Sök i Ratio Lex

Angående aflöningsoch pensionsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor

1911-03-10 · 71 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 70 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:129, Angående aflöningsoch pensionsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 129.

1

Nr 129.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående aflöningsoch

pensionsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala

mellanskolor; gifven Stockholms slott den 10 mars

1911

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen,

att

dels föreskrifva, att punkterna 5, 10 och 11 i de, med anledning af

Riksdagens beslut, af Eders Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 29

oktober 1909 fastställda bestämmelser angående statsunderstöd åt kommunala

mellanskolor skola hafva följande ändrade lydelse:

5. Finnes i kommun endast en kommunal mellanskola, skall denna

vara afsedd för såväl gossar som flickor.

Vid kommunal mellanskola skola vara anställda minst fyra ordinarie

ämneslärare med full tjänstgöring samt, där så erfordras, extra ordinarie

ämneslärare med full tjänstgöring äfvensom nödigt antal timlärare och

öfningslärare. Som lärare kunna anställas såväl män som kvinnor, dock

att vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig ordinarie

ämneslärare och vid skola, däri flickor undervisas, minst en kvinnlig

ordinarie ämneslärare.

Skolan förestås af en för viss tid bland de ordinarie ämneslärarna

förordnad rektor eller föreståndarinna.

Förestås skola, däri flickor undervisas, af rektor, skall en kvinnlig

ämneslärare förordnas till biträdande föreståndarinna.

10. Den vid kommunal mellanskola anställda lärarpersonalen skall

aflönas enligt de i sådant afseende stadgade grunder.

Bihang till Rikid. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. (Nr 129.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

11. Statsunderstödet till kommunal mellanskof utgår med 6,400

kronor, h varjämte skola, däri flickor undervisas, må kunna erhålla ett särskilt

understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande 600

kronor, allt för kalenderår räknadt.

Härförutom skola till hvarje kommunal mellanskola utgå följande

bidrag:

a) för hvarje manlig ordinarie ämneslärare: 400 kronor;

b) för hvarje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare

med full tjänstgöring: 200 kronor;

c) för rektor och föreståndarinna: två tredjedelar af det för ifrågavarande

befattningshafvare stadgade särskilda arfvodet; för biträdande

föreståndarinna: det till henne utgående särskilda arfvodet;

d) för hvarje manlig ämneslärare, som åtnjuter aflöning i högre lönegrad:

dels skillnaden mellan det eller de för honom stadgade ålderstillägg

och kvinnlig lärares i samma lönegrad, dels två tredjedelar af återstående

del af ålderstillägget eller ålderstilläggen; för hvarje kvinnlig ämneslärare,

som åtnjuter aflöning i högre lönegrad, två tredjedelar af det eller de för

henne stadgade ålderstillägg;

e) för hvarje lärare, manlig eller kvinnlig, som vikarierar för på

grund af sjukdom tjänstledig ordinarie ämneslärare, förutom det belopp,

som enligt moment b) må kunna utgå: 800 kronor.

Statsbidragen till ordinarie ämneslärares, rektors och föreståndarinnas

aflöning beräknas för kalenderår, statsbidragen till öfriga lärares aflöning

för läsår.

Träder kommunal mellanskola i verksamhet med hösttermins början,

skola för det året af de understöd och bidrag, som beräknas för kalenderår,

utgå fem tolftedelar och af öfriga bidrag så stor del, som belöper sig

på antalet läsveckor under höstterminen;

dels godkänna följande grunder för aflöning och pensionering af lärarpersonalen

vid kommunala mellanskolor, med rätt för Kung]. Maj:t att

meddela de närmare bestämmelser, som för tillämpning af dessa grunder

må finnas erforderliga:

1. Vid kommunal mellanskola skall lärarpersonalen åtnjuta aflöning

till minst följande belopp:

a) rektor eller föreståndarinna, förutom löneförmånerna som ordinarie

ämneslärare: ett särskildt arfvode af 800 kronor;

b) vikarierande rektor eller vikarierande föreståndarinna, förutom löneförmånerna

som lärare vid skolan: ett särskildt arfvode af 400 kronor;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

c) biträdande föreståndarinna eller hennes vikarie, förutom löneförmånerna

som lärare: ett särskildt arfvode af 200 kronor;

d) ordinarie manlig ämneslärare: lön å 2,000 kronor i första, 2,400

kronor i andra, 2,800 kronor i tredje och 3,200 kronor i fjärde lönegraden

samt dessutom tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande ersättning;
e)

ordinarie kvinnlig ämneslärare: lön å 1,600 kronor i första, 1,800

kronor i andra, 2,000 kronor i tredje och 2,200 kronor i fjärde lönegraden

samt dessutom tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande

ersättning;

f) extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring:

arfvode af 1,800 kronor;

g) extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare med full

tjänstgöring: arfvode af 1,600 kronor;

h) manlig öfningslärare och timlärare: arfvode af 80 kronor för hvarje

veckotimme;

i) kvinnlig öfningslärare och timlärare: arfvode af 65 kronor för hvarje

veckotimme.

Lönen för ordinäre ämneslärare äfvensom det särskilda arfvodet för

rektor, föreståndarinna eller deras vikarier utgå efter kalenderår, aflöningen

för öfriga lärare efter läsår.

Tjänstledig ordinarie ämneslärare är skyldig att af sin aflöning afstå,

därest tjänstledigheten förorsakas af styrkt sjukdom, 400 kronor och, därest

tjänstledigheten förorsakas af annan anledning, 1,600 kronor, för läsår

räknadt.

Rektor eller föreståndarinna, som är tjänstledig från föreståndarskapet,

är skyldig att af sitt särskilda arfvode afstå 400 kronor för kalenderår

räknadt. Tjänstledig biträdande föreståndarinna afstår sitt särskilda arfvode.

Af den för ordinarie ämneslärare stadgade aflöningen må innehållas

de pensionsafgifter, som enligt här nedan stadgade grunder skola af ifrågavarande

befattningshafvare erläggas.

2. I afseende å uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas,

att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;

att lärare må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig de

tjänstår, han eller hon intjänat under ordinarie anställning vid högre folkskola,

allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, äfvensom intill tio år af

den tid, han eller hon innehaft ordinarie anställning vid folkskola;

att manlig eller kvinnlig lärare, som aflagt de prof, och fullgjort den

tjänstgöring, hvilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt

läroverk, äger att härför tillgodoräkna sig fem tjänstår;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad skola pröfvas af

öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk; samt

att i öfrigt skall i tillämpliga delar gälla hvad angående läroverksadjunkters

uppflyttning i högre lönegrad är stadgadt.

3. Den ordinarie ämneslärarpersonalen vid kommunala mellanskolor

skall vara delaktig i såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, med iakttagande i tillämpliga delar af hvad

angående delaktighet i dessa kassor är stadgadt i fråga om lärare vid högre

folkskolor; skolande det särskilda arfvode, som tillkommer rektor, föreståndarinna

och biträdande föreståndarinna, ej inräknas i delaktighetsbeloppen;
-

dels ock medgifva,

att, därest ordinarie ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vid kommunal

mellanskola utnämnes till ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium,

han må för uppflyttning i högre lönegrad som adjunkt

tillgodoräkna sig de tjänstår utöfver tre, han, efter vunnen behörighet till

adjunktstjänst vid allmänt läroverk, intjänat i sin befattning som ordinarie

ämneslärare vid kommunal mellanskola; dock att honom icke må tillgodoföras

mer än tio dylika lönetursår; samt

att vid dylik öfvergång folkskollärarnas änke- och pupillkassa skall

till lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa erlägga det belopp,

hvartill det matematiska värdet af de för eller af vederbörande lärare

gjorda insatser uppgår.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

P. E. Lindström.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 129.

5

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet Lindström anförde:

I anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under rubriken:

understöd åt enskilda läroverk gjorda framställning anhöll 1907 års Riksdag

bland annat, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till gemensam plan för fördelningen och användningen af

de då utgående anslagen till enskilda läroverk: anslagen till understöd åt

enskilda läroverk och till understöd åt högre skolor för kvinnlig ungdom.

Sedan Kungl. Maj:t låtit verkställa utredning i frågan, framlades för 1908

års Riksdag nådig proposition angående statsunderstöd till kommunala och

enskilda läroanstalter. Eders Kungl. Maj:t föreslog här Riksdagen bland

annat att med uteslutande ur riksstaten af nyssnämnda två ordinarie

Ärendets

föregående

behandling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

anslag å åttonde hufvudtiteln under rubrik: kommunala-och enskilda läroanstalter

uppföra ej mindre

ett anslag med titel: kommunala mellanskolor å 85,000 kronor;

ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor;

ett anslag med titel: enskilda läroverk å 120,000 kronor;

ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000 kronor,

dessa fyra anslag utgörande ett gemensamt reservationsanslag, än äfven

ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda

kommunala och enskilda läroanstalter å 190,000 kronor.

De af Eders Kungl. Maj:t sålunda föreslagna kommunala mellanskolorna

skulle utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan och i afseende å

inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmått, som inhämtas i högsta

årskursen af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans typ litt. A,

samt få upprättas endast på sådan ort, där folkskola funnes anordnad enligt

nyss nämnda typ. Skola af dylik art skulle omfatta minst tre årsklasser

utöfver den egentliga folkskolan och i dessa klasser under de senaste

tre åren hafva haft i medeltal sammanlagdt minst 18 lärjungar. .

Ledamoten af Riksdagens Andra kammare F. Berg väckte i anledning

af detta förslag vid samma års Riksdag en motion, som i flera hänseenden

påyrkade ändring af Eders Kungl. Maj:ts förslag. I motionen framhölls den

svåra ställning, hvari en af de redan existerande formerna för öfverbyggnader

på folkskolan, de högre folkskolorna, skulle komma, därest Eders

Kungl. Maj:ts förslag bifölles. Orsaken härtill vore framför allt den, att de

kommunala mellanskolorna enligt sistnämnda förslag skulle komma i åtnjutande

af afsevärdt högre årsanslag, än hvad de högre folkskolorna vore

berättigade till. Motionären ansåge därför likställighet mellan ifrågavarande

båda skolformer med afseende å rätt till statsunderstöd vara en

nödvändig förutsättning för de högre folkskolornas fortbestånd. Ridare

framhölls i motionen, att anslaget till kommunala mellanskolor hade sin

rätta plats såsom förslagsanslag vid sidan af anslaget till högre folkskolor, ej,

såsom i Eders Kungl. Maj:ts proposition föreslagits, tillhopa med anslagen

för högre flickskolor, enskilda läroverk och enskilda lärarinneseminarier.

Ehuru motionären önskat en ändring i bestämmelserna om rätt för

högre folkskolor till åtnjutande af statsunderstöd, inskränkte han sig på

anförda skäl till att hemställa bland annat, att Riksdagen måtte i anledning af

Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition dels å riksstaten under åttonde

hufvudtiteln, men utan samband med de i nämnda proposition äskade anslagen

till högre flickskolor, enskilda läroverk och enskilda lärarinneseminarier,

uppföra ett särskilt förslagsanslag med titel: kommunala mellanskolor

å 85,000 kronor, dels godkänna vissa af motionären föreslagna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 129.

grunder och villkor för tilldelande af understöd från samma anslag.

Dessa grunder och villkor öfverensstämde hufvudsakligen med de i Eders

Kungl. Maj:ts förslag framställda, med undantag bland annat däraf, att

enligt motionärens yrkande för anställning såsom ämneslärare eller ämneslärarinna

vid kommunal mellanskola skulle fordras samma kompetens

som för anställning såsom ordinarie lärare eller lärarinna vid höo-re folkskola.

Statsutskottet, som behandlade såväl Eders Kungl. Maj:ts proposition som

motionen, ansåg, att förslaget ej kunde hinna att under då pågående Riksdag

vederbörligen pröfvas, utan hemställde, att Riksdagen icke måtte för

det dåvarande bifalla Eders Kungl. Maj:ts proposition i hvad den afsåge anordnandet

af en ny skolform, ej heller den förut nämnda motionen. Riksdagen

beslöt sedermera i öfverensstämmelse med utskottets förslag.

För 1909 års Riksdag framlade Eders Kungl. Maj:t i proposition nr 81

ånyo ett förslag, som med undantag af en del smärre detaljändringar, hvilka

dock ej berörde de af mig förut omförmälda grunder, öfverensstämde med det

af 1908 års Riksdag behandlade. Af F. Berg in. fl. frambars i samband härmed

i Andra kammaren en motion nr 237, som i allt väsentligt hade samma

syfte, som den vid 1908 års Riksdag väckta. Motionärerna hemställde i sin

motion bland annat, att Riksdagen måtte på det sättet bifalla Eders Kungl.

Maj:ts förslag till ändrad plan för fördelningen och användningen af de då utgående

anslagen till enskilda läroanstalter, att till denna grupp af läroanstalter

skulle hänföras högre flickskolor, högre goss- och samskolor, enskilda mellanskolor

och enskilda lärarinneseminarier, men däremot icke kommunala

mellanskolor; att Riksdagen måtte besluta, att i stället för det i riksstaten

under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till * understöd åt

högre folkskolor» å 32,000 kronor skulle under samma hufvudtitel uppföras

ett förslagsanslag till »understöd åt högre folkskolor och kommunala

mellanskolor» å 60,000 kronor samt att i samband därmed vissa af

motionärerna föreslagna ändringar skulle vidtagas i kungl. kungörelsen angående

anslag till högre folkskolor den 28 juni 1907 i syfte att bereda

de högre folkskolorna möjlighet till erhållande af lika högt statsunderstöd

som de kommunala mellanskolorna. Vidare hemställde motionärerna, att

Riksdagen måtte, under förutsättning af bifall till deras förut gjorda yrkanden,

besluta att i stället för de i riksstaten under åttonde hufvudtiteln

uppförda båda anslagen till understöd åt »enskilda läroverk», högst 60,000

kronor, och åt »högre skolor för kvinnlig ungdom» 380,000 kronor, skulle

under rubriken: enskilda läroanstalter uppföras:

dels ett för nämnda anstalter gemensamt reservationsanslag, innefattande

ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

ett anslag med titel: högre goss- och samskolor å 120,000 kronor;

ett anslag med titel: enskilda mellanskolor å 60,000 kronor;

ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000 kronor;

dels ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter å 190,000 kronor; samt att Riksdagen

måtte, under förut angifven förutsättning, godkänna de af Eders Kungl.

Maj:t föreslagna grunderna och villkoren för tilldelande af ifrågavarande

statsunderstöd, dock med vissa af motionärerna föreslagna ändringar.

Bland öfriga af den kungl. propositionen föranledda motioner vid

denna Riksdag var en, väckt af M. Sundström, som yrkade, att anslaget

till kommunala mellanskolor skulle vara ett alldeles fristående förslagsanslag.

t

Frågan om de kommunala mellanskolorna och öfriga hithörande angelägenheter

hänsköts till ett särskildt utskott. I sitt utlåtande framhöll

utskottet, att det enligt utskottets mening icke varit lyckligt, att Eders Kungl.

Maj:t sammanbundit frågan om de kommunala mellanskolorna med frågan

om de privata lägre samskolorna. Detta hade nämligen gjort, att i den

kungl. propositionen de kommunala mellanskolorna allt för mycket lös-t

ryckts ur sitt naturliga och historiskt gifna samband med de högre folkskolorna

och de högre folkskoleafdelningarna. Det vore detta samband,

som motionen nr 237 afsett att bevara för att såmedelst möjliggöra högre

folkskolans organiska utveckling till kommunal mellanskola, där en sådan

utveckling befunnes vara af de lokala förhållandena påkallad. Utskottet

förordade fördenskull bestämmelser, som skulle medföra samma

rätt till erhållande af statsunderstöd för de högre folkskolorna som för de

kommunala mellanskolorna samt anslöt sig i hufvudsak till de i nyssnämnda

motion gjorda förslag. Dessutom anslöt sig utskottet till det af

M. Sundström gjorda yrkandet.

Riksdagen biträdde utskottets förslag och beslöt bland annat enligt

skrifvelsen nr 249 dels att å riksstatens åttonde hufvudtitel under rubrik:

enskilda läroanstalter uppföra ej mindre

ett anslag med titel: enskilda mellanskolor å 60,000 kronor;

ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor;

ett anslag med titel: högre goss- och samskolor å 120,000 kronor;

ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000 kronor;

dessa fyra anslag utgörande ett gemensamt reservationsanslag, än äfven

ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsundeistödda

enskilda läroanstalter å 190,000 kronor,

dels att ur riksstaten utesluta det under åttonde hufvudtiteln uppförda

förslagsanslaget till understöd åt enskilda läroverk å högst 60,000

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

kronor och det under samma hufvudtitel upptagna anslaget till högre skolor

för kvinnlig ungdom å 380,000 kronor,

dels att å riksstatens åttonde hufvudtitel uppföra ett förslagsanslag

under titeln: kommunala mellanskolor å 10,000 kronor att utgå i enlighet

med vissa angifna bestämmelser,

dels att höja det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget

till högre folkskolor å 32,000 kronor till 58,000 kronor att utgå

i enlighet med vissa närmare angifna bestämmelser.

Med godkännande af Riksdagens nu nämnda beslut i hvad de afveko

från Eders Kungl. Maj:ts framställningar, utfärdade Eders Kungl. Maj:t

den 29 oktober 1909 kungörelser dels angående aflöning af lärarinnorna

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd

åt dessa läroanstalter m. m., dels angående statsunderstöd åt kommunala

mellanskolor.

I sistnämnda kungörelse föreskrefs tillika, att de vid kommunal

mellanskola anställda lärarna och lärarinnorna skola, intill dess särskilda

bestämmelser därom blifva utfärdade, aflönas enligt de för högre folkskolor

gällande grunder, hvarjämte kommunen skall bidraga till deras pensionering

enligt de bestämmelser, som framdeles må varda stadgade.

Åtgärder för åvägabringandet af dylika bestämmelser hade af Riksdagen

begärts i Riksdagens af mig förut berörda skrifvelse nr 249, 1909. Riksdagen

hemställde nämligen där om utredning och förslag i fråga om aflönings-

och pensionsförmåner åt lärare och lärarinnor vid kommunala

mellanskolor. I öfverensstämmelse med Riksdagens begäran har också

Eders Kungl. Magt genom nådigt bref den 25 juni 1909 anbefallt öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk att inkomma med utredning och

förslag i fråga om aflönings- och pensionsförmåner åt lärare och lärarinnor

vid kommunala mellanskolor.

Med anledning häraf har öfverstyrelsen den 27 januari och den 4

mars 1910 ingifvit underdåniga utlåtanden, innefattande af Riksdagen begärda

utredning och förslag. I detta ärende hafva därjämte statskontoret

den 8 december 1910 och direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning

den 5 januari 1911 afgifvit underdåniga utlåtanden.

I sina nyssnämnda utlåtanden anför öfverstyrelsen:

Då öfverstyrelsen ginge att redogöra för det förslag till ordnande af öfverstyrcllärarpersonalens

vid de kommunala mellanskolorna löneförmåner, hvilket låtande.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

öfverstyrelsen utarbetat i öfverensstämmelse med de af Riksdagen uttalade

grunder, ansåge öfverstyrelsen lämpligt att, med hänsyn till det nära samband,

som borde råda mellan kompetensfordringar och aflöningsvillkor,

först yttra sig rörande den kompetens, som enligt öfverstyrelsens mening

borde fastställas för de kommunala mellanskolornas lärarpersonal.

Öfverstyrelsen ansåge sig därvid till en början böra taga i öfvervägande,

i hvad mån nuvarande kompetensbestämmelser i fråga om de högre folkskolornas

personal kunde anses vara till fyllest äfven för de kommunala

mellanskolorna.

För att kunna antagas till ordinarie lärare vid högre folkskola erfordrades

enligt nu gällande bestämmelser:

att hafva blifvit genom intyg om genomgången pröfning väl vitsordad

för studier vid universitet och hafva antingen med godt vitsord genomgått

den praktiska öfningskursen vid ett folkskoleseminarium eller på annat

af Kungl. Maj:t godkändt sätt förvärfvat sig undervisningsskicklighet; eller

att hafva erhållit godkändt afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium;

eller

att hafva förvärfvat behörighet till adjunktstjänst vid folkskoleseminarium

eller allmänt läroverk; eller ock

att hafva med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium samt därefter

med hänsyn till fortsatta studier eller väl vitsordad tjänstgöring vid

högre folkskola eller högre afdelning af folkskola eller annan motsvarande

undervisningsanstalt af Kungl. Maj:t blifvit förklarad behörig att antagas

till ordinarie lärare vid högre folkskola.

Den högsta kompetensgraden vore sålunda att hafva förvärfvat behörighet

till adjunktstjänst vid folkskoleseminarium eller allmänt läroverk,

d. v. s. att i fråga om akademiska examina, profårskurs och tjänstgöring

hafva fullgjort hvad enligt gällande läroverksstadgas §§ 179 och 180

erfordras för behörighet såsom adjunkt vid allmänt läroverk eller ock, i

fråga om kvinnlig adjunkt vid folkskoleseminarium, att hafva genomgått

den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet och därvid erhållit vissa

högre betyg för undervisningsskicklighet samt i metodik och pedagogik

och därefter genomgått en vid seminarium anordnad profårskurs eller med

goda vitsord under minst ett år tjänstgjort vid ett statens seminarium.

Mot denna kompetensart hade öfverstyrelsen lika litet som mot den kompetens,

som vitsordades enbart genom godkändt afgångsbetyg från högre

lärarinneseminariet, någonting att erinra. Öfverstyrelsen ansåge sig till

och med böra ifrågasätta, att den tvååriga tjänstgöring, som förutom aflagda

akademiska examina och genomgången profårskurs erfordrades för

behörighet till adjunktstjänst, icke borde upptagas bland kompetensfor
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

dringarna för anställning vid den kommunala mellanskolan. Denna inskränkning

torde vara nödig för att underlätta möjligheten för de kommunala

mellanskolorna att förvärfva lärare med den kompetens, som här

afsåges. Nämnda lärare skulle säkerligen eljest i regeln finna med sin

fördel mera förenligt att ingå i de allmänna läroverkens tjänst.

Med afgångsbetyg från högre lärarinneseminariet borde jämnställas

afgångsbetyg från af Kungl. Maj:t för ändamålet godkändt enskildt lärarinneseminarium.

Med hänsyn till Riksdagens uttalande, att kompetensfordringarna icke

finge ställas så, att dugliga lärare och lärarinnor, som vore behöriga för

ordinarie anställning vid högre folkskolor, utestängdes från möjligheten

att, sedan deras reella kompetens pröfvats af öfverstyrelsen, vinna anställning

vid kommunala mellanskolor, ansåge öfverstyrelsen, att af de för

högre folkskolorna gällande öfriga kompetensarterna den i bestämmelserna

sist upptagna kunde för de kommunala mellanskolornas del godtagas med

följande ändrade lydelse: »att hafva med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium

samt därefter med hänsyn till fortsatta studier och väl

vitsordad tjänstgöring vid kommunal mellanskola, högre folkskola eller

högre afdelning af folkskola eller annan undervisningsanstalt af Kungl.

Maj:t, efter pröfning af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk, blifvit

förklarad behörig att antagas till ordinarie lärare vid kommunal mellanskola».

Hvad beträffade den i nu gällande bestämmelser för de högre folkskolorna

först upptagna kompetensfordran, så innehölle denna ursprungligen

endast, att lärare skulle vara väl vitsordad för studier idkade vid

universitet. Denna kompetens, som hade sin historiska förklaring i sättet

för de första högre folkskolornas bildande i vårt land för femtio år sedan,

hade till en början varit den enda, som berättigat till anställning vid

högre folkskola. Sedan hade tillkommit Kungl. Maj:ts cirkulär den 9 november

1871 med föreskrift, att det i hvarje särskildt fall skulle på Kungl.

Maj:ts pröfning bero, huruvida behörighet till lärarbefattning vid högre

folkskola skulle medgifvas folkskollärare, som icke idkat studier vid universitet.

Slutligen hade införts dels genom nådiga kungörelsen den 16

juni 1875, dels genom beslut af 1907 års Riksdag de nuvarande kompetensbestämmelserna

i anledning af Kungl. Maj:ts framställning angående

ändrade bestämmelser rörande anslag till högre folkskolor (nåd. kung. den

28 juni 1907).

I samma mån som sålunda kompetensbestämmelserna till sin omfattning

vidgats och till sin innebörd skärpts, hade den äldsta af dessa bestämmelser

— den bland de nu gällande bestämmelserna främst nämnda —

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition Nr 129.

mer och mer förlorat sin betydelse och torde numera knappast för de

högre folkskolornas eget vidkommande ha sitt berättigande såsom en

kompetens, som utan särskild real pröfning kunde medföra behörighet till

ordinarie anställning. Ifrågavarande kompetens lämnade nämligen såsom

en blott formell kompetens ingen som helst garanti för förhandenvaron

af vare sig de för lärarkallet nödiga insikterna eller den för samma kall

erforderliga undervisningsskickligheten. På grund häraf, och då öfverstyrelsen

lifligt instämde i Riksdagens uttalande, att mellanskolans undervisning

måste hållas uppe på samma plan som realskolans och dess

examen blifva fullt likvärdig med examen vid realskolan, ansåge öfverstyrelsen

nu ifrågavarande kompetensbestämmelser för de kommunala

mellanskolornas vidkommande icke kunna i oförändradt skick godtagas.

Skulle bestämmelsen få något som helst realt värde, borde till densamma

fogas det tillägget, att det skulle bero på ansökan hos Kungl. Maj:t i hvarje

särskild t fall, huruvida en så beskaffad kompetens skulle, efter pröfning

af öfverstyrelsen, kunna godtagas för ordinarie lärartjänst vid kommunal

mellanskola.

I anslutning till hvad öfverstyrelsen förut anfört ville öfverstyrelsen

alltså föreslå följande bestämmelser angående lärarpersonalens vid de kommunala

mellanskolorna kompetens:

För att kunna antagas till ordinarie ämneslärare eller ämneslärarinna

vid kommunal mellanskola erfordras:

att hafva genom aflagda examina och genomgången profårskurs fullgjort

villkoren i dessa afseenden för behörighet till adjunktstjänst vid

allmänt läroverk eller folkskoleseminarium; eller

att hafva erhållit godkändt afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium

eller från af Kungl. Maj:t för ändamålet godkändt enskildt lärarinneseminarium;

eller

att hafva med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium samt därefter,

med hänsyn till fortsatta studier och väl vitsordad tjänstgöring vid

kommunal mellanskola, högre folkskola eller högre afdelning af folkskola

eller annan undervisningsanstalt, af Kungl. Maj:t, efter pröfning af öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk, blifvit förklarad behörig att antagas

till ordinarie lärare vid kommunal mellanskola; eller ock

att hafva blifvit genom intyg om genomgången pröfning väl vitsordad

för studier vid universitet och hafva antingen med godt vitsord genomgått

den praktiska öfningskursen vid ett folkskoleseminarium eller på annat

sätt förvärfvat sig undervisningsskicklighet samt därefter hafva, på sätt

här näst ofvan sägs, af Kungl. Maj:t undfått vederbörlig behörighetsförklaring

för anställning såsom lärare vid kommunal mellanskola.

O O

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Pr 129.

Då värdet af för lärartjänster föreskrifna kompetensfordringar i väsentlig

mån berodde på, huru de vid tjänsternas tillsättning tillämpades,

hade öfverstyrelsen ansett sig höra yttra sig äfven om sättet för tillsättning

af lärartjänster vid de kommunala mellanskolorna.

I fråga om de högre folkskolorna funnes i detta afseende inga gemensamma

bestämmelser. De stadganden härom, som förekomme i de för dessa

skolor utfärdade reglementen, vore af mycket växlande art. Än skedde

tillsättningen af skolans styrelse efter vederbörande domkapitels yttrande

eller förslag, än af domkapitlet efter styrelsens förslag, än åter af skolans

styrelse utan domkapitlets yttrande.

Hvad de kommunala mellanskolorna beträffade, ansåge öfverstyrelsen,

att ordinarie lärår- och lärarinnetjänster borde ledigförklaras genom kungörelse

i Post- och Inrikes tidningar att sökas hos ordföranden i skolans

styrelse inom 30 dagar efter tjänstens ledigförklarande. Vederbörande

skolstyrelse hade sedan att bland de till tjänsten behöriga till innehafvare

af densamma utse den, som styrelsen, med hänsyn till undervisningsskicklighet,

insikter och genom föregående tjänstgöring förvärfvad erfarenhet,

funne vara den för tjänsten mest lämpliga. Sedan styrelsens beslut

härom kungjorts i Post- och Inrikes tidningar, borde besvär inom viss

tid kunna anföras hos_ öfverstyrelsen, som ägde att pröfva och afgöra

de anförda besvären. Öfverstyrelsens beslut borde naturligtvis därefter hos

Kungl. Maj:t kunna öfverklagas i vanlig ordning. Det borde åligga skolstyrelsen

att i hvarje fall medelst protokollsutdrag underrätta öfverstyrelsen

om beslut rörande skedd tillsättning af tjänst.

På grund af det nära sammanhang, som ägde rum mellan sättet för

tjänsternas tillsättning och sammansättningen af den korporation, som hade

att tillsätta dem, ville öfverstyrelsen yttra sig jämväl om sammansättningen

af styrelsen för de kommunala mellanskolorna.

I fråga om skolstyrelsens sammansättning vid de högre folkskolorna

funnes olika föreskrifter i respektive reglementen. Ofta vore skolrådet

styrelse för högre folkskolan, eller ock vore skolrådets ordförande själfskrifven

ledamot eller ordförande i skolstyrelsen, hvarjämte ett visst antal

minst 3 — på kyrkostämma valda personer utgjorde styrelsen. I en

del reglementen tunnes föreskrift rörande föreståndarens själfskrifvenhet

såsom ledamot i styrelsen, enligt en del andra åter hade han att närvara

vid styrelsens sammanträden och därvid stundom att föra protokoll.

Hvad styrelsen för de kommunala mellanskolorna beträffade, ansåge

öfverstyrelsen, med hänsyn till de mycket växlande sätt, på hvilka dessa

skolor kunde komma att uppstå, att inga generella bestämmelser i detta

afseende borde fastställas, utan att föreskrift härom borde, i likhet med

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

hvad som hittills ägt rum i fråga om de högre folkskolorna, meddelas för

hvarje skola, därvid då hänsyn kunde tagas till olika orters önskemål och

förhållanden. Då emellertid staten såsom understödsgifvare hade i fråga

om samtliga dessa skolor vissa intressen att bevaka, borde det dock

i hvarje fall föreskrifvas, att styrelsens ordförande, i viss analogi med

hvad som vore föreskrifvet rörande styrelserna för statens samskolor, skulle

utses af öfverstyrelsen och tillika vara skolans inspektor. Då det därjämte

vore af vikt, att skolans föreståndare komme i tillfälle att i möjligaste

mån göra sitt inflytande gällande i fråga om skolans samtliga angelägenheter,

syntes han höra vara själfskrifven ledamot af styrelsen. Styrelsen

borde, såsom i allmänhet ägde rum vid högre folkskolor hafva hela

ansvaret inför såväl stat som kommun i fråga om skolans både pedagogiska

och ekonomiska ledning.

I sammanhang med nu berörda förhållanden ville öfverstyrelsen jämväl

uttala sig för önskvärdheten af den bestämmelsen, att vid kommunal

mellanskola minst fyra ordinarie lärare skulle vara anställda.

Öfverstyrelsen öfverginge därpå till frågan om de aflöningsförmåner,

som borde fastställas såsom minimilöner för de kommunala mellanskolornas

lärarpersonal, under förutsättning att kompetensfordringarna fastställdes

i enlighet med öfverstyrelsens förslag. Öfverstyrelsen hade därvid utgått

från de lönesatser, som nu gällde för lärarpersonalen vid de högre folkskolorna.

Förutom tjänlig bostad och nödigt bränsle utgjorde den årliga

lönen vid dessa skolor, med uppflyttning i högre lönegrad efter respektive

5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring,

för lärare respektive 1,500, 1,800, 2,100, 2,400 kronor,

» lärarinna » 1,400, 1,600, 1,800, 2,000 kronor.

Hvad först anginge de manliga lärarna vid kommunala mellanskolor,

borde tydligen vid bestämmandet af deras löner hänsyn tagas till den

ökade tjänstgöringstiden vid dessa skolor i jämförelse med högre iolkskolor.

Enligt de af Riksdagen fastställda bestämmelserna skulle läsåret

vid kommunala mellanskolor utgöra minst 38 veckor, medan i fråga om

högre folkskolor alltfort gällde, att undervisningen skulle fortgå 30 veckor

hvarje år, därest ej Kungl. Maj:t på gjord ansökning annorlunda bestämde.

I enlighet härmed vore föreskrifterna i respektive reglementen för de

högre folkskolorna om läsårets längd rätt växlande, i det den normala

tiden af 30 veckor i vissa fall öfverskredes, i vissa fall åter underskredes,

så att den till och med ginge ned ända till 24 veckor. Då det nu gällde

att afväga den ökning i aflöningsförmåner, som borde för lärarna vid de

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

kommunala mellanskolorna blifva en följd af den längre tjänstgöringstiden,

vore det emellertid af vikt att därvid äfven taga med i räkningen vissa

omständigheter, hvilka i någon mån minskade betydelsen af läsårets ökade

längd. I fråga om lärare vid högre folkskola hade hittills det förhållandet

ägt rum, att han i regel varit ensam lärare vid skolan och därför förutom

den egentliga undervisningsskyldigheten haft att bestrida åtskilliga andra

med eu skolföreståndares tjänst förknippade åligganden. Därtill komme,

att hans undervisningsskyldighet i regel uppgått till 30 veckotimmar eller

därutöfver allt efter omfattningen af skolans undervisningsplan. I motsats

härtill skulle om blifvande lärare vid kommunal mellansköla, som icke

innehade uppdrag att tillika vara föreståndare, komma att gälla, att han

skulle uteslutande bestrida sin undervisningsskyldighet samt att, enligt

öfverstyrelsens förmenande, hans undervisningsskyldighet i veckan borde

sättas till den för lärare vid statens real- och samskolor fastställda eller

från 24 till 28 veckotimmar. Toges dessa omständigheter med i räkningen

vid bestämmandet af lönerna för lärarna vid de kommunala mellanskolorna,

ansåge öfverstyrelsen, att en höjning af den nuvarande grundlönen

vid de högre folkskolorna för de kommunala mellanskolornas vidkommande

från 1,500 till 1,700 kronor kunde anses utgöra en skälig ersättning i

första lönegraden för den ökade tjänstgöringstiden. Ökades därjämte, såsom

syntes skäligt, hvart och ett af de tre ålderstilläggen från 300 kronor

till 400 kronor, måste ersättningen anses komma att fullt motsvara den

meranämnda ökningen i tjänstgöringstiden.

Förutom den ökning af den kontanta lönen, som på detta sätt uppstode,

borde äfven lönen ökas med beräknade värdet å de i högre

, j äs lärares aflöning ar ingående naturaförmånerna af bostad och

bränsle eller däremot svarande ersättning. Öfverstyrelsen ansåge nämligen

lämpligt, att de aflöningsförmåner, hvilka skulle fastställas såsom rninimiaflöningai

för kommunala mellanskolor, med undantag af de för föreståndare

och föreståndarinna, endast utginge i kontant lön. Af de af öfverstyrelsen

inhämtade uppgifter öfver de belopp, hvartill nämnda förmåner

vid de nuvarande högre folkskolorna å olika orter beräknades, framginge,

att dessa belopp vore mycket växlande. Öfverstyrelsen ansåge emellertid

att, om ifrågavarande ersättning såsom grund för minimiaflöning uppskattades

till 300 kronor, ett i det hela lämpligt medeltal valts. Lädes detta

belopp till det lönebelopp å 1,700 kronor, som föreslagits motsvara högre

folkskolans kontanta begynnelselön, erhölles en begynnelselön å 2,000 kronor

och en slutlön å 3,200 kronor; och torde dessa lönesatser, om de jämfördes

med lärarlönerna vid de egentliga folkskolorna i rikets städer,

köpingar, municipalsamhållen och därmed jämförliga orter, och om man

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

betänkte, att de vore minimilöner, livilka de enskilda kommunerna kunde

efter behag höja, böra betecknas såsom ändamålsenligt valda.

Emellertid ansåge sig öfverstyrelsen i en viss punkt böra påyrka en

höjning af dem.

Skulle den kommunala mellanskolan och dess examen kunna hallas

uppe i samma plan som realskolan och dess examen, så vore det enligt

öfverstyrelsens förmenande af utomordentligt stor betydelse, att skillnaden

mellan mellan skolans och realskolans lärare i fråga om utbildning ej blefve

för stor. I sådant syfte syntes det därför öfverstyrelsen oundgängligen nödvändigt,

att särskilda mått och steg träfiades för att draga lärare, hvilka

förvärfvat behörighet till lärartjänst vid allmänt läroverk, öfver till mellanskolan.

Öfverstyrelsen ville härmed ingalunda hafva sagt, att icke äfven

bland lärare, soin icke förvärfvat en sådan behörighet, kunde Annans de,

som ägde en fullt tillfredsställande real kompetens. Men redan i den

omständigheten, att möjligheten för ett utbyte af lärare stode öppen för

de båda skolarterna, läge en utväg att lättare bibehålla dem pa samma

plan. Därtill komme vidare, att den garanti på förvärfvad skicklighet, som

läge i genom af lagda akademiska examina och genomgången pr of år skurs

vunnen behörighet, vore ägnad att åt skolan bereda en större auktoritet

utåt och betrygga de utgående elevernas likställighet med de från de allmänna

läroverken utexaminerade. Slutligen ansåge sig öfverstyrelsen icke

böra underlåta att framhålla, att förefintligheten af akademiskt bildade lärare

bland lärarpersonalen vid en kommunal mellanskof kunde vara ägnad

att på skolans öfriga lärare utöfva ett i vetenskapligt afseende både

eggande och vägledande inflytande.

Ett väsentligt villkor för förvärfvande åt kommunala mellanskolor åt

lärare med behörighet till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk vore därför,

att skillnaden mellan lönerna för sådana lärare vid kommunal mellanskola

och realskola ej blefve alltför stor. I motsvarighet till de lönebidrag

från staten, som enligt af Riksdagen beslutad lönereglering skulle

tillkomma de lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, hvilka

aflagt de prof, som erfordrades för behörighet till ordinarie ämneslärarbefattning

vid allmänt läroverk, funne öfverstyrelsen lämpligt, att ett särskildt

af staten utgående lönetillägg bereddes nu ifrågavarande lärare.

Nämnda tillägg syntes, hvad begynnelselönen beträffade, böra utgöras af

500 kronor. Begynnelselönen för lärare med denna högre kompetens blefve

sålunda 2,500 kronor och slutlönen 3,700 kronor, hvilka aflöningsbelopp

i betraktande af deras karaktär af minimiaflöningar enligt öfverstyrelsens

mening kunde anses lämpligt afvägda. Med ifrågavarande lönetillägg när

made man sig ock i någon mån de för adjunkter vid allmänna läroverken

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 129.

fastställda löner, Indika äfven gällde för manliga adjunkter vid folkskoleseininarierna

och som vore: begynnelselön 8,000 kronor, 4 ålderstillägg å

oOO kronor hvart och ett, samt sålunda slutlön 5,000 kronor.

De manliga lärarnas vid de kommunala mellanskolorna löner skulle

enligt öfverstyrelsens förslag sålunda i de olika lönegraderna blifva:

för lärare med lägre kompetens: respektive 2,000, 2,400, 2,800, 3,200

kronor,

för lärare med högre kompetens: respektive 2,500, 2,900, 3,300, 3,700

kronor.

Härtill koinme, att öfverstyrelsen ansåge, att vid kommunal mellanskola,

i hvilken gossar undervisades, samt vid dylik såsom Barnskola anordnad

skola en af de vid skolan anställda manliga lärarna borde erhålla

uppdrag att vara skolans föreståndare. Med hänsyn därtill, att för sistnämnda

befattning kräfdes därför särskildt lämpade personliga egenskaper

och förvärfvad pedagogisk och organisatorisk erfarenhet, äfvensom därtill

att vid en institution eu chef icke lämpligen borde aflönas lägre än med

de löner, som kunde tillkomma hans underlydande, ansåge öfverstyrelsen

att föreståndarens begynnelselön oberoende af hans kompetens borde sättas

till 3,700 kronor, d. v. s. till den föreslagna slutlönen för manlig lärare

med högre kompetens, samt dessutom bostad eller hyresersättning, hvarjämte

han borde åtnjuta rätt till ett ålderstillägg å 400 kronor efter 10

års tjänstgöring såsom föreståndare. Begynnelselönen blefve sålunda 3,700

kronor och slutlönen 4,100 kronor. Till jämförelse meddelades, att rektor

vid statens real- och samskolor åtnjöte förutom bostad eller motsvarande

ersättning 5,000 kronor, d. v. s. lön för adjunkt vid allmänt läroverk i

högsta lönegraden, med rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor efter 10

års tjänstgöring såsom rektor, alltså i slutlön 5,500 kronor.

Till föreståndarens lön syntes staten, förutom med 2/3 af det honom

tillkommande ålderstillägg, böra bidraga med 2/3 af det i föreståndarens

lön ingående belopp, som svarade mot de ålderstillägg, som tillkomme

manlig lärare i högsta lönegraden, samt därutöfver med 500 kronor.

Hvad därefter frågan om lärarinnornas vid de kommunala mellanskolorna

löner anginge, mötte vissa svårigheter att vid bestämmandet af dessa

lägga till grund de nuvarande lönerna för kvinnliga lärare vid högre folkskolor.

Enligt nuvarande bestämmelser åtnjöte lärarinna vid sistnämnda

skolor ininst^ 1,400 kronors årlig lön med rätt till 3 ålderstillägg å 200

kronor, alltså kontant slutlön å 2,000 kronor, samt dessutom bostad och

bränsle eller motsvarande ersättning. Redan nu öfverstege således de löneförmåner,

som sammanlagdt tillkomme lärarinna vid. högre folkskola, icke

blott, de löneförmåner, som Riksdagen fastställt för lärarinna vid statssam
Bihanj

till Iiiksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Iläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

skola, som icke tillika vore första lärarinna, utan äfven den för vanlig

lärarinna vid enskilda statsunderstödda läroanstalter af Riksdagen reglerade

lönen. Då emellertid den kommunala mellanskolans mål i intet afseende

vore högre än det för öfriga nu nämnda skolarter fastställda, och

på grund dåra!’ icke heller större anspråk borde ifråga om kompetens

ställas på lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna ån vid ofvannäinnda

skolor, funnes i själfva arten af ifrågavarande lärarinnebefattningar

in oren grundad anledning att vid bestämmandet af lönesatser för inne

hafvarna af desamma väsentligen aflägsna sig från de motsvarande lönesatser,

som under de senaste åren blifvit fastställda vid öfriga nu nämnda

skolor.

Hvad då först beträffade de enskilda läroanstalterna, till hvilka bland

annat de enskilda mellanskolorna hörde, så hade af Eders Kungl. Maj:t

och Riksdagen för dessas lärarinnor fastställts tvenne olika löneskalor, en

högre med "begynnelselön å 1,400 kronor och en lägre med begynnelselön

å 1,200 kronor, beroende på lärarinnornas olika kompetens. Då nu dels

kompetens, som enligt öfverstyrelsens här ofvan afgifna förslag skulle

fordras af lärarinnorna vid de kommunala mellanskolorna, i det störa hela

kunde jämnställas med den för lärarinnor vid enskild mellanskola med

den högre löneskalan föreskrift^ kompetens, torde ingen anledning förefinnas

att för lärarinnor vid kommunala mellanskolor föreslå en så lag

begynnelselön som 1,200 kronor.

Bortsåge man således från denna lönesats, så vore de lärarinnelöner,.

till hvilka man hade att taga hänsyn, förutom högre folkskolornas, de vid

statens samskolor och de vid enskilda läroanstalter för den högre lärarinnekompetensen

fastställda.

Ordinarie ämneslärarinna vid statens samskolor hade i begynnelselön

1,500 kronor med rätt till ett ålderstillägg efter 5 år, alltså slutlön 2,000

kronor. Lärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt med viss högre

kompetens skulle hafva minst 1,400 kronors begynnelselön med rätt till

två ålderstillägg å 300 kronor, alltså slutlön lika med den för statens

samskolor gällande. Att nu sätta begynnelselönen för den kommunala

mellanskolan så lågt som till det belopp, som fastställts för lärarinna

med den högre kompetensen vid de enskilda läroanstalterna eller till 1,400

kronor, torde ej vara lämpligt med hänsyn därtill, att detta \ore att för

de kommunala mellan skolornas vidkommande gå alltför lågt under de nu

för högre folkskolorna gällande lärarinnelönerna. Såsom förut nämnts,

vore visserligen de kontanta begynnelse- och slutlönerna för lärarinnor vid

sistnämnda skolor desamma som de för lärarinnor med den högre kompetensen

vid enskilda läroanstalter fastställda minimilönerna, men härtill komine

s. 19 Kontrollera mot PDF

Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129. 19

för de högre folkskolornas del bostad och bränsle eller däremot svarande

ersättning.

De för lärarinnor vid statens samskolor fastställda lönesatserna, med

begynnelselön 1,500 kronor och slutlön 2,000 kronor, syntes öfverstyrelsen

däremot i jämförelse med nuvarande löner vid de högre folkskolorna

kunna lämpa sig äfven för de kommunala mellanskolorna. Att gå under

dessa lönesatser ansåge öfverstyrelsen nämligen icke tillrådligt med hänsyn

till det af Riksdagen gjorda uttalandet, att såväl kompetensfordringar

som aflöningsförmåner borde afvägas med hänsyn därtill, att mellanskolans

undervisning måste hållas uppe på samma plan som realskolans.

Äfven en begynnelselön lika med den för statssamskolelärarinna eller

1,500 kronor kunde emellertid i jämförelse med begynnelselönen för lärarinna

vid högre folkskola vid ett första betraktande synas vara något låg.

En dylik begynnelselön komme nämligen att endast med 100 kronor öfverstiga

den kontanta grundlönen vid högre folkskolor, och sistnämnda belopp

kunde synas vara ett väl lågt värde för en kvinnlig lärares vid högre

folkskola naturaförmåner. Emellertid borde man härvid taga i betraktande

att, under det lärarinnas tjänstgöringstid vid de högre folkskolorna för

närvarande kunde uppgå ända till SO timmar i veckan eller därutöfver,

för lärarinna vid kommunal mellanskola tjänstgöringsskyldigheten enligt

öfverstyrelsens förmenande borde fastställas till samma tjänstgöringstid,

som i gällande läroverksstadga § 133 vore föreskrifven för lärarinnor vid

statens samskolor eller från 22 till 26 timmar. Toges den minskning i

tjänstgöringsskyldigheten per vecka, som härmed uppstode, i betraktande,

så borde en begynnelselön af 1,500 kronor för lärarinnor vid kommunala

mellanskolor kunna, oaktadt ökningen i läsårets längd, anses i möjligaste

mån motsvara de aflöningsförmåner, som vore fastställda för de högre folkskolornas

lärarinnor.

I fråga om slutlönen ansåge öfverstyrelsen ej heller tillrådligt, att gå

längre än till den slutlön, som tillkomme statssamskollärarinna, eller

2,000 kronor, hvilket belopp äfven vore minimislutlön för de lärarinnor

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, hvilka åtnjöte rätt till ålderstillägg.

Detta aflöningsbelopp komme sålunda att sammanfalla med kontanta

slutlönen vid högre folkskola och följaktligen något understiga den

totala slutaflöningen, d. v. s. nämnda kontanta slutlön tillsammans med

värdet å bostad och bränsle. Den minskning, som öfverstyrelsen sålunda

ansett sig nödgas göra beträffande slutlönens förhållande till nu gällande

slutafiöning vid högre folkskolor, torde emellertid i ej ringa mån komma

att uppvägas därigenom att, såsom öfverstyrelsen tänkt sig’ särskilda slag

af bättre afiönade lärarinnetjänster, nämligen första lärarinnetjänster och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

föreståndarinnetjänster, komme att vid vissa af de kommunala mellanskolorna

inrättas.

Innan öfverstyrelsen öfverginge till en närmare redogörelse för sitt

förslag i denna punkt, ansåge sig öfverstyrelsen först böra företaga till

behandling en fråga, som på det närmaste sammanhängde med de af öfverstyrelsen

nu föreslagna lönesatserna för de vanliga ordinarie ämneslärarinnorna

vid de kommunala mellanskolorna.

Då enligt öfverstyrelsens här ofvan afgifna förslag till kompetensbestämmelser

den formella kompetensen för lärarinnor skulle kunna vara

af olika slag, skulle det kunna tyckas ligga nära till hands att föreslå en

viss olikhet äfven i löneförmånerna för lärarinnor med olika, kompetens i

analogi med hvad som öfverstyrelsen här ofvan föreslagit beträffande de

manliga lärarna. Emellertid förefunnes mellan de olika slagen af formell

kompetens för lärarinnorna icke på långt när den stora reella skillnad, som

ägde rum mellan de olika slagen af formell kompetens för lärarna. På

grund häraf ansåge sig öfverstyrelsen icke heller höra föreslå olika löneförmåner

för lärarinnor med olika formell kompetens.

I likhet med hvad som vore fallet vid statens samskolor ansåge öfverstyrelsen

det vara lämpligt, att vid kommunal mellanskola, som vore anordnad

såsom samskola, en lärarinna anställdes såsom första lärarinna med

samma åligganden, som tillkomme första lärarinna vid statssamskola, nämligen

att såsom biträde åt rektor, respektive föreståndare, utöfva uppsikt öfver de

kvinnliga lärjungarna samt att i afseende å dem gå honom tillhanda med

råd och upplysningar. Dylik lärarinnas löneförmåner syntes böra, i anslutning

till de för första lärarinna vid statens samskola gällande, bestämmas

till en begynnelselön af 2,000 kronor och en slutlön af 2,500 kronor.

Då öfverstyrelsen beträffande lönen för vanlig ordinarie ämneslärarinna

icke ifrågasatt något bidrag från statens sida till lönetillägg åt lärarinna

på grund af olikhet i kompetens, så ansåge sig öfverstyrelsen så mycket

snarare kunna föreslå ett statens särskilda mellanträdande i fråga om aflöningen

af första lärarinnorna vid de kommunala mellanskolorna. Öfverstyrelsen

hade tänkt sig detta kunna ske under den formen, att staten

skulle bestrida förutom 2/a a*'' föreskrift^ ålderstillägg jämväl hälften af

den- ökning i lön, som första lärarinna enligt öfverstyrelsens mening borde

åtnjuta. Statens bidrag särskild! till första lärarinnas aflöning blefve sålunda

250 kronor. Till jämförelse borde nämnas, att staten, förutom med

2/3 af föreskrifna ålderstillägg, för hvarje lärarinna med högre kompetens

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter bidroge med ett lönetillägg af

200 kronor.

Skillnaden mellan de föreslagna begynnelse- och slutlönerna — 500

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

kronor ,i fråga om de för såväl vanlig lärarinna som första lärarinna föreslagna

lönesatserna — ansåge öfverstyrelsen lämpligen böra fördelas på

två ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor efter 5 år.

Lärarinnornas vid de kommunala mellanskolorna löner skulle sålunda

enligt öfverstyrelsens förslag i de olika lönegraderna blifva följande:

för lärarinna: respektive 1,500, 1,750, 2,000 kronor,

för första lärarinna: respektive 2,000, 2,250, 2,500 kronor.

Skulle kommunala mellanskolor uppstå, i hvilka endast flickor undervisades,

borde en af lärarinnorna utses till föreståndarinna med samma begynnelselön,

som första lärarinna åtnjuter i högsta lönegraden, samt dessutom

bostad eller kvresersättning äfvensom ett ålderstillägg å 250 kronor

efter 10 års tjänstgöring såsom föreståndarinna. Med afseende på sättet

för utgående af föreståndarinnans lön ansåge öfverstyrelsen, att staten

borde bidraga med samma belopp som till aflöning af första lärarinna i

högsta lönegraden, äfvensom med 2/3 af det föreståndarinnan tillkommande

ålderstillägget.

1 likhet med hvad som skett vid löneregleringen för lärarinnepersonalen

vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna, ansåge öfverstyrelsen

lämpligt, att jämväl bestämmelser infördes rörande timlärares och

öfningslärares aflöning vid de kommunala mellanskolorna. Öfverstyrelsen

ville i sådant afseende föreslå, att arfvode åt manlig timlärare i läroämne,

i anslutning till bestämmelserna i nådiga brefvet den 20 oktober 1905 till

öfverstyrelsen angående bemyndigande för öfverstyrelsen att anställa timlärare

vid de allmänna läroverken in. m., fastställdes att utgå med 90

kronor för veckotimme för lärare med den af öfverstyrelsen ofvan föreslagna

högre kompetensen och i annat fall med 80 kronor för veckotimme,

samt att arfvode åt timlärarinna i läroämne måtte utgå med 60 kronor för

hvarje veckotimme eller med samma belopp, som fastställts i fråga om

timlärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt.

Om, såsom önskvärd! vore, särskilda lärare i öfningsämnen anställdes

vid kommunal mellanskola, ansåge öfverstyrelsen, att kvinnlig lärare i dessa

ämnen borde aflönas, i fråga om såväl arfvodenas belopp som rätt till ålderstillägg,

enligt grunder liknande dem, som fastställts i fråga om öfningslärarinnor

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, samt att manlig

öfningslärare i välskrifning, teckning, musik och gymnastik borde åtnjuta

90 kronor för hvarje veckotimmes undervisning, med rätt för lärare,

som hade den kompetens och tjänstgöring, som vore fastställd för lärarinnas

vid statsunderstödd enskild läroanstalt rätt till lönetursberäkning, att

åtnjuta ålderstillägg beräknadt efter veckotimme af 15 kronor i andra och

30 kronor i tredje lönegraden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

I fråga om uppflyttning i högre lönegrad torde det vara nödvändigt,

om man skulle kunna hoppas att till lärare vid kommunala mellanskolor

förvärfva lämpliga personer, att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

hvad som gällde för högre folkskolorna, stadga, att lärare vid kommunala

mellanskolor finge uti den tjänstetid, som erfordrades för åtnjutande af

.ålderstillägg, inräkna, förutom föregående tjänstgöring såsom ordinarie

lärare eller lärarinna vid annan kommunal mellanskola, föregående tjänstgöring

såsom ämneslärare, respektive åmneslärarinna vid allmänt läroverk

eller folkskoleseminarium äfvensom tjänstgöring såsom ordinarie lärare vid

högre folkskola eller egentlig folkskola. Tjänstgöringen vid allmänt läroverk

eller folkskoleseminarium borde, såsom gällde för högre folkskolorna,

få inräknas, äfven om den ägt rum såsom extra ordinarie lärare, hvaremot

beträffande öfrig tjänstgöring endast sådan i ordinarie anställning borde

gälla. För att icke genom en sådan anordning personer skulle lockas att

söka anställning vid kommunal mellanskola, Indika hunnit den ålder, att

de icke kunde anpassa sig efter nämnda skolas arbetsmetod och särskilda

öfriga kraf, ansåge öfverstyrelsen det vara nödvändigt, att en viss begränsning

med afseende på tiden gjordes i den föregående tjänstgöring vid

annan läroanstalt än kommunal mellanskola, som sålunda skulle få tillgodoräknas;

och föresloges denna tid till högst tio år.

1 öfrig! hade öfverstyrelsen utarbetat förslaget till bestämmelser rörande

uppflyttning i högre lönegrad i nära anslutning till hvad i fråga om lärarinnepersonalen

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter vore stadgadt.

Liksom det i fråga om högre folkskolor funnes bestämmelser angående

aflönande af vikarie för lärare under tjänstledighet, ansåge sig öfverstyrelsen

böra föreslå bestämmelser jämväl rörande lärares tjänstledighet och

vikaries aflöning vid kommunala mellanskolor.

Enligt bestämmelserna för högre folkskolor utginge sjukvikaries arfvode

efter 190 kronor för månad för manlig lärare och 180 kronor för kvinnlig

lärare per månad förutom naturaförmåner. Till detta arfvode bidroge den

tjänstledige läraren af sin lön med ett belopp motsvarande 1/i af vikariens

kontanta minimiaflöning, 73 af samma ininimiaflöning utginge af statsmedel,

och återstoden erlades af skoldistriktet, hvilket det jämväl ålåge att förse

vikarien med bostad järnte vedbrand eller ock lämna ersättning därför äfvensom

att, där så ifrågakomme, godtgöra honom resekostnad.

För de kommunala mellanskolornas vidkommande syntes det öfverstyrelsen,

med hänsyn till de af öfverstyrelsen föreslagna begynnelselönerna

för den ordinarie lärarpersonalen, lämpligt, att arfvodet för manlig vikarie

utan hänsyn till kompetens sattes till 1,500 kronor för läsår och

för kvinnlig vikarie till 1,200 kronor för läsår. Då ordinarie lärare eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129. 2S

lärarinna åtnjöte tjänstledighet på grund af styrkt sjukdom, syntes de, i

analogi med hvad som t. ex. vore föreskrifvet för öfningslärarna vid de

allmänna läroverken, böra afstå 1fi af sina aflöningsförmåner, beräknade

efter kalenderår. Hvad som däröfver erfordrades till vikariens aflöning

borde, under förutsättning att vikarien ägde behörighet till ordinarie anställning

vid kommunala mellanskolor, utgå med % af statsmedel och -1/»

erläggas af kommunen, men eljest helt bestridas af kommunen.

Tjänstledighet på grund af sjukdom borde pröfvas och beviljas af

skolstyrelsen, som ock skulle äga att förordna vikarie. Likaledes borde

skolstyrelse besluta rörande tjänstledighet på grund af annan orsak än

sjukdom, dock ej för längre tid än högst två terminer i följd. Fråga om

sådan tjänstledighet för lärare, hvilken redan åtnjutit dylik under en tid

af två terminer i följd, borde lämpligen hånskjutas till öfverstyrelsens

pröfning och afgörande. Vikarie för lärare, som i följd af skolstyrelsens

eller öfverstyrelsens beslut åtnjöte tjänstledighet af annan orsak än sjukdom,

borde förordnas af skolstyrelsen. Denna skulle förordna vikarie äfven

vid vakans, hvilken vikarie helt borde aflönas af kommunen, dock att sådan

vikarie ej utan tillstånd af öfverstyrelsen borde förordnas för längre tid

ån ett läsår. Rörande beslut om tjänstledighet och förordnande för lärare

borde föreskrifvas skyldighet för skolstyrelse att omedelbart insända underrättelse

till öfverstyrelsen.

Statens särskilda bidrag till aflöning af lärarpersonalen komme sålunda.

om bestämmelser rörande samma aflöning fastställdes i enlighet med nu

Iramlagdt förslag, att utgöras af dels 2/3 af samtliga ålderstillägg, dels

500 kronor för hvarje manlig ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring,

som i fråga om examina och profårskurs fullgjort villkoren för behörighet

till ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium,

dels ock 250 kronor för hvarje första lärarinna. Dessutom skulle staten

bidraga till aflöning af manlig föreståndare med samma belopp som till

manlig ämneslärares slutlön och där utöfver med 500 kronor, d. v. s.

med 1,300 kronor, samt till aflöning af föreståndarinna med samma

belopp som till törsta lärarinna i högsta lönegraden. Slutligen skulle staten

bidraga till aflönande af sådan sjukvikarie, som vore behörig till ordinarie

anställning vid kommunal mellanskola, med 2/3 af det belopp, som

till hans aflöning kräfdes utöfver hvad den tjänstledige läraren, respektive

lärarinnan vore pliktig att afstå.

Öfverstyrelsen ansåge det lämpligt, att, i likhet med hvad numera

gällde för statens understödjande af de enskilda läroanstalterna, understödet

till de kommunala mellanskolorna uppdelades dels i ett bidrag till skolan

själ!’, dels i ett bidrag till lärarpersonalens aflöning. Enligt öfverstyrelsens

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

mening borde därför, i analogi med hvad som skett för de enskilda läroanstalternas

vidkommande, å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln

uppföras, förutom det redan nu befintliga förslagsanslaget till kommunala

raellanskolor, ett särskildt anslag jämväl af förslagsanslags natur med titel:

bidrag till aflöning af lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor, och

hade öfverstyrelsen äfven förutsatt ett dylikt särskildt anslag vid utarbetandet

af sitt förslag till bestämmelser om lärarpersonalens aflöning och

grunderna för statens bidrag därtill. Till huru stort belopp detta anslag

borde föreslås första gången det äskades, såge sig öfverstyrelsen för närvarande

icke i stånd att afgöra, lika litet som öfverstyrelsen för närvarande

kunde yttra sig om ett möjligen förefintligt behof af höjning af det nuvarande

anslaget till kommunala mellanskolor, utan finge öfverstyrelsen

i underdånighet anhålla att härom senare få inkomma med förslag.

Innan öfverstyrelsen lämnade frågan om lärarpersonalens löneförmåner,

ville öfverstyrelsen ytterligare betona, att de föreslagna lönerna tydligen

endast vore minimilöner, och att deras jämförelsevis låga belopp vore

valda med särskild hänsyn därtill, att upprättandet af ifrågavarande skolor

ej skulle för vederbörande kommuner blifva för betungande. Vederbörande

kommuner skulle naturligtvis äga rätt att, liksom gällde i fråga

om de af Riksdagen fastställda lönerna för lärarpersonalen vid folkskolor,

högre folkskolor och enskilda läroanstalter, tilldela sina lärare och lärarinnor

aflöningsförmåner till högre belopp än som i författningen föreskrefves.

Hvad slutligen anginge frågan om pensionering för de kommunala

mellanskolornas lärarpersonal, så kunde det tänkas, att man borde inrätta

en särskild pensionsanstalt för densamma. Då emellertid den kommunala

mellanskoltypen ännu vore i sin linda, och man svårligen för närvarande

vore i stånd att bedöma, huru omfattande utvecklingen af denna nya skoltyp

kunde blifva, så torde det vara lämpligast, att pensioneringen af

lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna öfvertoges af några af

de redan förefintliga pensionsanstalterna. Den pensionsanstalt, som då med

hänsyn till det nära sambandet mellan den kommunala mellanskolan och

den högre folkskolan läge närmast till hands, vore folkskollärarnas pensionsinrättning,

i hvilken högre folkskolans lärare redan ägde delaktighet.

I nämnda pensionsinrättning hade med Riksdagens medgifvande redan

inkorporerats lärarkårer, som ursprungligen icke tillhört densamma. Så

hade skett senast genom 1909 års Riksdags beslut i fråga om lärare och

lärarinnor vid privata småskoleserainarier. Öfverstyrelsen finge därför i

underdånighet hos Eders Kungl. Maj:t hemställa, att Eders Kungl. Maj:t

måtte, såsom tidigare skett i liknande fall, anmoda direktionen öfver

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

samma pensionsinrättning att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med utredning

och förslag i berörda afseende.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde öfverstyrelsen i

underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte

dels föreslå Riksdagen att besluta ändringar i och tillägg till gällande

bestämmelser angående anslag till kommunala mellanskolor äfvensom att,

efter uppförande å åttonde hufvudtiteln på ordinarie stat af ett förslagsanslag

till bidrag till aflöning af lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor,

antaga bestämmelser om aflöning af lärare och lärarinnor vid kommunala

mellanskolor samt i fråga om anslag till bidrag till aflöning af

lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor, allt i enlighet med bilagdt

förslag,

dels anmoda direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning att

inkomma med utredning och förslag rörande lärarpersonalens vid ''kommunala

mellanskolor pensionering i nämnda pensionsinrättning.

Statskontoret, som ansett sig icke hafva att yttra sig om öfverstyrelsens

förslag i afseende på lärarkompetens, sättet för tillsättning af lärartjänster

och skolstyrelsernas sammansättning, anför i sitt förutnämnda

underdåniga utlåtande:

När Riksdagen hade funnit sig i fråga om de kommunala mellanskolorna

icke kunna godkänna Eders Kungl. Maj:ts förslag, som bland annat

innebure, att ingenting skulle stadgas angående de manliga lärarnas kompetens

och aflöning, samt att lärarinnornas aflöning skulle blifva lägre

än vid de högre folkskolorna, hade Riksdagen angifvit såsom anledning

härtill det nära sambandet mellan de kommunala mellanskolorna och de

högre folkskolorna (Riksdagens skrifvelse den 21 maj 1909, nr 249 sid.

21). Med hänsyn till detta samband och särskildt därtill, att de kommunala

mellanskolorna säkerligen ofta komme att uppstå genom ombildning

af högre folkskolor, hade inom Riksdagen yrkats, att lärare och lärarinnor

vid kommunala mellanskolor skulle i afseende på kompetensfordringar och

aflöningsförmåner likställas med lärare och lärarinnor vid högre folkskolor.

Riksdagen hade visserligen i saknad af närmare utredning funnit sig icke

heller kunna godkänna detta förslag i annan mån, än att lärares och lärarinnors

aflöning tillsvidare så bestämdes, intill dess annorlunda blefve

stadgadt. Men då Riksdagen hade beslutat hos Eders Kungl. Maj:t anhålla

om utredning och förslag till definitivt anordnande af denna

lärarkårs aflönings- och pensionsförhållanden, hade Riksdagen därvid

framhållit, å ena sidan, att såväl kompetensfordringar som aflöningsförmåner

borde afvägas med hänsyn därtill, att mellanskolans undervisning

Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sand. 1 Afd. 84 EäfL 4

Stats
kontorets
utlåtande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

måste hållas uppe på samma plan som realskolans och dess examen blifva

fullt likvärdig med examen vid realskolan, å andra sidan, att kompetensfordringarna

icke finge ställas så, att dugliga lärare och lärarinnor, som

vore behöriga för ordinarie anställning vid högre folkskolor, utestängdes

från möjligheten att, sedan deras reella kompetens pröfvats af öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk, vinna anställning vid kommunala mellanskolor.

Af detta Riksdagens uttalande syntes framgå, att enligt Riksdagens

mening lärarna och särskildt de kvinnliga lärarna icke borde blifva i aflöningshänseende

sämre ställda vid de kommunala mellanskolorna än vid

de högre folkskolorna. När statskontoret ur denna synpunkt granskat

öfverstyrelsens föreliggande förslag, hade statskontoret funnit, att enligt

detta förslag de manliga lärarnas löner motsvarade eller öfverstege men

de kvinnliga lärarnas löner understege motsvarande löner vid högre folkskolor.

Nådiga kungörelsen angående anslag till högre folkskolor den 28

juni 1907 § 2 föreskrefve nämligen, att lärare, som i vederbörlig ordning

erhållit anställning vid högre folkskola, skulle af skolområdet förses med

tjänlig bostad och nödigt bränsle eller ersättning därför samt därutöfver

i årlig lön åtnjuta, manlig lärare minst 1,500 kronor och tre ålderstillägg

å 300 kronor hvardera samt kvinnlig lärare minst 1,400 konor och tre

ålderstillägg å 200 kronor hvartdera. Då dessa lönevillkor toges till utgångspunkt

för bestämmandet af lönerna åt lärarna vid kommunala mellanskolor

borde, såsom öfverstyrelsen framhölle, hänsyn tagas till den

ökade tjänstgöringstiden vid dessa skolor i jämförelse med högre folkskolor.

Då nu läsåret vid högre folkskolor i regel omfattade 30 veckor med

30 lästimmar i veckan men i de kommunala mellanskolorna komme att

omfatta 38 veckor med 24 å 28 lästimmar i veckan för de manliga lärarna,

så vore härigenom för dessa lärare en höjning af intill 18 procent motiverad,

således en höjning af den kontanta begynnelselönen från 1,500 kronor till

1,770 kronor och af ålderstillägget från 300 kronor till 354 kronor, öfverstyrelsen

hade föreslagit respektive 1,700 och 400 kronor. Hvad de

kvinnliga lärarna beträffade, hvilkas tjänstgöring vid kommunala mellanskolor

vore afsedd att omfatta 38 läsveckor under läsåret med 22 å 26

timmar i veckan, så borde för dem enligt samma grunder en höjning af

intill 10 procent varit påkallad. Öfverstyrelsen hade i stället föreslagit

sänkning.

Statskontoret kunde icke finna annat, än att öfverstyrelsens förslag

i denna del stode i strid med Riksdagens afsikter. Visserligen vunnes

genom öfverstyrelsens förslag en närmare öfverensstämmelse med gällande

bestämmelser om aflöning af lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 129.

läroanstalter. Men statskontoret ville i detta hänseende framhålla, att

Riksdagen i sin ofvan berörda skrifvelse, vid anmälan att Riksdagen icke

funnit sig i fråga om de kommunala mellanskolorna kunna godkänna, hvad

Eders Kungl. Maj:t föreslagit, tillika uttryckligen angåfve, att detta inträffat,

oaktadt motsvarande bestämmelser af Riksdagen godkänts i fråga

om de enskilda skolorna, och att anledningen härtill varit det nära

sambandet mellan de kommunala mellanskolorna och de högre folkskolorna.

Då således, enligt statskontorets åsikt, de af öfverstyrelsen föreslagna

löneförmånerna för lärarinnor måste höjas ej oväsentligt, funne sig statskontoret

å andra sidan, för att icke den totala kostnaden skulle blifva

alltför stor, endast böra, såväl i afseende på manliga som i fråga om kvinnliga

ämneslärare, tillstyrka sådana löneförmåner, som motiverades af jämförelsen

med gällande bestämmelser angående högre folkskolor. Till följd

häraf biträdde statskontoret öfverstyrelsens förslag i afseende på beloppet

af de manliga lärarnas begynnelselön, men ansåge deras ålderstillägg, hvilket

af öfverstyrelsen föreslagits till 400 kronor, skäligen kunna begränsas

till 350 kronor, detta äfven med hänsyn till det af öfverstyrelsen påpekade

förhållande i afseende på jämförelsen med lärare vid högre folkskolor,

att sådan lärare hittills i regel varit ensam lärare vid skolan och därför

förutom den egentliga undervisningsskyldigheten haft att bestrida åtskilliga

andra med en skolföreståndares tjänst förknippade åligganden.

I aflöningsförmånerna för lärare vid högre folkskolor inginge, såsom

ofvan nämnts, äfven naturaförmåner. Värdet af dessa hade, enligt af

öfverstyrelsen inhämtade uppgifter, vid de nuvarande högre folkskolorna

å olika orter beräknats mycket olika, men öfverstyrelsen hade ansett 300

kronor såsom ett lämpligt medeltal för manliga lärare och med detta belopp

ökat den kontanta lönen, då, enligt öfverstyrelsens åsikt, de aflöningsförmåner,

hvilka skulle fastställas såsom minimiaflöningar för kommunala

mellanskolor, med undantag af de för föreståndare och föreståndarinnor,

endast borde utgå i kontant lön. Det kunde icke förnekas, att den omständigheten,

att en del af aflöningsförmånerna vid högre folkskolor utginge

i form af fri bostad och bränsle, innebure ett hänsynstagande till

en å dyrare ort placerad lärares berättigade anspråk att åtnjuta en något

högre aflöning än den med honom jämställde lärare, som tjänstgjorde å

en billigare ort. Statskontoret hade icke heller frångått den åsikt om nödvändigheten

af ett sådant hänsynstagande, hvilken af statskontoret uttalats

i underdånigt utlåtande den 14 oktober 1902 angående en af statskontoret

verkställd allmän revision af aflöningsförhållandena vid landsstaten och

därpå grundadt förslag till lönereglering. Men då det här endast gällde

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

att fastställa vissa minimilöner, och då det torde ligga i hvarje kommuns

intresse att vid bestämmande af de faktiska lönevillkoren taga hänsyn

till alla för orten säregna förhållanden, ville statskontoret icke motsätta

sig öfverstyrelsens förslag i nu ifrågavarande punkt.

De af statskontoret i det föregående förordade minimilöner åt manliga

ämneslärare utgjorde: begynnelselön å 2,000 kronor jämte tre ålderstillägg

å 350 kronor, således slutlön 3,050 kronor.

Hvad de kvinnliga ämneslärarnas löner beträffade, ansåge statskontoret,

såsom redan framhållits, att desamma borde fastställas till sådana

belopp, som betingades af proportionen till de manliga lärarnas löner och

af jämförelse med lönerna vid högre folkskolor, och ville statskontoret

fördenskull föreslå en begynnelselön af 1,850 kronor med tre ålderstillägg

å 200 kronor, således slutlön 2,450 kronor.

Mot förslaget, att två tredjedelar af ålderstilläggen skulle utgå af

statsmedel, hade statskontoret ingenting att erinra.

Åt manliga lärare med behörighet till ämneslärartjänst vid allmänt

läroverk föresloge öfverstyrelsen ett särskildt af staten utgående lönetilllägg

å 500 kronor och erinrade därvid, att den garanti för förvärfvad

skicklighet, som läge i genom aflagda akademiska examina och genomgången

profårskurs vunnen behörighet, vore ägnad att åt skolan bereda

en större auktoritet utåt och betrygga de utgående elevernas likställighet

med de från de allmänna läroverken utexaminerade, samt att föreiintligheten

af akademiskt bildade lärare bland lärarpersonalen vid en kommunal

mellanskola kunde vara ägnad att på skolans öfriga lärare utöfva ett i

vetenskapligt afseende både eggande och vägledande inflytande.

Mot hvad öfverstyrelsen sålunda anfört hade statskontoret intet att

invända, men funne detsamma gälla i lika hög grad i afseende på kvinnliga

som i afseende på manliga lärare och hemställde därför, att manlig

eller kvinnlig lärare, som fullgjort de för lektors- eller adjunktstjänst vid

allmänt läroverk stadgade prof, skulle tillerkännas ett lönetillägg af 500

kronor om året att utgå af statsmedel.

Öfverstyrelsen hade föreslagit, att vid kommunal mellanskola skulle

förutom föreståndare eller föreståndarinna finnas minst tre andra ordinarie

ämneslärare med full tjänstgöring, manliga eller kvinnliga, hvarvid dock

skulle iakttagas, att vid såsom samskola anordnad kommunal mellanskola

äfvensom vid skola, däri endast gossar undervisades, föreståndaren alltid

skulle vara manlig samt vid skola, däri endast flickor undervisades, alltid

skulle finnas kvinnlig föreståndare, hvarjämte vid samskola en lärarinna

skulle vara första lärarinna med hufvudsakligen samma åligganden, som

tillkomme sådan vid statens samskolor. I öfverensstämmelse med hvad

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

som vore stadgadt angående lönerna för rektorer vid de allmänna läroverken

föresloge öfverstyrelsen, att manlig föreståndares begynnelselön skulle

sättas lika med den högsta slutlön, som enligt öfverstyrelsens förslag om

minimilöner kunde tillkomma någon af hans underlydande, hvarjemte han

skulle äga rätt till ett ålderstillägg å 400 kronor samt bostad eller hyresersättning.

Första lärarinnan skulle få en begynnelselön lika med den

högsta slutlönen för vanlig ämneslärarinna samt två ålderstillägg å 250

kronor hvardera men ingen naturaförmån. Kvinnlig föreståndare slutligen

skulle bekomma såsom begynnelselön första lärarinnas slutlön jämte rätt

till bostad och ett ålderstillägg å 250 kronor.

Beträffande alla dessa förslag ville statskontoret anmärka, att intet

skäl blifvit anfördt, hvarför lärarnas antal skulle vara minst fyra. Vidare

syntes det statskontoret, som om denna anordning med inrättande af särskilda

tjänster för föreståndare och första lärarinnor icke behöfde användas, utan

ifrågavarande uppdrag, gifna endast för viss tid, lämpligen kunde aflönas

med arfvoden. Därest det emellertid befunnes lämpligt, att innehafvarna

af ifrågavarande uppdrag erhölle fast anställning, torde lönerna för manlig

föreståndare och för första lärarinna enligt grunderna för öfverstyrelsens

förslag och med hänsyn till hvad statskontoret här ofvan föreslagit i afseende

på lönerna åt vanliga ämneslärare och ämneslärarinnor, få bestämmas:

för manlig föreståndare till 3,550 kronor jämte ett ålderstillägg å

400 kronor, således kontant slutlön 3,950 kronor och dessutom bostad

eller hyresersättning samt för första lärarinna till 2,950 kronor med ett

ålderstillägg å 250 kronor, således slutlön 3,200 kronor. För föreståndarinna,

hvilken ju enligt öfverstyrelsens förslag aldrig skulle komma att

hafva någon första lärarinna såsom underordnad, syntes lämpligen kunna

bestämmas samma löneförmåner som för första lärarinna och dessutom

rätt till bostad eller hyresersättning.

Beträffande statens bidrag till dessa löner ansåge statskontoret rättvisast

och för befrämjande af den nya skoltypen ändamålsenligast, att

samma grundsats, som öfverstyrelsen föreslagit i afseende på manliga

föreståndare, äfven tillämpades i afseende på första lärarinnor samt föreståndarinnor.

Med iakttagande af statskontorets förslag i fråga om själfva

lönerna skulle då staten bidraga dels med två tredjedelar af de för nu

ifrågavarande befattningsinnehafvare gällande minimiålderstillägg, dels ock

med 1,200 kronor om året för manlig föreståndare och med 900 kronor

om året för första lärarinna och för föreståndarinna.

Skulle Eders Kungl. Maj:t finna lämpligt, att nyssnämnda uppdrag

blefve aflönade icke med fasta löner utan med arfvoden att utgå jämte

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 129.

de löner, som tillkomine uppdragsinnehafvarna i egenskap af lärare eller

lärarinnor, syntes dessa arfvoden böra bekostas af staten.

Öfverstyrelsens förslag angående arfvoden åt timlärare, öfningslärare

och vikarierande ämneslärare hade statskontoret funnit sig böra lämna

utan anmärkning.

I fråga om lönetursrätt framhölle statskontoret, att medgifvandet af

rätt att beräkna tjänstår såsom folkskollärare strede mot de bestämmelser,

som gällde i fråga om civila tjänstemäns rätt att beräkna tjänstår för

ålderstillägg, h vilka bestämmelser efter 1904 års lönereglering äfven i

princip tillämpades på lärarna vid de allmänna läroverken.

Mot hvad öfverstyrelsen i öfrigt föreslagit hade statskontoret intet att

erinra.

Från statskontorets beslut var föredraganden tillförordnade statskommissarien

Beckman af olika mening och yttrade:

I afseende på arfvoden åt timlärare syntes honom inga skäl kunna

anföras för olikhet mellan manliga och kvinnliga lärare och allra minst

för en så stor arfvodesskillnad, som öfverstyrelsen föreslagit. Däremot

ansåge han för lärare, som i afseende på aflagda prof hade samma kompetens

som lektorer eller adjunkter vid allmänna läroverk, en höjning i

arfvodet med 15 kronor per veckotimme vara motiverad af det åt ordinarie

lärare för sådant fall föreslagna särskilda lönetillägg af 500 kronor

per år. Han hemställde därför, att för såväl manliga som kvinnliga timlärare

måtte fastställas ett minimiarfvode af 60 kronor per veckotimme,

hvilket arfvode vid såsom för adjunktskompetens till allmänt läroverk aflagda

prof borde höjas till 75 kronor.

Äfven manliga och kvinnliga öfningslärare ansåge han böra afiönas

lika. I detta hänseende fäste han uppmärksamheten på att vid de allmänna

läroverken kunde finnas och vid många dylika läroverk faktiskt

funnes kvinnliga öfningslärare med samma aflöningsförmåner som deras

manliga kolleger vid andra läroverk. Han hemställde att för såväl manliga

som kvinnliga öfningslärare måtte bestämmas de aflöningsförmåner, som

öfverstyrelsen föreslagit för kvinnliga öfningslärare.

För vikarierande ämneslärare vid högre folkskolor under ledighet på

grund af sjukdom vore genom nådiga kungörelsen den 28 juni 1907 om

ändrad lydelse af § 1 i nådiga kungörelsen angående aflönande af vikarie

för lärare vid högre folkskola under tjänstledighet på grund af sjukdom

den 13 juni 1902 arfvoden bestämda att utgå per månad med minst 190

kronor för män och minst 180 kronor för kvinnor jämte bostad, öfverstyrelsen

hade sänkt dessa arfvoden i fråga om kommunala mellanskolor

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

31

till respektive 1,500 och 1,200 kronor per läsår. På grund af den allmänna

principen, att aflöningen i intet fall borde vara lägre vid kommunala

mellanskolor än vid högre folkskolor, hemställde Beckman, att ersättningen

åt ifrågavarande vikarier måtte blifva densamma vid kommunala mellanskolor

som för högre folkskolor vore stadgad.

Tillförordnade statskommissarien Thorstenson har instämt med föredraganden

i afseende å arfvodet för vikarierande ämneslärare och -lärarinnor.

I direktionens öfver folkskollärarnas pensionsinrättning underdåniga Direktionens

utlåtande i ärendet den 5 januari 1911 anföres i hufvudsak följande. skollärarnas

Mot öfverstyrelsens förslag, att pensioneringen af de kommunala mellan- pension#- skolornas lärarpersonal skulle öfvertagas af folkskollärarnas pensionsinrätt- utlåtande.

ning, hade direktionen i frågans förevarande läge i hufvudsak intet att

invända. Direktionen ville endast framhålla önskvärdheten af att aflöningsoch

ännu mer kompetensvillkoren för lärarpersonalen vid mellanskolorna

ordnades i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad i sådant hänseende

gällde för de högre folkskolornas lärare och lärarinnor.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser åtnjöte de högre folkskolornas

lärare och lärarinnor i kontant lön i högsta lönegraden resp.

minst 2,400 och 2,000 kronor, hvartill komme förmånen af bostad och

bränsle. Dessa löner utginge utan hänsyn till vederbörandes högre eller

lägre kompetens eller innehafvande uppdrag att vara föreståndare, föreståndarinna

eller första lärarinna. Hvad anginge delaktigheten i folkskollärarnas

pensionsinrättning vore densamma fastställd till nyssnämnda kontanta

lönebelopp i högsta lönegraden.

Öfverstyrelsen hade emellertid rörande aflöningen åt de kommunala

mellanskolornas lärarpersonal föreslagit rätt afvikande bestämmelser. I

syfte att för dessa skolor måtte kunna förvärfvas lärare med behörighet

för anställning vid allmänt läroverk, föresloge nämligen öfverstyrelsen för

sålunda kvalificerad lärare ett särskildt lönetillägg å 500 kronor. Statskontoret

hade häremot ej haft annat att invända, än att sådan förmån

under enahanda förutsättning ock borde beredas kvinnliga lärare. Vidare

föresloge öfverstyrelsen vissa högre aflöningar för föreståndare, föreståndarinnor

och första lärarinnor, hvilka uppdrag enligt statskontorets mening

lämpligen kunde aflönas med arfvoden.

Hvad särskildt anginge lärarpersonalen med berörda högre kompetens,

ville direktionen endast framhålla, att det kunde antagas komma att inträffa,

att lärare, som en längre eller kortare tid för anställning vid

kommunal mellanskola varit delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning

samt änke- och pupillkassa, öfverginge till allmänt läroverk, hvarigenom

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 129.

hans berörda delaktighet upphörde. I stället blefve han i sådant fall, hvad

beträffar rätt till pension för änka och barn, delägare i elementarlärarnas

Enke- och pupillkassa, hvilken delaktighet således kunde komma att vinnas

vid en ålder, som mer eller mindre öfverstege den ålder, vid hvilken sådant

delägarskap eljest plägade förvärfvas. För att skydda elementarlärarnas

Enke- och pupillkassa för den förlust, som för densamma kunde uppstå

genom sådant upptagande af, så att säga, öfveråriga delägare, vore det

nödvändigt föreskrifva, att i här förutsatta fall retroaktivafgifter skulle

erläggas till kassan från folkskollärarnas Enke- och pupillkassa, hvilka afgifter

ej borde öfverstiga det belopp, hvartill det matematiska värdet af

delägarens till sistnämnda kassa erlagda årsafgifter uppginge.

Beträffande den föreslagna högre aflöningen för föreståndare, föreståndarinnor

och första lärarinnor kunde direktionen i likhet med statskontoret

ej finna annat, än att uppdrag af angifna beskaffenhet lämpligen

kunde aflönas med särskilt arfvode, som ej inräknades i lönen och således

ej heller öfvade inflytande på delaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen.

Fn sådan anordning skulle vara likartad med den vid högre folkskolorna

gällande ordningen. Härigenom skulle ock vinnas öfverensstämmelse

med hvad i visst afseende föreskrifvits rörande delaktighet i

elementarlärarnas Enke- och pupillkassa, i hvilken kassa rektor vid högre

allmänt läroverk ägde delaktighet till samma belopp som lektor. Den af

direktionen förordade anordningen hade, såsom af det sagda framginge,

betydelse endast för pensioneringen. Till stöd för förslaget kunde ytterligare

anföras, att detsamma utgjorde en tillämpning af den hittills gällande

regeln för pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, enligt

hvilken regel pension tilldelades endast i och för egentlig lärarverksamhet

men ej för tillika innehafdt uppdrag såsom öfverlärare, föreståndare

och dylikt.

Därest hvad direktionen nu anfört skulle komma i beaktande, skulle

för de kommunala mellanskolornas lärarpersonal — bortsedt från lärare

och lärarinnor med förut antydda högre kompetens — komma att gälla

endast ett lagstadgadt gemensamt minimibelopp för lönen i högsta lönegraden

för manliga tjänster och likaså ett för kvinnliga tjänster, detta i

analogi med hvad gällde de högre folkskolorna.

Rörande högre folkskolors delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning

föreskrefves i § 2 af pensionsrättningens reglemente, sådan samma

paragraf lydde i nådiga kungörelsen den 28 juni 1907, att skolområde,

som underhölle högre folkskola, vore för hvar och en af där befintliga

lärartjänster, afsedda att uppehållas af i vederbörlig ordning tillsatt ordinarie

innehafvare, förbundet att ingå i pensionsinrättningen efter det

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129. 33

högsta lönebelopp, hvaraf den lärare, som innehade tjänsten, på grund af

tjänstålder, enligt gällande författning ägde att komma i åtnjutande.

Ytterligare erinrades, att enligt § 4 af pensionsreglementet, sådan densamma

lydde i nådiga kungörelsen den 14 september 1906, i lönebelopp,

för hvilket delaktighet i pensionsinrättningen medgåfves, ej finge inräknas

de läraren, på grund af gällande författning, utöfver den fasta lönen tillkommande

fördelar af bostad och bränsle, ehvad de utginge in natura

eller kontant ersattes.

Liknande bestämmelser ansåges böra gälla jämväl för kommunala

mellanskolors delaktighet i pensionsinrättningen. Å de delaktighetsbelopp,

som kunde blifva i laga ordning fastställda, syntes, likaledes i

öfverensstämmelse med reglementets föreskrifter, pensionsafgifter böra beräknas

till fem procent för vederbörande kommun och två och en half

procent för tjänstinnehafvaren; och borde följaktligen hel pension utgå

med sjuttiofem procent af delaktighetsbeloppet och afkortad pension i förhållande

därefter, allt i öfverensstämmelse med pensionsreglementets föreskrifter,

som syntes höra lända till efterrättelse i tillämpliga delar, såväl i

förut angifna afseenden som i öfrigt, jämväl rörande kommunala mellanskolor.

I fråga om delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa syntes

böra föreskrifvas: att en hvar manlig lärare vid kommunal mellanskola,

som innehade tjänst med delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning,

skulle vara skyldig till delaktighet jämväl i änke- och pupillkassan, äfvensom

att för denna nya grupp af delägare pensionsafgifter och pensionsbelopp

skulle utgå i förhållande till de belopp, efter hvilka vederbörande

skolstyrelser för ifrågavarande tjänster vunnit delaktighet i folkskollärarnas

pensionsinrättning, samt i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa

äga motsvarande tillämpning, dock med iakttagande däraf, att den i

§ 2 omförmälda anmälan om inträde i kassan skulle ske hos vederbörande

skolstyrelse, som hade att insända samma anmälan jämte i samma paragraf

anbefallda uppgift till direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning,

samt att det i § 24 sista stycket omförmälda intyg rörande afliden delägares

vid dödsfallet innehafda anställning å tjänst med delaktighet i pensionsinrättningen

skulle afgifvas af vederbörande skolstyrelses ordförande.

Rörande det bidrag af statsmedel, som utöfver kommuners och tjänstinnehafvares

afgifter kunde erfordras för pensioneringens bestridande, ansåge

sig direktionen i frågans förhandenvarande skick förhindrad att därutinnan

förebringa någon utredning. I likhet med hvad öfverstyrelsen för sin

del hemställt i fråga om möjligt behof af höjning af det för lärarpersonalens

aflöning beviljade förslagsanslaget, finge därför direktionen å sin

sida anhålla att sedermera få inkomma med närmare utredning rörande

Bihang till IliJcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

behöflig^ statsbidrag för pensioneringen. Huruvida redan för år 1912

något statsbidrag kunde erfordras, vore ju beroende på det ovissa förhållande,

att från och med samma år erhölles delaktighet för någon kommunal

mellanskola. I hvarje fall borde det kunna antagas, att delaktighet

i pensionanstalterna redan för år 1912 — om sådan öfver hufvud taget

komme till stånd — ej komme att utverkas annat än för ett jämförelsevis

obetydligt antal tjänster och tjänstinnehafvare. Direktionen finge därför

hemställa, huruvida det under så ovissa förhållanden ej vore lämpligast,

att det statsbidrag, som möjligen komme att erfordras redan för år 1912,

blefve, sedan erforderlig utredning åvägabragts, beviljadt rektroaktivt samtidigt

därmed att statsbidragets belopp för framtiden fastställdes.

mtscheiens Öfverblicka!'' man utvecklingen af det svenska undervisningsväsendet,

yttrande, i hvad det afser bibringandet af en allmän medborgerlig bildning, så torde

man finna, att den fortgått på tre olika linjer, hvilka i det hela taget

kommit att löpa skilda från hvarandra. Sålunda hafva uppstått de tre

delvis parallella skolarterna: de allmänna läroverken, de högre flickskolorna

samt folkskolorna med sina öfverbyggnader, hvilka alla kommit att i

mycket gå hvar sin väg. Detta förhållande har också öfvat inflytande på

skollagstiftningen. Äfven denna har kommit att följa tre olika utvecklingslinjer,

till följd hvaraf nu gällande bestämmelser för de allmänna läroverken,

för de högre flickskolorna och för folkskolorna med deras öfverbyggnader

sinsemellan förete en stor brist på öfverensstämmelse. Detta förhållande

måste alltid medföra sina olägenheter. Dessa framträda emellertid

än skarpare, då utvecklingen framtvingat skol typer, som utgöra mellanformer

mellan de nämnda tre skolarterna. Såsom en dylik mellanform

mellan de allmänna läroverken och de högre flickskolorna hafva uppstått

statens samskolor. En annan sådan mellanform möter i den skolart, som

här närmast är i fråga: den kommunala mellanskolan.

Bristen på enhetliga ledande grundsatser inom vår skollagstiftning

medför, att man vid utarbetandet af närmare bestämmelser för dylika

mellanformer ofta måste komma i strid med de stadganden, som gälla för

närgränsande områden inom skolväsendet. Detta hänvisar på behofvet af

en allmän revision af skollagstiftningen. I samma riktning peka äfven eu

del andra frågor på undervisningens område, hvilka redan nu äro föremål

för meningsutbyte och synas inom en nära framtid kräfva sin lösning.

Bland dylika frågor kunna nämnas: vissa lönefrågor; spörsmål, som för utredning

äro hänskjuta till folkundervisningskommittén, såsom seminariernas

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

ombildning, folkundervisningsväsendets omläggning i praktisk riktning och

folkskoleinspektionens anordning; vidare frågan om folkundervisningens

centrala ledning, om folkskollärarkårens fortsatta utbildning samt om förändringar

i undervisningen på gymnasialstadiet och i bestämmelserna angående

studentexamen.

Först i samband med en sådan allmän revision kan en mera slutgiltig

lagstiftning för den kommunala mellanskolan bringas till stånd, och de

bestämmelser för denna skola, som nu kunna föreslås, måste få en provisorisk

karaktär.

Den kommunala mellanskolan bildar nämligen eu mellanform, som

äger beröringspunkter med alla de tre skilda skolarter, indika förut angifvits

som resultatet af vårt skolväsens historiska utveckling. Den skall

med afseende på undervisningsplan och arbetsresultat närmast vara likställd

med realskolan eller, om man tager hänsyn till att den i allmänhet

kommer att vara afsedd för både gossar och flickor, med statssamskolan.

Äfven med de enskilda skolorna har den kommunala mellanskolan åtskilliga

beröringspunkter. Den har att tillgodose ett bildningsbehof, hvilket

man förut i stor utsträckning sökt fylla med tillhjälp af enskilda skolor,

hvarför ock en kommunal meilanskolas ursprung mången gång torde blifva

en enskild skola. Och vid sidan af de kommunala mellanskolorna kunna

äfven finnas enskilda mellanskolor med i det hela taget samma uppgifter.

Hvad organisationen beträffar, måste den kommunala mellanskolan

komma att stå närmare folkskolan. Den måste liksom denna med hänsyn

till styrelse och förvaltning få en kommunal karaktär. Såsom öfverbyggnad

på folkskolan måste den erhålla nära frändskap med de öfverbyggnader

på folkskolan, som förut finnas, särskildt med den högre folkskolan.

Efter allt att döma kommer den kommunala mellanskolan oftast att uppstå

ur eu högre folkskola, som anordnat sin undervisningsplan i öfverensstämmelse

med realskolans. Också gälla tills vidare enligt Riksdagens

beslut af 1909 beträffande lärarnas aflöning vid den kommunala mellanskolan

motsvarande bestämmelser som för den högre folkskolan.

Tydligt är, att dylika mångsidiga förbindelser med andra skolformer

måste medföra störa svårigheter vid uppgörandet af bestämmelser för den

kommunala mellanskolan; svårigheter, hvilka, såsom jag nyss erinrat, icke

lära kunna öfvervinnas annat än i samband med mera vidtgående förändringar

på skollagstiftningens område. Behofvet af ordnade förhållanden

för den kommunala mellanskolan är dock så kännbart, att jag ej ansett

mig kunna längre uppskjuta framläggandet af utredning och förslag i ärendet.

Huru stora de antydda svårigheterna äro, framgår också tydligt af det

i det föregående återgifna utförliga och med grundlighet utarbetade förslag

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Behöfliga

lärår
krafter.

Kungl. Maj Hit Nåd. Proposition Nr 129.

rörande lärarpersonalens vid de kommunala mellanskolorna aflöningsoeh

pensionsförhållanden in. in., som öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk

afgifvit. Att den invecklade frågan i vissa afseenden kan lämna rum

för olika meningar, är helt naturligt, och om jag än i väsentliga delar

kan ansluta mig till öfverstyrelscns förslag, har jag dock i vissa punkter

funnit mig höra afvika därifrån.

I den på Riksdagens beslut grundade kungl. kungörelsen den 29 oktober

1909 angående statsunderstöd åt kommunala mellanskolor stadgas,

att vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig lärare

med full tjänstgöring, och vid skola, däri flickor undervisas, minst en

kvinnlig lärare med full tjänstgöring, men däri stadgas för öfrigt ingenting

om huru många och Indika slag af lärare som äro behöfliga.

Vid beräkning af det för skolan behöfliga antalet lärarkrafter har man

att först söka finna det ungefärliga antalet undervisningstimmar i veckan.

Medräknar man tiden för undervisningen i öfningsämnena, så torde detta

antal vid en kommunal mellanskola böra uppskattas till 135 ä 140. Vidare

gäller det att fastställa den undervisningsskyldighet, som bör åligga de

olika lärarna. Med hänsyn till den fullständiga öfverensstämmelse med

afseende på undervisningens beskaffenhet och mål, som bör råda mellan

statssainskolan och den kommunala mellanskolan, synes det mig gifvet, att

i hufvudsak samma undervisningsskyldighet bör bestämmas för båda skolornas

lärare. För rektor vid statens samskola är undervisningsskyldigheten

18—20, för adjunkt 24—28 och för ämneslärarinna 22—26 timmar i

veckan. Tillämpas dessa bestämmelser på den kommunala mellanskolan,

med höjning dock för rektors tjänstgöringsskyldighet till 20—22 timmar

med hänsyn till rektorsgöromålens mindre omfattning, så visar det sig,

att vid en kommunal mellanskola alltid måste finnas minst fyra ämneslärare

med full tjänstgöring. Därför anser jag det böra bestämmas, att vid

hvarje kommunal mellanskola minst fyra ordinarie ämneslärartjänster

skola finnas, hvilket ock af öfverstyrelsen föreslagits.

All undervisning i läroämnena kan dock icke bestridas af de nämnda

fyra ämneslärarna. För fyllandet af det behof i fråga om undervisningen i

läroämnena, som sålunda ytterligare föreligger, kan man tänka sig, att antingen

ännu en ämneslärare anställes och att en del af undervisningen i öfningsämnena

då bestrides af ämneslärare, eller ock att timlärare anlitas. Sannolikt

komma skolorna att finna det fördelaktigast att utom de fyra ordinarie ämneslärarna

såsom extra ordinarie anställa ännu en ämneslärare med full tjänstgöring

samt låta ombesörja den öfriga undervisningen, som då hufvudsakligen

torde komma att omfatta öfningsämnen, genom timlärare. För den ordinarie

lärarkårens rekrytering är det äfven i och för sig önskvärdt, att det

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

genom tillfälle till anställning som extra ordinarie beredes möjlighet för

sådana lärare, som ej i alla afseenden fylla fordringarna för behörighet

till ordinarie befattning, att genom tjänstgöring vid kommunal mellanskola

få sin lämplighet som lärare styrkt.

Vid skolor med så begränsad undervisningstid i de olika öfningsämnena

och därmed följande jämförelsevis obetydliga lönebelopp för lärare

i dessa ämnen, torde det i allmänhet ej visa sig lämpligt att åt sådana

lärare gifva ordinarie anställning. Åtminstone synes man böra invänta

någon tids erfarenhet angående hvilka lärarkrafter som i detta hänseende

kunna komma att stå till buds.

Utom ordinarie och extra ordinarie ämneslärare, timlärare och öfningslärare

kunna gifvetvis i vissa fall också behöfvas vikarierande lärare.

Föreståndarskapet för kommunal mellanskola bör kunna innehafvas

antingen af en manlig rektor, som tillika är ordinarie ämneslärare,

eller af en kvinnlig föreståndarinna, som tillika är ordinarie ämneslärarinna

vid skolan.

Liksom öfverstyrelsen finner jag det lämpligt att, om kommunal mellanskola,

däri flickor undervisas, förestås af manlig lärare, i öfverensstämmelse

med hvad som är fallet vid statens samskolor, en ämneslärarinna,

hvilken af öfverstyrelsen benämnes första lärarinna men måhända hellre

bör kallas biträdande föreståndarinna, erhåller uppdrag att gå rektor tillhanda

vid vården om skolans kvinnliga lärjungar.

Vid kommunal mellanskola bör också vara förordnad en läkare.

Med hänsyn till det nära samband, som måste råda mellan afiönings- Kompetensförmåner

å ena sidan samt kompetensfordringar och formen för lärarnas fordringar.

tillsättning å den andra, finner jag i likhet med öfverstyrelsen lämpligt

att, innan jag yttrar mig om löneförhållandena, först beröra frågan om

lärarnas vid den kommunala mellanskolan kompetens och tillsättning.

1 Riksdagens skrifvelse den 21 maj 1909 framhålles, å ena sidan

att såväl kompetensfordringar som aflöningsförmåner borde afvägas med

hänsyn därtill, att mellanskolans undervisning måste hållas uppe på samma

plan som realskolans och dess examen blifva fullt likvärdig med examen

vid realskolan, å andra sidan att kompetensfordringarna icke finge ställas

så, att dugliga lärare och lärarinnor, som äro behöriga för ordinarie anställning

vid högre folkskolor, utestängdes från möjligheten att, sedan

deras reella kompetens pröfvats af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk,

vinna anställning vid kommunala mellanskolor.

I likhet med öfverstyrelsen anser jag, att man i öfverensstämmelse

med denna Riksdagens anvisning vid fastställandet af kompetensfordringarna

bör utgå från de bestämmelser i detta hänseende, som gälla för

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 129.

behörighet till anställning såsom ordinarie lärare vid högre folkskola. Dessa

bestämmelser lyda enligt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 sålunda:

»För att kunna antagas till ordinarie lärare vid högre folkskola erfordras

att hafva blifvit genom intyg om genomgången pröfning väl vitsordad

för studier vid universitet och hafva antingen med godt vitsord

genomgått den praktiska öfningskursen vid ett folkskoleseminarium eller

på annat af Kungl. Maj:t godkändt sätt förvärfvat sig undervisningsskicklighet;

eller

att hafva erhållit godkändt afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium;

eller

att hafva förvärfvat behörighet till adjunktstjänst vid folkskoleseminarium

eller allmänt läroverk; eller ock

att hafva med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium samt därefter

med hänsyn till fortsatta studier eller väl vitsordad tjänstgöring vid

högre folkskola eller högre afdelning af folkskola eller annan motsvarande

undervisningsanstalt af Kungl. Maj:t blifvit förklarad behörig att antagas

till ordinarie lärare vid högre folkskola.»

I dessa bestämmelser har öfverstyrelsen föreslagit följande ändringar.

För dem, som förvärfvat behörighet till adjunktstjänst vid folkskoleseminarium

eller allmänt läroverk, skulle för behörighet till ordinarie anställning

vid kommunal mellanskola bortfalla krafvet på den tvååriga

tjänstgöring, som gäller för ordinarie anställning vid allmänt läroverk eller

folkskoleseminarium, och således blott fordringarna på afiagda akademiska

examina och genomgången profårskurs bibehållas.

Med afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium skulle likställas

afgångsbetyg från af Kungl. Maj:t för ändamålet godkändt enskildt

lärarinneseminarium.

Af lärare, som med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium,

skulle för behörighet till ordinarie anställning vid kommunal mellanskola

fordras både fortsatta studier och väl vitsordad tjänstgöring, icke blott

ettdera. Därjämte skulle, innan behörighetsförklaring af Kungl. Maj:t meddelas,

sådan lärares kompetens pröfvas af öfverstyrelsen.

En på samma sätt i hvarje enskildt fall meddelad behörighetsförklaring

skulle kräfvas äfven beträffande de lärare, som äga behörighet till ordinarie

anställning vid högre folkskola enligt den första af de förut anförda

bestämmelserna.

Då jag i anslutning till Riksdagens skrifvelse liksom öfverstyrelsen

anser, att de nu för ordinarie anställning vid högre folkskola gällande

kompetensfordringarna, hvilka ursprungligen fastställts för en skola med

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 129.

högst två årsklasser ofvanför folkskolan, för att kunna tillämpas beträffande

lärarna vid den kommunala mellanskolan, som skall omfatta fyra

årsklasser ofvanför folkskolan, böra i någon mån skärpas, så kan jag ansluta

mig till samtliga de öfverstyrelsens förslag, som innebära en sådan skärpning.

Jag finner till och med i ett fall en ytterligare förstärkning önskvärd.

Skola de studier vid universitet, som omnämnas i den första bland

de för högre folkskolan i föreliggande fall stadgade bestämmelserna,

få någon mera omedelbar betydelse för den blifvande lärarens undervisning

i den kommunala mellanskolan, så torde det vara nödigt, att de bedrifvas

i just sådana ämnen, som ingå i denna undervisning, hvarför jag

anser, att efter orden »studier vid universitet» höra inskjutas orden »i.

ämnen tillhörande kommunala mellanskolans ämneskrets». I samma punkt

vill jag förorda äfven en rent formell ändring, hvarigenom större öfverensstämmelse

med för folkskoleseminarierna gällande författningar vinnes,

nämligen att uttrycket »med godt vitsord genomgått den praktiska öfningskursen

vid folkskoleseminarium» utbytes mot »med goda vitsord aflagt

folkskollärarexamen».

Däremot kan jag ej biträda öfverstyrelsens förslag i det fall, då det

innebär en lindring i för ordinarie anställning vid högre folkskola stadgade

kompetensfordringar. Jag syftar på borttagandet af krafvet på två års

tjänstgöring, hvilket, såsom förut nämnts, gäller för behörighet till adjunktstjänst

vid folkskoleseminarium eller allmänt läroverk. Om öfver hufvud

taget en dylik föregående tjänstgöring anses nödig såsom villkor för ordinarie

anställning vid de allmänna läroverken, så torde inga vägande skäl

kunna anföras för att den ej ock skulle kräfvas, innan ordinarie anställning

vid kommunal mellanskola kan vinnas, helst som denna senare skolas

undervisning, hvad plan och mål beträffar, skall vara likartad med samskolans

och realskolans.

Men icke heller de för högre folkskolan gällande bestämmelserna

i förevarande afseende synas mig lämpligen kunna utan vidare öfverflyttas

på den kommunala mellanskolan. Detta skulle i själfva verket

innebära, att två års föregående tjänstgöring skulle stadgas blott för en

grupp utaf lärare, nämligen för dem, som hafva den högsta formella kompetensen,

d. v. s. de adjunktskompetenta, men ej för öfriga grupper. Så

skulle t. ex. sådan tjänstgöring fordras af lärarinna, som aflagt för adjunktsbefattning

nödiga examina och genomgått profårskurs, men ej af

lärarinna, som erhållit godkändt afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium

eller af staten för ändamålet godkändt enskildt seminarium, för

hvilken sistnämnda dock dylik tjänstgöring stadgas för behörighet till

ordinarie anställning vid en statens samskola. Under sådana förhållanden

synes det mig lämpligast och rättvisast, att för samtliga lärare såsom

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129,

villkor för ordinarie anställning vid kommunal mellanskof, stadgas två

års föregående tjänstgöring som lärare. De läroanstalter, vid hvilka sådan

tjänstgöring må kunna fullgöras, böra vara, utom de i fråga om behörighet

för ordinarie anställning vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium

stadgade, högre folkskolor och folkskolor.

Då godkändt afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium eller därmed

likställdt enskildt seminarium med tillägg af krafvet på två års tjänstgöring

innebär detsamma som behörighet till ämneslärarinnebefattning vid

statens samskolor, synes mig bestämmelsen om på grund af sådant afgångsbetyg

vunnen kompetens böra sammanföras med bestämmelsen angående

adjunktskompetent lärares behörighet. Atfattningen af den sålunda

erhållna bestämmelsen torde ock böra blifva sådan, att de allmänna villkor,

hvilka gälla för behörighet till befattning som ämneslärare eller ämneslärarinna

vid allmänt läroverk, blifva inbegripna, hvilket de, strängt taget,

icke äro i den af öfverstyrelse!! föreslagna formuleringen.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört, anser jag följande kompetensbestämmelser

böra uppställas:

För att kunna antagas till ordinarie ämneslärare eller ämneslärarinna

vid kommunal mellanskof erfordras

a) att uppfylla villkoren för behörighet till ordinarie adjunktstjänst

eller ordinarie ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk, dock att den

härför stadgade tjänstgöringen må kunna ersättas af tjänstgöring vid

högre folkskola eller folkskola; eller

b) att hafva med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium samt

därefter med hänsyn till fortsatta studier och väl vitsordad tjänstgöring

vid kommunal mellanskof, högre folkskola eller högre afdelning af folkskola

eller annan undervisningsanstalt af Kungl. Maj:t, efter öfverstyrelsens

för rikets allmänna läroverk hörande, blifvit förklarad behörig att

antagas till ordinarie lärare vid kommunal mellanskof; eller ock

c) att hafva blifvit genom intyg om genomgången pröfning i ämnen

tillhörande kommunala mellanskolans ämneskrets val vitsordad för studier

vid universitet och hafva med göda vitsord affgt folkskollärarexamen

eller på annat sätt förvärfvat sig undervisningsskicklighet samt därefter

hafva, på sätt här näst ofvan sägs, af Kungl. Maj:t undfått vederbörlig

behörighetsförklaring för anställning såsom lärare vid kommunal

mellanskof;

skolande i de under b) och c) nämnda fallen för erhållande af behörighetsförklaring

fordras att hafva under minst två läsår med nit och

skicklighet fullgjort sådan tjänstgöring, som under a) föreskrifves.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Nu anförda bestämmelser innebära, att vissa grupper af lärare först efter

särskild framställning hos Ivungl. Maj:t kunna vinna behörighet för anställning

vid kommunal mellanskola. Detta förhållande måste tydligen

fortvara, intill dess frågan om folkskollärarnas fortsatta utbildning kunnat

vinna en tillfredsställande lösning och verkningarna af de anordningar,

som i detta hänseende kunna komma att vidtagas, hunnit göra sig gällande.

Denna fråga har icke minst genom Riksdagens beslut om upprättande

af kommunala mellanskolor trädt mera i förgrunden, och tillåter

jag mig i detta afseende erinra därom, att ett till Eders Kungl. Maj:t ingifvet

förslag till ordnande af denna angelägenhet för närvarande är föremål

för vederbörande myndigheters pröfning.

Hvad tillsättningen af ordinarie lärartjänst vid kommunal mellanskola

beträffar, anser jag i likhet med öfver styrelsen, att sådan tjänst bör, sedan

den i vederbörlig ordning ledig förklarats, sökas hos och tillsättas af den

särskilda styrelse, som enligt sakens natur måste finnas för hvarje skola.

Öfver tillsättning af ordinarie lärare böra besvär’'' kunna anföras hos

öfverstyrelsen, och öfver dess utslag åter må talan kunna fullföljas hos

Kungl. Maj:t.

Angående afsked med pension anser jag, som längre fram skall framställa

förslag angående ifrågavarande lärares pensionering, i tillämpliga delar

böra gälla, hvad beträffande lärare vid folkskola är stadgadt. Öfver skolstyrelsens

beslut om ordinarie lärares entledigande i annat fall äfvensom om

varning må besvär kunna anföras i samma ordning som i fråga om tillsättning.

Hvad rektor och föreståndarinna beträffar, har öfverstyrelsen ansett,

att de ej blott såsom ämneslärare utan ock i sin egenskap af föreståndare

skulle hafva fast anställning; liknande anställning skulle tillkomma biträdande

föreståndarinna. Statskontoret har, utan att yrka ändring i detta

öfverstyrelsens förslag, ansett en sådan anordning icke behöfva användas

utan hållit före, att föreståndaruppdraget, liksom ock uppdraget att vara

biträdande föreståndarinna, borde gifvas på viss tid, en åsikt, till hvilken

direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning anslutit sig.

Jag finner för min del intet skäl att i fråga om rektor och föreståndarinna

vid dessa skolor frångå den grundsats, som i regel numera

tillämpas vid de allmänna läroverken, nämligen att rektor förordnas för

viss tid. De synpunkter, som vid sådant förordnande i främsta rummet

böra komma i betraktande, nämligen att för föreståndarskapets utöfvande

kräfvas därför särskildt lämpade personliga egenskaper samt genom föregående

tjänstgöring förvärfvad pedagogisk och organisatorisk erfarenhet,

Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 6

Tillsättning

och entledigande.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 129.

hafva af öfverstyrelse!! med eftertryck framhållits. Det synes mig, som

skulle dessa synpunkter säkrast komma att få göra sig gällande, därest det

öfverlämnas åt öfverstyrelse!! att meddela ifrågavarande förordnande, efter

det vederbörande skolstyrelse afgifvit förslag. Denna anordning synes ock

ägnad att stärka de ifrågavarande befattningshafvarnas ställning. Biträdande

föreståndarinna bör förordnas för viss tid af skolans styrelse.

Det må likaledes tillkomma skolans styrelse att förordna och entlediga

extra ordinarie och vikarierande lärare samt timlärare och öfningslärare.

Styrelsens beslut härom torde böra få öfverklagas hos öfverstyrelsen.

Alla beslut om tillsättning, förordnande och entledigande af lärare

böra af skolans styrelse genom protokollsutdrag meddelas öfverstyrelsen.

Närmare bestämmelser om den särskilda skolstyrelsen, dess tillsättning,

befogenhet m. in. böra upptagas i det af Kungl. Maj:t fastställda

reglemente, som skall finnas för hvarje skola.

För att vid styrelsens öfverläggningar och beslut sakkunskapen måtte

komma till sin rätt, bör skolans rektor eller föreståndarinna vara själfskrifven

ledamot af densamma och skolans läkare vid behandling af frågor,

som angå hygieniska förhållanden, där äga säte och stämma.

1 sitt bär förut återgifna utlåtande har öfverstyrelsen hemställt, att

vederbörande skolstyrelses ordförande skulle utses af öfverstyrelsen och

tillika vara skolans inspektor. I en senare afgifven underdånig skrifvelse

den 12 december 1910 angående reglementen för vissa kommunala mellanskolor

har öfverstyrelsen emellertid uttalat, att det vore olämpligt, att inspektor

också vore ledamot af styrelsen, enär han bland annat skulle hafva att afgifva

utlåtanden öfver vissa ekonomiska förhållanden, som angå styrelsen.

Till denna senare af öfverstyrelsen uttalade mening ansluter jag mig

och vill därför förorda, att för hvarje skola af öfverstyrelsen förordnas en

inspektor, som dock icke må vara ledamot af skolstyrelsen.

Då jag nu öfvergår till att redogöra för det förslag angående löneförmåner

och pensionsförhållanden för lärarna vid de kommunala mellanskolorna, som

jag vill för Eders Kungl. Maj:t framlägga, anser jag mig först böra erinra

därom, att den brist på öfverensstämmelse inom vår skollagstiftning, som

jag förut framhållit, gör sig särskildt gällande i fråga om aflönings- och

pensionsförhållanden, och att till följd däraf de bestämmelser, jag ämnar

föreslå, liksom öfriga stadganden rörande den kommunala mellanskolan

måste få en provisorisk karaktär.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

1 anslutning till Riksdagens skrifvelse vill jag liksom öfverstyrelsen

närmast utgå från de bestämmelser i nämnda hänseenden, som nu gälla

beträffande de högre folkskolornas lärare, i synnerhet som dessa bestämmelser

för närvarande och tills vidare tillämpas äfven på de kommunala

mellanskolorna. I första rummet vill jag upptaga frågan om manlig ordinarie

ämneslärares aflöning och därvid taga i betraktande dels kontant

lön, dels naturaförmåner.

Enligt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 angående anslag till Manlig

högre folkskolor skall vid högre folkskola anställd manlig ordinarie lärare ämnesläraré.

åtnjuta i kontant grundlön 1,500 kronor samt tre ålderstillägg å 300 kronor

och dessutom tjänlig bostad och nödigt bränsle eller ersättning därför.

Öfverstyrelsen anser, att vid bestämmandet af lönerna för de manliga

lärarna vid de kommunala mellanskolorna hänsyn bör tagas till den ökade

tjänstgöringstiden vid de kommunala mellanskolorna i jämförelse med tjänstgöringstiden

vid de högre folkskolorna. Enligt de af Riksdagen fastställda bestämmelserna

skall läsåret vid kommunal mellanskola utgöra minst 38 veckor,

under det undervisningen vid högre folkskola skall fortgå 30 veckor. Men

hänsyn måste enligt öfverstyrelsens mening också tagas därtill, att lärarna

vid kommunal mellanskola skulle i likhet med lärarna vid statens samskolor

få eu undervisningsskyldighet af högst 28 timmar i veckan, hvaremot den

undervisningsskyldighet, som åligger ordinarie lärare vid högre folkskola,

enligt uppgifter, som af öfverstyrelsen inhämtats, torde kunna uppskattas

till 30 timmar i veckan. Med hänsyn till dessa omständigheter finner

öfverstyrelsen en höjning af grundlönen från 1,500 till 1,700 kronor och

af ålderstilläggen från 300 till 400 kronor utgöra en skälig ersättning för

den ökade tjänstgöringstiden.

På grund af samma omständigheter, som af öfverstyrelsen anförts,

finner statskontoret vid beräkning af manlig ämneslärares lön en höjning

af det belopp, som utgår till lärare vid högre folkskola, med intill 18 procent

motiverad, hvilket innebär en höjning af den kontanta begynnelselönen

till 1,770 kronor och af ålderstilläggen till 354 kronor. Då emellertid

statskontoret anser sig böra förorda en höjning af de af öfverstyrelsen

föreslagna lönerna för kvinnlig lärare, vill dock statskontoret icke

påyrka någon höjning i öfverstyrelsens förslag angående manlig lärares

grundlön och anser, att ålderstilläggen kunna sättas till 350 kronor.

Jag är af samma mening som öfverstyrelsen och statskontoret härutinnan,

att man vid afvägandet af lönerna för kommunala mellanskolans

lärare i förhållande till de löner, som nu äro stadgade för högre folkskolan,

måste taga hänsyn till den olikhet, som förefinnes mellan de

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

båda skolarterna i fråga om årlig undervisningstid och lärarnas undervisningsskyldighet.

Om man utgår från de af öfverstyrelsen angifna jämförelsetalen, skulle,

enligt statskontorets beräkning, den kontanta grundlönen för manlig lärare

uppgå till omkring 1,770 (noga räknadt 1,773: 33) kronor, alltså till ett

belopp betydligt närmare 1,800 än 1,700 kronor, hvilket senare belopp

dock af öfverstyrelsen och statskontoret föreslagits, och hvars fastställande

i själfva verket skulle innebära, att lärararbetet vid kommunala mellanskolan

blefve lägre värderadt än arbetet vid högre folkskolan.

Emellertid kan man enligt min mening öfver hufvud taget icke, såsom

öfverstyrelsen och statskontoret gjort, vid bestämmandet af lönerna för den

kommunala mellanskolan nöja sig med en rent matematisk beräkning af den

ökning, som skulle svara mot den längre årliga undervisningstiden, och den

minskning, som skulle motsvara den kortare veckotjänstgöringen, utan man

måste äfven och företrädesvis taga hänsyn till de större kraf, som måste ställas

på den kommunala mellanskolan. Det förslag till kompetensbestämmelser,

som jag i det föregående framlagt, ådagalägger också, att jag i likhet med

öfverstyrelsen anser det nödigt, att kompetensen för anställning vid kommunal

mellanskola undergår en icke oväsentlig skärpning utöfver de för

anställning vid högre folkskola gällande kompetensfordringar. Dessa skärpta

kompetensfordringar kräfva tydligen en motsvarande höjning i aflöningen.

Skärpningen i kompetensbestämmelserna kommer att träffa särskildt de

lärare, som visserligen äro behöriga till ordinarie anställning vid högre

folkskolor men ej äro kompetenta till ordinarie befattning vid de allmänna

läroverken. Men det synes sannolikt, att det just blir bland dessa lärare,

som den kommunala mellanskolan till stor del måste söka de lärarkrafter,

som den behöfver. Skola sådana lärare vilja underkasta sig det arbete

och de uppoffringar, som de större krafven på kompetens komma att medföra,

så måste det kunna erbjudas dem något vederlag genom jämförelsevis

högre löneförmåner.

Tager man hänsyn till alla dessa synpunkter, så torde de belopp, omkring

1,800 kronor i grundlön och 350 (noga räknadt 354: 67) kronor i

ålderstillägg, som framgingo af statskontorets beräkningar, böra höjas, och

synes mig den kontanta lönen för manlig ordinarie ämneslärare vid kommunal

mellanskola icke kunna sättas lägre än till 2,000 kronor i grundlön

jämte tre ålderstillägg å 400 kronor att utgå efter 5, 10 och 15 års oförvitlig

tjänstgöring.

Vid högre folkskola skall ordinarie lärare, såsom förut sagts, åtnjuta

utom den kontanta lönen förmånen af tjänlig bostad och nödigt bränsle

eller ersättning därför.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Öfverstyrelse!! anser lämpligt, att denna förmån bibehålles endast för

föreståndare, men att för annan ordinarie ämneslärare den kontanta lönen

höjes med ett mot ifrågavarande förmån svarande belopp, och den anser,

att om denna ersättning uppskattas till 300 kronor, ett i det hela lämpligt

medeltal valts mellan de växlande belopp, hvartill nämnda förmåner vid

de högre folkskolorna å olika orter beräknas.

Statskontoret finner det tydligt, att den omständigheten, att en del

af aflöningsförmånerna vid högre folkskolor utgår i form af fri bostad

och bränsle, innebär ett hänsynstagande till en å dyrare ort placerad lärares

berättigade anspråk att åtnjuta en något högre aflöning än den med

honom jämnställde lärare, som tjänstgör å en billigare. Men statskontoret

vill dock icke motsätta sig öfverstyrelsens förslag i denna punkt.

Först vill jag framhålla, att jag finner det belopp, 300 kronor för

manlig lärare, som öfverstyrelsen i detta hänseende föreslagit, vara för

lågt beräknadt. Af en till öfverstyrelsens underdåniga utlåtande fogad

bilaga, innehållande uppgifter från de högre folkskolorna för höstterminen

1909 angående lärarnas afiöningsförhållanden m. m., framgår, att medelvärdet

af de belopp, hvartill förmånen af fri bostad med bränsle för manlig

ordinarie lärare vid de olika skolorna uppskattats, skulle blifva omkring

410 kronor; medräknas blott de mera folkrika samhällena, skulle

det utgöra omkring 430 kronor. Alltså skulle en värdering af de förmåner,

som här äro i fråga, till 300 kronor äfven den innebära en lönenedsättning

i jämförelse med förhållandena vid de högre folkskolorna.

Men jag anser ej något egentligt skäl föreligga att för den kommunala

mellanskolan afvika från den princip i detta hänseende, som tillämpas

vid folkskolor och högre folkskolor. Liksom dessa kommer den kommunala

mellanskolan att stå under kommunal styrelse och förvaltning,

hvarför det torde vara lämpligt, att kommunen, äfven hvad dess lärare

beträffar, har möjlighet att fritt välja mellan att lämna bostad och bränsle

in natura eller ock en motsvarande kontant ersättning. Hvad storleken

af denna senare angår, torde ej något bestämdt belopp behöfva fixeras,

enär ifrågavarande ersättning måste blifva olika på olika orter. Detta

innebär också en tillämpning af den princip, som statskontoret i sitt underdåniga

utlåtande berört, nämligen att löneförmånerna böra lämpas efter

olikhet i iefnadskostnader på skilda orter.

Jag vill alltså på anförda grunder förorda, att ordinarie manlig lärare

vid kommunal mellanskola utom förut nämnda kontanta löneförmåner skall

erhålla tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande ersättning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kvinnlig

ordinarie

ämneslärare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Vid beräkningen af de löneförmåner, som synts mig behöfliga och

rättvisa i fråga om de manliga ämneslärarna vid de kommunala mellanskolorna,

har jag, såsom af det föregående synes, i likhet med öfverstyrelsen

tagit den utgångspunkt, som af Riksdagen angifvits, men från

öfverstyrelsen skilt mig dels däri, att jag ansett summan 1,800 kronor

riktigare än 1,700 kronor beteckna det belopp, som motsvarar den ökade

tjänstgöringstiden, dels däri, att jag funnit den i lönerna för den högre

folkskolans lärare ingående bostadsförmånen vara af öfverstyrelsen för

lågt värderad, dels slutligen däri, att jag ansett skälig hänsyn böra tagas

till den skärpning af kompetensvillkoren, som jag i likhet med öfverstyrelsen

funnit nödvändig. Härigenom har jag i mitt förslag kommit till

något högre löneförmåner än de af öfverstyrelsen föreslagna. Om dessa

senare medgifver öfverstyrelsen själf, att de måste anses jämförelsevis

låga. Då öfverstyrelsen likväl ansett sig kunna stanna vid de belopp

den föreslagit, beror detta därpå, att den, såsom upprepade gånger i dess

underdåniga utlåtande framhålles, betraktar dem som »minimilöner», hvilka

man kan vänta skola af vederbörande kommuner höjas. I den förhoppning,

som öfverstyrelsen sålunda uttalat, skulle jag för min del gärna

vilja instämma, och möjligt är ju, att kommunen i ett och annat fall skall

komma att begagna sig af den frihet den äger att erbjuda sina lärare

bättre löneförmåner. Men den erfarenhet, som kan hämtas från den af

öfverstyrelsen själf förebragta utredningen rörande aflöningen vid de högre

folkskolorna, synes icke gifva tillräckligt stöd för en förmodan, att detta

i allmänhet skall blifva fallet. Den förutsättning, från hvilken öfverstyrelsen

härvid utgår, torde under sådana förhållanden få anses alltför osäker,

för att man vid uppgörandet af skolornas lönestat därpå skulle

kunna bvgga.

j Oo

Vid högre folkskola skall kvinnlig ordinarie lärare åtnjuta i grundlön

1,400 kronor samt tre ålderstillägg å 200 kronor och därjämte tjänlig bostad

och nödigt bränsle eller motsvarande ersättning.

Öfverstyrelsen har vid sitt förslag angående löner för de kvinnliga

ämneslärarna vid de kommunala mellanskolorna ansett sig böra hufvudsakligen

taga hänsyn till de lönesatser, som för närvarande äro fastställda

för lärarinnorna vid statens samskolor, nämligen en grundlön å 1,500 kronor

med ett ålderstillägg å 500 kronor efter fem års väl vitsordad tjänstgöring,

och har på grund häraf hemställt, att ordinarie ämneslärarinna vid

kommunal mellanskola skulle i ett för allt erhålla en aflöning af 1,500

kronor i första lönegraden med två ålderstillägg å 250 kronor efter respektive

fem och tio års tjänstgöring.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 129.

Statskontoret kan för sin del icke finna annat, än att öfverstyrelsens

förslag i denna del står i strid med Riksdagens afsikter. Visserligen vunnes

genom detta förslag en närmare öfverensstämmelse med gällande stadganden

om aflöning af lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter,

men statskontoret framhåller, att Riksdagen i sin skrifvelse, vid

anmälan, att Riksdagen icke funnit sig i fråga om de kommunala mellanskolorna

kunna godkänna, hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit, tillika uttryckligen

angifver, att detta inträffat, oaktadt motsvarande bestämmelser

af Riksdagen godkänts i fråga om de enskilda skolorna, och att anledningen

härtill varit det nära sambandet mellan de kommunala mellanskolorna

och de högre folkskolorna. I enlighet härmed anser statskontoret,

att de ifrågavarande lönerna böra fastställas till sådana belopp, som

betingas af jämförelsen med lönerna vid högre folkskolor, och föreslår,

att löneförmånerna för ordinarie ämneslärarinna vid kommunal mellanskola

i ett för allt skola utgå med en begynnelselön af 1,850 kronor samt

tre ålderstillägg å 200 kronor, således en slutlön af 2,450 kronor.

Hvad öfverstyrelsens förslag beträffar, måste jag instämma med statskontoret

i dess åsikt, att detsamma står i strid med Riksdagens tydligt

uttalade mening, och att man äfven i fråga om lärarinnornas löner bör

fasthålla den utgångspunkt, som af Riksdagen angifvits, nämligen motsvarande

löner vid den högre folkskolan. Tager man då äfven i detta fall

hänsyn till den förut nämnda olikheten i årlig undervisningstid och lärares

undervisningsskyldighet, så kommer man, i öfverensstämmelse med statskontorets

beräkning, till en kontant grundlön af omkring 1,540 (noga räknadt

1,536: 89) kronor och ålderstillägg af omkring 220 (noga räknadt 219: 56)

kronor. Med hänsyn till den förut omnämnda skärpningen i kompetensen

vill jag förorda, att den kontanta grundlönen för ordinarie ämneslärarinna

vid kommunal mellanskola bestämmes till 1,600 kronor. A1 der still ä.er gen

finner jag i likhet med statskontoret böra sättas till 200 kronor.

Då de synpunkter beträffande naturaförmånerna, som anfördes i fråga

om de manliga lärarnas aflöning, måste anses gälla äfven de kvinnliga,

vill jag äfvenledes förorda, att ordinarie ämneslärarinna, utom förut nämnda

kontanta löneförmåner, skall erhålla tjänlig bostad och nödigt bränsle eller

motsvarande ersättning.

Oaktadt de kvinnliga lärarnas löner här icke höjts i samma proportion

som de manliga lärarnas och således måste i förhållande till motsvarande

löner vid de högre folkskolorna anses låga, äro de, som synes, väsentligt

högre än lönerna för lärarinnorna vid statens samskolor.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Här föreligger ett tydligt bevis på omöjligheten att med nu gällande

stridiga bestämmelser inom skollagstiftningen komma till ett från alla

synpunkter oangripligt förslag. Men den brist på öfverensstämmelse, som

i detta afseende förefinnes, torde kunna afhjälpas först i samband med

den revision i enhetlig riktning af vår skollagstiftning, hvars nödvändighet

jag förut haft anledning att framhålla.

Adjunkts
kompetent
lärares
aflöning.

Öfverstyrelsen framhåller med styrka önskvärdheten af att lärare, som

förvärfvat behörighet till adjunkts tjänst vid allmänt läroverk, måtte dragas

öfver till den kommunala mellanskolan, enär detta skulle vara ägnadt att

åt skolan bereda en större auktoritet utåt och betrygga de utgående elevernas

likställighet med de från de allmänna läroverken utexaminerade.

Ett väsentligt villkor för förvärfvande åt kommunala mellanskolor af lärare

med behörighet till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk vore därför, att

skillnaden mellan lönerna för sådana lärare vid kommunal mellanskola och

vid realskola ej blefve alltför stor. I motsvarighet till de lönebidrag från

staten, som enligt af Riksdagen beslutad lönereglering skola tillkomma

de lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter,, hvilka aflagt

erforderliga prof för behörighet till ordinarie ämneslärarbefattning vid

allmänt läroverk, har öfverstyrelsen funnit lämpligt, att ett särskildt åt

staten utgående lönetillägg beredes nu ifrågavarande lärare. Öfverstyrelsen

föreslår, att detta tillägg skall utgöra 500 kronor i alla lönegrader. Då,

hvad lärarinnorna beträffar, skillnaden mellan de olika slagen af formell

kompetens icke syntes öfverstyrelsen innebära samma stora reella skillnad,

som förefunnes mellan de olika slagen af formell kompetens för de manliga

lärarna, ville öfverstyrelsen icke föreslå olika löneförmåner för lärarinnor

med olika formell kompetens.

Mot öfverstyrelsens förslag angående dylikt lönetillägg åt ordinarie

manlig lärare med adjunktskompetens har statskontoret icke haft något

att invända men finner de skäl, öfverstyrelsen härför framställt, gälla i

lika hög grad i afseende på kvinnlig som i afseende på manlig lärare,

hvarför statskontoret hemställer, att manlig eller kvinnlig lärare, som fullgjort

de för lektors- eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk stadgade

prof, skall tillerkännas ett lönetillägg af 500 kronor om året att utgå af

statsmedel.

Jag delar öfverstyrelsens uppfattning i fråga om önskvärdheten af att

lärare, hvilka förvärfvat behörighet till ordinarie lärartjänst vid allmänt

läroverk, måtte kunna fästas vid den kommunala mellanskolan. Men enligt

min mening skulle det äfven med de löneförmåner för adj unktskompe
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

tent lärare, som af öfverstyrelsen föreslagits, helt visst icke blifva möjligt

att stadigvarande kvarhålla sådana lärare vid denna skola. Den högre lönen

och den därmed följande högre pensionen skulle utan tvifvel i allmänhet

förmå dem att, så snart detta befunnes ekonomiskt fördelaktigare, öfvergå

till de allmänna läroverken. För att hindra en dylik öfvergång tinnes nog

intet annat säkert medel än att göra lönerna vid de kommunala mellanskolorna

lika höga som adj unktslönerna vid de allmänna läroverken, en

åtgärd, som af ekonomiska skäl helt naturligt förbjuder sig själf.

Vill man tillförsäkra de kommunala mellanskolorna lärare med adjunktskompetens,

så får man säkerligen utgå ifrån att dessa i allmänhet taga

anställningen vid kommunal mellanskola mera som en öfvergångsplats.

Man får därför nöja sig med att ställa det så, att sådana lärare kunna

finna det fördelaktigt för det första att taga anställning vid kommunal

mellanskola och vidare att sedan kvarstanna där ett ej alltför litet antal år.

Men de åtgärder, öfverstyrelsen föreslagit i afsikt att tillförsäkra de

kommunala mellanskolorna lärare med adjunktskompetens, finner jag för

min del ej fullt tillfredsställande. Till stöd för sitt förslag har öfverstyrelsen

åberopat löneförhållandena vid de af staten understödda enskilda

läroanstalterna. Vid dessa uppbär ämneslärarinna med en viss högre kompetens

i första lönegraden 1,400, i andra 1,700 och i tredje 2,000 kronor,

under det för lärarinna med lägre kompetens finnas lönegraderna 1,200,

1,500, 1,800 och 2,000 kronor. Alltså erhålla de visserligen olika begynnelselön

men samma slutlön, hvilken senare af lärarinna med högre kompetens

uppnås redan efter tio men af lärarinna med lägre kompetens först

efter femton års tjänstgöring. Under det öfverstyrelsens förslag innebär

två skilda löneskalor med olikhet i både begynnelse- och slutlön, är

den bärande tanken i den anordning, som införts vid de enskilda skolorna,

den, att den underlägsenhet, som får anses ligga i en lägre teoretisk utbildning,

efter hand uppväges genom en väl vitsordad tjänstgöring, så att

lärarinna med lägre kompetens dock efter en viss tids tjänstgöring kommer

till samma lön som lärarinna med högre kompetens. Denna tanke

hade fått ett klarare uttryck, om de olika lönegraderna för lärarinna med

lägre kompetens i stället hade satts till 1,200, 1,400, 1,700 och 2,000

kronor, eller lönegraderna för lärarinna med högre kompetens till 1,500,

1,800 och 2,000 kronor. Detta hade inneburit, att lärarinna med högre

kompetens egentligen fått börja i andra lönegraden och alltså för sin högre

teoretiska utbildning fått räkna sig till godo fem tjänstår.

Jag håller före, att denna princip med fördel kan tillämpas äfven

på den kommunala mellanskolan, så att en lärare med adjunktskompetens

såsom särskilt vederlag för den tid och de kostnader, han offrat på för
Bihang

till Rilcsd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Haft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj-.ls Nåd. Proposition Nr 129.

väfvande,t af denna sin högre kompetens, får tillgodoräkna sig ett visst

antal tjänstår, och jag vill äfven i detta fall förorda fem år. Lärare med

behörighet till adjunkts tjänst vid allmänt läroverk skulle då såsom ordinarie

lärare vid kommunal mellanskola få börja i andra lönegraden, alltså i

verkligheten få en begynnelselön af 2,400 kronor jämte bostad och vedbrand

eller ersättning därför, men skulle ej komma till högre slutlön än

lärare med lägre kompetens. Under det lönegraderna eljest äro: 2,000,

2,400, 2,800, 3,200 kronor, skulle de alltså för lärare med adjunktskompetens

blifva: 2,400, 2,800, 3,200 kronor.

I likhet med statskontoret finner jag, att intet bindande skäl kan anföras

för olikställighet i detta fall mellan manlig och kvinnlig lärare, och

vill jag på grund häraf förorda, att jämväl kvinnlig lärare, som aflagt de prof

och fullgjort den tjänstgöring, hvilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst

vid allmänt läroverk, skall vid anställning som ordinarie ämneslärarinna

vid kommunal mellanskola få tillgodoräkna sig fem lönetursår.

De bestämmelser i fråga om adjunktskompetent lärares löneförmånervid

kommunal mellanskola, jag här uttalat mig för, synas mig för ifrågavarande

syfte vara ej blott lika verkningsfulla utan till och med verkningsfullare

än de af öfver styrel sen föreslagna. Enligt de sistnämnda,

skulle manlig lärare med adjunktskompetens i begynnelselön få 2,500

kronor i ett för allt, under det han enligt de af mig förordade bestämmelserna

skulle erhålla en kontant begynnelselön af 2,400 kronor samt

bostad och bränsle eller motsvarande ersättning.

Föreståndare. Såsom förut nämnts, har öfver styrel sen ansett, att befattningen som

föreståndare liksom ock befattningen som biträdande föreståndarinna — eller,

med den af öfverstyrelsen använda benämningen, första lärarinna — skulle

tillsättas som särskilda ordinarie tjänster. I enlighet härmed har öfverstyrelsen

föreslagit, att de med nämnda befattningar förenade löneförmånerna

skulle utgå icke i form af arfvode utan i form af lön.

Med hänsyn därtill, att för befattningen som föreståndare kräfdes,

därför särskildt lämpade personliga egenskaper och förvärfvad pedagogisk

och organisatorisk erfarenhet, äfvensom därtill, att vid en institution en

chef icke lämpligen borde aflönas lägre än med de löner, som kunde tillkomma

hans underlydande, anser öfverstyrelsen manlig föreståndares begynnelselön

böra, oberoende af hans kompetens, sättas till 3,700 kronor,

d. v. s. till den af öfverstyrelsen föreslagna slutlönen för manlig lärare

med högre kompetens, samt dessutom bostad eller hyresersättning, hvarjämte

han borde åtnjuta rätt till ett ålderstillägg å 400 kronor efter 10

års tjänstgöring som föreståndare. För biträdande föreståndarinna föreslår

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

öfverstyrelsen i anslutning till vid statens samskolor gällande lönebestämmelser

en begynnelselön af 2,000 kronor och en slutlön af 2,500 kronor.

Kvinnlig föreståndare skulle erhålla samma kontanta lön som biträdande

föreståndarinna i högsta lönegraden samt dessutom bostad eller hyresersättning

äfvensom rätt till ett ålderstillägg å 250 kronor efter 10 års tjänstgöring

som föreståndarinna.

I öfverensstämmelse med sin af mig förut återgifna åsikt, att den af

öfverstyrelsen föreslagna anordningen med inrättandet af särskilda tjänster

för ifrågavarande befattningshafvare icke behöfde användas, utan att uppdragen

att vara föreståndare eller biträdande föreståndarinna borde meddelas

för viss tid, anser statskontoret, att nämnda uppdrag lämpligen borde

aflönas med arfvoden. Därest det emellertid befunnes lämpligt, att innehafvarna

af dessa uppdrag erhölle fast anställning, ville statskontoret föreslå

för manlig föreståndare en lön af 3,550 kronor med ett ålderstillägg å

400 kronor och dessutom bostad eller hyresersättning, för biträdande föreståndarinna

en lön af 2,950 kronor med ett ålderstillägg å 250 kronor

samt för kvinnlig föreståndare samma löner som för biträdande föreståndarinna

och dessutom bostad eller hyresersättning.

Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning säger sig i likhet

med statskontoret icke kunna finna annat, än att uppdrag af nu ifrågavarande

beskaffenhet lämpligen kunde aflönas med särskild! arfvode. Direktionen,

som hemställer, att den kommunala mellanskolans lärarkår skulle

erhålla delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning och folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, påpekar, att genom ett dylikt aflöningssätt

äfven den fördelen skulle vinnas, att på den kommunala mellanskolans

lärarkår kunde tillämpas samma grunder, som gälla för de lärarkårer,

hvilka för närvarande äro delaktiga i nämnda båda pensionsanstalter. Beträffande

föreståndare för högre folkskolor och öfverlärare vid folkskolor

tages nämligen vid pensioneringen ingen hänsyn till de arfvoden, som de

möjligen i denna sin egenskap uppbära, utan delaktighetsbeloppet utgör

äfven för dem högsta lagstadgade kontanta lönen som ordinarie lärare.

Då jag biträdt statskontorets åsikt, att den kommunala mellanskolans

föreståndare icke bör i denna sin egenskap erhålla fast anställning, utan

att uppdraget att vara rektor eller föreståndarinna, i likhet med hvad vid

andra läroanstalter är förhållandet, bör meddelas genom förordnande för

viss tid, finner jag ock såsom statskontoret och direktionen öfver folkskollärarnas

pensioninrättning, att rektor och föreståndarinna samt biträdande

föreståndarinna böra utöfver sin lön som ordinarie ämneslärare uppbära

ett särskildt arfvode. Att det af öfverstyrelsen för ifrågavarande befatt
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungi. MajUs Nåd. Proposition Nr 129.

ningshafvare föreslagna aflöningssättet icke passar tillsamman med det förslag

rörande ämneslärarnas vid de kommunala mellanskolorna aflöning,

som jag i det föregående funnit mig böra förorda, är uppenbart, då den

förmån af bostad eller motsvarande ersättning, som enligt det förra förslaget

skulle tillkomma endast den manliga eller kvinnliga föreståndaren,

enligt det senare skulle ingå i samtliga ordinarie ämneslärares löneförmåner.

För de med föreståndarskapet förenade särskilda åliggandena finner

jag ett arfvode af 800 kronor utgöra en skälig ersättning. Bestämmes

arfvodet till detta belopp, d. v. s. summan af två ålderstillägg, så skulle

det helt visst endast sällan kunna inträffa, att rektor hade lägre aflöning

än någon medlärare, enär man kan antaga, att till rektor i allmänhet icke

skulle komma att utnämnas någon, som ej redan hade rätt till åtminstone

ett ålderstillägg som ordinarie ämneslärare. Det önskemål, som utgjort

ett viktigt motiv för öfverstyrelsens förslag, nämligen att en chef icke

måtte komma att aflönas lägre än med de löner, som tillkomma hans underlydande,

skulle alltså, åtminstone hvad manlig föreståndare beträffar,

i regeln komma att vinnas. Att med afseende på det särskilda arfvodet

göra skillnad mellan rektor och föreståndarinna finner jag icke skäligt.

För biträdande föreståndarinna vill jag, under erinran om den begränsade

uppgift, som skulle tillkomma henne, såsom lämpligt arfvode

föreslå 200 kronor.

Extra ordi- Hvad angår icke-ordinarie ämneslärares aflöning, så finnes vid högre

narie och folkskola bestämmelser därom blott beträffande vikarie för sjuk lärare.

lärare. Sådan vikarie skall åtnjuta arfvode, manlig efter minst 190 kronor och

kvinnlig efter minst 180 kronor för läsmånad, hvarjämte vikarien skall

förses med tjänlig bostad med vedbrand eller ersättning därför. Dessutom

äger vikarien rätt till godtgörelse för resekostnad, där sådan ifrågakommer.

Med hänsyn till de af öfverstyrelse!! föreslagna begynnelselönerna för

den ordinarie lärarpersonalen har öfverstyrelsen funnit det lämpligt, att

arfvodet för manlig vikarie utan hänsyn till kompetens sättes till 1,500

kronor för läsår och för kvinnlig vikarie till 1,200 kronor för läsår.

Detta öfverstyrelsens förslag har statskontoret funnit sig böra lämna

utan anmärkning. I särskildt afgifven reservation har emellertid föredraganden,

t. f. statskommissarien Beckman, med hvilken t. f. statskommissarien

Thorstensson instämt, uttalat, att på grund af den allmänna principen,

att aflöningen i intet fall borde vara lägre vid kommunala mellanskolor

än vid högre folkskolor, ersättningen åt ifrågavarande vikarier borde

blifva densamma vid kommunala mellanskolor, som för högre folkskola är

stadgad.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

I likhet med nämnda reservanter anser jag riktigast att äfven i detta

hänseende fasthålla vid jämförelsen med högre folkskolan, men då det

här är fråga äfven om extra ordinarie lärare, hvilka kunna komma att

förordna? för helt läsår, finner jag det lämpligare att bestämma arfvodet

för läsår än för läsmånad. Med användning af den beräkningsgrund, som

förut tillämpats, skulle i enlighet härmed det kontanta arfvodet för extra

ordinarie och vikarierande manlig ämneslärare vid kommunal mellanskola

uppgå till noga räknadt 1,572: 36 kronor och för kvinnlig extra ordinarie och

vikarierande lärare till noga räknadt 1,383: 20 kronor, hvilka belopp tydligen

böra afrundas till respektive 1,600 och 1,400 kronor. Jag anser det

emellertid ej nödigt att för den kommunala mellanskolan föreskrifva förmånen

af fri bostad och vedbrand åt lärare, som har en mera tillfällig

anställning. Förmånen af fri bostad med vedbrand samt af godtgörelse

för resekostnad bör sålunda ersättas genom en höjning af det kontanta

arfvodet. I betraktande häraf synes mig ett belopp af 1,800 kronor för

manlig och af 1,600 kronor för kvinnlig extra ordinarie och vikarierande

lärare med full tjänstgöring, allt för läsår räknadt, utgöra skäliga arfvoden.

Som synes har den proportion, som förefinnes mellan de lönebelopp,

hvilka förordats för manlig och kvinnlig ordinarie lärare, här icke kunnat

fasthållas. Men en höjning af arfvodet för manlig extra ordinarie eller

vikarierande lärare utöfver 1,800 kronor synes mig knappast af omständigheterna

påkallad, och en sänkning af kvinnlig extra ordinarie eller

vikarierande lärares arfvode under 1,600 kronor skulle komma i strid med

Riksdagens tydligt uttalade mening.

Vikarie för rektor eller föreståndarinna, som åtnjuter tjänstledighet

i denna sin egenskap, synes mig böra erhålla ett arfvode af 400 kronor

för kalenderår räknadt. Biträdande- föreståndarinnas vikarie torde böra

åtnjuta hela det för denna befattning stadgade särskilda arfvodet.

Rörande timlärare har öfverstyrelsen föreslagit, att arfvodet för manlig

sådan lärare i läroämne, i anslutning till bestämmelserna rörande timlärares

aflöning vid de allmänna läroverken, fastställes att utgå med 90

kronor för veckotimme för lärare med kompetens för adjunktsbefattning

vid allmänt läroverk och med 80 kronor för annan lärare, samt att timlärarinna

i läroämne skall uppbära samma arfvode som sådan lärarinna

vid statsunderstödd enskild läroanstalt eller 60 kronor. Om, såsom öfverstyrelsen

anser önskvärdt, särskilda lärare i öfningsämnen anställas vid

kommunal mellanskola, anser öfverstyrelsen, att kvinnlig lärare i dessa

ämnen bör i fråga om såväl arfvodesbelopp som rätt till ålderstillägg likställas

med sådan lärare vid statsunderstödd enskild läroanstalt, d. v. s. att

lärarinna i välskrifning, teckning, musik och gymnastik skulle åtnjuta ett

Timlärare

och öfningslärare.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Samman
fattning.

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

arfvode af 60 kronor och lärarinna i handarbete af 50 kronor samt dessutom

under vissa villkor ålderstillägg af 10 kronor i andra och 20 kronor

i tredje lönegraden, allt för veckotimme räknadt. Manlig öfningslärare i

välskrifning, teckning, musik och gymnastik borde åtnjuta 90 kronor för

hvarje veckotimmes undervisning med rätt för lärare, som har den kompetens

och tjänstgöring, som är fastställd för lärarinnas vid statsunderstödd

enskild läroanstalt rätt till lönetursberäkning, att åtnjuta ålderstillägg beräknadt

efter veckotimme af 15 kronor i andra och 30 kronor i tredje

lönegraden.

Statskontoret har lämnat detta förslag utan anmärkning. Föredraganden

har uttalat afvikande mening och ansett, att manliga och kvinnliga

såväl timlärare som öfningslärare borde likställas i afseende på aflöningen;

de senare särskildt med hänsyn därtill, att manliga och kvinnliga sådana

lärare vid de allmänna läroverken åtnjuta samma aflöningsförmåner. För

timlärare föreslår han ett minimiarfvode af 60 kronor pr veckotimme med

eu höjning af 15 kronor pr veckotimme för lärare, som i afseende på aflagda

prof äger samma kompetens som lektorer eller adjunkter vid de allmänna

läroverken; öfningslärare, såväl manliga som kvinnliga, borde

åtnjuta de aflöningsförmåner, som af öfverstyrelsen föreslagits för de

kvinnliga.

f min föregående framställning har jag såsom sannolikt framhållit,

att undervisningen i öfningsämnen vid de kommunala mellanskolorna kommer

att upprätthållas genom timlärare och att således inga öfningslärare

med fast anställning komma att finnas vid dessa skolor. Jag kan därför

icke biträda öfverstyrelsens förslag om olika lönegrader för öfningslärare.

Och då jag förut icke funnit skäl att förorda olika aflöning för extra ordinarie

och vikarierande lärare med olika kompetens, så anser jag icke tillräckligt

skäl föreligga att ansluta mig till öfverstyrelsens förslag om högre

arfvodesbelopp för timlärare med adjunktskompetens, så mycket mindre

som i de flesta fall möjlighet till val mellan timlärare med olika kompetens

icke torde komma att förefinnas.

Jag vill därför uttala mig för att arfvodena till manlig såväl timlärare

som öfningslärare må utgå med det af öfverstyrelsen föreslagna lägre

beloppet 80 kronor för årlig veckotimme. För kvinnlig sådan lärare synes

mig ett belopp af 65 kronor för årlig veckotimme mera närma sig

det förhållande mellan ordinarie manlig och kvinnlig lärares löner, som

förut iakttagits, än det af öfverstyrelsen föreslagna beloppet 60 kronor.

För större öfversiktlighets skull vill jag här göra en sammanfattning

af de olika lönesatser, som i det föregående förordats.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

55

Första

lönegraden

Andra

lönegraden

Tredje

lönegraden

Fjärde

lönegraden

Natura-

förmåner

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Rektor.......................................

2,000+800

2,400+800

2,800+800

3,200+800

fBosiad och

) bränsle eller

j ersättning

( därför.

Ordinarie manlig ämneslärare ......

2,000

2,400

2,800

3,200

»

D:o med adjunktskompetens...

2,400

2,800

3,200

—

»

Föreståndarinna ........................

1,600+800

1,600+200

1,600

1,800+800

1,800+200

1,800

2,000+800

2,000+200

2,000

2,200+800

2,200+200

2,200

»

Biträdande föreståndarinna............

Ordinarie kvinnlig ämneslärare......

»

D:o med adjunktskompetens...

1,800

2,000

2,200

—

»

.Extra ord. och vik. mani. öfningslärare

1,800

—

—

—

—

» » » » kvinnl. »

1,600

—

—

—

—

Manlig timlärare och öfningslärare

80 för veckotimme

—

—

—

Kvinnlig » » -.»

65 »

»

—

—

—

Beträffande den del af aflöningen, som ordinarie ämneslärare, hvilken

är tjänstledig på grund af sjukdom, bör afstå till sin vikaries aflönande,

gäller vid högre folkskola, att denna skall utgöra en fjärdedel af vikariens

minimiarfvode.

Öfverstyrelsen finner, i analogi med hvad som t. ex. är föreskrifvet

för öfningslärare vid de allmänna läroverken, det vara skäligt, att tjänstledig

sjuk lärare afstår en fjärdedel af sina aflöningsförmåner. Statskontoret

förklarar sig häremot intet hafva att erinra.

Då jag i fråga om aflöning ansett mig böra utgå från hvad som är

stadgadt för högre folkskolan, finner jag icke tillräckligt skäl att i denna

punkt afvika därifrån. Jag vill alltså uttala mig för att tjänstledig

sjuk lärare skall till sin vikaries aflönande afstå eu fjärdedel af vikariens

minimiarfvode. Ordinarie lärare, som af annan anledning än sjukdom är

tjänstledig, bör enligt min mening af sin lön afstå det lägsta stadgade

arfvodet åt vikarierande lärare, alltså enligt nyss framställda förslag 1,600

kronor för läsår.

Tjänstledig rektor eller föreståndarinna bör af sitt arfvode afstå det

belopp, hvarmed arfvodet åt vikarien skall utgå, eller 400 kronor, hvilket

belopp, alldenstund rektors eller föreståndarinnas tjänstledighet kan infalla

under ferierna, bör beräknas efter kalenderår.

Biträdande föreståndarinna bör vid tjäntsledighet afstå hela sitt särskilda

arfvode åt sin vikarie.

Tjänstledig

lärares

bidrag till

vikaries

aflöning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Uppflyttad I fråga om uppflyttning i högre lönegrad gäller för högre folkskola,

lönegrad, att sådan uppflyttning äger rum efter fem års oförvitlig tjänstgöring,

samt att tjänstinnehafvaren må räkna sig till godo den tid, han tjänstgjort

som ämneslärare vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium eller

ock innehaft ordinarie anställning vid folkskola, dock icke mera än sammanlagdt

tio år.

Öfverstyrelsen har ansett det vara nödvändigt att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad som gäller för de högre folkskolorna, stadga, att

lärare vid kommunala mellanskolor skulle få uti den tjänstetid, som erfordras

för åtnjutande af ålderstillägg, inräkna, förutom föregående ordinarie

tjänstgöring vid annan kommunal mellanskola, föregående tjänstgöring

såsom ämneslärare, respektive ämneslärarinna vid allmänt läroverk eller

folkskoleseminarium äfvensom tjänstgöring såsom ordinarie lärare vid högre

folkskola eller egentlig folkskola, dock icke mera än sammanlagdt tio år.

Statskontoret har i fråga om lönetursrätt endast framhållit, att medgifvandet

af rätt att beräkna tjänstår såsom folkskollärare strider mot

de bestämmelser, som gälla i fråga om civila tjänstemäns rätt att beräkna

tjänstår för ålderstillägg, hvilka bestämmelser efter 1904 års lönereglering

i princip tillämpas äfven på lärarna vid de allmänna läroverken.

Statskontorets uttalade betänklighet i fråga om rätt att för lönetur vid

kommunal mellanskola beräkna tjänstgöring vid folkskola torde icke vara

utan fog, men liknande rätt är redan medgifven lärare, som öfvergår från

folkskola till högre folkskola. Jag kan därför beträffande rätt till uppflyttning

i högre lönegrad vid kommunal mellanskola i hufvudsak ansluta mig

till öfverstyrelsens förslag. 1 ett par punkter finner jag mig dock böra

därifrån afvika.

Med afseende på lärare, som förut varit anställd vid högre folkskola,

må erinras därom, att, då en högre folkskola på grund af kommuns beslut

kan öfvergå till kommunal mellanskola, sådan lärare skulle kunna

komma att utan eget förvållande nedflyttas i lägre lönegrad, om han, såsom

öfverstyrelsen föreslagit, för lönetur vid kommunal mellanskola Ange

tillgodoräkna sig endast tio tjänstår. Han skulle då icke erhålla tillbörligt

vederlag för de skärpta kompetenskrafven och för den ökade tjänstgöringstiden.

Under sådana omständigheter synes det mig riktigare, att ifrågavarande

lärare för uppflyttning i högre lönegrad vid kommunal mellanskola

får tillgodoräkna sig alla sina ordinarie tjänstår vid högre folkskola.

Beträffande rätten för lärare att vid öfvergång till kommunal mellanskola

från allmänt läroverk eller folkskola räkna lönetur kunde ifrågasättas,

att denna rätt borde begränsas till ett visst antal år, t. ex.

tio. kitt sådant stadgande torde dock icke vara af nämnvärd betydelse.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Det är nämligen knappast tänkbart, att en dylik öfvergång skulle äga rum,

efter det så många tjänstår som tio vore uppnådda vid allmänt läroverk

eller folkskoleseminarium.

Snarare torde i annat afseende en begränsning af dylik lärares lönetursrätt

vid kommunal mellanskola vara önskvärd, öfverstyrelsen har

föreslagit, att han för sådan lönetur skulle få inräkna all extra ordinarie

tjänstgöring vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, således äfven

den tjänstgöring af två år, som utgör villkor för behörighet till ordinarie

anställning vid dessa läroanstalter. A andra sidan har öfverstyrelsen föreslagit,

att extra ordinarie tjänstgöring, fullgjord vid den kommunala mellanskolan,

icke i någon mån skulle få medräknas för uppflyttning i högre

lönegrad. Detta senare förslag finner jag för min del riktigt. Men då synes

mig icke heller det förstnämnda slaget af tjänstgöring böra få medräknas

för lönetur. Det torde nämligen vara oegentligt, att extra ordinarie tjänstgöring

vid läroanstalter, med hvilka den kommunala mellanskolan i afseende

på undervisningens art och uppgift är likställd, för lönetursberäkning skulle

värderas annorlunda än liknande tjänstgöring vid den kommunala mellanskolan

själf. Härtill kommer, att öfverstyrelsens förslag så mycket mindre

passar in i det lönesystem jag förordat, som adjunktskompetent lärare

enligt detta system vid sin anställning som ordinarie omedelbart skulle få

tillgodoräkna sig fem tjänstår. Skulle han därjämte för lönetur få räkna

äfven de två nyssnämnda för behörighet till ordinarie anställning erforderliga

tjänståren, komrne dessa senare att blifva dubbelräknade. Af anförda

skäl finner jag det alltså riktigast, att äfven de lärare, som öfvergå

från allmänt läroverk eller folkskoleseminarium till kommunal mellanskola,

för uppflyttning i högre lönegrad vid sistnämnda skola få räkna

endast ordinarie tjänstgöring.

Liksom i fråga om aflöningen finner jag äfven beträffande pensioneringen

en lämplig utgångspunkt i förhållandena vid de högre folkskolorna.

Den ordinarie lärarpersonalen vid dessa skolor är delaktig såväl i folkskollärarnas

pensionsinrättning som i folkskollärarnas änke- och pupillkassa.

Delaktigheten i den senare är obligatorisk för manlig men frivillig

för kvinnlig lärare. Delaktighetsbeloppet utgöres af högsta lagstadgade

kontanta lönen som ordinarie lärare. I pensionsafgift erlägger skoldistriktet

fem och läraren två och en half procent af delaktighetsbeloppet. Till

änke- och pupillkassan betalas ingen afgift af skoldistriktet, lärarens afgift

utgör tre och en tredjedels procent af delaktighetsbeloppet. Hel pension

utgår efter 55 lefnads- och 30 ordinarie tjänstår med sjuttiofem procent

af delaktighetsbeloppet.

Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Raft.

Pensio
nering.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Stats
understöd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Med hänsyn till det nära sambandet mellan den kommunala mellanskolan

och den högre folkskolan anser öfverstyrelsen det lämpligast, att

folkskollärarnas pensionsinrättning öfvertager pensioneringen äfven af lärarpersonalen

vid de kommunala mellanskolorna.

Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning förklarar sig ej

hafva något att i hufvudsak invända mot att nämnda pensionsinrättning

öfvertager ifrågavarande pensionering, men framhåller på samma gång

önskvärdheten af att aflönings- och ännu mer kompetensvillkoren för lärarpersonalen

vid de kommunala mellanskolorna måtte ordnas i ungefärlig

öfverensstämmelse med hvad i sådant hänseende gäller för de högre

folkskolornas lärare och lärarinnor. Såsom redan förut nämnts har direktionen

uttalat sig för att rektor och föreståndarinna borde aflönas med

särskildt arfvode, hvilket ej finge inräknas i lönen och således ej heller

öfva inflytande på delaktighetsbeloppet. Direktionen har ej heller något

att invända mot att kommunala mellanskolans lärare vinna delaktighet i

folkskollärarnas änke- och pupillkassa enligt i hufvudsak samma grunder,

som gälla för lärare vid högre folkskolor.

För min del vill jag ansluta mig till den mening, som uttalats af

öfverstyrelsen och direktionen, och vill alltså förorda, att i fråga om den

ordinarie lärarpersonalens vid kommunala mellanskolor delaktighet i såväl

folkskollärarnas pensionsinrättning som folkskollärarnas änke- och pupillkassa

skall i tillämpliga delar iakttagas hvad angående delaktighet i

dessa kassor är stadgadt i fråga om lärare vid högre folkskolor, och att det

särskilda arfvode, som tillkommer rektor, föreståndarinna och biträdande

föreståndarinna således icke inräknas i delaktighctsbeloppen.

Vinner hvad jag här förordat afseende, så skulle hel pension för manlig

ordinarie lärare vid kommunal mellanskola utgå med 2,400 kronor och för

kvinnlig ordinarie lärare med 1,650 kronor om året, Pensionsafgift skulle

erläggas för manlig lärare af kommunen med 160 kronor och af läraren

med 80 kronor, för kvinnlig lärare af kommunen med 110 kronor och af

lärarinnan med 55 kronor. Afgiften till änke- och pupillkassan skulle

blifva för manlig lärare 106: 67 kronor och för kvinnlig lärare 73: 33

kronor.

Riksdagen har i sin skrifvelse ingenting uttalat angående storleken af

det statsunderstöd till de kommunala mellanskolorna, som kan blifva behöfligt,

sedan den åt Riksdagen begärda löneregleringen för dessa skolor

kommit till stånd. Men af hvad jag i det föregående anfört, torde det

vara uppenbart, att detta understöd icke kan bibehållas vid nu stadgade

belopp. Den nuvarande uppdelningen af statsunderstödet i dels ett grund
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Majds Nåd. Proposition Nr 129. 59

anslag, dels ett särskildt bidrag till litrarnas aflöning finner jag intet skit!

att frångå.

Angående grundanslagets storlek hafva de hörda myndigheterna icke Grundanslag,

uttalat sig. Det grundanslag, som år 1909 af Eders Kungl. Majrt begärdes

och af Riksdagen beviljades skola utgå till de kommunala mellanskolorna,

eller 4,800 kronor årligen till hvarje skola, var afvägdt med hänsyn till

de lönesatser, som då föreslogos och hvilka voro afsevärdt lägre än de

belopp, jag nu på grund af Riksdagens uttalade mening ansett mig böra

förorda.

Såsom af det föregående framgår, har jag i anslutning till Riksdagens

skrifvelse vid afvägande! af lönesatserna för lärare vid kommunala mellanskolor

i det hela tagit till utgångspunkt förhållandena vid de högre folkskolorna.

Af skäl, som förut framhållits, har jag härvid funnit högre

lönesatser vid kommunal mellanskola än vid högre folkskola nödvändiga.

Dessa lönesatser komma ock att ställa större ekonomiska kraf på kommunerna.

Men äfven i andra hänseenden än i fråga om lönebeloppen

blifva omkostnaderna större beträffande kommunal mellanskola än i fråga

om högre folkskola. Den förra behöfver jämförelsevis flera lärår krafter,

och krafven på lokaler och undervisningsmateriell, särskildt för undervisningen

i naturkunnighet, blifva också större vid den kommunala mellanskolan.

Men i första rummet måste den stadgade längre undervisningstiden

äfven här tagas i betraktande.

Till den högre folkskolan utgår grundanslaget med 1,200 kronor för

årsklass. En rent matematisk beräkning med hänsyn tagen blott till den

längre undervisningstiden leder till ett belopp af 1,520 kronor för årsklass

vid den kommunala mellanskolan. Tager man därjämte i betraktande de

i öfrigt större fordringarna, synes mig grundanslaget icke kunna sättas

lägre än till 1,600 kronor för hvarje årsklass eller sammanlagdt 6,400

kronor.

Till samma resultat kommer man vid en jämförelse med statsunderstödet

till de enskilda mellanskolorna, för hvilka grundanslaget utgör 4,800

kronor till hvarje skola. Det är då att märka, att den lagstadgade lägsta

lönen för ämneslärarinna vid sistnämnda skola uppgår till 1,200 kronor,

under det jag ansett mig för den kommunala mellanskolan icke kunna föreslå

ett lägre belopp än 1,600 kronor, och det synes mig naturligt, att proportionen

mellan grundanslaget och lägsta lönen åtminstone icke bör ställas

ofördelaktigare för den kommunala mellanskolan. Äfven med denna utgångspunkt

kommer man således till ett belopp af 6,400 kronor för

denna skola.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bidrag till

lärarnas

aflöning.

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Därtill kommer, att det synes ligga i den kommunala mellanskolans

natur såsom kommunal läroanstalt och i dess nära frändskap med folkskolan

och den högre folkskolan, att den ej kan upptaga terminsafgifter

af samma storlek och i samma utsträckning som den enskilda skolan. Till

en kommunal skola torde ej heller bidrag af enskilda donatorer vara att

påräkna i samma omfattning, som kan ifrågakomma, då det gäller enskilda

skolor.

Det särskilda anslag af högst 600 kronor årligen för undervisning i

huslig ekonomi, som enligt redan gällande bestämmelser kan tilldelas kommunal

mellanskola, bör gifvetvis alltfort kunna utgå.

Såväl det som grundanslag utgående statsunderstödet som nu nämnda

understöd för undervisning i huslig ekonomi torde böra beräknas för

kalenderår.

Öfverstjmelsen har intet haft att invända mot den nu för kommunala

mellanskolor stadgade bestämmelsen, att staten betalar två tredjedelar af

samtliga utgående ålderstillägg. I anslutning till sitt aflöningsförslag föreslår

öfverstyrelsen, att staten dessutom skulle bidraga dels med 500 kronor

för hvarje manlig ordinarie lärare med adjunktskompetens, dels med 250

kronor för hvarje biträdande föreståndarinna, dels till aflöning af manlig

föreståndare med 1,300 kronor samt till aflöning af föreståndarinna med

samma belopp som till biträdande föreståndarinna i högsta lönegraden

eller 650 kronor, dels slutligen till aflöning af sådan sjukvikarie, som är

behörig till ordinarie anställning vid kommunal mellanskola, med två

tredjedelar af det belopp, som kräfves till hans aflöning utöfver hvad den

tjänstledige läraren, respektive lärarinnan vore skyldig att afstå.

Statskontoret delar öfverstyrelsens uppfattning utom däri, att det, i

öfverensstämmelse med sitt förslag rörande manlig föreståndares lön, anser,

att statsbidraget härtill bör utgå med 1,200 kronor, samt vidare finner

rättvisast, att anslaget till föreståndarinna och biträdande föreståndarinna

utgår enligt samma grundsats som till manlig föreståndare, eller med

900 kronor.

Vid olika tillfällen under de senare åren, då Riksdagen fattat beslut

rörande statsbidrag till aflönande af lärarpersonalen vid enskilda eller kommunala

läroanstalter, har Riksdagen funnit det vara af vikt att träffa sådana

bestämmelser, att vederbörande myndigheter vid anställning af lärare

icke skulle frestas att låta sig ledas af ekonomiska hänsyn utan endast

skulle hålla undervisningens kraf i sikte, så att åt läroanstalterna måtte

tillförsäkras de bästa lärarkrafter, som under gifna förhållanden kunde stå

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

dem till buds. Så bestämde 1909 års Riksdag i fråga om statsunderstödda

enskilda läroanstalter, att det särskilda lönetillägg, som utöfver minimilönen

skulle utgå till lärarinnor med en viss högre kompetens, helt och

hållet skulle bestridas af statsmedel. En likartad syftning hade det beslut,

som fattades i samband med 1906 års lönereglering för folkskolornas lärarpersonal,

att skillnaden mellan aflöningen för manlig och för kvinnlig

lärai‘e utjämnas genom statsbidrag.

Det synes mig klart, att den garanti mot att ekonomiska hänsyn på

ett otillbörligt sätt göra sig gällande, som bestämmelser af nyssnämnda

art lämna, är lika behöflig i fråga om den kommunala mellanskolan som

beträffande för utberörda läroanstalter. Något särskild! behof af statsbidrag

till utjämnande af olikhet i aflöningen mellan lärare med olika kompetens

synes mig här ej föreligga. Bestämmelsen, att tjänsterna skola ledig-förklaras

och tillsättas enligt fastställda befordringsgrunder, torde i detta hänseende

bereda tillräcklig garanti. Däremot synes det mig vara af så mycket

större vikt att aflägsna alla hänsyn af ekonomisk art, då det gäller valet

mellan manlig och kvinnlig lärarkraft. Den ökning i utgifter, som kan

uppstå genom val af manlig lärare i stället för kvinnlig sådan, bör alltså

enligt min mening utjämnas genom bidrag af statsmedel. Af denna grundsats

följer, att statsbidrag böra utgå till bestridande af skillnaden mellan

manlig och kvinnlig ordinarie lärares grundlön, 400 kronor, samt mellan

samma lärares ålderstillägg, 200 kronor, vidare af skillnaden mellan manlig

och kvinnlig extra ordinarie eller vikarierande lärares arfvode, 200 kronor,

samt slutligen af det till biträdande föreståndarinna utgående särskilda

arfvodet, 200 kronor.

Enligt hittills för de kommunala mellanskolorna gällande bestämmelser

skola ålderstilläggen till lärares löner till två. tredjedelar bestridas genom

statsbidrag. En naturlig följd af mitt nyssnämnda förslag om utjämning

af skillnaden mellan manlig och kvinnlig lärares aflöning blir då, att staten,

i likhet med hvad som är stadgadt i fråga om folkskollärares ålderstillägg,

bör bidraga till såväl manlig som kvinnlig lärares ålderstillägg

med ett belopp, som motsvarar två tredjedelar af ålderstilläggen för

kvinnlig lärare.

Staten synes mig äfven böra bidraga med två tredjedelar af rektors

och föreståndarinnas särskilda arfvode, då detta arfvode här, i motsats till

hvad som gäller om likartade arfvoden vid folkskolor och högre folskolor,

är lagstadgadt.

Jag tillåter mig erinra därom, att jag i afseende på det belopp, som

för sjukdom tjänstledig lärare skall afstå till sin vikaries aflöning, ansett

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

mig böra föreslå samma bestämmelser, som gälla för den högre folkskolan,

d. v. s. att den tjänstledige läraren skall afstå en fjärdedel af vikariens

minimiarfvode. Vid nämnda läroanstalt är rörande det återstående beloppet

af vikariens arfvode stadgadt, att staten bidrager därtill med två tredjedelar

af vikariens minimiaflöning och återstoden erlägges af skoldistriktet,

hvilket det jämväl åligger att förse vikarien med bostad eller lämna ersättning

därför samt godtgöra honom resekostnad.

Då, såsom förut nämnts, sistberörda förmåner enligt mitt förslag vid

den kommunala mellanskolan inräknas i vikariens kontanta arfvode, synes

mig den för högre folkskolan stadgade fördelningen mellan statens och

kommunens bidrag här ej lämpligen kunna upptagas. Jag kan i stället i

denna punkt ansluta mig till öfverstyrelsens förslag och förordar därför,

att den del af sjukvikariens arfvode, som återstår efter afdrag af den

tjänstledige lärarens bidrag, skall delas mellan staten och kommunen så,

att den förra betalar två tredjedelar, den senare en tredjedel däraf.

Statsbidragen till ordinarie ämneslärares, rektors och förståndarinnas

aflöning böra beräknas för kalenderår, statsbidragen till öfriga lärares aflöning

för läsår.

Innan jag lämnar frågan om statsunderstödet, vill jag slutligen erinra

därom, att, då en kommunal mellanskola antagligen i allmänhet kommer

att börja sitt arbete med en hösttermin, det blir nödvändigt att för sådant

fall genom en särskild tilläggsbestämmelse tillförsäkra skolan, oaktadt den

icke under året pågått 38 veckor, anslag af statsmedel, svarande mot viss

del af året. De understöd och bidrag, som beräknas för kalenderår, synas

mig därvid lämpligen böra utgå från och med den första augusti, d. v. s.

utgå med fem tolftedelar af årsbeloppen, och de bidrag, som beräknas för

läsår, med så stor del, som belöper sig på antalet läsveckor under höstterminen.

Härmed följer då förpliktelse för kommunen att tilldela skolans

ordinarie lärare lön från och med nyssnämnda dag.

Kommunens Äfven de omkostnader för den kommunala mellanskolan, som komma

°mder hvila på kommunen, torde i detta sammanhang böra något beröras. Kom
munen

har för det första att bestrida aflöningen af timlärare, vare sig de

undervisa i läroämnen eller i öfningsämnen, att betala sin andel af ordinarie,

extra ordinarie och vikarierande lärares aflöning samt af rektors

eller föreståndarinnas arfvode samt att tillhandahålla den ordinarie lärarpersonalen

bostad och bränsle eller lämna ersättning därför. Kommunen

skall vidare aflöna skolans läkare samt erlägga den på kommunen belöpande

andel af afgift för de ordinarie lärarnas pensionering. Slutligen skall den

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 129.

bestrida utgifterna tör skollokaler med inventarier, för uppvärmning, belysning

och städning, för undervisningsmateriell m. in.

Till närmare belysning af ifrågavarande omkostnader har jag såsom

exempel på inkomst- och utgiftstat för en kommunal mellanskola låtit

utarbeta en tablå, hvilken torde få bifogas detta protokoll. Af denna tablå

framgår, att kommunens utgifter för den kommunala mellanskolan ingalunda

blifva obetydliga. Det kan därför blott för i ekonomiskt hänseende

mera bärkraftiga samhällen blifva möjligt att upprätta och underhålla

skolor af ifrågavarande slag.

Äfven statens bidrag till den kommunala mellanskolan blifva ju enligt

det förslag, som jag nu framlagt, icke obetydliga. Det ligger då nära till

hands att i detta hänseende göra en jämförelse med den statsskola, hvilken

den kommunala mellanskolan i fråga om uppgift och anordning kan

anses komma närmast, nämligen statssamskolan. För att underlätta en

dylik jämförelse har jag likaledes låtit utarbeta en tablå, innehållande ett

exempel på inkomst- och utgiftsstat för en sådan skola, och torde äfven

denna tablå få bifogas dagens protokoll. Af denna sistnämnda tablå framgår,

att de utgifter för statsverket, som statssamskolans upprätthållande

kraf ver, äro högst väsentligt större än de bidrag, som skulle utgå till den

kommunala mellanskolan.

Och dock är det min öfvertygelse, att skolor af sistnämnda art, så

anordnade och understödda, som jag här föreslagit, skola visa sig vara i

stånd att på ett tillfredsställande sätt tillgodose det samhällsbehof, som

föranledt upprättande af skolor af det förra slaget.

Att det statsunderstöd för de kommunala mellan skolorna jag här för- Statsanslag.

ordat skall komma att kräfva ett större anslag af statsmedel än det nu

utgående förslagsanslaget å 10,000 kronor, är uppenbart. Men då det utgående

anslaget är ett förslagsanslag och en närmare uppskattning af det

framtida behofvet svårligen för det närvarande låter sig göra, saknar jag

anledning att nu föreslå Eders Kungl. Maj:t att äska en förhöjning af

nämnda anslag.

I likhet med direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning finner

jag ock lämpligast, att för närvarande intet bestämmes angående det

bidrag af statsmedel, som utöfver kommuners och tjänstinnehafvares afgifter

kan komma att erfordras för pensioneringen af den kommunala mellanskolans

lärarpersonal.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Lönetursrätt ] det föregående liar jag i likhet med öfverstyrelsen framhållit önsk1

fvSlnq värdheten af att jämväl ''lärare, som förvärfvat behörighet till adjunktsfrån9korn-

tjänst vid allmänt''läroverk eller folkskoleseminarium, måtte kunna fästas

tmäa tillgå den kommunala mellanskolan, och i detta syfte förordat, att sådan

allmänt Zä>o-lärare skulle som vederlag för den tid och de kostnader, han offrat på förMkskoU-

värfvandet af sin högre kompetens, få vid anställning som ordinarie ämseminarium.

neslärare vid kommunal mellanskola tillgodoräkna sig fem tjenstår. Genom

denna anordning skulle, under förutsättning att ifrågavarande lärare komme

något tidigare till ordinarie befattning vid den kommunala mellanskolan

än° vid det allmänna läroverket, den "förra kunna under ett antal år erbjuda

honom i ekonomiskt afseende lika stora förmåner som det senare

eller till och med något större.

Ensam för sig är emellertid den nämnda anordningen icke tillräcklig

för det ifrågavarande syftets vinnande. De allmänna läroverken tillförsäkra

dock läraren en i det hela väsentligen bättre ekonomisk ställning, och utan

tanke på en slutlig öfvergång till dessa torde den adjunktskompetente

läraren i allmänhet icke komma att söka anställning vid den kommunala

mellanskolan. Den möjligheten, att han vid denna öfvergång skulle komma

att lida någon mera afsevärd förlust i sin lönetursrätt, skulle då helt visst

i de flesta fall afhålla honom från att ställa sig i mellanskolans tjänst.

Lika nödvändigt som det är, att från ekonomisk synpunkt möjlighet beredes

honom att för en tid där söka sig arbete, lika nödvändigt är det att

ställa det så, att han utan ekonomisk förlust kan därifrån öfvergå till

lärartjänst vid allmänt läroverk. Till den förmån, som innebäres i den

förutnämnda anordningen, bör därför komma rätt till lönetur vid öfvergång

från ordinarie tjänst vid kommunal mellanskola till befattning vid

allmänt läroverk. Kommer emellertid det antagande, som bär gjorts, att

visa sig riktigt, nämligen att adjunktskoinpetent lärare skall kunna vinna

ordinarie befattning tidigare vid kommunal mellanskola ån vid allmänt

läroverk eller folkskoleseminarium, skulle en rätt att för lönetur vid dessa

läroanstalter få medräkna äfven de första åren af den ordinarie tjänsto-örinmm

vid den kommunala mellanskolan i själfva verket innebära, att.

anställning vid kommunal mellanskola blefve en genväg för vinnande af

bättre lönetur vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna. Detta

vore helt visst icke lyckligt, då mången lärare skulle frestas att blott på

grund häraf söka ordinarie tjänst vid den kommunala mellanskolan. En

viss tids, lämpligen tre års, ordinarie tjänstgöring bör därför vara full*

gjord, innan den ifrågavarande lönetursrätten inträder, eller med andra

ord: de tre första ordinarie tjänståren vid den kommunala mellanskolan

böra vid lönetursberäkningen fråndragas. Hänsyn till de allmänna läro
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

verken ock folkskoleseminarierna torde vidare kräfva, att ej huru många

som helst af de följande åren tillgodoföras läraren vid öfvergången till

dessa läroanstalter. En begränsning till tio år torde i detta fall vara

lämplig.

Med en dylik lönetursrätt i förening med den särskilda löneförmån

för adjunktskoinpetent lärare, jag i det föregående förordat, skall en tjänstgöring

under en följd af år vid kommunal mellanskola helt visst komma

att visa sig i det hela lika förmånlig som tjänstgöring vid allmänt läroverk

eller folkskoleseminarium.

Mot den bestämmelse i fråga om lönetursrätt jag sålunda förordat skall

måhända komma att anmärkas, att den står i strid med de lönetursbestämmelser,

som fastställdes i samband med 1904 års läroverksreform.

Enligt dessa får med visst undantag lönetur inom de allmänna läroverken

endast beräknas för ordinarie tjänstgöring vid dessa och vissa andra statsanstalter.

Däremot upphäfdes genom dessa bestämmelser den förut medgifna

rätten till lönetursberäkning för extra ordinarie tjänstgöring vid

statsskolor och för tjänstgöring vid skolor, som icke äro statsanstalter.

Om emellertid lönetursrätt vid öfvergång från kommunal mellanskola

till allmänt läroverk eller folkskoleseminarium icke i någon utsträckning

medgifves, så skulle, såsom förut framhållits, syftet att vid de kommunala

mellanskolorna binda lärare med adjunktskompetens förfelas och de i detta

syfte förut föreslagna åtgärderna blifva utan verkan. Denna synpunkt

_ anser jag för frågan afgörande. Härtill kan läggas, att ingen annan af

statens eller kommunens öfriga läroanstalter, vare sig med afseende på

organisation eller med afseende på lärarpersonalens tillsättning och arbetets

kontroll, står de allmänna läroverken så nära som den kommunala

mellanskolan, hvarför den rätt till lönetursberäkning, som jag här förordat,

ej må åberopas som skäl för utskickning af en sådan rätt till andra

läroanstalter.

När lärare öfvergår från ordinarie anställning vid kommunal mellanskola

till sådan anställning vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium,

kommer han att blifva delägare i lärarnas vid elementarläroverken änkeoch

pupillkassa. Jag anser det då rättvist, att folkskollärarnas änke- och

pupillkassa till denna kassa betalar det belopp, hvartill det matematiska

värdet af de för eller af vederbörande lärare gjorda insatserna uppgår,

och ansluter jag mig således i detta hänseende till den mening, som uttalats

af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning.

Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 84 Haft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att

dels föreskrifva, att punkterna 5, 10 och 11 i de, med anledning af

Riksdagens beslut, af Eders Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 29

oktober 1909 fastställda bestämmelser angående statsunderstöd åt kommunala

mellanskolor skola hafva följande ändrade lydelse:

5. Finnes i kommun endast en kommunal mellanskola, skall denna

vara afsedd för såväl gossar som flickor.

Vid kommunal mellanskola skola vara anställda minst fyra ordinarie

ämneslärare med full tjänstgöring samt, där så erfordras, extra ordinarie

ämneslärare med full tjänstgöring äfvensom nödigt antal timlärare och

öfningslärare. Som lärare kunna anställas såväl män som kvinnor, dock

att vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig ordinarie

ämneslärare och vid skola, däri flickor undervisas, minst en kvinnlig

ordinarie ämneslärare.

Skolan förestås af en för viss tid bland de ordinarie ämneslärarna

förordnad rektor eller föreståndarinna.

Förestås skola, däri flickor undervisas, af rektor, skall en kvinnlig

ämneslärare förordnas till biträdande föreståndarinna.

10. Den vid kommunal mellanskola anställda lärarpersonalen skall aflönas

enligt de i sådant afseende stadgade grunder.

11. Statsunderstödet till kommunal mellanskola utgår med 6,400 kronor,

hvarjämte skola, däri flickor undervisas, må kunna erhålla ett särskild!

understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande 600

kronor, allt för kalenderår räknadt.

Härförutom skola till hvarje kommunal mellanskola utgå följande bidrag:
a)

för hvarje manlig ordinarie ämneslärare: 400 kronor;

b) för hvarje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare

med full tjänstgöring: 200 kronor;

c) för rektor och föreståndarinna: två tredjedelar af det för ifrågavarande

befattningshafvare stadgade särskilda arfvodet; för biträdande föreståndarinna:

det till henne utgående särskilda arfvodet;

d) för hvarje manlig ämneslärare, som åtnjuter aflöning i högre lönegrad:

dels skillnaden mellan det eller de för honom stadgade ålderstillägg

och kvinnlig lärares i samma lönegrad, dels två tredjedelar af återstående

del af ålderstillägget eller ålderstilläggen; för hvarje kvinnlig ämneslärare,

som åtnjuter aflöning i högre lönegrad, två tredjedelar af det eller de för

henne stadgade ålderstillägg;

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungi. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 129.

e) för hvarje lärare, manlig eller kvinnlig, som vikarierar för på grund

af sjukdom tjänstledig ordinarie ämneslärare, förutom det belopp, som enligt

moment b) må kunna utgå: 800 kronor.

Statsbidragen till ordinarie ämneslärares, rektors och föreståndarinnas

aflöning beräknas för kalenderår, statsbidragen till öfriga lärares aflöning

för läsår.

Träder kommunal mellanskola i verksamhet med hösttermins början,

skola för det året af de understöd och bidrag, som beräknas för kalenderår,

utgå fem tolftedelar och af öfriga bidrag så stor del, som belöper sig på

antalet läsveckor under höstterminen;

dels godkänna följande grunder för aflöning och pensionering af lärarpersonalen

vid kommunala mellanskolor, med rätt för Kungl. Maj:t att

ineddela de närmare bestämmelser, som för tillämpning af dessa grunder

må finnas erforderliga:

1. Vid kommunal mellanskola skall lärarpersonalen åtnjuta aflöning

till minst följande belopp:

a) rektor eller föreståndarinna, förutom löneförmånerna som ordinarie

ämneslärare: ett särskildt arfvode af 800 kronor;

b) vikarierande rektor eller vikarierande föreståndarinna, förutom

löneförmånerna som lärare vid skolan: ett särskildt arfvode af 400 kronor:

c) biträdande föreståndarinna eller hennes vikarie, förutom löneförmånerna

som lärare: ett särskildt arfvode af 200 kronor;

d) ordinarie manlig ämneslärare: lön å 2,000 kronor i första, 2,400

kronor i andra, 2,800 kronor i tredje och 3,200 kronor i fjärde lönegraden

samt dessutom tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande ersättning

;

e) ordinarie kvinnlig ämneslärare: lön å 1,600 kronor i första, 1,800

kronor i andra, 2,000 kronor i tredje och 2,200 kronor i fjärde lönegraden

samt dessutom tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande

ersättning;

f) extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring:

arfvode af 1,800 kronor;

g) extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare med full

tjänstgöring: arfvode af 1,600 kronor;

h) manlig öfningslärare och timlärare: arfvode af 80 kronor för hvarje

veckotimme;

i) kvinnlig öfningslärare och timlärare: arfvode af 65 kronor för hvarje

veckotimme.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 129.

Lönen för ordinarie ämneslärare äfvensom det särskilda arfvodet för

rektor, föreståndarinna eller deras vikarier utgå efter kalenderår, aflöningen

för öfrigä lärare efter läsår.

Tjänstledig ordinarie ämneslärare är skyldig att af sin aflöning afstå,

därest tjänstledigheten förorsakas af styrkt sjukdom, 400 kronor och, därest

tjänstledigheten förorsakas af annan anledning, 1,600 kronor, för läsår

räknadt.

Rektor eller föreståndarinna, som är tjänstledig från föreståndarskapet,

är skyldig att af sitt särskilda arfvode afstå 400 kronor för kalenderår

räknadt. Tjänstledig biträdande föreståndarinna afstå? sitt särskilda arfvode.

Af den för ordinarie ämneslärare stadgade aflöningen må innehållas

de pensionsafgifter, som enligt här nedan stadgade grunder skola af ifrågavarande

befattningshafvare erläggas.

2. I afseende å uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas,

att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;

att lärare må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig de

tjänstår, han eller hon intjänat under ordinarie anställning vid högre folkskola,

allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, äfvensom intill tio år af

den tid, lian eller hon innehaft ordinarie anställning vid folkskola;

att manlig eller kvinnlig lärare, som aflagt de prof och fullgjort den

tjänstgöring, Indika erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt

läroverk, ägor att härför tillgodoräkna sig fem tjänstår;

att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad skola pröfvas af

öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk; samt

att i öfrigt skall i tillämpliga delar gälla hvad angående läroverksadjunkters

uppflyttning i högre lönegrad är stadgadt.

3. Den ordinarie ämneslärarpersonalen vid kommunala mellanskolor

skall vara delaktig i såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, med iakttagande i tillämpliga delar af hvad

angående delaktighet i dessa kassor är stadgadt i fråga om lärai’e vid högre

folkskolor; skolande det särskilda arfvode, som tillkommer rektor, föreståndarinna

och biträdande föreståndarinna, ej inräknas i delaktighetsbeloppen;

dels ock medgifva,

att, därest ordinarie ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vid kommunal

mellanskola utnämnes till ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium,

han må för uppflyttning i högre lönegrad som adjunkt

tillgodoräkna sig de tjänstår utöfver tre, han, efter vunnen behörighet till

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

adjunktstjänst vid allmänt läroverk, intjänat i sin befattning som ordinarie

ämneslärare vid kommunal mellanskolä; dock att honom icke må tillgodoföras

mer än tio dylika lönetursår; samt

att vid dylik öfvergång folkskollärarnas änke- och pupillkassa skall

till lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa erlägga det

belopp, hvartill det matematiska värdet af de för eller af vederbörande

lärare gjorda insatser uppgår.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt

behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af

statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle

proposition i ämnet aflåtas till riksdagen af den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

t

Ur protokollet:

Ernst Törnell.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

Bil. 1.

Kommunal melianskola.

Lärare: 2 manliga och 2 kvinnliga ordinarie, 1 kvinnlig extra ordinarie1).

Beräknad inkomst- och utgiftsstat2).

Inkomster: Utgifter:

Statsbidrag 3)........................ 9,800: — Amneslärare (medellöner31) ... 13,600: —

Terminsafgifter..................... 2,000: — H,800: Öfningslärare ..................... 1,330: — 14,930:

Kommunens bidrag ........................... 12,700: — Pensionsafgifter ................................. 540: —

Läkararfvode .................................... 100: —

Lokal (amortering ocli ränta å 100,000

kr., underhåll)................................. 6,000: —

Inventarier (amortering och ränta å 6,000

kr.) .............. 360:

Värme, lyse, renhållning m. m............. 2,000: —

Undervisningsmateriell..... .................. 500: —

Oförutsedda utgifter ........................... 70: -—

Summa 24,500: — Summa 24,500: —

t) Dennna sammansättning af lärarpersonalen har valts som exempel, emedan den torde blifva

ganska vanlig.

2) En del af de i exemplet ingående posterna innebära helt naturligt endast en ungefärlig uppskattning

men torde dock vara ägnade att gifva en i det hela riktig bild af förhållandena.

8) Med medellön förstås här medellön för år under den för erhållande af hel pension stadgade

tjänstgöringstiden- Naturaförmånerna, där sådana ingå i aflöningen, äro beräknade till 400 kronor förmånlig

och 300 kronor för kvinnlig lärare. Statsbidraget är beräbnadt efter nämnda medellön.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kun yl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 129.

71

Bil. 2.

Statens samskola.1)

Beräknad inkomst- och utgiftsstat.

Inkomster:

Bidrag af staten till aflöningar 21,400: 58

Terminsafgifter .................. 6,000: — 27,400: 58

Kommunens bidrag ........................... 12,619: 42

Summa 40,020: —

Utgifter:

Rektor (medellön2)) 5,S66: 67

3 adjunkter » 12,857: 13

1 första lärarinna ■» 2,400: —

2 ämneslärarinnor \» 3,800: —

Gymnastiklärare » 850: —

Teckningslärare » 857: 14

Musiklärare » 707: 14

Läkararfvode

Lokal (amortering och ränta å 150,000

kr., underhäll)..............................

Inventarier (amortering och ränta å

^ 8,000 kr.)........ ......................

Värme, lyse, renhållning m. m..........

Undervisningsmateriell.....................

Oförutsedda utgifter ........................

Summa

27,338: 08

100: -

9,000: -

480: —

2,400: —

600: - 101: 92

40,020: —

1) Inkomster och utgifter i detta exempel äro beräknade med ledning af uppgifter från några af

statens samskolor. e

2) Med medellön förstås här medellön för år under den för erhållande af hel pension stadgade

tjänstgöringstiden. Rektors bostadsförmån är beräknad till 700 kronor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1911:58 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående aflöningsoch pensionsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala mellanskof. s. 1 i texten