Sök i Ratio Lex

Angående anordnande af farled mellan Storvindeln och Nedre GautsträsJc

1911-03-31 · 25 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:158, Angående anordnande af farled mellan Storvindeln och Nedre GautsträsJc

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

1

Nr 158.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

anordnande af farled mellan Storvindeln och Nedre

GautsträsJc; gifven Stockholms slott den 31 mars 1911.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva,

att till anordnande af farled mellan Storvindeln och Nedre Gautsträsk

genom upprensning af Bräskaforsen i Sorsele socken af Västerbottens

län bidrag må, under villkor att Sorsele socknemän bidraga till

företaget med minst 3,000 kronor och förbinda sig att för framtiden

underhålla farleden, kunna lämnas från det af Riksdagen anvisade anslag

till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre,

hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder utan iakttagande

af det för tillgodonjutande af statsbidrag från ifrågavarande anslag i

allmänhet stadgade villkor, att statsbidraget icke må utgå med högre

belopp än två tredjedelar af den för företaget beräknade kostnaden.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

rf»

Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 103 Häft. (Nr 158.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31

mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen statsrådet grefve Hamilton anförde:

Farled mel- Uti en till 1910 års Riksdag ailåten proposition väckte Eders Kungl.

vindeln^ocli förslag angående anordnande af farled mellan Storvindeln och

T Nedre Nedre Gautsträsk i Västerbottens län. Till följd af kamrarnas skiljaktiga

Gautsträsk. beslut förföll emellertid frågan för nämnda riksdag.

Sedan med anledning af hvad statsutskottet i ärendet anförde och

hvad som förekom vid frågans behandling i kamrarna förnyad utredning

ägt rum, tillåter jag mig nu ånyo underställa frågan Eders Kung].

Maj:ts pröfning.

Innan jag redogör för den nya utredningen, anser jag mig böra erinra

om hvad som tidigare förekommit angående förevarande farledsfråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158. o

Inom Sorsele socken af Västerbottens län, hvilken socken har en

längs de naturliga dalgångarna i sydost-nordvästlig riktning långsträckt

ytform med en areal af 7,835 kvadratkilometer och år 1908 hade en

folkmängd af 3,313 invånare, linnes för närvarande endast en enda ordnad

kommunikationsled utförd, nämligen den landsväg, som under 1880- talets första del anlades från Lycksele upp till Sorsele torkplats. Denna

landsvägs längd inom Sorsele socken utgör i rundt tal 55 kilometer.

Under 1890-talet har sedermera visserligen byggts våglinjen Holmfors—

Malå, men af denna faller endast 3,5 kilometer inom Sorsele socken.

Den del af socknen, som ligger ofvanför kyrkplatsen och hvilkens längd

från kyrkan upp till norska gränsen är fågelvägen omkring 130 kilometer,

är vid sina förbindelser med den öfriga delen af socknen och

länet särskild! sommartiden i hufvudsak hänvisad till de sjöar och öfriga

roddbara delar af vattendrag, som bildas af Vindelälfven och Juktån.

Vid Sorsele kyrka, som är belägen på en holme i Vindelälfven,

bildar denna älf ett lugnvatten, benämndt Nedre Gautsträsk, som börjar

omkring 10 kilometer ofvan kyrkan vid den fors, Bräskafors, genom

hvilken älfvens omkring 40 kilometer långa egentliga källsjö, Storvindeln,

har sitt utlopp. Detta lugnvatten afbrytes omkring 3 kilometer

nedanför kyrkan af Stensundsforsen.

Nedanför denna sistnämnda fors, hvars fallhöjd är omkring 6,4 meter,

vidtager ytterligare ett lugnvatten med omkring 16 kilometers längd.

Länge har varit på tal att antingen genom båda eller endera af de

sagda forsarnas rensning eller kanalisering bilda en sammanhängande

farled af respektive omkring 72 eller 55 kilometers längd. Sålunda anhöllo

Sorsele socknemän redan i september 1901 hos Kungl. Maj:t om

statsbidrag för upprensning eller kanalisering af Bräskaforsen, hvarigenom

ångbåtsled skulle kunna åvägabringas efter sjöarna Nedre Gautsträsk

och Storvindeln från Stensundsforsen förbi Sorsele kyrkstad upp

till Gillisnuoleforsen. Därjämte anhöllo socknemännen, att förordnande

måtte meddelas för vederbörande tjänsteman att på statens bekostnad

upprätta plan och kostnadsförslag för arbetet.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande den 6 december 1901

meddelade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att förutom de vägundersökningar,

som på 1870-talet verkställts för utredning om lämpligaste

landsvägsförbindelse med Norge genom Västerbottens län, hvarvid

undersöktes äfven en sträckning efter Adndelälfvens dalgång fram

till riksgränsen, undersökningar därefter verkställts för vinterväg i samma

sträckning. Enligt därvid uppgjordt förslag skulle i vintervägen ingå

Lokala

förhållanden.

Frågans

tidigare behandling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

lugnvattnen omedelbart ofvan och nedan Bräskaforsen. Att den nu föreslagna

vattenvägen skulle på ett synnerligen lämpligt sätt afhjälpa den

brist, som vidlådde endast en vinterväg utefter samma sträcka, ansåg

styrelsen vara tydligt. Behofvet af lättad samfärdsel för orterna väster

om Sorsele kyrka hade ock enligt styrelsens mening så till vida erkänts,

att det föranledt ny undersökning för bygdeväg mellan Sorsele och det

omkring 30 kilometer ofvanför Storvindeln belägna Öfre Gautsträsk.

Med anledning af Sorsele soeknemäns förenämnda ansökning beslöt

Kungl. Maj:t den 24 januari 1902 att för undersökning af och uppgörande

af arbetsplan för ordnande af den ifrågasatta farleden anvisa ett

statsbidrag af 1,200 kronor. I sammanhang härmed anbefallde Kungl.

Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att draga försorg om undersökningens

verkställande.

Sedermera har distriktschefen i öfre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet,

majoren E. M. Öhman, åt hvilken väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

uppdragit att verkställa nämnda undersökning, uppgjort plan

till den ifrågasatta farledens anordnande antingen enligt alternativ I genom

Bräskaforsens upprensning med däraf föranledd sänkning af Storvindeln,

så att utloppet genom forsen skulle utan slussanordning direkt

användas såsom farled vid olika vattenstånd, eller och enligt alternativ II

genom slussledsförbindelse vid sidan af Bräskaforsen utan att hittillsvarande

vattenhöjdsförhållanden i Storvindeln komme att ändras. Kostnaden

för farledens anordnande har af majoren Öhman beräknats enligt

alternativ I till 33,000 kronor och enligt alternativ II till 125,000 kronor.

I det till planen hörande betänkandet anför majoren Öhman, bland

annat, följande.

En afsevärd lättnad i kommunikationsliänseende för i första hand

de längs öfre delen af Vindelns vattendrag bosatta inbyggarna skulle

utan tvifvel vinnas, därest den 40 kilometer långa sjön Storvindeln förbundes

i direkt farled förbi Bräskaforsen med det nedanför belägna

Nedre Gautsträsket, invid hvars sydliga del Sorsele kyrkplats är belägen.

Genom en sådan anordning skulle åvägabringas en omkring

55 kilometer lång sammanhängande farled från den vid landsvägens

ändpunkt belägna kyrkplatsen upp till Gillisnuoleforsen, hvilken kommunikationsleds

betydelse för de ofvanliggande karga, från mera ordnade

förhållanden aflägset liggande trakterna majoren Öhman anser

vara påtaglig.

Storvindeln, som nedanför Gillisnuoleforsen har en ytvidd af 60

kvadratkilometer, har i allmänhet starkt lutande stränder samt inga

eller åtminstone mycket obetydliga ängsmarker, som kunna anses vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 15S.

o

berörda af en eventuell sänkning af sjöns vattenstånd. Enligt samstämmiga

uppgifter från med vattendjupsförhållandena kunniga personer

är minsta djupet under sommarlågvattenytorna i såväl Storvindelns

som Nedre Gautsträskets längsgående hufvudfarleder betydligt större än

3 meter.

Efter Bräskaforsens upprensning, på sätt alternativ I upptager, kommer

Storvindelns lågvattenyta, enligt hvad Öhman uppgifver, att sänkas

sommartiden högst 0,90 meter under hittillsvarande lågvattenstånd,

samtidigt som högre vattenytor äfven blifva allt efter olika höjder 0,50

å 0,90 meter lägre än de varit hitintills. Vintertiden torde lågvattenytan

komma att sänkas ända intill 1,80 meter lägre än den hittills förekommande.

Därest inga afgörande intressen förefinnas emot en upprensning af

Bräskaforsen och häraf följande sänkning af Storvindeln, synes, enligt

hvad Öhman framhåller, valet mellan de föreliggande förslagen till farled

gifvet vara till förmån för alternativ I. Ty oafsedt, den ojämförligt

mycket lägre kostnaden för sagda alternativ, tala för dettas utförande

den större utvecklingsmöjligheten af trafiken, som ligger däri, att farkosternas

dimensioner kunna afsevärdt ökas utan att vara bundna i

maximimått af en murad sluss och att passerandet af Bräskaforsen kan

ske snabhare utan eljest oundvikligt uppehåll för slussens manövrerande,

och vidare den omständigheten, att farleden icke tarfvar årliga

trafikutgifter i form af ersättning till slussvakt, hvilken väl icke helt

och hållet kan undvaras vid eventuell slussled. Slutligen talar till förmån

för detta alternativ, att upprensningen knappast kan kräfva andra

än på sin höjd högst obetydliga underhållskostnader, hvadan några

passageafgifter vid detta alternativ icke torde böra förekomma, något

som däremot säkerligen icke skulle kunna undvikas, därest farleden

bygges såsom slussledsförbindelse med, förutom den ofvannämnda trafikkostnaden,

det oundvikliga underhållsarbetet för slussledens olika anläggningar.

Hos Eders Kungl. Maj:t anhöllo sedermera kontraktsadjunkten Hjalmar

Alner och folkskolläraren Olof Selinus, jämlikt dem af Sorsele

socknemän å kommunalstämma den 8 mars 1908 meddeladt uppdrag,

att Eders Kungl. Maj:t måtte anvisa medel till farledens utförande uteslutande

på statens bekostnad enligt alternativet I i förslaget.

Till stöd härför anförde sökandena, att kommunen på grund af

såväl dess egen som de enskilda socknemännens skuldbörda icke är i

stånd att ansvara ens för någon del af kostnaden för farleden i fråga.

Vidare framhöllo sökandena önskvärdheten af, att företaget måtte

kunna snarast möjligt påbörjas, så att arbetsförtjänst därigenom skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Utlåtande af

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

..Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

beredas de till följd af den under år 1907 inträffade missväxten nödlidande

inom orten.

Sedan Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen att yttra sig öfver soeknemännens ifrågavarande

framställning, anhöll styrelsen om yttrande i ärendet från Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i länet.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkte därvid arbetets

utförande i enlighet med alternativ I; och som Sorsele sockens ekonomiska

bärkraft är särdeles svag och 1907 års felslagna skörd än ytterligare

syntes komma att förminska kommunens bärighet, anhöll Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med vitsordande af företagets synnerliga

nytta'' och behöflighet för orten, att styrelsen måtte hemställa om

anslag till arbetets utförande uteslutande med statsmedel.

För egen del uttalade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånigt

utlåtande den 15 maj 1908 såsom sin åsikt, att det vore af

största vikt, att farleden snarast komme till utförande; och fann styrelsen

de af sökandena och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

anförda skälen för företagets bekostande uteslutande af statsmedel synnerligen

behjärtansvärda.

Hvad beträffar valet mellan de båda alternativa förslagen till farledens

anordnande, förordade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i likhet

med majoren Öhman alternativet I. Från teknisk synpunkt ansåg styrelsen

hinder ej möta för ett dylikt anordnande af farleden. Den af

majoren Öhman beräknade kostnaden för företagets utförande enligt

samma alternativ fann styrelsen emellertid väl lågt beräknad; och ansåg

styrelsen för sin de], att kostnaden borde beräknas till 38,000 kronor.

Genom farledens utförande enligt alternativet I kommer, framhöll

styrelsen, en sänkning af Storvindelns yta att äga rum, af majoren

öhman beräknad till omkring 0,90 meter under sommarlågvattenstånd,

ett förhållande, som, i synnerhet då fråga är om sänkning af en så stor

sjö som Storvindeln, torde böra noga beaktas med hänsyn till ej mindre

de däraf berörda enskildas än äfven det allmännas intresse. Styrelsen

påpekade emellertid, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande vid

sitt ofvanberörda utlåtande fogat, bland annat, utdrag af protokoll, hållet

vid sammanträde den 20 mars 1908 med vederbörande kommuner,

trafikanter, strand-, bro-, fiske- och vattenverksägare samt andra, hvilkas

rätt kunde af företaget beröras, samt att af berörda protokollsutdrag

inhämtas, att de vid sammanträdet närvarande förordat alternativet I

och förklarat sig ej hafva något att invända mot farledens inrättande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 158. 7

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkte därför farledens utförande

enligt alternativet 1 och detta på statens bekostnad.

Med afseende å sättet för företagets utförande anförde styrelsen

slutligen, att styrelsen icke ansåg sökandena besitta nödiga förutsättningar

för att själfva kunna utföra ett företag af ifrågavarande slag än

mindre att så ordna och bedrifva arbetet, att säkerhet vunnes, för att

detsamma utan onödigt dröjsmål påbörjades och därefter skyndsamt bedrefves

samt för att den verkliga kostnaden ej komme att öfverstiga

den beräknade. Under dylika förhållanden skulle således, anförde styrelsen,

därest åt sökandena anförtroddes att med åtnjutande af anvisadt

anslag själfva utföra arbetet utan skyldighet att bidraga med någon del

af kostnaden och utan skyldighet att ens ansvara för kostnad öfverskjutande

den beräknade, följden lätt blifva den, att arbetets fullbordande

komme att äfventyras och att staten finge vidkännas ökade kostnader

därför. Ån mindre torde genom arbetets öfverlämnande till sökandena

någon möjlighet uppstå till besparing å det anvisade anslaget.

I fall då — vare sig på grund af vederbörandes oförmåga att

själfva bestrida kostnaden för allmänna arbetsföretags utförande till den

del, hvarför, jämlikt Riksdagens hithörande, af Eders Kungl. Maj:t godkända

föreskrifter, anslag icke finge af Eders Kungl. Maj:t beviljas,

eller af andra orsaker — hela kostnaden för företaget funnits böra af

statsmedel anvisas, hade Eders Kungl. Maj:t plägat uppdraga åt vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen att draga försorg om arbetets utförande på

entreprenad helt eller delvis.

Uti nu ifrågavarande fall borde emellertid enligt styrelsens mening

ett sådant förfarande icke ifrågakomma, enär därvid full säkerhet ej

kunde erhållas för att arbetsförtjänst i största möjliga mån bereddes de

nödlidande i orten. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fann det därför

tjänligast, att styrelsen själf utförde arbetet med tillhjälp af vederbörande

distriktstjänstemän på sätt och inom tid, som styrelsen kunde

finna lämpligast.

Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 10 juni 1908 anförde

landtbruksstyrelsen, att den i majoren Öhmans förslag förutsatta sänkningen

af sjön Storvindeln gifvetvis måste i viss mån inverka på fiskbeståndet

i sjön. Mest skulle sänkningen skadligt inverka på beståndet

af vårlekande fiskar, såsom gädda och aborre. Emellertid var, anmärkte

styrelsen, det ej dessa fiskarter, hvilka hade största betydelsen

för fisket i Storvindeln, utan sik samt därnäst laxöring eller, såsom

denna fiskart äfven kallades, börsting eller börting, hvilka fiskarter enligt

för landtbruksstyrelsen tillgängliga uppgifter talrikast förekommei sjön.

Utlåtande af

landtbruksstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

Då några närmare uppgifter rörande fiskets i Storvindeln nuvarande

omfattning eller angående djupet invid sjöns stränder ocli dessas

beskaffenhet icke förefunnes, ansåg styrelsen det icke vara möjligt att

noggrannare uppskatta den skada, fisket i sjön komme att lida genom

Bräskaforsens upprensande, på sätt blifvit föreslaget. Den omständigheten

att Storvindeln, såsom i handlingarna uppgåfves, i allmänhet hade

starkt lutande stränder ansåg landtbruksstyrelsen likväl häntyda därpå,

att berörda skada torde komma att blifva mindre, än om ett motsatt

förhållande ägt rum.

Såsom allmänt omdöme om sänkningens inflytande på fiskerinäringen

ansåg sig landtbruksstyrelsen kunna uttala, att fiskerinäring af större

betydenhet därigenom icke skulle komma att lida väsentligt förfång.

Vidkommande därefter den inverkan, som utförandet af företaget

skulle komma att utöfva på jordbruket, ansåg landtbruksstyrelsen, att

företaget icke kunde anses härutinnan utöfva något inflytande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt uttalade landtbrukstyrelsen

för sin del den åsikten, att ur de intressens synpunkt, som landtbruksstyrelsen

i förevarande ärende hade att bevaka, hinder mot bifall till

ifrågavarande ansökning icke mött.

Utlåtande af

vattenfallsstyrelsen.

I infordradt underdånigt utlåtande den 24 augusti 1909 förklarade

vattenfallsstyrelsen, som icke ansåg sig böra afgifva yttrande om farledens

behöflighet eller nytta för orten, att styrelsen af de två utaf

majoren Öhman upprättade alternativa förslagen till förbättrad farled

fann alternativ I, innefattande upprensning af farleden, på grund af de

billigare byggnadskostnaderna vara att föredraga. Genom utförande af

denna upprensning skulle visserligen, påpekade vattenfallsstyrelsen, det

lilla vattenfallet mellan ifrågavarande sjöar komma att försvinna, men

den minskning i uttagbar vattenkraft, som därigenom skulle föranledas,

ersattes genom ökad fallhöjd i vattenfallen närmast ofvanför Storvindeln.

Ett tillgodogörande af vattenfallet mellan nämnda sjöar skulle enligt

styrelsens mening dessutom knappast blifva ekonomiskt fördelaktigt och

skulle gifvetvis blifva det i ännu mindre grad, om det för tillgodoseende

af farledsintresset blefve nödvändigt att vidtaga anordningar för

farkosters slussande förbi ett eventuellt vattenverk därstädes.

Ej heller fann styrelsen de enligt alternativ I föreslagna anordningarna

medföra några afsevärda olägenheter eller kostnader för en

framtida reglering af Storvindeln för vattenkraftsändamål.

Mot förslaget att kostnaderna för upprensningen skulle i deras

helhet gäldas af allmänna medel, fann vattenfallsstyrelsen icke anledning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 15S.

9

att göra annan erinran, än att ortsintressenterna principiellt borde deltaga

i kostnaderna om än till ringa del, på det att det måtte konstateras,

att verklig fördel för orten vunnes genom den föreslagna farleden, och

detta så mycket hellre, som frågan numera kommit i det läge, att det

icke gällde ett snabbt igångsättande af för orten beböfligt nödhjälpsarbete.

Eders Kungl. Maj:t anbefallde därefter genom nådig remiss den 9

september 1909 Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande dels att, i anledning

af hvad vattenfallsstyrelsen anfört, afgifva underdånigt utlåtande,

huruvida och i hvad mån menigheter, bolag eller andra vederbörande,

hvilka antoges komma att af den ifrågasatta farleden hafva nytta, numera

ansåges kunna bidraga till kostnaden för företaget, dels ock att

från vederbörande infordra yttrande, huruvida de ville förbinda sig att,

därest farleden komme till stånd, framledes underhålla densamma.

Till underdånig åtlydnad häraf införskaffade Eders Kung!. Maj:ts

befallningshafvande i berörda afseende från kronofogden i orten upplysningar,

hvilka innefattas uti ett af denne afgifvet, af åberopade yttranden

från Holmsunds aktiebolag och Sandviks ångsågsaktiebolag följaktig!

memorial, hvaraf framgick, att af ifrågarande företags utförande ansetts

vara hufvudsakligen intresserade, förutom nämnda två bolag, Umeå älfs

strömrensningsförening och Sorsele socken.

Både Holmsunds aktiebolag och Sandviks ångsågsaktiebolag vägrade

att på något sätt bidraga till företagets genomförande, hvaremot Sorsele

socken, enligt beslut å kommunalstämma den 28 november 1909,

åtog sig att bevilja 3,000 kronor till företaget äfvensom att ikläda sig

ansvar för det framtida underhållet, i händelse farleden, enligt alternativ

I, komme till stånd.

Sedermera hade Umeå älfs strömrensningsförening eller, såsom föreningen

riktigare bör benämnas, Umeå och Vindelns strömrensningsförlagsaktiebolag,

på framställning om dess uttalande, huruvida och med

hvilket belopp bolaget vore villigt att bidraga till ifrågavarande arbetes

utförande, genom bolagets styrelse gifvit undvikande svar, under förklarande

att frågan skulle hänskjutas till ordinarie bolagsstämma samt

att den åsyftade åtgärden enligt styrelsens mening ingalunda skulle befordra

flottningsföreningens intressen utan fastmer i afsevärd grad försvåra

flottningsarbetet i älfven.

Andra af farleden i fråga intresserade menigheter och bolag än de

nu nämnda funnes, enligt hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

Bihang till Rissel, prof. 1911. 1 Sand. 1 Afd. 103 Höft. 2

Utlåtande af

KuDgl. Maj:ts

befallningshafvande

i

Västerbottens

län.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departementschefens

yttrande till

statsrådsprotokollet

den 4 april

1910.

10 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 158.

meddelade, icke, och bidrag till kostnaderna för upprensning torde ej

heller vara att påräkna från andra vederbörande, så att det öfverhufvud

taget icke alls syntes vara att förvänta något bidrag från orten till

kostnaderna utom'' till den ringa del, Sorsele socken åtagit sig att bestrida

desamma.

Vid sådant förhållande hemställde Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i underdånigt utlåtande den 10 mars 1910, under åberopande

af sitt i ärendet tillförene gjorda uttalande, att, då Sorsele sockens

ekonomiska bärkraft vore synnerligen svag och den föreslagna farleden

vore af allmän nytta och till verklig fördel för orten, arbetet måtte utföras

uteslutande med statsmedel.

För egen del framhöll jag vid ärendets föredragning inför Eders

Kungl. Magt den 4 april 1910, att, såsom framginge af den lämnade

redogörelsen för myndigheternas utlåtanden, det torde vara ställt utom

allt tvifvel, att deri ifrågasatta farleden mellan Storvindeln och Nedre

Gautsträsk skulle blifva af synnerlig nytta för en betydande del af Sorsele

socken, som nu till största delen vore i saknad af samfärdselvägar.

Jag erinrade vidare, att det visserligen ifrågasatts, att en enklare väg

af den s. k. ödebygdstypen skulle anläggas från Öfre Gautsträsk eller

Ammarnäs till Storvindeln och vidare utefter Storvindelns norra strand

till den vid Sorsele kyrkplats mötande allmänna landsvägen inom Sorsele

socken, men att denna fråga tillsvidare undanskjutsa i afbidan på fullbordandet

af en annan väg af samma typ från södra ändan af StorUman

inom Stensele socken till Tärna gamla kyrkplats, så att närmare

erfarenhet kunde vinnas rörande lämpligheten af dylika vägar i dessa

trakter. I hvarje fall syntes en sådan enklare väg inom Sorsele socken

icke kunna ersätta den nytta, som skulle beredas befolkningen genom

År, för hvars

behof (eller, i

allmänhet,

1 under hvilket)

| skatten

utgått.

För jordbruksfastighet.

För annan

Kommunalskatt

Vägskatt

Kommu- nal-, yäg- och lands- tingsskatt

öre.

Till

präster-

skapet

1896—97

öre.

Kommunalskatt

till

kyrka

öre.

till

folkskola

öre.

å kom- munal- stämma

öro.

in natura

öre.

kontant

öre.

till

kyrka

öre.

till

folkskola

öre.

å kom- munal- stämma

öre.

''

1907 .........

18

57

73

50

100

312,2

j |

18

57

73

1908 .........

15

51

75

—

123,3

277,7

V 62,5 {

15

51

75

1909 ........

16

45

61

—

106,7

241,4

J i

16

45

61

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 15 S.

11

nu ifrågavarande företag, som afsåge att öppna en för ångbåtsfart anpassad

farled af omkring 55 kilometers längd. Jag fann därför synnerligen

önskvärdt, att farleden snarast möjligt komme till stånd.

Ytterligare en omständighet, som talade för arbetets utförande, vore

angelägenheten att bereda ortsbefolkningen, för hvilken följderna af

1907 års felslagna skörd ännu torde vara kännbara, tillfälle till arbetsförtjänst,

hvaraf stort behof, på sätt Elders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

närmare utvecklat, särskildt förelåg.

Hvad angår de olika förslagen till farledens anordnande, framhöll

jag såsom min åsikt, att det af socknemännen omfattade och af vederbörande

myndigheter tillstyrkta, med alternativ I betecknade förslaget,

som afsåge upprensning af Bräskaforsen, obetingadt vore att föredraga.

Om nämligen farleden anordnades i öfverensstämmelse med detta förslag,

blefve såväl anläggnings- som underhållskostnaderna ojämförligt mycket

lägre, under det att farledens trafikförmåga blefve större, än om kanalled

anordnades. Någon nämnvärd olägenhet syntes ej heller komma att

uppstå genom den sänkning af vattenståndet i Storvindeln, som skulle

blifva eu följd af upprensningen.

Hvad beträffar farledsarbetets ifrågasatta utförande uteslutande på

statens bekostnad, ansåg jag, såsom ock af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

framhållits, det icke vara tvifvel underkastadt, att socknemännen

vore urståndsätta att af egna medel bekosta hela den tredjedel

af arbetet, som i regel förutsattes för statsbidrags erhållande.

Till belysning af hvilken oerhörd skattetunga hvilade på Sorsele

fattiga kommun, meddelade jag följande uppgifter rörande kommunalskatt,

vägskatt och landstingsskatt i öre per kommunalfyrk i Sorsele åren

1907 —1909 samt angående utskylder till prästerskapet under ecklesiastikåret

1896—1897, det sista år, för hvilket beräkning härom fanns:

fastighet.

För

öfriga heskattningsföremål.

För samtliga

beskattnings- föremål.

Kommu- nal-, väg- och lands- 1

tingsskatt

Till

präster-

skapet

1896-97

Kommunalskatt

Kommu- |

nal-, väg- 1

och lands- tingsskatt

Till

präster-

skapet

1896-97

Landstings-

skatt

Yägskatt

till kyrka

till

folkskola

å kom- munal- stämma

Yägskatt

öre.

öre.

öre.

öre.

öre.

öre.

öre.

öre.

öre.

öre.

90

252,2

I (

12

38

52

30

146,2

j |

14,2

74

228,4

-

10

34

53

24.7

135,1

3,°

13,4

64

198,7

'' 1

16

45

61

21,3

156

1 1

12,7

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts

proposition

till 1910 års

Riksdag.

Statsutskottets

utlåtande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

Vidare framhöll jag, att socknemännen trots kommunens ekonomiska

läge hade, för att visa hvilken stor betydelse de tillmätte tillkomsten

af ifrågavarande farled, åtagit sig att med 3,000 kronor bidraga till

företaget.

Jag ansåg mig därför böra varmt förorda framställning till Riksdagen

i syfte, att, såsom vid några föregående tillfällen skett i fråga om

anslag från vägbyggnadsfonden, till upprensning af Bräskaforsen bidrag

måtte från anslaget till bro- och hamnbyggnader samt upprensning

af åar och farleder kunna beviljas utan iakttagande af villkoret, att

statsbidraget ej finge öfverstiga två tredjedelar af kostnaden.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkning skulle kostnaderna

för företaget uppgå till 38,000 kronor. Enligt vanliga regler

skulle staten härvid bidraga med två tredjedelar eller omkring 25,300

kronor. I förevarande fall skulle emellertid kommunen erlägga allenast

3,000 kronor och staten 35,000 kronor eller således icke fullt 10,000

kronor utöfver hvad staten i allmänhet åtog sig.

Jämlikt min i enlighet härmed gjorda hemställan beslöt Eders Kungl.

Magt föreslå Riksdagen medgifva,

att till anordnande af farled mellan Storvindeln och Nedre Gautsträsk

genom upprensning af Bräskaforsen i Sorsele socken af Västerbottens län

bidrag måtte, under villkor att Sorsele socknemän bidroge till företaget

med minst 3,000 kronor och förbunde sig att för framtiden underhålla

farleden, kunna lämnas från det af Riksdagen anvisade anslag till understödjande

af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader

samt upprensning af åar och farleder utan iakttagande af det för tillgodonjutande

af statsbidrag från ifrågavarande anslag i allmänhet stadgade

villkor, att statsbidraget icke finge utgå med högre belopp än två

tredjedelar af den för företaget beräknade kostnaden.

Uti det utlåtande, som af statsutskottet afgafs med anledning af den

till Riksdagen i ämnet aflåtna propositionen, yttrade utskottet, att utskottet,

som väl behjärtat behofvet af bättre kommunikationer för befolkningen

i dessa aflägsna trakter och funne hvad Eders Kungl. Maj:t

i syfte att tillgodose detta behof föreslagit värdt allt beaktande, dock

funnit vissa betänkligheter möta mot att i frågans dåvarande läge förorda

bifall till Eders Kungl. Maj:ts framställning. Då nämligen Storvindeln

vore den enda större vattensamlaren efter Vindelälfven och denna

floddal med sitt stora vattenområde i följd häraf vore utsatt för häftiga

vattenflöden, ansåg utskottet en reglering af vattenståndet i nämnda sjö

med nödvändighet komma att utöfva inverkan på hela flodområdet, och

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

ville det vid sådant förhållande synas utskottet af nöden, att en fullständigare

utredning i detta afseende föreginge beslut om den föreslagna

upprensningen af Bräskaforsen.

Härtill komme, att, enligt hvad för utskottet meddelats, invid Sorsele

kyrkplats tunnes en till större delen staten tillhörig, mycket stor

och för odling Lämplig mosse, hvars torrläggning, ifall Nedre Gautsträsks

vattennivå ej kunde sänkas, skulle omöjliggöras.

Då fullständig utredning i berörda afseenden saknades och utskottet

vid sådant förhållande icke kunnat bilda sig en bestämd, uppfattning,

huruvida de fördelar, som skulle vinnas genom företaget, motsvarade de

olägenheter, detsamma i andra afseenden skulle kunna medföra, och då

det vidare, i det läge frågan kommit, icke gällde ett snabbt igångsättande

af för orten behöfligt nödhjårsarbete, ansåg utskottet frågan böra

uppskjutas, på det att en närmare utredning kunde åvägabringas för att

vinna upplysning dels angående den inverkan, som Storvindelns ifrågasatta

sänkning kunde hafva på en reglering af Vindelns vattensystem,

dels ock angående möjligheten och fördelarna af förenämnda invid Sorsele

kyrkplats belägna mosses torrläggning.

Utskottet hemställde fördenskull, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning för det dåvarande icke måtte af Riksdagen bifallas.

Första Kammaren beslöt bifalla hvad utskottet hemställt, hvaremot

Andra kammaren med afslag å utskottets hemställan biföll Eders Kungl.

Maj:ts framställning i ämnet.

I skrifvelse den 8 juni 1910 meddelade därefter Riksdagen, att, då

Riksdagens kamrar beträffande frågan stannat i olika beslut, densamma

för 1910 års Riksdag förfallit.

Vid föredragning den 15 juli 1910 af Riksdagens berörda skrifvelse

anbefallde Eders Kungl. Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att

låta verkställa och till Eders Kungl. Maj:t inkomma med utredning dels

angående den inverkan, som Storvindelns ifrågasatta sänkning kunde hafva

på en blifvande reglering af Vindelns vattensystem samt på fisket i

Storvindeln och landtbruket omkring denna sjö, dels ock angående

möjligheten och fördelarna af den invid Sorsele kyrkplats belägna

mossens torrläggning samt det inflytande, den ifrågasatta upprensningen

af Bräskaforsen skulle äga på ett sådant torrläggningsföretag.

Till åtlydnad häraf har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med

underdånig skrifvelse den 17 februari 1911, som inkommit till civildepartementet

den 13 innevarande mars, öfverlämnat af distriktschefen

Kungl. Maj:ts

beslut om

ytterligare

utredning.

Utredning

af distriktachefen

Wedberg.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 15S.

i öfre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, majoren Erik Wedberg,

efter undersökning å platsen verkställd utredning i ämnet.

Majoren Wedberg har därvid till en början lämnat en redogörelse

för ifrågavarande vattendrag, dess hög- och lågvattenstånd samt den

vattenmängd, som vid olika tillfallen framrinner i detsamma.

Därefter framhåller majoren Wedberg, att den ifrågasatta upprensningen

af Bräskaforsen med däraf föranledd ökning af Storvindelns

magasineringsförmåga kommer att hafva en förmildrande inverkan på

flödenas häftighet och storlek och åstadkomma en om ock ganska ringa

utjämning af afrinningen från Storvindeln till fördel för strand-, flottnings-

och vattenfallsintressena i vattendraget. Genom densamma vinnes

dock ej en så pass utjämnad afrinning, att en mera effektiv reglering

af Vindelns vattensystem härigenom kan anses obehöflig. Det är tvärtom,

anser majoren Vedberg, mycket sannolikt, att en dylik reglering af

vattendraget i hvarje fall blir en nödvändig åtgärd inom en ej alltför

långt aflägsen framtid för såväl flottningens underlättande och vattenkraftens

tillgodogörande i Vindeln som ock för förminskande af flödenas

häftighet med däraf föranledda öfversvämningar icke blott längs Vindelns

vattendrag utan äfven i viss mån längs Umeälfven nedanför Vindelns

inflöde. Äfven för en dylik mera effektiv reglering af vattendraget

medelst anläggning af damm antingen vid Storvindeln eller nedanför

Nedre Gautsträsket kommer sjkifva upprensningen i och för sig sannolikt

icke att utgöra något hinder utan istället genom vattenmagasinets

förstoring blifva snarare till gagn än till skada, men torde för erhållande

af tillstånd till en dylik reglering intressenterna i företaget blifva ålagda

att därvid vidtaga sådana åtgärder och anstalter, som för farledens

bibehållande och trafikens uppehållande pröfvas nödiga.

På landtbruket omkring Storvindeln kommer, fortsätter majoren

Wedberg, upprensningen icke att utöfva något väsentligt inflytande, då

stränderna i allmänhet äro starkt lutande och steniga och hufvudsakligen

utgöras af skogsmark. Åker och ängsmark förekomma egentligen blott

vid de här och hvar kring sjön liggande byarna och gårdarna och vid

dessa äfven i ringa omfattning. Genom sjöns sänkning komma gifvetvis

de nu ej så sällan upprepade öfversvämningarna å vissa lågt

liggande åkrar vid llisnäs och Grannäs m. fl. ställen att minskas något

och möjlighet för ytterligare odling att uppstå, dock i helt ringa skala,

hvarför upprensningen kan anses inverka fördelaktigt på jordbruket å

lågt belägna ställen omkring sjön.

Majoren Wedberg anser det dock vara att befara, att i och med

vattenytans sänkning under hösten frostländigheten kommer att ökas i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

trakten omkring Storvindeln, hufvudsakligen till följd däraf, att en stor

del af de många kallkällådror, som utmynna kring stränderna, i synnerhet

i de grunda vikarna, härigenom komma att afbörda sitt kalla vatten

ofvanför i stället för såsom nu i allmänhet under sjöns vattenyta.

Erfarenheten har enligt byamännens egen utsago nämligen visat, att

frost uppträder tidigare i dessa trakter under sådana höstar, då vattenståndet

i Storvindeln är lågt än då det är relativt högt.

För en tilltänkt upprensning af Stensundslorsen, omkring 3 kilometer

nedanför Sorsele kyrkoplats, till förminskande eller förhindrande

af öfversvämningar å Sorseleholmen och andra lågt belägna marker

omkring Nedre Gautsträsket vid högvattenstånd i sjön, skulle enligt

distriktschefens åsikt den nu ifrågasatta farleden sannolikt komma att

medföra ökade kostnader, då för bibehållande af farledsdjup och strömhastighet

i Bräskaforsen en ytterligare sänkning af densamma därvid

kommer att erfordras.

Hvad åter angår möjligheten och fördelarna af torrläggning af den

invid Sorsele kyrkoplats belägna Galgatmyren och den inverkan den

ifrågasatta upprensningen af Bräskaforsen kan utöfva på dennas torrläggning,

meddelar majoren Wedberg, att hela myrens areal, däri ej

inberäknadt Rankbäcken och å myren liggande tjärnar, uppgår till

818,5 hektar, hvaraf 510,5 hektar äro belägna å enskild mark, 98 hektar

å prästbordet och 210 hektar å kronans mark. Häraf kan hela arealen

å enskild och prästbordets mark och därjämte 88 hektar å kronans

mark torrläggas till mins 1,2 meters djup, räknadt i afseende på 1910

års högvattenyta, hvilken var ovanligt hög. Den återstående delen af

myren å kronans mark eller 122 hektar utgöres af dels till odling tjänligmyr,

som på grund af högvattnet ej kan torrläggas till 1,2 meters djup,

dels ock till odling sannolikt mindre tjänlig myr, hufvudsakligen myräng,

hvilken vanligen öfversvämmas om våren och hvilken äfven vid

en eventuell mindre sänkning af Nedre Gautsträsket ej kan torrläggas.

Såsom förut nämnts, kommer, säger majoren Wedberg, vattenståndet i

Nedre Gautsträsket icke att höjas utan snarare att sänkas något litet

genom upprensningen af Bräskaforsen på grund af ökad magasinering

i och jämnare afrinning från Storvindeln, hvarför farledsanordningen ej

torde få något direkt inflytande på myrens blifvande torrläggning.

, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har vid sin skrifvelse jämväl fogat

af t. f. fiskeriintendenten i öfre norra distriktet J. Arvidsson afgifvet

utlåtande beträffande upprensningens inverkan på fisket.

Utlåtande af

fiskeriintendenten

i öfre

norra distriktet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

Som en allmän sammanfattning tiar fiskeriintendenten anfört, att

de viktigaste fiskena i själfva Storvindeln eller de af storsik och blajock

(en mindre sikart) ej i någon högre grad torde äfventyras af den ifrågasatta

utjämningen af Bräskaforsen, medan däremot de mera oviktiga af

asp (likaledes en sikart) och gädda sannolikt komma att åtminstone tillsvidare

ganska starkt påverkas. Huru förhållandena längre fram kunna

gestalta sig, anser fiskeriintendenten mycket bero på, huru starka växlingarna

blifva i vattenståndet under lektiderna. Slutligen meddelar

fiskeriintendenten, att fisket i den nuvarande Bräskaforsen, hvilket dock

ej är af större betydelse, kommer att ödeläggas och de forslekande fiskarna,

harr och laxöring, att förlora betydelsefulla lekplatser.

Yttrande från Ytterligare har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen öfverlämnat en

Umeå flott- af XJmeå flottningsförening till majoren Wedberg ingifven skrift i ämnet,

mngsforemng. ^reningen }iar häruti sökt gorå gällande, att det lämpligaste medlet

att utjämna de särskildt för flottningen besvärande stora vattenvariationerna

i Vindelälfven vore att uppföra en damm vid Bräskaforsen.

Härigenom skulle öfverfiödsvattnet under våren kunna uppsamlas i Storvindelns

vidsträckta vattenbassäng. En upprensning af Bräskaforsen

skulle emellertid enligt flottningsföreningens mening hardt när omöjliggöra

den ifrågasatta dammbyggnaden.

väg- och För egen del har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, att vid
n

ad sb ty reifen s kommande först den viktiga frågan om farledsupprensningens inflytande

förnyade utiå- på afrinningen från Storvindeln och Nedre Gautsträsket är att märka,

tände. fiär förefinnas särskilda omständigheter, som måste beaktas vid be
stämmandet

af afrinningen från Storvindeln och vid bedömandet af upprensningens

inverkan på densamma.

Redan under nuvarande, fullt naturliga förhållanden är nämligen,

meddelar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, höjdskillnaden mellan de

båda nämnda sjöarna, så liten, att vid högre vattenstånd i vattendraget

vattenytan i Nedre Gautsträsket stiger öfver den naturliga bottentröskeln

i Bräskaforsen. I följd häraf är den genom samma fors från Storvindeln

afrinnande vattenmängden sålunda vid dessa tillfällen beroende

icke blott af vattenståndet i Storvindeln utan jämväl af bakvattnets,

det vill säga vattenytans i det nedanför varande Gautsträskets höjd, alldeles

på liknande sätt som exempelvis vattenafrinningen från Mälaren

genom Norrström beror af icke endast Mälarens höjd utan äfven af

vattenståndet i Saltsjön. Först vid lägre vattenstånd i sjöarna, då vattenytan

i Nedre Gautsträsket sjunkit till jämnhöjd med och under den natur
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

IT

liga bottentröskeln mellan sjöarna, blifver vattenståndet i Storvindeln

ensamt bestämmande för den från sjön öfver samma tröskel afrinnande

vattenmängden.

Räknadt till det jämförelseplan, som användts uti det af majoren

0 hman år 1906 upprättade farledsförslaget, ligger nämligen lägsta punkten

uti den för afrinningen från Storvindeln bestämmande eller, som är

detsamma, grundaste sektionen i Bräskaforsen ungefärligen på höjden

8,3 meter, under det att Nedre Gautsträskets vattenyta uppstigit ända

till enligt uppgift 10,66 meter vid 1876 års flöde, hvilket är det högsta

kända, och till 9,87 meter under 1910 års vårflod samt i allmänhet uppgår

till 9,75 meter vid vanligt högvatten.

Redan vid bestämmande af den under nuvarande naturliga förhållanden

från Storvindeln afrinnande vattenmängden måste därför, säger vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, beaktas, att densamma icke kan angifvas,

såsom eljest i allmänhet är vanligt, medelst en med stöd af ett fåtal

vid olika vattenstånd i sjön företagna vattenmängdsmätningar upprättad

enkel afrinningskurva, angifvande förhållandet mellan olika vattenstånd

1 sjön och därvid från sjön afrinnande vattenmängd per sekund, utan

måste densamma — i följd däraf att nedre vattenytan eller den i Nedre

Gautsträsket stiger öfver den naturliga tröskelns i Bräskaforsen höjd —

angifvas medelst en serie af kurvor, hvilka angifva vatten af bördningen

vid olika vattenhöjder i Storvindeln och vid olika förefintlig presshöjd

å vattnet eller, som är detsamma, olika höjdskillnad mellan de bägge

sjöarnas vattenytor. För ett någorlunda noggrann! bestämmande af

dessa olika kurvor erfordras ett så betydligt antal vid olika vattenstånd

i Storvindeln och olika höjdskillnad mellan sjöarna verkställda uppmätningar

af den mellan sjöarna framrinnande vattenmängden, att härför

skulle erfordras en tidrymd af flera flödesperioder i vattendraget och

sålunda flera år, hvarjämte en sådan omfattande undersökning tydligt - vis skulle draga kostnader, hvilka skulle blifva oproportionerligt stora

jämförda med kostnaden för hela företaget, 38,000 kronor.

Ehuruväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda anser, att det

för ett fullt noggrannt angifvande af afrinningsförhållandena från'' det

ifrågavarande sjökomplexet efter den ifrågasatta farledsupprensningens

utförande visserligen är nödvändigt att verkställa dylika omfattande undersökningar,

kan det oaktadt lämnas en allmän utredning rörande farledens

inverkan på vattenförhållandena i vattendraget nedanför sjöarna, och

har såväl majoren Wedberg som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

trott sig efterkomma Eders Kungl. Maj:ts befallning på lämpligaste

Bihang till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 105 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

sätt genom att med hänsyn till kostnaden inskränka sig till en dylik

allmän utredning, då denna är för frågans bedömande fullt tillräcklig.

Om Bräskaforsen, anför sålunda väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

upprensades så fullständigt, att Storvindeln vid alla tillfällen och således

äfven vid större flöden alltid komme i jämnhöjd med Nedre Gautsträsket,

så skulle, enligt den af distriktschefen Wedberg lämnade utredningen,

vattenståndsskillnaden i Storvindeln exempelvis år 1910 blifvit 3,22

meter i stället för 2,96 meter, under förutsättning att vattenstånden i

Nedre Gautsträsket icke förändrats genom rensningen. De naturliga

vattenståndsvariationerna är o nämligen större i Nedre Gautsträsket än i

Storvindeln. I stället för att under nuvarande förhållanden ofvan Vindelns

utlopp vid Sorsele år 1910 förefunnits ett vattenmagasin om 3,22

meters höjd i den mindre sjön Nedre Gautsträsket samt ett vattenmagasin

om endast 2,96 meters höjd i den vida större sjön Storvindeln, så

skulle under nyssnämnda antaganden, att Bräskaforsen varit så fullständigt

upprensad, som nyss nämnts, och att vattenstånden i Nedre Gautsträsket

blifvit oförändrade, erhållits ett enda magasin till ytan lika stort

som dessa båda nyssnämnda men med öfverallt 3,22 meters höjd. Magasinet

i dess helhet hade sålunda blifvit afsevärdt större än förut, mera

vatten hade insamlats i sjöarna under flödesperioden och mera vatten

hade i sin ordning under den därefter följande lågvattenperioden kunnat

afgifvas till vattendraget. Afrinningen från sjöarna hade sålunda blifvit

jämnare och bättre än förut.

Genom den nu ifrågasatta farledsupprensningen i Bräskaforsen skulle

emellertid, säger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, de bägge sjöarnas

vattenytor komma i fullkomlig jämnhöjd med hvarandra endast vid lågvattenstånd,

då vattenframrinningen genom den i forsen upprensade

rännan icke är så stor. Vid större vattenafrinning från Storvindeln är

emellertid den för farledens åstadkommande föreslagna upprensningen

icke tillräcklig för att borttaga hvarje fall mellan sjöarna, utan komme

en viss, ehuru genom upprensningen förminskad, fallhöjd att vid dessa

tillfällen alltid förefinnas i Bräskaforsen.

Därigenom att lågvattenytan i Storvindeln genom farledsupprensningen

skulle komma att sänkas till fullkomlig jämnhöjd med den i Nedre

Gautsträsket, men högvattenytan i Storvindeln alltid skulle komma att

stå högre än den i Nedre Gautsträsket, skulle sålunda Storvindelns vattenmagasin

komma att mera ökas, i det att det skulle erhålla en ännu

större höjd än den höjd af 3,22 meter, som skulle erhållits vid den fullständiga

upprensning af Bräskaforsen, hvilken skulle medfört att äfven

högvattenståndet i Storvindeln blifvit sänkt ned till jämnhöjd med hög
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

19

vattenståndet i Nedre Gautsträsket, och det skulle därför komma att insamlas

mera vatten i sjön Storvindeln än vid den fullständiga utrensningen

af Bräskaforsen, som skulle sänka både låg- och högvattenytorna

i Storvindeln till jämnhöjd med dem i Nedre Gautsträsket. Genom uppkomsten

sålunda af det större magasinet komme tydligtvis vattenafrinningsförhållandena

att mera utjämnas.

Genom det utjämnade vattentilloppet till Nedre Gautsträsket skulle

visserligen, anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenståndsvariationerna

i denna sjö komma att något minskas, men ligger det i sakens

natur, att denna omständighet, som är en följd af förbättrade vattenafrinningsförhållanden

från Storvindeln, icke i sin ordning skulle kunna

inverka därhän, att afrinningsförhållandena från Nedre Gautsträsket skulle

blifva sämre än förut.

Riktigheten af majoren Wedbergs uttalande om den ifrågasatta

upprensningens utjämnande inverkan på vattenafrinningen från sjöarna

är därför enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens åsikt ställd utom

allt tvifvel.

Såsom en allmän sammanfattning af upprensningens inflytande på

vattenafrinningen från sjöarna Storvindeln och Nedre Gautsträsket har vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen med stöd af det ofvan anförda uttalat,

att flödena i Vindelälfven nedanför sjöarna komma att, till fördel

för såväl odlingen af vissa för öfversvämningar utsatta, lågt belägna

stränder af älfven som äfven den allmänna flottningen i vattendraget,

blifva något mindre häftiga än förut,

att, till fördel för timmerflottningen, vattenmängden i älfven kommer

att under sensommaren ökas,

samt att, till fördel för vattenkraftens tillgodogörande, vattenmängdens

växlingar under året komma att blifva något mindre och vattentillgången

under vinterlågvattenperioden något rikligare.

Trots dessa obestridliga förbättringar i vattenafrinningsförhållandena

från de båda sjöarna, som skulle blifva en följd af den nu ifrågasatta

farledsupprensningen, vinnes dock, fortsätter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

ej eu så af jämnad afri aning, att en mera effektiv reglering

af Yindelns vattensystem härigenom kan blifva obehöflig, utan

kommer förr eller senare en fullständig reglering af Storvindeln

att blifva erforderlig för ett rationellt tillgodogörande för vattenkraftsändamål

af vattentillgången i älfven, och anser styrelsen vid sådant

förhållande äfven böra tillses, hvilken inverkan farledsrensniugen skulle

komma att erhålla för en framtida fullständig reglering af Storvindeln.

Genom den ifrågasatta rensningen flyttas praktiskt taget den för

vattenstånden i Storvindeln bestämmande sektionen från Bräskaforsen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 15S.

till utloppet från Nedre Gautsträsket vid Sorsele, hvilket utlopp nu

skulle lämnas oförändradt, och mellan sjöarna skulle uppstå endast den

mindre höjdskillnad, som erfordras för vattenmängdens framdrifvande

genom den upprensade Bräskaforsen. Genom en dammbyggnad öfver

utloppet från Nedre Gautsträsket skulle man efter rensningen kunna

reglera vattenståndet i båda sjöarna utan någon som helst uppdämning

af högvattenytan i Nedre Gautsträsket. En blifvande fullständig reglering

af sjöarna blifver sålunda enligt styrelsens åsikt genom farledsupprensningen

endast underlättad men på intet sätt försvårad, därest regleringsdammen

förlägges till utloppet från Nedre Gautsträsket.

Nu förefinnas emellertid enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

mening starka skäl, som tala för förläggandet af en blifvande regleringsdamm

till utloppet från Nedre Gautsträsket och icke i Bräskaforsen.

En regleringsdamm i Bräskaforsen skulle nämligen komma att behärska

endast sjön Storvindeln men däremot icke sjön Nedre Gautsträsket

och den däri utmynnande Laisälfven, hvars vattenområde är ungefär

lika stort som Vindelälfvens ofvanför Bräskaforsen eller med andra

ord, genom en regleringsdamm vid Bräskaforsen kan man endast

reglera Storvindeln, medan man däremot — vare sig regleringsdamm

funnes vid Storlaisan eller ej — genom en dammanläggning vid utloppet

från Nedre Gautsträsket därjämte skulle kunna reglera äfven denna

sistnämnda sjö och vattnet från Laisälfven, som tillför en ungefär lika

stor vattenmängd som Yindelälfven. Vidare skulle vid en damm i

Bräskaforsen icke erhållas fritt undanfall för vattnet genom dammen

under flödesperioderna, då vattenytan i Nedre Gautsträsket stiger oberoende

af Storvindeln genom vattenflödet från Laisälfven, utan komme

dammen alltid att vid dessa tillfällen besväras af bakvatten till ansenlig

höjd från Nedre Gautsträsket förorsakadt af Laisälfvens flöden — vare

sig att dessa senare inrinna i Nedre Gautsträsket utan reglering eller

under inflytande af en särskild regleringsdamm uppe vid sjön Storlaisan.

På grund af dessa förhållanden måste dammens öppningar göras mycket

stora och dammen sålunda blifva mycket utsträckt och kostbar på denna

plats. Vid en regleringsdamm öfver utloppet från Nedre Gautsträsket

skulle däremot alltid kunna erhållas fritt undanfall för vattnet till den

nedanför varande forsen, och trots det att denna damm då skulle genomsläppa

äfven det från Laisälfven kommande vattnet, och den vattenmängd,

som skulle passera genom dammen, således blefve ungefärligen

dubbelt så stor som den vattenmängd, som skulle passera en damm i

Bräskaforsen, komme ändock en damm vid utloppet från Nedre Gautsträsket

att blifva fördelaktigare än en damm i Bräskaforsen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

Farledsupprensningen omöjliggör eller försvårar sålunda icke utan

underlättar en framtida reglering af Storvindeln och Nedre Gautsträsket

för vattenkraftsändamål.

Redan har blifvit nämndt, säger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

hurusom upprensningen af Bräskaforsen skulle blifva till afsevärd fördel

för timmerflottningen i älfven nedanför de ifrågavarande sjöarna, därigenom

att flödena i älfven skulle blifva något mindre häftiga samt vattentillgången

under den därefter kommande flottningsperioden skulle

komma att ökas. Därjämte får upprensningen emellertid betydelse för

flottningen mellan Storvindeln och Nedre Gautsträsket, i det att flottning

af timmer mellan dessa sjöar skulle kunna obehindradt äga rum i den

upprensade farledsrännan vid alla och äfven de lägsta vattenstånd i

Storvindeln eller sålunda, ända till dess isläggningen å sjöarna afbryter

densamma. Under nuvarande naturliga förhållanden inträffar däremot

mot slutet af flödesperioden, att de ringbommar, i hvilka timret här

brukar framflottas, fastna på stengrund i forsen samt sönderrifvas till

stort men och hinder för flottningen.

Beträffande vidare farled supprensningens inflytande på lan dt bruket

omkring sjöarna och utmed älfvens lopp nedanför dessa är, framhåller

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, först att märka, att den mindre

sänkning af Storvindelns högvattenyta, som skulle föranledas af upprensningen,

tydligtvis måste vara till fördel för jordbruket omkring sjön,

i det att, såsom majoren Wedberg uppgifver, de nu ej så sällan upprepade

öfversvämningarna å vissa lågt belägna odlade marker skulle

minskas samt möjlighet för ytterligare odling beredas. Jämväl för lågländta

åkrar och andra marker utmed Vindelälfvens lopp nedanför Nedre

Gautsträsk skulle inflytandet af Bräskaforsens upprensning visa sig blifva

till fördel på den grund, att upprensningen skulle medföra en större

sänkning af Storvindelns lågvattenyta än af dess högsta vattenyta och

en därmed följande ökning af vattenuppsamlingsförmågan hos sjön Storvindeln

samt sålunda medföra, att afrinningen från sjöarna Storvindeln

och Nedre Gautsträsk blefve jämnare än förut och flödenas häftighet och

storlek till någon del minskad, hvilket skulle medföra en motsvarande

minskning af öfversvämningarna längs Vindelälfvens lopp nedanför Nedre

Gautsträsket samt äfven bidraga till eu minskning af öfversvämningarna

långs Umeälfvens lopp nedanför Vindelälfvens inlopp, i den mån som

öfversvämningarna längs denna senare älf, hvars flodvattenmängd är

flera gånger större än Vindelälfvens, bero af vattentillförseln från Vindelälfven.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung1. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 158.

Skulle, anmärker väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, såsom majoren

Wedberg befarar, i och med sjöns sänkning frostländigheten i trakten

kring sjön verkligen komma att ökas, därigenom att nu under vatten

utmynnande källådror i stränderna skulle komma att afbörda sitt kalla

vatten ofvanför sjöns vattenyta, kan det genom erforderliga mindre betydande

afdikningar fortfarande beredas utlopp under vattenytan för

dessa källådror och därigenom förhållandena återställas i afseende å frostländigheten

sådana de förut varit, därest de icke, hvilket är fullt så

sannolikt, skulle blifva förbättrade genom den ökade torrläggningen af''

sankmarkerna.

Blir däremot, framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, fråga

om sänkning af Nedre Gautsträsket för förbättrande af jordbruket kring

denna sjö, kommer farledens inrättande att medföra ökade kostnader för

en sådan sänkning, enär en motsvarande rensning i Bräskaforsen då

äfven måste företagas, på det att farledsdjup och strömhastighet må

bibehållas sådana de erfordras för farleden.

Hvarken värdet af den mark kring Storvindeln, som genom farledsupprensningen

skulle komma att torrläggas eller af den mark kring

Nedre Gautsträsket, för hvars torrläggning farledens inrättande skulle

komma att medföra ökade kostnader, lärer emellertid enligt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens åsikt vara af sådan storlek, att den kan tillmätas

någon afgörande betydelse vid bedömande af den föreliggande

farledsfrågan.

Umeå flottningsförening har, fortsätter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

velat göra gällande, att befolkningen i dessa trakter i kommunikationshänseende

skulle blifva långt bättre betjänta af en landsväg från

Bräskaforsen (Forsnäs) genom de stora byarna utmed Nedre Gautsträskets

södra strand fram till Sorsele kyrkplats än af farleden.

Såsom bekant tala, påpekar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, tekniska

skäl för att den ifrågasatta inlandsbanan skall komma att framdragas

öfver Sorsele, och i den omfattande ekonomiska utredning, som

verkställts för denna järnväg, framhålles just den betydelse ångbåtsleder

i de stora sjökedjorna komma att få såsom bibanor till inlandsbanan,

hvars sträckning vidrör dessa stora sjökedjors östligaste vikar,

samt att det därför vore önskvärdt och i järnvägens intresse, att de

redan nu befintliga ångbåtslederna komme att förbättras, att nya sådana

och däribland just nu ifrågavarande led å Storvindeln kunde

komma till stånd samt att det endast genom ett kraftigt upphjälpande af

de stora vattenvägarna mellan inlandsbanan och Kölen torde vara möjligt

att vända den hittills på Norge inriktade handeln och samfärdseln

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 158. 23

i gränsmarkerna åt öster och såmedelst binda befolkningens intressen

vid Sverige.

Uti samma ekonomiska utredning framhålles vidare i fråga om olika

ifrågasatta sträckningar inom Sorsele socken, att företräde synes böra

gifvas sträckningen öfver Sorsele kyrkplats, enär banan eljest skulle

afvika från sjön Storvindeln, där man kunde vänta upprättandet af en

betydande ångbåtsled, i händelse densamma komme i omedelbar kontakt

med järnvägen.

Det är sålunda enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening

ställdt utom allt tvifvel, att det för såväl samfärdseln inom Storvindelns

dalgång som äfven för trafiken å den blifvande inlandsbanan vore af

betydelse att erhålla en ångbåtsled ända fram till Sorsele med direkt

anknytning till inlandsbanan. Skulle båtleden sluta vid Bräskaforsen och

därifrån fortsättas åt landsväg fram till Sorsele, komme däremot omlastningen

och landsvägstransporten att beröfva båtleden nästan all betydelse

utom för den rent lokala trafiken mellan platserna utmed Storvindelns

egna stränder.

Nu är det visserligen, anmärker väg- och vattenbjrggnadsstyrelsen,

sannt, att den ifrågavarande farleden, liksom alla andra -sådana i Norrland,

kan användas endast under omkring 4 å 5 månader om året, men

under vintern erhållas goda vägförbindelser öfver de frusna sjöarna, och

efter Bräskaforsens upprensning, hvarigenom lågvattenytorna i Storvindeln

och Nedre Gautsträslcet komme i nivå med hvarandra, komme

Bräskaforsen ej längre att utgöra något afbrott i vintervägen öfver sjöarna

ända ned till Sorsele kyrkplats och inlandsbanan.

Vägar utefter sjöarnas stränder kunna icke ersätta farleden i fråga

om tyngre trafik och blifva flerfaldigt dyrare att anlägga än farleden.

Enbart en landsväg från Bräskaforsen till Sorsele torde sålunda i anläggning

kosta dubbelt så mycket som den nu ifrågasatta farleden. Därest

denna väg byggdes endast med det enkla byggnadssätt, som är afsedt

att försöksvis komma till användning för enklare vägar i Västerbottens

lappmark, komme sommartiden olägenheterna af omlastningen och

landsvägstransporten endast att blifva ännu större, än hvad fallet vore

om vägen byggdes af normal landsvägstyp.

En upprensning af Bräskaforsen för åstadkommande af en farled

genom densamma kan, säger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen slutligen,

visserligen icke undgå att beröra andra af Vindelns vattendrag

beroende intressen, men då farledsupprensningen icke kan sägas medföra

någon afsevärd olägenhet utan fastmera skulle i flera afseenden

blifva till fördel för äfven dessa intressen, torde hinder för farledens ut
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Departements
chefen.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 158.

förande eller skäl till afstyrkande af statens erforderliga mellankomst

härför icke föreligga.

Genom den af majoren Wedberg samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

verkställda utredningen synes ådagalagdt, att den ifrågasatta

upprensningen af Bräskaforsen icke försvårar en reglering af vattenståndet

i Vindelälfven. Genom upprensningen komma tvärt om, utan

att ytterligare åtgärder vidtagas, de nuvarande stora vattenståndsvariationerna

i älfven att något minskas. Hvarken llottnings- eller vattenkraftsintresset

synes därför kräfva, att Bräskaforsen bibehålies.

Hvad särskildt beträffar Galigad- eller Galgatmyren invid Sorsele

kyrkplats, hvars torrläggning, enligt hvad som meddelats 1910 års statsutskott,

skulle omöjliggöras, i fall Nedre Gautsträsks vattenyta icke kan

sänkas, framgår af utredningen, att af hela myren eller 818,5 hektar

all enskild och ett ecklesiastikt boställe tillhörig mark, tillsammans innehållande

608,5 hektar, samt 88 hektar af Eders Kungl. Maj:t och kronan

tillhörig mark kunna torrläggas till minst 1,2 meters djup utan hinder

af högvattnet i Nedre Gautsträsk, räknadt efter 1910 års ovanliga högflod.

Af återstående Eders Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga 122

hektar utgöres en del af till odling tjänlig myr, som på grund af högvattnet

ej kan torrläggas till 1,2 meters djup. Återstoden består hufvudsakligen

af myräng, hvilken vanligen öfversvämmas om våren och

som trots en mindre sänkning af Nedre Gautsträsk icke kan torrläggas.

Under åberopande af de sålunda ådagalagda förhållandena har väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, att, äfven om jordförbättringsvärdet

sättes så högt som till 100 kronor per hektar, skulle således, enär en

del af myren icke är lämplig till odling, värdet af den förbättring af

ifrågavarande myr, som genom farledens tillkomst möjligen skulle omintetgöras

eller försvåras, åtskilligt understiga 12,000 kronor. . En blifvande

torrläggning af berörda myr anser jag följaktligen icke böra

utgöra något hinder för farledens anordnande.

Vidkommånde företagets inverkan på fisket, har genom den af fiskeriintendenten

gjorda undersökningen bekräftelse vunnits å .riktigheten af

det allmänna omdöme, som afgafs af landtbruksstyrelsen i dess utlåtande

den 10 juni 1908, eller att fiskerinäring af större betydenhet ej skulle

komma att lida väsentligt förfång. Icke heller från fiskets synpunkt

lärer fördenskull böra finnas något hinder mot Bräskaforsens upprensning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har slutligen framhållit ifrågavarande

farleds betydelse för inlandsbanan. Såsom inhämtas af den

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 158.

25

karta, hvilken finnes bifogad propositionen n:r 69 till innevarande års

Riksdag angående anläggning af statsbana från Ströms vattudal till

Ångermanälfven, framgår den definitivt undersökta sträckningen för

återstående delen af norra inlandsbanan förbi Sorsele kyrkplats. Därest

denna sträckning, såsom är att förvänta, kommer till utförande, är det

uppenbarligen af stor betydelse, att båtar, som trafikera Storvindeln,

kunna genom den upprensade Bräskaforsen passera ända fram till nämnda

kyrkplats och att således direkt omlastning af gods mellan fartyg och

järnvägsvagn kan äga rum.

Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att Eders Kungl. Maj:t förnyar

sin till föregående års Riksdag gjorda framställning om beredande

af medel för Bräskaforsens upprensning enligt det med alternativ I

betecknade förslaget.

I händelse hvad jag går att föreslå vinner Eders Kungl. Maj:ts och

Riksdagens bifall, torde jag framdeles få underställa Eders Kungl. Maj:ts

pröfning frågan om fastställelse af plan för företaget samt om de närmare

bestämmelser, som böra i afseende å arbetets utförande meddelas.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att till anordnande af farled mellan Storvindeln och Nedre Gautsträsk

genom upprensning af Bräskaforsen i Sorsele socken af Västerbottens

län bidrag må, under villkor att Sorsele socknemän bidraga till

företaget med minst 3,000 kronor och förbinda sig att för framtiden

underhålla farleden, kunna lämnas från det af Riksdagen anvisade anslag

till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader

samt upprensning af åar och farleder utan iakttagande af

det för tillgodonjutande af statsbidrag från ifrågavarande anslag i allmänhet

stadgade villkor, att statsbidraget icke må utgå med högre belopp

än två tredjedelar af den för företaget beräknade kostnaden.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Niklas A. Lindhult.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 103 Häft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:221 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande af farled mellan Storvindeln och Nedre Gautsträsk. s. 10 i texten
  2. SU 1911:99 Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande af farled mellan Storvindeln och Nedre Gautsträsk. s. 7 i texten