under 27, utom i det fall att det pröfvas skäligt att åt yngre

bataljonsläkare, som är anställd vid truppförband, där den nya orga
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

nisationen icke är genomförd och de nya aflöningsförmånerna icke börjat

tillämpas, och som är i tur till erhållande af ökad aflöning enligt den

gamla organisationen, tilldela sådan aflöning, skolande dock beloppet

utgöra blott 1,000 kronor samt den tillagda aflöningen frånträdas vid

öfvergången till den nya organisationen och därmed förenade aflöningsvillkor.

Slutligen får jag i sammanhang härmed hemställa, det täcktes Eders

Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen:

att till tillfällig löneförbättring (extra lönetillägg) åt högst 14 yngre

bataljonsläkare bevilja, på sätt i årets statsverksproposition redan begärts,

högst 7,000 kronor, att utgå med 500 kronor till en hvar under förutsättning

af minst 50 dagars årlig tjänstgöring under beväringsrekrytskola

vid vederbörligt truppförband;

äfvensom medgifva, att det för extra ersättning åt vissa fältläkarstipendiater

under av 1911 beviljade anslag af 10,800 kronor må användas

till extra årsarfvoden om 300 kronor åt de 12 äldsta stipendiaterna

af andra klassen samt till extra dagarfvoden af 6 kronor åt

samtliga stipendiater, att utgå efter det stipendiat förut under året fullgjort

30 dagars tjänstgöring.»

Till hvad departementschefen sålunda hemställt,

däri statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes

Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle

till Riksdagen aflåtas proposition af den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Erik von Horn.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:165 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående fältläkarkårens omorganisation rn. m. s. 1 i texten