Angående aflöningsoch pensionsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor
1911-03-10 · 71 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 70 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1911:129, Angående aflöningsoch pensionsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor
Dokumentets text
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 129.
1
Nr 129.
Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående aflöningsoch
pensionsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala
mellanskolor; gifven Stockholms slott den 10 mars
1911
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen,
att
dels föreskrifva, att punkterna 5, 10 och 11 i de, med anledning af
Riksdagens beslut, af Eders Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 29
oktober 1909 fastställda bestämmelser angående statsunderstöd åt kommunala
mellanskolor skola hafva följande ändrade lydelse:
5. Finnes i kommun endast en kommunal mellanskola, skall denna
vara afsedd för såväl gossar som flickor.
Vid kommunal mellanskola skola vara anställda minst fyra ordinarie
ämneslärare med full tjänstgöring samt, där så erfordras, extra ordinarie
ämneslärare med full tjänstgöring äfvensom nödigt antal timlärare och
öfningslärare. Som lärare kunna anställas såväl män som kvinnor, dock
att vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig ordinarie
ämneslärare och vid skola, däri flickor undervisas, minst en kvinnlig
ordinarie ämneslärare.
Skolan förestås af en för viss tid bland de ordinarie ämneslärarna
förordnad rektor eller föreståndarinna.
Förestås skola, däri flickor undervisas, af rektor, skall en kvinnlig
ämneslärare förordnas till biträdande föreståndarinna.
10. Den vid kommunal mellanskola anställda lärarpersonalen skall
aflönas enligt de i sådant afseende stadgade grunder.
Bihang till Rikid. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. (Nr 129.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
11. Statsunderstödet till kommunal mellanskof utgår med 6,400
kronor, h varjämte skola, däri flickor undervisas, må kunna erhålla ett särskilt
understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande 600
kronor, allt för kalenderår räknadt.
Härförutom skola till hvarje kommunal mellanskola utgå följande
bidrag:
a) för hvarje manlig ordinarie ämneslärare: 400 kronor;
b) för hvarje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare
med full tjänstgöring: 200 kronor;
c) för rektor och föreståndarinna: två tredjedelar af det för ifrågavarande
befattningshafvare stadgade särskilda arfvodet; för biträdande
föreståndarinna: det till henne utgående särskilda arfvodet;
d) för hvarje manlig ämneslärare, som åtnjuter aflöning i högre lönegrad:
dels skillnaden mellan det eller de för honom stadgade ålderstillägg
och kvinnlig lärares i samma lönegrad, dels två tredjedelar af återstående
del af ålderstillägget eller ålderstilläggen; för hvarje kvinnlig ämneslärare,
som åtnjuter aflöning i högre lönegrad, två tredjedelar af det eller de för
henne stadgade ålderstillägg;
e) för hvarje lärare, manlig eller kvinnlig, som vikarierar för på
grund af sjukdom tjänstledig ordinarie ämneslärare, förutom det belopp,
som enligt moment b) må kunna utgå: 800 kronor.
Statsbidragen till ordinarie ämneslärares, rektors och föreståndarinnas
aflöning beräknas för kalenderår, statsbidragen till öfriga lärares aflöning
för läsår.
Träder kommunal mellanskola i verksamhet med hösttermins början,
skola för det året af de understöd och bidrag, som beräknas för kalenderår,
utgå fem tolftedelar och af öfriga bidrag så stor del, som belöper sig
på antalet läsveckor under höstterminen;
dels godkänna följande grunder för aflöning och pensionering af lärarpersonalen
vid kommunala mellanskolor, med rätt för Kung]. Maj:t att
meddela de närmare bestämmelser, som för tillämpning af dessa grunder
må finnas erforderliga:
1. Vid kommunal mellanskola skall lärarpersonalen åtnjuta aflöning
till minst följande belopp:
a) rektor eller föreståndarinna, förutom löneförmånerna som ordinarie
ämneslärare: ett särskildt arfvode af 800 kronor;
b) vikarierande rektor eller vikarierande föreståndarinna, förutom löneförmånerna
som lärare vid skolan: ett särskildt arfvode af 400 kronor;
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
c) biträdande föreståndarinna eller hennes vikarie, förutom löneförmånerna
som lärare: ett särskildt arfvode af 200 kronor;
d) ordinarie manlig ämneslärare: lön å 2,000 kronor i första, 2,400
kronor i andra, 2,800 kronor i tredje och 3,200 kronor i fjärde lönegraden
samt dessutom tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande ersättning;
e)
ordinarie kvinnlig ämneslärare: lön å 1,600 kronor i första, 1,800
kronor i andra, 2,000 kronor i tredje och 2,200 kronor i fjärde lönegraden
samt dessutom tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande
ersättning;
f) extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring:
arfvode af 1,800 kronor;
g) extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare med full
tjänstgöring: arfvode af 1,600 kronor;
h) manlig öfningslärare och timlärare: arfvode af 80 kronor för hvarje
veckotimme;
i) kvinnlig öfningslärare och timlärare: arfvode af 65 kronor för hvarje
veckotimme.
Lönen för ordinäre ämneslärare äfvensom det särskilda arfvodet för
rektor, föreståndarinna eller deras vikarier utgå efter kalenderår, aflöningen
för öfriga lärare efter läsår.
Tjänstledig ordinarie ämneslärare är skyldig att af sin aflöning afstå,
därest tjänstledigheten förorsakas af styrkt sjukdom, 400 kronor och, därest
tjänstledigheten förorsakas af annan anledning, 1,600 kronor, för läsår
räknadt.
Rektor eller föreståndarinna, som är tjänstledig från föreståndarskapet,
är skyldig att af sitt särskilda arfvode afstå 400 kronor för kalenderår
räknadt. Tjänstledig biträdande föreståndarinna afstår sitt särskilda arfvode.
Af den för ordinarie ämneslärare stadgade aflöningen må innehållas
de pensionsafgifter, som enligt här nedan stadgade grunder skola af ifrågavarande
befattningshafvare erläggas.
2. I afseende å uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas,
att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;
att lärare må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig de
tjänstår, han eller hon intjänat under ordinarie anställning vid högre folkskola,
allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, äfvensom intill tio år af
den tid, han eller hon innehaft ordinarie anställning vid folkskola;
att manlig eller kvinnlig lärare, som aflagt de prof, och fullgjort den
tjänstgöring, hvilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk, äger att härför tillgodoräkna sig fem tjänstår;
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad skola pröfvas af
öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk; samt
att i öfrigt skall i tillämpliga delar gälla hvad angående läroverksadjunkters
uppflyttning i högre lönegrad är stadgadt.
3. Den ordinarie ämneslärarpersonalen vid kommunala mellanskolor
skall vara delaktig i såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, med iakttagande i tillämpliga delar af hvad
angående delaktighet i dessa kassor är stadgadt i fråga om lärare vid högre
folkskolor; skolande det särskilda arfvode, som tillkommer rektor, föreståndarinna
och biträdande föreståndarinna, ej inräknas i delaktighetsbeloppen;
-
dels ock medgifva,
att, därest ordinarie ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vid kommunal
mellanskola utnämnes till ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium,
han må för uppflyttning i högre lönegrad som adjunkt
tillgodoräkna sig de tjänstår utöfver tre, han, efter vunnen behörighet till
adjunktstjänst vid allmänt läroverk, intjänat i sin befattning som ordinarie
ämneslärare vid kommunal mellanskola; dock att honom icke må tillgodoföras
mer än tio dylika lönetursår; samt
att vid dylik öfvergång folkskollärarnas änke- och pupillkassa skall
till lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa erlägga det belopp,
hvartill det matematiska värdet af de för eller af vederbörande lärare
gjorda insatser uppgår.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
P. E. Lindström.
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 129.
5
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Hederstierna,
Swartz,
grefve Hamilton,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna.
Departementschefen, statsrådet Lindström anförde:
I anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under rubriken:
understöd åt enskilda läroverk gjorda framställning anhöll 1907 års Riksdag
bland annat, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till gemensam plan för fördelningen och användningen af
de då utgående anslagen till enskilda läroverk: anslagen till understöd åt
enskilda läroverk och till understöd åt högre skolor för kvinnlig ungdom.
Sedan Kungl. Maj:t låtit verkställa utredning i frågan, framlades för 1908
års Riksdag nådig proposition angående statsunderstöd till kommunala och
enskilda läroanstalter. Eders Kungl. Maj:t föreslog här Riksdagen bland
annat att med uteslutande ur riksstaten af nyssnämnda två ordinarie
Ärendets
föregående
behandling.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
anslag å åttonde hufvudtiteln under rubrik: kommunala-och enskilda läroanstalter
uppföra ej mindre
ett anslag med titel: kommunala mellanskolor å 85,000 kronor;
ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor;
ett anslag med titel: enskilda läroverk å 120,000 kronor;
ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000 kronor,
dessa fyra anslag utgörande ett gemensamt reservationsanslag, än äfven
ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda
kommunala och enskilda läroanstalter å 190,000 kronor.
De af Eders Kungl. Maj:t sålunda föreslagna kommunala mellanskolorna
skulle utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan och i afseende å
inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmått, som inhämtas i högsta
årskursen af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans typ litt. A,
samt få upprättas endast på sådan ort, där folkskola funnes anordnad enligt
nyss nämnda typ. Skola af dylik art skulle omfatta minst tre årsklasser
utöfver den egentliga folkskolan och i dessa klasser under de senaste
tre åren hafva haft i medeltal sammanlagdt minst 18 lärjungar. .
Ledamoten af Riksdagens Andra kammare F. Berg väckte i anledning
af detta förslag vid samma års Riksdag en motion, som i flera hänseenden
påyrkade ändring af Eders Kungl. Maj:ts förslag. I motionen framhölls den
svåra ställning, hvari en af de redan existerande formerna för öfverbyggnader
på folkskolan, de högre folkskolorna, skulle komma, därest Eders
Kungl. Maj:ts förslag bifölles. Orsaken härtill vore framför allt den, att de
kommunala mellanskolorna enligt sistnämnda förslag skulle komma i åtnjutande
af afsevärdt högre årsanslag, än hvad de högre folkskolorna vore
berättigade till. Motionären ansåge därför likställighet mellan ifrågavarande
båda skolformer med afseende å rätt till statsunderstöd vara en
nödvändig förutsättning för de högre folkskolornas fortbestånd. Ridare
framhölls i motionen, att anslaget till kommunala mellanskolor hade sin
rätta plats såsom förslagsanslag vid sidan af anslaget till högre folkskolor, ej,
såsom i Eders Kungl. Maj:ts proposition föreslagits, tillhopa med anslagen
för högre flickskolor, enskilda läroverk och enskilda lärarinneseminarier.
Ehuru motionären önskat en ändring i bestämmelserna om rätt för
högre folkskolor till åtnjutande af statsunderstöd, inskränkte han sig på
anförda skäl till att hemställa bland annat, att Riksdagen måtte i anledning af
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition dels å riksstaten under åttonde
hufvudtiteln, men utan samband med de i nämnda proposition äskade anslagen
till högre flickskolor, enskilda läroverk och enskilda lärarinneseminarier,
uppföra ett särskilt förslagsanslag med titel: kommunala mellanskolor
å 85,000 kronor, dels godkänna vissa af motionären föreslagna
7
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 129.
grunder och villkor för tilldelande af understöd från samma anslag.
Dessa grunder och villkor öfverensstämde hufvudsakligen med de i Eders
Kungl. Maj:ts förslag framställda, med undantag bland annat däraf, att
enligt motionärens yrkande för anställning såsom ämneslärare eller ämneslärarinna
vid kommunal mellanskola skulle fordras samma kompetens
som för anställning såsom ordinarie lärare eller lärarinna vid höo-re folkskola.
Statsutskottet, som behandlade såväl Eders Kungl. Maj:ts proposition som
motionen, ansåg, att förslaget ej kunde hinna att under då pågående Riksdag
vederbörligen pröfvas, utan hemställde, att Riksdagen icke måtte för
det dåvarande bifalla Eders Kungl. Maj:ts proposition i hvad den afsåge anordnandet
af en ny skolform, ej heller den förut nämnda motionen. Riksdagen
beslöt sedermera i öfverensstämmelse med utskottets förslag.
För 1909 års Riksdag framlade Eders Kungl. Maj:t i proposition nr 81
ånyo ett förslag, som med undantag af en del smärre detaljändringar, hvilka
dock ej berörde de af mig förut omförmälda grunder, öfverensstämde med det
af 1908 års Riksdag behandlade. Af F. Berg in. fl. frambars i samband härmed
i Andra kammaren en motion nr 237, som i allt väsentligt hade samma
syfte, som den vid 1908 års Riksdag väckta. Motionärerna hemställde i sin
motion bland annat, att Riksdagen måtte på det sättet bifalla Eders Kungl.
Maj:ts förslag till ändrad plan för fördelningen och användningen af de då utgående
anslagen till enskilda läroanstalter, att till denna grupp af läroanstalter
skulle hänföras högre flickskolor, högre goss- och samskolor, enskilda mellanskolor
och enskilda lärarinneseminarier, men däremot icke kommunala
mellanskolor; att Riksdagen måtte besluta, att i stället för det i riksstaten
under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till * understöd åt
högre folkskolor» å 32,000 kronor skulle under samma hufvudtitel uppföras
ett förslagsanslag till »understöd åt högre folkskolor och kommunala
mellanskolor» å 60,000 kronor samt att i samband därmed vissa af
motionärerna föreslagna ändringar skulle vidtagas i kungl. kungörelsen angående
anslag till högre folkskolor den 28 juni 1907 i syfte att bereda
de högre folkskolorna möjlighet till erhållande af lika högt statsunderstöd
som de kommunala mellanskolorna. Vidare hemställde motionärerna, att
Riksdagen måtte, under förutsättning af bifall till deras förut gjorda yrkanden,
besluta att i stället för de i riksstaten under åttonde hufvudtiteln
uppförda båda anslagen till understöd åt »enskilda läroverk», högst 60,000
kronor, och åt »högre skolor för kvinnlig ungdom» 380,000 kronor, skulle
under rubriken: enskilda läroanstalter uppföras:
dels ett för nämnda anstalter gemensamt reservationsanslag, innefattande
ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor;
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
ett anslag med titel: högre goss- och samskolor å 120,000 kronor;
ett anslag med titel: enskilda mellanskolor å 60,000 kronor;
ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000 kronor;
dels ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter å 190,000 kronor; samt att Riksdagen
måtte, under förut angifven förutsättning, godkänna de af Eders Kungl.
Maj:t föreslagna grunderna och villkoren för tilldelande af ifrågavarande
statsunderstöd, dock med vissa af motionärerna föreslagna ändringar.
Bland öfriga af den kungl. propositionen föranledda motioner vid
denna Riksdag var en, väckt af M. Sundström, som yrkade, att anslaget
till kommunala mellanskolor skulle vara ett alldeles fristående förslagsanslag.
t
Frågan om de kommunala mellanskolorna och öfriga hithörande angelägenheter
hänsköts till ett särskildt utskott. I sitt utlåtande framhöll
utskottet, att det enligt utskottets mening icke varit lyckligt, att Eders Kungl.
Maj:t sammanbundit frågan om de kommunala mellanskolorna med frågan
om de privata lägre samskolorna. Detta hade nämligen gjort, att i den
kungl. propositionen de kommunala mellanskolorna allt för mycket lös-t
ryckts ur sitt naturliga och historiskt gifna samband med de högre folkskolorna
och de högre folkskoleafdelningarna. Det vore detta samband,
som motionen nr 237 afsett att bevara för att såmedelst möjliggöra högre
folkskolans organiska utveckling till kommunal mellanskola, där en sådan
utveckling befunnes vara af de lokala förhållandena påkallad. Utskottet
förordade fördenskull bestämmelser, som skulle medföra samma
rätt till erhållande af statsunderstöd för de högre folkskolorna som för de
kommunala mellanskolorna samt anslöt sig i hufvudsak till de i nyssnämnda
motion gjorda förslag. Dessutom anslöt sig utskottet till det af
M. Sundström gjorda yrkandet.
Riksdagen biträdde utskottets förslag och beslöt bland annat enligt
skrifvelsen nr 249 dels att å riksstatens åttonde hufvudtitel under rubrik:
enskilda läroanstalter uppföra ej mindre
ett anslag med titel: enskilda mellanskolor å 60,000 kronor;
ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor;
ett anslag med titel: högre goss- och samskolor å 120,000 kronor;
ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000 kronor;
dessa fyra anslag utgörande ett gemensamt reservationsanslag, än äfven
ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsundeistödda
enskilda läroanstalter å 190,000 kronor,
dels att ur riksstaten utesluta det under åttonde hufvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till understöd åt enskilda läroverk å högst 60,000
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
kronor och det under samma hufvudtitel upptagna anslaget till högre skolor
för kvinnlig ungdom å 380,000 kronor,
dels att å riksstatens åttonde hufvudtitel uppföra ett förslagsanslag
under titeln: kommunala mellanskolor å 10,000 kronor att utgå i enlighet
med vissa angifna bestämmelser,
dels att höja det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget
till högre folkskolor å 32,000 kronor till 58,000 kronor att utgå
i enlighet med vissa närmare angifna bestämmelser.
Med godkännande af Riksdagens nu nämnda beslut i hvad de afveko
från Eders Kungl. Maj:ts framställningar, utfärdade Eders Kungl. Maj:t
den 29 oktober 1909 kungörelser dels angående aflöning af lärarinnorna
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd
åt dessa läroanstalter m. m., dels angående statsunderstöd åt kommunala
mellanskolor.
I sistnämnda kungörelse föreskrefs tillika, att de vid kommunal
mellanskola anställda lärarna och lärarinnorna skola, intill dess särskilda
bestämmelser därom blifva utfärdade, aflönas enligt de för högre folkskolor
gällande grunder, hvarjämte kommunen skall bidraga till deras pensionering
enligt de bestämmelser, som framdeles må varda stadgade.
Åtgärder för åvägabringandet af dylika bestämmelser hade af Riksdagen
begärts i Riksdagens af mig förut berörda skrifvelse nr 249, 1909. Riksdagen
hemställde nämligen där om utredning och förslag i fråga om aflönings-
och pensionsförmåner åt lärare och lärarinnor vid kommunala
mellanskolor. I öfverensstämmelse med Riksdagens begäran har också
Eders Kungl. Magt genom nådigt bref den 25 juni 1909 anbefallt öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk att inkomma med utredning och
förslag i fråga om aflönings- och pensionsförmåner åt lärare och lärarinnor
vid kommunala mellanskolor.
Med anledning häraf har öfverstyrelsen den 27 januari och den 4
mars 1910 ingifvit underdåniga utlåtanden, innefattande af Riksdagen begärda
utredning och förslag. I detta ärende hafva därjämte statskontoret
den 8 december 1910 och direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
den 5 januari 1911 afgifvit underdåniga utlåtanden.
I sina nyssnämnda utlåtanden anför öfverstyrelsen:
Då öfverstyrelsen ginge att redogöra för det förslag till ordnande af öfverstyrcllärarpersonalens
vid de kommunala mellanskolorna löneförmåner, hvilket låtande.
Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Haft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
öfverstyrelsen utarbetat i öfverensstämmelse med de af Riksdagen uttalade
grunder, ansåge öfverstyrelsen lämpligt att, med hänsyn till det nära samband,
som borde råda mellan kompetensfordringar och aflöningsvillkor,
först yttra sig rörande den kompetens, som enligt öfverstyrelsens mening
borde fastställas för de kommunala mellanskolornas lärarpersonal.
Öfverstyrelsen ansåge sig därvid till en början böra taga i öfvervägande,
i hvad mån nuvarande kompetensbestämmelser i fråga om de högre folkskolornas
personal kunde anses vara till fyllest äfven för de kommunala
mellanskolorna.
För att kunna antagas till ordinarie lärare vid högre folkskola erfordrades
enligt nu gällande bestämmelser:
att hafva blifvit genom intyg om genomgången pröfning väl vitsordad
för studier vid universitet och hafva antingen med godt vitsord genomgått
den praktiska öfningskursen vid ett folkskoleseminarium eller på annat
af Kungl. Maj:t godkändt sätt förvärfvat sig undervisningsskicklighet; eller
att hafva erhållit godkändt afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium;
eller
att hafva förvärfvat behörighet till adjunktstjänst vid folkskoleseminarium
eller allmänt läroverk; eller ock
att hafva med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium samt därefter
med hänsyn till fortsatta studier eller väl vitsordad tjänstgöring vid
högre folkskola eller högre afdelning af folkskola eller annan motsvarande
undervisningsanstalt af Kungl. Maj:t blifvit förklarad behörig att antagas
till ordinarie lärare vid högre folkskola.
Den högsta kompetensgraden vore sålunda att hafva förvärfvat behörighet
till adjunktstjänst vid folkskoleseminarium eller allmänt läroverk,
d. v. s. att i fråga om akademiska examina, profårskurs och tjänstgöring
hafva fullgjort hvad enligt gällande läroverksstadgas §§ 179 och 180
erfordras för behörighet såsom adjunkt vid allmänt läroverk eller ock, i
fråga om kvinnlig adjunkt vid folkskoleseminarium, att hafva genomgått
den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet och därvid erhållit vissa
högre betyg för undervisningsskicklighet samt i metodik och pedagogik
och därefter genomgått en vid seminarium anordnad profårskurs eller med
goda vitsord under minst ett år tjänstgjort vid ett statens seminarium.
Mot denna kompetensart hade öfverstyrelsen lika litet som mot den kompetens,
som vitsordades enbart genom godkändt afgångsbetyg från högre
lärarinneseminariet, någonting att erinra. Öfverstyrelsen ansåge sig till
och med böra ifrågasätta, att den tvååriga tjänstgöring, som förutom aflagda
akademiska examina och genomgången profårskurs erfordrades för
behörighet till adjunktstjänst, icke borde upptagas bland kompetensfor
-
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
dringarna för anställning vid den kommunala mellanskolan. Denna inskränkning
torde vara nödig för att underlätta möjligheten för de kommunala
mellanskolorna att förvärfva lärare med den kompetens, som här
afsåges. Nämnda lärare skulle säkerligen eljest i regeln finna med sin
fördel mera förenligt att ingå i de allmänna läroverkens tjänst.
Med afgångsbetyg från högre lärarinneseminariet borde jämnställas
afgångsbetyg från af Kungl. Maj:t för ändamålet godkändt enskildt lärarinneseminarium.
Med hänsyn till Riksdagens uttalande, att kompetensfordringarna icke
finge ställas så, att dugliga lärare och lärarinnor, som vore behöriga för
ordinarie anställning vid högre folkskolor, utestängdes från möjligheten
att, sedan deras reella kompetens pröfvats af öfverstyrelsen, vinna anställning
vid kommunala mellanskolor, ansåge öfverstyrelsen, att af de för
högre folkskolorna gällande öfriga kompetensarterna den i bestämmelserna
sist upptagna kunde för de kommunala mellanskolornas del godtagas med
följande ändrade lydelse: »att hafva med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium
samt därefter med hänsyn till fortsatta studier och väl
vitsordad tjänstgöring vid kommunal mellanskola, högre folkskola eller
högre afdelning af folkskola eller annan undervisningsanstalt af Kungl.
Maj:t, efter pröfning af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk, blifvit
förklarad behörig att antagas till ordinarie lärare vid kommunal mellanskola».
Hvad beträffade den i nu gällande bestämmelser för de högre folkskolorna
först upptagna kompetensfordran, så innehölle denna ursprungligen
endast, att lärare skulle vara väl vitsordad för studier idkade vid
universitet. Denna kompetens, som hade sin historiska förklaring i sättet
för de första högre folkskolornas bildande i vårt land för femtio år sedan,
hade till en början varit den enda, som berättigat till anställning vid
högre folkskola. Sedan hade tillkommit Kungl. Maj:ts cirkulär den 9 november
1871 med föreskrift, att det i hvarje särskildt fall skulle på Kungl.
Maj:ts pröfning bero, huruvida behörighet till lärarbefattning vid högre
folkskola skulle medgifvas folkskollärare, som icke idkat studier vid universitet.
Slutligen hade införts dels genom nådiga kungörelsen den 16
juni 1875, dels genom beslut af 1907 års Riksdag de nuvarande kompetensbestämmelserna
i anledning af Kungl. Maj:ts framställning angående
ändrade bestämmelser rörande anslag till högre folkskolor (nåd. kung. den
28 juni 1907).
I samma mån som sålunda kompetensbestämmelserna till sin omfattning
vidgats och till sin innebörd skärpts, hade den äldsta af dessa bestämmelser
— den bland de nu gällande bestämmelserna främst nämnda —
12
Kungl. Majt:s Nåd. Proposition Nr 129.
mer och mer förlorat sin betydelse och torde numera knappast för de
högre folkskolornas eget vidkommande ha sitt berättigande såsom en
kompetens, som utan särskild real pröfning kunde medföra behörighet till
ordinarie anställning. Ifrågavarande kompetens lämnade nämligen såsom
en blott formell kompetens ingen som helst garanti för förhandenvaron
af vare sig de för lärarkallet nödiga insikterna eller den för samma kall
erforderliga undervisningsskickligheten. På grund häraf, och då öfverstyrelsen
lifligt instämde i Riksdagens uttalande, att mellanskolans undervisning
måste hållas uppe på samma plan som realskolans och dess
examen blifva fullt likvärdig med examen vid realskolan, ansåge öfverstyrelsen
nu ifrågavarande kompetensbestämmelser för de kommunala
mellanskolornas vidkommande icke kunna i oförändradt skick godtagas.
Skulle bestämmelsen få något som helst realt värde, borde till densamma
fogas det tillägget, att det skulle bero på ansökan hos Kungl. Maj:t i hvarje
särskild t fall, huruvida en så beskaffad kompetens skulle, efter pröfning
af öfverstyrelsen, kunna godtagas för ordinarie lärartjänst vid kommunal
mellanskola.
I anslutning till hvad öfverstyrelsen förut anfört ville öfverstyrelsen
alltså föreslå följande bestämmelser angående lärarpersonalens vid de kommunala
mellanskolorna kompetens:
För att kunna antagas till ordinarie ämneslärare eller ämneslärarinna
vid kommunal mellanskola erfordras:
att hafva genom aflagda examina och genomgången profårskurs fullgjort
villkoren i dessa afseenden för behörighet till adjunktstjänst vid
allmänt läroverk eller folkskoleseminarium; eller
att hafva erhållit godkändt afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium
eller från af Kungl. Maj:t för ändamålet godkändt enskildt lärarinneseminarium;
eller
att hafva med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium samt därefter,
med hänsyn till fortsatta studier och väl vitsordad tjänstgöring vid
kommunal mellanskola, högre folkskola eller högre afdelning af folkskola
eller annan undervisningsanstalt, af Kungl. Maj:t, efter pröfning af öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk, blifvit förklarad behörig att antagas
till ordinarie lärare vid kommunal mellanskola; eller ock
att hafva blifvit genom intyg om genomgången pröfning väl vitsordad
för studier vid universitet och hafva antingen med godt vitsord genomgått
den praktiska öfningskursen vid ett folkskoleseminarium eller på annat
sätt förvärfvat sig undervisningsskicklighet samt därefter hafva, på sätt
här näst ofvan sägs, af Kungl. Maj:t undfått vederbörlig behörighetsförklaring
för anställning såsom lärare vid kommunal mellanskola.
O O
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Pr 129.
Då värdet af för lärartjänster föreskrifna kompetensfordringar i väsentlig
mån berodde på, huru de vid tjänsternas tillsättning tillämpades,
hade öfverstyrelsen ansett sig höra yttra sig äfven om sättet för tillsättning
af lärartjänster vid de kommunala mellanskolorna.
I fråga om de högre folkskolorna funnes i detta afseende inga gemensamma
bestämmelser. De stadganden härom, som förekomme i de för dessa
skolor utfärdade reglementen, vore af mycket växlande art. Än skedde
tillsättningen af skolans styrelse efter vederbörande domkapitels yttrande
eller förslag, än af domkapitlet efter styrelsens förslag, än åter af skolans
styrelse utan domkapitlets yttrande.
Hvad de kommunala mellanskolorna beträffade, ansåge öfverstyrelsen,
att ordinarie lärår- och lärarinnetjänster borde ledigförklaras genom kungörelse
i Post- och Inrikes tidningar att sökas hos ordföranden i skolans
styrelse inom 30 dagar efter tjänstens ledigförklarande. Vederbörande
skolstyrelse hade sedan att bland de till tjänsten behöriga till innehafvare
af densamma utse den, som styrelsen, med hänsyn till undervisningsskicklighet,
insikter och genom föregående tjänstgöring förvärfvad erfarenhet,
funne vara den för tjänsten mest lämpliga. Sedan styrelsens beslut
härom kungjorts i Post- och Inrikes tidningar, borde besvär inom viss
tid kunna anföras hos_ öfverstyrelsen, som ägde att pröfva och afgöra
de anförda besvären. Öfverstyrelsens beslut borde naturligtvis därefter hos
Kungl. Maj:t kunna öfverklagas i vanlig ordning. Det borde åligga skolstyrelsen
att i hvarje fall medelst protokollsutdrag underrätta öfverstyrelsen
om beslut rörande skedd tillsättning af tjänst.
På grund af det nära sammanhang, som ägde rum mellan sättet för
tjänsternas tillsättning och sammansättningen af den korporation, som hade
att tillsätta dem, ville öfverstyrelsen yttra sig jämväl om sammansättningen
af styrelsen för de kommunala mellanskolorna.
I fråga om skolstyrelsens sammansättning vid de högre folkskolorna
funnes olika föreskrifter i respektive reglementen. Ofta vore skolrådet
styrelse för högre folkskolan, eller ock vore skolrådets ordförande själfskrifven
ledamot eller ordförande i skolstyrelsen, hvarjämte ett visst antal
minst 3 — på kyrkostämma valda personer utgjorde styrelsen. I en
del reglementen tunnes föreskrift rörande föreståndarens själfskrifvenhet
såsom ledamot i styrelsen, enligt en del andra åter hade han att närvara
vid styrelsens sammanträden och därvid stundom att föra protokoll.
Hvad styrelsen för de kommunala mellanskolorna beträffade, ansåge
öfverstyrelsen, med hänsyn till de mycket växlande sätt, på hvilka dessa
skolor kunde komma att uppstå, att inga generella bestämmelser i detta
afseende borde fastställas, utan att föreskrift härom borde, i likhet med
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
hvad som hittills ägt rum i fråga om de högre folkskolorna, meddelas för
hvarje skola, därvid då hänsyn kunde tagas till olika orters önskemål och
förhållanden. Då emellertid staten såsom understödsgifvare hade i fråga
om samtliga dessa skolor vissa intressen att bevaka, borde det dock
i hvarje fall föreskrifvas, att styrelsens ordförande, i viss analogi med
hvad som vore föreskrifvet rörande styrelserna för statens samskolor, skulle
utses af öfverstyrelsen och tillika vara skolans inspektor. Då det därjämte
vore af vikt, att skolans föreståndare komme i tillfälle att i möjligaste
mån göra sitt inflytande gällande i fråga om skolans samtliga angelägenheter,
syntes han höra vara själfskrifven ledamot af styrelsen. Styrelsen
borde, såsom i allmänhet ägde rum vid högre folkskolor hafva hela
ansvaret inför såväl stat som kommun i fråga om skolans både pedagogiska
och ekonomiska ledning.
I sammanhang med nu berörda förhållanden ville öfverstyrelsen jämväl
uttala sig för önskvärdheten af den bestämmelsen, att vid kommunal
mellanskola minst fyra ordinarie lärare skulle vara anställda.
Öfverstyrelsen öfverginge därpå till frågan om de aflöningsförmåner,
som borde fastställas såsom minimilöner för de kommunala mellanskolornas
lärarpersonal, under förutsättning att kompetensfordringarna fastställdes
i enlighet med öfverstyrelsens förslag. Öfverstyrelsen hade därvid utgått
från de lönesatser, som nu gällde för lärarpersonalen vid de högre folkskolorna.
Förutom tjänlig bostad och nödigt bränsle utgjorde den årliga
lönen vid dessa skolor, med uppflyttning i högre lönegrad efter respektive
5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring,
för lärare respektive 1,500, 1,800, 2,100, 2,400 kronor,
» lärarinna » 1,400, 1,600, 1,800, 2,000 kronor.
Hvad först anginge de manliga lärarna vid kommunala mellanskolor,
borde tydligen vid bestämmandet af deras löner hänsyn tagas till den
ökade tjänstgöringstiden vid dessa skolor i jämförelse med högre iolkskolor.
Enligt de af Riksdagen fastställda bestämmelserna skulle läsåret
vid kommunala mellanskolor utgöra minst 38 veckor, medan i fråga om
högre folkskolor alltfort gällde, att undervisningen skulle fortgå 30 veckor
hvarje år, därest ej Kungl. Maj:t på gjord ansökning annorlunda bestämde.
I enlighet härmed vore föreskrifterna i respektive reglementen för de
högre folkskolorna om läsårets längd rätt växlande, i det den normala
tiden af 30 veckor i vissa fall öfverskredes, i vissa fall åter underskredes,
så att den till och med ginge ned ända till 24 veckor. Då det nu gällde
att afväga den ökning i aflöningsförmåner, som borde för lärarna vid de
15
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
kommunala mellanskolorna blifva en följd af den längre tjänstgöringstiden,
vore det emellertid af vikt att därvid äfven taga med i räkningen vissa
omständigheter, hvilka i någon mån minskade betydelsen af läsårets ökade
längd. I fråga om lärare vid högre folkskola hade hittills det förhållandet
ägt rum, att han i regel varit ensam lärare vid skolan och därför förutom
den egentliga undervisningsskyldigheten haft att bestrida åtskilliga andra
med eu skolföreståndares tjänst förknippade åligganden. Därtill komme,
att hans undervisningsskyldighet i regel uppgått till 30 veckotimmar eller
därutöfver allt efter omfattningen af skolans undervisningsplan. I motsats
härtill skulle om blifvande lärare vid kommunal mellansköla, som icke
innehade uppdrag att tillika vara föreståndare, komma att gälla, att han
skulle uteslutande bestrida sin undervisningsskyldighet samt att, enligt
öfverstyrelsens förmenande, hans undervisningsskyldighet i veckan borde
sättas till den för lärare vid statens real- och samskolor fastställda eller
från 24 till 28 veckotimmar. Toges dessa omständigheter med i räkningen
vid bestämmandet af lönerna för lärarna vid de kommunala mellanskolorna,
ansåge öfverstyrelsen, att en höjning af den nuvarande grundlönen
vid de högre folkskolorna för de kommunala mellanskolornas vidkommande
från 1,500 till 1,700 kronor kunde anses utgöra en skälig ersättning i
första lönegraden för den ökade tjänstgöringstiden. Ökades därjämte, såsom
syntes skäligt, hvart och ett af de tre ålderstilläggen från 300 kronor
till 400 kronor, måste ersättningen anses komma att fullt motsvara den
meranämnda ökningen i tjänstgöringstiden.
Förutom den ökning af den kontanta lönen, som på detta sätt uppstode,
borde äfven lönen ökas med beräknade värdet å de i högre
, j äs lärares aflöning ar ingående naturaförmånerna af bostad och
bränsle eller däremot svarande ersättning. Öfverstyrelsen ansåge nämligen
lämpligt, att de aflöningsförmåner, hvilka skulle fastställas såsom rninimiaflöningai
för kommunala mellanskolor, med undantag af de för föreståndare
och föreståndarinna, endast utginge i kontant lön. Af de af öfverstyrelsen
inhämtade uppgifter öfver de belopp, hvartill nämnda förmåner
vid de nuvarande högre folkskolorna å olika orter beräknades, framginge,
att dessa belopp vore mycket växlande. Öfverstyrelsen ansåge emellertid
att, om ifrågavarande ersättning såsom grund för minimiaflöning uppskattades
till 300 kronor, ett i det hela lämpligt medeltal valts. Lädes detta
belopp till det lönebelopp å 1,700 kronor, som föreslagits motsvara högre
folkskolans kontanta begynnelselön, erhölles en begynnelselön å 2,000 kronor
och en slutlön å 3,200 kronor; och torde dessa lönesatser, om de jämfördes
med lärarlönerna vid de egentliga folkskolorna i rikets städer,
köpingar, municipalsamhållen och därmed jämförliga orter, och om man
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
betänkte, att de vore minimilöner, livilka de enskilda kommunerna kunde
efter behag höja, böra betecknas såsom ändamålsenligt valda.
Emellertid ansåge sig öfverstyrelsen i en viss punkt böra påyrka en
höjning af dem.
Skulle den kommunala mellanskolan och dess examen kunna hallas
uppe i samma plan som realskolan och dess examen, så vore det enligt
öfverstyrelsens förmenande af utomordentligt stor betydelse, att skillnaden
mellan mellan skolans och realskolans lärare i fråga om utbildning ej blefve
för stor. I sådant syfte syntes det därför öfverstyrelsen oundgängligen nödvändigt,
att särskilda mått och steg träfiades för att draga lärare, hvilka
förvärfvat behörighet till lärartjänst vid allmänt läroverk, öfver till mellanskolan.
Öfverstyrelsen ville härmed ingalunda hafva sagt, att icke äfven
bland lärare, soin icke förvärfvat en sådan behörighet, kunde Annans de,
som ägde en fullt tillfredsställande real kompetens. Men redan i den
omständigheten, att möjligheten för ett utbyte af lärare stode öppen för
de båda skolarterna, läge en utväg att lättare bibehålla dem pa samma
plan. Därtill komme vidare, att den garanti på förvärfvad skicklighet, som
läge i genom af lagda akademiska examina och genomgången pr of år skurs
vunnen behörighet, vore ägnad att åt skolan bereda en större auktoritet
utåt och betrygga de utgående elevernas likställighet med de från de allmänna
läroverken utexaminerade. Slutligen ansåge sig öfverstyrelsen icke
böra underlåta att framhålla, att förefintligheten af akademiskt bildade lärare
bland lärarpersonalen vid en kommunal mellanskof kunde vara ägnad
att på skolans öfriga lärare utöfva ett i vetenskapligt afseende både
eggande och vägledande inflytande.
Ett väsentligt villkor för förvärfvande åt kommunala mellanskolor åt
lärare med behörighet till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk vore därför,
att skillnaden mellan lönerna för sådana lärare vid kommunal mellanskola
och realskola ej blefve alltför stor. I motsvarighet till de lönebidrag
från staten, som enligt af Riksdagen beslutad lönereglering skulle
tillkomma de lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, hvilka
aflagt de prof, som erfordrades för behörighet till ordinarie ämneslärarbefattning
vid allmänt läroverk, funne öfverstyrelsen lämpligt, att ett särskildt
af staten utgående lönetillägg bereddes nu ifrågavarande lärare.
Nämnda tillägg syntes, hvad begynnelselönen beträffade, böra utgöras af
500 kronor. Begynnelselönen för lärare med denna högre kompetens blefve
sålunda 2,500 kronor och slutlönen 3,700 kronor, hvilka aflöningsbelopp
i betraktande af deras karaktär af minimiaflöningar enligt öfverstyrelsens
mening kunde anses lämpligt afvägda. Med ifrågavarande lönetillägg när
made man sig ock i någon mån de för adjunkter vid allmänna läroverken
17
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 129.
fastställda löner, Indika äfven gällde för manliga adjunkter vid folkskoleseininarierna
och som vore: begynnelselön 8,000 kronor, 4 ålderstillägg å
oOO kronor hvart och ett, samt sålunda slutlön 5,000 kronor.
De manliga lärarnas vid de kommunala mellanskolorna löner skulle
enligt öfverstyrelsens förslag sålunda i de olika lönegraderna blifva:
för lärare med lägre kompetens: respektive 2,000, 2,400, 2,800, 3,200
kronor,
för lärare med högre kompetens: respektive 2,500, 2,900, 3,300, 3,700
kronor.
Härtill koinme, att öfverstyrelsen ansåge, att vid kommunal mellanskola,
i hvilken gossar undervisades, samt vid dylik såsom Barnskola anordnad
skola en af de vid skolan anställda manliga lärarna borde erhålla
uppdrag att vara skolans föreståndare. Med hänsyn därtill, att för sistnämnda
befattning kräfdes därför särskildt lämpade personliga egenskaper
och förvärfvad pedagogisk och organisatorisk erfarenhet, äfvensom därtill
att vid en institution eu chef icke lämpligen borde aflönas lägre än med
de löner, som kunde tillkomma hans underlydande, ansåge öfverstyrelsen
att föreståndarens begynnelselön oberoende af hans kompetens borde sättas
till 3,700 kronor, d. v. s. till den föreslagna slutlönen för manlig lärare
med högre kompetens, samt dessutom bostad eller hyresersättning, hvarjämte
han borde åtnjuta rätt till ett ålderstillägg å 400 kronor efter 10
års tjänstgöring såsom föreståndare. Begynnelselönen blefve sålunda 3,700
kronor och slutlönen 4,100 kronor. Till jämförelse meddelades, att rektor
vid statens real- och samskolor åtnjöte förutom bostad eller motsvarande
ersättning 5,000 kronor, d. v. s. lön för adjunkt vid allmänt läroverk i
högsta lönegraden, med rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor efter 10
års tjänstgöring såsom rektor, alltså i slutlön 5,500 kronor.
Till föreståndarens lön syntes staten, förutom med 2/3 af det honom
tillkommande ålderstillägg, böra bidraga med 2/3 af det i föreståndarens
lön ingående belopp, som svarade mot de ålderstillägg, som tillkomme
manlig lärare i högsta lönegraden, samt därutöfver med 500 kronor.
Hvad därefter frågan om lärarinnornas vid de kommunala mellanskolorna
löner anginge, mötte vissa svårigheter att vid bestämmandet af dessa
lägga till grund de nuvarande lönerna för kvinnliga lärare vid högre folkskolor.
Enligt nuvarande bestämmelser åtnjöte lärarinna vid sistnämnda
skolor ininst^ 1,400 kronors årlig lön med rätt till 3 ålderstillägg å 200
kronor, alltså kontant slutlön å 2,000 kronor, samt dessutom bostad och
bränsle eller motsvarande ersättning. Redan nu öfverstege således de löneförmåner,
som sammanlagdt tillkomme lärarinna vid. högre folkskola, icke
blott, de löneförmåner, som Riksdagen fastställt för lärarinna vid statssam
Bihanj
till Iiiksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Iläft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
skola, som icke tillika vore första lärarinna, utan äfven den för vanlig
lärarinna vid enskilda statsunderstödda läroanstalter af Riksdagen reglerade
lönen. Då emellertid den kommunala mellanskolans mål i intet afseende
vore högre än det för öfriga nu nämnda skolarter fastställda, och
på grund dåra!’ icke heller större anspråk borde ifråga om kompetens
ställas på lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna ån vid ofvannäinnda
skolor, funnes i själfva arten af ifrågavarande lärarinnebefattningar
in oren grundad anledning att vid bestämmandet af lönesatser för inne
hafvarna af desamma väsentligen aflägsna sig från de motsvarande lönesatser,
som under de senaste åren blifvit fastställda vid öfriga nu nämnda
skolor.
Hvad då först beträffade de enskilda läroanstalterna, till hvilka bland
annat de enskilda mellanskolorna hörde, så hade af Eders Kungl. Maj:t
och Riksdagen för dessas lärarinnor fastställts tvenne olika löneskalor, en
högre med "begynnelselön å 1,400 kronor och en lägre med begynnelselön
å 1,200 kronor, beroende på lärarinnornas olika kompetens. Då nu dels
kompetens, som enligt öfverstyrelsens här ofvan afgifna förslag skulle
fordras af lärarinnorna vid de kommunala mellanskolorna, i det störa hela
kunde jämnställas med den för lärarinnor vid enskild mellanskola med
den högre löneskalan föreskrift^ kompetens, torde ingen anledning förefinnas
att för lärarinnor vid kommunala mellanskolor föreslå en så lag
begynnelselön som 1,200 kronor.
Bortsåge man således från denna lönesats, så vore de lärarinnelöner,.
till hvilka man hade att taga hänsyn, förutom högre folkskolornas, de vid
statens samskolor och de vid enskilda läroanstalter för den högre lärarinnekompetensen
fastställda.
Ordinarie ämneslärarinna vid statens samskolor hade i begynnelselön
1,500 kronor med rätt till ett ålderstillägg efter 5 år, alltså slutlön 2,000
kronor. Lärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt med viss högre
kompetens skulle hafva minst 1,400 kronors begynnelselön med rätt till
två ålderstillägg å 300 kronor, alltså slutlön lika med den för statens
samskolor gällande. Att nu sätta begynnelselönen för den kommunala
mellanskolan så lågt som till det belopp, som fastställts för lärarinna
med den högre kompetensen vid de enskilda läroanstalterna eller till 1,400
kronor, torde ej vara lämpligt med hänsyn därtill, att detta \ore att för
de kommunala mellan skolornas vidkommande gå alltför lågt under de nu
för högre folkskolorna gällande lärarinnelönerna. Såsom förut nämnts,
vore visserligen de kontanta begynnelse- och slutlönerna för lärarinnor vid
sistnämnda skolor desamma som de för lärarinnor med den högre kompetensen
vid enskilda läroanstalter fastställda minimilönerna, men härtill komine
Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129. 19
för de högre folkskolornas del bostad och bränsle eller däremot svarande
ersättning.
De för lärarinnor vid statens samskolor fastställda lönesatserna, med
begynnelselön 1,500 kronor och slutlön 2,000 kronor, syntes öfverstyrelsen
däremot i jämförelse med nuvarande löner vid de högre folkskolorna
kunna lämpa sig äfven för de kommunala mellanskolorna. Att gå under
dessa lönesatser ansåge öfverstyrelsen nämligen icke tillrådligt med hänsyn
till det af Riksdagen gjorda uttalandet, att såväl kompetensfordringar
som aflöningsförmåner borde afvägas med hänsyn därtill, att mellanskolans
undervisning måste hållas uppe på samma plan som realskolans.
Äfven en begynnelselön lika med den för statssamskolelärarinna eller
1,500 kronor kunde emellertid i jämförelse med begynnelselönen för lärarinna
vid högre folkskola vid ett första betraktande synas vara något låg.
En dylik begynnelselön komme nämligen att endast med 100 kronor öfverstiga
den kontanta grundlönen vid högre folkskolor, och sistnämnda belopp
kunde synas vara ett väl lågt värde för en kvinnlig lärares vid högre
folkskola naturaförmåner. Emellertid borde man härvid taga i betraktande
att, under det lärarinnas tjänstgöringstid vid de högre folkskolorna för
närvarande kunde uppgå ända till SO timmar i veckan eller därutöfver,
för lärarinna vid kommunal mellanskola tjänstgöringsskyldigheten enligt
öfverstyrelsens förmenande borde fastställas till samma tjänstgöringstid,
som i gällande läroverksstadga § 133 vore föreskrifven för lärarinnor vid
statens samskolor eller från 22 till 26 timmar. Toges den minskning i
tjänstgöringsskyldigheten per vecka, som härmed uppstode, i betraktande,
så borde en begynnelselön af 1,500 kronor för lärarinnor vid kommunala
mellanskolor kunna, oaktadt ökningen i läsårets längd, anses i möjligaste
mån motsvara de aflöningsförmåner, som vore fastställda för de högre folkskolornas
lärarinnor.
I fråga om slutlönen ansåge öfverstyrelsen ej heller tillrådligt, att gå
längre än till den slutlön, som tillkomme statssamskollärarinna, eller
2,000 kronor, hvilket belopp äfven vore minimislutlön för de lärarinnor
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, hvilka åtnjöte rätt till ålderstillägg.
Detta aflöningsbelopp komme sålunda att sammanfalla med kontanta
slutlönen vid högre folkskola och följaktligen något understiga den
totala slutaflöningen, d. v. s. nämnda kontanta slutlön tillsammans med
värdet å bostad och bränsle. Den minskning, som öfverstyrelsen sålunda
ansett sig nödgas göra beträffande slutlönens förhållande till nu gällande
slutafiöning vid högre folkskolor, torde emellertid i ej ringa mån komma
att uppvägas därigenom att, såsom öfverstyrelsen tänkt sig’ särskilda slag
af bättre afiönade lärarinnetjänster, nämligen första lärarinnetjänster och
20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
föreståndarinnetjänster, komme att vid vissa af de kommunala mellanskolorna
inrättas.
Innan öfverstyrelsen öfverginge till en närmare redogörelse för sitt
förslag i denna punkt, ansåge sig öfverstyrelsen först böra företaga till
behandling en fråga, som på det närmaste sammanhängde med de af öfverstyrelsen
nu föreslagna lönesatserna för de vanliga ordinarie ämneslärarinnorna
vid de kommunala mellanskolorna.
Då enligt öfverstyrelsens här ofvan afgifna förslag till kompetensbestämmelser
den formella kompetensen för lärarinnor skulle kunna vara
af olika slag, skulle det kunna tyckas ligga nära till hands att föreslå en
viss olikhet äfven i löneförmånerna för lärarinnor med olika, kompetens i
analogi med hvad som öfverstyrelsen här ofvan föreslagit beträffande de
manliga lärarna. Emellertid förefunnes mellan de olika slagen af formell
kompetens för lärarinnorna icke på långt när den stora reella skillnad, som
ägde rum mellan de olika slagen af formell kompetens för lärarna. På
grund häraf ansåge sig öfverstyrelsen icke heller höra föreslå olika löneförmåner
för lärarinnor med olika formell kompetens.
I likhet med hvad som vore fallet vid statens samskolor ansåge öfverstyrelsen
det vara lämpligt, att vid kommunal mellanskola, som vore anordnad
såsom samskola, en lärarinna anställdes såsom första lärarinna med
samma åligganden, som tillkomme första lärarinna vid statssamskola, nämligen
att såsom biträde åt rektor, respektive föreståndare, utöfva uppsikt öfver de
kvinnliga lärjungarna samt att i afseende å dem gå honom tillhanda med
råd och upplysningar. Dylik lärarinnas löneförmåner syntes böra, i anslutning
till de för första lärarinna vid statens samskola gällande, bestämmas
till en begynnelselön af 2,000 kronor och en slutlön af 2,500 kronor.
Då öfverstyrelsen beträffande lönen för vanlig ordinarie ämneslärarinna
icke ifrågasatt något bidrag från statens sida till lönetillägg åt lärarinna
på grund af olikhet i kompetens, så ansåge sig öfverstyrelsen så mycket
snarare kunna föreslå ett statens särskilda mellanträdande i fråga om aflöningen
af första lärarinnorna vid de kommunala mellanskolorna. Öfverstyrelsen
hade tänkt sig detta kunna ske under den formen, att staten
skulle bestrida förutom 2/a a*'' föreskrift^ ålderstillägg jämväl hälften af
den- ökning i lön, som första lärarinna enligt öfverstyrelsens mening borde
åtnjuta. Statens bidrag särskild! till första lärarinnas aflöning blefve sålunda
250 kronor. Till jämförelse borde nämnas, att staten, förutom med
2/3 af föreskrifna ålderstillägg, för hvarje lärarinna med högre kompetens
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter bidroge med ett lönetillägg af
200 kronor.
Skillnaden mellan de föreslagna begynnelse- och slutlönerna — 500
21
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
kronor ,i fråga om de för såväl vanlig lärarinna som första lärarinna föreslagna
lönesatserna — ansåge öfverstyrelsen lämpligen böra fördelas på
två ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor efter 5 år.
Lärarinnornas vid de kommunala mellanskolorna löner skulle sålunda
enligt öfverstyrelsens förslag i de olika lönegraderna blifva följande:
för lärarinna: respektive 1,500, 1,750, 2,000 kronor,
för första lärarinna: respektive 2,000, 2,250, 2,500 kronor.
Skulle kommunala mellanskolor uppstå, i hvilka endast flickor undervisades,
borde en af lärarinnorna utses till föreståndarinna med samma begynnelselön,
som första lärarinna åtnjuter i högsta lönegraden, samt dessutom
bostad eller kvresersättning äfvensom ett ålderstillägg å 250 kronor
efter 10 års tjänstgöring såsom föreståndarinna. Med afseende på sättet
för utgående af föreståndarinnans lön ansåge öfverstyrelsen, att staten
borde bidraga med samma belopp som till aflöning af första lärarinna i
högsta lönegraden, äfvensom med 2/3 af det föreståndarinnan tillkommande
ålderstillägget.
1 likhet med hvad som skett vid löneregleringen för lärarinnepersonalen
vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna, ansåge öfverstyrelsen
lämpligt, att jämväl bestämmelser infördes rörande timlärares och
öfningslärares aflöning vid de kommunala mellanskolorna. Öfverstyrelsen
ville i sådant afseende föreslå, att arfvode åt manlig timlärare i läroämne,
i anslutning till bestämmelserna i nådiga brefvet den 20 oktober 1905 till
öfverstyrelsen angående bemyndigande för öfverstyrelsen att anställa timlärare
vid de allmänna läroverken in. m., fastställdes att utgå med 90
kronor för veckotimme för lärare med den af öfverstyrelsen ofvan föreslagna
högre kompetensen och i annat fall med 80 kronor för veckotimme,
samt att arfvode åt timlärarinna i läroämne måtte utgå med 60 kronor för
hvarje veckotimme eller med samma belopp, som fastställts i fråga om
timlärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt.
Om, såsom önskvärd! vore, särskilda lärare i öfningsämnen anställdes
vid kommunal mellanskola, ansåge öfverstyrelsen, att kvinnlig lärare i dessa
ämnen borde aflönas, i fråga om såväl arfvodenas belopp som rätt till ålderstillägg,
enligt grunder liknande dem, som fastställts i fråga om öfningslärarinnor
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, samt att manlig
öfningslärare i välskrifning, teckning, musik och gymnastik borde åtnjuta
90 kronor för hvarje veckotimmes undervisning, med rätt för lärare,
som hade den kompetens och tjänstgöring, som vore fastställd för lärarinnas
vid statsunderstödd enskild läroanstalt rätt till lönetursberäkning, att
åtnjuta ålderstillägg beräknadt efter veckotimme af 15 kronor i andra och
30 kronor i tredje lönegraden.
22
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
I fråga om uppflyttning i högre lönegrad torde det vara nödvändigt,
om man skulle kunna hoppas att till lärare vid kommunala mellanskolor
förvärfva lämpliga personer, att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad som gällde för högre folkskolorna, stadga, att lärare vid kommunala
mellanskolor finge uti den tjänstetid, som erfordrades för åtnjutande af
.ålderstillägg, inräkna, förutom föregående tjänstgöring såsom ordinarie
lärare eller lärarinna vid annan kommunal mellanskola, föregående tjänstgöring
såsom ämneslärare, respektive åmneslärarinna vid allmänt läroverk
eller folkskoleseminarium äfvensom tjänstgöring såsom ordinarie lärare vid
högre folkskola eller egentlig folkskola. Tjänstgöringen vid allmänt läroverk
eller folkskoleseminarium borde, såsom gällde för högre folkskolorna,
få inräknas, äfven om den ägt rum såsom extra ordinarie lärare, hvaremot
beträffande öfrig tjänstgöring endast sådan i ordinarie anställning borde
gälla. För att icke genom en sådan anordning personer skulle lockas att
söka anställning vid kommunal mellanskola, Indika hunnit den ålder, att
de icke kunde anpassa sig efter nämnda skolas arbetsmetod och särskilda
öfriga kraf, ansåge öfverstyrelsen det vara nödvändigt, att en viss begränsning
med afseende på tiden gjordes i den föregående tjänstgöring vid
annan läroanstalt än kommunal mellanskola, som sålunda skulle få tillgodoräknas;
och föresloges denna tid till högst tio år.
1 öfrig! hade öfverstyrelsen utarbetat förslaget till bestämmelser rörande
uppflyttning i högre lönegrad i nära anslutning till hvad i fråga om lärarinnepersonalen
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter vore stadgadt.
Liksom det i fråga om högre folkskolor funnes bestämmelser angående
aflönande af vikarie för lärare under tjänstledighet, ansåge sig öfverstyrelsen
böra föreslå bestämmelser jämväl rörande lärares tjänstledighet och
vikaries aflöning vid kommunala mellanskolor.
Enligt bestämmelserna för högre folkskolor utginge sjukvikaries arfvode
efter 190 kronor för månad för manlig lärare och 180 kronor för kvinnlig
lärare per månad förutom naturaförmåner. Till detta arfvode bidroge den
tjänstledige läraren af sin lön med ett belopp motsvarande 1/i af vikariens
kontanta minimiaflöning, 73 af samma ininimiaflöning utginge af statsmedel,
och återstoden erlades af skoldistriktet, hvilket det jämväl ålåge att förse
vikarien med bostad järnte vedbrand eller ock lämna ersättning därför äfvensom
att, där så ifrågakomme, godtgöra honom resekostnad.
För de kommunala mellanskolornas vidkommande syntes det öfverstyrelsen,
med hänsyn till de af öfverstyrelsen föreslagna begynnelselönerna
för den ordinarie lärarpersonalen, lämpligt, att arfvodet för manlig vikarie
utan hänsyn till kompetens sattes till 1,500 kronor för läsår och
för kvinnlig vikarie till 1,200 kronor för läsår. Då ordinarie lärare eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129. 2S
lärarinna åtnjöte tjänstledighet på grund af styrkt sjukdom, syntes de, i
analogi med hvad som t. ex. vore föreskrifvet för öfningslärarna vid de
allmänna läroverken, böra afstå 1fi af sina aflöningsförmåner, beräknade
efter kalenderår. Hvad som däröfver erfordrades till vikariens aflöning
borde, under förutsättning att vikarien ägde behörighet till ordinarie anställning
vid kommunala mellanskolor, utgå med % af statsmedel och -1/»
erläggas af kommunen, men eljest helt bestridas af kommunen.
Tjänstledighet på grund af sjukdom borde pröfvas och beviljas af
skolstyrelsen, som ock skulle äga att förordna vikarie. Likaledes borde
skolstyrelse besluta rörande tjänstledighet på grund af annan orsak än
sjukdom, dock ej för längre tid än högst två terminer i följd. Fråga om
sådan tjänstledighet för lärare, hvilken redan åtnjutit dylik under en tid
af två terminer i följd, borde lämpligen hånskjutas till öfverstyrelsens
pröfning och afgörande. Vikarie för lärare, som i följd af skolstyrelsens
eller öfverstyrelsens beslut åtnjöte tjänstledighet af annan orsak än sjukdom,
borde förordnas af skolstyrelsen. Denna skulle förordna vikarie äfven
vid vakans, hvilken vikarie helt borde aflönas af kommunen, dock att sådan
vikarie ej utan tillstånd af öfverstyrelsen borde förordnas för längre tid
ån ett läsår. Rörande beslut om tjänstledighet och förordnande för lärare
borde föreskrifvas skyldighet för skolstyrelse att omedelbart insända underrättelse
till öfverstyrelsen.
Statens särskilda bidrag till aflöning af lärarpersonalen komme sålunda.
om bestämmelser rörande samma aflöning fastställdes i enlighet med nu
Iramlagdt förslag, att utgöras af dels 2/3 af samtliga ålderstillägg, dels
500 kronor för hvarje manlig ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring,
som i fråga om examina och profårskurs fullgjort villkoren för behörighet
till ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium,
dels ock 250 kronor för hvarje första lärarinna. Dessutom skulle staten
bidraga till aflöning af manlig föreståndare med samma belopp som till
manlig ämneslärares slutlön och där utöfver med 500 kronor, d. v. s.
med 1,300 kronor, samt till aflöning af föreståndarinna med samma
belopp som till törsta lärarinna i högsta lönegraden. Slutligen skulle staten
bidraga till aflönande af sådan sjukvikarie, som vore behörig till ordinarie
anställning vid kommunal mellanskola, med 2/3 af det belopp, som
till hans aflöning kräfdes utöfver hvad den tjänstledige läraren, respektive
lärarinnan vore pliktig att afstå.
Öfverstyrelsen ansåge det lämpligt, att, i likhet med hvad numera
gällde för statens understödjande af de enskilda läroanstalterna, understödet
till de kommunala mellanskolorna uppdelades dels i ett bidrag till skolan
själ!’, dels i ett bidrag till lärarpersonalens aflöning. Enligt öfverstyrelsens
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
mening borde därför, i analogi med hvad som skett för de enskilda läroanstalternas
vidkommande, å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln
uppföras, förutom det redan nu befintliga förslagsanslaget till kommunala
raellanskolor, ett särskildt anslag jämväl af förslagsanslags natur med titel:
bidrag till aflöning af lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor, och
hade öfverstyrelsen äfven förutsatt ett dylikt särskildt anslag vid utarbetandet
af sitt förslag till bestämmelser om lärarpersonalens aflöning och
grunderna för statens bidrag därtill. Till huru stort belopp detta anslag
borde föreslås första gången det äskades, såge sig öfverstyrelsen för närvarande
icke i stånd att afgöra, lika litet som öfverstyrelsen för närvarande
kunde yttra sig om ett möjligen förefintligt behof af höjning af det nuvarande
anslaget till kommunala mellanskolor, utan finge öfverstyrelsen
i underdånighet anhålla att härom senare få inkomma med förslag.
Innan öfverstyrelsen lämnade frågan om lärarpersonalens löneförmåner,
ville öfverstyrelsen ytterligare betona, att de föreslagna lönerna tydligen
endast vore minimilöner, och att deras jämförelsevis låga belopp vore
valda med särskild hänsyn därtill, att upprättandet af ifrågavarande skolor
ej skulle för vederbörande kommuner blifva för betungande. Vederbörande
kommuner skulle naturligtvis äga rätt att, liksom gällde i fråga
om de af Riksdagen fastställda lönerna för lärarpersonalen vid folkskolor,
högre folkskolor och enskilda läroanstalter, tilldela sina lärare och lärarinnor
aflöningsförmåner till högre belopp än som i författningen föreskrefves.
Hvad slutligen anginge frågan om pensionering för de kommunala
mellanskolornas lärarpersonal, så kunde det tänkas, att man borde inrätta
en särskild pensionsanstalt för densamma. Då emellertid den kommunala
mellanskoltypen ännu vore i sin linda, och man svårligen för närvarande
vore i stånd att bedöma, huru omfattande utvecklingen af denna nya skoltyp
kunde blifva, så torde det vara lämpligast, att pensioneringen af
lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna öfvertoges af några af
de redan förefintliga pensionsanstalterna. Den pensionsanstalt, som då med
hänsyn till det nära sambandet mellan den kommunala mellanskolan och
den högre folkskolan läge närmast till hands, vore folkskollärarnas pensionsinrättning,
i hvilken högre folkskolans lärare redan ägde delaktighet.
I nämnda pensionsinrättning hade med Riksdagens medgifvande redan
inkorporerats lärarkårer, som ursprungligen icke tillhört densamma. Så
hade skett senast genom 1909 års Riksdags beslut i fråga om lärare och
lärarinnor vid privata småskoleserainarier. Öfverstyrelsen finge därför i
underdånighet hos Eders Kungl. Maj:t hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte, såsom tidigare skett i liknande fall, anmoda direktionen öfver
25
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
samma pensionsinrättning att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med utredning
och förslag i berörda afseende.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde öfverstyrelsen i
underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte
dels föreslå Riksdagen att besluta ändringar i och tillägg till gällande
bestämmelser angående anslag till kommunala mellanskolor äfvensom att,
efter uppförande å åttonde hufvudtiteln på ordinarie stat af ett förslagsanslag
till bidrag till aflöning af lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor,
antaga bestämmelser om aflöning af lärare och lärarinnor vid kommunala
mellanskolor samt i fråga om anslag till bidrag till aflöning af
lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor, allt i enlighet med bilagdt
förslag,
dels anmoda direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning att
inkomma med utredning och förslag rörande lärarpersonalens vid ''kommunala
mellanskolor pensionering i nämnda pensionsinrättning.
Statskontoret, som ansett sig icke hafva att yttra sig om öfverstyrelsens
förslag i afseende på lärarkompetens, sättet för tillsättning af lärartjänster
och skolstyrelsernas sammansättning, anför i sitt förutnämnda
underdåniga utlåtande:
När Riksdagen hade funnit sig i fråga om de kommunala mellanskolorna
icke kunna godkänna Eders Kungl. Maj:ts förslag, som bland annat
innebure, att ingenting skulle stadgas angående de manliga lärarnas kompetens
och aflöning, samt att lärarinnornas aflöning skulle blifva lägre
än vid de högre folkskolorna, hade Riksdagen angifvit såsom anledning
härtill det nära sambandet mellan de kommunala mellanskolorna och de
högre folkskolorna (Riksdagens skrifvelse den 21 maj 1909, nr 249 sid.
21). Med hänsyn till detta samband och särskildt därtill, att de kommunala
mellanskolorna säkerligen ofta komme att uppstå genom ombildning
af högre folkskolor, hade inom Riksdagen yrkats, att lärare och lärarinnor
vid kommunala mellanskolor skulle i afseende på kompetensfordringar och
aflöningsförmåner likställas med lärare och lärarinnor vid högre folkskolor.
Riksdagen hade visserligen i saknad af närmare utredning funnit sig icke
heller kunna godkänna detta förslag i annan mån, än att lärares och lärarinnors
aflöning tillsvidare så bestämdes, intill dess annorlunda blefve
stadgadt. Men då Riksdagen hade beslutat hos Eders Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag till definitivt anordnande af denna
lärarkårs aflönings- och pensionsförhållanden, hade Riksdagen därvid
framhållit, å ena sidan, att såväl kompetensfordringar som aflöningsförmåner
borde afvägas med hänsyn därtill, att mellanskolans undervisning
Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sand. 1 Afd. 84 EäfL 4
Stats
kontorets
utlåtande.
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
måste hållas uppe på samma plan som realskolans och dess examen blifva
fullt likvärdig med examen vid realskolan, å andra sidan, att kompetensfordringarna
icke finge ställas så, att dugliga lärare och lärarinnor, som
vore behöriga för ordinarie anställning vid högre folkskolor, utestängdes
från möjligheten att, sedan deras reella kompetens pröfvats af öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk, vinna anställning vid kommunala mellanskolor.
Af detta Riksdagens uttalande syntes framgå, att enligt Riksdagens
mening lärarna och särskildt de kvinnliga lärarna icke borde blifva i aflöningshänseende
sämre ställda vid de kommunala mellanskolorna än vid
de högre folkskolorna. När statskontoret ur denna synpunkt granskat
öfverstyrelsens föreliggande förslag, hade statskontoret funnit, att enligt
detta förslag de manliga lärarnas löner motsvarade eller öfverstege men
de kvinnliga lärarnas löner understege motsvarande löner vid högre folkskolor.
Nådiga kungörelsen angående anslag till högre folkskolor den 28
juni 1907 § 2 föreskrefve nämligen, att lärare, som i vederbörlig ordning
erhållit anställning vid högre folkskola, skulle af skolområdet förses med
tjänlig bostad och nödigt bränsle eller ersättning därför samt därutöfver
i årlig lön åtnjuta, manlig lärare minst 1,500 kronor och tre ålderstillägg
å 300 kronor hvardera samt kvinnlig lärare minst 1,400 konor och tre
ålderstillägg å 200 kronor hvartdera. Då dessa lönevillkor toges till utgångspunkt
för bestämmandet af lönerna åt lärarna vid kommunala mellanskolor
borde, såsom öfverstyrelsen framhölle, hänsyn tagas till den
ökade tjänstgöringstiden vid dessa skolor i jämförelse med högre folkskolor.
Då nu läsåret vid högre folkskolor i regel omfattade 30 veckor med
30 lästimmar i veckan men i de kommunala mellanskolorna komme att
omfatta 38 veckor med 24 å 28 lästimmar i veckan för de manliga lärarna,
så vore härigenom för dessa lärare en höjning af intill 18 procent motiverad,
således en höjning af den kontanta begynnelselönen från 1,500 kronor till
1,770 kronor och af ålderstillägget från 300 kronor till 354 kronor, öfverstyrelsen
hade föreslagit respektive 1,700 och 400 kronor. Hvad de
kvinnliga lärarna beträffade, hvilkas tjänstgöring vid kommunala mellanskolor
vore afsedd att omfatta 38 läsveckor under läsåret med 22 å 26
timmar i veckan, så borde för dem enligt samma grunder en höjning af
intill 10 procent varit påkallad. Öfverstyrelsen hade i stället föreslagit
sänkning.
Statskontoret kunde icke finna annat, än att öfverstyrelsens förslag
i denna del stode i strid med Riksdagens afsikter. Visserligen vunnes
genom öfverstyrelsens förslag en närmare öfverensstämmelse med gällande
bestämmelser om aflöning af lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda
27
Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 129.
läroanstalter. Men statskontoret ville i detta hänseende framhålla, att
Riksdagen i sin ofvan berörda skrifvelse, vid anmälan att Riksdagen icke
funnit sig i fråga om de kommunala mellanskolorna kunna godkänna, hvad
Eders Kungl. Maj:t föreslagit, tillika uttryckligen angåfve, att detta inträffat,
oaktadt motsvarande bestämmelser af Riksdagen godkänts i fråga
om de enskilda skolorna, och att anledningen härtill varit det nära
sambandet mellan de kommunala mellanskolorna och de högre folkskolorna.
Då således, enligt statskontorets åsikt, de af öfverstyrelsen föreslagna
löneförmånerna för lärarinnor måste höjas ej oväsentligt, funne sig statskontoret
å andra sidan, för att icke den totala kostnaden skulle blifva
alltför stor, endast böra, såväl i afseende på manliga som i fråga om kvinnliga
ämneslärare, tillstyrka sådana löneförmåner, som motiverades af jämförelsen
med gällande bestämmelser angående högre folkskolor. Till följd
häraf biträdde statskontoret öfverstyrelsens förslag i afseende på beloppet
af de manliga lärarnas begynnelselön, men ansåge deras ålderstillägg, hvilket
af öfverstyrelsen föreslagits till 400 kronor, skäligen kunna begränsas
till 350 kronor, detta äfven med hänsyn till det af öfverstyrelsen påpekade
förhållande i afseende på jämförelsen med lärare vid högre folkskolor,
att sådan lärare hittills i regel varit ensam lärare vid skolan och därför
förutom den egentliga undervisningsskyldigheten haft att bestrida åtskilliga
andra med en skolföreståndares tjänst förknippade åligganden.
I aflöningsförmånerna för lärare vid högre folkskolor inginge, såsom
ofvan nämnts, äfven naturaförmåner. Värdet af dessa hade, enligt af
öfverstyrelsen inhämtade uppgifter, vid de nuvarande högre folkskolorna
å olika orter beräknats mycket olika, men öfverstyrelsen hade ansett 300
kronor såsom ett lämpligt medeltal för manliga lärare och med detta belopp
ökat den kontanta lönen, då, enligt öfverstyrelsens åsikt, de aflöningsförmåner,
hvilka skulle fastställas såsom minimiaflöningar för kommunala
mellanskolor, med undantag af de för föreståndare och föreståndarinnor,
endast borde utgå i kontant lön. Det kunde icke förnekas, att den omständigheten,
att en del af aflöningsförmånerna vid högre folkskolor utginge
i form af fri bostad och bränsle, innebure ett hänsynstagande till
en å dyrare ort placerad lärares berättigade anspråk att åtnjuta en något
högre aflöning än den med honom jämställde lärare, som tjänstgjorde å
en billigare ort. Statskontoret hade icke heller frångått den åsikt om nödvändigheten
af ett sådant hänsynstagande, hvilken af statskontoret uttalats
i underdånigt utlåtande den 14 oktober 1902 angående en af statskontoret
verkställd allmän revision af aflöningsförhållandena vid landsstaten och
därpå grundadt förslag till lönereglering. Men då det här endast gällde
28
Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
att fastställa vissa minimilöner, och då det torde ligga i hvarje kommuns
intresse att vid bestämmande af de faktiska lönevillkoren taga hänsyn
till alla för orten säregna förhållanden, ville statskontoret icke motsätta
sig öfverstyrelsens förslag i nu ifrågavarande punkt.
De af statskontoret i det föregående förordade minimilöner åt manliga
ämneslärare utgjorde: begynnelselön å 2,000 kronor jämte tre ålderstillägg
å 350 kronor, således slutlön 3,050 kronor.
Hvad de kvinnliga ämneslärarnas löner beträffade, ansåge statskontoret,
såsom redan framhållits, att desamma borde fastställas till sådana
belopp, som betingades af proportionen till de manliga lärarnas löner och
af jämförelse med lönerna vid högre folkskolor, och ville statskontoret
fördenskull föreslå en begynnelselön af 1,850 kronor med tre ålderstillägg
å 200 kronor, således slutlön 2,450 kronor.
Mot förslaget, att två tredjedelar af ålderstilläggen skulle utgå af
statsmedel, hade statskontoret ingenting att erinra.
Åt manliga lärare med behörighet till ämneslärartjänst vid allmänt
läroverk föresloge öfverstyrelsen ett särskildt af staten utgående lönetilllägg
å 500 kronor och erinrade därvid, att den garanti för förvärfvad
skicklighet, som läge i genom aflagda akademiska examina och genomgången
profårskurs vunnen behörighet, vore ägnad att åt skolan bereda
en större auktoritet utåt och betrygga de utgående elevernas likställighet
med de från de allmänna läroverken utexaminerade, samt att föreiintligheten
af akademiskt bildade lärare bland lärarpersonalen vid en kommunal
mellanskola kunde vara ägnad att på skolans öfriga lärare utöfva ett i
vetenskapligt afseende både eggande och vägledande inflytande.
Mot hvad öfverstyrelsen sålunda anfört hade statskontoret intet att
invända, men funne detsamma gälla i lika hög grad i afseende på kvinnliga
som i afseende på manliga lärare och hemställde därför, att manlig
eller kvinnlig lärare, som fullgjort de för lektors- eller adjunktstjänst vid
allmänt läroverk stadgade prof, skulle tillerkännas ett lönetillägg af 500
kronor om året att utgå af statsmedel.
Öfverstyrelsen hade föreslagit, att vid kommunal mellanskola skulle
förutom föreståndare eller föreståndarinna finnas minst tre andra ordinarie
ämneslärare med full tjänstgöring, manliga eller kvinnliga, hvarvid dock
skulle iakttagas, att vid såsom samskola anordnad kommunal mellanskola
äfvensom vid skola, däri endast gossar undervisades, föreståndaren alltid
skulle vara manlig samt vid skola, däri endast flickor undervisades, alltid
skulle finnas kvinnlig föreståndare, hvarjämte vid samskola en lärarinna
skulle vara första lärarinna med hufvudsakligen samma åligganden, som
tillkomme sådan vid statens samskolor. I öfverensstämmelse med hvad
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
som vore stadgadt angående lönerna för rektorer vid de allmänna läroverken
föresloge öfverstyrelsen, att manlig föreståndares begynnelselön skulle
sättas lika med den högsta slutlön, som enligt öfverstyrelsens förslag om
minimilöner kunde tillkomma någon af hans underlydande, hvarjemte han
skulle äga rätt till ett ålderstillägg å 400 kronor samt bostad eller hyresersättning.
Första lärarinnan skulle få en begynnelselön lika med den
högsta slutlönen för vanlig ämneslärarinna samt två ålderstillägg å 250
kronor hvardera men ingen naturaförmån. Kvinnlig föreståndare slutligen
skulle bekomma såsom begynnelselön första lärarinnas slutlön jämte rätt
till bostad och ett ålderstillägg å 250 kronor.
Beträffande alla dessa förslag ville statskontoret anmärka, att intet
skäl blifvit anfördt, hvarför lärarnas antal skulle vara minst fyra. Vidare
syntes det statskontoret, som om denna anordning med inrättande af särskilda
tjänster för föreståndare och första lärarinnor icke behöfde användas, utan
ifrågavarande uppdrag, gifna endast för viss tid, lämpligen kunde aflönas
med arfvoden. Därest det emellertid befunnes lämpligt, att innehafvarna
af ifrågavarande uppdrag erhölle fast anställning, torde lönerna för manlig
föreståndare och för första lärarinna enligt grunderna för öfverstyrelsens
förslag och med hänsyn till hvad statskontoret här ofvan föreslagit i afseende
på lönerna åt vanliga ämneslärare och ämneslärarinnor, få bestämmas:
för manlig föreståndare till 3,550 kronor jämte ett ålderstillägg å
400 kronor, således kontant slutlön 3,950 kronor och dessutom bostad
eller hyresersättning samt för första lärarinna till 2,950 kronor med ett
ålderstillägg å 250 kronor, således slutlön 3,200 kronor. För föreståndarinna,
hvilken ju enligt öfverstyrelsens förslag aldrig skulle komma att
hafva någon första lärarinna såsom underordnad, syntes lämpligen kunna
bestämmas samma löneförmåner som för första lärarinna och dessutom
rätt till bostad eller hyresersättning.
Beträffande statens bidrag till dessa löner ansåge statskontoret rättvisast
och för befrämjande af den nya skoltypen ändamålsenligast, att
samma grundsats, som öfverstyrelsen föreslagit i afseende på manliga
föreståndare, äfven tillämpades i afseende på första lärarinnor samt föreståndarinnor.
Med iakttagande af statskontorets förslag i fråga om själfva
lönerna skulle då staten bidraga dels med två tredjedelar af de för nu
ifrågavarande befattningsinnehafvare gällande minimiålderstillägg, dels ock
med 1,200 kronor om året för manlig föreståndare och med 900 kronor
om året för första lärarinna och för föreståndarinna.
Skulle Eders Kungl. Maj:t finna lämpligt, att nyssnämnda uppdrag
blefve aflönade icke med fasta löner utan med arfvoden att utgå jämte
30
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 129.
de löner, som tillkomine uppdragsinnehafvarna i egenskap af lärare eller
lärarinnor, syntes dessa arfvoden böra bekostas af staten.
Öfverstyrelsens förslag angående arfvoden åt timlärare, öfningslärare
och vikarierande ämneslärare hade statskontoret funnit sig böra lämna
utan anmärkning.
I fråga om lönetursrätt framhölle statskontoret, att medgifvandet af
rätt att beräkna tjänstår såsom folkskollärare strede mot de bestämmelser,
som gällde i fråga om civila tjänstemäns rätt att beräkna tjänstår för
ålderstillägg, h vilka bestämmelser efter 1904 års lönereglering äfven i
princip tillämpades på lärarna vid de allmänna läroverken.
Mot hvad öfverstyrelsen i öfrigt föreslagit hade statskontoret intet att
erinra.
Från statskontorets beslut var föredraganden tillförordnade statskommissarien
Beckman af olika mening och yttrade:
I afseende på arfvoden åt timlärare syntes honom inga skäl kunna
anföras för olikhet mellan manliga och kvinnliga lärare och allra minst
för en så stor arfvodesskillnad, som öfverstyrelsen föreslagit. Däremot
ansåge han för lärare, som i afseende på aflagda prof hade samma kompetens
som lektorer eller adjunkter vid allmänna läroverk, en höjning i
arfvodet med 15 kronor per veckotimme vara motiverad af det åt ordinarie
lärare för sådant fall föreslagna särskilda lönetillägg af 500 kronor
per år. Han hemställde därför, att för såväl manliga som kvinnliga timlärare
måtte fastställas ett minimiarfvode af 60 kronor per veckotimme,
hvilket arfvode vid såsom för adjunktskompetens till allmänt läroverk aflagda
prof borde höjas till 75 kronor.
Äfven manliga och kvinnliga öfningslärare ansåge han böra afiönas
lika. I detta hänseende fäste han uppmärksamheten på att vid de allmänna
läroverken kunde finnas och vid många dylika läroverk faktiskt
funnes kvinnliga öfningslärare med samma aflöningsförmåner som deras
manliga kolleger vid andra läroverk. Han hemställde att för såväl manliga
som kvinnliga öfningslärare måtte bestämmas de aflöningsförmåner, som
öfverstyrelsen föreslagit för kvinnliga öfningslärare.
För vikarierande ämneslärare vid högre folkskolor under ledighet på
grund af sjukdom vore genom nådiga kungörelsen den 28 juni 1907 om
ändrad lydelse af § 1 i nådiga kungörelsen angående aflönande af vikarie
för lärare vid högre folkskola under tjänstledighet på grund af sjukdom
den 13 juni 1902 arfvoden bestämda att utgå per månad med minst 190
kronor för män och minst 180 kronor för kvinnor jämte bostad, öfverstyrelsen
hade sänkt dessa arfvoden i fråga om kommunala mellanskolor
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
31
till respektive 1,500 och 1,200 kronor per läsår. På grund af den allmänna
principen, att aflöningen i intet fall borde vara lägre vid kommunala
mellanskolor än vid högre folkskolor, hemställde Beckman, att ersättningen
åt ifrågavarande vikarier måtte blifva densamma vid kommunala mellanskolor
som för högre folkskolor vore stadgad.
Tillförordnade statskommissarien Thorstenson har instämt med föredraganden
i afseende å arfvodet för vikarierande ämneslärare och -lärarinnor.
I direktionens öfver folkskollärarnas pensionsinrättning underdåniga Direktionens
utlåtande i ärendet den 5 januari 1911 anföres i hufvudsak följande. skollärarnas
Mot öfverstyrelsens förslag, att pensioneringen af de kommunala mellan- pension#- skolornas lärarpersonal skulle öfvertagas af folkskollärarnas pensionsinrätt- utlåtande.
ning, hade direktionen i frågans förevarande läge i hufvudsak intet att
invända. Direktionen ville endast framhålla önskvärdheten af att aflöningsoch
ännu mer kompetensvillkoren för lärarpersonalen vid mellanskolorna
ordnades i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad i sådant hänseende
gällde för de högre folkskolornas lärare och lärarinnor.
Enligt för närvarande gällande bestämmelser åtnjöte de högre folkskolornas
lärare och lärarinnor i kontant lön i högsta lönegraden resp.
minst 2,400 och 2,000 kronor, hvartill komme förmånen af bostad och
bränsle. Dessa löner utginge utan hänsyn till vederbörandes högre eller
lägre kompetens eller innehafvande uppdrag att vara föreståndare, föreståndarinna
eller första lärarinna. Hvad anginge delaktigheten i folkskollärarnas
pensionsinrättning vore densamma fastställd till nyssnämnda kontanta
lönebelopp i högsta lönegraden.
Öfverstyrelsen hade emellertid rörande aflöningen åt de kommunala
mellanskolornas lärarpersonal föreslagit rätt afvikande bestämmelser. I
syfte att för dessa skolor måtte kunna förvärfvas lärare med behörighet
för anställning vid allmänt läroverk, föresloge nämligen öfverstyrelsen för
sålunda kvalificerad lärare ett särskildt lönetillägg å 500 kronor. Statskontoret
hade häremot ej haft annat att invända, än att sådan förmån
under enahanda förutsättning ock borde beredas kvinnliga lärare. Vidare
föresloge öfverstyrelsen vissa högre aflöningar för föreståndare, föreståndarinnor
och första lärarinnor, hvilka uppdrag enligt statskontorets mening
lämpligen kunde aflönas med arfvoden.
Hvad särskildt anginge lärarpersonalen med berörda högre kompetens,
ville direktionen endast framhålla, att det kunde antagas komma att inträffa,
att lärare, som en längre eller kortare tid för anställning vid
kommunal mellanskola varit delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning
samt änke- och pupillkassa, öfverginge till allmänt läroverk, hvarigenom
32
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 129.
hans berörda delaktighet upphörde. I stället blefve han i sådant fall, hvad
beträffar rätt till pension för änka och barn, delägare i elementarlärarnas
Enke- och pupillkassa, hvilken delaktighet således kunde komma att vinnas
vid en ålder, som mer eller mindre öfverstege den ålder, vid hvilken sådant
delägarskap eljest plägade förvärfvas. För att skydda elementarlärarnas
Enke- och pupillkassa för den förlust, som för densamma kunde uppstå
genom sådant upptagande af, så att säga, öfveråriga delägare, vore det
nödvändigt föreskrifva, att i här förutsatta fall retroaktivafgifter skulle
erläggas till kassan från folkskollärarnas Enke- och pupillkassa, hvilka afgifter
ej borde öfverstiga det belopp, hvartill det matematiska värdet af
delägarens till sistnämnda kassa erlagda årsafgifter uppginge.
Beträffande den föreslagna högre aflöningen för föreståndare, föreståndarinnor
och första lärarinnor kunde direktionen i likhet med statskontoret
ej finna annat, än att uppdrag af angifna beskaffenhet lämpligen
kunde aflönas med särskilt arfvode, som ej inräknades i lönen och således
ej heller öfvade inflytande på delaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen.
Fn sådan anordning skulle vara likartad med den vid högre folkskolorna
gällande ordningen. Härigenom skulle ock vinnas öfverensstämmelse
med hvad i visst afseende föreskrifvits rörande delaktighet i
elementarlärarnas Enke- och pupillkassa, i hvilken kassa rektor vid högre
allmänt läroverk ägde delaktighet till samma belopp som lektor. Den af
direktionen förordade anordningen hade, såsom af det sagda framginge,
betydelse endast för pensioneringen. Till stöd för förslaget kunde ytterligare
anföras, att detsamma utgjorde en tillämpning af den hittills gällande
regeln för pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, enligt
hvilken regel pension tilldelades endast i och för egentlig lärarverksamhet
men ej för tillika innehafdt uppdrag såsom öfverlärare, föreståndare
och dylikt.
Därest hvad direktionen nu anfört skulle komma i beaktande, skulle
för de kommunala mellanskolornas lärarpersonal — bortsedt från lärare
och lärarinnor med förut antydda högre kompetens — komma att gälla
endast ett lagstadgadt gemensamt minimibelopp för lönen i högsta lönegraden
för manliga tjänster och likaså ett för kvinnliga tjänster, detta i
analogi med hvad gällde de högre folkskolorna.
Rörande högre folkskolors delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning
föreskrefves i § 2 af pensionsrättningens reglemente, sådan samma
paragraf lydde i nådiga kungörelsen den 28 juni 1907, att skolområde,
som underhölle högre folkskola, vore för hvar och en af där befintliga
lärartjänster, afsedda att uppehållas af i vederbörlig ordning tillsatt ordinarie
innehafvare, förbundet att ingå i pensionsinrättningen efter det
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129. 33
högsta lönebelopp, hvaraf den lärare, som innehade tjänsten, på grund af
tjänstålder, enligt gällande författning ägde att komma i åtnjutande.
Ytterligare erinrades, att enligt § 4 af pensionsreglementet, sådan densamma
lydde i nådiga kungörelsen den 14 september 1906, i lönebelopp,
för hvilket delaktighet i pensionsinrättningen medgåfves, ej finge inräknas
de läraren, på grund af gällande författning, utöfver den fasta lönen tillkommande
fördelar af bostad och bränsle, ehvad de utginge in natura
eller kontant ersattes.
Liknande bestämmelser ansåges böra gälla jämväl för kommunala
mellanskolors delaktighet i pensionsinrättningen. Å de delaktighetsbelopp,
som kunde blifva i laga ordning fastställda, syntes, likaledes i
öfverensstämmelse med reglementets föreskrifter, pensionsafgifter böra beräknas
till fem procent för vederbörande kommun och två och en half
procent för tjänstinnehafvaren; och borde följaktligen hel pension utgå
med sjuttiofem procent af delaktighetsbeloppet och afkortad pension i förhållande
därefter, allt i öfverensstämmelse med pensionsreglementets föreskrifter,
som syntes höra lända till efterrättelse i tillämpliga delar, såväl i
förut angifna afseenden som i öfrigt, jämväl rörande kommunala mellanskolor.
I fråga om delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa syntes
böra föreskrifvas: att en hvar manlig lärare vid kommunal mellanskola,
som innehade tjänst med delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning,
skulle vara skyldig till delaktighet jämväl i änke- och pupillkassan, äfvensom
att för denna nya grupp af delägare pensionsafgifter och pensionsbelopp
skulle utgå i förhållande till de belopp, efter hvilka vederbörande
skolstyrelser för ifrågavarande tjänster vunnit delaktighet i folkskollärarnas
pensionsinrättning, samt i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa
äga motsvarande tillämpning, dock med iakttagande däraf, att den i
§ 2 omförmälda anmälan om inträde i kassan skulle ske hos vederbörande
skolstyrelse, som hade att insända samma anmälan jämte i samma paragraf
anbefallda uppgift till direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning,
samt att det i § 24 sista stycket omförmälda intyg rörande afliden delägares
vid dödsfallet innehafda anställning å tjänst med delaktighet i pensionsinrättningen
skulle afgifvas af vederbörande skolstyrelses ordförande.
Rörande det bidrag af statsmedel, som utöfver kommuners och tjänstinnehafvares
afgifter kunde erfordras för pensioneringens bestridande, ansåge
sig direktionen i frågans förhandenvarande skick förhindrad att därutinnan
förebringa någon utredning. I likhet med hvad öfverstyrelsen för sin
del hemställt i fråga om möjligt behof af höjning af det för lärarpersonalens
aflöning beviljade förslagsanslaget, finge därför direktionen å sin
sida anhålla att sedermera få inkomma med närmare utredning rörande
Bihang till IliJcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
behöflig^ statsbidrag för pensioneringen. Huruvida redan för år 1912
något statsbidrag kunde erfordras, vore ju beroende på det ovissa förhållande,
att från och med samma år erhölles delaktighet för någon kommunal
mellanskola. I hvarje fall borde det kunna antagas, att delaktighet
i pensionanstalterna redan för år 1912 — om sådan öfver hufvud taget
komme till stånd — ej komme att utverkas annat än för ett jämförelsevis
obetydligt antal tjänster och tjänstinnehafvare. Direktionen finge därför
hemställa, huruvida det under så ovissa förhållanden ej vore lämpligast,
att det statsbidrag, som möjligen komme att erfordras redan för år 1912,
blefve, sedan erforderlig utredning åvägabragts, beviljadt rektroaktivt samtidigt
därmed att statsbidragets belopp för framtiden fastställdes.
mtscheiens Öfverblicka!'' man utvecklingen af det svenska undervisningsväsendet,
yttrande, i hvad det afser bibringandet af en allmän medborgerlig bildning, så torde
man finna, att den fortgått på tre olika linjer, hvilka i det hela taget
kommit att löpa skilda från hvarandra. Sålunda hafva uppstått de tre
delvis parallella skolarterna: de allmänna läroverken, de högre flickskolorna
samt folkskolorna med sina öfverbyggnader, hvilka alla kommit att i
mycket gå hvar sin väg. Detta förhållande har också öfvat inflytande på
skollagstiftningen. Äfven denna har kommit att följa tre olika utvecklingslinjer,
till följd hvaraf nu gällande bestämmelser för de allmänna läroverken,
för de högre flickskolorna och för folkskolorna med deras öfverbyggnader
sinsemellan förete en stor brist på öfverensstämmelse. Detta förhållande
måste alltid medföra sina olägenheter. Dessa framträda emellertid
än skarpare, då utvecklingen framtvingat skol typer, som utgöra mellanformer
mellan de nämnda tre skolarterna. Såsom en dylik mellanform
mellan de allmänna läroverken och de högre flickskolorna hafva uppstått
statens samskolor. En annan sådan mellanform möter i den skolart, som
här närmast är i fråga: den kommunala mellanskolan.
Bristen på enhetliga ledande grundsatser inom vår skollagstiftning
medför, att man vid utarbetandet af närmare bestämmelser för dylika
mellanformer ofta måste komma i strid med de stadganden, som gälla för
närgränsande områden inom skolväsendet. Detta hänvisar på behofvet af
en allmän revision af skollagstiftningen. I samma riktning peka äfven eu
del andra frågor på undervisningens område, hvilka redan nu äro föremål
för meningsutbyte och synas inom en nära framtid kräfva sin lösning.
Bland dylika frågor kunna nämnas: vissa lönefrågor; spörsmål, som för utredning
äro hänskjuta till folkundervisningskommittén, såsom seminariernas
35
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
ombildning, folkundervisningsväsendets omläggning i praktisk riktning och
folkskoleinspektionens anordning; vidare frågan om folkundervisningens
centrala ledning, om folkskollärarkårens fortsatta utbildning samt om förändringar
i undervisningen på gymnasialstadiet och i bestämmelserna angående
studentexamen.
Först i samband med en sådan allmän revision kan en mera slutgiltig
lagstiftning för den kommunala mellanskolan bringas till stånd, och de
bestämmelser för denna skola, som nu kunna föreslås, måste få en provisorisk
karaktär.
Den kommunala mellanskolan bildar nämligen eu mellanform, som
äger beröringspunkter med alla de tre skilda skolarter, indika förut angifvits
som resultatet af vårt skolväsens historiska utveckling. Den skall
med afseende på undervisningsplan och arbetsresultat närmast vara likställd
med realskolan eller, om man tager hänsyn till att den i allmänhet
kommer att vara afsedd för både gossar och flickor, med statssamskolan.
Äfven med de enskilda skolorna har den kommunala mellanskolan åtskilliga
beröringspunkter. Den har att tillgodose ett bildningsbehof, hvilket
man förut i stor utsträckning sökt fylla med tillhjälp af enskilda skolor,
hvarför ock en kommunal meilanskolas ursprung mången gång torde blifva
en enskild skola. Och vid sidan af de kommunala mellanskolorna kunna
äfven finnas enskilda mellanskolor med i det hela taget samma uppgifter.
Hvad organisationen beträffar, måste den kommunala mellanskolan
komma att stå närmare folkskolan. Den måste liksom denna med hänsyn
till styrelse och förvaltning få en kommunal karaktär. Såsom öfverbyggnad
på folkskolan måste den erhålla nära frändskap med de öfverbyggnader
på folkskolan, som förut finnas, särskildt med den högre folkskolan.
Efter allt att döma kommer den kommunala mellanskolan oftast att uppstå
ur eu högre folkskola, som anordnat sin undervisningsplan i öfverensstämmelse
med realskolans. Också gälla tills vidare enligt Riksdagens
beslut af 1909 beträffande lärarnas aflöning vid den kommunala mellanskolan
motsvarande bestämmelser som för den högre folkskolan.
Tydligt är, att dylika mångsidiga förbindelser med andra skolformer
måste medföra störa svårigheter vid uppgörandet af bestämmelser för den
kommunala mellanskolan; svårigheter, hvilka, såsom jag nyss erinrat, icke
lära kunna öfvervinnas annat än i samband med mera vidtgående förändringar
på skollagstiftningens område. Behofvet af ordnade förhållanden
för den kommunala mellanskolan är dock så kännbart, att jag ej ansett
mig kunna längre uppskjuta framläggandet af utredning och förslag i ärendet.
Huru stora de antydda svårigheterna äro, framgår också tydligt af det
i det föregående återgifna utförliga och med grundlighet utarbetade förslag
36
Behöfliga
lärår
krafter.
Kungl. Maj Hit Nåd. Proposition Nr 129.
rörande lärarpersonalens vid de kommunala mellanskolorna aflöningsoeh
pensionsförhållanden in. in., som öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk
afgifvit. Att den invecklade frågan i vissa afseenden kan lämna rum
för olika meningar, är helt naturligt, och om jag än i väsentliga delar
kan ansluta mig till öfverstyrelscns förslag, har jag dock i vissa punkter
funnit mig höra afvika därifrån.
I den på Riksdagens beslut grundade kungl. kungörelsen den 29 oktober
1909 angående statsunderstöd åt kommunala mellanskolor stadgas,
att vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig lärare
med full tjänstgöring, och vid skola, däri flickor undervisas, minst en
kvinnlig lärare med full tjänstgöring, men däri stadgas för öfrigt ingenting
om huru många och Indika slag af lärare som äro behöfliga.
Vid beräkning af det för skolan behöfliga antalet lärarkrafter har man
att först söka finna det ungefärliga antalet undervisningstimmar i veckan.
Medräknar man tiden för undervisningen i öfningsämnena, så torde detta
antal vid en kommunal mellanskola böra uppskattas till 135 ä 140. Vidare
gäller det att fastställa den undervisningsskyldighet, som bör åligga de
olika lärarna. Med hänsyn till den fullständiga öfverensstämmelse med
afseende på undervisningens beskaffenhet och mål, som bör råda mellan
statssainskolan och den kommunala mellanskolan, synes det mig gifvet, att
i hufvudsak samma undervisningsskyldighet bör bestämmas för båda skolornas
lärare. För rektor vid statens samskola är undervisningsskyldigheten
18—20, för adjunkt 24—28 och för ämneslärarinna 22—26 timmar i
veckan. Tillämpas dessa bestämmelser på den kommunala mellanskolan,
med höjning dock för rektors tjänstgöringsskyldighet till 20—22 timmar
med hänsyn till rektorsgöromålens mindre omfattning, så visar det sig,
att vid en kommunal mellanskola alltid måste finnas minst fyra ämneslärare
med full tjänstgöring. Därför anser jag det böra bestämmas, att vid
hvarje kommunal mellanskola minst fyra ordinarie ämneslärartjänster
skola finnas, hvilket ock af öfverstyrelsen föreslagits.
All undervisning i läroämnena kan dock icke bestridas af de nämnda
fyra ämneslärarna. För fyllandet af det behof i fråga om undervisningen i
läroämnena, som sålunda ytterligare föreligger, kan man tänka sig, att antingen
ännu en ämneslärare anställes och att en del af undervisningen i öfningsämnena
då bestrides af ämneslärare, eller ock att timlärare anlitas. Sannolikt
komma skolorna att finna det fördelaktigast att utom de fyra ordinarie ämneslärarna
såsom extra ordinarie anställa ännu en ämneslärare med full tjänstgöring
samt låta ombesörja den öfriga undervisningen, som då hufvudsakligen
torde komma att omfatta öfningsämnen, genom timlärare. För den ordinarie
lärarkårens rekrytering är det äfven i och för sig önskvärdt, att det
37
Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
genom tillfälle till anställning som extra ordinarie beredes möjlighet för
sådana lärare, som ej i alla afseenden fylla fordringarna för behörighet
till ordinarie befattning, att genom tjänstgöring vid kommunal mellanskola
få sin lämplighet som lärare styrkt.
Vid skolor med så begränsad undervisningstid i de olika öfningsämnena
och därmed följande jämförelsevis obetydliga lönebelopp för lärare
i dessa ämnen, torde det i allmänhet ej visa sig lämpligt att åt sådana
lärare gifva ordinarie anställning. Åtminstone synes man böra invänta
någon tids erfarenhet angående hvilka lärarkrafter som i detta hänseende
kunna komma att stå till buds.
Utom ordinarie och extra ordinarie ämneslärare, timlärare och öfningslärare
kunna gifvetvis i vissa fall också behöfvas vikarierande lärare.
Föreståndarskapet för kommunal mellanskola bör kunna innehafvas
antingen af en manlig rektor, som tillika är ordinarie ämneslärare,
eller af en kvinnlig föreståndarinna, som tillika är ordinarie ämneslärarinna
vid skolan.
Liksom öfverstyrelsen finner jag det lämpligt att, om kommunal mellanskola,
däri flickor undervisas, förestås af manlig lärare, i öfverensstämmelse
med hvad som är fallet vid statens samskolor, en ämneslärarinna,
hvilken af öfverstyrelsen benämnes första lärarinna men måhända hellre
bör kallas biträdande föreståndarinna, erhåller uppdrag att gå rektor tillhanda
vid vården om skolans kvinnliga lärjungar.
Vid kommunal mellanskola bör också vara förordnad en läkare.
Med hänsyn till det nära samband, som måste råda mellan afiönings- Kompetensförmåner
å ena sidan samt kompetensfordringar och formen för lärarnas fordringar.
tillsättning å den andra, finner jag i likhet med öfverstyrelsen lämpligt
att, innan jag yttrar mig om löneförhållandena, först beröra frågan om
lärarnas vid den kommunala mellanskolan kompetens och tillsättning.
1 Riksdagens skrifvelse den 21 maj 1909 framhålles, å ena sidan
att såväl kompetensfordringar som aflöningsförmåner borde afvägas med
hänsyn därtill, att mellanskolans undervisning måste hållas uppe på samma
plan som realskolans och dess examen blifva fullt likvärdig med examen
vid realskolan, å andra sidan att kompetensfordringarna icke finge ställas
så, att dugliga lärare och lärarinnor, som äro behöriga för ordinarie anställning
vid högre folkskolor, utestängdes från möjligheten att, sedan
deras reella kompetens pröfvats af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk,
vinna anställning vid kommunala mellanskolor.
I likhet med öfverstyrelsen anser jag, att man i öfverensstämmelse
med denna Riksdagens anvisning vid fastställandet af kompetensfordringarna
bör utgå från de bestämmelser i detta hänseende, som gälla för
38
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 129.
behörighet till anställning såsom ordinarie lärare vid högre folkskola. Dessa
bestämmelser lyda enligt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 sålunda:
»För att kunna antagas till ordinarie lärare vid högre folkskola erfordras
att hafva blifvit genom intyg om genomgången pröfning väl vitsordad
för studier vid universitet och hafva antingen med godt vitsord
genomgått den praktiska öfningskursen vid ett folkskoleseminarium eller
på annat af Kungl. Maj:t godkändt sätt förvärfvat sig undervisningsskicklighet;
eller
att hafva erhållit godkändt afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium;
eller
att hafva förvärfvat behörighet till adjunktstjänst vid folkskoleseminarium
eller allmänt läroverk; eller ock
att hafva med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium samt därefter
med hänsyn till fortsatta studier eller väl vitsordad tjänstgöring vid
högre folkskola eller högre afdelning af folkskola eller annan motsvarande
undervisningsanstalt af Kungl. Maj:t blifvit förklarad behörig att antagas
till ordinarie lärare vid högre folkskola.»
I dessa bestämmelser har öfverstyrelsen föreslagit följande ändringar.
För dem, som förvärfvat behörighet till adjunktstjänst vid folkskoleseminarium
eller allmänt läroverk, skulle för behörighet till ordinarie anställning
vid kommunal mellanskola bortfalla krafvet på den tvååriga
tjänstgöring, som gäller för ordinarie anställning vid allmänt läroverk eller
folkskoleseminarium, och således blott fordringarna på afiagda akademiska
examina och genomgången profårskurs bibehållas.
Med afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium skulle likställas
afgångsbetyg från af Kungl. Maj:t för ändamålet godkändt enskildt
lärarinneseminarium.
Af lärare, som med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium,
skulle för behörighet till ordinarie anställning vid kommunal mellanskola
fordras både fortsatta studier och väl vitsordad tjänstgöring, icke blott
ettdera. Därjämte skulle, innan behörighetsförklaring af Kungl. Maj:t meddelas,
sådan lärares kompetens pröfvas af öfverstyrelsen.
En på samma sätt i hvarje enskildt fall meddelad behörighetsförklaring
skulle kräfvas äfven beträffande de lärare, som äga behörighet till ordinarie
anställning vid högre folkskola enligt den första af de förut anförda
bestämmelserna.
Då jag i anslutning till Riksdagens skrifvelse liksom öfverstyrelsen
anser, att de nu för ordinarie anställning vid högre folkskola gällande
kompetensfordringarna, hvilka ursprungligen fastställts för en skola med
39
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 129.
högst två årsklasser ofvanför folkskolan, för att kunna tillämpas beträffande
lärarna vid den kommunala mellanskolan, som skall omfatta fyra
årsklasser ofvanför folkskolan, böra i någon mån skärpas, så kan jag ansluta
mig till samtliga de öfverstyrelsens förslag, som innebära en sådan skärpning.
Jag finner till och med i ett fall en ytterligare förstärkning önskvärd.
Skola de studier vid universitet, som omnämnas i den första bland
de för högre folkskolan i föreliggande fall stadgade bestämmelserna,
få någon mera omedelbar betydelse för den blifvande lärarens undervisning
i den kommunala mellanskolan, så torde det vara nödigt, att de bedrifvas
i just sådana ämnen, som ingå i denna undervisning, hvarför jag
anser, att efter orden »studier vid universitet» höra inskjutas orden »i.
ämnen tillhörande kommunala mellanskolans ämneskrets». I samma punkt
vill jag förorda äfven en rent formell ändring, hvarigenom större öfverensstämmelse
med för folkskoleseminarierna gällande författningar vinnes,
nämligen att uttrycket »med godt vitsord genomgått den praktiska öfningskursen
vid folkskoleseminarium» utbytes mot »med goda vitsord aflagt
folkskollärarexamen».
Däremot kan jag ej biträda öfverstyrelsens förslag i det fall, då det
innebär en lindring i för ordinarie anställning vid högre folkskola stadgade
kompetensfordringar. Jag syftar på borttagandet af krafvet på två års
tjänstgöring, hvilket, såsom förut nämnts, gäller för behörighet till adjunktstjänst
vid folkskoleseminarium eller allmänt läroverk. Om öfver hufvud
taget en dylik föregående tjänstgöring anses nödig såsom villkor för ordinarie
anställning vid de allmänna läroverken, så torde inga vägande skäl
kunna anföras för att den ej ock skulle kräfvas, innan ordinarie anställning
vid kommunal mellanskola kan vinnas, helst som denna senare skolas
undervisning, hvad plan och mål beträffar, skall vara likartad med samskolans
och realskolans.
Men icke heller de för högre folkskolan gällande bestämmelserna
i förevarande afseende synas mig lämpligen kunna utan vidare öfverflyttas
på den kommunala mellanskolan. Detta skulle i själfva verket
innebära, att två års föregående tjänstgöring skulle stadgas blott för en
grupp utaf lärare, nämligen för dem, som hafva den högsta formella kompetensen,
d. v. s. de adjunktskompetenta, men ej för öfriga grupper. Så
skulle t. ex. sådan tjänstgöring fordras af lärarinna, som aflagt för adjunktsbefattning
nödiga examina och genomgått profårskurs, men ej af
lärarinna, som erhållit godkändt afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium
eller af staten för ändamålet godkändt enskildt seminarium, för
hvilken sistnämnda dock dylik tjänstgöring stadgas för behörighet till
ordinarie anställning vid en statens samskola. Under sådana förhållanden
synes det mig lämpligast och rättvisast, att för samtliga lärare såsom
40
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129,
villkor för ordinarie anställning vid kommunal mellanskof, stadgas två
års föregående tjänstgöring som lärare. De läroanstalter, vid hvilka sådan
tjänstgöring må kunna fullgöras, böra vara, utom de i fråga om behörighet
för ordinarie anställning vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium
stadgade, högre folkskolor och folkskolor.
Då godkändt afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium eller därmed
likställdt enskildt seminarium med tillägg af krafvet på två års tjänstgöring
innebär detsamma som behörighet till ämneslärarinnebefattning vid
statens samskolor, synes mig bestämmelsen om på grund af sådant afgångsbetyg
vunnen kompetens böra sammanföras med bestämmelsen angående
adjunktskompetent lärares behörighet. Atfattningen af den sålunda
erhållna bestämmelsen torde ock böra blifva sådan, att de allmänna villkor,
hvilka gälla för behörighet till befattning som ämneslärare eller ämneslärarinna
vid allmänt läroverk, blifva inbegripna, hvilket de, strängt taget,
icke äro i den af öfverstyrelse!! föreslagna formuleringen.
Med stöd af hvad jag sålunda anfört, anser jag följande kompetensbestämmelser
böra uppställas:
För att kunna antagas till ordinarie ämneslärare eller ämneslärarinna
vid kommunal mellanskof erfordras
a) att uppfylla villkoren för behörighet till ordinarie adjunktstjänst
eller ordinarie ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk, dock att den
härför stadgade tjänstgöringen må kunna ersättas af tjänstgöring vid
högre folkskola eller folkskola; eller
b) att hafva med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium samt
därefter med hänsyn till fortsatta studier och väl vitsordad tjänstgöring
vid kommunal mellanskof, högre folkskola eller högre afdelning af folkskola
eller annan undervisningsanstalt af Kungl. Maj:t, efter öfverstyrelsens
för rikets allmänna läroverk hörande, blifvit förklarad behörig att
antagas till ordinarie lärare vid kommunal mellanskof; eller ock
c) att hafva blifvit genom intyg om genomgången pröfning i ämnen
tillhörande kommunala mellanskolans ämneskrets val vitsordad för studier
vid universitet och hafva med göda vitsord affgt folkskollärarexamen
eller på annat sätt förvärfvat sig undervisningsskicklighet samt därefter
hafva, på sätt här näst ofvan sägs, af Kungl. Maj:t undfått vederbörlig
behörighetsförklaring för anställning såsom lärare vid kommunal
mellanskof;
skolande i de under b) och c) nämnda fallen för erhållande af behörighetsförklaring
fordras att hafva under minst två läsår med nit och
skicklighet fullgjort sådan tjänstgöring, som under a) föreskrifves.
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Nu anförda bestämmelser innebära, att vissa grupper af lärare först efter
särskild framställning hos Ivungl. Maj:t kunna vinna behörighet för anställning
vid kommunal mellanskola. Detta förhållande måste tydligen
fortvara, intill dess frågan om folkskollärarnas fortsatta utbildning kunnat
vinna en tillfredsställande lösning och verkningarna af de anordningar,
som i detta hänseende kunna komma att vidtagas, hunnit göra sig gällande.
Denna fråga har icke minst genom Riksdagens beslut om upprättande
af kommunala mellanskolor trädt mera i förgrunden, och tillåter
jag mig i detta afseende erinra därom, att ett till Eders Kungl. Maj:t ingifvet
förslag till ordnande af denna angelägenhet för närvarande är föremål
för vederbörande myndigheters pröfning.
Hvad tillsättningen af ordinarie lärartjänst vid kommunal mellanskola
beträffar, anser jag i likhet med öfver styrelsen, att sådan tjänst bör, sedan
den i vederbörlig ordning ledig förklarats, sökas hos och tillsättas af den
särskilda styrelse, som enligt sakens natur måste finnas för hvarje skola.
Öfver tillsättning af ordinarie lärare böra besvär’'' kunna anföras hos
öfverstyrelsen, och öfver dess utslag åter må talan kunna fullföljas hos
Kungl. Maj:t.
Angående afsked med pension anser jag, som längre fram skall framställa
förslag angående ifrågavarande lärares pensionering, i tillämpliga delar
böra gälla, hvad beträffande lärare vid folkskola är stadgadt. Öfver skolstyrelsens
beslut om ordinarie lärares entledigande i annat fall äfvensom om
varning må besvär kunna anföras i samma ordning som i fråga om tillsättning.
Hvad rektor och föreståndarinna beträffar, har öfverstyrelsen ansett,
att de ej blott såsom ämneslärare utan ock i sin egenskap af föreståndare
skulle hafva fast anställning; liknande anställning skulle tillkomma biträdande
föreståndarinna. Statskontoret har, utan att yrka ändring i detta
öfverstyrelsens förslag, ansett en sådan anordning icke behöfva användas
utan hållit före, att föreståndaruppdraget, liksom ock uppdraget att vara
biträdande föreståndarinna, borde gifvas på viss tid, en åsikt, till hvilken
direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning anslutit sig.
Jag finner för min del intet skäl att i fråga om rektor och föreståndarinna
vid dessa skolor frångå den grundsats, som i regel numera
tillämpas vid de allmänna läroverken, nämligen att rektor förordnas för
viss tid. De synpunkter, som vid sådant förordnande i främsta rummet
böra komma i betraktande, nämligen att för föreståndarskapets utöfvande
kräfvas därför särskildt lämpade personliga egenskaper samt genom föregående
tjänstgöring förvärfvad pedagogisk och organisatorisk erfarenhet,
Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 6
Tillsättning
och entledigande.
42
Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 129.
hafva af öfverstyrelse!! med eftertryck framhållits. Det synes mig, som
skulle dessa synpunkter säkrast komma att få göra sig gällande, därest det
öfverlämnas åt öfverstyrelse!! att meddela ifrågavarande förordnande, efter
det vederbörande skolstyrelse afgifvit förslag. Denna anordning synes ock
ägnad att stärka de ifrågavarande befattningshafvarnas ställning. Biträdande
föreståndarinna bör förordnas för viss tid af skolans styrelse.
Det må likaledes tillkomma skolans styrelse att förordna och entlediga
extra ordinarie och vikarierande lärare samt timlärare och öfningslärare.
Styrelsens beslut härom torde böra få öfverklagas hos öfverstyrelsen.
Alla beslut om tillsättning, förordnande och entledigande af lärare
böra af skolans styrelse genom protokollsutdrag meddelas öfverstyrelsen.
Närmare bestämmelser om den särskilda skolstyrelsen, dess tillsättning,
befogenhet m. in. böra upptagas i det af Kungl. Maj:t fastställda
reglemente, som skall finnas för hvarje skola.
För att vid styrelsens öfverläggningar och beslut sakkunskapen måtte
komma till sin rätt, bör skolans rektor eller föreståndarinna vara själfskrifven
ledamot af densamma och skolans läkare vid behandling af frågor,
som angå hygieniska förhållanden, där äga säte och stämma.
1 sitt bär förut återgifna utlåtande har öfverstyrelsen hemställt, att
vederbörande skolstyrelses ordförande skulle utses af öfverstyrelsen och
tillika vara skolans inspektor. I en senare afgifven underdånig skrifvelse
den 12 december 1910 angående reglementen för vissa kommunala mellanskolor
har öfverstyrelsen emellertid uttalat, att det vore olämpligt, att inspektor
också vore ledamot af styrelsen, enär han bland annat skulle hafva att afgifva
utlåtanden öfver vissa ekonomiska förhållanden, som angå styrelsen.
Till denna senare af öfverstyrelsen uttalade mening ansluter jag mig
och vill därför förorda, att för hvarje skola af öfverstyrelsen förordnas en
inspektor, som dock icke må vara ledamot af skolstyrelsen.
Då jag nu öfvergår till att redogöra för det förslag angående löneförmåner
och pensionsförhållanden för lärarna vid de kommunala mellanskolorna, som
jag vill för Eders Kungl. Maj:t framlägga, anser jag mig först böra erinra
därom, att den brist på öfverensstämmelse inom vår skollagstiftning, som
jag förut framhållit, gör sig särskildt gällande i fråga om aflönings- och
pensionsförhållanden, och att till följd däraf de bestämmelser, jag ämnar
föreslå, liksom öfriga stadganden rörande den kommunala mellanskolan
måste få en provisorisk karaktär.
43
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
1 anslutning till Riksdagens skrifvelse vill jag liksom öfverstyrelsen
närmast utgå från de bestämmelser i nämnda hänseenden, som nu gälla
beträffande de högre folkskolornas lärare, i synnerhet som dessa bestämmelser
för närvarande och tills vidare tillämpas äfven på de kommunala
mellanskolorna. I första rummet vill jag upptaga frågan om manlig ordinarie
ämneslärares aflöning och därvid taga i betraktande dels kontant
lön, dels naturaförmåner.
Enligt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 angående anslag till Manlig
högre folkskolor skall vid högre folkskola anställd manlig ordinarie lärare ämnesläraré.
åtnjuta i kontant grundlön 1,500 kronor samt tre ålderstillägg å 300 kronor
och dessutom tjänlig bostad och nödigt bränsle eller ersättning därför.
Öfverstyrelsen anser, att vid bestämmandet af lönerna för de manliga
lärarna vid de kommunala mellanskolorna hänsyn bör tagas till den ökade
tjänstgöringstiden vid de kommunala mellanskolorna i jämförelse med tjänstgöringstiden
vid de högre folkskolorna. Enligt de af Riksdagen fastställda bestämmelserna
skall läsåret vid kommunal mellanskola utgöra minst 38 veckor,
under det undervisningen vid högre folkskola skall fortgå 30 veckor. Men
hänsyn måste enligt öfverstyrelsens mening också tagas därtill, att lärarna
vid kommunal mellanskola skulle i likhet med lärarna vid statens samskolor
få eu undervisningsskyldighet af högst 28 timmar i veckan, hvaremot den
undervisningsskyldighet, som åligger ordinarie lärare vid högre folkskola,
enligt uppgifter, som af öfverstyrelsen inhämtats, torde kunna uppskattas
till 30 timmar i veckan. Med hänsyn till dessa omständigheter finner
öfverstyrelsen en höjning af grundlönen från 1,500 till 1,700 kronor och
af ålderstilläggen från 300 till 400 kronor utgöra en skälig ersättning för
den ökade tjänstgöringstiden.
På grund af samma omständigheter, som af öfverstyrelsen anförts,
finner statskontoret vid beräkning af manlig ämneslärares lön en höjning
af det belopp, som utgår till lärare vid högre folkskola, med intill 18 procent
motiverad, hvilket innebär en höjning af den kontanta begynnelselönen
till 1,770 kronor och af ålderstilläggen till 354 kronor. Då emellertid
statskontoret anser sig böra förorda en höjning af de af öfverstyrelsen
föreslagna lönerna för kvinnlig lärare, vill dock statskontoret icke
påyrka någon höjning i öfverstyrelsens förslag angående manlig lärares
grundlön och anser, att ålderstilläggen kunna sättas till 350 kronor.
Jag är af samma mening som öfverstyrelsen och statskontoret härutinnan,
att man vid afvägandet af lönerna för kommunala mellanskolans
lärare i förhållande till de löner, som nu äro stadgade för högre folkskolan,
måste taga hänsyn till den olikhet, som förefinnes mellan de
44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
båda skolarterna i fråga om årlig undervisningstid och lärarnas undervisningsskyldighet.
Om man utgår från de af öfverstyrelsen angifna jämförelsetalen, skulle,
enligt statskontorets beräkning, den kontanta grundlönen för manlig lärare
uppgå till omkring 1,770 (noga räknadt 1,773: 33) kronor, alltså till ett
belopp betydligt närmare 1,800 än 1,700 kronor, hvilket senare belopp
dock af öfverstyrelsen och statskontoret föreslagits, och hvars fastställande
i själfva verket skulle innebära, att lärararbetet vid kommunala mellanskolan
blefve lägre värderadt än arbetet vid högre folkskolan.
Emellertid kan man enligt min mening öfver hufvud taget icke, såsom
öfverstyrelsen och statskontoret gjort, vid bestämmandet af lönerna för den
kommunala mellanskolan nöja sig med en rent matematisk beräkning af den
ökning, som skulle svara mot den längre årliga undervisningstiden, och den
minskning, som skulle motsvara den kortare veckotjänstgöringen, utan man
måste äfven och företrädesvis taga hänsyn till de större kraf, som måste ställas
på den kommunala mellanskolan. Det förslag till kompetensbestämmelser,
som jag i det föregående framlagt, ådagalägger också, att jag i likhet med
öfverstyrelsen anser det nödigt, att kompetensen för anställning vid kommunal
mellanskola undergår en icke oväsentlig skärpning utöfver de för
anställning vid högre folkskola gällande kompetensfordringar. Dessa skärpta
kompetensfordringar kräfva tydligen en motsvarande höjning i aflöningen.
Skärpningen i kompetensbestämmelserna kommer att träffa särskildt de
lärare, som visserligen äro behöriga till ordinarie anställning vid högre
folkskolor men ej äro kompetenta till ordinarie befattning vid de allmänna
läroverken. Men det synes sannolikt, att det just blir bland dessa lärare,
som den kommunala mellanskolan till stor del måste söka de lärarkrafter,
som den behöfver. Skola sådana lärare vilja underkasta sig det arbete
och de uppoffringar, som de större krafven på kompetens komma att medföra,
så måste det kunna erbjudas dem något vederlag genom jämförelsevis
högre löneförmåner.
Tager man hänsyn till alla dessa synpunkter, så torde de belopp, omkring
1,800 kronor i grundlön och 350 (noga räknadt 354: 67) kronor i
ålderstillägg, som framgingo af statskontorets beräkningar, böra höjas, och
synes mig den kontanta lönen för manlig ordinarie ämneslärare vid kommunal
mellanskola icke kunna sättas lägre än till 2,000 kronor i grundlön
jämte tre ålderstillägg å 400 kronor att utgå efter 5, 10 och 15 års oförvitlig
tjänstgöring.
Vid högre folkskola skall ordinarie lärare, såsom förut sagts, åtnjuta
utom den kontanta lönen förmånen af tjänlig bostad och nödigt bränsle
eller ersättning därför.
45
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Öfverstyrelse!! anser lämpligt, att denna förmån bibehålles endast för
föreståndare, men att för annan ordinarie ämneslärare den kontanta lönen
höjes med ett mot ifrågavarande förmån svarande belopp, och den anser,
att om denna ersättning uppskattas till 300 kronor, ett i det hela lämpligt
medeltal valts mellan de växlande belopp, hvartill nämnda förmåner vid
de högre folkskolorna å olika orter beräknas.
Statskontoret finner det tydligt, att den omständigheten, att en del
af aflöningsförmånerna vid högre folkskolor utgår i form af fri bostad
och bränsle, innebär ett hänsynstagande till en å dyrare ort placerad lärares
berättigade anspråk att åtnjuta en något högre aflöning än den med
honom jämnställde lärare, som tjänstgör å en billigare. Men statskontoret
vill dock icke motsätta sig öfverstyrelsens förslag i denna punkt.
Först vill jag framhålla, att jag finner det belopp, 300 kronor för
manlig lärare, som öfverstyrelsen i detta hänseende föreslagit, vara för
lågt beräknadt. Af en till öfverstyrelsens underdåniga utlåtande fogad
bilaga, innehållande uppgifter från de högre folkskolorna för höstterminen
1909 angående lärarnas afiöningsförhållanden m. m., framgår, att medelvärdet
af de belopp, hvartill förmånen af fri bostad med bränsle för manlig
ordinarie lärare vid de olika skolorna uppskattats, skulle blifva omkring
410 kronor; medräknas blott de mera folkrika samhällena, skulle
det utgöra omkring 430 kronor. Alltså skulle en värdering af de förmåner,
som här äro i fråga, till 300 kronor äfven den innebära en lönenedsättning
i jämförelse med förhållandena vid de högre folkskolorna.
Men jag anser ej något egentligt skäl föreligga att för den kommunala
mellanskolan afvika från den princip i detta hänseende, som tillämpas
vid folkskolor och högre folkskolor. Liksom dessa kommer den kommunala
mellanskolan att stå under kommunal styrelse och förvaltning,
hvarför det torde vara lämpligt, att kommunen, äfven hvad dess lärare
beträffar, har möjlighet att fritt välja mellan att lämna bostad och bränsle
in natura eller ock en motsvarande kontant ersättning. Hvad storleken
af denna senare angår, torde ej något bestämdt belopp behöfva fixeras,
enär ifrågavarande ersättning måste blifva olika på olika orter. Detta
innebär också en tillämpning af den princip, som statskontoret i sitt underdåniga
utlåtande berört, nämligen att löneförmånerna böra lämpas efter
olikhet i iefnadskostnader på skilda orter.
Jag vill alltså på anförda grunder förorda, att ordinarie manlig lärare
vid kommunal mellanskola utom förut nämnda kontanta löneförmåner skall
erhålla tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande ersättning.
46
Kvinnlig
ordinarie
ämneslärare.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Vid beräkningen af de löneförmåner, som synts mig behöfliga och
rättvisa i fråga om de manliga ämneslärarna vid de kommunala mellanskolorna,
har jag, såsom af det föregående synes, i likhet med öfverstyrelsen
tagit den utgångspunkt, som af Riksdagen angifvits, men från
öfverstyrelsen skilt mig dels däri, att jag ansett summan 1,800 kronor
riktigare än 1,700 kronor beteckna det belopp, som motsvarar den ökade
tjänstgöringstiden, dels däri, att jag funnit den i lönerna för den högre
folkskolans lärare ingående bostadsförmånen vara af öfverstyrelsen för
lågt värderad, dels slutligen däri, att jag ansett skälig hänsyn böra tagas
till den skärpning af kompetensvillkoren, som jag i likhet med öfverstyrelsen
funnit nödvändig. Härigenom har jag i mitt förslag kommit till
något högre löneförmåner än de af öfverstyrelsen föreslagna. Om dessa
senare medgifver öfverstyrelsen själf, att de måste anses jämförelsevis
låga. Då öfverstyrelsen likväl ansett sig kunna stanna vid de belopp
den föreslagit, beror detta därpå, att den, såsom upprepade gånger i dess
underdåniga utlåtande framhålles, betraktar dem som »minimilöner», hvilka
man kan vänta skola af vederbörande kommuner höjas. I den förhoppning,
som öfverstyrelsen sålunda uttalat, skulle jag för min del gärna
vilja instämma, och möjligt är ju, att kommunen i ett och annat fall skall
komma att begagna sig af den frihet den äger att erbjuda sina lärare
bättre löneförmåner. Men den erfarenhet, som kan hämtas från den af
öfverstyrelsen själf förebragta utredningen rörande aflöningen vid de högre
folkskolorna, synes icke gifva tillräckligt stöd för en förmodan, att detta
i allmänhet skall blifva fallet. Den förutsättning, från hvilken öfverstyrelsen
härvid utgår, torde under sådana förhållanden få anses alltför osäker,
för att man vid uppgörandet af skolornas lönestat därpå skulle
kunna bvgga.
j Oo
Vid högre folkskola skall kvinnlig ordinarie lärare åtnjuta i grundlön
1,400 kronor samt tre ålderstillägg å 200 kronor och därjämte tjänlig bostad
och nödigt bränsle eller motsvarande ersättning.
Öfverstyrelsen har vid sitt förslag angående löner för de kvinnliga
ämneslärarna vid de kommunala mellanskolorna ansett sig böra hufvudsakligen
taga hänsyn till de lönesatser, som för närvarande äro fastställda
för lärarinnorna vid statens samskolor, nämligen en grundlön å 1,500 kronor
med ett ålderstillägg å 500 kronor efter fem års väl vitsordad tjänstgöring,
och har på grund häraf hemställt, att ordinarie ämneslärarinna vid
kommunal mellanskola skulle i ett för allt erhålla en aflöning af 1,500
kronor i första lönegraden med två ålderstillägg å 250 kronor efter respektive
fem och tio års tjänstgöring.
47
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 129.
Statskontoret kan för sin del icke finna annat, än att öfverstyrelsens
förslag i denna del står i strid med Riksdagens afsikter. Visserligen vunnes
genom detta förslag en närmare öfverensstämmelse med gällande stadganden
om aflöning af lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter,
men statskontoret framhåller, att Riksdagen i sin skrifvelse, vid
anmälan, att Riksdagen icke funnit sig i fråga om de kommunala mellanskolorna
kunna godkänna, hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit, tillika uttryckligen
angifver, att detta inträffat, oaktadt motsvarande bestämmelser
af Riksdagen godkänts i fråga om de enskilda skolorna, och att anledningen
härtill varit det nära sambandet mellan de kommunala mellanskolorna
och de högre folkskolorna. I enlighet härmed anser statskontoret,
att de ifrågavarande lönerna böra fastställas till sådana belopp, som
betingas af jämförelsen med lönerna vid högre folkskolor, och föreslår,
att löneförmånerna för ordinarie ämneslärarinna vid kommunal mellanskola
i ett för allt skola utgå med en begynnelselön af 1,850 kronor samt
tre ålderstillägg å 200 kronor, således en slutlön af 2,450 kronor.
Hvad öfverstyrelsens förslag beträffar, måste jag instämma med statskontoret
i dess åsikt, att detsamma står i strid med Riksdagens tydligt
uttalade mening, och att man äfven i fråga om lärarinnornas löner bör
fasthålla den utgångspunkt, som af Riksdagen angifvits, nämligen motsvarande
löner vid den högre folkskolan. Tager man då äfven i detta fall
hänsyn till den förut nämnda olikheten i årlig undervisningstid och lärares
undervisningsskyldighet, så kommer man, i öfverensstämmelse med statskontorets
beräkning, till en kontant grundlön af omkring 1,540 (noga räknadt
1,536: 89) kronor och ålderstillägg af omkring 220 (noga räknadt 219: 56)
kronor. Med hänsyn till den förut omnämnda skärpningen i kompetensen
vill jag förorda, att den kontanta grundlönen för ordinarie ämneslärarinna
vid kommunal mellanskola bestämmes till 1,600 kronor. A1 der still ä.er gen
finner jag i likhet med statskontoret böra sättas till 200 kronor.
Då de synpunkter beträffande naturaförmånerna, som anfördes i fråga
om de manliga lärarnas aflöning, måste anses gälla äfven de kvinnliga,
vill jag äfvenledes förorda, att ordinarie ämneslärarinna, utom förut nämnda
kontanta löneförmåner, skall erhålla tjänlig bostad och nödigt bränsle eller
motsvarande ersättning.
Oaktadt de kvinnliga lärarnas löner här icke höjts i samma proportion
som de manliga lärarnas och således måste i förhållande till motsvarande
löner vid de högre folkskolorna anses låga, äro de, som synes, väsentligt
högre än lönerna för lärarinnorna vid statens samskolor.
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Här föreligger ett tydligt bevis på omöjligheten att med nu gällande
stridiga bestämmelser inom skollagstiftningen komma till ett från alla
synpunkter oangripligt förslag. Men den brist på öfverensstämmelse, som
i detta afseende förefinnes, torde kunna afhjälpas först i samband med
den revision i enhetlig riktning af vår skollagstiftning, hvars nödvändighet
jag förut haft anledning att framhålla.
Adjunkts
kompetent
lärares
aflöning.
Öfverstyrelsen framhåller med styrka önskvärdheten af att lärare, som
förvärfvat behörighet till adjunkts tjänst vid allmänt läroverk, måtte dragas
öfver till den kommunala mellanskolan, enär detta skulle vara ägnadt att
åt skolan bereda en större auktoritet utåt och betrygga de utgående elevernas
likställighet med de från de allmänna läroverken utexaminerade.
Ett väsentligt villkor för förvärfvande åt kommunala mellanskolor af lärare
med behörighet till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk vore därför, att
skillnaden mellan lönerna för sådana lärare vid kommunal mellanskola och
vid realskola ej blefve alltför stor. I motsvarighet till de lönebidrag från
staten, som enligt af Riksdagen beslutad lönereglering skola tillkomma
de lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter,, hvilka aflagt
erforderliga prof för behörighet till ordinarie ämneslärarbefattning vid
allmänt läroverk, har öfverstyrelsen funnit lämpligt, att ett särskildt åt
staten utgående lönetillägg beredes nu ifrågavarande lärare. Öfverstyrelsen
föreslår, att detta tillägg skall utgöra 500 kronor i alla lönegrader. Då,
hvad lärarinnorna beträffar, skillnaden mellan de olika slagen af formell
kompetens icke syntes öfverstyrelsen innebära samma stora reella skillnad,
som förefunnes mellan de olika slagen af formell kompetens för de manliga
lärarna, ville öfverstyrelsen icke föreslå olika löneförmåner för lärarinnor
med olika formell kompetens.
Mot öfverstyrelsens förslag angående dylikt lönetillägg åt ordinarie
manlig lärare med adjunktskompetens har statskontoret icke haft något
att invända men finner de skäl, öfverstyrelsen härför framställt, gälla i
lika hög grad i afseende på kvinnlig som i afseende på manlig lärare,
hvarför statskontoret hemställer, att manlig eller kvinnlig lärare, som fullgjort
de för lektors- eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk stadgade
prof, skall tillerkännas ett lönetillägg af 500 kronor om året att utgå af
statsmedel.
Jag delar öfverstyrelsens uppfattning i fråga om önskvärdheten af att
lärare, hvilka förvärfvat behörighet till ordinarie lärartjänst vid allmänt
läroverk, måtte kunna fästas vid den kommunala mellanskolan. Men enligt
min mening skulle det äfven med de löneförmåner för adj unktskompe
-
49
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
tent lärare, som af öfverstyrelsen föreslagits, helt visst icke blifva möjligt
att stadigvarande kvarhålla sådana lärare vid denna skola. Den högre lönen
och den därmed följande högre pensionen skulle utan tvifvel i allmänhet
förmå dem att, så snart detta befunnes ekonomiskt fördelaktigare, öfvergå
till de allmänna läroverken. För att hindra en dylik öfvergång tinnes nog
intet annat säkert medel än att göra lönerna vid de kommunala mellanskolorna
lika höga som adj unktslönerna vid de allmänna läroverken, en
åtgärd, som af ekonomiska skäl helt naturligt förbjuder sig själf.
Vill man tillförsäkra de kommunala mellanskolorna lärare med adjunktskompetens,
så får man säkerligen utgå ifrån att dessa i allmänhet taga
anställningen vid kommunal mellanskola mera som en öfvergångsplats.
Man får därför nöja sig med att ställa det så, att sådana lärare kunna
finna det fördelaktigt för det första att taga anställning vid kommunal
mellanskola och vidare att sedan kvarstanna där ett ej alltför litet antal år.
Men de åtgärder, öfverstyrelsen föreslagit i afsikt att tillförsäkra de
kommunala mellanskolorna lärare med adjunktskompetens, finner jag för
min del ej fullt tillfredsställande. Till stöd för sitt förslag har öfverstyrelsen
åberopat löneförhållandena vid de af staten understödda enskilda
läroanstalterna. Vid dessa uppbär ämneslärarinna med en viss högre kompetens
i första lönegraden 1,400, i andra 1,700 och i tredje 2,000 kronor,
under det för lärarinna med lägre kompetens finnas lönegraderna 1,200,
1,500, 1,800 och 2,000 kronor. Alltså erhålla de visserligen olika begynnelselön
men samma slutlön, hvilken senare af lärarinna med högre kompetens
uppnås redan efter tio men af lärarinna med lägre kompetens först
efter femton års tjänstgöring. Under det öfverstyrelsens förslag innebär
två skilda löneskalor med olikhet i både begynnelse- och slutlön, är
den bärande tanken i den anordning, som införts vid de enskilda skolorna,
den, att den underlägsenhet, som får anses ligga i en lägre teoretisk utbildning,
efter hand uppväges genom en väl vitsordad tjänstgöring, så att
lärarinna med lägre kompetens dock efter en viss tids tjänstgöring kommer
till samma lön som lärarinna med högre kompetens. Denna tanke
hade fått ett klarare uttryck, om de olika lönegraderna för lärarinna med
lägre kompetens i stället hade satts till 1,200, 1,400, 1,700 och 2,000
kronor, eller lönegraderna för lärarinna med högre kompetens till 1,500,
1,800 och 2,000 kronor. Detta hade inneburit, att lärarinna med högre
kompetens egentligen fått börja i andra lönegraden och alltså för sin högre
teoretiska utbildning fått räkna sig till godo fem tjänstår.
Jag håller före, att denna princip med fördel kan tillämpas äfven
på den kommunala mellanskolan, så att en lärare med adjunktskompetens
såsom särskilt vederlag för den tid och de kostnader, han offrat på för
Bihang
till Rilcsd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Haft. 7
50
Kungl. Maj-.ls Nåd. Proposition Nr 129.
väfvande,t af denna sin högre kompetens, får tillgodoräkna sig ett visst
antal tjänstår, och jag vill äfven i detta fall förorda fem år. Lärare med
behörighet till adjunkts tjänst vid allmänt läroverk skulle då såsom ordinarie
lärare vid kommunal mellanskola få börja i andra lönegraden, alltså i
verkligheten få en begynnelselön af 2,400 kronor jämte bostad och vedbrand
eller ersättning därför, men skulle ej komma till högre slutlön än
lärare med lägre kompetens. Under det lönegraderna eljest äro: 2,000,
2,400, 2,800, 3,200 kronor, skulle de alltså för lärare med adjunktskompetens
blifva: 2,400, 2,800, 3,200 kronor.
I likhet med statskontoret finner jag, att intet bindande skäl kan anföras
för olikställighet i detta fall mellan manlig och kvinnlig lärare, och
vill jag på grund häraf förorda, att jämväl kvinnlig lärare, som aflagt de prof
och fullgjort den tjänstgöring, hvilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst
vid allmänt läroverk, skall vid anställning som ordinarie ämneslärarinna
vid kommunal mellanskola få tillgodoräkna sig fem lönetursår.
De bestämmelser i fråga om adjunktskompetent lärares löneförmånervid
kommunal mellanskola, jag här uttalat mig för, synas mig för ifrågavarande
syfte vara ej blott lika verkningsfulla utan till och med verkningsfullare
än de af öfver styrel sen föreslagna. Enligt de sistnämnda,
skulle manlig lärare med adjunktskompetens i begynnelselön få 2,500
kronor i ett för allt, under det han enligt de af mig förordade bestämmelserna
skulle erhålla en kontant begynnelselön af 2,400 kronor samt
bostad och bränsle eller motsvarande ersättning.
Föreståndare. Såsom förut nämnts, har öfver styrel sen ansett, att befattningen som
föreståndare liksom ock befattningen som biträdande föreståndarinna — eller,
med den af öfverstyrelsen använda benämningen, första lärarinna — skulle
tillsättas som särskilda ordinarie tjänster. I enlighet härmed har öfverstyrelsen
föreslagit, att de med nämnda befattningar förenade löneförmånerna
skulle utgå icke i form af arfvode utan i form af lön.
Med hänsyn därtill, att för befattningen som föreståndare kräfdes,
därför särskildt lämpade personliga egenskaper och förvärfvad pedagogisk
och organisatorisk erfarenhet, äfvensom därtill, att vid en institution en
chef icke lämpligen borde aflönas lägre än med de löner, som kunde tillkomma
hans underlydande, anser öfverstyrelsen manlig föreståndares begynnelselön
böra, oberoende af hans kompetens, sättas till 3,700 kronor,
d. v. s. till den af öfverstyrelsen föreslagna slutlönen för manlig lärare
med högre kompetens, samt dessutom bostad eller hyresersättning, hvarjämte
han borde åtnjuta rätt till ett ålderstillägg å 400 kronor efter 10
års tjänstgöring som föreståndare. För biträdande föreståndarinna föreslår
51
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
öfverstyrelsen i anslutning till vid statens samskolor gällande lönebestämmelser
en begynnelselön af 2,000 kronor och en slutlön af 2,500 kronor.
Kvinnlig föreståndare skulle erhålla samma kontanta lön som biträdande
föreståndarinna i högsta lönegraden samt dessutom bostad eller hyresersättning
äfvensom rätt till ett ålderstillägg å 250 kronor efter 10 års tjänstgöring
som föreståndarinna.
I öfverensstämmelse med sin af mig förut återgifna åsikt, att den af
öfverstyrelsen föreslagna anordningen med inrättandet af särskilda tjänster
för ifrågavarande befattningshafvare icke behöfde användas, utan att uppdragen
att vara föreståndare eller biträdande föreståndarinna borde meddelas
för viss tid, anser statskontoret, att nämnda uppdrag lämpligen borde
aflönas med arfvoden. Därest det emellertid befunnes lämpligt, att innehafvarna
af dessa uppdrag erhölle fast anställning, ville statskontoret föreslå
för manlig föreståndare en lön af 3,550 kronor med ett ålderstillägg å
400 kronor och dessutom bostad eller hyresersättning, för biträdande föreståndarinna
en lön af 2,950 kronor med ett ålderstillägg å 250 kronor
samt för kvinnlig föreståndare samma löner som för biträdande föreståndarinna
och dessutom bostad eller hyresersättning.
Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning säger sig i likhet
med statskontoret icke kunna finna annat, än att uppdrag af nu ifrågavarande
beskaffenhet lämpligen kunde aflönas med särskild! arfvode. Direktionen,
som hemställer, att den kommunala mellanskolans lärarkår skulle
erhålla delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning och folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, påpekar, att genom ett dylikt aflöningssätt
äfven den fördelen skulle vinnas, att på den kommunala mellanskolans
lärarkår kunde tillämpas samma grunder, som gälla för de lärarkårer,
hvilka för närvarande äro delaktiga i nämnda båda pensionsanstalter. Beträffande
föreståndare för högre folkskolor och öfverlärare vid folkskolor
tages nämligen vid pensioneringen ingen hänsyn till de arfvoden, som de
möjligen i denna sin egenskap uppbära, utan delaktighetsbeloppet utgör
äfven för dem högsta lagstadgade kontanta lönen som ordinarie lärare.
Då jag biträdt statskontorets åsikt, att den kommunala mellanskolans
föreståndare icke bör i denna sin egenskap erhålla fast anställning, utan
att uppdraget att vara rektor eller föreståndarinna, i likhet med hvad vid
andra läroanstalter är förhållandet, bör meddelas genom förordnande för
viss tid, finner jag ock såsom statskontoret och direktionen öfver folkskollärarnas
pensioninrättning, att rektor och föreståndarinna samt biträdande
föreståndarinna böra utöfver sin lön som ordinarie ämneslärare uppbära
ett särskildt arfvode. Att det af öfverstyrelsen för ifrågavarande befatt
-
52
Kungi. MajUs Nåd. Proposition Nr 129.
ningshafvare föreslagna aflöningssättet icke passar tillsamman med det förslag
rörande ämneslärarnas vid de kommunala mellanskolorna aflöning,
som jag i det föregående funnit mig böra förorda, är uppenbart, då den
förmån af bostad eller motsvarande ersättning, som enligt det förra förslaget
skulle tillkomma endast den manliga eller kvinnliga föreståndaren,
enligt det senare skulle ingå i samtliga ordinarie ämneslärares löneförmåner.
För de med föreståndarskapet förenade särskilda åliggandena finner
jag ett arfvode af 800 kronor utgöra en skälig ersättning. Bestämmes
arfvodet till detta belopp, d. v. s. summan af två ålderstillägg, så skulle
det helt visst endast sällan kunna inträffa, att rektor hade lägre aflöning
än någon medlärare, enär man kan antaga, att till rektor i allmänhet icke
skulle komma att utnämnas någon, som ej redan hade rätt till åtminstone
ett ålderstillägg som ordinarie ämneslärare. Det önskemål, som utgjort
ett viktigt motiv för öfverstyrelsens förslag, nämligen att en chef icke
måtte komma att aflönas lägre än med de löner, som tillkomma hans underlydande,
skulle alltså, åtminstone hvad manlig föreståndare beträffar,
i regeln komma att vinnas. Att med afseende på det särskilda arfvodet
göra skillnad mellan rektor och föreståndarinna finner jag icke skäligt.
För biträdande föreståndarinna vill jag, under erinran om den begränsade
uppgift, som skulle tillkomma henne, såsom lämpligt arfvode
föreslå 200 kronor.
Extra ordi- Hvad angår icke-ordinarie ämneslärares aflöning, så finnes vid högre
narie och folkskola bestämmelser därom blott beträffande vikarie för sjuk lärare.
lärare. Sådan vikarie skall åtnjuta arfvode, manlig efter minst 190 kronor och
kvinnlig efter minst 180 kronor för läsmånad, hvarjämte vikarien skall
förses med tjänlig bostad med vedbrand eller ersättning därför. Dessutom
äger vikarien rätt till godtgörelse för resekostnad, där sådan ifrågakommer.
Med hänsyn till de af öfverstyrelse!! föreslagna begynnelselönerna för
den ordinarie lärarpersonalen har öfverstyrelsen funnit det lämpligt, att
arfvodet för manlig vikarie utan hänsyn till kompetens sättes till 1,500
kronor för läsår och för kvinnlig vikarie till 1,200 kronor för läsår.
Detta öfverstyrelsens förslag har statskontoret funnit sig böra lämna
utan anmärkning. I särskildt afgifven reservation har emellertid föredraganden,
t. f. statskommissarien Beckman, med hvilken t. f. statskommissarien
Thorstensson instämt, uttalat, att på grund af den allmänna principen,
att aflöningen i intet fall borde vara lägre vid kommunala mellanskolor
än vid högre folkskolor, ersättningen åt ifrågavarande vikarier borde
blifva densamma vid kommunala mellanskolor, som för högre folkskola är
stadgad.
53
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
I likhet med nämnda reservanter anser jag riktigast att äfven i detta
hänseende fasthålla vid jämförelsen med högre folkskolan, men då det
här är fråga äfven om extra ordinarie lärare, hvilka kunna komma att
förordna? för helt läsår, finner jag det lämpligare att bestämma arfvodet
för läsår än för läsmånad. Med användning af den beräkningsgrund, som
förut tillämpats, skulle i enlighet härmed det kontanta arfvodet för extra
ordinarie och vikarierande manlig ämneslärare vid kommunal mellanskola
uppgå till noga räknadt 1,572: 36 kronor och för kvinnlig extra ordinarie och
vikarierande lärare till noga räknadt 1,383: 20 kronor, hvilka belopp tydligen
böra afrundas till respektive 1,600 och 1,400 kronor. Jag anser det
emellertid ej nödigt att för den kommunala mellanskolan föreskrifva förmånen
af fri bostad och vedbrand åt lärare, som har en mera tillfällig
anställning. Förmånen af fri bostad med vedbrand samt af godtgörelse
för resekostnad bör sålunda ersättas genom en höjning af det kontanta
arfvodet. I betraktande häraf synes mig ett belopp af 1,800 kronor för
manlig och af 1,600 kronor för kvinnlig extra ordinarie och vikarierande
lärare med full tjänstgöring, allt för läsår räknadt, utgöra skäliga arfvoden.
Som synes har den proportion, som förefinnes mellan de lönebelopp,
hvilka förordats för manlig och kvinnlig ordinarie lärare, här icke kunnat
fasthållas. Men en höjning af arfvodet för manlig extra ordinarie eller
vikarierande lärare utöfver 1,800 kronor synes mig knappast af omständigheterna
påkallad, och en sänkning af kvinnlig extra ordinarie eller
vikarierande lärares arfvode under 1,600 kronor skulle komma i strid med
Riksdagens tydligt uttalade mening.
Vikarie för rektor eller föreståndarinna, som åtnjuter tjänstledighet
i denna sin egenskap, synes mig böra erhålla ett arfvode af 400 kronor
för kalenderår räknadt. Biträdande- föreståndarinnas vikarie torde böra
åtnjuta hela det för denna befattning stadgade särskilda arfvodet.
Rörande timlärare har öfverstyrelsen föreslagit, att arfvodet för manlig
sådan lärare i läroämne, i anslutning till bestämmelserna rörande timlärares
aflöning vid de allmänna läroverken, fastställes att utgå med 90
kronor för veckotimme för lärare med kompetens för adjunktsbefattning
vid allmänt läroverk och med 80 kronor för annan lärare, samt att timlärarinna
i läroämne skall uppbära samma arfvode som sådan lärarinna
vid statsunderstödd enskild läroanstalt eller 60 kronor. Om, såsom öfverstyrelsen
anser önskvärdt, särskilda lärare i öfningsämnen anställas vid
kommunal mellanskola, anser öfverstyrelsen, att kvinnlig lärare i dessa
ämnen bör i fråga om såväl arfvodesbelopp som rätt till ålderstillägg likställas
med sådan lärare vid statsunderstödd enskild läroanstalt, d. v. s. att
lärarinna i välskrifning, teckning, musik och gymnastik skulle åtnjuta ett
Timlärare
och öfningslärare.
Samman
fattning.
54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
arfvode af 60 kronor och lärarinna i handarbete af 50 kronor samt dessutom
under vissa villkor ålderstillägg af 10 kronor i andra och 20 kronor
i tredje lönegraden, allt för veckotimme räknadt. Manlig öfningslärare i
välskrifning, teckning, musik och gymnastik borde åtnjuta 90 kronor för
hvarje veckotimmes undervisning med rätt för lärare, som har den kompetens
och tjänstgöring, som är fastställd för lärarinnas vid statsunderstödd
enskild läroanstalt rätt till lönetursberäkning, att åtnjuta ålderstillägg beräknadt
efter veckotimme af 15 kronor i andra och 30 kronor i tredje
lönegraden.
Statskontoret har lämnat detta förslag utan anmärkning. Föredraganden
har uttalat afvikande mening och ansett, att manliga och kvinnliga
såväl timlärare som öfningslärare borde likställas i afseende på aflöningen;
de senare särskildt med hänsyn därtill, att manliga och kvinnliga sådana
lärare vid de allmänna läroverken åtnjuta samma aflöningsförmåner. För
timlärare föreslår han ett minimiarfvode af 60 kronor pr veckotimme med
eu höjning af 15 kronor pr veckotimme för lärare, som i afseende på aflagda
prof äger samma kompetens som lektorer eller adjunkter vid de allmänna
läroverken; öfningslärare, såväl manliga som kvinnliga, borde
åtnjuta de aflöningsförmåner, som af öfverstyrelsen föreslagits för de
kvinnliga.
f min föregående framställning har jag såsom sannolikt framhållit,
att undervisningen i öfningsämnen vid de kommunala mellanskolorna kommer
att upprätthållas genom timlärare och att således inga öfningslärare
med fast anställning komma att finnas vid dessa skolor. Jag kan därför
icke biträda öfverstyrelsens förslag om olika lönegrader för öfningslärare.
Och då jag förut icke funnit skäl att förorda olika aflöning för extra ordinarie
och vikarierande lärare med olika kompetens, så anser jag icke tillräckligt
skäl föreligga att ansluta mig till öfverstyrelsens förslag om högre
arfvodesbelopp för timlärare med adjunktskompetens, så mycket mindre
som i de flesta fall möjlighet till val mellan timlärare med olika kompetens
icke torde komma att förefinnas.
Jag vill därför uttala mig för att arfvodena till manlig såväl timlärare
som öfningslärare må utgå med det af öfverstyrelsen föreslagna lägre
beloppet 80 kronor för årlig veckotimme. För kvinnlig sådan lärare synes
mig ett belopp af 65 kronor för årlig veckotimme mera närma sig
det förhållande mellan ordinarie manlig och kvinnlig lärares löner, som
förut iakttagits, än det af öfverstyrelsen föreslagna beloppet 60 kronor.
För större öfversiktlighets skull vill jag här göra en sammanfattning
af de olika lönesatser, som i det föregående förordats.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
55
Första
lönegraden
Andra
lönegraden
Tredje
lönegraden
Fjärde
lönegraden
Natura-
förmåner
Kronor
Kronor
Kronor
Kronor
Rektor.......................................
2,000+800
2,400+800
2,800+800
3,200+800
fBosiad och
) bränsle eller
j ersättning
( därför.
Ordinarie manlig ämneslärare ......
2,000
2,400
2,800
3,200
»
D:o med adjunktskompetens...
2,400
2,800
3,200
—
»
Föreståndarinna ........................
1,600+800
1,600+200
1,600
1,800+800
1,800+200
1,800
2,000+800
2,000+200
2,000
2,200+800
2,200+200
2,200
»
Biträdande föreståndarinna............
Ordinarie kvinnlig ämneslärare......
»
D:o med adjunktskompetens...
1,800
2,000
2,200
—
»
.Extra ord. och vik. mani. öfningslärare
1,800
—
—
—
—
» » » » kvinnl. »
1,600
—
—
—
—
Manlig timlärare och öfningslärare
80 för veckotimme
—
—
—
Kvinnlig » » -.»
65 »
»
—
—
—
Beträffande den del af aflöningen, som ordinarie ämneslärare, hvilken
är tjänstledig på grund af sjukdom, bör afstå till sin vikaries aflönande,
gäller vid högre folkskola, att denna skall utgöra en fjärdedel af vikariens
minimiarfvode.
Öfverstyrelsen finner, i analogi med hvad som t. ex. är föreskrifvet
för öfningslärare vid de allmänna läroverken, det vara skäligt, att tjänstledig
sjuk lärare afstår en fjärdedel af sina aflöningsförmåner. Statskontoret
förklarar sig häremot intet hafva att erinra.
Då jag i fråga om aflöning ansett mig böra utgå från hvad som är
stadgadt för högre folkskolan, finner jag icke tillräckligt skäl att i denna
punkt afvika därifrån. Jag vill alltså uttala mig för att tjänstledig
sjuk lärare skall till sin vikaries aflönande afstå eu fjärdedel af vikariens
minimiarfvode. Ordinarie lärare, som af annan anledning än sjukdom är
tjänstledig, bör enligt min mening af sin lön afstå det lägsta stadgade
arfvodet åt vikarierande lärare, alltså enligt nyss framställda förslag 1,600
kronor för läsår.
Tjänstledig rektor eller föreståndarinna bör af sitt arfvode afstå det
belopp, hvarmed arfvodet åt vikarien skall utgå, eller 400 kronor, hvilket
belopp, alldenstund rektors eller föreståndarinnas tjänstledighet kan infalla
under ferierna, bör beräknas efter kalenderår.
Biträdande föreståndarinna bör vid tjäntsledighet afstå hela sitt särskilda
arfvode åt sin vikarie.
Tjänstledig
lärares
bidrag till
vikaries
aflöning.
56
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Uppflyttad I fråga om uppflyttning i högre lönegrad gäller för högre folkskola,
lönegrad, att sådan uppflyttning äger rum efter fem års oförvitlig tjänstgöring,
samt att tjänstinnehafvaren må räkna sig till godo den tid, han tjänstgjort
som ämneslärare vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium eller
ock innehaft ordinarie anställning vid folkskola, dock icke mera än sammanlagdt
tio år.
Öfverstyrelsen har ansett det vara nödvändigt att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad som gäller för de högre folkskolorna, stadga, att
lärare vid kommunala mellanskolor skulle få uti den tjänstetid, som erfordras
för åtnjutande af ålderstillägg, inräkna, förutom föregående ordinarie
tjänstgöring vid annan kommunal mellanskola, föregående tjänstgöring
såsom ämneslärare, respektive ämneslärarinna vid allmänt läroverk eller
folkskoleseminarium äfvensom tjänstgöring såsom ordinarie lärare vid högre
folkskola eller egentlig folkskola, dock icke mera än sammanlagdt tio år.
Statskontoret har i fråga om lönetursrätt endast framhållit, att medgifvandet
af rätt att beräkna tjänstår såsom folkskollärare strider mot
de bestämmelser, som gälla i fråga om civila tjänstemäns rätt att beräkna
tjänstår för ålderstillägg, hvilka bestämmelser efter 1904 års lönereglering
i princip tillämpas äfven på lärarna vid de allmänna läroverken.
Statskontorets uttalade betänklighet i fråga om rätt att för lönetur vid
kommunal mellanskola beräkna tjänstgöring vid folkskola torde icke vara
utan fog, men liknande rätt är redan medgifven lärare, som öfvergår från
folkskola till högre folkskola. Jag kan därför beträffande rätt till uppflyttning
i högre lönegrad vid kommunal mellanskola i hufvudsak ansluta mig
till öfverstyrelsens förslag. 1 ett par punkter finner jag mig dock böra
därifrån afvika.
Med afseende på lärare, som förut varit anställd vid högre folkskola,
må erinras därom, att, då en högre folkskola på grund af kommuns beslut
kan öfvergå till kommunal mellanskola, sådan lärare skulle kunna
komma att utan eget förvållande nedflyttas i lägre lönegrad, om han, såsom
öfverstyrelsen föreslagit, för lönetur vid kommunal mellanskola Ange
tillgodoräkna sig endast tio tjänstår. Han skulle då icke erhålla tillbörligt
vederlag för de skärpta kompetenskrafven och för den ökade tjänstgöringstiden.
Under sådana omständigheter synes det mig riktigare, att ifrågavarande
lärare för uppflyttning i högre lönegrad vid kommunal mellanskola
får tillgodoräkna sig alla sina ordinarie tjänstår vid högre folkskola.
Beträffande rätten för lärare att vid öfvergång till kommunal mellanskola
från allmänt läroverk eller folkskola räkna lönetur kunde ifrågasättas,
att denna rätt borde begränsas till ett visst antal år, t. ex.
tio. kitt sådant stadgande torde dock icke vara af nämnvärd betydelse.
57
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Det är nämligen knappast tänkbart, att en dylik öfvergång skulle äga rum,
efter det så många tjänstår som tio vore uppnådda vid allmänt läroverk
eller folkskoleseminarium.
Snarare torde i annat afseende en begränsning af dylik lärares lönetursrätt
vid kommunal mellanskola vara önskvärd, öfverstyrelsen har
föreslagit, att han för sådan lönetur skulle få inräkna all extra ordinarie
tjänstgöring vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, således äfven
den tjänstgöring af två år, som utgör villkor för behörighet till ordinarie
anställning vid dessa läroanstalter. A andra sidan har öfverstyrelsen föreslagit,
att extra ordinarie tjänstgöring, fullgjord vid den kommunala mellanskolan,
icke i någon mån skulle få medräknas för uppflyttning i högre
lönegrad. Detta senare förslag finner jag för min del riktigt. Men då synes
mig icke heller det förstnämnda slaget af tjänstgöring böra få medräknas
för lönetur. Det torde nämligen vara oegentligt, att extra ordinarie tjänstgöring
vid läroanstalter, med hvilka den kommunala mellanskolan i afseende
på undervisningens art och uppgift är likställd, för lönetursberäkning skulle
värderas annorlunda än liknande tjänstgöring vid den kommunala mellanskolan
själf. Härtill kommer, att öfverstyrelsens förslag så mycket mindre
passar in i det lönesystem jag förordat, som adjunktskompetent lärare
enligt detta system vid sin anställning som ordinarie omedelbart skulle få
tillgodoräkna sig fem tjänstår. Skulle han därjämte för lönetur få räkna
äfven de två nyssnämnda för behörighet till ordinarie anställning erforderliga
tjänståren, komrne dessa senare att blifva dubbelräknade. Af anförda
skäl finner jag det alltså riktigast, att äfven de lärare, som öfvergå
från allmänt läroverk eller folkskoleseminarium till kommunal mellanskola,
för uppflyttning i högre lönegrad vid sistnämnda skola få räkna
endast ordinarie tjänstgöring.
Liksom i fråga om aflöningen finner jag äfven beträffande pensioneringen
en lämplig utgångspunkt i förhållandena vid de högre folkskolorna.
Den ordinarie lärarpersonalen vid dessa skolor är delaktig såväl i folkskollärarnas
pensionsinrättning som i folkskollärarnas änke- och pupillkassa.
Delaktigheten i den senare är obligatorisk för manlig men frivillig
för kvinnlig lärare. Delaktighetsbeloppet utgöres af högsta lagstadgade
kontanta lönen som ordinarie lärare. I pensionsafgift erlägger skoldistriktet
fem och läraren två och en half procent af delaktighetsbeloppet. Till
änke- och pupillkassan betalas ingen afgift af skoldistriktet, lärarens afgift
utgör tre och en tredjedels procent af delaktighetsbeloppet. Hel pension
utgår efter 55 lefnads- och 30 ordinarie tjänstår med sjuttiofem procent
af delaktighetsbeloppet.
Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Raft.
Pensio
nering.
8
58
Stats
understöd.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Med hänsyn till det nära sambandet mellan den kommunala mellanskolan
och den högre folkskolan anser öfverstyrelsen det lämpligast, att
folkskollärarnas pensionsinrättning öfvertager pensioneringen äfven af lärarpersonalen
vid de kommunala mellanskolorna.
Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning förklarar sig ej
hafva något att i hufvudsak invända mot att nämnda pensionsinrättning
öfvertager ifrågavarande pensionering, men framhåller på samma gång
önskvärdheten af att aflönings- och ännu mer kompetensvillkoren för lärarpersonalen
vid de kommunala mellanskolorna måtte ordnas i ungefärlig
öfverensstämmelse med hvad i sådant hänseende gäller för de högre
folkskolornas lärare och lärarinnor. Såsom redan förut nämnts har direktionen
uttalat sig för att rektor och föreståndarinna borde aflönas med
särskildt arfvode, hvilket ej finge inräknas i lönen och således ej heller
öfva inflytande på delaktighetsbeloppet. Direktionen har ej heller något
att invända mot att kommunala mellanskolans lärare vinna delaktighet i
folkskollärarnas änke- och pupillkassa enligt i hufvudsak samma grunder,
som gälla för lärare vid högre folkskolor.
För min del vill jag ansluta mig till den mening, som uttalats af
öfverstyrelsen och direktionen, och vill alltså förorda, att i fråga om den
ordinarie lärarpersonalens vid kommunala mellanskolor delaktighet i såväl
folkskollärarnas pensionsinrättning som folkskollärarnas änke- och pupillkassa
skall i tillämpliga delar iakttagas hvad angående delaktighet i
dessa kassor är stadgadt i fråga om lärare vid högre folkskolor, och att det
särskilda arfvode, som tillkommer rektor, föreståndarinna och biträdande
föreståndarinna således icke inräknas i delaktighctsbeloppen.
Vinner hvad jag här förordat afseende, så skulle hel pension för manlig
ordinarie lärare vid kommunal mellanskola utgå med 2,400 kronor och för
kvinnlig ordinarie lärare med 1,650 kronor om året, Pensionsafgift skulle
erläggas för manlig lärare af kommunen med 160 kronor och af läraren
med 80 kronor, för kvinnlig lärare af kommunen med 110 kronor och af
lärarinnan med 55 kronor. Afgiften till änke- och pupillkassan skulle
blifva för manlig lärare 106: 67 kronor och för kvinnlig lärare 73: 33
kronor.
Riksdagen har i sin skrifvelse ingenting uttalat angående storleken af
det statsunderstöd till de kommunala mellanskolorna, som kan blifva behöfligt,
sedan den åt Riksdagen begärda löneregleringen för dessa skolor
kommit till stånd. Men af hvad jag i det föregående anfört, torde det
vara uppenbart, att detta understöd icke kan bibehållas vid nu stadgade
belopp. Den nuvarande uppdelningen af statsunderstödet i dels ett grund
-
Kanyl. Majds Nåd. Proposition Nr 129. 59
anslag, dels ett särskildt bidrag till litrarnas aflöning finner jag intet skit!
att frångå.
Angående grundanslagets storlek hafva de hörda myndigheterna icke Grundanslag,
uttalat sig. Det grundanslag, som år 1909 af Eders Kungl. Majrt begärdes
och af Riksdagen beviljades skola utgå till de kommunala mellanskolorna,
eller 4,800 kronor årligen till hvarje skola, var afvägdt med hänsyn till
de lönesatser, som då föreslogos och hvilka voro afsevärdt lägre än de
belopp, jag nu på grund af Riksdagens uttalade mening ansett mig böra
förorda.
Såsom af det föregående framgår, har jag i anslutning till Riksdagens
skrifvelse vid afvägande! af lönesatserna för lärare vid kommunala mellanskolor
i det hela tagit till utgångspunkt förhållandena vid de högre folkskolorna.
Af skäl, som förut framhållits, har jag härvid funnit högre
lönesatser vid kommunal mellanskola än vid högre folkskola nödvändiga.
Dessa lönesatser komma ock att ställa större ekonomiska kraf på kommunerna.
Men äfven i andra hänseenden än i fråga om lönebeloppen
blifva omkostnaderna större beträffande kommunal mellanskola än i fråga
om högre folkskola. Den förra behöfver jämförelsevis flera lärår krafter,
och krafven på lokaler och undervisningsmateriell, särskildt för undervisningen
i naturkunnighet, blifva också större vid den kommunala mellanskolan.
Men i första rummet måste den stadgade längre undervisningstiden
äfven här tagas i betraktande.
Till den högre folkskolan utgår grundanslaget med 1,200 kronor för
årsklass. En rent matematisk beräkning med hänsyn tagen blott till den
längre undervisningstiden leder till ett belopp af 1,520 kronor för årsklass
vid den kommunala mellanskolan. Tager man därjämte i betraktande de
i öfrigt större fordringarna, synes mig grundanslaget icke kunna sättas
lägre än till 1,600 kronor för hvarje årsklass eller sammanlagdt 6,400
kronor.
Till samma resultat kommer man vid en jämförelse med statsunderstödet
till de enskilda mellanskolorna, för hvilka grundanslaget utgör 4,800
kronor till hvarje skola. Det är då att märka, att den lagstadgade lägsta
lönen för ämneslärarinna vid sistnämnda skola uppgår till 1,200 kronor,
under det jag ansett mig för den kommunala mellanskolan icke kunna föreslå
ett lägre belopp än 1,600 kronor, och det synes mig naturligt, att proportionen
mellan grundanslaget och lägsta lönen åtminstone icke bör ställas
ofördelaktigare för den kommunala mellanskolan. Äfven med denna utgångspunkt
kommer man således till ett belopp af 6,400 kronor för
denna skola.
60
Bidrag till
lärarnas
aflöning.
Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Därtill kommer, att det synes ligga i den kommunala mellanskolans
natur såsom kommunal läroanstalt och i dess nära frändskap med folkskolan
och den högre folkskolan, att den ej kan upptaga terminsafgifter
af samma storlek och i samma utsträckning som den enskilda skolan. Till
en kommunal skola torde ej heller bidrag af enskilda donatorer vara att
påräkna i samma omfattning, som kan ifrågakomma, då det gäller enskilda
skolor.
Det särskilda anslag af högst 600 kronor årligen för undervisning i
huslig ekonomi, som enligt redan gällande bestämmelser kan tilldelas kommunal
mellanskola, bör gifvetvis alltfort kunna utgå.
Såväl det som grundanslag utgående statsunderstödet som nu nämnda
understöd för undervisning i huslig ekonomi torde böra beräknas för
kalenderår.
Öfverstjmelsen har intet haft att invända mot den nu för kommunala
mellanskolor stadgade bestämmelsen, att staten betalar två tredjedelar af
samtliga utgående ålderstillägg. I anslutning till sitt aflöningsförslag föreslår
öfverstyrelsen, att staten dessutom skulle bidraga dels med 500 kronor
för hvarje manlig ordinarie lärare med adjunktskompetens, dels med 250
kronor för hvarje biträdande föreståndarinna, dels till aflöning af manlig
föreståndare med 1,300 kronor samt till aflöning af föreståndarinna med
samma belopp som till biträdande föreståndarinna i högsta lönegraden
eller 650 kronor, dels slutligen till aflöning af sådan sjukvikarie, som är
behörig till ordinarie anställning vid kommunal mellanskola, med två
tredjedelar af det belopp, som kräfves till hans aflöning utöfver hvad den
tjänstledige läraren, respektive lärarinnan vore skyldig att afstå.
Statskontoret delar öfverstyrelsens uppfattning utom däri, att det, i
öfverensstämmelse med sitt förslag rörande manlig föreståndares lön, anser,
att statsbidraget härtill bör utgå med 1,200 kronor, samt vidare finner
rättvisast, att anslaget till föreståndarinna och biträdande föreståndarinna
utgår enligt samma grundsats som till manlig föreståndare, eller med
900 kronor.
Vid olika tillfällen under de senare åren, då Riksdagen fattat beslut
rörande statsbidrag till aflönande af lärarpersonalen vid enskilda eller kommunala
läroanstalter, har Riksdagen funnit det vara af vikt att träffa sådana
bestämmelser, att vederbörande myndigheter vid anställning af lärare
icke skulle frestas att låta sig ledas af ekonomiska hänsyn utan endast
skulle hålla undervisningens kraf i sikte, så att åt läroanstalterna måtte
tillförsäkras de bästa lärarkrafter, som under gifna förhållanden kunde stå
61
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
dem till buds. Så bestämde 1909 års Riksdag i fråga om statsunderstödda
enskilda läroanstalter, att det särskilda lönetillägg, som utöfver minimilönen
skulle utgå till lärarinnor med en viss högre kompetens, helt och
hållet skulle bestridas af statsmedel. En likartad syftning hade det beslut,
som fattades i samband med 1906 års lönereglering för folkskolornas lärarpersonal,
att skillnaden mellan aflöningen för manlig och för kvinnlig
lärai‘e utjämnas genom statsbidrag.
Det synes mig klart, att den garanti mot att ekonomiska hänsyn på
ett otillbörligt sätt göra sig gällande, som bestämmelser af nyssnämnda
art lämna, är lika behöflig i fråga om den kommunala mellanskolan som
beträffande för utberörda läroanstalter. Något särskild! behof af statsbidrag
till utjämnande af olikhet i aflöningen mellan lärare med olika kompetens
synes mig här ej föreligga. Bestämmelsen, att tjänsterna skola ledig-förklaras
och tillsättas enligt fastställda befordringsgrunder, torde i detta hänseende
bereda tillräcklig garanti. Däremot synes det mig vara af så mycket
större vikt att aflägsna alla hänsyn af ekonomisk art, då det gäller valet
mellan manlig och kvinnlig lärarkraft. Den ökning i utgifter, som kan
uppstå genom val af manlig lärare i stället för kvinnlig sådan, bör alltså
enligt min mening utjämnas genom bidrag af statsmedel. Af denna grundsats
följer, att statsbidrag böra utgå till bestridande af skillnaden mellan
manlig och kvinnlig ordinarie lärares grundlön, 400 kronor, samt mellan
samma lärares ålderstillägg, 200 kronor, vidare af skillnaden mellan manlig
och kvinnlig extra ordinarie eller vikarierande lärares arfvode, 200 kronor,
samt slutligen af det till biträdande föreståndarinna utgående särskilda
arfvodet, 200 kronor.
Enligt hittills för de kommunala mellanskolorna gällande bestämmelser
skola ålderstilläggen till lärares löner till två. tredjedelar bestridas genom
statsbidrag. En naturlig följd af mitt nyssnämnda förslag om utjämning
af skillnaden mellan manlig och kvinnlig lärares aflöning blir då, att staten,
i likhet med hvad som är stadgadt i fråga om folkskollärares ålderstillägg,
bör bidraga till såväl manlig som kvinnlig lärares ålderstillägg
med ett belopp, som motsvarar två tredjedelar af ålderstilläggen för
kvinnlig lärare.
Staten synes mig äfven böra bidraga med två tredjedelar af rektors
och föreståndarinnas särskilda arfvode, då detta arfvode här, i motsats till
hvad som gäller om likartade arfvoden vid folkskolor och högre folskolor,
är lagstadgadt.
Jag tillåter mig erinra därom, att jag i afseende på det belopp, som
för sjukdom tjänstledig lärare skall afstå till sin vikaries aflöning, ansett
62
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
mig böra föreslå samma bestämmelser, som gälla för den högre folkskolan,
d. v. s. att den tjänstledige läraren skall afstå en fjärdedel af vikariens
minimiarfvode. Vid nämnda läroanstalt är rörande det återstående beloppet
af vikariens arfvode stadgadt, att staten bidrager därtill med två tredjedelar
af vikariens minimiaflöning och återstoden erlägges af skoldistriktet,
hvilket det jämväl åligger att förse vikarien med bostad eller lämna ersättning
därför samt godtgöra honom resekostnad.
Då, såsom förut nämnts, sistberörda förmåner enligt mitt förslag vid
den kommunala mellanskolan inräknas i vikariens kontanta arfvode, synes
mig den för högre folkskolan stadgade fördelningen mellan statens och
kommunens bidrag här ej lämpligen kunna upptagas. Jag kan i stället i
denna punkt ansluta mig till öfverstyrelsens förslag och förordar därför,
att den del af sjukvikariens arfvode, som återstår efter afdrag af den
tjänstledige lärarens bidrag, skall delas mellan staten och kommunen så,
att den förra betalar två tredjedelar, den senare en tredjedel däraf.
Statsbidragen till ordinarie ämneslärares, rektors och förståndarinnas
aflöning böra beräknas för kalenderår, statsbidragen till öfriga lärares aflöning
för läsår.
Innan jag lämnar frågan om statsunderstödet, vill jag slutligen erinra
därom, att, då en kommunal mellanskola antagligen i allmänhet kommer
att börja sitt arbete med en hösttermin, det blir nödvändigt att för sådant
fall genom en särskild tilläggsbestämmelse tillförsäkra skolan, oaktadt den
icke under året pågått 38 veckor, anslag af statsmedel, svarande mot viss
del af året. De understöd och bidrag, som beräknas för kalenderår, synas
mig därvid lämpligen böra utgå från och med den första augusti, d. v. s.
utgå med fem tolftedelar af årsbeloppen, och de bidrag, som beräknas för
läsår, med så stor del, som belöper sig på antalet läsveckor under höstterminen.
Härmed följer då förpliktelse för kommunen att tilldela skolans
ordinarie lärare lön från och med nyssnämnda dag.
Kommunens Äfven de omkostnader för den kommunala mellanskolan, som komma
°mder hvila på kommunen, torde i detta sammanhang böra något beröras. Kom
munen
har för det första att bestrida aflöningen af timlärare, vare sig de
undervisa i läroämnen eller i öfningsämnen, att betala sin andel af ordinarie,
extra ordinarie och vikarierande lärares aflöning samt af rektors
eller föreståndarinnas arfvode samt att tillhandahålla den ordinarie lärarpersonalen
bostad och bränsle eller lämna ersättning därför. Kommunen
skall vidare aflöna skolans läkare samt erlägga den på kommunen belöpande
andel af afgift för de ordinarie lärarnas pensionering. Slutligen skall den
63
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 129.
bestrida utgifterna tör skollokaler med inventarier, för uppvärmning, belysning
och städning, för undervisningsmateriell m. in.
Till närmare belysning af ifrågavarande omkostnader har jag såsom
exempel på inkomst- och utgiftstat för en kommunal mellanskola låtit
utarbeta en tablå, hvilken torde få bifogas detta protokoll. Af denna tablå
framgår, att kommunens utgifter för den kommunala mellanskolan ingalunda
blifva obetydliga. Det kan därför blott för i ekonomiskt hänseende
mera bärkraftiga samhällen blifva möjligt att upprätta och underhålla
skolor af ifrågavarande slag.
Äfven statens bidrag till den kommunala mellanskolan blifva ju enligt
det förslag, som jag nu framlagt, icke obetydliga. Det ligger då nära till
hands att i detta hänseende göra en jämförelse med den statsskola, hvilken
den kommunala mellanskolan i fråga om uppgift och anordning kan
anses komma närmast, nämligen statssamskolan. För att underlätta en
dylik jämförelse har jag likaledes låtit utarbeta en tablå, innehållande ett
exempel på inkomst- och utgiftsstat för en sådan skola, och torde äfven
denna tablå få bifogas dagens protokoll. Af denna sistnämnda tablå framgår,
att de utgifter för statsverket, som statssamskolans upprätthållande
kraf ver, äro högst väsentligt större än de bidrag, som skulle utgå till den
kommunala mellanskolan.
Och dock är det min öfvertygelse, att skolor af sistnämnda art, så
anordnade och understödda, som jag här föreslagit, skola visa sig vara i
stånd att på ett tillfredsställande sätt tillgodose det samhällsbehof, som
föranledt upprättande af skolor af det förra slaget.
Att det statsunderstöd för de kommunala mellan skolorna jag här för- Statsanslag.
ordat skall komma att kräfva ett större anslag af statsmedel än det nu
utgående förslagsanslaget å 10,000 kronor, är uppenbart. Men då det utgående
anslaget är ett förslagsanslag och en närmare uppskattning af det
framtida behofvet svårligen för det närvarande låter sig göra, saknar jag
anledning att nu föreslå Eders Kungl. Maj:t att äska en förhöjning af
nämnda anslag.
I likhet med direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning finner
jag ock lämpligast, att för närvarande intet bestämmes angående det
bidrag af statsmedel, som utöfver kommuners och tjänstinnehafvares afgifter
kan komma att erfordras för pensioneringen af den kommunala mellanskolans
lärarpersonal.
64
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Lönetursrätt ] det föregående liar jag i likhet med öfverstyrelsen framhållit önsk1
fvSlnq värdheten af att jämväl ''lärare, som förvärfvat behörighet till adjunktsfrån9korn-
tjänst vid allmänt''läroverk eller folkskoleseminarium, måtte kunna fästas
tmäa tillgå den kommunala mellanskolan, och i detta syfte förordat, att sådan
allmänt Zä>o-lärare skulle som vederlag för den tid och de kostnader, han offrat på förMkskoU-
värfvandet af sin högre kompetens, få vid anställning som ordinarie ämseminarium.
neslärare vid kommunal mellanskola tillgodoräkna sig fem tjenstår. Genom
denna anordning skulle, under förutsättning att ifrågavarande lärare komme
något tidigare till ordinarie befattning vid den kommunala mellanskolan
än° vid det allmänna läroverket, den "förra kunna under ett antal år erbjuda
honom i ekonomiskt afseende lika stora förmåner som det senare
eller till och med något större.
Ensam för sig är emellertid den nämnda anordningen icke tillräcklig
för det ifrågavarande syftets vinnande. De allmänna läroverken tillförsäkra
dock läraren en i det hela väsentligen bättre ekonomisk ställning, och utan
tanke på en slutlig öfvergång till dessa torde den adjunktskompetente
läraren i allmänhet icke komma att söka anställning vid den kommunala
mellanskolan. Den möjligheten, att han vid denna öfvergång skulle komma
att lida någon mera afsevärd förlust i sin lönetursrätt, skulle då helt visst
i de flesta fall afhålla honom från att ställa sig i mellanskolans tjänst.
Lika nödvändigt som det är, att från ekonomisk synpunkt möjlighet beredes
honom att för en tid där söka sig arbete, lika nödvändigt är det att
ställa det så, att han utan ekonomisk förlust kan därifrån öfvergå till
lärartjänst vid allmänt läroverk. Till den förmån, som innebäres i den
förutnämnda anordningen, bör därför komma rätt till lönetur vid öfvergång
från ordinarie tjänst vid kommunal mellanskola till befattning vid
allmänt läroverk. Kommer emellertid det antagande, som bär gjorts, att
visa sig riktigt, nämligen att adjunktskoinpetent lärare skall kunna vinna
ordinarie befattning tidigare vid kommunal mellanskola ån vid allmänt
läroverk eller folkskoleseminarium, skulle en rätt att för lönetur vid dessa
läroanstalter få medräkna äfven de första åren af den ordinarie tjänsto-örinmm
vid den kommunala mellanskolan i själfva verket innebära, att.
anställning vid kommunal mellanskola blefve en genväg för vinnande af
bättre lönetur vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna. Detta
vore helt visst icke lyckligt, då mången lärare skulle frestas att blott på
grund häraf söka ordinarie tjänst vid den kommunala mellanskolan. En
viss tids, lämpligen tre års, ordinarie tjänstgöring bör därför vara full*
gjord, innan den ifrågavarande lönetursrätten inträder, eller med andra
ord: de tre första ordinarie tjänståren vid den kommunala mellanskolan
böra vid lönetursberäkningen fråndragas. Hänsyn till de allmänna läro
-
65
Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
verken ock folkskoleseminarierna torde vidare kräfva, att ej huru många
som helst af de följande åren tillgodoföras läraren vid öfvergången till
dessa läroanstalter. En begränsning till tio år torde i detta fall vara
lämplig.
Med en dylik lönetursrätt i förening med den särskilda löneförmån
för adjunktskoinpetent lärare, jag i det föregående förordat, skall en tjänstgöring
under en följd af år vid kommunal mellanskola helt visst komma
att visa sig i det hela lika förmånlig som tjänstgöring vid allmänt läroverk
eller folkskoleseminarium.
Mot den bestämmelse i fråga om lönetursrätt jag sålunda förordat skall
måhända komma att anmärkas, att den står i strid med de lönetursbestämmelser,
som fastställdes i samband med 1904 års läroverksreform.
Enligt dessa får med visst undantag lönetur inom de allmänna läroverken
endast beräknas för ordinarie tjänstgöring vid dessa och vissa andra statsanstalter.
Däremot upphäfdes genom dessa bestämmelser den förut medgifna
rätten till lönetursberäkning för extra ordinarie tjänstgöring vid
statsskolor och för tjänstgöring vid skolor, som icke äro statsanstalter.
Om emellertid lönetursrätt vid öfvergång från kommunal mellanskola
till allmänt läroverk eller folkskoleseminarium icke i någon utsträckning
medgifves, så skulle, såsom förut framhållits, syftet att vid de kommunala
mellanskolorna binda lärare med adjunktskompetens förfelas och de i detta
syfte förut föreslagna åtgärderna blifva utan verkan. Denna synpunkt
_ anser jag för frågan afgörande. Härtill kan läggas, att ingen annan af
statens eller kommunens öfriga läroanstalter, vare sig med afseende på
organisation eller med afseende på lärarpersonalens tillsättning och arbetets
kontroll, står de allmänna läroverken så nära som den kommunala
mellanskolan, hvarför den rätt till lönetursberäkning, som jag här förordat,
ej må åberopas som skäl för utskickning af en sådan rätt till andra
läroanstalter.
När lärare öfvergår från ordinarie anställning vid kommunal mellanskola
till sådan anställning vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium,
kommer han att blifva delägare i lärarnas vid elementarläroverken änkeoch
pupillkassa. Jag anser det då rättvist, att folkskollärarnas änke- och
pupillkassa till denna kassa betalar det belopp, hvartill det matematiska
värdet af de för eller af vederbörande lärare gjorda insatserna uppgår,
och ansluter jag mig således i detta hänseende till den mening, som uttalats
af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning.
Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Haft.
9
66
Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att
dels föreskrifva, att punkterna 5, 10 och 11 i de, med anledning af
Riksdagens beslut, af Eders Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 29
oktober 1909 fastställda bestämmelser angående statsunderstöd åt kommunala
mellanskolor skola hafva följande ändrade lydelse:
5. Finnes i kommun endast en kommunal mellanskola, skall denna
vara afsedd för såväl gossar som flickor.
Vid kommunal mellanskola skola vara anställda minst fyra ordinarie
ämneslärare med full tjänstgöring samt, där så erfordras, extra ordinarie
ämneslärare med full tjänstgöring äfvensom nödigt antal timlärare och
öfningslärare. Som lärare kunna anställas såväl män som kvinnor, dock
att vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig ordinarie
ämneslärare och vid skola, däri flickor undervisas, minst en kvinnlig
ordinarie ämneslärare.
Skolan förestås af en för viss tid bland de ordinarie ämneslärarna
förordnad rektor eller föreståndarinna.
Förestås skola, däri flickor undervisas, af rektor, skall en kvinnlig
ämneslärare förordnas till biträdande föreståndarinna.
10. Den vid kommunal mellanskola anställda lärarpersonalen skall aflönas
enligt de i sådant afseende stadgade grunder.
11. Statsunderstödet till kommunal mellanskola utgår med 6,400 kronor,
hvarjämte skola, däri flickor undervisas, må kunna erhålla ett särskild!
understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande 600
kronor, allt för kalenderår räknadt.
Härförutom skola till hvarje kommunal mellanskola utgå följande bidrag:
a)
för hvarje manlig ordinarie ämneslärare: 400 kronor;
b) för hvarje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare
med full tjänstgöring: 200 kronor;
c) för rektor och föreståndarinna: två tredjedelar af det för ifrågavarande
befattningshafvare stadgade särskilda arfvodet; för biträdande föreståndarinna:
det till henne utgående särskilda arfvodet;
d) för hvarje manlig ämneslärare, som åtnjuter aflöning i högre lönegrad:
dels skillnaden mellan det eller de för honom stadgade ålderstillägg
och kvinnlig lärares i samma lönegrad, dels två tredjedelar af återstående
del af ålderstillägget eller ålderstilläggen; för hvarje kvinnlig ämneslärare,
som åtnjuter aflöning i högre lönegrad, två tredjedelar af det eller de för
henne stadgade ålderstillägg;
67
Kungi. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 129.
e) för hvarje lärare, manlig eller kvinnlig, som vikarierar för på grund
af sjukdom tjänstledig ordinarie ämneslärare, förutom det belopp, som enligt
moment b) må kunna utgå: 800 kronor.
Statsbidragen till ordinarie ämneslärares, rektors och föreståndarinnas
aflöning beräknas för kalenderår, statsbidragen till öfriga lärares aflöning
för läsår.
Träder kommunal mellanskola i verksamhet med hösttermins början,
skola för det året af de understöd och bidrag, som beräknas för kalenderår,
utgå fem tolftedelar och af öfriga bidrag så stor del, som belöper sig på
antalet läsveckor under höstterminen;
dels godkänna följande grunder för aflöning och pensionering af lärarpersonalen
vid kommunala mellanskolor, med rätt för Kungl. Maj:t att
ineddela de närmare bestämmelser, som för tillämpning af dessa grunder
må finnas erforderliga:
1. Vid kommunal mellanskola skall lärarpersonalen åtnjuta aflöning
till minst följande belopp:
a) rektor eller föreståndarinna, förutom löneförmånerna som ordinarie
ämneslärare: ett särskildt arfvode af 800 kronor;
b) vikarierande rektor eller vikarierande föreståndarinna, förutom
löneförmånerna som lärare vid skolan: ett särskildt arfvode af 400 kronor:
c) biträdande föreståndarinna eller hennes vikarie, förutom löneförmånerna
som lärare: ett särskildt arfvode af 200 kronor;
d) ordinarie manlig ämneslärare: lön å 2,000 kronor i första, 2,400
kronor i andra, 2,800 kronor i tredje och 3,200 kronor i fjärde lönegraden
samt dessutom tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande ersättning
;
e) ordinarie kvinnlig ämneslärare: lön å 1,600 kronor i första, 1,800
kronor i andra, 2,000 kronor i tredje och 2,200 kronor i fjärde lönegraden
samt dessutom tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande
ersättning;
f) extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring:
arfvode af 1,800 kronor;
g) extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare med full
tjänstgöring: arfvode af 1,600 kronor;
h) manlig öfningslärare och timlärare: arfvode af 80 kronor för hvarje
veckotimme;
i) kvinnlig öfningslärare och timlärare: arfvode af 65 kronor för hvarje
veckotimme.
68
Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 129.
Lönen för ordinarie ämneslärare äfvensom det särskilda arfvodet för
rektor, föreståndarinna eller deras vikarier utgå efter kalenderår, aflöningen
för öfrigä lärare efter läsår.
Tjänstledig ordinarie ämneslärare är skyldig att af sin aflöning afstå,
därest tjänstledigheten förorsakas af styrkt sjukdom, 400 kronor och, därest
tjänstledigheten förorsakas af annan anledning, 1,600 kronor, för läsår
räknadt.
Rektor eller föreståndarinna, som är tjänstledig från föreståndarskapet,
är skyldig att af sitt särskilda arfvode afstå 400 kronor för kalenderår
räknadt. Tjänstledig biträdande föreståndarinna afstå? sitt särskilda arfvode.
Af den för ordinarie ämneslärare stadgade aflöningen må innehållas
de pensionsafgifter, som enligt här nedan stadgade grunder skola af ifrågavarande
befattningshafvare erläggas.
2. I afseende å uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas,
att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;
att lärare må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig de
tjänstår, han eller hon intjänat under ordinarie anställning vid högre folkskola,
allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, äfvensom intill tio år af
den tid, lian eller hon innehaft ordinarie anställning vid folkskola;
att manlig eller kvinnlig lärare, som aflagt de prof och fullgjort den
tjänstgöring, Indika erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk, ägor att härför tillgodoräkna sig fem tjänstår;
att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad skola pröfvas af
öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk; samt
att i öfrigt skall i tillämpliga delar gälla hvad angående läroverksadjunkters
uppflyttning i högre lönegrad är stadgadt.
3. Den ordinarie ämneslärarpersonalen vid kommunala mellanskolor
skall vara delaktig i såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, med iakttagande i tillämpliga delar af hvad
angående delaktighet i dessa kassor är stadgadt i fråga om lärai’e vid högre
folkskolor; skolande det särskilda arfvode, som tillkommer rektor, föreståndarinna
och biträdande föreståndarinna, ej inräknas i delaktighetsbeloppen;
dels ock medgifva,
att, därest ordinarie ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vid kommunal
mellanskola utnämnes till ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium,
han må för uppflyttning i högre lönegrad som adjunkt
tillgodoräkna sig de tjänstår utöfver tre, han, efter vunnen behörighet till
69
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
adjunktstjänst vid allmänt läroverk, intjänat i sin befattning som ordinarie
ämneslärare vid kommunal mellanskolä; dock att honom icke må tillgodoföras
mer än tio dylika lönetursår; samt
att vid dylik öfvergång folkskollärarnas änke- och pupillkassa skall
till lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa erlägga det
belopp, hvartill det matematiska värdet af de för eller af vederbörande
lärare gjorda insatser uppgår.
Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af
statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle
proposition i ämnet aflåtas till riksdagen af den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
t
Ur protokollet:
Ernst Törnell.
70
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Bil. 1.
Kommunal melianskola.
Lärare: 2 manliga och 2 kvinnliga ordinarie, 1 kvinnlig extra ordinarie1).
Beräknad inkomst- och utgiftsstat2).
Inkomster: Utgifter:
Statsbidrag 3)........................ 9,800: — Amneslärare (medellöner31) ... 13,600: —
Terminsafgifter..................... 2,000: — H,800: Öfningslärare ..................... 1,330: — 14,930:
Kommunens bidrag ........................... 12,700: — Pensionsafgifter ................................. 540: —
Läkararfvode .................................... 100: —
Lokal (amortering ocli ränta å 100,000
kr., underhåll)................................. 6,000: —
Inventarier (amortering och ränta å 6,000
kr.) .............. 360:
Värme, lyse, renhållning m. m............. 2,000: —
Undervisningsmateriell..... .................. 500: —
Oförutsedda utgifter ........................... 70: -—
Summa 24,500: — Summa 24,500: —
t) Dennna sammansättning af lärarpersonalen har valts som exempel, emedan den torde blifva
ganska vanlig.
2) En del af de i exemplet ingående posterna innebära helt naturligt endast en ungefärlig uppskattning
men torde dock vara ägnade att gifva en i det hela riktig bild af förhållandena.
8) Med medellön förstås här medellön för år under den för erhållande af hel pension stadgade
tjänstgöringstiden- Naturaförmånerna, där sådana ingå i aflöningen, äro beräknade till 400 kronor förmånlig
och 300 kronor för kvinnlig lärare. Statsbidraget är beräbnadt efter nämnda medellön.
Kun yl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
71
Bil. 2.
Statens samskola.1)
Beräknad inkomst- och utgiftsstat.
Inkomster:
Bidrag af staten till aflöningar 21,400: 58
Terminsafgifter .................. 6,000: — 27,400: 58
Kommunens bidrag ........................... 12,619: 42
Summa 40,020: —
Utgifter:
Rektor (medellön2)) 5,S66: 67
3 adjunkter » 12,857: 13
1 första lärarinna ■» 2,400: —
2 ämneslärarinnor \» 3,800: —
Gymnastiklärare » 850: —
Teckningslärare » 857: 14
Musiklärare » 707: 14
Läkararfvode
Lokal (amortering och ränta å 150,000
kr., underhäll)..............................
Inventarier (amortering och ränta å
^ 8,000 kr.)........ ......................
Värme, lyse, renhållning m. m..........
Undervisningsmateriell.....................
Oförutsedda utgifter ........................
Summa
27,338: 08
100: -
9,000: -
480: —
2,400: —
600: - 101: 92
40,020: —
1) Inkomster och utgifter i detta exempel äro beräknade med ledning af uppgifter från några af
statens samskolor. e
2) Med medellön förstås här medellön för år under den för erhållande af hel pension stadgade
tjänstgöringstiden. Rektors bostadsförmån är beräknad till 700 kronor.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1911:58 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående aflöningsoch pensionsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala mellanskof. s. 1 i texten