Sök i Ratio Lex

Med förslag till utgiftsstat för postsparbanken in. in

1911-03-24 · 118 sidor, varav 115 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 115 av 118 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:150, Med förslag till utgiftsstat för postsparbanken in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj .it Nåd. Proposition No 150.

1

N:o 150.

Kung!. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

utgiftsstat för postsparbanken in. in.; gifven Stockholms

slott den 24 mars 1911.

Under åberopande af härvid fogadt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen att

dels godkänna de i berörda protokoll tillstyrkta förslag till utgiftsstat

för postsparbanken, att tillämpas tillsvidare från och med

den 1 januari 1912, och till aflöningsreglemente för tjänstemän vid

postsparbanken jämte till detta reglemente hörande öfvergångsbestämmelser,

samt på grund häraf bestämma postsparbankens anslag, förslagsvis,

till 320,995 kronor, att utgå af postsparbankens inkomster;

dels för sin del besluta, att § 21 mom. 1 af nådiga förordningen

den 22 juni 1883 angående en postsparbank för riket, sådant

detta moment lyder enligt nådiga kungörelsen den 4 juli 1902, skall

erhålla följande förändrade lydelse, att tillämpas från och med den 1

januari 1912:

Mom. 1. Postsparbankens styrelse utgöres af generalpostdirektören

såsom ordförande samt fyra ledamöter, nämligen postsparbanksdirektören

och chefen för postsparbanken såsom föredragande, en af Konungen, hvarje

gång för eu tid af tre år, särskildt förordnad ledamot samt en af fullmäktige

i riksbanken och eu af fullmäktige i riksgäldskontoret, hvilka

båda sistnämnda ledamöter bemälde fullmäktige hvar för sig inom sig

utse;

Bihang till Rilcsd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 90 Höft. (No 150.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 150.

dels ock medgifva, att postsparbanken må äga att vid behof af

medel för bedrifvande af sin rörelse få i riksgäldskontoret tillgodonjuta

kredit till belopp af högst 5,000,000 kronor mot godtgörelse, motsvarande

den effektiva ränta jämte lånekostnader, som riksgäldskontoret

enligt sina beräkningar har att själft utgifva å sålunda försträckta medel,

äfvensom på de villkor i öfrigt, som genom öfverenskommelse mellan

fullmäktige i riksgäldskontoret och styrelsen för postsparbanken varda

fastställda.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Swartz.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

S

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24

mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde

chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz, i underdånighet:

Vid föredragning den 18 januari 1908 af styrelsens för postsparbanken

underdåniga skrifvelse den 11 december 1907 i fråga om inkallande

af sakkunniga personer för afgifvande af förslag till lönereglering

för nämnda styrelse in. in. erhöll jag af Eders Kungl. Maj:t

bemyndigande att tillkalla eu sakkunnig för att jämte generalpostdirektören

J. Juhlin, i egenskap af ordförande, och chefen för postsparbanksbyrån

G. F. Sandberg afgifva yttrande och förslag beträffande

lönereglering för postsparbanksstyrelsen, därvid dessa sakkunniga skulle

hafva att taga under öfvervägande jämväl huruvida några förändringar

af postsparbankens organisation vore af behofvet påkallade och särskild!

s. 4 Kontrollera mot PDF

Postejjar

bankens

inrättande.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

huruvida icke den inom styrelsen anställda extra personalen borde i

någon män minskas lör att, såvidt ske kunde, ersättas med ordinarie

tjänstinnehafvare.

Sedan jag på grund af detta nådiga bemyndigande tillkallat ledamoten

af Riksdagens Andra Kammare, lektorn K. Starbäck, hafva ifrågavarande

kommitterade den 26 mars 1908 afgifvit betänkande angående

ändrad organisation af postsparbanken samt lönereglering för styrelsen

för postsparbanken.

öfver detta betänkande har styrelsen för postsparbanken den 27

mars 1908 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, hvarjämte styrelsen

ytterligare inkommit med en den 27 november 1908 dagtecknad skrifvelse

i ämnet.

Enligt nådigt bref den 2 april 1909 har den s. k. lönereglermgskommittén

fått sig anbefalldt att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande,

och har i anledning häraf kommittén den 5 februari 1910 afgifvit förslag

rörande reglering åt löneförhållandena vid postsparbanken och hvad

därmed står i samband.

Efter det att fullmäktige i riksbanken den 15 september 1910,

styrelsen för postsparbanken den 4 oktober 1910, generalpoststyrelsen

den 1 november 1910 och fullmäktige i riksgäldskontor den.3 november

1910 hvar för sig afgifvit infordradt underdånigt utlåtande öfver

löneregleringens berörda förslag samt styrelsen för postsparbanken den

28 januari 1911 inkommit med ytterligare en underdånig skrifvelse i

ämnet äfvensom styrelsen för föreningen af kvinnor i statens tjänst i

november 1910 gjort underdånig framställning rörande vissa hithörande

frågor, får jag härmed inför Eders Kungl. Maj:t anmäla samtliga dessa

förslag, utlåtanden och framställningar.

Inledningsvis tillåter jag mig meddela följande, hufvudsakligen in

1908 års kommitterades samt löneregleringskommitténs betänkande!! hämtade

historik öfver postsparbankens utveckling.

Efter förutgången kommittéutredning aflat Kungl. Maj:t den 6

mars 1883 nådig proposition till samma års riksdag angående inrättande

af en postsparbank för riket.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 28 maj 1883 anmält, att Riksdagen

för sin del antagit eu förordning angående en postsparbank föi

riket, hvilken i hufvudsak öfverensstämde med det Kungl. Maj:ts berörda

proposition åtföljande författningsförslaget, utfärdade Kungl. Maj .t

den 22 juni 1883 nådig förordning i ämnet, därvid jämväl bestämdes,

att postsparbankens verksamhet skulle börja den 1 januari 1884.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung i. Maj ds Nåd. Proposition N:o 150. 5

I § 19 af nämnda nådiga förordning stadgas, att de med postsparbankens

förvaltning förenade utgifter skola bestridas med den räntevinst,

som kan uppkomma på postsparbankens rörelse samt att öfverskottet

å nämnda räntevinst skall användas uteslutande för bankens

egna ändamål.

I nyssberörda nådiga proposition den 6 mars 1883 äskades af

Kungl. Maj:t, bland annat, Riksdagens medgifvande därtill, att Kungl.

Maj:t skulle äga tillsvidare bestämma såväl arfvoden för ordförande ocb

ledamöter i postsparbankens styrelse ocb ersättning till postverkets

tjänstemän för deras bestyr med postsparbanksrörelsen som ock löner

och arfvoden för den byråchef och de biträden i öfrigt, som måste

anställas hos generalpoststyrelsen för besörjande af de göromål, som

tillhörde postsparbanken. Beträffande det sålunda af Kungl. Maj:t

begärda medgifvandet att provisoriskt bestämma löner och arfvoden

medgaf Riksdagen enligt förenämnda skrifvelse af den 28 maj 1883,

att sådant finge ske, under förutsättning att fullständig löne- och arfvodesstat

framdeles blefve Riksdagens pröfning underställd.

I Riksdagens år 1893 församlade revisorers berättelse öfver revisionen

af statsverket hade revisorerna, under erinran om det vid nyssberörda

medgifvande fästade villkor angående framläggande för Riksdagen

af fullständig löne- och arfvodesstat, funnit sig böra fästa Riksdagens

uppmärksamhet därå, att sådan löne- och arfvodesstat ännu icke

intill år 1893 blifvit för Riksdagen framlagd, och att alltså det provisoriska

tillståndet, oaktadt tio år förflutit sedan anförda skrifvelse afläts,

alltjämt fortfore.

Redan före emottagande! af den nådiga remiss af den 8 december

1893, hvarigenom postsparbanksstyrelsen anbefalldes att inkomma med

underdånigt utlåtande i anledning af statsrevisorernas berörda uttalande,

hade emellertid styrelsen i underdånig skrifvelse den 24 november

samma år afgifvit förslag till definitiv utgiftsstat för postsparbanken,

och hade styrelsen i nämnda skrifvelse jämväl angifvit anledningarna

därtill att dylikt förslag ej förr blifvit af styrelsen afgifvet.

Uti nådig proposition den 22 december 1893 aflat Kungl. Maj:t

till 1894 års Riksdag ett på postsparbanksstyrelsens berörda hemställan

grundadt förslag till utgiftsstat för postsparbanken från och med år 1895.

I skrifvelse den 7 april 1894 anmälde emellertid Riksdagen, att

Riksdagen för sin del icke kunnat biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag om fastställelse af stat för postsparbanken. Riksdagen hade

tvärtom kommit till den öfvertygelse, att därmed borde någon tid anstå

s. 6 Kontrollera mot PDF

Postspar
bankens
nuvarande
uppgifter.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

i afvaktan på närmare kännedom om den inverkan tillämpningen af

vissa då nyutfärdade bestämmelser — nämligen om insättning i postsparbanken

af fångars besparade arbetspremier, af innehållna aflöningsmedel

för manskapet vid indelta armén samt af viss del af beväringsmanskapets

dagaflöning — utöfvat eller komme att utöfva pa postsparbankens

rörelse och utgifter. För postsparbankens verksamhet

syntes ett uppskof ej kunna vålla olägenhet, alldenstund postsparbanksförordningen

innehölle tillräckliga och fullt betryggande föreskrifter

angående medlen till bestridande af de med bankens förvaltning förenade

utgifter, samt, på grund af 1883 års riksdags beslut, Kungl. Maj:t

ägde att provisoriskt förordna om löner och arfvoden vid postsparbanken.

Utom ökad erfarenhet beträffande utsträckningen af bankens

rörelse vunnes därjämte den fördelen genom ett uppskof, att frågan om

reglering af pensionsväseudet under tiden kunde hinna lösas och sålunda

de nya grundsatser, som i detta ämne tilläfventyrs blefve antagna,

kunde tillämpas vid bestämmandet af villkoren för tjänstemännens rätt

till pension.

Hittills hafva sålunda aflönings- och därmed sammanhängande förhållanden

vid postsparbanken reglerats af Kungl. Maj:t genom särskilda beslut

med stöd af merberörda af Riksdagen år 1883 lämnade bemyndigande.

Beträffande de uppgifter postsparbanken numera har att fylla är

hufvudsakligen följande att erinra.

Jämlikt § 1 af nådiga förordningen den 22 juni 1883 angående

eu postsparbank för riket är bankens ändamål att under statens garanti

emottaga penningar, desamma förränta och genom räntans läggande

till kapitalet ytterligare förkofra samt medlen i stadgad ordning vederbörande

tillhandahålla.

Bland viktigare bestämmelser, afsedda att utveckla bankens verksamhet,

må nämnas kungörelsen den 12 september 1890 om ändrad

lydelse af nådiga kungörelsen den 9 november 1871 angående innehållning

af viss del af indelta arméns manskaps aflöning samt lagen

af den 24 oktober 1890 och nådiga reglementet af samma dag äfvensom

kungl. kungörelsen den 22 juni 1900 angående fångars arbetspremiemedel

och arbetsinkomst.

På grund af dessa bestämmelser äfvensom i öfrigt gällande stadganden

rörande aflöning till manskap vid armén och flottan åligger det

postsparbanken att förvalta och, med iakttagande af särskilda villkor

och förbehåll, utbetala medel, som för arméns eller flottans manskap

eller för fångar blifvit i banken insatta.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

Utom dessa till postsparbankens ursprungliga verksamhet hörande

bestyr åligger banken handläggning af de göromål, som föranledas

häraf, att dels jämlikt nådiga brefvet till postsparbanksstyrelsen den 31

oktober 1902 uppbörd af lörsäkringsafgifter m. in. till riksförsäkringsanstalten

samt utbetalning åt de af anstalten beslutade lifräntor och

andra skadeersättningar äga rum genom postsparbankskontoren, dels

ock, enligt nådiga brefvet till postsparbanksstyrelsen den 31 december

1904, inkassering af utgifter till samt utbetalning af pensioner från

barnmorskornas pensionsanstalt skola verkställas vid postsparbankskontoren,

hvarjämte postsparbanksstyrelsen har att förvalta dessa anstalter

tillhörande fonder.

Jämlikt nådiga kungörelsen den 18 september 1908 angående rätt

till pension för äldre barnmorskor har postsparbanksstyrelsen att tillika

med riksförsäkringsanstalten meddela de närmare föreskrifter beträffande

denna pensionering, som må finnas erforderliga, hvarförutom det skall

åligga postsparbanken att, i likhet med hvad som äger rum beträffande

barnmorskornas pensionsanstalt, inkassera de för äldre barnmorskor

afsedda pensionsafgifterna och utbetala dem tillerkända pensioner. Postsparbanksstyrelsen

skall förvalta de influtna pensionsmedlen.

I nådig proposition den 14 februari 1908 föreslog Kungl. Maj:t

Riksdagen anordnande af särskild försäkring för fiskare mot olycksfall

under utöfvandet af yrket, enligt hvilket förslag åt postsparbanken

skulle öfver!ämnas att omhändertaga uppbörden af försäkringsafgifter

samt utbetalning af ersättningsbelopp, äfvensom att åt postsparbanksstyrelsen

skulle uppdragas att förvalta de influtna försäkrings medlen.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 23 april 1908 anmält sitt beslut

i detta ämne, har Kungl. Maj:t den 2 därpåföljde oktober utfärdat

nådig kungörelse angående en särskild för fiskare afsedd försäkring

mot skada till följd af olycksfall, enligt hvilken kungörelse det åligger

riksförsäkringsanstalten och styrelsen för postsparbanken att utfärda de

närmare föreskrifter, som, utöfver hvad i kungörelsen stadgats, kunna

erfordras med afseende å denna försäkring. Genom kungörelse, likaledes

af den . 2 oktober 1908, angående ändring af riksförsäkringsanstaltens

instruktion har Kungl. Maj:t vidare förordnat, att riksförsäkringsanstalten

skall, enligt de grunder och i den omfattning, som i förstnämnda

kungörelse stadgas, meddela ifrågavarande försäkring och handlägga

de öfriga ärenden, som af denna försäkring föranledas, dock med

den inskränkning i afseende å försäkringsverksamheten, att postsparbanken

skall verkställa uppbörd af försäkringsafgifter och belopp, som

erläggas för förvärfvande af lifränta, äfvensom utbetalning af de af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

riksförsäkringsanstalten beslutade lifräntor och andra ersättningar.

Styrelsen för postsparbanken skall tillika förvalta inflytande försäkringsmedel.

Enligt nådigt bref den 2 oktober 1908 åligger postsparbanksstyrelsen

därjämte att hos statskontoret årligen rekvirera det belopp,

som erfordras till bestridande af statens bidrag till fiskares försäkring.

Genom nådiga kungörelsen den 4 december 1908 med föreskrifter i

anledning af landtränteriernas indragning har Kungl. Magt vidare förordna!,

att de pensionsutbetalningar för folkskollärarnas pensionsinrättning och

änke- och pupillkassa, elementarlärarnas vid allmänna läroverken änkeoch

pupillkassa, arméns pensionskassa och flottans pensionskassa, hvilka

hittills ägt rum genom landtränteriernas försorg, skola från den 1 januari

1909, i de fall där utbetalningen icke lämpligen kan ske med allmänna

posten, verkställas genom anlitande af postsparbanken, efter med dennas

styrelse träffad öfverenskommelse, eller på annat sätt. Postsparbanksstyrelsen

har meddelat, att med anledning häraf öfverenskommelse träffats

med direktionen öfver arméns pensionskassa om utbetalning genom postsparbanken

af de från denna kassa utgående pensioner, som skola lyftas

i landsorten. I nådig kungörelse den 7 maj 1909 äro närmare föreskrifter

meddelade angående utbetalning genom postsparbankskontor i

landsorten af pensioner från folkskollärarnas pensionsinrättning, folkskollärarnas

änke- och pupillkassa samt lärarnas vid elementarläroverken

änke- och pupillkassa äfvensom af understöd från småskollärares in. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt.

Jämlikt nådiga kungörelsen den 18 december 1908 med föreskrifter

angående utbetalning af pensioner från civilstatens änke- och pupillkassa

genom postsparbankskontor i landsorten ombesörjes från 19Ö9 års

ingång äfven dylik utbetalning numera af postsparbanken.

Såsom af det anförda framgår, kunna postsparbankens eller dess

styrelses hufvudsakliga uppgifter numera angifvas sålunda:

l:o) att, enligt det ursprungliga syftet, under statens garanti mottaga

penningar, förränta och genom räntas läggande till kapitalet ytterligare

förkofra desamma samt i stadgad ordning tillhandahålla vederbörande

medlen; hvartill omedelbart ansluta sig de göromål, som föranledas

af postsparbankens anlitande för insättning af fångars besparade

arbetspremier eller arbetsinkomst samt aflöningsmedel för manskap vid

armén och flottan;

2: o) att för riksförsäkringsanstalten uppbära försäkringsafgifter och

belopp som erläggas för förvärfvande af lifränta, samt utbetala de af

riksförsäkringsanstalten beslutade lifräntor och andra skadeersättningar

äfvensom förvalta inflytande försäkringsmedel;

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

3:o) att för barnmorskornas pensionsanstalt mottaga insättningar

och utbetala pensioner samt förvalta pensionsanstaltens medel;

_ 4:o) att gemensamt med riksförsäkringsanstalten handhafva eu

särskild för fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall;

samt

5:o) att i landsorten utbetala pensioner eller understöd för vissa

pensions- eller ålderdomsunderstödsanstalter, för närvarande civilstatens

änke- och pupillkassa samt folkskollärarnas pensionsinrättning, folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, elementarlärarnas änke- och pupillkassa

äfvensom småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Postsparbanksstyrelsens sammansättning äi'' bestämd genom nådiga

förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank för riket.

Enligt den ursprungliga lydelsen af § 21 mom. 1 i förordningen

skulle postsparbankens styrelse utgöras af generalpostdirektören såsom

ordförande samt fyra ledamöter, nämligen den byråchef i generalpoststyrelsen,

som var föredragande för ärenden rörande postsparbanken, en

af Kungl. Maj:t särskildt förordnad ledamot samt en af fullmäktige i

riksbanken och en af fullmäktige i riksgäldskontoret, hvilka båda

sistnämnda ledamöter bemälde fullmäktige hvar för sig inom sig hade

att utse.

Detta moment är genom nådiga kungörelsen den 4 juli 1902 i så

måtto förändradt, att i stället för förenämnde Dyråchef numera fungerar

såsom föredragande ledamot i postsparbankens styrelse chefen för postsparbanksbyrån.

År generalpostdirektören hindrad att deltaga i handläggning af

ärendena hos postsparbanksstyrelsen, skall, enligt mom. 2 af nyssnämnda

paragraf, sådant detta moment lyder enligt nyssnämnda kungörelse,

såsom ledamot i stjrrelsen tjänstgöra den byråchef i generalpoststyrelsen,

som Kungl. Maj:t därtill förordnar. Enligt mom. 3 af samma paragraf

bestämmes af Kungl. Maj:t om sättet för ärendenas handläggning hos

styrelsen och i hvilka ärenden styrelsens ordförande äger ensam besluta.

Föreskrifter i fråga om sättet och ordningen för handläggning

och afgörande af de hos postsparbanksstyrelsen förekommande ärenden

äro meddelade genom nådigt bref den 4 juli 1902, enligt hvilket dessa

ärenden allt efter deras beskaffenhet afgöras dels af styrelsen i plenum,

dels af generalpostdirektören såsom styrelsens ordförande i närvaro af

chefen för postsparbanksbyrån såsom föredragande, dels ock af denne

senare ensam.

Bihang till llihsd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft. 2

Postsparbankens

nuvarande

organ isaljn.

Post

sparbanks
styrelsens
sammansätt
ning^
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sos styrelsen

anställd

personal.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

Angående den hos postsparbanksstyrelsen anställda personalen och

dennas åligganden får jag meddela följande:

Vid ingången af år 1884, då postsparbanken började sin verksamhet,

utgjordes den hos postsparbanksstyrelsen anställda personalen af eu,

på grund af nådiga brefvet den 14 december 1883, på förordnande

antagen revisor och bokhållare, jämte amanuenser, extra biträden och

vaktmästare.

Till följd af bankens stigande verksamhet nödvändiggjordes snart

nog tillökning af arbetskrafter. Sålunda medgaf Kungl. Maj:t, genom

nådigt bref den 25 april 1884, anställande hos styrelsen på förordnande

tills vidare från och med den 1 maj samma år af ytterligare en revisor

och bokhållare, hvar jämte amanuenser, extra biträden och extra vaktmästare

af styrelsen antogos i mån af behof, så att vid 1893 års utgång den

mera fasta personalen hos styrelsen bestod af 2 revisorer och bokhållare,

4 amanuenser, 35 kvinnliga extra biträden och 3 extra vaktmästare.

Utom denna mera fasta personal nödvändiggjorde emellertid mängden

och den oftast brådskande beskaffenheten af de hos styrelsen förekommande

göromål anställandet vid vissa tider — särskild^ i början af

året — af tillfälliga biträden för utförande af arbeten, som antingen helt

och hållet eller delvis ej kunde medhinnas af den mera fast anställda

personalen. Antalet tillfälliga biträden utgjorde vid utgången af år 1893

22, men uppgick vid samma års ingång till 40.

Då frågan om definitiv utgiftsstat för postsparbanken år 1894 ej

vann Riksdagens bifall, samt Riksdagen i sin skrifvelse den 7 april

samma år hänvisade till den Kungl. Maj:t meddelade befogenhet att

provisoriskt förordna om löner och arfvoden vid postsparbanken, medgaf

Kungl. Maj:t, genom nådigt bref den 8 juni 1894, att på grund af den

starkt tilltagande frekvensen af insättningar och uttagningar i postsparbanken

hos bankens styrelse finge från och med 1895 års början

tills vidare på förordnande ytterligare anställas en kamrerare och sekreterare,

en registrator, eu aktuarie och en vaktmästare.

Rörelsens omfattning har sedermera föranledt ytterligare ökning, tid

efter annan, af arbetskrafterna hos postsparbanksstyrelsen. .Enligt nådiga

brefven den 18 december 1896, den 18 november 1898 och den 12

februari 1904, hafva nämligen på förordnande hos styrelsen anställts

dels, från och med 1897 års början, ytterligare en revisor och bokhållare,

dels, från och med den 1 januari 1899, en förste vaktmästare, dels

ock slutligen, från och med den 1 april 1904, en kassör och ytterligare

en vaktmästare.

Med anledning af den ökning i arbetet, som blefve en följd däraf

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 150.

att, jämlikt nådiga brefvet den 31 oktober 1902, dels uppbörd af försäkringsafgifter

m. in. till riksförsäkringsanstalten samt utbetalning af

de af anstalten beslutade lifräntor och andra skadeersättningar skulle

äga rum genom postsparbankskontoren, dels ock förvaltningen af inflytande

försäkringsmedel skulle åligga postsparbanksstyrelsen, anställdes

på förordnande från 1903 års början, enligt nyssnämnda nådiga bref,

ytterligare en revisor och bokhållare hos postsparbanksstyrelsen.

L1 tom chefen för postsparoanksbyrån äro således för närvarande

hos postsparbanksstyrelsen anställda följande befattningshafvare, motsvarande

ordinarie befattningshafvare i andra ämbetsverk, nämligen:

1 kamrerare och sekreterare

1 kassör

1 registrator

1 aktuarie

4 revisorer och bokhållare

1 förste vaktmästare samt

2 vaktmästare.

. I förhållande till samtliga hos- postsparbanksstyrelsen anställda

befattningshafvare utgöra emellertid de »ordinarie», d. v. s. de hvilkas

aflöning blifvit al Kung!. Maj:t till beloppet bestämd, ett ringa antal.

Dessas antal har nämligen inskränkts till hvad för de mest maktpåliggande

göromålens behöriga gång pröfvats vara oundgängligt, i följd

hvaraf allt det arbete, som kunnat åt extra biträden anförtros, ansetts

böra af dem besörjas.

Nådiga brefvet den 21 september 1883, med åtskilliga föreskrifter

angående postsparbankens förvaltning, innehåller också medgifvande för

postsparbanksstyrelsen att för göromålens behöriga gång anställa extra

biträden på ''enahanda villkor, som gälla för anställande af extra biträden

hos generalpoststyrelsen.

De biträden, som på grund häraf antagits, kunna särskiljas i fyra

grupper, nämligen manliga extra biträden, benämnda amanuenser, kvinnliga

extra biträden, extra vaktmästare samt tillfälliga biträden.

Vid 1911 års början voro hos styrelsen anställda 6 amanuenser,

69 kvinnliga extra biträden, 4 extra vaktmästare och 65 tillfälliga

biträden.

Slutligen biträda för närvarande följande hos generalpoststyrelsen

anställda tjänstemän vid utförandet af göromål tillhörande postsparbankens

centralförvaltning, nämligen postombudsmannen, intendenten

å frimärksförrådet samt revisorn och bokhållaren därstädes, hvarjemte

s. 12 Kontrollera mot PDF

Tjänstemännenin

åligganden

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

åtskilliga hos generalpoststyrelsen anställda vaktmästare biträda med

uppassningsgöromål för postsparbanksstyrelsens räkning.

Enligt den för tjänstemännen hos postsparbanksstyrelsen gällande

arbetsordning äro göromålen på det sätt fördelade, att det åligger:

kamreraren och sekreteraren:

att med det biträde, som honom anvisas, uppsätta alla de från

styrelsen utgående expeditioner, till hvilka icke koncept aflämnas af

chefen för postsparbanksbyrån, samt att kontrasignera styrelsens anordningar

äfvensom samtliga från styrelsen utgående expeditioner i ärenden,

som afgjorts af styrelsen i plenum eller af generalpostdirektören;

att med erforderligt biträde upprätta och med sin underskrift förse

den medelskufvudbok för postsparbanken, riksförsäkringsanstalten, barnmorskornas

pensionsanstalt och fiskareförsäkringen, som för hvarje är

till kammarrätten afgifves, samt att upprätta de för detta bokslut

erforderliga sammandrag;

att " föra kontraböcker med riksbanken och öfriga banker öfver

insatta eller uttagna medel för postsparbanken, riksförsäkringsanstaltens,

pensionsanstaltens och fiskare för säkringens räkning, samt öfver nämnda

anstalters i riksbanken förvarade obligationer och andra värdehandlingar;

att bokföra postsparbankens samt riksförsäkringsanstaltens och

pensionsanstaltens obligationer och de från banken eller nämnda anstalter

utlämnade lån samt vaka däröfver att utlottade obligationer och förfallna

räntekuponger blifva behörigen inlösta äfvensom att föreskrifna

afbetalningar å lånen jämte därå upplupna räntor a behöriga tider

likvideras;

att iordningställa och till kassören öfverlämna vederbörligen ifyllda

blanketter till kvittenser öfver de låneinbetalningar, som äro att under

den närmaste tiden förvänta, tillika med — hvad beträffar den 30 juni

och 31 december förfallande likvider — specifika förteckningar öfver dessa;

att upprätta amorteringsplaner för utlämnade lån;

att upprätta kassarapporter till styrelsens allmänna sammanträden;

att upprätta listorna å aflöning till styrelsen och dess personal

äfvensom uppgifterna till vederbörande taxeringsmyndigheter å de löner

och arfvoden m. m., som af postsparbanksstyrelsen utbetalats;

att omhändertaga och vårda öfverskottskuponger, som från postanstalterna

inlevereras, samt förbindelser eller värdehandlingar, som af

posttjänstemän deponeras såsom säkerhet för saknade kvittenskuponger;

att hafva vård om postsparbanksstyrelsens registratur samt låta

föra register öfver utgångna expeditioner; samt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

att en gång månatligen, å förut ej bestämd tid, verkställa inventering

af postsparbankens hufvudkassa;

kassören:

att besörja förvaltningen af hufvudkassan och därmed förbundna

göromål samt betjäna allmänheten med utbetalning vid anfordran af å

motbok innestående medel, med den inskränkning i afseende på därvid

förekommande utredning, som nedan omförmäles;

att oförtöfvadt — emot attester, som böra till chefen för postsparbanksbyrån

öfverlämnas — i riksbanken, å postsparbankens vederbörande

räkningar, insätta från registrator!! eller eventuellt direkt från

låntagare emottagna lånelikvider, hvilkas belopp emellertid ej tagas till

uppbörd i hufvudkassaräkningen;

att å från kamreraren erhållna blanketter öfver emottagna lånelikvider

utfärda kvittenser samt desamma, efter påteckning af kamreraren,

vederbörande låneinbetalare tillställa;

att öfver de lånelikvider, som förmedlats af riksbankens korrespondensafdelning,

på enahanda sätt meddela resp. inbetalare kvitton

samt därefter till chefen för postsparbanksbyrån öfverlämna de emottagna

bankattesterna;

att, med ledning af utaf aktuarieu och 2:dre revisorn upprättade

och behörigen underskrift^ förteckningar öfver verkställda o mfö ringar

i postsparbanksbyråns sparbanksjournal, kvartalsvis i hufvudkassaräkenskapen

bokföra ifrågavarande omföringar, samt

att verkställa utredning i ärenden rörande förkommen eller obeställbar

motbok;

registratorn:

att föra vanliga diarier öfver inkomna mål samt förvara handlingar,

böcker m. in.;

att öppna all till postsparbanksstyrelsen eller postsparbanksbyrån

adresserad post samt distribuera dess innehåll till vederbörande;

att vaka däröfver att de olika slag af redovisningshandlingar, som

redogörarna hafva att afgifva, på behöriga tider inkomma;

att omhänderhafva förrådet af blanketter och cirkulär samt ombestyra

distributionen där af;

att upprätta och vidmakthålla namnregister öfver postsparbankens

delägare;

att emottaga de motböcker, som till postsparbanksbyrån inkomma

för granskning och ränteanteckning, samt öfvervaka att dessa varda

efter försiggången granskning in. m. behörigen expedierade; samt

att laka däröfver att oinlösta försäkringsbref m. m. eller ej

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 150.

utkvitterade sjukhjälpsorder blifva återsända till postsparbanksbyrån

samt därefter till riksförsäkringsanstalten återställda;

aktuarie:

att leda det arbete å postsparbanksbyrån, som är förbundet dels

med insättningarnas, uppsägningarnas och uttagningarnas antecknande

å behöriga konti samt dessas uppläggande och afslutande, dels ock med

bokförandet i vederbörande liggare af från riksförsäkringsanstalten

öfverlämnade försäkringsbref, förnyelse- m. fl. kvittenser, sjukhjälpsorder,

anordningar å begrafningshjälp, anvisningar å lifräntor samt

likvidationsbevis för premiereglering äfvensom med utsändandet till

postanstalterna af dessa försäkringsbref in. m.;

att öfvervaka, att granskningen af inkomna motböcker varder

behörigen verkställd;

att å vederbörande konti anteckna alla de förändringar, som anmälas

rörande ägande- eller dispositionsrätt till motbok samt de förbehåll,

som göras i afseende å förfoganderätten öfver å motbok verkställda

insättningar;

att utreda de felaktigheter rörande nummer å motböcker och

försäkringsbref, förnyelse- m. fl. kvittenser samt namn å motboksägare,

försäkrings- eller förmånstagare m. m., som kunna förekomma uti postsparbankskontorens

sparbanksjournaler;

att granska listan öfver uppsägningarna för dagen samt de på

grund af dessa utfärdade utbetalningsorder;

att, då utbetalning vid anfordran äskas å motbok, hvars ägare

aflidit, åvägabringa till buds stående utredning i saken äfvensom att

verkställa utredning i anledning af inkomna anmälanden om skiljaktighet

emellan motböcker och postsparbankens räkenskaper samt om felaktigheter

vid ränteberäkning; samt

att utöfva närmaste tillsyn öfver postsparbankens arkiv.

Af de fyra revisorerna och bokhållarna har en, 2:dre revisorn och

bokhållaren, till åliggande:

att granska postsparbankskontorens redovisningar öfver kvittenskuponger

;

att granska inkomna räkningar eller rekvisitioner a likvider,

samt å kvittenskuponger och sparmärken;

att granska postsparbanksbyråns och hufvudkassans redovisningar

äfvensom attestera rapporterna öfver inventering af nämnda kassa;

att upprätta och i vederbörande anordningsbok införa anordningar

å beslutade utbetalningar;

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

att iöra kontraböcker med frimärkesintendenten öfver utlämnade

kvittenskuponger och sparmärken; samt

att utreda frågor rörande preskriberade medel äfvensom att leda

arbetet med upprättandet af de årliga sammandragen öfver dylika medel

äfvensom att verkställa därmed sammanhängande omföringar i postsparbanksbyråns

journal.

Granskningen af inkomna sparbanksjournaler och de på dessa

grundade medelsräkningarna verkställes af de trenne öfriga revisorerna

sålunda att, efter det räkningarna uppdelats i fem lotter, 1:ste revisorn

och bokhållaren samt 3:dje revisorn och bokhållaren hvar för sig öfvertaga

granskningen af tvenne al dessa lotter och 4:de revisorn och bokhållaren

den 5:e lotten; och äger ombyte af dessa lotter rum för hvarje år.

Det åligger tillika:

l:ste'' revisorn och bokhållaren att biträda kamreraren med upprättande

af de för postsparbankens, riksförsäkringsanstaltens och pensionsanstaltens

bokslut erforderliga sammandrag;

3:dje revisorn och bokhållaren:

att granska postsparbankskontorens sparmärkesredovisningar äfvensom

upprätta kontrollsammandrag öfver dessa; samt

att förvara af sparmärkesförsäljama utfärdade kvittenser å mottagna

sparmärkesförskott samt meddelade uppgifter rörande afsättningen

af sparmärken, äfvensom att för styrelsen anmäla, därest i allmänna

tidningarna förekommer tillkännagifvande om års- eller konkursstämning

å sparmärkesförsäljares borgenärer; samt

att föra liggare öfver sparmärkesförsäljare;

4:de revisorn och bokhållaren:

att granska förekommande afräkningar öfver postsparbankens

mellanhafvande med postverket;

att upprätta redovisning öfver förekommande omföringar af deponerade

medel;

att ombesörja utarbetandet af den statistik, som ligger till grund

för postsparbankens årsberättelse; samt

att granska postkontorens redovisningar öfver postsparbanken tillhöriga

persedlar samt omhänderhafva det å postsparbanksbyrån befintliga

förråd af dessa, redovisa för byråns möbler, persedlar och effekter

äfvensom upprätta och underskrifva persedelhufvudboken.

Utom handläggning af nu uppräknade göromål, som utgöra de

särskilda tjänstemännens hufvudsakliga åligganden, tillhör det personalen

hos postsparbanksstyrelsen, bland annat,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Aflöning sfÖrhållanden.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 150.

att ombesörja redigeringen af de för hvarje månad utkommande

cirkulär och meddelanden till postsparbankskontoren;

att upprätta och vidmakthålla register öfver de af styrelsen antagna

spärraärkesförsälj arne, hvilkas antal vid 1910 års utgång uppgick

till 5,723;

att till nummer och serie förteckna alla för postsparbankens,

riksförsäkringsanstaltens, barnmorskornas pensionsanstalts och fiskareförsäkringsanstaltens

räkning inköpta obligationer, hvilkas sammanlagda

antal vid 1910 års slut utgjorde 26,851;

att för räkningshafvare med postsparbanken ombestyra inköp af

räntebärande obligationer och inlösen af därtill hörande förfallna räntekuponger

;

att beställa och distribuera sparmärken och kvittenskuponger äfvensom

erforderliga persedlar och effekter, bland hvilka må särskild! nämnas

de på senaste tiden i bruk komna och af allmänheten lifligt efterfrågade

ficksparbössor för tillvaratagande af mindre penningbelopp;

att föra liggare öfver de från riksförsäkringsanstalten emottagna

uppdrag rörande inkassering af försäkringsafgifter och utbetalande af

beslutade lifräntor och andra skadeersättningar samt öfver resultatet

af dessa uppdrag kvartalsvis upprätta och till anstalten aflämna redogörelser;
att

från statskontoret rekvirera de delägarna i barnmorskornas

pensionsanstalt tillkommande statsbidrag samt fördela desamma å de

särskilda delägarna i anstalten, hvilkas antal vid 1910 års slut uppgick

till 1,373; samt

att likaledes å dessa delägare fördela en hvar tillkommande andel

af uppkomna arfsvinster äfvensom af upplupna räntor å anstaltens

insättnings- och besparingsfond.

Beträffande de göromål, som åligga eu hvar af de 6 amanuenserna

och 69 kvinnliga extra biträdena, hafva i löneregleringskommitténs betänkande

meddelats detaljerade uppgifter.

Sedan departementschefen redogjort för innehållet af kommitténs

betänkande i denna del, anförde departementschefen vidare.

I anslutning till den af löneregleringskommittén verkställda utredningen

ber jag att få redogöra för de nuvarande aflöningsförhållandena

vid postsparbanken.

Enligt gällande allmänna bestämmelser äga postsparbanksstyrelsens

ordförande och ledamöter samt nedannämnda tjänstemän och vaktmästare

åtnjuta följande aflöningar:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

17

Af postsparbankens medel

För biträde vid

handläggning af

göromål tillhörande

Summa

kronor.

arfvode.

tjänst-

görings-

pennin-

gar.

ålders-

tillägg.

riksför-

säkrings-

anstalten.

■

barn- morskor- nas pen- sions- anstalt.

2,000

2,000

600

—

—

—

—

600

1,200

-—

—

—

—

1,200

4,400

2,000

600

500

300

b 7,800

3,000

1,500

1,000

300

200

6,000

1,800

3) 1,700

1,000

200

100

4,800

1,800

1,200

1,000

200

100

4,300

1,800

1,200

1,000

200

200

4,400

1,800

1,200

1,000

--

100

4,100

1,800

1,200

500

—

100

3,600

1,800

1,200

—

—

100

3,100

—

—

—

3) 3,000

100

3,100

800

300

—

—

—

1,100

500

300

100

—

—

900

500

300

—

800

generalpostdirektören såsom

ordförande i postsparbanksstyrelsen

............

en ledamot i styrelsen...

två ledamöter i d:o ......

chefen för postsparbanks
byrån

............................

kamreraren och sekreteraren

kassören ...............................

registratorn.............................

aktuarien ...............................

en revisor och bokhållare..

en d:o ............................

en d:o ............................

en d:o ...........................

en förste vaktmästare .......

en vakmästare ...................

en d:o ....................

Anmärkningsprovision till tjänstemän i postsparbanken utgår enligt

enahanda regler som gälla vid postverket.

Beloppet af den anmärkningsprovision, som under åren 1906—1908

utgått till tjänstemän i postsparbanksstyrelsen, framgår af följande

tabell:

2) Enligt nådiga brefven den 20 november 1909 och. den 2 december 1910

utgöra den nuvarande chefens för postsparbanksbyrån aflöningsförmåner för hvart och

ett af åren 1910 och 1911 9,000 kronor, däraf 5,600 skola anses såsom lön och 2,600

såsom tjänstgöringspenningar samt 800 utgöra ersättning för biträde med försäkrings- och

pensionsgöromål. >

a) Däri inberäknade 500 kronor felräkningspenningar.

3) Däraf 1,200 kronor tjänstgöringspenningar.

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

1906.

1907.

1908.

|

Summa.

Kronor

öre.

Kronor

öre.

Kronor

öre.

Kronor

öre.

Aktuarien .......................................

41

05

79

39

68

34

188

78

Revisorn å första revisionslotten

208

SO

—

—

208

SO

D:o å andra d:o

—

1

69

—

1

69

D:o å tredje d:o

210

95

56

6 2

136

35

403

92

D:o å fjärde d:o

14

2 2

105

53

19

44

139

19

Från och med år 1901 till och med år 1907 hafva befattningshafvare

hos postsparbanksstyrelsen åtnjutit dyrtidstillägg enligt samma

grunder, som af Kungl. Maj:t och Riksdagen fastställts för deras vederlikar

inom andra centrala ämbetsverk, hvarjämte, enligt kungl. kungörelsen

den 21 juni 1907, hos styrelsen anställda vaktmästare för

samma år uppburit ett ytterligare lönetillägg åt 10 procent å aflöning

och ålderstillägg.

Samtliga därtill berättigade tjänstemän och betjänte hafva under

åren 1908, 1909 och 1910 uppburit extra lönetillägg jämlikt föreskrifterna

i kungl. kungörelserna den 17 juni 1908, den 5 juni 1909 och

den 22 april 1910.

Till de hos styrelsen anställda sex amanuenser utgå månadsarfvoden

med följande belopp, nämligen 140 kronor till en hvar af två, ISO

kronor till en och 120 kronor till eu hvar af de tre återstående. Af

dessa tre sistnämnda arfvoden utgår ett till */s åt det för postsparbankens

bestyr för riksförsäkringsanstaltens räkning anvisade anslag.

Beträffande aflöningen till den kvinnliga extra biträdespersonalen

hafva under postsparbankens verksamhetstid olika grundsatser gjort sig

gällande.

Med ingången af år 1899 började, enligt styrelsens beslut den

25 november 1898, nuvarande aflöningssystem att i hufvudsak tillämpas.

Enligt detta äro de kvinnliga extra biträdena indelade i fem olika

aflöningsklasser med månadsarfvoden, för eu arbetstid af sex timmar hvarje

söckendag, af resp. 75, 85, 95, 110 och 120 kronor. Därjämte betalas

för öfvertidsarbete, för hvarje tipime före klockan 5 e. in. söckendagar

resp. 50, 55, 60, 65 och 70 öre samt för hvarje timme efter klockan

5 e. m. under söckendagar samt hela arbetstiden under sön- och helgdagar

resp. 55, 60, 65, 70 och 75 öre.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

Såsom villkor för uppflyttning till högre aflöningsklass gäller, att

biträde i minst 3 år tillhört den lägre aflöningsklassen och därunder i

minst 2 år tjänstgjort, äfvensom att tjänstgöringen varit utan anmärkning.

Utöfver nämnda aflöning åtnjuter hvar och en af 7 bland dessa

extra biträden i egenskap af kontrollant ett ytterligare arfvode af 15

kronor för månad, h varjämte samtliga kvinnliga extra biträden under

åtskilliga år tillerkänts ett aflöningstillägg af 10 procent, att uppbäras

efter vissa angifna grunder.

Af de fast anställda kvinnliga extra biträdena tillhöra 2 första

aflöningsklassen, 12 andra, 8 tredje, 5 fjärde och 42 femte aflöningsklassen.

Med inberäknande af ersättning för öfvertidsarbete samt omförmälda

aflöningstillägg af 10 procent hafva de inkomster för år 1910,

som uppburits af de kvinnliga extra biträdena, enligt uppgift från postsparbanksstyrelsen

utgjort i medeltal:

för

en

hvar

tillhörande

första

aflöningsklassen kronor

1,140

77

77

77

77

andra

77

77

1,290

77

77

77

77

tredje

*7

77

1,435

77

77

77

77

fjärde

77

77

1,650

77

77

77

77

femte

77

77

1,795

Därtill kommer för hvar och eu af de biträden, som tjänstgjort

såsom kontrollanter och Indika alla tillhört femte aflöningsklassen, det

månadsarfvode af 15 kronor, hvarom ofvan nämnts.

Medelinkomsterna från postsparbanken för en hvar af sistnämnda

biträden hafva följaktligen under år 1910 utgjort omkring 1,975 kronor.

De hos postsparbanksstyrelsen anställda fyra extra vaktmästare

uppbära hvar och en ett månadsarfvode af 66 kronor.

Tillfälligt anställdt kvinnligt biträde åtnjuter dagtraktamente efter

2 kronor för 5 timmars arbete samt 50 öre per timme för öfvertidsarbete.

För manliga tillfälliga biträden utgår ersättning för arbetstimme

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

I

Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

"med en begynnelseaflöning af 50 öre för timme, hvilken aflöning höjes

efter 1,500 tjänstgöringstimmar till 60 öre för timme,

ytterligare i,500 tjänstgöringstimmar till 70 öre för timme

2,000 '' „ „ 80 „

2,000 „ „ 90 „

„ „ 2,000 „ „ 1 krona „ „

allt under förutsättning, att tjänstgöringen varit af beskaffenhet att kunna

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

väl vitsordas.

Vissa tillfälliga biträden, hvilka tjänstgöra såsom kontrollanter,

tillsyningsman och arbetsledare, åtnjuta, utöfver nu angifna ersättning,

godtgörelse med 10, 20 eller 80 öre för timme.

Aflöningsutgifterna till postsparbanksstyrelsen och dess personal

hafva, enligt postsparbankens hufvudbok, under år 1910 uppgått till

211,539 kronor 21 öre, hvarförutom 1,450 kronor, utgörande ersättningtill

tjänstemän och betjänte hos generalpoststyrelsen för biträde med

handläggning af postsparbanksgöromål, påförts omkostnadskonto.

Därjämte har ersättning för handläggning å postanstalter af postsparbanksgöromål

under år 1910 upptagits i nyssnämnda hufvudbok

med 28,479 kronor 39 öre.

Post- Under åberopande hufvudsakligen däraf, att de skäl, som varit

Turande bestämmande för 1894 års Riksdag att icke bifalla då föreliggande proU

på "stat. position om postsparbankens uppförande på ordinarie stat, numera icke

■1908 års vore för handen samt att bankens verksamhet från sistnämnda år atsekommitterade.

vardt tilltagit såväl hvad själfva bankrörelsen beträffade som ock på

grund af de nya uppgifter af olika slag, som därefter tillagts banken,

hafva 1908 års kommitterade hemställt om postsparbankens öfverflyttande

på ordinarie stat såsom eu sjelfständig institution.

Löne- Löneregleringskommittcn har i sammanhang med behandlingen

regkrings- af frågan o in postsparbankens uppförande på ordinarie stat verkställt

k minitu,. ^ detaljerad redogörelse för postsparbankens utveckling och dess ekonomiska

bärighet. Kommittén har i sådant afseende anfört hufvudsakligen

följande.

Räntan å i postsparbanken insatta medel hade utgjort 3,6 procent,

utom från tiden från och med den 1 januari 1897 till och med den 30

juni 1899, då den utgjort 3,3 procent.

Allt ifrån år 1884, då postsparbankens egentliga verksamhet tagit

sin början, till och med år 1898 hade beloppet af insatta medel hvarje

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 150.

år öfverstigit beloppet af de medel, som uttagits. Vid slutet af år 1898

både delägarnas tillgodohafvande hos postsparbanken utgjort 64,033,595

kronor 64 öre, det högsta belopp, som under bankens tjugusexåriga tillvaro

förvaltats af densamma.

Med år 1899 hade inträdt en tillbakagång, som fortgått till slutet

af år 1902, vid hvilken tidpunkt delägarnas tillgodohafvande sjunkit til]

53,916,398 kronor 5 öre.

Därpå hade följt fyra år, under hvilka i stort sedt jämvikt ägt

rum mellan, å ena sidan, insättningar och delägarna tillgodoförda räntor

samt, å andra sidan, uttagning^.

Aren 1907 och 1908 hade uttagningarna stegrats samtidigt med att

insättningarna i någon mån minskats. Till följd däraf hade delägarnas

behållning vid sistnämnda års plut sjunkit till 46,422,570 kronor 4 öre.

Däri inginge ett säkerligen rätt betydande belopp, tillhörigt ännu i tjänst

kvarstående indelta soldater, som icke förr än efter erhållet afsked ägde

disponera sina i postsparbanken gjorda, obligatoriska eller frivilliga insättningar;

ett förhållande, som i män af soldaternas afgång torde komma

att verka till någon ytterligare sänkning af delägarnas behållning.

I sin underdåniga berättelse för år 1899 hade postsparbankens

styrelse — med förmälan, att under samma år beloppet af de medel,

som uttagits, med ej mindre än 6,132,285 kronor 99 öre öfverskjutit

beloppet af de i postsparbanken insatta medlen — anfört, att detta för

banken ogynnsamma resultat härflutit dels däraf att, på grund af under

redogörelseåret inträdda förhöjningar i de enskilda bankernas inlåningsräntesatser,

sådana delägare i postsparbanken, hvilka under den tid, då

postsparbankens inlåningsränta öfverstigit de enskilda bankernas, från

dessa till postsparbanken öfverflyttat medel, skyndat att tillgodogöra sig

stegringen af räntan i de enskilda bankerna och fördenskull dit från postsparbanken

återflyttat ifrågavarande medel, dels ock af den utveckling,

som de enskilda bankernas sparkasseräkningar under de senare åren

vunnit genom de af dessa banker allmänheten beredda bekväma former

och lätthet att utan uppsägning utbekomma en afsevärd del af de å

sparkasseräkningar innestående medel.

För att i någon män hejda utströmningen af kapital från postsparbanken

hade postsparbanksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 5

maj 1899 hemställt, att från och med den 1 juli samma år räntan å

de medel, som då vore eller sedermera blefve i postsparbanken insatta,

måtte utgå med 3,6 procent för år räknadt, eller samma räntesats, som

varit gällande före år 1897. Denna hemställan hade af Kungl. Maj:t

bifallits den 26 maj 1899.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Provosition N:o 150.

Inträffad räntestegring å den allmänna marknaden och de enskilda

bankernas, aktiebankernas samt de privata sparbankernas alltjämt fortgående

utveckling både emellertid till stor del förtagit verkan af den

år 1899 vidtagna förhöjningen i postsparbankens inlåningsränta.

Beloppet af insättningarna i postsparbanken hade under hvart och

ett af de tio åren 1899—1908, vissa år mycket betydligt, understigit

uttagningarna, såsom framginge af eu utaf kommittén meddelad öfversikt.

Antalet delägare i postsparbanken hade under dessa tio i ekonomiskt

afseende för banken mindre gynnsamma år hållit sig tämligen konstant,

lägst 556,544 (år 1899) och högst 577,627 (år 1902). Det hade vid

1908 års slut uppgått till 560,270.

Eu jämförelse mellan postsparbanken och öfriga sparbanker i riket

gåfve vid handen, att, medan under år 1908 i postsparbanken mot 100

insatta kronor svarade 157 uttagna kronor, i öfriga sparbanker under

samma tid mot 100 insatta kronor svarade allenast 102 uttagna. Ätt

detta icke berott på några tillfälliga omständigheter, framginge tydligt

af en i kommitténs betänkande (sid. 118) intagen öfversikt, afseende

jämförelse mellan postsparbanken och sparbankerna i förevarande del

under en följd af år.

Jämväl i fråga om förhållandet mellan antalet afgångna och tillkomna

delägare visade postsparbanken under berörda tid ett afgjordt

sämre resultat än de öfriga sparbankerna, såsom syntes af en jämväl

åberopad tablå i betänkandet (sid. 119).

Hvad beträffade det ekonomiska resultatet af postsparbankens

rörelse, sådant det framginge af bankens räkenskaper, hade bankens

bokförda vinst i hög grad särskild! under senare åren varit beroende af

banken tillfallna preskriberade medel, på sätt framginge af en utaf kommittén

(sid. 120) meddelad tablå, som jämväl utvisade, i hvad mån vinstmedel

användts till nedskrifning af värdet å bankens obligationer.

Enligt § 19 i kungl. förordningen den 22 juni 1888 angående eu

postsparbank för riket skulle till eu början och så länge den på postsparbankens

rörelse uppkommande räntevinst icke lämnade full tillgång

till bestridande af de med postsparbankens förvaltning förenade utgifter,

af postverket förskjutas hvad utöfver rån tevinsten kunde för ändamålet

erfordras.

Sedan hvad sålunda under de första åren af postsparbankens verksamhet

förskjutits blifvit postverket ersatt, hade den bokförda vinsten

hufvudsakligen användts till nedskrifning af värdet å postsparbankens

obligationer. Därjämte hade af vinsten vissa belopp dels anvisats för

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 150. 23

utbetalande af gratifikationer åt poststationsföreståndare och sparmärkesförsäljare,

dels ock användts för bestridande af kostnaderna för tryckning

al en broschyr om sparsamhet.

Enär postsparbanken måst förvärfva obligationer företrädesvis vid

tidpunkter, då, till följd af räntans sjunkande i allmänna marknaden

penningar i större mängd inströmmat till postsparbanken, och dessa tidpunkter

i legel infallit samtidigt med prisstegring å värdepapper, hade

ofvanberörda nedskrifning af värdet å postsparbankens obligationer varit

af behofvet synnerligen starkt påkallad. Det torde i detta sammanhangkunna

framhållas, hurusom i själfva verket den å postsparbankens rörelse

hittills enligt räkenskaperna uppkomna vinsten näppeligen skulle hafva

kommit till synes, om bankens obligationer bokförts icke efter inköpspriset,

tilläfventyrs i någon mån nedskrifvet, utan efter deras verkliga

värde vid tiden för bokslutet.

till belysande häraf tilläte sig kommittén erinra, hurusom i 1908

års räkenskaper till 1,511,209 kronor 25 öre bokförda allmänna hypoteksbankens

3 1/2 procentsobligationer af år 1889 å nominellt 1,552,500

kronor enligt å Stockholms börs den 22 december 1908 noterad salukurs,

86 procent, representerat ett värde, som med 176,059 kronor 25 öre

understigit bokföringsvärdet. Med ledning af en den 30 i samma månad

å Stockholms börs noterad köpkurs, 89 1/i procent, å allmänna hypoteksbankens

till 3 3/4 procent afstämplade 4 yg procents obligationer af

år 1883 befunnes bokföringsvärdet å postsparbanken tillhöriga, till

parikurs bokförda dylika obligationer å nominellt 3,548,800 kronor med

381,496 kronor öfverstiga det vid samma tid sålunda noterade marknadsvärdet.

Äfven om kursförhållandena efter 1908 års slut i någon mån förändrats

till postsparbankens förmån, torde dock dessa exempel gifva

berättigad ^ anledning till antagandet, att postsparbankens vid 1908 års

slut till 37,161,173 kronor 40 öre bokförda obligationer för närvarande

repiesenterade ett värde, som betydligt understege bokföringsvärdet, samt

att, därest ^nuvarande bestämmelser i fråga om inlåningsränta in. in.

komme att bibehållas, någon verklig vinst, utöfver hvad som erfordrades

för nödvändig nedskrifning af värdet å postsparbankens obligationer,

icke torde på länge kunna förväntas uppstå å bankens rörelse.

från postverkets sida njöte postsparbanken åtskilliga betydande

förmåner utan något vederlag.

Så t. ex. förskotterade postverket vid förefallande behof utan räntegodtgörelse

medel till utbetalningar af i postsparbanken uppsagda belopp.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

Postverkets till hufvudsakligaste delen på detta sätt uppkomna fordran

hos postsparbanken hade i medeltal under åren 1899—1908 utgjort

kronor 1,587,444:88. . ..

Postsparbanken åtnjöte vidare portofrihet för alla sina posttorsandelser.

Det vore svårt för kommittén att ens tillnärmelsevis beräkna

värdet af denna förmån. .

Portofriheten för postsparbanken representerade emellertid ett iiogst

betydande värde, som säkerligen uppginge till hundratusentals kronor

Utöfver nu antydda räntefria förskott och portofrihet för postförsändelser

åtnjöte postsparbanken från postverket förmånerna af hyresfria

lokaler för postsparbanksstyrelsen och postsparbankskontoren, kostnadsfri

uppvärmning och belysning m. in. inom postsparbankskontorens lokalei

samt sist men icke'' minst rätten att utan godtgörelse till postkassan

anlita postverkets funktionärer för postsparbanksgöromåls utförande.

Den redogörelse, kommittén lämnat, torde gifva vid handen, att

den svenska postsparbanken icke haft den framgång, som man vid dess

inrättande trott sig kunna hoppas. En jämförelse med postsparbanker i

utlandet gåfve ock, såsom vid betänkandet fogade grafiska tabeller

visade, ett tämligen bestämdt intryck, att den svenska postsparbankens

utveckling och närvarande ställning vore afgjordt svagare an flertalet

utländska postsparbankers. . . „

Då emellertid postsparbanken hade det betydelsefulla syftet att i

sin mån verka för vårt folks fostran till sparsamhet och postsparbanken

särskildt i aflägsna, glest befolkade trakter, där den privata bankverksamheten

vore mindre utvecklad, fortfarande torde vara af behof pakaflad,

ansåge kommittén någon indragning af institutionen icke böra ifrågasättas.

Däremot torde nogsamt böra tagas under öfvervägande, om icke

åtgärder kunde vidtagas för att sätta postsparbanken i stånd att i högre

grad än hittills fylla sin betydelsefulla uppgift. Kommittén finge i det

följande anledning återkomma till denna fråga. .

Af den förebragta utredningen torde emellertid framgå såsom

ovedersägligt, att, om postsparbanken icke åtnjutit från postverket .de

berörda förmånerna, den icke kunnat äga bestånd, än mindre uppvisa

någon vinst. , „ , .. , ..

För att postsparbanken för framtiden skulle kunna aga bestånd

torde det alltså vara nödvändigt, att det stöd, banken nu njöte från

postverkets sida, icke undandroges densamma. Skulle postsparbanken

helt och hållet göras ekonomiskt oberoende af postverket, måste i stället

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

ett betydande direkt understöd af statsmedel anvisas för uppehållande

af bankens verksamhet.

Efter sålunda förebragt utredning och gjorda uttalanden har löneregleringskommittén

rörande själfva frågan om bankens uppförande å

stat anfört följande.

»De skäl, som af Riksdagen i skrifvelsen den 7 april 1894 anförts

mot fastställandet af eu definitiv utgiftsstat för postsparbanken, torde

numera icke vidare kunna åberopas mot en dylik åtgärd.

Så lång tid har sedan dess förflutit, att närmare kännedom hunnit

inhämtas om den inverkan tillämpningen af vissa då nyutfärdade bestämmelser

— nämligen om insättning i postsparbanken af fångars

besparade ar betspremier, af innehållna aflöningsmedel för manskapet vid

indelta armén samt af viss del afl beväringsmanskapets dagaflöning —

utöfvat på postsparbankens rörelse och utgifter.

Pensionsväsendet för innehafvare af civila tjänstebefattningar är

ock numera ordnadt, så att någon tvekan om de grundsatser, hvilka i

sådant afseende böra vinna tillämpning i fråga om postsparbankens

funktionärer, knappast kan tänkas uppstå.

Äfven om postsparbanken, såsom förut är antydt, icke motsvarat

de stora förhoppningar, man vid dess tillkomst fäste vid densamma,

lärer dock, då indragning af postsparbanken icke torde böra ifrågakomma,

densamma böra beredas de fastare former och vederbörande personal

den tryggare ställning, som ernås genom postsparbankens uppförande

på ordinarie stat.

De många uppgifter, som, utöfver de egentliga sparbanksgöromålen,

på senare tiden lagts på postsparbanken, synas ock tala för en sådan

åtgärd.

Postsparbankens obestridliga tillbakagång under de senare åren —

hvilken tillbakagång, såsom af jämförelse med de enskilda sparbankerna

framgår, icke kan härledas allenast från nedgående konjunkturer eller

tillfälliga anledningar — nödvändiggör emellertid vidtagande af sådana

anordningar, att postsparbankens ordinarie personal må kunna beredas

annan sysselsättning i statens tjänst, om och i den mån nämnda personal

ej vidare varder behöflig för tjänstgöringen i banken.

I sådant hänseende ligger det, enligt kommitténs förmenande,

närmast, om postsparbanken, i stället för att, såsom de särskilda kommitterade

föreslagit, bibehållas såsom en från postverket i vissa afseenden

fristående institution, vid uppförande på ordinarie stat återbringas till

hvad ursprungligen synes hafva varit meningen, en till postverkets

centralförvaltning hörande byrå.»

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Postsparbanks
styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

I sitt förenämnda underdåniga utlåtande den 4 oktober 1910 bär

styrelsen för postsparbanken i anledning af löneregleringskommitténs

utredning och uttalanden rörande postsparbankens ekonomiska bärighet

och i öfrigt angående frågan huruvida postsparbanken motsvarat sitt

ändamål anfört följande, som jag, vid det förhållandet att utlåtandet

synes mig äga särskild bet}rdelse för det föreliggande spörsmålets bedömande

men icke linnés i tryck tillgängligt, anser böra i sin helhet

här återgifvas.

»Såvidt af kommittébetänkandet kunnat inhämtas, hafva de verkställda

undersökningarna uteslutande afsett beloppet af insättningar och

uttagningar samt delägarnas behållning. Det vill däraf synas som om

kommittén, med frånseende af det sociala ändamål, som med postsparbankens

inrättande afsetts, hufvudsakligen betraktat frågan ur ekonomisk

synpunkt, i följd hvaraf kommittén, att döma af flerstädes i betänkandet

förekommande uttalanden, kommit till den öfvertygelsen att bankens

verksamhet vore i eu tillbakagång, hvars vågdal ännu ej vore uppnådd.

Redan å sid. 117 i betänkandet uppgifves sålunda, att i postsparbankens

behållning ''lärer ingå ett säkerligen rätt betydande belopp,

tillhörigt ännu i tjänst kvarstående indelta soldater, som icke förrän

efter erhållet afsked äga disponera sina i postsparbanken gjorda obligatoriska

eller frivilliga insättningar; ett förhållande, som i mån af soldaternas

afgång torde komma att verka till någon ytterligare sänkning af

delägarnas behållning’.

Gentemot denna af kommittén uttalade farhåga tillåter sig styrelsen

underdånigst anföra, att det icke må anses vara uteslutet, att soldat,

då han undfår fri dispositionsrätt öfver sina i postsparbanken innestående

medel, låter dessa eller en del af dem fortfarande kvarstå i postsparbanken.

Men i alla händelser torde beloppet af dessa medel ej vara

så betydande, att detsamma skulle vid uttagning utöfva någon afsevärd

inverkan på delägarebehållningen i dess helhet. Denna behållning uppgick

vid 1909 års slut till något öfver 45,450,000 kronor, under det att

sammanlagda beloppet af medel, innestående för arméns manskap, vid

samma tid utgjorde 2,086,811 kronor 37 öre. Då emellertid af hela

manskapsnumerären vid 1909 års utgång, 18,732 man, endast 5,341

utgjordes af indelta soldater, torde dessas medel kunna beräknas till

högst 600,000 kronor, eller omkring 1 Vs procent af samtliga delägares

tillgodohafvande.

För åskådliggörande, huruledes under tioårsperioden 1899—1908

uttagning sbeloppet i högst afsevärd grad öfverstigit insättningarnas belopp,

har kommittén låtit utarbeta och i betänkandet (sidan 118) intagit en

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 150. 27

öfversikt, enligt hvilken nttagningarna under nämnda period öfverstigit

insättningarna. med ej mindre än 36,095,483 kronor 07 öre. Denna

öfversikt är så till vida missvisande att, medan uti uttagningsbelöppen

intagits upplupna, utbetalade räntemedel, dylika medel ej ingått uti de

i öfversikten befintliga insättningsbeloppen. Om afsikten med denna

tablå varit att visa postsparbankens tillbakagång under omförmälda tidsperiod,

borde gifvetvis äfven de upplupna räntorna hafva tillagts insättningsbeloppen.

Iakttages detta, befinnes, att insättningarna jämte upplupna

delägareräntor understigit nttagningarna med 17,332,185 kronor

73 öre, eller med ej ens hälften af det af kommittén uppgifna beloppet.

Kommittén har vidare anställt en jämförelse mellan postsparbanken

och öfrig a sparbanker i riket beträffande förhållandet mellan uttagningar

och insättningar äfvensom mellan antalet af gångna och tillkomna delägare

samt (å sid. 118 och 119) intagit för detta ändamål upprättade öfversikter,

af livilka skulle framgå att nedgången i postsparbankens verksamhet

under tioårsperioden 1899—1908 icke berott på några tillfälliga

omständigheter samt att postsparbanken under berörda tid i dessa afseende^

visat ett afgjordt sämre resultat än de öfriga sparbankerna.

Vid en dylik jämförelse lärer emellertid hänsyn böra tagas till

de olika förhållanden, under indika postsparbanken och privata sparbanker

arbeta.

Klientelen hos de privata sparbankerna, särskilt de mindre, torde

hufvudsakligen utgöras af den mera burgna, bofasta delen af befolkningen,

under det att postsparbankens kundkrets i stort sedt omfattar

den mera rörliga delen af befolkningen.

Men om en jämförelse af förenämnda slag göres, så torde den, enligt

styrelsens förmenande, böra äga rum mellan, å ena sidan postsparbanken

och, å andra sioan, sådana enskilda sparbanker, hvarest de innestående

medlen placeras på ungefärligen enahanda sätt som i postsparbanken,

således ej mot personlig säkerhet. En dylik jämförelse gifver vid handen

att, medan under år 1908 i postsparbanken mot 100 insatta kronor

svarade 157 uttagna, i banker af nyssnämnda slag under samma år

mot 100 insatta kronor kommo 115 uttagna,

CD

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Mäj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

Under tioårsperioden 1899—1908 utgjorde uttagningarna i procent

af insättningarna:

I postspar- banken.

I samtliga

enskilda

sparbanker.

I enskilda

sparbanker

af ofvan- nämnda slag.

År 1899 .......................

139

105

124

140

97

in

” 1901........................

132

91

105

„ 1902 ........................

117

92

103

„ 1903 ........................

in

88

127

„ 1904 ........................

108

88

88

„ 1905 ........................

123

93

in

„ 1906 ........................

120

89

118

1907 ........................

144

95

108

„ 1908 .......................

157

102

115

Under år 1909 svara i postsparbanken mot 100 kronor insatta

121 kronor uttagna.

Afgångna delägare i procent af tillkomna utgjorde under berörda

tioårsperiod:

I postsparbanken.

I samtliga

enskilda

sparbanker.

I enskilda

sparbanker

af ofvannämnda

slag.

| År

V

1

5 u

! 11

I

11

11

11

ii

ii

1899

1900

1901

1902

1903

1904

1905

1906

1907

1908

75

87

91

95

115

101

106

96

104

113

65

no

66

89

64

91

69

94

63

100

65

67

65

77

58

75

60

109

65

109

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj ds Nåd■ Proposition N:o 150.

Under år 1909 svara i postsparbanken mot 100 tillkomna delägare

109 afgångna.

Efter att hafva uti en tabell (å sid. 120) åskådliggjort det ekonomiska

resultatet af postsparbankens rörelse, af hvilken tabell framgår,

hurusom, särskild! under senare år, postsparbankens bokförda vinst i

hög grad varit beroende af banken tillfallna preskriberade medel, har

kommittén på grund af en å sid. 121 intagen tabell, som utvisar, bland

annat, beloppet af preskriberade medel på innestående 1,000,000 kronor

i postsparbanken och i öfriga sparbanker under åren 1899—1908, påvisat

hurusom postsparbanken tillfallna preskriberade medel varit i förhållande

till delägarnas behållning mångfaldt större än de preskriberade

medlen i öfriga sparbanker i riket.

Äfven vid en sådan jämförelse torde hänsyn böra tagas till olikheten

mellan den allmänhet, som anlitar postsparbanken, och den, som

betjänar sig af öfriga sparbanker, särskild! de mindre.

I de flesta fall äga dessa tillfälle att i tid erinra insättaren om

vidtagande af åtgärder för förhindrande af preskription af hans innestående

medel. En jämförelse af nu angifna slag torde därför böra

göras mellan postsparbanken och de större sparbankerna, d. v. s. sådana,

hvilkas medel ej placeras mot personlig säkerhet.

En sådan jämförelse gifver vid handen, att preskriberade medel

på innestående 1,000,000 kronor utgjort

I postspar- banken.

I samtliga

enskilda

sparbanker.

I banker af

ofvan

angifna slag.

År 1899 ......................

208: 6 8’

44: 4 4

141: 14

„ 1900 .......................

259: 6 9

44: 3 4

3133: 6 3

„ 1901........................

297: 59

56: 03

£159: 19

„ 1902 ........................

344: 4 4

58: so

194: 4 5

„ 1903 ........................

411: 24

48: 8 7

131: 41

„ 1904 ......................

444: 6 2

55: 25

212: 83

„ 1905 ........................

675: oi

48: 86

138:41

„ 1906 ........................

617: 72

31: 78

110:13

„ 1907 ........................

656: 57

39: 6 7

85: 91

„ 1908 ........................

903:90

SO: 68

100:27

Under tioårsperioden 1899—1908 uppgingo således de preskriberade

medlen i medeltal för år: i postsparbanken till 481 kronor 95 öre, i

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

samtliga enskilda sparbanker till 45 kronor 82 öre och i de större sparbankerna

till 140 kronor 74 öre, allt på innestående 1,000,000 kronor.

Men därvid torde böra ihågkommas, att bestämmelsen angående den tid,

efter hvars förlopp innestående medel kunna preskriberas, skiftar i olika

sparbanker. I postsparbanken är denna tid inskränkt till 10 år, under

det att exempelvis, enligt det för Stockholms stads sparbank gällandereglemente,

motboksägares i sparbanken innestående medel tillfalla banken

först efter det 20 kalenderår förgått, utan att motboken företetts i sparbanken

eller den å boken grundade fordran annorlunda bevakats.

Sedan kommittén redogjort för användandet af den på postsparbankens

rörelse hittills, enligt räkenskaperna, uppkomna vinsten samt

^sid. 122) betonat, att denna vinst näppeligen skulle hafva kommit till

synes, ''om hankens obligationer bokförts icke efter inköpspriset, tilläfventyrs

i någon män nedskrifvet, utan efter deras verkliga värde vid tiden

för bokslutet’, gör kommittén det uttalande, att berättigad anledning

gifves till antagandet, att postsparbankens obligationer för närvarande

representera ett värde, som betydligt understiger bokföringsvärdet, samt

att, därest nuvarande bestämmelser i fråga om inlåningsränta med mera

komma att bibehållas, någon verklig vinst, utöfver hvad som erfordras

för nödvändig nedskrifning af värdet å postsparbankens obligationer,

icke torde på länge kunna förväntas uppstå på bankens rörelse.

I afseende härå får postsparbanksstyrelsen underdånigst anföra;

Vid utgången af år 1909 utgjorde postsparbankens obligationsstock:

Nominellt belopp.

Bokfördfc belopp. ;

i

Kr.

öre.

Kr. | öre. j

obligationer med öfverkurs......

18,327,035

19

18,507,365

1

!

71 i

,, ,, parikurs .....

6,040,666

65

6,040,666

6 5 1

,, ,, underkurs ...

10,902,877

82

10,537,846

98 i

Summa

35,270,579

66

35,085,879

3 4 j

Dessa obligationer utgöras endast och allenast af allmänna hypoteksbankens

och af kommuner utfärdade eller garanterade obligationer.

Någon som helst anledning betvifla att icke obligationerna varda inlösta

med sitt nominella värde, finnes ju icke; och torde således ur

denna synpunkt icke finnas grundad anledning till nedskrifning af

obligationernas bokföringsvärde.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 150.

hj heller torde med nödvändighet kräfvas nedskrifning af värdet

å obligationer, bokförda öfver pari, enär förlusten vid inlösen af dylik

obligation uppväges af vinsten å inlöst obligation, som bokförts under

pari. Enda anledningen därtill att marknadsvärdet å postsparbankens

■obligationsstock för närvarande är lägre än vid tidpunkten för obligationernas

inköp är att den allmänna räntan är högre nu än då; och

lika litet som vid en räntesänkning och häraf härflytande stegring af

obligationernas marknadsvärde bokföringsvärdet torde böra höjas, lika

litet torde vid en till följd af räntestegring föranledd sänkning af

obligationernas marknadsvärde nedskrifning af deras bokföringsvärde

höra äga ruin. De nedskrifningar i dylikt afseende, som af tillgängliga

vinstmedel hittills skett beträffande postsparbankens obligationer, hafva

i allmänhet föranledts af önskan att äga vissa på den utländska penningemarknaden

gångbara värdepapper, hvilkas bokförda värde är sådant,

afct obligationerna kunna vid behof realiseras, utan att förlusten vid

försäljningen drabbar det års räkenskaper, under hvilket realisationen

äger rum.

Kommittén öfvergår därefter (sid. 122—125) till redogörelse för

de betydande förmåner postsparbanken utan något vederlag åtnjuter från

postverket.

Bland dessa förmåner angifves för det första den, hvarigenom erforderliga

medel för utbetalande af i postsparbanken uppsagda belopp varda

vid förefallande behof förskotterade af postverket utan räntegodtgörelse.

Beträffande denna sak får postsparbanksstyrelsen underdånigst

anföra:

Jämlikt bestämmelse i det reglemente angående handläggning å

postkontor af postsparbanksgöromål, som utfärdades den 10 februari

1899, fingo vid postkontor befintliga, postsparbanken tillhöriga medel

ej sammanblandas med andra penningemedel, som af postkontorsföreståndaren

omhänderhades, hvaremot, därest befintliga postsparbanksmedel

ej lämnade full tillgång till bestridande af förfallande postsparbanksutbetalningar,

nödigt belopp finge för ändamålet disponeras af de till

postverkets förvaltning hörande medel, som icke vore för postverkets

utgifter erforderliga.

Enligt numera Iran den 1 november 1909 gällande bestämmelser

för medelsredovisningen vid postkontoren i riket ingå samtliga till postkontor

influtna medel — postmedel, postsparbanksmedel, riksförsäkringsmedel

—• till en gemensam kassa, hvarifrån postkontorets samtliga utgifter,

åt hvad sbig de vara må, bestridas. De för löpande utgifter ej

erforderliga medlen insättas i riksbanken. Vid redovisningarnas upp
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 150.

rättande angifves den fordran eller skuld respektive verk, postverket

och postsparbanken, äga hos hvarandra, hvarefter det fordringsägande

verket rekvirerar sin fordran hos det skuldägande, sedan redovisningarna

inkommit till centralförvaltningarna och blilvit därstädes granskade.

Grunden till detta redovisningssystem är ej att söka i någon önskan

att bereda postsparbanken räntelria medelsförskott från postverket,

hvilket senare verk för öfrigt åt riksbanken ej åtnjuter ränta på där

innestående öfverskottsmedel, utan har till syfte att förenkla redovisningen

vid postkontoren och inskränka den försändning åt medel till

och från postverkets och postsparbankens hufvudkassor, som förut

ägt rum.

Den af kommittén vidare angifna förman postverket bereder postsparbanken

är att banken för alla sina postförsändelser åtnjuter portof rihet.

Ehuru värdet af denna förman ej kunnat åt kommittén beräknas,

bär kommittén till någon ledning för bedömandet häråt meddelat åtskilliga

uppgifter rörande antalet handlingar, som från postanstalterna

inkomma till postsparbanksbyrån, hvarjämte kommittén erinrat om all

den skriftväxling, som i postsparbanksärenden äger rum mellan poststationerna

och postkontoren.

För ett rätt bedömande af den betydelse dessa uppgifter må anses

äga för det åsyftade ändamålet, tillåter sig postsparbanksstyrelsen lästa

uppmärksamheten därpå, att hvarje sådan till postsparbanksbyran insänd

handling ej klöfver sin särskilda försändelse, likasom också att den

skriftväxling i postsparbanksärenden, som sker från poststation till vederbörande

öfverordnade postkontor, ofta, enligt hvad erfarenheten visat,

äger rum i sammanhang med skrittväxling i posttjänsten.

Vidare anser sig postsparbanksstyrelsen böra meddela att, under

det, såsom af kommitterade uppgifvits, antalet till postsparbanksbyrån

under år 1907 inkomna journaler öfver insättningar vid poststationer,

hvilka journaler emellertid alltid böra insändas i sammanhang med postkontorens

medelsredovisningar, uppginge till minst 900,000, journalernas

antal, på grund af tillämpning af ett nytt redovisningssystem mellan

postkontoren och underlydande poststation®, numera toidc inskränka sig

till omkring 100,000 för år.

Kommittén uppgifver slutligen att postsparbanken, utöfver förenämnda

afsevärda förmåner, tillgodonjuter dels hyresfria lokaler för

postsparbanksstyrelsen och postsparbankskontoren, dels uppvä) mning och

belysning m. m. inom postsparbankskontorens lokaler, dels ock rätten att

utan godtgörelse till postkassan anlita postverkets funktionärer för postsparbanksgöromålens

utförande.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 150. 33

I afseende, härå vill postsparbanksstyrelsen framhålla, att, jämlikt

nådiga brefvet till generalpoststyrelsen den 19 mars 1897, åt postsparbanksstyrelsen

hyresfritt upplåtits nödiga lokaler i postverkets hus vid

Vasagatan i Stockholm. Kostnaderna för de i dessa lokaler förekommande

ändringsarbeten äfvensom för nödigt underhåll af lokalerna

bestridas emellertid af postsparbankens medel.

Själfva begreppet ''postsparbank’ innebär, att bankens förbindelser

med allmänheten beträffande insättningar och uttagningar i regel skola

äga rum å postanstalterna och förmedlas af postverkets funktionärer.

Visserligen deltager ej postsparbanken i kostnaderna för postlokalernas

förhyrande eller deras uppvärmning och belysning, men det torde kunna

ifragasättas, huruvida, därest postsparbanksrörelse ej funnes anordnad

vid dessa anstalter, postverkets kostnader uti ifrågavarande hänseende,

där sådana kostnader öfverhufvud förekomma, skulle blifva mindre än

hvad nu är förhållandet; och hvad beträffar förmånen att utan godtgörelse

till postkassan anlita postverkets funktionärer för postsparbanksgöromålens

utförande, torde böra erinras att vid genomförande af de

löneregleringar för postverkets personal, som under det senaste årtiondet

ägt ruin,, förutsatts att afiöningarna skulle grundas allenast på omfattningen

af personalens bestyr med de egentliga postgöromålen.

Af de undersökningar, som kommittén sålunda verkställt, har

kommittén kommit till den uppfattning (sid. 124), [att den svenska postsparbanken

icke haft den framgång, som man vid dess inrättande trott

sig hoppas.’

Jämväl å andra ställen i betänkandet återfinnas uttalanden af

liknande innebörd.

Sålunda uppgifves (å sid. 125) vid behandling af frågan om bankens

uppförande å ordinarie stat, att postsparbanken ''icke motsvarat de stora

förhoppningar, man vid dess tillkomst fäste vid densammasamt, längre

ned å samma sida, att ''''postsparbankens obestridliga tillbakagång under

de senare åren’ nödvändiggjorde vidtagande af särskilda anordningar

beträffande bankens ordinarie personal.

Slutligen möter (å sid 138) påståendet att bankens verksamhet under

de senare åren visat tendens till nedgång samt (sid. 164) uppgiften att

’allmänheten i allt mindre grad betjänat sig af postsparbanken’.

I anledning häraf torde det tillåtas postsparbanksstyrelsen att undersöka

i hvad mån dessa kommitténs uttalanden och påståenden varit

befogade eller ej.

Om med postsparbankens inrättande åsyftats endast och allenast,

att banken skulle i allt större mån söka omhändertaga och hos sig

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Åfd. 96 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

kvarhålla allmänhetens besparingar, så skulle styrelsen hafva kunnat

instämma i dessa uttalanden och påståenden. Men enligt postsparbanksstyrelsens

förmenande har syftet med bankens inrättande varit ett annat.

Detta syfte angifves i sammansatta stats-, banko- och lagutskottets

betänkande till 1883 års Riksdag, enligt hvilket betänkande postsparbanken

vore afsedd att uppsamla och fruktbargöra de små besparingarna,

för att sedermera, då dessa vuxit till något mera afsevärdt belopp, tjäna

såsom mellanhand vid eu fördelaktigare placering mot högre ränta än

postsparbanken kunde lämna.

En undersökning, huruvida den svenska postsparbanken haft den

framgång, hvarpå man hoppats, eller ej, torde fördenskull ej böra grundas,

såsom af kommittén gjorts, på delägarnas i banken innestaende behållning,

utan fastmera på antalet insättningsposter och dessas medelbelopp.

Detta antal utgjorde:

år 1884..................... 238,338 med ett

» 1890..................... 276,422 » i>

» 1900..................... 542,713 » »

» 1908.................... 597,697 » »

» 1909..................... 623,724 » »

första halfåret 1910 326,204 )> ''»

medelbelopp af kronor 4: eo

» » » 27: 7 5

)> » )> 25: 0 6

» » » 17: o i

y> » » 19: 0S

)> » » 18: 82

Någon statistik i berörda hänseende rörande samtliga enskilda

sparbanker finnes, såvidt styrelsen har sig bekant, ej tillgänglig, men,

enligt inhämtade upplysningar, utgjorde vid Stockholms stads och Stockholms

läns sparbanker

år 1884 insättningsposternas antal 120,314 med ett medelbel. af kr. 48: 2 8

» 1890

»

y>

106,098

»

))

»

»

67: 7 9

» 1900

»

112,755

))

»

))

»

»

68: 52

» 1908

»

112,666

»

))

D

y>

»

86: 98

» 1909

»

109,045

))

))

))

»

87: 43

första half-

året 1910

»

»

61,555

))

)>

))

»

81: 20

Denna jämförelse gifver tydligt vid handen, att postsparbanken

motsvarat det med densammas inrättande afsedda syfte, nämligen att,

i stort sedt, vara eu uppsugningsanstalt för de små besparingarna,

hvilka af postsparbanken förvaltas, intilldess desamma vuxit till något

afsevärdt belopp. Under tiden från 1884 års början till utgången af

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj ds Nåd, Proposition N:o 150.

juni månad 1910 liar i postsparbanken insatts ett sammanlagdt belopp

i jämnt krontal af..................................................... kronor 275,622,834: —.

Delägarna tillgodoförda räntor för samma tid

utgjorde.

hvadan behållningen den 30 juni 1910 uppgick till

))

31,168,242: —.

J>

306,791,076: —

))

260,746,438: —

»

46,044,638: —.

har behållningen i de

ning från dessa banker till postsparbanken ej torde hafva ägt rum

annat än undantagsvis under perioden 1889—1898. De till mera än

300 miljoner kronor uppgående besparingarna torde därför hafva till

hufvudsaklig del kommit till stånd på grund af de ökade och lättade

tillfallen till uppsamlande af medel, som erbjudits af postsparbanken.

Visserligen har under tiden af de sparade medlen jämte därå upplupna

räntor uttagits mera än 260 miljoner kronor, men, då antagligt är, att

eu stor del däraf öfverflyttats till enskilda sparanstalter, har ju därigenom

ett af syftemålen med postsparbankens inrättande vunnits, nämligen

det att tjäna såsom mellanhand vid besparingarnas placering mot

högre ränta, än postsparbanken kan lämna.

Om än postsparbanken sålunda, enligt hvad styrelsen håller före,

motsvarat det med densammas inrättande afsedda syfte, vill styrelsen

dock ej förneka, att icke ytterligare åtgärder, utöfver sådana, som med

hänsyn till det ekonomiska resultatet af bankens verksamhet hittills

kunnat komma till stånd, böra så snart slie han vidtagas i syfte att

banken må ännu mera fylla den uppgift, som blifvit densamma förelagd.

Bland dessa uppgifter står tvifvelsutan den främst, som afser vidtagande

af åtgärder för befrämjande af det uppväxande släktets uppfostran

till sparsamhet.

Alltsedan postsparbanken började sin verksamhet har ett samarbete

ägt rum mellan banken samt lärarna och lärarinnorna vid rikets

folk- och småbarnsskolor, af hvilka en stor del åtagit sig att såsom

ombud för postsparbanken försälja sparmärken bland skolbarnen samt

förmedla de besparade medlens insättande i postsparbanken. Postsparbanksstyrelsen,

som ansett, att vårt lands lärarkårs medlemmar skulle

kunna med förenade krafter åstadkomma ett för hela vårt folk ännu

mera betydelsefullt arbete genom att i första hand uppfostra och uppmuntra

skolungdomen att taga vara på småslantarna och därigenom

inarbeta sparsamhetsidén i barnets eget lif, har fördenskull vid samman
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

träde den 15 mars 1910 beslutat hänvända sig till en hvar lärare och

lärarinna vid folk- och småbarnsskolorna i riket med uppmaning att

såsom ombud för postsparbanken verka för ungdomens uppfostran till

sparsamhet genom att af barnen emottaga äfven de minsta besparingar.

Uti särskilda, för ändamålet anskaffade sparkort, hvaruti en hvar af de

större rutorna indelats i 10 smärre, skulle läraren anteckna beloppet,

då detta understege 10 öre. Sedan på dylikt sätt emottagits ett samladt

belopp af 10 öre, åsättes kortet ett sparmärke, hvarefter kortet,

då detsamma fyllts med märken, skulle användas för insättning i postsparbanken.

Under maj och juni månader år 1910 utsändes till vederbörande

lärare och lärarinnor cirkulär i antydda syfte; och de svar, som i

anledning däraf till styrelsen inkommit, gifva förhoppning att det

uppslag, som sålunda gifvits i sparsamhets frågan, skall i någon mån

vinna beaktande.

På sådant sätt skulle postsparbanken, mera än hittills kunnat ske,

blifva förmedlingsanstalt för en hela landet omfattande skolsparkassa,

hvarigenom dess hufvudsyfte, tillvaratagandet af de små besparingarna,

ännu mera blefve uppfylldt.

Gifvet är emellertid att dessa besparingar ej komme att sammanlagdt

representera något jämförelsevis afsevärdt belopp. Någon ansenligare

delägarefond lärer fördenskull banken ej heller på denna väg

komma att samla.

Vidtagande af åtgärder, afsedda att bereda arbetarna tillfälle att,

omedelbart vid emottagande af aflöning, till postsparbanken öfverlämna

den del af aflöningsbeloppet, som kan undvaras, äfvensom att, i händelse

af behof, kunna utan omgång åter utbekomma i banken innestående

medel, skulle otvifvelaktigt vara till stor fördel särskild! för den mera

rörliga delen af arbetarefolkningen, på samma gång sådana åtgärder

skulle utgöra ett led i de uppgifter till sparsamhetens befrämjande, som

det torde åligga postsparbanken att fylla.

För sådant ändamål borde vid större fabriker och verkstäder äfvensom

vid arbetsföretag af större omfattning anordnas särskilda, i förbindelse

med postsparbanken stående sparinrättningar, hvilka omhänderhades af

ombud för postsparbanken. Såsom dylikt ombud, hvars anställande i

postverkets tjänst ej skulle vara erforderligt, vore törhända mest lämplig

den, som verkställde utbetalning af arbetarnas aflöningsmedel, men

äfven person, som af arbetarna själfva därför utsåges, skulle kunna

anlitas såsom ombud.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150. 37

Emellertid möter för närvarande hinder för postsparbanksstyrelsen

pa grund af bestämmelsen i § 2 mom. 2 af nådiga förordningen den

22 juni 1883, angående en postsparbank för riket, sådant detta mom.

lyder enligt kungl. kungörelsen den 17 maj 1907, att vidtaga några

anordningar i ofvan antydda syfte; men har styrelsen för afsikt att till

Eders Kungl. Maj:t inkomma med underdånig framställning i ämnet och

därvid afgifva förslag till de ändringar i nyssberörda nådiga förordning,

som må böra för ändamålet erfordras.

En åtgärd slutligen, genom hvars vidtagande anlitandet af postsparbanken,

enligt, styrelsens åsikt, i afsevärd grad skulle komma att

ökas, vore, om möjlighet kunde beredas jämväl allmänheten i landsorten

att kunna, i händelse af behof, utan uppsägning utbekomma en viss del

af i postsparbanken innestående medel. Postsparbanksstyrelsen, som ansett

denna fråga särskildt böra underställas Eders Kungl. Maj:ts nådiga

bepröfvande, tillåter sig nu allenast hänvisa till sitt yttrande här nedan

i anledning af kommitténs uttalande rörande den utbetalning till allmänheten

af innestående postsparbanksmedel, som under senare åren

ägt rum vid postsparbankens hufvudkassa.

En jämförelse med utländska postsparbanker skulle, enligt kommitténs

åsikt, och enligt vid betänkandet fogade grafiska tabeller, gifva vid

handen, att den svenska postsparbankens utveckling och närvarande

■ställning vore afgjordt svagare än flertalet utländska.

Fasthåller man vid den åskådningen att en postsparbank endast

och allenast bör betraktas ur finansiell synpunkt och att dess utvecklingblott-

bör mätas efter beloppet af delägarnas tillgodohafvande i banken,

så måste medges, att en sådan jämförelse i viss mån utfaller oförmånligt

för den svenska postsparbanken.

Under det att vid utgången af år 1908 (det 25:te verksamhetsåret)

delägarnas behållning i nyssnämnda bank uppgick till 46,422,570

kronor 4 öre, motsvarande i rundt tal 83 kronor på hvarje motbok och

8,550 kronor på 1,000 invånare, utgjorde vid det 25:te verksamhetsårets

utgång:

i den engelska postsparbanken delägarnas tillgodohafvande kronor

925,912,952. motsvarande 248 kronor på hvarje motbok och 25,497

kronor på 1,000 invånare; i den italienska postsparbanken delägarnas

tillgodohafvande kronor 477,915,964, motsvarande 120 kronor på hvarje

motbok och 14,716 kronor på 1,000 invånare; i den nederländska postsparbanken

kronor 197,492,951, motsvarande 167 kronor på hvarje motbok

och 35,317 kronor på 1,000 invånare; i den franska postsparbanken

kronor 963,885,020, motsvarande 201 kronor på hvarje motbok och

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung1, Maj ds Nåd. Proposition N:o 150.

24,545 kronor på 1,000 invånare; i den österrikiska postsparbanken

kronor 164,885,847, motsvarande 80 kronor på hvarje motbok och 5,947

kronor på 1,000 invånare.

Vid denna jämförelse torde emellertid böra beaktas åtskilliga faktorer

af beskaffenhet att i fråga om delägarnas relativa behållning förklara

flertalet af de utländska postsparbankernas fördelaktigare ställning.

Under det att nämligen inom åtskilliga länder, hvarest postsparbanker

finnas inrättade, en stark täflan råder mellan statens sparbank

och de enskilda sparbankerna i fråga om uppsamlande och kvarhållande

af allmänhetens besparingar, har här i landet, åtminstone från postsparbankens

sida, någon dylik täflan ej ansetts böra äga rum, utan har

postsparbanken fattat sin uppgift såsom eu de enskilda sparbankerna och

sparkassorna i dessas verksamhet för uppsamlande af medel supplerande

men med dem ej konkurrerande institution.

Vidare är i allmänhet i utlandet förbjudet för insättare i postsparbanken

att samtidigt hafva räkning i enskild sparbank, hvarjämte

maximibeloppet för en delägares tillgodohafvande, som i svenska postsparbanken

bestämts till 2,000 kronor, i åtskilliga utländska postsparbanker

får uppgå till vida högre belopp.

Slutligen är i vissa länder genom lag bestämdt, att den ränta, som

tillgodogöres insättarna i enskilda sparbanker, skall stå i ett visst förhållande

till postsparbankens inlåningsränta.

Att under sådana förhållanden delägarebehållningen i den svenska

postsparbanken skall vara äfven relativt underlägsen delägarnas tillgodohafvande

inom de resp. postsparbankerna i Storbritannien och Irland,

Italien, Nederländerna och Frankrike, är naturligt, då i betraktande

jämväl tages dessa länders större nationalrikedom samt den sparsamhet

och ekonomiska förtänksamhet, som är betecknande för befolkningen

inom åtskilliga af dessa länder. Emellertid är, såsom af jämförelsen

framgår, delägarebehållningen på 1,000 invånare i någon mån

större inom den svenska postsparbanken än i aen österrikiska.

Att emellertid äfven inom utländska postsparbanker fluktuationer

i postsparbanksrörelsen kunna förekomma, framgår, bland annat, däiaf

att i den engelska postsparbanken, som, enligt hvad kommittén särsldldt

betonat, haft en synnerligen framgångsrik verksamhet (sid. 164), uttagningsbeloppen

öfverstigit de belopp, som insatts,

mecj ............ kronor 40,837,460: 8 0 under år 1907

och med ............................................. » 11,068,047: 60 )) » 1908.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 150.

Jämföres åter antalet insättning sposter på 1,000 invånare under det

25:te verksamhetsåret, så visar sig, att detta antal utgjorde:

i den svenska postsparbanken (år 1908) ................................ 110 st.

» » engelska » (år 1886) ............................181 ’

» » italienska » (år 1900) 100 »

» » nederländska » (år 1905) 294 »

» » franska » (år 1906) 101 i>

» » österrikiska » (år 1907 118 »

Ehuru den svenska postsparbanken vid denna jämförelse visar sig

underlägsen. den engelska och den nederländska äfvensom i någon mån

den österrikiska, öfverträffar den dock både den italienska och den franska

postsparbanken.

Gentemot kommitténs påstående (å sid. 125) om ’postsparbankens

obestridliga tillbakagång under de senare åren’ tillåter sig postsparbanksstyrelsen,

under åberopande af hvad sålunda här ofvan anförts, ytterligare

framhålla att, om än insättnings&efopp^, som år 1900 uppgick

till kronor 13,601,291, under år 1909 utgjort allenast kronor 11,898,080

antalet insättningsposter dock stegrats från 542,713 under år 1900 till

623,724 under år 1909, eller med nära 15 procent. Under första halfåret

1910 utgjorde insättningsposternas antal 326,204 och kan sålunda

för hela året 1910 antagas komma att uppgå till omkring 650 000

hvilket skulle motsvara en tillväxt från år 1900 af ungefär 20 procent.

Härvid torde emellertid böra erinras därom, att uti msättningsposterna

för år 1900 ingingo obligatoriska insättningar, till ett antal af 25,226,

af beväringsmanskapets dagaflöningsmedel, hvilka insättningar numera

upphört. Frånräknas dessa beväringsinsättningar från 1900 års insättningstal,

blifver tillökningen i msättningsposterna år 1910 närmare

26 procent.

Beträffande åter delägarebehållningen har densamma visserligen

sjunkit från kronor 56,461,391,33 år 1900 till kronor 45,458,066,39 vid

slutet af år 1909. Men under det att denna behållning från år 1907

till år 1908 minskats med kronor 4,258,364,6 7, inskränktes minskningen

under år 1909 till kronor 964,503,6 5; och medan för 1910 års

första hälft insättningsbeloppet jämte räntor uppgått till sammanlagdt

kronor 6,936,512, har uttagningsbeloppet utgjort kronor 6,681,555,17,

i följd hvaraf delägarebehallningen under hal fåret ökats med kronor

254,956,83 Ensamt under sistlidna juli och augusti månader har denna

behållning ökats med ytterligare kronor 803,837,2 6, hvarigenom delägarebe
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Fullmäktige

riksbanken.

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

hållningen under årets åtta första månader vuxit med kronor 1,058,794,09.

Den tillbakagång i delägarebehållningen, som under de senare åren ägt

rum, synes fördenskull numera vara på väg att upphöra, hvilket ock

torde framgå däraf att under de åtta första månaderna af år 1910 tillkommit

31,044 nya delägare mot 22,242 afgångna.»

I anledning af hvad löneregleringskommittén anfört angående utvecklingen

af postsparbankens rörelse och bankens ekonomiska ställning

hafva fullmäktige i riksbanken i sitt utlåtande den 15 september 1910

gjort följande uttalande:

»Då kommittén uttalat, att postsparbanken ej haft åsyftad framgång,

synes kommittén hafva väl mycket fäst sig vid den nedgång i

beloppet af insatta medel, som på senare tider inträdt. Hufvudändamålet

med postsparbankens inrättande torde dock, såsom äfven framgår

af sammansatta stats-, banko- och lagutskottets betänkande vid 1883 års

Riksdag, hafva varit omsorgen att uppsamla de små besparingarna öfverallt

i landet och göra dem fruktbärande. Man ville icke skapa någon

konkurrent till de privata bankinrättningarna, och man tänkte sig ej,

att postsparbanken skulle i någon högre grad draga till sig allmänhetens

besparingar. Tvärtom förutsågs, att insättare i postsparbanken, hvilkas

behållning vuxit till något större belopp, skulle söka sig en fördelaktigare

placering, och man uttalade den förhoppningen, att postsparbanken

därvid skulle få tjäna såsom mellanhand.

Enligt betänkandet uppgick vid 1908 års utgång antalet delägare

i rikets 428 privata sparbanker till 1,493,764 med en behållning i rundt

tal af 713 miljoner kronor. Hela antalet utelöpande motböcker i postsparbanken

uppgick vid samma tid till 560,270 och delägarnas behållning

till 46 miljoner kronor i rundt tal. Antalet utelöpande motböcker

i postsparbanken utgjorde vid 1902 års slut 577,627, men oaktadt således

delägareantalet sedan dess sjunkit, kan postsparbanken ännu uppvisa

en delägaresiffra, som kommer halfva delägaresiffran för öfriga 428

sparbanker ganska nära. Detta resultat kan icke anses otillfredsställande,

särskilt om hänsyn äfven tages till det stora antal insättningar i postsparbanken,

som* årligen i ständigt stegrad omfattning ägt rum. Förhoppningarna,

att postsparbanken skulle komma att befordra sparsamheten

i det lilla, hafva icke gäckats. Och om det än från postsparbankens

synpunkt måste beklagas, att såväl antalet delägare som ock

de insatta medlens belopp på de senare åren ej oväsentligt nedgått, behöfver

denna företeelse dock ej innebära någon fara för framtiden.

Att, såsom kommittén uttalat, den starka räntestegringen under

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 150.

de senare åren och de privata bankernas i följd däraf ökade förmåga

att draga till sig allmänhetens besparingar inverkat på nyss anmärkta

företeelse lärer icke kunna betviflas. Men det bör ej heller glömmas,

att under dessa år på arbetsmarknaden utkämpats strider, bvilka tidigare

saknat motstycke Sos oss och bvilka måst till yttersta grad anstränga

ett flertal af just dem, bvilka företrädesvis bos postsparbanken nedlägga

sina besparingar. Det kan snarare förvåna, att under dessa förhållanden

afgången af postsparbankens delägare ej blifvit större, än som af de

anförda siffrorna framgår. Med inträdda lugnare förhållanden och bättre

tillvaratagande af möjligheterna till arbetsförtjänst skall säkerligen postsparbankens

kundkrets åter vidgas och insättningarnas belopp äfven

ökas. En vändning till det bättre lärer, enligt hvad fullmäktige inhämtat,

i detta hänseende redan hafva inträdt.

Hvad kommittén anfört rörande postsparbankens medels placering

och utbetalningar visar, att postsparbanken haft att kämpa med stora

svårigheter. Möjligen kunde dessa svårigheter hafva mildrats genom

åtgärder, till livilka lärdomar gifvits af den nu vunna erfarenheten.

Postsparbanken har således, jämväl till följd af de mera restriktiva bestämmelser

rörande medelsplaceringen, som gällde i början af bankens

verksamhet, i allmänhet måst köpa sina obligationer till höga pris.

Men om dessa nu nedgått på penningmarknaden, behöfver detta dock

ej medföra, att vid uppgörande af bokslutet för ett visst år hänsyn

skall tagas till marknadsvärdet. I trots af den vunna erfarenheten torde

kunna sägas, att postsparbankens verksamhet i det hela icke mycket

beror af tillfälliga växlingar i alfärslifvet. I likhet med lifförsäkringsbolagen

räknar den icke med dagens kurs utan torde i stort sedt kunna

utgå från att dessa obligationer skola blifva inlösta till nominella värdet.

I följd häraf är det i allmänhet icke någon nödvändighet för postsparbanken

att med hänsyn till de för tillfället rådande kurserna nedskrifva

värdet å sina obligationer, förutsatt att åtgärden icke är omedelbart

förestafvad af tvånget att realisera obligationerna för mötande af motsedda

utbetalningar. Endast beträffande sådana obligationer, som inköpts

till pris öfver parivärdet, kan det böra ifrågakomma att nedskrifva

obligationerna till parivärdet eller eljest vidtaga åtgärder för

utjämnande af kapitalförlust, som vid deras inlösen kan uppkomma.

Om i andra fall nedskrifning sker, är det att betrakta mera såsom eu

lämplighetsåtgärd.

Hittills gällande regler för medelsplaceringen har enligt kommitténs

mening medfört betydande olägenheter för postsparbanken. Bankens

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

framgång’ synes dock fullmäktige icke vara hotad eller dess framtida

bestånd beroende af, att ändrade regler härutinnan komma till stånd.

Olägenheterna hafva enligt fullmäktiges åsikt framstått såsom en följd ,

af särskilt ogynnsamma förhållanden.

För öfrigt må ej förbises, att det nuvarande systemet medgifver

möjligheten för postsparbanken att af växlingarna på den ekonomiska

marknaden draga en nytta, som vissa tider kan blifva högst afsevärd.

1 detta hänseende är postsparbanksstyrelsens senast utkomna årsberättelse

mycket upplysande. Däraf framgår nämligen, att styrelsen

lyckats så väl placera de för riksförsäkringsanstalten förvaltade medlen,

att därå erhålles en räntevinst af öfver 47a procent. Anledningen härtill

är att söka dels däri att riksförsäkringsanstalten under hela sin tillvaro

fått draga nytta af de friare bestämmelser rörande medlens placering,

som sedan år 1902 varit gällande, dels i den omständigheten,

att under denna tid konjunkturerna för medelsplaceringen varit gynnsamma.

Rättigheten för postsparbanken att utlåna penningar direkt till

kommunerna eller mot inteckning kan möjligen också i det hänseendet

innefatta en fördel, att postsparbanken mer direkt kommer att framstå

såsom nyttig för en stor del af den lånebehöfvande allmänheten. Äfven

på grund häraf kan då postsparbanken kanske påräkna ett visst stöd i

allmänhetens välvilja. Reglerna för postsparbankens medels placering

äro för öfrigt icke mycket strängare än de, som gälla för lifförsäkringsbolagen.

De värdehandlingar, i hvilka bolagens fonder redovisas, torde

till sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med

dem, hvilka postsparbanken äger inköpa, och det har ej sports annat

än att bolagens placeringar gifvit ett ekonomiskt gynnsamt resultat.»

Det synes mig icke kunna bestridas att postsparbankens utveckling

under sista årtiondet icke i allo varit så gynnsam, som önskligt varit.

Bankens finansiella ställning kan ej heller, äfven om man tar hänsyn

till att dess uppgift icke är att jämföra med en på vinst inriktad affärsdrifvande

bankrörelses ändamål, betecknas såsom särdeles god.

Med erkännande häraf är jag dock, lika med styrelsen för postsparbanken

och fullmäktige i riksbanken, icke benägen att tillmäta dessa

visserligen i och för sig i viss mån nedslående förhållanden samma betydelse,

som de fått i löneregleringskommitténs betänkande.

Den tillbakagång i rörelsen, som ovedersägligen ägt rum, är dock

endast en tillbakagång i visst afseende. Delägarbehållningen har sjunkit

och uttagningarna hafva väsentligen öfverstigit insättningarna. Antalet

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

al dem, som betjäna sig af banken, äfvensom insättningarnas antal är,

enligt hvad jag inhämtat från postsparbanksstyrelsen, numera i stigande.

Dessa sistnämnda omständigheter torde man dock i främsta rummet höra

taga i betraktande, när det gäller att bedöma, i hvad mån banken visat

sig fylla sin hufvudsakliga uppgift, nämligen att draga till sig de små

besparingarna och underlätta kapitalbildning bland de mindre bemedlade.

Det får ej heller förbises, att den ogynnsamma relationen mellan

insättningar och uttagningar såväl som nedgången af insättarnas behållning,

såsom också redan är framhållet, till viss grad kan förklaras

åt konjunkturernas växlingar, äfvensom att det sista året faktiskt visat

en förändring till det bättre i förevarande hänseende. De nedslående

erfarenheter, som under den gångna tiden blifvit gjorda, hafva dessutom

utan tvifvel gifvit vissa lärdomar och anvisningar om medel att för framtiden

göra banken mindre beroende af dessa växlingar.

Val är det sant, att postsparbanken i viss mån och i vissa delar

af landet, särskildt i Skåne, synes hafva undanträngts af de privata

bankerna, men att tillvaron af ett stort antal privatbanker inom ett visst

område icke i och för sig utgör hinder för en tillfredsställande utveckling

al postsparbanken visa förhållandena i Stockholm, där postsparbanken,

törhända pa grund af afsevärdt lättade bestämmelser i fråga om uttagning,

med framgång opererar vid sidan af de privata bankerna.

För vårt vidsträckta land måste man dessutom säkerligen för lång

tid framåt räkna med att stora områden skulle komma att sakna bekvämt

tillgänglig möjlighet att göra besparingar räntebärande, därest

postsparbanken icke funnes.

Under anförda förhållanden hyser jag för min del icke någon farhåga

för att den omförmälda tillbakagången i postsparbankens rörelse

skulle utgöra ett tecken på att banken håller på att spela ut sin roll.

Jag är tvärtom öfvertygad därom, att postsparbanken allt fortfarande

har en betydelsefull uppgift att fylla vid sidan af de privata

bankerna, ej i konkurrens med, men supplerande desamma.

Det bankens ändamål, jag här afser och som ytterst syftar till att

befordra sparsamhet inom folkets breda lager, kan och bör staten säkerligen

söka nå på olika vägar. Den betydelsefulla uppgift, som härvid

tillkommer exempelvis uppfostran och undervisningen, lärer vara allmänt

erkänd. Men lika visst som dessa medel för ändamålets ernående

icke får försummas, lika visst är, att det icke är det enda användbara och

att andra utvägar, som kunna leda till målet, icke böra lämnas oförsökta.

Ftt sådant medel är postsparbanken. Det är i vårt land nu pröfvadt

i 27 år, och att det därunder i en ingalunda betydelselös grad bidragit

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 150.

till befordrande af sparsamhet bland de mindre bemedlade, därom bära de

summor af allmänhetens sparade medel, som postsparbanken haft och alltfort

har under sin förvaltning, oförtydbart vittnesmål. Den omständigheten, att

dessa summor under en period äro i sjunkande, visar i och för sig icke

motsatsen. Erfarenheten från åtskilliga främmande länder — jag tänker

särskild! på England, Nederländerna och Belgien, där postsparbanken,

såsom förut är framhållet, för en blomstrande tillvaro — synes mig också

gifva vid handen, att man af nyssnämnda omständighet icke är berättigad

att draga den slutsatsen, att postsparbanken såsom form för sparverksamhet

är en institution, som ej vidare är lämpad efter tidens fordringar.

Det intresse, det här är fråga om, är utan tvifvel af den vikt,

att staten bör sörja för att det på ett fullt tillfredsställande sätt blir till»•odosedt,

äfven i det fall att det skulle blifva förenadt med särskilda

kostnader för staten.

Jag föranledes till detta uttalande närmast af hvad löneregleringskommittén

anfört angående värdet af de utaf postsparbanken åtnjutna

förmånerna från postverket och dessa förmåners betydelse för bankens

ekonomi, och jag vill tillägga, att denna hjälp från postverkets sida,

hvilken i stort sedt icke medför någon direkt utgift för staten,

måste anses gifva ett fullt tillräckligt utbyte i de sociala och

ekonomiska värden, som genom postsparbanksverksamheten torde

vinnas för landet.

Med förenämnda förhållanden för ögonen anser jag det vidare gifvet,

att staten med afseende på postsparbanken bör inrikta sina sträfvanden

på att göra densamma mer och mer skickad att fylla den viktiga uppgift,

hvarom jag förut talat.

För sådant ändamål erfordras utan tvifvel ett oaflåtlig! aktgifvande

från postsparbanksledningens sida på hvad tidsförhållandena

kunna kräfva i fråga om arbetsplan och arbetsmetoder samt bankens

skötsel öfver hufvud taget. För närvarande föreligga också flera af

löneregleringskommittén ocli postsparbanksstyrelsen gifna uppslag till

reformer med afseende på postsparbankens verksamhet. Det synes,

som om postsparbanksstyrelsen lämpligen framdeles bordo erhålla

särskilt uppdrag att med nämnda uppslag såsom utgångspunkt

och med beaktande ej mindre af bankväsendets utveckling i vårt

land än äfven af erfarenheter från utländska postsparbankers

verksamhet utarbeta och till Eders Kungl. Maj:t inkomma med

en enhetlig plan till åtgärder, ägnade att stärka postsparbankens

finansiella ställning och i öfrigt i ökad man göra banken skickad att

motsvara sitt ändamål.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

Första förutsättningen för att banken skall kunna väl fylla sin

uppgift är emellertid, att den erhåller en för denna uppgift afpassad

organisation. Hvad den nuvarande organisationen beträffar, lärer det

få anses såsom en fundamental svaghet hos densamma, att de till banken

hörande tjänster icke äro uppförda på stat. Den osäkerhet i personalens

ställning, som häraf följer, kan i längden icke annat än menligt

återverka på bankens arbete. Då i öfrigt några positiva skäl till

bibehållande af det nuvarande provisoriska tillståndet icke vidare synas

vara för handen, anser jag, lika med såväl 1908 års kommitterade

som löneregleringskommittén, att postsparbanken bör öfverflyttas å ordinarie

stat.

Härvid har framför allt varit bestämmande för mig, att postsparbanken

genom en sådan åtgärd skulle komma att vinna ökad fasthet

och styrka inåt och därigenom också större möjligheter att fylla sina

uppgifter utåt. Jämväl vid bestämmandet i öfrigt af bankens organisation

bör i främsta rummet detta syftemål hållas i sikte. Denna synpunkt

har en alldeles särskild betydelse vid afgörandet af den fråga,

till hvilken jag nu torde få öfvergå, spörsmålet om postsparbankens inordnande

i statsförvaltningen. Innan jag går att för egen del vidare

yttra mig i denna punkt, skall jag tillåta mig att redogöra för hvad

handlingarna i ärendet härom hufvudsakligen innehålla.

Det af 1908 års kommitterade afgifna förslag förutsätter, att post- Postsparsparbanken

fortfarande varder inordnad i statsförvaltningen såsom en i ^"atsförvaltdet

stora hela själfständig institution, med i hufvudsak nuvarande an- ningen,

knytning till generalpoststyrelsen och postverket. Institutionens själf-års ^omständighet

skulle, om man så vill, ytterligare markeras därigenom, att mitteradebefattningen

såsom chef för postsparbanksbyrån och föredragande ledamot

i styrelsen för postsparbanken skulle förändras till en öfverdirektörsbefattning.

Såsom jag förut har framhållit, har löneregleringskommittén i denna Löncfråga

häfdat en väsentligen annan ståndpunkt, i det att kommittén utgått

från att banken vid uppförandet på ordinarie stat skulle återbringas ''°mmi

till hvad ursprungligen syntes hafva varit meningen, en till postverkets

centralförvaltning hörande byrå.

Efter att hafva gifvit uttryck åt denna mening anför kommittén

härutinnan vidare.

»Kommittén föreställer sig, att detta skulle såväl för postsparbankens

ifrågavarande personal som för det allmänna medföra betydande

fördelar.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 150.

Då postverket visat sig vara en i stark utveckling stadd institution,

blefve genom postsparbankens ingående i postverket ställningen för

den nämnda personalen inom postsparbanken betryggad äfven lör den

händelse att bankens verksamhet i framtiden komme att aftaga. Postverket

lärer nämligen alltid kunna bereda sysselsättning åt dem bland

ifrågavarande personal, som möjligen kunna successivt blifva öfverllödiga

i postsparbanken.

Arbetet å postkontoren, som jämväl äro postsparbankskontor, skulle

förenklas därigenom, att allenast en hufvudredovisning för hela förvaltningen

behöfde för hvarje redovisningsperiod afgifvas, medan däremot

för närvarande särskilda hufvudredovisningar för olika redovisningsperioder

afgifvas till postverket och till postsparbanken.

Visserligen blir det under alla förhållanden nödvändigt, att särskilda

bokslut uppgöras för postverket och för postsparbanken, pa sätt

för närvarande äger rum för riksförsäkringsanstalten och barnmorskornas

pensionsanstalt, hvilkas förvaltning delvis ombesörjes af postsparbanken.

Men äfven om af sådan anledning någon förenkling af boklöringsarbetet

vid centralförvaltningen icke ma blifva eu följd al postsparbankens ingående

såsom en byrå i postverket, kvarstår dock alltid såsom en

väsentlig fördel förenklingen af redovisningsarbetet vid lokalförvaltningarna.

En åtgärd i sådant syfte torde ock kunna antagas i någon

män verka till nedbringande af kostnaden för befordran af postsparbankens

postförsändelser.

Eu sammanslagning skulle uppenbarligen äfven i öfrig! medföra

vissa förenklingar i förvaltningsbestyren. I stället för att, såsom de

särskilda kommitterade föreslagit, öka personalen i postsparbanken, skulle

en minskning af antalet därstädes nu anställda ''ordinarie’ befattningshafvare

kunna med fog ifrågasättas.

I sådant afseende tillåter sig kommittén i detta sammanhang allenast

antyda, hurusom, under förutsättning af viss utaf kommittén längre

fram föreslagen förenkling i kassörens nuvarande göromål, dessa synas

utan någon olägenhet kunna öfverflyttas på intendenten vid postverkets

hufvudkassa, särskildt som denne i följd af nyutfärdade föreskrifter om

insättande i riksbanken af postkontorens öfverskottsmedel samt om sättet

för beredande af medelsförskott åt postkontor torde hafva fått eller

komma att få sina göromål väsentligt reducerade. Om postsparbanken

ingår såsom en byrå i postverkets centralförvaltning, lärer ock anledning

saknas att, såsom de särskilda kommitterade afsett, bibehålla förste

vaktmästarsysslan i postsparbanken.

I sammanhang med den nu föreslagna förändringen i postsparbankens

ställning skulle möjligen äfven kunna ifrågasättas, huruvida

s. 47 Kontrollera mot PDF

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 150. 47

icke den särskilda ersättning, som nu utgår till befattningshafvare vid

postverkets lokalförvaltningar för postsparbanksgöromål, skulle kunna

indragas, antingen på en gång eller, på sätt som gäller i fråga om

vederbörande posttjänstemäns sportler vid postverkets öfvergång till ny

stat med 1910 års ingång, under loppet af eu viss öfvergångstid.

Då emellertid den till beloppet jämförelsevis obetydliga ersättningen

från postsparbanken — för år 1908 utgörande i medeltal mindre

än 10 kronor för hvarje postsparbankskontor — snarare torde kunna

anses såsom en i postsparbankens eget intresse åt befattningshafvarna

lämnad uppmuntran än såsom godtgörelse för handhafvandet af postsparbanksgöromålen,

synes det kommittén, att någon ändring af härutinnan

meddelade bestämmelser åtminstone för närvarande icke bör äga rum.

. I fåll lärer någon indragning af de ersättningar, som till befattningshafvare

vid postanstalterna utgå för arbete åt riksförsäkringsanstalten

och barnmorskornas pensionsanstalt in. fl. för postsparbankens

egentliga uppgift främmande institutioner, icke skäligen kunna ifrågasättas.

Däremot höra naturligen, därest postsparbanken kommer att ingå

såsom en byrå i postverkets centralförvaltning, några ersättningar ej

vidare utgå till befattningshafvare å öfriga byråer inom denna förvaltning

för bestridande af göromål för postsparbankens räkning.

Då kommittén hyser den bestämda öfvertygelsen, att vid förhandenvarande

förhållanden postsparbankens uppförande på ordinarie

stat ^ såsom en sjelfständig institution icke bör ifrågakomma, får kommittén

alltså, under åberopande i öfrigt af hvad ofvan anförts, hemställa,

att postsparbanken må uppföras på ordinarie stat såsom en till generalpoststyrelsen

hörande byrå.

Postverket och postsparbanken hörde till en början under samma

statsdepartement, men förlädes genom kungl. stadgan den 31 mars 1900

under olika departement.

Bifalles kommitténs nyssberörda hemställan i fråga om postsparbanken,

komma naturligen de båda institutionerna ånyo att sammanföras

under ett och samma departement.»

I anledning af hvad löneregleringskommittén sålunda föreslagit

och yttrat har styrelsen för postsparbanken anfört:

Ȁfven om bestyret och ansvaret med placeringen af postsparbankens,

riksförsäkringsanstaltens in. fl. institutioners medel skulle, såsom

ock af kommittén antydts, öfverlåtas på annan myndighet, måste dock

postsparbanksstyrelsen hysa allvarliga betänkligheter mot det af kommittén

sålunda framlagda förslaget om postsparbankens införlifvande

med generalpoststyrelsen.

P o st spårbanksstyreU

sen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

Generalpoststyrelsen är öfverstyrelse öfver postverket och har att

tillse, att detta kommunikationsvevh uppehälles i ett med god ordning

och tidens fordringar öfverensstämmande skick. Postsparbankens uppgift

åter är att emottaga penningar, förränta desamma och genom

räntans läggande till kapitalet ytterligare förkofra dem samt i stadgad

ordning tillhandahålla vederbörande medlen. Postsparbankens beröring

med allmänheten förmedlas visserligen hulvudsakligast genom postveikets

organ — postanstalterna — eller genom i postverkets tjänst anställda personer,

men äger ock rum direkt äfvensom genom särskilt anställda

ombud, sparmärkesförsäljare.

Utom bestyret med förvaltning af influtna medel, beredande åt

tillgång för medels utbetalande samt öfvervakande däraf att inbetalade

medel varda behörigen redovisade, åligger det postsparbanksstyrelsen,

bland annat, att vidtaga åtgärder, alsedda att väcka och underhålla

hågen till sparsamhet bland befolkningen. Skola nu postsparbankens

angelägenheter handhafvas af en centralförvaltning med helt andia uppgifter

och hvarest till behandling förekomma ärenden väsentligt olikartade

postsparbanksärendena, lör hvilkas handläggning kräfvas andra

bestämmelser än de, som gälla för postärendena, torde .en dylik sammanhopning

hos en centralförvaltning af ärenden al vidt skilda slag

tvifvelsutan komma att verka menligt för verksamhetens behöriga bedrifvande,

utom det att en sådan anordning som den af kommittén

ifrågasatta gifvetvis skulle förkväfva eller åtminstone lägga hinder i

vägen för det initiativtagande, som är en oafvislig nödvändighet, om

postsparbanken skall kunna rätt fylla sin lör landet betydelsefulla

uppgift.» -

Efter att hafva erinrat om omförmälda nådiga kungörelse den 4

juli 1902, enligt hvilken chefen för postsparbanksbyrån upphörde att

vara ledamot i generalpoststyrelsen, fortsätter, postsparbanksstyrelsen:

))Att nu upphäfva ej blott denna anordning och återgå till en förutvarande,

som visat sig olämplig och medföra olägenheter, utan äfven

den särskilda styrelse, som hittills omhänderhaft postsparbankens ledning,

torde ej vara tillrådligt, i synnerhet som, efter det chefen för postsparbanksbyrån

upphört att vara ledamot i generalpoststyrelsen, postsparbanken

fått sig ålagdt utförandet af en mångfald uppgifter, bland hviska

här särskilt må nämnas bestyret att på ett billigt och bekvämt sätt

förmedla utbetalande till allmänheten af pensioner från vissa åt staten

understödda pensionskassor, en anordning, hvilken, enligt hvad postsparbanksstyrelsen

inhämtat, af vederbörande pensionstagare högt värderas.

Under sådana förhållanden synes den. af kommittén förordade

sammanslagningen ej böra ifrågasättas, om icke därigenom må kunna

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 150. 49

vinnas några så betydande fördelar, att de fullt uppväga de olägenheter

och svårigheter af högst afsevärd grad, som, enligt hvad postsparbanksstyrelsen

påvisat, sammanslagningen skulle åtminstone för postsparbankens

del medföra.

Dessa fördelar äro enligt hvad af kommittén uppgifvits hufvudsakligen,

att genom postsparbankens ingående i postverket ställningen för

postsparbankens personal blefve betryggad, äfven för den händelse att

bankens verksamhet i framtiden komme att aftaga, i hvilket fall den

möjligen öfverflödiga personalen i postsparbanken kunde beredas sysselsättning

inom postverket; samt

atr arbetet å postkontoren skulle förenklas därigenom att allenast

en hufvudredovisning för hela förvaltningen behöfde för hvarje redovisningsperiod

afgifvas.

Beträffande den första af dessa förmenta fördelar lärer densamma

kunna vinnas utan ett uppgifvande af postsparbankens mera fristående

ställning. Hinder möter ju ej att, äfven om postsparbanken bibehålies

såsom ett själfständigt ämbetsverk, för ordinarie tjänsteman vid banken

meddela föreskrift därom, att han är skyldig underkasta sig förflyttning

till befattning inom postverket.

Sistnämnda verk har nämligen, såsom af kommittén ock framhållits,

visat sig vara en i stark utveckling stadd institution, som alltid torde

kunna bereda sysselsättning åt dem bland postsparbankens personal,

som kunde blifva öfverflödiga, för den händelse bankens verksamhet i

framtiden komme att aftaga.

Emellertid torde någon tillbakagång af postsparbankens verksamhet

och däraf härflytande behof af indragning af personal i banken ej vara

att befara. Äfven om delägarebehållningen och i någon mån insättningsbeloppet

undei en del af de förflutna åren minskats, har däremot, såsom

ofvan angifvits, antalet insättningsposter varit i stigande, och det är

just utförandet af arbetet med insättningsposternas bokförande, som

kiafvel den ojämförligt största personalen inom postsparbanksstyrelsen.»

Efter att hafva erinrat om de bestyr, som vid sidan af postsparbankens

hufvudsakliga uppgift tid efter annan tillagts banken och som,

enligt hvad man hade anledning antaga, snarare komme att ökas än

minskas, fortsätter styrelsen:

»Gentemot löneregleringskommittens påstående, att genom postsparbankens

ingående såsom en byrå i generalpoststyrelsen arbetet å postkontoren

skulle förenklas, i det att allenast en hufvudräkning för hela

förvaltningen post och postsparbank — behöfde för hvarje redovisBihang

till Biksd. prof. 1911. 1 Sand. 1 Äfcl. 96 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

ningsperiod afgifvas, torde erinras därom, att postkontorens hufvudräkenskaper

beträffande postsparbanken afgifvas för hvar tiodagsperiod, under

det att hufvudräkenskapen för postverket — postmedelsräkningen — omfattar

en kalendermånad.

Det är nämligen af högsta vikt att postkontorens redovisningar

rörande insättningar och uttagningar från postsparbanken algifvas, så otta

lämpligen ske kan, på det att möjligen befintliga öfverskottsmedel skyndsamligen

komma postsparbanksstyrelsen tillhanda och blifva fruktbarg jorda.

I postsparbanksräkenskapen från postkontoren ingående uppgifter

rörande de vid postkontoret och underlydande poststationer försiggångna

insättningar och verkställda uttagningar måste, så snart ske kan, blifva

tillgängliga för postsparbanksstyrelsen, på det att svårighet ej må beredas

motboksägare att utbekomma uppsagda medel. Vidare är det

nödigt att riksförsäkringsanstalten på grund af postanstalternas postsparbanksredovisningar

skyndsamligen meddelas uppgift angående inbetalade

försäkringspremier och kapitalbelopp lör förvärfvande af lifräntor,

på det att de/s, i händelse af anmälan om skada, anstalten må äga kännedom

om, huruvida försäkringspremie blifvit erlagd eller ej, dels ock ifrågasatta

lifräntor må kunna utan uppskof utbetalas till därtill berättigade.

Men äfven om, såsom vid något tillfälle ifrågaställts, men af generalpoststyrelsen

ej ansetts lämpligt eller nödigt, postkontorens hufvudredovisningar

beträffande postmedel skulle afgifvas lör hvarje 10-dagsperiod

i stället för månatligen, torde ej vara lämpligt, att denna redovisning

omfattar jämväl postsparbankens medel. En dylik hela postkontorets

förvaltning afseende räkenskap borde granskas al såväl postverkets som

postsparbankens revisionstjänstemän, hvilket skulle vålla tidsutdräkt och

jämväl mången gång åstadkomma oreda. Och, utom det att arbetet a

postkontoret skulle ökas genom upprättande månatligen af Denne postmedelsräkningar

i stället för en, blefve detta arbete i afsevärd grad

mera inveckladt, än hvad nu är fallet. Då ju, såsom af kommittén älven

delvis betonats, särskilda bokslut fortfarande skulle upprättas för postverket,

postsparbanken, riksförsäkringsanstalten, barnmorskornas pensiousanstalt

samt fiskareförsäkringsanstalten, biel ve nödigt, att de särskilda

slagen af medel, allt efter sin art, i postkontorets hufvudredovisning

upptoges i skilda kolumner. Någon förenkling och däraf härflytande

lättnad för postkontorspersonalen skulle härigenom ej åstadkommas utan

tvärtom.

Af den vid kommitténs betänkande fogade bilagan, innehållande

resultatet af en undersökning rörande gällande föreskrifter inom åtskilliga

utländska postsparbanker, framgår, att en hvar åt dessa har en från

postverket skild stat. Enligt hvad postsparbanksstyrelsen vidare in
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 150.

hämtat, äro postsparbankerna i Belgien, Frankrike och Nederländerna

särskilda ämbetsverk eller, rättare uttryckt, afdelningar af vederbörande

ministerier. I Frankrike är visserligen »La Caisse national d’épargne»

upptagen såsom en direktion på postverkets stat, men samhörigheten

existerar blott formellt. Den franska såväl som den belgiska och nederländska

postsparbanken har sin egen, af poststyrelsen oberoende direktion

och sin egen förvaltning. Den enda gemenskapen med postverket

består däri, att postanstalterna användas såsom organ för postsparbanken.»

, Jämväl generalpoststyrelsen har motsatt sig löneregleringskommittens

förslag om postsparbankens inordnande i styrelsen såsom en

byrå. I fråga om de af kommittén åberopade, väsentligare skälen för

förslaget har generalpoststyrelsen framhållit, bland annat

Att, i händelse postsparbanken mot förmodan skulle gå tillbaka i

sådan grad, att indragning af ordinarie personal därstädes ifrågakomme

eller bankens verksamhet rent af komme att inställas, bereda annan

sysselsättning åt postsparbanksstyrelsens ordinarie tjänstemannapersonal

borde, med hänsyn därtill att denna personal vore jämförelsevis fåtalig,

icke vålla postverket några svårigheter; och enär det torde vara afsedt

att för framtiden rekrytera postsparbankspersonalen uteslutande med

posttjänstemän, skulle sagda personal så småningom komma att innehafva

den kompetens, som kräfdes af tjänsteman vid postverket.

Vidkommande den förenkling af postkontorens redovisning, som

förmenats kunna vinnas genom postsparbankens ingående i postverket,

så anslöte sig generalpoststyrelsen helt och hållet till hvad postsparbanksstyrelsen

anfört därom, att genom ämbetsverkens sammanslagningnågon

förenkling och däraf härflytande lättnad för postkontorspersonalen

icke skulle åstadkommas, utan tvärtom; och tilläte sig generalpoststyrelsen

i detta sammanhang meddela, att under arbetet å ett nytt medelsredovisningsreglemente

för postkontoren, hvilket utfärdades år 1909, det

visserligen varit på tal att förändra postkontorens månatliga redovisning för

postmedel till en redovisning 10-dagsvis, men att en sålunda förändrad

redovisningsskyldighet ansetts skola blifva onödigt betungande för postkontoren.

Enär således den ena af de hufvudsakliga fördelar, som ansetts

kunna vinnas genom postsparbankens införlifvande med postverket,

torde kunna ernås äfven utan en dylik sammanslagning, samt den andra

förmenta lördelen måste -frånkännas egenskapen af något för postverket

förmånligt, men däremot den ifrågasatta sammanslagningen skulle innebära,

att generalpoststyrelsen tillfördes en byrå med väsentligen annan

ställning än de öfriga byråerna beträffande göromålens såväl art som

Generalpost
styrelsen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Deparie?ne7iis
chefen.

52 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

handläggning, ansåge generalpoststyrelsen sig böra biträda postsparbanksstyrelsens

hemställan om dennas uppförande å ordinarie stat såsom

en fristående institution.

Redan vid behandlingen af frågan om postsparbankens öfverflyttande

på ordinarie stat har jag betonat angelägenheten af att dess organisation

erhåller nödig styrka. För att en sådan institution skall kunna

framgångsrikt fylla sin uppgift, är det emellertid också erforderligt, att

den äger eu icke ringa grad af rörelsefrihet och att den arbetar under

så litet betungande former som möjligt; den bör kunna fritt och ohindradt

taga de initiativ, hvartill utvecklingen kan föranleda. Framför allt måste

man fordra, att själfva dess organisation icke i något af nu angifna

afseende!! verkar till hinder i dess verksamhet. Det synes mig emellertid

vara att befara, att detta just skulle blifva förhållandet, om, såsom löneregleringskommittén

ifrågasatt, bankens högsta ledning skulle utgöras

af en myndighet med uppgifter, som ligga helt vid sidan om bankens.

Bankens intresse skulle för den ledande myndigheten lätt nog komma att

få stå tillbaka för hvad som är denna myndighets egentliga uppgift. Det

synes mig redan ligga i sakens egen natur, att med ett så intimt inordnande

af postsparbanken i postverket, som löneregleringskommittén föreslagit,

sådana för postsparbanken oförmånliga situationer icke kunna undvikas.

Hvad postsparbanksstyrelsen och generalpoststyrelsen härom anfört

styrker mig ytterligare i denna uppfattning. Äfven för generalpoststyrelsens

arbete torde den af kommittén föreslagna sammankopplingen af

verken närmast verka som ett hinder.

Med afseende härå håller jag före, att den af postsparbanksstyrelsen

föreslagna lösningen af den föreliggande frågan ur allmän organisatorisk

synpunkt sedt är att föredraga framför löneregleringskom mittens förslag.

Beträffande de särskilda fördelar, som enligt löneregleringskommitténs

mening skulle vara förenade med postsparbankens inordnande i

postverket, så afse dessa till en början intressen, som icke torde kunna

tillmätas samma betydelse som dem jag nu vidrört. Hvad postsparbanksstyrelsen

och generalpoststyrelsen anfört synes mig också gifva

vid handen, att åtminstone om de hufvudsakliga syftemålen med kommitténs

förslag kan sägas, att desamma dels kunna vinnas på andra

vägar och dels knappast kunna vare sig ur postsparbankens eller generalpoststyrelsens

synpunkt betecknas såsom särskildt eftersträfvansvärda.

Det förra gäller möjligheten för postsparbankens personal att, i händelse

några tjänster inom banken varda obehöfliga, vinna befordran i

postverket, och det senare afser den förmenta fördelen af en hufvudredovisning

för hvarje postkontor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 150. 53

Löneregleringskommittén liar slutligen räknat med att den ifrågasatta

sammankopplingen af postsparbanken och postverket skulle komma

att medföra besparing i kostnaderna för förstnämnda verk, detta hufvudsakligen

därigenom att vissa befattningshafvare i generalpoststyrelsen

skulle kunna öfvertaga motsvarande befattningshafvares i postsparbanken

funktioner. Kommittén har härvid närmast åsyftat, att kassörstjänsten

och förste vaktmästarebefattningen å postsparbanksbyrån skulle kunna

indragas. Äfven förutsatt, att detta vid postsparbankens inordnande i

postverket utan olägenhet skulle låta sig göra, hvarom jag för min del

icke är öfvertygad, så är den besparing, som härigenom skulle göras,

ingalunda af den omfattning, att den ensam för sig bör få vara afgörande

för den mycket betydelsefulla frågan om postsparbankens plats i statsförvaltningen.

Då jag alltså å ena sidan anser, att eu lycklig utveckling af

postsparbanken förutsätter en själfständig organisationsform, som naturligt

och obehindradt af samorganisation med ett annat verk låter anpassa

sig efter bankens särskilda behof och som befordrar initiativtagande

samt i öfrigt all nödig rörlighet och snabbhet vid göromålens utförande,

och jag å andra sidan icke blifvit öfvertygad därom, att den af löneregleringskommittén

föreslagna anordningen väsentligen betingas af

något annat statsintresse, har jag i fråga om det organisations- och

löneregleringsförslag, som jag låtit utarbeta, utgått från att postsparbanken

jämväl framgent skall vara en själfständig institution, dock med

den anknytning till postverket, som betingas däraf, att postanstalterna

fungera såsom postsparbankskontor.

Till de skäl, som bestämt mig för att förorda eu sådan anordning,

hai, efter det att löneregleringskommittén afgaf sitt betänkande, tillkommit

ytterligare ett, med hvilket kommittén vid sådant förhållande

gifvetvis icke hade att räkna. Härutinnan tillåter jag mig framhålla,

att förslaget om postsparbankens inordnande i postverket af kommittén

ställts i samband med och i viss mån gjorts beroende däraf, att förvaltningen

af postsparbanksmedlen öfverflyttades på riksbanken eller

riksgäldskontor!. Då, på sätt jag längre fram skall närmare utveckla,

kommitténs förslag rörande förvaltningen af ifrågavarande medel mött

bestämd gensaga från fullmäktige i såväl riksbanken som riksgäldskontoret

och detsamma förty icke lärer böra vinna understöd, vill det synas,

som om en icke oviktig förutsättning för förslaget att inordna postsparbanken

såsom en byrå i generalpoststyrelsen skulle hafva bortfallit,

Löneregleringskommittén har framhållit, att, under förutsättning

att den nu af mig berörda frågan komme att lösas i öfverensstämmelse

s. 54 Kontrollera mot PDF

Postsparbanksstyrelsens

sammansättning.

1908 års

kommitterade.

54 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 150.

med livad kommittén föreslagit, postverket och postsparbanken skulle

komma att sammanföras under ett och samma departement.

För min del håller jag före, att så tilläfventyrs bör blifva fallet,

äfven i det fall att det af mig framlagda förslaget vinner Eders Kungl.

Maj:ts och Riksdagens bifall. Jag anser detta naturligt närmast med

hänsyn därtill, att postsparbanken under alla förhållanden lärer vara

nödsakad att taga postverkets tjänster i anspråk i betydande utsträckning.

Men jag finner ännu ett skäl härtill uti den åt mitt förslag

förutsatta möjligheten, att befattningshafvare vid postsparbanken kan

öfverflyttas till tjänst inom postverket.

Frågan om postsparbankens förläggande under civildepartementet

synes emellertid lämpligen böra anstå, till dess löneregleringen blifvit

genomförd.

Med afseende å postsparbanksstyrelsens ledamöter hafva 1908 års

kommitterade föreslagit två förändringar, hvilkas genomförande kräfver

Riksdagens medverkan.

Kommitterade hafva nämligen hemställt, att befattningen såsom

chef för postsparbanksbyrån och föredragande ledamot i styrelsen för

postsparbanken måtte uppföras i staten under benämning öfverdirektör

och chef för postsparbanken.

Beträffande detta förslag hafva kommitterade till eu början erinrat,

att enligt § 1 af nådiga instruktionen för generalpoststyrelsen den 4 juni

1886 nämnda styrelse utgjordes af generalpostdirektören och fem

ledamöter, af hvilka fyra voro chefer, hvar och eu för en af de byråer, som

ägde att handlägga de till den egentliga postförvaltningen hörande

göromål, samt en ledamot var föredragande för ärenden rörande postsparbanken.

För att skilja den byrå, öfver hvilken sistnämnde ledamot

utöfvade chefskap, från öfriga byråer inom generalpoststyrelsen benämndes

denna byrå postsparbanksbyrån. Sedan, jämlikt § 28 åt nådiga instruktionen

för generalpoststyrelsen den 31 oktober 1902, föredraganden

för ärenden rörande postsparbanken ej vidare vore ledamot åt

generalpoststyrelsen, syntes det mindre lämpligt att fortfarande bibehålla

benämningarna postsparbanksbyrån och chefen för postsparbanksbyrån.

Denne befattningshafvare intoge nämligen en ställning i det

närmaste motsvarande verkställande direktörens i en bolagsaffärs styrelse.

Kommitterade hade därför ansett lämpligast, att öfverdirektören skulle

af Kungl. Maj: t förordnas för en tid af sex år i sänder.

Kommitterade hafva vidare erinrat om en redan förut ifrågasatt

förändring med afseende å den ledamot i postsparbanksstyrelsen, hvilken

jämlikt 1883 års förordning skall förordnas af Kungl. Maj:t. Uti sitt

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150. 55

anförande till statsrådsprotokollet den 22 december 1893 vid underdånig

föredragning åt postsparbanksstyrelsens förslag till utgiftsstater för post>

sparbanken erinrade dåvarande chefen för finansdepartementet därom,

att någon tidsbegränsning för nämnda förordnande icke funnes i författningen

stadgad. I öfverensstämmelse med det förfarande, som iakttoges

i åtskilliga andra fall, där Kungl. Maj:t förordnade ledamot i

styrelser för allmänna inrättningar, hemställde statsrådet om fastställande

i för fattningen af en sådan begränsning af förordnandet, att detsamma

bestämdes till tre år. I sammanhang med aflåtande till 1894 års Riksdag

åt nådig proposition angående utgiftsstat för postsparbanken föreslog

ock Kungl. Maj:t Riksdagen att besluta, bland annat, en ändring i sådant

syfte af § 21 mom. 1 af förordningen den 22 juni 1883. I sin skrifvelse

den 7 april 1894 angående statsförslaget tillkännagaf emellertid

Riksdagen, att, enär förslaget till utgiftsstat ej af Riksdagen bifallits,

Riksdagen ock saknat anledning att närmare inlåta sig på de i propositionen

förekommande öfriga framställningar, hvilka, enligt Riksdagens

mening, borde åtfölja liufvudfrågan, statsförslaget.

Löneregleringskommittén har beträffande 1908 års kommitterades

nyssnämnda förslag om förändrad benämning och ställning för chefen för

postsparbanksbyrån framhållit, att af kommitténs ofvan framställda förskoom

postsparbankens uppförande å ordinarie stat såsom en till generalpoststyrelsen

hörande byrå med nödvändighet följde, att kommittén icke

kunnat biträda hvad de särskilda kommitterade i nyssberörda hänseende

föreslagit; men kommittén ansåge sig böra tillkännagifva, att kommittén

icke skulle kunnat biträda förslaget i detta hänseende, äfven om kommittén

kunnat ansluta sig till de särskilda kommitterades uppfattning om postsparbankens

bibehållande såsom sjelfständig institution. Enligt kommitténs

åsikt måste nämligen generalpostdirektören anses såsom chef äfven

för postsparbanken.

Efter att. hafva framhållit, att kommittén ingalunda afsett att föreslå

någon förändring i den anordningen, att vederbörande styrelse öfver

postsparbanken skulle i och för behandling af vissa föreskrifna pleniärenden

förstärkas med specialledamöter — den af Kungl. Maj:t särskildt förordnade

ledamoten, den af fullmäktige i riksbanken och den af fullmäktige

1 riksgäldskontor utsedde ledamoten — förklarar sig kommittén i fråga

om 1908 års kommitterades i öfverensstämmelse med omförmälda proposition

1 ämnet vid 1894 års riksdag framlagda förslag om förändrinobeträffande

den af Kungl. Maj:t särskildt förordnade ledamoten af posff

sparbanksstyrelsen, då de skäl, som legat till grund för nämnda proposition,

fortfarande syntes kommittén äga giltighet, biträda samma förslag.

Löfte*

reglerings
kommittén.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Post
sparbanks
styrelsen.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd.. Proposition No 150.

Beträffande kommitténs yttrande angående den ställning, som borde

tillkomma chefen för postsparbanksbyrån, bär postsparbanksstyrelsen i

sitt underdåniga utlåtande den 4 oktober 1910 förklarat sig anse, att då

det vore nödigt, att postsparbanksstyrelsen fortfarande såsom hittills

bibehölles i sin ställning såsom en från generalpoststyrelsen i vissa hänseenden

fristående institution, föredragande ledamoten i postsparbanksstyrelsen,

för närvarande chefen för postsparbanksbyrån, borde inom postsparbanksstyrelsen

beredas en ställning, som motsvarades af beskaffenheten

af den honom åliggande verksamheten. Styrelsen har härutinnan

vidare anfört, att, så länge förvaltningen af influtna postsparbanks-, riksförsäkrings-

och pensionsmedel samt beredande af tillgång för verkställande

af de för postsparbanken, riksförsäkringsanstalten och barnmorskornas

pensionsanstalt erforderliga utgifter omhänderhades af en särskild

styrelse, den ställning, nämnda ledamot intoge i postsparbanksstyrelsen,

ej kunde likställas med ledamöternas i en centralförvaltning, utan fasthellre

med verkställande direktörens i eu penningeinstitution; och då i

och med postsparbanksstyrelsens uppförande på ordinarie stat såsom en

fristående institution benämningarna »postsparbanksbyrån» och »chefen

för postsparbanksbyrån» skulle bortfalla, vore »verkställande direktör»

ett mera korrekt uttryck för ifrågavarande styrelseledamots verksamhet,

helst en sådan benämning förekpmme — förutom i det enskilda affärslifvet

och inom privata sparbanker — jämväl i åtskilliga statsverket närstående

penningeinstitutioner.

Emot förslaget att den af Kungl. Magt utsedde ledamoten i postsparbanksstyrelsen

skulle förordnas för eu tid af tre år har styrelsen förklarat

sig icke hafva något att erinra.

Hvad beträffar de ifrågasatta förändringarna med afseende å postsparbanksstyrelsens

ledamöter, anser jag, att förslaget om begränsning till

tre år i sänder af förordnande för den af Kungl. Magt utsedde ledamoten

i styrelsen nu åter bör upptagas.

Äfven i fråga om föredragande ledamotens i postsparbanksstyrelsen

tjänsteställning och benämning anser jag — därvid utgående från att

postsparbanken fortfarande skall bibehållas såsom en själfständig institution

— en förändring vara af omständigheterna betingad. Ifrågavarande

befattningshafvares uppgifter synas mig nämligen knappast kunna jämföras

med dem, som tillhöra föredragande i centrala ämbetsverk i allmänhet.

Redan därigenom att postsparbanksstyrelsens ordförande i sin egenskap af

chef för ett annat mycket omfattande verk måste hafva den ojämförligt

största delen af sin uppmärksamhet riktad på denna uppgift, kommer

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 150. 57

faktiskt ledningen att hvila på föredragande ledamoten i postsparbankens

styrelse i långt vidare utsträckning och på ett långt mera maktpåliggande

sätt än som inom andra förvaltningsgrenar är vanligt med tjänstemän i

byråchefs ställning. Det är icke heller utan betydelse för den föreliggande

frågans bedömande, att denne tjänsteman utöfvar det direkta chefskapet

öfver en personal, som är talrikare än ej endast flertalet byråers utan ock

ett stort antal ämbetsverks. Man kan också säga, att dessa omständigheter

i viss mån äro beaktade vid bankens nuvarande organisation.

Den organisationsform, i hvilken postsparbanken redan nu verkar, är

af en för vår statsförvaltning eljest främmande typ. Banken är e?n i

det störa hela fristående institution, visserligen under ledning af en

särskild styrelse, men icke i egentlig mening under chefskap af dennas

ordförande utan af en utaf dess ledamöter. "Det är i själfva verket icke

någon principiell förändring af denna organisationsform som åsyftas med

förslaget om förbättrad ställning för postsparbanksbyråchefen; det skulle

endast än tydligare markera den egenskap af chef för en fristående institution

af betydande omfattning, som redan nu faktiskt tillkommer föredraganden

i postsparbanksstyrelsen.

hinder sådana förhållanden och då en förbättring i berörda tjänstemans

ställning gifvetvis måste komma att vidga möjligheterna till förvärfvande för

tjänsten af den pröfvade duglighet, som är af nöden, tvekar jag icke att

förorda vidtagande af åtgärder för förändring af tjänsten i angifna riktning.

Såsom jag strax kommer att närmare utveckla, har jag tänkt mig,

att honom skiille tillkomma samma aflöning som öfverdirektör i normalgiad.

Hans titel synes mig lämpligen böra blifva postsparbanksdirektör.

^ Hvad vidkommer förslaget, att chefen för postsparbanken skulle

af Kungl. Maj:t förordnas endast för sex år i sänder, finner jag icke

sådana skäl vara anförda, att detta förslag, som kan motivera och af 1908

ais kommitteiade äfven anförts såsom motiv lör högre aflöning än hvad

eljest plägar utgå till öfverdirektör i normalgrad, bör vinna godkännande,

•lag föroidar därför, att postsparbanksdirektören må j vänlig,'' ordning*

tillsättas af Kungl. Maj:t. &

Då i det löneregleringskommitténs uttalande angående den för

postsparbanken erforderliga personalen, som jag nu går att återgifva,

finnes i nödig omfattning refereradt, hvad 1908 års kommitterade i ämnet

anfört och föreslagit, torde det tillåtas mig att beträffande nämnda kommitterades

framställning åberopa ifrågavarande referat.

Löneregleringskommittén har i förevarande afseende anfört följande:

Bihang till Ritcsd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Åfd. 96 Höft. '' 8

Postspar
bankens
personal.

Löne
reglerings
kommittén.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kung!,. Maj ds Nåd■ Proposition N:o 150.

De särskilda kommitterade hafva bekräftande den lios postsparbanksstyrelsen

anställda aktuarie!! anfört, hurusom honom aligger öf\ erinseendet

och ledningen af arbetet med bokföring'' af samtliga de vid

postsparbankskontoren verkställda inbetalningar i och utbetalning arflån

postsparbanken, riksförsäkringsanstalten och barnmorskornas pensionsanstalt,

äfvensom att honom tillhör, bland annat, att granska de pa

grund af inkomna uppsägningar utfärdade utbetalningsorder, hyilkas

antal för hvarje arbetsdag uppginge till 600 å 700 stycken, samt öfvervaka

dessas behöriga expedition, att utreda i postsparbankskontorens

räkenskaper förekommande felaktigheter i afseende a insättningar in. in.

samt att hålla hand däröfver, att nödiga anteckningar verkställas i Öl midt

anmälda förbehåll i afseende å disposition af innestående medel samt

angående förändringar i fråga om förfoganderätten öfver dylika medel.

På honom hvilade således liufvudsakligast ansvaret därför att, i hvad pa

postsparbanksstyrelsen ankomme, allmänheten blefve behörigen betjänad.

Med afseende å dels det ansvarsfulla arbete, denne tjänsteman hade

att utföra, dels hans ställning såsom närmaste förman för en tjänstepersonal

af närmare 200 personer, dels ock att enligt de särskilda kommitterades

mening afgörandet af en del af de hos styrelsen förekommande

ärenden lämpligen borde, för beredande af någon lättnad i vederbörande

byråchefs arbete, öfverlämnas åt den tjänsteman, som kölrum

att öfvertaga aktuariens nuvarande göromål, hafva de särskilda kommitterade

föreslagit, att denne tjänsteman matte erhålla eu ställning, motsvarande

en andra gradens tjänstemans, och benämnas förste aktuarie.

Då de särskilda kominitterades förslag i nämnda hänseende sjnes

kommittén vara väl motiveradt, och då ifrågavarande tjänsteman torde

kunna jämföras med de å postverkets nya stat uppförda förste aktuarierna,

anser sig kommittén böra biträda förslaget.

I fråga om den hos postsparbanksstyrelsen på grund af kungi.

bref den 12 februari 1904 anställde kassören hafva de särskilda kommitterade

anfört, att han i aflöningshänseende intoge enahanda ställning

som en tjänsteman i första lönegraden inom de centrala ämbetsverken

med undantag dåra! att han, förutom åtnjutande åt särskild ersättning

för biträde vid handläggning inom postsparbanksstyrelsen af försäkrings
-

TT O O O r , .

och pensionsgöromål, uppbure felräkningspennmgar

fattning

Enligt de särskilda

vore bemälde kassörs be
-

kommitterades åsikt

af samma beskaffenhet som den hos generalpoststyrelsen anställde

kassörens, utom det att den förre jämväl nade att ombesörja

den utbetalning till allmänheten af innestående postsparbanksmedel, som

uppsägning ägde ruin i Stockholm och hvithet bestv r

utan föregående

s. 59 Kontrollera mot PDF

Knhgl. Måjds Nåd. Proposition No ISO. 59

vore af afsevärcl omfattning och förenadt med ej ringa besvär och

äfven risk.

De särskilda kömmitterade hafva fördenskull ansett med rättvisa

och billighet öfverensstämmande, att kassören hos postsparbanksstyrelsen

komme i samma ställning som kassören hos generalpoststyrelsen samt

äfven erhölle samma benämning söm den senare eller iiitehdent.

Den åtminstone kvantitativt ojämförligt drygaste delen af det

arbete, som åligger kassören hos postsparbanksstyrelsen, torde vara ombesörjandet

af den utbetalning till allmänheten af innestående postsparbanksmedel,

som utan föregående uppsägning äger rum i Stockholm.

Det förefaller kommittén som om den undantägsställning: i fråga

om utbekommande af innestående medel, hvilken sålunda, utan direkt

stöd af gällande författning, beredts i Stockholm boende eller tillfälligtvis

sig uppehållande delägare, näppeligen vore af beskaffenhet att böra

för framtiden bibehållas på sätt nu sker. Tvärtom synes Stockholm med

dess många, i stadens olika delar belägna postsparbankskontor äfven

utan en sådan undantagsställning vara i fråga om lätta och bekväma

tillfällen att anlita postsparbanken bättre ställdt än de flesta, andra orter

i landet. Om än det finge antagas, att i Stockholm med dess synnerligen

utvecklade privata bankväsende postsparbanken komme att jämväl

för framtiden anlitas i stor utsträckning, kan det dock i allt fall med

skäl ifrågasättas, huruvida det med postsparbanken afsedda Syftet främjas

genom beredande, på extra ordinärt sätt, af tillfälle åt delägare att utan

föregående uppsägning utbekomma innestående medel.

1 betraktande häraf anser kommittén, att vid uttagning i Stockholm

af penningar från postsparbanken bör för framtiden förfaras på

enahanda sätt som i rikets öfriga delar, d. v. s. uppsägning verkställas

och medlen lyftas å något af de inom staden belägna postsparbankskontoreii.

De kassörsgöromål för postsparbanken, som därefter komme att

återstå vid centralförvaltningen, blefve säkerligen ej mera betungande,

än att de utan olägenhet kunde påläggas intendenten vid postverkets

hufvndkassa, helst som, efter hvad redan antydts, dennes arbete torde

betydligt lindras i följd af numera för postkontoren gällande bestämmelser

om inleverering af öfverskottsmedel till riksbanken och om sättet för

erhållande af medelsförskott.

Hvad i öffigt för närvarande åligger kassören hos postsparbanksstyrelsen,

nämligen verkställandet af utredning i ärenden rörande förkomna

eller obeställbara motböcker, torde utan svårighet kunna åläggas

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

någon af postsparbankens blifvande ordinarie tjänstemän eller utföras af

därstädes anställda kvinnliga biträden.

Kommittén finner sig alltså icke kunna tillstyrka bibehållande bos

vederbörande centralförvaltning af en särskild tjänst för bestridande af

kassörsgöromål för postsparbankens räkning.

Det torde i detta sammanhang förtjäna omnämnas, att generalpoststyrelsens

kassör från år 1884 till år 1904 jämväl tjänstgjorde såsom

kassör för postsparbanken.

Hos postsparbanksstyrelsen äro för närvarande anställda sex amanuenser.

Dessa hafva, såsom de särskilda kommitterade erinrat, ursprungligen

haft till uppgift att biträda de »ordinarie» tjänstemän, hos hvilka

de äro anställda.

Under anförande, att det arbete och ansvar, som hvilade på dessa

»ordinarie» tjänstemän, allt mer växt och måst uppdelas jämväl på amanuenserna,

samt att dessa sålunda fått sig anförtrodt att sjelfständigt

utföra i hufvudsak samma kvalificerade arbete som de »ordinarie» tjänstemännen,

hafva de särskilda kommitterade hemställt, att dessa amanuensbefattningar

måtte uppföras på ordinarie stat.

Därjämte hafva kommitterade föreslagit fast anställning för ytterligare

en manlig befattningshafvare, som skulle biträda med ordnande,

ledning och öfvervakande af det arbete, som under eftermiddagar och

aftnar utföres af den då tjänstgörande talrika personalen med tillfällig

anställning. Det nu använda förfaringssättet att öfverlämna detta bestyr

åt en bland nämnda tillfiilliga biträden utsedd person syntes kommitterade

ej vidare böra bibehållas.

De sålunda föreslagna sju befattningshafvarna borde enligt kommitterades

mening benämnas manliga bokhållare och i aflöningshänseende

jämställas med postexpeditörer.

De särskilda kommitterades syfte med anställandet af den sjunde

af ifrågavarande befattningshafvare synes kommittén kunna utan dylik

åtgärd vinnas genom lämplig anordning beträffande vederbörande ordinarie

tjänstemäns arbetstider.

Med hänsyn emellertid till behofvet af biträde åt kamreraren och

sekreteraren, hvarom nedan vidare förmäles, finner sig kommittén kunna

biträda de särskilda kommitterades förslag att å ordinarie stat må uppföras,

jämte sex de nuvarande amanuenserna motsvarande tjänstemän,

ytterligare en dylik tjänsteman; och synas dessa sju befattningshafvare

höra i alla afseenden, sålunda äfven beträffande tjänstebenämning, jämnställas

med de vid postverkets centralförvaltning anställda manliga postexpeditörer.

»

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

Löneregleringskommittén liar härefter framhållit, att 1908 års

kommitterade, med förmälan, att det arbete, som hvilade på kamreraren

och sekreteraren hos postsparbanksstyrelsen, redan vore af sådan omfattning,

att det icke kunnat af honom ensam utföras, samt att detta

arbete komme att ännu mera ökas, bland annat genom eventuellt bifall

till ett åt kommitterade väckt förslag om befogenhet för kamreraren och

sekreteraren att besluta i och afgöra vissa, styrelsen nu tillhörande göromål,

ansett af högsta behof påkalladt att hos styrelsen inrättades en ny

tjänst, hvars innehafvare, benämnd revisor och bokhållare, skulle hafva

till åliggande att under kamrerarens och sekreterarens öfverinseende

utföra bokslutsarbetet för postsparbanken, riksförsäkringsanstalten och

barnmorskornas pensionsanstalt samt i öfrig! öfvertaga eu del af de

kamerala ärenden, som nu tillhöra kamreraren och sekreteraren.

Med anledning häraf har löneregleringskommittén anfört, att kommittén

väl insåge, att redan för närvarande med kamrerar- och sekreterartjänsten

vore förenade både kräfvande och ansvarsfulla göromål, samt

att någon lindring i de tjänstens innehafvare åliggande göromålen vore

af. behofvet påkallad. Det hade ock varit med hänsyn härtill som kommittén

ansett sig kunna förorda anställandet af en sjunde postexpeditör

vid postsparbanken. A id bifall till kommitténs förslag om postsparbankens

ingående i postverkets centralförvaltning borde emellertid af

vederbörande styrelse noga tillses, huruvida ej äfven annorledes lindring

kunde beredas kamreraren och sekreteraren, utan att för ändamålet behöfcle

inrättas ytterligare eu ny ordinarie tjänst.

A id nu anförda förhållanden hade kommittén ansett sig icke kunna

tillstyrka inrättandet af den af de särskilda kommitterade föreslagna

nya revisors- och bokhållaretjänsten.

Mot ett af 1908 års kommitterade framlagdt förslag, att å ordinarie

stat måtte upptagas den nu å extra stat uppförda registratorn, som med

hänsyn till beskaffenheten af hans tjänstgöring borde benämnas registrator

och aktuarie, äfvensom fyra å extra stat nu upptagna revisorer och bokhållare,

livilka, då deras arbete hufvudsakligen komme att utgöras af

revision, borde benämnas revisorer, har löneregleringskommittén icke haft

något att erinra.

Jämte den kvinnliga personal och den vaktmästarpersonal, hvarom

i det följande förmäles, skulle, enligt kommitténs förslag å postsparbanksbyrån

finnas anställda, förutom byråns chef, följande ordinarie

tjänstemän, nämligen 1 kamrerare och sekreterare, 1 förste aktuarie,

1 registrator, tillika aktuarie, 4 revisorer och 7 manliga postexpeditörer.

1 fråga om de kvinnliga befattningarna hos postsparbanlcsstyrel
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kung!,. Mgj.is Nåd. Proposition N:o ISO.

sen har löneregleringskommittén härefter till en början erinrat, att 1908

års kommitterade hemställt, att i stället för 35 af de hos styrelsen

anställda kvinnliga extra biträden måtte å styrelsens stat uppföras 35

ordinarie befattningar, af hvilkas innehafvare 7 skulle benämnas kvinnliga

bokhållare och 28 kontorsskrifvare.

1908 års kommitterade hade, efter framhållande, att bland de göromål,

som utfördes af de hos sparbanksstyrelsen anställda kvinnliga extra

biträden, förekomme vissa grupper, för hvilkas handläggning kräfdes,

förutom den yttersta grad af noggrannhet, en ingående kännedom om

och eu riktig tillämpning af gällande föreskrifter rörande redovisning

af och kontroll å postsparbanksuppbörden, till stöd för sin berörda hemställan

påvisat, att en sådan grupp af göromål, med hvilkas utförande

19 kvinnliga biträden för det dåvarande sysselsattes, hänförde sig till

handläggning af uppsägning af innestående postsparbanksmedel. Någon

kontroll därå, att dylika göromål blifvit behörigen utförda, kunde ej

omedelbart utöfvas, i följd hvaraf en begången felaktighet eller ett ofrivilligt

förbiseende ej endast föranledde olägenhet och besvär utan äfven

understundom kunde vålla förlust för postsparbanken. Ett annat arbete,

som i andra ämbetsverk utfördes af manliga tjänstemän, ofta med akademisk

bildning, men inom postsparbanksstyrelsen till stor del måst

anförtros åt kvinnliga extra biträden, vore uppsättning af utgående

expeditioner. Till dylikt arbete användes för det dåvarande 5 kvinnliga

biträden. Därförutom sysselsattes 11 sådana biträden med arbeten

af åtskilliga slag, för hvilkas utförande kräfdes särskilda kvalifikationer,

förvärfvade antingen genom en högre förbildning än den i allmänhet

fordrade eller ock under en långvarig tjänstgöring inom postsparbanksstyrelsen.

Sju kvinnliga biträden funnes, hvilka, utom det att

de sysselsattes med uppsägnings-, uppsättnings- eller andra kvalificerade

göromål, tjänstgjorde såsom kontrollanter, i hvilket afseende de hade,

bland annat, ätt, jämte utöfvande af förmanskap öfver de öfriga, i

första hand leda och ordna dessas arbeten. Sist omförmälda kvinnliga

extra biträdens ställning syntes kommitterade kunna jämnställas med

de å järnvägsstyrelsens stat upptagna kvinnliga bokhållarnas, under

det att öfriga nämnda kvinnliga extra biträden, hvilka utförde mera

kvalificeradt arbete, syntes motsvara de hos nyssnämnda styrelse anställda

kvinnliga kontorsskrifvare.

Beträffande 19Ö8 års komnlitterades hemställan i denna del har

lönetegleriirgskommittén framhållit, ätt den af förmanskap betingade

skiljaktigheten i åliggandeh för de kvinnliga bokhållarna och de kvinnliga

kontofSskrifvarna näppeligen kunde auseS vara så väsentlig, att

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 150.

63

den borde föranleda inrättandet af olika tjänstekategorier, utan syntes

lämpligen kunna, på sätt för närvarande ägde ruin, markeras genom

särskild! tilläggsarfvode åt de tjänstinnehafvare, som utöfvade dylikt förmanskap.

Samtliga ifrågavarande 35 kvinnliga tjänstinnehafvare borde, enligt

kommitténs mening, erhålla benämningen postexpeditörer.

Kommittén hemställde fördenskull, att å staten för postsparbanken

måtte, lör tjänstgöring å postsparbanksbyrån, upptagas 35 kvinnliga

postexpeditörer, åt hvilka i skulle kunna, mot särskild! arfvode, förordnas

att, jämte ölriga åligganden, öfvervaka den kvinnliga personalens

arbete.

Löneiegleimg skommitten anför härefter i sitt organisationsförslaovidare:

ö ö

»Ltöfvei det antal åt 35 kvinnliga biträden, hvilkas befattningar

sålunda föreslagits till uppförande på ordinarie stat, äro för närvarande

hos postsparbanksstyrelsen fäst anställda 36 kvinnliga biträden.

I den mån det. kan anses vara ett stadigvarande behof för postspaibanken

att utnyttja sistnämnda biträdens arbetskrafter i hufvudsakligen

samma omfattning som den ordinarie personalens, bör åt dem enlio-t

kommitténs mening gifvas den mera tryggade ställning, som kommittén

åsyftat med sitt betänkande angående fastare anställning för vissa biträden

hos statens ämbetsverk och myndigheter.

Med afseende emellertid å den tendens till nedgång, som postsparbankens

verksamhet under de senare åren visat, håller kommittén före

att försiktigheten bjuder en begränsning af det antal biträden af ifrågavarande

slag, åt hvilka i sammanhang med ny lönereglering bör beredas

en fastai e anställning än de kvinnliga biträdena för närvarande innehafva.

Kommittén får fördenskull hemställa, att af de hos postsparbanksstyrelsen

fast anställda kvinnliga biträden, hvilkas befattningar icke med

ny öneiegleiings trädande i kraft varda förändrade till postexpeditörstjänster,

ett antal af högst 25 må beredas den fastare anställning, som

asyftas i kommitténs den 31 oktober 1907 afgifna betänkande angående

fastaie anställning för vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter.

"

Den hos postsparbanksstyrelsen fast anställda vaktmästarpersonalen

utgores för närvarande af 1 förste vaktmästare, 2 vaktmästare och 5

extra vaktmästare.

Såväl de särskilda kommitterade som postsparbanksstyrelsen hafva

ansett behofvet af samtliga dessa vaktmästare oundgängligt, men dock

till uppförande å ordinarie stat föreslagit eudast 6, nämligen, förutom

s. 64 Kontrollera mot PDF

Post sparT)

anis sstyr elsen.

64 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 150.

nu anställda 1 förste vaktmästare och ''1 vaktmästare, allenast 3 vaktmästare.

Bifalles emellertid kommitténs förslag om postsparbankens ingående

såsom en byrå i generalpoststyrelsen, där redan nu eu förste vaktmästare

finnes, lärer anställande inom samma ämbetsverk af ytterligare eu förste

vaktmästare icke böra ifrågakomma. Men äfven i öfrigt anser kommittén

nödig försiktighet böra mana till begränsning af antalet ordinarie vaktmästare

vid postsparbanken och hemställer fördenskull, att å postsparbankens

särskilda stat må uppföras 5 vaktmästarbefattningar.»

I sitt öfver löneregleringskommitténs betänkande den 4 oktober

1910 afgifna underdåniga utlåtande har postsparbanksstyrelsen i denna

del till ''en början med afseende å den försiktighet, med hvilken kommittén

ansett sig vid uppgörandet af ifrågavarande organisationsförslag

höra gå fram, erinrat, att någon tillbakagång i postsparbankens verksamhet’

under årens lopp ej ägt rum utan tvärtom antalet omsättningar,

med hvilkas bokförande den ojämförligt största delen af peisonalen hos

styrelsen vore sysselsatt, i stort sedt ökats, hvar jämte postsparbanksstyrelsen

utöfver sin ursprungliga uppgift fått sig ålagda andra röielsegrenar,

hvilkas verksamhet alltjämt vuxit. Någon fara därför, att full

sysselsättning ej skulle finnas för den hos styrelsen för närvarande anställda

stadigvarande personalen ansåge styrelsen således icke föreligga.

Styrelsen har därjämte framhållit, att kommittén under intrycket

af nämnda försiktighetskänsla funnit det lämpligt att inskränka antalet

af de befattningar, som af 1908 års kommitterade föreslagits såsom

förstärkning åt den mera öfverordnade personalen, mot det att åt det

störa flertalet af de kvinnliga biträdena meddelades eu mera stadigvarande

ställning.

Lika med 1908 års kommitterade ansåg postsparbanksstyrelsen,

att anspråken i senare fallet borde fa sta tillbaka för klufven i det föira

och framhåller, att det för arbetets behöriga utförande vore oundgängligen

nödvändigt att chefen hade till sitt förfogande ett tillräckligt antal

befattningshafvare med den kvalifikation och den auktoritet, att de kunde

på ett verksamt sätt biträda chefen i arbetets ledning och öfvervakande

samt i uppsikten öfver den stora biträdande personal, som vore anställd

hos postsparbanksstyrelsen. Funnes ej dylika befattningshafvare att

tillgå i tillräckligt antal, kunde befaras att den arbetseffekt, som skulle

uppnås, ej vunnes, likasom också att den kontroll å arbetet, som \ore

nödig, ej kunde blifva tillräckligt verksam.

Med anledning af den utaf löneregleringskommittén uttalade menin
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Mapts Nåd. Proposition N:o 150.

gen, att kassörstjvinsten hos postsparbanksstyrelsen borde indragas och

att den anordning borde upphäfvas, hvarigenom vid postsparbankens

hufvudkassa utbetalning till allmänheten af innestående postsparbanksmedel

ägde rum utan föregången uppsägning, har postsparbanksstyrelsen

anfört, bland annat, följande.

»Det torde tillåtas postsparbanksstyrelsen till en början att gentemot

denna af kommittén uttalade mening erinra därom, att ehuru,

enligt bestämmelserna i § 9 mom. 2 af förordningen den 22 juni 1883,

angående en postsparbank för riket, sådan denna § lyder enligt kungl.

kungörelsen den 17 maj 1907, en viss minimitid, en vecka, bestämts

för utbekommande a,f innestående postsparbanksmedel, postsparbanksstyrelsen

ansett sig icke böra vägra motboksägare, som direkt hänvänder

sig till styrelsen, att redan omedelbart efter uppsägningstillfället utbekomma

de uppsagda medlen. Utbetalningen af dylika medel ombesörjes

numera, sedan särskild hufvudkassa inrättats hos postsparbanksstyrelsen,

af nämnda kassa.

Såsom stöd lör denna åtgärd torde få åberopas bestämmelsen i §

9 mom. 3 af nyssnämnda nådiga förordning, enligt hvilken det ankommer

på postsparbankens styrelse att i särskilda fall, där sådant begäres

och utan olägenhet för postsparbanken kan ske, medgifva utbetalning

af insatta medel äfven inom kortare tid än i allmänhet stadgats.

Vid afgifvande den 25 november 1903 af underdånig framställning

om anställande hos postsparbanksstyrelsen af en kassör anförde

ock styrelsen såsom skäl för den gjorda framställningen bland annat,

att det åliggande, som förut tillhört den å postsparbanksbyrån anställde

aktuarien med betjänande a.f den allmänhet i Stockholm, som önskade

att, utan afvaktan af den i allmänhet stadgade uppsägningstid, vid anfordran

utbekomma innestående postsparbanksmedel, skulle till lättnad

i denne tjänstemans arbetsbörda öfverflyttas på kassören, som äfven

skulle verkställa själfva utbetalningarna.

Enligt nådiga brefvet till postsparbanksstyrelsen den 12 februari

1904 bifölls den gjorda framställningen, och anordnades i följd häraf

från och med den 1 april 1904 inom postsparbanksbyrån en särskild

hufvudkassa med kassören såsom föreståndare.

Att, såsom kommitterade nu ifrågaställt, upphäfva en anordning,

som visat sig vara af afsevärd betydelse för den allmänhet i Stockholm,

som betjänar sig af postsparbanken, torde ej kunna ske, utan att banken

går förlustig en stor del af allmänhetens sympatier. Bankens utveckling

främjas gifvetvis icke genom att försvåra uttagningarna, och säkert

torde vara att, om ock den större lättheten att utfå innestående bespaBihantj

till Riksd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Åfd. 96 Raft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kung}. Maj-M Nåd. Proposition N:o 150.

ringar skulle förleda en och. annan att onödigtvis uttaga dem, så är

det å andra sidan visst, att mången tvekar att åt en bankinrättning

anförtro penningar, hvilka lian endast genom uppoffring af eu dyrbar

tid kan åter utbekomma. Blotta kännedomen därom att, för utbekommande

af medel från postsparbanken, för äfven det minsta belopp

erfordras en uppsägningstid af en vecka, föranleder mången att till

enskilda sparbanksanstalter, hvarest finnes tillfälle att utan uppsägning

utbekomma innestående medel, öfverlämna besparingar, hvilka eljest

skulle hafva insatts i postsparbanken.

Den lätthet, som sålunda varit beredd i Stockholm boende eller

där sig uppehållande delägare i postsparbanken att förfoga öfver sina

i postsparbanken innestående medel, har otvifvelaktigt varit eu af anledningarna

därtill att postsparbanksverksamheten i Stockholm, hvarest det

privata bankväsendet dock är så högt utveckladt, varit afsevärdt större

än i landsorten. Såsom bevis härå torde få anföras att, under det insättningsbeloppet

under 1908 på 1,000 invånare utgjorde i Stockholm

6,149 kronor, detta belopp för det Övriga riket inskränkte sig till 1,587

kronor. Postsparbankens hufvudkassa började sin verksamhet den 1

april 1904. Under de sex åren 1904—1909 har beloppet af insatta

medel vid postsparbankskontoren i Stockholm ökats med något öfver

34 procent i jämförelse med insättningarna därstädes under de sex

närmast föregående åren 1898—1903, medan vid jämförelse mellan postsparbanksverksamheten

i hela riket under nyssnämnda båda tidsperioder

insatta medel under åren 1904—1909 minskats med omkring 16 procent

mot förhållandet under åren 1898—1903.

Under nuvarande tider, då en stark täflan råder de enskilda bankanstalterna

emellan att draga till sig allmänhetens besparingar,^ skulle

upphäfvandet af eu anordning, som visat sig vara af värde, låt vara

för allenast eu del af delägarna i postsparbanken tvifvelsutan verka

menligt för postsparbanken.

Då sålunda hvad kommittén anfört rörande den under de senare

åren försiggångna uppsägning och utbetalning af medel vid postsparbankens

hufvudkassa ej synes böra föranleda någon åtgärd, torde —

äfven om kommitténs förslag om postsparbankens införlifvande med

generalpoststyrelsen skulle blifva eu verklighet — nödigt vara att för

postsparbankens kassagöromål bibehålla eu särskild tjänsteman, kassör,

helst dessa göromål ej skulle kunna med afseende å omfattningen af här

i Stockholm förekommande postsparbanksutbetalningar omhänderhafvas

af den för kassagöromålen hos generalpoststyrelsen anställda kassaintendent

och ej heller utan tidsödande skriftväxling för postverkets och

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kung!,. Majds Nåd. Proposition N:o 150.

postsparbankens personal och ökad postbefordran äfvensom tidsspillan

och omgång för allmänheten öfverlåtas på postkontoren i Stockholm.

Genom tillämpning af det nya redovisningssystemet vid postverket

och postsparbanken hafva de kontanta leveranserna från postkontoren till

postsparbankens hnfvudkassa visserligen npphört likasom också expedieringen

af kontanta förskott från postsparbankens hufvudkassa till postkontoren.

Men från postkontoren levereras dock fortfarande till hufvudkassan

för hvar tiodagsperiod de för insättning vid postanstalterna aflämnade

sparmärkena. Antalet dylika leveranser utgjorde för 1910

års 2:dra kvartal 1,297. Därjämte har kassören vid postsparbankens

hufvudkassa, förutom andra i kommittébetänkandet närmare angifna

göromål, numera fått sig ålagdt bestyret med upprättande af afräkningarna

med postverket öfver de i postkontorens räkenskaper debiterade

öfverskotten af postsparbanksmedlen äfvensom emottagande! och kvitterandet

af rånte- och kapitalafbetalningarna å de från postsparbanken

och riks försäkringsans tälten utlämnade kommun- och inteckningslån.))

1 fråga om de kvinnliga skrifbiträden, Indika af löneregleringskommittén

bli 1 vit föreslagna till erhållande af den fastare anställning,

som åsyftades i af kommittén den 31 oktober 1907 afgifvet betänkande,

har postsparbanksstyrelsen anfört följande:

»Med betonande ånyo att någon nedgång i postsparbankens verksamhet

under de senare åren ej förekommit, såvidt denna verksamhet

har sitt uttryck i antalet transaktioner, som förmedlas af banken, tillåter

sig postsparbanksstyrelsen framhålla, att det just är omfattningen af

dessa transaktioner, som angifver storleken af den arbetsbörda, hvilken

påhvilar särskild! den kvinnliga biträdespersonalen hos styrelsen.

Den mera fast anställda delen af nämnda personal har från och

med 1905 års början utgjort 71.

Under samma år handlades vid postsparbanksbyrån, bland annat,

tillhopa 724,610 transaktioner för postsparbanken, riksförsäkringsanstalten

m. fl. institutioner medan antalet dylika transaktioner under

år 1909 uppgick till 823,011.

Om försiktigheten krafvel- en begränsning af antalet kvinnliga

biträden, åt livilka en mera fast anställning än den nuvarande torde

böra beredas, så lärer åtminstone omfattningen af postsparbankens verksamhet

under de senare åren ej därtill hafva gifvit anledning.

Denna verksamhet, som enligt hvad här ofvan visats, i afsevärd

grad ökats under de senare fem åren, skulle tvärtom hänvisa till hell

ofve t af beredande af fast anställning åt ännu flere än de 71 kvinnliga

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 150.

biträden, som hos postsparbanksstyrelsen för närvarande hafva stadigvarande

sysselsättning.

Af dessas befattningar åro 35 un föreslagna att uppföras på ordinarie

stat såsom kontorsskrifvarebefattningar, och enligt kommitténs

förslag skulle af återstående 36 befattningar 25 besättas^ med biträden,

åt hvilka skulle beredas den mera fasta ställning, som åsyftats i kommitténs

den 31 oktober 1907 afgifna betänkande angående fastare anställning

för vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter.

De bestämmelser, som uti ifrågavarande betänkande föreslagits,

hafva emellertid i åtskilliga hänseenden ej blifvit af statsmakterna godkända

vid behandling under år 1910 af löneregleringar för åtskilliga

ämbetsverk.

Enligt löneregleringskommitténs mening borde de fasta biträden,

hvarom här är fråga, icke kunna godtyckligt afskedas, men det hai

dock icke af kommittén ansetts vara behöfligt att uppföra dem på

ordinarie stat.

Gentemot denna mening tiar emellertid statsrådet och. chefen iöi

kungl. justitiedepartementet vid underdånig föredragning den 14 januari

1910 af frågan om reglerandet för år 1911 af utgifterna under riksstatens

andra hufvudtitel anfört, att, när för en myndighet förelåge ett

verkligt och stadigvarande behof af skrifbiträde samt myndigheten kunde

för statstjänsten utnyttja biträdets arbetskraft i hufvudsakligen samma

omfattning som den ordinarie personalens, eu dylik biträdesbefattning

borde uppföras å myndighetens ordinarie stat.

Uti det förslag till stat för fångvårdsstyrelsen, som linnes intaget

i nådiga propositionen till 1910 års Riksdag angående statsverkets tillstånd

och behof, är ock i öfverensstämmelse härmed på ordinarie stat

uppfördt ett skrifbiträde.

Detta förslag är i den del, hvarom här är fråga, af Riksdagen

bifallet.

Då sålunda frågan om beredande af lastare anställning åt vissa

biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter numera blifvit i princip

löst, torde nu böra undersökas, i hvad man de 36 hos postsparbanksstyrelsen

för handläggning al enklare göromål anställda kvinnliga biträden

må böra å ordinarie stat uppföras.

Såsom ofvan framhållits, hafva de transaktioner, som förmedlats

af postsparbanken, under årens lopp ökats. På grund åt. nyligen vidtagen

omläggning'' af arbetsmetoderna och särskildt till följd af tillämpningen

från den 1 april 1910 af ett nytt redovisningssystem beträffande

poststationernas sparbanksjournaler har emellertid behofvet af biträden

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

för verkställande af enklare göromål i någon mån minskats. Eu begränsning

till 18 i stället för af kommittén föreslagna 25 befattningar,

åt hvilkas innehafvare skulle beredas den fastare anställning, som af

kommittén åsyftats i dess ofvan åberopade betänkande af den 31 oktober

1907, skulle fördenskull kunna äga rum, utan att, såvidt nu kan bedömas,

en sådan minskning skulle menligt påverka göromålens behöriga gång,

förutsatt att för ledning och öfvervakande af göromålen nödigt kvalificeradt

arbetsbiträde linnés att tillgå.

Innehafvarna af dessa befattningar torde lämpligen böra benämnas

skrifbiträden.»

Pa grund häraf liar styrelsen hemställt, att jämväl ifrågavarande

18 kvinnliga befattningar måtte uppföras å ordinarie stat.

Postsparbanksstyrelsen bär härefter angående vaktmästarebefattningarna

hos styrelsen anfört, att på grund af det förenklade arbetssystem,

som, numera tillämpats, arbetsbördan för vaktmästarepersonalen

hos postsparbanksstyrelsen i någon män lindrats, hvadan den ordinarie

vaktmästarepersonalen borde kunna inskränkas till det af kommittén

föreslagna antal, förutsatt att biträdande vaktmästare vid behof Unge

användas. Då emellertid postsparbanksstyrelsen ansetts böra kvarstå

såsom en fristående institution, borde den, på grund af nådiga brefvet

till styrelsen den 18 november 1898, därstädes anställda förste vaktmästaren

fortfarande bibehållas för ordnande och ledning af uppassningsgöromålen,

för hvilkas bestridande under vissa tider af året kräfdes en

rätt afsevärd personal. A. styrelsens stat borde därför uppföras en förstevaktmästare-

och fyra vaktmästarebefattningar.

Slutligen har postsparbanksstyrelsen förmält sig icke hafva något

annat att erinra mot öfriga delar af löneregleringskommitténs organisationsförslag

än att benämningen å vissa befattningar borde, i anslutning

till den af styrelsen häfdade uppfattningen, att postsparbanksstyrelsen

borde förblifva en fristående institution, förändras, nämligen manliga

postexpeditörer till bokhållare och kvinnliga postexpeditörer till kvinnliga

kontorsskrifvare.

Mot postsparbanksstyrelsens uttalanden har chefen för nuvarande

postsparbanksbyrån i en afgifven reservation uttalat afvikande mening

och därvid hemställt, att i staten måtte i stället för en af de utaf styrelsen

föreslagna bokhållaretjänsterna uppföras en revisor och bokhållare

med enahanda aflöningsförmåner, som komrae att gälla för den grupp

af befattningshafvare, hvilken omfattade registrator!! och revisorerna.

Skiljaktig me

ning inom

postsparbanks

styrelsen.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Departement schefen.

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

De å postsparbanksbyrån nu anställda befattningshafväre, som

motsvara befattningsliafvare å stat i andra ämbetsverk, äro, om man

bortser från vaktmästarna, en kamrerare och sekreterare, eu aktuarie, en

registrator, en kassör samt fyra revisorer och bokhållare. Beträffande

denna personal hafva 1908 års kommitterade föreslagit de förändringarna,

att aktuarie^änsten skulle utbytas mot en förste aktuarietjänst och

kassörs tjänsten mot en intendentsbefattning samt en ny revisors- och

bokhållaretjänst inrättas, hvar jämte benämningen på registrator!! skulle

förändras till registrator och aktuarie samt de fyra nuvarande revisorerna

och bokhållarna skulle benämnas allenast revisorer.

Förslaget om aktuarietjänstens förändring till en förste aktuarietjänst

har af löneregleringskommittén biträdts. Då jag finner de förebragta

skälen för en sådan anordning öfvertygande, anser jag mig böra

understödja hvad härutinnan blifvit föreslaget.

I fråga om kassörsgöromålens utförande gå 1908 års kommitterades

och löneregleringskommitténs förslag helt i sär, i det att sistnämnda kommitté

hemställt, att göromålen i fråga skulle utföras af kassaintendenten i

generalpoststyrelsen, något som förutsätter, att någon särskild tjänst icke

skulle för ändamålet finnas i postsparbanken. Postsparbanksstyrelsen har

däremot kraftigt betonat behofvet af eu särskild kassörstjänst inom postsparbanken.

Om, såsom jag har föreslagit, postsparbanken kommer att bibehållas

såsom en sj anständig institution, lärer man vid organiserandet af banken

icke kunna följa löneregleringskommittén i förevarande del, äfven om

detta eljest vore möjligt vid postsparbankens inordnande i postverket,

på sätt kommittén föreslagit.

En som det vill synas äfven enligt löneregleringskommitténs

mening nödvändig förutsättning för att postsparbankens kassörsgöromål

skola kunna öfverflyttas på generalpoststyrelsens kassaintendent är, att

en återgång från de nuvarande lättade regierna för uttagning från banken

inom Stockholm till de mera restriktiva bestämmelser, som härutinnan

gälla för öfriga delar af riket, äger rum. Det är emellertid sfi

långt ifrån att eu sådan förändring till tidigare rådande förhållanden

synes önsklig för hufvudstadens vidkommande, att jag håller före, att

utvecklingen snarare jämväl i öfriga delar af landet bör, så långt sig

praktiskt göra låter, gå i samma riktning som i Stockholm. Jag förutsätter

alltså att, därest postspar banksst misen, på sätt jag förut framhållit,

erhåller i uppdrag att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med plan

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj ds Nåd. Proposition N;o 150. 71

till åtgärder, ägnade att stärka postsparbankens finansiella ställning

och i öfrigt i ökad mån göra banken skickad att motsvara sitt ändamål,

styrelsen icke skall underlåta att taga under ompröfning, i hvilken män

eu lättnad i bestämmelserna angående uttagning från banken må kunna

anses vara af omständigheterna betingad.

På grund af hvad jag sålunda anfört och i öfrigt på skäl, som

af postsparbanksstyrelsen utvecklats, anser jag oundgängligt, att en särskild

tjänsteman finnes i postsparbanken för utförande af kassörsgöromålen.

1908 års kommitterade hafva föreslagit, att den nuvarande kassörstjänsten

skulle utbytas mot en intendentsbeiattning. Detta förslag anser

jag mig dock icke kunna förorda. Arten och omfattningen af de med

kassörstjänsten förenade åligganden skulle icke komma att förändras

genom den ifrågavarande omorganisationen, hvadan befattningen torde

böra uppföras såsom kassörstjänst.

Jämväl nämnda kommitterades af en reservant i postsparbanksstyrelsen

biträdda, men i öfrigt hvarken af samma styrelses flertal eller

åt löneregleringskommittén understödda förslag om inrättande af en ny

revisors- . och bokhållaretjänst saknar jag anledning att upptaga. Den

lindring i kamrerarens och sekreterarens utan tvifvel mycket stora arbetsbörda,

som man genom inrättandet af nämnda tjänst afsett, torde åtminstone

för närvarande kunna vinnas genom att ifrågavarande tjänsteman

beredes biträde af en tjänsteman i en mera underordnad ställning. Lönelegleringskommitten

har i sådant afseende föreslagit, att till kamrerarens

och sekreterarens förfogande skulle stå en ordinarie tjänsteman, närmast

motsvarande nuvarande amanuens i postsparbanksstyrelsen. Detta förslag,

som jämväl vunnit understöd af postsparbanksstyrelsen, anser jag mig

kunna biträda.

Jag är härmed inne på frågan om amanuensbefattningarnas ersättande

af tjänster på stat. Hvad löneregleringskommittén härutinnan

föreslagit och postsparbanksstyrelsen förordat synes mig i princip kunna

godkännas. Benämningen på de ses ordinarie tjänstemän som skulle

tråda i stället för de nuvarande sex amanuenserna bör emellertid, därest

postsparbanken icke inordnas i postverket, icke lämpligen blifva, såsom

löneregleringskommittén föreslagit, postexpeditör. Mot den af postsparbanksstyrelsen

ifrågasatta benämningen bokhållare synes mig däremot

icke vara något att erinra. Samma benämning och tjänsteställning torde

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

ock böra tillkomma deri nyss omförmälda tjänsteman, som skulle fungera

som biträde åt kamreraren och sekreteraren.

Mitt förslag i förevarande del upptager alltså sju bokhållare.

I fråga om uppförandet å stat af kamreraren och sekreteraren

under oförändrad benämning samt den nuvarande registratorstjänstens

utbytande mot en registrator- och aktuariebefattning äfvensom de fyra

nuvarande revisors- och bokhållaretjänsternas ersättande med fyra revisorsbefattningar

föreligga icke några skiljaktiga meningar. Ej heller jag

har någon anledning att föreslå förändring i hvad härutinnan blifvit

föreslaget.

Likaledes svnes det mig icke vara något att erinra emot uppförandet

å ordinarie stat af 35 kvinnliga befattningar, hvilka, därest postsparbanken

fortfarande skall utgöra eu fristående _ institution, i öfverensstämmelse

med postsparbanksstyrelsens framställning torde böra benämnas

kvinnliga kontorsskrifvaro. Af dessa skulle sju jämte bestridande

af de med dessa befattningar förenade göromål tjänstgöra såsom kontrollanter

och därvid utöfva ett visst förmanskap öfver de öfriga kontorsskrifvarna

och i första hand leda dessas arbeten. För detta extra åliggande

torde de i enlighet med löneregleringskommitténs förslag böra

tilläggas särskild! arfvode. Härför torde jag dock i samband med

aflöningsfrågorna få lämna närmare redogörelse.

Ett spörsmål, till hvilket jag nu öfvergår, och angående hvilket

löneregleringskommittén och postsparbanksstyrelsen stannat vid olika

förslag, är frågan om de öfriga å nuvarande postsparbanksbyrån anställda

kvinnliga befatta ugshafvarnas ställning. _ Enligt löneregleringskommitténs

förslag skulle af ifrågavarande, vid tiden för kommittébetänkandets

afgifvande till ett antal af 36 uppgående befattningar 25

beredas den fastare ställning, som kommittén i ett den 31 oktober 1907

afgifvet betänkande afsett, under det att postsparbanksstyrelsen hemställt

att 18 kvinnliga befattningar måtte å den ordinarie staten uppföras

under benämningen skrifbiträden med den ställning, som tillkommer

skrifbiträde i fångvårdsstyrelsen enligt 1910 års Riksdags beslut.

För närvarande kan jag icke biträda någotdera åt dessa lörslag.

Hetta sammanhänger därmed, att, såsom jag strax skall närmare utveckla,

löneregleringen vid postsparbanken, med hänsyn därtill att dess personal

vid behof skall kunna befordras inom postverket, bör genomföras efter

samma grunder som vid sistnämnda verk. kragan om fast anställning

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 150.

för skrifbiträden vid postverket är emellertid föremål för utredning af

löneregleringskommittén, hvilken, sedan ämbetsverk och myndigheter,

hvilkas löneförhållanden reglerats vid senare årens riksdagar — däribland

generalpoststyrelsen — till vederbörande departement inkommit

med yttranden och förslag i fråga om uppförande å stat af vissa, fast

anställda biträden, enligt nådigt beslut den 8 oktober 1910 erhållit befallning

att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af ifrågavarande

yttranden och förslag.

Då den nu föreliggande frågan om beredande af fastare anställning

för skrifbiträden i postsparbanken gifvetvis är beroende af resultatet

af denna utredning, torde ''frågans lösning böra anstå i afbidan

på samma utrednings slutförande.

Vaktmästarepersonalen hos postsparbanksstyrelsen utgöres för närvarande

af 1 förste vaktmästare, 2 vaktmästare och 5 extra vaktmästare.

1908 års särskilda kommitterade föreslogo uppförande på ordinarie

stat af 1 förste vaktmästare och 5 vaktmästare, under det att löneregleringskommittén,

under förutsättning af postsparbanksstyrelsens införlifvande

med postverkets centralförvaltning, ansett anställandet af 1

förste vaktmästare ej böra ifrågakomma, samt, med hänsyn till behofvet

af iakttagande af försiktighet vid uppförande af ordinarie personal vid

postsparbanken, hemställt om upptagande på stat af allenast 5 vaktmästarebefattningar.

Postsparbanksstyrelsen har biträdt denna framställning, dock med

den ändringen att i stället för en af dessa fem vaktmästare skulle uppföras

på stat en förste vaktmästare.

För min del ansluter jag mig till hvad postsparbanksstyrelsen

sålunda föreslagit.

I detta sammanhang tillåter jag mig slutligen erinra därom, att

1908 års kommitterade föreslagit, dels att kamreraren och sekreteraren

samt förste aktuarien skulle, för att därigenom lättnad i arbetsbördan

skulle beredas föredragande ledamoten i postsparbanksstyrelsen, meddelas

befogenhet att själfständigt handlägga och besluta i vissa ärenden,

dels ock att förstnämnda tvenne tjänstemän skulle tillsättas af postsparbanksstyrelsen.

Dessa förslag, som icke vunnit understöd från

någon af de sedermera i ärendet hörda, anser jag emellertid icke vara

af beskaffenhet att böra bifallas. Jag utgår alltså från att kamreraren

och sekreteraren samt förste aktuarien, i öfverensstämmelse med hvad

som gäller beträffande tjänstemän i samma ställning i generalpoststyrelsen,

Bihang till Piksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

Aflöningsfrir
måner.

1908 års

kommitterade.

74 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 150.

tillsättas af konungen efter förord af styrelsen. Jämväl i öfrig! torde

tjänstetillsättningar vid postsparbanken böra äga rum enligt de vid

postverket i förevarande afseende gällande grunder.

Med den af mig föreslagna organisationen skulle i postsparbanken

finnas anställda, förutom postsparbanksdirektören, följande befattningshafvare:
en

kamrerare och sekreterare,

en förste aktuarie,

en registrator och aktuarie,

en kassör,

fyra revisorer,

sju bokhållare,

trettiofem kvinnliga kontorsskrifvare,

en förste vaktmästare samt

fyra vaktmästare.

1908 års kommitterade hafva, under erinran att aflöningsförmånerna

till de hos postsparbanksstyrelsen anställde »ordinarie» befattningshafvare

dittills utgått i allmänhet efter samma grunder, som de, hvilka efter

den allmänna löneregleringen i slutet af 1870-talet tillämpats beträffande

deras vederlikar i andra ämbetsverk, framhållit, att det syntes kommitterade

med billighet och rättvisa öfverensstämmande att åt ifrågavarande

tjänstemän tillerkändes eu efter de ökade lefnadsomkostnaderna och den

af de kommitterade föreslagna längre tjänstgöringstiden å tjänsterummet

af 7 timmar om dagen afpassad förbättrad aflöning. Kommitterade,

som förklarat sig finna de göromål, som ålåge personalen hos postsparbanksstyrelsen

till viss del vara af samma art, som de, hvilka

förekomme till utförande inom postverkets centralförvaltning, hafva vid

upprättande af sitt förslag till lönereglering för postsparbanksstyrelsen

följt det förslag, som då förelåg i fråga om lönereglering för generalpoststyrelsen.

För generalpostdirektören såsom ordförande i styrelsen för postsparbanken

samt för eu hvar af ledamöterna utom föredraganden töreslogo

kommitterade bibehållande af arfvodena vid förutvarande belopp,

men hemställde att ersättning till den byråchef, som vid förfall för

generalpostdirektören ägde att deltaga i handläggning af ärenden hos

postsparbanksstyrelsen, skulle utgå medelst dagtraktamente om 5 kronor.

Till chefen för postsparbanken, hvilken enligt 1908 års kommit
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 150. '' 75

terades åsikt skulle förordnas allenast för sex år i sänder, föreslogo

kommitterade ett arfvode af 10,000 kronor för år.

Löneregleringskommitténs förslag i föreliggande ämne skiljer sig

i åtskilliga delar från hvad 1908 års kommitterade härutinnan ifrågasatt.

Med afseende å det till generalpostdirektören såsom ordförande i

styrelsen för postsparbanken utgående årliga arfvodet af 2,000 kronor

samt arfvodet till de tre särskilda ledamöterna i styrelsen af 600 kronor om

året till en hvar, har löneregleringskommittén icke haft något att erinra.

Förslaget om dagtraktamente om 5 kronor åt den byråchef i

generalpoststyrelsen, som under generalpostdirektörens ämbetsresor eller

semester äger tjänstgöra såsom ledamot i postsparbanksstyrelsen, har

löneregleringskommittén, med hänsyn till kommitténs förslag om postsparbankens

ingående såsom en byrå i generalpoststyrelsen, ansett sig

icke kunna biträda.

Beträffande lönerna till öfriga af löneregleringskommittén föreslagna

befattningshafvare i postsparbanksstyrelsen bär kommittén hemställt,

att desamma, om kommitténs förslag i fråga om postsparbankens

ställning såsom en byrå i generalpoststyrelsen vunne bifall, måtte bestämmas

till enahanda belopp, som enligt den från 1910 års början

tillämpade nya stat tillkomme motsvarande befattningshafvare i generalpoststyrelsen.

Kommittén har sammanfattat sitt förslag i följande stat, hvilken

angifver tjänstemännens fördelning i vissa grupper, de för tjänstemännen

inom en och samma grupp bestämda aflöningsbelopp samt det antal år,

som enligt kommitténs förslag bör förflyta från det tjänsteman tillträdt

visst aflöningsbelopp, intilldess han kan komma i åtnjutande af det

närmast högre.

Löne
reglerings
kommittén.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

Kronor.

År.

Kronor, i

År.

Kronor.

År.

Kronor.

År.

Kronor.!

Tjänstemän af högt

e grad.

Byråchef ...................

—

—

-

—

8,000

3

8,500

3

9,000 ;

Kamrerare och sekreterare ...........

—

—

-

-

6,000

3

6,500

3

7,000 :

Förste aktuarie ..........

—

-

5,000

3

5,500

O

6,000

3

6,500 !

Registrator och aktuarie

revisor ....

—

—

4,200

3

4,600

3

5,000

3

5,500 !

!

I

1,800

| 2,000

| 2,200

( 2,400

)

ortstillägg

)

\

270

2

\ 300

2

I 330

2

\ 360

2

1 -

Postexpeditör, manlig1) ■

\

2,600

f 2,900

| 3,200

I 3,500

( 3,800

, ortstillägg

1

390

3

1 435

3

i 450

3

l 450

3

\ 450

Postexpeditör, kvinnlig1)

’> ............

(

—

-

( 1,500

j 1,700

1 1,900

| 2,100

ortstillägg

1

—

—

i 225

\ 225

t 225

6

i 225

Tjänstemän af lågt

e grad.

Vaktmästare8).............

1,140

3

1,260

3

1,380

.3

1,500

3

1,650

Till hvar och eu åt* högst sju postexpeditörer, som förordnas att utöfva förmanskap, ma

utgå särskild! arfvode med 15 kronor i månaden.

.) Om fast anställdt kvinnligt biträde vid befordran till postexpeditör skulle komma att i

aflöning och ortstillägg erhålla lägre inkomst än det fasta arfvode, hon närmast däriörut uppburit

från postsparbanken, äger hon att såsom personligt tillägg till tjänstgöringspenningama uppbära

skillnaden, dock högst 75 kronor för år räknadt, intilldess hon intjänat sin första aflömngstörhöjning

såsom postexpeditör.

3) Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad med belysning och uppväimning

samt i öfrigt erforderligt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, a lönen atdiagas oOO

kronor årligen.

Kommitténs förslag beträffande aflöningsförmånerna för befattningsliafvare

å postsparbanksbyrån är uppgjordt under förutsättning, att de

arfvoden och ersättningsbelopp, som hittills lämnats åt vissa befattningslrafvare

lios postsparbanksstyrelsen för biträde med handläggning af

förekommande göromål beträffande riksförsäkringsanstalten och barnmorskornas

pensionsanstalt, icke vidare skola utgå till befattningshafvara

å postsparbanksbyrån, utan att de ersättningar, som framdeles för dylika

bestyr kunna komma att utgå från nämnda anstalter, skola efter den

nya statens trädande i kraft ingå till postsparbanken.

Kommer postsparbanken att ingå såsom en byrå i generalpoststyrelsen,

böra, enligt kommitténs mening, särskilda arfvoden åt befattningshafVare

å andra byråer inom generalpoststyrelsen för bestridande

af göromål för postsparbankens räkning ej vidare utgå.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ISO.

I sitt den 4 oktober 1910 afgifna utlåtande bär postsparbanksstyrelsen

förmält sig icke hafva något att erinra mot bibehållande af

förutvarande arfvoden till generalpostdirektören och de tre särskilda

ledamöterna.

Godtgörelsen till den byråchef i generalpoststyrelsen, som i händelse

af förfall för generalpostdirektören deltager i handläggning af

ärende i postsparbanksstyrelsen, borde, enligt postsparbanksstyrelsens

mening, på sätt 1908 års särskilda kommitterade föreslagit, utgå i form

af dagtraktamente af 5 kronor.

Vidkommande aflöningen till öfverdirektören och chefen för postsparbanken

erinrar postsparbanksstyrelsen därom, att denne enligt 1908

års kommitterades förslag skulle " erhålla ett arfvode af 10,000 kronor

för år.

Då emellertid, lortsätter styrelsen, denne skulle tillsättas allenast

på förordnande för viss tid, under det att den af postsparbanksstyrelsen

föreslagna verkställande direktörsbefattningen skulle i vanlig ordning

besättas med ordinarie innehafvare, ansåge styrelsen, att för denne borde

bestämmas en begynnelseaflöning af 9,000 kronor med en löneförhöjning

efter 3 . år al 600 kronor, hvarigenom lian såsom slutaflöning skulle

komma i åtnjutande af ett aflöningsbelopp, som chefen för riksförsäkringsanstalten

ägde uppbära redan vid tjänstens tillträdande.

Mot hvad löneregleringskommittén hemställt om bestämmande för

kamreraren och sekreteraren, förste aktuarien, registratorn och aktuarien,

revisorerna samt vaktmästarna af aflöningsförmåner till enahanda belopp,

som, enligt den från 1910 års början tillämpade nya stat, tillkomme

motsvarande befattningshafvare hos generalpoststyrelsen, funne postsparbanksstyrelsen

intet vara att erinra, äfven om postsparbanksstyrelsen

förblefve eu fristående institution, helst, såsom ofvan framhållits, styrelsen

ansåge det lämpligt utfärda föreskrifter därom, att befattningshafvare hos

postsparbanksstyrelsen skulle vara skyldig underkasta sig förflyttning

till tjänst vid postverket.

Iill den föreslagna förste vaktmästaren hos postsparbanksstyrelsen,

torde, utöfver aflöningsförmånerna till vaktmästare, böra utgå ett särskild!

årsarfvode af 200 kronor, i likhet med hvad som blifvit för inne1

Lat varen af förste vaktmästaretjänsten hos generalpoststyrelsen bestämdt.

Då de föreslagna bokhållarna och kontorsskrifvarna allenast vore

andra benämningar på de af löneregleringskommittén föreslagna postexpeditörerna,

manliga och kvinnliga, ansåge styrelsen, att atlöningarna

lör dessa bokhållare och kontorsskrifvare borde bestämmas till de af

kommittén för respektive postexpeditörer föreslagna.

Postspar
banks
styrelsen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

Af 1908 års särskilda kommitterade hade för den blifvande kassaintendenten

hos postsparbanksstyrelsen, motsvarande den nuvarande

kassören, föreslagits enahanda aflöningsförmåner, som skulle tillgodokomma

kassaintendenten hos generalpoststyrelsen. Med afseende emellertid

därå att genom tillämpning af det nya redovisningssystemet vid

postverket och postsparbanken de kontanta leveranserna till postsparbankens

liufvudkassa af bankens öfverskottsmedel upphört, på grund

hvaraf kassörens ansvarighet i någon mån minskats, funne styrelsen

denna tjänsteman i aflöningshänseende böra hänföras till den grupp åt

befattningshafvare, som omfattar registratorn och aktuarien samt revisorer,

utom det att kassören såsom ersättning för missräkningspenningar

skulle erhålla ett belopp af 300 kronor för år i stället för nu utgående

500 kronor.

Beträffande aflöningen till de 18 skri!biträden, som enligt post- - sparbanksstyrelsens förslag skulle uppföras å ordinarie stat, bär styrelsen

slutligen framställt särskilt förslag, hvilket jag emellertid, vid det förhållandet

att jag förutsatt att frågan om inrättandet af nämnda befattningar

tills vidare skulle anstå, i detta sammanhang icke torde behöfva

vidröra.

Föreningen af I sammanhang härmed ber jag att få anmäla en af medlemmar

kvinnor i j föreningen af kvinnor i statens tjänst i november 1910 gjord understatme

tjänst, framställning i ämnet, afseende, bland annat, dels att kontors
skrifvarna

skulle tillerkännas begynnelselön af 1,925 kronor och slutlön

af 2,325 kronor, dels och att 7 kvinnliga bokhållarebefattningar måtte

inrättas med en begynnelselön af 2,325 kronor samt en slutlön af 2,<25

kronor.

Departements
chefen.

Ehuruväl jag i motsats mot löneregleringskommittén anser, att

postsparbanken ingalunda bör inordnas i postverket utan bibehållas såsom

en själfständig institution, håller jag dock före, att löneförhållandena

i de båda verken böra regleras efter enahanda grunder. Skälen härtill

torde till fullo framgå af hvad förut anförts.

Hvad lönesatserna beträffar kan jag i det stora hela biträda postsparbanksstyrelsens

förslag. På tvenne punkter innefattar emellertid

det förslag, jag står i begrepp att i förevarande del framlägga, en afvikelse

från hvad nämnda styrelse ifrågasatt.

Jag finner sålunda å ena sidan anledning saknas att bestämma

aflöningen för postsparbanksdirektören till högre belopp än hvad för

öfverdirektörer i nyreglerade ämbetsverk som hufvudregel är fastställdt

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

eller 9,000 kronor. A andra sidan upptager icke mitt förslag- någon

lönesats alls för skri!biträden. Som jag förut framhållit, anser jag nämligen,

att frågan om beredande af fastare ställning åt dessa befattningshafvare

icke nu bör afgöras.

Mitt förslag utgår alltså från att dels arfvodena till general - postdirektören i hans egenskap af ordförande i postsparbanksstyrelsen

samt ledamöterna i styrelsen, förutom föredraganden, bibehållas vid nuvarande

_ belopp eller 2,000 kronor åt generalpostdirektören och 600

kronor till en hvar af nämnda ledamöter, dels ock att till den byråchef

i generalpoststyrelsen, som vid förfall för generalpostdirektören skall

tjänstgöra såsom ledamot i sistnämnda styrelse, särskild ersättning skall

utgå i form af dagtraktamente å 5 kronor.

Till öfriga tjänstemän skulle enligt mitt förslag aflöningen utgå

enligt omstående tablå, hvilken angifver tjänstemännens fördelning i vissa

grupper, de för tjänstemännen inom en och samma grupp bestämda

aflöningsbelopp samt det antal år, som bör förflyta från det tjänsteman

tillträdt visst aflöningsbelopp, intilldess han kan komma i åtnjutande af

det närmast högre.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

I

Kronor År! Kronor År Kronor j År Kronor År> Kronor

Tjänstemän af högre grad:

Postsparbanksdirektör och chef...

Kamrerare och sekreterare .........

Förste aktuarie .......................

Registrator och aktuarie; revisor

Kassör ..................................

Felräkningspenningar ............

Bokhållare

(ortstillägg

ortstillägg

Kontorsskrifvare l).................

ortstillägg ............................

Tjänstemän af lägre grad:

Förste vaktmästare -) .............

slirskildt arfvode .................

Vaktmästare -) .....................

I

jl 1,800

i 270 |

jj 2,600 |

il 390

(

l

5.000

1,200

4,200

300

2.000

300

2,900

435

1,500

225

3:

3 i

Ii

3<

6,000

5,500

4,600

4,600

300

2,200

330

3,200

450

1,700

225

1,380

i 3

! 3

3

i 3

6.500

6,000

5,000

5,000

300

2,400

360

3.500

450

1,900

225

1,140 ! U 1,260

200 i 3|\ 200 i 1\ 200

1,140 | oi 1,260 I 3 1,380

9.000

7.000

6.500

5.500 j

5,500 I

300 ;

( 3,800 |

( 450

| 2,100 |

l 225 i

| 1,500 j J 1,650

\ 200 ! Il 200

1,500 | s| 1,650

1) Till hvar och eu af högst 7 kontorsskrifvare, som förordnas att utöfva förmanskap, må

utgå särskildt arfvode med 15 kronor i månaden.

2) Därest förste vaktmästare eller vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad med

belysning och uppvärmning samt i öfrigt erforderligt bränsle, skall, så länge denna förmån kvalstår,

å lönen afdragas 300 kronor årligen.

Beträffande aflöningsvillkoren torde de i aflöningsreglementet för

postverket bestämda föreskrifterna i det väsentliga böra blifva, gällande

jämväl för postsparbankens personal. För sistberörda befattnmgshafvare

lärer dock särskildt böra stadgas skyldighet att underkasta sig

öfverflyttning till tjänstgöring i postverket med bibehållande af aflöning

och tjänstegrad. Dessutom synes äfven i det hänseendet afvikelse böra

göras från hvad för postverket är gällande, att bland de vid postsparbanken

anställda vaktmästarnas förmåner icke upptages fri beklädnad.

I likhet med hvad förhållandet är i fråga om generalpoststyrelsens

personal, torde därjämte böra meddelas särskild föreskrift därom, att

samtliga ordinarie tjänstemän vid postsparbanken skola, i den man ej

nndantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150. 81

medgifvas, vara a tjänsterummet tillstädes minst 7 effektiva timmar

hvar] e söckend a g.

Aflöningsbeloppen för de föreslagna befattningshafvarna hos postsparbanksstyrelsen

torde böra i öfverensstämmelse med för personalen

vid generalpoststyrelsen gällande aflöningsförhållanden uppdelas i lön,

tjänstgöringspenningar och ortstillägg enligt den fördelning, som återfinnes

i det förslag till aflöningsreglemente, som jag i enlighet med

nyss angifna grunder låtit utarbeta och strax ämnar föredraga.

På sätt förut blifvit erinradt, utgå till vissa befattningshafvare särskilda

arfvoden för biträde med handläggning af de hos styrelsen förekommande

göromål beträffande riksförsäkringsanstalten, olycksfallsförsäkringsanstalten

för fiskare och barnmorskornas pensionsanstalt. Dessa

arfvoden förskotteras af postsparbankens medel, men ersättas sedermera

banken af statskontoret från för ändamålet anvisade anslag. Med det

löneregleringsförslag, jag nu ärnar framlägga, afser jag emellertid —

detta i likhet med löneregleringskommittén — att ifrågavarande arfvoden

och ersättningsbelopp ej vidare skola utgå direkt till personalen utan

tillgodokomma postsparbankens kassa. I de förbättrade aflöningsförmåner,

som nämnda löneregleringsförslag innebär, hafva därför inberäknats godtgörelse

för berörda särskilda arfvoden och ersättningsbelopp.

Ett,af postsparbanksstyrelsen framställdt förslag om förändring af

de grunder, efter livilka ersättningen till postsparbank för biträde vid

handläggning af göromål för nämnda anstalters räkning, torde framdeles

efter ytterligare beredning, och då detsamma lärer kunna afgöras

oberoende al den föreliggande organisations- och löneregleringsfrågan,

fä anmälas inför Eders Kungl. Maj:t.

Mitt förslag, att postsparbanken skall utgöra eu själfständig institution,

förutsätter gifvetvis, att de särskilda arfvoden, som nu utgå till

befattningshafvare i generalpoststyrelsen för bestridande af göromål för

postsparbankens räkning fortfarande af dem skola tillgodonjutas.

1908 ars kommitterade hafva föreslagit vissa öfvergångsbestäm- ÖfVergingsmelser

i sjdte att förekomma, det personalen hos postsparbanksstyrelsen teteer''

skulle till följd af det långa uppskofvet med fastställande af ordinarie 1908 årt

stat blifva lidande med hänsyn till aflönings- och pensionsförmåner. kommitterade.

Sålunda hafva kommitterade hemställt, att, i händelse chefen för

postsparbanksbyrån komme att ersättas med en genom förordnande på

viss tid tillsatt öfverdirektör och chef för postsparbanken, nuvarande

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 150.

chefen för postsparbanksbyrån, om honom meddelades förordnande å

öfverdirektör sbefattningen, måtte få i fråga om rätt till pension såsom

öfverdirektör tillgodoräkna sig fem år åt den tid han pa förordnande

bestridt chefsbefattningen för postsparbanksbyrån.

Efter hvad kommitterade erinrat, hafva de tjänstemän hos postsparbanksstyrelsen,

som på grund af fasta förordnanden bestridt jämlikt

Kungl. Maj:ts särskilda beslut inrättade tjänster därstädes, uppburit

afiöningar till belopp, motsvarande de för deras vederlikar i andra ännu

ej reglerade ämbetsverk i allmänhet gällande, likasom de ock kommit

i‘ åtnjutande af ålderstillägg efter viss tids tjänstgöring semester och

dyrtidstillägg efter samma grunder, som vant bestamda för deras tore
nämnda

vederlikar. ... , .

Kommitterade hafva såsom öfvergångsbestammelse föreslagit, att

dessa tjänstemän vid befordran, med det år den nya staten kommer att

träda i kraft, till ordinarie innehafvare af de befattningar, de pa förordnande

bestrede, måtte »få räkna sig till godo ifrågavarande förordnanden

beträffande begynnelseaflöning enligt den nya staten».

1908 års kommitterade hafva vidare beträffande de åt dem föreslagna

befattningarna såsom kvinnliga bokhållare och kontoi sskiif vare

anfört, att dessa befattningar antagligen komme att besättas med personer

bland de hos postsparbanksstyrelsen anställda kvinnliga extra

biträdena; och att samtliga till nuvarande femte aflönmgsklassen

hörande dylika biträden redan åtnjöte aflöningsförmåner till belopp

öfverstigande de aflöningsanslag, som enligt de särskilda kommitterades

förslag skulle utgå såsom begynnelseaflöning till kvinnlig bokhållare

samt, under de första sex åren, till kontorsskrifvare.

Då det syntes kommitterade vara med postsparbankens intresse

förenligt att såsom ordinarie hos styrelsen fästa biträden, hvilka under

en lång tids tjänstgöring hunnit förvärfva insikter och erfarenhet i föiekommande

göromål, men ett sådant syfte möjligtvis ej vunnes, om en

befordran till ordinarie befattning skulle för de befordrade medföra inkomstminskning,

ansåge kommitterade, att de af dessa bitraden, som

med den nya statens trädande i kraft vunne befordran till ordinarie

befattningshafvare hos postsparbanksstyrelsen, borde få i aflönmgshänseende

tillgodoräkna sig en del af den tid de varit såsom extra biträden

anställda hos styrelsen. Denna retroaktiva tid syntes, enligt

den undersökning kommitterade verkställt med hänsyn till den dåvarande

personalen, böra lämpligen omfatta den del af extra biträdestiden,

som öfverstege 8 år vid befordran till bokhållare och 6 ai vid

befordran till kontorsskrifvare.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

I sitt underdåniga utlåtande den 27 mars 1908 har postsparbanksstyrelsen

bland annat föreslagit en förändring rörande den af kominitterade

ifrågasatta öfvergångsbestämmelsen, att de tjänstemän hos

postsparbanksstyrelsen, som på grund af lasta förordnanden bestridt

jämlikt Kungl. Maj:ts särskilda beslut inrättade tjänster därstädes, måtte

vid befordran med 1909 års ingång till ordinarie innehafvare af de befattningar,

de nu på förordnande bestrede, få räkna sig till godo ifrågavarande

förordnanden beträffande begynnelseaflöning enligt den nya

staten. Det syntes nämligen postsparbanksstyrelsen ej otänkbart att i

sammanhang med genomförandet af den nya lönestaten omplacering

af tjänstemän inom samma lönegrad kunde komma att äga rum antingen

på grund af tjänstinnehafvares ansökan eller af lämplighetshänsyn. Vid

bibehållande af nyssnämnda lydelse å ifrågavarande öfvergångsbestämmelse

skulle en sålunda förflyttad tjänsteman förverka rätten till retroaktiv

tjänstårsberäkning. Då eu sådan föreskrift ej syntes fullt billig

eller ens lämplig, hemställde styrelsen, att berörda öfvergångsbestämmelse

måtte få den förändrade formulering, att dessa tjänstemän finge,

vid befordran med 1909 års ingång till ordinarie befattningsinnehafvare,

beträffande begynnelseaflöning enligt den nya staten, räkna sig till

godo den tid, hvarunder de innehaft fäst förordnande å befattning tillhörande

samma grupp af tjänster, till hvilka befattningen enligt den

nya staten hänförts.

Löneregleringskommittén har och för sin del funnit bestämmelse

i det sålunda, afsedda syftet vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande

såväl beträffande tjänstemän i hittillsvarande mening som

ock i fråga om vaktmästare. V

Vidkommande de af 1908 års kommitterade föreslagna öfvergångsbestämmelserna

rörande bokhållare och kontorsskrifvare, af löneregleringskommittén

benämnda manliga och kvinnliga postexpeditörer, har

löneregleringskommittén, under framhållande af att rättvisa och billighet

kräfde, att den, som vid befordran till postexpeditör — kvinnlig

eller manlig — under längre tid tjänat postsparbanken, men på grund

af bankens provisoriska förhållanden ej kunnat vinna ordinarie anställning,

bereddes någon förmån framför den, som efter kortare tjänstetid

vunne sådan befordran, funnit det uti ifrågavarande hänseende vara tillfyllest,

om den, som befordrades till postexpeditör i postsparbanken,

finge för erhållande af högre begynnelseaflöning räkna sig till godo 6

år af den tid den befordrade varit, före den nva statens trädande i kraft,

fäst anställd hos postsparbanksstyrelsen.

Fostsparbanksstyrelsens

und.

utlåtande den

27 mars 1908

Lönereglering skommittén.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Postsparbanksstyrelsens

und.

utlåtande den

4 oktober 1910.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ttt Nåd. Proposition N:o 150.

Under åberopande af livad löneregleringskominittén anfört angående

rätt för befattningsliafvare att räkna sig till godo den tid, hvarunder de

innehaft fast förordnande å befattning, tillhörande samma grupp af

tjänster, till hvilken befattningen enligt den nya staten hänförts, har

postsparbanksstyrelsen i sitt utlåtande den 4 oktober 1910 framhållit,

att det kunde ifrågasättas, huruvida icke eu dylik tjänsteårsberäkning

jämväl borde för visst fall tillförsäkras den blifvande innehafvare^ af

förste aktuariebefattningen. Då innehafvare!! af nuvarande aktuariebefattningen

hade att utföra samma ansvarsfulla och kräfvande göromål,

som komme att åligga innehafvaren af den blifvande l:ste aktuariebefattningen,

ansåge postsparbanksstyrelsen rättvisa och billighet kräfva,

att, därest nyssnämnda tjänstinnehafvare efter eventuell befordran

från aktuarie '' till förste aktuarie icke skulle, vid den nya statens

trädande i kraft, komma i sämre löneställning än om aktuariebefattningen

bibehållits i samma tjänstegrad som hittills, d. v. s. likställd

med exempelvis revisorsbefattningarna, den blifvande innehafvaren af

l:ste aktuariebefattningen medgåfves rättighet att i fråga om begynnelseaflöning

enligt den nya staten få tillgodoräkna sig 3 år af den tid,

hvarunder han bestridt fast förordnande såsom aktuarie hos postsparbanksstyrelsen.

Dessutom har postsparbanksstyrelsen, liksom ock löneregleringskommittén,

framställt förslag till vissa öfvergångsbestämmelser med hänsyn

till att vissa skrifbiträden skulle beredas fast anställning.

Att vissa öfvergångsbestämmelser stadgas, på det att icke postsparbankens

personal skall, till följd åt det långa dröjsmålet med fastställande

af ordinarie stat för banken, blifva i fråga om tjänstårsberäkning

lidande med hänsyn till aflöningsförmåner, synes mig nödvändigt.

Hvad härutinnan blifvit i ärendet anfördt ger mig anledning till

följ ande erinringar.

Då enligt mitt förslag postsparbanksdirektören och chefen för postsparbanken

icke skulle förordnas för vissa år utan i vanlig ordning utnämnas,

lärer icke erfordras någon öfvergångsbestämmelse beträffande

nuvarande innehafvaren af befattningen såsom chef för postsparbanksbyrån,

på sätt 1908 års kommitterade föreslagit.

I likhet med löneregleringskominittén anser jag det vara med rättvisa

och billighet öfverensstämmande, att befattningsliafvare hos postsparbanksstyrelsen,

som på grund af fasta förordnanden bestridt jämlikt

Eders Kungl. Maj:ts särskilda beslut inrättade tjänster hos styrel
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

sen Unge, beträffande begynnelseaflöning enligt den nya staten,

räkna sig till godo den tid, hvarunder de innehaft fast förordnande å

befattning tillhörande samma grupp af tjänster, till hvilken befattningen

enligt den nya staten hänförts.

Likaså anser jag mig böra tillstyrka postsparbanksstyrelsens hemställan

. därom, att den blifvande innehafvare]! af förste aktuariebefattningen

medgitves rätt att i fråga om begynnelseaflöning enligt den

nya staten få räkna sig till godo tre år af den tid, hvarunder han må

hafva bestridt fast förordnande såsom aktuarie hos postsparbanksstyrelsen.

Den nuvarande aktuarien i postsparbanksstyrelsen har under 14

ar innehaft fast förordnande i sådan egenskap eller å tjänst i samma grad.

Enligt de af mig ifrågasatta grunderna för bestämmande af aflöningarna

i postsparbanken skulle, därest aktuariebefattningen bibehölles i samma

tjänstegrad som hittills och ifrågavarande tjänsteman utsåges till ordinarie

innehafvare af nämnda befattning, denne komma i åtnjutande af

en begynnelselön åt 5,500 kronor eller samma belopp, som under förutsättning

af bifall till postsparbanksstyrelsens om förmälda hemställan

skulle utgå såsom begynnelselön till första aktuarien.

Att amanuens och kvinnligt skrifbiträde, som varit i postsparbankens

tjänst någon längre tid, vid befordran till bokhållare respektive

kontorsskrifvare får åtminstone i viss mån räkna sig till godo denna

tjänstetid, finner jag lika med löneregleringskommittén vara fullt billigt.

Enahanda grundsats har också lått uttryck x aflöningsreglementets för

tjänstemän vid postverket öfvergångsbestämmelse, som tillerkänner sådan

förmån åt den, som före 1908 års utgång antagits till e. o. tjänsteman^

generalpoststyrelsen eller till e. o. postexpeditör. Men under det

att ifrågavarande tjänstemän vid postverket under viss förutsättning

äga räkna sig till godo så stor del af tiden för tjänstgöringen såsom

extra ordinarie, som öfverskjuter 5 år, har löneregleringskommittén, såsom

förut är omförmäldt, föreslagit, att berörda e. o. tjänstemän vid

postsparbanken skulle vid ifrågavarande befordran få räkna sig till godo

Ö år af den tid den befordrade varit, före deri nya statens trädande i

kraft, fast anställd hos postsparbanksstyrelsen.

Att löneregleringskommittén, som uppgjort sitt förslag till lönebestämmelser

efter mönster åt hvad som är gällande vid postverket, i nu

förevarande del icke ansett sig böra följa aflöningsreglementet för tjänstemän

vid postverket, beror, enligt hvad jag inhämtat från kommittén,

därpå, att med den för postverket gällande bestämmelsen åtskilliga af de

e. o. befattningshafvarna i postsparbanken vid befordran skulle komma

i en försämrad ekonomisk ställning.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Arfvoden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

Då något sådant icke kan anses tillfredsställande och syltet med

löneregleringens vid postsparbanken genomförande i enlighet med de

för postverket gällande lönebestämmelser i intet hänseende lärer förfelas

genom den sålunda ifrågasatta afvikelsen från nämnda bestämmelser, har

jag ansett mig böra följa löneregleringskommitténs förslag i denna del.

Då jag funnit mig icke för närvarande kunna förorda vare sig

postsparbanksstyrelsens förslag om uppförande åt 18 skrifbiträden på

ordinarie stat eller löneregleringskommitténs förslag om beredande af

fastare anställning åt visst antal dylika biträden, finner jag de af löneregleringsko

mmittén och postsparbanksstyrelsen med hänsyn till berörda

förslag gjorda framställningar om öfvergångsbestämmelser icke nu böra

föranleda någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.

Postsparbanksstyrelsens förslag i Girigt till öfvergångsbestämmelser,

hvilka i hufvudsak öfverensstämma med hvad löneregleringskommittén

ifrågasatt, kunna af mig lämnas utan erinran.

Jag har låtit upprätta förslag till öfvergångsbestämmelser i enlighet

med hvad jag sålunda förordat. Dessa öfvergångsbestämmelser äro

såsom tillägg fogade till aflöningsreglementet (Bil. A.)

Sammanlagda beloppet åt de arfvoden och traktamenten, som

under år 1907 utgått till den extra och tillfälliga biträdespersonalen hos

postsparbanksstyrelsen, bär enligt 1908 års kommitterades uppgift utgjort

i rundt tal........................................................................ kronor 168,000:

Därifrån hafva kommitterade dragit dels beloppet

af arfvoden å de extra biträdesbefattningar, som enligt

kommitterades förslag skulle ersättas med ordinarie

tjänster, dels och den besparing å extra biträdesånslaget,

som kunde antagas blifva en följd af arbetstidens

utsträckning till 7 timmar om dagen, eller

sammanlagdt i rundt tal................................................. » 95,000:

Återstoden, ......................................................••• kronor 73,000: —,

skulle då komma att utgöra det till arfvoden och

traktamenten åt extra och tillfälliga biträden erforderliga

beloppet.

Till detta belopp borde emellertid enligt kommitterades

uppfattning läggas vikariatsersättning samt

den ökade utgift, som kräfdes för beredande af se
-

mester åt de nya befattningshafvarna, eller omkring » 9,000:

Den sålunda uppkommande summan.................. kronor 82,000: —

hafva kommitterade ansett böra i statförslaget uppföras

med ..........................................................................

D

85,000: —.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150. 87

Löneregleringskommittén, som ställer sig tveksam i fråga om värdet

af det under, en sjunde tjänstgöringstimme utförda arbetet, anser sig

emellertid icke böra göra någon annan erinran mot ifrågavarande af 1908

års kommitterade beräknade anslagsbehof, än att, med hänsyn hufvudsakligen

till af kommittén föreslagna högre arfvoden åt fast anställda

kvinnliga biträden, anslagsbeloppet, syntes böra höjas till 90,000 kronor

och upptagas såsom förslagsanslag under rubriken: »arfvoden åt extra

tjänstemän, vikariatsersättningar, m. m.»

Med hänvisning till sitt förslag, att 18 af de nuvarande extra

biträdena skulle ersättas af ordinarie skrifbiträden, har postsparbanksstyrelsen

i sitt utlåtande den 4 oktober 1910 framhållit, att summan af

arfvodena till berörda 18 extra biträden utgjorde i rundt tal 30,000

kronor, hvarmed styrelsen alltså föreslagit, att det af löneregleringskommittén

ifrågasattta beloppet skulle minskas. I styrelsens förslag till

stat har detta följaktligen upptagits till 60,000 kronor.

I händelse af bifall till mitt förslag därom, att med skrifbiträdesbefattningarnas

uppförande å stat skulle anstå, lärer, enligt hvad jag

inhämtat från postsparbanksstyrelsen, för ifrågavarande utgiftstitel icke

behöfva beräknas högre belopp än 1908 års kommitterade föreslagit eller

85,000 kronor.

Hvad ersättningen till befattningshafvare vid postverket för handläggning

af postsparbanksgöromål angår, utgår ersättning till funktionärer

vid postanstalterna med visst belopp för hvarje nyutfärdad motbok

och för hvarje insättning samt med uppbördsprovision, hvarjämte ersättning

utgått till åtskilliga befattningshafvare hos generalpoststyrelsen, nämligen

ombudsmannen, frimärksintendenten och den vid postverkets frimärksförråd

anställde revisorn och bokhållaren äfvensom vissa vaktmästare

för biträde vid handläggning af postsparbanksgöromål.

Sammanlagda ersättningsbeloppet har under år 1907 utgjort kronor

32,288: 8 9 och under år 1908 kronor 31,026: 8 2, uti hvilka belopp ersättningen

till omförmälda befattningshafvare i generalpoststyrelsen ingår

med 1,450 kronor hvartdera året. 1908 års kommitterade hafva föreslagit,

att för ifrågavarande ändamål skulle i staten uppföras ett belopp

af 35,000 kronor.

Med hänsyn därtill, att enligt löneregleringskommitténs förslag ersättning

till ifrågavarande befattningshafvare i generalpoststyrelsen ej

vidare skulle utgå, anser kommittén det för ändamålet erforderliga beloppet

böra beräknas till 30,000 kronor.

Rörande denna fråga har postsparbanksstyrelsen framhållit, att, om

Ersättning till

befattningsbafvare

vid

postverkets

lokalförvaltningar.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Expenser och

diverse utgifter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

än ifrågasättas kan, huruvida icke, sedan numera sportlerna för posttjänstemännen

borttagits eller stå under afskrifning, omhandlade ersättning

borde, därest postsparbanken införlifvades med postverkets centralförvaltning,

indragas på en gång eller småningom under loppet af eu

viss öfvergångstid, ur lämplighetens synpunkt eu sådan åtgärd dock ej

borde vidtagas. Ifrågavarande godtgörelse torde nämligen böra betraktas

ej så mycket såsom eu verklig ersättning till posttjänstemännen för det

arbete och ansvar, som handhafvande! af postsparbanksgöromål ålade

dem, utan fastmera såsom en uppmuntran att verka för postsparbankens

framgång.

I allt fall torde, fortsätter postsparbanksstyrelsen, om postsparbanken

fortfarande komme att förblifva en fristående institution, en ersättning

af nu ifrågavarande slag böra bibehållas och det för ändamålet erforderliga

beloppet beräknas till 82,000 kronor för år, i hvilket anslagskulle

ingå ersättning till vissa befattningshafvare hos generalpoststyrelsen

för biträdande med handläggning af postsparbanksgöromål.

Hvad sålunda af styrelsen ifrågasatts har jag ansett mig böra

biträda.

Expensutgifterna, som utgöras åt kostnaderna för trycknings- och

bokbinderiarbeten, skrifmaterialier, uppvärmning och belysning in. in.,

hafva under år 1907 uppgått till kronor 27,64L: 51 och under år 1908

till kronor 33,868: 80.

Kostnaderna för annonsering, anskaffning och underhåll af möbler

samt för underhåll af lokaler in. in., Indika kostnader bokförts under

titeln »diverse utgifter», hafva utgjort kronor 5,241: 3G under år 1907 och

kronor 6,609: o2 under år 1908. 1 sistnämnda belopp ingår emellertid

kostnaden för 1908 års kommitterades utredning och förslag angående

postsparbanken med kronor 2,751:7 1.

Ersättning för förvaring i riksbanken af postsparbankens, riksförsäkringsanstaltens

och barnmorskornas pensionsanstalts värdehandlingar

har för år 1907 utgått med 8,000 kronor, hvaraf påförts postsparbanken

7,610 kronor och återstoden nyssnämnda båda anstalter. Från och med

år 1908 är afgiften nedsatt till 4,000 kronor, hvaraf för sistnämnda år

påförts postsparbanken 3,760 kronor.

Nu berörda tre kategorier af utgifter äfvensom kostnaden för vaktmästares

beklädnad, läkarvård och medicin hafva af löneregleringskommittén

i dess förslag till stat sammanförts under rubriken »expenser

och diverse utgifter» samt med ledning af nyss anförda siffror beräknats

till sammanlagdt belopp af 40,000 kronor.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150. 89

Emot denna beräkning har postsparbanksstyrelsen förklarat sig

icke hafva något att erinra.

Ehuru fullgiltiga skäl att bland ifrågavarande vaktmästares förmåner

upptaga fri beklädnad icke synas mig föreligga och jag följaktligen

icke upptagit denna förmån i det förslag till aflöningsreglemente,

som jag låtit utarbeta, anser jag dock denna omständighet icke

höra föranleda ändring af det af iöneregleringskommittén föreslagna

beloppet för förevarande utgiftstitel.

_ Under titeln afkortningar afföras i räkenskaperna förluster vid

obligationsutlottning äfvensom amnärkningsarfvoden, i den mån dessa

betalas af postsparbanken. Beloppet af dylika förluster och arfvoden

utgjorde under år 1907 kronor 5,751: 7!) och under år 1908 kronor

5,510:6 8. De särskilda kommitterade hafva föreslagit att för ändamålet

måtte i staten uppföras 6,000 kronor.

Lönereglei in gskommitten, som förklarat sig icke hafva något att

erinra mot ifrågavarande belopp, anser emellertid detsamma böra i staten

upptagas under titeln »amnärkningsarfvoden samt förlust vid oblio-ationsutlottning

o. d.». ö

Sistnämnda titel är i löneregleringskommitténs förslag till stat

upptagen såsom eu underrubrik under hufvudrubriken »afkortningar och

afskrifningår», hvilken i förslaget innefattar ännu en underrubrik, »till

nedskiifning af bokförda värdet å postsparbankens obligationer». Då jag

. 01''saker, som jag längre fram vid behandlingen af frågan om disposition

af postsparbankens öfverskott skall utveckla, icke upptager sistberörda

titel i det förslag till stat, som jag tillåter mig framlägga inför

Eders ivungl. Maj:t, lärer jämväl den förra af Iöneregleringskommittén

föreslagna underrubriken blifva obehöflig.

f ''ifrigt f*ai jag icke något att erinra mot hvad rörande anslaget

till afkortningar och afskrifningar blifvit föreslaget och har följaktligen

upptagit detsamma till 6,000 kronor.

... Med tillämpning af hvad jag i det föregående anfört förordar jag

till fastställande följande förslag till utgiftsstat, därå aflöningarna "till

postsparbankens ordinarie personal upptagas med de belopp, till bvilka

de med hänsyn till från postsparbanksstyrelsen inhämtade uppgifter

rörande nuvarande personalförhållanden vid densamma, ansetts kunna

beräknas.

Bihang till Biksd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft.

Afkortningar

och afskrifningar.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 150.

Utgift sst a t för postsparbanken, att tillämpas från och

med den 1 januari 1912.

A. Aflöning ar:

Generalpostdirektören, såsom ordförande i postsparbanksstyrelsen

..............................................

3 ledamöter i styrelsen, hvardera 600 kronor

Postsparbanksdirektören och chefen för postsparbanken

.............................................................

1 kamrerare och sekreterare (6,000—7,000

kronor) ...................................................................

1 förste aktuarie (5,000—6,500 kronor)............

1 kassör (4,200—5,500 kronor) .........................

felräkningspenningar (300 kronor) .............

1 registrator och aktuarie 4,200—5,500 kronor)

4 revisorer (4,200—5,500 kronor) .....................

7 bokhållare (1,800 — 3,800 kronor)...................

ortstillägg (270—450 kronor) ...........................

35 kontorsskrifvare (1,500—2,100 kronor) .....

ortstillägg (225 kronor).....................................

1 förste vaktmästare (1,140—1,650 kronor)......

särskild! arfvode (200 kronor)........................

4 vaktmästare (1,140—1,650 kronor) ..............

Arfvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättningar

in. m..........................................................

Kronor: Kronor:

2,000: —

1,800: —

9,000: -

7,000: —

5,500: —

5,800: —

5,500: —

21,000: —

18,860: —

74,375: —

1,850: —

5,310: —

85,000: — 242,995: —

B. Omkostnader:

(Förslagsansla

Ersättning till befattningshafvare vid generalpoststyrelsen

och postverkets lokalförvaltningar

för handläggning af postsparbanks
göromål.

...................................................................

Expenser och diverse utgifter............................

C. Afkortningar och af skrifning ar: förslagsanslag.

32,000:

40,000:

72,000

6,000

Summa kronor

320,995

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kuncjl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 150.

Dessa utgifter torde i enlighet med nu gällande grundsatser böra

bestridas med postsparbankens egna inkomster.

Dessa hafva, i den mån de härflyta från bankens nuvarande inkomstkällor,

af löneregleringskommittén ansetts kunna beräknas till

320,000 kronor om året, en beräkning som postsparbanksstyrelsen, med

uttalande att den syntes vara gjord med nödig försiktighet, förklarat sig

biträda.

För år 1910 hafva ifrågavarande inkomster belöpt sig till något

öfver 322,000 kronor.

Emellertid är det, såsom jag tidigare antyd t, en förutsättning för

den föreslagna löneregleringen, att ersättningen för biträde af postsparbankens

personal vid handläggning af de i banken förekommande göromål,

tillhörande riksförsäkringsanstalten, olycksfallsförsäkringsanstalten

för fiskare och barnmorskornas pensionsanstalt ej vidare skall utgå till

nämnda personal utan tillfalla banken såsom en inkomst.

Under närvarande förhållanden kan denna inkomst beräknas till

omkring 13,000 kronor om året. I de af mig gjorda beräkningarna

har jag också upptagit postsparbankens inkomster till ett belopp, som

med 13,000 kronor öfverstiger den inkomstsumma, med hvilken löneregleringskommittén,

enligt hvad förut är nämndt, räknat.

Beträffande dispositionen af det öfverskott, som postsparbanksrörelsen

må komma att lämna, hafva olika meningar gjort sig gällande.

Enligt löneregleringskommitténs mening, borde, åtminstone under

ett antal år framåt, allt det öfverskott, som kunde uppkomma på postsparbankens

rörelse, användas till nedskrifning af värdet å bankens

obligationer, hvilken nedskrifning skulle af bankens styrelse verkställas

utan särskildt tillstånd af Eders Kung!. Maj:t. För ändamålet har kommittén,

såsom jag nyss an ty dt, i sitt förslag till stat upptagit ett visst

anslagsbelopp, motsvarande den beräknade vinsten.

Kommittén har vidare ifrågasatt, att öfverskottet, i den män det

ej varder erforderligt till nedskrifning af bokföringsvärdet å postsparbankens

obligationer, må, efter framställning från Kungl. Maj:t, stå till

Riksdagens disposition. En sådan anordning skulle förutsätta förändring

af § 19 mom. 3 samt § 20 mom. 2 i postsparbanksförordningen, hvilka

författningsrum innehålla, det förra, att öfverskott skall användas uteslutande

för postsparbankens egna ändamål, och det senare, att det

åligger postsparbanksstyrelsen att vid afgifvande af underdånig berättelse

Disposition af

postsparbankens

öfverskott.

Lönereglerings
konmUtén.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Postsparbanks
styrelsen.

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

om bankens tillstånd och förvaltning- yttra sig rörande det belopp, som

af bankens medel må under det löpande året användas för vidtagande

af åtgärder för främjande af sparsamhet, särskild t inom de mindre bena

edlade samhällsklasserna.

Härom har postsparbanksstyrelsen anfört, att det icke torde vara

nödvändigt att till för tillfallet rådande kurser nedskrifva värdet å andra

obligationer än sådana, som vid behof af nödiga rörelsemedel kunde

realiseras, helst på den utländska penningemarknaden. Het torde väl

kunna antagas såsom otvifvelaktigt, att postsparbankens obligationer

vore af sådan beskaffenhet, att de blefve inlösta till nominella värdet,

och för den kursförlust, som under loppet af obligationernas löpetid

uppkomme vid inlösen af sådana utlottade obligationer, som vore bokförda

öfver pari, vore i statförslaget uppfördt ett särskild! anslag, förutom

det att denna förlust i stort sedt torde uppvägas af vinsten vid

inlösen af obligationer, bokförda under pari.

Härefter fortsätter postsparbanksstyrelsen:

»Vid bifall till kommitténs hemställan om användning af hela det

å bankens rörelse uppkommande öfverskottet till nedskrifning af obligationernas

bokföringsvärde, skulle sålunda den anordning komma att upphöra,

hvarigenom under de senare åren postsparbankens öfverskottsmedel

delvis användts till utdelande af gratifikationer åt sparmärkesförsäljare,

som med nit och framgång verkat för postsparbanken.

Värdet af den tillgång postsparbanksstyrelsen sålunda ägt till utdelande

af belöningar för nyssangifna ändamål torde svårligen kunna

öfverskattas. Det lärer allenast i undantagsfall kunna påräknas, att

återförsäljare af sparmärken utan någon pekuniär uppmuntran och allenast

af intresse för den goda saken skall åt densamma ägna den tid och

möda, som kräfves, om något afsevärdt resultat skall vinnas.

Att borttaga det tillfälle till uppmuntran af för postsparbankens

framgång nitiska och verksamma sparmärkesförsäljare, som styrelsen

sålunda ägt, och att allenast lita till den personliga själfuppoffringen,

skulle, om man önskar postsparbankens utveckling, ej vara välbetän kt.

Jämlikt bestämmelse i § 19 mom. 3 af postsparbanksförordni ngen

den 22 juni 1883, skola de öfverskott på postsparbankens rörelse, som

kunna uppkomma, användas för postsparbankens egna ändamål; och

enligt § 20 mom. 2 af nämnda nådiga förordning åligger det postsparbanksstyrelsen

att vid afgifvande af årsberättelse öfver postsparbankens

tillstånd och förvaltning yttra sig rörande det belopp, som af postsparbankens

medel må under det löpande året användas för vidtagande af

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 150. 93

åtgärder, indika afse främjande af sparsamhet särskilt inom de mindre

bemedlade samhällsklasserna.

Nn har emellertid kommittén föreslagit, att, med ändring af föronämnda

bestämmelser, de öfverskott, som kunna uppstå å postsparbanks1

Öl elsen, sedan den åt kommittén förordade nedskrifning af obligationernas

värde ägt rum, borde, efter framställning från Kungl. Maj:t, ställas till

Riksdagens disposition.

Enligt kommitténs å sid. 160 uttalade uppfattning att »det sannolikt

kommer att (fröja många år, innan bankens obligationer på detta

satt kunna nedskrifvas till sitt verkliga värde», skidle, därest kommitténs

förslag rörande sättet för nedskrifning af postsparbankens obligationsstock

blefve godkändt, frågan om användande af bankens öfverskott

ej vara aktuell.

För den händelse förhållandena blefve sådana, att redan under

närmaste tiden postsparbankens öfverskott, efter det möjligen erforderliga

afskrifningar ägt rum, uppginge till något mera afsevärdt belopp,

lärer det, enligt styrelsens förmenande, vara af nödvändigheten påkalladt,

att öfverskottet fortfarande såsom hittills användes för postsparbankens

egna ändamål.

Äfven om man icke lärer kunna godkänna den åsikten, som från

ett och annat håll gjort sig gällande, att allt det öfverskott, som uppkommer

på eu sparbanks rörelse, efter det nödiga afsättningar in. m.

ägt lura, skulle tillhöra bankens insättare och fördenskull tillgodokomma

dem i form. af tilläggsräntor, så torde dock med hänsyn till postsparbankens

Imfvuduppgift kunna ifrågasättas, huruvida icke för vidtagande

af åtgärder för befrämjande af sparsamhet borde få användas någon de!

al det a rörelsen uppkomna öfverskottet.

Enligt gällande bestämmelser för åtskilliga utländska postsparbanker

tillkommer visserligen vederbörande statsverk öfverskottet på

bankens rörelse, efter det reservfonden uppnått ett visst belopp. Men

inom exempelvis den belgiska postsparbanken användes den å rörelsen

uppkomna vinsten dels till utdelning hvart femte år af räntetillskott till

insättare dels ock för premiering af posttjänstemän med flera, hvilka

med nit och framgång verka för postsparbanken. De gratifikationer,

som för sadant ändamål utdelas, uppgå till afsevärda belopp, och, enligt

postsparbanksstyrelsen. meddelad upplysning, torde den hufvudsakliga

orsaken till den belgiska postsparbankens storartade utveckling under

dess 40-åriga tillvaro vara att söka i det sätt, hvarpå bankens vinst

sålunda blifvit använd.

Den svenska postsparbanken har hittills ej ägt tillfälle att annor
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

lunda än i ytterst ringa mån vidtaga några med utgifter förenade åtgärder

i förenämnda syfte. Men om än resultatet af dessa åtgärder

skulle hafva inskränkts därtill, att blott ett mindre kapital blifvit tillvarataget

och afsatt för kommande dagars behof, så torde dock ett

sådant till synes obetydligt resultat i någon mån hafva bidragit att hos

folket inplanta sparsamhetsidéen och mana till ekonomisk förtänksamhet.

K om me postsparbankens öfverskott att stiga till något högre belopp,

utan att detsamma disponerades för statsutgifter, blefve ock tillfälle

beredt för banken att, i större grad än hittills kunnat ske, fylla det

med densamma afsedda hufvudsyftet: vårt folks vänjande till sparsamhet

och omtanke för framtiden.»

Departements■ Hvad postsparbanksstyrelsen anfört angående dispositionen af

chefen. bankens öfverskott synes mig i allt väsentligt kunna godtagas. Eu

nedskrifning af värdet å bankens obligationer i den omfattning, som

löneregleringskommittén förutsatt, lärer, såsom också förut är framhållet,

icke vara behöflig. I samma mån som de genom nådig kungörelse den

4 juli 1902 fastställda nya grunderna för placeringen af bankens medel

vinna ökad tillämpning, varder ju nämligen banken mindre beroende

än hittills af placering i obligationer. Därjämte kan det antagas att,

om, såsom jag längre fram har för afsikt att föreslå, banken erhaller

rätt till kredit till visst belopp i riksgäldskontoret, densamma endast

undantagsvis skall blifva nödsakad att realisera obligationer för mötande

af motsedda utbetalningar.

Löneregleringskommitténs förslag, i hvad det afser förändring af

§ 19 mom. o samt § 20 mom. 2 i postsparbanksförordningen, finner

jag mig icke kunna understödja. Förslaget synes nämligen knappast

vara af något direkt behof påkalladt, därest hvad kommittén i

öfrigt ifrågasatt om disposition af bankens öfverskott icke skulle vinna

bifall. Fn sådan förändring skulle också, enligt mitt förmenande, mycket

lätt komma att verka till hinder i bankens verksamhet för fullföljande

af dess viktiga uppgift att befrämja sparsamheten bland vårt folk.

Pensionering 1 fråga om pensionering af postsparbankens ordinarie personal hafva

1908 års 1908 års kommitterade anfört, att vederbörande ordinarie innehafvare

liommitterade. af tjänst å postsparbankens stat borde vara underkastad bestämmelserna

i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension och sålunda ej blott skyldig att genom erläggande af afgifter

bidraga till sin egen ''pensionering, utan äfven berättigad att vid viss

uppnådd lefnads- och tjänstålder, för manlig tjänstinnehafvare 67 lefnads
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150. 95

ar och 35 tjänstår och för kvinnlig tjänstinnehafvare 60 lefnadsår och

o0 tjenstår, komma i åtnjutande af pension enligt de i nämnda lag

bestämda grunder.

Kommitterade hafva ansett att, om än postsparbanken redan anlitades

och i framtiden ännu mera komme att anlitas jämväl för uppgifter

som ligga på sidan om bankens ursprungliga, samt i följd häraf dess

personal jämväl toges i anspråk för bestyr, som ej tillhörde''den egentliga

postsparbankstjänsten, utgifterna för pensionering af personalen, i den

mån denne blefve uppförd å ordinarie stat, borde åligga postsparbanken

och följaktligen utgå af det öfverskott, som kunde uppkomma på bankens

rörelse.

1 silf uttalande i detta ämne har löneregleringskommitten framhållit,

att nyssnämnda kommitterade i sitt förslag kunnat upptaga medel

till pensioneringen _ hufvudsakligen genom eu fördelaktigare beräkning

åt bankens ekonomi, än löneregleringskommittén ansett vara af omständigheterna

betingad.

Oafsedt detta, funnes emellertid, framhåller kommittén, icke några

skäl, hvarför postsparbanken — som ingalunda kunde i likhet med

exempelvis, statens järnvägar och telegrafverket sägas vara eu för statens

rakning drifven affär, utan tillkommit för befordrande af statsändamål

;u helt annan art — skulle själ! bestrida utgifter för den ordinarie personalens

^ pensionering. Ett ytterligare stöd för denna uppfattning syntes

kommittén ligga 1 det förhållandet, att postsparbanken numera fått smal

agda åtskilliga för dess egentliga uppgifter främmande bestyr.

Kommittén . hemställer för sin del, att pensioneringen af postsparbankens

ordinarie personal måtte i enlighet med bestämmelserna i lagen

angående civila tjänstmnehafvares rätt till pension öfvertagas af statsverket.

Lönereglering

shommittén.

Postsparbanksstyrelsen bär härutinnan anfört, att det gifvet vore för Postväg,

poot&pai bankens ekonomi 1 afsevärd grad förmånligt, om pensioneringen styrehen.

åt den hos postsparbanksstyrelsen anställda ordinarie personalen öfvertoges

åt statsverket i enlighet med bestämmelserna i lagen af den 11

oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension.

i betraktande emellertid häraf att, såsom afsedt varit, de med postsparbankens

förvaltning förbundna utgifter skulle bestridas af den på

bankens rörelse uppkomna vinsten, torde det dock, fortsätter postsparbanksstyrelsen,

principiellt böra åligga banken att själf svara för kostnaderna

för pensioneringen af bankens ordinarie personal, i den mån de

s. 96 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

96 Kunrjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

erlagda pensionsafgifterna ej därtill försloge eller sårskildt bidrag af

statsmedel ej för ändamålet utginge.

Billigheten af ett sådant från statsverket utgående bidrag syntes

nämligen postsparbanksstyrelsen uppenbar med hänsyn därtill, att af

postsparbanksstyrelsens personal numera handlades åtskilliga för bankens

egentliga uppgifter främmande bestyr, för hvilkas utförande måhända

eljest kräfta anställande å stat af särskilda befattningshafvare.

Postsparbankens öfverskottsmedel torde, fortsätter styrelsen vidare,

åtminstone ännu eu tid framåt, ej komma att lämna tillgång vare sig

till bestridande af den på banken möjligen fallande anparten af de pensionsutgifter,

som under tiden kunde ifrågakomma, eller lör afsättning af

nödigt belopp till någon fond för framtida pensionering.

Intilldess bankens ekonomiska förhallanden vunnit den utveckling,

som för nämnda ändamål kräfdes, torde fördenskull pensioneringen af

den hos postsparbanksstyrelsen anställda ordinarie personal, förmenar

styrelsen, böra äga rum, på sätt af kommittén ifrågaställts, hvaremellerticl

det torde ankomma på Eders Kung!. Maj:t och Riksdagen att bestämma

det belopp, som af bankens öfverskottsmedel borde afsättas såsom

bidrag till pensionering af bankens ordinarie personal.

Statskontoret, hvars yttrande angående pensioneringen af den vid

postsparbanken anställda personal genom särskild nådig remiss inhämtats,

har i underdånigt utlåtande den 17 mars 1911 härutinnan anfört, bland

annat, följande.

Därest stat för postsparbanken godkändes af Riksdagen och vunne

Eders Kung!. Maj:ts fastställelse, blefve, såvidt i sammanhang därmed

icke annat uttryckligen stadgades, ordinarie innehafvare af tjänst å den

nya staten berättigad till pension i enlighet med bestämmelserna i lagen

den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension;

och såvidt statskontoret kunde finna, förelåge ingen som hälst anledning

att i fråga om postsparbankens personal göra undantag från nämnda

bestämmelser, vare sig postsparbanken i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med 1908 års kommitterades och postsparbanksstyrelsens föreliggande förslag

bibehölles såsom en fristående institution eller, såsom löneregleringskommittén

ansett lämpligt, postsparbanken uppfördes å ordinarie stat

såsom en till generalpoststyrelsen hörande byrå.

Därest postsparbankens personal i enlighet med löneregleringskommitténs

förslag komme att hänföras till tjänstinnehafvare vid poststaten,

skulle med tillämpning af nådiga kungörelsen den 11 oktober

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

1907 de enligt pensionslagen bestämda pensionerna till nämnda personal

utgå af postmedlen. Men äfven om postsparbanken vid öfverflyttning

å ordinarie stat icke blefve uppförd såsom en till generalpoststyrelsen

hörande byrå, torde dock — med hänsyn till den samverkan mellan

postverket och postsparbanken med däraf följande medelslikvider dem

emellan, som under alla förhållanden måste fortfarande äga rum —

lämpligen böra stadgas, att pensioner till personalen vid postsparbanken

skalle utgå af postmedlen. Enligt statskontorets uppfattning borde

man emellertid icke frångå principen, att postsparbanken skulle själf i

mån af förmåga bära sina förvaltningskostnader, till hvilka också utgifter

för pensioner borde räknas; och med hänsyn härtill ansåge statskontoret,

att postverkets utgifter för pensioner och understöd till personalen

vid postsparbanken borde bokföras såsom förskott att ersättas af

postsparbankens medel i män desamma därtill försloge. Skulle erfarenheten

visa, att postsparbanken ej mäktade själf gälda hvad utöfver

pensionsafgifterna åtginge till bestridande af kostnaderna för ifrågavarande

ändamål, torde i sinom tid postverket höra genom särskilt anslag

eller på annat lämpligt sätt beredas ersättning för hvad i detta afseende

förskjutits för postsparbankens räkning. Med hänsyn till den ökning

af kostnaderna för postsparbankens förvaltning, som följde af inrymmande

af rätt för en del af personalen till pension, syntes det jämväl

böra tagas i öfvervägande, huruvida icke postsparbanken skäligen borde

erhålla i någon mån förhöjd godtgörelse för de bestyr, som, utan att

sammanhänga med postsparbankens egentliga verksamhet, pålagts densamma

till utförande till,*förmån för riksförsäkringsanstalten, barnmorskornas

pensionsanstalt med flera.

Därest postsparbanken icke hade att tjäna statsändamål, som ligga

vid sidan af dess egentliga uppgift, vore det utan tvifvel i full öfverensstämmelse

med grundsatserna för bankens finansiering, att densamma

själf finge vidkännas kostnaderna för pensioneringen af sin ordinarie

personal, i den mån befattningshafvarnas pensionsafgifter därtill vore

otillräckliga. En sådan anordning synes mig också, trots de för banken

främmande uppgifter, som under årens lopp tillagts densamma, lämpligen

hafva kunnat ifrågasättas, därest banken med visshet kunde

beräknas vara i stånd att bära denna ökning i sina utgifter. Verkställda

kalkyler gifva emellertid vid handen, att så åtminstone för närvarande

knappast kan antagas vara fallet.

Departements*

chefen.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 96 Höft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 150.

Man lärer under sådana förhållanden vara nödsakad att utfinna en

annan lösning af föreliggande pensioneringsfråga.

Det principiellt riktiga med hänsyn därtill, att postsparbanken tillgodoser

jämväl andra statsändamål än de med banken särskild! afsedda,

vore måhända, att statens utgifter för pensioneringen af bankens personal

uppdelades mellan postsparbanken och statsverket.

I denna uppfattning bottnar också, som det vill synas, postsparbanksstyrelsens

förslag i ämnet. För en sådan anordning möta emellertid

icke ringa svårigheter — en omständighet som i sin mån torde förklara,

att styrelsens förslag icke erbjuder någon definitiv lösning af frågan, på

hvad sätt postsparbankens eget bidrag till ifrågavarande pensionering

skulle utgå. I främsta rummet framstår det såsom en svårighet att

bestämma grunden, efter hvilken fördelningen af statens kostnader för

pensioneringen bör äga rum. Men äfven om en fullt rationell fördelningsgrund,

som är afvägd efter det egentliga postsparbanksarbetets förhållande

till bankons för densammas ändamål främmande åligganden,

för närvarande skulle kunna bestämmas, måste man räkna med att förhållandet

mellan ifrågavarande båda slags uppgifter är underkastad!

förändring för hvarje gång banken tillföres en ny uppgift eller omfattningen

af eu banken redan tillhörande uppgift väsentligen ökas eller

minskas.

Med hänsyn till ifrågavarande vanskligheter anser jag en sådan

blandform för statsbidragets utgående icke kunna utan afsevärda olägenheter

användas.

Under anförda förhållanden håller jag före, att den föreliggande

frågan lämpligast bör lösas i enlighet med det af löneregleringskommittén

framlagda förslaget, att pensioneringen af postsparbankens ordinarie

personal må öfvertagas af statsverket, för h vilket förslag jämväl

andra, i sakens egen natur liggande skäl af vägande betydelse blifvit

af löneregleringskommittén anförda.

En sådan anordning lärer, såsom statskontoret framhållit, följa

såsom konsekvens af postsparbankens öfverflyttande på ordinarie stat,

såvida icke annorlunda skulle varda förordnadt. Något särskild! beslut

rörande pensioneringen skulle följaktligen icke blifva erforderligt för

det af mig ifrågasatta sättet för dess ordnande, hvilket gifvetvis också

förutsätter, att lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension varder tillämplig på den vid postsparbanken

a n stål Ida p erson al en.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 150. 99

Förutom redan omförmälda förslag och framställningar rörande

postsparbankens organisation samt lönereglering för bankens personal

föreligga i ärendet åtskilliga förslag till förändrade anordningar i öfrigt

beträffande postsparbanken.

Sålunda hemställer löneregleringskommittén om utfärdande af föreskrifter

i följande hänseenden, nämligen:

att postsparbankens kontanta medel, i den män de ej erfordras

lör löpande utgifters bestridande, skola insättas i riksbanken, som å

desamma erlägger 0,.j proc. lägre ränta än riksbankens vid utlåning

mot inteckning i fast egendom gällande lägsta ränta, dock ej mindre

än 3,5 proc. eller mer än 4,5 proc.;

att riksbanken mot enahanda räntegodtgörelse förskotterar postsparbanken

lör dess rörelses bedrifvande erforderliga medel, förslagsvis

intill ett belopp af högst fem miljoner kronor;

att delägarna i postsparbanken erhålla en ränta af 3 proc. om

året, beräknad på nu föreskrifvet sätt, d. v. s. allenast för hela månader;

att af den å postsparbankens rörelse uppkommande vinst 25 proc.

användas till nedskrifning al det bokförda värdet å bankens obligationer

eller, ^ den män sådan nedskrifning anses obehöflig, till bildande af en

reservfond;

att till denna fond, som förräntas efter 3 proc. jämväl skola ino-å

preskriberade medel;

att reservfond en, som skulle blifva statens egendom, må, innan

den uppgår till 5 proc*, af delägarnas behållning enligt närmast föregående

års bokslut, användas endast till betäckande af förlust å rörelsen

samt till återbetalande i förekommande fall af preskriberade medel*

samt

att återstående 75 proc. af vinsten för hvart år såsom räntetillskott

_ utdelas bland delägarna med vissa hela hundradelar af dem föråret

tillgodoföra ränta.

Kommittén hemställer vidare,

att, i stället för nu använda sparmärken, frimärken, lastade på

^•11 i ®Park°r*-’ ma användas till insättning i postsparbanken, dock högst

till belopp af en krona i månaden å eu och samma motbok, ''

att det må tagas i öfvervägande, huruvida icke förenklingar må

kunna göras i sättet för upprättande af underdåniga berättelser angående

postsparbankens tillstånd och förvaltning, samt

att § 17 i postsparbanksförordningen, enligt hvilken paragraf

ägare af motbok kan erhålla postsparbanksstvrelsens bemedling för in
-

Försiag till

vissa förändrade

anordningar

i

öfrigt beträffande

postsparbanken.

s. 100 Kontrollera mot PDF

lönereglerings•

kommittén.

100 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 150.

köp af räntebärande obligationer af det slag, som för postsparbankens

egen räkning anskaffas, må oppliäfvas. .

Därjämte bär postsparbanksstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse

den 28 ''januari 1911 framställt förslag om ändring af vissa delar åt

postsparbanksförordningen, hufvudsakligen i sylte, att banken måtte

komma att i ökad utsträckning varda anlitad.

Af samtliga förenämnda förslag torde i detta sammanhang endast

de två förstnämnda, alltså förslagen angående förvaltningen af postsparbankens

medel samt angående lörskott af medel till banken föl

dess rörelses bedrifvande, böra blifva föremål, för pröfning^ De öfriga

framställningarna synas mig däremot böra tillsvidare anstå och tagas

i öfvervägande först i samband med den utredning och.plan till åtgärder,

ägnade att stärka postsparbankens finansiella ställning och i ofrigt i

ökad män göra banken skickad att motsvara sitt ändamål, som, på

sätt jag förut framhållit, postsparbanksstyrelsen framdeles torde böra

få i uppdrag att utarbeta.

Sedan löneregleringskommittén rörande samtliga dess nyss omförmälda

förslag framhållit, att desamma, i den mån de kunde befinnas

förtjäna vidare uppmärksamhet, i allmänhet torde vara i behof af eu

allsidig utredning, som kommittén icke kunnat åstadkomma utan att

väsentligen fördröja den enligt kommitténs mening ur liera synpunkter

mycket angelägna lösningen af de regleringsfrågor, rörande hvilka

kommittén redan framlagt förslag, har kommittén särskildt med afseende

af frågorna om förvaltningen af postsparbankens medel samt

om förskott till banken lör dess rörelses bedrifvande anfört hufvudsakligen.

Anledningen, att postsparbankens kapitalplaceringar hittills i allmänhet

slagit föga lyckligt ut, torde vara att söka i de restriktiva bestämmelser^

som gällt för medelsplaceringen. Dessa bestämmelser hade

visserligen tillkommit i syfte att bereda största möjliga säkerhet föi

återbekommandet af utlånta medel, men sådan torde kunna åstadkommas

på ett för postsparbanken och det allmänna fördelaktigare sätt.

Staten stode i ansvar för postsparbankens förbindelser; staten hade

för sina behof användning af lånta medel till vida större belopp, än

postsparbanken under eu lång tid framåt kunde antagas få lediga..

Det borde då kunna ligga nära till hands, att staten själ! mot

räntegodtgörelse mottoge postsparbankens medel, förslagsvis genom

riksbanken eller riksgäldskontoret.

Eu sådan åtgärd skulle ställa postsparbanken på eu ekonomiskt

långt säkrare grund än den för närvarande intoge.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kuiujl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 150.

Postsparbanken skulle befrias från den ansvarsfulla medelsplaceringen

och däraf följande likvider samt från bekymret att i brydsamma

tider anskaffa nödiga medel; sådana borde väl nämligen under antagna

förutsättning förskjutas af den statsinstitution, som finge sig medelsförvaltningen

ålagd.

Sattes räntegodtgörelsen från samma statsinstitution till postsparbanken

i en viss oföränderlig relation till den ränta postsparbanken

hade att betala till sina delägare, skulle däraf följa möjlighet att på

förhand tämligen noga beräkna det ekonomiska resultatet af postsparbankens

verksamhet, något som med nuvarande anordningar vore förenadt

med icke ringa svårigheter.

Sattes åter räntegodtgörelsen i ett visst förhållande till räntan i

den allmänna marknaden, skulle sådant för postsparbanken medföra

möjlighet att genom utdelande af räntetillskott åt delägarna undanröja

deras benägenhet att vid inträffande räntestegring i den allmänna marknaden

öfverflytta sina besparingar till privata banker.

Kommittén hade tänkt sig, att styrelsen öfver postsparbanken

under en öfvergångstid borde behålla förvaltningen af de obligationer

och fordring sbevis, postsparbanken redan innehade, men att denna

styrelse däremot icke skulle för framtiden äga inköpa några obligationer

eller utlämna några lån.

1 följd af obligationsutlottning och eventuellt vid gynnsamma tillfällen

försäljning af obligationer samt genom återbetalning af amorteringsoch

andra lån skulle vid bifall till detta förslag penningförvaltningen

småningom komma att flyttas från styrelsen öfver postsparbanken till

riksbanken eller riksgäld skontoret.

Kommittén föreställde sig, att riksbankens allmänna verksamhet

gjorde den bäst lämpad att mottaga postsparbankens öfverskottsmedel

och vid behof tillhandahålla postsparbanken erforderligt rörelsekapital.

Visserligen lade de för riksbanken nu gällande bestämmelser hinder

i vägen för medgifvande af räntegodtgörelse åt postsparbanken, hvilken

därför varit nödsakad att i privata banker placera tillfälligt uppkommande

öfverskott. Detta hinder kunde emellertid lätt undanröjas genom

ändring i nämnda bestämmelser. Någon svårighet för riksbanken vare

sig att mottaga postsparbankens öfverskottsmedel eller att tillhandahålla

postsparbanken erforderligt rörelsekapital vore väl icke att befara.

Postsparbanksstyrelsen har i sitt utlåtande den 4 oktober 1910

rörande nu förevarande frågor gjort, bland annat, följande uttalande.

Den ifrågasatta anordningen, att statsverket genom riksbanken

Postsparbanksstyrelsen.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Rungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 150.

eller riksgäldskon törel skulle mottaga postsparbankens medel och därå

godtgöra eu viss bestämd ränta, torde af flere orsaker ej vara lämplig.

Vid postsparbankens inrättande både uttalats farhågor för att

medel, som insattes i banken, ej skulle, såsom förhållandet vore med

insättningarna i sparbanker, komma till nytta för den ort, hvarest

medlen uppsamlats. Så länge de vid bankens inrättande meddelade

bestämmelserna angående de insatta medlens fruktbargörande ännu

gällde, kunde ett dylikt uttalande möjligen vara befogad!. Men med

tillämpning af den under år 1887 vidtagna ändring af dessa bestämmelser,

torde dessa farhågor anses vara i väsentlig mån undanröjda.

Särskild!, hade den placering af postsparbankens och riksförsäkringsanstaltens

öfverskottsmedel, som ägt rum i form af direkta lån till

kommuner, varit af fördel ej blott för den lånesökande kommunen, för

hvilken postsparbanken framstått såsom en kommunal låneanstalt med

under vissa tider rätt alsevärda resurser, utan äfven för banken själf,

som därigenom fått röna välvilja och intresse från allmänhetens sida.

Postsparbanksstyrelsen har vidare erinrat om, hurusom vid åtskilliga

riksdagar förelegat frågor om postsparbanksmedlens placering i egnahemslån,

samt att postsparbanksstyrelsen uti afgifna yttranden i ämnet

framhållit det befogade däri att den kundkrets, af hvilken banken anlitades

för placering af besparingar, ock finge begagna sig af banken i

dess egenskap af utlåningsans tält.

Blefve kommitténs förslag angående postsparbanksmedlens öfverlämnande

till förvaltning af annan statsinstitution bifallet, så upphörde

den förbindelse med allmänheten, som sålunda hittills ägt rum. Allmänhetens

intresse, hvaraf postsparbanken i så hög grad vore beleende,

skulle därigenom i afsevärd män undandragas banken.

En anordning, sådan den af kommittén föreslagna, skulle visserligen

medföra lättnad för postsparbanksstyrelsen, som därigenom liefriades

från de ansvarsfulla bestyren med medelsplaceringen. Men postsparbanksstyrelsens

sammansättning hade blifvit bestämd just med

hänsyn till bestyren med förvaltningen af pennin gemedel; och med

denna sammansättning syntes postsparbanksstyrelsen vara tillräckligt

ägnad att omhänderhafva förvaltningen af bankens medel.

De för medelsplaceringen nu gällande bestämmelser medgåfve

postsparbanken möjlighet att till båtnad för bankens ekonomi draga

fördel af förändringarna å penningemarknaden.

I och med den nya ordningens antagande skulle detta tillfälle till

förbättrande af ekonomien vara uteslutet.

Den statsinstitution — riksbanken eller riksgäldskontor — som

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Nåd. Proposition No 150.

103

«m fömtat* sParbaubsmedlen, skulle, enligt kommitténs

förslag, a dessa medel lämna en räntegodtgörclse, som med 0,5 proc

olverstege postsparbankens inlåningsränta. 1 ''

,..r, ,Denn^ afkastning torde dock vara för ändamålet otillräcklig i

oljd hvaraf räntefoten ansetts böra höjas till 0,6 proc. utöfver inlåningslantan.

®

Riksförsäkringsanstaltens m. fi. institutioners medel skulle med

en mlamugsranta i postsparbanken af 3,6 proc, sålunda fruktbargöras

ei eu räntefot åt högst 4,2 proc, samt, om sänkning af postsparbanksi

antan till 3,3 eller 3 proc. ägde rum, efter en räntefot af endast

o,9 respektive 3,6 proc.

Medelrantan på riksförsäkringsanstaltens af postsparbanksstyrelsen

ono ^de medG Uf§''J°rde emellertid under hvartdera af åren 1908 och

4 2 0 proc° P10C‘ °Ch UUder de Öfriga ären höSst 4>47 Proc. och lägst

minskade afkasta ingen å riksförsäkringsmedlen, som blefve

en f° pl af den föreslagna anordningen rörande medelsplaceringen, skulle

antaghgen föranleda därtill att den sänkning af riksförsäkringsanstaltens

försäkringspremier, som på grund af den gynnsamma medelsafkastningen

under de senare aren ägt rum, icke skulle kunna bibehållas i samma

utsträckning, som hittills skett.

Att jämväl barnmorskornas pensionsanstalt och fiskareförsäkringsanstaiten

skulle ! ekonomiskt hänseende ofördelaktigt beröras af den

ifrågaställa andringen i bestämmelserna angående medelsplaceringen

torde vara uppenbart. 1 8 »

Postsparbanksstyrelsen har också afstyrkt eu sådan förändring.

fn t jrfm0f rf Post.sparbanksstyrelsen ansett sig böra på det lifligaste

tillstyrka hvad a kommittén föreslagits angående medgifvande af rättighet

för postsparbanken att vid behof af för dess rörelses bedrifvande eror

örliga medel fa anlita någon annan statens penningeinstitution.

Olägenheterna af den nuvarande ordningen, hvarigenom i brydsamma

tider postsparbanksstyrelsen måst genom privat bankanstalt upplåna

för ofvannamnda ändamål erforderliga medel, fram stode i öppen

dag och hade äfven blifvit af kommittén påpekade.

f 8rund ^f statens ansvarighet för postsparbankens förbindelser

torde det ock åligga staten att draga försorg därom, att banken ej

nödgades för motande af mera tillfälliga utbetalningar afyttra sina värdepapper

till ofördelaktigt pris eller upplåna medel mot hög ränta.

or hafvande af ofvan antydda olägenheter vore tillräckligt, om

postsparbanken vid behof af medel för bedrifvande af sin rörelse finge

s. 104 Kontrollera mot PDF

Fullmäktige i

riksbanken.

104 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 150.

rätt till eu kredit i riksgäldskontor för ett belopp af högst 5,000,000

kronor mot godtgörelse motsvarande den effektiva ränta j ämte ianekost.

....i-iVa trä l d skön toret vid tillfället Ange själf erlägga a de till

nader, som riksgäldskontoret

disposition ställda medlen.

Jämväl fullmäktige i riksbanken hafva motsatt sig förslaget, att

riksbanken skulle till förräntning mottaga postsparbankens medel.

Den uppgift, riksbanken numera hade sig förelagd, framhålla tullmäktige,

vore hufvudsakligen att, i gengäld till den banken tillförsäkrade

rätten att ensam i landet utgifva sedlar, förse landet med nödiga

rörelsemedel. För att bankens styrelse vid hvarje tidpunkt skulle kunna

bedöma storleken af detta behof, måste riksbanken inskränka sm rörelse

till de grenar af bankverksamhet, i hvilkas natur läge, att de* utgrina

sedlarna vände tillbaka till banken utan större tidsutdrägt. Det vore

af denna orsak banken i stort sedt ej mottoge penningar mot ranteo-odtgörelse.

Särskildt olämplig blefve en sådan inlåning, da den skulle

utgöra, icke eu rättighet, af hvilken banken kunde begagna sig nalomständigheterna

gjorde det förmånligt, utan en skyldig e , som vin

o-ade banken att uppsöka affärer för att gorå medlen fruktbärande.

Skulle riksbanken mottaga postsparbankens medel, borde dessa ej ingå

i bankens allmänna rörelse utan komme att förvaltas särskilda Besväret

och ansvaret i afseende å medelsplaceringen blefve ej mindre för riksbanken

än för postsparbanksstyrelsen. Och då anordningen dessutom

vore främmande för riksbankens egentliga uppgift, komme den att verka

i höo- grad störande på skötseln af riksbankens egna angelagenheter.

Betecknande för uppfattningen i denna fråga vore äfven, att, enligt den

af kommittén själf lämnade redogörelsen för hithörande förhållanden

andra länder, endast två centralbanker, den i Bulgarien och den pa

Kreta, mottoge och förräntade postsparbankens medel.

En anordning i enlighet med kommitténs förslag skulle således

stå i bestämd strid med de stora och viktiga intressen, som riksbanken

hade att tillgodose. . ... . . m

Om således fullmäktige ej kunnat instämma i kommitténs ner

stallan i denna del, hade fullmäktige dock icke kunnat undgå att kanna

sig tilltalade af den tanke, som i kommittébetänkandet fatt sitt uttryck.

Då staten ansvarade för postsparbankens förbindelser, och bankens skuld

således ytterst vore statens skuld, kunde det synas mindre egentlig^,

att banken skulle behöfva uppsöka fondbörsen för sina placeringar och

vara underkastad dess växlingar. Oegentlig! torde det under alla omständigheter

vara, att banken icke skulle hafva ratt att direkt hos staten

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 150.

begära de medel, banken icke utan förlust kunde anskaffa för verkställande

af sina utbetalning-ar.

O

Angående den ifrågasatta förändringen i sättet för postsparbanksmedlens

förvaltning och anordnandet af kredit för postsparbanken hos

någon ^ af statens penninginstitutioner hafva fullmäktige i riksgäldskontoret

förmält följande:

»Af de skäl, postsparbanksstyrelsen i öfrigt anfört för bibehållande

af den nuvarande ordningen för placering af postsparbankens medel,

anse fullmäktige särskild uppmärksamhet böra fästas vid den äfven af

bankofullmäktige framhållna omständigheten, att postsparbanken genom

utlämnande af direkta lån till kommuner eller mot inteckning äfven till

enskilda framstode såsom en för orterna nyttig inrättning, som ej blott

från dem uppsamlade medel utan äfven lät dessa medel genom utlåningkomma

näringslifvet och kommunala intressen till godo. Den förbindelse

med allmänheten, som på detta sätt uppstode, och det stöd, postsparbanken

i följd häraf kunde påräkna i allmänhetens välvilja — faktorer

hvilkas betydelse för bankens utveckling icke borde förbises —

skulle däremot upphöra, om i enlighet med kommitténs förslag postsparbanksmedlen

till förräntning insattes hos annan statsinstitution.

Med fästadt afseende vid hvad i ärendet blifvit upplyst och anfördt

hafva fullmäktige icke kunnat undgå att hysa tvifvel om behofvet och

lämpligheten af'' en förändring i den riktning kommittén föreslagit beträffande

postsparbanksmedlens förvaltning.

Ej heller bankofullmäktige hafva funnit sig öfvertygade om att

tillräckliga skäl blifvit anförda för nödvändigheten att öfvergifva den

nuvarande ordningen i berörda hänseende. Då det af kommittén formulerade

förslaget närmast går ut på att riksbanken skulle mottaga

postsparbanksmedel med skyldighet dels att å dem erlägga viss föränderlig

ränta, dels ock mot enahanda räntegodtgörelse tillhandahålla

postsparbanken penningar i mån af behof, hafva bankofullmäktige, på

närmare angifna grunder förklarat sig anse en sådan anordning5 stå i

bestämd strid med de stora och viktiga intressen, som riksbanken hade

att tillgodose; och hafva bankofullmäktige därför funnit sig böra afböja

detta förslag.

De skäl, bankofullmäktige anfört till stöd för afstyrkandet af kommitténs

förslag för sa vidt riksbanken därmed åsyftas, synas fullmäktige

i riksgäldskontor vara fullt öfvertygande. Vid detta förhållande

hafva fullmäktige nu att taga under öfvervägande, huruvida, på sätt

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft. U

Fullmäktige

riksgäldskontor

et.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

kommittén äfven i andra rummet satt i fråga, riksgäldskontor lämpligen

kan öfvertaga förräntningen af ifrågavarande medel.

Såsom kommittén framhållit, har staten otvifvelaktigt för sina

behof användning af lunta medel till vida större belopp, än postsparbanken

under en lång tid framåt kan antagas få lediga, och det kunde

då synas vara för riksgäld skontoret fördelaktigt att, i stället för anskaffande

af medel genom upplåning mot statsobligationer, få mottaga

i postsparbanken insatta medel. Men uppenbart är att riksgäldskontor

å sistnämnda medel icke kan lämna större räntegodtgörelse än motsvarande

den effektiva ränta, som eljest vid upplåning för statens räkning

måste betalas, och att döma af de senare årens erfarenhet torde

det" vara anledning antaga, att denna ränta icke skall öfverstiga 4 proc.

och kanske stanna något därunder. Huruvida en så begränsad räntegodtgörelse

kan anses vara tillräcklig för postsparbanken och de andra

institutioner, hvilkas medel nu af densamma förvaltas, synes emellertid

mycket tvifvelaktigt att döma af den utredning, postsparbanksstyrelsen

i sitt utlåtande förebragt i detta hänseende. Säkert är, att högre ränteafkastning

kan beredas med tillämpning af nu gällande bestämmelser

för medelsplaceringen, och att sålunda den ifrågaställda förändringen

skulle vara i ekonomiskt hänseende ofördelaktig för postsparbanken och

öfriga nyssberörda institutioner. Vid sådant förhållande anse sig fullmäktige

'' icke hafva skäl tillstyrka förslaget i hvad det afser ifrågavarande

medels öfverlämnande till riksgäldskontoret för förräntning.

Hvad åter angår det af kommitterade framställda förslaget, att vid

tillfällen, då postsparbanken behöfver anskaffa medel för bedrifvande af

sin rörelse, försträckning inom viss gräns skulle lämnas densamma af

annan statsinstitution, finna fullmäktige detta förslag vara befogadt och

anse äfven lämpligast att riksgäldskontoret får till uppgift att i sådana

fall träda emellan, liksom det redan nu åligger detta verk att vid behof

lämna statskontoret kassaförstärkning. Fullmäktige hafva ock vid olika

tillfällen under de senare åren, då postsparbanken haft behof af rörelsemedel,

nämligen dels åren 1899—1903, dels ock år 1909, tillhandahållit

densamma betydande belopp mot den lägsta ränta, som ansetts kunna

beräknas.

Postsparbanksstyrelsen, som på det lifligaste anslutit sig till ifrågavarande

förslag, har ansett detsamma lämpligen böra realiseras på det

sätt, att postsparbanken erhölle rätt att vid behof af medel för bedrifvande

af sin rörelse få i riksgäldskontoret tillgodonjuta en kredit till belopp

af högst 5,000,000 kronor mot godtgörelse motsvarande den effektiva

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 150.

ränta jämte lånekostnader, som riksgäldskontoret enligt sina beräkningar

både att själf utgifva å sålunda försträckta medel.

Till hvad af postsparbanken sålunda föreslagits torde enligt fullmäktiges

mening böra tilläggas, att öfriga villkor för kreditens begagnande

skola blifva beroende på öfverenskommelse mellan fullmäktige

och nämnda styrelse; men hafva fullmäktige eljest icke något att erinra

mot att hos Riksdagen utverkas införande i riksgäldskontorets reglemente

af en bestämmelse af ofvan angifvet innehåll.

Om än beviljandet åt postsparbanken af ofvannämnda kredit kommer

att för banken medföra vissa afsevärda fördelar, lära dessa dock

icke blifva af den betydelse, att de förmå vare sig undanrödja anledningarna

till de svårigheter postsparbanken under senare tider haft att

bekämpa eller förhindra svårigheternas återupprepande. För detta ändamåls

vinnande måste åtgärder af mera ingripande beskaffenhet vidtagas.

Bland sådana åtgärder anse sig fullmäktige här böra framhålla en.

Oaktadt postsparbanken icke har till ändamål att konkurrera med

öfriga sparbanker eller med banker, som taga emot penningar på sparlcasseräkning,

måste dock postsparbanken äga en sådan utrustning, att

densamma har utsikt att någorlunda uthärda den ständigt växande konkurrensen

om sparmedel. De stränga restriktiva bestämmelserna angående

medelsplaceringen hafva ställt postsparbanken i eu synnerligen

ogynnsam ställning gent emot ifrågavarande banker, hvilka äga en i

realiteten obegränsad placeringsfrihet. Om ock postsparbankens ställning

i någon mån förbättrats genom de sedan år 1902 gällande mindre

snätva placeringsbestämmelserna, är dock skillnaden mellan postsparbanken

och öfriga banker i detta afseende fortfarande allt för stor för

att icke postsparbankens framtida utveckling härigenom skall riskeras.

Med anledning häraf vilja fullmäktige fästa uppmärksamheten på angelägenheten

af att öfriga bankers för närvarande praktiskt taget obegränsade

frihet i afseende å placeringen af sparmedel genom lämpliga

bestämmelser regleras. Fullmäktige hafva så mycket hellre ansett sig

böra fästa uppmärksamheten härå, som denna fråga på det närmaste

sammanhänger med eu annan fråga af stort allmänt intresse, hvilken

ligger fullmäktige varmt om hjärtat, nämligen frågan om vidtagande

af åtgärder för befrämjandet af spridningen af statens obligationer inom

landet. Fullmäktige utgå nämligen bär från den förutsättningen, att

blifvande bestämmelser angående placering af sparmedel komma att

innehålla stadgande därom, att statens obligationer skola med någon

viss del ingå bland de säkerheter, i hvilka sparmedel må placeras.»

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Skiljaktig mening

inom fullmäktige

i riksgäldskontor

et.

Departements
chefen.

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

Emot det här återgifna uttalandet, att sparbanker och andra banker,

som drifva sparkasserörelse, borde åläggas skyldighet att placera en

del af sina medel i svenska statens obligationer, har fullmäktigen G.

F. Östberg reserverat sig.

De invändningar, som af postsparbanksstyrelsen, fullmäktige i

riksbanken samt fullmäktige i riksgäldskontoret blifvit gjorda mot förslaget

att öfverlåta förvaltningen af postsparbankens medel till riksbanken

eller riksgäldskontoret, synas mig fullt afgörande. Jag anser

alltså, att detta förslag icke bör föranleda någon särskild åtgärd.

Däremot är jag beredd att förorda det förenämnda förslaget, att

postsparbanken skulle erhålla rätt att vid behof af medel för bedrifvande

af sin rörelse få hos riksgäldskontoret tillgodonjuta en kredit till belopp

af högst 5,000,000 kronor på de villkor, som fullmäktige i riksgäldskontoret

ifrågasatt. Denna angelägenhet synes mig också vara så

trängande, att den bör ordnas redan i detta sammanhang och alltså

utan afvaktan på den utredning angående lämpliga åtgärder att stärka

postsparbankens finansiella ställning in. m., hvars framtida åvägabringande

jag tidigare ifrågasatt.

Beträffande det af fullmäktige i riksgäldskontoret gjorda uttalandet

angående begränsning af öfriga bankers frihet i afseende å placering

af sparmedel "därhän, att statens obligationer skulle med någon viss del

ingå bland de säkerheter, i hvilka sparmedel må placeras, tillåter jag

mig erinra därom, att en närliggande fråga var föremål för Eders Kung!.

Maj:ts pröfning i sammanhang med det förslag till lag om bankrörelse,

som blifvit förelagdt Riksdagen med nådig proposition den 20 januari

1911. I det till lagrådet remitterade lagförslaget var nämligen stadgadt,

att bankaktiebolags och solidariskt bankbolags kassareserv skulle till eu

femtedel utgöras af svenska statens obligationer. Sedan lagrådet förklarat

sig ej kunna tillstyrka en sådan bestämmelse, blef den utesluten

ur det till Riksdagen öfverlämnade lagförslaget.

Vidkommande sparbankerna lärer frågan om begränsning i afseende

å placering af sparmedel komma att tagas under ompröfning af

den utaf Eders Kungl. Magt den 8 oktober 1910 tillsatta kommittén

för revision af sparbankslagen m. m.

Under anförda förhållanden torde fullmäktiges i riksgäldskontoret

förevarande uttalande icke i detta sammanhang böra föranleda någon

Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 150. 109

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels godkänna de af mig förordade förslagen till utgiftsstat för

postsparbanken, att tillämpas tillsvidare från och med den 1 januari 1912,

och till aflöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken jämte till

detta reglemente hörande öfvergångsbestämmelser, samt på grund häraf

bestämma postsparbankens anslag, förslagsvis, till 320,995 kronor, att

utgå af postsparbankens inkomster;

dels för sin del besluta, att § 21 mom. 1 af nådiga förordningen

den 22 juni 1883 angående eu postsparbank för riket, sådant detta

moment lyder enligt nådiga kungörelsen den 4 juli 1902, skall erhålla

följande förändrade lydelse, att tillämpas från och med den 1 januari 1912:

Mom. 1. Postsparbankens styrelse utgöres af generalpostdirektören

såsom ordförande samt fyra ledamöter, nämligen postsparbanksdirektören

såsom föredragande, en af Konungen, hvarje gång för en tid af tre år,

särskildt förordnad ledamot samt en af fullmäktige i riksbanken och eu

af fullmäktige i riksgäldskontor, hvilka båda sistnämnda ledamöter

bemälde fullmäktige hvar för sig inom sig utse;

dels ock medgifva, att postsparbanken må äga att vid behof af

medel för bedrifvande af sin rörelse få i riksgäldskontor tillgodonjuta

kredit till belopp af högst 5,000,000 kronor mot godtgörelse, motsvarande

den effektiva ränta jämte lånekostnader, som riksgäldskontor

enligt sina beräkningar har att själft utgifva å sålunda försträckta

medel, äfvensom på de villkor i öfrigt, som genom öfverenskommelse

mellan fullmäktige i riksgäldskontor och styrelsen för postsparbanken

varda fastställda.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna sitt bifall och förordnade, att till Riksdagen

skulle aflåtas proposition i ärendet af den fydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

Departe
mentschefens
hemställan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Majtts Nåd. Proposition N:o 150.

Aflöuingsreglemelite för tjänstemän vid postsparbanken.

§ i
Till

generalpostdirektören, i egenskap af ordförande i styrelsen

för postsparbanken, utgår arfvode med 2,000 kronor för år och till en

hvar af tre särskilda ledamöter i styrelsen med 600 kronor för år, hvilka

arfvoden utbetalas i samma ordning som lön.

Till de vid postsparbanken anställda tjänstemän utgår fast aflöning

enligt följande stat, hvilken angifver tjänstemännens fördelning i

vissa grupper, de för tjänstemännen inom en och samma grupp bestämda

aflöningsbelopp samt det antal år, som bör förflyta från (let tjänsteman

tillträdt visst aflöningsbelopp, intill dess han kan komma i åtnjutande af

det närmast högre.

Kronor.

År.

Kronor.

År.

Kronor.

År.

Kronor.

År.

1

Kronor.

Tjänstemän af högre grad.

Postsparbanksdirektör ocli chef

9,000

| Kamrerare och sekreterare......

—

-

-

6,000

3

6,500

3

7,000

Förste aktuarie ...................

—

-

5,000

3

O

—

lO

3

6,000

3

6,500

| Registrator och aktuarie; revisor

-

-

1,200

3

4,600

O

5,000

3

5,500

| Kassör ..............................

—

—

4,200

3

1,600

3

5,000

3

5,500

Bokhållare ...................... j

1,800

2

2,000

2

2,200

2

2,400

2

-

2,600

3

2,000

3

3,200

3

3,500

3

3,800

Kontorsskrifvarel) .................

-

-

1,500

3

1,700

3

1,900

b

2,100

Tjänstemän af lägre grad.

j Vaktmästare2) .................

1,1-10

3

1,260

3

OO

OO

O

8

1,500

3

1,650

i) Till hvar och en af högst 7 kontorssluifvare, som förordnas att utöfva förmanskap, må

utgå särskild! arfvode med 15 kronor i månaden.

Förste vaktmästare åtnjuter särskild! arfvode af 200 kronor om året. Därest vaktmästare

i sådan egenskap åtnjuter fri bostad med belysning och uppvärmning samt i öfrigt erforderligt

bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, å lönen afdragas 300 kronor årligen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

in

Förestående aflöningsbelopp fördelas på följande sätt i lön och

tj änstgöringspenningar:

Lön.

Kronor.

Tjänst-

görings-

penningar.

Kronor.

Summa

j Aflöning.

| Kronor.

Tjänstemän af högre grad.

! |

5,600

3,400

9,000 !

4,600

2,400

7,000 ;

4,300

2,200

6,500 i

4,000

2,000

6,000 1

3,700

1,800

5,500 !

!

3,400

1,600

5,000

3,100

1,500

4,600 !

2,900

1,300

4,200

Manliga tjänstemän ......................................................

2,700

1,100

3,800

2,550

950

3,500

2,400

800

3,200 :

2,175

725

2,900

1,950

650

2,600

1,800

600

2,400

1,650

550

2,200 |

1,500

500

2,000

1,350

450

1,800 j

1,575

525

2,100 |

Kvinnliga tjänstemän: kontorsskrifvare .............................

1,425

475

1,900

1,275

425

1,700

1,125

375

1,500

Tjänstemän af lägre grad.

1,000

650

1,650

950

550

1.500

Vaktmästare..................................................

900

480

1,380

850

410

1,260

i 800

340

1,140

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

För åtnjutande af den i stat uppförda aflöning’ ocli förhöjning

däraf efter viss tid gälla, med undantag för ordföranden och de tre

särskilda ledamöterna i styrelsen för postsparbanken, följande allmänna

bestämmelser: . ,

1. Tjänsteman är underkastad såväl föreskrifterna i vedeibolande

instruktion som ock den utvidgade eller ändrade tjänstgöring eller den

förflyttning till annan befattning vid postsparbanken eller till befattning

inom postverket, som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock

utan minskning i den honom vid förflyttningen tillkommande lasta

aflöning.

2. Med ordinarie befattning vid postsparbanken ma icke lorenas

annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat.

E] heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som ar

försedt med Kungl. Maj:ts oktroj eller blifvit registreradt såsom aktiebolag,

eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag ellei

annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej, hvad angar

postsparbanksdirektören, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare åt

annan befattning, styrelsen för postsparbanken uppå därom gjord framställning

och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för fullgörandet af tjänstgöringen''

vid postsparbanken, finner uppdraget eller befattningen kunna

få tills vidare mottagas och bibehållas.

3. Tjänsteman äger uppbära tjänstgöringspenningar endast för

den tid, han verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester ellei föi beredande

af semester bestridt högre befattning, eller under den tid, som

han på uppdrag af styrelsen för postsparbanken användt för att utom

sin tjänstgöringsort göra iakttagelser i tjänsten eller som åtgått fÖl

fullgörande af de skyldigheter, hvilka ålegat honom såsom fullmäktig

eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa.

Tjänsteman, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning,

äger uppbära hela lönen.

4. Den, som af annan anledning, än som i mom. 3 omformaies,

åtnjuter ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan föipliktas

att af lönen afstå så mycket, som, utöfver hvad vikarien i önigt

äger uppbära, erfordras för befattningens uppehållande eller eljest pröfvas

skäligt. ...

Därest emellertid tjänsteman blifvit oförmögen till tjänstgöring i

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 150.

följd af kroppsskada, ådragen under tjänsteutöfning, må den fasta aflöningen

till honom utgå under högst 6 månader oafkortad samt efter

denna tid med belopp, som bestämmes af Kungl. Maj:t.

5. Erfordras för tjänsteman vikarie i följd af sjukdomsförfall,

tjänsteresa, semester eller uppdrag att vara fullmäktig eller revisor''vid

civilstatens änke- och pupillkassa, är annan tjänsteman skyldig att, om

han förordnas å högre befattning, bestrida densamma, dock ej längre

tid än sammanlagdt tre månader under samma kalenderår.

Om förordnandet erfordras till följd af sjukdomsförfall, äger den

vikarierande att, utöfver egen aflöning, af den tjänstlediges tjänstgöringspenningar

uppbära skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta

lönegraden för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och,

å andra sidan, den vikarierandes egen befattning.

Erfordras åter förordnandet åt annan anledning, som i detta mom.

säges, äger den vikarierande åtnjuta allenast den honom eljest tillkommande

aflöning.

Därest postsparbanksdirektören för handläggning af särskilda

ärenden är under några få, högst fyra dagar, hindrad att sköta sin

befattning,, skall annan tjänsteman vid postsparbanken vara pliktig att

utan särskild ersättning sköta de till postsparbanksdirektörsbefattningen

hörande löpande göromål.

6. Byråchef i generalpoststyrelsen, som jämlikt gällande föreskrift

inträder såsom ledamot i styrelsen för postsparbanken, då generalpostdirektören

är förhindrad att i handläggningen af ärendena hos styrelsen

för postsparbanken deltaga, äger under tiden uppbära särskildt arfvode

af 5 kronor för dae\ *

Ö

For erhållande af aflöningsförhöjning efter viss tids fortsatt innehafvande

åt befattning gälla såsom allmänna villkor:

att tjänsteman under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som

erfordras för att vinna aflöningsförhöjning, med godt vitsord bestridt

sm egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom

till last den tid, han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet utan

afstående af tjänstgöringspenningar, samt

att tjänsteman icke redan uppnått den lefnadsålder, vid hvilken

han ar skyldig att afgå från tjänsten.

Bihang till Biksd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 96 Höft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj''ds Nåd. Proposition N:o 150.

Aflpnipgs förhöjning tillträdes vid början af kalenderåret näst efter

det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd.

Vid befordran äger tjänsteman af högre grad att genast tillträda

den nya befattningens begynnelseaflöning, därest denna ar högre an en

aflöning han senast uppburit. Eljest äger han att i fråga om aflöning??

förhöjning i den nya befattningen tillgodoräkna sig den tid intill 3

kalenderår, hvarunder lian i ena eller andra befattningen innehaft den

aflöning, som utgått vid befordringstillfället.

Därest tjänsteman efter egen ansökning forflyttas från en befattning

till en annan, hvars slutaflöning är lägre, äger han bekomma

gamma aflöning, som han skulle hafva uppburit, om han kvarstad, i den

förra befattningen, med iakttagande dock, att högre aflöning an den for

den nya-befattningen bestämda slutaflöning icke utgår

Ordinarie tjänsteman, som i behörig ordning varder förflyttad från

befattning vid postsparbanken till motsvarande befattning i postverket,

må äga att för åtnjutande af förhöjning i aflönmgen samt för bekommande

af full semester tillgodoräkna sig den tid, han före> förflyttning

vant’ i det förra verket anställd såsom ordinarie innehafvare af tjänst

motsvarande den, till hvilken förflyttningen äger rum.

§ 4-

Tjänsteman, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, ager att

likasom ock vikarie’ i succession efter honom, under tiden, åtnjuta las

aflöning till samma belopp, som han skulle hafva uppburit a sin egen

tjänst, samt dessutom skillnaden mellan tjänstgörmgspennmgarna i lagsta

lönegraden, för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och,

å andra sidan, den vikarierandes egen befattning. .

Extra tjänsteman äger att under uppdrag, hvarom i denna b ar

fråga, uppbära aflöning i lägsta graden å den tjänst, som han uppeha er.

§ 5,

Vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall utgår själfva lönen till månadens slut. _

Aflider vid postsparbanken anställd person, som innehar befattning,

hvilken icke är uppförd å ordinarie stat, må, därest och i den

man styrelsen så pröfva!- skäligt, den för honom bestänka aflönmgen

utgå till månadens slut.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 150.

A Ålder tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, i följd af olyckshändelse,

timad under tjänsteutöfning, må ett belopp, motsvarande den

aAidnes fasta aflöning för en månad, såsom begrafningshjälp tilldelas

hans dödsbo.

§ 6-

Åfhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hafva i

vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall,

må han under tiden ej åtnjuta någon aflöning. Varder tjänsteman

afstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall under tiden den del

af hans aflöning, som pröfvats icke böra användas till befattningens

uppehållande, innehållas, såvida ej styrelsen för postsparbanken finner

skäligt låta honom uppbära något däraf.

§ 7.

Till bokhållare och kontorsskrifvare utgår ortstillägg med femton

procent af den fasta aflöningen, dock högst 450 kronor till bokhållare

och 225 kronor till kontorsskrifvare.

Ortstillägg anses såsom lön, men medför icke höjning af pensions-r

underlaget. »

§ 8-

Felräkningspenningar tillkomma kassören med 300 kronor. Felräkningspenningar

äfvensom särskildt arfvode till kontorsskrifvare utgå

alltid till den, som bestrider tjänsten.

§ 9.

Ånmärkningsprovision tillkommer tjänsteman vid postsparbanken,

enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer, med högst femton

procent å hvarje belopp, som på grund af anmärkning, gjord af sådan

tjänsteman, antingen såsom ej upptaget till redovisning eller såsom

pbehörigen krediteradt inflyter till postsparbanken och utan anmärkningens

framställande ej skulle hafva kommit banken till godo, eller,

såsom för högt debiteradt eller för lågt krediteradt, återgäldas till

vederbörande.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nio 150.

§ 10.

Vid sjukdom eller kroppsskada lämnas, enligt de närmare föreskrifter,

Kungl. Maj:t meddelar, kostnadsfri läkarvård samt, efter läkares

skriftliga ordination, jämväl medikamenter åt ordinarie tjänsteman af

lägre grad äfvensom åt extra ordinarie sådan tjänsteman i fall, då lian

ådragit sig sjukdomen eller kroppsskadan under tid, då lian varit i

tjänstgöring använd.

Sådan förmån må dock icke i något fall tillkomma tjänstemans familj.

§ n.

Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktamentsersättniug

enligt resereglemente^ därest icke för vissa slag åt tjänsteresor

andra föreskrifter eller bestämmelser om lägre ersättningsberäkning

meddelats.

§ 12-

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan binder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, postsparbanksdirektören,

kamreraren och sekreteraren samt förste aktuarien under 45 dagar, annan

tjänsteman af högre grad de första 3 kalenderåren, hvarunder han innehar

ordinarie anställning vid postsparbanken, under 15 dagar och därefter

under 30 dagar, samt tjänsteman af lägre grad de första 3 kalenderåren

af sin ordinarie anställning under 8 dagar och därefter under

15 dagar.

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,

är pliktig att å tid af året, som bestämmes af styrelsen för postsparbanken,

begagna sig af semester.

§ 13-

Grunderna för aflöningen till extra tjänstemän bestämmas af

Kungl. Maj:t.

§ 14-

I fråga om skyldighet för tjänsteman att afgå från tjänsten mot

åtnjutande af pension gäller hvad i lagen angående civila tjänstinnekafvares

rätt till pension stadgas.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

§ 15-

Tjänstemännen vid postsparbanken tillsättas genom konstitutorial,

ii vil ket skall ^ anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg* afsättas

från sin befattning på grund af fel eller försummelse i tjänsten.

§ 16-

En hvar, som den dag, då detta aflöningsreglemente träder i kraft,

ellei senare tillträder befattning såsom tjänsteman vid postsparbanken,

är pliktig . att underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser^

äfvensom, i händelse han varder förflyttad till befattning inom postverket,

. jämväl de villkor och bestämmelser, som äro eller varda intagna

i aflönin gsreglementet för tjänstemän vid postverket.

Detta aflöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och

med den 1 januari 1912.

Öfyergångsbestämmelser.

§ I
För

de tjänstemän af högre eller lägre grad, som vid 1911 års

slut, på grund af fasta förordnanden, innehafva i enlighet med Kungl.

Maj ds särskilda beslut inrättade befattningar vid postsparbanken och

hvilka med 1912 års ingång tillträda någon af de i denna paragraf

omförmälda befattningar å den nya staten, skola i afseende å beloppet

af begynnelseaflöningen vid sådant tillträde tillämpas följande särskilda

bestämmelser.

1. Ifrågavarande tjänstemän anses vara indelade i följande grupper:

första gruppen: kamreraren och sekreteraren;

andra gruppen: kassören, registratorn, aktuarien, revisorer och bokhållare;
tredje

gruppen: förste vaktmästaren, vaktmästare.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 90 Höft.

16

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

2. Tjänsteman äger tillgodoräkna sig den tid, som förflutit sedan

han tillträda innehafvande befattning eller befattning dithörande samma

eller högre grupp. Följande i 1912 års stat uppförda befattningar anses

vid sådan beräkning vara fördelade på förenämnda grupper sålunda, att

till forsta gruppen hänföras kamreraren och sekreteraren samt förste

aktuarien; _ .

till andra gruppen: kassören, registrator!!, tillika aktuarie, ocli revisorer,

och

till tredje gruppen: förste vaktmästaren och vaktmästare.

3. Den, som med 1912 års början tillträder förste aktuariebefattningen,

’ äger emellertid att i afseende å beloppet af begynnelseaflöningen

tillgodoräkna sig tre år af den tid, han må hafva på grund af fast förordnande

bestridt den hittillsvarande aktuarietjänsten.

§ 2.

I fråga om begynnelseaflöningen vid befordran till bokhållare eller

kontorsskrifvare vid postsparbanken må den, som vid 1911 ars slut

innehar fast anställning å postsparbanksbyrån vare sig såsom manlig

eller kvinnlig befattnxngshafvare, räkna sig tillgodo sex ar af den tid,

den befordrade varit före 1912 års ingång fast anställd å postsparbanksbyrån.

§ 3.

I afiöningsreglementet § 12 stadgad begränsning af semestertid

skall ej tillämpas å de med 1912 års ingång vid postsparbanken anställda

ordinarie tjänstemän af högre eller lägre grad, hvilka vid 1911 års utgång

på grund af fasta förordnanden bestrida i enlighet med Kungl.

Maj:ts särskilda beslut inrättade befattningar vid postsparbanken eller

före nämnda tidpunkt därstädes tillträdt fast anställning såsom amanuens

eller kvinnligt biträde eller extra vaktmästare.

STOCKHOLM, 18AAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:230 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till utgiftsstat för postsparbanken in. m. s. 1 i texten
  2. 2SBU 1911:3 Sammansatta stats- och bankoutskottets nr 2 memorial Nr 3 s. 1 i texten
  3. 2SBU 1911:2 Sammansatta stats- och bankoutskottets nr 2 utlåtande Nr 2 s. 1 i texten