Angående fältläkarkårens omorganisation-
1911-03-10 · 140 sidor, varav 127 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 127 av 140 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1911:126, Angående fältläkarkårens omorganisation-
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
1
Nr 126.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen
angående fältläkarkårens omorganisation-, gifven Stockholms
slott den 10 mars 1911.
Under åberopande af närlagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t i fråga om ny
organisation af fältläkarkåren härmed föreslå Riksdagen:
Beträffande antalet ordinarie läkare vid truppförhanden:
l:o) att Riksdagen måtte besluta:
att vid truppförbanden följande ordinarie läkare skola finnas, nämligen:
vid hvarje arméfördelning en fördelningsläkare, således tillsammans
sex fördelningsläkare, uppförda å staten för generalitetsstaten;
t vid hvart och ett af följande infanteriregementen: Svea lifgarde,
Göta lifgarde, Lifregementets grenadjärer, Första och Andra lifgrenadjärregementet,
Västgöta regemente, Karlskrona grenadjärregemente,
Upplands infanteriregemente, Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs
och Jönköpings regementen, Dalregementet, Hälsinge, Ålfsborgs, Hallands,
Bohusläns, Västmanlands, Västerbottens, Kalmar och Värmlands
regementen, Jämtlands fältjägarregemente, Norra och Södra skånska
infanteriregementet samt \ ästernorrlands regemente en regements- och
en bataljonsläkare;
vid Vaxholms grenadjärregemente en regementsläkare;
vid hvart och ett af följande kavalleriregementen: Lifgardet till häst,
Lifregementets. dragoner, Lifregementets husarer, Smålands husarregemente,
Kronprinsens husarregemente och Norrlands dragonregemente
en bataljonsläkare;
vid hvartdera af Skånska husar- och Skånska dragonregementena
en regements- och en bataljonsläkare;
vid hvart och ett af följande artilleriregementen: Svea, Göta, Vendes,
Upplands och Smålands artilleriregementen en regements- och en
bataljonsläkare;
vid den i Östersund förlagda delen af Norrlands artilleriregemente
äfvensom vid Positionsartilleriregementet en regementsläkare;
Bihang till fiiksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 81 Häft. (Nr 126.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
för Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren en regements- och en
bataljonsläkare, uppförda å staten för Fortifikationen;
vid hvar och en af följande kårer: Svea, Göta och Norrlands trängkårer,
Skånska trängkåren, Västmanlands trängkår och Östgöta trängkår
en regements- och en bataljonsläkare;
för Karlsborgs garnison och garnisonssjukhus en regements- och
en bataljonsläkare, uppförda å staten för kommendantsstaten;
för Bodens garnison och garnisonssjukhus samt för bestridandet
af tjänsten såsom fästningsläkare vid kommendantskap et därstädes två
regements- och två bataljonsläkare, upptörda a staten lör kommendantsstaten;
och
för Gottlands trupper och deras sjukhus äfvensom för bestridandet
af läkartjänsten vid militärbefälhafvarskapet å Gottland en regementsoch
två bataljonsläkare, uppförda å staten för Gottlands trupper,
2:o) att Riksdagen måtte medgifva:
att för bestridande af sjukvården vid det vid Vaxholm förlagda
ingenjörkompaniet aftal må träffas med därstädes bosatt läkare.
Beträffande aflöningsförmåner för de ordinarie militärläkarne:
3:o) att Riksdagen måtte besluta:
att ordinarie läkare vid armén skall erhålla följande aflöningsförmåner:
fördelningsläkare: öfverstelöjtnants;
regementsläkare: majors;
bataljonsläkare: kaptens af andra klass, med tillägg i lön å 1,000
kronor för de 27 äldre batalj onsläkarna; samt
dessutom särskilda arfvoden: dels å 1,000 kronor till en hvar af
två regementsläkare och två bataljonsläkare vid Bodens garnison samt
regementsläkaren och bataljonsläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm,
dels ock å 500 kronor till regementsläkaren vid Vaxholms
grenadjärregemente.
Beträffande villkor och bestämmelser för åtnjutande af de nya
aflöning sförmånerna:
4:o) att Riksdagen måtte godkänna följande villkor och bestämmelser,
för att ordinarie militärläkare må åtnj lita de nya aflöningsförmånerna,
nämligen:
att med ordinarie militärläkarbeställning icke må förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, eller uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med
Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,
eller befattning såsom tjänsteman i sadant verk eller bolag, eller annan
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
3
tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej uppå därom gjord
framställning och efter pröfning att ifrågavarande tjänst, uppdrag eller
befattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen såsom
militärläkare, Kungl. Maj:t finner tjänsten, uppdraget eller befattningen
kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas;
att ordinarie läkare vid ett truppförband skall vara skyldig att utan
särskild godtgörelse bestrida läkarvård och till militärläkarbeställning
hörande undervisningsskyldighet vid till truppförbandet förlagd militärskola,
utbildningskurs och truppafdelning, äfvensom för dit kommenderade
enskilda personer;
att ordinarie läkare vid ett truppförband skall vara skyldig att
jämte utöfvandet af sin egen befattning utan särskild godtgörelse i
förläggningsorten bestrida läkartjänst dels vid annan till armén hörande
trupp, där sådant pröfvas nödigt till följd af bortkommendering af
eller eljest tillfälligt laga förfall för sist nämnda trupps läkare, eller
där Kungl. Maj:t finner skäligt att sådant för kortare tid föreskrifva,
dels ock vid marinen enligt de föreskrifter, Kungl. Maj:t kan finna
godt meddela;
att särskild! de för Svea ingenjörkår och Fälttelegraf kåren afsedda
läkarna skola vara skyldiga att, då endera af dem är med vederbörande
kår eller del häraf kommenderad utanför förläggningsorten, utan särskild
ersättning bestrida sjukvården vid den hemmavarande styrkan af
samma kår;
att läkarna vid Karlskrona grenadjärregemente skola vara skyldiga
att tjänstgöra vid det i Karlskrona förlagda ingenjörkompaniet;
att läkaren vid Vaxholms grenadjärregemente skall vara skyldig
att jämte egen befattning utan särskild godtgörelse bestrida läkartjänst
å Oscar-Fredriksborgs fort och vid i dess närhet förlagd trupp af kustartilleriet
i enlighet med de närmare föreskrifter, som Kungl. Maj:t kan
finna godt bestämma;
att, därest militärsjukhus är gemensamt för två eller flera truppförband
samt sjukhuset icke har läkare på egen stat, samtliga dessa
truppförbands ordinarie läkare skola i mån af behof vara skyldiga att
utan ersättning tjänstgöra vid sådant sjukhus; samt
att ordinarie militärläkare skall vara skyldig att vid å förläggningsorten
beläget civilt sjukhus, där militärpersoner finnas intagna, fullgöra
den tjänstgöring, som Kungl. Maj:t framdeles kan finna godt bestämma;
5:o) att Riksdagen måtte förklara:
att en hvar ordinarie militärläkare, som hädanefter erhåller ordinarie
militärläkarbeställning, skall vara pliktig underkasta sig nu omförmälda
villkor och bestämmelser.
4 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.
Beträffande extra bataljonsläkare och deras tjänstgöringsskyldighet:
6:o) att Riksdagen måtte besluta:
att för tjänstgöring under regementsöfningar vid flertalet truppförband,
vid särskilda utbildningsskolor o. d., under tiden för de årliga
inskrifningsförrättningarna, såsom vikarier i vissa fall för ordinarie
läkare m. m. samt under vakanser i ordinarie läkarbeställningar skola
vid armén anställas högst 60 extra bataljonsläkare;
att extra bataljonsläkare skall vara skyldig till 60 dagars tjänstgöring
hvarje år; samt
att extra bataljonsläkare skall erhålla: lön 1,500 kronor med två
ålderstillägg, hvardera å 300 kronor, ett efter fem års och ett efter
tio års väl vitsordad tjänstgöring, samt dagarfvode 4 kronor vid tjänstgöring
inom och 8 kronor utom egen bostadsort.
Beträffande läkare i fältläkarkårens reserv:
7:o) att Riksdagen måtte medgifva:
att i nu gällande föreskrifter angående inträde uti fältläkarkårens
reserv må införas bestämmelse om att värnpliktig legitimerad läkare,
mot hvars utnämning till bataljonsläkare i fältläkarkårens reserv icke
någon grundad anmärkning kan göras, skall såsom sådan kunna vinna
inträde i nämnda reserv och vara pliktig att där kvarstå intill fyllda
65 år, med tjänstgöringsskyldighet vid mobilisering och i krig äfvensom
vid sådan öfning, som till utrönande af härens krigsberedskap eller för
utbildning af beväringens andra uppbåd kan blifva anbefalld, samt
dessutom intill utgången af det kalenderår, då han uppnår 40 års ålder,
under regementsöfningar eller däremot svarande kommendering minst
hvart tredje år.
I fråga om öfvergången till den nya organisationen af fältläkarkåren
under år 1912 får Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen:
Beträffande ordinarie läkare vid arméns truppförband:
8:o) att Riksdagen måtte bifalla:
att en fördelningsläkarbeställning inrättas;
att den nya organisationen rörande de ordinarie läkarne och deras
aflöningsförmåner tillämpas vid följande truppförband, nämligen: Andra
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126. 5
lifgrenadjärregementet, Kronobergs, Bohusläns, Västmanlands, Västerbottens
och Kalmar regementen, Jämtlands fältjägarregemente Västernorrlands
regemente, Lifgardet till bäst, Smålands husarregemente, Göta
Norrlands och Ostgöta trängkårer samt vid Bodens kommendantskap’
garnison och garnisonssjukhus äfvensom vid militärbefälhafvarskapet å
Gottland och Gottlands trupper, dock att läkare, som innehar regementslakarbeställning
vid Lifgardet till häst eller Smålands husarregemente,
skall bibehållas vid sina innehafvande aflöningsförmåner;
art, därest under år 1912 vakans i batalj onsläkarbeställning kommer
att inträffa vid annat än nyss omförmäldt truppförband (med undantag
för fem-skvadronsregemente), där antalet läkarbeställningar skall minskas
enligt, den nya organisationen, beställningen icke tillsättes, utan den nya
organisationen tillämpas vid sådant truppförband;
. atti därest under år 1912 vakans i bataljonsläkarbeställning kommer
att inträffa vid fem-skvadronsregemente, beställningen icke tillsättes, men
mnehafvaren af regementsläkarbeställningen bibehålies vid sina innehafvande
aflöningsförmåner;
.att, därest under år 1912 vakans i regementsläkarbeställninp- kommer
att inträffa vid truppförband (med undantag för fem-skvadronsregemente)
dar antalet läkarbeställningar skall minskas, beställningen tillsättes endast
i det fall, att den nya organisationen kan tillämpas vid sådant truppföiband,
men att i annat fall regementsläkarbefattningen må af endera
bataljonsläkaren upprätthållas på förordnande och hvardera batalionsläkaren
tillerkännas, för år räknadt, ett arfvode om 1,000 kronor; och
. atti därest under år 1912 vakans i regementsläkarbeställning kommer
att inträffa vid fem-skvadronsregemente, beställningen icke tillsättes, utan
den nya organisationen tillämpas vid sådant truppförband;
a ^ fllTldcr vilkor att för den nya organisationens genomförande till
förfogande stående medel icke öfverskridas.
Beträffande extra bataljonsläkare:
9:o) citt Riksdagen måtte bifalla:
att sex extra bataljonsläkarbeställningar inrättas;
Beträffande fältläkar stipendiater:
10:o) att Riksdagen måtte bifalla:
att antalet fältläkarstipendiater utgör 30;
att fältläkarstipendiats årsarfvode bestämmes till 900 kronor och
hans tjänstgöringsskyldighet för år till högst 90 dagar; och
6
Kungl, Maj ds Nåd. Proposition Nr 126.
att fältläkarstipendiat erhåller, förutom dagtraktamente om 7 kronor
under hela tjänstgöringstiden, ett dagarfvode om 6 kronor etter fullgjord
tjänstgöring i 30 dagar;
Beträffande medel för genomförandet af den nya organisationen:
ll:o) att Riksdagen måtte medgifva: _
att, för genomförandet af fältläkarkårens njm organisation, i hvad
den afser de ordinarie läkarna vid arméns truppförband, anställandet af
sex extra bataljonsläkare och förbättring i aflöningsförhållandena för
trettio fältläkarstipendiater, må användas:
ett af de arfvoden å 1,000 kronor, som å staten för generalitets
staten
äro uppförda för fördelningsläkare;
de löner och dagaflöningar, som för regements- och bataljonsfåkare
finnas uppförda i gällande stater för följande truppförband, nämligen: Andra
liforenadjärregementet, Kronobergs, Bohusläns, Västmanlands, Noirbottens,
Västerbottens och Kalmar regementen, Jämtlands fältjägarregemente,
Västernorrlands regemente, Lifgardet till häst, Smalands husarregemente,
Göta, Norrlands och Ostgöta trängkårer samt Gottlands
trupper äfvensom regementsläkarens vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente
lön och dagaflöning så ock lönen och dagaflöningen för en batalj
onsläkarbeställning å staten för Fortifikationen (den för Bodens ingenjörkår
afsedda), tillsammans 141,304 kronor;
de löner och dagaflöningar, som finnas å staterna för läkarbestaiiningarna
vid de truppförband, där vakans i läkarbeställningar kan
komma att uppstå, i öfverensstämmelse med ofvan angifna grunder för
den nya organisationens genomförande; och .
af anslaget till stipendier åt fältläkarkåren och veterinär staten
37,800 kronor;
12:o) att Riksdagen måtte för samma ändamål för år 1912 bevilja,
på sätt i årets statsverksproposition redan begärts, ett extra anslag åt
33,600 kronor; samt
13:o) att Riksdagen måtte medgifva:
att, därest besparing å anslagsbelopp, som för genomförandet af fal - läkarkårens omorganisation stå till förfogande, kommer att uppstå, densamma
må tagas i anspråk för organisationens genomförande, sa lång
det är ändamålsenligt och utan att anslagsbeloppen i fråga ofverskndas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
i
Beträffande anslaget till ökad aflöning för de till tjänståldern äldsta
batalj onsläkarne och b ataljonsv eter inär er na:
14:o) att Riksdagen måtte besluta:
att någon ökad aflöning för de till tjänståldern äldsta bataljonsläkarna
enligt nuvarande organisation och aflönings föreskrifter icke vidare
skall tilläggas ytterligare någon bataljonsläkare; och
att något tilldelande af sådan aflöning åt bataljonsläkare enligt den
nya organisationen icke skall ifrågakomma, förrän ett aflöningsrum
blifver ledigt och sålunda antalet innehafvare af ifrågavarande aflöningsrum
nedgått under 27, utom i det fall att det pröfvas skäligt att
åt yngre bataljonsläkare, som är anställd vid truppförband, där den nya
organisationen icke är genomförd och de nya aflöningsförmånerna icke
börjat tillämpas, och som är i tur till erhållande af ökad aflöning enligt
den gamla organisationen, tilldela sådan aflöning, skolande dock
beloppet utgöra blott 1,000 kronor samt den tillagda aflöningen frånträdas
vid öfvergången till den nya organisationen och därmed förenade
aflöningsvillkor.
Slutligen får Kungl. Maj:t i sammanhang härmed föreslå Riksdagen:
att till tillfällig löneförbättring (extra lönetillägg) åt högst 14 yngre
bataljonsläkare bevilja, på sätt i årets statsverksproposition redan begärts,
högst 7,000 kronor, att utgå med 500 kronor till en hvar,
under förutsättning af minst 50 dagars årlig tjänstgöring under beväringsrekrytskola
vid vederbörligt truppförband;
äfvensom medgifva, att det för extra ersättning åt vissa fältläkarstipendiater
under är 1911 beviljade anslag af 10,800 kronor må användas
till extra årsarfvoden om 300 kronor åt de 12 äldsta stipendiaterna
af andra klassen samt till extra dagarfvoden af 6 kronor åt samtida
stipendiater, att utgå efter det stipendiat förut under året fullgjort 30
dagars tjänstgöring.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med-all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
O. B. Mahn.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 10 mars 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Hederstierna,
Swartz,
grefve Hamilton,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstieena.
Efter gemensam beredning inom landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
yttrade chefen för förstnämnda departement, statsrådet
Malm, slutligen:
»Såsom jag framhållit i mitt uttalande till statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden den 13 januari 1911 (se statsverkspropositionen
under fjärde hufvudtiteln sid. 167), kräfves en omorganisation af fältläkarkåren,
hvilken fråga jag nu får underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning.
Därvid anhåller jag att till en början få redogöra för hvad uti
densamma förekommit, sedan förslaget till nuvarande härordning framlades
för Riksdagen.
Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
9
I. Historik (1901—1908).
_I den nådiga propositionen den 7 januari 1901 angående ny härordning
(propositionen n:r 2) föreslogs beträffande läkarpersonalen vid
armén:
dels att sex för delning släkar e1 en vid hvarje arméfördelning, skulle
med fast lön uppföras å staten för generalitetsstaten;
dels ock att antalet fältläkarstipendiater skulle ökas från 47 till 60,
däraf 20 af första och 40 af andra klassen.
Enligt Riksdagens skrifvelse den 2 juni 1901, n:r 120, i anledning
af. den nådiga propositionen angående ny härordning biföll
Riksdagen icke förslaget om att å generalitetsstaten uppföra sex fördelningsläkare
med fasta aflöningsförmåner, men godkände däremot förslaget
om ökandet af antalet fältläkarstipendiater.
Ersättning till fältläkarstipendiater na utgick i form af arfvoden med
600 kronor till dem af första klassen och 500 kronor till dem af andra
klassen. Till 1905 års Riksdag gjordes, med anledning däraf att en
tredjedel af fältläkarstipendiattjänsterna vore vakant, hemställan om, att
dessa arfvoden skulle höjas till respektive 900 och 600 kronor. Riksdagen
fann emellertid den föreslagna arfvodesförhöjningen icke vara af
omständigheterna oundgängligen påkallad. Riksdagen hyste nämligen
den uppfattningen, att svårigheterna att hålla fältläkarstipendiatkåren
fulltalig i icke oväsentlig grad läte sig förklaras däraf, att fältläkarstipendiaterna
hittills i stor utsträckning anlitats att tjänstgöra såsom vikarier
för ordinarie militärläkare. Men då Riksdagen inhämtat, att bestämmelser
utfärdats, genom hvilka, i öfverensstämmelse med Riksdagens
i skrifvelse. den 13 maj 1904 uttalade mening, tjänstgöringsskyldigheten
för de ordinarie militärläkarna i icke obetydlig mån skärpts, ansåg sig
Bihang till Biksd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 81 Höft. 2
1901 års
härordning.
Arfvodesförhöjning
till fältskär
stipendiaterna.
Motioner Tid
1907 års
^Riksdag.
10 Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
Riksdagen icke böra bifalla förslaget om arfvodesförhöjning till fältläkarstipendiaterna.
Vid 1906 års Riksdag förnyades förslaget, enär vakanserna bland
fältläkarstipendiaterna ytterligare ökats, nämligen från 19 till 27, men
utgången blef densamma som år 1905. Förslaget npptogs emellertid
redan följande år. Med hänsyn därtill att det för ombesörjandet af
arméns sjukvård vore af synnerlig vikt, att fältläkarstipendiatkaren
liölles så vidt möjligt fulltalig — af 36 stipendiatbeställningar af andra
klassen hade 35 icke kunnat besättas — och då detta icke kunde åstadkommas
med mindre eu förhöjning af gällande aflöningsförmåner genomfördes,
framlades nämligen vid 1907 års Riksdag ånyo den vid de två
föregående lagtima Riksdagarna afslagna framställningen, till hvilken
Riksdagen, som nu fann den föreslagna förhöjningen af arfvodet till
fältläkarstipendiaterna af omständigheterna påkallad, lämnade sitt bifall.
De årliga stipendiatbeloppen blefvo sålunda från och med år 1908 ökade,
för fältläkarstipendiat af första klassen till 900 kronor och för stipendiat
af andra klassen till 600 kronor.
Vid 1907 års Riksdag framställdes förslag om omorganisation af fältläkarkåren.
I lika lydande motioner hemställde herr L. Grundberg i Första
kammaren och herr Knut Kjellberg i den Andra (motionernas nummer respektive
82 och 284), att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning angående fältläkarkårens
omorganisation samt för Riksdagen framlägga de förslag,
hvartill utredningen kunde föranleda.
Den till grund för motionerna liggande motiveringen var af följande
hufvudsakliga innehåll.
Fältläkarkårens organisation innebure ett alltför stort antal militärläkarbefattningar
och däremot svarande otillfredsställande aflöningar,
hvarigenom läkartjänsterna vid armén i de allra flesta fall för sina innehafvare
blefve bisysslor. Fn omorganisation af kåren borde därför
framför allt gå ut på en koncentrering af såväl åligganden och ansvar
som löneförmåner på ett betydligt mindre antal tjänstinnehafvare, på
samma gång man tillsåge, å ena sidan att kårens rekrytering kunde
försiggå på ett tillfredsställande sätt, och å andra sidan att en fältduglig
och fulltalig reserv i händelse af mobilisering funnes att tillgå.
Vid afhjälpandet af de brister och olägenheter, som vidlådde fältläkarkårens
organisation, militärläkarnas utbildning och den militära
sjukvården, borde vissa synpunkter vinna beaktande.
Så borde först och främst alla värnpliktige medicine studerande utbildas
med särskild hänsyn till deras möjligen blifvande användning
11
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
såsom militärläkare i fält. Därigenom skulle armén beredas tillgång till
en så talrik och fältduglig läkarkår, som öfver hufvud stode att få.
Antalet aktiva läkartjänster vid armén borde reduceras till minsta
möjliga antal. Exempelvis borde vid hvarje truppförband finnas endast
en sådan tjänst (regementsläkare). Bataljonsläkarna borde placeras direkt
under arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse för att af denna kommenderas
på inskrifningsförrättningar och repetitionsöfningar. Begementsläkarna
finge vid sådant förhållande väsentligen ökadt arbete, hvarför deras aflöningsförmåner
borde ökas, förslagsvis till öfverstelöjtnants med 500
kronors tillägg. Bataljonsläkarnas åligganden åter komme att minskas,
i betraktande hvaraf deras aflöningsförmåner borde i motsvarande grad
minskas, förslagsvis till 2,000 kronors lön för »äldre» och 1,500 kronors
arfvode för »yngre» bataljonsläkare. Under deras till repetitionsöfningar
och inskrifningsförrättningar begränsade tjänstgöring borde samtliga
bataljonsläkare hafva 10 kronor i dagaflöning. Med en sådan organisation
syntes, som om fältläkar stipendiatkår en, såsom blifvande öfverflödig,
skulle kunna indragas.
Vid hvarje arméfördelning borde på stat anställas en fältläkare (fördelningsläkare)
för att öfvervaka hälso- och sjukvården inom arméfördelningen.
För erhållande af sådan tjänst borde fordras tillfredsställande
kompetens som hygieniker. Fältläkarnas aflöningsförmåner
borde motsvara öfverstelöjtnants jämte ett lönetillägg å 1,000 kronor.
I nära samband med fältläkarkårens omorganisation stode frågan om
den militära sjukvården. Det vore nämligen af stor betydelse, att beträffande
de sjukhus, som erfordrades för den garnisonerade armén, få
utredt, om icke öfverenskommelse skulle kunna träffas mellan staten å
ena och städer och landsting å andra sidan om anordnande af garnisonssjukhus
i anslutning till de redan befintliga lasaretten, endera i form
af tillbyggnader eller ock genom upplåtande af sängplatser. De till
lasaretten anslutna garnisonssjukafdelningarna borde under tider, då de
ej behöfdes för militära sjukvården, kunna disponeras för den allmänna
sjukvården. Vore underiäkarna vid dessa lasarett samtidigt bataljonsläkare,
borde fordringarna såväl på en god rekrytering af fältläkarkåren
som på en god sjukvård för de värnpliktiga blifva på ett tillfredsställande
sätt tillgodosedda. För att möjliggöra en kombination af bataljonsläkartjänst
med anställning som underläkare vid lasaretten borde
sättet för anställning såsom batalj od släkare ändras i syfte att förena de
yngre bataljonsläkartjänsterna med underläkartjänsterna på de civila
sjukhus, som komme att användas för den militära sjukvården. Dessa
sistnämnda tjänster borde dock, såsom varande utbildningsplatser, icke få
12
Truppförbandsc.
hefers
och militiirläkaros
yttranden
i
frågan.
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 126.
innehafvas af en och samma person under längre tid än tre år. Särskild
ersättning borde beredas åt öfver- och underläkare vid ifrågavarande
lasarett för deras ökade arbete och ansvar.
De tillfälliga utskott, som behandlade detta ärende, Första kammarens
första och Andra kammarens femte, tillstyrkte uti den 13 maj 1907
afgifna utlåtanden enhälligt motionerna och förordade att till Kuugl.
Maj:t aflåta med dem fullständigt öfverensstämmande skrifvelseförslag.
Detta godkändes af Andra kammaren utan omröstning, men afslogs af
Första kammaren med 58 röster mot 30.
Genom ämbetsskrifvelse den 29 maj 1907 infordrade chefen för
landtförsvarsdepartementet, med bifogande af den af herrar Grundberg
och Kjellberg i ämnet väckta motionen, från de militära truppförbandscheferna
yttranden angående fältläkarkårens omorganisation, hvarvid
äfven militärläkarna skulle beredas tillfälle att uttala sig i frågan.
Det torde icke vara behöflig!; att redogöra för enskildheterna uti de
sålunda afgifna yttrandena, Indika inkommo under loppet af sommaren
år 1907, enär truppförbandschefer och militärläkare sedan denna tidpunkt
halt tillfälle att ytterligare yttra sig i ärendet, nämligen öfver ett af
särskilda sakkunniga utarbetadt förslag angående fältläkarkårens omorganisation,
till hvilket jag anhåller att inom kort få återkomma.
Allmänt gjorde truppförbanclscheferna (arméfördelnings- och regementschefer)
gällande den uppfattningen, att de värnpliktige medicine
studerandena borde erhålla en särskild utbildning med hänsyn till deras
användning såsom militärläkare, i sammanhang hvarmed man från vissa
håll påyrkade eu utsträckning af deras värnpliktstjänstgöring i fredstid.
Den minskning af antalet ordinarie militärläkarbeställningar, som ifrågasattes
uti den ofvan omförmälda motionen, nämligen till en vid hvarje
regemente, vann icke någon anslutning från truppförbandschefernas sida.
Så godt som alla gåfvo uttryck åt den meningen, att två ordinarie läkare
vore af behofvet påkallade vid hvarje infanteri- och artilleriregemente
samt kavalleriregemente om tio skvaclroner. Att ytterligare minska
antalet skulle icke vara tillrådligt, enär endast en ordinarie läkare vid
ett hvart af ifrågavarande truppförband icke kunde behörigen ombesörja
de med tjänsten förenade åligganden. Därtill komme, att mobiliseringsbehofvet
af läkare icke skulle kunna ses till godo, om de ordinarie läkarnas
antal blefve alltför litet. Med minskningen af antalet ordinarie
läkare inträdde emellertid behofvet af ett visst antal extra läkare (extra
bataljonsläkare) för bestridandet af läkartjänsten vid särskilda kommenderingar.
Huruvida det skulle vara lämpligt att afskaffa fältläkarstipen
-
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
(Hatinrättningen, därom syntes åsikterna bland truppförbandscheferna icke
vara fullt stadgade.
Så godt som enhälligt voro de däremot ense om, att fördelningsiäkarna
borde uppföras med fast lön å ordinarie stat.
Hvad slutligen angår den militära sjukvården, särskild! sjukhusvården,
har frågan därom blifvit jämförelsevis litet berörd uti truppförbandscliefernas
yttranden. Förslaget att öfverflytta denna vård till
civila sjukhus har visserligen å ena sidan rönt uppmärksamhet och tillvunnit
sig sympati, men a andra sidan har detsamma mött invändningar
och betänkligheter. Sålunda har gjorts gällande, dels att regementssjlikhus
vore erforderliga, för att militärläkarna själfva skulle få taga
befattning med sjukhusvård, dels att, äfven om de svårare sjuka afpolletterades
till civilt sjukhus, måste dock vid hvarje militäretablissemang
finnas vissa nödvändiga sjuklokaler för omhändertagandet af sådana
sjuka, som behöfde endast en kortare tids vård å sjukhus (sjukrum).
Från de ordinarie militärläkarnas sida har frågan om fältläkarkårens
organisation omfattats med stort intresse samt varit föremål för öfverläggningar
vid läkarmöten inom första och andra arméfördelningarna
äfvensom vid svenska militärläkarföreningens årsmöte den 29 juni 1907.
Detta senare, som var besökt af 72 medlemmar, beslöt göra följande
uttalande.
))1. Alla vapenföra värnpliktiga medicine studerande utbildas —
efter genomgången beväringsrekrytskola och efter afslutad propedeutisk
samt viss klinisk tjänstgöring å Karolinska institutet — med särskild
hänsyn till deras möjligen blifvande användning såsom militärläkare
i fält.
2. Antalet ständigt tjänstgörande läkare vid armén lämpas efter
behofvet å olika garnisonsorter samt med nödig hänsyn till mobiliseringsbehofvet,
i allmänhet två läkare vid hvarje truppförband. Den
ökade tjänstgöring, som häraf blir en följd, måste motsvaras af
högre lön.
Behofvet al läkare i öfrigt tillgodoses dels genom fast anställda
läkare med bestämd, kortare, årlig tjänstgöringstid och med däremot
svarande lön, dels genom läkare i reserven och möjligen genom fältläkarstipendiater
samt vid mobilisering dessutom genom läkare i värnplikts-
och landstormsåldern.
3. Vid hvarje arméfördelning anställes på stat en fördelningsläkare
med sådan lön, att till tjänsten kunna påräknas i alla afseenden fullt
kompetenta läkare.
1907 och 1908
års generalskommissioner.
14 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 126.
4. Där det ej är lämpligt att inrätta större militärsjukhus, vid
Indika fullgod vård kan beredas arméns sjuka, böra aftal träffas med
civila sjukhusinrättningar, angående beredandet af erforderlig sjukhusvård
åt arméns personal.
Å de militära sjukhusen böra, så vidt möjligt, äfven civila patienter
kunna mottagas till vård.
5. Anställning vid kliniker och sjukhus bör i största möjliga mån
beredas åt militärläkare.
6. Chefen för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse bör äga generalmajors
rang och lön.))
Uttalandet var enhälligt utom beträffande fjärde punkten, som godkändes
med 30 röster mot 23. Minoriteten ansåg, att densamma bort
erhålla följande lydelse: »För vård å sjukhus höra kontrakt med de civila
sjukhusen i enlighet med motionen (den af herrar Grundberg och
Kjellberg vid 1907 års Riksdag i ämnet afgifna motionen) göras öfverallt,
där så ske kan. I Boden och Karlsborg och i Stockholm böra af
flera skäl garnisonssjukhus finnas. Där militära sjukhus uppföras, böra
dessa afses äfven för civil sjukvård efter öfverenskommelse med vederbörande
ortsmyndighet,.))
Till det vid svenska militärläkarföreningens ofvannämnda årsmöte
gjorda uttalandet hafva af 132 militärläkare 77 direkt anslutit sig.. Nio
hafva instämt uti de tankar och förslag, som kommit till uttryck i den
meranämnda motionen. De öfriga hafva i frågan gifvit uttryck åt skiljaktig
uppfattning i ena eller andra afseendet.
Den år 1907 sammankallade generalskommissionen sysselsatte sig icke
i vidare mån med frågan om fältläkarkårens organisation, än att kommissionen,
på hemställan af öfverfältläkaren, yttrade, att arméns utveckling
i allmänhet och särskildt utsträckningen af de värnpliktiges tjänstgöringstid
kräfde en omorganisation aj fältläkarkår en, hvilken sannolikt komme
att för statsverket medföra ökade kostnader.
Beträffande de värnpliktige medicine studerandenas tjänstgöring i
fredstid uttalade samma års generalskommission sig för, att denna tjänstgöring
skulle omfatta sammanlagdt 500 dagar, med en första tjänstgöring
om 360 dagar samt en andra och en tredje tjänstgöring om tillsammans
140 dagar. Den år 1908 samlade generalskommissionen vidhöll detta uttalande,
mot hvilket dock öfverfältläkaren P. A. V. Nettelblad anförde
sin afvikande mening, i det att han gjorde gällande, att ifrågavarande
studerandes utbildning i fredstid borde utgöra 365 dagar, dåra! en första
tjänstgöring om 225 dagar samt en andra och tredje tjänstgöring
om sammanlagdt 140 dagar. En annan ledamot af generalskommissio
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
15
nen, generalmajoren L. II. Tingsten framhöll, att de medicine studerandenas
värnpliktstjänstgöring borde så ordnas, att de under en viss tid (sin
första tjänstgöring) erhölle erforderlig rent militär utbildning, och att
återstoden af deras tjänstgöring utgjorde en omedelbar förberedelse för
deras användning såsom militärläkare i fält.
Genom nådigt beslut den 6 mars 1908 bemyndigades chefen för
landtförsvarsdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga för att inom
departementet biträda med verkställande af ytterligare utredning och
utarbetande af förslag rörande fältläkarkårens omorganisation. Till
sakkunniga utsagos: generalmajoren L. IT. Ting sten, öfver fältläkaren
P. A. V. Nettelblad, e. o. professorn vid Karolinska mediko-kirurgiska
institutet J. II. Åkerman, ledamoten af Riksdagens Andra kammare,
medicine doktorn K. E. O. Kjellberg och bataljonsläkaren J. Hammar.
Den 30 juli 1908 hade de sakkunniga fullgjort sitt uppdrag och
aflämnade samma dag »förslag angående fältläkarkårens omorganisations,
hvilket sedermera befordrats till trycket för att vederbörande tillhandahållas.
För det väsentliga innehållet uti detta förslag går jag nu att
redogöra.
Särskilda sak£
kunniga tillkallas.
16
Kung1. Maj ds Nåd. Proposition Nr 126.
Allmänna synpunkter.
II. Sakkunnigas förslag angående fältläkarkårens
omorganisation.
1. Allmänna synpunkter.
Efter att hafva redogjort för fältläkarkårens nuvarande organisation
äfvensom för den vid 1907 års Riksdag i ämnet af enskilda motionärer
gjorda hemställan och däröfver afgifna yttranden, öfvergå de sakkunniga
till en framställning af vissa allmänna synpunkter rörande fältläkarkårens
omorganisation, hvarvid de till en början taga i betraktande de
förändringar i fråga om militärläkarnas verksamhet och tjänsteåligganden,
som blifva en följd af genomförandet af 1901 års härordning. De
påvisa, att dessa åligganden kommit att väsentligen ökas. För de läkare,
som äro anställda vid de förutvarande indelta truppförbanden och för
Indika tjänstgöringen å de gamla mötesplatserna varit förenad med afsevärda
olägenheter, enär de under denna tjänstgöring i regeln varit eller
ännu äro afskinna från så godt som all enskild läkarverksamhet, uppstode
visserligen en fördel, när ifrågavarande truppförband inflyttat till
sina nya förläggnings- (garnisons-) orter, i så måtto, att de kunde utöfva
en sådan verksamhet under gynnsammare förhållanden än tillförene.
Denna fördel uppvägdes emellertid eller kunde komma att uppvägas
af den omständigheten, att flera militärläkare komme att vara bosatta
å en och samma ort, och att deras antal växte med antalet å eu och
samma ort förlagda truppförband. Enligt fältläkarkårens nuvarande
organisation skulle antalet ordinarie truppförbandsläkare komma att
utgöra: i Stockholm 17, i Linköping 9, i Sköfde 8, i hvardera Örebro,
Sollefteå och Boden 6, i hvartdera Kristianstad, Jönköping, Eksjö, Uppsala
och Umeå 5 o. s. v. I betraktande af nu berörda förhållanden,
nämligen ändrade och ökade tjänstgöringsförhållanden vid flertalet truppförband
och sammanförandet af ett afsevärdt antal truppförbandsläkare
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
17
inom vissa förläggningsorter samt med behörig hänsyn tagen till det
från militärläkarnas sida framställda krafvet på förbättrade aflöningsvillkor,
voro det, enligt de sakkunnigas mening, i hög grad angeläget att
allvarligt och omsorgsfullt pröfva, huruvida det icke skulle vara möjligt
att minska det enligt 1901 ars härordning fastställda antalet ordinarie truppförbandsläkare,
utan att eftergifva fordringarna pa en god militär sjukvård
i fredstid och utan att äfventyra heliofvet af läkarpersonal vid mobilisering.
Vid eu sådan pröfning, yttra de sakkunniga, måste man fasthålla
vid tvenne synpunkter, dels att hälso- och sjukvården vid truppförbanden
komme att ordnas och ombesörjas på ett fullt tillfredsställande sätt,
dels att de i ständig tjänstgöring varande truppförbandsläkarna erhölle
det arbete och den verksamhet, som på dem borde ställas i förhållande
till deras aflöningsförmåner. Vid pröfningen gällde det äfven att beakta
alla de faktorer eller omständigheter, som utöfvade inflytande på ordnandet
af arméns sjukvårdsangelägenheter, såsom:
spörsmålet angående sjukhusvården (militärsjukhus eller civila sjukvårdsinrättningar
eller kombinering af båda dessa system);
det förhållandet att truppförbandsläkarna vore icke blott läkare i
vanlig mening, utan äfven skulle ombesörja en del militär-medicinslca
förvaltningsärenden och meddela undervisning åt truppförbandens manskapspersonal,
särskildt dess sjukvårdspersonal, för hvithet ändamål de
måste äga kännedom om arméns organisation, om truppernas allmänna
uppträdande i fält samt om föreskrifter rörande sjukvårdsväsendet och
förvaltningen i krigstid;
det härur härflytande krafvet på att den, som utnämndes till ordinarie
militärläkare, hade nödiga kunskaper och förutsättningar för att
bestrida sina åligganden såväl i fredstid som i krigstid; samt
nödvändigheten att med hänsyn härtill ordna rekryteringen af den
fast anställda militärläkarpersonalen och utbildningen af militärläkaraspirantcrna.
Eu särskild omständighet, som vid frågan om fältläkarkårens omorganisation
måste tagas i beaktande, vore den, huruvida truppförbandens
ordinarie läkare borde få utöfva enskild läkarverksamhet eller icke.
I fråga härom göra de sakkunniga följande uttalande:
»Måhända skulle det vid första påseendet kunna synas, som om
truppförbandsläkaren borde odeladt ägna sig åt tjänstgöringen vid det
regemente eller den kår, där han är anställd, och således vara förbjuden
att syssla med enskild praktik, men däraf skulle följden med all sannolikhet
blifva, att armén komme att gå miste om mången skicklig och
framstående läkare. För öfrigt måste det för truppförbandsläkaren och
Bihang till tRiksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Af l. SI Höft. 3
Antalet ordinarie
läkarbeställningar
vid armén.
18 Kur.gl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
hans utbildning- vara fördelaktigt, att han äfven får sysselsätta sig med
annan sjukvård än den, som erbjudes vid truppförbandet, synnerligast
som det näppeligen kan förnekas, att denna senare kännetecknas af en
viss enformighet, hvars verkningar torde böra neutraliseras samt för den
skull motvägas genom utöfning af enskild läkarverksamhet. Den ökade
utbildning i och förtrogenhet med sitt yrke, som truppförbandsläkaren
förvärfvar sig genom den enskilda praktiken, kommer ju i själfva verket
sjukvården vid truppförbandet till godo. Vid bedömandet af denna fråga
torde ej heller böra förbises, att ett förbud för truppförbandsläkaren att
utöfva enskild läkarverksamhet otvifvelaktigt skulle nödvändiggöra högre
afiöningsfcrmåner än dem, som kunna finnas skäliga, om ett sådant förbud
icke existerade, utan det fortfarande skulle vara honom tillåtet att
sysselsätta sig med enskild läkarpraktik.
Hvad som nu blifvit sagdt gäller välförståendes endast under den
förutsättningen, att utöfva ndot af enskild läkarverksamhet icke lägger
något hinder i vägen för ombesörjandet af de tjänsteåligganden, som det
tillkommer truppförbandsläkaren att fullgöra. Men å andra sidan bär,
där så utan olägenhet kan ske, truppförbandsläkarens tjänstgöring vid
truppförbandet så ordnas, att densamma icke omöjliggör för honom att
äfven kunna ägna sig åt enskild läkarverksamhet».
2. Ordinarie läkare vid armén.
I sin utredning komma de sakkunniga till det resultat, att antalet
af nu befintliga läkarbeställningar på stat vid armén skulle kunna minskas
i samband med en omoxganisation af fältläkarkåren. Huruledes
denna minskning skulle inträda, synes af den å sid. 19—22 införda
öfversikt af antalet ordinarie läkarbeställningar enligt den nuvarande
organisationen och enligt den af de sakkunniga föreslagna. 1 fråga om
denna öfversikt är att märka, att läkarna enligt »nuvarande organisation»
vid Norrbottens regemente, Gottlands infanteriregemente, Norrlands artilleriregemente,
Gottlands artillerikår, Boden—Karlsborgs artilleriregemente,
Göta ingenjörkår och Bodens ingenjörkår återfinnas vid resp.
truppförband, under det att de för desamma enligt »de sakkunnigas förslag»
afsedda läkarna — hvad Norrlands artilleriregemente angår dock
blott för den i Boden förlagda delen — äro uppförda under rubrikerna
»Gottlands trupper», »De i Boden förlagda truppförbanden m. m.» och
»De å Karlsborg förlagda truppförbanden m. m.».
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 126.
19
Öfver sikt af antalet ordinarie läk arbeställningar vid armén enligt nuvarande
organisation och enligt de sakkunnigas förslag.
Nuvarande organisation.
De sakkunnigas förslag.
Truppförband, formation m. in.
>-i
rt-
p:
P
ra
Fördelningsläkare
(fältläkare).
#
o
OQ
O
ra
ST
ps
p
H
O
W
P
o’
s
CD
SM
gr*
ra
U1
P
CD
SM
ct~
SK
Pd
P
i-J
o
Fördel ningsläkaro
(fältläkare).
SI
ra
crq
ra
g
o
SK
P
ra
Bataljonsläkare.
Summa.
1. Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse...
1
i
i
3
l
i
i
3
2. Arméfördelningarna..............................
3. Regementen och kårer:
—
—
—
6
—
6
Infanteriet.
Svea lifgarde .................................................
—
—
1
2
Q
O
—
—
i
i
2
Göta » ...................................................
—
—
1
2
3
—
—
i
i
2
Lifregementets grena djärer.................................
—
—
1
2
3
—
—
i
i
2
Första li fgrenadj ärregementet..............................
—
—
1
2
3
_
—
i
i
2
Andra » ..............................
—
—
1
2
o
O
—
—
i
i
2
Västgöta regemente..........................................
—
—
1
2
Q
O
—
—
i
i
2
Karlskrona grenadjärregemente..........................
—
—
1
i
2
—
—
i
i
2
Upplands infanteriregemente ..............................
—
—
1
2
o
—
—
i
i
2
Skaraborgs regemente .......................................
—
—
1
2
3
—
—
i
i
2
Södermanlands » .......................................
—
—
1
2
3
—
—
i
i
2
Kronobergs » .......................................
—
—
1
2
3
—
—
i
i
2
Jönköpings » .......................................
—
—
1
2
3
—
—
i
i
2
Dalregementet ................................... ..........
—
—
1
2
3
—
—
i
i
2
Hälsinge regemente .......................................
—
—
1
2
3
—
—
i
i
2
Alfsborgs » ......................................
—
—
1
2
3
—
—
i
i
2
Hallands > .......................................
—
—
1
2
3
—
—
i
i
2
Bohusläns » .......................................
—
—
1
2
3
—
i
i
2
Västmanlands > ......................................
—
—
1
2
3
—
—
i
i
2
Norrbottens > .......................................
—
—
1
2
3
—
—
—
—
:i:)
Västerbottens > .......................................
—
—
1
2
3
—
—
i
i
1 2
Transport
1
i
20
40
62
i i
7
19
20
| 47
*) Se »De i Boden förlagda truppförbanden m. m.»
20
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
=======
Nuvarande organisation
De sakkunnigas för
slag.
Truppförband, formation m. m.
Öfverfältläkare.
Fördelningsläkarc
(fältläkare).
Regementsläkare.
Bataljonsläkare.
Summa.
öfverfältläkare.
Fördelningsläkare
(fältläkare).
Regementsläkare.
Batalj onsläkare.
Summa.
Transport
1
i
so
40
62
i
7
19
so
47
Kalmar regemente...................
—-
—
1
2
O
—
—
1
1
2 i
Värmlands » ...............
—
—
1
2
3
—
—
1
1
! 2
Jämtlands fältjägarregemcnte..............
—
—
1
2
3
—
—
1
1
2
Norra skånska infanteriregementet...........
—
—
1
O
3
—
—
1
1
2
Södra > » ........................
—
—
1
2
3
—
—
1
1
3
Vaxholms grenadjärregemente ..........
—
—
1
1
2
—
—
1
—
1
1 Gottlands infanteriregemente.................
—
—
1
2
3
—
—
—
—
*)
Viisternorrlands regemente......................
—
—
1
2
o
O
—
—
1
1
2
Kavalleriet.
Lifgardet till häst.............................................
1
1
2
1
1
Lifregementets dragoner ....
—
—
1
1
2
—
—
—
1
1
Lifregementets husarer......................................
—
—
1
1
2
—
—
—
1
1
Smålands husarregemente ....
—
—
1
1
2
—
—
—
1
1 |
Skånska husarregementet....................
—
—
1
2
3
—
—
1
1
2
Skånska dragonregementet................
—
—
1
2
3
—
—
1
1
2 :
Kronprinsens husarregemente..............................
—
1
1
2
—
—
—
1
1 j
Norrlands dragonregemente.........
—
—
1
1
2
—
—
—
1
1
Artilleriet.
Svea artilleriregemente......................................
1
1
2
1
1
2 i
Göta »
_
—
1
1
2
—
—
1
1
2 !
Vendes »
—
—
1
1
2
—
—
1
1
2
Norrlands »
—
—
1
1
2
—
—
1
*)
1
Upplands » .......................................
—
—
1
1
2
—
—
1
1
2
Smålands » .......................................
—
—
1
1
2
—
—
1
1
2 !
Gottlands artillerikår .............
—
—
—
1
1 j
—
—
—
—
*1
Boden-Karlsborgs artilleriregemente.....................
—
—
1
1
2 i
—
—
*•
I:**)
Positionsartilleriregementet .....
—
- 1
1
1 |
2 i
—
—
1
i
2 1
Transport
I
1 |
i
44
74 t
120 |
ii
7 i
35
40
83 |
*) Se »Gottlands trupper in. m.»
**) Se »De i Boden förlagda truppförbanden in. m.»
***) So »De å Karlsborg förlagda truppförbanden ni. in.»
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
21
Nuvarande organisation.
De sakkunnigas förslag.
Truppförband, formation m. m.
O:
CD
H
££
i-t
o
o:
||
rä’
>-i 2L
sSs pj
p
d
W
CD
cn
o
g
o
fn
p:
pr
P
M
O
ö
P
o''
tf
cn
p:
P
H
Q
U2
1
P
Öfverfältläkare.
Fördelningsläkare
(fältläkare).
w
O
OQ
CD
O
tf
r-K
°L
p:
W
p
CD
Bataljonsläkare.
Summa.
Transport
i
i
44
74
|
120
i
n
i
35
40
83
Ingenjörtrupperna.
Svea ingenjörkår ............................................
—
—
i
1
2
—
_
i
__
1
Göta ingenjörkår ............................................
_
—
i
_
i
_
__
_
_
*)
Fälttelegrafkåren ..
—
—
—
1
i
—
—
_
1
1
Bodens ingenjörkår ......
—
—
—
1
i
—
—
—
—
**)
Trängt nipp erna.
Svea trängkår ...............
—
—
i
2
Q
O
—
—
i
1
2
Götcl » .......................................
—
—
i
2
O
O
—
—
i
1
2
Norrlands j>
—
—
i
2
3
—
_
i
1
2
Spanska trängkåren ....
—
—
i
2
3
—
—
i
1
2
Västmanlands trängkår ............
—
—
i
2
3
—
—
i
1
2
Östgöta trängkår ................
—
—
i
2
3
—
—
i
1
2
4. Krigsskolan..........................................
—
—
—
1
1
—
—
—
1
1
5. GUrnisonssjukhuset i Stockholm .........
—
—
i
1
2
—
—
i
1
2
6. Gfottlands trupper in. m.
Militärbefälhafvarens stab ..............................
)
Gottlands infanteriregemente.........................
l
t—
—
_
_
_
_
_
i
2
3
Gottlands artillerikår .......................................
7. De i Boden förlagda truppförbanden in. m.
l
Norrbottens regemente.
Norrlands artilleriregemente (del). ..
Boden-Karlsborgs artilleriregemente (del) ............
-—
—
—
_
_
_
_
2
2
4
Bodens ingenjörkår ..........................................
Garnisonssjukhuset i Boden ..............................
Transport
i!
i
53 |
91
146 |
i
7
46
53 |
107
So »Do å Karisborg förlagda truppförbanden m. m.»
**) Se »De i Boden förlagda truppförbanden m. m.»
22
Kwngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr IS6.
Nuvarande organisation.
De sakkunnigas förslag.
Truppförband, formation in. m.
5?
Q
l
p:
pr
p
>-2
o
Hrj
o:
^ *■<
Ef! 5''
3f a=.
r 2L
CD
w
cd
crq
cd
2
cd
pr
p
cd
B åt a] j o n slak are.
Summa.
d
p:
P
P
CD
Fördelningsläkare.
(fältläkare).
CD
eg
CD
r+-
°L
p:
P?
P
Bataljonsläkare.
Summa.
Transport
8. De å Karlsborg förlagda truppförbanden
in. in.
Göta ingenjörkår ...........................................
i
|
1
53
91
146
1
7
46
53
107
Boden-Itarlsborgs artilleriregemente (del) ...........
Garnisonssjuldiuset å Karlsborg..........................
i
i
1
1
2
Summa
i
1
91
118
1
7
47
54
109
Af öfversikten framgår, att antalet ordinarie läkarbeställningar vid
armén, enligt nuvarande organisation, utgöras af:
1 öfverfältläkare (chef för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse);
1 fältläkare (byråchef vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, fältläkarbyrån);
53
regementsläkare (häraf 52 vid regementen och kårer samt 1 cliefläkare
vid garnisonssjukhuset i Stockholm); och
91 bataljonsläkare (däraf 88 vid regementen och kårer, 1 läkare vid
krigsskolan, 1 assistent vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och en
sjukhusläkare vid garnisonssjukhuset i Stockholm).
De nuvarande sex fördelningsläkarbefattningarna, eu vid hvarje
arméfördelning, upprätthållas mot arfvode af regementsläkare. Några
fördelningsläkarbeställningar på fast stat finnas icke.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle antalet ordinarie läkarbeställningar
vid armén utgöra:
1 öfverfältläkare (chef för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse);
1 fältläkare (byråchef vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, fältläkarbyrån);
6
fördelningsläkare;
47 regementsläkare (däraf 46 vid regementen och kårer samt 1
chefläkare vid garnisonssjukhuset i Stockholm); och
Kungi. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 126. 23
54 bataljonsläkare (däraf 51 vid regementen cell kårer, 1 läkare
vid krigsskolan, 1 assistent vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och
1 sjukliusläkare vid garnisonssjukhuset i Stockholm).
Förändringen i antalet ordinarie läkarbeställningar vid armén enligt
de sakkunnigas förslag skulle således innebära:
en ökning med 6 fördelningsläkarbeställningar; samt
en minskning med 6 regementsläkarbeställningar och 37 batalj onsläkarb
eställningar.
Den föreslagna omorganisationen skulle således afse truppförbanden
(arméfördelningar, regementen och kårer), under det att arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse, krigsskolan och garnisonssjukhuset i Stockholm
blifva af densamma oberörda.
Hvad angår förslaget att uppföra fördelningsläkarbeställningar, en
vid eu hvar af arméns sex arméfördelningar, med fast lön å ordinarie
stat, erinra de sakkunniga därom, att sådant förslag ingått uti propositionen
angående 1901 års härordning, men icke vunnit bifall af Riksdagen,
som visserligen icke underskattade dessa tjänsters vikt och betydelse,
men dock ansåg, att fördelningsläkarbefattningarna, liksom dittills
varit fallet, kunde bestridas af regementsläkare mot arfvode. Detta
höjdes emellertid af Riksdagen från förutvarande 500 kronor till 1,000
kronor.
Till grund för sin framställning angående fördelningsläkarbeställningarna
anföra do sakkunniga hufvudsakligen följande:
Den i och för sig i organisativt afseende mindre ändamålsenliga
anordningen, att eu regementsläkare tillika vore fördelningsläkare, innebure
redan nu betydande olägenheter, hvilka komme att stegras, om,
i öfverensstämmelse med de sakkunnigas förslag, antalet ordinarie militärläkare
komme att minskas. Det vore icke möjligt för en person
att på ett tillfredsställande sätt samtidigt sköta både fördelningsläkaroch
regementsläkarbefattningen. Skulle den nuvarande anordningen
äfven för framtiden blifva beståndande, blefve det helt visst nödvändigt
att ständigt hafva vikarie för den regementsläkare, som tillika vore fördelningsläkare,
och i sådant fall blefve den ekonomiska vinsten af båda
tjänsternas förening ringa eller ingen. Det kunde ej anses vara annat
än i hög grad önskvärdt, för att icke säga oundgängligen erforderligt,
att fördelningsläkaren hade sin bostad å samma ort som arméfördelnings
-
Fördclnings
Icikarbeställ
ningarna.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
chefen. Detta önskningsmål eller kraf skulle i regeln icke kunna förverkligas,
om fördelningsläkarbefattningen vore bunden vid någon regementsläkarbeställning.
Till fördelningsläkare borde den lämpligaste och
skickligaste regementsläkaren utses, men det vore ganska ovisst, om just
denne vore bosatt å arméfördelningschefens tjänstgöringsstation. För
öfrigt vore man enligt det nuvarande systemet vid val af fördelningsläkare
inskränkt till regementsläkarna inom arméfördelningen, under det
att den därtill mest förtjänte måhända vore att söka inom en annan
arméfördelning.
De olägenheter, som i flera afseenden vore förknippade med föreningen
af fördelningsläkarbefattning med regementsläkarbeställning,
vore således så stora, att denna förening borde upplösas och fördelningsläkarbeställningarna
inrättas med fast lön å ordinarie stat. De
tjänsteåligganden, som tillkomme fördelningsläkare, vore också af den art,
ätt de kräfde sin man. Fördelningsläkaren vore arméfördelningschefens
organ i fråga om samtliga sjuk vårdsangelägenheter vid arméfördelningen,
såsom beträffande militärmedicinska förvaltningsgöromål, sjukvårdens
handhafvande vid truppförbanden, sjukvårdsmaterielens befintlighet
och vård, utbildningen af sjukvårdspersonalen, truppförbandsläkarnas expeditionst
jänstgöring m. in. dylikt. Därtill komme, att han måste särskilt
studera och göra sig förtrogen med hälso- och sjukvårdsförhållandena
under krig, så, att han vore fullt kompetent att under förekommande
fältöfningar och andra taktiska öfningar meddela underlydande personal
erforderlig utbildning i dithörande grenar. Särskildt borde han vaka
öfver, att mobiliseringsgöromålen i fråga om arméfördelningens sjukvårdsväsende
blefve behörigen handlagda. Arméfördelningen vore den stora
organiska enheten inom svenska armén. V ore den uti fredstid i saknad
af en särskild målsman för hälso- och sjukvårdsväsendet, fattades en
viktig länk uti dess organisation, nämligen den drifvande kraften för
främjandet och utvecklingen af dess hälso- och sjukvårdsangelägenheter,
detta uttryck taget i dess vidsträcktaste betydelse. Enligt erfarenheten,
särskildt från Tyskland, hade de militärläkare därstädes, som motsvarade
fördelningsläkarna i svenska armén, i synnerlig grad medverkat till förbättringar
och tidsenliga anordningar på armésjukvårds väsendets område.
Beträffande frågan att vid Bodens trupper och vid Gottlands trupper
inrätta sådana beställningar, som motsvarade fördelningsläkarbeställningarna
vid arméfördelningarna, vore det, enligt de sakkunnigas mening, ur
vissa synpunkter önskvärdt, att så komme att ske. Kommendanten i Boden
och militärbefälhafvaren på Gottian d vore hvardera i behof af en läkare
såsom tjänstegrenschef med de åligganden, som vid arméfördelningarna
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
25
tillkomme fördelningsläkarna. De sakkunniga hade dock ansett, att
den till tjänsterangen främste militärläkaren i Boden och i Visby borde
kunna ombesörja dessa åligganden, synnerligast som antalet truppförband
därstädes vore väsentligen mindre än vid en arméfördelning, hvartill
komme, att fästnings- eller garnisonsläkaren i Boden och regementsläkaren
vid militärbefälhafvarskapet å Gottland icke behöfde företaga några
resor för inspektioner, utan att de truppförband, hvilkas sjukvård m. m. de
skulle öfvervälla, vore förlagda å de orter, där dessa läkare vore bosatta.
Enligt de sakkunnigas förslag — jämför den uti det föregående
å sid. 19—22 meddelade öfversikten — skulle antalet ordinarie läkarbeställningar
vid regementen och kårer minskas från 52 till 46 regementsläkare
samt från 88 till 51 bataljonsläkare. Minskningen med
de 6 regementsläkarbeställningarna skulle drabba de sex mindre kavalleriregementena
om 5 skvadroner, under det att minskningen med de 37
bataljonsläkarbeställningarna skulle träffa flertalet infanteriregementen,
de två större kavalleriregementena om 10 skvadroner, samtliga trängkårer
samt till någon del artilleriet och ingenjörtrupperna.
Vid beräkningen af det oundgängligen erforderliga antalet ordinarie
läkare vid regementen och kårer lämna de sakkunniga en jämförande framställning
af de militära läkar- och sjukvårdsförhållandena å de orter, där blott
ett truppförband är förlagdt, och å de orter, där två eller flera truppförband
äro förlagda. Därvid ingå de uti en detaljerad undersökning
och utredning af storleken af den i tjänstgöring under olika tider af
året varande personalstyrkan, af de militär-medicinska förvaltningsgöromålen
och läkarnes expeditionstjänstgöring, omfattningen af de dagligen
förekommande bestyren med sjukvården, läkarnas undervisningsskyldighet,
ifrågakommande besiktningar m. m. dylikt. I sammanhang därmed
tages äfven sjukhusfrågan — till hvilken det blifver tillfälle att längre
fram återkomma — under ompröfning och undersökes, i hvad mån dennas
ordnande på olika sätt skulle kunna inverka på behofvet af ordinarie
läkare vid ensamt förlagdt truppförband och vid två eller flera truppförband,
förlagda å en och samma ort. Enligt de sakkunnigas framställning
vore läkarnas tjänsteåligganden beträffande förvaltning och
expeditionstjänstgöring, undervisningsverksamhet och besiktningar äfvensom
i fråga om de dagligen förekommande bestyren med sjukvården,
i hvad dessa afsåge sjukvisitationerna och vården af de sjuka, som vore
i kvarter eller å sjukrum, i det stora hela enahanda, ehvad truppförbandet
vore ensamt förlagdt eller förlagdt tillsammans med andra truppBihang
till Bilisd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 81 Höft. 4
Ordinarie
läkare vid
regementen
0'')li kårer.
Infanteriet.
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
förband, och detta oberoende af huruvida sjukhusfrågan komme att
lösas genom anordnandet af militärafdelningar inom vederbörliga
länslasarett eller på annat sätt. Med anledning häraf borde antalet erforderliga
ordinarie läkare vid två eller flera å en och samma ort förlagda
truppförband beräknas efter samma grunder som vid ensamt förlagdt
truppförband.
Hvad angår enskildheterna af de sakkunnigas utredning i förevarande
afseende, får jag hänvisa till det af dem afgifna förslaget (sid.
28—54) och i detta sammanhang inskränka mig till att redogöra för
resultaten af densamma.
Hvad först anginge det ordinarie antalet läkare vid infanteriregementena,
vore en läkare tillräcklig att ombesörja sjukvården vid hvarje sådant
regemente under den tid, då endast den fäst anställda personalen jämte
eventuellt ett mindre antal icke vapenföra värnpliktiga vore i tjänstgöring.
Däremot vore en ökning af läkarkrafterna erforderlig under tiden
för beväringsrekrytskolan. Personalstyrkan uppginge under densamma
till omkring 1,000 man. Själfva truppsjukvården, som omfattade de
dagliga sjukvisitationerna samt vården af de sjuka å sjukhus och sjukrum,
toge dagligen en eller flera timmar i anspråk. Efterbesiktningarna vore
mycket kräfvande. Undervisningen i sjukvårdstjänst af volontär- och
beväringsrekryter in. fl. samt öfvervakandet af och i vissa afseenden den
direkta ledningen af sjukbärarnas utbildning vore förenade med eu afsevärd
tidsanvändning. Lade man härtill öfriga åligganden i fråga om
undervisning, besiktningar, förvaltnings- och expeditionstjänst in. in.,
komme man, beträffande antalet erforderliga läkare vid ett ensamt förlagdt
infanteriregemente under ifrågavarande tid, till det resultat, att två
ordinarie läkare verkligen vore behöfliga. Endast en läkare skulle undervisa
tider icke medhinna fullgörandet af samtliga tjänsteåligganden.
För öfrigt skulle han blifva så bunden vid sin tjänstgöring, att han icke
finge tillfälle att utöfva enskild läkarverksamhet, något som vore ett
beaktansvärdt önskningsmål. Då nu dessutom hans tjänstgöring lede
— det kunde icke förnekas — af eu viss enformighet, skulle följden
blifva, att läkartjänsterna vid infanteriregementena blefve föga eftersökta,
och att de sökandes medicinska bildningsnivå och praktiska läkarduglighet
icke komme att hållas så högt som vederborde, utan fastmera
sjunka. Förbises borde ej heller den synnerligen viktiga omständigheten,
att, därest de ordinarie läkarna vid infanteriets truppförband skulle
minskas till allenast en vid hvarje regemente, man icke skulle kunna,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126. 27
icke. .ens närmelsevis, fylla behofvet af fullt utbildade militärläkare vid
mobiliseringstillfälle.
Om det sålunda kunde anses vara ådagalagdt, att två läkare vore
behöfliga vid ensamt förlagdt infanteriregemente under tiden för den
till 5 månader (150 dagar) uppgående beväringsrekrytskolan, syntes detta
antal icke vara tillräckligt under regementsöfningarna, då personalstyrkan
mer än fördubblades. För en hvar af regementets tre bataljoner vore
då — liksom hittills — en läkare erforderlig med hänsyn såväl till sjukvårdens
och sjukvårdsutbildningens behöriga ombesörjande, som till öfriga
angelägenheter, med hvilka läkarna hade att taga befattning. Regementsöfningarna
skulle ju, såsom allmänt vore kändt, i möjligaste mån utgöra
en bild af verksamheten på krigsfot.
Fet skulle emellertid icke vara förenadt med nödig omtanke i fråga
om sparsamhet med medel att gifva äfven den tredje, allenast under
regementsöfningarna tjänstgörande, läkaren ordinarie anställning vid regementet,
utan detta behof borde ses till godo genom särskilda åtgärder.
Men för öfrigt syntes läkarfrågan, hvad infanteriregementena anginge,
bäst och ändamålsenligast lösas på det sätt, att två läkare anställdes på
fast stat vid hvarje regemente, under förutsättning dock, att, då endera
af dem åtnjöte tjänstledighet utan ansökan (semester), beordrades till
inskrifningsförrättning eller inskrifningsrevision, till fältöfning eller taktisk
öfning för militärläkare e. d., den andre vore skyldig att upprätthålla
samtliga till läkartjänsterna hörande åligganden, så att någon
vikarie för deri sålunda tjänstledige eller bortkommenderade vid ifrågavarande
tillfällen i regeln icke behöfde ifrågakomma.
Genom en sådan anordning — två ordinarie fast anställda, i ständig
tjänstgöring varande läkare vid hvarje infanteriregemente samt en extra
läkare under regementsöfningarna — ansåge de sakkunniga, att sjukvården
och öfriga med läkarbefattningarna förenade åligganden komme
att handhafvas på ett fullt tillfredsställande sätt.
Hvad som nu blifvit sagdt gällde i främsta rummet de infanteriregementen,
som vore organiserade på tre bataljoner. Vid de båda
fästningsinfanteriregementena — de i resp. Karlskrona och Vaxholm
(Rindön) förlagda Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen, hvilka
hade blott två bataljoner — vore förhållandena beträffande läkarnas
tjänstgöring och sjukvården m. m. alldeles enahanda med motsvarande
förhållanden vid de ensamt förlagda infanteriregementena om tre bataljoner,
allenast med den skillnad, att den fast anställda styrkan och värnpliktskontingenten
vore ungefär en tredjedel mindre. Betraktad i och
28
Kavalleriet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
för sig, syntes emellertid denna omständighet icke böra eller kunna föranleda
någon minskning uti antalet erforderliga ordinarie, fast anställda
läkare vid ifrågavarande båda regementen. Någon extra läkare under
regementsöfningarna borde däremot icke vara behöflig. Belägenheten
af regementenas kasernetablissemang kräfde dock, att frågan skärskådades
äfven ur andra synpunkter än de i det föregående framställda.
Hvad först vidkomme Karlskrona grenadjärregemente, vore dess kasernetablissemang
beläget på ett afstånd af omkring 2 km. från flottans
kasernetablissemang. Någon förening af sjukvårdsbestyren t. ex. mellan
grenadjärregementet och Karlskrona kustartilleriregemente kunde under
sådana förhållanden icke vara lämplig eller tillrådlig — helt och hållet
frånsedt anordningens ändamålsenlighet i öfrigt. Däremot syntes det
vara möjligt och utan allt för stora olägenheter utförbart att uppdraga
åt läkarna vid Karlskrona grenadjärregemente att ombesörja sjukvårdsgöromålen
vid det för Karlskrona afsedda fästningsingenjörkompaniet,
hvars etablissemang vore endast omkring 1 km. aflägset. Härigenom
blefve ock två ordinarie läkare vid grenadjärregementet fullt motiverade.
Beträffande åter Vaxholms grenadjärregemente — hvars kasernetablissemang
hade ett sådant läge å Rindön (Brännudden, östra delen af ön), att
vid regementet anställda läkare svårligen kunde komma i tillfälle att utöfva
någon nämnvärd enskild läkarverksamhet — syntes det önskvärdt,
att samverkan i fråga om sjukvården kunde komma till stånd med det i
omedelbar närhet liggande Vaxholms kustartilleriregemente. För sådant
ändamål vore det, bland annat, lämpligt, att gemensamt sjukhus för
båda regementena komme att anordnas, samt att läkarkrafterna vid
de båda truppförbanden å Brännudden komme att inskränkas till allenast
två, hvaraf en regementsläkare vid Vaxholms grenadjärregemente. Vid
detta senare borde extra läkare ifrågakomma i regeln endast under tiden
för regementsöfningarna samt under den ordinarie läkarens tjänstledighet
utan ansökan (semester). Men då den ordinarie läkaren icke skulle komma
att utöfva någon enskild läkarverksamhet, syntes det billigt, att han
komme i åtnjutande af något tillägg uti de vanliga aflöningsförmånerna.
Behofvet af läkare vid Norrbottens regemente och Gottlands infanteriregemente
behandlades i samband med de i Boden förlagda truppförbanden
och Gottlands trupper.
Beträffande antalet ordinarie läkare vid kavalleritrupp förband en om fem
skvadroner göra de sakkunniga gällande, att vid dessa truppförband anställda
läkares tjänstgöring vore, i fråga om uppsikten och vården af sjukvårdsmateriel
samt vidkommande undervisningsverksamheten, mindre omfattande
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
29
än vid infanteriet, beroende, bland annat, på den olika utrustningen af
sjukvårdspersonal och sjukvårdsutredning vid ett infanteri- och vid ett
kavalleriregemente. Antalet sjukvårdsmanskap utgjorde endast sex man
vid ett hav aller iregemente om fem skvadroner, någon utbildning af sjukbärare
förekomme icke, ej heller någon fortsatt utbildning af till egentlig
sjukvårdstjänst uttagna värnpliktige. I betraktande af dessa förhållanden
och storleken af den under olika tider af året i tjänstgöring
varande styrkan borde en läkare vara i stånd att utan några afsevärda
svårigheter bestrida läkaråliggandena vid ett sådant regemente under
hela året med undantag af tiden för regementsöfningarna, under hvilka
det syntes behöfligt, att en extra läkare kommenderades till biträde.
Under nämnda tid vore det nämligen ofta erforderligt, att en läkare
åtföljde truppen under förekommande öfningar i fälttjänst, exercis i terrängen
m. in. Då den ordinarie läkaren hade tjänstledighet utan ansökan
(semester) eller bortkommenderades, vore gifvetvis vikarie för
honom erforderlig.
Vid ett kavalleriregemente om tio skvadroner, där den i tjänstgöring
varande styrkan under olika öfningsperioder vore ungefär dubbelt så
stor som vid ett fem-skvadronsregemente, syntes upprätthållandet af
sjukvården oundgängligen kräfva två ordinarie läkare, men extra läkare
kunde icke anses erforderlig under regementsöfningarna, enär, genom
befintligheten af två ordinarie läkare, en af dem kunde åtfölja truppen
under öfningar i fälttjänst, exercis i terrängen o. d. Vikarie under
tjänstledighet utan ansökan (semester) syntes i regeln icke vara behöflig.
Vid ett fält artilleriregemente, liksom ock vid P''o sitionsartiller iregementet
vore, enligt hvad de sakkunniga framhålla, läkarnas sjukvårdsåligganden i det
närmaste jämförliga med dem vid ett kavalleriregemente om tio skvadroner.
Undervisningsskyldigheten vore något mindre än vid ett infanteriregemente.
Någon minskning uti det ordinarie antalet läkare vid ifrågavarande
regementen kunde dock icke ifrågasättas, utan borde det finnas
två läkare vid hvarje fältartilleriregemente äfvensom vid Positionsartilleriregementet.
0) Den del af Norrlands artilleriregemente, som vore förlagd
i Östersund, behöfde en ordinarie läkare. För den andra delen, som
hade sin station i Boden, vore läkare beräknad i samband med behofvet
af läkare för garnisonen i Boden. Så vore ock förhållandet med den
del af Boden—Karlsborgs artilleriregemente, som hörde till samma garnison,
medan den andra delen hade läkare gemensamma med garniso
*)
I sitt slutliga förslag hafva de sakkunniga, på anförda skäl, upptagit blott en
läkare vid Positionsartilleriregementet.
Artilleriet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
so
Ingenjör
trupperna.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
nen å Karlsborg. Behofvet af läkare vid Gottlands artillerikår upptoges
vid Gottlands trupper.
Vid fältartilleriregementena och positionsartilleriet borde — med
undantag för Vendes artilleriregemente, som hade tre batterier mera än
öfriga fältartilleriregementen — under repetitionsöfningarna någon extra
läkare i regeln icke vara erforderlig, ej ens under de tider, då en del
af dessa regementen befunne sig å resp. skjutfält.0) Ej heller vikarie
borde behöfva ifrågakomma under endera läkarens tjänstledighet utan
ansökan (semester) eller kommendering af kortare varaktighet, såsom till
lältöfningar, taktiska öfningar för läkare eller inskrifningsförrättning.
Af ingenjörtrupperna vore Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren förlagda
i Stockholm på ett afstånd sins emellan af omkring 1 km. I betraktande
af den sistnämnda kårens jämförelsevis ringa personalstyrka
hafva de sakkunniga tagit under ompröfning, huruvida icke en ordinarie
läkare skulle kunna vara tillräcklig för dessa båda kårer. Sjukvårdsgöromålen
vid Svea ingenjörkår vore dock minst lika, om ej mera omfattande
än vid ett kavalleriregemente om fem skvadroner. Skulle äfven
samma läkare bestrida motsvarande göromål vid Fälttelegrafkåren, skulle
desamma — frånsedt den omständigheten att kårerna voro förlagda å
sinsemellan så långt skilda platser, att sjukvisitationerna icke lämpligen
kunde verkställas gemensamt — ökas med minst 50 procent. Vid
bedömandet af denna fråga borde äfven beaktas, att Svea ingenjörkår
hade med en stor del af styrkan omkring två månaders öfningar å Laxön,
under hvilken tid läkarvård därstädes vore erforderlig, samt att denna
kår såväl som Fälttelegrafkåren hade större öfningsmarscher. Flinnes
endast en gemensam läkare, skulle beordrandet af extra läkare vara
erforderligt i ganska stor utsträckning. Med två ordinarie läkare, däraf
en regementsläkare, afsedda för truppförbanden i fråga, skulle åter extra
läkarkommendering väsentligen kunna inskränkas, dock endast under den
förutsättningen att, då den ene läkaren vore kommenderad med sin kår
eller del däraf utanför förläggningsorten, den andre skulle vara skyldig
att, förutom vid egen kår, bestrida sjukvårdstjänsten vid den hemmavarande
styrkan. På grund af dessa skäl funno de sakkunniga det nödvändigt
att för ifrågavarande båda kårer hafva två ordinarie läkare.
Behofvet af ordinarie läkare vid Göta ingenjörkår och Bodens in
*)
I sitt slutliga förslag hafva de sakkunniga, på anförda skäl, framhållit, att
extra läkare vore behöflig såväl vid den i Östersund förlagda delen af Norrlands artilleriregemente
som ock vid Positionsartilleriregementet, sedan vid detta senare blott
en ordinarie läkare befunnits erforderlig.
31
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
g euj ärbar hade af de sakkunniga beräknats i samband med motsvarande
behof å Karlsborg och i Boden.
Sjukvården vid det för Karlskrona afsedda fästningsingenjörkompaniet
borde, enligt hvad som redan blifvit framhållet, tillhöra läkarna vid
Karlskrona grenadjärregemente och ingå bland deras tjänsteåligganden.
För det för Vaxholm och Oscar-Fredriksborg afsedda fästningsingenjörkompaniet,
hvars kasernetablissemang vore beläget på ett afstånd af
ungefär 1 km. från Vaxholmsfortet, kunde, enligt de sakkunnigas mening,
särskild läkare näppeligen ifrågasättas, utan sjukvården vid detsamma
syntes böra ombesörjas, efter aftal och mot viss ersättning, af marinläkaren
å Vaxholmsfortet eller af i Vaxholm bosatt, kustartilleriet icke
tillhörande läkare.
I fråga om antalet ordinarie läkare vid trängtruppförbanden fram- Trängtmp
hålla de sakkunniga, att, om man toge allenast styrkeförhållandena i be- perna''
traktande, utan tvifvel en läkare vid hvarje trängkår skulle pröfvas vara
nog under vanliga förhållanden, med vikarie under dennes frånvaro. Men
läkarnas vid trängkårerna undervisningsskyldighet vore mera omfattande
än vid infanteriet, och gällde detta hufvudsakligast utbildningen dels af
sjukvårdskompaniets fast anställda manskapspersonal, för hvilken årligen
anordnades rekrytskolor, korpralskola och eventuellt sergeantskola, dels af
samma kompanis värnpliktiga, såväl sjukbärare som ock till egentlig
sjukvårdstjänst uttagna, hvilka senare, innan de beordrades till sjukhusutbildning
vid infanteriregementen, under ungefär halfva tiden af beväringsrekrytskolan
erhölle förberedande utbildning vid vederbörlig trängkår.
Toge man nödig hänsyn till dessa undervisningsåligganden, deras
art och omfattning, måste man ovillkorligen komma till den uppfattning,
att det nuvarande antalet läkare vid en trängkår kunde minskas till tua,
men att det under inga förhållanden kunde nedsättas till en. Dock
syntes det, som om extra läkare, utom under repetitionsöfningar,
icke skulle vara erforderlig, liksom ej heller vikarie under enderas bortovaro
å förekommande kortare kommenderingar eller tjänstledighet utan
ansökan (semester).
Hvad slutligen vidkomme de truppförband, som vore förlagda å
Karlsborg, i Boden och å Gottland, hade de sakkunniga särskild! tagit i
öfvervägande, huru antalet ordinarie läkare vid desamma borde beräknas.
o
A Karlsborg, hvars garnison utgjordes af en del af Boden-Karls- Garnisonen
borgs artilleriregemente samt Gröta ingenjörkår, funnes för närvarande två Karlsboroläkare,
häraf en regementsläkare. I detta antal syntes icke någon ändring
böra ifrågasättas. Då ett särskild! garnisonssjukhus funnes å Karls
-
32
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
borg, skulle det icke vara möjligt för endast en läkare att ombesörja
sjukvården därstädes, utan det nuvarande antalet vore oundgängligen
erforderligt.
i Boden för- Boden vore förläggningsort för Norrbottens regmente, delar af Norrlagda
trupp- }an(js artilleriregemente och af Boden-Karlsborgs artilleriregemente samt
b’ Bodens ingenjörkår. Enligt de grunder, som de sakkunniga i allmänhet
tillämpat vid beräkning af antalet ordinarie läkare vid trupp förbanden,
skulle antalet sådana läkare i Boden utgöra fem. Inom detta samhälle
vore emellertid, enligt de sakkunnigas mening, tillfällena till enskild läkarverksamhet
synnerligen knappa, och i betraktande häraf kunde det måhända
blifva svårt att hålla dessa fem läkarbeställningar fulltaliga, därest
icke innehafvarna tillerkändes högre aflöningsförmåner än sina kamrater
å andra orter. Skedde så, syntes man med fog kunna ifrågasätta, att
antalet ordinarie militärläkare i Boden skulle bestämmas till allenast fyra,
häraf två regementsläkare och två bataljonsläkare, med för dem utsträckt
tjänstgöringsskyldighet. Af ifrågavarande fyra läkare skulle förslagsvis
en regementsläkare vara fästningsläkare (garnisonsläkare) vid kommendantskapet
i Boden och tillika chefläkare för dess garnisonssjukhus, en
regementsläkare och en bataljonsläkare bestrida sjukvården vid Norrbottens
regemente och Norrlands artilleriregemente samt en bataljonsläkare
vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente och Bodens ingenjörkår.
Norrbottens regementes och Norrlands artilleriregementes kasernetablissemang
vore belägna omedelbart invid hvarandra. Afståndet mellan BodenKarlsborgs
artilleriregementes och Bodens ingenjörkårs kasernetablissemang
vore omkring 1 km. Under tiden för regementsöfningarna vid
Norrbottens regemente äfvensom vid vissa andra tillfällen syntes beordrandet
af extra läkare (vikarie) blifva nödvändigt. De vid truppförbanden
i Boden tjänstgörande läkarna skulle äfven vara pliktiga att i
tur tjänstgöra vid garnisonssjukhuset.
Gottiands Beträffande antalet ordinarie läkare vid Gottlands trupper (Gottlands
trupper infanteriregemente och Gottlands artillerikår), skulle det måhända — }7ttra
de sakkunniga —, i betraktande häraf att artillerikåren vore jämförelsevis
liten, kunna sättas i fråga att för dessa trupper beräkna endast
två sådana läkare. Afståndet mellan kasernetablissemangen utgjorde
emellertid omkring 2 km., och artillerikåren vore otvifvelaktigt i behof
af egen läkare. Däremot skulle icke någon särskild läkare erfordras
vid militärbefälhafvarskapet å Gottland, alldenstund den till tjänsterangen
främste bland läkarna vid Gottlands trupper syntes böra bestrida de
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.
33
göromål i fråga om ordnandet af sjukvårdsangelägenheterna i allmänhet
vid landtförsvaret å Gottland, som handlades vid nämnda militärbefälhafvarskap.
Sammanfattar man de sakkunnigas ursprungliga förslag angående
antalet ordinarie läkarbeställningar vid arméns regementen och kårer,
gestaltar det sig sålunda:
Vid hvarje infanteriregemente om tre bataljoner — utom Norrbottens
regemente och Gottlands infanteriregemente (se nedan) — äfvensom vid
Karlskrona grenadjärregemente: 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare,
med skyldighet för läkarna vid sistnämnda regemente att upprätthålla
sjukvården vid det för Karlskrona afsedda fästningsingenjörkompaniet.
Vid Vaxholms grenadjärregemente: 1 regementsläkare under förutsättning
af gemensam sjukvård med den i närheten förlagda delen af kustartilleriet,
eljest dessutom 1 bataljonsläkare.
Vid hvarje kavalleriregemente om fem skvadroner: 1 bataljonsläkare,
och vid regemente om tio skvadroner: 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare.
Vid hvarje fältartilleriregernente, utom Norrlands artilleriregemente,
äfvensom vid P''o sitionsartiUer iregementet: 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare
(se noten å sid. 29). Vid Norrlands artilleriregementes i Östersund
förlagda del: 1 regementsläkare.
För Svea ingenjörkår och Fälttelegraf kuren 1 regementsläkare och
1 bataljonsläkare, med skyldighet för de båda läkarna att, då endera
är med vederbörlig kår eller del häraf beordrad till tjänstgöring utanför
förläggningsorten, utan särskild ersättning upprätthålla sjukvården vid
den hemmavarande styrkan af samma kår. För det för Vaxholm och
Oscar-Fredriksborg afsedda fästningsingenjörkompaniet: aftal med i Vaxholm
bosatt läkare.
Vid hvarje tv ängkär: 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare.
För de å Karlsborg förlagda truppförbanden, en bataljon af BodenKarlsborgs
artilleriregemente och Göta ingenjörkår, äfvensom för härvarande
garnisonssjukhus: 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare.
För de i Boden förlagda trupp förbanden, Norrbottens regemente, del
af Norrlands artilleriregemente, en bataljon af Boden-Karlsborgs artilleriregemente
och Bodens ingenjörkår, äfvensom för härvarande garnisonssjukhus
och bestridandet af tjänsten såsom fästnings-(gamisons-)te/care;
2 regementsläkare och 2 bataljonsläkare.
För Gottlands trupper och deras sjukhus äfvensom för bestridandet
af tjänsten såsom läkare vid militärbefälhafvarskapet å Gottland: 1 regementsläkare
och 2 bataljonsläkare.
Bihang till BiJcsd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 81 Höft. 5
Samman
fattning.
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
Extra bataljonsläkare.
Inalles vid arméns regementen och kårer: 46 regementsläkare och
51 bataljonsläkare.
Sammanställer man beträffande de orter, där två eller flera truppförband
äro förlagda, det antal ordinarie militärläkarbeställningar, som
finnas enligt 1901 års härordning, med motsvarande antal enligt de
sakkunnigas förslag, får jämförelsen det utseende, som nedanstående
tabell utvisar.
För läggningsort.
Ordinarie läkarbeställ- ningar enligt
1901 års
härordning.
sakkunnigas
förslag.
Stockholm (2 inf.-reg:ten, 2 kav.-reg:ten, 2 art.-reg:ten och 2 ingenjörkårer)
17
12
Linköping (2 inf.-reg:ten och 1 trängkår)..........................................
9
6
Sköfde (1 inf.-reg:te, 1 kav.-reg:te och 1 trängkår)..............................
S
5
Örebro (1 inf.-reg:te och 1 trängkår) ................................................
6
4
Sollefteå (1 inf.-rog:te och 1 trängkår)..............................................
6
4
Bodon (l inf.-reg:te, delar af 2 art.-reg:ten och 1 ingenjörkår)...............
6
4 s
Kristianstad (1 inf.-reg:te och 1 art.-reg:te) .......................................
5
4 !
Jönköping (1 inf.-reg:te och 1 art.-reg:to)...........................................
5
4
Eksjö (1 inf.- och 1 kav.-reg:te).......................................................
5
3
Uppsala (1 inf.- och 1 art.-reg:to) ....................................................
5
4
Umeå (1 inf.- och 1 kav.-reg:te).......................................................
5
3
Östersund (1 inf.-reg:te och del af 1 art.-reg:te) .................................
4
3
Visby (1 inf.-reg:te och 1 art.-kår) ...................................................
4
3
Karlsborg (del af 1 art.-reg:te och 1 ingenjörkår)...............................
2
2
3. Extra bataljonsläkare, värnpliktiga läkare och läkare i reserven.
Förutom de ordinarie läkarna vid armén borde, för sjukvårdens bestridande
under vissa tider och vid vissa tjänstförrättningar äfvensom
för tillgodoseendet af behofvet af läkare vid mobilisering m. m., enligt
hvad de sakkunniga föreslagit, finnas extra bataljonsläkare, värnpliktiga
läkare och läkare i reserven.
Hvad först angår de extra bataljonsläkarna, framhålla de sakkunniga,
att genom den föreslagna minskningen af antalet ordinarie läkare
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Matris Nåd. Proposition Nr 126.
vid arméns truppförband komme ett ökadt behof af extra läkare att
inträda under vissa tidsperioder, såsom under regementsöfningarna vid
flertalet infanteri- och kavalleriregementen, vid Yendes artilleriregemente,
vid samtliga trängkårer o. s. v., under tiden för de årliga inskrifningsförrättningarna,
för tjänstgöring såsom vikarier under tjänstledighet utan
ansökan (semester) o. d. Äfvenså blefve extra läkare understundom behöfliga
vid uppstående vakanser, intill dess ledigvarande läkarbeställningar
hunne att i behörig ordning tillsättas.
Det antal extra läkare (extra bataljonsläkare), som vore erforderligt
för att stärka läkar krafterna under regementsöfningarna, vore ganska
svårt att på siffran kunna angifva, men syntes kunna beräknas på
följande sätt.
1. Vid samtliga infanteriregementen — utom för Karlskrona gren adjärregemente,
Norrbottens regemente (se nedan Dodens trupper) och
Gottlands infanteriregemente (se nedan Gottlands trupper) — så
-
ledes vid 25 regementen, 1 läkare vid hvarje regemente...... 25.
2. Vid samtliga fem-skvadronsregementen, i läkare vid hvarje
regemente............................................................................................... 6.
3. Vid Vendes artilleriregemente ............................................................... 1.
4. För Svea ingenjörkår och Fälttelegraf kåren....................................... 1.
5. Vid samtliga trängkårer, 1 läkare vid hvarje kår ....................... 6.
6. För Bodens trupper ................................................................................... 2.
7. För Gottlands trupper ............................................................................ 1.
Tillsammans 42.
Bestämdes de extra bataljonsläkarnas tjänstgöringsskyldighet till
högst 60 dagar hvarje år — ökad tjänstgöring syntes böra bero af frivilligt
åtagande —, borde nyss beräknade antal 42 äfven vara tillräckligt
för att under vanliga förhållanden bestrida erforderliga vikariat eller
utfylla behofvet af militärläkare under inskrifningsförrättningarna. Komme
inskrifningsförrättningarna att sammanfalla med början af beväringsrekrytskolorna
vid infanteriet, uppstode dock ett ökadt behof af extra
bataljonsläkare.
Antalet 42 extra bataljonsläkare vore dock icke tillräckligt för att
äfven upprätthålla tjänsten under de ordinarie läkarnas tjänstledighet
utan ansökan (semester) vid de truppförband, som hade endast en läkare.
Toge man äfven i betraktande erforderliga vikariat, kräfdes ytterligare
30 extra bataljonsläkare, och skulle således det sammanlagda antalet
sådana läkare utgöra 72. Detta vore emellertid ganska betydande. Ge
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
Värnpliktiga
läkare.
36
nom att i vissa fall anlita bataljonsläkare i reserven och i nödfall värnpliktiga
läkare skulle man kunna nedsätta detsamma till 60.
De extra bataljonsläkarnas tjänstgöringsskyldighet ansågs af de
sakkunniga böra bestämmas till 60 dagar, hvilken tid motsvarade antingen
tiden för regementsöfningar, inskrifningsförrättningar och kortare
vikariat, eller ock tiden för sådana kortare vikariat och vikariat under
tjänstledighet utan ansökan (semester). Det vore antagligt, att praktiserande
civila läkare skulle, under förutsättning af skälig godtgörelse,
kunna ordna sin enskilda läkarverksamhet på det sätt, att de utan alltför
störa svårigheter kunde under högst 60 dagar hvarje år ägna sig
äfven åt militärläkartjänstgöring. Med genomförandet af extra-bataljonsläkarorganisationen
skulle fältlakar stipendiatinrättning en försvinna.
För fyllandet af behofvet af läkare vid armén vid mobilisering eller
på krigsfot borde — framhålla de sakkunniga — de vapenföra värnpliktiga
studerandena erhålla en med hänsyn därtill lämpad utbildning,
dels af rent militär natur, dels omedelbart afseende deras verksamhet
såsom militärläkare. Den rent militära utbildningen syntes af många
skäl böra ske vid infanteriet, arméns hufvudtruppslag. Dels komme de
värnpliktiga läkarna under krig till väsentlig del till användning vid
infanteriet, dels vunne de vid detsamma största förtrogenheten med förhållandena
i fält, alldenstund infanteriet vore det talrikaste och mångsidigaste
truppslaget. Man kunde också säga, att i vissa afseenden,
såsom under marscher, förflyttningar i terrängen o. s. v., vore tjänsten
vid infanteriet mera ansträngande och kräfvande än vid andra truppslag.
Därtill komme, att infanteriet, som både större sjukvårdsformationer och
mera sjukvårdsmateriel än kavalleriet och artilleriet, erbjöde bättre tillfälle
till förberedande utbildning i fråga om sjukvårdsväsendets vid armén
organisation.
Enligt 1901 års härordning omfattade de värnpliktigas utbildning
vid infanteriet en tid af 240 dagar, fördelade uti eu beväringsrekrytskola
om 150 dagar och tre repetitions-(regements-)öfningar, hvardera
om 30 dagar. Beväringsrekrytskolan för de vapenföra medicine studerandena
syntes i allmänhet sedt böra vara anslagen till militär utbildning.
Dennas ändamål vore att, så långt tiden medgåfve, bibringa den
blifvande värnpliktige läkaren rekryt- och underbefälsutbildning äfvensom
erforderlig kännedom om arméns organisation och sjuk vårdsformationernas
indelning och sammansättning samt om den vid infanteriregementena
befintliga sjukvårdsmaterielen. Den tid åter, som motsvarade
de tre r ep etitionsöfning ärna eller 90 dagar, borde användas för utbildning
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
37
uti militäiiäkargöromål och militärläkaråligganden samt omfatta en railitärläkarkurs
om 2 månader (60 dagar) vid garnisonssjukhuset i Stockholm
och en därtill, helst uti en följd, sig slutande tjänstgöring såsom
läkare under en repetitionsöfning (30 dagar) vid infanteriet eller trängen.
Denna militärläkarkurs borde vara af samma natur som den nuvarande
kursen och meddela undervisning i de ämnen, som vore upptagna
i planen för densamma, med tillägg af undervisning rörande arméns
förvaltning. Kursen skulle dock genomgås först efter slutad klinisk
tjänstgöring i medicin och kirurgi vid Serafimerlasarettet.
Tiden för ifrågavarande kurs, liksom ock tiden för de värnpliktige
läkarnas utbildning i allmänhet, vore mycket kort, hvarför det
vore önskvärdt, att densamma komme att ökas. Detta spörsmål sammanhängde
emellertid med frågan om utsträckningen af öfriga studerandes
värnpliktsutbildning, hvilken fråga läge utom omfånget för de sakkunnigas
utredning. Komme de vapenföra medicine studerandenas
utbildning i fredstid att förlängas, borde den sålunda ökade tiden tillgodokomma
i främsta rummet kursen för värnpliktiga läkare, som helst
borde omfatta en tid af tre månader, vidare den första värnpliktstjänstgöringen,
hvar] ämte det vore synnerligt önskvärdt, att värnpliktsläkaraspiranten
finge såsom biträdande läkare deltaga uti en inskrifningsförrättning.
Enligt gällande värnpliktslag tillhörde de värnpliktiga medicine
studerandena, som under minst två år varit inskrift^ vid universitet
eller Karolinska institutet, beväringens första uppbåd under hela sin
tjänstetid i beväringen. Detta kvarstående i första uppbådet borde, för
att öka tillgången på läkarkrafter för arméns behof vid mobilisering,
utsträckas till hela deras värnpliktstid, synnerligast som arméns sjukvård
i krig droge största nyttan af de läkare i värnpliktsåldern, som vore
mellan 32 och 40 år.
Äfven de icke vapenföra medicine studerandena borde, liksom för
närvarande vore förhållandet, äfven tagas i anspråk för att biträda vid
sjukvårdens ombesörjande vid armén samt med hänsyn därtill utbildas
under fredstid. Någon principiell ändring uti de i detta afseende utfärdade
föreskrifterna syntes icke vara erforderlig, utan gällde det endast
att i mån af den ökade tjänstgöringstiden i fredstid bygga på den
redan lagda grunden. Sålunda borde den icke vapenföre medicine studeranden
erhålla dels en rent militär utbildning, omfattande praktisk
och teoretisk undervisning i fråga om soldatens skyldigheter in. in.,
äfvensom, om så vore lämpligt, gymnastik och exercis, dels fackutbildning
genom att tillhandagå vederbörande läkare vid sjukvårds- och ex
-
Läkare
i reserven.
Ordinarie
läkare.
38 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 120.
peditionstjänsten, genom att biträda vid sjukbärares och sjukvårdares
utbildning samt genom att genomgå den för vapenföra medicine studerande
föreslagna kursen för värnpliktiga läkare.
I fråga om de vid armén anställda läkare, som afgått från beställning
på stat med rätt till fyllnadspension och sålunda vore skyldiga att
inträda i fältläJcarkärens reserv, äfvensom beträffande de läkare, som afginge
utan rätt till sådan, pension, men kunde vinna inträde i nämnda
reserv, ifrågasätta de sakkunniga icke några ändrade föreskrifter. De
förra skulle sålunda kvarstå i reserven, fördelningsläkare, regementsläkare
och bataljonsläkare intill fyllda 65 år, öfverfältläkaren intill fyllda
70 år, med tjänstgöringsskyldighet vid mobilisering och i krig äfvensom
vid sådan öfning, som till utrönande af härens krigsberedskap eller för
utbildning af beväringens andra uppbåd och landstormen kunde blifva
anbefalld. De senare skulle hafva samma tjänstgöringsskyldighet samt
dessutom intill utgången af det kalenderår, då de uppnådde 40 års
ålder, vara pliktiga att tjänstgöra under regementsöfningar minst hvart
tredje år, hvilken tjänstgöring dock borde kunna utbytas mot annan
lika lång kommendering.
Inträde utan föregående militärläkaranställning såsom bataljonsläkare
i fältläkarkårens reserv borde stå Öppet för hvarje värnpliktig läkare,
som aflagt medicine licentiatexamen, och mot hvilkens utnämning till sådan
läkare icke någon grundad anmärkning kunde göras. Tjänstgöringsskyldigheten
borde vara densamma, som angifvits för bataljonsläkare,
som från beställning på stat utan rätt till fyllnadspension vunnit inträde
i reserven.
4. Läkarnas vid armén anställning och befordran. Kurser för
militärläkare.
Beträffande kompetensvillkoren för anställning och befordran såsom
ordinarie läkare vid armén anse de sakkunniga, att i vissa afseenden
nu gällande bestämmelser borde ändras. Villkoren skulle blifva:
För ordinarie bataljonsläkarbeställning:
att hafva fullgjort den för vapenföra medicine studerande i värnpliktslagen
föreskrifna tjänstgöring (den för värnpliktiga läkare föreskrifna
utbildning);
39
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
att hafva afiagt medicine licentiatexamen;
. hafva tjänstgjort vid inskrifningsförrättning, därest sådan tjänstgöring
icke skulle ingå i värnpliktsutbildningen;
att hafva tjänstgjort minst sex månader såsom underläkare vid
större sjukhus (länslasarett) eller hafva fullgjort annan däremot svarande
behörigen föreskrifven tjänstgöring; samt
att vid ansökningstidens utgång icke hafva öfverskridit trettiotredje
lefnadsåret, med mindre sökanden förut innehaft läkartjänst under så
lång tid, att han vid fyllda femtioåtta år kunde räkna tjugufem till pension
och fyllnadspension berättigande tjänstår (nedsättningen af tjänståren
från 30 till 25 motiverad därmed, att då utnämningen till ordinarie
bataljonsläkare ofta nog icke skedde förr än vid 33—34 års ålder, skulle
bataljonsläkare med krafvet på 30 tjänstår komma att kvarstå i tjänst
till 63 år, hvilket syntes hvarken ändamålsenligt eller önskvärdt).
För regementsläkarbeställning:
att i minst tre år hafva haft anställning såsom ordinarie bataljonsläkare
vid armén; samt
att med godkända prof hafva genomgått för bataljonsläkare särskildt
föreskrifven tjänst (kurs för bataljonsläkare).
För för delningsläkarbeställning äfvensom för fältläkarbeställningen vid
arvi <farv ältning ens sjukvårdsstyrelse:
ati- vara regementsläkare eller kompetent till regementsläkartjänst.
Liksom hittills borde samtliga ordinarie bataljons- och regementsläkai
bes fällningar tillsättas ejter ansökan. Däremot borde de nva fördelningsläkarbeställningarna
och fältläkarbeställningen vid sjukvårdsstvrelsen
tillsättas utan föregående ansökan. Vid bedömande af kompetensen
till regements- och fördelnmgsläkarbeställningarna borde särskild hänsyn
tagas till utom den ordinarie tjänstgöringen ådagalagda prof på duglighet
och intresse för militärläkarens kall och verksamhet samt för de
med dessa tjänster förenade speciella uppgifter.
Vid uppförande af sökande på underdånigt förslag till reqementsläkarbeställning
borde afseende lästas, förutom vid tjänstålder såsom
läkare . vid armén enligt gällande bestämmelser om rätt till tjänstårsbeiåkning,
vid det sätt, hvarpå föregående tjänstgöring blifvit bestridd,
vid läkarverksamhet a större sjukhus, vid förtjänstfull författarverksamhet
inom militärmedicmens och samtetstaktikens område, äfvensom vid
sådana tillfälliga uppdrag som utländska studieresor i militärmedicinskt
syfte, tjänstgöring i utländska arméer m. m. dylikt.
40
Extra bataljonsläkare.
Värnpliktiga
läkare och
läkare
i reserven.
Kurser för
militärläkare.
Kung}. Maj.is Nåd. Proposition Nr ISO.
Vid upprättande af underdånigt förslag till fördelningsläkarbeställning
skulle särskild! afseende fästas vid ådagalagda, kunskaper och insikter
på militär hygienens, den militärmedicinska förvaltningens och
sanitetstaktikens områden äfvensom vid förmågan att utöfva befäl.
Vid uppgörande af förslag till fältskär beställning en vid sjukvårdsstyrelsen
skulle särskild! afseende fästas vid ådagalagda kunskaper och
insikter uti militärförvaltningen, särskild! den militärmedicinska, äfvensom
uti frågor, som rörde sjukvårdsmateriel, sjukhusutrustning m. m. dylikt.
Af hvad som nu blifvit sagdt torde framgå, att de ordinarie läkarbeställningarna
liksom hittills skulle vara uppförda å truppförbandens
m. fl. stater. De sakkunniga hafva nämligen ansett, att det icke skulle
vara lämpligt eller praktiskt möjligt att sammanföra dessa beställningar
å en gemensam stat för fältläkarkåren. Befordringarna skulle nämligen
i sådant fall ske till viss läkarbeställning inom kåren, hvarefter särskild
placering skulle äga ruin för bestridandet af befattning vid visst truppförband
O. S. V.
För att kunna utnämnas till extra bataljonsläkare skulle, enligt de
sakkunnigas förslag, fordras samma kompetensvillkor som för ordinarie
bataljonsläkarbeställning, utom hvad anginge åldern vid ansökningstidens
utgång.
För de sakkunnigas förslag angående erhållandet af värnpliktiga
läkare och inträdet uti fältläkarkårens reserv är redogörelse redan lämnad
uti det föregående (sid. 36—38).
Enligt de sakkunnigas förslag skulle det anordnas två särskilda
militär läkar hur ser, nämligen kurs för värnpliktiga läkare och kurs för
batalj onsläkare.
Kursen för värnpliktiga läkare skulle genomgås först efter slutad
klinisk tjänstgöring i medicin och kirurgi vid Serafimerlasarettet samt
omfatta undervisning i militär hälsovård, kirurgisk operationskurs, ögonundersökningar,
öronundersökningar, militärmedicinsk förvaltning, sanitetstaktik
och ridning. Kursen skulle pågå under en tid af 2 månader
och vara förlagd till garnisonssjukhuset i Stockholm.
Kursen för bataljonsläkare skulle omfatta militär hälsovård, krigskirurgi,
militärmedicinsk förvaltning, sanitetstaktik och ridning. Kursen
borde vara obligatorisk för samtliga bataljonsläkare, och till densamma
skulle äfven extra bataljonsläkare kunna kommenderas. I regeln borde
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.
41
den anordnas hvart annat år och omfatta en tid af omkring 2 månader.
De prof, som skulle afläggas, syntes böra vara praktiska eller skriftliga,
men icke erhålla form af muntlig examen.
5. Aflöningsförmåner.
De sakkunniga hafva ansett, att de nuvarande aflöningsformerna
för de ordinarie läkarna borde bibehållas, men aflöningsbeloppen höjas.
Den föreslagna organisationen innebure nämligen en mycket afsevärd
minskning af de ordinarie läkarbeställningarna och såsom följd däraf
ökade göromål för läkarna. Bataljonsläkare med lägre aflöning (yngre
bataljonsläkare) hade nu endast löjtnants af andra klassen aflöningsförmåner,
hvilka, sammanlagdt (lön, dagaflöning samt inkvarterings- och
servisbidrag) utgjorde, under förutsättning af ständig tjänstgöring,
2,415—2,515 kronor. Detta belopp måste anses såsom alldeles för
ringa, i synnerhet om man toge i betraktande, att utnämningen till
bataljonsläkare icke skedde förrän vid 33—34 års ålder efter en lång
föregående studietid, som ofta nog icke hade ägt rum utan skuldsättning.
Bataljonsläkare med högre aflöning (äldre bataljonsläkare), hvilken aflöning
icke uppnåddes förrän i medeltal omkring 6 år senare, uppbure i
aflöningsförmåner, under enahanda förutsättning, sammanlagdt 4,260—
4,360 kronor, det ville med andra ord säga, att de i aflöningsafseende
vore likställda med kaptener af andra klass. Äfven denna aflöning
syntes vara otillräcklig, och detsamma kunde äfven sägas om regementeläkarna,
som hade endast kaptens af första klassen lön, men majors
dagaflöning samt inkvarterings- och servisbidrag, tillsammans 5,825—
6,225 kronor. Den ålder, vid hvilken befordran till regementsläkare på
stat ägde rum, vore i medeltal 45 år. Fördelning släkarna hade, förutom
sina aflöningsförmåner såsom regementsläkare, ett årligt arfvode om 1,000
kronor.
Det ville synas, som om aflöningsförmånerna för ifrågavarande lä,
kåre blefve skäliga och tillfredsställande, om i aflöningshänseende fördelningsläkare
likställdes med öfverstelöjtnant, regementsläkare med major,
äldre bataljonsläkare med kapten af första klassen och yngre bataljonsläkare
med kapten af andra klassen. För de äldre bataljonsläkarna
skulle dock icke kaptens af första klassen lön uppföras uti vederbörliga
stater, utan endast kaptens af andra klassen. Skillnaden skulle, i öfverensstämmelse
med hvad för närvarande vore händelsen, utgå såsom lönetillägg
från särskildt statsanslag.
Bihang till Bikscl. prut. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 81 Haft.
Ordinarie
läkare.
6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
Enligt det nu sagda skulle således aflöningsförmånerna för de ordinarie
truppförbandsläkarna, utom för dem i Stockholm och Göteborg, i
allmänhet blifva följande:
För yngre bataljonsläkare:
Lön ......................................................
Dagaflöning i 365 dagar å 4 kr.
Inkvarterings- och servisbidrag...
För äldre bataljonsläkare:
Lön .....................................................
Tillägg i lön ....................................
Dagaflöning i 365 dagar å 4 kr.
Inkvarterings- och servisbidrag...
För regementsläkare:
Lön ....................................................
Dagaflöning i 365 dagar å 5 kr.
Inkvarterings- och servisbidrag...
För för delning släkare:
Lön ....................................................
Dagaflöning i 365 dagar å 5 kr.
Inkvarterings- och servisbidrag...
2,400 kr.
1,460 ))
400 » 4,260 kr.
2,400 kr.
1,000 »
1,460 »
400 » 5,260 kr.
4,000 kr.
1,825 »
600 » 6,425 kr.
4,500 kr.
1,825 »
600 6,925 kr.
I Stockholm och Göteborg skulle, till följd af det för dessa orter
utgående högre inkvarterings- och servisbidraget, ifrågavarande aflöningsförmåner
belöpa sig till:
För yngre bataljonsläkare................................. 4,360 kr.
>> äldre » ................................. 5,360 .»
)> regementsläkare ........................................ 6,825 »
)> fördelningsläkare.......................................... 7,325 x
De ordinarie läkarna skulle vara ständigt tjänstgörande uti sina befattningar,
som svarade mot deras beställningar. Vissa läkare skulle,
enligt hvad som blifvit sagd! i det föregående, dessutom bestrida särskilda
åligganden, såsom läkarna vid Karlskrona grenadjärregemente, å
Jjtungl. Majds Nåd. Proposition Nr 126.
43
Karlsborg, i Boden och de vid Gottlands trupper samt de för Svea
ingenjörkår och. Fälttelegrafkåren afsedda (se sid. 28—32), hvarjämte
de läkare, som tillhörde de i Sköfde förlagda truppförbanden, nämligen
Skaraborgs regemente, Lifregementets husarer och Göta trängkår, skulle
vara skyldiga att utan särskild ersättning tjänstgöra å därvarande garnisonssjukhus.
Beträffande den frågan, i hvad man ordinarie läkare vid armén
skulle vara skyldig att utan särskild ersättning tjänstgöra vid annat än
eget truppförband, hafva de sakkunniga framhållit såsom själfklart, att
ifrågavarande läkare icke utan ersättning kunde kommenderas utanför egen
förläggningsort. Hvad åter anginge tjänstgöring vid annat truppförband
inom egen förläggningsort, borde sådan kunna af hemmavarande
läkare utan särskild ersättning fullgöras vid de mindre styrkor, som vore
kvarlämnade i kasernetablissemangen under fälttjänstöfningar, hvilka påginge
två eller flera dagar. Men i öfrig! syntes det icke vara lämpligt
eller rättvist att utan särskild ersättning beordra läkare vid ett truppförband
att upprätthålla läkartjänsten vid ett annat. Om däremot militärskola,
utbildningskurs, mindre afdelningar eller enskilda personer
vore förlagda till ett truppförband, borde dettas läkare under vanliga
förhållanden utan ersättning bestrida deras sjukvård. Skulle därtill
komma mera afsevärd undervisningsskyldighet, borde ersättning beredas
till det belopp, som i hvarje särskild! fall pröfvades skäligt.
Vissa läkare borde, enligt de sakkunnigas förslag, tillerkännas ökade
aflöningsförmåner med anledning däraf, att de på grund af de ringa tillfällena
till enskild läkarverksamhet kunde åläggas ökade göromål.
Dessa läkare vore regementsläkaren vid Vaxholms grenadjärregemente
samt läkarna vid kommendantskapet i Boden, eller två regementsläkare
och två bataljonsläkare. Den ökade ersättning, som sålunda skulle
tilldelas ifrågavarande fem läkare, syntes lämpligen böra utgå i form
af arfvode samt arfvodesbeloppet skäligen bestämmas till 1,000 kronor
för en hvar af dem. Detta arfvode vore icke att betrakta såsom ett
ortstillägg, utan såsom särskild godtgörelse för ökade skyldigheter och
göromål. Skulle ortstillägg tillerkännas officers- och underofficerskårerna
i Boden, borde gifvetvis denna förmån tillgodokomma äfven där stationerade
militärläkare.
Ersättningen till de extra bataljonsläkarna, anse de sakkunniga, borde
utgå i form af lön med ett ålderstillägg efter fem års och ytterligare
ett dylikt efter tio års väl vitsordad tjänstgöring samt dagtraktamente
under det antal dagar, då extra läkaren vore inbeordrad till tjänstgö
-
Arfvode till
vissa ordinarie
läkare.
Extra bataljonsläkare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Läkare i
reserven.
'' 44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126,
ring. Lönen syntes lämpligen höra bestämmas till samma belopp, som
vore bestämdt för marinläkare af andra graden eller 1,500 kronor,
hvardera ålderstillägget till 300 kronor samt dagtraktamentet till 8 kronor
vid tjänstgöring utanför egen bostadsort, eljest till 4 kronor. Dessa
aflöningsbelopp vore så afvägda och beräknade, att de borde kunna förmå
praktiserande civila läkare till ifrågavarande anställning, och det sålunda
skulle blifva möjligt att rekrytera den erforderliga extra läkarpersonalen,
men å andra sidan kunde beloppen visserligen icke anses
för högt tilltagna. De vore ock föreslagna under den förutsättningen,
att extra bataljonsläkare, som uppnådde för pensionering af bataljonsläkare
nu föreskrift^ tjänst- och lefnadsår, skulle komma i åtnjutande
af pension enligt vanliga grunder. Därigenom skulle utsikten, att ifrågavarande
extra bataljonsläkare komme att under en lång tid kvarstanna
i tjänst, väsentligen ökas.
livad slutligen anginge de aflönings- och pensionsförmåner, som
skulle tillkomma personalen i fältläkarkårens reserv, borde de, enligt hvad
de sakkunniga framhålla, såsom nu vore fallet, fortfarande utgå efter
samma grunder, som gällde för officerare i reserven. Det ville med
andra ord säga, att de läkare, som omedelbart, utan föregående fast anställning
vid armén, vunnit inträde i reserven, skulle vid sin första utnämning
erhålla eJciperingshjälp med 500 kronor samt under färd i och
tjänstgöring vid trupp lön och dagaflöning samt äfven dagtraktamente
i de fall, då sådant traktamente utginge, med samma belopp, som yngre
ordinarie bataljonsläkare ägde åtnjuta vid liknande tjänstgöringstillfällen.
Till den, som tillträdt pension, skulle dock icke lön utgå. Lön beräknades
för dag med 1 »os af årsbeloppet. Efter uppnådda 55 års ålder
skulle sådan läkare, som nu afsåges, erhålla en pension om 300 kronor,
så vida han uppfyllt öfriga därför stadgade villkor. Till de läkare, som
utan rätt till fyllnadspension afgått frän beställning på stat och inträdt i
reserven, skulle utgå nyss anförda förmåner, med undantag af ekiperingshjälp.
De läkare, som erhållit afsked med fyllnadspension, skulle under
färd i och tjänstgöring vid trupp åtnjuta dagaflöning samt, där sådant
utginge, dagtraktamente enligt innehafvande grad.
6. Kostnader.
Kostnaderna för den af de sakkunniga föreslagna organisationen af
fältläkarkåren, däri inbegripna kostnaderna för militärläkares undervis
-
Kungl. Majris Nåd. Proposition Nr 126.
45
ning, hafva af dem beräknats till 771,845 kronor. Motsvarande kostnader
enligt nuvarande organisation uppginge till 689,125 kronor. Kostnadsökningen
skulle sålunda komma att uppgå till 82,720 kronor. Till
densamma borde emellertid läggas den ersättning, som komme att utgå
för ombesörjandet af sjukvården vid fästningsingenjörkompaniet i Vaxholm.
Skulle en bataljonsläkare behöfva tillkomma vid Vaxholms grenadjärregemente,
komme utgiftsbeloppet att ökas med eu bataljonsläkares
aflöningsförmåner, men minskas med ett arfvode om 1,000 kronor till
regementsläkaren vid nämnda regemente. Att märka vore beträffande kostnadsökningen,
att sex nya fördelningsläkarbeställningar tillkommit, och
att förbättrade aflöningsförmåner föreslagits skola inträda vid arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse.
7. Sjukhusfrågan.
Beträffande vården af de sjuka, hvilka icke behöfde afpolletteras
till sjukhus, utan hvilkas tillstånd medgåfve, att de antingen kvarstannade
uti sina logement (»sjuka i kvarter») eller vårdades å truppförbandets
sjukrum fårsjuka å sjukrum»), — de senares tillfrisknande vore att
vänta inom några få dagar -—, göra de sakkunniga gällande, att dessa
sjuka i regeln borde vårdas af truppförbandens läkare och i truppförbandens
egna lokaler (logement, sjukrum o. cl.). Att civil sjukvårdsinrättning
icke borde anlitas för dem, som borde läggas å sjukrum, än
mindre för dem, som vore sjuka i kvarter, därom kunde knappast några
skiljaktiga meningar råda. Det skulle icke vara ändamålsenligt att taga
i anspråk sängplatser å sådan inrättning för sjuka, hvilkas tillfrisknande
vore att emotse efter en jämförelsevis kort tid, och förflyttningen af
dessa sjuka till och från det civila sjukhuset skulle vara förenad med
kostnader och besvär, som näppeligen kunde betecknas såsom oundgängligen
nödiga. Dessutom vore det af vikt, att truppförbandsläkarna icke
undandroges vården af truppförbandens sjuka, utan att de fastmera komme
att därmed taga befattning i så stor utsträckning som sig göra läte.
Hvad anginge vården af de sjuka, som måste afpolletteras till sjukhus
(5)sjuka å sjukhus!)), vore frågan därom löst uti de militäraförläggningsorter,
som hade garnisonssjukhus, såsom Stockholm, Boden, Sköfde
och Karlsborg.
Å . öfriga orter gestaltade sig denna fråga, enligt de sakkunnigas
mening, olika å ort, där blott ett truppförband vore förlagdt, och å ort,
Sjuka ikvart er
och sjuka å
sjukrum.
Sjuka & sjukhus.
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
där två eller flera truppförband vore förlagda, särskild! med hänsyn till
spörsmålet, huruvida och i hvad mån civil sjukvårdsinrättning (länslasarett
o. d.) borde anlitas för vården af ifrågavarande sjuka.
Beträffande sjukhusvården vid ensamt förlagda truppförband uppställa
de sakkunniga den principen, att endast de svårare sjukdomsfallen
(t. ex. svårare operationsfall) skulle öfverlåtas till den civila sjukvårdsinrättningen,
under det att de sjuka, livilkas sjukdomar icke vore af
svårare art, eller hvilkas behandling icke kräfde möjligast tidsenliga
tekniska anordningar eller speciell kirurgisk färdighet, skulle vårdas å
truppförbandets sjukhus. Motiven till den sålunda uppställda principen
voro följande. Det kunde icke vara lämpligt att öfverlämna alla sjuka,
som pröfvades vara i behof af sjukhusvård, till länslasarett eller motsvarande
civilt sjukhus, enär truppförbandsläkarna därigenom skulle beröfvas
all fortsatt öfning och utbildning i sådan vård, och det skulle
äfven i andra afseenden verka ofördelaktigt, om all den militärpersonal,
som behöfde vårdas å sjukhus, skulle anförtros åt civila läkare och undandragas
truppförbandsläkarnas omsorger. Hvarje truppförband måste
under alla förhållanden hafva vissa sjuklokaler, såsom erforderligt antal
rum för sjukvisitationerna (mottagningsrum och väntrum) äfvensom ett
visst antal sängar för dem, som vore sjuka å sjukrum, och vid sådant
förhållande vore det en klok och ändamålsenlig åtgärd att med dessa
lokaler förena rum för sjukhusvård eller en sjukhusafdelning, där sådana
till sjukhus afpolletterade, hvilkas tillstånd icke vore af svår eller komplicerad
beskaffenhet eller kräfde någon mera omfattande operation,
kunde vårdas. De lättare eller medelsvåra fallen utgjorde i själfva verket
det långt öfvervägande flertalet. Ifrågavarande sjukafdelning kunde
dock icke af kostnadsskäl anordnas och utrustas på samma fullständiga
sätt som ett länslasarett eller därmed jämförlig civil sjukvårdsinrättning,
och därför vore det önskvärd! och lämpligt, att de svårare sjukdomsfallen
vid ensamt förlagdt truppförband öfverlämnades till sådant sjukhus.
I betraktande däraf att antalet dylika sjukdomsfall, liksom hittills,
sannolikt blefve jämförelsevis ringa, för att icke säga försvinnande litet,
syntes icke tillräckliga skäl förefinnas, för att vederbörande truppförbandsläkare
skulle åläggas skyldighet att tjänstgöra vid länslasarettet
(den civila sjukvårdsinrättningen), ehuruväl en sådan tjänstgöring ur
vissa synpunkter väl kunde sägas vara önskvärd.
I fråga om sjukhusvården å orter, där två eller flera truppförband vore
förlagda, göra de sakkunniga gällande följande synpunkter.
Anordnandet å sådan ort af gemensamt garnisonssjukhus, där nämligen
sådant ej redan vore inrättadt, skulle i regeln vara förenadt med högst
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
afsevärda kostnader, om sjukhuset skulle kunna erhålla den fullständiga
utrustning, som i allmänhet utmärkte och borde utmärka ett tidsenligt
länslasarett. Dessutom skulle en sådan anordning kräfva, att läkaren
vid ett gemensamt garnisonssjukhus, till hvilket äfven de svårare
sjukdomsfallen skulle öfverlämnas, erhölle samma kompetens och kirurgiska
utbildning som läkaren vid ett länslasarett. Detta skulle i sin
ordning medföra nödvändigheten att särskildt för detta ändamål utbilda,
anställa och aflöna läkare vid armén. Därtill kom me att genom detta
sätt att lösa frågan skulle samarbetet mellan de civila och militära
läkarna — hvilket samarbete från flera håll framhållits vara synnerligen
önskvärd! — inskränkas till allenast den frivilliga öfverenskommelsens
arbete.
I betraktande af dessa omständigheter borde det allvarligt tagas i
öfvervägande, huruvida det icke skulle vara ändamålsenligt att inom
länslasaretten i de orter, där två eller flera truppförband vore förlagda,
anordna en militär afdelning. I ort, där endast ett truppförband vore
förlagdt, skulle, såsom förut framhållits, sjuknumerären under vanliga
förhållanden blifva för ringa för att berättiga till en sådan anordning,
men där två eller flera truppförband vore förlagda, vore det möjligt, att
nämnda numerär skulle blifva så pass stor och jämförelsevis'' så pass
konstant, att åvägabringandet af eu militär afdelning inom länslasarettet
genom en för ändamålet uppförd till- eller nybyggnad — endast i undantagsfall
torde denna sjukhusafdelning kunna komma till stånd inom
redan befintliga lokaler — syntes hafva sitt stora berättigande. Genom
åtgärd af nu antydd art skulle åt vid ifrågavarande truppförband anställda
läkare, i främsta rummet bataljonläkarna, beredas möjlighet till
fortsatt verksamhet och träning i sjukhustjänst. De hade tillfälle att
vårda och följa äfven de svåraste och ur läkarsynpunkt mest lärorika
sjukdomsfallen. Vid förekommande kirurgiska operationer kunde de
själfva verkställa nödiga ingrepp eller biträda vid deras utförande. Genom
att använda de utensilier och de tekniska hjälpmedel, öfver hvilka
länslasarettet förfogade, skulle militärläkarna i fråga vinna ökade kunskaper
och vidgad erfarenhet. Genom tillgång till samt såsom biträde
åt fullt utbildade och skolade kirurger skulle de erhålla stöd och hjälp
vid de svårare fallen samt förvärfva sig ökad praktisk färdighet. Denna
tjänstgöring, fortsatt tillräckligt lång tid, skulle på ett synnerligen verksamt
sätt förbereda dem för deras uppgifter såsom läkare på exempelvis
ett fältsjukhus. Vården af de sjuka å militärafdelningen skulle åligga
vederbörande truppförbandsläkare. Tjänsteförhållandena mellan lasarettsläkaren
och dessa borde ordnas genom en särskild instruktion. Om
militärläkarna dessutom skulle biträda vid sjukhusvården å länslasarettet,
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
borde bero af frivillig öfverenskommelse. Någon organisativ eller administrativ
förening af den civila och den militära sjukvården borde föröfrigt
icke äga rum, utan truppförbanden borde kontant ersätta sina
sjukvårdskostnader enligt därom behörigen träffade aftal. Sådana torde
i allmänhet kunna uppgöras till skäliga pris.
Skulle emellertid icke erforderliga överenskommelser i berörda afseende
kunna träffas, eller skulle vederbörande landsting icke vilja medgifva
anordnandet af militärafdelningar inom länslasarettens lokaler,
borde sjukhusvården vid två eller flera ä samma ort förlagda truppförhand
ordnas efter samma principer som vid ensamt förlagdt truppförhand.
Hvarje truppförbands sjukhuslokaler skulle i sådant fall omfatta äfven
en sjukhusafdelning, men de svårare sjukdomsfallen, hvilkas behandling
kräfde särskilda tekniska anordningar, öfverlåtas till vederbörligt länslasarett
eller motsvarande civil sjukvårdsinrättning. Därvid skulle man
dock å ort, där två truppförbands kasernetablissemang vore belägna
omedelbart intill hvarandra, kunna sätta i fråga att sammanbygga deras
sjukhus, under den förutsättning att hvarje truppförband finge sin särskilda
afdelning, och att den sålunda gemensamma sjukhusbyggnaden
hade ett nära och passande läge i förhållande till båda truppförbanden.
Frågan om ändamålsenligheten af den nu antydda anordningen borde
pröfvas i hvarje särskildt fall. Under inga förhållanden borde den tillgripas
i det fall, att den skulle komma att afsevärdt försvåra läkarnes
tjänståligganden beträffande de dagliga sjukvårdsgöromålen, hvilket
äfven skulle medföra olägenheter för truppförbanden därigenom, att ifrågavarande
göromål, till följd af det gemensamma sjukhusets läge, komme
att kräfva ökad tid och sålunda medföra tidsutdräkt.
8. Öfvergången till den föreslagna organisationen.
Såsom eu lämplig tid för öfvergången till den nya organisationen
af fältläkarkåren hafva de sakkunniga tänkt sig en period af sex år
(1910—1915). För öfvergången från det nuvarande till det föreslagna
antalet ordinarie läkarbeställningar vore det icke möjligt att på förhand
uppgöra en i enskildheter gående plan, utan blott angifva vissa grunder.
De sex fördelningsläkarbeställningärna borde snarast möjligt tillsättas.
Därigenom blefve motsvarande antal regementsläkarbeställningar lediga,
och under öfvergångstiden blefve så många ordinarie läkarbeställningar
ytterligare vakanta, att det utan svårighet skulle blifva möjligt att
indraga de 37 beställningar, hvarmed minskning skulle äga rum.
Kungl. Majris Nåd. Proposition Nr 126.
49
Det blefve emellertid sannolikt icke så lätt att fylla alla uppstående
vakanser och samtidigt anställa erforderligt antal extra bataljonsläkare.
För stort antal vakanser kunde undvikas genom att under den egentliga
öfvergångstiden vid de regementen, hvilkas kasernetablissemang
ännu icke vore färdiga, tillåta regements- och bataljonsläkare att bo
utanför den bestämda förläggningsorten. För tillsättandet af behöflig^
extra bataljonsläkare under nämnda tid vore afvikelse!'' från de uppställda
kompetensvillkoren nödiga. Sålunda skulle till sådan läkare kunna utnämnas
:
bataljonsläkare, som afginge från ordinarie bataljonsläkarbeställning;
bataljonsläkare i reserven, som icke öfverskridit 40 års ålder;
fältläkarstipendiat, som vore legitimerad läkare, minst 4 månader
tjänstgjort såsom extra läkare vid armén, genomgått kurs, motsvarande
den föreslagna kursen för värnpligtiga läkare, och tjänstgjort vid in skri fningsförrättning;
och
civil läkare, som fullgjort sin värnplikt, genomgått kurs, motsvarande
den föreslagna kursen för värnpliktiga läkare, och tjänstgjort vid
inskrifningsförrättning.
Till ordinarie bataljonsläkare skulle under öfvergångstiden kunna
utnämnas extra bataljonsläkare, som fullgjort den för sådan läkare för
ett år föreslagna tjänstgöringsskyldighet (60 dagar).
Under öfvergångstiden borde så många militärläkarkurser enligt
gamla ordningen hållas, att nuvarande bataljonsläkare kunde göra sig
kompetenta till regementsläkartjänst, samt därjämte extra kurser, motsvarande
kursen för värnpliktiga läkare, för att göra de fältläkarstipendiater
och civila läkare, som anmälde sig vilja blifva extra bataljonsläkare,
därtill kompetenta.
Fältläkarstipendiatinrättningen borde endast småningom afvecklas.
Under sista öfvergångsåret kunde man till ett afsevärdt antal påräkna
värnpliktiga täckare, som genomgått den för sådana läkare föreslagna
kursen. Allra tidigast under tredje öfvergångsåret kunde sådan
kurs hållas för första gången. I sådant fall skulle under påföljande år
utnämning af extra bataljonsläkare enligt den nya ordningen kunna
äga rum.
Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Apel. 81 Saft.
50
Kung1. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 126.
1 allmänhet.
III. Yttranden öfver de sakkunnigas förslag angående
fältläkarkårens omorganisation.
Efter det att de sakkunniga afgifvit sitt förslag angående omorganisation
af fältläkarkåren, infordrades yttranden öfver detsamma
från arméfördelningschefer (likställda chefer), regements- och kårchefer
samt de vid arméns truppförband m. m. anställda ordinarie läkare. Sedan
dessa yttranden inkommit, anbefalldes arméförvaltningens civila departement
och sjukvårdsstyrelse att afgifva underdånigt utlåtande såväl
öfver de sakkunnigas förslag som ock öfver nyssnämnda infordrade yttranden.
Slutligen har frågan varit öfverlämnad till den genom nådiga
brefvet den 28 september 1907 förordnade kommittén med uppdrag att,
särskild! med hänsyn till rikets ekonomiska bärkraft, granska och afgifva
yttrande öfver af cheferna för generalstaben och flottans stab
uppgjorda förslag till samfälld plan för rikets försvar in. m. (försvarskommittén).
1
1. Truppförbandschefers och läkares yttranden.
Yttranden öfver de sakkunnigas förslag angående fältläkarkårens
omorganisation hafva afgifvits af 69 militärchefer och 113 militärläkare
vid armén. Af dessa hafva 19 chefer och 33 läkare tillstyrkt
förslaget oförändradt samt 37 chefer och 45 läkare anslutit sig till detsamma
med mindre väsentliga erinringar. För vissa mera ingående
organisationsändringar hafva 10 chefer och 23 läkare uttalat sig, medan
3 chefer och 10 läkare yttrat sig i afstyrkande riktning.
Bland de afgifna yttrandena finnes det icke något, i hvilket ett
bibehållande af fältläkarkårens nuvarande organisation och aflöningsförmåner
påyrkas. Och i allmänhet synes den meningen vara långt
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
51
öfvervägande och förhärskande, att det ordinarie antalet läkarbeställningar
vid arméns regementen och kårer enligt 1901 års härordning
kunde minskas, utan att fordringarna på en god militär sjukvård i fredstid
komme att eftergifvas, och utan att behofvet af läkarpersonal vid
mobilisering komme att äfventyras. Från enstaka håll göras häremot
mer eller mindre starka invändningar, men å andra sidan gifves det
röster, som vilja gå längre än de sakkunniga på den af dem inslagna
vägen.
Så godt som enhällig är den uppfattningen, att truppförbandens
ordinarie läkare icke böra utestängas från enskild läkarverksamhet. Men
från en del läkare uttalas stora betänkligheter mot möjligheten att bedrifva
sådan, åtminstone med framgång eller under gynnsamma förhållanden,
sedan läkarnas tjänståligganden kommit att väsentligen ökas.
De befara nämligen, att den stegrade tjänstgöringsskyldigheten kommer
att inskränka den enskilda praktiken, och det är i allmänhet denna
fruktan, som är den väsentligaste faktorn uti skälen mot den föreslagna
organisationen.
I fråga om den utanför den militära tjänstgöringen utöfvade läkarverksamheten
anser chefen för femte arméfördelningen, att ordinarie
militär läkare borde tillerkännas rätt att — efter pröfning i hvarje särskilt
fall — med sin militärläkarbefattning förena annan befattning i
statens eller kommunens tjänst, t. ex. stadsläkare, underläkare å lasarett,
järnvägsläkare o. s. v. Utan sådan rätt skulle det nämligen blifva
vanskligt att erhålla fullgoda militärläkare särskild! i mindre orter, såsom
t. ex. Sollefteå, där derå truppförband vore förlagda, men tillgången
på enskild praktik ringa. A andra sidan anser. fördelningsläkaren vid
fjärde arméfördelningen, att det borde tagas i öfvervägande, huruvida
icke för regementsläkare och högre tjänstinnehafvare inom fältläkarkåren
borde bestämmas förbud att med innehafvande beställning förena
extra provinsial-, stads- eller distriktsläkartjänst, hvarjemte, enligt samma
fördelningsläkares mening, för militärläkare i allmänhet föreskrift borde
utfärdas därom, att de icke skulle få innehafva annan tjänstebefattning,
som befunnes vara hinderlig för tjänstgöringen såsom militär läkare.
Anställande af en för delning släkare med fast lön å ordinarie stat
vid hvarje arméfördelning har af alla dem, som uti sina yttranden särskild!
berört denna fråga, rönt den Ulligaste anslutning, på ett enda
undantag när. Fn regementschef anser nämligen, att den gamla ordningen
i detta afseende borde bibehållas, men i öfrigt bestrides behofvet
Fördelnings
läkarbeställ
ningarna.
52
Ilungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
af sådana fördelningsläkare icke från något håll. Fastmer har det ytterligare
understrukits och accentuerats.
Antalet ordi- Hvad beträffar antalet ordinarie läkare vid infanteriet, har det stora
besdäiiningär flertalet, som yttrat sig i frågan, ingenting att erinra mot den förevidregemen-
slagna minskningen med en bataljonsläkarbeställning vid hvarje treten
och karer. ])ataljonsre/jtiimnie_ Hufvudsakligen från läkarhåll, särskild!; af några i Stockholm
anställda läkare, uttalas farhågor med hänsyn till denna minskning,
farhågor, hvilka redan äro berörda, nämligen inskränkning af militärläkarnas
enskilda praktik och minskad tillgång på militärläkare vid mobilisering.
A andra sidan finnes det emellertid ett par yrkanden på allenast en
ordinarie läkare vid hvarje infanteriregemente. Från ett håll påyrkas förbud
för verkligt otjänstbara läkare att kvarstå i ordinarie tjänst.
Förslaget att vid Karlskrona grenadjärregemente hafva en regementsläkare
och en bataljonsläkare med skyldighet tillika att upprätthålla
läkargöromålen vid det i närheten förlagda fästningsingenjörkompaniet
afstyrkes af en af regementets läkare, men godkännes af en annan och
dessutom jämväl af regementschefen och arméfördelningschefen, h varjämte
chefen för Fortifikationen förklarar sig icke hafva något att erinra
mot detsamma.
Under förutsättning att beträffande sjukvården samverkan med Vaxholms
kustartilleriregemente skulle komma till stånd, hvilket af de sakkunniga
föreslagits, finna både regementsläkaren och t. f. regementschefen
det lämpligt och tillräckligt, att endast en ordinarie läkare (regementsläkare)
anställes vid Vaxholms grenadjärregemente. För att bereda
denne läkare tillfälle till vidgad sjukhusverksamhet, anser bataljonsläkaren
vid regementet, att det skulle vara fördelaktigt, om med vederbörande
landsting kunde träffas öfverenskommelse om inrättandet af en civil
afdelning å militärsjukhuset vid Osear-Fredriksborg, men i sådant fäll
syntes det honom vara tvifvel underkastadt, att antalet ordinarie läkare
vid regementet skulle utan större olägenhet kunna inskränkas till en.
Tanken på inrättandet af en sådan civil afdelning upptages af fördelningsläkaren
vid fjärde arméfördelningen, som tror det icke skulle möta
några större svårigheter att intressera Stockholms läns landsting att vid
ett å Piindön uppfördt garnisonssjukhus anordna en civil afdelning, i
hvilket fall det dock vid Vaxholms grenadjärregemente skulle finnas arbete
för två läkare. Till hvad fördelningsläkaren i denna de! framhållit
ansluter sig äfven arméfördelningschefen.
Beträffande den samverkan i fråga om sjukvården mellan Vaxholms
grenadjärregemente och det i omedelbar närhet förlagda Vaxholms kust
-
53
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
artilleriregemente, som synts de sakkunniga vara önskvärd, hafva äfven
förste marinläkaren å Oscar-Fredriksborg och marinöfverläkaren afgifvit
yttranden. Nämnda marinläkare finner ett sådant samarbete under fredstid
högst önskvärd!, i all synnerhet som det måste äga rum vid krigstillfälle.
För ändamålet borde, enligt hans mening, grenadjärregementets
läkare öfverföras till marinläkarkåren. Kunde emellertid en sådan öfverföring
nu icke äga rum, ansåge han nödvändigt, att en samverkan
mellan kustartilleriets läkare och grenadjärregementets så snart som möjligt
komme till stånd, med en mellan läkarna lämpligt och rättvist bestämd
arbetsfördelning samt lika ekonomiska förmåner. På grund af det
ökade arbete, som genom denna anordning pålades den vid kustartilleriet
tjänstgörande förste marinläkaren, äfvensom med hänsyn till hans
ställning i förhållande till de öfriga läkarna inom garnisonen, borde förmånerna
för bemälde läkare likställas med fördelningsläkares. Marinöfverläkaren
framhåller äfven betydelsen af ett gemensamt upprätthållande
åt läkarvården vid Vaxholms kustartilleri- och grenadjärregementen under
fredstid, för att den vid mobilisering nödvändiga gemensamheten skulle
kunna fungera ordentligt. Under fredstid borde det emellertid, såsom
de sakkunniga föreslagit, vara nog med anställande af blott en läkare
vid grenadjärregementet. De för denne af de sakkunniga föreslagna
aflöningsförmånerna syntes marinöfverläkaren vara väl afvägda och motiverade.
Läkaren vid grenadj ärregementet komme antagligen icke att
förtjäna något på enskild praktik. Men de ekonomiska villkoren för
marinläkaren vid den afdelning af kustartilleriregementet, som vore förlagd
å Oscar-Fredriksborg, borde — då förhållandet i afseende på inkomster
af enskild praktik blefvo för honom alldeles detsamma, och enär
hans tjänstgöring komme att ökas — förbättras så mycket, att han
erhölle minst samma aflöningsförmåner, som vore föreslagna för läkaren
vid Vaxholms grenadjärregemente.
De sakkunnigas förslag, i hvad det afser antalet ordinarie läkare vid
kavalleriregementena om fem skvädroner, nämligen en sådan vid hvarje
regemente, gillas af i det närmaste alla dem, som beträffande denna del af
omorganisationen yttrat sig, af vissa dock med den reservationen, att extra
läkare skulle finnas till förfogande ej blott under repetitions- (regements-)
öfningarna, utan vid behof. Att läkaren vid ett fem-skvadronsregemente
skulle vara bataljonsläkare röner däremot gensaga af flertalet chefer och
läkare vid ifrågavarande regementen, hvilka anse, att den ordinarie läkaren
borde vara antingen regementsläkare eller hafva utsikt att, utan
att söka tjänst vid annat truppförband, kunna till sådan läkare befordras.
Hvad tio-skvadronsregementena angår, hafva deras chefer intet att
erinra mot, att vid hvart och ett af dem skulle finnas eu regements
-
54
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.
läkare och eu bataljonsläkare, men den ene regementschefen sätter i
fråga, huruvida det vore välbetänkt, att blott två läkare skulle finnas
under tiden för repetitionsöfningarna.
Att det vid hvarje fältartilleriregemente, som är förlagdt odeladt, skulle
finnas en regementsläkare och en bataljonsläkare, tillstyrkes af samtliga,
som i detta ärende afgifvit yttranden. För den del åt Norrlands artilleriregemente,
som är förlagd i Östersund, gör regementschefen gällande,
att vid denna del borde finnas äfven en bataljonsläkare. Denna mening
delas äfven af regementets båda läkare, som alternativt föreslå, att, för
den händelse icke två ordinarie läkare kunde anställas vid regementets
i Östersund förlagda del, eu extra läkare skulle få beräknas för den tid
af året, då marscher, skjutningar o. d. påginge. Arméfördelningschefen
förordar äfven två ordinarie läkare, tast hufvudsakligen ur den synpunkten.
att förekomma den enligt hans åsikt väl stora minskningen åt
bataljonsläkare.
För Fositionsartilleriregementet upptager fördelningsläkaren vid fjärde
arméfördelningen blott en läkarbeställning.
I fråga om de båda, för Svea ingenjörhär och Fälttelegraf harm afsedda
ordinarie läkarbeställningarna — en regementsläkare och en bataljonsläkare
— syntes det chefen för Fortifikationen vara rätt och billigt,
att den ena vore regementsläkarbeställning. Enligt hans mening motiverade
emellertid de långvariga kommenderingarna utom garnisonsorten,
särskildt å Svea ingenjörkår, ett bibehållande af de två ordinarie läkarna
vid denna kår. Åtminstone betingade kommenderingarna ett mera
vidsträckt anlitande af extra läkare vid ingenjörtrupperna. Angående
läkarens vid Svea ingenjörkår tjänstgöringsskyldighet vid Fälttelegrafkåren
och tvärtom uttalar chefen för Fortifikationen den åsikten, att densamma
icke borde inträda i annat fall, än då den andra kåren vore med
större delen af sin styrka frånvarande från förläggningsorten. Någon
tjänstgöringsskyldighet vid den andra kåren utanför förläggningsorten
borde icke ifrågasättas, än mindre stadgas.
Samtliga chefer och läkare vid tr ängtrupp erna äfvensom arméfördelningscheferna
hafva icke något att erinra mot, att antalet ordinarie läkare
vid hvarje trängkår skulle komma att bestämmas till en regementsläkare
och en bataljonsläkare. Fördelningsläkaren vid fjärde arméfördelningen
gör gällande, att vid en hvar af Svea, Norrlands och Östgöta
trängkårer antalet ordinarie läkarbeställningar skulle kunna inskränkas
till en. Skälen härför vore hufvudsakligen följande. En hvar af dessa
trängkårer hade gemensam förläggningsort med andra truppförband.
Vid sådant förhållande borde öfvervakandet af en del af den facktekniska
55
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 126.
utbildningen vid sjukvårdskompaniet utan svårighet kunna gå i tur
mellan samtliga å förläggningsorten befintliga militärläkare. Under
repetitionsöfningarna och möjligen under en kortare tid af beväringsrekrytskolans
senare del, då tillämpningsöfningar i terrängen ägde rum,
blefve dock extra läkare erforderlig.
Mot antalet ordinarie läkare vid garnisonen å Karlsborg — en regementsläkare
och en bataljonsläkare — har icke någon erinran gjorts,
men det af de sakkunniga framställda förslaget att uppföra de båda beställningarna
å staten för kommendantsstaten och att kommendanten
skulle bestämma läkarnas tjänstgöringsfördelning har afstyrkts af cheferna
för de båda truppförband, som äro förlagda å Karlsborg, nämligen
Göta ingenjörkår och Boden-Karlsborgs artilleriregemente (ena
bataljonen). Till deras mening sluta sig chefen för tredje arméfördelningen
och chefen för Fortifikationen.
Hvad vidkommer antalet ordinarie läkarbeställningar vid de nu i
Boden förlagda truppförbanden — två regements- och två bataljonsläkarbeställningar
— framhåller chefen för Bodens ingenjörkår, understödd
af chefen för Fortifikationen, önskvärdheten af att kåren finge behålla
sin läkare å stat. Härtill anmärker kommendanten i Boden, att
förverkligandet af detta önskningsmål ledde till 6 ordinarie läkarbeställningar
i Boden, hvilket icke vore tänkbart. Fördelningsläkaren vid fjärde
arméfördelningen håller före, att det under vanliga förhållanden vore
tillräckligt med tre ordinarie läkare vid Bodens trupper.
Beträffande slutligen antalet ordinarie läkare vid Gottlands trupper
— en regementsläkare och två bataljonsläkare — hafva militärbefälhafvaren
och chefen för Gottlands artillerikår icke haft något att däremot
erinra. T. 1. regementschefen för Gottlands infanteriregemente
fäster uppmärksamheten på, att tjänstgöringen vid regementets beväringsrekrytskola
och repetitionsöfningar är utsträckt till åtta månader i en
följd, men påyrkar icke någon ökning af läkarnas antal.
Ett afsevärdt antal militärchefer och läkare, omkring ett tjugutal,
uttala sina tvifvelsmål, huruvida det af de sakkunniga framställda förslaget
om att vid armén anställda 60 extra bataljonsläkare med två månaders
årlig tjänstgöringsskyldighet skulle komma att motsvara sitt
ändamål. Åt dylika tvifvelsmål i allmänhet gifver chefen för femte arméfördelningen
uttryck. Af honom underlydande regementschefer anser
chefen för Västmanlands regemente den extra bataljonsläkarinstitutionen
icke vara betryggande ordnad, löslig i organisationen och föga öfverträffande
fältläkarstipendiatinrättningen, och sekundchefen för Lifregementets
dragoner gör gällande, att densamma icke syntes vara fullt be
-
Extra bataljonsläkare.
56
Värnpliktiga
läkare och
läkare i reserven.
De ordinarie
läkarnas anställning
och
befordran.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 126.
tryggande i fråga om att säkerställa tillgången på extra läkare vid behof.
Chefen för Andra lifgrenadjärregementet ifrågasätter, huruvida de
extra bataljonsläkarna kunde helt och hållet utesluta behofvet af fältläkarstipendiater
för kommenderingar t. ex. till skjutskolor, öfningsmarscher
o. d. Af de läkare, som särskildt yttrat sig i frågan, äro de, som
icke vilja någon minskning af de ordinarie bataljonsläkarbeställningarna,
i regeln föga gynnsamt stämda mot den extra-bataljonsläkar-institutionen,
och de öfriga ställa sig tveksamma i fråga om möjligheten att hålla
det föreslagna antalet fulltaligt. Sekundchefen för Svea lifgarde framhåller,
att anställandet af ett så pass stort antal extra bataljonsläkare
som 60 icke syntes honom vara af behofvet påkalladt, och fördelningsläkaren
vid fjärde arméfördelningen anser, att antalet skulle kunna
nedsättas till 40. Häremot gör arméfördelningschefen gällande, att det
icke funnes nog starka skäl för en dylik reduktion.
Äfven framställas förslag om att minska antalet extra bataljonsläkare
till t. ex. 50 samt bibehålla ett visst antal, 15—30 fältläkarstipendiater.
Hvad de sakkunniga föreslagit beträffande värnpliktiga läkare och
läkare i reserven har öfver hufvud icke blifvit föremål för någon erinran.
I syfte att öka tillgången på läkarkrafter vid mobilisering ifrågasätta ett
par militärläkare, att värnpliktiga läkare, som icke på annat sätt vore
bundna vid armén eller flottan, borde intill utgången af sin värnpliktstid
vara pliktiga att inträda uti fältläkarkårens reserv.
Från åtskilliga läkares sida hafva, delvis med instämmande af vederbörande
chefer, yrkanden framställts, att fältläkarkåren hörde organiseras
på egen lönestat. Hen, som fullständigast framfört detta yrkande, är fördelning
släkaren vid andra arméfördelningen, hvilken uti denna, med ett
ganska stort intresse från rätt många håll omfattade fråga gör hufvudsakligen
följande åsikter gällande.
Genom att ordna fältläkarkåren såsom en enhetlig kår skulle en del
afsevärda fördelar kunna vinnas, som skulle göra sig gällande särskildt
vid en mobilisering. Ett från kårens chef utgående kraftigare inflytande
på och en enhetligare ledning rörande fördelningen af sjukvårdsarbetet
skulle därigenom hafva kunnat komma till stånd, och dessutom skulle de
oregelbundenheter i befor drings afseende, som förefunnits och, därest de
sakkunnigas förslag antoges, för framtiden komme att förefinnas inom
fältläkarkåren, kunnat undanrödjas. Det ville synas, som skulle en dylik
anordning kunna vidtagas utan att rubba det uppställda villkoret, att
militärläkarna borde, äfven för framtiden, äga en mot risken af ompla
-
57
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 126.
ceringar tryggad rätt att utöfva sin läkarverksamhet, där de en gångbörjat
och upparbetat densamma, en anordning, som till och med skulle
möjliggöra eu ännu större kontinuitet i detta afseende.
Fältläkarkåren borde organiseras såsom en kår på egen stat under
öfverfältläkaren såsom chef och bestående af ordinarie (fast anställda)
militärläkare och extra bataljonsläkare, antalet i hvardera gruppen i öfverensstämmelse
med de sakkunnigas förslag. Alla förhållanden rörande
de extra bataljonsläkarna borde ordnas på sätt, som de sakkunniga föreslagit.
Inom den fast anställda delen af kåren borde antalet tjänster
inom de olika tjänstegraderna fördelas enligt den af de sakkuniga uppgjorda
fördelningen. De ordinarie militärläkarbeställningarna borde bindas
vid förläggningsorterna och fördelas på dessa enligt de sakkunnigas förslag.
Vid första anställning inom den ordinarie delen af kåren (och vid
transportansökan) skulle således göras ansökan om tjänst vid viss förläggningsort.
Där flera truppförband vore förlagda på samma ort, skulle
det tillkomma öfverfältläkaren att vid behof verkställa placering till
tjänstgöring vid visst truppförband (i viss tjänst) inom orten. Första
anställning skulle ske efter ansökan på samma sätt, som de sakkunniga
föreslagit. Högre aflöning såsom bataljonsläkare skulle erhållas i tur
liksom hittills och såsom de sakkunniga föreslagit. Till regementsläkare
utan ansökan skulle befordras den, som i män af afgång från eller
befordran inom kåren därtill komme i tur, därest han visat sig duglig
och lämplig för tjänsten och för öfrigt uppfyllde vederbörliga kompetensvillkor.
Befordran till fördelningsläkare borde ske efter samma grunder,
som de sakkunniga i sitt förslag angifvit. Aflöningsförmånerna skulle
blifva desamma, som i de sakkunnigas förslag angåfves, med det undantag,
att fördelningsläkare skulle erhålla öfverstes löneförmåner.
Genom en omorganisation af fältläkarkåren enligt ofvan angifna
grunder skulle åtskilliga fördelar vinnas. Rättvisare befordringsförhållanden
skulle komma till stånd än de, som nu vore rådande och som,
enligt de sakkunnigas förslag, fortfarande skulle äga bestånd. Därigenom
att, enligt de sakkunnigas förslag, alla beställningar (med undantag
af fördelningsläkarbeställningarna) skulle tillsättas efter ansökan,
skulle det komma att, såsom hittills skett, kunna inträffa, att en militärläkare
efter tre års ordinarie anställning erhölle regementsläkartjänst
med därmed förenade löneförmåner samt därmed följande rättighet och
skyldighet att vid gemensam tjänstgöring taga befäl öfver såväl till lefnads-
som tjänstår mycket äldre och långt erfarnare kamrater. Att ett
dylikt förhållande måste föranleda svårigheter vid placeringen af militärläkarna
till mobiliseringsbeställningarna och kunde åstadkomma obehag
Bihang till Biksd. prot. 1911. 1 Samt. 1 Afl. 81 Höft. 8
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
under gemensam tjänstgöring, vore uppenbart. Om än detta exempel
utgjorde ett undantag, som icke ofta skulle kunna inträffa, så hade det
dock inträffat, och liknande, ehuru icke så pregnanta, fall förekomme
mycket ofta, och de skulle säkerligen icke blifva sällsyntare i framtiden
än hittills, emedan det bostadstvång, som framdeles måste bli rådande,
och de hänsyn, som läkaren i allmänhet måste taga till möjligheten för
enskild verksamhet, komme att samverka till åstadkommande af dylika
oegentligheter.
En annan fördel, som skulle vinnas, vore den, att vakansförordnandena
efter inträffad ledighet icke skulle behöfva blifva så många och
långa, som fallet skulle bli enligt de sakkunnigas förslag. Rättighet att
söka transport borde visserligen medgifvas, men det vore uppenbart, att
den icke skulle komma att begagnas i närmelsevis den utsträckning,
som hittills, då den icke skulle kunna medföra ökade inkomster af tjänsten.
En besparing för statsverket skulle härigenom komma att uppstå.
Detta förslag skulle vidare komma att underlätta de placeringar till
viss tjänstgöring, som, äfven enligt de sakkunnigas förslag, skulle behöfva
förekomma (i Sköfde, å Karlsborg och i Boden), och det skulle
dessutom medgifva, att inom de orter, där flera truppförband vore förlagda,
militärläkarna kunde fördelas till tjänstgöidng på det för tjänsten
fördelaktigaste sättet. Slutligen komme med dess tillämpning läkarna
vid femskvadrons-kavalleriregementena att fritagas från den undantagsställning,
som de i de sakkunnigas förslag fått. Att det för det stora
flertalet militärläkare skulle komma att medföra en fördel med afseende
på deras enskilda verksamhet, syntes uppenbart.
Emot förslaget kunde invändas, att det kunde komma att inträffa,
att på ett truppförband komme att finnas två regementsläkare och på
ett annat två bataljonsläkare. På de orter, där flera truppförband vore
förlagda, kunde detta, som ofvan antydts, regleras. På en ort, där endast
ett truppförband vore förlagdt, vore en reglering icke möjlig. Men
vore då denna olägenhet så stor, att den uppvägde alla de obestridliga
fördelar, förslaget skulle medföra? Man kunde våga tro, att så icke vore
fallet. Två, ja till och med tre regementsläkare (däraf naturligtvis endast
en på stat), hade samtidigt tjänstgjort vid flera regementen, utan att
någon olägenhet däraf försports. Men två bataljonsläkare? Ja, vore då
en regementsläkare med tre tjänsteår i realiteten att föredraga framför
en bataljonsläkare med lika tjänstetid? Det kunde naturligtvis tänkas
inträffa, att två på en förläggningsort tjänstgörande militärläkare hade
så lika ålder, att de båda komme att afgå inom ett eller två år och det
kunde ju också tänkas inträffa, att båda ersattes med läkare, som erhölle
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
59
sin första anställning-, men sannolikheten härför vore mycket liten. Dessutom
borde man erinra sig, att den kompetens för bestridande af tjänsten,
som enligt de sakkunnigas förslag skulle innehafvas af de nyanställda,
vore väsentligt ökad mot hittills och att den, enligt det nu framställda
förslaget, skulle under första anställningsåret ytterligare ökas.
Man hade också mot detta förslag invändt, att det skulle medföra,
att på de orter, där utsikterna till inkomst af enskild läkarverksamhet
vore dåliga, för beständigt skulle komma att finnas endast bataljonsläkare.
Häremot kunde erinras, att det vore mycket svårt att bilda sig
en föreställning om, huru förhållandena på en del mindre orter komme
att gestalta sig, sedan truppförbanden förlagts dit, samt att den omständigheten,
att en militärläkare kunde utan förflyttning uppnå regementsläkares
löneförmåner mången gång kunde komma att föranleda
en person att stanna på en plats, där han börjat sin verksamhet, äfven
om den enskilda verksamheten icke skulle vara så betydlig.
För delning slakar en vid fjärde arméfördelningen förordar äfvenledes,
att fältläkarkåren organiseras såsom en fullt själfständig kår i ungefärlig
öfverensstämmelse med organisationen af intendenturkåren. Utan eu
sådan organisation vore det svårt att genomföra rättvisa befordringsprinciper
inom fältläkarkåren. Flerfaldiga gånger hade förslag till
organisation i sådan riktning varit framlagda, men mött gensaga och
motstånd, hufvudsakligen emedan man befarat, att militärläkarna skulle
för sin placering till tjänstgöring vid visst truppförband blifva beroende
af en enda persons, chefens för fältläkarkåren, bestämmande.
Denna stötesten kunde emellertid undanröjas genom att, i stället för att
söka och erhålla bataljons- eller regementsläkartjänst vid visst truppförband,
söka och erhålla placering i läkarbefattning vid sådant förband.
Vid truppförbanden skulle således icke finnas ett visst antal regementsoch
ett visst antal bataljonsläkarbeställningar, utan blott ett bestämdt
antal läkarbefattningar vid hvart och ett af dem. Härigenom skulle
visserligen kunna blifva eu följd, att vid ett eller annat truppförband
läkarbefattningarna skulle innehafvas af ett par jämförelsevis unga bataljonsläkare,
af hvilka då den äldre skulle vara tjänstegrenschef, men
däraf borde icke uppkomma någon allvarlig olägenhet. Dels komme ju
(enligt de sakkunnigas förslag) utbildningen för blifvande militärläkare att
blifva en helt annan och bättre än förut, dels vore ju fördelningsläkaren
när som helst färdig att vid behof gripa in med råd och anvisning.
Regementsläkaren vid Skaraborgs regemente, som äfven är af den åsikten,
att fältläkarkåren borde organiseras såsom en särskild kår, inom
hvilken dock placeringen vid visst regemente, kår eller stab skulle sökas,
60
Kung},. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
Kompetensvillkor
och
utbildning.
framhåller, att det ock funnes ett annat sätt att komma till samma mål,
äfven om läkarplatserna vore bundna vid regementenas o. s. v. stater.
Detta sätt vore att äfven för regementsläkarna anordna särskilda lönetillägg
på motsvarande sätt som för de äldre bataljonsläkarna. Dock
borde icke hvarje bataljonsläkare kunna befordras till regementsläkare
endast och allenast på grund af sin ålder i fältläkarkåren, huru illa
han till äfventyra än skött sin batalj onsläkartjänst, och huru bristande
intresse han än visat för militärläkartjänsten. Vid befordran (utan ansökan)
till regementsläkar-grad och -lön skulle vederbörande styrelser
uppsätta förslag på de tre äldsta bataljonsläkarna och förord lämnas åt
den bataljonsläkare å eller utom förslaget, som ansåges vara af befordran
mest förtjänt.
Regementsläkaren vid Andra lifgrenadjärregementet, hvilken icke uppställer
krafvet på fältläkarkårens omorganisation till en själfständig kår,
anser, att, i såväl tjänstens som militärläkarnas eget intresse, äfven fördelningsläkarbeställningarna
borde tillsättas efter ansökan.
De af de sakkunniga föreslagna kompetensvillkoren för de olika läkarbeställningarna
röna i allmänhet gillande. Sistnämnde regementsläkare
påyrkar, att grundlig insikt i allmän hygien borde ingå i fordringarna
till fördelningsläkartjänst, i sammanhang hvarmed han framhåller det
vara önskvärdt, att inom hvarje arméfördelning funnes en bakteriologisk
anstalt, för hvilken fördelningsläkaren lämpligen kunde vara föreståndare
och arbetsledare. Chefen för Kalmar regemente framhåller, att vid
afgifvande af förslag till regementsläkarbeställning afseende borde fästas
äfven vid ådagalagda insikter i militär hygien. Sekundchefen för Lifregementets
dragoner håller före, att bland kompetens villkoren icke upptagits
nödiga ökade kraf på militärläkarnas taktiska utbildning, men
regementsläkaren vid Andra lifgrenadjärregementet gör gällande, att de
sanitetstaktiska fordringarna icke böra så uppdrifvas, att samtliga militärläkares
uppgifter att i första rummet vara läkare komma att undanskymmas.
Några läkare föreslå, att endast regementsläkare skulle vara
kompetenta till fördelningsläkartjänst. Fördelningsläkaren vid femte arméfördelningen
uttalar, att till regementsläkare borde blott den fast anställda
militärläkare kunna befordras, som visat håg och fallenhet för och arbetsförmåga
i sitt militärläkarkall och därjämte såsom läkare vore fullt
jämförlig med sina civila kolleger. Från ett håll yrkas, att i fråga om
kompetens till regementsläkartjänst tjänst åldern borde komma efter
lämpligheten och borde äfven särskildt afseende fästas vid fältdugligheten
(inga kroppsfel eller lyten, som kunde utgöra hinder för fullgörandet
af tjänsten under tältförhållanden). Enligt ett par läkares åsikt skulle
61
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
för ans fällning såsom ordinarie bataljonsläkare fordras minst ett års
tjänstgöring såsom underläkare vid sjukhus.
I fråga om militärläkarnas utbildning uttalas i det stora hela
jämförelsevis få afvikelse!'' från hvad de sakkunniga härom föreslagit.
Några chefer och läkare vid trängtrupperna anse, att de värnpliktiga
läkarnas utbildning borde delvis eller hufvudsakligen försiggå vid trängkårerna.
Från ett håll påyrkas, att kursen för värnpliktiga läkare icke
borde komma till stånd. Beträffande kurserna för bataljonsläkare framhållas
vissa önskningsmål, såsom ett större tillgodoseende af den
sanitetstaktiska utbildningen och minskad undervisning i de rent medicinska
ämnena m. m.
Fördelning släkaren vid andra arméfördelningen gör gällande — och
liknande uttalanden göras af några andra läkare — att hvarje militärläkare
borde erhålla tillfälle till tjänstgöring å större sjukhus, dels genom
att under första året af sin anställning förpliktigas att tjänstgöra såsom
biträdande läkare vid sjukhus inom förläggningsorten, dels genom
att under sjätte eller sjunde tjänstgöringsåret efter anställningen och sedermera
ungefär hvart sjätte år till uppnådda 53 års ålder under tre
månader beordras till tjänstgöring vid civilt sjukhus inom eller utom
förläggningsorten. Hvarje militärläkare borde genomgå tre dylika utbildningskurser.
Den föreslagna anordningen skulle medföra, att de extra
batalj onsläkärna skulle komma att i ökad grad tagas i anspråk, hvarmed
följde stegrade kostnader för dagaflöning till dessa. Dessutom kunde
ifrågasättas särskild ersättning för deltagande i kurs af ifrågavarande
slag utom förläggningsorten.
Slutligen uttalas i vissa yttranden önskningsmål angående militärläkarnas
utbildning i ridning, i sammanhang hvarmed framhålles, att i
synnerhet de högre militärläkarna borde redan i fred göras beridna på
kronans eller egna tjänstehästar.
Beträffande de föreslagna aflöning sförmånerna för de ordinarie läkarna
göras dels af några militärchefer dels af ett ganska stort antal läkare
yrkanden om att desamma borde ökas. Sålunda kräfves:
för fördelning släkarna (fältläkaren vid sjukvårdsstyrelsen):
öfverstes aflöningsförmåner för samtliga;
öfverstes aflöningsförmåner för halfva antalet och öfverstelöjtnants
för återstoden;
5,000 kronor i lön;
öfverstelöjtnants lön och ett årligt arfvode om 1,000 kronor;
Aflöningsförmåner.
62
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
Sjukhusfrågan.
för regementsläkarna:
öfverstelöjtnants aflöningsförmåner för samtliga;
öfverstelöjtnants aflöningsförmåner för halfva antalet, majors för
återstoden; samt slutligen
för två »högre militärläkare» (arméläkare i fält) öfverstes aflöningsförmåner.
I ett af de afgifna yttrandena göres gällande den meningen, att
arfvodet till chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm, 1,000 kronor,
borde kunna nedsättas till hälften eller till 500 kronor, för att icke
denne läkares sammanlagda aflöningsförmåner skulle komma att öfverstiga
de för fördelningsläkare föreslagna.
Cheferna för å Gottland förlagda truppförband (icke militärbefälhafvaren)
uttala önskvärdheten af att läkarna vid Gottlands trupper blefve
i afseende på aflöningsförmåner likställda med militärläkarna i Boden,
d. v. s. erhölle ett årligt arfvode om 1,000 kronor. Samma önskningsmål
göres gällande beträffande de läkare, hvilkas förläggningsort är
Sollefteå, men detta kraf afstyrkes af vederbörande fördelningsläkare
äfvensom af arméfördelningschefen. De i Boden anställda militärläkare,
som yttrat sig i frågan, gifva ock uttryck åt den meningen, att de för
dem föreslagna aflöningsförmåner icke vore tillräckliga.
Att öfver fältläkaren borde hafva generalmajors aflöningsförmåner,
göres gällande uti samtliga yttranden, som berört detta spörsmål.
Hvad angår de extra bataljonsläkarnas aflöningsförmåner, framhålles
af en läkare, att de borde hafva ett tredje ålderstillägg å 300 kronor, så
att deras löneinkomster efter 20 års anställning komme att uppgå till
2,400 kronor, men att deras dagaflöning borde bestämmas efter innehafvande
rang, d. v. s. till resp. 3 och 4 kronor.
Äfven beträffande militärläkarnas pensionsförmåner göras gällande
några önskningsmål. Sålunda påpekas från åtskilliga håll rättvisan däraf,
att, därest nuvarande ordinarie bataljonsläkare komme att öfvergå till extra
bataljonsläkare, han bibehölles vid rättigheten till änkepension. Uti ett
yttrande framställes den åsikten, att regementsläkarna borde pensioneras
vid samma ålder som majorer, uti ett annat, att lättnader i fråga om
pensionsafgifterna borde beredas militärläkarna. I
I flertalet af de yttranden, som berört sjukvården och särskildt sjukhusvården
vid truppförbanden (sjukhusfrågan), framhålles önskvärdheten
däraf, att vid två eller flera å en och samma ort förlagda truppförband
63
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
denna vård komme att ordnas efter samma principer som vid ensamt
förlagdt truppförband.
En i flera afseenden motsatt åsikt företrädes af fördelningsläkaren
vid andra arméfördelningen och några andra läkare. Bemälde fördelningsläkare
uppställer följande grunder för lösningen af sjukhusvårdsfrågan:
Vid
ensamt förlagdt truppförband skulle vid sjukdomsfall, som
fordrade vård å sjukhus, den sjuke afpolletteras till civil sjukvårdsinrättning.
Vid två eller flera å en och samma ort förlagda truppförband borde
sådana sjuka äfven vårdas å civilt sjukhus, men det vore icke lämpligt
att å de civila sjukhusen ordna särskilda militärafdelningar, utan borde
de sjuka militärerna erhålla plats bland de civila sjuka.
Å garnisonssjukhusen i Sköfde, Boden och å Karlsborg skulle det
vara regeln, att civila sjuka mottoges till behandling, hvarför desamma,
om så erfordrades, borde för ändamålet utvidgas.
I korthet sagd!, borde, enligt bemälde fördelningsläkares mening,
sjukvården ordnas i öfverensstämmelse med det uti det föregående återgifva
uttalande, som gjordes vid svenska militärläkarföreningens årsmöte
den 22 juni 1907, samt, hvad garnisonssjukhusen å landsbyggden anginge,
enligt det af minoriteten vid samma möte framställda yrkandet.
Detta sätt att lösa frågan vore ändamålsenligt ur både sjukvårdsoch
ekonomisk synpunkt. Alla militärläkare borde erhålla tillfälle till
tjänstgöring å större sjukhus.
Beträffande hvad yttrandena i öfrigt innehålla rörande sjukhusvårdsfrågan
må anmärkas, att tvifvel framkastats om landstingens beredvillighet
att vid länslasaretten inrätta särskilda militärafdelningar, att de sakkunnigas
uttalande om att å arméns sjukhus i orter, där länslasarett
eller motsvarande civil inrättning icke funnes, mottaga civila sjuka rönt,
på ett enda undantag när, gillande, samt att i ort, där jämte trängkår
annat truppförband vore förlagdt, erforderligt gemensamt sjukhus borde
uppföras vid trängkåren samt utgöra en underafdelning af samma kår.
Fördelningsläkaren vid fjärde arméfördelningen har, såsom åtmin- särsHut
stone delvis torde framgå af den föregående redogörelsen, framlagt ett 0rganisaUonssärskilt
förslag angående fältläkarkårens omorganisation. Vid åtskilliga försla9''
tillfällen har detsamma redan blifvit berördt, och i det följande varder
det tillfälle att därtill återkomma vid återgifvandet af arméförvaltningens
civila departements och sjukvårdsstyrelses i ämnet afgifna yttrande.
64
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
2. Arméförvaltningens civila departements och sjukvårdsstyrelses yttrande.
I det utlåtande, som arméförvaltningens civila departement och
sjukvårdsstyrelse afgifvit öfver truppförbandschefers in. fl. yttranden angående
förslaget rörande omorganisation af fältläkarkåren, redogöres till
en början för innehållet uti dessa yttranden, hvarefter departementet och
styrelsen framlägga sina egna åsikter i frågan.
I allmänhet. I den principiellt och praktiskt viktiga frågan angående militärläkares
enskilda läkarverksamhet, som i åtskilliga af de afgifna yttrandena
befarats komma att inskränkas genom det föreliggande organisationsförslaget,
fäster arméförvaltningen uppmärksamheten på, att de sakkunniga
framhållit vikten af eu sådan verksamhet och därvid tillika
erinrat, att ett förbud för truppförbandsläkarna att utöfva privat läkarverksamhet
otvifvelaktigt skulle nödvändiggöra högre aflöningsförmåner
än de, som eljest kunde finnas skäliga. Arméförvaltningen, som vore
öfvertygad om nödvändigheten af, att alla militärläkare, med undantag
af öfverfältläkaren och fältläkaren, i möjligast största mån bereddes tillfälle
till enskild praktik, kunde icke finna, att något större hinder härför
komme att uppstå genom de sakkunnigas förslag till omorganisation
af fältläkarkåren. Dock ansåge arméförvaltningen sig böra fästa uppmärksamheten
därpå, att militärläkarnas undervisningsskyldighet torde
kunna väsentligt inskränkas. Ett stöd för denna sin åsikt funne arméförvaltningen
i de sakkunnigas uttalande, att undervisningsskyldigheten
borde ordnas på sådant sätt, att den icke i onödan komme att taga
läkarnas tid och kraft i anspråk.
Några särskilda stadganden rörande vare sig medgifvande eller förbud
för militärläkare att med sin beställning förena annan befattning i
statens eller kommunens tjänst ansåge arméförvaltningen icke behöfliga.
Chefen för Fördelningsläkaren vid fjärde arméfördelningen har i sitt särskilda
fTlrån " organisationsförslag gjort framställning om att befattningen såsom chef
för fältläkarbyrån i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse icke borde bindas
vid en fältläkarbeställning, utan kunna inneliafvas äfven af en fördelningsläkare
eller regementsläkare. Om denna framställning, hvilken afstyrkts
af arméfördelningschelen, yttrar arméförvaltningen, att en sådan anordning
vore synnerligen olämplig, enär ifrågavarande tjänst kräfde särskilda
kvalifikationer, och enär det vore lättare för en fördelnings- eller
regementsläkare att med öfvergifvande åt sin enskilda praktik under sin
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 126. 65
återstående tjänstetid ägna sig helt åt fältläkarens ämbetsverksamhet än
för fältläkaren att återvända till en med fälttjänst förenad verksamhet
såsom fördelningsläkare och att söka återbekomma en förlorad praktik,
samt enär fältläkarens ställning såsom byråchef och föredragande af
befordringsärenden m. m. samt såsom öfverfältläkarens ställföreträdare
näppeligen läte förena sig därmed, att en läkare af lägre rang än fältläkares
blefve förordnad att innehafva denna viktiga tjänst.
Förslaget att med fast lön å ordinarie stat anställa sex fördelningsläkare
ville arméförvaltningen på det lifligaste tillstyrka. Behofvet af
särskilda sådana läkare hade nämligen alltmer gjort sig gällande. Efter
en reduktion af antalet militärläkare vid truppförbanden skulle det icke
blifva möjligt att förena en regementsläkartjänst med en fördelningsläkarbefattning.
Att, såsom från flera håll föreslagits, tillsätta fördelningsläkartjänsterna
efter ansökan vore enligt arméförvaltningens åsikt
mindre lämpligt, då dessa tjänster kräfde en särskild kompetens. Arméförvaltningen
tilltrodde dess sjukvårdsstyrelse äga tillräcklig personalkännedom
för bedömande af, hvilka militärläkare kunde vara bäst ägnade
för tjänsten i fråga.
Hvad anginge antalet militärläkare vid olika truppförband, vore arméförvaltningen
af den åsikt, att de sakkunniga i sitt förslag funnit
den gyllene medelvägen. Fredstjänstgöringen — med undantag för
regementsöfningarna — kräfde i allmänhet ej mer än två fast anställda
läkare vid infanteriets, kavallerifördelningens och trängens truppförband
samt en vid hvarje mindre kavalleriregemente. Däremot vore det ur flera
hänseenden och särskildt för möjligheten till enskild praktik olämpligt
att vid hvarje truppförband anställa endast en läkare. Att reduktionen
af antalet militärläkare skulle innebära en fara för tillgången vid mobiliseringsbehof,
hade efter gjorda beräkningar visat sig icke vara förhållandet.
Arméförvaltningen ville dock härvid redan nu betona, att en
ytterligare inskränkning i det sammanlagda antalet af militärläkare, såsom
från ett håll föreslagits, gifvetvis skulle hafva till följd ett otillräckligt
antal skolade läkare vid krigsbehof. Gentemot den uttalade
önskan, att vid de mindre kavalleriregementena måtte anställas en regementsläkare
i stället för en bataljonsläkare, ställde sig arméförvaltningen
af sparsamhetsskäl på de sakkunnigas sida.
Rörande det ifrågasatta förbudet för verkligt otjänstbara läkare att
kvarstå i ordinarie tjänst syntes det arméförvaltningen skola lända
till fördel för både staten och militärläkarna, därest den nu gällande
Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. SI Höft. 9
Fördelning släkarbeställningarna.
Antalet ordinarie
läkarbest
ältning ar
vid regementen
och kårer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Extra bataljonsläkare.
Värnpliktiga
läkare.
60 Kung1, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
bestämmelsen om öfverflyttande på allmänna indragmingsstaten af militärläkare,
som i tre år lidit af obotlig blindhet, lamhet eller vansinne,
kunde ändras i den riktning, att militärläkare, som drabbats af hvilken
obotlig sjukdom som helst, utgörande ett bestämdt hinder för honom
att bestrida sin tjänst, skulle kunna erhålla afsked med pension efter
innehafvande grad.
Gentemot de af åtskilliga chefer och läkare uttalade tvifvelsmål om
effektiviteten af den föreslagna extra-bataljonsläkarinstitutionen ansåge arméförvaltningen,
såväl att anställandet af extra bataljonsläkare med en
viss bestämd årlig tjänstgöringsskyldighet blefve eu nödvändig följd af
reduktionen af de vid truppförbanden fast anställda läkarnas antal, som
ock att de extra bataljonsläkarna till följd af sin utbildning såsom värnpliktiga
läkare och i öfrigt föreslagna kompetensvillkor borde vara fullt
skickade att bestrida läkartjänst vid armén. Den föreslagna institutionen
funne äfven sitt stöd i uttalanden från isynnerhet de yngre bataljonsläkarnas
sida, hvilkas intressen närmast berördes af förändringen i
fråga. Huruvida en tjänstgöringstid af 60 dagar om året vore den
lämpligaste, ansåge arméförvaltningen svårt att afgöra. I betraktande
däraf, att af dem, som hyst betänkligheter mot en fixerad maximitjänstgöringstid,
ungefär lika många velat hafva tiden förlängd som förkortad,
torde emellertid en årlig tjänstgöringstid af högst 60 dagar få
anses såsom en lyckligt funnen medeltjänstgöringstid. Huruvida det
behöfliga antalet extra bataljonsläkare skulle blifva svårt att fylla,
komme antagligen att blifva mest beroende af den olika tillströmningen
till läkarbanan under olika tider. Af vikt syntes det arméförvaltningen
dock vara, att fältläkarstipendiatinstitutionen indroges endast successive
och med behörigt aktgifvande på tillgången af extra bataljonsläkare.
Fördelningsläkarens vid fjärde arméfördelningen förslag att nedsätta extra
bataljonsläkarnas antal och i stället för dem använda värnpliktiga läkare
och läkare i reserven i större utsträckning än hittills, läte sig näppeligen
göra, då de värnpliktiga läkarna ju redan nu finge tjänstgöra under regementsöfningarna
i så stor utsträckning som möjligt och läkarna i reserven
icke kunde mot sin vilja åläggas att tjänstgöra utöfver den tid, hvartill
de för pensions erhållande vore skyldiga. En för de senare utsträckt
tjänstgöringsskyldighet skulle för öfrigt antagligen hafva till
följd, att en mängd bataljonsläkare i reserven toge afsked och rekryteringen
af reservkåren försvårades.
Den ifrågasatta skyldigheten för värnpliktiga läkare att inträda i
fältläkarkårens reserv skulle, enligt arméförvaltningens mening, visser
-
67
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
ligen öka antalet militärläkare i fredstid, men vore utan inflytande på
tillgången på läkare vid mobilisering, enär de värnpliktiga läkarna redan
i denna egenskap stode till arméns förfogande vid krigsutbrott.
Beträffande läkarnas anställning på stat vid truppförbanden och befordran
till regementsläkartjänst efter ansökan, på sätt som hittills skett,
ansåge arméförvaltningen sig icke kunna annat än biträda de sakkunnigas
förslag. Arméförvaltningen både dock funnit, att fördelningsläkaren
vid andra arméfördelningen med flera framlagt högst beaktansvärda skäl
för den af honom gjorda framställningen, hvilken i hufvudsak ginge ut
på, att regementsläkarbeställningarna icke skulle vara bundna vid truppförbanden,
utan att till regementsläkare skulle kunna utan ansökan och
förflyttning befordras den, som därtill vore närmast i tur, under förutsättning
att han visat sig besitta för tjänsten erforderliga kvalifikationer.
Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle finna, att tillräckligt talande
skäl blifvit framlagda för denna framställning, ville arméförvaltningen
på nedan anförda grunder hemställa, att några modifikationer (närmast
i enlighet med regementsläkarens vid Skaraborgs regemente framställning)
vidtoges i densamma. För det första kunde nämligen arméförvaltningen
icke finna någon fördel komma att ligga däri, att alla militärläkarbeställningar
uppfördes på fältläkarkårens stat, utan hölle i stället
före, att fördelningsläkarna borde uppföras på generalitetsstaten
och truppförbandens läkare fortfarande på det truppförbands stat, vid
b vilket, de efter egen ansökan blifvit anställda, dock endast med lägsta
bataljonsläkarlönen. Häraf följde ock, att läkarna icke skulle komma
att placeras å viss förläggningsort, utan såsom hittills anställas vid
truppförband i egenskap af läkare, dock utan angifvande af särskild
grad. På ett infanteriregementes stat skulle sålunda exempelvis upptagas
två läkarbeställningar med 2,400 kronor lön och 1,460 kronor dagaflöning.
Den högre rangen liksom såväl lönetillägg åt äldre bataljonsläkare
som ock regementsläkarlöneförmåner skulle tilldelas utan ansökan
— med lönerna utgående från särskildt anslag såsom redan nu vore
förhållandet med lönetillägget åt äldre bataljonsläkare —, men med den
skillnad från ofvannämnde fördelningsläkares framställning, att på förslag
till erhållande af regementsläkares grad och lön efter tjänstålder
skulle uppsättas tre bland de till tjänstålder äldsta bataljonsläkarna,
hvilka på grund af förtjänstfull militärläkarverksamhet samt ådagalagda
kunskaper och skicklighet ansåges härvid böra komma i fråga,
och att förord gåfves åt den mest förtjänta af dessa tre. Genom ett
De ordinarie
läkarnas anställning
och
befordran.
«
Kompetensvillkor
och
utbildning.
68 Kun fil. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
sådant tillvägagångssätt skulle till regementsläkare endast befordras däraf
verkligt förtjänta, och mindre lämpliga militärläkare stanna kvar i batalj
onsläkargraden. Den genom ett sådant förfarande visade hänsyn till
förvärfvade militärmedicinska kunskaper och färdigheter skulle äfven
sporra de yngre militärläkarna att ådagalägga nit i tjänsten och att
genom teoretiska studier och praktiska öfningar öka sina meriter och
därigenom göra sig förtjänta af befordran till regementsläkare. Toges
däremot i hufvudsak hänsyn till tjänståldern — hvilket säkert blefve
följden af ett förfaringssätt i enlighet med fördelningsläkarens vid andra
arméfördelningen förslag — så komme hvarje äldre bataljonsläkare,
mot hvilkens tjänstgöring någon officiell anmärkning icke ägt rum, att anse
sig berättigad till erhållande i tur af regementsläkargraden, och någon
täflan att öka sina meriter samt något större intresse af militärmedicinska
kunskapers och färdigheters förvärfvande komme i så fall icke att
blifva någon tvingande nödvändighet.
I fråga om kompetensvillkoren för olika tjänster hölle arméförvaltningen
före, att de sakkunnigas förslag till föreskrifter i detta afseende
tillgodosåge krafvet på dugliga läkare utan att försvåra fältläkarkårens
rekrytering. Att en till regementsläkartjänst kompetent bataljonsläkare
skulle, med förbigående af samtliga regementsläkare, blifva utnämnd till
fördelningsläkare, skulle endast i det fall kunna förekomma, att medicinalstyrelsen
och sjukvårdsstyrelsen enade sig om att till fördelningsläkare
föreslå en för denna tjänst särskildt kvalificerad bataljonsläkare,
eller att samtliga regementsläkare undanbedt sig att ifrågakomma vid
utnämning till en ledig fördelningsläkartjänst.
Hvad anginge militärläkarnas kirurgiska utbildning och tjänstgöring
ä större sjukvårdsanstalt, hade vikten däraf blifvit af de sakkunniga flerfaldiga
gånger omnämnd och betonad. Att denna vikt äfven insetts af
militärläkarna själfva, framginge däraf, att under det gångna året (1908)
flera vid truppförband anställda läkare sökt och erhållit anställning såsom
biträdande läkare vid större civila sjukhus. Men att, såsom blifvit
föreslaget, förplikta hvarje militärläkare att upprepade gånger tjänstgöra
vid civilt sjukhus, det funne arméförvaltningen både vara obehöfligt och
komma att utgöra ett svårt hinder för läkarnas tillfälle till civil praktik.
Frivilligt och utan tvång borde, enligt arméförvaltningens åsikt, militärläkarna
söka anställning vid civila sjukvårdsanstalter, och deras bemödanden
därutinnan af vederbörande myndigheter såvidt möjligt understödjas.
De kraf på ökade insikter i hygien och de ändringsförslag i afseende
på kurserna för bataljonsläkare och värnpliktiga läkare, som fram
-
69
, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
ställts, borde icke göras till föremål för någon särskild åtgärd. Hvad
vidkomme de värnpliktiga läkarnas föreslagna tjänstgöring vid trängtrupperna
i stället för vid infanteriet, både arméförvaltningen varit i
tillfälle att därom genom sin sjukvårdsstyrelse förut uttala sin mening
och anslöte sig till de sakkunnigas hemställan i denna fråga. Någon
tids tjänstgöring vid trängkår vore visserligen nyttig för hvarje
militärläkare, men borde icke göras obligatorisk. På önskvärdheten af
att öfverfältläkaren och fördelningsläkare bereddes tillfälle till ridning
på kronan tillhöriga stamhästar, hade äfven de sakkunniga fästat vederbörandes
uppmärksamhet.
För krafvet att för delning släkarna (eller de äldre af dem) skulle erhålla
öfverstes löneförmåner hade anförts, dels att de blifvande fördelningsläkarna
skulle blifva bundna vid arméfördelningschefens tjänstgöringsort,
dels att deras omfattande verksamhet icke skulle lämna dem
tillräcklig tid öfrig för utöfvande af enskild praktik. Beträffande det
förra skälet delade alla regementsläkare samma olägenhet att nödgas bo
å viss bestämd ort. Hvad anginge vidare de blifvande fördelningsläkarnas
omfattande verksamhet, kunde väl denna, enligt arméförvaltningens
åsikt, icke utgöra ett större hinder för enskild praktik för dessa
än för de nuvarande fördelningsläkarna, hvilka på samma gång vore regementsläkare
och sålunda hade att bestrida åligganden, tillhörande tvenne
tjänstbefattningar.
Vid bedömandet af, huruvida tillräcklig grund funnes för krafvet
på öfver stel öjtnants löneförmåner för samtliga regementsläkare (eller de
äldre bland dem), vore det väl hufvudsakligen olikheten mellan den
nuvarande och blifvande tjänstgöringsskyldigheten för läkarna vid infanteriregementena,
som därvid borde tagas i betraktande.
Läkarnas vid artilleriet antal blefve nämligen detsamma som förr.
Vid de större kavalleriregementena vore sjuklighetsprocenten såväl absolut
som relativt mindre och undervisningsskyldigheten äfven mindre. Vid
fördelningskavalleriet skulle, enligt de sakkunnigas förslag, regementsläkartjänsterna
komma att indragas. Vid ingenjörtrupperna utginge
visserligen en bataljonsläkare vid Svea ingenjörkår, men vid denna kår
funnes numera endast fyra kompanier. Beträffande läkarna vid trängen,
upptoge nu gällande stat för hvarje trängkår visserligen tre läkare, men
i verkligheten hade detta antal varit fullt endast vid två trängkårer,
hvaremot endast två läkare funnits vid hvardera af Göta och Västmanlands
trängkårer, och till och med endast en läkare vid hvardera af
Norrlands och Östgöta trängkårer.
Onekligt vore, att tjänstgöringsskyldigheten för läkarna vid infanteriet
komme att ökas, då ju med undantag för regementsöfningarna endast
Aflönings
förmåner.
Sjuhhus
frågan.
Särskildt
organisationsförslag.
70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition ''Nr 126.
två i stället för tre läkare skulle tjänstgöra vid hvarje regemente. Frågan
vore dock, huruvida icke denna olägenhet till stor del uppvägdes
af fördelen för läkarna vid de f. d. indelta regementena att i framtiden
året om hafva sin tjänstgöring å regementets förläggningsort, där de
vore boende, mot att såsom förr vara nödgade att under flera månader af året
lämna sin bostadsort och sin enskilda praktik för att tjänstgöra å regementets
mötesplats. För chefernas för i Sollefteå och å Gottland förlagda
truppförband framställning om särskilda arfvoden åt läkarna därstädes
syntes ej tillräckligt talande skäl blifvit framställda.
Under förutsättning att tjänstgöringen ordnades så, att läkarna vid
högre och lägre truppförband bereddes tillfälle att i möjligast största mån
utöfva enskild praktik, Ange arméförvaltningen således uttala såsom sin
åsikt, att de sakkunnigas förslag till löneförmåner syntes vara uppgjordt
med behörig hänsyn till rättvisa och billighet, men att å andra sidan
de föreslagna lönerna, på grund af läkarnas ökade tjänstgöringsskyldighet,
icke tålde någon som helst afprutning.
Därest nuvarande bataljonsläkare komme att öfvergå till extra bataljonsläkare,
borde han, enligt armé förvaltningens mening, bibehållas
vid oförändrad rätt till änkepension.
Beträffande de olika sätt, hvarpå sjukhusfrågan vid truppförbanden
kunde ordnas, vore, enligt arméförvaltningens åsikt, en definitiv lösning
af denna fråga ytterst beroende på den ställning, som vederbörande
kommunala styrelser och lasarettsdirektioner intoge gent emot förslaget
att å de civila sjukhusen mottaga militära sjuka, vare sig dessa sjuka
förlädes bland öfriga (civila) patienter eller å en särskild militär afdelning.
Arméförvaltningen, som på förekommen anledning ställde sig
skeptisk angående de kommunala myndigheternas beredvillighet i berörda
hänseende, ansåge det vara klokast att vid ordnandet af den militära
sjukvården så litet som möjligt lita på hjälp från de civila sjukhusens
sida, men att åtminstone å orter, där större civilt sjukhus funnes, försöka
erhålla medgifvande, att svårare sjukdomsfall eller sådana, hvilkas behandling
kräfde särskilda tekniska anordningar, kunde erhålla vård å
den civila sjukvårdsinrättningen. Där flera truppförband vore förlagda
å en och samma ort, ansåge armé förvaltningen, att ett gemensamt garnisonssjukhus
borde uppföras. I
I sitt utlåtande anställer arméförvaltningen beträffande fördelningsläkarens
vid fjärde arméfördelningen i det föregående omnämnda förslag
en mera ingående granskning af hufvudsakligen följande innehåll.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Éungl. Majris Nåd. Proposition Nr 136. li
Den röda träd, som genomginge detta förslag, och. hvarigenom
detsamma skiljde sig från öfriga framställningar af chefer och läkare,
syntes vara att, jämte en väsentlig inskränkning i sammanlagda kostnaden
för den föreslagna omorganisationen, redan i fred bereda öfverstes
löneförmåner (och rang) åt två vid mobilisering till högre läkarbefattningar
afsedda fördelningsläkare (»öfverfältläkare»). För att vinna detta
mål hade förslagsställaren ändrat de sakkunnigas förslag till kostnader
i hufvudsak sålunda, att regementsläkarnas antal skulle minskas från 47
till 28 eller med 19 personer, och att sammanlagda antalet ordinarie
militärläkare och extra bataljonsläkare skulle nedsättas från 169 till 145
eller med 24 personer.
Hvad först anginge beredandet redan i fred af öfverstes lön och
rang åt två »högre militärläkare, hvilka vore afsedda att vid krigstillfälle
inträda såsom tjänstegrenschefer vid öfver arméfördelningarna stående
staber», funne arméförvaltningen ingen anledning föreligga att på
denna grund gifva högre lön och rang åt två fördelningsläkare. Då förslagsställaren
med »tjänstegrenschefer vid öfver arméfördelniugarna stående
stabel''» helt säkert menade arméläkare, borde väl såsom skäl för
högre lön och rang åt de för sådan befattning afsedda läkarna kunna
angifvas, att dessa befattningar vore af särskild vikt och af sina innehafvare
kräfde eu utbildning utöfver den, som behöfde tillkomma en
fördelningsläkare. Så vore dock ingalunda händelsen, utan arméförvaltningen
ansåge befattningen såsom fördelningsläkare i krig vara af särdeles
vikt och betydelse samt kanske ställa större kraf på sin innehafvares
fältduglighet än befattningen såsom arméläkare.
Förslaget innehölle vidare, att regementsläkarlönernas antal skulle
minskas från 47 till 28. För att två fördelningsläkare skulle komma
i åtnjutande af öfverstes löneförmåner och omorganisationsförslaget
genom nedbringande af kostnaden göras mer antagligt, borde således
19 regementsläkare nedflyttas från majors till kaptens af första klassen
lönegrad. Detta förfarande syntes stå i föga samklang med yttrandet
i motiveringen för denna åtgärd, nämligen, att förslagsställaren beträffande
löneförhöjningen ville särskildt framhålla, att, om arméns behof
af läkare skulle kunna fyllas med ett tillräckligt antal dugliga och
för sitt kall som militärläkare fullt intresserade läkare, det otvifvelaktigt
vore af nöden, att de komme i åtnjutande af sådana löneförmåner,
som motsvarade den rangklass de innehade, men därjämte att
de efter måttet af skicklighet och förtjänst ägde utsikt inom rimlig tid
till en befordran, som medförde tillräckliga löneförmåner (och i sinom
tid tillräcklig pension) för betryggande af en något så när sorgfri tillvaro
på äldre dagar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kostnader och
styrkande.
''72 Kung!. Maj:k Nåd. Proposition Nr 126.
Men icke nog därmed, förslagsställaren ville äfven, att sammanlagda
antalet ordinarie militärläkare och extra bataljonsläkare skulle
nedsättas från 169 till 145 och således minskas med 24 personer. Detta
före folie så mycket egendomligare, som det var just lian själ!/, som vid
militär]äkarföreningens årsmöte år 1907 påpekade vikten af, att vid
uppgörandet af ett förslag till omorganisation af fältläkarkåren detta borde
»grunda sig på mobiliseringsbehofvet» (se Tidskrift för militär hälsovård
för år 1907, sid. 320). Då genom de sakkunnigas förslag antalet militärläkare
på stat redan blifvit nedsatt till det med hänsyn till mobiliseringsbehofvet
minsta möjliga, skulle genom förslaget i fråga en brist uppstå
af 24 skolade militärläkare. Härtill komme, att genom minskningen af
antalet extra bataljonsläkare från 60 till 40 dessa läkares tjänstgöringsskyldighet
i fred komme att tagas i anspråk i högsta grad. Detta skulle
vålla en afgjord svårighet för rekryteringen af denna personal, hvilken
flera chefer och läkare befarade skola blifva svårt att hålla fulltalig till
och med enligt de sakkunnigas förslag.
Af hvad arméförvaltningen sålunda anfört framginge, enligt dess
åsikt, tydligen, att ett antagande af fördelningsläkarens vid fjärde arméfördelningen
förslag endast skulle medföra fördel för två fördelningsläkare,
men däremot vara förlustbringande för ett stort antal öfriga
militärläkare, minska militärläkarnas utsikter till befordran och härigenom
motverka fältläkarkårens rekrytering, försvåra anställandet af
extra bataljonsläkare och vid mobilisering omöjliggöra besättandet af läkarbefattningar
vid armén med ett tillräckligt antal skolade militärläkare.
På grund häraf finge arméförvaltningen på det allvarligaste afstyrka
antagandet af bemälde fördelningsläkares förslag till omorganisation af
fältläkarkåren. I
I fråga om den af de sakkunniga uppgjorda beräkningen af kostnaderna
för omorganisationen af fältläkarkåren framhåller arméförvaltningen,
dels att, då i denna beräkning det belopp, som afsåge ålderstillägg
för de extra bataljonsläkarna, upptagits under »nytt anslag till
bataljonsläkare», men detsamma rätteligen borde utgå från fjärde hufvudtitelns
förslagsanslag till ålderstillägg, vid aflåtandet af nådig proposition
i ärendet framställning till Riksdagen syntes böra göras om höjning af
n , 600 1
sistnämnda anslag enligt vanlig beräkningsgrund med 60 x —k~ kronor
eller tillhopa 18,000 kronor, dels ock att den särskilda ersättning, som
skulle komma att utgå till ifrågavarande militärläkare under de tider, de vore
73
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
inkallade till tjänstgöring, i den föreslagna nya staten borde benämnas
»dagarfvode» i stället för, såsom de sakkunniga föreslagit, »dagaflöning».
Med hemställan om att de af arméförvaltningen gjorda erinringarna
måtte vid ärendets vidare behandling erhålla vederbörligt beaktande,
tillstyrkte arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse på
det lifligaste, att nådig proposition om fältläkarkårens omorganisation i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med det remitterade förslaget måtte till
Riksdagen aflåtas.
3. Försvarskommitténs yttrande.
Såsom i det föregående redan blifvit omförmäldt, har frågan om
fältläkarkårens omorganisation äfven varit hänskjuten till den genom
nådigt bref det 28 september 1907 förordnade försvarskommittén. I sitt
den 5 december 1910 afgifna betänkande afhandlar kommittén denna
fråga i del II ~»Landtförsvarets (sid. 69—-72).
Efter att hafva redogjort för hufvuddragen af fältläkarkårens nuvarande
organisation och den af de sakkunniga föreslagna, yttrar kommittén
följande:
»Kommittén, hvilken tagit del af de sakkunnigas förslag till omorganisation
åt fältläkarkåren jämte däröfver afgifna yttranden, uttalar
sig, på af de sakkunniga anförda grunder, för nödvändigheten af
att under den närmaste tiden en omorganisation af fältläkarkåren kommer
till stånd, anpassad efter de förhållanden, som komma att inträda
såsom en följd af utsträckt tjänstgöringsskyldighet för personalen och
ändrad förläggning för ett flertal truppförband. Med hänsyn till den för
kommitténs arbeten grundläggande finansiella synpunkten torde något
hinder för en ändamålsenlig omorganisation icke förefinnas, då den kostnadsökning,
hvilken af de sakkunniga beräknats, icke uppgår till större
belopp, än att kommittén anser, att medel böra kunna för ändamålet
beredas.
Kommittén har, med hänsyn till den allmänna uppgift, som förelagts
densamma, icke ansett sig böra ingå i närmare pröfning vare sig
af de sakkunnigas förslag eller af de i väsentliga delar därifrån afvikande
förslag,, som blifvit af vissa myndigheter och personer framställda,
så mycket mindre som erfarenhet ännu ej kunnat vinnas i fråga om
verkan af de löneförbättringar för de yngre batalj onsläkarna och fältläkarstipendiaterna
af andra klassen, hvarom beslut'' fattats af 1910 års
Riksdag.»
Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 81 Höft.
10
I allmänhet.
74
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 126.
IV. Sakkunnigas slutliga förslag angående
fältläkarkårens omorganisation.
På grund af nådigt bref den 2 december 1910 tillkallade chefen för
landtförsvarsdepartementet generalmajoren L. II. Ting sten, öfverfältläkaren
P. A. V. Nettelblad, professorn vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet
J. H. Åkerman och ledamoten af Riksdagens Andra kammare, medicine
doktor K. E. O. Kjellberg att inom nämnda departement biträda
med utarbetande af slutligt förslag rörande fältläkarkårens omorganisation.
De sakkunniga, till hvilka de i frågan afgifna yttrandena och utlåtandena
varit öfverlämnade, hafva tagit dessa under ompröfning samt
den 14 januari 1911 afgifvit slutligt förslag angående fältläkarkårens
omorganisation, omfattande dels själfva organisationsförslaget, dels förslag
till öfvergång till den nya organisationen. 1
1. Organisationsförslaget.
I fråga om de öfver det föreliggande förslaget till fältläkarkårens
omorganisation afgifna yttranden uttala sig de sakkunniga på följande
sätt.
Det läge i sakens natur att, då ej mindre än 69 militärchefer och
113 militärläkare vid armén yttrat sig i frågan, afvikande meningar från de
sakkunnigas förslag skulle komma att yppas. Den ene såge frågan företrädesvis
ur en synpunkt, den andre ur en annan. Den ene fäste t. ex.
den hufvudsakliga vikten vid militärläkarens sjukhusutbildning och sjukhusverksamhet,
den andre tillmätte hans undervisningsskyldighet och
administrativa åligganden en därmed minst jämnbördig betydelse, kör
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126. 75
den ene vore trafven på den militära sjukvården i fred förhärskande,
under det att han därvid till en viss grad bortsåge från de fordringar,
som den militära sjukvården i krig framställde. För den andre ställde
sig åter dessa fordringar såsom de viktigare. I betraktande häraf vore
det icke uteslutet, att bedömandet af omorganisationsförslaget kunde
komma att ske ur synpunkter, som icke berörde hela frågan, utan endast
delar af densamma. Men frågan måste ses i hela sin vidd och dess
olika delar skärskådas uti sitt inbördes oskiljaktiga förhållande, för att
densammas bedömande måtte blifva i möjligaste mån objektivt.
Ordnandet af den militära sjukvården afsåge ej blott vården af
sjuk militärpersonal under tjänstgöring, utan ock utförandet af besiktningar
af stamanställda och värnpliktiga, utbildning af sjukvårdare för
behofvet i fred och af den sjukvårdspersonal (sjukvårdare och sjukbärare),
som komme att ingå uti de mobiliserade sjukvårdsformationerna, samt
uppsikt och vård af den i såväl fred som krig behöflig^ sjukvårdsmaterielen.
Ur dessa olika ändamål härflöte väsentligen olika kraf. De
skiftande åligganden, som tillkomme och måste tillkomma militärläkaren,
orsakade gifvetvis åtskilliga svårigheter, som icke kunde undvikas, men
som man i möjligaste mån måste söka öfvervinna. Skulle man söka
ordna den militära sjukvården på det sätt, att militärläkarna icke skulle
vara något annat än »raZitöVläkare, d. v. s. få syssla med allenast militär
sjukvård, och om staten ville utbetala de betydligt ökade aflöningsbelopp,
som nödvändigtvis måste följa med en sådan anordning, då skulle
man löpa risken att erhålla en exklusiv militärläkarkår, som komme att
alltmer förlora förbindelsen med den medicinska vetenskapen och med
landets öfriga läkare, ginge miste om de tillfällen till ökad utbildning
i och förtrogenhet med sitt yrke, som utöfvandet af enskild läkarverksamhet
medförde, samt sålunda uti den egentliga sjukvården komme att
blifva mindre kvalificerad än den militärläkarkår, som hade rätt att
sysselsätta sig med enskild läkarpraktik och äfven ägnade sig däråt. I
I själfva verket hade uti de afgifna yttrandena icke från något håll
uppställts krafvet på ett förbud för militärläkare att utöfva enskild
läkarverksamhet. Från ett håll hade dock framhållits, att det borde
tagas i öfvervägande, huruvida icke för regementsläkare och högre tjänstinnehafvare
inom fältläkarkåren borde bestämmas förbud att med innehafvande
beställning förena extra provinsial-, stads- eller distriktsläkartjänst,
hvarjämte äfven gjorts gällande, att militärläkare icke skulle få
innehafva annan tjänstbefattning, som befunnes vara hinderlig för tjänstgöringen
såsom sådan. Gent emot detta uttalande ville de sakkunniga
Enskild läkarverksamhet.
76
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
Antalet ordinarie
läkarbeställningar
vid arméns
regementen
och kårer.
erinra därom, att livad de sagt angående de ordinarie truppförbandsläkarnas
enskilda praktik (sid. 26 i det ursprungliga förslaget) gällde endast under
den förutsättningen, att densamma icke lade något hinder i vägen för
ombesörjandet af de tjänståligganden, som det tillkomme ifrågavarande
läkare att fullgöra, på samma gång som de gifvit uttryck åt den meningen,
att truppförbandsläkarnas tjänstgöring vid vederbörliga truppförband
borde, där så utan olägenhet kunde ske, så ordnas, att densamma
möjliggjorde för dem att äfven kunna ägna sig åt enskild läkarverksamhet.
Mot denna borde sålunda icke några särskilda hinder eller
svårigheter resas från de militära chefernas sida, utan borde dessa, hvad
på dem ankomme, genom bestämmandet af lämpliga tjänstgöringstider
o. d., underlätta möjligheten för militärläkarna att utöfva sådan verksamhet,
så långt detta kunde ske, utan att de med militärläkartjänsten förenade
göromålen blefve tillbakasätta. De sakkunniga vore sålunda af
den uppfattningen, som arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse
i detta afseende gjort gällande, nämligen att några särskilda
stadganden rörande vare sig medgifvande eller förbud för militärläkare
att med sin beställning förena annan befattning i statens eller
kommunens tjänst icke vore behöfliga. De hade följaktligen icke något
i princip att erinra mot att ordinarie militärläkare, i vederbörlig ordning
och efter pröfning i hvarje särskildt fall, tillerkändes rätt att söka och
mottaga sådan befattning. Ju mera nämligen möjligheten för militärläkare
att utöfva enskild läkarverksamhet kringskures eller inskränktes,
utan att detta vore påkalladt af den ändamålsenligt och välvilligt ordnade
tjänstgöringen vid vederbörliga truppförband, dess svårare blefve
det att rekrytera fältläkarkåren, och dessa svårigheter skulle bestå, äfven
om de af de sakkunniga föreslagna aflöningsförmånerna blefve väsentligt
ökade. Vunne den uppfattning, som de sakkunniga uttalat i denna
viktiga angelägenhet, godkännande och tillämpning, skulle de farhågor
rörande inskränkning af den enskilda läkarverksamheten, som i vissa af
de afgifna yttrandena kommit till uttryck, säkerligen icke komma att
besannas. Förhållandena borde kunna ordnas på ett tillfredsställande
sätt med hänsyn såväl till militärläkarens tjänstgöring vid vederbörligt
truppförband som ock till hans enskilda läkarpraktik.
Äfvenledes hade från åtskilliga håll farhågor uttalats med anledning
af den minskning i antalet ordinarie läkarbeställningar, som de
sakkunniga föreslagit, hvilken minskning förmenades skola leda till inskränkning
i militärläkarnas enskilda praktik äfvensom orsaka minskad
Kung!. Maj:t Nåd. Proposition Nr 12f>. 77
tillgång på militärläkare vid mobilisering. Vid bedömandet af omorganisationsförslaget
i denna del borde man emellertid, enligt de sakkunnigas
mening, icke förbise följande omständigheter.
Antalet vakanta ordinarie batalj onsläkarbeställningar hade alltmer
ökats, och i vissa fall hade vakanserna antagit en rent af permanent
karaktär.
Skulle antalet ordinarie militärläkare förblifva detsamma som enligt
1901 års härordning, komme särskild! uti vissa förläggningsorter, såsom
Linköping, Sköfde, Örebro, Sollefteå, Boden in. fl., detta antal att blifva förhållandevis
mycket stort, hvarigenom tillfällena till utöfvandet af enskild
läkarverksamhet komme att inskränkas, och hvarmed äfven andra olägenheter
skulle följa. Det vore dessutom tvifvel underkastadt, huruvida
äfven med ökade aflöningsförmåner det skulle blifva möjligt att
hålla läkarbeställningarna enligt 1901 års härordning besatta just på
grund af det stora antalet militärläkare, som komme att finnas å flera
förläggningsorter.
Då det under alla förhållanden syntes erforderligt att höja de ordinarie
militärläkarnas aflöningsförmåner, kunde man ej annat än skrida
till en grundlig undersökning af spörsmålet, huruvida icke antalet ordinarie
militärläkarbeställningar skulle kunna minskas, synnerligast som
stora sympatier för en sådan minskning yppats inom Riksdagen och truppförbandscheferna
i sina år 1907 afgifna yttranden gifvit uttryck åt en i
samma riktning gående mening, samt ett stort antal ordinarie militärläkare
på militärläkarföreningens årsmöte sistnämnda år gjort ett uttalande
i enahanda syfte.
På de grunder, som de sakkunniga angifvit i sitt förslag, och som
godkänts af det stora flertalet, som yttrat sig i frågan, äfvensom af försvarskommittén,
hade de sakkunniga, då de ånyo tagit detta spörsmål i
öfvervägande, kommit till samma resultat, nämligen att en minskning
af antalet ordinarie läkarbeställningar borde äga ruin, såvidt man öfver
hufvud ville nå ett positivt mål och komma till en antaglig lösning af
frågan.
Frågan om fältläkarkårens omorganisation kräfde i sj kifva verket
snar lösning. Det betydande antalet vakanser uti bataljonsläkargraden, för
närvarande öfver tjugu, och det ännu större antalet vakanser bland fältläkarstipendiaterna,
uppgående till omkring tre fjärdedelar, talade kraftigt
för omorganisation af fältläkarkåren, hvilken, därest icke en annan sakernas
ordning komme att inträda, allt mer skulle råka i upplösning. Af dem,
som uttalat sig i afstyrkande riktning, hade emellertid icke gjorts några
uppslag för att råda bot för de ogynnsamma förhållanden, i hvilka fält
-
78
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
läkarkåren och dess rekrytering- råkat, ej heller angifvits den riktning,
i hvilken en omorganisation af kåren borde äga rum. Hvad behofvet
af militärläkare vid mobilisering anginge, vore naturligen de befintliga
vakanserna bland bataljonsläkare och fältläkarstipendiater icke ägnade
att tillgodose eller afhjälpa detta behof, hvilket de sakkunniga genom
sitt förslag för öfrigt ingalunda förbisett utan sökt att i möjligaste
mån tillfredsställa.
De sakkunniga vidhölle sålunda sitt förslag angående antalet ordinarie
militärläkare vid armén. Vid den förnyade pröfningen af frågan
hade de endast beträffande ett regemente funnit anledning att föreslå
en ändring, nämligen vid Positionsartilleriregementet, där antalet ordinarie
läkare från föreslagna två af nedan angifna skäl ansetts kunna
minskas till en.
Förslaget att läkarna vid Karlskrona grenadjärregemente skulle åläggas
skyldigheten att tillika upprätthålla läkargöromålen vid det i närheten
förlagda fästuingsingenjörkompaniet hade visserligen afstyrkts af
en af regementets läkare (den öfvertalige regementsläkaren), men till detsamma
hade de andra läkarna äfvensom regementschefen och arméfördelningschefen
uttalat sin anslutning. Ej heller hade chefen för
Fortifikationen haft något att däremot erinra. Några sakskäl syntes
svårligen kunna anföras mot den föreslagna anordningen.
Hvad läkarvården vid Vaxholms grenadjärregemente anginge, hade
ifrågasatts, att densamma skulle sättas i samband med ordnandet af ett
militärsjukhus å Rindön, hvilket äfven skulle inrymma en civil sjukafdelning.
I hvad mån detta skulle vara möjligt, torde vara tvifvel
underkastadt, då det syntes mycket osäkert, hvilken ställning Stockholms
läns landsting skulle komma att intaga till ett sådant förslag.
Såsom framginge af hvad marinöfverläkaren samt förste marinläkaren
å Oscar-Fredriksborg yttrat beträffande den af de sakkunniga såsom
önskvärd framhållna samverkan i fråga om sjukvården mellan Vaxholms
grenadjär- och kustartilleriregementen, delade nämnda läkare fullständigt
den af de sakkunniga uttalade åsikten om en sådan samverkan. Huru
densamma lämpligen borde ordnas med en jämnt afvägd och fördelad tjänstgöringsskyldighet
mellan läkarna i fråga, därom ansåge de sakkunniga sig
icke böra göra någon hemställan, men detta borde, enligt deras uppfattning,
icke vara förenadt med alltför stora svårigheter. Den nya ordningen kunde
emellertid icke inträda förr än samtidigt därmed, att den nya organisationen
började tillämpas vid Vaxholms grenadjärregemente. Att den å OscarFredriksborg
tjänstgörande marinläkaren erhölle samma aflöningsförmåner
som regementsläkaren vid Vaxholms grenadjärregemente enligt den
Kiingl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 126.
79
nya organisationen syntes de sakkunniga, såvidt de förstode att bedöma
denna fråga, både billigt och rättvist. Sistnämnda läkare skulle enligt
omorganisationsförslaget — frånsedt inkvarteringsbidrag — erhålla i lön
4,000 kronor, i dagaflöning 1,825 kronor och dessutom i arfvode 1,000
kronor, tillsammans 6,825 kronor. Förste marinläkaren å Oscar-Fredriksborg
både — likaledes frånsedt inkvarteringsbidrag — i lön 3,400 kronor,
i ålderstillägg efter fem års tjänstgöring 600 kronor och i dagaflöning
1,825 kronor, tillsammans 5,825 kronor. Tillädes honom ett arfvode
om 1,000 kronor, blefve ifrågavarande båda läkare, praktiskt sedt,
likställda i fråga om aflöningsförmåner.
Vid de sex kavalleriregementena om fem skvadroner (fördelningskavalleriregementena)
hade de sakkunniga föreslagit en läkare vid
hvarje regemente. Häremot hade icke någon egentlig erinran blifvit
gjord, men mot de sakkunnigas förslag, att denne läkare skulle vara
bataljonsläkare, hade flera vederbörande uttalat den meningen, att
den ordinarie läkaren borde vara antingen regementsläkare eller hafva
utsikt att, utan att söka tjänst vid annat truppförband, kunna till
sådan befordras. Med anledning af detta uttalande ville de sakkunniga
erinra därom, att fem af de sex fördelningkavalleriregementena
vore förlagda å orter, där regementsläkare enligt förslaget skulle finnas,
och att sålunda vid dessa regementen bataljonsläkare hade utsikt att
blifva regementsläkare utan att flytta till annan ort. Näppeligen kunde
man ifrågasätta, att för det återstående fördelningskavalleriregementet, det
i Malmö förlagda Kronprinsens husarregemente, göra ett afsteg från den
uppställda principen. Det vore ju för öfrigt önskvärdt, att det vid
ifrågavarande regementen funnes yngre läkare, enär man i regeln hos
dem borde och kunde förutsätta den rörlighet och vigör, som erfordrades
för att såväl under öfningar som i fält kunna åtfölja ett fördelningskavalleriregementes
förflyttningar. Dessutom kunde man icke såsom en
ostridig fördel betrakta det förhållandet, att en och samma läkare skulle
under hela sin tjänstetid komma att förblifva vid ett och samma truppförband.
Af de båda tio-skvadronsregementena, som enligt förslaget skulle hafva
eu regementsläkare och en bataljonsläkare, vore det ena, Skånska husarregementet,
för närvarande förlagdt å tre stationer. Då denna förläggning
syntes vara af provisorisk karaktär, hade de sakkunniga icke ansett
sig kunna eller böra föreslå någon ändring i det ursprungliga förslaget.
Att, såsom ifrågasatt blifvit, vid ett tio-skvadronsregemente flera
än två läkare skulle vara behöfliga under repetitionsöfningarna, kunde,
enligt de sakkunnigas mening, icke nöjaktigt motiveras. I detta af
-
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.
80
seende vore förhållandena vid ett tio-skvadronsregemente och ett fältartilleriregemente
j ämförliga.
Hvad fältartilleriregementena anginge, hade chefen för Norrlands
artilleriregemente gjort gällande, att vid regementets i Östersund förlagda
del (två kanondivisioner) borde finnas en regemente- och en bataljonsläkare.
Af enahanda mening vore äfven regementets båda läkare, som
dock alternativt hade föreslagit, att, för den händelse icke två ordinarie
läkare kunde anställas vid regementets i Östersund förlagda divisioner,
extra läkare skulle få beräknas för den tid af året, då marscher, skjutningar
o. d. påginge. Något annat hade dock icke varit de sakkunnigas
afsikt, ehuru i det ursprungliga förslaget till följd af förbiseende
någon extra läkare icke upptagits vid beräkningen af behofvet af extra
bataljonsläkare vid armén. Sådan läkare vore emellertid behöflig, men
däremot kunde de sakkunniga icke ansluta sig till förslaget om två
ordinarie läkare vid den i Östersund förlagda delen af Norrlands artilleriregemente,
enär två sådana läkare icke kunde motiveras hvarken af
truppförbandets storlek och sjukvårdsgöromålens omfattning eller af förhållandena
i öfrigt.
Såsom redan framhållits, hade de sakkunniga vid sin förnyade pröfning
af antalet ordinarie läkarbeställningar kommit till den uppfattningen,
att det vid P''o sitionsar tiller iregementet föreslagna antalet två läkare
kunde minskas till en regementsläkare. I fråga om personalstyrkan och
sjukvårdens omfattning vore nämligen Positionsartilleriregementet närmast
att jämföra icke med ett tio-skvadronsregemente eller fältartilleriregemente,
utan med den i Östersund förlagda delen af Norrlands artilleriregemente.
Om sålunda blott en ordinarie läkare vore under vanliga
förhållanden erforderlig vid Positionsartilleriregementet, vore emellertid
extra läkare af behofvet påkallad under motsvarande förhållanden som
t. ex. vid nyssnämda truppdel.
I fråga om de båda för Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren afsedda
ordinarie läkarbeställningarna — en regements- och en bataljonsläkarbeställning
— hvilka skulle vara uppförda å staten för Fortifikationen,
hade de sakkunniga uti sitt ursprungliga förslag uttalat den
meningen, att ifrågavarande båda läkare skulle vara skyldiga att, då endera
vore med vederbörlig kår eller del däraf beordrad till tjänstgöring
utanför förläggningsorten, utan särskild ersättning upprätthålla sjukvården
vid den hemmavarande styrkan af samma kår, hvarvid chefen för
Fortifikationen borde på lämpligt sätt fördela tjänstgöringen utanför förläggningsorten.
Nämnde chef hade emellertid ansett, att ifrågavarande
tjänstgöringsskyldighet icke borde inträda i annat fall, än då endera
kåren vore med större delen af sin styrka frånvarande från förlägg
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
81
ningsorten, samt att någon tjänstgöringsskyldighet vid den andra kåren
utanför förläggningsorten icke borde ifrågasättas, än mindre stadgas. De
sakkunniga ville härtill anmärka, att de uti sitt förslag betraktat ifrågavarande
båda kårer, som vore förlagda i Stockholm, där äfven chefen
för Fortifikationen hade sin tjänstgöringsort, såsom motsvarande ungefär
ett regemente, och att de ansett det i förekommande fall vara lämpligt,
att nämnde chef fördelade tjänstgöringen utanför garnisonsorten mellan
de båda läkarna, så att densamma för hvardera läkaren blefve af ungefärligen
enahanda art och omfattning. De sakkunniga hade dock icke
gjort gällande, att vikarie icke skulle vara behöflig i vissa fall — fastmer
hade sådan blifvit upptagen i beräkningen öfver antalet erforderliga
bataljonsläkare — men de hade gifvit uttryck åt den uppfattningen, att,
hvad anginge truppförbanden i fråga, kommenderingen af extra läkare
skulle väsentligen kunna inskränkas under den af de sakkunniga såsom
skälig och lämplig befunna förutsättningen, att, då den ene läkaren vore
med sin kår eller del däraf kommenderad utanför förläggningsorten, den
andre skulle vara skyldig att, förutom vid egen kår, bestrida sjukvårdstjänsten
vid den hemmavarande styrkan.
Till det framställda förslaget att vid en hvar af Svea, Norrlands och
Östgöta trängkårer anställa endast en ordinarie läkare kunde de sakkunniga
icke gifva sin anslutning. Det vore näppeligen en ändamålsenlig
anordning, att öfvervakandet af en del af den facktekniska utbildningen vid
vederbörliga sjukvårdskompanier skulle turvis bestridas af samtliga inom
orten anställda ordinarie militärläkare. En sådan anordning komme med
all sannolikhet att medföra hvarjehanda olägenheter. Äfven om, såsom
förslagsställaren antydt, den läkarna vid trängkårerna åliggande undervisningsskyldighet
kunde i vissa afseenden minskas, kunde det enligt
de sakkunnigas åsikt icke vara tillrådligt att vid eu hvar af ifrågavarande
kårer hafva endast en ordinarie läkare. För behofvet af två läkare
vid hvarje kår finge de sakkunniga hänvisa till utredningen uti det
ursprungliga förslaget (sid. 43). Den ekonomiska vinsten af att anställa
blott en ordinarie läkare vid trängkår skulle för öfrigt blifva ringa eller
ingen, enär man, såsom äfven förslagsställaren framhållit, måste i mycket
stor utsträckning anlita extra läkare, något som de sakkunniga — med
två ordinarie läkare vid hvarje trängkår — ansett i regeln icke behöfva
eller böra ifrågakomma.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle de båda för garnisonen å Karlsborg
afsedda ordinarie läkarna — en regements- och en bataljonsläkare — vara
uppförda å staten för kommendantsstaten samt kommendanten därstädes bestämma
deras tjänstgöringsfördelning. Denna af kommendanten tillstyrkta
anordning hade afstyrkts af truppförbandscheferna å Karlsborg samt af
Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 81 Höft. 11
Extra bataljonsläkare.
*
82 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.
chefen för tredje arméfördelningen och chefen för Fortifikationen, hvilka
ansåge, att ingen rubbning borde eller behöfde äga rum uti bestående förhållanden.
Enligt nådiga reglementet för garnisonssjukhuset på Karlsborgs
fästning den 5 juli 1907 vore regementsläkaren vid Göta ingenjörkår sjukhusläkare
och tillika garnisonsläkare, under det att batalj onsläkaren vid
Boden—Karlsborgs artilleriregemente skulle, då han ej vore bortkommenderad
från fästningen, dels biträda såsom sjukhusläkare, i den mån
sjukhusdirektionen funne behofvet det kräfva, dels vid laga förfall för
sjukhusläkaren förrätta dennes tjänst, därest icke särskild vikarie blifvit
förordnad. Enligt de sakkunnigas åsikt kunde sjukvårdsförhållandena
å Karlsborg visserligen fortfarande vara ordnade på detta sätt, men det
syntes dem, som om, med tillämpning af hvad de i förevarande fall föreslagit,
sjukhusvården och sjukhusutbildningen skulle kunna bättre tillgodoses
samt de läkarna åliggande göromålen ändamålsenligare regleras
än med bibehållande af de i ämnet gällande föreskrifterna.
Chefen för Bodens ingenjörkår hade beträffande antalet ordinarie
läkarbeställningar vid Bodens garnison — två regements- och två bataljonsläkarbeställningar
— framhållit önskvärdheten af att kåren finge behålla
sin läkare på stat. I likhet med kommendanten därstädes hade
de sakkunniga dock funnit, att förverkligandet af detta önskningsmål
skulle leda till sex ordinarie militärläkarbeställningar i Boden, och detta
vore icke möjligt. Det behöfde icke påpekas, ansågé de sakkunniga,
att detsamma äfven skulle rubba hela den princip, hvarpå deras förslag
vore grundadt, och det syntes de sakkunniga vara oundgängligen nödvändigt,
att kommendanten, liksom faktiskt redan vore förhållandet, hade
reglerandet af läkarnas tjänstgöring uti sin hand. Att, såsom från ett
håll ifrågasatts, det under vanliga förhållanden skulle finnas allenast tre
ordinarie läkare vid de i Boden förlagda truppförbanden, syntes icke
tillrådligt. Dessutom vore att märka, att de till skidlöpareänst uttagna
värnpliktiga årligen fullgjorde sex månaders tjänst i Boden, hvarjemte
enligt nådig föreskrift fästnings- och positionsartilleriets skjutskola kunde
förläggas dit.
Beträffande förslaget att vid armén anställa 60 extra bataljonsläkare
hade uttalats åtskilliga tvifvelsmål, huruvida organisationen skulle komma
att motsvara sitt ändamål, och huruvida det skulle blifva möjligt att
hålla det önskade antalet fullt. Då förslaget i denna del innehölle, att
de extra bataljonsläkarna skulle vara fullt utbildade militärläkare samt
uppfylla för ordinarie bataljonsläkarbeställning stadgade kompetensvillkor,
att de skulle vara uppförda å ordinarie stat med lön och tvenne
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126. 83
ålderstillägg, och att de skulle komma i åtnjutande af pension enligt
vanliga grunder, ansåge de sakkunniga, att denna organisation vore ganska
fast samt stående på ett annat plan än den nuvarande fältläkarstipendiatinrättningen,
med hvilken densamma visserligen icke kunde eller
rättvisligen borde jämföras, bland annat därför att för anställningen
såsom fältläkarstipendiat fordrades endast aflagd medicine kandidatexamen
och viss klinisk tjänstgöring. De farhågor med hänsyn till den slutliga
rekryteringen af det erforderliga antalet extra bataljonsläkare,
som från åtskilliga håll blifvit uttalade, delades icke af de sakkunniga.
Väl komme måhända under den närmaste tiden tillströmningen af sökande
till ifrågavarande beställningar icke att blifva så stor, men när truppförbanden
kommit till sina bestämda förläggningsorter och de militära
förläggningsförhållandena blifvit slutligt ordnade, vore det att vänta,
att inom förläggningsorterna, i allmänhet sedt, skulle finnas ett tillräckligt
antal läkare, som skulle anse det vara förmånligt att med sin egentliga
läkarverksamhet förena anställning såsom extra bataljonsläkare med
en till högst 60 dagar begränsad tjänstgöringsskyldighet, allra helst som
den sådan beställning åtföljande ekonomiska ersättningen vore ganska
afsevärd. Det vore sålunda de sakkunnigas uppfattning, att efter hand det
komme att finnas ganska goda utsikter för erhållandet af extra bataljonsläkare
i bedröfligt antal.
Därigenom att antalet ordinarie läkare vid Positionsartilleriregementet
skulle från ursprungligen föreslagna två minskas till en, och med
anledning af det förbisedda behofvet af extra läkare vid Norrlands artilleriregementes
i Östersund förlagda del, komme antalet erforderliga
extra bataljonsläkare under regementsöfningarna att blifva 44 i stället
för beräknade 42, men denna omständighet syntes icke böra föranleda
någon ökning uti det sammanlagda antal sådana läkare eller 60, som
föreslagits böra anställas vid armén. Men att, såsom ifrågasatts, minska
detta antal vore ingalunda tillrådligt. Det verkliga behofvet af vikarier
skulle i sådant fall icke kunna ses tillgodo, hvarjämte tillgången på fullt
utbildade militärläkare vid mobilisering skulle komma att minskas. I
I det ursprungliga förslaget hade de sakkunniga uttalat den meningen,
att fältläkarstipendiatinstitutionen borde endast småningom afveeklas
i mån af anställandet af extra bataljonsläkare. Uti de afgifna yttrandena
hade i allmänhet någon erinran mot denna mening icke blifvit
gjord. Dock hade det ifrågasatts, att ett visst antal, 15—30, fältläkarstipendiater
skulle bibehållas, men i stallet antalet extra bataljonsläkare
minskas till t, ex. 50—40. Ett dylikt förslag kunde, enligt de sakkunnigas
Fältläk arstipendiat
er.
84
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.
Värnpliktiga
läkare.
mening, dock icke betraktas såsom slutligt eller definitivt, enär därigenom
den nya organisationen komme att med hänsyn till sitt ändamål afsevärdt
försvagas. Med den organisation af extra bataljonsläkare, som vore föreslagen,
afsåges att, såsom nyss blifvit framhållet, erhålla fullt utbildade
militärläkare (legitimerade läkare), och en minskning af det af de sakkunniga
föreslagna antalet 60 extra bataljonsläkare skulle vara mycket
ofördelaktig, ej minst med hänsyn till behofvet af fullt utbildade militärläkare
vid mobilisering. Men i betraktande däraf att det sannolikt
fordrades en, jämförelsevis sedt, afsevärd tid för att genomföra den extrabataljonsläkarorganisationen,
vore det nödvändigt att under öfvergången
till densamma tillämpa en blandad organisationsform, inom hvilken
funnes både extra bataljonsläkare och fältläkarstipendiater, till dess
den extra-bataljonsläkarorganisationen blefve fullständigt genomförd.
Genom att gifva fältläkarstipendiaterna under tiden i fråga förbättrade
aflöningsvillkor och begränsa deras årliga tjänstgöringsskyldighet
till högst 90 dagar syntes det de sakunniga blifva möjligt att erhålla
det behöfliga antalet stipendiater. Till denna fråga finge de sakkunniga
tillfälle att återkomma vid framställningen af öfvergångsförslaget.
Förslaget angående de värnpliktiga läkarna hade öfver hufvud icke
blifvit föremål för någon erinran. De sakkunniga ansåge sig dock böra
ytterligare understryka vikten af att åt denna del af den militära läkarorganisationen
ägnades all uppmärksamhet och omvårdnad, samt att de
värnpliktiga läkarnas kvarstående i första uppbådet komme att utsträckas
till hela deras värnpliktstid. De värnpliktiga läkarna och deras utbildning
utgjorde den första länken uti den organisation, som skulle fylla
arméns behof af läkare så i fred som krig. Den vore af grundläggande
betydelse. Den andra länken vore den extr a-batalj onsläkarinstitutionen,
som under ett visst antal dagar hvarje år ställde till arméns förfogande
fullt utbildade läkare för att öka läkarkrafterna under regementsöfningarna,
under inskrifningsförrättningarna m. m. samt för tjänstgöring såsom
vikarier. Den tredje länken utgjorde de ordinarie läkarna, så beräknade
och organiserade, att de under vanliga förhållanden skulle fylla fredsbehofvet
af läkare samt ombesörja de undervisnings- och administrativa
åligganden, som arméns sjukvård och sjukvårdsutbildning ställde på dem.
Slutligen hade man för krigsbehofvet läkare i reserven, af hvilka en del
hade tjänstgöringsskyldighet äfven i fredstid.
Genom denna organisation funnes det, enligt de sakkunnigas uppfattning,
grundad förhoppning om, att arméns såväl freds- som krigs
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
85
behof af läkare skulle komma att tillgodoses på ett nöjaktigt sätt. För
fyllandet af krigsbehofvet vore det dock oundgängligen nödvändigt, att
de värnpliktiga läkarna, såsom redan framhållits, komme att under hela
sin värnpliktstid kvarstå i beväringens första uppbåd, hvarom icke skulle
erhållandet af vid mobilisering behöfligt antal läkare blifva förenadt med
betydande svårigheter. Detta kvarstående i beväringens första uppbåd
äfven under landstormstiden innebure emellertid icke någon ökad tjänstgöring
eller utbildning i fred under denna tid, utan blott en möjlighet
och en trygghet, i och för sig viktiga nog, för att, till besättandet af
de många läkarbefattningarna vid armén på krigsfot, man på förhand
kunde beräkna och i vederbörliga planer upptaga ifrågavarande läkare.
I de öfver förslaget angående fältläkarkårens omorganisation afgifna
yttrandena hade från åtskilliga håll framförts yrkanden på ändrade bestämmelser
rörande de ordinarie läkarnas anställning och befordran. Så hade
framhållits, att fältläkarkåren borde erhålla egen lönestat, dock utan
att något placeringstvång skulle inträda annat än inom en och samma
förläggningsort. Befordran till och med regementsläkare skulle ske i
tur inom kåren för en hvar, som vore därtill kompetent. Äfven hade
en annan utväg i befordringsafseende väckts på tal, enligt hvilken befordran
till regementsläkare skulle ske på samma sätt som till bataljonsläkare
med högre aflöning, med den skillnad likväl att på förslag till
erhållande af regementsläkar-grad och -lön efter tjänstålder skulle uppsättas
tre bland de till sådan ålder äldsta bataljonsläkarna, hvilka på
grund af förtjänstfull militärläkarverksamhet samt ådagalagda kunskaper
och skicklighet ansåges härvid böra komma i fråga, och att förord gåfves
åt den mest förtjänte af dessa tre.
Hvad man med dessa och liknande förslag velat vinna vore, att till
regementsläkarbeställning kompetent bataljonsläkare icke komme att förbigås
på den grund, att han icke ansåge det med sin ekonomiska fördel
förenligt att söka en sådan ledig beställning, enär med befordran till
densamma skulle följa skyldigheten att afflytta från den ort, där han
hade sin enskilda praktik, till den ort, där det truppförband, där beställningen
skulle besättas, vore förlagdt. Det torde, enligt de sakkunnigas
mening, icke kunna bestridas, att detta vore eu mycket beaktansvärd
synpunkt, men å andra sidan måste man medgifva, att befordringsföreskrifter
af detta slag skulle kunna hafva en mindre gynnsam inverkan
på möjligheten att å vissa förläggningsorter, exempelvis i öfre Norr
-
De ordinarie
läkarnas anställning
och
befordran.
Kompetensvillkor
och
utbildning.
86 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.
land, anställa ordinarie militärläkare, och det läte sig ju tänkas, att man
å en och samma ort skulle få ett väl stort antal regementsläkare (äldre
läkare). Dessutom skulle det under öfvergången till det nya befordringssystemet
kunna inträffa, att bataljonsläkare, som faktiskt hade
utsikt att inom den närmaste tiden ernå regementsläkarbeställning, skulle
genom det nya systemets tillämpning kunna se sig beröfvad denna
utsikt. Huru stora sympatier emellertid man än kunde hafva för ändrade
grunder i antydt sylte för befordran till regementsläkare, därför att en
sådan befordran icke ledde till afbrott uti en inarbetad enskild praktik,
kunde man dock icke undgå att erkänna, att frågan kräfde en närmare
utredning, så i ena som andra afseendet. En sådan utredning kunde
dock icke ske nu, och den vore för närvarande i sjkifva verket icke
trängande, enär det näppeligen vore lämpligt att samtidigt med den
egentliga öfvergången till den nya organisationen af fältläkarkåren äfven
öfvergå till ett nytt befordringssystem, hvars verkningar ännu icke torde
med full säkerhet kunna öfverskådas. För en framdeles skeende tilllämpning
af ett nytt system läge emellertid icke något hinder i sjkifva
organisationen.
Beträffande befordran till fördelning släkare hade från ett håll föreslagits,
att sådan beställning borde tillsättas efter ansökan. Till detta
förslag kunde dock de saklamniga icke ansluta sig, enär fördelningsläkartjänsterna
vore af den natur och vikt, att för deras lämpliga besättande
några ansökningar icke syntes böra ifrågakomma, utan det
borde stå de förslagsgifvande myndigheterna fritt att bland dem, som
vore till sådan tjänst kompetenta, föreslå den, som vore mest skicklig
och till densamma mest ägnad. I
I fråga om de uti omorganisationsförslaget upptagna kompetensvillkoren
för de olika läkarbeställningarna hade framställts vissa önskningsmål
eller fordringar, såsom att fördelningsläkarna borde vara föreståndare
för en inom hvarje arméfördelning upprättad bakteriologisk anstalt, att
dessa läkare liksom ock regementsläkarna skulle vara särskild! kunniga
i militär och allmän hygien, att krafven på läkarnas taktiska utbildning
borde ökas — hvilket åter motsades från annat håll — samt att minst ett
års tjänstgöring såsom underläkare vid sjukhus skulle ingå bland villkoren
för anställning såsom ordinarie bataljonsläkare. Gent emot dessa
önskningsmål eller fordringar ansåge sig de sakkunniga böra framhålla,
att en jämförelse mellan af dem föreslagna och nu gällande
kompetensvillkor otvifvelaktigt gåfve vid handen, att de senare blifvit väsentligen
skärpta, att kursen för bataljonsläkare skulle omfatta under
-
87
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 126.
visning- i militärmedicinska ämnen, företrädesvis i hygien och. kirurgi,
äfvensom utbildning i sanitetstaktik, att vid uppförande af sökande på
förslag till regementsläkartjänst skulle afseende fästas, bland annat, vid
insikter uti militärmedicin och sanitetstaktik, att vid uppsättande af förslag
till fördelningsläkartjänst skulle särskildt afseende fästas vid ådagalagda
kunskaper och insikter på militärhygienens, den militärmedicinska
förvaltningens och sanitetstaktikens områden. Men å andra sidan vore
det otvifvelaktigt att gå för långt, om man fordrade, att militärläkarna
skulle i ena eller andra afseende! blifva specialister. Önskvärd! vore,
att hvarje militärläkare kunde verkställa bakteriologiska undersökningar,
och, enligt hvad de sakkunniga inhämtat, sökte vederbörande centralmyndighet
att för ändamålet anskaffa och tillhandahålla tidsenliga apparater,
men man kunde svårligen fordra, att fördelningsläkare eller regementsläkare
skulle vara fullt utbildad specialist uti bakteriologiskt afseende.
På detta liksom på åtskilliga andra områden måste man, då. så visade sig
erforderligt, anlita den speciella sakkunskapen eller skickligheten eller
vånda. sig till den speciella anstalten. För stort vore äfven krafvet
på minst ett års tjänstgöring såsom underläkare vid sjukhus för
anställning såsom ordinarie bataljonläkare. De sakkunniga ansåge, såsom
de föreslagit, villkoret om minst sex månaders sådan tjänstgöringvara
för ändamålet tillfyllest, under det att för närvarande detta villkor
icke vore obligatoriskt.
Vid sin förnyade granskning af kompetens villkoren för de ordinarie
läkarnas och de extra bataljon släkarnas anställning och befordran, sådana
dessa villkor vore affattade uti det ursprungliga förslaget, hade de sakkunniga
funnit, att dessa villkor borde undergå några ändringar.
Sålunda borde i villkoren för de ordinarie bataljonsläkarbeställningarna
orden »att hafva aflagt medicine licentiatexamen» ersättas af »att
vara legitimerad läkare», hvarjämte det syntes böra uttryckligen sägas,
att den i villkoren omförmälda, för vapenföra medicine studerande i
värnpliktslagen föreskrifna tjänstgöringen skulle vara fullgjord vid armén.
Villkoret angående tjänstgöring vid inskrifningsförrättning syntes böra
bortfalla, enär förhållandena i regeln icke komme att medgifva dess fullgörande.
Med iakttagande af dessa ändringar äfvensom af ett par sådana
af rent redaktionell natur, som icke syntes behöfva motiveras, skulle
kompetensvillkoren för ordinarie bataljonsläkarbeställning erhålla följande
lydelse:
att vara legitimerad läkare;
att hafva. fullgjort den för vapenföra medicine studerande föreskrifna
tjänstgöring vid armén (den för värnpliktiga läkare föreskrifna utbildning);
88 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
att hafva tjänstgjort minst sex månader vid större sjukhus, såsom
länslasarett eller därmed jämförligt sjukhus, eller hafva fullgjort annan
däremot svarande tjänstgöring, som kunde komma att föreskrifva^; samt
att vid ansökningstidens utgång icke hafva öfverskridit trettiotredje
lefnadsåret, med mindre sökanden förut innehaft läkartjänst under så
lång tid, att han vid fyllda femtioåtta år kunde räkna tjugufem till
pension och fyllnadspension berättigande tjänstår.
Uti villkoren för kompetens till regements- eller för delningsläkarbeställning
vore icke någon ändring erforderlig.
Hvad beträffade villkoren för anställning såsom extra bataljonsläkare,
hade uti det ursprungliga förslaget sagts, att samma föreskrifter
borde gälla som för anställningen såsom ordinäre bataljonsläkare, utom
hvad anginge åldern vid ansökningstidens utgång. Detta tillägg hade
dock afseende endast på tiden för öfvergången till den nya organisationen.
Men dessutom hade de sakkunniga funnit, att man icke lämpligen
kunde uppställa samtliga de villkor, som föreslagits skola gälla för
ordinarie bataljonsläkarbeställning, enär såväl villkoret om tjänstgöring
vid inskrifningsförrättning (se ofvan) som ock villkoret om minst sex
månaders sjukhustjänstgöring svårligen kunde uppfyllas, hvarför dessa
båda villkor borde utgå. Kompetensvillkoren för anställningen såsom
extra bataljonsläkare skulle följaktligen blifva:
att vara legitimerad läkare;
att hafva fullgjort den för vapenföra medicine studerande föreskrifna
tjänstgöring vid armén (den för värnpliktiga läkare föreskrifna utbildning);
samt _ ...
att vid ansökningstidens utgång icke hafva öfverskridit det trettiotredje
lefnadsåret, med mindre sökanden förut innehaft läkartjänst under
så lång tid, att han vid fyllda femtioåtta år kunde räkna tjugufem till
pension och fyllnadspension berättigande tjänsteår.
Extra bataljonsläkare, som vid sin anställning icke genomgått kurs
för bataljonsläkare, skulle dock vara skyldig att, om möjligt före utgången
af de fem första tjänståren, genomgå sådan kurs. I
I likhet med arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse vore de sakkunniga
fortfarande af den uppfattningen, att de värnpliktiga läkarnas utbildning
borde försiggå vid infanteriet och icke vid trängtrupperna. I
hvad mån den sanitetstaktiska utbildningen borde på de rent medicinska
ämnenas bekostnad utsträckas under de för värnpliktiga läkare och för
bataljonsläkare föreslagna kurserna, borde vara en öppen fråga. _ Allt
efter behofvet och utvecklingen borde nämligen de olika undervisnings
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
89
ämnena uti dessa kurser ses till godo. Förhållandena gestaltade sig nämligen
olika nu och sedan organisationen i sin helhet blifvit genomförd.
Omorganisationsförslaget innebure nämligen i detta afseende, från och med
de värnpliktiga läkarnas utbildning till och med kurserna för bataljonsläkarna,
ett organiskt system, som icke omedelbart, utan först efter några
år kunde börja visa sina verkningar.
Förslaget att hvarje militärläkare skulle erhålla tillfälle till tjänstgöring
å större sjukhus, dels genom att under första året af sin anställning
förpliktigas att vara biträdande läkare vid sjukhus inom förläggningsorten,
dels genom att under sjätte eller sjunde tjänstgöringsåret
efter anställningen och sedermera ungefär hvart sjätte år till uppnådda
53 års ålder under tre månader beordras till tjänstgöring vid civilt sjukhus
inom eller utom förläggningsorten, vore enligt de sakkunnigas meningknappast
möjligt att förverkliga. Värde! af dessa med 6—7 års mellanrum
återkommande tremånaderskurser, fortgående till och med fyllda 53
år, kunde icke skattas så synnerligen högt. Förutom de kostnader, som
de erforderliga vikariaten och kommenderingarna utanför förläggningsorten
skulle medföra, komme äfven de till kurserna i fråga beordrade
läkarnas ekonomi att lida, enär kurserna komme att orsaka ett afsevärdt
afbrott uti deras enskilda läkarverksamhet.
I sammanhang härmed ansåge emellertid de sakkunniga sig höra
framhålla vikten och önskvärdheten däraf, att vederbörande myndigheter,
i den mån så vore lämpligt och görligt, underlättade möjligheten för
militärläkare att förkofra sin utbildning och yrkesskicklighet genom
tjänstgöring vid civila sjukhus. I detta afseende syntes det vara skäligt
och billigt, att militärläkare, som för nämnda ändamål tjänstgjorde å
sådant sjukhus, finge betraktas såsom kommenderad i landtförsvarets
ärenden.
Hvad ändringarna af de uti omorganisationsförslaget upptagna aflöning
sförmånerna vidkomme, hade de sakkunniga, i likhet med arméförvaltningen,
icke funnit tillräckligt starka skäl anförda för att förorda
desamma. Den, som vid bedömandet af dessa aflöningsförmåner delvis
påyrkade deras höjande, borde icke förbise, att — förutsatt dagaflöning
året om — lönen och dagaflöningén för yngre bataljonsläkare
ökats från 2,115 kronor till 3,860 kronor, eller med 1,745 kronor, för
äldre bataljonsläkare från 3,860 till 4,860 kronor, eller med 1,000 kronor,
och för regementsläkare från 5,225 till 5,825 kronor, eller med 600
kronor, samt att fördelningsläkare skulle erhålla öfverstelöjtnants lön
och dagaflöning eller 6,325 kronor, och vore dessa aflöningsförmåner
Bihang till RiJcsd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. SI Käft. 12
Aflöning soch
pensionsförmåner.
opaginerad Kontrollera mot PDF
''JO
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
föreslagna under den förutsättningen att ifrågavarande läkare skulle
kafva tillfälle till utöfvande af enskild läkarverksamhet. Ej heller hade
de sakkunniga kunnat ansluta sig till förslaget om ett tredje ålderstillägg
till de extra bataljonsläkarna, enär därigenom olikhet med marinläkarnas
af andra graden afiöningsförmåner skulle uppstå.
A andra sidan hade de sakkunniga icke funnit den ifrågasatta
minskningen uti det chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm
tillkommande arfvode, 1,000 kronor, med hälften, eller 500 kronor, skälig
och billig. Garnisonssjukhuset i Stockholm vore arméns största sjukhus,
och där vore åtskilliga utbildningskurser förlagda. Några särskilda
omständigheter funnes icke, som motiverade arfvodets minskning.
Beträffande de nya aflöningsförmånerna ville de sakkunniga till
förebyggande af missförstånd anmärka, att desamma icke komme att
inträda med första öfningsåret, utan endast i mån af organisationens
genomförande. Det kunde med hänsyn därtill gifvetvis icke vara ändamålsenligt
eller i öfrigt af omständigheterna betingadt att låta ökningen
af aflöningsförmånerna inträda vid t. ex. ett infanteriregemente, som
hade tre läkare. Ett sådant till vägagående vore dessutom förenadt med
betydande utgifter, skulle öfver höfvan fördröja genomförandet af omorganisationen
och äfven i andra afseenden verka mindre fördelaktigt.
I de nu gällande grunderna för militärstatens pensionering, i hvad
de afsåge läkarna vid armén, hade de sakkunniga föreslagit den ändring,
att bataljonsläkare skulle blifva berättigad till pension och fyllnadspension
efter tjugufem tjänstår. Förslaget vore motiveradt af den omständigheten,
att anställningen såsom bataljonsläkare i regeln skedde
först vid 33—34 års ålder, och af det önskningsmålet, att sådan läkare
icke skulle stanna i tjänst längre än till högst fyllda 58 år. Den sålunda
föreslagna ändringen funne de sakkunniga vara mycket beaktansvärd
och förtjänt af att förverkligas.
Den från några håll gjorda framställningen om rätt för nuvarande
bataljonsläkare att, därest han komme att öfvergå till extra bataljonsläkare,
få bibehållas vid rätten till änkepension, hade de sakkunniga, i
likhet med arméförvaltningen, funnit grundad på billighetsskäl och väl
förtjänt af att förverkligas. Däremot ansåge de sig icke kunna understödja
den meningen, att regementsläkare borde pensioneras vid samma
ålder som major, enär denna fråga icke syntes kunna behandlas fristående
för sig, utan stode i samband med åtskilliga andra spörsmål
på den militära pensioneringens område.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.
91
I sitt förslag angående fältläkarkårens omorganisation både de sakkunniga
angifvit de olika sätt, hvarpå frågan om för truppförbanden
erforderliga sjukhus, allt efter sig företeende förhållanden, kunde lösas.
I yttranden, som särskildt berört sjukhusvården vid truppförbanden,
hade man i allmänhet uttalat sig för att vid två eller flera å en och
samma ort förlagda truppförband denna vård borde ordnas efter samma
principer som vid ensamt förlagdt truppförband. Från några håll hade
dock gjorts gällande, att civilt sjukhus borde i möjligaste mån anlitas för
den militära sjukhusvården, men att det därvid icke vore lämpligt att
vid dessa sjukhus upprätta särskilda militärafdelningar, utan de sjuka
militärerna borde spridas bland de civila sjuka. Genom detta senare
sätt att lösa frågan om sjukhusvården vid trupp förbanden skulle kostnaderna
för densamma minskas.
Oafsedt huruvida denna blandning af civila och militära sjuka vore
ändamålsenlig eller praktiskt genomförbar, syntes det de sakkunniga
vara tvifvel underkastadt, om någon afsevärd vinst i ekonomiskt afseende
kunde vara att vänta af en sådan anordning, som ifrågavarande förslag
innehölle. Så vidt de sakkunniga kunde bedöma denna fråga, vore det
oundgängligen nödvändigt, att hvarje truppförband förfogade öfver vissa
lokaler för sjukvisitationer (mottagningsrum och väntrum), för vården af
de sjuka, Indika icke behöfde afpolletteras till sjukhus (lindrigt sjuka),
för inläggandet af sjuka för observation o. d. Kostnader för sjuklokaler
vid truppförbanden (deras kasärnetablissemang) kunde följaktligen icke
undvikas. Och att afpollettera samtliga sjuka, äfven dem, som icke vore
i behof af sjukhusvård i egentlig mening, till civila sjukhus kunde icke
aflöpa utan ganska afsevärda utgifter. Åtgärden vore för öfrigt hvarken
från den civila eller den militära sjukvårdens synpunkt lämplig. Förslaget
hvilade emellertid på en förutsättning, om hvars uppfyllande man icke
kunde säga något med visshet, nämligen på antagandet, att vederbörande
landsting, kommuner och sjukhusdirektioner skulle vara villiga och redobogna
att med de militära myndigheterna träffa sådana aftal, som förpliktade
att till sjukhusvård mottaga samtliga sjuka vid truppförbanden.
De sakkunniga hade uti sitt förslag rörande sjukhusvården vid truppförbanden
icke kunnat gå längre än att gifva anvisning på de utvägar,
som funnes för frågans lösning, hvilken de för öfrigt icke ansett kunna
främjas genom uti den ena. eller den andra ytterlighetsriktningen syftande
förslag.
Dessutom skulle genom den ifrågasatta anordningen att öfverlämna
truppförbandens samtliga sjuka till civila sjukhus truppförbandsläkarna
— såsom de sakkunniga framhållit i sitt ursprungliga förslag (sid. 83)
Sjukhusfrågan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
02
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
Särskilt
omorganisations
förslag.
Benämningar
å läkarbeställningarna.
Löneförbättring
vid arm éförvaltningens
sjukvårdsstyrelse.
— komma att beröfvas fortsatt öfning och utbildning i sjukhusvård,
hvar]ände det äfven i andra afseenden skulle verka ofördelaktigt, om man
skulle anförtro all militärpersonal, som behöfde vårdas å sjukhus, åt civila
läkare och undandraga densamma truppförbandsläkarnas omsorger.
Hvad anginge det särskilda förslag, som för delning släkaren vid fjärde
arméfördelningen afgifvit angående fältläkarkårens omorganisation, hade
de sakkunniga, med instämmande i allt väsentligt uti de af arméförvaltningen
i ämnet anförda skäl, funnit, att detsamma icke lämpligen kunde
läggas till grund för ordnandet af sjukvården inom armén.
I vissa af de afgifna yttrandena hade ändrade benämningar å läkarbeställningarna
vid armén blifvit ifrågasatta. De sakkunniga hade dock
icke funnit sig böra framlägga något nytt förslag i detta afseende. Det kunde
enligt deras mening antagas, att åt denna sak komme att ägnas all den
uppmärksamhet, som den befunnes förtjäna.
Slutligen ansåge de sakkunniga sig böra erinra därom, att de i
särskildt underdånigt utlåtande den 28 juli 1908®''), afgifvet öfver ett af
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse till chefen för landtförsvarsdepartementet
gjord framställning den 10 juli samma år angående
ändring uti arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses organisation och stat,
på anförda skäl föreslagit, att öfverfältläkaren borde erhålla generalmajors
aflöningsförmåner och fältläkaren vid sjukvårdsstyrelsen ett tiiläggsarfvode
om 1,200 kronor, samt att till adjutant åt öfverfältläkaren borde anvisas
ett arfvode om 1,500 kronor. Uti de afgifna yttrandena hade icke någon
anmärkning gjorts mot detta förslag, till hvilket man fastmera från flera
håll uttalat sin anslutning. Enligt de sakkunnigas åsikt vore detsamma
synnerligen väl grundadt och förtjänt af att snarast möjligt förverkligas.
•■''O Detta underdåniga utlåtande är infördt uti de sakkunnigas ursprungliga för
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
93
Sedan de sakkunniga sålunda tagit under ompröfning de yttranden,
som afgifvits öfver det af dem år 1908 utarbetade förslaget angående
fältläkarkårens omorganisation samt därvid funnit sig icke böra i detsamma
vidtaga annan ändring än att föreslå minskning af antalet ordinarie
läkare vid Positionsartilleriregementet från två till en och att framhålla,
att extra läkare komme att under vissa förhållanden vara behöfliga
såväl vid nämnda regemente som ock vid Norrlands artilleriregementes
i Östersund förlagda del, hade de ansett det lämpligt att sammanfatta
och uti ett sammanhang framställa det af dem utarbetade och förordade
slutliga omorganisationsförslaget, hvilket innehölle följande:
A. Beträffande antalet ordinarie läkare vid truppförbanden och deras
tjänstgöringsskyldighet:
att vid truppförbanden följande ordinarie läkare skulle finnas,
nämligen:
vid hvarje arméfördelning en fördelningsläkare, således tillsammans
sex fördelningsläkare uppförda å staten för generalitetsstaten;
vid
hvart och ett af följande infanteriregementen: Svea lifgarde,
Göta lifgarde, Lifregementets grenadjärer, Första och Andra lifgrenadjärregementet,
Västgöta regemente, Karlskrona grenadjärregemente,
Upplands infanteriregemente, Skaraborgs, Södermanlands,
Kronobergs och Jönköpings regementén, Dalregementet, Hälsinge,
Ålfsborgs, Hallands, Bohusläns, Västmanlands, Västerbottens, Kalmar
och Värmlands regementen, Jämtlands fältjägarregemente, Norra och
Södra skånska infanteriregementet samt Västernorrlands regemente
en regements- och en bataljonsläkare;
vid Vaxholms grenadjärregemente en regementsläkare;
vid hvart och ett af följande kavalleriregementen: Lifgardet till
häst, Lifregementets dragoner, Lifregementets husarer, Smålands
husarregemente, Kronprinsens husarregemente och Norrlands dragonregemente
en bataljonsläkare;
vid hvartdera af Skånska husar- och Skånska dragonregementena
en regements- och en bataljonsläkare;
vid hvart och ett af följande artilleriregementen: Svea, Göta,
Yendes, Upplands och Smålands artilleriregementen en regementsoch
en bataljonsläkare;
De sakkunnigas
slutliga
förslag.
94
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
vid den i Östersund förlagda delen af Norrlands artilleriregemente
äfvensom vid Positionsartilleriregementet en regementsläkare;
för Svea ingenjörkår och Fälttelegraf kåren eu regements- och
eu bataljonsläkare, uppförda å staten för Fortifikationen;
för hvar och en af följande kårer: Svea, Göta och Norrlands
trängkårer, Skånska trängkåren, Västmanlands trängkår och Östgöta
trängkår en regements- och en bataljonsläkare;
för Karlsborgs garnison och garnisonssjukhus en regementsoch
eu bataljonsläkare, uppförda å staten för kommendantsstaten;
för Bodens garnison och garnisonssjukhus samt för bestridandet
af tjänsten såsom fästningsläkare vid kommendantskapet därstädes
två regements- och två bataljonsläkare, uppförda å staten för kommendantsstaten
;
för Gottlands trupper och deras sjukhus äfvensom för bestridandet
af läkartjänsten vid militärbefälhafvarskapet å Gottland en
regements- och två bataljonsläkare, uppförda å staten för Gottlands
trupper;
att för bestridandet af sjukvården vid det vid Vaxholm förlagda
ingenjörkompaniet skulle träffas aftal med därstädes bosatt läkare;
att läkare skulle, förutom bestridandet af läkar- och sjukvårdsgöromålen
vid vederbörande truppförband eller formation, vara skyldig att
inom förläggningsorten utan särskild ersättning tjänstgöra vid den hemmavarande
styrkan af annat truppförband, då detta deltoge i fälttjänst och
därmed jämförliga öfningar utom förläggningsorten;
att läkare vid truppförband skulle vara skyldig att utan särskild
ersättning bestrida sjukvården vid till detsamma förlagd utbildningsskola,
utbildningskurs eller truppafdelning eller för dit kommenderade
enskilda personer, dock att, om därmed skulle förenas mera afsevärda
undervisningsåligganden, skälig ersättning därför borde beredas;
att läkarna vid Karlskrona grenadj ärregemente skulle vara skyldiga
att bestrida sjukvården .vid det i Karlskrona förlagda ingenjörkompaniet
;
att de för Svea ingen]’ örkår och Fälttelegrafkåren afsedda läkarna
skulle vara skyldiga att, då endera af dem vore med vederbörande kår
eller del däraf kommenderad utanför förläggningsorten, utan särskild
ersättning bestrida sjukvården vid den hemmavarande styrkan af samma kår;
att läkare, tillhörande Skaraborgs regemente, Lifregementets husarer
och Göta trängkår, skulle vara skyldiga att utan särskild ersättning
tjänstgöra vid garnisonssjukhuset i Sköfde; och
att ordinarie läkare skulle tillerkännas rättighet till sex veckors tjänstledighet
utan ansökan hvarje år.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
95
B. Beträffande extra bataljonsläkare och deras tjänstgöringsskyldighet:
att för tjänstgöring under regementsöfningar vid flertalet truppförband,
vid särskilda utbildningsskolor o. d., under tiden för de årliga
inskrifningsförrättningarna, såsom vikarier under ordinarie läkares tjänstledighet
och kommendering m. m. samt under vakanser i ordinarie
läkarbeställningar skulle vid armén anställas högst 60 extra bataljonsläkare;
och
att extra bataljonsläkare skulle vara skyldig till 60 dagars tjänstgöring
hvarje år.
C. Beträffande värnpliktiga läkare:
att vapenföra värnpliktiga medicine studerande skulle utbildas till
värnpliktiga läkare dels under första tjänstgöring (beväringsrekrytskola)
om 150 dagar vid infanteriet för bibringande hufvudsakligen af militär
utbildning, dels under en kurs om 60 dagar vid garnisonssjukhuset i
Stockholm (kurs för värnpliktiga läkare) och en därtill, helst uti en
följd, sig slutande tjänstgöring såsom läkare under en repetitionsöfning
(30 dagar) vid infanteriet eller trängen;
att de icke vapenföra medicine studerandena skulle erhålla dels en
rent militär utbildning, omfattande praktisk och teoretisk undervisning
i fråga om soldatens skyldigheter m. in., äfvensom, om så vore lämp- <
hgt, gymnastik och exercis, dels fackutbildning, genom att tillhandagå
vederbörande läkare vid sjukvårds- och expeditionstjänsten, genom att
biträda vid sjukbärares och sjukvårdares utbildning samt genom att
genomgå^ den för vapenföra medicine studerande föreslagna kursen för
värnpliktiga läkare; och
att skyldigheten för de värnpliktiga medicine studerande, som under
minst två år varit inskrifna vid universitet eller Karolinska institutet,
att kvarstå i beväringens första uppbåd skulle utsträckas till hela deras
värnpliktstid.
D. Beträffande läkare i fältläkarkärens reserv:
att i nu gällande föreskrifter angående inträde uti fältläkarkårens
reserv skulle uttryckligen sägas, att värnpliktig legitimerad läkare, mot
hvars utnämning till bataljonsläkare i fältläkarkårens reserv icke någon
96
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 126.
grundad anmärkning kunde göras, skulle såsom sådan kunna vinna inträde
i nämnda reserv och vara pliktig att där kvarstå intill fyllda 65 år,
med tjänstgöringsskyldighet vid mobilisering och i krig äfvensom vid
sådan öfning, som till utrönande af härens krigsberedskap eller för utbildning
af beväringens andra uppbåd kunde blifva anbefalld, samt dessutom
intill utgången af det kalenderår, då han uppnådde 40 ars ålder,
under regementsöfningar eller däremot svarande kommendering minst
hvart tredje år.
E. Beträffande ordinarie läkares och extra bataljonsläkares anställning
och befordran:
att följande kompetensvillkor skulle bestämmas:
för ordinarie bataljonsläkarbeställning:
att vara legitimerad läkare;
att hafva "fullgjort den för vapenföra medicine studerande i
värnpliktslagen föreskrifna tjänstgöring vid armén (den för värnpliktiga
läkare föreskrifna utbildning);
att hafva tjänstgjort minst sex månader såsom underläkare vid
större sjukhus, såsom länslasarett eller därmed jämförligt sjukhus,
eller hafva fullgjort annan däremot svarande tjänstgöring, som
kunde komma att föreskrifvas; samt
att vid ansökningstidens utgång icke hafva öfverskridit trettiotredje
lefnadsåret, med mindre sökanden förut innehaft läkartjänst
under så lång tid, att han vid fyllda femtioåtta år kunde räkna
tjugufem till pension och fyllnadspension berättigande tjänstår;
för regementsläkarbestäIlning:
att i minst tre år hafva haft anställning såsom ordinarie bataljonsläkare
vid armén; och
att med godkända prof hafva genomgått för bataljonsläkare
särskilt föreskrifven kurs (»kurs för bataljonsläkare»);
för för delningsläkar b est kilning:
att vara regementsläkare eller uppfylla villkoren lör regementsläkarbeställning;
-
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 126.
97
för extra bataljonsläkarbeställning:
att vara legitimerad läkare;
att hafva fullgjort den för vapenföra medicine studerande föreskrifna
tjänstgöring vid armén (den för värnpliktiga läkare föreskrifna
utbildning); och
att vid ansökningstidens utgång icke hafva öfverskridit
trettiotredje lefnadsåret, med mindre sökanden förut innehaft läkartjänst
under så lång tid, att han vid fyllda femtioåtta år kunde räkna
tjugufem till pension och fyllnadspension berättigande tjänstår;
att extra och ordinarie batalj onsläkarbeställning äfvensom regera entsläkarbeställning
skulle tillsättas efter ansökan, men fördelningsläkarbeställning
och fältläkarbeställningen vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
utan ansökan;
att vid bedömande af lämpligheten för regements- eller fördelningsläkarbeställning
särskild hänsyn skulle tagas till inom och utom den
ordinarie tjänstgöringen ådagalagda prof på duglighet och intresse för
militärläkarens kall och verksamhet samt för de med dessa tjänster förenade
speciella uppgifter;
att vid uppförande af sökande på underdånigt förslag till regementsläkarbeställning
borde afseende fästas vid tjänstålder såsom läkare vid
armén enligt gällande bestämmelser om rätt till tjänstårsberäkning, men
särskild! vid det sätt, hvarpå föregående tjänstgöring blifvit bestridd, vid
läkarverksamhet å större sjukhus, vid förtjänstfull författarverksamhet
inom militärmedicinens och sanitetstaktikens område, äfvensom vid utförandet
af sådana tillfälliga uppdrag som utländska studieresor i militärmedicinskt
syfte, tjänstgöring i utländska arméer m. m. d.;
att vid upprättandet af underdånigt förslag till för delning släkarbeställning
skulle fästas afseende vid ådagalagda kunskaper och insikter på
militärhygienens, den militärmedicinska förvaltningens och sanitetstaktikens
områden äfvensom vid förmågan att utöfva befäl.
F. Beträffande kurser för värnpliktiga läkare och för bataljonsläkare:
att för utbildning af värnpliktiga läkare skulle, efter det de afslutat
klinisk tjänstgöring i medicin och kirurgi vid Serafimerlasarettet, årligen
anordnas en kurs om sextio dagar vid garnisonssjukhuset i Stockholm,
kursen benämnd »kurs för värnpliktiga läkare» och omfattande undervis
Bihang
till BiJcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. SI Höft. 13
98
Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 126.
ning i militär hälsovård, kirurgisk operationslära, ögonundersökningar,
öronundersökningar, militärmedicinsk förvaltning, sanitetstaktik och ridning;
att
för bataljonsläkare skulle i regeln hvartannat år anordnas en kurs
af omkring två månader vid garnisonssjukhuset i Stockholm, kursen
benämnd »kurs för bataljonsläkare», obligatorisk för samtliga ordinarie
bataljonsläkare samt omfattande undervisning i militär hälsovård, krigskirurgi,
militärmedicinsk förvaltning, sanitetstaktik och ridning; och
att extra bataljonsläkare, som icke genomgått kurs för bataljonsläkare,
skulle vara skyldig att, om möjligt före utgången af de fem
första tjänståren, genomgå sådan kurs.
G. Beträffande aflöningsfor maner:
att ordinarie läkare vid armén skulle erhålla följande aflöningsförmåner
:
fördelningsläkare: ofverstelöjtnants;
regementsläkare: majors;
bataljonsläkare: kaptens af andra klass, med tillägg i lön å
1,000 kronor för de 27 äldre bataljonsläkarna; samt
dessutom särskilda arfvoden å 1,000 kronor till en hvar af
följande läkare: en regementsläkare vid Vaxholms grenadjärregemente,
två regementsläkare och två bataljonsläkare vid Bodens garnison
samt regementsläkaren och bataljonsläkaren vid garnisonssjukhuset
i Stockholm; och
att extra bataljonsläkare skulle erhålla: lön 1,500 kronor, med två
ålderstillägg å 300 kronor, ett efter fem års och ett efter tio års väl
vitsordad tjänstgöring, samt dagarfvode 4 kronor vid tjänstgöning inom
och 8 kronor utom egen bostadsort.
H. Beträffande afgång ur tjänst och pensionsförmåner:
att fördelningsläkare och regementsläkare skulle vara berättigade till
pension och fyllnadspension efter 30 tjänst- och 60 lefnadsår;
att bataljonsläkare och extra bataljonsläkare skulle vara berättigad
till pension och fyllnadspension efter 25 tjänst- och 55 lefnadsår,
allt enligt för pensionering vid armén gällande grunder; samt
Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
99
att nuvarande bataljonsläkare, därest lian öfver ginge till extra bataljonsläkare,
skulle bibehållas vid rättigheten till änkepension.
Enligt de af de sakkunniga i det ursprungliga förslaget verkställda
kostnadsberäkningarna utgjorde kostnaderna för den nya organisationen
771,845 kronor samt för den nuvarande 689,125 kronor, hvarvid dock,
beträffande kostnaderna för den senare, vore att märka, dels att hel dagaflöning
beräknats för samtliga ordinarie läkare, ehuru sådan ännu icke
i sin helhet inträdt vid alla infanteriregementen, dels att anslaget till
stipendier för fältläkarkåren upptagits med hänsyn därtill att antalet fältläkarstipendiater
skulle utgöra, såsom enligt 1901 års härordning blifvit
bestämdt, 20 af första klassen och 40 af andra klassen. Men å andra sidan
hade uti det ursprungliga förslaget icke angifvits, att de utgifter, som nu
utginge från anslaget till rese- och traktamentspenningar, nämligen traktamenten
till fältläkarstipendiaterna under deras tjänstgöring, 7 kronor
per dag, komme att inbesparas med fältläkarstipendiatinrättningens indragning,
under det att de sakkunniga i sina kostnadsberäkningar upptagit
dagaflöning (dagarfvode) för de extra bataljonsläkarna till ett belopp
af 21,600 kronor.
Enligt det ursprungliga förslaget skulle den för fältläkarkårens omorganisation
erforderliga kostnadsökningen, de förbättrade aflöningsförmånerna
vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse däri medräknade, komma
att utgöra 82,720 kronor. Därigenom att i det slutliga förslaget upptoges
blott en ordinarie läkare (regementsläkare) vid Positionsartilleriregementet,
uppstode besparing af aflöningsförmånerna (lön, dagaflöning
och inkvarterings bidrag) för en bataljonsläkarbeställning (2,400+ 1,460
+ 500) = 4,360 kronor. Doge man äfven med i beräkning de minskade
utgifterna i traktamenten till fältläkarstipendiaterna, förslagsvis
10,000 kronor, skulle den i ursprungliga förslaget angifna kostnadsökningen
komma att minskas till omkring 68,000 kronor.
För bedömandet af de ökade kostnader, som vore erforderliga för
den af de sakkunniga föreslagna omorganisationen af fältläkarkåren,
ansåge de sakkunniga sig böra fästa uppmärksamheten därpå, att uti
dessa kostnader inginge aflöningsförmånerna för sex nya fördelningsläkarbeställningar
äfvensom förbättrade sådana förmåner vid arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse.
Mot arméförvaltningens förslag, dels att ålderstilläggen till extra
bataljonsläkare, beräknade till 18,000 kronor, skulle uppföras å anslaget
Kostnader.
I allmänhet.
100 Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 126.
till ålderstillägg, dels att deri särskilda ersättning, som skulle komma
att utgå till samma läkare under de tider, då de vore inkallade till
tjänstgöring, skulle benämnas »dagarfvode» i stället för -»dagaflöning)),
hade de sakkunniga icke haft något att erinra.
2. Öfvergångsförslaget.
Utarbetandet af ett slutligt förslag angående fältläkarkårens omorganisation
ansåge de sakkunniga böra omfatta äfven ett, så långt det
vore möjligt, i enskildheter gående öfvergångsförslag. Öfvergången till
den nya organisationen kräfde hufvudsakligen följande åtgärder:
tillsättandet af 6 fördelningsläkare med fast lön å ordinarie stat;
indragandet af 6 regementsläkarbeställningar och 38 batalj onsläkarbeställningar;
tillsättandet
af 60 extra bataljonsläkare; och
afvecklandet af fältläkarstipendiatinstitutionen.
Det vore naturligen önskvärd!, att dessa åtgärder kunde vidtagas
inom en jämförelsevis kort tidrymd. I det ursprungliga förslaget hade
de sakkunniga tänkt sig, att denna tidrymd, hvad ändringen uti de ordinarie
läkarbeställningarna anginge, lämpligen borde omfatta fem år, och
det syntes möjligt att under åren 1912—1916 i allt väsentligt genomföra
denna del af organisationen, om icke några särskild! ogynnsamma
omständigheter inställde sig. Men då det redan nu (i december 1910)
funnes, enligt hvad öfverfältiäkaren meddelat, 23 vakanta ordinarie
bataljonsläkarbeställningar, då vidare 15 regementsläkare vore afgångspliktiga
inom utgången af år 1916, och då slutligen 6 fördelningsläkarbeställningar
skulle tillkomma, funnes ju i det stora hela ganska stora
utsikter, för att under ifrågavarande tidrymd (1912—1916) den nya ordningen
i fråga om de ordinarie läkarbeställningarna skulle komma till
stånd. Det vore för öfrigt icke alldeles osannolikt, att åtskilliga af de
yngre bataljonsläkarna, af ena eller andra anledningen, komme att söka
anställning såsom extra bataljonsläkare. Att söka påskynda organisationens
genomförande genom att öfverföra vissa ordinarie läkare på indragningsstat
borde af flera skäl icke förekomma. En sådan åtgärd skulle,
i allmänhet sedt, medföra blott ökade utgifter för statsverket utan någon
egentlig däremot svarande fördel.
Att inom loppet af fem år tillsätta 60 extra bataljonsläkare kunde
dock, såsom i det föregående redan antydts, näppeligen blifva möjligt,
hvarför beträffande genomförandet af denna del af omorganisationen eu
101
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
längre tidrymd än fem år syntes böra förutsättas. Först efter eu viss
tid, när truppförbanden kommit till sina bestämda förläggningsorter och
de militära förläggningsförhållandena blifvit slutligt ordnade, vore nämligen
en jämn tillströmning af aspiranter till de extra batalj onsläkarbeställningarna
att vänta. Intill dess vore det emellertid oundgängligen
nödvändigt att upprätthålla fältläkarstipendiatinrättningen, hvilken kunde
och borde afvecklas endast i mån af extra bataljonsläkares anställande.
Antalet fältläkarstipendiater, som enligt 1901 års härordning skulle
utgöra 60 (20 af första och 40 af andra klassen), och för Indika i riksstaten
för år 1911 funnes 54 stipendierum (18 af första och 36 af andra
klassen), utgjorde emellertid i december månad 1910 blott 14. Vakanserna
hade under detta år ytterligare ökats, och det kräfdes, enligt de
sakkunnigas uppfattning, särskildt verksamma åtgärder för att öka antalet
fältläkarstipendiater, äfven om detta sattes betydligt lägre än hvad
det borde vara enligt nyssnämnda härordning.
Då under öfvergången till den nya organisationen af fältläkarkåren
det vore af synnerlig vikt, att sådana åtgärder komme att vidtagas, ansåge
sig de sakkunniga höra först taga i öfvervägande, hvad i denna
angelägenhet lämpligen borde göras, för att ett ökadt antal fältläkarstipendiater
måtte erhållas. I sådant syfte hade, på framställning af Kungl.
Maj:t, senaste Riksdag anvisat medel för att höja stipendiebeloppen
i andra klassen från 600 till 900 kronor, samtidigt därmed att Riksdagen
beviljat tillfällig förbättring i löneförhållandena för vissa bataljonsläkare.
Det för ifrågavarande båda ändamål för år 1911 anvisade beloppet
utgjorde 18,800 kronor.
Frågan angående dessa löneförbättringar hade äfven hänskjuta till
de sakkunniga, i det att Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 15 december
1910 infordrat de sakkunnigas underdåniga utlåtande öfver arméförvaltningens
underdåniga framställning den 8 november samma år,
i hvad densamma afsåge nu ifrågavarande ärende. Framställningen i
denna del hade följande lydelse:
»Tillfällig förbättring i löneförhållandena för vissa bataljonsläkare
äfvensom för fältläkarstipendiatema. I
Arméförvaltningens
framställning
angående
löneförbättring
för vissa
bataljonsläkare
och för
fältläkarstipendiaterna.
I underdånigt utlåtande den 16 sistlidne december hemställde arméförvaltningens
civila departement och sjukvårdsstyrelse med anledning
102
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
af de bestående svårigheterna att fylla vakanserna inom bataljonsläkargraden
och fältläkarstipendiatkåren, på anförda skäl, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes i nådig proposition till den då instundande Riksdagen
föreslå densamma bland annat:
dels medgifva,
att bataljonsläkare vid de icke kasernerade infanteriregementena
måtte under personlig tjänstgöring vid beväringsrekrytskola tilldelas ett
tillägg till dagaflöning, beräknadt efter 5 kronor för äldre och 10 kronor
50 öre för yngre bataljonsläkare;
att till 12 af de i tjänsten äldsta fältläkarstipendiaterna af andra
klassen finge utbetalas extra årsarfvoden å 300 kronor; och
att ett kommenderingstillägg af 6 kronor 50 per dag finge utgå till
samtliga fältläkarstipendiater vid all kommendering utom vid truppförband
inom hufvudstaden;
dels ock till bestridande af de, för genomförande redan från och med
1910 af de ifrågasatta tillfälliga löneförbättringarna erforderliga kostnader,
i enlighet med af arméförvaltningen gjord beräkning, å extra stat
för år 1911 anvisa ett belopp af högst 54,000 kronor, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att för angifvet ändamål under år 1910 förskjuta hälften
eller högst 27,000 kronor.
Dessa kostnader hade arméförvaltningen beräknat sålunda:
1.
9
3.
4.
För beredande af tillägg till dagaflöning å 5
kronor åt 15 äldre bataljonsläkare under Vs af
beväringsrekrytskolan (= 50 dagar)..................... kronor
För beredande af tillägg till dagaflöning å 10
kronor 50 öre åt 15 yngre bataljonsläkare under
lika lång tid........................................................ »
Till extra årsarfvoden å 300 kronor åt 12 fält
läkarstipendiater
af andra klassen....................... »
För beredande af kommenderingstillägg å 6
kronor 50 öre per dag åt fältläkarstipendiater,
beräknadt för 30 stycken under respektive 60
dagars kommendering................................... ®__
Summa kronor
O
750: —
7,875: —
3,600: —
11,700: —
26,925: —
I sitt med anledning häraf vid föredragning af 1910 års statsverksproposition
till statsrådsprotokollet afgifna yttrande anförde chefen för
landtförsvarsdepartementet, att uteslutande de yngre bataljonsläkarna vid
de icke kasernerade infanteriregementena syntes böra tilldelas ett extra
103
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 126,
lönetillägg af 500 kronor om året, samt att 12 fältläkarstipendiater af
andra klassen borde erhålla en stipendieförhöjning af 300 kronor och 30
stipendiater ett stipendietillägg af 300 kronor, beräknadt för 2 månaders
årlig tjänstgöring. Däremot syntes det departementschefen mindre lämpligt
att i enlighet med arméförvaltningens förslag öka stipendiaternas
löneförmåner genom ett särskildt kommenderingstillägg, enär härigenom
dagarfvodet skulle komma att uppgå till ett belopp, som vida öfverstege
det i omorganisationsförslaget för extra bataljonsläkare upptagna
dagtraktamente. Med anledning häraf och då antalet infanteriregementen,
som fortfarande komrne att vara icke kasernerade, borde beräknas
utgöra under beväringsrekrytskolan år 1910 sjutton samt under
motsvarande skola år 1911 sexton/fann Eders Kung/Maj :t godt föreslå
Riksdagen att, för beredande under åren 1910 och 1911 af extra ersättning
åt vissa bataljonsläkare och fältläkarstipendiater, å extra stat för år
1911 bevilja ett anslag af (21,100 + 20,600) = 41,700 kronor.
Riksdagen beviljade de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna extra lönetilläggen
å 500 kronor för år 1911 åt 16 yngre bataljonsläkare.
Beträffande löneförbättring åt stipendiaterna ansåg Riksdagen, att
ett bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit skulle medföra en olikhet
i afseende å läkarstipendiaternas vid armén och flottan fasta aflöningsförmåner,
hvartill det icke funnes anledning, och beviljade därföre
endast en förhöjning af stipendiebeloppen för år 1911 åt samtliga 36
stipendiater af andra klassen med respektive 300 kronor.
De af Riksdagen för år 1911 anvisade beloppen utgöra sålunda
8,000 kronor + 10,800 kronor eller 18,800 kronor. Dessutom medgaf
Riksdagen, att ofvan nämnda förbättringar skulle i mån af behof få tilllämpas
redan under år 1910. Beträffande de däraf föranledda utgifterna,
som enligt Riksdagens uttalande borde utgå af allmänna besparingarna
under fjärde hufvudtiteln, har Eders Kungl. Maj:t förordnat genom nådigt
bref den 19 augusti 1910.
Den löneförbättring, som sålunda medgifvits för åren 1910 och 1911,
skulle, därest den hvilande frågan om fältläkarkårens omorganisation
förelägges 1911 års Riksdag, kunna undvaras från och med år 1912,
under förutsättning att den nya organisationen kunde i sin helhet genomföras.
Då emellertid grundade farhågor förefinnas, att, under nu rådande
brist på yngre läkare, ett tillräckligt antal sökande till de föreslagna
extra bataljonsläkarbefattningarna icke kommer att omedelbart anmäla
sig, och det följaktligen är af vikt, att, så länge några regementen icke
äro kasernerade, vid dessa regementen söka bibehålla yngre bataljonsläkare
enligt gamla staten, synas åtgärder böra vidtagas för att äfven
104
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
efter år 1911 såvidt möjligt kunna uppehålla läkarvården vid ifrågavarande
regementen genom sådana bataljonsläkare eller genom fältläkarstipendiater.
I fråga om bataljonsläkarna lärer det ej vara skäl att begära lönetillägg
för andra än dem, för hvilka sådant beviljats för år 1911, eller
till högre belopp än hvad 1910 års Riksdag beviljade för år 1911. Då
emellertid till år 1912 antalet icke kasernerade infanteriregementen kommer
att hafva nedgått till femton, behöfver för ändamålet icke beräknas
högre belopp än 15 x 500 kronor eller 7,500 kronor.
Hvad åter angår fältläkarstipendiaterna, har det redan visat sig, att
den af 1910 års Riksdag beviljade förhöjningen af stipendiebeloppen
med 300 kronor åt samtliga stipendiater af andra klassen icke medfört
åsyftadt resultat.
Under det att stipendiaternas hela antal den 1 januari detta år
var 18, steg detsamma sedermera, helt visst beroende på förhoppningen
att de af arméförvaltningen framställda förslagen till förbättrande af
aflöningsförhållandena skulle förverkligas, så att det den 1 mars utgjorde
20, och den 1 maj 23, för att därefter, sedan förhoppningarna
grusats, alltjämt sjunka. Hela antalet fältläkarstipendiater utgör nu
endast 17 och åtskilliga omständigheter, i synnerhet de många vakanserna
inom bataljonsläkargraden, hvilka erfordra kommendering, af ett
icke ringa antal extra läkare, tala för att det skall fortfarande minskas.
Arméförvaltningen anser det därför vara en tvingande nödvändighet,
att ytterligare åtgärder vidtagas för att genom en effektiv förbättring
af aflöningsvillkoren söka möjliggöra bibehållandet af ett minimum
af stipendiatkåren, utan hvilket läkarvården vid armen, i betraktande af
det för närvarande stora antalet bataljonsläkarvakanser, icke kan nödtorftigt
upprätthållas.
Under nuvarande förhållanden, då inga stipendiater af andra klassen
finnas och några sökande icke heller anmält sig, kommer knappast någon
eller i alla händelser endast en obetydlig del af de af Riksdagen för
ändamålet anvisade medlen, 300 kronor till 36 stipendiater eller 10,800
kronor, till användning. Hade däremot det af armeförvaltningen framställda
förslaget att, utom extra årsarfvoden å 300 kronor åt 12 stipendiater
af andra klassen, tilldela 30 stipendiater ett kommenderingstillägg
å 6 kronor 50 öre per dag, blifvit bifallet, skulle de fördelar vunnits, att
stipendiaterna af första klassen blifvit mer benägna att kvarstå vid sina
befattningar, då de under kommendering beredts ökade inkomster, samt
att en förbättring af löneförmånerna kommit samtliga stipendiater till
105
Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 126.
godo hufvudsakligen i den mån som de erhållit kommenderi ugar, hvarigenom
de äfven blifvit villigare att åtaga sig sådana.
Enligt gjorda beräkningar erfordras ett minimiantal af 30 fältläkarstipendiater
under förutsättning af högst 70 dagars årlig kornmenderingstid
för hvarje stipendiat. En långvarigare årlig kommendering
skulle väsentligt rubba stipendiaternas studier och förlänga den redan i
och för sig långa studietiden; fruktan härför skulle helt säkert inverka
ogynnsamt på rekryteringen af kåren.
Erhölle de äldsta 12 stipendiaterna af andra klassen ett extra årsarfvode
af 300 kronor och dessutom, jämte de 18 stipendiaterna af
törsta klassen, ett extra dagarfvode (kommenderingstillägg) af 6 kronor
om dagen efter 30 dagars under året förut fullgjord kommendering, skulle
de af Riksdagen till löneförbättring åt vissa tält!äkarstipeirdiåter beviljade
10,800 kronor räcka till att bereda samtliga stipendiater en erforderlig
löneförbättring (300 x 12 + 6 x 40 x 30 = 10,800 kronor).
Enär stipendiat först efter 30 dagars förut under året verkställd
kommendering skulle komma i åtnjutande af det föreslagna kommenderingstillägget,
blefve det först med ingången af andra tjänstgöringsmånaden,
som hans dagaflöning komme att uppgå till ett belopp, som
öfverstege det i omorganisationsförslaget för extra bataljonsläkare upptagna
dagtraktamente. Härvid får Arméförvaltningen, utom hvad i ofvanberörda
underdåniga utlåtande den 16 december 1909 framhållits
angående likställigheten mellan arméns och flottans läkarstipendiater, i
underdånighet erinra, dels att stipendiaternas tjänstgöringstid icke är —
i motsats mot hvad fallet blefve med extra bataljonsläkarnas — begränsad
till endast 2 månader vissa bestämda tider på året och dels att
stipendiatanställningen är af mera tillfällig natur och att dess innehafvare
därför bör åtnjuta ett relativt högt arfvode för hvarje dag han
tjänstgör.
Af ofvan anförda skäl vore det därjämte synnerligen önskvärd!,
att en dylik löneförbättring komme stipendiaterna till godo äfven redan
under år 1911.
På grund af hvad här blifvit anfördt får Arméförvaltningen i
underdånighet anhålla det Eders Kung].. Maj:t täcktes hos instundande
Riksdag utverka
dels att Riksdagen måtte för år 1912 på extra stat anvisa 7,500
kronor för beredande under samma år af ett extra lönetillägg å 500
kronor åt 15 yngre bataljonsläkare vid icke kasernerade infanteriregementen
äfvensom till förbättrande af fältläkarstipendiaternas löneförmåner
samma summa som för år 1911 eller 10,800 kronor;
Bihang till Itil,■■■■!. pynt. 1911. / Sand. 1 A fä. sl Raft. It
opaginerad Kontrollera mot PDF
Extra lönetillägg
till
vissa bataljonsläkare.
FäUläkarsti
pendiaterna.
KMj Kung!-. Majds Nåd. Proposition Nr 126.
dela att detta sistnämnda belopp måtte få användas för att med
300 kronor öka de 12 äldsta stipendiaternas af andra klassen årsarfvoden
samt för att bereda samtliga stipendiaterna ett extra dagarfvode (kommenderingstillägg)
af 6 kronor att utgå för hvarje dag stipendiat inkallas
till tjänstgöring efter 30 dagars förut under året fullgjord kommendering;
dock att för nämnda båda ändamål må användas ett sammanlagdt
belopp af högst 10,800 kronor; samt
dels att Riksdagen måtte medgifva, att det för extra ersättning åt
vissa fältläkarstipendiater under år 1911 beviljade anslag af 10,800
kronor måtte få användas att utgå till extra årsarfvoden åt de 12 äldsta
stipendiaterna af andra klassen samt till extra dagarfvoden åt samtliga
stipendiater i öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit föreslaget för
år 1912.)»
Den del af arméförvaltningens framställning, som af sa ge beredandet
af extra lönetillägg ä 500 kronor till vissa bataljonsläkare, stode, ansåge
de sakkunniga, icke i omedelbart samband med frågan om fältläkarkårens
omorganisation, utan hade till ändamål att bereda en tillfällig
löneförbättring åt yngre bataljonsläkare, anställda vid sådana regementen,
hvilkas kasern etablissemang ännu icke vore färdiga, och som sålunda
ännu icke flyttat till sina bestämda förläggningsorter. De sakkunniga
hade intet att erinra mot att denna löneförbättring utginge
äfven under år 1912, hvilken de följaktligen tillstyrkte, under förutsättning
att ifrågavarande läkare fullgjorde dem åliggande tjänstgöring vid
vederbörliga beväringsrekrytskolor. För nyssnämnda ar hade armeförvaltningen
beräknat det för detta ändamål erforderliga beloppet till.
7,500 kronor. Då emellertid antalet icke kasernerade regementen år 1912
utgjorde blott 14, enär, enligt hvad de sakkunniga inhämtat, Upplands
infanteriregementes kaserner skulle blifva färdiga att tagas i anspråk på
hösten 1911, ville det synas de sakkunniga, som om beloppet skulle
kunna begränsas till 7,000 kronor. Om emellertid bataljonsläkare,
hvarom här vore fråga, skulle från och med ingången af år 1912 erhålla
aflöningsförmåner enligt den nya organisationen, borde han icke komma
i åtnjutande af ifrågavarande extra lönetillägg.
Hvad åter anginge den del af arméförvaltningens framställning, som
gällde tillfällig löneförbättring för fältläkar stipendiaterna och innebure,
dels att de 12 äldsta stipendiaterna af andra klassen skulle få sina stipendiebelopp
höjda från 600 till 900 kronor, dels att samtliga stipen
-
107
KungI- Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
diater skulle tillerkännas ett extra dagarfvode (kommenderingstillägg) af
6 kronor att utgå för hvarje dag stipendiat inkallades till tjänstgöring
efter 30 dagars förut under året fullgjord kommendering, vore detta
ärende, enligt de sakkunnigas mening, af natur att beröra fältläkarkårens
omorganisation, om nämligen denna, såsom önskvärdt vore, komrae
att begynna med år 1912.
Enligt hvad som redan blifvit framhållet, skulle fältläkarstipendiatinrättningen
afvecklas endast i män af extra bataljonsläkares anställande.
Under de närmaste åren vore följaktligen af allra största vikt, att densamma
till ett visst begränsadt antal stipendiater vidmakthölles uti
effektivt tillstånd. Enligt arméförvaltningens beräkningar erfordrades
ett minimiantal af 30 fältläkarstipendiater, under förutsättning af högst
70 dagars årlig kommenderingstid för hvarje stipendiat. De sakkunniga,
som tagit i öfvervägande, hvithet antal stipendiater vore behöfligt under
törsta året för öfvergången till den nya organisationen af fältläkarkåren,
hade kommit till det resultat, att antalet icke kunde bestämmas lägre
än hvad arméförvaltningen föreslagit, äfven om, såsom de sakkunniga
både för afsikt att hemställa, medel för samma år komme att anvisas
för anställandet af ett mindre antal extra bataljonsläkare vid armén.
De hade dock ansett, att den årliga tjänstgöringstiden för hvarje stipendiat
skulle bestämmas till högst 90 dagar, hvilket dagantal icke skulle kunna
öfverskridas, utan att stipendiaten frivilligt åtoge sig en utsträckt tjänstgöring.
I män af anställandet af extra bataljonsläkare skulle denna
tjänstgöringstid kunna minskas.
Hvad anginge den af arméförvaltningen föreslagna ersättningen —
extra dagarfvode eller kommenderingstillägg om 6 kronor efter fullgjorda
30 tjänstgöringsdagar — syntes goda skäl hafva blifvit anförda
för densamma. l)et vore svårt att finna en annan bättre eller lämpligare
form för denna ersättning, hvilken för öfrigt syntes skälig och val afvägd.
För en stipendiat, som tjänstgjorde 90 dagar, skulle ersättningen
belöpa sig till: stipendiet 900 kronor, dagtraktamente å 7 kronor
= 630 kronor och därutöfver dagarfvode i 60 dagar å 6 kronor = 360
kronor, således 1,890 kronor.
Redan vore framhållet, att tillräckligt verksamma åtgärder borde
vidtagas för att kunna erhålla äfven ett begränsadt antal fältläkarstipendiater,
och riktigheten af denna mening styrktes af de faktiska förhållandena.
Enligt hvad arméförvaltningen anfört, utgjorde stipendiaterna
i början af år 1910 ett antal af 18, hvilket till den 1 maj samma år
steg till 23, hvarefter det sjunkit, så att det i början af november var
blott 17. Sedan dess har antalet ytterligare minskats till 14. Af 56
108
Kungl. Maj: 1# Nåd. Proposition Nr 126.
stipendiatbeställningar vore sålunda 40 vakanta. Dessa förhållanden,
talade, enligt de sakkunnigas mening, för bestämmandet af fältläkarstipendiats
ersättning till så pass stort belopp, att utsikt funnes att åtminstone
under den närmaste öfvergångstiden till halfva antalet kunna
upprätthålla fältläkarstipendiatkåren.
Emellertid, då det vore fråga om samtidigt påbörjande omorganisation
af fältläkarkåren, syntes det icke behöfligt att för förbättring af
fältläkarstipendiaternas aflöningsförmåner begära särskildt anslag å extra
stat, utan syntes det vara lämpligare att låta de erforderliga utgifterna
bestridas ur ordinarie anslaget »Stipendier åt fältläkarkåren och veterinärstaten».
Den del af detta anslag, som belöpte sig på fältläkarstipendiaterna,
utgjorde 37,800 kronor (18 stipendiater af första klassen å 900
kronor = 16,200 kronor och 36 stipendiater af andra klassen å 600
kronor = 21,600 kronor, sammanlagdt 37,800 kronor), och genom det af
de sakkunniga framställda förslaget komme detta belopp icke att öfverskridas.
Äfven om samtliga 30 fältläkarstipendiater komme att göra
tjänst uti 90 dagar, skulle utgifterna härför ur nyssnämnda anslag
blifva:
30 stipendier å 900 kronor ............................................... kronor 27,000: —
dagarfvoden å 6 kronor i 60 dagar (6 x 60 x 30)......... » 10,800: -
Summa kronor 37,800: —
Nu vore det väl icke antagligt, att hvarje stipendiat skulle komma
att fullgöra 90 dagars tjänstgöring, hvadan öfverskott torde vara att
påräkna af det ordinarie stipendiatanslaget. Dagtraktamentena skulle
liksom hittills utgå ur anslaget till rese- och traktamentspenningar, men
såsom de sakkunniga i det föregående anmärkt, skulle detta anslag
komma att allt mindre belastas med utgifter härför, i den mån som
fältläkarstipendiatinstitutionen komme att ersättas af extra bataljonsläkare.
I de sakkunnigas kostnadsberäkningar vore nämligen eu särskild
anslagspost, 21,600 kronor, upptagen för dagarfvode åt de extra
bataljonsläkarna.
Hvad anginge arméförvaltningens förslag, att det för extra ersättning
åt vissa fältläkarstipendiater under år 1911 beviljade anslag af 10,800
kronor måtte få användas att utgå till extra årsarfvoden åt de 12 äldsta
stipendiaterna af andra klassen samt till extra dagarfvoden åt samtliga
stipendiater i öfvensstämmelse med hvad arméförvaltningen föreslagit
för år 1912, hade de sakkunniga icke något att däremot erinra.
109
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
De sakkunniga hade uti det föregående framhållit, att uti planen
för första öfvergångsåret borde ingå tillsättandet af ett mindre antal
extra bataljonsläkare. För att kostnaderna för den nya organisationen
under detta år skulle kunna hållas inom skäliga gränser ansåge de, att
antalet icke borde sättas högre än sex, hvilket antal för öfrigt borde
vara fullt påräkneligt. Under förutsättning att tjänstgöringsskyldigheten
blefve högst 60 dagar, samt att dagarfvodet beräknades utgå förslagsvis
till två för tjänstgöring inom och till fyra utom egen bostadsort, komme
kostnaderna att uppgå, till:
6 extra bataljonsläkare, lön å 1,500 kr................................. kr. 9.000:__
2 :» » dagarfvode uti 60 dagar å 4 kr.
(2 x 60 x 4) ............................... » 480: —
4 " » dagarfvode uti 60 dagar å 8 kr.
(4 x 60 x 8) ................................. :» 1,920: —
Summa kronor 11,400: —
1 det ursprungliga förslaget (sid. 75) hade de sakkunniga föreslagit,
att till extra bataljonsläkare skulle under öfvergångstiden kunna utnämnas
:
a,) bataljonsläkare, som alginge från ordinarie bataljonsläkarbeställning;
b)
bataljonsläkare i reserven, börande sådan läkare icke hafva öfverskridit
40 års ålder;
c) fältläkarstipendiat, som vore legitimerad läkare, minst 4 månader
tjänstgjort såsom extra läkare vid armén, genomgått kurs, motsvarande
den föreslagna kursen för värnpliktiga läkare, och tjänstgjort
vid inskrifningsförrättning; och
d) civil läkare, som fullgjort sin värnplikt, genomgått kurs, motsvarande
den föreslagna kursen för värnpliktiga läkare, och tjänstgjort
vid inskrifningsförrättning.
Då föreskrifterna i det ursprungliga förslaget angående kompetensvillkoren
för anställning såsom extra bataljonsläkare efter de egentliga
öfvergångsåren (efter genomförd organisation) föreslagits skola i
viss mån ändras, följde häraf, att nyss anförda bestämmelser borde
undergå, motsvarande ändringar, hvarvid de under b), c) och d) upptagna
villkoren lämpligen kunde sammanslås och innefattas under »annan
legitimerad läkare, som fullgjort sin värnpliktstjänstgöring vid armén».
Äfven någon jämkning beträffande åldern vid anställningen syntes under
tiden lör öfvergången till den nya. organisationen böra medgifvas.
Extra
bataljons
läkare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Extra bataljonsläkare
och fältlälcarstipendiater.
Kung}. Maj:tf: Nåd. Proposition Nr 126.
Visserligen vore det ur åtskilliga synpunkter önskvärdt, att äfven under
nämnda tid extra bataljonsläkare icke vunne anställning vid högre ålder
än hvad för ordinarie bataljonsläkare vore föreslaget, men i betraktande
däraf att den nya organisationen först efter de egentliga öfvergångsåren
komme fullt in uti sina spår, kunde det för erhållandet åt tillräckligt
antal extra bataljonsläkare blifva nödvändigt att göra undantag från
det, som borde vara regeln, och att, efter pröfning i hvarje särskildt, fall,
tillåta framskjutandet af anställnings åldern ett eller annat år, dock högst
fem år, d. v.'' s. längst till det trettioåttonde året. På motsvarande sätt,
likaledes efter pröfning i hvarje särskildt fall, skulle extra bataljonsläkares
afgång kunna ske senare än efter fyllda femtioåtta år.
Med hänsyn till det nu sagda skulle, enligt de sakkunnigas åsikt,
under tiden för öfvergången till den nya organisationen åt fåltläkarkåren
kunna till extra bataljonsläkare utnämnas:
a) bataljonsläkare, som afginge från ordinarie batalj onsläkarbeställning;
och
b) annan legitimerad läkare, som fullgjort sin värnpliktstjänstgöring
vid armén och vid ansökningstidens utgång icke öfverskridit trettiotredje
lefnadsåret, med mindre sökanden förut innehaft läkartjänst under
så iång tid, att han vid fyllda femtioåtta år kunde räkna tjugufem till
pension och fyllnadspension berättigande tjänsteår; kunnande dock, efter
pröfning i hvarje särskildt fall, tiden för anställningen framskjutas till
det trettioåttonde lefnadsåret liksom ock afgången ur tjänst i motsvarande
män framflyttas. I
I det föregående hade vid åtskilliga tillfällen särskildt framhållits, att
fältskär stipendiatinstitutionen icke borde eller kunde afveckla^ annat än
i mån af anställandet af extra bataljonsläkare, samt att det under den
härför erforderliga tiden, som måste förutsättas blifva längre än fem år,
blefve nödvändigt att tillämpa en blandad organisationsform, inom hvilken
både extra bataljonsläkare och fältläkarstipendiater funnes. Huru lång
öfvergångstid, som kräfdes för genomförandet af den extra bataljonsläkarorganisationen,
kunde på förhand icke med säkerhet beräknas eller bestämmas,
då man i detta afseende icke hade någon erfarenhet att stödja
sig på och man ej heller behärskade anställningsförhållandena. l)et syntes
dock de sakkunniga, som om man, utan att göra sig skyldig till någon
mera afsevärd missräkning, lämpligen kunde förutsätta en öfvergångstid
af 8—10 år. Att märka vore, att vid denna öfvergång antalet extra
bataljonsläkare måste stiga i större proportion än fältläkarstipendiaterna
111
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 12(1.
minskades, alldenstund antalet ordinarie militärläkare under motsvarande
tid komme att afsevärdt nedgå.
För år 1912 hade de sa kkunniga beräknat antalet fältlä karstipendiater
till 30 och antalet extra bataljonsläkare till 0. Med antagande af en
något långsammare afgång och tillkomst under de sju första åren än
under de två därpå följande, skulle man lämpligen kunna förutsätta följande
plan för genomförandet af den extra-bataljonsläkarorganisationen och
afvecklandet af fältläkarstipendiatinstitutionen under åren 1912—1920.
Fältläkar-
stipendiater
Extra batal- jonsläkare
Summa
År
1912..............
.................... 30
6
36
»
1913................
................... 27
12
39
»
1914................
............ 24
18
42
»
1915................
................ 21
24
45
»
1916................
............... 18
30
48
»
1917................
................. 15
36
51
1918..............
................... 12
42
54
»
1919................
................... 6
51
57
»
1920...............
................... 0
60
60
1 enlighet med hvad uti det föregående blifvit sagdt skulle den för
år 1912 för fältläkarstipendiat föreslagna tjänstgöringsskyldigheten om högst
90 dagar efter hand kunna minskas. I
I det föregående hade de sakkunniga uttalat den meningen, att
öfvergången till den nya organisationen af fältläkarkåren visserligen
borde ske inom en jämförelsevis kort tidrymd, men att densamma icke
borde påskyndas genom bildandet af en indragningsstat för i tjänst
varande ordinarie läkare.
För närvarande funnes det vid arméns regementen och kårer 23
vakanta batalj onsläkarbeställningar, och de afiöningsbelopp, som dessa
beställningar motsvarade, kunde naturligen i första hand användas till
påbörjande af omorganisationen under år 1912, ja i viss mån redan
under år 1911. Huru dessa vakanser fördelade sig på truppförbanden,
framginge af den här nedan införda förteckningen å antalet vakanta
batalj onsläkarbeställningar vid arméns truppförband i slutet af december
1910, i hvilken förteckning äfven motsvarande aflöningsförmåner enligt
vederbörliga för år 1911 gällande stater vore upptagna.
Af denna förteckning framginge, att samtliga där upptagna vakanta
batalj onsläkarbeställningar funnes å truppförband, där antalet ordinarie
Ordinarie
läkare vid
regementen
oek kårer..
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kanyl. Maj ris Nåd. Proposition Nr 126.
Förteckning å antalet vakanta bataljonsläkarbeställningar vid arméns truppförband
i slutet af december 1910 jämte motsvarande aflöningsförmåner
enligt vederbörliga för år 1911 gällande stater.
| Antal
T r u p p 1'' ö r b a n (1. vakan-
i sor.
Aflöj
Lön och dag- aflöning.
ringsförm
Inkvarterings- j
och servis- |
bidrag.
å n e r.
S n in ma.
Krön or.
öre.
Kronor.
öre.
Kronor.
öre.
Andra lifgrenadjärregementet ...........................: 1
1,615
50
300
1,915
i
50
Kronobergs regemente ................................... 1
1,615
50
300
—
1,915
50
Bohusläns » ...................................! 1
2,115
300
—
2,415
—
» » ...... 1
1,615
50
300
—
1,915
50
Västmanlands » ..................................{ 1
1,615
50
300
—
1,915
50
Norrbottens » ...................................i 1
2,115
—
300
—
2,415
—
» » ....................................| 1
2,115
—
300
—
2,415
—
Västerbottens » .................................... 1
1,615
50
300
__
1,915
50
Ivalmar » ....................................j 1
1,615
50
300
—
1,915
50
Jämtlands fältjägarregemente ............ .............i 1
2,115
—
300
—
2.415
—
») » ..................... ..... 1
1,615
50
300
—
1,915
50
| Gottlands infanteriregemente .......................... 1
2,115
—
300
__
2,415
—
......................! i
2,115
—
300
_
2,415
-
Västemorrlands regemente ..............................i 1
2,115
—
300
—
2,415
—
» » .............................. 1
1,615
50
300
—
1,915
50
| Lifgardet till häst ........................................ 1
2,115
—
400
—
2,515
—
Smålands husarregemente.................................I 1
2,115
—
300
—
2,415
—
Fortifikationen (Bodens ingenjörkår) .................. 1
2,115
—
300
—
2,415
—
Göta trängkår..........................................1 1
2,115
—
300
—
2,415
—
Norrlands » ..........................................! 1
2,115
—
300
—
2,415
—
„ „ .......... . 1 1
2,115
—
300
—
2,415
—
; Östgöta » ........................................! 1
2,115
300
—
2,415
—
» .. ...............i 1
2,115
—
300
I 2,415
—
Summa ! 2.3
44,649
—
7,000
-
51,649
—
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 126.
Ilo
Beräkning af löne- och dagaööningsbeloppen vid nedan upptagna truppförband
enligt vederbörliga stater för år 1911 och enligt förslaget
till den nya organisationen af fältläkarkåren.
T r u p p f ö r b a n d m. m.
Lön- och dag
staterna för
år 1911.
aflöning enligt
förslaget till ny- organisation af
fältläkarkårenJ).
Kronor.
[öre.
Kronor.
öre.
Andra lifgrenadjärregementet
8,518
9,685
Kronobergs regemente
8,518
—
9,685
__
Bohusläns »
8,518
9,685
—
Västmanlands » ..............................
8,955
50
9,685
—
Västerbottens »
8,955
50
9,685
—
Kalmar » .....................
8,518
—
9,685
—
Jämtlands fältjägarregemente .
8,955
50
9,685
—
Västernorrlands regemente ..
8,955
50
9,685
Lifgardet till häst..........................................
7,340
—
5,225
—
Smålands husarregemente.......................................... ...........
7,340
—
5,225
—
Göta trängkår..................
9,455
—
9,685
—
Norrlands trängkår ...........................................................
9,455
—
9,685
—
Ostgöta trängkår ................................................................
9,455
—
9,685
—
Bodens garnison (kormnendantskapet, Norrbottens regite, Norr-
lands artilleriregrtes detachement, Boden—Karlsborgs artilleri-
regementes detaschement, Bodens ingenjörkår och garnisons-
sjukhuset i Boden)......
- 16,795
—
23,370
—
Gottlands trupper (militärbefälhafvarskapet, Gottlands infanteri-
reg:te, Gottlands artillerikår och truppförbandens sjukhus)...
11,570
—
13,545
—
Summa
141,304
-
153,900
—
*) Med undantag för Lifgardet till häst och Smålands husarregemente, där det tills vidare finnas regementsläkare,
hvarför i denna beräkning regementläkarlöner enligt gamla staten hlifvit upptagna.
2) I detta belopp äro icke upptagna aflöningsförmånerna 2,115 kronor för den bataljonsläkarbeställning,
som är afsedd för Norrlands artilleriregementes detachement i Boden, enär desamma ännu icke äro tillgängliga
utan disponeras vid regementets i Östersund förlagda del, ej heller det arfvode, 1,000 kronor, som utgår till
t. f- fästningsläkaren i Boden. Medräknades dessa belopp (2,115 + 1,000=) 3,115 kronor, skulle beloppet
16,795 kronor komma ett ökas till 19,910 kronor.
15
Bihang till EM. prof. 1911. 1 Sami 1 Åfä. 81 Höft
114
Kung!. Magris Nåd. Proposition Nr 126.
läkare enligt omorganisationsförslaget skulle undergå minskning. Så
vore nämligen fallet med infanteriregementena och trängkårerna, där
antalet läkare från 1 regementläkare och 2 bataljonsläkare skulle minskas
till 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare; med kavalleriregementena
(fem-skvadronsregementen), där i stället för 1 regementsläkare och 1
bataljonsläkare skulle finnas 1 bataljonsläkare, samt med Norrbottens
regemente och Bodens ingenjörkår, hvilkas sjukvård skulle ombesörjas
af de för Bodens garnison i dess helhet afsedda till antalet minskade
läkare. På samtliga å förteckningen i fråga upptagna truppförband,
med undantag för de två kavalleriregementena, kunde omorganisationen fullständigt
och omedelbarligen inträda, så till antalet läkare som vidkommande
för dem afsedda aflöningsförmåner. Vid nämnda kavalleriregementen
åter kunde detta icke ske i fråga om aflöningsförmånerna, enär
omorganisationen afsåge, att vid dessa truppförband skulle finnas bataljonsläkare
och icke regementsläkare, under det att de nuvarande regementsläkarbeställningarna
ännu icke vore vakanta.
De löne- och dagaflöningsbelopp, som vore upptagna å meranämnda
förteckning, vore emellertid icke fullt tillräckliga för att genomföra den
nya organisationen vid motsvarande truppförband. Löne- och dagaflöningsbeloppen
för 1 regemente- och 1 bataljonsläkare enligt den nya ordningen
öfverstege nämligen motsvarande belopp för 1 regements- och
2 bataljonsläkare enligt den gamla ordningen, såsom. framginge af
anförda beräkning af löne- och dagaflöningsbeloppen vid å densamma
upptagna truppförband enligt vederbörliga stater för år 1911 och enligt
förslaget till ny organisation af fältläkarkåren.
Denna beräkning gåfve vid handen, att för genomförandet af den
nya organisationen vid i densamma upptagna truppförband funnes till
förfogande å vederbörliga stater 141,304 kronor, men att kostnaderna
för organisationen komme att belöpa sig till 153,900 kronor, hvarvid
dock tills vidare regementsläkares lön enligt gamla staten skulle
komma att utgå vid Lifgarde! till häst och Smålands husarregemente.
Att märka vore emellertid dock, att för de bataljonsläkarbeställningar,
som icke komme att återbesättas, motsvarande inkvarterings- och
servisbidrag icke vidare behöfde beräknas uti vederbörligt statsanslag.
Skillnaden mellan 153,900 och 141,304 kronor utgjorde 12,596 kronor,
b vil ket belopp sålunda — utöfver de i vederbörliga stater upptagna
lönerna och dagaflöningarna — erfordrades för att på sätt nu blifvit
framställd! genomföra organisationen af fältläkarkåren vid truppförbanden
i fråga under år 1912.
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 126.
115
I hvilken omfattning omorganisationen beträffande de ordinarie
läkarna vid arméns regementen och kårer kunde fortskrida under 1913
och närmast följande år kunde icke med visshet sägas, alldenstund
densamma vore beroende af afgången bland ifrågavarande läkare. Såsom
förut framhållits vore under åren 1912—1916 (noga räknadt från hösten
1911) 15 regementsläkare afgångspliktiga, nämligen 1 på hösten 1911,
2 år 1912, 2 år 1913, 3 år 1914, 4 år 1915 och 3 år 1916. Dessutom
kunde opåräknad afgång inträffa, särskildt därigenom att ordinarie
bataljonsläkare komme att öfvergå till extra bataljonsläkare. Öfvergången
komme för öfrigt att i viss mån gestalta sig olika, allt eftersom
den skedde vid truppförband, där antalet ordinarie läkarbeställningar
skulle minskas, eller där så icke skulle varda fallet, samt vid de förra
allt eftersom vakans inträdde uti regements- eller bataljonsläkarbeställning.
Då en bataljonsläkare vid infanteriregemente, tio-skvadronsregemente
eller trängkår, som hade de tre läkarbeställningarna besatta, afginge,
vore det icke förenadt med någon svårighet att omedelbart öfvergå till den
nya organisationen, förutsatt att medel funnes till förfogande att täcka
skillnaden mellan de gamla och nya aflöningsförmånerna (löne- och dagaflöningsbeloppen).
Då en bataljonsläkare vid ett fördelningskavalleriregemente
(fem-skvadronsregemente) afginge, kunde den nya organisationen,
hvad aflöningsförmånerna beträffade, icke inträda förr, än regementsläkaren
toge afsked eller förflyttades till annan ordinarie läkarbeställning.
Då en regementsläkare vid infanteriregemente, tio-skvadronsregemente
eller trängkår afginge, kunde svårighet uppstå för att
vid sådant truppförband ordna aflöningsförhållandena. Svårigheten borde
emellertid kunna afhjälpas genom att en af de kvarvarande båda bataljonsläkarna
förordnades att upprätthålla regementsläkarbefattningen samt
åt hvardera af dem för deras ökade göromål tillerkändes särskild ersättning
(arfvode), till dess aflöningsförhållandena kunde regleras. Ett sådant
arfvode syntes böra bestämmas till 1,000 kronor eller det belopp, hvarmed
nuvarande äldre bataljonsläkares lön skulle enligt omorganisationsförslaget
komma att höjas. Denna anordning skulle näppeligen komma att försena
öfvergången till fältläkarkårens nya organisation. Afginge regementsläkare
vid ett fem-skvadronsregemente, kunde öfvergången omedelbart
ordnas.
Vid de fem artilleriregementen, där antalet läkare skulle blifva oförändradt,
syntes det de sakkunniga lämpligast, att de nya aflöningsförmånerna, utom
i händelse af vakans, icke inträdde förrän mot slutet af öfvergångstiden. Vid
Norrlands artilleriregementes i Östersund förlagda del äfvensom vid
Positionsartilleriregementet borde de nya aflöningsförmånerna inträda,
116
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
Fördela ingsläkare.
så snart bataljonsläkare afginge. Inträffade vid någotdera af dessa båda
truppförband, att regementsläkaren afginge, innan batalj onsläkarbeställningen
blifvit ledig, borde, i likhet med hvad ofvan är sagdt angående
infanteriregemente, det bero af de för tillfället rådande omständigheterna,
huruvida den nya organisationen skulle genast inträda eller vederbörande
bataljonsläkare mot arfvode förordnas att en viss tid upprätthålla regementsläkarbefattningen.
Hvad vidkomme de såsom ett regemente betraktade
Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren, gällde enahanda förhållande
som vid ett infanteriregemente. Beträffande åter läkarbeställningarna
å Karlsborg och vid garnisonssjukliuset i Stockholm samt vid
krigsskolan gällde hvad nyss blifvit sagdt i fråga om artilleriregementena.
Att för hvart och ett af de fyra efter 1912 närmast följande åren uppgöra
en särskild öfvergångsplan, som med säkerhet skulle kunna tillämpas,
vore näppeligen möjligt. Man hade icke någon annan utväg än att,
såsom nu skedde för år 1912, i de följande statsverkspropositionerna
föreslå öfvergång till den nya organisationen, så långt och i den mån
samma öfvergång för hvarje år kunde beräknas. Då likväl under mellantiderna
mellan Riksdagarnas beslut i frågan opåräknad afgång kunde
inträffa, hvilken kunde påskynda organisationens genomförande, syntes
det ändamålsenligt, att ett visst belopp vore ställ dt till Kungl. Maj:ts
förfogande, för att Kungl. Maj:t skulle vara i stånd att vid truppförband,
där sådan afgång skedde, ordna läkarförhållandena enligt den nya organisationen,
så vidt nämligen detta i öfrigt läte sig göra. För år 1912
hade detta belopp af de sakkunniga upptagits till omkring 4,250 kronor,
med hvilket belopp man alltefter förhållandena •— storleken af löneoch
dagaflöningsbeloppen enligt gamla och nya organisationen, tidpunkten
för den senares tillämpning — skulle kunna genomföra organisationen
vid ytterligare 4—5 truppförband.
Hvad för delning släliarbeställning ärna anginge, hade de sakkunniga
i sitt ursprungliga förslag uttalat den meningen, att desamma snarast
möjligt borde besättas, med rättighet för dem af de nuvarande regementsläkarna,
som vore fördelningsläkare, och som komme att ingå på
den nya staten, att under viss tid eller intill sin afgång få bibehålla
sin bostadsort. Att under det första öfvergångsåret med ordinarie innehafvare
förse samtliga dessa nya beställningar skulle dock medföra afsevärda
utgifter för fältläkarkårens omorganisation under samma år.
Det hade för öfrigt, vid den förnyade pröfningen af frågan, mött vissa
betänkligheter att låta de nuvarande fördelningsläkarna öfvergå till de
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.
117
nya beställningarna med rättighet att vara bosatta å annan ort än vederbörande
arméfördelningschefer. Med hänsyn till dessa omständigheter
och andra förhållanden, som syntes böra inverka på denna fråga, hade
de sakkunniga funnit det vara lämpligt att eu fördelningsläkare tillkomme
under år 1912, två under 1913 samt en under hvartdera åren 1914, 1915
och 1916. För år 1912 kräfdes för ändamålet i lön och dagaflöning
6,325 kronor, men härvid vore att märka, att ett af de nuvarande å
staten för generalitetsstaten uppförda arfvodena, 1,000 kronor, kunde från
och med år 1912 tagas i anspråk för organisationens genomförande.
I fråga om kompetensvillkoren för fördelningsläharbeställning och
för regementsläkarheställning skulle under öfvergångstiden gälla samma
fordringar som efter genomförd organisation. Likaledes för ordinarie
bataljonsläkarbeställning med tillägg däraf att, såsom i det ursprungliga
förslaget blifvit framhållet, extra bataljonsläkare, som fullgjort den för
en sådan läkare för ett år föreslagna tjänstgöringsskyldighet (60 dagar),
skulle under ifrågavarande tid anses kompetent till ordinarie batalj onsläkarbeställning.
Kompetensvillkoren för utnämning till entra bataljonsläkare
under samma tid vore redan afhandlade.
Under år 1912, måhända äfven under år 1911, komme behofvet
af kurs för värnpliktiga läkare att göra sig gällande. Då emellertid rätt
afsevärda besparingar å reservationsanslaget »Militärläkares undervisning»
funnes till förfogande, ansåge de sakkunniga, att för ändamålet något
särskildt anslag icke behöfde äskas för år 1912.
I sammanhang med frågan om öfvergång till eu ny organisation
af fältläkarkåren kräfde anslaget till ökad aflöning för de till tjänsteåldern
äldsta bataljonsläkarna och b ataljonsv eter inär erna särskild uppmärksamhet.
Den del af detta anslag, som afsåge bataljonsläkarna, belöpte
sig till (45x1,745=) 78,525 kronor. Antalet bataljonsläkare, som
enligt nuvarande organisation hade rätt till ökad aflöning, vore nämligen
45, och 1,745 kronor utgjorde skillnaden mellan löjtnants af andra
klass och kaptens af andra klass löne- och dagaflöningsbelopp. Enligt
omorganisationsförslaget skulle denna ökade aflöning utgöra skillnaden
mellan kaptens af andra klassen och kaptens af första klassen motsvarande
belopp, d. v. s. 1,000 kronor, samt tillkomma 27 bataljonsläkare,
hvadan anslaget i fråga efter hand skulle minskas till 27,000 kronor.
Då såväl antalet af de bataljonsläkare, som skulle erhålla »ökad
aflöning», skulle komma att med den nya organisationen väsentligen
Kompetens
villkor.
Militärläkar
Iturser.
Anslaget till
ökad aflöning
för de till
tjänste åldern
äldsta öataljonsläkarna.
118
Kostnader.
Klingi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
minskas, och då därjämte det för denna ökade aflöning bestämda beloppet
skulle nedsättas från 1,745 till 1,000 kronor, vore det, enligt de
sakkunnigas uppfattning, för att icke organisationens genomförande
skulle komma att fördröjas, lika naturligt som nödvändigt, att hädanefter
någon ökad aflöning för de till tjänsteåldern äldsta bataljon släkarna enligt
den gamla ordningen icke vidare skulle kunna tilläggas någon ytterligare
bataljonsläkare.
Hvad vidkomme tilldelandet af motsvarande aflöning enligt den
nya ordningen, skulle detta efter genomförd organisation ifrågakomma
endast i mån af ledigt aflöningsrum, d. v. s. då antalet innehafvare af
sådana aflöningsrum nedgått under 27. Under tiden för öfvergången
till den nya organisationen kunde det emellertid vid truppförband, där
denna organisation icke inträdt och följaktligen ej heller de nya aflöningsförmånerna
börjat tillämpas, till äfventj^rs inträffa, att yngre bataljonsläkare,
som stode i tur till erhållandet af ifrågavarande lönetillägg enligt
gamla ordningen, komme att blifva försatt uti ett ogynnsamt aflöningsförhållande
genom att icke komma i åtnjutande af dylikt tillägg.
Under sådana omständigheter syntes det de sakkunniga vara billigt och
rättvist, att yngre bataljonsläkare komme i åtnjutande af ökad aflöning
enligt den nya ordningen (1,000 kronor), med skyldighet dock att frånträda
densamma vid öfvergång till den nya organisationen och dess
aflöningsvillkor. Antagligen blefve de fall, där denna bestämmelse
komme att tillämpas, jämförelsevis få.
För genomförandet af fältläkarkårens omorganisation under år 1912
kräfdes enligt hvad i det föregående blifvit af de sakkunniga föreslaget:
Lön och dagaflöning för eu fördelningsläkarbeställning kr.
För genomförandet af den nya organisationen vid vissa
af arméns regementen och kårer.................................. »
För G extra bataljonsläkare.................................................... »
För fältläkarstipendiatinstitutionen......................................... »
Till förfogande för genomförande af organisationen vid
truppförband, där afgång af ordinarie läkare komme
att inträda.............................................................................
6,325: —
153,900: —
11,400: —
37,800: —
4,250: —
Summa kronor 213,675:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
119
För bestridandet af dessa utgifter funnes till disposition:
Ett arfvode till fördelningsläkare .......................................... kr. 1,000: —
Löner och. dagaflöningar å staterna för år 1911 för de
truppförband, där organisationen skulle genomföras :» 141,304: —
Fältläkarstipendiatinstitutionen .............................................. » 37,800: —
Summa kronor 180,104: —
Skillnaden mellan ifrågavarande båda summor 213,675 kronor och
180,104 kronor eller 33,571 kronor, utgjorde det belopp, som för ifrågavarande
ändamål kräfdes för år 1912.
I ofvanstående beräkning hade inkvarterings- och servisbidrag, 600
kronor, för den nya fördelningsläkarbeställningen icke upptagits. Anledningen
härtill vore, att genom minskning af batalj onsläkarbeställningar
uppstode långt större besparing å anslaget till inkvarteringskostnader.
Af de 23 vakanta bataljonsläkarbeställningarna komme ett antal, motsvarande
15, att icke vidare besättas, och af detta antal befunne sig 14
vid truppförband i andra orter än Stockholm och Göteborg samt 1 i
Stockholm. För ifrågavarande beställningar utgjorde motsvarande inkvarterings-
och servisbidrag (14x300+ 1x400) = 4,600 kronor, hvadan
kostnadsökningen för genomförande af fältläkarkårens nya organisation
under år 1912 egentligen skulle belöpa sig till (33,571 — 4,000) =
29,571 kronor. Men de sakkunniga hade icke ansett sig böra ifrågasätta,
att ur anslaget till inkvarteringskostnader några medel skulle
direkt tagas i anspråk för genomförandet af fältläkarkårens omorganisation,
Lades till nyssnämnda belopp (33,571 kronor) det för tillfällig
löneförbättring för yngre bataljonsläkare förordade, eller 7,000 kronor,
erhölles en summa af (33,571 + 7,000) = 40,571 kronor eller afrundadt
uppåt 40,600 kronor.
Under tiden för öfvergången till den nya organisationen af fältläkarkåren
kunde det inträffa, att, såsom delvis redan antydts, omorganisationen
beträffande de ordinarie läkarne kunde under ett år fortskrida
längre än som man trott sig kunna förutsätta. Äfven vore det möjligt,
att man erhölle flera extra bataljonsläkare men mindre antal fältläkarstipendiater
eller tvärtom än som beräknats, I betraktande af dessa
omständigheter vore det önskvärdt, att Kung!. Magt ägde frihet att inom
ramen af för ändamålet anvisade anslagsbelopp fullfölja omorganisationen,
så långt det vore ändamålsenligt och utan att anslagsbeloppen i fråga
komme att öfverskridas.
Användningen
af till
organisationens
genomförande
anvisade
anslag.
120
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.
Sammanfattning
af
öfvergångsförslaget.
Det syntes de sakkunniga lämpligt att på sätt som skett beträdande
det slutliga omorganisationsförslaget äfven sammanfatta förslaget till
öfvergång därtill, i hvad detta afsäg år 1912. I detta afseende innehölle
öfvergång sförslaget följande.
A. Beträffande ordinarie läkare vid arméns truppförband;
att en fördelningsläkarbeställning skulle inrättas;
att den nya organisationen rörande de ordinarie läkarna och deras
aflöningsförmåner skulle tillämpas vid följande truppförband, nämligen:
Andra lifgrenadjärregementet, Kronobergs, Bohusläns, Västmanlands,
Västerbottens och Kalmar regementen, Jämtlands fältjägarregemente,
Västernorrlands regemente, Lifgardet till häst, Smålands husarregemente,
Göta, Norrlands och Ostgöta trängkårer samt vid Bodens kommendantskap,
garnison och garnisonssjukhus äfvensom vid militärbefälhafvarskapet
å Gottland och Gottlands trupper, dock att läkare, som innehade
regementsläkarbeställning vid Lifgardet till häst eller Smålands husarregemente
skulle bibehållas vid sina innehafvande aflöningsförmåner;
att därest under år 1912 vakans i batalj onsläkarbeställning komme
att inträffa vid annat än nyss omförmäldt truppförband (med undantag för
fem-skvadronsregemente), där antalet läkarbeställningar skulle minskas
enligt den nya organisationen, beställningen icke skulle vidare tillsättas,
utan den njm organisationen tillämpas vid sådant truppförband;
att, därest under år 1912 vakans i bataljonsläkarbeställning komme
att inträffa vid fem-skvadronsregemente, beställningen icke skulle vidare
tillsättas, men innehafvaren af regementsläkarbeställningen bibehållas vid
sina innehafvande aflöningsförmåner;
att, därest under år 1912 vakans i regementsläkarbeställning komme
att inträffa vid truppförband (med undantag för fem-skvadronsregemente),
där antalet läkarbeställningar skulle minskas, beställningen skulle få
tillsättas endast i det fall att den nya organisationen skulle kunna tilllämpas
vid sådant truppförband, men att i annat fall regementsläkarbefattningen
skulle af endera bataljonsläkaren upprätthållas på förordnande
och hvardera batalj onsläkaren tillerkännas, för år räknadt, ett
arfvode om 1,000 kronor;
att, därest under år 1912 vakans i regementsläkarbeställning komme
att inträffa vid fem-skvadronsregemente, beställningen icke skulle vidare
tillsättas, utan den nya organisationen tillämpas vid sådant truppförband;
allt under villkor att för den nya organisationens genomförande
till förfogande stående medel icke öfverskredes.
Kung!. Majrls Nåd. Proposition Nr 126.
121
B. Beträffande extra bataljonsläkare:
att sex extra bataljonsläkarbeställningar skulle inrättas;
C. Beträffande fältskär stipendiater:
att antalet fältläkarstipendiater under år 1912 skulle utgöra trettio:
alt fältläkarstipendiats årliga arfvode skulle bestämmas till 900
kronor och hans årliga tjänstgöringsskyldighet till högst 90 dagar; och
alt fältläkarstipendiat under tjänstgöring skulle åtnjuta, förutom
dagtraktamente om 7 kronor under hela tjänstgöringstiden, ett dagarfvode
om G kronor efter fullgjord tjänstgöring i 30 dagar.
1). Beträffande kompetensvillkor för anställning och befordran:
att till extra bataljonsläkare skulle kunna utnämnas:
bataljonsläkare, som afginge från ordinarie bataljonsläkarbeställning;
annan legitimerad läkare, som fullgjort sin värnpliktstjänstgöringvid.
armén och vid ansökningstidens utgång icke öfverskridit trettiotredje
lefnadsåret, med mindre sökanden förut innehaft läkartjänst under
så lång tid, att han vid fyllda femtioåtta år kunde räkna tjugufem till
pension och fyllnadspension berättigande tjänsteår; kunnande dock, efter
pröfning i hvarje särskildt fall, tiden för anställningen framskjutas till
det trettioåttonde lefnadsåret liksom ock afgången ur tjänst i motsvarande
mån framflyttas; och
att extra bataljonsläkare, som fullgjort 60 dagars tjänstgöring,
skulle anses kompetent till ordinarie bataljonsläkarbeställning.
E. Beträffande medel till genomförande af den nya organisationen:
att för genomförandet af den nya organisationen, i hvad den afsåge
de ordinarie läkarna vid arméns truppförband, anställandet af sex extra
bataljonsläkare, och förbättring i aflöningsförhållandena för 30 fältläkarstipendiater
skulle användas;
dels ett af de arfvoden, 1,000 kronor, som å staten för generalitetsstaten
äro uppförda för fördelningsläkare;
Bihang till llil.- t. prof. 1911. 1 Sand. 1 Afl. 81 ITlift. 1(5
122
Kling!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 126.
dels de löner och dagaflöningar, som för regemente- och bataljonsläkare
funnes å gällande stater för följande truppförband, nämligen:
Ändra lifgrenadjärregementet, Kronobergs, Bohusläns, Västmanlands,
Norrbottens, Västerbottens och Kalmar regementen, Jämtlands fältjägarregemente,
Västern orrlands regemente, Lifgardet till häst, Smålands
husarregemente, Göta, Norrlands och Östgöta trängkårer samt Gottlands
trupper äfvensom regementsläkarens vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente
lön och dagaflöning så ock lönen och dagaflöningen för en
bataljonsläkarbeställning å staten för fortifikationen (den för Bodens
ingenjörkår afsedda), tillsammans 141,304 kronor;
dels de löner och dagaflöningar, som funnes för läkarbeställningarna
å staterna för de truppförband, där vakans i sådan beställning kunde
komma att uppstå, i öfverensstämmelse med ofvan under A angifna
grunder för den nja organisationens genomförande;
dels af anslaget till stipendier åt fältläkarkåren och veterinärstaten
37,800 kronor;
dels därutöfver ett belopp om 33,600 kronor; och
att, därest besparing å anslagsbelopp, som för genomförandet af
fältläkarkårens omorganisation stode till förfogande, komme att uppstå,
densamma finge tagas i anspråk för organisationens fullföljande, så långt
detta vore ändamålsenligt och utan att anslagsbeloppen i fråga öfverskredes.
F. Beträffande Danslaget till ökad aflöning för de till tjänståldern äldsta
batalj onsläkarna och batalj onsv eter inär er nan :
att någon ökad aflöning för de till tjänsteåldern äldsta bataljonsläkarna
enligt nuvarande organisation och aflöningsföreskrifter icke vidare
skulle tilläggas ytterligare någon bataljonsläkare; och
att något tilldelande af sådan aflöning åt bataljonsläkare enligt den
nya organisationen icke skulle kunna ifrågakomma, förrän ett aflöningsrum
blefve ledigt och sålunda antalet innehafvare af ifrågavarande
aflöningsrum nedgått under 27, utom i det fall att det pröfvades skäligt
att åt yngre bataljonsläkare, som vore anställd vid truppförband, där
den nya organisationen icke inträdt och de nya aflöningsförmånerna
icke börjat tillämpas, och som vore i tur till erhållandet af ökad aflöning
enligt den gamla organisationen, tilldela sådan aflöning, skolande dock
beloppet utgöra blott 1,000 kronor samt den tillagda aflöningen frånträdas
vid innehafvarens öfvergång till den nya organisationen och därmed
förenade aflöningsvillkor.
123
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
1 samband med behandlingen af förslaget till öfvergång till fältläkarkårens
nya organisation både de sakkunniga föreslagit:
G. Beträffande förbättring i fältläkärstipendiaternas aflöning s
förhållanden
för år 1911:
att det för extra ersättning åt vissa faltläkarstipendiater af Riksdagen
för år 1911 beviljade anslag, 10,800 kronor, skulle få användas
till extra årsarfvoden om 300 kronor åt de 12 äldsta stipendiaterna af
andra klassen samt till extra dagarfvoden om 6 kronor åt samtliga
stipendiater, att utgå efter det stipendiat förut under året fullgjort 30
dagars tjänstgöring.
H. Beträffande tillfällig löneförbättring åt vissa bataljonsläkare:
att till tillfällig löneförbättring åt högst 14 yngre bataljonsläkare
skulle användas högst 7,000 kronor; och
att sådan löneförbättring (extra lönetillägg) skulle utgå med 500
kronor, under förutsättning af minst 50 dagars tjänstgöring under beväringsrekrytskola
vid vederbörligt truppförband.
124
Kung!. Maj:fs Nåd. Proposition Nr 126.
Behof vet af
fältlcikarkårcns
omorganisation.
Grundarna
för omorganisationen.
V. Departementschefens yttrande och hemställan.
Att eu omorganisation af fältläkarkåren är i hög grad af behofvet
påkallad torde klart framgå af den uti det föregående lämnade redogörelsen
för denna frågas behandling. För en omorganisation hafva
uttalat sig Riksdagens Andra kammare och en afsevärd minoritet af
den Första äfvensom största delen af arméns truppförbandschefer och
det långt öfvervägande flertalet ordinarie läkare vid armén. Försvarskommittén
har jämväl funnit det nödvändigt, att under den närmaste
tiden en omorganisation af fältläkarkåren kommer till stånd.
Det trängande behofvet däraf har ej minst ådagalagts af det
betydande antalet vakanser inom bataljonsläkargraden och bland fältläkarstipendiaterna.
Antalet lediga bataljonsläkarbeställningar utgör för
närvarande 23. De flesta af dessa beställningar komma under nuvarande
organisations- och aflöningsförhållanden antagligen icke att blifva
återbesatta. Af fältläkarstipendiater, som enligt nuvarande stat skulle
vara 56 och enligt 1901 års härordning uppgå till 60, finnes det blott
14, således allenast fjärdedelen af det antal, som de böra vara. Skulle
ett sådant tillstånd komma att fortfara och måhända äfven ytterligare
förvärras, äfventyra^ arméns sjukvård i såväl freds- som krigstid. För
att råda bot för detsamma är det, enligt min bestämda öfvertygelse,
oundgängligen nödvändigt att skrida till en omorganisation af fältläkarkåren.
Det slutliga förslag till fältläkarkårens omorganisation, som tillkallade
sakkunniga utarbetat och för hvithet en fullständig redogörelse
lämnats uti det föregående (sid. 74—100), har icke kunnat ansluta sig
till den från visst håll uttalade tanken, att kåren borde erhålla egen
lönestat. Jag delar de sakkunnigas åsikt, att det icke för närvarande
är möjligt att upptaga denna tanke.
De sakkunnigas förslag afser beträffande de ordinarie läkarna
vid arméns regementen och kårer, organisativt sedt, att 44 ordinarie
läkarbeställningar, däraf 6 regements- och 38 bataljonsläkarbeställningar,
skulle indragas, samt att såsom ersättning härför och för fältläkarstipendiatinrättningen,
som efter hand skulle afvecklas, 60 extra bataljonsläkare
skulle tillkomma. Det kan visserligen icke förnekas, att förslaget
innebär en afsevärd minskning af arméns ordinarie läkarbeställ
-
125
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
ni liga,]'', men utan högst betydande ökade kostnader för statsverket synes
det knappast vara möjligt att i fråga om fältläkarkårens omorganisation
beträda en annan väg än den, som de sakkunniga valt. Då det enligt
erfarenheten viscat sig ogörligt att hålla de nuvarande batalj onsläkarbeställningarna
fulltaliga, och då det säkerligen icke skulle vara ändamålsenligt
att uti flertalet militära förläggningsorter hafva ett så stort antal
ordinarie militärläkare, som fallet skulle blifva enligt nuvarande organisation,
utgöra dessa omständigheter tillräckliga skäl för en undersökning,
huruvida det icke skulle låta sig gorå att bestämma antalet
ordinarie läkarbeställningar afsevärdt mindre än enligt nämnda organisation.
Men minskningen hade dock i och för sig icke varit tillrådlig,
om förslaget i denna del icke åtföljts af inrättandet af 60 extra
bataljonsläkarbeställningar vid armén med det krafvet på dessas innehafvare,
att de skulle vara fullt utbildade militärläkare. Härigenom
blifver vid mobilisering tillgången på sådana läkare faktiskt större än
under nuvarande förhållanden, på samma gång som ökad trygghet beträffande
handhafvandet af den militära sjukvården i fredstid vinnes. Fältläkarstipendiatinrättningen
mäktar icke till arméns förfogande ställa fullt
utbildade militärläkare, enär för anställning såsom fältläkarstipendiat det
icke fordras att vara legitimerad läkare, utan blott att hafva aflagt
medicine kandidatexamen och afslutat viss klinisk tjänstgöring. Då den
föreslagna extra-bataljonsläkarorganisationen, kvantitativt sedt, icke erbjuder
full ersättning för fältläkarstipendiatinstitutionen och de indragna
batalj onsläkarbeställningarna, är det, särskildt för att öka tillgången på
läkarkrafter vid mobilisering, af synnerlig vikt, att, såsom de sakkunniga
föreslagit, på ett ändamålsenligt sätt för arméns behof göra sig till godo
de värnpliktiga medicine studerandena och att sålunda utbilda värnpliktiga
läkare.
Det har yttrats tvifvel beträffande möjligheten att för arméns
räkning erhålla det föreslagna antalet 60 extra bataljonsläkare. Jag
delar i denna fråga de sakkunnigas uppfattning och tror, att det
skall blifva möjligt erhålla dessa läkare, sedan samtliga truppförband
kommit till sina bestämda förläggningsorter och de militära
förläggningsförhåliandena blifvit slutligt ordnade. De sakkunniga hafva
med mycket varsam hand föreslagit öfvergången till den extra bataljonsläkarorganisationen.
Först efter nio år skulle densamma vara fullständigt
genomförd. Under tiden skulle ett visst, med hvarje år minskadt
antal fältläkarstipendiater finnas. Då dessa under tiden i fråga
skulle erhålla afsevärdt förbättrade aflöningsförmåner, synes det förefinnas
stora utsikter för att uti den föreslagna omfattningen upprätt
-
126 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
hålla fältläkarstipendiatinstitutionen. Å andra sidan är den för hvarje
år skeende tillökningen af antalet extra-bataljonsläkarbeställningar icke
större, än att det beräknade behofvet i det störa hela torde komma att
fyllas.
En af de viktigaste grunderna för en omorganisation af fältläkarkåren
är helt visst det ändamålsenliga uppdelandet och ordnandet åt de ordinarie
militärläkarnas tjänstgörings- och atlöningsförhållanden på det sätt, att
de erhålla skälig ersättning för sin tjänstgöring vid vederbörliga truppförband,
samt att utöfvandet af enskild läkarverksamhet för dem möjliggöres.
I mitt yttrande till det vid 1910 års statsverksproposition under fjärde
hufvudtiteln fogade statsrådsprotokoll uttalade jag vid behandlingen åt
frågan om tillfällig löneförbättring för vissa bataljonsläkare och för
läkarstipendiaterna, att man, när det vore fråga om militärläkarna, icke
borde släppa ur sikte deras enskilda läkarverksamhet, enär denna utgjorde
ett nödvändigt villkor icke blott för militärläkarens medicinska utbildning
utan äfven för hans ekonomi. Såsom jag vid samma tillfälle framhöll,
hafva de sakkunniga i sitt ursprungliga förslag förordat, att militärläkaren
äfven framdeles bereddes möjligheten till enskild läkarverksamhet.
I sitt slutliga förslag hafva de ytterligare motiverat och preciserat
sin mening i förevarande afseende. För egen del hyser jag den
bestämda uppfattningen, att svenska arméns läkarkår bör hafva rätt att
sysselsätta sig med enskild läkarpraktik, liksom det ock är önskvärdt,
att den ägnar sig däråt. Nu berörda förhållanden synas böra och kunna
ordnas på ett tillfredsställande sätt med hänsyn såväl till militärläkarens
tjänstgöring vid vederbörligt truppförband som ock till hans enskilda
läkarverksamhet. Jag använder emellertid i fråga om arméns ordinarie
läkare uttrycket »enskild läkarpraktik» i inskränkt bemärkelse. År det
fråga om tjänst å t. ex. en kommuns stat, synes det mig, som om
arméns läkare icke ovillkorligen böra tillerkännas rätt att innehafva
sådan tjänst, utan torde ett medgifvande i detta afseende få bero på
pröfning i hvarje särskildt fall, i likhet med hvad som för närvarande
linnés för en del andra statens löntagare stadgadt beträffande ledamotskap
af bolagsstyrelse m. m.
Förslaget att vid hvarje arméfördelning skall finnas en favdelningsläkare
med fast lön å staten för generalitetsstaten är afsedt att fylla eu
lucka uti fältläkarkårens organisation och att afhjälpa ett behof, hvars
tillgodoseende är af synnerligen stor vikt. Såsom de sakkunniga framhålla,
är den nuvarande anordningen, att en regementsläkare tillika är
fördelningsläkare, förenad med betydande olägenheter samt i och för sig
i organisativt afseende mindre ändamålsenlig. Med den af de sakkun
-
127
Kung!,. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 126.
niga föreslagna minskningen af antalet ordinarie läkarbeställningar synes
det icke blifva möjligt att upprätthålla den nuvarande föreningen af
regementsläkarbeställning och fördelningsläkarbefattning, enär de redan nu
stora olägenheter, som härflyta ur denna förening, blifva så betydande,
att densamma svårligen kan bestå, samt att i stället särskilda fördelningsläkarbeställningar
böra inrättas. Härför finnas för öfrigt tillräckligt
starka skäl uti den stora betydelse, som sådan beställning äger, och.
uti de tjänsteåligganden, som tillkomma dess innehafvare. Fördelningsläkare
är i fråga om samtliga sjukvårdsangelägenheter vid arméfördelningen
arméfördelningsehefens organ samt handlägger och föredrager uti
arméfördelningsstaben alla dithörande ärenden — dessa må afse handhafvandet
af den personella sjukvården, hygienen vid truppförbanden,
vården och förvaltningen af sjukvårdsmaterielen, öfvervakandet af sjukvårdspersonalens
utbildning, mobiliseringsgöromålen eller andra med dessa
åligganden sammanhängande bestyr. På krigsfot, vid den mobiliserade
arméfördelningen, har fördelningsläkaren än viktigare uppgifter att fylla,
för hvilka han måste omsorgsfullt förbereda sig under fredstid dels genom
att utbilda sig själf, dels genom att utbilda undertydande personal. Det är
sålunda synnerligen angeläget, att våra arméfördelningar erhålla fördelningsläkare
i öfverensstämmelse med hvad uti det föreliggande omorganisationsförslaget
blifvit hemställdt.
Hvad angår ordnandet af sjukhusfrägan vid de truppförband, där
detta ännu ej skett, synas de åsikter och principer, åt hvilka de sakkunniga
förlänat uttryck i sina uttalanden rörande detta spörsmål,
hafva angifvit de utvägar eller möjligheter, som alltefter förhållandena
i hvarje särskildt fall ändamålsenligen kunna komma till användningför
att på ett tillfredsställande sätt tillgodose sjukhusvården vid truppförbanden.
De sakkunniga hafva nämligen icke förordat vare sig det
ena eller andra ytterlighetssystemet, utan, med fasthållande af grundsatsen
att militärläkarna icke höra skiljas från vården af vederbörliga truppförbands
sjuka, föreslagit det som vore görligt att i denna fråga, utan
alltför stora svårigheter eller kostnader, åvägabringa. Naturligtvis
både det vant i hög grad önskligt, om de sakkunniga icke blott
angifvit de olika möjligheterna utan äfven — efter vederbörliga
undersökningar och förhandlingar — framlagt definitivt förslag till
sjukhusfrågans ordnande vid hvarje regemente. Men då nu så icke
skett, anser jag mig endast böra framhålla, att oaktadt Riksdagen anvisat
medel till militärsjukhus å hvarje förläggningsort, där sådant icke
redan finnes, så bör detta icke utgöra hinder för att de anvisade medlen
användas till att vid civilt sjukhus upprätta en särskild militärafdelning,
Anställning,
befordran
m. m.
Värnpliktigel
läkare.
Tjänst
göringsskyl
digheten.
128 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
därest Kungl. Maj:t i visst fall skulle finna detta vara för kronan förmånligast.
Af det nu anförda torde framgå, att jag ansluter mig till det af de
sakkunniga afgifna slutliga förslaget till omorganisation af fältläkarkåren
beträffande såväl de grunder, på hvilka förslaget blifvit utarbetadt, som
antalet ordinarie läkare vid truppförbanden och antalet extra bataljonsläkare
för armén i dess helhet.
På grund af därom gjordt förbehåll i fullmakterna torde de nuvarande
läkarna vara skyldiga att underkasta sig den nya omorganisationen.
Till hvad de sakkunniga föreslagit ifråga om de aktiva läkarnas
anställning, befordran och utbildning torde jag få återkomma i annat sammanhang,
sedan medicinalstyrelsen blifvit hörd angående dessa frågor.
Likaså torde få anstå med pröfning af förslaget, att de värnpliktiga
läkarna skulle under hela sin värnpliktstid kvarstå i beväringens första
uppbåd. I öfrigt har jag intet att erinra mot hvad de sakkunniga anfört
beträffande värnpliktiga läkare.
Däremot anser jag mig böra framställa några anmärkningar mot
de sakkunnigas förslag i fråga om läkarnas tjänstgöringsskyldighet.
De sakkunnigas förslag innehåller bestämmelser om att läkare vid
ett truppförband skall vara skyldig tjänstgöra dels med hänsyn till dit
kommenderade personer från annat truppförband och dels i vissa fall
vid annat truppförband.
I förra afseendet finnes redan genom ett nådigt bref af den 30
oktober 1908 (Svensk förf:ssaml. 1908 nr 99 bill.) bestämdt, att vid
arméns truppförband tjänstgörande läkare är skyldig att utan särskild
godtgörelse bestrida läkarvård och till militäriäkarbeställning hörande
undervisningsskyldighet vid militärskola, utbildningskurs och mindre
truppafdelning, som är förlagd vid truppförbandet, äfven om sådan
skola, kurs eller truppafdelning helt eller delvis utgöres af personal
från annat än hans eget truppförband. Enligt de sakkunnigas förslag
(sid. 94) skulle nu denna skyldighet inskränkas; bland annat skulle
läkare i vissa fall erhålla ersättning för meddelad undervisning. Då
förslaget i öfrigt går ut på att bereda läkarna ökade löner, synes
det mig, som om deras skyldigheter icke samtidigt borde minskas utan
snarare tvärtom. Eljest får statsverket vidkännas ökade utgifter, t. ex.
i fråga om särskild ersättning för meddelad undervisning.
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126. 129
, ... Betraffande tjänstgöringsskyldigheten vid främmande truppförband innehaller
nyss nämnda nådiga bref föreskrift därom, att läkare vid armén
som efter, brefvets utfärdande utnämnes eller förordnas, är skyldig att
utan särskild godtgörelse upprätthålla läkarvården, förutom vid eget truppförband,
äfven vid mindre del af annat truppförband inom tjänstgöringsorten,
då samtliga läkare vid detta i följd af kommendering från orten
eller annat laga förfall äro förhindrade att där tjänstgöra. Äfven härutinnan
hafva de sakkunniga föreslagit en förändring, ity att läkare vid
ett truppförband endast skulle vara skyldig tjänstgöra vid den hemmavarande
styrkan af annat truppförband, då detta deltager i fälttjänst- och
darmed jämförliga ofningar utom förläggningsorten. Men erfarenheten
ar gifvit vid handen, att till och med den i 1908 års nådiga bref förefinna
tjänstgöringsskyldigheten är för starkt begränsad för att vederborhgen
tillgodose statens intresse. I stället för att inskränkas bör
därför denna tjänstgöringsskyldighet vid annat truppförband utvidgas.
Om t. ex. bataljonsläkaren vid Norrlands dragonregemente skulle kommenderas
till någon kurs eller erhålla tjänstledighet för enskilda angelägenheter,
synes det icke förenligt med god ekonomi, att under alla
omständigheter en extra bataljonsläkare eller stipendiat från Stockholm
skulle afresa till Umeå för att tjänstgöra såsom vikarie; utan torde lärnppligast
vara, att en af läkarna vid det likaledes i Umeå förlagda infanteriregementet
erhåller detta vikariat. Jag anser därför, att läkare, som
kommer i åtnjutande af de ifrågasatta högre löneförmånerna bör vara
skyldig tjänstgöra vid främmande truppförband inom förläggningsorten
icke blott i samma fall som hittills, utan äfven när helst Kungl. Makt
fmner skäligt att för kortare tid sådant förordna. Arméläkarnas tjänstgöringsskyldighet
blir i allt lull mera begränsad än marinläkarnas, hvilka
kunna placeras till tjänstgöring helt och hållet efter sig företeende behof.
™..nu .»gte om tjänstgöringsskyldighet vid annat truppförband
inom forlaggnmgsorten synes äfven böra gälla om tjänstgöringsskyldighet
beträffande å samma ort förlagd personal, tillhörande marinen
. Mot hvad de sakkunniga särskild! föreslagit i fråga om tjänstgöringsskyldigheten
för läkarna vid Karlskrona grenadjärregemente
bvea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren har jag intet att erinra.
. ^C. sakkunniga hafva äfven föreslagit en bestämmelse om tjänstgöringsskyldighet
vid sjukhus. De sakkunniga hafva emellertid nämnt en - dast det för tre truppförband gemensamma sjukhuset i Sköfde. Då sådana
för två eller flera truppförband gemensamma sjukhus möjligen komma
att uppforas äfven annorstädes, t. ex. i Linköping, Kristianstad, anser
jag de sakkunnigas förslag i denna del böra generaliseras därhän, att
Bihang till BiJcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 81 Höft. 17 ’
Afiöningsför
måner.
Pensions
förmåner.
130 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
när sjukhus är gemensamt för tva eller flera truppförband samt sjukhuset
icke har läkare på egen stat, hvar och en af truppförbandens läkare bör
vara skyldig att utan särskild ersättning tjänstgöra vid det gemensamma
sjukhuset. Men enligt hvad som framgår af det.förut beträffande sjukhusfrågan
anförda, skulle det framdeles kunna inträffa, att militäipersoner
inläggas på civila sjukhus under sådana omständighetei, att nulltärläkare
torde anses böra tjänstgöra äfven å sådant sjukhus.^ I sjukhusfrågans
närvarande läge torde det emellertid öfverlatas åt Kungl.
Maj:t att framdeles utfärda närmare bestämmelser om sist nämnda
tjänstgöringsskyldighet. .... , , .
I fråga om semester för de ordinarie läkarna, torde dessa, i likhet
med hvad som nu äger rum, få komma i åtnjutande af några veckors
semester, där förhållandena sådant medgifva.
Hvad angår aflöningsförmånerna för de ordinarie läkarna nämligen
öfverstelöjtnants för fördelningsläkare, majors för regementsläkare
samt kaptens af första klassen för äldre och kaptens af andra
klassen för yngre bataljonsläkare — anser jag desamma vara väl a - vägda med ''hänsyn till'' den utsträckta tjänstgöringsskyldigheten för
denna personal och öfriga på bedömandet af denna fråga inverkande
förhållanden. De för extra bataljonsläkare föreslagna aflömngsvillkoren,
lön 1,500 kronor samt två ålderstillägg om 300 kronor efter resp. 5 och
10 års tjänstgöring, finner jag vara skäliga. Tilldelandet af särskilda
arfvoden om 1,000 kronor åt den ordinarie militärläkarpersonalen i Boden
är enligt min uppfattning, med rättvisa och billighet förenadt samt af
omständigheterna påkalladt. Arfvodet för läkaren vid Vaxholms gre
nadjärregemente synes däremot kunna nedsättas till 500 kronor. Att
äfven marinläkaren å Oscar-Fredriksborg, i samband därmed att den
nya organisationen börjar tillämpas vid sistnämnda regemente, bör tillerkännas
ett motsvarande arfvode synes vara rättvist och lämpligt.
Den löneförbättring vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, som de
sakkunniga förordat, synes vara mycket behjärtansvärd, men torde icke
i detta sammanhang böra upptagas till behandling. Framställningen
härom är dock förtjänt af att, så snart sig göra låter, förverkligas.
Hvad de sakkunniga föreslagit i fråga om pensionsförmåner, nämligen
att, i öfverensstämmelse med de för pensionering vid armén gällande
grunder, fördelningsläkare, i likhet med hvad nu är fallet med regementsläkare,
skall vara berättigad till pension och fyllnadspension efter
30 tjänst- och 60 lefnadsår, samt att bataljonsläkare och extra bataljonsläkare
skola komma i åtnjutande af samma förmåner efter 25 tjänst
-
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
131
och 55 lefnadsår, synes ändamålsenligt och värdt att beaktas. Visserligen
inträder en minskning uti tjänståren för bataljonsläkare, men denna
motiveras däraf, att anställning såsom bataljonsläkare i regeln icke
kommer att vinnas förrän efter fyllda 30 år, måhända först vid 33—34
års ålder, och vid sådant förhållande torde det böra anses såsom synnerligen
önskvärd!, att krafvet på antalet tjänstår något nedsättes, för att
icke bataljonsläkarna skola blifva alltför gamla. Hvad som nu sagts i
fråga om ordinarie bataljonsläkares pensionering har äfven tillämpning
på extra bataljonsläkares.
Att nuvarande bataljonsläkare, som kommer att öfvergå till extra
bataljonsläkare, bibehålies vid rätten till änkepension, finner jag väl
grundad!
I fråga om de ändringar uti behöriga pensionsbestämmelser, som
skulle blifva följden af nu berörda förslag rörande militärläkarnas pensionsförmåner,
är jag dock icke i tillfälle att nu göra framställning.
I sina ursprungliga beräkningar angående kostnaderna för fältläkarkårens
omorganisation hafva de sakkunniga jämfört kostnaderna, sådana
de skulle komma att gestalta sig enligt 1901 års härordning genomförd,
och under förutsättning af hel dagaflöning för samtliga ordinarie
läkare, med motsvarande kostnader enligt de nya organisations- och aflöningsförhållandena.
Enligt denna jämförelse utgjorde den för omorganisationen
erforderliga kostnadsökningen, de förbättrade aflöningsförmånerna
vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse däri medräknade,
82,720 kronor. I det slutliga förslaget har emellertid bataljonsläkarbeställningarna
minskats med en, hvarigenom en besparing af 4,360
kronor uppstår. Dessutom komma icke, sedan fältläkarstipendiatinrättningen
afvecklats, några traktamenten till fältläkarstipendiater att
utgå från anslaget till rese- och traktamentspengar, till hvilket förhållande
icke tagits någon hänsyn uti den ursprungliga kostnadsjämförelsen,
under det att dagarfvoden åt de extra bataljonsläkarna medtagits
bland utgifterna för fältläkarkårens nya organisation. Förslagsvis
hafva de sakkunniga upptagit nyssnämnda traktamenten till 10,000
kronor. Med hänsyn härtill och till den indragna bataljonsläkarbeställningen
skulle de ökade utgifterna för den nya organisationen faktiskt
belöpa sig till omkring 68,000 kronor.
Häri äro dock icke medräknade de ökade utgifter för pensionering,
som blifva eu följd af omorganisationen. Hvad de ordinarie läkarna
angår, komma, om man tager i betraktande pensioneringen af 53 regementsläkare
enligt gamla ordningen samt af 6 fördelningsläkare och 47
Kostnader.
Öfvergångs
förslaget.
132 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.
regementsläkare enligt den nya, pensionsutgifterna efter hand att ökas
med omkring 28,000 kronor. Skillnaden i löner för regementsläkarna
enligt nya och gamla organisationen utgör 600 samt för fördelningsläkare
och regementsläkare (enligt gamla organisationen) 1,100. Motsvarande
ökning i pension och fyllnadspension är 80 %, d. v. s. resp.
480 och 880 kronor, kvilket lör 6 fördelningsläkar- och 47 regementsläkarbeställningar
gör (6 x 880 + 47 x 480 —) 27,840 kronor.
Till hvilket belopp de årliga pensionerna af de extra bataljonsläkarna
i sinom tid komma att uppgå, är naturligen svårt att nu exakt angifva.
Först sedan 25 år förflutit efter det anställandet af sådana läkare begynt,
komma de första pensionerna att utbetalas, och först efter ytterligare 9
år skulle samtliga under öfvergången anställda extra bataljonsläkare
uppbära pension. Förutsätter man, att det om 35 år skulle finnas 50
afskedade extra bataljonsläkare såsom pensionstagare, skulle deras sammanlagda
pensioner och fyllnadspensioner utgöra 50 x 1,680=84,000
kronor.
Förslaget till öfvergång till fältläkarkårens nya organisation afser
icke någon fullt begränsad öfvergångsperiod. Hvad vidkommer de ordinarie
läkarna, hafva de sakkunniga förutsatt, att öfvergången i allt
väsentligt borde kunna vara genomförd med utgången af år 1916. För
genomförandet af den extra-bataljonsläkarorganisationen och afvecklandet
af fältläkarstipendiatinstitutionen hafva de föreslagit en tidrymd af omkring
9 år.
Såsom de sakkunniga anmärka, kan man nu icke uppgöra en bestämd
plan för hvarje öfvergångsår, utan man måste, såsom skett
beträffande år 1912, efter hand uppgöra förslag för hvarje följande år,
med möjlighet att utöfver det sålunda uppgjorda förslaget, så långt sig
göra låter, genomföra organisationen, därest opåräknad afgång o. d.
skulle inträffa. Det sätt, hvarpå de sakkunniga tänkt sig öfvergången
böra genomföras eller förberedas i händelse af sådan afgång, synes
vittna om nödig hänsyn å ena sidan till begränsning af statens utgifter
och å andra sidan till tillgodoseende af den enskildes berättigade kraf.
Då öfvergångsförslaget i öfrigt — såsom t. ex. genom att icke
föreslå med kostnader förenade åtgärder för en påskyndad öfvergång
(bildandet af indragningsstat) — synes utmärkas af sträfvan att hålla
utgifterna för genomförandet af omorganisationen inom skäliga gränser,
får jag uttala min anslutning till detsamma.
133
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
Jag har redan till det vid statsverkspropositionen fogade protokollet
(sid. 163—168) redogjort för behofvet af förbättrade villkor för
bataljonsläkarna vid de icke kasernerade infanteriregementena och för
fältläkarstipendiaterna. Jag anser mig i detta sammanhang endast böra
framhålla, att detta behof kvarstår ännu några år. Ty stipendiatinstitutionen
kan endast småningom aflösas, och hvad nyss nämnda bataljonsläkare
beträffar så kan ju hända, att det först efter någon tid uppstår
vakans vid ett icke kaserneradt infanteriregemente, där alla tre läkarbeställningarna
nu finnas besatta, och att såsom följd häraf öfvergångsförslaget
med dess möjlighet till förbättrad aflöning icke kan komma i
tillämpning vid samma regemente. När öfvergången till den nya ordningen
fullt genomförts, upphör naturligtvis nämnda provisoriska aflöningsförbättringar.
Hvad angår formen för dessa provisoriska aflöningsförbättringar,
så är denna för bataljonsläkarna densamma som föregående år, men i
fråga om fältläkarstipendiaterna har föreslagits vissa ändringar, på sätt
framgår af det redan anförda. Jag ansluter mig till hvad sålunda
härutinnan föreslagits.
Jag anser mig därför äfven böra tillstyrka arméförvaltningens af
de sakkunnige förordade hemställan i fråga om sättet för användningen
under år 1911 af det af Riksdagen för extra ersättning åt vissa fältläkarstipendiater
för samma år beviljade anslag af 10,800 kronor.
På grund af hvad jag sålunda anfört får jag, i fråga om ny
organisation af fältläkarkåren, härmed hemställa, det täcktes Eders
Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen:
Beträffande antalet ordinarie läkare vid truppförbanden:
l:o) att Riksdagen måtte besluta:
att vid truppförbanden följande ordinarie läkare skola finnas,
nämligen:
vid hvarje arméfördelning en fördelningsläkare, således tillsammans
sex fördelningsläkare, uppförda å staten för generalitetsstaten;
vid
hvart och ett af följande infanteriregementen: Svea lifgarde,
Göta lifgarde, Lifregementets genadjärer, Första och Andra lifgrenadjärregementet,
Västgöta regemente, Karlskrona grenadjärregemente,
Upplands infanteriregemente, Skaraborgs, Södermanlands,
134
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 126.
Kronobergs och Jönköpings regementen, Dalregementet, Hälsinge,
Ålfsborgs, Hallands, Bohusläns, Västmanlands, Västerbottens, Kalmar
och Värmlands regementen, Jämtlands fältjägarregemente, Norra och
Södra skånska infanteriregementet samt Västernorrlands regemente
en regements- och en bataljonsläkare;
vid Vaxholms grenadjärregemente en regementsläkare;
vid hvart och ett af följande kavalleriregementen: Lifgardet till
häst, Lifregementets dragoner, Lifregementets husarer, Smålands
husarregemente, Kronprinsens husarregemente och Norrlands dragonregemente
en bataljonsläkare;
vid hvartdera af Skånska husar- och Skånska dragonregementena
eu regements- och en bataljonsläkare;
vid hvart och ett af följande artilleriregementen: Svea, Göta,
Vendes, Upplands och Smålands artilleriregementen en regementsoch
en bataljonsläkare;
vid den i Östersund förlagda delen af Norrlands artilleriregemente
äfvensom vid Positionsartilleriregementet en regementsläkare;
för Svea ingenjörkår och Fälttelegraf kåren en regements- och
en bataljonsläkare, uppförda å staten för Fortifikationen;
vid hvar och en af följande kårer: Svea, Göta och Norrlands
trängkårer, Skånska trängkåren, V ästmanlands trängkår och Östgöta
trängkår en regements- och en bataljonsläkare;
för Karlsborgs garnison och garnisonssjukhus en regementsoch
en bataljonsläkare, uppförda å staten för kommendantsstaten;
för Bodens garnison och garnisonssjukhus samt för bestridandet
af tjänsten såsom fästningsläkare vid kommendantskapet därstädes
två regements- och två bataljonsläkare, uppförda å staten för kommendantsstaten;
och
för Gottlands trupper och deras sjukhus äfvensom för bestridandet
af läkartjänsten vid militärbefäihafvarskapet å Gottland en
regements- och två bataljonsläkare, uppförda å staten för Gottlands
trupper;
2:o) att Riksdagen måtte medgifva:
att för bestridande af sjukvården vid det vid Vaxholm förlagda
ingenjörkompaniet aftal må träffas med därstädes bosatt läkare.
Beträffande aflöning sförmåner för de ordinarie militärläkarna:
3:o) att Riksdagen måtte besluta:
att ordinarie läkare vid armén skall erhålla följande aflöningsförmåner:
-
135
Kungl. Mai:ts Nåd. Proposition Nr 126.
fördelningsläkare: öfverstelöjtnants;
regementsläkare: majors;
bataljonsläkare: kaptens af andra klass, med tillägg i lön å
1,000 kronor för de 27 äldre bataljonsläkarna; samt
dessutom särskilda arfvoden: dels å 1,000 kronor till en hvar
af två regementsläkare och två bataljonsläkare vid Bodens garnison
samt regementsläkaren och bataljonsläkaren vid garnisonssjukhuset
i Stockholm, dels ock å 500 kronor till regementsläkaren vid
Vaxholms grenadjärregemente.
Beträffande villkor och bestämmelser för åtnjutande af de nya
aflöning sförmånerna:
4:o) att Riksdagen måtte godkänna följande villkor och bestämmelser,
för att ordinarie militärläkare må åtnjuta de nya aflöningsförmånerna,
nämligen:
att med ordinarie militärläkarbeställning icke må förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, eller uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med
Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag, eller annan
tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej uppå därom gjord
framställning och efter pröfning att ifrågavarande tjänst, uppdrag eller
befattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen såsom
militärläkare, Kungl. Maj:t finner tjänsten, uppdraget eller befattningen
kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas;
att ordinarie läkare vid ett truppförband skall vara skyldig att
utan särskild godtgörelse bestrida läkarvård och till militärläkarbeställning
hörande undervisningsskyldighet vid till truppförbandet förlagd
militärskola, utbildningskurs och truppafdelning, äfvensom för dit kommenderade
enskilda personer;
att ordinarie läkare vid ett truppförband skall vara skyldig att
jämte utöfvandet af sin egen befattning utan särskild godtgörelse i förläggningsorten
bestrida läkartjänst dels vid annan till armén hörande
trupp, där sådant pröfvas nödigt till följd af bortkommendering af eller
eljest tillfälligt laga förfall för sist nämnda trupps läkare, eller där
Kungl. Maj:t finner skäligt att sådant för kortare tid föreskrifva, dels
ock vid marinen enligt de föreskrifter, Kungl. Makt kan finna godt
meddela;
att särskild! de för Svea ingenjörkår och Fälttelegraf kåren afsedda
läkarna skola vara skyldiga att, då endera af dem är med vederbörande
kår eller del däraf kommenderad utanför förläggningsorten, utan sär
-
136 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
skild ersättning bestrida sjukvården vid den hemmavarande styrkan af
samma kår;
att läkarna vid Karlskrona grenadjärregemente skola vara skyldiga
att tjänstgöra vid det i Karlskrona förlagda ingenjörkompaniet;
att läkaren vid Vaxholms grenadjärregemente skall vara skyldig
att jämte egen befattning utan särskild godtgörelse bestrida läkartjänst
å Oscar-Fredriksborgs fort och vid i dess närhet förlagd trupp
af kustartilleriet i enlighet med de närmare föreskrifter, som Kungl.
Maj:t kan finna godt bestämma;
att, därest militärsjukhus är gemensamt för två eller flera truppförband
samt sjukhuset icke har läkare på egen stat, samtliga dessa
truppförbands ordinarie läkare skola i mån af behof vara skyldiga att
utan ersättning tjänstgöra vid sådant sjukhus; samt
att ordinarie militärläkare skall vara skyldig att vid å förläggningsorten
beläget civilt sjukhus, där militärpersoner finnas intagna,
fullgöra den tjänstgöring, som Kungl. Maj:t framdeles kan finna godt
bestämma;
5:o) att Riksdagen måtte förklara:
att en hvar ordinarie militärläkare, som hädanefter erhåller ordinarie
militärläkarbeställning, skall vara pliktig underkasta sig nu omförmälda
villkor och bestämmelser.
Beträffande extra bataljonsläkare och deras tjänstgöringsskyldighet:
6:o) att Riksdagen måtte besluta:
att för tjänstgöring under regementsöfningar vid flertalet truppförband,
vid särskilda utbildningsskolor o. d., under tiden för de årliga
inskrifningsförrättningarna, såsom vikarier i vissa fall för ordinarie läkare
m. m. samt under vakanser i ordinarie läkarbeställningar skola
vid armén anställas högst 60 extra bataljonsläkare;
att extra bataljonsläkare skall vara skyldig till 60 dagars tjänstgöring
hvarje år; samt
att extra bataljonsläkare skall erhålla: lön 1,500 kronor med två
ålders till ägg, hvardera å 300 kronor, ett efter fem års och ett efter tio
års väl vitsordad tjänstgöring, samt dagarfvode 4 kronor vid tjänstgöring
inom och 8 kronor utom egen bostadsort.
Beträffande läkare i fältläkarkårens reserv:
7:o) att Riksdagen måtte medgifva:
att i nu gällande föreskrifter angående inträde uti fältläkarkårens
reserv må införas bestämmelse om att värnpliktig legitimerad läkare,
137
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
mot hvars utnämning till bataljonsläkare i fältläkarkårens reserv icke
någon grundad anmärkning kan göras, skall såsom sådan kunna vinna
inträde i nämnda reserv och vara pliktig att där kvarstå intill fyllda
65 år, med tjänstgöringsskyldighet vid mobilisering och i krig äfvensom
vid sådan öfning, som till utrönande af härens krigsberedskap eller för
utbildning af beväringens andra uppbåd kan blifva anbefalld, samt
dessutom intill utgången af det kalenderår, då han uppnår 40 års ålder,
under regementsöfningar eller däremot svarande kommendering minst
hvart tredje år.
I fråga om öfvergången till den nya organisationen af fältläkarkåren
under år 1912 får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t
föreslå Riksdagen:
Beträffande ordinarie läkare vid arméns truppförband:
8:o) att Riksdagen måtte bifalla:
att eu fördelningsläkarbeställning inrättas;
att den nya organisationen rörande de ordinarie läkarne och deras
aflöningsförmåner tillämpas vid följande truppförband, nämligen: Andra
lifgrenadjärregementet, Kronobergs, Bohusläns, Västmanlands, Västerbottens
och Kalmar regementen, Jämtlands fältjägarregemente, Västernorrlands
regemente, Lifgardet till häst, Smålands husarregemente, Göta,
Norrlands och Östgöta trängkårer samt vid Bodens kommendantskap,
garnison och garnisonssjukhus äfvensom vid militärbefälhafvarskapet å
Gottland och Gottlands trupper, dock att läkare, som innehar regementsläkarbeställning
vid Lifgardet till häst eller Smålands husarregemente,
skall bibehållas vid sina innehafvande aflöningsförmåner;
att, därest under år 1912 vakans i bataljonsläkarbeställning kommer
att inträffa vid annat än nyss omförmäldt truppförband (med undantag för
fem-skvadronsregemente), där antalet läkarbeställningar skall minskas
enligt den nya organisationen, beställningen icke tillsättes, utan den nya
organisationen tillämpas vid sådant truppförband;
att, därest under år 1912 vakans i bataljonsläkarbeställning kommer
att inträffa vid fem-skvadronsregemente, beställningen icke tillsättes, men
innehafvaren af regementsläkarbeställningen bibehålies vid sina innehafvande
aflöningsförmåner;
Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 81 Höft.
18
138
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
att, därest under år 1912 vakans i regementsläkarbeställning kommer
att inträffa vid truppförband (med undantag för fem-skvadronsregemente),
där antalet läkarbeställningar skall minskas, beställningen tillsättes endast
i det fäll, att den nya organisationen kan tillämpas vid sådant truppförband,
men att i annat fall regementsläkarbefattningen må af endera
bataljonsläkaren upprätthållas på förordnande och hvardera bataljonsläkaren
tillerkännas, för år räknadt, ett arfvode om 1,000 kronor; och
att, därest under år 1912 vakans i regementsläkarbeställning kommer
att inträffa vid fem-skvadronsregemente, beställningen icke tillsättes,
utan den nya organisationen tillämpas vid sådant truppförband;
allt under villkor att för den nya organisationens genomförande till
förfogande stående medel icke öfverskridas.
Beträffande extra bataljonsläkare:
9:o) att Riksdagen måtte bifalla:
att sex extra bataljonsläkarbeställningar inrättas;
Beträffande fältskär stipendiater:
10:o) att Riksdagen måtte bifalla:
att antalet fältläkarstipendiater utgör 30;
att fältläkarstipendiats årsarfvode bestämmes till 900 kronor och
hans tjänstgöringsskyldighet för år till högst 90 dagar; och
att fältläkarstipendiat erhåller, förutom dagtraktamente om 7 kronor
under hela tjänstgöringstiden, ett dagarfvode om 6 kronor efter fullgjord
tjänstgöring i 30 dagar;
Beträffande medel för genomförandet af den nya organisationen:
ll:o) att Riksdagen måtte medgifva:
att för genomförandet af fältläkarkårens nya organisation, i hvad
den afser de ordinarie läkarna vid arméns truppförband, anställandet af
sex extra bataljonsläkare och förbättring i aflöningsförhållandena för
trettio fältläkarstipendiater, må användas:
ett af de arfvoden å 1,000 kronor, som å staten för generalitets
staten äro uppförda för fördelningsläkare;
139
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
de löner och dagaflöningar, som för regemente- och bataljonsläkare
finnas uppförda i gällande stater för följande truppförband, nämligen:
Andra lifgrenadj ärregementet, Kronobergs, Bohusläns, Västmanlands,
Norrbottens, Västerbottens och Kalmar regementen, Jämtlands fältjägarregemente,
Västernorrlands regemente, Lifgardet till bäst, Smålands husarregemente,
Göta, Norrlands och Östgöta trängkårer samt Gottlands
trupper äfvensom regementsläkarens vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente
lön och dagaflöning så ock lönen och dagaflöningen för en
bataljonsläkarbeställning å staten för Fortifikationen (den för Bodens
ingenjörkår afsedda), tillsammans 141,304 kronor;
de löner och dagaflöningar, som finnas å staterna för läkarbeställningarna
vid de truppförband, där vakans i läkarbeställningar kan komma
att uppstå, i öfverensstämmelse med ofvan angifna grunder för den nya
organisationens genomförande; och
af anslaget till stipendier åt fältläkarkåren och veterinärstaten
37,800 kronor;
12:o) att Riksdagen måtte för samma ändamål för år 1912 bevilja,
på sätt i årets statsverksproposition redan begärts, ett extra anslag
af 33,600 kronor; samt
13:o) att Riksdagen måtte medgifva:
att, därest besparing å anslagsbelopp, som för genomförandet af
fältläkarkårens omorganisation stå till förfogande, kommer att uppstå,
densamma må tagas i anspråk för organisationens genomförande, så
långt det är ändamålsenligt och utan att anslagsbeloppen i fråga öfverskridas.
Beträffande anslaget till ökad aflöning för de till tjänståldern äldsta
bataljonsläkarna och bataljonsveterinärerna:
14:o) att Riksdagen måtte besluta:
att någon ökad aflöning för de till tjänståldern äldsta bataljonsläkarna
enligt nuvarande organisation och aflöningsföreskrifter icke vidare
skall tilläggas ytterligare någon bataljonsläkare; och
att något tilldelande af sådan aflöning åt bataljonsläkare enligt den
nya organisationen icke skall ifrågakomma, förrän ett aflöningsrum blifver
ledigt och sålunda antalet innehafvare af ifrågavarande aflöningsrum nedgått
under 27, utom i det fall att det pröfvas skäligt att åt yngre
bataljonsläkare, som är anställd vid truppförband, där den nya orga
-
140
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.
nisationen icke är genomförd och de nya aflöningsförmånerna icke börjat
tillämpas, och som är i tur till erhållande af ökad aflöning enligt den
gamla organisationen, tilldela sådan aflöning, skolande dock beloppet
utgöra blott 1,000 kronor samt den tillagda aflöningen frånträdas vid
öfvergången till den nya organisationen och därmed förenade aflöningsvillkor.
Slutligen får jag i sammanhang härmed hemställa, det täcktes Eders
Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen:
att till tillfällig löneförbättring (extra lönetillägg) åt högst 14 yngre
bataljonsläkare bevilja, på sätt i årets statsverksproposition redan begärts,
högst 7,000 kronor, att utgå med 500 kronor till en hvar under förutsättning
af minst 50 dagars årlig tjänstgöring under beväringsrekrytskola
vid vederbörligt truppförband;
äfvensom medgifva, att det för extra ersättning åt vissa fältläkarstipendiater
under av 1911 beviljade anslag af 10,800 kronor må användas
till extra årsarfvoden om 300 kronor åt de 12 äldsta stipendiaterna
af andra klassen samt till extra dagarfvoden af 6 kronor åt
samtliga stipendiater, att utgå efter det stipendiat förut under året fullgjort
30 dagars tjänstgöring.»
Till hvad departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes
Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle
till Riksdagen aflåtas proposition af den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Erik von Horn.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1911.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1911:165 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående fältläkarkårens omorganisation rn. m. s. 1 i texten